Download   Report
  1. No category

Vi blickar framåt

1/ 2015
Vi blickar framåt
? – 2015
2014 – 2015
2012 – 2015
2014 – 2015
Hane
Hona
2012 – 2015
? – 2015
Hona
Hane
2010 – 2015
V281
sköts i
sköts i
sköts i
sköts i
sköts i
Ludvika kommun
Torsby kommun
sköts i
Torsby kommun
Leksand
sköts i
Leksand kommun
med sex skott
med tre skott
Torsby kommun
med sex skott
kommun med
Munkfors kommun
med tre skott
Dog med lindriga
Dog i god hälsa
med två skott
Dog i god hälsa
Dog i god hälsa
förkalkningar
V283
i kroppspulsådern
Vila i frid
Vi tänker på dig
V169
Hona
V236
V201
V242
Hane
Dog i god hälsa
Vila i frid
Vila i frid
Vi tänker på dig
Vi tänker på dig
Vila i frid
Vi tänker på dig
Hane
V203
två skott
med ett skott
Dog i god hälsa
Dog i god hälsa
Vila i frid
Vila i frid
Vi tänker på dig
Vi tänker på dig
Vila i frid
Vi tänker på dig
2014 – 2015
2014 – 2015
2013 – 2015
Hane
V252
2014 – 2015
Hane
Hona
V244
Hane
V171
V237
2014 – 2015
sköts i
Torsby kommun
Hane
sköts i
V200
Torsby kommun
sköts i
Dog i god hälsa
sköts i
sköts i
med två skott
Leksand kommun
Ludvika kommun
Dog i god hälsa
med ett skott
med två skott
med fem skott
Dog i god hälsa
Led av äldre
Vila i frid
med ett skott
Vila i frid
skottskada
Vi tänker på dig
Dog i god hälsa
Vi tänker på dig
Torsby kommun
Vila i frid
Vi tänker på dig
Vila i frid
Vila i frid
Vi tänker på dig
Vi tänker på dig
2014 – 2015
Hane
V172
sköts i
Sunne kommun
med ett skott
Dog i god hälsa
Vila i frid
Vi tänker på dig
med ett skott
Dog i god hälsa
Vila i frid
Vi tänker på dig
Hona
2014 – 2015
V170
2014 – 2015
2014 – 2015
Hona
sköts i
Hane
sköts i
Hona
V202
sköts i
Munkfors kommun
Hane
Torsby kommun
Ludvika kommun
sköts i
Dog i god hälsa
med fyra skott
Ludvika kommun
sköts i
med ett skott
V240
Sunne kommun
sköts i
Dog i god hälsa
V284
med två skott
Torsby kommun
med ett skott
Vila i frid
med fyra skott
Dog i god hälsa
Vi tänker på dig
Dog i god hälsa
Torsby kommun
med fem skott
Vila i frid
med fyra skott
Dog i god hälsa
Vi tänker på dig
Dog i god hälsa
sköts i
Vila i frid
Vi tänker på dig
sköts i
Forshaga kommun
2014 – 2015
V166
Dog i god hälsa
Hona
V175
V205
Hane
V245
2013 – 2015
2013 – 2015
Hona
2014 – 2015
2014 – 2015
Vila i frid
Vila i frid
Vila i frid
Vila i frid
Vi tänker på dig
Vi tänker på dig
Vi tänker på dig
2014 – 2015
2008 – 2015
Hona
? – 2015
2013 – 2015
V167
Vi tänker på dig
Hane
2014 – 2015
V174
2014 – 2015
2014 – 2015
Hona
V282
Hona
V243
sköts i
Sunne kommun
Hane
Kil kommun
med fem skott
sköts i
sköts i
V168
Hane
V173
Hona
V206
med ett skott
Ludvika kommun
sköts i
Dog med ett
sköts i
Dog med äldre
sköts i
sköts i
med ett skott
Leksand kommun
mindre sår vid
Kil kommun
kulskottskada
Kil kommun
Kil kommun
i huvudet
med fyra skott
svansen i övrigt
med två skott
i framben samt
med tre skott
med ett skott
Dog i god hälsa
Dog i god hälsa
i god hälsa
Dog i god hälsa
muskelförtvining
Dog i god hälsa
Dog i god hälsa
Vila i frid
Vila i frid
Vila i frid
Vila i frid
Vila i frid
Vila i frid
Vila i frid
Vi tänker på dig
Vi tänker på dig
Vi tänker på dig
Vi tänker på dig
Vi tänker på dig
Vi tänker på dig
Vi tänker på dig
2012 – 2015
2014 – 2015
2014 – 2015
Hona
Hona
V286
V164
2012 – 2015
Hona
V208
Hane
V204
sköts i
sköts i
sköts i
Forshaga kommun
Nora kommun
Nora kommun
sköts i
med fyra skott
med fem skott
med två skott
Ljusnarsberg
Dog i god hälsa
Dog i god hälsa
Dog i god hälsa
kommun
med fem skott
Dog i god hälsa
Vila i frid
Vila i frid
Vila i frid
Vi tänker på dig
Vi tänker på dig
Vi tänker på dig
Vila i frid
Vi tänker på dig
2014 – 2015
VILA I FRID
Vi sörjer förlusten av de cirka 45 vargar
som mist livet i årets gångna licensjakt
i Sverige. Aldrig har så många vargar
skjutits under kontrollerade former.
Vargarna sköts efter en tids
korrupta beslut från riksdag, Naturvårdsverket och länsstyrelserna
i Värmland, Örebro och Dalarna - inga
naturvårdsorganisationer ägde rätt att
överklaga, vetenskapliga rapporter och
internationella konventioner har
avfärdats.
? – 2015
Hona
Hona
V239
V162
sköts i
sköts i
Lindesberg
Kil kommun
kommun
med tre skott
med ett skott
Dog i god hälsa
Dog i god hälsa
Vila i frid
Vila i frid
Vi tänker på dig
Vi tänker på dig
2013 – 2015
Hona
V161
2014 – 2015
Hona
V210
sköts i
sköts i
Lindesberg kommun
Lindesberg kommun
med fem skott
med fyra skott
Dog i god hälsa
Dog i god hälsa
Vila i frid
Vila i frid
Vi tänker på dig
Vi tänker på dig
2013 – 2015
2014 – 2015
Hona
V241
sköts i
Forshaga kommun
med tre skott
Dog i god hälsa
Vila i frid
Vi tänker på dig
Hane
V165
sköts i
Ljusnarsberg
kommun
med sex skott
Dog i god hälsa
Vila i frid
Vi tänker på dig
2010 – 2015
2014 – 2015
Hane
Hane
V209
sköts i
Nora kommun
V160
sköts i
Nora kommun
med tre skott
med ett skott
Dog i god hälsa
Dog i god hälsa
Vila i frid
Vila i frid
Vi tänker på dig
De vargar som sköts var övervägande
friska, många av dem unga. Flera hade
blivit påskjutna tidigare i livet. De döda
vargarna kommer inte tillbaka. Vi minns
deras tragiska öden och vill hedra dem
som fallit offer för en för tidig död.
Under sin levnadstid tillförde de
balans i sitt ekosystem, och de värnade
det lilla av vildhet som finns kvar
i svenska skogar. De sörjes närmast av
överlevande flockmedlemmar, men
också av alla oss andra som värdesatt
deras närvaro. Ingen begravning
kommer att hållas.
Låt oss minnas de som inte längre finns
bland oss. De som sällat sig till våra
förfäder i de ändlösa skogarna under
månen. Må deras namn för evigt viskas
i vinden bland trädens grenar, och deras
ande för evigt leva vidare i skogens
uråldriga livsväv.
Vi tänker på dig
2014 – 2015
Hane
V238
sköts i
Kil kommun
med tre skott
Dog i god hälsa
Vila i frid
Vi tänker på dig
2011 – 2015
Hane
2014 – 2015
sköts i
V163
V176
Hane
2014 – 2015
Hona
V285
2012 – 2015
Hane
V207
Nora kommun
med två skott
sköts i
sköts i
sköts i
Dog med äldre
Lindesberg kommun
Hällefors kommun
Nora kommun
kulskottskada
med två skott
med två skott
med två skott
i framben
Dog i god hälsa
Dog i god hälsa
Dog utmärglad
Vila i frid
Vila i frid
Vila i frid
Vila i frid
Vi tänker på dig
Vi tänker på dig
Vi tänker på dig
Vi tänker på dig
Innehåll nr 1/2015
Fältbiologen är Fältbiologernas medlems­
tidning som utkommer med fyra nummer
per år och distribueras gratis till alla
medlemmar. Skolor och andra intresserade
kan beställa prenumeration för 250 kr/år.
Tidningen Fältbiologen produceras av en
ideellt arbetande redaktion.
Ledare och notiser 5
Framtiden – ångestfylld för fältbiologer men
hoppfull för fjällgäss
Aktionsbild 8
Redaktionen kan komma att redigera
inkomna texter. Texter och bilder
som återfinns i den tryckta tidningen
publiceras även på Fältbiologens hemsida
www.faltbiologerna.se/faltbiologen.
För icke beställt material ansvaras ej.
En uppmaning till divestering
Smultronstället 9
17
Lingonfylld stillhet
12
Ner på stan och odla 10
Prenumeration eller adressändring:
[email protected]
Fruktigt, fräscht och framtid
Adress:
Fältbiologen, Åsögatan 115,
116 24 Stockholm
Vildhästarna gnäggar igen 12
En comeback för det vilda
Ansvarig utgivare: Lars Axelsson
På tallriken i framtiden 17
Äta myror?
Fröbanken på Svalbard 18
Nedfrysta bönor
5
22
20
HJÄLP TILL MED FÄLTBIOLOGEN
Fältbiologen är alla medlemmars tidning.
Vill du skriva en artikel, en internrapport
eller göra ett reportage? Har du fotografier
eller vill illustrera något till tidningen? Ta då
kontakt med redaktionen så blir vi väldigt
glada, och så kan vi tillsammans arbeta
fram den tidning vi vill ha! Skicka mejl till
[email protected]!
OMSLAG
Framsidesbild: Julia Löndal Jonsson
Sidan 2: Jesper Jansson
Baksida: Anonym
10
26
30
Naturen utan människan 20
Hur djuren fixar biffen
Politisk depression 22
Från depp till pepp
Artikelserie: Vägen till Paris 24
Fältbiologerna tar tempen på Vattenfall
17
TRYCKINFO
Tryck: Risbergs Information & Media AB
Papper: Multi Art Matt 115 g, Svanenmärkt
Upplaga: 3200 exemplar
www.faltbiologerna.se/faltbiologen
REDAKTIONEN
Mejl till redaktionen:
[email protected]
Redaktionens blogg:
faltbiologgen.wordpress.com
Tack för er medverkan:
Peder Winding
Minifältis 26
Knep och knopp
Kultur 28
Djurdiskriminering och krönikan
Internt 30
18
COP20 i Lima, vinterfågelrally och vårsol
Krysset 35
PREMIÄR!
4 Fältbiologen 1/2015
Redaktionen 2015: Andris Fågelviskare, Hanna Ekström,
Sam Johansson, Nicole Pajovic, Amanda Lidén, Jesper
Jansson och Olof Åström. På bilden saknas Jennie
Wadman och Johan Andrén
Var allt bättre
förr?
”D
et var bättre förr” är en fras vi fått höra
många gånger, kanske nu mer än någonsin. Växthusgaser, gifter och avskogning
är bara några av de problem som jorden och dess invånare har att kämpa med. I skuggan av allt
detta är det därför förståeligt att många har svårt att känna
hopp inför framtiden. Men var allt verkligen bättre förr?
min miljövetenskapliga utbildning på universitetet, fick jag höra av de tidigare studenterna att utbildningen
stundtals kunde kännas ganska dyster. Att det ibland fanns
jättemycket energi som ville ut i naturen och in i miljödebatten, men att de ofta också kände sig nedslagna av det de fått
lära sig. Det var inte direkt några peppande välkomstord, men
det gjorde mig däremot mer motiverad till att faktiskt vara
med och göra skillnad. Jag fortsatte därför min utbildning,
medveten om att det krävdes en annan inställning än den
som de tidigare studenterna verkat ha. Och så fick det bli. Jag
hittade bland annat hit till Fältbiologerna och jag engagerade
mig mycket på olika håll. Framförallt lärde jag mig en hel del.
När jag påbörjade
Jag lärde mig att människan tar slut på jordens resurser, att pengar
och makt verkar gå före allt. Jag lärde mig att detta är vad som
förstör mitt, och vårt allas, hem. Men jag lärde mig också att vi
är så många som faktiskt inte står bakom detta, att vi är många
som kämpar emot. Miljöproblemen uppmärksammas och det
ohållbara byts sakta men säkert ut mot det mer hållbara. Tittar
vi femtio år tillbaka och jämför med nu, mår Sveriges luft, sjöar
och skogar betydligt bättre nu än då. Förnyelsebar energi utgör
mer än hälften av landets energikällor. Levnadsförhållanden runt
om i världen förbättras, ekologisk produktion blir vanligare och
rent dricksvatten likaså. Vi har långt ifrån nått ända fram, men
engagemanget världen över växer sig starkare och visar att vi
tillsammans kan göra skillnad. Det visar att allt faktiskt inte
var bättre förr.
Med detta nummer inleder vi året med ny energi och ny inspiration,
för en ännu bättre framtid. Så häng med oss in i tidningen och
byt ut ditt framtidsdepp mot framtidspepp! Tillsammans gör
vi skillnad.
Replik på återbrukat
I nummer 4/2014 publicerade vi en artikel om menskoppens
för- och nackdelar. Vi fick respons på artikeln och här kommer
lite synpunkter och en replik från skribenten:
förträfflig även när en är på tur ute.
Enklast är att stanna till vid en bäck eller sjö när det är dags
att tömma den, då blir det supersmidigt att skölja ur den.
Om vatten inte finns att tillgå är ett enkelt tips att kissa på
den - urin är nämligen helt sterilt när det lämnar kroppen!
På kärva höstturer kan det dessutom va rätt skönt att bli lite
varm om händerna...
Ett tips för när en tömmer menskoppen inomhus är att
tömma den direkt i handfatet. Det kräver lite träning i början
så att en inte spiller men då är det enkelt att skölja undan allt
mensblod - istället för att få rester i toaletten. En förutsättning
är dock att den inte blir för full, beroende på hur mycket mens
en har får en tömma minst två gånger om dagen.
Framför allt tycker jag att det är synd att menskopp ute
framställs som negativt, när det i själva verket är det mest
optimala menskyddet när en är på tur! Förutom möjligen på
vintern, då tinat vatten brukar vara en bristvara som en kanske
inte vill ”slösa” på att skölja menskopp.
Menskoppen är alldeles
Linda Ellegaard Nordström
Mitt syfte med artikeln om menskoppar var främst att lyfta fram
mensens existens till alla som är medlemmar i Fältbiologerna.
Det är viktigt när det ordnas aktiviteter inom Fältbiologerna
att mensande människor finns med i ens världsbild, så att
mensperioden kan underlättas. Jag skriver om både fördelar
och nackdelar med menskoppen, som jag själv och vänner har
upplevt. Mest för att jag vill att det ska bli enklare att prata om
menskoppen och mens överlag, för att få igång en diskussion
ute bland medlemmar.
Jag förstår om det kan tyckas som att jag är lite väl kritisk
mot menskoppen, men jag tycker att det är kul att diskutera
menskoppsanvändande. Jag har själv inte använt menskoppen
