1. No category

2/ 2015
LAXODLINGAR
ÄTLIGA GRODOR
MAT ELLER KEMI?
Maten
Innehåll nr 2/2015
Fältbiologen är Fältbiologernas medlems­
tidning som utkommer med fyra nummer
per år och distribueras gratis till alla
medlemmar. Skolor och andra intresserade
kan beställa prenumeration för 250 kr/år.
Tidningen Fältbiologen produceras av en
ideellt arbetande redaktion.
Redaktionen kan komma att redigera
inkomna texter. Texter och bilder
som återfinns i den tryckta tidningen
publiceras även på Fältbiologens hemsida
www.faltbiologerna.se/faltbiologen.
För icke beställt material ansvaras ej.
Prenumeration eller adressändring:
[email protected]
Adress:
Fältbiologen, Åsögatan 115,
116 24 Stockholm
Ansvarig utgivare: Lars Axelsson
HJÄLP TILL MED FÄLTBIOLOGEN
Fältbiologen är alla medlemmars tidning.
Vill du skriva en artikel, en internrapport
eller göra ett reportage? Har du fotografier
eller vill illustrera något till tidningen? Ta då
kontakt med redaktionen så blir vi väldigt
glada, och så kan vi tillsammans arbeta
fram den tidning vi vill ha! Skicka mejl till
[email protected]!
Ledare och notiser 4
Matpolitik och elefanter
4
Smultronstället 7
Lena stenar på milsvida stränder
Ursprungsland Norge? 8
Laxens dolda resa
Cocktaileffekten 12
12
Bon appetite!
Stoppa händerna i jorden 14
Serier om odling
Husligt och hemligt 15
Miljövänligt i köket
Bilden: Dubbelbeckasin 16
Dubbelt så fin
25
30
OMSLAG
Framsidesbild: Hedvig Hallberg
Sidan 2: Sara Elgeholm
Baksida: Olof Åström
Hopplös delikatess 18
TRYCKINFO
Tryck: Risbergs Information & Media AB
Papper: Multi Art Matt 115 g, Svanenmärkt
Upplaga: 3700 exemplar
18
En hungrig hybrid
Odling bland träden 20
På besök i Uganda
www.faltbiologerna.se/faltbiologen
Artikelserie: Vägen till Paris 22
REDAKTIONEN
Mejl till redaktionen:
[email protected]
Klimatnätverket 24
Tack för er medverkan: Erik Berg
Vi möter miljöaktivisten
Följ med till COP21
15
Minifältis 25
Märkligt bordsskick
Kultur 26
Matindustrin och premiärnummer
Internt 28
Slöjdläger och RÅM-kommittén
6
Kalendarium 30
Sommarens måsten!
Krysset 31
Mossparaplyer
Redaktionen 2015: Andris Fågelviskare, Hanna Ekström,
Sam Johansson, Nicole Pajovic, Amanda Lidén, Jesper
Jansson och Olof Åström. På bilden saknas Johan Andrén
och Jennie Wadman.
Fältbiologen 2/2015 3
Ledare & Notiser
Rädd för kvargen
U
tanför min tvättstuga hänger en kalender för bokning av tvättid,
där man varje månad också får lite peppiga miljötips: ”Ät mer
vego!”, ”Återvinn ditt skräp!” och liknande. Månadens budskap var ”Vatten – framtidens olja!”, för att belysa den enorma
vattenbrist som uppstår när snart nio miljarder människor ska ha mat. Att de
skriver ”peppigt” om ett så stort världsproblem får mig att fundera på hur vi
ser på våra gemensamma resurser. För många är det självklart att kunna äta
hur mycket kött som helst, iallafall om man ser på hur köttkonsumtionen
i Sverige ser ut. Den ligger på runt 50 kilo per person och år. En uträkning
säger att mängden sötvatten det går åt att producera ett kilo nötkött ligger
på cirka 16 000 liter vatten per kilo. Totalt 800 000 liter vatten förbrukar
alltså genomsnittssvensken varje år i ren köttkonsumtion. Förutom vattenåtgången så orsakar ju köttkonsumtionen enorma miljöproblem genom
utsläpp av växthusgaser och skövling av regnskog. När ska vi nöja oss?
och matpolitik är miljöpolitik. Att lösa de stora miljöproblemen känns nästan alltid som något stort och deprimerande omöjligt.
Men att en stor del av problemen är en sådan liten sak som vad vi väljer
att lägga på tallriken känns för mig på något sätt lugnande. För det är ju
inte jättekomplicerat, det här med att äta hållbart. Bara välja lite andra
grejer att käka till middagen: skippa köttet och mejeriprodukterna, och
välj helst grönsaker efter säsong. Klart. Och så har man löst skitmycket av
miljöproblemen samtidigt som man käkar middag. Smart. Om du sedan
äter upp all mat och inte slänger resterna så är du med och löser det andra
stora matproblemet: matsvinnet. Att vi slänger runt 40 % av all ätbar mat
är ju galet, men när man tänker att 40 % mer orörd natur hade kunnat
få finnas kvar istället för att bli jordbruksmark så blir det bara dumt och
sorgligt. Nu när skadan redan är skedd så kan man använda den onödiga
ytan till att göra all matproduktion ekologisk, då det mesta av kritiken
mot ekologisk matproduktion är att den inte är effektiv. Som om det vore
effektivt att slänga 40 % av maten...
Mat är politik,
För att få någon större förändring går det inte att vänta på att alla människor
i västvärlden ska få samma aha-upplevelse som jag just beskrev, jorden
hinner gå under innan dess. Den ekologiska aspekten av matindustrin
behöver tas på allvar. Mat med stor miljöpåverkan behöver beskattas proportionerligt, så att maten får betala för kostnaderna miljöproblemen för med
sig. Klimatkatastrofer och vattenbrist är inte billigt, och det kommer inte
kött heller vara om det skattas rätt. Det borde också vara enkelt att ställa
om hela systemet till att helt enkelt producera precis så mycket mat som
krävs, då vi har väldigt bra koll på hur många människor det finns. Strunta
i lyxprodukterna och satsa på vegansk och ekologisk mat. Köttproduktion
och fiske kan ske småskaligt, som i alla tider innan det blev industrialiserat.
Vad jag beskriver kanske låter som förenklade kommunistfasoner, men det
är faktiskt enda vägen att nå en hållbar framtid. Det kommer dock med
all säkerhet aldrig hända så länge kapitalisterna har makten. En vinst för
planeten är ingen vinst för de rika.
Olof Åström
redaktionen
4 Fältbiologen 2/2015
bild: Hanna Ekström
Matsvinn blir vinst
I matbutiker i Sverige slängs det
varje år 70 000 ton mat, varav
mycket som fortfarande är ätbart! I
Frankrike ska det nu bli förbjudet
för butikerna att bara slänga bort
maten. De lösningar som föreslagits
för att minska matsvinnet är att i
första hand skänka bort maten till
behövande, sen bli djurfoder eller
komposteras. Planen är att matsvinnet i Frankrike på så vis ska halveras
på tio år.
Vi söker dig!
Fältbiologerna håller just nu på att
utforma nya klubbguider: startaguiden, driva-guiden och avslutaguiden. Vi vill gärna ha några som
utvärderar och ger åsikter om dem.
Det spelar ingen roll om du är ny i
Fältbiologerna eller om du varit med
länge. Alla åsikter är lika viktiga!
För mer information, maila [email protected]
bild: Amanda Lidén
bild: Hanna Ekström
Tips & Notiser
Kina överraskar 1:
”Pandoras ask av miljömässig ondska”
90 miljarder kronor planerar Kina att investera i
en järnväg rakt genom regnskogen i Amazonas,
meddelar Kinas premiärminister Li Keqiang.
Protesterna mot projektet på en av jordens artrikaste platser är starka.
– Det här enorma projektet kommer skära rakt
igenom hjärtat av planetens rikaste biologiska
mångfald – västra Amazonas. Det kommer också
gå rakt igenom de hotade livsmiljöerna i den brasilianska atlantiska regnskogen och den snabbt
minskande Cerrado-savannen. Det riskerar att
öppna en Pandoras ask av miljömässig ondska
– inklusive skogsavverkning, tjuvjakt, illegala
gruvor och markspekulation. Allt kring projektet
låter som ”förestående miljökatastrof”, säger Bill
Laurance, ekolog vid James Cook University.
Kina överraskar 2:
Förbud mot elfenben
Samtidigt som 600 kilo beslagtaget elfenben förstördes tillkännagav Kinas regering att landet kommer att fasa ut all försäljning och tillverkning av elfenben. Elfenbensmarknaden i Kina
är en viktig del av den illegala globala handeln och nyligen
presenterade forskare resultat som pekar mot att om inte Kinas
regering agerar mot landets höga efterfrågan på elfenben kan
livet för afrikanska elefanter snart vara slut. Förbudet är därför
glädjande.
– Det här beslutet kommer ha en djupgående påverkan på bevarandet av elefanter och elfenbenshandeln, säger Lo Sze Ping,
chef på WWF Kina.
Källa Kina överraskar:: www.natursidan.se
Fältbiologen 2/2015 5
m
Att ha en massa prylar som sällan används ger inte längre
status, utan ses i allt större utsträckning som onödigt slöseri
med jordens resurser.
Varje år ger Naturskyddsföreningen ut en bok och jobbet
inför boken Ägodela, som kommer ut 2016, är nu i full
gång. Boken är tänkt att ge tips och idéer till hur en själv
kan ägodela. Tvättstugor, bibliotek och kollektivtrafik är
exempel på delade tjänster i samhället men kanske har du
tips på fler sätt att dela på? Om ditt tips blir publicerat får
du en bok hemskickad!
Läs mer på www.naturskyddsföreningen.se/agodela
.co
Delad glädje är dubbel glädje
I Fältbiologen 4/2014 skrev vi om dumpstring - att ta bortslängd mat från sopcontainers. Den
som någon gång testat att dumpstra vet att det ofta gäller
att leva på ett överflöd av en eller ett fåtal råvaror i taget och att
en ibland måste vara snabb att tillaga eller konservera maten för
att den inte ska bli dålig.
Ett överflöd av tomater kan bli lyxiga inslag i vardagsmaten
som tomatsåser till pasta och pizza som smidigt kan frysas in.
Torka tomater i ugnen och marinera i en burk med olja för att
göra egna soltorkade tomater.
Paprikor blir lätt till hemmagjord ajvar: ugnsrosta dem, mixa
och krydda lite lagom. Bananer gör sig bra som glass om de skivas,
fryses och mixas, till exempel tillsammans med kakao. En annan
idé är att baka bananbröd som mättar ordentligt.
Färska kryddor kan bli pesto och gurkor blir med en enkel
ättikslag smörgåsgurka. Det mesta dumpstret kan förstås också
stoppas ner i en gryta, paj, smoothie eller pannkaka!
d: c lip a r t l o r d
bild: Naturskyddsföreningen
b il
Låt inte dumpstret ruttna!
