Dagens Program: Nielsens Flöjtkonsert 4 och 5

Pris: 20 kr
SVERIGES RADIOS
SYMFONIORKESTER
DAGENS PROGRAM
NIELSENS FLÖJTKONSERT
Onsdag 4 november kl 18.00
Torsdag 5 november kl 18.00
Musik av mogna tonsättare. I den symfoniska dikten Tapiola, tar Jean Sibelius
oss längst in i den finska skogens hjärta. Tapiola skrevs 1926 och trots ett
betydligt längre liv, blev det Sibelius sista stora verk. Hans årsbarn Carl Nielsen
skrev sin förtjust originella flöjtkonsert samma år, 1926. Den blev, och har förblivit,
en stor publik framgång. Ludvig Norman, en av den svenska 1800-talsmusikens
stora symfoniker, blev bara drygt 50 år. Hans tredje symfoni blev hans sista
verk och uruppfördes som minnesmusik efter hans död 1885.
Sveriges Radios Symfoniorkester
Tomo Keller konsertmästare
Philipp von Steinaecker dirigent
Anders Jonhäll flöjt
Presentatör: Katarina Lindblad
Konserten sänds i Sveriges Radio P2
fre 4 dec kl 19.00 med repris ons
9 dec kl 10.30.
Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 10 min
JEAN SIBELIUS (1865–1957)
Tapiola op 112
CARL NIELSEN (1865–1931)
Flöjtkonsert
– Allegro moderato
– Allegretto
LUDVIG NORMAN (1831–1885)
Symfoni nr 3 d-moll op 58
– Allegro appassionato ma non
troppo presto
– Andante cantabile
– Allegretto molto commodo
Konsertintroduktion 4–5 november kl 17.00:
Tomas Löndahl, Normanspecialist och Ständig Sekreterare vid
Kungl. Musikaliska akademien, berättar om Ludvig Normans liv och verk.
Berwaldbonus efter konserten 4 november.
3
TAPIOLA av Jean Sibelius
I januari 1926 beställde Walter Damrosch, legendarisk ledare för New York
Symphonic Society, en symfonisk dikt av Jean Sibelius. Denne svarade ja, trots
att han egentligen inte längre uppskattade beställningsarbeten. Hans en gång
så usla ekonomi var numera mycket god, utifrån kommande önskemål om
konstnärliga prestationer inte någon livsnödvändighet. Nå, han unnade sig
en arbetsresa till Rom för att effektuera beställningen, plus en semester på
ön Capri. Lustigt att tänka sig att den urtypiskt Kalevala-inspirerade tondikten
Tapiola tillkom i Den eviga staden. Tapio är ju Kalevalas mäktige skogsgud,
Tapiola är hans rike. Till förläggaren skickade Sibelius en redogörelse för Tapios
ställning i finsk mytologi, denna bearbetades till ett motto som trycktes överst
i partituret: Nordens dystra skogar breder ut sig, uråldriga, hemlighetsfulla
i yra drömmar. Djupt i skogen bor skogsguden och skogens andar driver sitt
hemliga spel, dolda i mörkret. Nog kastas man rakt in i finska storskogen, så
kallt, men så levande! Här kulminerar Sibelius lysande rad av orkesterdikter i ett
av hans mest originella och konstnärligt rika verk, helt enkelt en av 1900-talets
främsta kompositioner. Musikvetare av alla slag har vridit och vänt på Tapiola
och det har rent av ifrågasatts om stråkarnas inledande kärnmotiv, det som
genast för oss in i skogen, verkligen formellt är ett tema. Spelar väl kanske
ingen större roll i och för sig … musikskribenten Cecil Gray menade att om
Sibelius inte skrivit något annat, hade detta enda verk ändå motiverat en plats
bland de största.
JEAN SIBELIUS
Född: 8 december 1865 i Tavestehus, Finland.
Död: 20 september 1957 i Träskända, Finland.