så mycket i friluftsliv, så därför blev inte mitt perspektiv i
artikeln det heller.
Sally Fransson
Nicole Pajovic
redaktionen
Fältbiologen 1/2015 5
Tips & Notiser
Guldfågeln
Den dog ut här på 80-talet och under 20 år sågs den inte på svensk mark. Men
den 28 december upptäcktes en mellanspett, Dedroscopcus medio, i Lummelunda
på Gotland, varpå fågelskådare från hela landet började vallfärda till platsen
för att se den. I skrivande stund är den fortfarande kvar, och för lokala företag
har mellanspetten inneburit en ökad inkomst tack vare alla som bor på hotell,
köper mat och så vidare. En liten fågel drar in miljoner, naturturism är värt
att satsa på! Vad mellanspetten själv beträffar dog dess artfränder ut då deras
huvudsakliga biotop, gammal ädellövskog med stor andel ek, blivit så ovanlig
att de inte längre lyckades häcka i landet. Chansen att den hittar en partner på
Gotland är alltså mycket liten.
Ätbart
Mellanspett, Dendroscopcus medio
foto: Torsten Green-Petersen
När våren gör sig påmind är det dags
att gå på jakt efter de c-vitaminrika
nässlorna, i en trädgårds bortglömda
hörna eller i ett dike. De späda
bladen är godast och mest
näringsrika och går att ha i
allt från den klassiska nässelsoppan till brödbak. Om man
torkar bladen går de att koka te
på eller smulas till ett vitaminrikt
pulver. Se bara upp med var nässlorna växer eftersom de har lätt för
att lagra nitrater som kan vara skadligt
i stora mängder.
Årets fiskguide
Att köpa fisk när över 80 % av alla kommersiella fiskebestånd antingen är utnyttjade till max eller överfiskade kan leda till halvtimmeslånga samvetskval vid
frysdisken. WWF har nu släppt sin fiskguide för 2015
där de ger rött, gult eller grönt ljus för fiskar. Rött
innebär ”köp inte”, gult ”var försiktig” och grönt ”fritt
fram”. Nordhavsräkor är fortsatt listade som röda,
medan östersjötorsk får gult ljus. Alla produkter som
har MSC- eller KRAV-märkning får grönt ljus. Se hela
listan på www.wwf.se.
Fältbiologernas egna folkhögskola
Visste du att Fältbiologerna har egen skola? Nästan i alla fall. I
Österfärnebo utanför Gävle ligger Färnebo folkhögskola, miljö-,
freds-, och solidaritetsrörelsens folkhögskola. Fältbiologerna är
en av huvudorganisationerna och har en plats i skolans styrelse.
Skolan ordnar kurser med fokus på bland annat hållbar utveckling,
globalisering, ekologisk odling och kreativt skrivande.
Inför hösten går det nu att söka till kurserna Feminism och
miljörättvisa, Riv alla murar och Allmän kurs. Fler kurser och
mer info finns på www.farnebo.se.
6 Fältbiologen 1/2015
Rapportera in
vårtecken!
Blommande hassel, nyvakna
krokusar, drillande sånglärkor,
solsken och folk utan jackor!
Fältbiologerna samlar vårtecken
från hela Sverige för att se när
våren kommer till olika delar av
landet. Skriv och berätta när du
hittar tecken på att våren är på väg!
Maila eller använd #vårtecken.
Skånska lodjur spås
en lysande framtid
För första gången på sju år har det konstaterats föryngring av lodjur i Skåne.
Eftersom lodjursstammen minskat så
kraftigt de senaste åren att den nu ligger
under gränsen för gynnsam bevarandestatus är det en glädjande nyhet. Det är dessutom bara andra gången på över hundra
år som lodjursföryngring har konstaterats
i Skåne. Framtiden sägs vara ljus för de
skånska lodjuren eftersom det i Skåne
finns stora stammar av rådjur och hjort.
foto: Peder Winding
foto: Andris Fågelviskare
Tips & Notiser
Hopp för fjällgäss
Fjällgåsen har det inte lätt. Den är utrotningshotad och jagas hårt på sina
övervintringsplatser vid Kaspiska och Svarta havet. Men tack vare Projekt
Fjällgås är nu den svenska populationen den enda i världen som inte minskar. I somras placerades 54 uppfödda fjällgäss i Arjeplogsfjällen och nu
rapporteras de ha klarat sig bra. De sändare som några av gässen bär har
spårats till Danmark och Tyskland.
Följ fjällgässens sändare på www.jagareforbundet.se/fjallgas
Det är nåt med Änok
I Fältbiologen 4/2012 skrev vi om striden
om Änokdeltat. Om hur urskogsartad,
fjällnära skog hotas av avverkning och
hur Naturskyddsföreningen inte fick
överklaga Skogsstyrelsens beslut. Fallet
har sedan dess tagit ytterligare några turer
i olika domstolar. Det har nu slagits fast
att Naturskyddsföreningen ska ha rätt att
överklaga. Detta var i början av 2014 och i
december beslutades det i Kammarrätten
att skogen i Änokdeltat inte ska tillåtas
att avverkas! Domen överklagades dock
av Skogsstyrelsen igen i januari och det
återstår nu att se om Högsta förvaltningsdomstolen tar upp fallet.
Tips!
Serie: Maria Tranvik
Filmen HOME handlar om hur oändligt
stor och magnifik världen är och hur sjukt
det är att vi har sönder den för all framtid.
Se filmen grattis på internet:
www.filmenhome.se
Fältbiologen 1/2015 7
Aktionsbild
Skicka in dina bästa aktionsbilder till [email protected]!
Fältbiologen Marie Klavitter i gatuteatern som var en del av
aktionen i Stockholm.
Aktionshälsning till
politiker på Global
Divestment Day
Foto: 350.org
Stockholms City Fältbiologer skickar en hälsning från Global Divestment Day, en
global aktionsdag den 14 februari med en uppmaning till världens politiker om att
ta klimatfrågan på allvar. Vid Stockholms stadshus samlades ett 100-tal miljövänner
och krävde att lokalpolitikerna ska sluta finansiera klimatförändringarna – samtidigt
som folket i 100-tals andra städer i världen gjorde detsamma.
8 Fältbiologen 1/2015
Här tipsar Fältbiologen om platser i Norden med fin natur, intressant djurliv eller annat som gör dem
värda att besöka. Vilket är ditt smultronställe? Hör av dig till [email protected]
Smultronstället
Bland lingonröda berg
70 meter över Piteälven och en herrans massa frysta lingon
Text: Jesper Jansson Bild: Camila Morales
P
lats: Piteå, Norrbotten. Det
är en kylig januaridag och vi
tar en tur med bilen. Det är
tyvärr för långt att gå eftersom
soltimmarna är så få här. Det skulle hinna
bli mörkt innan vi kom fram, solen går
upp vid tio och ner vid halv två. Jag har
dubbla underställ, försvarets ullstrumpor,
kängorna är snörade och halkskydden
sitter på. Vi har förberett smörgåsar med
jordnötssmör och sylt samt kaffe, te och
nyponsoppa.
Området vi ska till heter Bergsviken och
det ligger en bit utanför tätbygden. Det
skulle ta drygt en timme att gå dit och
en halvtimme upp för berget Ursberget
vi bestiger. Det finns gott om stigar som
slingrar sig flera kilometer runt berget och
man kan se lingonen som överlevt vintern
lysa röda genom snötäcket. De kikar fram
och vi anar hopp om vår i den här långa
norrlandsvintern. Skogslandskapet här är
verkligen fantastiskt och det finns gott om
skidspår samt löp- eller gångstigar. Jag har
alltid haft en fascination för stenar och
samlar även ganska mycket. På marken
längs stigen kan man hitta någon form
av bergart som har en väldigt vacker röd
karaktär, kanske på grund av mängden
järn i berget?
Långt bort i horisonten anar man det
stora vindkraftsprojektet Markbygdens
vindkraftspark, där de högsta tornen
kommer att vara upp till 200 meter i höjd.
1100 vindkraftverk – alla inom en yta på
cirka 450 kvadratkilometer.
Den största anledningen till att komma
upp hit är den fantastiska utsikten. Man
ser Piteälven och viken där havet möter
älven, och vänder man blicken västerut
inåt landet är det bara skog så långt ögat
når.
Vi njuter av våra smörgåsar och kaffe eller
te, tar lite bilder och solar lite den ynka
timmen sol vi får idag. Diskussionen går
in på att vi borde ta oss hit nattetid för att
titta på norrskenet, men jag vet inte om
jag skulle våga nattetid eftersom när det
väl blir mörkt här, så är det en helt annan
typ av mörker. Dessutom att jag är livrädd
för älg och det finns det gott om här,
fantastiska djur men dess storlek är för
hisnande för mig.
Ännu har jag inte besökt Ursberget under
sommartid, men troligtvis lär jag ha
lingon för resten av kommande vintrar
efter en sådan utflykt.
•••
Fältbiologen 1/2015 9
Stadsodling gör
staden grönare
text: Nicole Pajovic foto: Amanda Lidén
Att människan påverkas positivt av naturen har länge
varit känt. Närhet till naturen har en avkopplande effekt
som kan påskynda tillfrisknande och minska stress.
Vid bevarande av grönområden gynnas även den
biologiska mångfalden. Och så är det ju fint. Men vad
kan en stadsbo göra för att komma närmare grönskan?
Enkelt – börja odla!
S
tadsodling är ett begrepp och
en verksamhet som vuxit sig allt
större de senaste åren. Till följd av
uppmärksammade miljöproblem
och önskemål om mer närproducerat, kom
idén om att ta in en del av landsbygden till
städerna. Massvis med projekt runt om i
världen har nu tagit form för att uppmärksamma och utveckla stadsodlingen. Och
vem som helst kan vara med!
Vad är stadsodling?
Stadsodling är något som kan bedrivas
ensam eller i grupp, småskaligt eller
storskaligt. En odling kan vara alltifrån
en takodling i centrum till en odlingslott
i ditt bostadsområde. Det kan till och
med vara blommorna på din balkong.
Framförallt är stadsodling möjligheten till
en grönare och mer hållbar stad.
10 Fältbiologen 1/2015
foto: Viktor Grigas
Gemenskap
Stadsodling är även närproducerad mat
och samverkan. Något som lockar
människor till att engagera sig är den
gemenskap som olika projekt kan
medföra. Ett flertal städer i Sverige satsar
mycket på bostadsnära odling, varav några
verksamheter är ”Stadsjord” i Göteborg,
”Matparken” i Uppsala samt ”Odla i
Lund” i Lund. Förutom gemenskap
och god mat bidrar stadsodlingen till
diskussion och nytänkande – något som
är viktigt för att upptäcka och ta vara på
städernas potential.
Sysselsättning
Samtidigt som stadsodling öppnar upp
för nya mötesplatser hjälper den också
till att säkra livsmedelsförsörjningen.
Förutsättningar för människor att odla i
staden för försäljning, ger möjlighet till
meningsfull sysselsättning. Detta gynnar
ekonomi och hälsa, vilket gör det viktigt
att ta vara på den kompetens som finns –
samt att utbilda fler. En del verksamheter
erbjuder både miljöutbildningar och
föreläsningar.
Hälsa
Forskning visar att det inte bara är större
grönområden som uppfyller kriterierna för
rekreation. Även mindre områden, såsom
gatuträd och trädgårdar, ger en avkopplande effekt. Odling i städerna hjälper oss
alltså att må bra. Det hjälper också vår jord
att må bra, då det skapar ekosystemtjänster
och bidrar till mer hållbara städer.
Hållbarhet
foto: Harri Blomberg
Växtlighet i staden minskar buller, tar upp
och binder luftföroreningar, bidrar till
den biologiska mångfalden och minskar
mängden dagvatten. Dessutom minskas
ju mängden sopor genom kompostering,
vilket också leder till ett minskat behov
av köpt jord för odlarna. I samband med
odling blir det även färre mattransporter
och självklart större tillgång till
när­producerat. I framtiden kan stads­
odlingens många fördelar vara avgörande
för att kunna mätta allt fler magar. Det
gäller därför att se till att det inte bara är
städerna som växer, utan även grönskan
i dem.
Ta in grönskan i städerna
På storskalig nivå är takodlingar och åkrar
potentiella odlingsmarker i stadsmiljö. Det
finns däremot enklare lösningar på att få
in mer grönska i städerna. Ett av de vanligaste odlingsalternativen är odlingslotter,
vilka är ytor där det går att odla frukt, bär,
blommor och grönsaker. Priserna varierar
beroende på område och storlek, men
exempelvis går det att hyra en lott för 500
kronor per år. Att ha en egen odlingslott är
ett perfekt alternativ för dig som vill gräva
ned fingrarna i jorden och skapa dig ett
eget litet trädgårdsland.
Nöjd. En söt, ogräsälskande stadsgris på Galaxens
Hårt arbete. Fältbiologerna Amanda och Anna är
stadslantgård i Bergsjön, Göteborg.
nöjda efter ett hårt dagsverke i Lund.
Att ha en egen
odlingslott är ett
perfekt alternativ för
dig som vill gräva ned
fingrarna i jorden
Närodlat. Nyskördade grönsaker, direkt från
Fin utsikt. En grön oas i nordöstra Lund.
Plantering i trädgården, i krukor på balkongen eller i fönstret inomhus, är ytterligare alternativ till stadsodling. Något som
också används är flytande köksträdgårdar,
alltså bryggor med plats för odling och
umgänge. I tätbebyggda städer gäller det
att ta vara på varenda yta som går.
Det finns mycket mer att veta om stadsodling och det bästa sättet för att ta reda
på mer är helt enkelt att gå med i gemenskapen. Så ett frö, besök en koloniträdgård
eller skaffa en odlingslott. Gör din stad
grönare!
•••
Lund.
Tips
Ordförklaringar
• Odla inne eller ute? Vissa plantor behöver sås
inomhus för att utvecklas på bästa sätt. Andra
