1. No category

Äbin Fältinstruktion
Arbete i fält
Frida Carlstedt och Christer Kalén
Version 2015-03-19
© Skogsstyrelsen, Mars 2015
Författare
Frida Carlstedt
Christer Kalén
Foto
Ola Högberg Omslag
Marita Edlund, sid 9 hm
Michael Ekstrand, sid 9 h
Kenneth Johansson, omslag
Christer Kalén, sid 9v
Bo Leijon, sid 9 vm
Illustratör
Bo Persson
Grafisk produktion
Annika Fong Ekstrand
Läs mer
www.skogsstyrelsen.se/abin
Arbete i fält
Denna broschyr beskriver lämplig arbetsgång vid genomförande av älgbetesinventering (Äbin) i fält.
Materialet utgör del av Skogsstyrelsens utbildningsmaterial om Äbin. Utbildningen utgår från aktuell
Äbininstruktion och momenten som beskrivs i denna broschyr är anpassade till Skogforsks
upphandling av Äbin 2015, ca 75 älgförvaltningsområden. På Skogsstyrelsens hemsida
(www.skogsstyrelsen.se/abin) finns den fullständiga instruktionen för Äbin 2015.
Bakgrund
I en kunskapsbaserad älgförvaltning behövs ett vetenskapligt grundat beslutsunderlag. Äbin är en
kvalitetssäkrad inventeringsmetod som utvecklats av Skogsstyrelsen och Sveriges
Lantbruksuniversitet (SLU). Metoden, som varit i drift sedan år 2000 rekommenderas att regelbundet
användas i älgförvaltningen för att erhålla ett underlag om skogsskador som orsakats av hjortdjur.
Denna broschyr beskriver fältarbetet i Äbin. Läs foldern Äbin – Skogliga inventeringsmetoder i en
kunskapsbaserad älgförvaltning, för en mer övergripande förståelse för Äbin och Äbininstruktionen
2015 för en mer detaljerad beskrivning.
Begrepp och definitioner
Tabell 1. Följande definitioner tillämpas i Äbin (ett urval från Äbin instruktionen 2015):
”Alla stammar”
Produktionsträdslag
Produktionsstam
Lämpligt löv
Annat löv
Beståndsmedelhöjd
Trädhöjd
Höjdintervall
Synonym: höjdkriterium,
Äbinbestånd
Halvhöjd
Viltskada
Synonym: Betesskada
Anm.: Begreppet Stamskada används
ibland synonymt vilket är fel eftersom
det även innefattar skador som
uppkommit av andra orsaker än vilt.
Med ”alla stammar” menas stammar av produktionsträdslag över halvhöjd.
De är indelade i fyra kategorier; tall, gran, björk och övrigt. Alla stammar
innefattar även träd som kommer att röjas bort. Obs, begreppet skiljer sig
därmed från produktionsstammar.
Trädslag som har ett kommersiellt värde i beståndet. Normalt räknas gran,
tall, björk, lärk, contorta, med flera till trädslag med kommersiellt värde
medan rönn, asp, sälg och ek sällan har ett kommersiellt värde (Givetvis ek
eller aspbestånd o dylikt undantaget).
En stam som bör lämnas vid röjning och som därmed bedöms komma att
producera sågtimmer eller massaved i det framtida produktionsbeståndet.
Löv som är lämpligt för växtplatsen ur produktionssynpunkt.
Löv som inte är lämpligt för växtplatsen ur produktionssynpunkt.
Medelhöjd av produktionsstammar på beståndsnivå.
Med höjd avses alltid den höjd som stammen hade innan vinterperioden,
dvs innan eventuellt vinterbete.
Avser det höjdintervall som beståndsmedelhöjd ska ligga inom för att ingå i
inventeringen. I Äbin 2015 används höjdintervallet 1-4 meter.
Halva medelhöjden före eventuell färsk skada av de två högsta
barrstammarna på ytan. Om barrstammar saknas väljs
produktionsstammar av lövträdslag. I lövbestånd (mer än 7/10 lövträd)
väljs lövstammar före barr. Räkna sedan ut medelhöjden av dessa och dela
med två (alternativt summerar man höjderna och dividerar med fyra,
(T1+T2)/4).
