EPOK – Centrum för ekologisk produktion
och konsumtion
Faktablad
Proteinfoder till mjölkkor
Mjölkkor har stort behov av tillförsel av protein av god kvalitet, framförallt under de första månaderna efter kalvningen när de producerar som mest mjölk. Jämfört med importerat sojamjöl har de
närproducerade alternativen en sämre proteinkvalitet, vilket betyder att en stor andel av proteinet
bryts ner i vommen och utnyttjandet av proteinet blir sämre än om det är stabilt i vommen och
bryts ner i tarmen. En stor del av kvävet i vommen förloras via urinen och bidrar därmed till ökade
kväveförluster till miljön.Vid god nedbrytbarhet hos proteinet i vommen behövs samtidig utfodring
av smältbara kolhydrater som frigör energi för syntes av mikrobprotein (se figur, nästa sida). Mikrobproteinet kan passera vidare till tunntarmen där det omvandlas till aminosyror som tas upp i blodet.
Bra grovfoder och stor konsumtion ger mycket mikrobprotein.
Effekt på miljön
Utsöndring av kväve i träcken beror på mängden
kväve som djuret äter, och att använda foderstater
med lågt råproteinnehåll kan vara ett effektivt sätt
att minska kväveavgivningen från nötkreatur, men
det minskar även mjölkproduktionen. Det vore
därför önskvärt att också förbättra kväveutnyttjan-
det genom att tillförseln av sådana aminosyror som
är tillgängliga för upptag reflekterar aminosyrabehovet för produktion. Mikrobproteinets aminosyrasammansättning motsvarar kons behov bättre
än aminosyrasammansättningen i fodermedlen,
därmed borde råproteininnehållet kunna sänkas i
foderstaterna och kväveutnyttjandet förbättras utan
Proteinfoder till mjölkkor • 2015
Proteinomsättning i vommen.
att produktionen sänks när foderstaten ger stor andel mikrobprotein. I grovfoderbaserade foderstater
är andelen mikrobprotein nära två tredjedelar.
Värmebehandling och tanniner
kan förbättra proteinutnyttjandet
Olika sätt att minska nedbrytningen av protein i
vommen är att värmebehandla proteinfodret eller tillsätta ett fodermedel med högt innehåll av så
kallade kondenserade tanniner, till exempel örten
käringtand, i foderstaten. Vid värmebehandlingen
bildas mer stabila bindningar, vilket gör att mindre
av proteinet kan brytas ner i vommen. Både temperaturen och behandlingstiden är viktiga för att
undvika att proteinet binds så hårt att det i stället
blir helt onedbrytbart.
Tanninerna binder till proteinet så att de bildar
komplex som skyddas från nedbrytning i vommen. Bindningen kan ske både vid ensilering i silon och när idisslaren tuggar i sig fodret. De flesta
komplexen löses sedan upp i löpmagen där det är
tillräckligt lågt pH. Alltför hög tanninhalt kan göra
att proteinet binds för hårt och mer kväve går ut
i träcken. På detta sätt har man till exempel kunnat förbättra mjölkkors proteinförsörjning genom
att ha med käringtand i vallodlingen. I ett tvåårigt
utfodringsförsök jämfördes käringtand med vitklöver och man såg en viss tannineffekt med minskad vomnedbrytbarhet av protein och en avkastningsökning (mer mjölkprotein, tendens till större
mängd mjölk).
2
Baljväxter i vallfodret ger fördelar
Att ge korna mycket vallfoder är bra för kornas hälsa, vår miljö och lantbrukarens ekonomi. Dessutom
är det ett måste för ekoproducenten enligt KRAVs
regler. Ensilage av vallbaljväxter, som till exempel rödklöver, har visats sig ge större foderintag
och därmed bättre tillväxt hos växande nötkreatur
och lamm jämfört med rent gräsensilage. Effekten
på foderintag beror på skillnader i växternas cellstruktur och fermentationshastighet. Vidare minskar utfodring med baljväxter metanproduktionen
i vommen och ger slaktkroppar med högre halter
av omegafettsyror jämfört med gräsensilage. Eftersom vallbaljväxterna lätt bryts ner till små partiklar
i vommen kan de dock ge problem med trumsjuka.