Utbildning: Studier i violin och teori vid Helsingfors musikinstitut,
kompositionsstudier i Berlin, därefter i Wien hos bland andra Karl
Goldmark. Sibelius var även verksam som dirigent.
Verk i urval: Sju ofta banbrytande symfonier plus vokalsymfonin
Kullervo, mästerliga tondikter som Lemminkäinensviten, Pohjolas dotter
eller Tapiola, lysande skådespelsmusik, stor sång- och pianoproduktion.
Och såklart världshits som Valse triste och Finlandia.
Sibelius om filosofi: ”Kant nådde det mänskliga tänkandets yttersta
gränser. Men vad visste han egentligen? Ingenting alls”.
Det blev Sibelius sista stora mästerverk, orkestermagikerns avsked från favoritinstrumentet. Den berömda tystnaden från Järvenpää sänkte sig, inget av
samma dignitet som Symfoni nr 7, Stormen i sin kompletta form eller Tapiola
visade sig. Med en åttonde symfoni kämpade han länge, men på fyrtiotalet lär
den ha hamnat i villan Ainolas vackra gröna kakelugn. Tapiola uruppfördes av
Damrosch i New York annandag jul 1926.
Gunnar Lanzky-Otto
4
5
FLÖJTKONSERT av Carl Nielsen
I Nielsens produktion finns tre solokonserter: en för violin och orkester från
1911, en för flöjt och orkester komponerad 1926 och en för klarinett och
orkester, skriven 1928. Idén till de två sistnämnda fick Nielsen i samband med
att Köpenhamns blåsarkvintett spelade det kammarmusikaliska verk han skrivit
för ensemblen; stycket är för övrigt tillägnat kvintettens medlemmar. Denna
blåskvintett, som blivit ett av Nielsens mest spelade och älskade stycken över
huvud taget, tillkom 1922.
När han genom sina musikervänner på det här sättet kom i kontakt med
blåsinstrumenten, lovade Nielsen att komponera solokonserter för dem.
Men åren gick. Nielsen sköt arbetet med de utlovade konserterna framför sig.
Han ägnade t ex halvannat år åt den stora och komplicerade sjätte symfonin
(paradoxalt nog benämnd Sinfonia semplice, enkel symfoni), som uruppfördes
i december 1925, och han skrev en del sånger.
Emellertid började han känna att han sysslat tillräckligt mycket med musik
i folklig anda. ”…synes De ikke jeg snart kunde sige Stop med det folklige?”,
undrade han i ett brev 1926.
Mot slutet av sommaren samma år påbörjade Nielsen arbetet med den första
av de utlovade solokonserterna, den för flöjt och orkester. Så gott som hela
verket tillkom utomlands. Från och med i mitten av augusti till en bit in i oktober
befann sig Nielsen på resande fot. I egenskap av ledande musikperson i Danmark
hade han utsetts att ingå i den kommission, som utomlands skulle lyssna till och
utvärdera olika slags radiosändare. I Danmark var man villrådig om man i den
planerade nya stora radiostationen skulle satsa på maskin- eller rörsändare.
Sedan trafikministern försäkrat att Nielsen kunde leva precis som vanligt under
resan och att han inte behövde spara på något, accepterade han uppdraget.
Nielsen var dessutom intresserad av det nya mediet. Han insåg att det via radio
skulle bli möjligt att sprida musik till en tidigare oanat stor publik, låt vara att en
radiosändning aldrig kan ersätta ett konsertframförande. Med dåtidens tekniska
kvalitet menade Nielsen, att ”det är som om vitaminer ginge förlorade genom
resan i luften.”
När kommissionen efter uträttat värv upplöstes i München, fortsatte Nielsen
med tåg till Italien. Under den här resan och under vistelsen i Italien arbetade
6
han med flöjtkonserten, som han utformade i två satser. Den första, allegrosatsen,
är daterad Florens den 6 september. Också den andra satsen slutfördes i Florens,
närmare bestämt den 1 oktober. Detta är emellertid en sanning med modifikation.