plantor trivs bäst ute. Kolla upp vilka frön som
passar just dina odlingsförutsättningar!
Ekosystemtjänster: funktioner i naturen som vi
människor får gratis och gynnas av. Några få,
viktiga exempel är inandningsluft, vatten, mat,
fotosyntes och pollinering. Till och med känslomässiga värden, såsom rekreation och skönhet,
räknas som en ekosystemtjänst.
• Potatis, rädisor och sallad går utmärkt att odla i
stora krukor eller hinkar på din uteplats.
• Gör om ditt köksfönster till ett kryddskafferi.
Några kryddor att ha på fönsterbrädan är basilika, gräslök, mynta, citrongräs, oregano, persilja,
rosmarin och timjan.
Psst… Visste du att det även finns stadsgrisar?
Dessa grisar får gå runt på gårdar i städerna och
förvandla gräsmattor till gödslad, rotogräsbefriad
odlingsmark. Det mår både grisarna och odlingsmarken bra av. Dessutom slipper vi få rester av
ogräsbekämpningsmedel i vår mat.
Dagvatten: vatten som tillfälligt rinner på
markytan, oftast från regn eller smältvatten från
snö och is. För mycket dagvatten på fel ställen
kan skapa problem för hus och vägar, i form av
mögel eller översvämningar. Växter tar däremot
upp en del av dagvattnet och hjälper på så sätt
till att hushålla med det.
Rotogräsbefriad: rotogräs är ogräs som förökar
sig med hjälp av sina rötter. Grisar betar
gärna gräs och ogräs, och är därför ett naturligt
bekämpningsmedel mot ogräs. Bra för grisarna –
och bra för oss!
Fältbiologen 1/2015 11
12 Fältbiologen 1/2015
Det vilda Europa
text och foto: Julia Löndal Jonsson
Tänk dig att se visenter, vildhästar och uroxar vandra fritt igen.
Det är inte en avlägsen dröm. På flera håll i Europa sker arbetet
med att återinföra vilda betesdjur som ett sätt att bevara öppna
landskap. Vi gör ett besök på iberiska halvön, där ett av Rewilding
Europes största projektområden finns.
K
lockan är sex på kvällen i bergsbyn El Payo i västra Spanien.
En äldre man i blå overall går
ner för en kulle, tätt följd av tre
hundar och 200 får. Bjällrorna klingar och
ullen blir guldig i kvällssolen. Vi möts vid
en grässlätt bredvid floden där fåren stannar
och betar.
Mannen heter José Piriz och är den sista
fåraherden i byn. Han är en gammal man,
åtminstone över 70 år, som inte kan arbeta
många år till. José Piriz barn vill inte
fortsätta när fadern slutar eftersom det är
för tidskrävande och för dåligt betalt.
– Jag arbetar från sju på morgonen till
tio på kvällen och får lika mycket betalt nu
som för tjugo år sedan, säger han.
Han kan inte stanna och prata länge.
Hundarna har redan börjat mana fåren
vidare. Den gamla mannen fortsätter efter
dem, stödd av en käpp i vardera handen.
få herdar som José Piriz
kvar. Varje år överges stora jordbruksmarker både i Spanien och i resten av Europa.
Framför allt minskar det traditionella jordbruket i avlägsna områden, som El Payo.
Avfolkningen oroar många, men organisationen Rewilding Europe ser möjligheter.
Deras mål är att få tillbaka de stora
betesdjuren som en gång var nyckelarter på
kontinenten.
Det finns ytterst
Benigno Varillas är
promotor för det spanska
teamet och är min guide under besöket. Han
bär en brun fedora-hatt och kör en grön skåpbil. Den är fullpackad med kudde, sovsäck,
väskor och andra tecken på att han – inte
allt för sällan – använder bilen som bostad.
Under bilresan varvar han historier från
savannerna i Afrika med
att stanna till och peka ut
ovanliga fåglar och växter
intill vägkanten. Enstaka
beteshagar skymtar förbi, men
på vissa håll domineras landskapet av enorma odlingar.
Precis som i övriga Europa har jordbruket
blivit effektiviserat och det småskaliga,
traditionella jordbruket har tappat i lönsamhet. Dessutom erbjuder landsbygden sämre
möjligheter för utbildning och jobb, vilket
gör att många unga flyttar in till städerna.
År 2011 fick Spanien drygt 70 miljoner kronor i
stöd för jordbruk och landsbygd, enligt svenska Jordbruksverkets statistik. Pengarna har
dock inte räckt till för att vända utvecklingen.
– Det är fortfarande för tidskrävande
och lågavlönat med småskaligt jordbruk.
Trenden att människor överger sin gård
och flyttar till städerna kommer att fortsätta och EU kan inte ge bidrag för alltid,
säger Benigno Varillas.
De traditionella jordbruksmarkerna
är ofta unika och väldigt artrika. I vissa
fall har de till och med högre biologisk
mångfald än uråldriga skogar. Men om
betet upphör växer markerna igen – och
artrikedomen minskar. Det vill Rewilding
Europe förhindra.
– Vi kan inte göra något åt att människor flyttar från landsbygden. Men vi
kan hindra betesdjuren från att försvinna.
Om vi slutar att ha tamboskap får vi se till
I solluckorna mellan
träden växer rosa
vildpioner, gula slåtterblommor
och stora fält med lavendel.
att ha vilda djur i stället. På det viset kan
vi återskapa de hjordar som fanns förut i
Europa, säger Benigno Varillas.
kommer fram till projektområdet Campanarios de Azaba ligger
solen lågt över ekarna. Här finns ett flera
kilometer långt dehesa, ett halvöppet landskap med sten-och korkekar. I solluckorna
mellan träden växer rosa vildpioner, gula
slåtterblommor och stora fält med lavendel.
En bit bort betar vilda hästar. Vi har kommit fram till Rewilding Europes område
på den spanska sidan. Endast några hundra
meter bort skymtar Portugal.
När vi slutligen
direktör för Rewilding
Europe i Spanien och är ägare av marken.
– Jag vill visa bönderna ett nytt sätt att
försörja sig på. Men jag vill inte vara för
påtryckande, så jag gör förändringarna
Carlos Sanchez är
Fältbiologen 1/2015 13
En gammal spansk hästras, Retuerta, har släppts ut i det fria, tillsammans med en gammal
koras, Sayagüesa - som är känd för tjurfäktning. Hästprojektet har mött stor framgång, medan
tjurarna skrämmer en del i lokalbefolkningen. 14 Fältbiologen 1/2015
Det finns få fåraherdar kvar. José Piriz är den sista i byn El Payo. När han
pensionerar sig riskerar betesmarkerna att växa igen. Organisationen Rewilding Europé vill genom att öka antalet vilda betesdjur ta
tillvara på de betesmarker som överges.
I Spanien har man lyckats etablera de tidigare hotade gamarna så pass väl att
landet numera har den starkaste stammen i Europa. Gåsgam, Gyps fulvus.
Benigno Varillas är promotor för Rewilding Europe i Spanien.
successivt och bygger upp ett förtroende i
området, säger han.
Det har funnits en viss skepsis i området, men tids nog har flera av bönderna
velat hjälpa till.
– Några går med på att förbjuda jakt,
andra skapar små dammar för amfibier. De
som är allra mest samarbetsvilliga tar bort
sina stängsel. De är en fara för fåglarna
som fastnar i dem. Totalt har vi tagit bort
50 kilometer stängsel, säger han.
tamhästar, retuerta, som har släppts fria.
I dag finns 200 stycken i landet. Utöver
dem som betar här i Campanarios finns ett
bestånd i Doñana nationalpark i söder.
Men det slutar inte med vildhästar. Här
betar även en grupp sayagüesa, som är en
gammal koras genetiskt lik uroxen. Med
sin glänsande svarta päls och framtunga
kropp är den mest känd för tjurfäktning.
Men den är även en del i ett avelsprojekt
för att återskapa uroxen.
Vi sitter i Carlos Sanchez
Sverige
bil och kör en
rundtur i området. De jordiga vägarna är
skumpiga efter vårens regn och slitaget
från skåpbilarna. Snart saktar vi in och
världen blir stilla igen. Några vildhästar
betar i skuggan av en ek: sex vuxna och
två föl.
– Projektet med vildhästar går jättebra.
De har anpassat sig väl och förökar sig,
säger Carlos Sanchez.
Hästarna är inte vildhästar i biologisk
mening. Det är en gammal spansk ras av
traditionella jordbruket
försvunnit långt tidigare än i Spanien.
Sedan mitten av 1900-talet har ängs-och
betesmarkerna halverats.
I Sverige har det
har ett miljömål som säger att vi ska bevara
dem. Men i dag koncentreras djuren på
stora gårdar, medan det småskaliga jordbruket läggs ned. Det är inte tillräckligt
lönsamt för bönderna som får konkurrens
från andra EU-länder där köttet är billigare
att producera på grund av sämre djurhållning.
Hon tror att större betande viltstammar
kan vara en del av lösningen, men långt
ifrån hela.
– Rewilding kan säkert fungera till viss
del, men det behövs också satsningar på
landsbygdsprogrammet. Det handlar om
att det måste finnas lönsamhet i jordbruket.
är föreståndare för
Centrum för vilt- och fiskforskning vid
Sveriges lantbruksuniversitet och är en
förespråkare av rewilding – eller faunarestaurering som han hellre vill kalla det.
– Jag tycker att det finns goda skäl att ha
rika viltstammar. De är både viktiga resurCarl-Gustaf Thulin
Anna Norberg är utredare
på växt och miljöavdelningen på Jordbruksverket och är
med och samordnar ängs-och betesmarksinventeringen.
– Det är tråkigt. Det är några av våra
mest artrika miljöer som försvinner, fast vi
Fältbiologen 1/2015 15
ser för oss och för landskapet, säger han.
Han har skrivit ett flertal debattartiklar
i ämnet, bland annat i UNT och DN, och
menar att Sverige har mycket att vinna på
att bli vildare. Han tycker att det finns så
stor problemfokusering när det gäller vilda
djur att vi glömmer fördelarna.
– Jag medger att det finns negativa
aspekter, till exempel i trafiken. Men
man kan också vända på det och tala om
fördelarna, inte minst ur ett biodiversitetsperspektiv. Det finns anledning att tillföra
arter som tidigare har funnits här. Främst
tänker jag på gräsätare som bidrar till att
hålla landskapet öppet, såsom visenten.
Visenten fanns i Sverige
tills för några
tusen år sedan - exakt när den försvann
är oklart. I Europa var den utbredd men
jagades hårt och dog till sist ut kring första
världskriget. De sista djuren sköts i Polen
och Kaukasus. 56 djur fanns dock kvar i
fångenskap och så småningom påbörjades
arbetet med att bygga upp en population
igen, för att senare släppa ut dem i det
vilda. Först i Polen 1952, sedan i Ukraina,
Litauen, Vitryssland och Rumänien. Förra
året återinfördes djuret även i Tyskland, i
de stora skogarna utanför Bad Berleburg.
Fler länder planerar att göra samma
sak. Den danska Naturstyrelsen röstade
REWILDING EUROPE
igenom en återintroduktion redan 2012
och nu finns ett hägn med sju visenter på
Bornholm. Om allt går bra kommer de att
släppas ut fritt.
– Om danskarna gör det, varför kan
inte vi också? säger Carl-Gustaf Thulin,
som tycker att det finns många bra argument för att göra så.
– Primärt för bevarande: Vi kan hindra
en hotad art från att försvinna. Det
andra argumentet är att vi kan bevara ett
landskap med hög biologisk mångfald.
Det tredje är en regional utveckling i
de områden där man satsar på visenter.
Som en jämförelse finns myskoxarna.
De är sju stycken och runt dem finns det
många verksamheter, såsom vandrarhem,
hotell, restauranger, myskoxcentrum och
turistshoppar.
Vildhästen och uroxen är
två andra betande
djur som skulle passa i våra landskap. En
holländsk organisation, Dutch Taurus
Foundation, använder vilda nötkreatur
och hästar i naturvårdssyfte. Deras mål
är att få tillbaka uroxen och använda den
i stället för kor. Sedan år 2008 har de tillsammans med European Wildlife avlat på
äldre raser av nötboskap för att få tillbaka
försvunna egenskaper från deras förfäder.
De samarbetar även med Rewilding
Rewilding Europe grundades 2011 av WWF Nederländerna, ARK Nature, Wild Wonders of Europe och
Conservation Capital. Organisationen vill att Europa
ska få mer utrymme för vilda djur och naturliga
processer, samtidigt som naturen ska kunna avnjutas
av alla. Western Iberia, som är ett samarbete mellan
Portugal och Spanien, är ett av fem områden i Europa
där Rewilding Europe är verksamma. De andra fyra
områdena finns i Rumänien, Kroatien, Slovakien och
Polen.
16 Fältbiologen 1/2015
Europe på Iberiska halvön, för att använda
deras sayagüesa-boskap vid avlingen.
av många olika projekt som
pågår i Europa. I maj återintroducerades
även visenter i Rumänien. Och 2013
meddelade Naturvårdsverket att de har
mjuknat i frågan om visenter i Sverige.
Efter att ha sagt nej tidigare, öppnar de nu
för att utreda frågan om det skulle komma
en ansökan om att släppa ut visenter.
– Det händer mycket och dessa frågor
växer. Det är intressant ur många synvinklar: det kan gynna naturvård, jakt och
turism, samtidigt som många av arterna
dessutom kan leverera mat och skinn,
säger Carl-Gustaf Thulin.
Det finns forskare som vill gå längre
än att återinföra vildhästar och visenter.
Genom kloning kan det vara möjligt att
få tillbaka djur som dog ut längre tillbaka,
såsom mammuten.
Carl-Gustaf Thulin ser inga problem
med den möjligheten.
– Jag tycker det är spännande att man