Skada på trädets stamaxel högre än 3 dm ovan mark som orsakats av ett
hjortdjur (älg, rådjur, kron-, eller dovhjort). Som viltskada räknas:
• Toppskottsbete; Fjolårsskottet betat eller avbrutet ovanför översta
grenvarvet. Toppskottsbetning av ej förvedade årsskott s.k.
försommarbetning, medräknas ej.
• Stambrott; stammen avbruten nedanför översta grenvarvet
3
Färsk viltskada
Synonym: Färsk skada, Färsk
stamskada
Återbete
Synonymt med: Färsk +
gammal viltskada
Gammal viltskada
Synonym: Gammal skada,
gammal stamskada
Fjolårsbete
Annan skada
Oskadad stam
Högsta RASE
Ståndortsindex (SI)
Vegetationsklass
Äbinområde
Km-ruta
Bestånd
Synonym: avdelning
Äbinbestånd
Provyteförband,
taxeringsförband
• Barkgnag; barken avgnagd på stamaxeln så att ved blivit synlig. Hit får
även fejningsskada räknas.
• Försommarbete. Ej förvedat toppskott avbetat under
vegetationsperioden.
Stamskada orsakad av hjortdjur och som inträffat efter föregående
vegetationsperiod.
Stam som har både en färsk skada enligt ovan och en gammal skada enligt
nedan.
Stamskada orsakad av hjortdjur och som inte är ”färsk viltskada”. Som
gammal viltskada räknas:
• Dött träd
• Stambrott
• Krökar
• Bajonettbildning
• Sprötkvist
• Klykbildning
• Mångstammighet
• Barkgnag ned till veden
• Fejningsskada
• Fjolårsbete, äldre försommarbete
Skadan klassas som viltskada om hjortdjur bedöms som sannolik orsak. Vid
tveksamhet klassas skadan som annan skada. Äldre skada räknas endast
om den är placerad högre än 3 dm från marken.
Gammal försommarbetning: Betning av ej förvedade toppskott under
föregående vegetationssäsong.
Stamskada högre än 3 dm från marken som har annan orsak än av hjortdjur
eller där orsaken är osäker. Annan skada registreras endast om stammen
för övrigt saknar viltskada. För ”annan skada” görs ingen åtskillnad mellan
färsk och gammal skada.
Stam utan färska viltskador, gamla viltskador eller annan skada.
Den på provytan högsta individ av respektive trädslag i RASE-gruppen, det
vill säga rönn, asp, sälg och ek.
Mått på skogsmarkens produktionsförmåga. Den övre höjd ett bestånd
uppnår vid en definierad referensålder. Referensåldern är 100 års total
ålder (H100) för de flesta trädslag, men 50 års brösthöjdsålder (H50) för
björk och contortatall. Ett SI (H100) för gran på exempelvis G28 betyder att
granskogen idealt sett efter 100 år har en övre höjd om 28 meter.
En grov indelning av markens produktionsförmåga. I Äbin används tre
klasser, lingontyp eller magrare, blåbärstyp, grästyp eller bördigare.
Geografisk avgränsning av inventeringsområdet och som man avser att
presentera väntevärdesriktiga statistiska skattningar för, till exempel andel
tall stammar med färska skador.
Geografisk ruta om 1 km². I Äbin har praxis varit att slumpmässigt lotta ut
ett antal km-rutor som ligger inom Äbinområdet (eller ett av dess stratum).
Andra rutstorlekar än 1 km² kan dock användas
Bestånd betecknar ett större antal träd eller plantor som växer tillsammans
och karaktäriseras av viss enhetlighet, vanligen med avseende på ålder,
trädslagsblandning med mera.
Ett bestånd som uppfyller uppsatta kriterier (>= 0,5 hektar inom km-ruta,
beståndsmedelhöjden är inom höjdintervallet 1–4 meter och eventuellt
krav på minsta andel tall eller björk).
Avstånd mellan provytor i meter tänkt som ett kvadratiskt rutnät. Om
förbandet är 100 meter motsvarar detta 1 provyta per hektar. I Äbin 2015
utgår man från förbandet 80 meter.