Tips & Notiser
Hälsningar från Fältstation Öland
”Bilden är tagen på stranden till Grönhögen vid midnatt med 30 sekunders exponeringstid. Jag var lite extrapigg den kvällen och kände
för en sväng till det lugna havet. De små vågorna kramade stenarna
mjuka, samtidigt som himlens ljus sjönk djupare in i molnen”.
Malte Winbladh
”Årets dopp i kalkbrottet”
Mohammed Ghodbani
”Under Fältstation Öland fick
jag lära mig hur palsternackans blast ser ut och att den
även växer vilt! Med lite möda
lyckades vi gräva upp en bland
stenarna vid Kalkbrottet som
vi sedan åt till middagen”.
Emelie Lange
bild: Molly Owen
”Mjölkbranschen har lite
identitetsproblem med att
anpassa sig till den nya tiden”
Nationalpark får vänta
6 Fältbiologen 2/2015
bild: www.faltbiologerna.se
I år är det 102 år sedan Sveriges regering stiftade de första nationalparkerna
och i dagsläget finns det 29 stycken.
Naturvårdsverket har nu tillkännagivit
fem nya områden som de vill utnämna
till nationalparker och en av dem är
Bästeträsk på Gotland. Men planerna
kommer inte att påverka domstolsprocessen kring Ojnareskogen, skriver
Miljöaktuellt.
– Bästeträsk är ett odiskutabelt toppobjekt, men det kommer inte att
hända något förrän domstolen sagt
sitt, säger Stefan Henriksson, biolog på
Naturvårdsverket.
säger etnologen Håkan Jönsson som har forskat på mjölk i 15 år.
Mjölkdrickandet minskar nu i Sverige samtidigt som havredryck tar
allt mer plats i kyldiskarna.
Här tipsar Fältbiologen om platser i Norden med fin natur, intressant
djurliv eller annat som gör dem värda att besöka. Vilket är ditt
smultronställe? Hör av dig till [email protected]
Smultronstället
Ölands strandängar
text: Hanna Ekström foto: Julia Krus
M
ilsvida öppna strandmarker, kalksten i mängder
och, för att vara utanför
fjällkedjan, ett av norra
Europas största lövskogsområden. Varje år
ordnar Fältbiologerna ”Fältstation Öland”
då det finns chans att uppleva mycket
unik natur.
”Jag vill tipsa om Ölands genuina
strandängar, från Böda i norr ned till
Ottenby i söder”, skriver Julia Krus och
hennes bilder av de kala landskapet förmedlar ett stilla lugn.
Mellan Ölands odlade marker och
havet finns sjöängarna som i vissa fall har
använts i mer än två tusen år som slåtteroch betesmark. Detta har hindrat dem
från att växa igen och de är nu tuviga och
örtrika öppna gräsmarker med mängder
av spännande flora och fågelliv. Kanske
åker du hit för att få chans att se den hotade rödspoven, eller för att gå en promenad
och fylla fickorna med lena stenar. Det
skulle kunna vara en smörig reklamfilm,
men det är alldeles på riktigt: har du en
gång varit på Öland vill du snart tillbaka!
För den som missade Fältstation Öland
och strandängarna kommer en ny chans
nästa vår!
Vill du se mer av stränderna redan nu i
sommar? Från Kalmar C går buss 105 till
Mörbylånga och därifrån tar buss 112 dig
vidare till hållplatserna Ottenby gård eller
Össby.
Fältbiologen 2/2015 7
Odlad lax
– från Stilla havet till norska fjordar
text: Kajsa Jansson foto: Centro Ecocéanos
Laxen i frysdisken är märkt med ”Ursprungsland: Norge”. Men bakom denna etikett
döljer sig en lång resa. Följ med på en snårig åktur där både sjölejon, peruanska
fiskare och ett motorföretag skymtar förbi.
D
et pratas och skrivs mycket
om lax, både negativt och
positivt. Den positiva sidan
basunerar ut rapporter och
forskning om hälsosamma fettsyror och
fisk som en sund och klimatsmartare källa
till protein. De negativa nyheterna handlar
om miljögifter och utfiskning. Så hur ska
en som fiskätare förhålla sig till allt detta,
är lax skadligt eller nyttigt? Hur påverkar
vårt laxätande i Sverige resten av världen?
Hur mycket lax vi äter varierar naturligtvis från person till person. Men sanningen är att laxindustrin är en process
8 Fältbiologen 2/2015
som från hav till tallrik innehåller ett
otal steg som vart och ett påverkar inte
bara miljön och vår egen hälsa, utan även
många av de människor som arbetar med
att framställa de färdiga produkterna. I
våra frysdiskar finns både vildfångad och
odlad lax.
I Sveriges älvar och i Östersjön finns vild
lax, men enligt Naturskyddsföreningen är
över 90 % av laxen som säljs i våra butiker
odlad och importerad från Norge. Vårt
grannland är en av världens största laxexportörer med multinationella jätteföretag
som Cermaq och Marine Harvest. Dessa
företag leder oss på ett oväntat vis till andra
sidan jorden, till Sydamerika och närmare
bestämt Chile och Peru. Det finns flera
orsaker till detta.
Peru är, följt av Chile världens största
producenter av fiskmjöl. Detta används
sedan som foder i till exempel de norska
odlingarna. Men de norska megaföretagen
har också bit för bit börjat köpa upp nationella företag i Chile, vilket leder till att
laxen i vår svenska frysdisk blir svårare och
svårare att spåra, och även får en ökande
inverkan på miljön.
3
Laxodlingarna är enorma anläggningar. Beroende på fiskens
utvecklingsfas finns olika typer av odlingscentra både i söt- och
saltvatten.
av tillverkningsprocess
när det gäller fiskmjöl, beroende på vilken
slags fisk som används. Den ena typen är
den som kallas foderfisk. Dessa arter, till
exempel anchoveta och sardin, är små och
lever i stora stim. De fiskas med syftet att
tillverka just fiskmjöl. Anchoveta från Peru
är den som fiskas mest.
Det andra alternativet är att använda
bifångst eller oönskad fångst från exempelvis trålfiske. Denna ”skräpfisk” har dock en
viktig roll i ekosystemet då de vanligtvis är
juveniler, alltså unga fiskar
som ännu inte växt till
sig. Som sagt används ofta
bottentrålning för denna
typ av fiske, vilket har
många negativa effekter.
Stora bifångster av hotade
arter och för små individer
och gör att rovfiskarna förlorar sin naturliga näringskälla. Detta kan i värsta fall leda
till en ökning av alger och plankton och en
minskning av rovfiskar. Alltså en motsatt
effekt mot idén att odla fisk för att minska
trycket på havens stora rovfiskar. Detta är
ironiskt då en av anledningarna till den
explosionsartade utvecklingen av laxodlingar varit att försöka stabilisera de vilda
laxbestånden. Det är också viktigt att vara
medveten om konkurrensen mellan fiskmjölsindustrin och den lokala befolkningens småskaliga fiske. De som blir lidande
av den ökande produktionen av fiskmjöl är
i stor utsträckning de människor som tidigare varit självförsörjande på fisk men som
nu inte lyckas få ihop tillräckligt på grund
av det storskaliga fiskeriet. Många arter
som tidigare fiskats för att föda människor
har nu börjat fiskas mer och mer för att
förse fiskodlingarna med foder, så som den
peruanska anchovetan och den chilenska
makrillen.
Det finns två typer
sjölejon, som även de konkurrerar med
det industriella fisket om anchovetan som
finns kvar. Detta har lett till att lokala
fiskare börjat döda sjölejonen för att själva
få tag i tillräckligt med fisk. Swedwatch
citerar i sin rapport ledaren för de småskaliga fiskarna i den peruanska hamnstaden
Chimbote: ”Fisk är basföda i Peru, men nu
finns det inte så det räcker för lokalbefolkningen. Vi fångar mindre eftersom de kommersiella båtarna har blivit större och fler.”
Utöver lokalbefolkningen
drabbas även sjöfåglar och
sjölejon, som även de konkurrerar
med det industriella fisket
från den svenska organisationen Swedwatch uppgick världens
totala fiskproduktion 2009 till 145 miljoner
ton, varav drygt 27 miljoner ton används
i framställningen av fiskmjöl och fiskolja
till bland annat fiskodlingar. Hälften av
all fisk som blir fiskmjöl fiskas utanför
Sydamerikas kust. Beroende på vilken typ
av fisk som odlas och i vilken tillväxtfas
den befinner sig används en större eller
mindre andel animaliskt foder. Lax kräver
dock relativt mycket, medan exempelvis odling av musslor och karp kräver en mindre
mängd. Mängden foder som används i odling
av lax är dock alltid mer än den färdiga produkten. Det är alltså samma princip som i
annan köttindustri, att vi förlorar energi på att
producera foder för djuren som vi sedan ska
äta. Det krävs till exempel mellan 2,2 och 5
kilo fisk i form av foder för att odla 1 kilo lax.
Enligt en rapport
i Sverige bidrar alltså, via
de norska laxodlingarna, till utfiskningen
av haven utanför Perus kust. Utöver lokalbefolkningen drabbas även sjöfåglar och
Vår laxkonsumtion
de flesta känner till
en hel del nyttigheter i fet fisk som lax.
Den innehåller D-vitamin, jod, selen och
omega-3. Selen skyddar kroppen från fria
radikaler och hjälper immunförsvaret,
omega-3 är bra för hjärtat och kan minska
risken för stroke och vissa cancertyper. I
länder som Sverige, med begränsad tillgång
till soltimmar kan fet fisk vara ett alternativ för att få i sig D-vitamin, något som
annars bildas i huden när vi är ute i solen.
Enligt flera artiklar och listor innehåller
lax ganska lite kvicksilver och tungmetaller
jämfört med många andra fiskarter, som
till exempel tonfisk. Men det poängteras
alltid att den låga halten kvicksilver vägs
upp av de höga halterna av andra kemikalier, och framför allt dioxiner och PCB.
PCB är ett samlingsnamn för flera miljöoch hälsoskadliga industrikemikalier, som
trots att de varit förbjudna sedan 1970-talet
fortfarande finns kvar i naturen. Dioxiner
bildas vid förbränningsprocesser, till exempel vid förbränning av sopor. Dessa två
typer av miljögifter fungerar på liknande
sätt i våra kroppar. Eftersom de är fettlösliga och lagras i fettet på människor och
djur anrikas de, alltså blir mer och mer
Det finns, som nog
Fältbiologen 2/2015 9
koncentrerade ju högre upp i näringskedjan
de kommer. Ungefär hälften av de dioxiner
och PCB:er vi får i oss kommer från fisk.
Högt intag av dessa ämnen kan påverka
utvecklingen av hjärnan och nervsystemet,
påverka förmågan att få barn och i värsta
fall orsaka cancer. Ämnena kan även föras
över från mamma till foster, eller via amning. Antibiotika används också mycket i
odlingarna för att förhindra de sjukdomar
som uppstår i den stängda miljön. Ofta
matas laxen med antibiotika i förebyggande syfte, vare sig den är sjuk eller inte.