försöker återskapa utdöda arter. Rent filosofiskt kan man tycka att om vi har utrotat
dem, kanske vi ska göra vad vi kan för att
få dem tillbaka?
•••
Det är bara ett
På menyn 2045:
Knapriga syrsor
och mustiga larver
text: Hanna Ekström bild: Cornelia Hermansson
F
ramtidens klimatsmarta föda!
Käka insekter och rädda miljön!
Insekterna har landat! Rubrikerna
om insekter som mat har de
senaste åren tagit sig in på tidningssidorna.
Är det egentligen mer mat som behövs?
Och är i så fall stekta syrsor och friterade
mjölbaggar framtidens lösning?
utvecklingen av sin prototyp. I en intervju
i programmet Kobra menar hon att framtidens matproduktion inte kan överlåtas
till storskalig industriell produktion utan
i högre grad måste bygga på hemmabruk.
Larverna kan matas med matavfall vilket
gör uppfödningen ytterligare klimatsmart.
pratar sig varma om
insekterna som en miljömässig lösning på
matbristen möter argumenten också kritik.
Redan idag tillverkas globalt tillräckligt
med mat för att mätta jordens befolkning.
Det är därför en omfördelning som krävs,
inte en intensivare livsmedelsproduktion,
menar kritikerna. Att se insekter som
framtidens mat är också en i hög grad
västerländsk syn. För en stor del av jordens
befolkning är insekter redan en del av
basfödan, främst i de tropiska delarna av
Asien, Latinamerika och Afrika.
I Zambia pågår forskning om nyttan
med insekter som mat och hur det i längden kan bidra till minskad skogsskövling.
Om moponelarven börjar användas som
mat och säljas i allt större grad skulle det
vara ett hinder för skövling av skogen, som
är nödvändig för larvens utveckling. Det
finns förstås en mängd andra anledningar
till att inte hugga ner träden, men på detta
sätt skulle bönderna få en möjlighet till
inkomst från skogen utan att använda den
för träkol.
Medan EU och FN
För två år sedan gick
FN:s livsmedels­organ
FAO ut med resultaten från en undersökning om insekter som föda och har sedan
dess lobbat för att det på framtidens tallrik
ska serveras insekter i allt högre grad.
Enligt rapporten kräver befolkningstillväxten till år 2050 en ökning i produktionen
av proteinrika livsmedel med 70 % och
som animalisk föda har insekter många
fördelar. Förutom protein är de rika på
kalcium, järn, zink och hälsosamma fetter.
Ur klimatsynpunkt kräver uppfödningen
lite vatten, inte alls så mycket plats jämfört
med köttproduktion och släpper bara ut
en väldigt liten mängd metan- och andra
växthusgaser. En stor del av det insekterna
äter kan omvandlas till näring som får
dem att växa, eftersom insekter är kallblodiga och därför inte använder energi för att
göra kroppen varm.
industridesignern
Katharina Ungers flugfarm för hemma­
bruk, Farm–432, har åkt världen runt för
uppvisning. Uppfinningen var Katharina
Ungers avhandling i industriell design.
I maskinen kan insekternas hela livscykel
följas, från små ägg till larver klara
för nedfrysning och sedan tillagning.
Katharina Unger började själv projektet
med att köpa larver från en djuraffär för
att prova att tillaga dem och känna efter
om hon skulle vilja äta dem. Hon kom
fram till att det var möjligt och började
Den österrikiska
skulle kunna bidra till att Sverige blir
självförsörjande på djurfoder och därmed
minskar miljöpåverkan genom att sluta
använda soja eller utrotningshotad fisk.
i år kom EU:s första
guide för konsumtion av insekter, men
än så länge är försäljning av insekter som
livsmedel inte tillåtet. Kanske skulle en
lagändring göra att gråsuggan under
stenen hamnade på framtidens middagsbord.
•••
I mitten av januari
Konkurrensen om resurser i
form av mark
och vatten är hård mellan livsmedelsoch bränsleproduktion, urbanisering
och natur. I Uppsala jobbar en
forskningsgrupp med att framställa
proteinrikt kycklingfoder
i form av träätande insekter, som
termiter på restprodukter från skogs­
industrin. Forskarna tänker sig att detta
Fältbiologen 1/2015 17
Torkade ärtor
– en global plan B
text: Hanna Ekström foto: Simon Jeppson och Hanna Ekström
Omgivet av arktisk öken, snö, is och permafrost, ligger Svalbard Global Seed Vault, en
genbank där världens fröer sparas för framtiden. Det finns idag runt 1750 genbanker
runt om i världen och Svalbard är för dem en sista säkerhet.
Svalbard idealiskt
Svalbard ligger långt bort och är tillgängligt
på samma gång, enligt informationsfilmen
The backup copy. I berget är temperaturen
konstant -3 eller -4 grader och i det betongförstärkta valvet 120 meter ner i berget hålls
temperaturen ännu lägre för att fröerna ska
kunna långtidsbevaras. Det är inte bara
kylan som gör platsen idealisk utan också
att det ligger i ett geografiskt, politiskt
och klimatiskt stabilt område. Även om all
is på Grönland skulle smälta till följd av
den globala uppvärmningen skulle valvet
fortfarande ligga säkert i förhållande till
den beräknade havsytan. Genbanker och
fröarkiv finns på många platser i världen,
men varje år går bevarat material förlorat
till följd av krig och naturkatastrofer. Krisen
i Ukraina har till exempel gjort det svårt
att samarbeta med den ryska genbanken,
som har en väldigt stor del av världens fröer
bevarade. Det var för att kunna säkerställa
framtidens behov av mat som den ryske
botanisten Nikolaj Vavilov började samla in
och spara fröer. Hans initiativ blev världens
första genbank och han fick möjlighet att
åka runt och göra insamlingar från hela
världen. Till en början hade Vavilov stöd
från de ryska makthavarna, men efter att
ha kritiserat en annan rysk biologs teorier, en
forskare som hade stort stöd av Stalin, blev
Vavilov arresterad och dog ironiskt nog av
svält i Saratovfängelset 1941. Men genbanken
18 Fältbiologen 1/2015
klarade sig igenom andra världskriget och
några årtionde senare ökade intresset från
omvärlden för Rysslands väldokumenterade
frösamling.
För biologisk mångfald
På en konferens i Rio 1993 enades FN om en
konvention för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald. Varje land har
sedan dess rätten till och ansvaret för sina
genetiska resurser. En global aktionsplan
skrevs enhälligt under av alla i medlemmar
i FNs organisation för livsmedel och
jordbruk, och det är i dessa internationella samarbeten som Svalbard kommer
in. Genbanken på Svalbard beskrivs som
en global plan B. Från fröarkiv runt om
i världen flygs fröer via Oslo till Svalbard så
att det där ska finnas en backup av världens
fröer. Det förekommer konspirationsteorier
om att frövalvet på Svalbard startades som
del i en plan att stjäla värdefulla genetiska
resurser, men bara den genbank som har
deponerat fröerna kan sedan begära ut dem.
Varför bevara fröer?
De senaste åren har flera hundra tusen växtsorter gått förlorade. Lokala varianter, anpassade för ett visst klimat har länge odlats, men
i ett modernt jordbruk blir den genetiska
variationen allt mindre. Med ett klimat
i förändring är mångfalden av växter
livsviktig.­Genbankerna bygger på många
bönders arbete med odling för biologisk
mångfald. Här finns nu drygt 800 000
fröprover från över 4000 arter. Norge äger
anläggningen och den dagliga driften sköts
av Nordiskt Genresurscenter, NordGen.
Det nordiska samarbetet för bevarande och
hållbart nyttjande av växter, husdjur och
skog startade år 1979. På huvudkontoret i
Alnarp utanför Lund finns också NordGens
avdelning för växter, och Sveriges och de
andra Nordiska ländernas fröbank för jordbruksväxter.
Frölabbet i Alnarp
Februari och mars är hektiska månader på
frölabbet. Här jobbar Simon Jeppson med
sina kollegor. Om några dagar ska han resa
till Svalbard för att vara med på en konferens
med representanter från andra genbanker
runt om i världen och Nordens lantbruks­
ministrar. Förutom förberedelserna inför
mötet innebär våren också att det är många
som vill beställa fröer. Dessutom håller
NordGen i Alnarp Nordens potatissorter
bevarade och materialet behöver levereras
i tid för odlingssäsongen.
I dammiga pärmar
– Vår uppgift är att ta vara på det bönder
odlar, och dessa växters vilda släktingar,
säger Simon. Vi står i frölabbet som är en
av de första platserna de insamlade fröerna
kommer till. Fröerna kan vara alltifrån
torkade ärtor i gamla kaffefilter som någon
har hittat på en äldre släktings vind, till
pensionerades forskares gedigna samlingar
med tillhörande pärmar som dignar av
kryptisk information om hur fröerna har
korsbefruktats och odlats fram.
– Först måste vi ta reda på om fröerna
är vad de säger att det är, säger Simon och
berättar att det kan vara långt ifrån enkelt
att försöka förstå vad som skickats in. Ett
problem är att fröerna som kommer in ofta
är väldigt gamla. Oavsett om de har legat på
en vind, i en gammal byrålåda eller hos ett
företag som sysslar med växtförädling och
därför inte vill släppa ifrån sig fröerna förrän de kan vara säkra på att de inte ger bort
någon vinst till konkurrenterna, gör fröernas
ålder det svårt att artbestämma.
När ett frö inte längre orkar gro
I ett frö finns aktiva enzymer som, trots att
fröet inte ligger i jorden, förbrukar energi.
Om fröerna har legat länge kan mycket energi ha gått åt vilket gör att fröerna har svårt
att gro. När ett fröprov kommer in till labbet
testas grobarheten. Ibland måste fröer
provodlas för att kunna artbestämmas,
men när det är gjort och fröerna är rensade
skrivs informationen in i NordGens databas.
Därefter läggs de i torkrummet där temperaturen är omkring 15 grader och luftfuktigheten ca 10%. Torkningen hindrar enzymernas
rörelse och gör att fröerna håller sig längre.
Slutligen hamnar fröpåsen i någon av de 140
frysar som står intill frölabbet. Forskarna
tror att detta får fröerna att i vissa fall få ett
bäst före-datum om ungefär 4000 år.
Provrörs-potatis
I sterilrummet tar Pawel Chrominski handsprit innan han öppnar dörren till kylskåpet
där potatisplantor odlas i provrör. Potatis
tillhör undantagen i genbankens samlingar
och har fått en egen avdelning, eftersom de
behöver bevaras som plantor och inte som
fröer.
– Vår potatis har genomgått en speciell
behandling så att vi vet att de inte innehåller
virus, säger Pawel. De kan därefter skickas
till beställare runt om i Europa. Den så
kallade in vitro-odlingen, med plantor som
växer i gel, har pågått här sedan 1980-talet
och några gånger om året tas sticklingar från
plantorna som sedan planteras om i nya rör.
Lite längre bort i korridoren har Lena
Ansebo sitt kontor. Just nu jobbar hon med
att utvärdera en stor samling potatis som
kommer från en kvinna i Västergötland.
Lena är en av NordGens växtexperter och
ansvarar för arbetsgruppen för frukt, bär och
fröförökade prydnadsväxter. Den senaste
tiden har hon dessutom haft extra fokus på
reliktväxter.
– Reliktväxter är växter på historiska
platser som lever kvar där. Beroende på hur
man sköter dessa platser, röjer och klipper
bort, kan dessa växter vara väldigt hotade,
menar Lena. Det är därför extra viktigt att
kartlägga och sprida kunskap om växterna.
Genbankernas främsta uppgift är därför
inte bara att bevara fröer, utan att bevara
kunskapen om växterna. I vilket pH-värde
trivs den här växten? Vad finns det för
markfuktighet där fröet gror och mot vilka
sjukdomar är det resistent?
– En fröpåse har egentligen inget värde
utan information, sammanfattar Simon.
behöver fröer som
klarar olika sorters klimat. Det är för en
fortsatt biologisk mångfald som fröerna
göms långt ner under Svalbards permafrost.
Framtidens odling
Fröpåse. De torkade fröerna läggs i specialpåsar
som svetsas igen och därefter fryses ned.
Provrörpotatis. In vitro-potatis består av provrör
där potatis odlas i en gel. Även här utvecklar
potatisen knölar, ofta inte större än en ärta.
•••
Svalbard Global Seed Vault
• Startade som en genbank för de nordiska
länderna, i en gammal kolgruva
• Öppnades upp som en global genbank 2008
Idag över 800 000 fröprover från 4000 arter
NordGen
• Nordiskt samarbete för bevarande och hållbart nyttjande av skog, växter och husdjur.
• Startades 1979
• Huvudkontor i Alnarp utanför Lund
Frö på burk. Arkivet med fröburkar innehåller frön
som på grund av tiden färgats bruna, men som
fortfarande kan användas för artbestämning.
Fältbiologen 1/2015 19
Ett liv efter människan
text: Andris Fågelviskare foto: Olof Åström
Vi är över sju miljarder människor på planeten. Vi har en genomgripande påverkan
på alla andra arter omkring oss. Skogsskövling, jordbruk, utfiskning, spridning av
miljögifter, klimatförändringar. Pressen på ekosystemen är enorm. Många av dessa
kan snart ha nått gränsen för vad de tål, och då är även vår egen framtid i fara. Men