4
Lämplig utrustning







GPS med god positionssäkerhet (cirka 5–10 meter). GPS ska gärna kunna ge ifrån sig en signal
när man befinner sig 10 meter från provytans centrum
Kompass
Karta över km-rutan med bestånden och provytor inritade
Gärna papperskarta och fältblanketter utskrivna utifall tekniken krånglar
Metspö med teleskopfunktion, exakt 35 dm. Märk upp metspöet från basen var femte
decimeter samt vid 3 och 6 decimeter. Förklaring till dessa beskrivs längre fram
Centrumpinne för att tillfälligt markera provytecentrum vid registrering.
Säkerhetsutrustning vid ensamarbete. Telefon, förband och ev. nödsändare.
Registrering på beståndsnivå
Hur Äbinområden, stratum och km-rutor tas fram beskrivs närmare i gällande Äbininstruktion. I Äbin
2015 inventeras provytor i bestånd som är inom höjdintervallet 1–4 meter. Stammarna på enskilda
provytor kan vara både lägre och högre än beståndsmedelhöjden. Inventering sker endast i den del
av bestånd som ligger inom rutan. En bra kartutskrift kan behövas för att veta hur stor del av
beståndet som ingår i km-rutan. Beståndsarealen (del inom km-ruta) skall uppgå till minst 0,5 hektar.
I varje ruta besöks alla planlagda bestånd från förarbetet. Om det finns fler än fyra bestånd ska ändå
alla besökas. Det räcker dock att provytor inventeras i fyra bestånd (exempel: I en KM-ruta har sju
bestånd planlagts, fem av dessa uppfyllde Äbinkriterierna och fyra inventerades med provytor.).
Bestånden ska vara numrerade i slumpmässig ordning och de ska inventeras i nummerordning. I varje
ungskogsbestånd inventeras mellan 1–15 provytor. Om ett litet bestånd saknar provyta eller om
provytan hamnat utanför ska en ny läggas ut slumpmässigt. Antalet provytor beror på ungskogens
storlek. Eftersom arealen på bestånden har uppskattats genom dataanalyser har provytorna över
beståndet lagts ut vid förarbetet.
Bestånd som upptäcks i fält och som inte finns med i planunderlaget ska i normalfallet alltid
inventeras. Se vidare i Äbininstruktionen 2015. Undantag är om ett noggrant förarbetet genomförts
(som bl.a. innefattar flygbildstolkning). Erfarenhet visar nämligen att antalet nyupptäckta bestånd är
så pass ringa till antalet att de kan undvaras vid inventeringen. Entreprenören bestämmer vad som
ska gälla för respektive område.
1. Beståndsmedelhöjd. Välj subjektivt ett antal representativa produktionsstammar i det
beståndsbildande skiktet och bestäm utifrån dessa beståndsmedelhöjd. Beståndsmedelhöjd
anges i dm. Ange beståndsmedelhöjd även om de ligger utanför intervallet 1–4 meter (10–40
dm).
2. Äbinkriterierna. Om Äbinkriterierna är uppfyllda, det vill säga beståndsmedelhöjden är inom
intervallet 1–4 meter samt att beståndets areal (del inom km-rutan) är minst 0,5 hektar, så
anges detta med Ja, annars Nej.
Ja
Uppfyller
beståndet
Äbinkriterierna
Nej
Nej
Beståndet
inventeras
Ja
Beståndet
inventeras inte
Har fyra bestånd
redan inventerats i
km-rutan?
Beståndet
inventeras inte
Figur 1. Flödesschema över inventeringskriterier på provytan. Nyupptäckta bestånd, som inte är planlagda, hanteras
inte i detta flödesschema.
5
3. Äbinbeståndet inventeras. I varje enskild km-ruta inventeras provytor i max fyra
Äbinbestånd. Om fler bestånd finns i km-rutan ska dessa besökas och registreras enligt
punkten ovan. Ett bestånd vars provytor inventeras ska anges med ett Ja. Om beståndet inte
inventeras anges Nej.
4. Beståndsmedelålder. Bestäm beståndets medelålder genom att räkna grenvarv för ett antal
representativa produktionsstammar i beståndet. Grenvarven är tydligare för tall än för gran
och contortatall. Antal grenvarv + 2 utgör plantans ålder.