En annan hälsoaspekt gällande
fodret som
den odlade laxen matas med är att man
på grund av den komplicerade fiskmjölssituationen börjat ersätta det animaliska
fodret med vegetabiliska alternativ, av till
exempel majs- och rapsolja och majs- och
sojaprotein. Detta leder dock tyvärr till
att näringsvärdet, och särskilt mängden
omega-3 försämras. Istället ökar halten av
10 Fältbiologen 2/2015
enkelomättade fetter och omega-6, av vilka
vi redan får i oss för mycket av från annat
livsmedel.
antibiotika och även förrymda fiskar som
rubbar balansen i ekosystemet utanför.
kommer i stort sett all
lax som säljs i Sverige från norska odlingar.
Även här spelar Sydamerika dock en roll,
Som tidigare nämnt
Vissa argumenterar för
att odlad fisk skulle
kunna vara en lösning på utfiskningen
av våra hav och samtidigt
bidra till att bekämpa
världssvälten. Tyvärr är det
inte så enkelt. Som vi redan
sett så har själva fodret en
negativ inverkan på miljön.
Vidare kan också nämnas
alla avfall som en storskalig
fiskodling skapar. Kväve- och fosforutsläpp
från födan leder till övergödning som visar
sig som ökad tillväxt av alger och plankton
kring odlingarna. Att driva en fiskodling
kräver mycket energi, pumpar som håller
igång cirkulationen av havsvatten och syretillförseln går ofta på diesel, som ger koldioxidutsläpp. Annat som också kan läcka ut
är sjukdomar från fiskarna inne i odlingen,
Handeln med fisk sker
nästan enbart i riktningen
syd till nord, det vill säga från
fattiga länder till rikare länder.
och i detta fall Chile mer än Peru, då
norska megaföretag som Marine Harvest
börjat köpa upp de chilenska laxodlingarna. I januari 2015 köpte Marine Harvest
42,8% av det chilenska laxodlingsföretaget
AquaChile. Cermaq, ett annat av de största
norska laxföretagen som är verksamma i
Chile köptes nyligen av multinationella
Mitsubishi. Alltså är det av intresse, även
om den chilenska laxen inte exporteras
till Sverige, att känna till vad de norska
företagen ägnar sig åt på andra kontinenter
eftersom vi i och med vår konsumtion av
lax bidrar till deras expandering.
Laxen är en introducerad art längs den
chilenska kusten. Den började odlas för
första gången på 1920-talet och på 70-talet
släpptes lax för första gången ut i skärgården i landets södra delar och har sedan
dess rubbat balansen bland de ursprungliga
fiskarterna. Från 80-talet och framåt har
den industriella laxodlingen ökat, och
2006 blev Chile näst störst i världen
inom laxproduktion.
Om en tittar närmare på den globala
fiskehandeln finns en tydlig obalans.
Handeln med fisk sker nästan enbart i riktningen syd till nord, det vill säga från fattiga länder till rikare länder. Det finns även
en koppling mellan ökad export från dessa
fattigare länder och en minskad konsumtion av fisk bland den egna befolkningen.
Detta är en produkt av att produktionen
av fiskmjöl och fiskolja ersatt fiske som
livsmedelskälla och hotar matsäkerheten i
dessa länder, vilket är just vad som händer
exempelvis med anchovetan i Peru, som
blir mat till de norska laxarna. Dessutom
är arbetsvillkoren för fiskare i allmänhet,
och i synnerhet de som arbetar i liten skala
eller arbetar med produktion av fiskmjöl,
mycket dåliga. På laxodlingarna i Chile är
det till exempel i nuläget tillåtet att ersätta
strejkande arbetare. Faktum är att både
COOP, ICA och Axfood har slutat att importera chilensk odlad lax sedan missförhållandena upptäckts. Detta ger dock inte
så stor effekt som en skulle kunna önska,
då produktionskedjan som tidigare nämnt
är väldigt lång och även den norskodlade
laxen är inblandad.
Sammanfattningsvis ser
vi att synen på lax
kan variera mycket, och att det till stor del
beror på hur brett perspektiv vi har. De
som väljer att äta lax får i sig relativt lite
kvicksilver och tungmetaller, och det hälsosamma fettet i fisken kanske möjligtvis
motverkar en hjärtattack. Men om vi lyfter
blicken från våra egna frysdiskar ser vi
laxodlingarnas globala påverkan. Allt ifrån
utfiske i Peru, till utnyttjande av resurser i
Chile, till utsläpp av avfall i de norska vattnen. Därför kan det vara värt att tänka till
en extra gång nästa gång vi står där i våra
svenska frysdiskar. Den norska laxen är
mer internationell än vad den först verkar.
VILL DU VETA MER?
Centro Ecocéanos, Santiago de Chile,
www.ecoceanos.cl, www.radiodelmar.cl
Swedwatch rapport ”Vet du vad din
middag åt till frukost?” www.naturskyddsforeningen.se/sites/default/files/
dokumentmedia/vetduvaddinmiddagattillfrukost_fiskmjol.pdf
“Rätten till Havet”
www.rattentillhavet.wordpress.com/
fiskeindustrin.
Något alla laxodlingar har gemensamt är att de tar upp
stora vattenområden och rubbar balansen i ekosystemen.
Fältbiologen 2/2015 11
Vad är det i vår mat?
text: Nicole Pajovic bild: Malin Hiselius
I samband med ständiga uppdateringar om nya kost- och hälsoråd ligger det nu i mångas
intresse att veta vad som finns i maten vi äter. Ord som tillsatser, e-ämnen och cocktail­effekten
dyker upp lite här och var och skapar kanske mer förvirring än förståelse. Vad är egentligen en
tillsats? Vad används de till? Och är de farliga?
T
illsatser är ämnen som tillförs
vår mat för att ge den önskade
egenskaper. Det kan röra sig
om egenskaper som konsistens,
hållbarhet, färg, smak eller doft – helt
enkelt något som gör en produkt lättare
att sälja. Ett exempel på en ganska harmlös tillsats är bakpulver som vi använder
när vi vill att våra kakor ska bli fluffiga.
Vitaminer kan också användas som en
tillsats då de tillsätts mat för att berika
den. Även syntetiskt framställda ämnen
klassas som tillsatser.
En tillsats räknas inte som en
livsmedels­råvara och är många gånger
inte nödvändig för att produkten faktiskt
ska vara god eller hållbar. Det råkar faktiskt vara så att de flesta tillsatser endast
används för ut­seendets och färgens skull.
Ganska onödigt, eller hur?
Många tillsatser kan påverka vår hälsa
negativt och det finns forskningsresultat
som till och med pekar på att några tillsatser kan vara cancerframkallande. Andra
negativa hälsoeffekter är till exempel hyperaktivitet hos barn, som orsakas av azofärgämnen, eller allergiliknande symptom.
12 Fältbiologen 2/2015
E-ämnen
Alla livsmedelstillsatser har ett identitetsnummer. De kallas E-nummer, eller Eämnen, och talar om att EU har godkänt
tillsatsen. Den gräns för hur mycket av ett
E-ämne som får finnas i olika livsmedel
ligger ofta långt under en nivå som experter tror kan vara skadlig. I Sverige är över
300 E-ämnen godkända, men många av
dem kan ge allergiliknande symptom.
Cocktaileffekten
De flesta av våra livsmedel är inte bara
fullproppade med olika slags tillsatser,
utan även med kemikalier som inte avsiktligt skulle hamnat i vår mat. Föroreningar
är ett sådant exempel, tillsammans med
bekämpningsmedel. Varje år undersöker
Livsmedelsverket mat genom att ta stickprov och i hälften av proven hittas det
rester av kemiska bekämpningsmedel.
Vad blir då effekten av att blanda alla
dessa tillsatser och kemikalier? Det är
svårt att säga. Problemet är att de flesta
ämnena testas och godkänns ett i taget,
vilket gör det svårt att förutsäga vilka
effekter det ger när kemikalierna faktiskt
blandas. Vi får alltså i oss en hel cocktail
av kemikalier som vi inte vet så mycket
om. Uttryck som 1 + 1 = 3 eller 1 + 1 = 0 är
vanliga i sådana sammanhang. Det beror
dels på att olika kemikalier har samma
eller motsatt effekt och då förstärker eller
försvagar varandra. Det kan också bero
på hur kemikalierna påverkar varandras
upptags- och fördelningsförmåga i kroppen. Vi vet helt enkelt inte vad alla olika
kombinationer av ämnen kan bidra till
KRAV
KRAV är Sveriges mest kända miljömärkning för ekologisk mat och utgår
från den ekologiska grunden med
särskilt höga krav på djuromsorg, hälsa,
socialt ansvar och klimatpåverkan.
KRAV-certifierad mat odlas utan
kemiska bekämpningsmedel och innehåller inga naturfrämmande tillsatser.
KRAV godkänner till exempel bara 46
stycken av drygt 300 E-ämnen som är
godkända i Sverige. Fältbiologerna är en
av 27 medlemsorganisationer i KRAV.
när vi stoppar i oss dem. För att vara på
den säkra sidan är det bäst att låta bli
produkter med alltför mycket tillsatser. I
ekologisk produktion ska det finnas rutiner som förhindrar att maten förorenas
och i KRAV-märkt mat går det även att
vara säker på att maten inte innehåller fler
tillsatser än vad som är nödvändigt.
Det finstilta
Innehållsförteckningen på en produkt kan
vara viktig för många - det är ju trots allt
här vi får reda på vad produkten faktiskt
innehåller. Enligt livsmedelslagstiftningen
behöver alla råvaror finnas listade, men
inte alla tillsatser och föroreningar. Det
betyder att vi inte säkert vet vad som kan
finnas i maten vi köper. För att slippa de
värsta tillsatserna och föroreningarna är
det därför bra att köpa ekologisk mat,
framförallt KRAV-märkt sådan.
Lista på vanliga tillsatser
Färgämnen: Används för att ge
önskvärd färg.
Konserveringsmedel: Ökar
hållbarheten genom att förhindra tillväxt av bakterier och
mögel.
Antioxidationsmedel: Förlänger
hållbarheten genom att hindra
fett från att härskna och uppskuren frukt från att mörkna.
Emulgerings-, stabiliseringsoch förtjockningsmedel:
Påverkar matens konsistens.
Klumpförebyggande medel:
Används för att pulver inte ska
klumpa ihop sig.
Maten vi äter påverkar oss på alla sätt och vis.
Den ger oss näring, energi och många gånger
Exempel på andra tillsatser är
smakförstärkare, sötningsmedel
och ytbehandlingsmedel. Inom
alla ovanstående kategorier finns
det godkända E-ämnen som kan
ge allergiliknande symptom.
också glädje. Eftersom att vi vet alldeles för lite om
vilka hälsorisker olika ämnen kan bidra till är det
däremot klokt att vara försiktig när det kommer
till tillsatserna i vår mat. Går det att göra mat utan
tillsatser så är det också bäst att göra det.
