Detta material publiceras av Gestrike Magasinet: www.gestrike.net. Inget av materialet får kopieras eller publiceras varken helt eller delvis utan tillstånd av Gestrike Media AB.
Vill ni också medverka? Kontakta oss på telefon: 026-126 126.
GÄVLEPROFILEN: RICKARD OLSSON
Rickard Olsson
Den motstridige
golfpunkaren
Golfpunkare. Så beskriver han sig själv och menar att han är
en person med motstridiga sidor. Utåtriktad och inbunden.
En glad skit men med en krass syn på livet. En havskille
som gillar att gå i skogen. Möt Rickard Olsson, Gävlesonen
som idag är en av Sveriges mest populära programledare.
– För mig är Gävle en fantastisk trygghet, här trivs jag och mår bra och
jag tycker otroligt mycket om att komma hem. Mina första år bodde vi
på Sörbygatan 82 B precis vid järnvägen och då gick jag på dagis på
Stenebergsgården. Sen ﬂyttade vi till Moränvägen 1 A i Sätra. Det var
helt nybyggda hus, trevliga och sköna kvarter, lite rufﬁga inslag men med
mycket hjärta. Jag gick först på Lilla Sätraskolan och sen på Stora Sätraskolan. Där började jag spela i ett band som hette Femte Kolonnen. De
andra killarna i bandet, Ola Jakobsson, Jonas Bengtsson, Måsen Alsén
och Raffen Lindqvist kom från andra sidan bäcken, från villorna, och
hade helt annan bakgrund än jag. Då jag lärde känna de här killarna kom
tanken att inte läsa en praktisk linje på gymnasiet. Så jag gick sam på
Vasaskolan. Där hade jag en lärare som hette Egon Sammeli och han var
som läraren i ”Döda poeters sällskap”, otroligt inspirerande. Jag har gillat
de lärare som respekterat mig och tagit mig på allvar. På Stora Sätra hade
jag Walter Nordqvist i SO och han var också en sådan som kunde
förklara om man ifrågasatte. På Vasaskolan var jag medlem i Verdandi.
Det var en bra mix av tradition och lagom distanserat med frackarna och
visorna. Men Verdandi var bra för mig eftersom jag ﬁck läsa klassiska och
viktiga böcker. Det var en ny värld.
Kaffepaketerare på Gevalia
– Då jag tog studenten 1986 stannade jag kvar i Gävle. Jag hade ingen
direkt plan utan jobbade extra som hemsamarit, kaffepaketerare på
Gevalia, tidningsbud och lärarvikarie. och så gjorde jag lumpen på I 14.
Då jag var 23 år sökte jag till Kulturvetarlinjen i Örebro. Första
terminen läste jag litteraturvetenskap. Om det är något som jag vill att
min dotter Asta ska göra sen så är det att läsa litteraturvetenskap. Hon
ska få det i present av mig, ett friår för litteraturstudier. Man lär sig
otroligt mycket om livet och ﬁlosoﬁ då man läser. Men jag tog aldrig
någon examen i kommunikationsvetenskap. Jag är en akademikerhaverist eftersom jag aldrig skrev klar examensuppsatsen då jag åkte hem
till Gävle igen.
– Jag kom på att det var radio som jag ville syssla med och hittade en
radiolinje på folkhögskolan i Sigtuna. Jag sökte praktikplats på alla
radiostationer i landet men alla sa nej. Ole Oldeen på Radio Gävleborg
förbarmade sig över mig och sa att de inte kunde ge mig en praktikplats,
men om jag gjorde inslag och skickade till honom så skulle han
utvärdera dem åt mig. Jag gjorde en serie inslag och skickade dem sen
till Ole. Då jag hade skickat mitt tredje reportage ringde han upp och sa
att inslagen var bra och skulle börja sändas på torsdagarna. Det kändes
otroligt stort! Jag stannade tre år på Radio Gävleborg och gjorde ”På
tapeten” med Jimmy Jansson som blev min mentor. Samtidigt gjorde
jag inslag åt P3. Jag jobbade stenhårt och P3-cheferna var så nöjda med
inslagen att jag blev tillfrågad att ta över ”Morgonpasset” efter Tomas
Tengby, och jag tackade ja och ﬂyttade till Stockholm. Samtidigt gjorde
jag olika småprogram, bland annat ”Bonus”, ett program för barn under
15 år. Efter det ﬁck jag förfrågan om att göra ”Bullen”, det var mitt
14 PROFILEN