5. Trädslagsblandning. Beståndets sammansättning av produktionsstammar med avseende på
andel tall, gran, björk och övrigt bedöms. Trädslagsblandning anges i procent utan decimaler
och ska summera till 100.
6. Ståndortsindex (SI). Beståndets genomsnittliga ståndortsindex anges. Använd endast
bokstäverna T eller G följt av ett jämt tal (exempel: T18, G24). Observera att bonitering ska
göras för tall eller gran oavsett vad som faktiskt finns i beståndet. Utnyttja även omgivande
bestånd med likartade ståndortsförhållanden vid bedömning.
7. Beståndsareal. Den i förväg bestämda beståndsarealen kontrolleras. Observera att det
endast omfattar den del av beståndet som ligger inom km-rutan. Avviker den verkliga
arealen med mer än 20 procent (dock minst 0,5 hektar) ska ny areal anges. Normala
variationer eller gradienter inom ett bestånd (som fortfarande kan utgöra en och samma
behandlingsenhet) bör inte föranleda sådan delning. Om ett på kartan inritat bestånd vid
inspektion visar sig vara två olika bestånd men där båda uppfyller Äbinkriterierna så ska de
inventeras som ett bestånd. Om ena delen inte tillhör populationen tas den bort från
beståndet och arealen justeras. Om två intill varandra liggande bestånd vid inspektion visar
sig vara ett och samma bestånd ska de ändå inventeras som två separata bestånd. Även i
detta fall ska kartan anses gälla. Beståndsarealen anges med noggrannheten tiondels hektar.
Om areal undantas eller läggs till anges
ny areal, dvs beståndets verkliga areal.
Areal gäller endast den del av
beståndet som ligger inom rutan.
Figur 2. I fält kan man behöva lägga till eller dra ifrån delar av beståndet. Det är den verkliga arealen som då ska uppges.
Observera att man i Äbin endast inventerar den del av beståndet som ligger inom km-rutan.
8. Förband och provytor. I Äbin 2015 inventeras bestånd med 80 meters förband. Om arealen
överstiger 9,6 hektar räknas förband ut med stöd av Äbininstruktionen. Fler än 15 provytor
ska inte inventeras per bestånd. Om beståndet uppfyller Äbinkriterierna ska minst en provyta
inventeras. Om provytor saknas i planunderlaget får ytor läggas ut i fält vilket närmare
beskrivs i Äbininstruktionen.
9. Kommentar. Kommentarsfältet kan användas för aspekter som rör beståndet som helhet
och som kan vara värt att notera.
6
Arbetsgången på provytan
1. Till provytan. Navigera mot provytan med GPS som bör ha funktionen att ge ifrån ett ljud när
man är närmare än tio meter från provytan. Efter signal stegar man tio meter i samma
riktning. Där det sista steget hamnar sätts centrumpinnen ned. Jämför GPS-koordinat med
medhavt planunderlag. En felmarginal inom 30 meter från skärmens provytecentrum
accepteras. Vid mer än 30 meter ”fel”, gå mot provytan med hjälp av GPS och vid ljudet för
10 meter stega igen och sätter ner centrumpinnen på sista steget.
2. Koordinater. Jämför koordinat i GPS med planunderlag och verifiera att planunderlag,
bestånd och provyta överensstämmer. Med andra ord är du i rätt provyta?
3. Ytan ligger i beståndet? Om planlagd yta i fält visar sig ligga utanför beståndsgränsen och
inte ska speglas i bestånd in i beståndet anges ett Nej, annars Ja. Gå till nästa yta. Regler för
spegling beskrivs närmare i Äbininstruktionen.
4. Yta inventeringsbar? Om ytan ligger i Äbinbeståndet men saknar träd ska den registreras
som vanligt. De flesta värden blir då noll (t.ex. tallstammar=0). Fältapplikation kan ha egen
knapp för dessa s.k. nollytor.
5. Beräkna halvhöjden. Bestäm trädhöjd före eventuell färsk skada på de två högsta barrträden
inom provytan. Saknas barrträd kan produktionsstammar av lövträdslag väljas. I lövbestånd
(mer än 7/10 lövträd) väljs lövstammar före barr. Räkna sedan ut medelhöjden av dessa och
dela med två (alternativt summerar man höjderna och dividerar med fyra, (T1+T2)/4).