vad skulle hända om människan försvann imorgon? Om vi på något mystiskt sätt
bara försvann från jordens yta? Vad skulle hända med den värld som blir kvar? Följ
med på en spännande resa i ett liv efter människan…
D
et är tyst i staden. Sedan
människan försvann har världen blivit en tyst och stilla
plats. Endast duvornas kuttrande och småfåglars tjatter i häckar och
parker bryter stillheten. Efter något dygn
har strömmen försvunnit på de flesta håll.
När människan dominerade var nätterna
upplysta av oräkneliga lampor. Nu råder
mörker. I matvarubutikerna fungerar inga
kylanläggningar. Möss och råttor tar nu
för sig av ett matförråd som kommer räcka
i många generationer framåt. För världens
många husdjur väntar en tuffare framtid.
Många dör, instängda i hus, inhägnader
och köttfabriker. Men vissa lyckas ta sig
ut. Katterna går ganska snabbt över till att
livnära sig på gnagare och fåglar. Inom ett
20 Fältbiologen 1/2015
par veckor lever de som om människan
aldrig funnits. Men de får se upp. Hundar
som bildat flockar jagar runt på jakt efter
katter, smådjur och mindre hundar som
kan mätta deras aptit. Ute på landsbygden
har också en del tamdjur klarat sig. Många
höns, kaniner, får m.fl. blir uppätna av
hundar, rävar och andra rovdjur. Vissa
härdigare raser av kor och hästar kanske
överlever. Grisar som rymt från gårdar och
köttfabriker börjar snart utveckla vildsvinslika drag, och efter några generationers
korsning med vildsvin går det knappt att
se att detta en gång var ett tamdjur. Efter
några år börjar städernas asfalt bli bevuxna
med mossa, gräs och örter. Snart gror även
unga träd i sprickorna, ur frön från parker
och alléer. Sakta men säkert börjar ett
jordtäcke att byggas upp av förmultnande
växtdelar. Men denna nya värld står under
ett hot, från något av det mest destruktiva
som människan lämnat efter sig…
inte avvecklar
dem innan sin bortgång, så kommer de
hundratals kärnkraftverk som finns runt
om på jorden förr eller senare få slut på
reservström. Ett efter ett drabbas av härdsmältor som sprider ofattbara mängder
radioaktiva partiklar kring sig. I områdena
närmast kraftverken utplånas allt levande.
Hundratals döda zoner uppstår. I resten av
världen längre från kraftverken kommer
alla varelser att utsättas för höga strålningsdoser. De individer som utvecklar
system för att reparera cellskador kommer
Förutsatt att människan
foto: Andris Fågelviskare
föra sina gener vidare, och på så vis drivs
evolutionen mot högre strålningsresistens
hos alla arter. Jorden är nu en radioaktiv
planet.
På landsbygden går förvildningen
fortare
än i staden. Gårdar och hus av trä ruttnar,
men så länge de står kommer de att ge
bostad åt en lång rad djur. Rävar och grävlingar gräver sina gryt under byggnader.
Svalor, ugglor och andra fåglar nyttjar
lador och hus som häckningsplatser.
Även varg och lodjur kan finna att gamla
in i sprickorna och når armeringsjärnet
rostar det, expanderar och spräcker den
omgivande betongen allt mer. Träd som
etablerat sig i sprickor både på och inuti
byggnaderna bidrar till förfallet. Efter ett
århundrade börjar försvagade byggnader
att kollapsa, och falla i stora grushögar.
De byggnader som står blir till perfekta
boplatser åt berguvar, korpar, falkar och
örnar. Duvor och råttor, som gynnades av
människans överflöd av mat, är nu betydligt ovanligare. Runt byggnaderna liknar
landskapet mer en prunkande djungel av
lövdominerad skog, där fåglar
sjunger överallt, små djur kilar
omkring bland markens löv.
Älgar, hjortar och vildsvin
rör sig längs gamla gator
och torg, vaksamma på
de vargar, björnar och
lodjur som kan döljas i förfallande
byggnader. Viltstammarna har vuxit rejält
tack vare landskapets omvandling. Det har
i sin tur lett till att stora rovdjur nu finns i
större antal än någonsin tidigare.
Älgar, hjortar och vildsvin
rör sig längs gamla gator
och torg, vaksamma på de vargar,
björnar och lodjur som kan döljas i
förfallande byggnader.
byggnader, nu tomma på människor, blir
utmärkta lyor att föda ungar i. Åkrarna
som en gång plöjdes och besprutades för
att ge plats åt monokulturer av grödor
avsedda åt människor, är nu ängs och
buskmarker där hjortar, älgar och förvildade kor och hästar betar. Dessa bidrar till
att hålla vissa områden öppna, när skogen
återerövrar en allt större del av landskapet.
Grävda diken fylls av förmultnande
växtmaterial. Bävrar etablerar sig och
dämmer igen många diken och uträtade
bäckar. Succesivt återskapas de våtmarker
som människan en gång torrlade. Alla nya
våtmarker drar till sig mängder av fåglar
och groddjur.
börjar stadens byggnader
att förfalla. Årtionden av frost och tö skapar sprickor i betongen. När vatten sipprar
Efter ett halvsekel
Under tiden har även
havet genomgått stora
förändringar. Ett sekel utan fiske har fått
fiskbestånden att återhämta sig, och havet
är nu rikare på liv än på flera århundraden.
De miljögifter som påverkade livet i hav
och på land har efter några sekel sakta
begravts i sediment och under jordlager.
De värsta radioaktiva partiklarna från
kärnkraftverken har också sipprat ner i
marken, och de döda zonerna har återfått
livet när växter och djur, nu anpassade för
radioaktiva förhållanden, återkoloniserat
marken. De tamdjur som överlevt, kor,
hästar, katter, liknar allt mer sina vilda
förfäder. Ett fåtal hundar har korsats in i
den växande vargstammen, men de flesta
blev istället dödade av densamma. Jordens
klimat styrs fortfarande av de växthusgaser
som människan släppte lös, men allt eftersom minskar deras effekt när kolet på nytt
lagras in i växter och begravs i sedimentära
lager. Efter ett antal tusen år kommer en
ny istid att mala ner det som finns kvar
av mänskliga strukturer i norr, men även
när isen drar sig tillbaka kommer rester
av betong och liknande att visa sig. Plast
kan teoretiskt sätt finnas kvar för evigt,
och plastföremålen kan rentav bevaras i
geologiska lager miljontals år framåt.
Under en kort blinkning
i jordens historia
har människan vänt upp och ner på de
naturliga systemen och skapat långsiktiga
förändringar i klimat och geologi. Men
trots det har naturen en oerhörd förmåga
att slicka sina sår. Tänk på det nästa gång
du ser en maskros i asfalten, den är en
hälsning, naturen väntar bara på att vi
ska kliva ur vägen, så att den återigen kan
få chansen att erövra landskapet. Jordens
starkaste kraft: Livet självt!
•••
När framtidsångesten
smyger sig på
text: Amanda Lidén bild: Jesper Olofsson
Det är en kväll i januari då allt är mörkt och grått. Eller det är inte ens kväll förresten,
det är bara eftermiddag och allt är mörkt och grått. Det enda som lyser upp tillvaron
är en kvarglömd julstjärna i fönstret.
J
ag sätter mig ner för ett samtal om
politisk depression med två andra
fältbiologer, André och Ellen.
Tanken är att utbyta erfarenheter och prata om vad en egentligen kan
göra för att dämpa ångesten. Vi börjar
med att prata om hur vi upplever politisk
depression och det verkar som att vi har
liknande känslor. Vi känner alla igen oss
i en ovilja att titta på nyhetsprogram eller
läsa tidningar för att det bara får oss att
må dåligt. André berättar om sömnsvårigheter och återkommande mardrömmar,
Ellen om tankar som kretsar kring katastrofscenarion. Vi upplever alla känslor av
hopplöshet och av att allt redan är kört.
Och att de känslorna gör att en känner sig
så handlingsförlamad.
– Det går inte framåt, konstaterar
André. Bara bakåt.
Ellen håller med och beskriver målande
sina uppgivna känslor:
– Ja. Det är som att vi tar
ett steg framåt och 17 bakåt.
Och det där steget framåt
blir inte direkt något ljus i
tunneln. Det lyser bara upp
undergången lite!
åsido är
det fortfarande lätt att känna sig uppgiven
inför framtiden när det ena efter det andra
verkar vara utom räddning. Under samtalets gång blir det snabbt uppenbart att vi
alla har en väldigt dyster syn på framtiden
och André kommenterar skrattandes
vilken deppig generation vi är. Vi bestämDramatiska undergångsscenarion
22 Fältbiologen 1/2015
mer oss för att i stället diskutera hur vi kan
tona ner deppen och vi pratar om vad som
kan hjälpa mot de hopplösa känslorna.
Det första som kommer
upp handlar om
nätverk. Att se vad andra gör i andra städer, i andra länder. Ellen berättar om det
peppiga i att se att något görs över huvud
taget men även att ha kontakter i andra
delar av världen.
– Det är något som stöttar mycket. Det
är så lätt att känna sig ensam i allt. Att
jag har alla problem på mina axlar. Det är
mycket peppigare att ha bilden av ett nätverk som sträcker sig runt jorden. Att se att
det finns engagerade människor överallt
som gör saker är väldigt stärkande. Ellen
funderar tyst en stund och tillägger sedan:
– Jag tänker också på det här med ett
historiskt nätverk. Det kan vara otroligt
inspirerande att läsa om människor som
kämpat för samma mål förr i tiden.
om betydelsen av att inte
bara fokusera på allt negativt som händer.
– Det är också jätteviktigt att se och ta
till sig de positiva nyheterna. Det är nödvändigt att märka när det går framåt på
någon front. Om jag får en positiv nyhet
kanske jag pallar tio negativa, säger André.
– Eller tre i alla fall, inflikar Ellen.
– Det här kanske låter självklart, men
att prata med någon. När ångesten kommer som gör en sömnlös, att säga det till
någon hjälper, säger André.
– Jag finner också att galghumor
kan vara väldigt hjälpsamt, tipsar
Ellen.
Vi pratar också
på verklighetsflykt
och kommer fram till att det
är väldigt svårt att fly undan,
samtidigt som det är väldigt nödvändigt
att göra det ibland. Hur vi gärna vill vara
lyckligt ovetande om alla problem i världen men att det inte skulle kännas rätt.
– Jag vill vara lyckligt ovetande men
det är för sent. Det är svårt att glömma
bort det en sett och det går liksom inte att
gå tillbaks till att vara lyckligt ovetande.
Det känns också väldigt oansvarigt att fly
undan från problemen. Det kommer ju ske
Vi kommer in
på bekostnad av andra, säger Ellen.
– Men en måste fly verkligheten lite
ibland. Kanske bara gå och träna. Eller gå
ut i skogen, tilläger André.
Vi går över till
att fråga oss själva vad vi
egentligen blir peppade och uppmuntrade
av. Vi behöver egentligen inte tänka efter
länge innan förslagen om botemedel för
framtidsångesten ramlar ur munnen på
oss.
– Jag har upptäckt hur viktigt det är
att inte vara för effektiv på aktioner. Bara
skynda till en demo, vara där och sen
åka hem direkt. Det blir så mycket bättre
och roligare och peppigare av att chilla
lite tillsammans innan, kanske ta en fika
efteråt, säger Ellen och fortsätter:
– Det är också viktigt att dokumentera sånt en gör, aktioner inte minst.
Ta bilder, rapportera på Facebook... Se
till att ha något så att en kan minnas
tillbaka, påminna sig om vad en faktiskt
gjort. Vi måste också peppa varandra!
Uppmärksamma varandra på att det är
viktigt det vi gör.
– Jag tycker det kan hjälpa att göra
småaktioner. Egentligen är det såna små
onödiga skitsaker. Men även om jag vet att
det inte gör stor skillnad är det är befriande. Att känna att jag ändå gör nåt. Det
kan vara bättre än stora projekt, det är lätt
att det bara blir jobbigt, säger André.
– Jag tänker att allt egentligen är små
skitsaker, men att det kan vara okej. I
slutändan blir det kanske något ändå…
Många skitsaker små blir till slut en stor å!
skanderar Ellen.
– En sådan grej som att åka på RÅM i
vinter gjorde i alla fall mig väldigt pepp!
håller jag med.
­– Ja, det här med att gona sig tillsammans med femti-hundra andra engagerade
människor under en helg ­– det är det bästa
mot politisk depression! säger Ellen och
sätter därmed effektivt punkt för samtalet. ­
•••
Byt depp mot pepp!
-- Utveckla ett nätverk. Se vad andra gör i andra hörn av världen. Hitta på roliga samarbeten.
-- Peppa varandra!
-- Prata om saker som du går och oroar dig för!
-- Läs inte bara dåliga nyheter utan sök aktivt upp och ta till dig goda nyheter.
-- Kom ihåg att även små aktioner kan göra skillnad. Inte minst för hur du själv mår!
-- Hitta ett sätt att fly från verkligheten åtminstone för en liten stund!
-- Ta bilder och dokumentera på annat sätt så du har nåt som hjälper dig att minnas tillbaka på saker du gjort.
-- Läs om vad människor har kämpat för och uppnått förr i tiden.
-- Häng med på aktiviteter med Fältbiologerna. Klubbaktiviteter så klart men även riksaktiviteter där många fältbiologer samlas!
-- Kom ihåg att du inte är ensam.
-- Bara skratta åt allt ibland!
Fältbiologen 1/2015 23
Vägen till Paris
–En artikelserie av Fältbiologernas klimatnätverk