Satsen var nämligen inte helt färdig när Nielsen återvände till Danmark i början
av månaden. Då var det mycket bråttom att få verket fullbordat. Flöjtisten,
Holger Gilbert-Jespersen, hade fått noterna till den första satsen i små portioner.
Uruppförandet var bestämt till den 21 oktober, då Nielsens svärson, Telmányi,
skulle dirigera i Paris. Snabbt komponerade Nielsen några takter för att avrunda
verket. Sedan orkesterstämmorna skrivits ut i sista stund, ägnade Nielsen och
Telmányi tågresan till Paris åt att korrekturläsa och föra in ändringar i stämmaterialet. Uruppförandet blev en framgång, och exempelvis komponisten
Arthur Honegger skrev i en uppskattad recension, att konsertern är ”pikant,
flytande och inte utan humor”. Officiellt visade fransmännen sin uppskattning av
den danske tonsättaren genom att utnämna honom till officer i Hederslegionen.
Nielsen själv var dock inte tillfreds med det av nödtvång hastigt hopkomna
slutet. Sedan han återvänt hem komponerade han en ny slutdel. Denna
definitiva version av konserten framfördes för första gånger den 9 november
1926 vid en dansk festkonsert i Oslo.
På samma sätt som Nielsen i blåskvintetten strävat efter att ta tillvara de olika
instrumentens specifika karaktärer har han både i flöjtkonserten och senare
i klarinettkonserten utgått från respektive instruments ”personlighet”. Detta
medför naturligtvis att verken blivit synnerligen olika. Flöjten, menade Nielsen,
hör hemma i Arkadien och föredrar pastorala stämningar. Komponisten måste
rätta sig efter dess blida väsen, om han inte vill bli stämplad som en barbar.
Tillsammans med soloinstrumentet musicerar en förhållandevis liten orkester,
som Nielsen ofta behandlar kammarmusikaliskt. I konserten finns till exempelvis
flera avsnitt, där instrumenten ”samtalar” med varandra. Så förs ett kammarmusikaliskt samtal mellan flöjten, en klarinett och en fagott ett litet stycke in i
den första satsen; flöjten börjar med att överta det mjuka och expressiva andra
temat från orkestern. Soloinstrumentets lätthet och rörlighet sätter sin prägel
på framförallt den första satsen.
Den andra satsen börjar med smått aggressiva attacker i stråkarna, men sedan
flöjten tagit över är all påstridighet borta. Graciöst för solisten en dialog med
en fagott. Dramatiken ligger tätt under ytan i den skiftande andra satsen, men
tillåts aldrig ta överhanden. Flöjtens ”blida väsen” tar över. Slutavsnittet har
en lätt marschartad karaktär. Här spelar en trombon en viss roll. Stämman
7
innehåller bl a några framträdande glissandon, dvs glidningar mellan toner.
Nielsen-biografen Ludvig Dolleris menar att dessa tyder på att tonsättaren
tagit vissa intryck från Stravinskys musik. Detta är på intet sätt ett orimligt
antagande, men Nielsens egen fantasi rörde sig under 1920-talet gärna
utanför traditionens råmärken, vilket märks i än högre grad i den två år
yngre klarinettkonserten.
Christina Tobeck
CARL NIELSEN
Född: 9 juni 1865 i Nørre Lyndelse på Fyn, Danmark.
Död: 3 oktober 1931, Köpenhamn, Danmark.
Verk i urval: Två operor, sex mästerliga symfonier, konserter för violin,
klarinett och flöjt, tondikter, kammar- och pianomusik, stor och folkligt
förankrad sångskatt, den varmt leende kantaten Fynsk forår inte
att förglömma.