1
1
2
2
Medelhöjd
Halvhöjd
Figur 3. Beräkning av halvhöjden. I Äbin undersöks bara om stammar som är högre än halvhöjden har viltskador. Ett
undantag gäller dock för produktionsstammar (se längre ner).
6. Registrering av ”alla stammar”. Träd som betraktas som produktionsträdslag (Till exempel
tall, gran, björk, lärk) räknas om de är högre än halvhöjden. Bland dessa träd finns stammar
som senare kan komma att röjas bort. De som bedöms stå kvar efter en röjning kallas
produktionsstammar och registrering för dessa beskrivs nedan under punkt 12. Lämnade
träd från den senaste avverkningen som tydligt skiljer sig från föryngringsgenerationen får
inte medräknas. Registreringen syftar till att räkna totalt antal stammar och antal skadade
stammar i klasserna (tall, gran, björk och övrigt). För tall ska dessutom antal av vilt oskadade
stammar räknas. Räkningen kan utföras på lite olika sätt. Här ges ett förslag.
a. Lägg metspöet mot centrumpinnen, välj en
startpunkt och räkna alla tallar, granar, björkar
och övriga stammar av produktionsträdslag över
halvhöjden inom provytan. De stammar som
ligger på gränsen räknas endast om merparten av
stammen ligger inom provyteradien. Är det
7
Om antalet stammar är många kan
ytan delas in i tårtbitar varpå man
räknar stammar i en representativ
tårtbit och sedan multiplicerar
med det totala antalet tårtbitar.
många stammar som ligger på gränsen, medräkna då varannan stam. Här är det
viktigt att ha metspöets bas mot centrumpinnen så att radien förblir 35 dm runt hela
provytan.
Figur 4. Med hjälp av en 3,5 meter långt metspö håller inventeraren koll på vilka träd som ingår i provytan.
b. Räkna därefter antalet tallar och granar som har färsk viltskada samt vilka tallar som
är helt oskadade av vilt (varken färsk eller gammal viltskada). Här är det viktigt att gå
igenom stammarna noggrant för att skilja ut de stamskador som kan härledas till
hjortdjur. Observera att det endast för tall och under detta moment som det ska
anges om stammen är oskadad av vilt. Undersök även stammens baksida. Andra
skador kan förekomma på stammen och ändå klassificeras som oskadad av vilt.
Till färsk viltskada räknas toppskottsbete, stambrott samt barkskada orsakad av gnag eller fejning där
ved är blottad. Bete på toppskottet beskrivs närmare sist i denna broschyr. När trädet har fler än en
topp, bedöms endast det dominerande toppskottet (före eventuell betesskada), vanligtvis sitter det
högst upp på stammen men avvikelser kan förekomma. Är någon av de andra topparna betad men
inte den så räknas stammen som oskadad och tvärt om; är den toppen betad så räknas tallen till
färskt viltskada. Vid stambrott gäller att avgöra om det är orsakat av hjortdjur eller om skadan kan
härledas till annan orsak, till exempel snöbrott. Det avgörs lättast genom att leta reda på toppen och
undersöka om den har viltskador. Kan inte toppen hittas bör skadan inte klassas som färsk viltskada
eftersom det med så hög säkerhet som möjligt ska gå att styrka bedömningen. När det gäller att
bedöma barkgnag är det bäst att titta riktigt noga på stammen och avgöra om det går att se spåren
av hjortdjurständer, det vill säga mer platta märken på stammen som har fläkt bort barken.
Figur 5. Skador på tall orsakade av hjortdjur som klassas till kategorin färsk viltskada. Första bilden visar toppskottsbetning
– fjolårets toppskott betad som sitter ovan överst grenvarvet. Andra bilden visar en återbetad tall. Tredje bilden visar
barkgnag och stambrott på tall. Fjärde bilden visar en fejningsskada på tall.