Alternativ
tillsötningsmedel
att köpa eller
KRAV tillåter inte
Klädbibliotek
Umeå,
Göteborg,IStockholm,
konstgjordafinns
färg-i och
aromämnen.
resten av
Uppsala, Malmö och Norrköping.
kategorierna tillåter KRAV endast ett fåtal av de
Låna av varandra, köp tillsammans.
EU-godkända
tillsatserna.
Läs mer om KRAV och
Anordna
klädbytardag.
Naturskyddsföreningen
vilka
tillsatser
de
godkänner
på www.krav.se.
ordnar två gånger om året. Därifrån
kan en få
gratis marknadsföringsmaterial.
Fältbiologen 2/2015 13
Sara Elgeholm:
14 Fältbiologen 2/2015
Krönika
Hemma hos Emma
text: Emma Hurtig bild: Johan Hallberg
E
n av de bästa och mest användbara julklapparna jag någonsin fått fick jag för ett par år sedan. Mina två syskonbarn var helt lyriska – tomten hade nämligen släpat
hem ett gigantiskt paket som någon av oss skulle få. Det
var minst en meter långt och en halvmeter brett. Vad kunde det
vara? Nyfiken som jag är hade jag sneglat på julklappsetiketten och
stod det minsann inte ”God Jul Emma” på den? Jodå, det gjorde
det! Paketet öppnades försiktigt, försiktigt, omslagspappret skulle
återanvändas till kommande jular. Och vad döljde sig då under det
tomterika pappret? Jo, min arma moder hade köpt det som stod
överst på min önskelista: en varmkompost!
komposten byggdes upp bakom vårt röda hus. Nu,
ett par år senare, är den i gång med att producera finfin jord och
mull till mig och mitt kära trädgårdsland. Förhoppningsvis kommer
trädgårdslandet även i år att bjuda på färsk potatis, späda rädisor,
morötter, rödbetor, gröna bönor, squash och mycket mer, tack vare
bland annat komposten.
Våren kom och
varit ett av mina
stora intressen. Det var nog faktiskt min
pappa som fick igång intresset genom
att plocka upp ”dagens skräp”. ”Dagens
skräp” innebär helt enkelt att man plockar upp ett skräp som ligger i naturen och
sedan slänger det i soporna eller källsorterar det om det är möjligt (och det är
det oftast!). Detta har jag hållt på med
i omkring tio år nu tror jag, och oftast
blir det mer än ett skräp om dagen som
plockas upp. Ibland har jag funderat på
vad som skulle hända om alla började
med ”Dagens skräp”? Eller om folk helt
enkelt lät bli att slänga skräp i naturen?
Miljötänk har länge
Ett sätt att göra ”Dagens
skräp” till något roligare kan vara om
man går ihop ett gäng kompisar och går på ”Skräp-skattjakt”. Det
innebär att man ger sig ut i ett dike bredvid en trafikerad väg och
samlar upp så mycket skräp man orkar. Man vet aldrig vad man kan
hitta, kanske finner man en riktig skatt? Om inte annat kan man
hitta många pantburkar. Ett tips är att bjuda med barn på denna
skattjakt, om inte annat för att lära nästa generation att skräp inte
hör hemma i naturen!
Jag har varit vegetarian
sedan jag var 17-18 (i skrivande stund är
jag 25), och en stor anledning till detta val är så klart den stora
miljöpåverkan av att äta kött. Jag läste här om dagen en krönika i
Sveriges Natur där en studie hade kommit fram till att lök är bland
det bästa vi kan äta, miljömässigt. Exempelvis är lök 350 gånger
bättre än nötkött och enligt krönikören hade det räknats ut att ett
kilo svenskt nötkött genererar växthusgaser på ca 25 kilo koldioid!
Det är det samma som att förbränna ungefär 12 liter bensin! Tyvärr
kan man inte leva på bara lök, det skulle bli ganska enformigt. Det
som är så bra med löken är att den kan användas i tusentals olika
maträtter! Ett enkelt recept är att fräsa lök i lite olja, sedan tillsätta
tärnad potatis (gärna hemodlad) och kanske en morot eller två.
Slå sedan på vatten, salt, peppar och buljongtärning och koka tills
potatisen mjuknat. Det är basen till en soppa som kan varieras i
det oändliga: smaksätt med chili, curry, saffran, olika (hemodlade)
örter, riv ner andra rotsaker, proteinberika den med ärter, linser,
bönor, späd den med grädde.
Köket är förresten ett
utmärkt ställe att utnyttja miljötänk i! Hur
kokar man en soppa så energisnålt som möjligt? Jag brukar koka upp
vattnet i vattenkokare och sedan hälla i det i soppgrytan. Ett lock
på grytan är givet, så ingen värme spills i onödan! Utnyttja plattans
eftervärme! Gör storkok och frys in! 500-grams kesoburkar brukar
vara lagom för 1-portionssoppor, men tänk på soppan ska vara kall
när den hälls i och inte värmas i plastburken då farliga ämnen kan
läcka ut ur plasten vid upphettning. Är man misstänksam mot
plastburkar så är glasburkar också fenomenala att frysa in i, men
fyll dem inte ända upp till kanten bara!
att inte följa butikernas bäst-före-datum slaviskt. De är satta
som en rekommendation, lita istället
på dina sinnen och lukta och smaka
på varan innan den hamnar i komposten eller källsorteringen. Men man
ska skilja på bäst-före-datum och sista
förbrukningsdag. Sista förbrukningsdag innebär att varan kan vara otjänlig
när datumet passerats, det vill säga att
den kan vara farlig att äta efter det satta
datumet. Sista förbrukningsdag brukar
sättas på känsliga råvaror så som köttfärs och rå fisk. Gamla ledsna grön- och rotsaker kan hackas ner och
användas till ovan nämnda soppa eller strimlas och blandas med
soja, sambal oelek och lite solrosfrön och bli en härlig wok-rätt. De
kan också ges som godis till vilda djur. Andra djur som gärna blir
matade är fåglarna. Skulle man råka ha bröd som möglat är detta
kalasmat för fåglar och en rolig sysselsättning om man tar med de
där grannbarnen som skulle vara med på skräp-skattjakten och går
ner till en ankdamm för att mata fåglarna. Ett perfekt tillfälle att
lära sig lite mer om våra sjöfåglar. Vill man undvika att få mögligt
bröd så är bästa tipset att äta surdegsbröd, vilket tar mycket längre
tid på sig innan det möglar. Man kan också skära brödet i skivor och
frysa ner och bara ta upp så många skivor som går åt. En brödskiva
tinar fort, på knappt en timme har du så gott som färskt bröd!
Tänk dessutom på
Ja, listan på hur man kan göra för att leva lite mer miljövänligt kan
göras lång. Det är inte säkert att mina tips är de bästa, men det
är knep som fungerar och som jag i alla fall tror gör någon form
av nytta. Man får ju tänka på att många bäckar små gör en stor å!
Fältbiologen 2/2015 15
Dubbelbeckasin i speltid, Ånnsjön. Foto: Erik Berg, www. erikberg.weebly.com
Ätlig groda – Pelophylax esculentus
Djur och växter får ofta namn som beskriver ett utmärkande drag hos dem, men en
del har fått heta något som mest beskriver hur bra de passar som delikatess för oss
människor. Den ätliga grodan är spännande på många fler sätt än som mat.
text: Hanna Ekström bild: Per Nyström
D
en ätliga grodan namngavs
av Carl von Linné redan år
1758 i Systema Naturae, hans
latinska namngivningssystem
för djur. Den var då en av de första att bli
beskrivna, men eftersom vattengrodorna är
väldigt lika varandra både till utseende och
beteende diskuterade forskare länge hur
släktskapen egentligen såg ut.
Den ätliga grodan är en ganska stor
groda som kan bli 10-12 cm. Den är olivgrön med svarta fläckar och ett ljust streck
längs ryggen. I dammar, sjöar, stilla vattendrag och våtmarker trivs den och där
spenderar den nästan hela sin tid under
vatten. Därför hittas den ätliga grodan
sällan i skogar, förutom möjligtvis under
vintern då de övervintrar under rötter och
stockar. I Sverige håller grodan främst till i
sydvästra Skåne där de lever på de skånska
leddjuren, sniglarna, maskarna, ödlorna
och andra groddjur.
Per Nyström svarar glatt
när vi ringer till
honom på konsultföretaget Ekoll för att
fråga hur den ätliga grodan har det nu
18 Fältbiologen 2/2015
för tiden. Per är limnolog från Lunds
Universitet och arbetar bland annat med
kräftfrågor, restaurering av våtmarker och
inventering av groddjur.
Per, hur ser situationen ut för den ätliga
grodan idag?
– Den har spridit sig ganska mycket de
senaste tio åren och vi ser den i kommuner
som vi inte har hittat den i tidigare. Det
har anlagts mycket vatten för att gynna
lövgroda och klockgroda och då har den
här också hängt på. På en del platser har
de plötsligt dykt upp till följd av illegala
inplanteringar.
Vem är det som gör inplanteringarna?
– Ja, det kan man fråga sig. Det är ju
förbjudet att ens ta i dem, men någon
måste ha flyttat på dem. I Varberg hittade
vi till exempel ett ensamt exemplar i vatten
mitt inne i staden när vi gjorde inventeringar i ett annat sammanhang.
Alla groddjur är idag fridlysta
i Sverige. Att
den ätliga grodan har fått ett namn som
beskriver den som läckerhet beror på lite
av ett missförstånd om att just denna art
skulle vara särskilt lämpad att rökas och
läggas på tallriken. Egentligen görs den
franska delikatessen cuisse de grenouille,
grodlår, lika ofta på långbensgroda, åkergroda eller vanlig groda, som alla är arter
i familjen rana. Men det är inte en helt
oproblematisk delikatess. I Sydostasien,
som är det område som exporterar mest
grodlår, märker man av en minskning av
populationerna. Frankrike är tillsammans
med USA det land som importerar mest
grodkött. Grodlår på tallriken är inte det
enda som hotar groddjuren. Globalt sett
minskar förekomsten av groddjur överlag,
till följd av människors miljöpåverkan.
ätliga grodan höras spela i
maj och juni under tiden som leken pågår.
När honan lägger sina ägg är det på vattenlevande växter ungefär en decimeter under
vattenytan. Men vägen från ätlig groda till
grodyngel är inte helt enkel. Den ätliga
grodan är nämligen inte en egen art, utan
en fertil hybrid av gölgroda, Pelophylax lesI Sverige kan den
Ätlig groda med ett annat groddjur i munnen, större vattensalamander, Triturus cristatus. sonae, och sjögroda, Pelophylax ridibunda.
Korsar man de två får man en ätlig groda.