I december i år ska världens ledare komma överens om ett nytt globalt klimatavtal.
Resan dit är lång och på vägen möter vi viktiga aktörer från politiken, civilsamhället
och näringslivet. Först ut är Vattenfalls hållbarhetschef Annika Ramsköld.
Utsläppsjätten sätter
hoppet till marknaden
text och foto: Alva Snis Sigtryggsson
Hon är hållbarhetschef på ett
statligt bolag som släpper ut mer
än hela Sverige tillsammans. Men
Annika Ramsköld drömmer om
energilagring och en framtid där
marknaden står för lösningarna.
Fältbiologen besökte Vattenfall för
att tala om klimatkrisen, siffrorna
och brunkolen.
V
attenfalls huvudkontor tornar
upp sig likt en mintgrön borg.
I huset som ligger i Solna
utanför Stockholm arbetar
drygt tvåtusen personer. En av dem är
Annika Ramsköld. Hon har jobbat i
företaget i mer än tjugofem år. Det är här
vi ska ses och några minuter innan vår
24 Fältbiologen 1/2015
avtalade tid kommer hon ner i den stora,
glasomslutna entrén. Med sig har hon
Mikael Petrovic Wågmark, presschef på
Vattenfall. Medan vi går upp för en av de
många trapporna berättar de om kontoret
som uppenbart får en hållbarhetschefs
hjärta att banka. Det är specialdesignat,
energisnålt och har solceller på taket. Men
att ha ansvar för hållbarheten på Vattenfall
sträcker sig en bit utanför Solna.
– Med mitt ansvar behöver man ha
överblick över alla hållbarhetsområden,
berättar Annika på andra sidan om det
vita konferensbordet vi slagit oss ner vid.
Det gäller både miljö och det sociala, en
av mina uppgifter är att se till att det här
finns integrerat i strategin.
Den strategi hon talar
om är Vattenfalls
koncernstrategi, det dokument som styr
allt företaget gör. Där står bland annat
att de ska ha en hållbar produktion,
underlätta hållbar konsumtion och leverera
hållbara ekonomiska resultat. I bolagsordningen står det att Vattenfall ska verka för
både miljön och lönsamheten. Det är inte
alltid lätt att få ihop och Annika erkänner
att hon har fått strida för den förstnämnda
i en värld av räkenskaper.
– Jag försöker få folk att förstå att hållbarhetsmål inte alltid går att sätta en siffra
på. I en ingenjörskultur vill man gärna ha
det så att det blir exakt och man kan mäta.
Jag vet för jag är ingenjör själv.
Hur har du löst det?
– Jag försöker öka förståelsen och få
dem att göra lite annorlunda mot det vi
vanligtvis gör. Ibland blir lösningen att vi
ändå sätter en siffra på vägen. Det visar
trots allt att det är ett område som är
viktigt.
2012 satte Vattenfall upp ett av sina mål
med just en exakt siffra. De ska minska
sina utsläpp till sextiofem miljoner ton
koldioxid till 2020. Men än har utsläppen
inte börjat minska. För lite mer än ett år
sedan kom istället nyheten att Vattenfall
ökar sina utsläpp.
klimattoppmötena och inom EU, det är
där man får enas kring sådana frågor.
svenska debatten
som lite förmäten. Han menar att en
nedstängning vore att sätta sig över tysk
energipolitik och stänga ner 10 procent av
energiförsörjningen mot den tyska regeringens vilja. Och inte heller Annika tror
mycket på förbud och stödsystem. Istället
stavas framtiden ETS - den europeiska
handeln med utsläppsrätter.
Mikael beskriver den
Hur ska ni klara det här målet?
– Vad gäller koldioxidmålet har vi gjort
en del enskilda åtgärder på våra anläggningar, som att vi blandar in mer biomassa
i kolproduktionen.
Brunkol i Tyskland
Trots det ökar utsläppen och det beror inte
på biomassan utan på kolproduktionen.
Sedan mitten av 90-talet har företaget
drivit brunkolsgruvor och kraftverk i
Tyskland. I valets slutspurt var det en av få
miljöfrågor som höll sig kvar på agendan.
Annie Lööf pressades som näringsminister
och Miljö partiet visade upp kolbitar i
partiledardebatterna. Nu har tv-kamerorna
slocknat och en ny regering är på plats.
På agendan för året finns bland annat en
försäljning av gruvorna och kolkraftverken
i Tyskland. Att sälja anläggningarna
beskriver Annika som en av de viktigaste
åtgärderna för att minska utsläppen.
Att sätta ett pris på utsläppen
Företaget har ett eget kontor i Bryssel och
bevakar EU:s klimat- och energipolitik. En
av de viktigaste frågorna är utsläppshan-
Men även om ni säljer finns ju utsläppen kvar,
hur ser ni på det?
– Vi kan ju bara ta ansvar för våra
delar och vår produktionsportfölj. Sen
är det ju så att varje enskilt land har sina
förutsättningar. Vi är väldigt lyckligt lottade här uppe i Norden som har så mycket
vattenkraft. I andra länder som Tyskland
är det största inhemska bränslet i första
hand kol. Och då måste man anpassa sig
till de marknader som är och se till att det
finns el och värme.
Många skulle nog säga att vi måste göra mer
med en klimatkris för dörren. Har ni försökt
att minska utsläppen istället för att sälja dem
vidare?
– Vi har forum där beslut måste tas,
skjuter presschefen Mikael in. Som på
gifter som kvicksilver och svavel. Att få till
stånd sådana system är något Vattenfall
även drivit inför klimatförhandlingarna.
– Ja det har funnits olika diskussionsgrupper inför mötet där man samlar
flera intressenter som har en viss synpunkt
och förhoppning om saker och ting.
Och just ETS-systemet har varit viktigt
säger Annika och lägger till: kanske det
viktigaste.
Men som det ser ut
idag är det få som låter
sig hindras av priset på utsläppsrätterna.
De kostar alldeles för lite. För att få till en
“ordentlig marknadseffekt” menar Annika
att priserna måste stiga till åtminstone tjugofem eller trettio euro per ton koldioxid.
Att marknaden och klimatet inte lyckats
samspela i utsläppshandeln beror enligt
Annika på finanskrisen. Jag frågar om
hon är mest hoppfull eller mest frustrerad.
Svaret kommer först efter en lång tystnad
och sedan en suck.
– Personligen kan jag känna att jag är
mest frustrerad. Det såg så bra ut innan
den ekonomiska krisen, klimatet var
tydligt på agendan, det fanns en tydlig
vision om att ETS-systemet skulle fungera.
Men sen gick proppen ur och så stannade
hela det här tåget som hade börjat rulla i
rätt riktning.
Drömmen om energilagring
Annika Ramsköld
deln. Annika betonar flera gånger att hon
verkligen vill att systemet ska fungera.
– Det ska finnas ett tydligt pris på
utsläpp. Då får du marknadskrafterna att
driva utvecklingen.
Tanken bakom utsläppshandeln är att
du för att få släppa ut måste betala en
viss summa för en viss mängd utsläpp.
Sedan kan företag och stater handla med
utsläppsrätterna. I USA finns liknande
system för handel med utsläpp av miljö-
I klimatkris och koldebatt verkar det
ändå finnas lösningar som Annika och
Vattenfall tror på. Innan intervjun är
slut hinner vi tala om deras forskning på
energilagring.
– Problemet vi har idag är att när
solen inte skiner och vinden inte blåser
måste du ta energi från en annan källa,
eftersom elen måste användas på en gång.
Vi behöver hitta ett sätt att kunna lagra
överskottsenergi för att använda senare.
Det är en knäckfråga för att förnybart på
allvar ska kunna spela en aktiv roll. •••
Fältbiologen 1/2015 25
Minifältis
Nakna träd och
knepiga knoppar
text: Amanda Lidén bild: Jesper Jansson
På vintern och våren kan det vara svårt att känna igen
lövträden eftersom vi oftast lär oss känna igen dem
genom att titta på bladens form och hur de sitter.
Men även innan lövsprickningen finns det sätt att
artbestämma träd! Tittar man till exempel lite närmare
på knopparna inser man snart att de faktiskt ser ganska
olika ut.
Bok (Fagus sylvatica)
Ek (Quercus robur)
Ask (Fraxinus excelsior)
Har grova grenspetsar med
svarta, ovala knoppar. Den har
en spetsknopp och två mindre
sidoknoppar.
26 Fältbiologen 1/2015
Knopparna är trubbiga, bruna
och femkantiga i omkrets. De
sitter strödda på kvistarna
och dessutom ofta i klungor
i grenspetsarna.
Långsmala, spetsiga
knoppar som är brun-grå till
färgen. Knopparna står ut
från kvistarna till skillnad från
hos avenbok där knopparna
sitter tryckta mot kvisten.
Minifältis
Lind (Tilia cordata)
Rönn (Sorbus aucuparia)
Hos linden är knopparna
trubbigt äggrunda. Till färgen
är de rödaktiga på solsidan
och gröna på skuggsidan.
Knopparna är mörkbruna
men täckta av ljusa hår så att
de ser grå ut. De är spetsiga
och sitter lite snett.
Alm (Ulmus glabra)
Sälg (Salix caprea)
Vårtbjörk (Betula pendula)
Har små knoppar som är
bruna och äggformade. På
unga grenar finns gråvita
prickar (hartsvårtor).
Sälgens knoppar är ovala och
tilltryckta. De täcks av endast
ett knoppfjäll under vilket
de lena, håriga videkissarna
kommer fram tidigt på våren.
Almen har bladknoppar och
blomknoppar av olika
utseende. Bladknopparna är
spetsigt äggformade medan
blomknopparna är nästan
klotrunda. Bladknopparna
sitter långt ut på grenarna och
blomknopparna längre in.
Fältbiologen 1/2015 27
Kultur
Recension Speciesism:
The Movie
Jag trodde att jag
hade en bra bild
av hur världen
fungerar. Inte hur allt i världen
fungerar, men i alla fall det
grundläggande. Jag hade fel.
Med dessa ord inleder
20-årige Mark
Devries sin dokumentärfilm om ”speciesism” - eller artdiskriminering. Begreppet
beskriver den diskriminering och det
förtryck som människor utsätter andra
arter för, en diskriminering så vanlig att
många inte ens ser den som ett problem.
följer vi med Mark
runt om i USA, där han på 90 minuter går
igenom en rad olika aspekter av djurindustrin. Han besöker världens största djurrättsorganisation PETA, olika farm­ägare,
professorer, läkare och aktivister. Han
pratar med en präst, en medlem
I Speciesism: The Movie
The future is wild
recension
Vad skulle hända
i en värld utan
människor? Hur
kan vi ens tänka
oss det som ännu
inte finns?
I 13 halvtimmeslånga avsnitt
får vi följa med
till en möjlig framtid flera miljoner år
från nu. Ett forskarteam har utgått från
historiska förändringar av klimat och hur
det har påverkat arter runt om på jorden.
Dessa evolutionära trender har de sedan
byggt sina teorier på för att kunna skapa
en bild av en framtida värld.
Framtiden har delats upp i tre tidsperioder – 5, 100 och 200 miljoner år
framåt i tiden– och serien fokuserar på 12
ekosystem.
28 Fältbiologen 1/2015
i ”American Nazi Party” och många fler.
Med sig in i varje samtal har han öppenhet
och respekt, som gör det lätt för tittaren
att själv skapa sig en uppfattning om det
som sägs. Filmen fokuserar dessutom inte
på att visa upp hemska bilder av plågade
djur, utan snarare på att diskutera kring
hur och varför dessa bilder finns överhuvudtaget.
Under filmens gång följer
vi med in i många
samtal om djurs känslor. Med hur stor
intensitet känner ett djur? Kan ett djur ha
samma känslor som en människa?
Är människor och djur verkligen så olika?
Det här är bara några av de frågor som
diskuteras och besvaras, som får en att
tänka till och att tänka om.
Den del av filmen som
gjorde störst intryck
på mig är då Mark frågar runt på stan
ifall folk tycker att människors lidande
är viktigare än andra arters – och i så fall
varför. Det är otroligt intressant att höra
5 miljoner år från nu är
jorden fast i en istid.
Färskvattnet är låst till glaciärer och isar
och Medelhavet kommer ha torkat ut.
På det salta landområdet kommer bland
annat scrofan leva, en släkting till dagens
vildsvin med en mankhöjd på 20-30 cm.
Den lever enligt forskarna på växter,
insekter och ödle-ägg. Under samma
period kommer spinkarna utvecklas som
är underjordiska, mullvadsliknande fåglar,
släkt till dagens vaktlar.
100 miljoner år framåt i tiden
kommer regnskogarna täcka en stor del
av landytan och klimatet är varmt och
fuktigt. Havsytan kommer ha stigit och
vulkaner blir allt aktivare. I denna miljö
utvecklas den första landlevande bläckfisken, kallad swampus. Fyra av dess armar
har blivit viktbärande vilket gör att den
kan ta sig fram längs stranden och den ska
kunna bli upp till 3 meter lång.
200 miljoner år från nu kommer
världskartan enligt forskarna se helt annorlunda ut.
Kontinenterna har glidit samman till en
de tillfrågades resonemang och vad Mark
sedan har att flika in med som lämnar
de flesta mållösa. De här minuterna visar
enkelt upp att människan inte är det enda
som har ett värde.
Speciesism: The Movie är
en fantastisk
och jordnära dokumentär, som med stor
mångfald av åsikter och kunskap visar upp
den verklighet som djur under förtryck har
att göra med. Jag rekommenderar denna
film starkt och hoppas att den öppnar upp
många fler ögon framöver, så som jag vet
att den kan.
Nicole Pajovic
superkontinent omringad av ett enda hav.
Serien, gjord för Discovery Channel, har
formen av en naturdokumentär där animerade framtida djurarter varvas med intervjuer av forskare från bland annat Harvard