8
7. Röjd/oröjd? Titta efter röjningsrester på provytan såsom relativt färska klena stubbar och
klenare stammar liggandes på marken. Blanda inte ihop med hyggesrensningen, dessa
stubbar och stammar är oftast mer förmultnade och kan vara överkörda med
markberedaren. Om ytan är röjd anges ett ja. I annat fall Nej.
8. RASE. Leta efter rönn, asp, sälg och ek inom provytan. Stammen måste vara mer än 3 dm för
att medräknas. Mät den längsta individen av varje trädslag inom gruppen RASE och som
förekommer på ytan. Har stammen färsk viltskada ska höjden uppskattas till det den var
innan viltskadan. Registrera om stammen har viltskada (färsk eller gammal behöver ej
särskiljas).
Figur 6. Fjolårsskott på betesväxter. 1. Rönn – stora vinterskott. Långt mellan skotten. Mörkgrå till blåsvart bark. Kraftig
stamform. Flerstammig. Cirka 20° grenvinkel. Växer på alla marker utom myrar och mossor. 2. Sälg/vide – Skotten glatta
och gråbruna. Barken grågrön. Buskig och täta grupper. Cirka 20° grenvinkel. Växer på alla marker, även sankmarker. 3. Asp
– Glatta sylvassa skott. Slät, vitgrå till gulgråbark. Enstammig. Cirka 70–80° grenvinkel. Växer på torra, bördiga marker med
god tillgång på ljus. 4. Vårtbjörk – Skotten oftast knottriga av gråvita hartsvårtor. Barken gyllenbrun, glänsande. Kraftig,
småkrokig stam. Cirka 60° grenvinkel. Växer på torra marker med god tillgång på ljus. 5. Glasbjörk – Skotten oftast svagt
ludna. Slät blekbrun bark. Rak, spenslig stam. Cirka 40° grenvinkel. Växer på alla marker, föredrar fuktiga. 6. Al –
Droppformade knoppar på korta brunvioletta skaft. Släta, blanka och grönbrunblålila bark. Rak stam. Cirka 60° grenvinkel.
Växer på alla marker.
9. Vegetationsklass för provytan beskrivs i tre klasser, 1) lingontyp eller magrare, 2) blåbärstyp,
3) grästyp eller bördigare. Klasserna utgår från boniteringshandboken. Det är
vegetationsklass i den mogna skogen som avses. Vid bedömning av vegetationsklass bör man
ta hänsyn till angränsande äldre bestånd som i detta avseende är likartade. I många fall
behöver man även tänka bort gräset (särskilt kruståtel) som ofta dominerar
hyggesvegetationen. Om annan hyggesvegetation (mjölkört, hallon med mera) förekommer
skall även denna tänkas bort. Arbetsgång vid fastställande av vegetationstyp kan vara
följande. Man följer arbetsgången till man har en vegetationsklassning.
a. Om mer än halva bottenskiktet (lavar + mossor) på fastmark består av lav klassas
marken som lingontyp eller magrare.
b. Om mer än halva bottenskiktet (lavar + mossor) på torvmark består av lav eller
vitmossa klassas marken som lingontyp eller magrare.
c. Fastställ den areal på ytan som har fältvegetation.
d. Tänk bort gräs och annan vegetation som uppkommit efter avverkning.
e. Om mindre än hälften av den vegetationstäckta ytan täcks av vegetation som
indikerar ristyper (blåbär, lingon, kråkbär-ljung och fattigris), så klassas ytan som
grästyp eller bördigare.
f. Om typarterna för blåbärstyp täcker mer än hälften av den vegetationstäckta ytan
klassas den som blåbärstyp.
g. Om ingen vegetationstyp har fastställts vid steg a-f så ska ytan klassas som lingontyp
eller magrare.
10. Föryngring. Registrera vilket trädslag som man framförallt har haft avsikt att föryngra med på
provytan. Välj mellan tall, gran, björk, lärk, övrigt, ingen åtgärd eller ej bestämbart. Ingen
åtgärd väljs när inget aktivt har utförts på provytan. Vid osäkerhet välj klassen ”ej
9
bestämbart”. Det är förhållandet på provytan som ska bedömas och inte på hela beståndet.
Titta efter planteringsrader eller fröträd/fröträdstubbar.
11. Kommentar. Finns det något som bör kommenteras på provytan bör det skrivas ned i
formulärets kommentarsfält.