För det mesta brukar sådana hybridarter
ha svårare att klara sig i föräldragenerationens habitat, men den ätliga grodan tycks
ha väldigt bra ekologiska förutsättningar
och klarar sig ovanligt bra, så bra att det
nu finns populationer som lever helt skilda
från stamgenerationen gölgrodor och
sjögrodor. När det gäller reproduktionen
finns det olika teorier om hur den ätliga
grodan förökas. Den benämns ibland som
en klepton, vilket betyder att hybriden är
beroende av stamgenerationen, alltså i det
här fallet gölgrodan eller sjögrodan, för att
kunna förökas. För att få rätt arvsmassa
skulle den ätliga grodan då bara kunna
reproduceras genom att den parade sig
med en gölgroda. Studierna på de skånska
ätliga grodorna tyder dock på att den ätliga
grodan klarar sig alldeles utmärkt på egen
hand. Gölgrodan finns nämligen bara i ett
isolerat område i Uppland, och det närmsta
beståndet av sjögroda hittas i Danmark
och på Bornholm.
Grodans år
Faunaväkteriet har tillsammans med
Naturskyddsföreningen utsett Grodans år för
att uppmärksamma alla våra grodarter och
uppmuntra privatpersoner att rapportera in
fynd av grodor. Bestämningsnyckel finns på
Naturskyddsföreningens hemsida och där
går det också att ladda hem Grodguiden, en
app där det till exempel går att lyssna på olika
arters läten.
Hur förhåller sig den ätliga grodan till
andra arter?
– Den ätliga grodan är en av de två arter
i Sverige som äter andra grodor. Den sitter dessutom kvar vid dammarna ganska
länge, ända till september, och väntar på
yngel och grodor att smaska i sig. Därför
har man varit lite orolig att spridning av
denna art skulle hota andra. Ur bevarandesynvinkel är det kanske inte jättebra, men
annars är den ju också häftig, avslutar Per.
Att den ätliga grodan går
att äta är ingen
lögn, men ett bättre namn skulle kanske i
så fall vara den grodätande grodan…
Foto: Olof Åström
Fem snabba:
Rostbrunt eller olivgrönt?
Ätlig groda är en ganska stor, olivgrön
groda.
Pelophylax eller rana?
Tidigare räknades den till släktet rana,
men på senare tid ses den som en av
gröngrodorna och släktet pelophylax,
precis som gölgrodan.
Quack eller gammal moped?
Lätet är ett quack som övergår till ett
utdraget ”keeck, keeck, keeck”. Den
vanliga grodan låter som en knarrande
gammal moped.
Sugproppar eller strupsäck?
Den ätliga grodan saknar lövgrodans
sugproppar, men hanarna har två stiliga
strupsäckar i mungiporna som blåses
upp i samband med leken.
Vatten eller land?
Både och. Groddjurens namn amphibia
kommer från grekiskan och betyder ”
att leva på båda sidorna”, eftersom de
kan leva på i vatten och på land.
Fältbiologen 2/2015 19
3
Ett av uppdragen på praktiken var
att intervjua bönder. Winnie Kalunzi
står framför sin gård.
”En gård är för de flesta deras
enda livlina. Kommer det inget
regn så har de ingen mat.”
Siri Axelson om sårbarheten hos Ugandas bönder,
matbananen matoke som hon inte saknar och
människorna som vann hennes hjärta. Hon har
tillbringat fem månader i Uganda som praktikant för
Vi-skogen som arbetar med att stötta lokala bönder för
att skapa ett hållbart och motståndskraftigt jordbruk.
berättat för Sam Johansson
”V
i-skogen jobbar med bönder som planterar träd i sina odlingar. De ger skugga så att andra
grödor växer bättre. Detta leder till en bättre skörd och gör odlingarna mindre utsatta för
torka och extrema oväder. I Uganda bor nästan hela befolkningen på landsbygden och de
flesta är självförsörjande jordbrukare. Har man lite större jordbruk kan man få en inkomst
utöver att kunna mätta sin familj. Det är något som uppmuntras av Vi-skogen. Att exempelvis blanda kaffeplantor med traditionella grödor i odlingarna kan skapa en inkomst på ett hållbart sätt.
I Uganda äter man samma mat varje dag. Alla äter matoke, matbanan. Till det har man bönor, lite fisk eller
kött. I Masaka där jag bodde serverade alla restauranger på huvudgatan precis samma mat, till samma pris, haha.
Jag lagade mest min egen mat tillsammans med de jag reste med. Vi åt mycket färsk frukt och grönsaker. Mmm,
mango - det saknar jag nu.
Men utmaningarna är stora. Många av de personer jag mötte berättade om vädret som förändras. I ett land
nästan utan infrastruktur finns det inte bevattningssystem för bönderna. Vattentankar är väldigt dyrt och det är
få som har sådana. Därför blir odlingen helt beroende av regnet.
Klimatförändringar är något som redan blivit väldigt påtagligt i Östafrika. För de flesta är ett litet jordbruk
den enda livlina som finns. Kommer det inget regn så har familjen ingen mat. Och regnperioderna blir allt mer
opålitliga. Till skillnad från i Sverige där det är väldigt enkelt att handla vad man än vill i affären, oavsett om
bönderna svär mot himlen för att det är för torrt. I Uganda är utgångsläget ett helt annat. Agroforestry är ett
enkelt koncept som gör skillnad.
Jag vill fortsätta jobba med miljöfrågor och utvecklingsarbete. I framtiden skulle jag gärna åka tillbaka till
Uganda någon gång. Jag gillade att vara där. Det är framförallt människorna man träffade som gjorde intryck
och som jag minns efter resan. Det finns många lokala organisationer på plats som arbetar med miljö. Ugandiska
organisationer som jag tycker det skulle vara roligt att jobba med.”
20 Fältbiologen 2/2015
Siris kollega Moses bredvid
nyskördade ananaser.
Edward Kalunga med sina
getter var en av bönderna
som ställde upp på intervju.
Agroforestry
Den metod som kallas agroforestry går ut på att plantera träd eller buskar tillsammans med traditionella
grödor. Det här sättet att odla skiljer sig från konventionellt jordbruk med monokulturer på stora åkerarealer. Att blanda in träd medför flera fördelar. För det första minskar jorderosionen och motståndskraften
mot extremväder förbättras. Bladen ger kompost som förbättrar odlingsjorden. Många trädsorter ger frukt
och mat som blir ett direkt tillskott i jordbruket. Agroforestry kan också direkt leda till minskad avskogning från omkringliggande områden eftersom bönderna får ved och byggmaterial från sina egna odlingar.
Vi-skogen
Vi-skogen är en svensk biståndsorganisation som startade 1982 då ett reportage om avskogning publicerades i tidningen Vi. Det var Sten Lundberg som skrev att man borde ge bort ett träd för att ge människor
ett bättre liv istället för att köpa blommor till begravningar. Hans upprop ledde till en insamling till
ett trädplanteringsprojekt som snart blev en egen biståndsorganisation. Idag jobbar Vi-skogen i Kenya,
Rwanda, Tanzania och Uganda. Genom att hjälpa fattiga bönder att ställa om till agroforestry ger man
dem en stabilare ekonomi och skapar mer hållbara odling
Siris praktik
Vi-skogen har ett samarbete med Nordens Folkhögskola Biskops Arnö. Siri Axelson gick kursen ”Hållbar
utveckling runt Victoriasjön”. Som en del av det fick hon åka till Uganda i fem månder där hon arbetade
som praktikant för Vi-skogen. Tillsammans med två andra personer reste hon runt och besökte områden
där Vi-skogen tidigare haft projekt. Där gjorde de intervjuer för att utvärdera verksamheten och se hur
bönderna fortsatt använda metoderna på egen hand.
Fältbiologen 2/2015 21
Vägen till Paris
~ En artikelserie av Fältbiologernas klimatnätverk
I december i år ska världens ledare komma överens om ett nytt globalt
klimatavtal. Resan dit är lång och på vägen möter vi viktiga aktörer
från politiken, civilsamhället och näringslivet. Denna gång: Ellie Cijvat,
ordförande i Jordens Vänner.
Text: Alva Snis Sigtryggsson
Det handlar ju om
människors liv.
Hon är klimataktivisten som
kämpar för global rättvisa. Hon
tror att kampen fortsätter långt
efter toppmötet i december och
välkomnar känslorna tillbaka till
miljörörelsen. Fältbiologen möter
Ellie Cijvat för att tala om gammal
klassisk klimatpolitik och när det
är dags att dissa de internationella
förhandlingarna.
N
är den redan miljöengagerade
Ellie Cijvat kom till Sverige
som utbytesstudent brydde
hon sig först inte om gå med
i någon förening. Hon skulle ju snart åka
tillbaka till ändå. Men som det blev stannade Ellie kvar. I Holland hade hon demonstrerat mot utbyggnader av flygplatser
och planterat träd, i Sverige gick hon med
i Jordens Vänner - en organisation hon nu
är ordförande i. Det var en blandning av
miljö och social rättvisa som lockade henne
till klimatfrågan.
– Alla borde ha rätt till en ofarlig miljö.
Det handlar ju om global solidaritet och
där kommer klimatfrågan in väldigt naturligt.
i Jordens Vänner har
hon bland annat följt de internationella
förhandlingarna. Hennes relation till toppSom klimataktivist
22 Fältbiologen 2/2015
mötena är tudelad.
– Det är ett hatkärleksförhållande, man
känner sig maktlös eftersom vi har väldigt
lite inflytande. Man bara ser allt hända
framför ögonen på en.
Med tanke på det, är det ens någon vits
för civilsamhället att åka dit?
– Det är en svår fråga, man kan tycka
att det inte är någon vits. Men det finns
även positiva saker. Vi har till exempel
väldigt bra kontakt med diplomater och
förhandlare från syd. Vi kan hjälpa dem
och hålla ögonen på förhandlingarna. Det
är civilsamhällets roll att stå upp så att
saker åtminstone inte blir sämre.
Men Ellie Cijvat menar att det finns en gräns
för när det inte är lönt att närvara längre och den gränsen är på väg att passeras. Det
handlar till exempel om målet att inte öka
den globala medel­temperaturen med mer än
två grader. Många kritiserar det och menar
att även två grader kommer leda till allvarliga klimatförändringar.
– Man bestämde sig för två grader trots
att man vet att det inte räcker. Det är
cyniskt att man inte ens vill diskutera att
sätta ett lägre gradmål. Det handlar ju om
människors liv, säger Ellie.
Hon menar att vi inte längre kan sätta hoppet
till FN:s förhandlingar. Vi måste trycka på
våra nationella regeringar och framför allt
- mobilisera. Och just det ordet återkommer Ellie Cijvat till flera gånger. Att bygga
vidare på folkrörelsen och hitta nya vägar
att påverka är viktigt. Hon nämner bland
annat Fossil Free-kampanjen som arbetar
med att få universitet och myndigheter att
sluta investera i fossila bränslen. Men vi får
inte heller trumma upp förväntningarna
inför Paris-mötet menar hon.
– Innan Köpenhamnsmötet var klimat­
rörelsen fortfarande så naiv. Vi trodde på
att det skulle fattas bra beslut. Nu har fler
blivit mer realistiska. Vi kommer tydligt
visa det så fort vi inte tycker att något är
bra, säger Ellie.
behöva göras? Vattenfalls
Annika Ramsköld lyfte i förra numret
fram handeln med utsläppsrätter, men det
systemet ger Ellie inte mycket för.