Hur musiken själv beskrev sin natur: ”Jag finns överallt och ingenstans … jag älskar stillhetens stora yta, och det är min högsta önskan
att bryta den. Jag känner inte sorg, jubel, glädje eller gråt, men jag kan
jubla, gråta, skratta och klaga, samtidigt och oändligt.”
SYMFONI NR 3 D-MOLL av Ludvig Norman
I 1800-talets musik-Sverige intog symfonin en undanträngd plats av både
praktiska och estetiska skäl: det fanns utöver hovkapellet ingen professionell
symfoniorkester i landet och själva formen ansågs akademisk och torr eller –
efter Beethoven- alltför anspråksfull. Berwald var inte den ende som råkade i
kläm i det dåtida Stockholm. Även hans till det yttre avsevärt mer framgångsrika
kollega Ludvig Norman gjorde det, och parallellen mellan dem båda kan utvecklas
ytterligare genom att båda har sin tyngdpunkt i de större instrumentalformerna
och därmed inte kunna tävla om populäriteten hos en publik, som främst värdesatte visan och det enkla salongsstycket. Medan Berwald fick hela sin karriär
spolierad, innehade Norman genom sina befattningar som hovkapellmästare
och kompositionslärare vid konservatoriet en central ställning i huvudstadens
musikliv. Men hans musik ansågs ofta alltför tung och omständlig i utarbetningen,
och endast några få sånger och körstycken kom att införlivas med den gängse
repertoaren. Det är i hög grad typiskt att hans tre symfonier alla fick vänta flera
år på sina uruppföranden, den första från 1858–59 till 1875, två år efter premiären
på den andra från 1870, och den tredje från 1881 till efter Normans död 1885;
den sistnämnda framfördes ffg på en minneskonsert över tonsättaren.
Å andra sidan publicerades märkligt nog de två senare symfonierna med
anmärkningsvärd snabbhet, 1874 resp 1885, men särskilt ofta har de inte
spelats vare sig då eller numera.
Norman var något av ett underbarn både som pianist och som tonsättare och
debuterade i båda egenskaperna i 12-årsåldern. Han studerade bl a för
Lindblad ( för övrigt ännu en tonsättare som fått sina symfoniska ambitioner
släckta) men fick sina viktigaste impulser under en studieperiod i Leipzig
1848–52 och tog särskilt starka intryck av Schumann och Gade, som han också
på allvar introducerade i Sverige. Under sin hovkapellmästartid ledde han de
svenska premiärerna på bl a Faust, Afrikanskan, La Traviata, Romeo och Julia,
Den flygande holländaren, Mignon, Lohengrin, Carmen och Tannhäuser samt
svenska operor bl a Berwalds Estrella di Soria och Hallströms Den bergtagna.
Vid sidan av en rad betydande kammarmusikverk för olika stråkbesättningar
med eller utan piano, däribland sex stråkkvartetter, skrev Norman bl a en
pianokonsert, flera uvertyrer och de tre nämnda symfonierna. Den tredje
symfonin, i d-moll, kan på flera sätt sägas utgöra en sammanfattning av hans
instrumentala skapande, en ytterst medveten formkänsla och en naturlighet
8
9
i den alltigenom adekvata instrumentationen. Ty därtill kommer en väl genomarbetad, ofta polyfont anlagd sats, där motivbearbetningen strängt taget inträder
redan där materialet presenteras, och ett egenartat orkestralt färgtänkande,
som yttrar sig i ständiga skiftningar i instrumentationen även inom fraser, en
teknik som är särskilt framträdande i andra symfonin och även förekommer hos
den orättvist förbisedda kollegan Rubenson. Såväl genomföringstekniken som
denna originella instrumentala fantasi skiljer Norman markant från de nämnda
förebilderna, om också anklanger till Schumann lätt kan spåras i d-moll-symfonins
final. Men Normans självständighet visar sig här både i de levande motstämmorna,
som kan fungera som egna motivbildningar, och i den fängslande pendlingen
mellan moll och dur.