Tillägg 2015
Det går att komplettera Äbin med många fler variabler och det styrs framförallt av vad kunden
efterfrågar. Ett tillägg som nästan alltid efterfrågas är att räkna skador specifikt för de stammar som
förväntas stå kvar efter att beståndet röjts, dvs. produktionsstammarna. Här följer en mer detaljerad
beskrivning på hur man samlar in data för produktionsstammarna.
12. Produktionsstammar. Här behövs förtrogenhet med röjning och röjningsförband. De
stammar som ska besiktigas är de som bedöms komma att producera sågtimmer eller
massaved i det framtida produktionsbeståndet och som skulle bli kvar efter att ytan röjts.
Föryngrat trädslag uttas i första hand som produktionsstam. Därutöver ska
produktionsstammar vara av lämpligt trädslag enligt tabell 2, men kan kompletteras med
olämpligt trädslag upp till rekommenderat antal om de
har rätt avstånd från andra trädslag inom provytan, se
punkterna nedan. En stam av olämpligt trädslag får inte
Läs gärna igenom bolagens
ersätta en skadad stam av lämpligt trädslag som
röjningspolicys vid inventering på
produktionsstam så länge denna bedöms kunna
bolagsmark, annars utgå från
producera gagnvirke. Lämpligt trädslag bestäms
Skogsstyrelsens rekommendationer.
provytevis.
Tabell 2. Riktlinjer för bedömningen av lämpligt trädslag. Inom ädellövskogens utbredningsområde tillkommer
ytterligare trädslag som inte redovisas i denna tabell.
Bördighet
Markvegetationstyp
Markfuktighet
Torr
Mycket god
Högört
Lågört
God
Grästyper
Tall
Gran
Medelgod
Blåbär
Tall
Gran
Svag
Lingon
Kråkbär
Ljung
Mycket svag
Lavtyper
Tall
Frisk
Fuktig – Blöt
Gran
Tall
Asp
Klibbal
Vårtbjörk
Gran
Tall
Vårtbjörk
Asp
Gran
Tall
Björk
Asp
Klibbal
Gran
Tall
Björk
Asp
Klibbal
Gran eller Tall
Björk
Asp
Gran eller Tall
Vårtbjörk
Asp
Tall
Gran
Vårtbjörk
Tall
Tall
10
Tall
Gran
Björk
13. Röjningstidpunkt. Välj ut de produktionsstammar som skulle ha
När det är en stor höjdskillnad på
röjts fram om röjningen utfördes innan vintersäsongen, detta för
stammarna inom provytan ska den
att inte vinterns betesskador ska ha någon inverkan på valet av
teoretiska röjningen utgå från att
produktionsstammar.
minska höjdskillnaden.
14. Avstånd mellan produktionsstammar. Använd metspöets
märkningar till hjälp.
a. Barrträd av samma trädslag bör stå mer än 6 dm ifrån
varandra för att båda ska få medräknas.
b. I björkbestånd bör stammarna vara mer än 20 dm ifrån varandra för att båda ska
medräknas.
c. Olika trädslag bör stå minst 10 dm ifrån varandra för att medräknas.
15. Halvhöjd. Även produktionsstammarna ska ha en högre höjd än halvhöjden av de två hösta
barrträden på provytan för att medräknas. Undantag 1 är för gran då den kan vara kortare än
halvhöjden, men minst 1/3 av halvhöjden, för att medräknas. Undantag 2 är när en tall som
är kortare än halvhöjden står längre än 30 dm från närmaste träd och har förutsättning att
utvecklas till gagnvirke.
16. Tall och björkbestånd. När det gäller blandbestånd med tall och löv ska tallarna vara högre
än lövet efter den teoretiska röjningen för att räknas. Undantaget är om tallen står mer än 30
dm från närmaste produktionsstam så den får vara lägre.
17. Produktionsstammar utanför provytan. Då man väljer ut vilka stammar som skulle stå kvar
på ytan bör man också ta hänsyn till träd utanför ytan. Genom att göra en bedömning för
varje enskilt träd och dess specifika förutsättningar faller det sig naturligt att även ett träd
som ligger utanför provytan kan påverka om det aktuella trädet skulle stå kvar efter det att
beståndet röjts. Det är dock endast stammar inom provytan som ska registreras med
avseende på skador.