– Det är väldigt naivt att tro att det
Vad skulle då
jordens vänner
Jordens Vänner är en partipolitiskt och
religiöst obunden ideell organisation
som arbetar för miljö och solidaritet.
Föreningen är den svenska grenen av
Friends of the Earth International som
har drygt 2 miljoner medlemmar runt
om i världen. Svenska Jordens vänner
bildades 1971.Varje år delar de ut
Greenwashpriset till företag, organisationer och makthavare som de tycker
sprider falska miljöbudskap. Förra året
vann till exempel Trafikverket och motorvägsprojektet Förbifart Stockholm.
Vägen till paris
–En artikelserie av Fältbiologernas klimatnätverk
I december i år ska världens ledare komma överens om ett nytt globalt klimatavtal.
Resan dit är lång och på vägen möter vi viktiga aktörer från politiken, civilsamhället
och näringslivet. Först ut är Vattenfalls hållbarhetschef Annika Ramsköld.
Utsläppsjätten sätter
hoppet till marknaden
Text & foto: Alva Snis Sigtryggsson
Hon är hållbarhetschef på ett
statligt bolag som släpper ut mer
än hela Sverige tillsammans. Men
Annika Ramsköld drömmer om
energilagring och en framtid där
marknaden står för lösningarna.
Fältbiologen besökte Vattenfall för
att tala om klimatkrisen, siffrorna
och brunkolen.
V
attenfalls huvudkontor tornar
upp sig likt en mintgrön borg.
I huset som ligger i Solna
utanför Stockholm arbetar
drygt tvåtusen personer. En av dem är
Annika Ramsköld. Hon har jobbat i
företaget i mer än tjugofem år. Det är här
vi ska ses och några minuter innan vår
avtalade tid kommer hon ner i den stora,
glasomslutna entrén. Med sig har hon
Mikael Petrovic Wågmark, presschef på
Vattenfall. Medan vi går upp för en av de
många trapporna berättar de om kontoret
som uppenbart får en hållbarhetschefs
hjärta att banka. Det är specialdesignat,
energisnålt och har solceller på taket. Men
att ha ansvar för hållbarheten på Vattenfall
sträcker sig en bit utanför Solna.
– Med mitt ansvar behöver man ha
överblick över alla hållbarhetsområden,
berättar Annika på andra sidan om det
vita konferensbordet vi slagit oss ner vid.
Det gäller både miljö och det sociala, en
av mina uppgifter är att se till att det här
finns integrerat i strategin.
Den strategi hon talar om är Vattenfalls
koncernstrategi, det dokument som styr
allt företaget gör. Där står bland annat
att de ska ha en hållbar produktion,
underlätta hållbar konsumtion och leverera
hållbara ekonomiska resultat. I bolagsordningen står det att Vattenfall ska verka för
både miljön och lönsamheten. Det är inte
alltid lätt att få ihop och Annika erkänner
att hon har fått strida för den förstnämnda
i en värld av räkenskaper.
– Jag försöker få folk att förstå att hållbarhetsmål inte alltid går att sätta en siffra
på. I en ingenjörskultur vill man gärna ha
det så att det blir exakt och man kan mäta.
Jag vet för jag är ingenjör själv.
Hur har du löst det?
– Jag försöker öka förståelsen och få
24 Fältbiologen 1/2015
Föregående nummer. Fältbiologen 1/2015.
På torget. Ellie och meddemonstranter med trumman på högsta volym.
Foto: Lennart Kjörling
kommer lösa problemet. Det finns en fara
med att lita på marknadsmekanismer, politiker får svårare att sätta hårda gränser.
De slutar investera i egna lösningar och
litar för mycket på marknaden.
Istället tar hon upp satsningar
lanserades för
mer än ett decennium sedan.
– Jag tror på klassisk klimatpolitik från
förr! Som lokala klimatinvesteringar till
exempel. Det skulle främja lokala lösningar
efter lokala förutsättningar. Det avskaffades under Alliansen men jag undrar om
det kommer tillbaka nu? Sedan handlar det
om att höja skatter. De som smutsar ner ska
betala - samtidigt som det inte ska slå mot
de som har det sämst ställt.
Skulle du säga det här till miljöministern om du träffade henne nu?
– Ja och sedan skulle jag prata om
klimatförhandlingarna också. Vi måste
få bindande utsläppsminskningar och
göra det som vetenskapen anser behövs.
Rika länder ska ta sitt historiska ansvar.
Det finns en tydlig maktskillnad där som
vi vill lyfta fram.
Det var politikerna, men vad tycker du
klimatrörelsen kan bli bättre på?
– Vi måste jobba mer med social rättvisa. Då kan vi växa på bredden också.
Innan har vi varit snabba på att snöa in på
tekniska diskussioner om siffror och att
minska si och så mycket. Vi gör det till en
teknisk fråga och skär bort känslorna.
Ellie Cijvat. Just nu förbereder sig Ellie Cijvat och
Jordens Vänner för COP21 i Paris. Men
de jobbar också vidare med det som kallas
gröna jobb. Det är ett nytt klimatsamarbete med fackföreningsrörelsen, men än
så länge går det långsamt. Enligt Ellie har
det gått snabbare i de andra nordiska länderna och i Storbritannien och Sydafrika.
Där har man lyckats ena klimatrörelsen,
bönderna och facket.
– Vi tycker ju olika såklart. Jordens
Vänner vill ha väldigt långtgående utsläppsminskningar. Men facket är oroliga
för att det skulle drabba industrin och vill
vara mer försiktiga.
som enligt Ellie Cijvat är miljömedvetna.
– Transport jobbar mycket med
Foto: Emil Schön
klimatfrågan och det är ju jätteviktigt
eftersom transportsektorn släpper ut så
mycket.
En sista fråga. Vad gör dig hoppfull?
– Att träffa och göra saker med andra
engagerade människor. Att prata om fortsatt aktivism och göra aktioner. Senast
var det Naturbrukskonferensen i april. Vi
pratade om det nya handelsavtalet mellan
EU och USA, TTIP, och hur det kommer
slå mot små miljövänliga matproducenter.
Men folk var verkligen engagerade och sa
att det här måste vi göra något åt! Det gav
mig en energikick!
Samtidigt finns det fackförbund
Mer klimatläsning - Hallå där! med Anna från
Fältbiologernas klimatnätverk. ▶
Fältbiologen 2/2015 23
Hallå där Anna!
Vi ställde tre frågor till Anna från klimatnätverket som anordnar Fältbiologernas resa till
klimattoppmötet i Paris i december.
Varför ordnar ni en resa till Paris?
I slutet av året kommer representanter från världens länder samlas i
Paris för att försöka enas om ett nytt klimatavtal – och såklart måste
också Fältbiologerna vara där för att visa att vi inte vill vänta längre.
Dessutom kommer vi under hösten att ladda upp med en fantastisk
studiecirkel där vi tillsammans och med inbjudna gäster lär oss om
bland annat klimatförändringarna, knäckfrågorna i klimatpolitiken,
vad som är ett bra avtal och varför det verkar vara så svårt för länderna
att komma överens. På så vis är vi riktigt pålästa på plats i Paris.
Vad ska ni göra där?
Vi kommer att delta i stora demonstrationer, utbyta erfarenheter med
andra engagerade och inspireras av miljöorganisationer från olika delar
av världen. Helt enkelt säga ifrån som en del av den globala miljörörelsen.
NY ART
Hoplitis anthocopoides är ett solitärbi som upptäcktes i ett skånskt sandtag 2014, vilket var första gången den sågs i Sverige. Arten lever främst
på nektarn från blåeld, Echium vulgare. Här ser
vi hanen med sina klargröna ögon.
24 Fältbiologen 2/2015
Vilka ska anmäla sig tycker du?
Alla som vill förstå vad som egentligen försiggår på klimattoppmötena
och samtidigt träffa ett helt gäng andra unga engagerade som vill vara
med och påverka. Inga förkunskaper behövs utan vi lär oss av varandra.
Häng med, det blir kul!
För att hålla dig uppdaterad om
resan och anmäla intresse, kolla in
faltbiologerna.se/klimat.
Minifältis
Djur som äter konstigt
Att äta är livsviktigt, ”äta bör man, annars dör man” och så vidare. Det gäller så
klart för alla sorters levande djur. Men alla äter inte på samma sätt, långt därifrån!
Eftersom det är nödvändigt att få i sig näring för att överleva har det utvecklats
många olika metoder att äta. Sjöstjärnor, flamingos och andra fåglar står för några
konstiga exempel!
text: Amanda Lidén bild: Molly Owen
Stenätare
En del djur som inte har några tänder att tugga maten
med har en särskild mage som gör det jobbet. Det är
alltså inte bara kor som har flera magar. Till exempel
fåglar, vissa fiskar och krokodiler har en sådan mage,
som kallas för muskelmage. En del fåglar kan till och
med äta upp små stenar för att ha dem i sin muskelmage. Det gör de för att stenarna ska hjälpa till att mala
ner frön och annan svårsmält mat som de äter.
Kast med liten mage
Sjöstjärnor är inte så fredliga som de ser ut,
de
äter andra djur och de är även asätare. De letar
efter mat på havsbotten och har smidigt nog
munnen på undersidan, mot underlaget (och
följaktligen rumpan på kroppens ovansida vilket
är ganska speciellt!). För att få i sig sitt byte kan de antingen
sluka det helt, eller mer spektakulärt, slänga ut sin magsäck
på bytet och överfalla det med magsyra. Det är inte bara
väldigt coolt och konstigt utan också en stor fördel när de vill
äta byten som är mycket större än de själva och det är något
som gör sjöstjärnor unika!
Skit mellan tänderna
Att valar silar vatten genom munnen när de
äter så att plankton och annat gott fastnar
i deras tänder är kanske allmänt känt. Men
visste du att flamingos äter på samma sätt som
valar? Genom att sticka ner huvudet i vattnet
och använda sina tänder som en sil kan de
filtrera ut plankton och andra matpartiklar
som finns i vattnet. Att flamingos är rosa beror
förresten också på vad de äter! De små kräftdjursplankton, som är flamingons favoriträtt,
innehåller nämligen färgämnen som gör vuxna
flamingos rosa.
Fältbiologen 2/2015 25
Kultur
Food, Inc.
Regi: Robert Kenner
2008
D
e senaste 50 åren har sättet vi
äter på ändrats mer än vad det
gjort under de senaste 10 000
åren. I samband med detta är
det inte längre lika lätt att veta vart maten vi
äter kommer ifrån. Bilder av mysiga bondgårdar, gröna ängar samt glada bönder och
djur är bilder som matindustrin gärna vill
att vi ska se. Men vad är det som faktiskt
händer innanför industridörrarna? Vart
kommer vår mat ifrån, egentligen?
I dokumentärfilmen Food,
Inc följer vi med
in bakom kulisserna i USA:s matindustri.