Första satsen är i sin spänningsfyllda och fantasibetonade kontrastrikedom
ett drama i sig själv, medan det sångbara andantet är ovanligt öppet och
stämningsrikt och tredje satsen ett ”scherzo-intermezzo” med viss godmodig
humor och smått rustik prägel.
En Norman-renässans tycks vara på gång, och den måste sägas vara väl befogad,
eftersom Norman med sin mångsidiga begåvning och sitt sällsynta kunnande
är Berwalds enda motstycke i vår 1800-talsmusik. Någon ”nordisk” ton uppenbarar han visserligen endast undantagsvis – i d-moll-symfonin dock både i
andantet och scherzot- och hans kompositioner är i allmänhet så balanserade,
att de sällan bjuder på direkta överraskningar och rentav kan förefalla sakna
spontanitet. Men de innehåller så mycket av personlig ton, varm melodik och
stark formvilja, att de framstår som de viktigaste musikverk vi äger från den tid,
då det enligt den ledande stockholmskritikern Adolf Lindgren ute i Europa
”kanske ej finns mer än två verkliga symfonister, Brahms och Svendsen”.
LUDVIG NORMAN
Född: 28 augusti 1831 i Stockholm.
Död: 28 mars 1885 i Stockholm.
Den mångsidige Norman: Hovkapellmästare, konsertorganisatör,
musiker, tonsättare, pedagog, akademiledamot, debattör, skribent
och kritiker. Studier för bland andra Adolf Fredrik Lindblad samt vid
musikkonservatoriet i Leipzig.
Viktiga verk: Tre symfonier, fem stråkkvartetter, Konsertuvertyr Ess-dur,
Stråkkvintett c-moll. Kammarmusiken låg Norman varmt om hjärtat, men
han är också vår förste stora symfoniker efter Adolf Fredrik Lindblad och
Franz Berwald. Under hans tid som hovkapellmästare hade dessutom
flera av dagens repertoaroperor av Gounod, Verdi och Wagner sina
svenska premiärer.
Den olycklige Norman: Efter separationen från hustrun Wilhelmina
Neruda präglades Normans liv av depressioner och ohälsa. I ett brev till
Edvard Grieg skriver han om sin Stråkkvintett i c-moll att den ”slutar i
förtviflan liksom hela mitt liv”.
Lennart Hedwall
10
11
BIOGRAFIER
SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER
Berwaldhallen i Stockholm är hemvist för över 100 förstklassiga musiker
vilka utgör Sveriges Radios Symfoniorkester. Samtliga konserter direktsänds i radio över hela landet vilket medför att orkestern inte bara är
huvudstadens symfoniorkester utan även hela Sveriges. Orkesterns
unika klang och samspel har under lång tid byggts upp och finslipats
av en rad dirigenter i världsklass.
Sveriges Radios Symfoniorkester bildades 1936 och formades till en
ensemble med världsrykte under Sergiu Celibidaches ledning 1965–1971.
Celibidache efterföljdes av Herbert Blomstedt, numera hedersdirigent,
som ledde orkestern mellan 1977 och 1982. 1984 tog 25-åriga Esa-Pekka
Salonen över och utvecklade orkestern genom att välja innovativ repertoar
och tillföra ny energi. Tio år senare gick taktpinnen vidare till Jevgenij
Svetlanov, och från 2000 till 2006 leddes orkestern av Manfred Honeck.
Idag åtnjuter Sveriges Radios Symfoniorkester en avundsvärd plats bland
världens främsta orkestrar. Tack vare den nuvarande chefsdirigenten
Daniel Hardings ledning och engagemang hyllas orkestern som en av
de mest intressanta och mångfasetterade orkestrarna i världen med
återkommande inbjudningar till de mest prestigefyllda konserthusen.
Genom att samarbeta på ett ständigt utvecklande och nyskapande sätt
med en rad av världens främsta dirigenter, solister och kompositörer är
man på väg att bli en av vårt århundrades mest nydanande symfoniorkester.