En stor del av råproteinet i vallfoder är dock lätt
nedbrytbart i vommen. Hög torrsubstanshalt i
vallfodret och tillsats av ensileringsmedel har betydelse för hur stor andel av råproteinet i ensilage
som kan utnyttjas av idisslaren, eftersom det visat
sig ge en ökning av det vomstabila proteinet. I ett
försök gav tillsats av ensileringsmedel en ökning av
det vomstabila proteinet från 210 till 232 gram per
kg råprotein med ensileringsmedel. Större andel av
kons proteinbehov täcks då av vallfodret. I en studie hade kor som utfodrades med ensilage där ett
bakteriepreparat var tillsatt vid ensileringen lägre
ureahalt i mjölk och urin, jämfört med utfodring
där ensilaget konserverats utan tillsatsmedel. Den
lägre ureahalten kan förklaras med ett bättre proteinutnyttjande.
Proteinfoder till mjölkkor • 2015
Fodermedel na
TS (%)
Energib
Ärt
82–89
13,9–14,0 211–259
3
Råproteinc
AATcd
Fettc
99–114 18–26
NDFc
Stärkelsec
80–137
418–581
Åkerböna
3
83–87
13,5–14.6 281–288
95
17–21
126–219
383–498
Rapsfrö
1
92
22,3
74
456
184
–
89–92
15,1–17,4 296–348
81–89
150–253 235–277
11–25
Kallpressad 6
rapskaka
253
Lupine
2
77
13,4–13,5 276–332
127
60–61
219–239
13
Svensk
sojaböna
1
82
15,6
108
158
138
63
68
400
Agrodrank
1
90
13,7
349
110
335
25
Hampfrökaka
3
89–94
9,5–13,0
344–385
77–119 89–124
393-449
10–15
Sojamjöl
4
82–87
14,0–14.7 510–528
193
115-199
38–119
24–31
a) Källor: nyare svenska försök, n=antal försök. b) (MJ/kg ts). c) (g/kg ts). d) Aminosyror Absorberade i Tunntarmen. e) Blålupin (Lupinus angustifolius).
Sammanställning över näringsinnehåll i olika proteinfoder som använts i försök under senare åren.
Raps
De vanligaste proteinfodermedlen i Sverige är ärter,
åkerböna och raps. Raps har ett större innehåll av
aminosyran metionin än till exempel soja och ger
därför positiva effekter på mjölkavkastning och
kväveeffektivitet. Raps som kan utfodras i ekologiska foderstater innehåller ofta fett, vilket i lagom
mängd bidrar till mikroorganismernas tillväxt, men
som i större mängder kan störa balansen av mikroorganismer i vommen. Rapsfrö har dock en relativt
långsam frisättning av fett jämfört med ren olja. Intresset för rapsodling och utfodring har även ökat
med ökad produktion av biodiesel där resten kan
användas som foder.
Sojamjöl och rapsmjöl som extraherats med lösningsmedlet hexan tillåts inte i ekologisk produktion, men även utfodring med rapsfrö och rapskaka/expeller har gett goda resultat. I försök med
enbart ekologiskt närproducerat foder har rapsfrö
gett likvärdig mjölkproduktion som kallpressad
rapskaka, men något sämre lönsamhet på grund av
ökat foderintag hos korna som fick rapsfrö. I en annan studie där kallpressad rapskaka jämfördes med
ett konventionellt koncentrat, innehållande större
andelar soja, ökade mjölkavkastningen något då
rapskaka användes, trots att proteinet i rapskakan
inte är särskilt vomstabilt. Dock minskade fett- och
proteinhalterna i mjölken när korna utfodrades
med rapskaka.
KRAV-regler för mjölkkor
• Inget konventionellt foder
• Inga GMO eller hexanextaherade fodermedel
• Fri tillgång på grovfoder, minimumnivåer;
>50 procent första tre mån i laktation,
>60 procent senare laktation
• Minimumnivå på foder från bete; minst 6 kg
torrsubstans (ts) per dag
• Begränsningar i tillsatsmedel för ensilage
• Av fodret ska 60 procent vara hemmaproducerat
Källa: KRAV, 2015
Fröbaljväxter
Av den mängd ärt och åkerböna som odlas i Sverige går endast 14–15 procent via foderfabrikerna
(varav en dryg fjärdedel är ekologiskt producerad)
och därmed utfodras den största mängden som rå,
krossad eller malen vara. Ärter har ett relativt litet
innehåll av råprotein och stort innehåll av stärkelse
jämfört med åkerbönor, vilket gör åkerbönan mer
intressant som proteinfoder. Båda behövs dock för
att mängden svenskodlat proteinfoder ska kunna
motsvara efterfrågan. I en jämförande studie på en
ekologisk mjölkgård gav ärt och åkerböna liknande
produktionsresultat, men större åtgång av ärt på
grund av det lägre råproteininnehållet.