18. Antal produktionsstammar. Välj antal produktionsstammar (enligt punkt 12) per provyta
utan att överskrida maxantalet enligt tabell 3 och som ska stå kvar efter din tänkta röjning.
Intervallet stammar per provyta i tabellen ska betraktas som ett tak på hur många
produktionsstammar som få utses per yta. Det kan dock innebära att det ibland är något fler
som väljs men kanske mer ofta ett färre antal än det intervall som anges.
Tabell 3. Antal produktionsstammar som registreras för en yta får endast undantagsvis överstiga det tak som anges i
tabellen.
Mer än hälften av produktionsstammarna på
Mindre än hälften av produktionsstammarna på
provytan är tall
provytan är tall
St/ha
St/provyta
St/ha
St/provyta
T26
3500
13-14
G28 +
3000
11-12
T20-T25
3000
11-12
G20-G27
2500
9-10
- T19
2500
9-10
- G19
2000
7-8
11
Figur 7. Stamräkningen sker efter hand som metspöet förs runt ytan i vågrätt läge. De med P markerade stammarna
bedöms ingå i det framtida beståndsbildande skiktet. När hänsyn tagits till de stammar som finns strax utanför provytan (P)
kommer antalet huvudstammar på provytan att bli sex tallar och två granar.
19. Registrering av skador på produktionsstammar. Från de utvalda produktionsstammarna
registreras antal stammar som:
a. har färsk viltskada men inte gammal
b. är återbetade, dvs har både färsk och gammal viltskada
c. har gammal viltskada men inte färsk
d. enbart har annan skada (ej viltskada)
e. har en helt oskadad stamaxel
Ett enskilt träd kan bara hamna i en av dessa kategorier. Kom ihåg att även om skadan är
gammal ska det gå att styrka att den är orsakad av hjortdjur, till exempel att i en klyka hitta
toppskottet med det karaktäristiska hjortbettet. Vid stambrott hittar man ofta den avbrutna
toppen i närheten av stammen och där spår av äldre viltskador kan styrka bedömningen om
toppbrottet är orsakat av ett hjortdjur. Gamla barkskador orsakade av hjortdjur kan vara lite
klurigt eftersom skadan kan ha börjat vallats över, men med lite tur så kan du se spår efter
underkäkens tänder i veden innanför barken.
20. Fjolårsbete. För produktionsstammar av tall ska det även registreras antal stammar (av totalt
antal tallproduktionsstammar) som är fjolårsbetade, dvs betade under föregående års
vegetationssäsong. Ett vanligt tecken på fjolårsbete är att de nya skotten blir korta och bildar
en karakteristisk tofs. Observera att detta är en variabel som registreras vid sidan av
registreringarna i punkt 19. Observera att denna registrering görs fristående från den i punkt
19.
21. Klar. Denna provyta är nu klar (om inte du har fler tillval att registrera på provytan), gå vidare
till nästa.
12
Betning av hjortdjur och hare på barrträd
Hjortdjuren saknar framtänder i överkäken. Bett på vedartade foderväxter ger därmed
karaktäristiska spårtecken. Vid betningen ”klipper” underkäkens tänder ena sidan av skottet medan
överkäken bryter den andra sidan; fibrer sticker då upp. Skottets stump får därigenom vanligen ett
tämligen plant utseende på bettytans ena halva och taggigt på den andra. På klenare eller ej
förvedade kvistar kan bettytan vara tämligen rak. Den taggiga prägeln kan ses flera år efter
betningen, förutsatt att stumpen sitter kvar på trädet.
Stumpen från ett skott som har betats den senaste vinter (färsk betning) har i bettytan en ljus,
ganska klar, färsk och kladdig kåddroppe. Om kådan är gråvit, obetydligt kletig eller av seg konsistens
är den intorkad och bettet/ skadan behöver inte skadan skett under senaste vinter.
Betning (försommarbetning) av utväxande skott känns igen på att betat skott har färsk
kåda i bettytan och är relativt mjukt, eftersom det inte är förvedat.
13
14