Lika gärna som man sätter sin prägel på etablerade och hyllade
repertoarer, lika gärna engagerar sig Sveriges Radios Symfoniorkester
i att framföra och spela in samtida musik vilket inte sällan leder till nya
uppdrag för svenska och internationella kompositörer. Sveriges Radios
Symfoniorkester åker ofta utomlands på turné på inbjudan av större
internationella festivaler och konserthus.
12
Utöver ett fullspäckat schema med konserter, inspelningar och internationella turnéer utgör Sveriges Radios Symfoniorkester husensemblen
och den konstnärliga grundpelaren i den årliga Östersjöfestivalen
i Stockholm.
Sveriges Radios Symfoniorkester erhöll det välrenommerade
Grammophone’s Classical Music Award 2015 för inspelningen av
Beethovens Pianokonserter nr 3 och nr 4 med Maria João Pires
och chefsdirigent Daniel Harding.
PHILIPP VON STEINAECKER
Den tyske dirigenten Philipp von Steinaecker är en mångfacetterad
musiker väl förtrogen med såväl barocktradition som klassisk, och
romantisk, och är fortfarande aktiv kammarmusiker som cellist. Som
dirigent är han skolad främst av Sir John Eliot Gardiner och Claudio
Abbado, med den senare arbetade han med Mahler Chamber Orchestras
bildande. Han är grundare och ledare av Musica Saeculorum, en internationell grupp sångare och musiker, som spelar på tidstrogna instrument.
ANDERS JONHÄLL är soloflöjtist i Sveriges Radios Symfoniorkester
och i Göteborgs Symfoniker. Han har även ett förflutet i Pärlor för
svin och är drivande i nutida musikensemblen Gageego! i Göteborg.
Anders Jonhäll undervisar på Högskolan för scen och musik i
Göteborg och har bland annat spelat in musik av Per Mårtensson,
André Chini och Arne Mellnäs.
13
BERWALDBONUS
Med anledning av att Sveriges Radio firar 90 år, uppmärksammar vi Franz Berwalds
musik. Efter flera av säsongens onsdagskonserter blir det kammarmusikalisk bonus
med musik av Berwald introducerad av Christina Tobeck. Berwaldbonusen sker
i direkt anslutning till kvällens konsert och din konsertbiljett gäller. Dock får du
gärna försöka hitta en plats närmre scenen eftersom kammarmusiken är i det
mindre formatet.
SVERIGES RADIOS
SYMFONIORKESTER
MADE
BY
Edda, Moto Boy och Jenny
tolkar isländska Björk
Onsdag 4 november
Simon Crawford-Phillips piano
Andreas Sundén klarinett
Fredrik Ekdahl fagott
Hans Larsson valthorn
FRANZ BERWALD:
Kvartett för piano och blåsare Ess-dur
– Introduzione: Adagio. Allegro ma non troppo
– Adagio – Allegro
Onsdag 18 november
Onsdag 13 april
Karolina Andersson sopran
Johan Ullén piano
Per Sporrong violin
Johanna Sjunnesson cello
Stenhammarkvartetten
Per Öman violin
Peter Olofsson violin
Tony Bauer viola
Mats Olofsson cello
Simon Crawford-Phillips piano
FRANZ BERWALD:
Arior och sånger
Pianotrio nr 3 d-moll
FRANZ BERWALD:
Pianokvintett nr 1 c-moll
Onsdag 13 januari
Johanna Sjunnesson cello