3
Åkerbönan finns både som vitblommiga och brokblommiga sorter och innehåller så kallade antinutritionella (ANS) substanser (till exempel proteashämmare och tanniner). De brokblommiga
sorterna ger oftast större skörd och bättre sjukdomsresistens, medan de vitblommiga inte innehåller några tanniner. Proteashämmarna finns det
mer av i vitblommiga än i brokblommiga sorter.
Eftersom de vitblommiga generellt har ett större
innehåll av råprotein än de brokblommiga kan de
vitblommiga ge samma hektarskörd av råprotein,
trots sämre avkastning.
I de skandinaviska länderna används främst blå lupin men även gul lupin förekommer. Lupiner har
ett ganska stort innehåll av råprotein som har visat
sig vara något mer vomstabilt än råproteinet i andra proteingrödor. Dock har lupin låg metioninhalt och innehåller ANS (till exempel alkaloider).
I ett försök där lupin jämfördes med ärt gav lupin
bättre mjölkavkastning och större mängd mjölkfett
än ärter.
Framtida proteinfoder?
Andra tänkbara fodermedel med stort proteininnehåll är drank, svensk sojaböna och fröhampa, men
idag odlas de inte i större mängd eller förekommer
inte som ekologisk vara. För bra foderutnyttjande
samt hög fett- och proteinhalt i mjölken hos högproducerande mjölkkor rekommenderas efter ett
försök med Agrodrank en giva på 1–2 kg per ko
och dag i en välbalanserad foderstat med bland annat gräsensilage av god fiberkvalitet. Fröhampa i
foderstaten – upp till 143 g hampfrökaka per kg ts
foder – har visats öka mjölkavkastningen.Vid större
mängder hampa minskade avkastningen, troligen
beroende på det höga fiberinnehållet i hampan.
Utgivningsår: 2015, Uppsala
Utgivare: SLU, EPOK – Centrum för ekologisk
produktion och konsumtion
Text: Birgitta Johansson & Karin Ullvén, SLU, EPOK
Totalt importeras kring 60 procent av det proteinrika djurfodret som konsumeras i Sverige. (För
ekologisk produktion är dock den importerade
andelen lägre.) Eventuellt kommer det så kallade
förgröningsstödet i det nya landsbygdsprogrammet
att medföra att odlingen av proteinfoder som åkerböna och ärt ökar snabbare.
Läs mer
Eriksson, T., Bertilsson, J. & Boström, U. 2007. Blålupin
till mjölkkor – jämförelse med ärter. Ekokonferensen
– Mat i nytt klimat. Norrköping. pp.132. http://www.
slu.se/Documents/externwebben/centrumbildningarprojekt/epok/Publikationer/Matinyttklimat07.pdf
Gustafsson, AH., m.fl. 2013. Närproducerat foder fullt
ut till mjölkkor - en kunskapsgenomgång. Växa Sverige,
rapport nr. 1.
Johansson, B. Kallpressad rapskaka och rapsfrö till
mjölkkor – mjölkproduktion och företagsekonomi.
http://www.slu.se/sv/institutioner/husdjurens-miljo-halsa/forskning/forskningsprojekt/kallpressad-rapskaka/
Karlsson, L. 2010. Hempseed cake as a protein feed
for ruminants. Avhandling. http://pub.epsilon.slu.
se/2394/
Nadeau, E. 2013 Lantbrukets Affärer Mjölk, Nummer 1,
sid 34-35 www.lantbruketsaffarer.se
Swensson, C. 2013. Därför fungerar rapsmjöl bättre än
sojamjöl i kofoderstater. http://www.greppa.nu/arkiv/
nyhetsarkiv/2013-11-01-darfor-fungerar-rapsmjolbattre-an-sojamjol-i-kofoderstater.html#.VWMIWssw9nY
Webbsida från LRF med kunskapsammanställningar:
http://proteintipset.se/bestall
Nilsdotter-Linde, N., m.fl. 2014. Vallproteinets värde
i foderstaten. I: Vallkonferens, sid 71-88, Uppsala,
Sverige. http://pub.epsilon.slu.se/11042/
Layout: Karin Ullvén, SLU, EPOK
Foto: Annika Arnesson, SLU
Illustration: Fredrik Stendahl
© SLU, Sveriges lantbruksuniversitet
Sveriges lantbruksuniversitet
Huvudorter är Alnarp, Skara, Umeå och Uppsala.
Tel: 018-67 10 00 • www.slu.se • Org nr: 202100-2817