University. Med tanke på dagens klimatpolitik känns det lite upplyftande att se en
värld som, även om den förändrats, fortfarande har livskraft. Forskargruppen har
fått kritik för en del av sina slutsatser, och
det gäller väl att komma ihåg att ingen,
oavsett hur framstående forskare den är,
kan veta hur framtiden kommer se ut.
The future is wild får mig ibland att le
när vad om känns som en låtsasvärld
kommenteras med allvarliga teorier och
storslagen musik. Men serien är ett
spännande tanke–experiment och ger en
bra bild av en framtid som är fullt möjlig.
www.thefutureiswild.com
Hanna Ekström
Krönika
Det eviga dilemmat
S
exåringens hand håller hårt om min när vi promenerar i det undersköna
vinterland­skapet och tittar efter djur- och människospår i snön. Trots allt
det vintervackra längtar min medspanare efter sommaren för det borde sluta
vara kallt nu. Jag försöker pedagogiskt förklara att jag också vill ha värme och
sol, men att en får försöka uppskatta det fina med alla årstider. Sexåringen svarar mig
blixtsnabbt ”man ju kan åka utomlands där det alltid är sommar!” och jag drabbas av en
stunds tafatthet innan jag svamlar ur mig något om att det ju inte löser problemet här,
alla kan inte åka utomlands och dessutom är det synd om jorden, jättemånga isbjörnar
och människor och andra och... jag tystnar. Barnet har uppenbarligen blivit intresserad av
annat och mina präktiga ord känns allt tommare. Hur blev det såhär nudå?
Det är bevisat att människors handlingar orsakar ödesdigra klimat­förändringar. Ändå
ökar svenskarnas flygresor och konsumtion fortfarande för varje år som går och de
trenderna visar få tecken på att avta. Vad den skevheten beror på och vad som krävs för
att foga samman den råder många skilda meningar om. Klart står dock att vi måste agera
omedelbart för att undvika den negativa spiral vi hamnar i om vi inte upphör med utsläppen av växthusgaser.
Möjligheterna till förbättring är många och viljan att göra något i kamp för miljö och
klimat växer sig allt starkare. Höstens rekordstora demonstrationer är ett tydligt tecken
på det. I takt med att medveten­heten ökar blir chanserna till större förändringar allt fler.
Tillsammans har vi mycket makt att påverka beslutsfattare, ledare, politiker och andra
mäktiga personer. Samtidigt finns det mycket som en kan göra i vardagslivet som på
gräsrotsnivå kan sprida sig likt ringar på vattnet och vara en del i en grön omställning.
Förutom de klassiska sakerna så är attitydförändring ett viktigt steg mot en grönare
framtid. Att försöka uppskatta det en har och det som finns omkring en skapar inte bara
en friskare jord utan även gladare människor och ett mer välfungerande samhälle - så
ut i vintersolen och njut av luftens friskhet och fåglarnas uppvaknande, åk skidor eller
promenera i snön, bygg snöskulpturer och och känn dig stark - du har ju faktiskt kämpat
dig igenom årets mörkaste månader och kan gå ljusare tider tillmötes! Vi ses därute
i snödrivan.
Signe Propst
Fältbiologen 1/2015 29
Internt
RAPPORT FRÅN LIMA –
URÅLDRIGT MAKTSPEL I
KLIMATPOLITISK FÖRPACKNING
I år ska världens länder komma överens
om ett nytt globalt klimatavtal. Kvar
ekar fiaskot i Köpenhamn och en härdad
klimatrörelse har lärt sig att alltid tro
och aldrig tro samtidigt. Vägen mot den
ödesmättade konferensen i Paris är kantad
av orättvisa, maktspel och konflikt på högsta
nivå. Fältbiologerna var på plats på FN:s
klimatförhandlingar i Lima för att följa
början till slutspurten.
de strukturer och linjer som
just nu präglar FN:s klimatförhandlingar
skulle vi kunna resa hur långt tillbaka i
tiden som helst. Vi skulle kunna stanna
vid civilisationernas uppkomst, göra ett
längre uppehåll vid industrialiseringens
begynnelse och kolonialismens guldålder
för att sedan ta korta raster vid 1900-talets
alla biståndspolitiska pilotprojekt i valfritt
«u-land». Historiska maktordningar och
bittra fejder försvinner inte bara för att
länderna de senaste tjugo åren också träffas inom ramen för klimatkonventionen.
Snarare förstärks de. Glöm kalla krigets
kärnvapen och röda telefoner. I klimatkrisens värld kan man få ett land att sjunka
under havsytan likt Atlantis och tvinga
dess befolkning på flykt.
För att förstå
30 Fältbiologen 1/2015
La tierra no se
vende, la tierra se defiende!
Slagorden gick runt runt bland människorna på Limas gator. «Jorden är inte
till salu, den försvarar sig». Luften vimlade
av arga, antikapitalistiska banderoller och
karikatyrer av världens obeslutsamma
ledare. Det var Latinamerikas största
klimatdemonstration någonsin och här
gick miljöorganisationer, urfolk, biståndsorganisationer, kvinnorättsorganisationer,
gruvarbetare och fackföreningar.
Några kilometer bort låg Pentagonito
- lilla Pentagon, den peruanska militärens
område. Bakom dubbla polisrader och
säkerhetskontroller pågick här FN:s
tjugonde klimattoppmöte. Ett möte där
oljejätten Shell höll föredrag om fossilindustrins klimatsmarta verksamhet
samtidigt som Filippinerna återigen
drabbades av en förödande tyfon på andra
sidan jorden. En kuslig och i högsta grad
konkret påminnelse om hur en förändrad
och samtidigt så oförändrad värld ser ut.
I Warszawa var kolet ständigt närvarande.
Bolmande ur skorstenarna, företag samlade för kolkonferens några kvarter från
klimatmötet och uppvisade i stora utställningsmontrar i stadens gamla sovjetiska
kulturpalats. Ständigt detta kol.
Det är en sida av
den orättvisa som präglar
klimatpolitiken i vår tid. I Peru syntes en
annan. Där framträdde istället de som
drabbas av just kolet och fossilindustrins
framfart. Solidaritets- och urfolksrörelser
från hela Sydamerika bidrog till att höja
den systemkritiska rösten och återigen
hävda det så lätt undanskuffade begreppet
”rättvisa”.
Nu har slagorden på
Limas gator tystnat och
alla delegater lämnat Pentagonito. 2014
har blivit 2015 och det brådskande allvaret
har börjat smyga sig på. Får vi ett rättvist
klimatavtal i december?
gjort en sorglig resa
genom FN:s korridorer. Från att bara vara
ett slagord som skreks på gatorna utanför
seglade så småningom rättvisan in på
förhandlingsborden för att nu omärkligt
ha kastats ut genom bakdörren igen.
Klimaträttvisan har
turnerar runt jorden
likt fotbolls-VM. Varje år en ny kontinent.
De olika utvalda platserna tenderar att
sätta sin prägel på det två veckor långa
mötesspektaklet. Om det så märks inne på
förhandlingarna eller utanför på gatorna.
FN:s klimattoppmöten
Internt
för att vår beredskap och våra resurser är
långt större. Mellan 1994 och 2003 dödade
varje extrem väderhändelse i genomsnitt
44 personer i traditionellt rika länder men
motsvarande 300 personer i traditionellt
fattiga länder.
ska både fattiga och rika
länder bidra. Sloganen «Gemensamt
men olika ansvar», som hängt med sedan
klimatkonventionens instiftande, sitter
fortfarande hårt i väggarna men i realiteten är det svårare. Många av världens
länder befinner sig nu på samma nivå som
England gjorde när det industrialiserades
i slutet av 1700-talet och det som finns
att tillgå för rimlig penning är gammal,
smutsig och minst sagt koldioxidintensiv
teknik. Att kol och koldioxidutsläpp var
farligt var såklart inget en industrirusig
västvärld tänkte på då, men 250 år av massiva utsläpp senare befinner vi oss där vi
är. I en förändrad värld på flera sätt.
kan därför inte bara innehålla utsläppsminskningar, en ojämlik
värld kräver även aktiv resursfördelning.
Detta är det meningen att klimatfinansieringen ska stå för. Ett pengaflöde från
rika länder till fattiga. Eller ett annat sätt
att se på det; från de länder som i 250 år
släppt ut enorma mängder koldioxid till
de länder som nu drabbas av utsläppens
konsekvenser. Eller: från de länder som
haft 250 år på sig att utvecklas med hjälp
av fossila bränslen utan att någon lyft
ett finger till de länder som nu ska börja
sin industrialisering men måste göra det
med ny klimatvänlig teknik, medan hela
världen ser efter hur det går. Pengar för
teknikomställning, anpassning och rena
skadestånd för de förändringar som inte
går att anpassa sig till - i bästa fall bara
överleva; irreparabelt förstörda åkermarker
och länder under havsytan.
Tyvärr är det inte vi
För länder som
Ett klimatavtal
I det nya avtalet
som i nuläget får
smaka på vår egen medicin. Dels för att
extrema väderhändelser och klimatförändringar visat sig drabba och komma att
drabba fattigare länder i högre grad, dels
Hus i en mosse?
Malmö fältbiologer poserar snyggt med svanar
i bakgrunden - allt för att kunna ställa upp i en
suspekt fototävling där man kan vinna en flyg­
resa för att rädda världens våtmarker (?!??) typ.
Så kan det gå vid ett besök till den lokala mossen
står inför utmaningen att
ställa om och anpassa sig, trots knappa
resurser och ett stort överhängande hot, är
resursfördelningen helt avgörande. För att
få ett rättvist avtal måste det finnas löften
om finansiering och bistånd. Men detta
är inte så självklart som man kan tro. I
förhandlingar där historisk skuld anses
vara ett dammigt vänsterbegrepp har det
visat sig svårt att hosta upp pengarna. Den
gröna klimatfonden för klimatomställning - och anpassning instiftades för flera
år sedan men gapar fortfarande snudd på
tom. Under mötet i Lima lyckades man
efter mycket om och men skrapa ihop
bidrag som täcker 10 % av det mål som
anses nödvändigt. 90 miljarder är kvar.
I vägen sitter en i många fall konservativ
västvärld. Australien, som nu trots allt
bidragit med en liten del, hävdade länge
att det var pengar i sjön då vi ännu inte
vet om klimatförändringarna kommer.
att bevisa i klimatpolitisk
väg. Vilka löften om åtaganden kommer
länderna föreslå? Kommer de räcka för att
hålla den globala medeltemperaturen på
en hanterlig nivå? Hur vet vi att de håller
vad de lovat? Hur många fler offer kommer klimatförändringarna hinna skörda?
2015 har mycket
Engagera dig i Fältbiologerna för att
följa med oss på vägen mot Paris.
Alva Snis Sigtryggsson
Representant för Fältbiologerna på
COP20 i Lima
(Husie Mosse) en vardagkväll. Det fäktades
också vilt med kaveldun. Tursamt nog kom ingen
till skada vid det spontana våldsutövandet.
Sam Johansson, Malmö
Sol i Uppsala
Uppsalaklubbens fältbiologer njuter av den
första vårsolen under en härlig lördagsprome­
nad i Hågadalen. Kisande blickar, frusna fingrar
och varm dryck är livet!
Linda Johannesson, Uppsala
Fältbiologer
Fältbiologen 1/2015 31
Internt
Lag Tjoflöjt på vinterfågelrally i Lund
fter en kvick koll om gråsparvarna var
vakna än (vilket de inte var) trampade
Minou och Staffan snabbt västerut
genom södra Lund i gryningen den 24 januari.
Talgoxarna småsjöng och kajorna var på väg att
lämna sina nattkvistar, och blev därmed bland
de första arterna att komma med på vår artlista
när Lunds Fältbiologers vinterfågelrally årgång
2015 gick av stapeln. Första anhalt blev de stora
tujorna på van Dürens väg, vilket brukar vara ett
säkert tillhåll för dagtrötta hornugglor. Hur vi än
spanade lyckades vi dock inte upptäcka minsta
lilla fjäder. Under tiden hade i vart fall en ring­
duva hunnit få för sig att det var vår och sjöng
en snutt.
I de varma och näringsrika reningsverksdam­
marna låg som förväntat stora flockar med
bläsänder och sothöns, och det var även enkelt
att hitta brunänder och smådoppingar. Mer tur
var inblandad när en rörhöna simmade ut ur
strandvegetationen. I buskagen runt omkring
fanns bland annat gärdsmygar, domherrar och
steglitser att beskåda och forsärlan trippade
oblygt i kanten av den stora dammen, nästan
alldeles nedanför våra fötter.
När vi följde Höje å österut in i Sankt
Larsparken flög en storskrake upp ur ån och ett
litet gäng starar drog förbi. Inne i parken kunde vi
avnjuta pingisbollar på pinne, d.v.s. stjärtmesar­
na. Sedan var vi färdiga med Lund och satte fart
österut längs Hardebergaspåret. Här ute i det
öppna landskapet kändes den skånska vinden
mer. Det var helmulet, barmark och plusgrader,
vilket nog får sägas vara rätt bra väder. Vid den
lilla byn Sularp satt gulsparvar i buskarna allde­
les intill cykelspåret. I Södra Sandby tog vi en
första matsäckspaus med en vacker röd glada
långsamt glidande förbi över oss. Vi hade nu bara
varit igång i drygt två timmar och förvånade oss
över hur mycket som vi redan hade hunnit med.
Vi kom vi ut på Revingefältet. Norr om Abusa stod
en enorm flock med bläs- och vitkindade gäss.
Det tog inte heller lång tid innan vi fick syn på
den unga havsörnen som kom seglande uppe
i skyn. Mäktig syn! Ytterligare en liten bit bort
längs vägen stod en flock sångsvanar strate­