Terés Löf piano
Onsdag 18 maj
FRANZ BERWALD:
Duo för violoncell och piano B-dur
Romans och scherzo för piano
FRANZ BERWALD:
Septett B-dur
14
Medverkande meddelas senare
TOR 3 DEC KL 18.00
FRE 4 DEC KL 19.30
Edda Magnason
Moto Boy
Jenny Wilson
Hans Ek dirigent
La Cappella kör
Biljetter: 150– 495 kr
08-784 18 00
berwaldhallen.se
KOMMANDE KONSERTER
NIKLAS OCH RADIOAPAN
– ETT RYMDÄVENTYR
Lördag 7 november 12.00 och 14.00
CHAMBER UNPLUGGED
Måndag 9 november 12.00
Radiohuset Studio 3
Sveriges Radios Symfoniorkester
Marit Strindlund dirigent
Niklas Riesbeck programvärd
Per Sporrong violin
Riikka Repo viola
Johanna Sjunnesson cello
Johan Ullén piano
Passar åldern 3–8 år
Biljetter: 90 kr (barn) 140 kr (vuxna)
BERWALD: Pianotrio nr 3 d-moll
MOZART: Pianokvartett g-moll K 478
PLAYING FOR LIFE
Lördag 7 november 20.00
Biljetter: 100 kr
Medlemmar ur:
Sveriges Radios Symfoniorkester,
Radiokören,
Kungliga Filharmonikerna,
Kungliga Hovkapellet,
och Lunds Studentsångare
Daniel Blendulf dirigent
Andreas Lönnqvist dirigent
Anna Larsson alt
Michael Weinius tenor
Martin Fröst klarinett
Janine Jansen violin
Henrik Måwe piano
Olof Wendel cimbalom
BLOMSTEDT TOLKAR SIBELIUS
Fredag 13 november 19:30
Lördag 14 november 15:00
LUCIAKONSERT MED
NACKA MUSIKKLASSER
SÖNDAG 6 DEC KL 16.00 & 18.00
Nacka Musikklasser
Traditionsenligt Luciafirande
Folkmusikensemblen Frispel
Biljetter: 90 – 360 kr
JUL MED NILS LANDGREN
OCH VÄNNER
Sveriges Radios Symfoniorkester
Herbert Blomstedt dirigent
TISDAG 8 DEC KL 18.00
ONSDAG 9 DEC KL 18.00
Nils Landgren trombon och sång
Jeanette Köhn sång
Sharon Dyall sång
Jessica Pilnäs sång
Ida Sand piano och sång
Jonas Knutsson saxofon
Johan Norberg gitarr
Eva Kruse bas
Biljetter: 115 – 415 kr
BEETHOVEN: Symfoni nr 2
SIBELIUS: Symfoni nr 2
Biljetter: 115–415 kr
JULKONSERT
Stödkonsert för flyktingar i Europa
i samarbete med Radiohjälpen
ONSDAG 16 DEC KL 18.00
TORSDAG 17 DEC KL 18.00
FREDAG 18 DEC KL 19.30
LÖRDAG 19 DEC KL 15.00
Sveriges Radios Symfoniorkester
Radiokören
Marit Strindlund dirigent
Biljetter: 115 – 415 kr
Biljetter: 150–495 kr
16
08-784 18 00
berwaldhallen.se
Kontakta Berwaldhallen
Dag Hammarskjölds väg 3
berwaldhallen.se
E-post
[email protected]
Biljettkontorets öppettider
Helgfri mån–fre kl 12–18
samt två timmar före konsert.
Fax
08-663 15 14
Telefontider
Helgfri mån–fre kl 9–18, lör kl 10–15
samt två timmar före konsert.
Telefon: 08-784 18 00
Följ oss på
facebook.com/berwaldhallen
Twitter: @berwaldhallen
Instagram: @berwaldhallen
#interplaysthlm
Med reservation för ändringar.
Konserten sänds i Sveriges Radio och går att lyssna på
i 30 dagar efter sändning på sverigesradio.se samt i vår
app Sveriges Radio Play. Det är viktigt att inspelningen
blir av högsta kvalitet. Därför ber vi dig stänga av mobilen
och om möjligt undvika att hosta. Fotografering med
blixt är inte tillåten.