Vi börjar på 1930-talet då en ny typ av
restaurang tagit form – nämligen drive inrestaurangen. Inte långt efter det revolutionerar snabbmatsindustrin tillsammans
med McDonald’s. Med arbetare som utför
en enda uppgift om och om igen, som
smidigt kan ersättas och
vars löner inte är höga, blir
det enkelt för människor att
köpa gott, billigt och snabbt.
Vi går sedan längre in i matfabriken, till djuren, bönderna och arbetarna. Hur
mår de egentligen? Vad gör
de? Majoriteten av vår mat
kommer inte längre från en
bondgård som bonden sköter på det sätt han eller hon
tycker är rätt, på det sätt
som bara en bonde kan. Nu är det istället
företagen i storstäderna som kontrollerar
och tar beslut. Till följd av detta mår både
bonde, arbetare och djur sämre, vilket
direkt leder till sämre mat och sämre hälsa
för den som äter maten.
som orsakas
av det vi äter presenteras vidare. Vi följer
med in i diskussioner om hur matindustrin prioriterar en god ekonomi framför
bakterieangrepp, typ 2-diabetes och den
De negativa hälsoeffekterna
Yrfän nr 1 2015
2015
D
Yrfän lyckas ganska direkt
fånga ens uppmärksamhet med vinjetten ”Intressanta
småkrypsfynd” på sidan 4. För oss som
gillar arter så är det en perfekt början
på tidningen, små bitar ytterst intressant information som får en på bra
26 Fältbiologen 2/2015
Trots att filmen inte utspelar
sig i Sverige
kan jag tycka att den är principiellt viktig
för att förstå hur dagens matproduktion
kan se ut i många delar av världen - även
här. Food, Inc visar upp det matindustrin
gärna vill dölja och är en matnyttig dokumentärfilm för alla som vill veta mer om
matens ursprung. Vill du?
Nicole Pajovic
kuserande artiklarna om en väl avgränsad
skåkrypsgrupp var intressantast. Det finns
helt enkelt så många arter att intressera sig
för på hemmaplan att långhornsskådning
är häftigt nog, även om en insektsresa till
Kirigizistan nog exalterar en hängiven
entomolog ordentligt.
Sveriges Entomologiska Förening
et har länge funnits bra
och inte alltför över­nördiga
tidskrifter och medlemstidningar om fåglar, men för insektsintresserade har inget sådant funnits.
Istället har man fått hålla sig till böcker,
internet och den rätt tunga Entomologisk
Tidskrift. När vi fick höra rykten om att
en populärvetenskaplig systertidning till
ovan nämnda tidskrift skulle lanseras så
blev vi i Fältbiologens redaktion väldigt
nyfikna. Det gick så långt att en före
detta medlem i redaktionen gick och blev
redaktör för tidningen. Med den eventuella jävigheten åt sidan kommer här en
recension av första numret av Yrfän, en ny
tidning om småkryp.
ekologiska hälsan. De utpekade företagen har inte låtit
sig intervjuas i filmen och
kanske ger detta ett onyanserat intryck. Å andra sidan
kanske ett sådant ställningstagande säger tillräckligt. Vi
får även se glimtar av hopp
när vi träffar på människor
som arbetar för en bättre
och mer hållbar matproduktion, både i och utanför
storstäderna.
och enkel att
hänga med i, och de 36 sidorna känns
lyxigt mycket med tanke på att insektsskådning är ett rätt smalt intresse.
Kanske är det bara premiärnumret
som är extra tjockt, men det vore roligt
om det höll i sig. Sammantaget är tidningen intressant, inbjudande och snygg.
Premiärnumret imponerar och fortsätter
den hålla samma klass kan den mycket
väl aspirera på tronen som den näst bästa
naturtidningen i Sverige.
Olof Åström
Formgivningen är snygg
småkrypshumör. Sedan följer en beskrivning av en insektslokal, ett porträtt av
en småkrypsfantast, lite artiklar om
olika småkrypsgrupper och artbestämning samt ett resereportage. I det hela en
blandning av olika typer av artiklar som
gör att intresset att fortsätta läsa håller i
sig. Resereportaget kanske kan ses som
en naturlig höjdpunkt, men då tidningen
handlar om småkryp tyckte jag de mer fo-
Yrfän utkommer med två nummer till under 2015.
Första numret kan du beställa gratis på http://
www.sef.nu/yrfan/
Kultur & Krönika
Stora Karlsö – bilder från ett
paradis
Åsa Mattson, Mats Mattson, Roine Magnusson
Votum & Gullers Förlag, 2015
”Storvågorna kan tåga förbi långt därute, det kan skumma och fradga, men härinne i viken är det blankvatten
för folk och fä”
A
tt läsa Stora
Karlsö-bilder
från ett paradis
är lite som att
sitta ihopkurad under
en filt och lyssna på en
äldre släktings berättelser.
Författarna Åsa och Mats
Ottosson börjar med att, tillsammans med fotografen
Roine Magnusson, återvända till 1915 då boken Stora
Karlsö–en bok om hafvets fåglar av Bengt Berg publicerades. 1925 började det gå regelbundna båtturer ut
till denna ö vid Gotlands västkust som fascinerar med
sitt djur- och växtliv. Här driver Världsnaturfonden
ringmärkning och forskning, bland annat av de pingvinliknande sillgrisslorna. Under nästan ett år får vi
följa livet för dem och alla andra arter som trivs på
ön. Bengt Bergs bilder från 1914 får stå bredvid Roine
Magnussons dokumentation av ön ganska precis 100
år senare. Bilderna på havets skummande vågor, det
ensamma ljuset i natten från en fyr och de kala hedarna där orkidéerna frodas på somrarna väcker ett lugn
och en fascination över hur naturen fungerar.
Men ”ingenstans –
inte ens på en liten paradisisk ö i
havet– är man isolerad från omvärlden”. Miljöproblem
som giftutsläpp i Östersjön och varmare klimat påverkar livet på ön. Dessutom har forskare märkt av en
minskning av sillgrisslor då dykande fåglar drunknade
i fiskeredskap. Sedan fiske med drivnät förbjöds har
populationen dock återhämtat sig.
har boken alltså fakta och svar
på frågor, för den som vill bläddra och återkomma
till fotografierna fungerar boken lika bra som drömväckare, på samma sätt som den gamla släktingens
berättelser. Det här är en hyllning av det som av
många beskrivs som en exotisk paradisö. Om du har
varit där väcks säkert minnen och annars får du med
all säkerhet lust att åka dit. En sensommarutflykt med
Fältbiologerna, kanske?
För den som är nyfiken
Hanna Ekström
Maten måste
respekteras
N
är slutade mat vara mat? När slutade människor
respektera mat som en dyrbar vara? En vara
som inte bara kan kastas bort? De här frågorna
ställer jag mig allt oftare i mitt jobb som
vikarie i förskola och skola. Igår till exempel. Jag jobbade
på en förskola i Stockholms innerstad. De femåriga barnen
hade jackor från Gant och Zara och uteleken tillbringades i
”Humlan” (vilket tydligen är Humlegården). Det var tydligt
att både personal och barn tillhörde den övre medelklassen.
Vid mellanmålet ville Kalle ha en till smörgås. Jag gav honom
det men efter en tugga hade han ändrat sig. Han hatade
smörgås. Jag sa till Kalle att han var tvungen att äta upp
mackan, det en har tagit till sig får en också äta upp. I tjugo
minuter satt jag och försökte få honom att äta upp mackan.
När jag nästan hade lyckats kom den fasta personalen och
frågade Kalle: ”Vill du inte ha mackan? Då slänger vi den!”.
Men matsvinnet i skolan beror inte bara på barn (och vuxna)
som inte äter upp sin mat. Något djupt problematiskt är också
att maten, enligt Livsmedelsverket, inte kan serveras igen så
fort den varit utanför köket där den tillagats. Detta gör att
god mat som har krävt stora resurser måste slängas. Ofta är
maten i den svenska utbildningssektorn varken ekologisk eller
vegetarisk, vilket gör svinnet än mer förargligt.
I höstas levde jag på
den tanzaniska landsbygden. Kylskåp
var ytterst få förunnat. Därför tillagades det bara så mycket
mat som en visste skulle gå åt. Om det blev något över så
förvarades det i ett slutet kärl. Kött och fisk kunde ligga/
hänga ute på marknaden en hel dag i den trettigradiga
värmen, innan det sedan togs hem och tillagades. Inte blev
människorna sjuka av det.
Vi måste ändra synen på mat i Sverige! Jag tror konventionellt
odlad mat behöver bli dyrare för att uppskattas. Mat är också en
hållbar vara som inte förstörs av att stå ute lite för länge. Hygien
och säkerhet i alla ära, men i Sverige har det gått för långt!
Tove Lexén är aktiv i
Fältbiologernas klimatnätverk.
I höstas var hon tre månader
i Tanzania, där hon gjorde
ett projektarbete om hur
klimatförändringarna påverkar
landsbygden.
Fältbiologen 2/2015 27
Internt
Läger i
Ojnareskogen
I april hade vi i Fältbiologernas gruvnätverk
ett två veckor långt läger i den hotade
Ojnareskogen på Gotland tillsammans med
nätverket Kolonierna. Vi pratade om kamp
samtidigt som vi lärde känna skogen, oss
själva och varandra mer. För oss som var med
på lägret under hela de två veckorna blev det
en väldigt stor omställning att flytta tillbaka
till civilisationen, eftersom en hade vant sig
vid att bo utomhus.
Fältbiologernas gruvnätverk
Blåsigt äventyr
En blåsig och fortfarande ganska kall söndag
i mars var vi ett tappert gäng minifältisar och
ledare som gav oss ut till Rinnebäcksravinen i
Lund. Vi klättrade omkring längs ravinen och
hoppade över och i vattnet. Vi tittade på djur
och sten i det kalla vattnet, hjälpte erosionen
en hel del på traven och gick på upptäcktsfärd
i underjorden. Ett äventyr som stora fältisar
också borde testa!
Lunds minifältisar
Bland sågspån och kanelbullar
En fulladdad minibuss med slöjdsugna fält­
biologer gav sig av en helg i sena februari
till Hörjelgården i Skånes inland för att tälja,
sandpappra och virka för allt vad fingrarna
höll. Inhysta i denna trivsamma skånegård
tillhörande Naturskyddsföreningen blev
lägrets stora projekt att tillverka en så kallad
28 Fältbiologen 2/2015
nålbindningsnål i trä, samt att ta denna i bruk
i nålbindningens ädla konst. Detta är en teknik
som förekom stickning och virkning i vår del
av världen och som har anor ända tillbaka till
vikingatiden. Förutom detta hann de flitiga
lägerdeltagarna även med att tälja hårnålar
och virknålar, virka, sticka, och tillverka
krympburkar. Helgen innehöll även mysiga
matlagningsstunder, gröna gårdspromenader
och actionfyllda kvällslekar. Kulmen av trivsel
var sannolikt när det bakades supersmå men
ack så supergoda kanelbullar. Vid hemkomst
doftade kläderna av allsköns lägerlukt och
sågspån, ulltröjor var ofrivilligt utsmyckade
med träflisor och sinnet puttrade av av en
hejdundrande slöjdarmotivation som gav
goda förhoppningar om en framtida uppsjö av
egentillverkade mössor och vantar.