giskt utplacerade och där ryttlade en fjällvråk.
Framme vid Tvedöra böljade en stor flock vin­
terhämplingar fram likt vandringsgräshoppor
över ett fält.
Vi knotade vidare och kom fram till
Silvåkratornet vid Krankesjön. Tyvärr var det
helt dött i vassen utan vare sig skäggmesar eller
sävsparvar. Sjön var isfri, men innehöll inte heller
den några stora mängder fågel. Staffan tubade
in en gråtrut på långt håll när Minou plötsligt
upptäckte att vi hade en salskrakehona som låg
och dök alldeles utanför gömslet. Det satt riktigt
fint, och än bättre skulle det strax bli. Vi tog en
promenad i skogen norr om Silvåkratornet och
då hände allt slag i slag. Nötskrika och entita
fick vi kvickt syn på och medan vi letade efter
trädkrypare vi hörde, landade en flock björk­
trastar i träden ovanför oss. Efter att ha skär­
skådat varenda trast längs vägen för att hitta
mer sällsynta arter gjorde vi nu ännu ett försök.
Minsann, det blev en rödvingetrast och en kort
stund senare var även dubbeltrasten avklarad.
Två riktigt snygga och ovanliga januariarter på
bara någon minut. Tjoflöjt!
På vägen tillbaka genom Vombs by cyklade vi
förbi en trädgård i vilken det flög upp ett stort
antal småfåglar. Bland dessa skymtades en vit
övergump och efter en tvär U-sväng med efterföl­
jande avspaning av buskagen kunde bergfinken
konstateras.
Klockan var nu bara strax efter två, men vi började
få slut på idéer på vad vi skulle spana efter. Vi
tog oss därför så sakteliga tillbaka västerut och
anlände lyckligen till Torna Hällestad. Vi hade
alltså ingen ny art på nästan två timmar, men
innan dess hade vi haft så bra flyt att det mer
än väl vägdes upp. Det visade sig att vi med 68
arter hade tagit hem segern. Senare insåg vi att
vi hade missat att kryssa för fjällvråk och alltså
i själva verket hade 69 arter. Nåja, det gjorde
ju ingen skillnad och vi ville naturligtvis vara
modesta och inte verka allt för överlägsna. Eller
något sådant. Host, hrm. Oavsett vilket hade vi
en riktigt härlig vinterdag med massor av fågel!
Uppstartsmöte om jordbruksfrågor
En blåsig helg i februari samlades
Jordbruksnätverket på Lunds Waldorfskola
och pratade om odling, jordbrukspolitik och
aktivitetsidéer inför året. Vi kikade på de eko­
logiska odlingar som finns på skolan. Som en
överlämning till en ny peppad generation i
nätverket fick vi bland annat en presentation
av tidigare stordåd utförda i nätverkets namn.
Efter en helg fylld av filmvisning, utflykt till na­
turreservatet Billebjer och mängder av fika är
Jordbruksnätverket nu på gång igen med stora
och mindre visioner, odlingspepp och nya krafter.
Håll utkik på hemsidan efter årets aktiviteter!
Jordbruksnätverket
32 Fältbiologen 1/2015
Staffan Nilsson & Minou Moon
Lunds Fältbiologer
Internt
Nybörjarskådning vid Råstasjön
En solig februarisöndag ordnade Stockholm
City Fältbiologer fågelskådning för nybörjare vid
den exploateringshotade Råstasjön. Utflykten
var ett samarrangemang med Ungdomens
Nykterhetsförbund (UNF), med ett tiotal del­
tagare från bägge föreningar. Råstasjön bjöd
på en god närtitt på den exotiska vattenrallen
och massor av andra vinterfåglar, som höll till
i detta värdefulla stycke tätortsnära natur som
vi kämpar för att rädda. Utflykten gav mersmak
för både fältbiologer och nykterister, och vi
planerar att ha fler fågelutflykter av detta slag
i framtiden!
Stockholm Cityklubben
Uppdrag: Fältbyråkrati för fältbiologi
Fältbiologernas nya riksstyrelse har haft sedan Riksårsmötet i januari på sig att bli lite varma i kläderna. Redaktionen passade därför på att ringa
upp och ta tempen på några av våra förtroendevalda.
text: Hanna Ekström foto: Jenny Hallström
Varför vill du sitta med i styrelsen?
Emil Eriksson, sekreterare, första året.
Jag har ju märkt att revi­
sorerna har haft mycket
att säga till om på års­
mötena och jag ville vara
med och jobba för att allt
ska fungera. Det kan jag
ju inte lova att det gör
bara för att jag sitter med,
men jag vill att alla i sty­
relsen ska må bra. Jag vill
också jobba för en mer
inkluderande förening.
Vad är ditt favoritfika för ett möte?
Sara Vikström Olsson, ordförande, fjärde året .
Hm, svårt, men jag säger ballerinakex!
Det blir mycket tågåkning till alla möten. Vad är ditt
bästa tåg-tips?
MariaBergström,ledamotochsitteriarbetsutskottet
för kansli- och ekonomifrågor, andra året.
Jag älskar ju att åka tåg, att
köpa kaffe och ta sig tid att
få saker gjorda. Men det är
också skönt att bara sitta och
lyssna på musik.
Har du ett favorit-ögon-
Saknas på bilden gör:
blick med styrelsen?
Sofia Eriksson, ledamot,
andra året.
Maria Külen, internationell
sekreterare, första året.
Kitty Ehn, vice ordförande,
första året.
Sara Bohlin, vice kassör,
andra året.
Ett sommarmöte satt vi
och skrev haiku, japan­
ska dikter, till varandra.
Det var fint!
Hur ofta har ni styrelsemöten?
Patrick Scott Rossi, kassör, tredje året.
Vad är det som är spännande
med att sitta i styrelsen?
Sigrid Magnusdotter, vice ordförande med internt fokus, första året.
Att träffa medlemmar och vara med och ta viktiga beslut.
Fältbiologerna har så mycket potential och jag har många idéer som
jag känner att jag kan få ut genom att sitta i styrelsen. Jag ser fram
emot att skapa bra kontakt mellan klubbarna och styrelsen.
Det har varit lite olika de olika åren som jag har
suttit med. I år satsar vi på att träffas och ha
styrelsemöte var 6-7 vecka. Däremellan har vi
arbetsmöten och det är de som är roliga. Då får
•••vi
jobba och komma framåt.
Om du fick välja var som helst i världen, var skulle
du helst ha möte?
På en båt i Karibien.
Fältbiologen 1/2015 33
Kalendarium
Ut på vår-äventyr!
Ett urval av vårens och försommarens aktiviteter, resten hittar du på www.faltbiologerna.se/kalendarium
Inför klimattoppmötet i Paris
Hela året, överallt. Planeringen inför mobilisering,
kunskapspridning och resa till COP21 i Paris i
december 2015 är i full gång. Vill du hjälpa till på
något sätt? Hör av dig!
Kontakt: Ebba Hårsmar, 0739-264047,
[email protected]
Gruvzine på g
April, var som helst. Gruvnätverket vill slå två
flugor i en smäll och sprida kunskap och ha roligt på
samma gång. Det är dags för ett gruvzine, gruvinfo
i tidningsformat. Vill du vara med? Vill du rita något
till zinet? Är du bra på poesi? Vill du skriva en text
eller kanske göra en intervju? Har du frågor? Hör av
dig till Maria och var med och skapa det bästa zinet
någonsin!
Kontakt: Maria Tranvik, maria.tranvik@faltbiolo­
gerna.se, 0737762177
Expedition Hornborgarsjön
2-6 april. Skånes Fältbiologer åker till tranornas
dansbana och kollar in fågellivet där det händer som
mest. Det är en rik fågelsjö med såväl doppingar,
dykänder, vadare och mycket mer. Det kommer att
bli en maffig upplevelse som du inte vill missa!
Kontakt: Minou Moon,
[email protected] och Olof Åström,
[email protected]
Utflykt till Björkö
Vandra och tälta på Fårö
Länge leve nedströms!
Gör praktik på fäbod
11 april, Göteborg. Vi åker ut i norra skärgården
till Björkö och vandrar till dess norra udde Pjonken
för att titta på vacker natur. Det är en ca 3 km lång
promenad till udden och det är otroligt fin natur!
Ta med dig en finfin matsäck och bra skor.
Kontakt: Cleas, [email protected],
0700-393010
1-3 maj, Klippan. Skånedistriktet bjuder in till en
liten storhelg med ett stort kajakläger. Du behöver
inte vara något paddel-proffs för att hänga med
här inte. Vi kommer att ha en genomgång av hur
en paddlar och tar sig ut ifall att en trillar i vattnet.
Vi kan prova att göra en så kallad ”Eskimåsväng”
där en snurrar ett varv sittande i kajaken, men det
är gräsligt svårt och kräver mycket träning! Det
kommer att finnas utrymme för lite roliga kajakle­
kar som ni säkerligen aldrig har provat! Lägret
kostar 300 kronor. I detta pris ingår kajakhyra
(paddel, kapell och flytväst) för alla tre dagarna
och reseersättning. Det är ett mycket förmånligt
pris, men mat står en för själv. Har du aldrig suttit i
en kajak förut? Det är lite vingligt, men superroligt.
Är du intresserad så häng på!
Kontakt: Minou Moon,
[email protected]
9-10 maj, Fårö. Vi samlas på Stortorget i Hemse
kl 8.00 och åker mot Fårösund. Under helgen
kommer vi vandra på raukfält, titta på fossiler,
undersöka sanddynområdet vid Ulla Hau och
kanske stanna till vid Ojnareskogen på vägen hem.
Kontakt: SUG och Gotlandsklubben, Vincent
0702-569913
Juni-augusti, Sverige/Norge. Under en vecka
i sommar har du möjlighet att lära dig mer om
fäbodbruk när Jordbruksnätverket nu arrangerar
Grönt Spadtag för fjärde året i rad. En fäbod är
en sorts sommarladugård som förr i tiden var
väldigt vanlig. Praktiken innebär att du blir en del
av det dagliga arbetet på fäboden; mjölka, mocka
skit, släppa ut djuren samt ta hand om kalvar och
killingar.
Begränsat antal platser, anmäl dig redan nu!
Kontakt: Hanna Ekström,
[email protected]
Fältstation Öland
14-17 maj
Välkomna till årets Fältbiolog-händelse! Vid grönhögen på södra Gotland bjuds det den 14-17 maj
på sol och bad, utflykter där vi lär oss om botanik, zoologi och geologi, fågelskådning, workshops om
miljökamp och föreläsningar, filmkvällar, musik och massor av trevliga fältbiologer!
Fältstation Öland är perfekt för dig som är medlem och vill lära deig mer om vad vi gör och samtidigt
en bra plats att lära känna nya människor. Under fältstationen bor du i tält och lagar mat på stormkök
utomhus, men om du inte har gjort det tidigare finns det andra som kan hjälpa till.
Har du en gång varit på Fältstation Öland kommer du alltid att vilja komma tillbaks!
34 Fältbiologen 1/2015
foto:Olof Åström
Håll utkik på hemsidan efter mer info så ses vi på Öland!
Krysset
Premiär! Krysset är ett nytt
återkommande inslag i Fältbiologen. Har
du varit ute och kryssat något kul som du
aldrig har sett förr? Det kan vara vad som
helst - från insekter till fåglar till mossor.
Dela med dig av din upplevelse och skicka
in till oss!
Krysset
Sandnörel, Minuartia viscosa
I
kanten av en grusväg i Lyngsjö i östra Skåne växer den, en av
Sveriges absolut sällsyntaste kärlväxter. En några centimeter hög
nejlikväxt med vita kronblad och rödaktig stam. Sandnöreln
trivs i öppen, sandig mark, där det finns gott om obevuxna
sandplättar. Fram till 1950-talet var den relativt vanlig i östra Skåne,
men numera finns den bara i några tiotals exemplar varje år, på en
enda lokal. Arten skiljs från övriga Minuartia-arter genom att den
aldrig växer tuvat, men är upprepat grenad.
Jag kryssade sandnöreln när jag besökte området med min biologiklass i somras. Om du också vill kryssa arten så finns det gott om
information om du söker på internet.
Kryssat av Olof Åström
Nästa nummer: Mat
Vad innehåller maten vi äter och hur produceras den? Vad
sysslar egentligen predatorerna med? Och vad äter en signalart?
Fältbiologen nummer 2/2015 vill ha dina bästa tips, smarrigaste recept och mest fascinerande fakta! Har du kul foton,
en dikt på lager eller en text som bara måste få komma ut?
Hör av dig till oss i redaktionen! Deadline 1 maj
[email protected]
Fältbiologen 1/2015 35
POSTTIDNING B
Fältbiologerna
Åsögatan 115
116 24 Stockholm
Ute i naturen. Inne i miljödebatten.
Fältbiologerna är en organisation för miljö- och naturintresserade ungdomar. Inga vuxna ledare, inga
religiösa eller partipolitiska bindningar. Ute i naturen: Lär dig mer om fåglar och blommor eller inventera
hotade skogsområden. Inne i miljödebatten: Var med och protestera när motorvägar planeras, konfrontera
ansvariga politiker och samla in pengar för den sista spillran ursprunglig skog. Häng med oss ut!
Bli medlem GRATIS genom att sms:a ”FÄ + ditt personnummer” till 724 56!
Tidskriftslista

Tidskriftslista

ätliga grodor laxodlingar mat eller kemi?

ätliga grodor laxodlingar mat eller kemi?

Inbjudan - Svenska Pistolskytteförbundet

Inbjudan - Svenska Pistolskytteförbundet

Läs predikan

Läs predikan

Hejsan hoppsan! Vi har ännu en ny medlem som du kommer att få

Hejsan hoppsan! Vi har ännu en ny medlem som du kommer att få

Märkesfordringar IPSC Pistol Märkesfordringar IPSC Gevär

Märkesfordringar IPSC Pistol Märkesfordringar IPSC Gevär

Hoppspindelpresentation

Hoppspindelpresentation

Den gode Herden

Den gode Herden

verksamhetsplan 2015-reviderad

verksamhetsplan 2015-reviderad

Malmös Fältbiologers Höstprogram 2015

Malmös Fältbiologers Höstprogram 2015

Ladda ned - Linders Fyrverkeri

Ladda ned - Linders Fyrverkeri

Berättarbussen

Berättarbussen

Arrangerar BPH i Bjuv (SKÅNE)

Arrangerar BPH i Bjuv (SKÅNE)

abcdocz.com

© Copyright 2024