Erik Sherman, Lunds fältbiologer
Etnobotanik i
Rocksta
Det händer roliga grejer vid Fältbiologernas
stuga på Järvafältet! Stockholmsklubben
planerar ett antal träffar med tema ”naturhus­
hållning” där vi undersöker vad för ätbart som
finns i vår närhet, och vad kan vi odla själva?
Vi har grävt upp ett land och den 10 maj träf­
fades vi och satte jordärtskockor, kryddor,
rabarber och annat samt lärde oss om etnobo­
tanik. På många sätt har vi människor tappat
kontakten med den jord som ger oss mat och
medicin, får vi ont i huvudet sväljer vi ner en
treo med vatten, vill vi ha bär på vår födelse­
dagstårta mitt i vintern kan vi köpa färska i en
plastlåda på Ica. Etnobotanik är läran om för­
hållandet mellan människa och växt, hur män­
niskan kan bruka växter inom syften såsom
föda, läkning, material osv. Vi förkovrade oss
i böcker och påbörjade en skördekalender;
när ska röllikan plockas? Vilka växter lindrar
mensverk och pms? Tanken var att vi skulle
gå ut och skörda hallonblad och andra örter
som kan användas till te, men det regnade så
vi kom som mest ut i trädgården och plockade
nässlor och kirskål till lunchen.
Kommande träffar kommer vi plocka bär
och göra sylt, fortsätta samla vilda nyttoväx­
ter, färga batik med växtfärger, och till hösten
ta tillvara på de mängder av äpplen och
svamp som närområdet erbjuder. Håll koll i
kalendariet, alla är välkomna, det gör inget om
en inte varit med från början!
Olga Günther, Stockholmsklubben
Ö-safari
Lite regn och mulet väder har väl aldrig
stoppat några fältbiologer?! Inte Göteborgare
heller för den delen. Vi vandrade runt hela
Asperö, beskådade Köpstadsö, åkte under
den stora bron mellan Styrsö och Donsö och
kom slutligen till Vrångö och spatserade längs
den södra udden. Där åt vi kakor och kex och
mat. Och drack varma drycker. Precis som
människor brukar. Ibland känns det som att
det är meningen med livet; att i goda vänners
sällskap ta sig till fina platser och äta sin mat.
Claes Lööw, Göteborgsklubben
Internt
Klapp! Fältbiologernas riksårsmöte 2014 i Malmö. Här klappar folk händerna, förmodligen för att RÅM-kommittén var så bra. I år består RÅM-kommittén av
Lovisa Helmius och Johan Moberg. Men fler behövs! Är det DIG landets fältbiologer klappar åt nästa år kanske? Gå med i RÅM-kommittén och se!
Hej RÅM-kommittén!
Lovisa, vad är RÅM för något?
RÅM står för Riksårsmöte. Det är Fältbiologernas högsta beslutande
organ. Mötet hålls varje år och alla medlemmar får komma och
bestämma Fältbiologernas framtid!
Vad är ni för ena?
Vi ansvarar för att RÅM ska bli av och sköter allt praktiskt runt det. Vi
valdes på förra RÅM. Men just nu är vi bara två stycken,Johan och jag
Lovisa, så vi hoppas bli lite fler innan det är dags!
Vad gör ni nu?
Just nu håller vi på att leta lokal för mötet. Det är lite trixigt, men kul,
att hitta en lämplig lokal. Den ska ju rymma över hundra fältbiologer,
vara hyfsat billig, ligga nära både härlig natur och kollektivtrafik samt
självklart vara tillgänglighetsanpassad, så att alla kan komma.
Vad har varit roligast hittills under arbetet?
En gång hade vi möte samtidigt som en annan grupp i rummet bred­
vid spelade kurdisk musik och fikade. De märkte visst våra avundsjuka
blickar, för plötsligt stolpade de in i vårt rum och bjöd på smoothie och
äppelkaka!
Vad ser ni mest fram emot med RÅM?
Att träffa massa nya och gamla fältbiologkompisar såklart! Och RÅMshowen och att få omsätta demokrati i praktiken.
Ert bästa RÅM-minne?
Lovisa: RÅM 2013 var min första fältbiologaktivitet någonsin. Efter det
var jag helt såld. Det var nog RÅM-showen på RÅM 2013 i Visby. Att
fältbiologer kan väldigt mycket om naturen och har en massa energi
till miljökamp visste jag, men att det finns så mycket kreativitet och
talang, det hade jag aldrig trott!
Johan: Alla långa nattliga samtal. Jag minns en gång när jag sådär
klockan fem på natten upptäckte att jag inte visste namnet på den
jag hade pratat med de senaste tre timmarna.
Fältbiologernas riksårsmöte går av stapeln i början av januari 2016.
Save the date: 25-27 september!
Vill du få kunskap och verktyg att engagera dig i
Fältbiologerna? Eller vill du vara med och påverka
föreningens framtid?
Helgen 25-27 september bjuder vi in till en ledarskapsutbildning för dig som vill starta, driva eller vara aktiv inom lokal
verksamhet i Fältbiologerna. Dessutom kommer vi diskutera
Fältbiologernas riktning inför framtiden.
Du kommer få chansen att lära känna nya människor från hela
landet och få ny kunskap!
Plats: Göteborg
Kostnad: 200kr (resa, boende och mat ingår i priset)
Inga förkunskaper krävs för att delta.
Intresseanmälan går att göra redan nu till [email protected]
Fältbiologen 2/2015 29
Kalendarium
Sommaraktiviteter
Håll utkik efter fler aktiviteter på www.faltbiologerna.se/kalendarium
Abisko–en ljus resa
25 juni- 2 juli
Vi drar till fjällen–skådning hela kvällen– ute och
luppar bland fjällvråk och muppar!
Efter midsommar åker ett gäng Fältbiologer till
Abisko för att titta på lappfela, stormhatt, smal­
näbbad simsnäppa och fjällvråk. Dessutom lavar
i sommarljuset norr om polcirkeln. Resan är full­
satt, men håll utkik efter inspirerande reseberät­
telser!
Arrangör: Skånes Fältbiologer
Fältbiologerna på Almedalsveckan
27 juni- 4 juli
Under Almedalsveckan på Gotland samlas
Sveriges makthavare för att lobba och diskutera
politik under en vecka. Fältbiologerna kommer
självklart vara där för att se till att miljöfrågorna
kommer högt på alla politikers dagordning! Det
blir en vecka fylld av aktioner, seminarium och
demonstrationer. Fältbiologerna står för boende,
färjebiljetten och gemensamma middagar.
Arrangör: Riksföreningen
Kontakt: [email protected]
Sommarläger
9-12 juli
Vi åker på sommarläger i mitten av juli och gör allt
som hör ett sommarläger till! Är du sugen på att
följa med eller har en idé om en rolig aktivitet? Hör
av dig!
Arrangör: Riksföreningen
Kontakt: [email protected]
Åk med Skydda Skogen till Rönnbäck
15- 21 juli
Föreningen Skydda Skogen planerar att åka till
Rönnbäcksnäset för att undersöka vilka växter
som finns i området och Fältbiologerna följer
såklart gärna med! Både erfarna inventerare och
nyfikna intresserade är välkomna att hänga med
till skogen som är hotad av gruvplaner.
Arrangör: Gruvnätverket
Kontakt: [email protected]
30 Fältbiologen 2/2015
Inventeringsresan
5 augusti- 16 augusti
Fältbiologernas skogsnätverk ger sig ut för att
söka efter de skogar som ännu innehåller en till­
stymmelse till fungerande ekosystem men hotas
av avverkning. Vi lär oss av varandra och både
experter och nybörjare är välkomna med på resan.
På dagarna är vi ute i fält och på nätterna sover vi
tält. Det blir tickor, lavar, insekter, skogspolitik och
en sabla massa trevligt häng!
Arrangör: Skogsnätverket
Kontakt: [email protected]
Fjällvandringar
2-11 aug, 8-18 aug
Gröna dalgångar och dramatiska toppar bjuds det
på när SUG ordnar fjällvandring i Sarek och Abisko.
Fältbiologerna står för resa och mat mot en an­
mälningsavgift på 300 kr.
Arrangör: Stockholm-Uppland-Gotland
Kontakt: [email protected]
Europaresa
13-22 augusti
Ta chansen att följa med på en resa till Polens
urskogar och träskmarker. Vi åker minibuss, tältar
och kollar på coola grejer. Och det kommer att bli
jättehäftigt så du borde komma med!
Arrangör: Skånes Fältbiologer
Kontakt: [email protected]
Krysset
Krysset är ett nytt återkommande inslag i
Fältbiologen. Har du varit ute och kryssat
något kul som du aldrig har sett förr? Det
kan vara vad som helst - från insekter till
fåglar till mossor. Dela med dig av din
upplevelse och skicka in till oss!
Krysset
Lungmossa, Marchantia polymorpha
I
våras jobbade jag med att inventera bin och humlor i äppleodlingar på Österlen i Skåne. I en odling i Södra Mellby fanns
förutom rader av vackert blommande äppleträd, lika långa
rader av lungmossa på marken. Mossor blir inte alltid uppmärksammade vid sidan av djur och kärlväxter men den här drog
sannerligen ögonen till sig. Genom sitt rika antal och sina spejsiga
parasoll lät den sig inte ignoreras, trots surret från flera olika humlor
i luften. De parasoll-liknande grenarna rymmer mossans honorgan
där sporsamlingarna för den sexuella förökningen finns.
Kryssat av Amanda Lidén
Nästa nummer: Skog
Skogen är så mycket natur som det blir för oss i Sverige. Men ändå
hugger vi ner den sista urskogen vi har, både här hemma och på
andra sidan jorden. Skogen är så mycket mer än bara träd. Det är
insekter, kryptogamer, däggdjur och fåglar. Vad betyder skogen
för dig?
Fältbiologen nummer 3/2015 vill ha dina bästa skogshistorier,
ett avslöjande reportage om skogindustrierna och alla dina älgnoveller!
Hör av dig till oss i redaktionen! Deadline 15 september.
[email protected]
Fältbiologen 2/2015 31
POSTTIDNING B
Fältbiologerna
Åsögatan 115
116 24 Stockholm
Nu är sommaren här. Ut med er!
Ute i naturen. Inne i miljödebatten.
Fältbiologerna är en organisation för miljö- och naturintresserade ungdomar. Inga vuxna ledare, inga
religiösa eller partipolitiska bindningar. Ute i naturen: Lär dig mer om fåglar och blommor eller inventera
hotade skogsområden. Inne i miljödebatten: Var med och protestera när motorvägar planeras, konfrontera
ansvariga politiker och samla in pengar för den sista spillran ursprunglig skog. Häng med oss ut!
Bli medlem GRATIS genom att sms:a ”FÄ + ditt personnummer” till 724 56!