Mellankrigstiden
1. Läget efter det första världskriget
Europa har precis avslutat sin (hittills) värsta period i sitt långa liv, nämligen det första
världskriget. Många människor har dött, många människor har lidit och lider fortfarande
efter det hemska kriget. Kriget har påverkat civilbefolkningen mycket; alla har de känt
någon som gått ut i krig, ett otal har fått sina hem förstörda, många har levt i ständig oro,
de flesta människorna har fått lida, eftersom tillgången på mat var så dålig under kriget.
När man läser om historia, får man aldrig glömma att det är vanliga personer, d.v.s. Du
och Jag, som får lida något oerhört. Det är inte bara soldaterna, och framför allt INTE de
som bestämmer.
1.1 Det första världskriget är slut och det har skett en del
förändringar:
- Serbien (Svarta Handen) lyckades med sitt mål att få loss de
-
-
slaviska folken. Jugoslavien bildas 1928, en förening av de slaviska
länderna. Panslavismen var en orsak till det första världskriget, och
blev också en viktig konsekvens, eftersom de slaviska länderna
enades till ett land.
Österrike-Ungern har splittrats, och är nu egna länder. Dessutom
har landet Tjeckoslovakien bildats. Tjeckoslovakien splittrades år
1992 i länderna Tjeckien och Slovakien.
Tyskland har krympt en del, de har förlorat områden
till Polen, Danmark och Frankrike. Framför allt har de
fått lida mycket efter de hårda fredsvillkoren i staden
Versailles. Detta skapade ett tyskt hämndbegär, den
s.k. ”Dolkstötslegenden” föddes.
NF, Nationernas Förbund, har bildats med uppgift att
behålla freden i världen. De lyckades inte särskilt
bra…
Tiden fram till det andra världskriget, 1919-1939, kallas
oftast Mellankrigstiden, eftersom det är tiden mellan det
första och det andra världskriget. Under denna tid
kommer vi att få uppleva både goda tider
(högkonjunktur under 1920-talet) och dåliga tider
(lågkonjunktur, depression under 30-talet).
Mellankrigstiden
2. Allmänt samt situationen i USA, goda tider under 20-talet
och dåliga tider under 30-talet
Under 1920-talet var det goda tider, och uttrycket "aldrig mera krig”
användes flitigt. Folket såg allmänt ljust på framtiden; industrin
producerade mycket varor, arbetslösheten var låg och folk var ute och
roade sig mycket med dans och annat roligt. Man hade en positiv syn på
livet, och de flesta i USA hade råd med bil, T-forden, tack vara
löpandebandprincipen. 70% av amerikanerna hade tillgång till
elektricitet, vilket ledde till en enorm efterfrågan på varor såsom
dammsugare, element, lampor, elspisar och radioapparater. Ni som
kommer ihåg det ekonomiska kretsloppet förstår att ju mer pengar hushållen fick, desto
mer pengar fick företagen, vilket gjorde att de producerade mer och därmed anställde nytt
folk. Eftersom företagens värde ökade, började folk köpa aktier (andelar i företagen).
Svarta torsdagen den 24 oktober 1929 förändrades allt!
Allt det som var bra, blev dåligt, USA upplevde en börskrasch av sällan
skådat slag. Folk började sälja sina inköpta andelar (aktier) i företagen, vilket
ledde till att företagen förlorade i värde. De sålde då
färre varor, eftersom folk förlorade sina pengar.
Företagen var därmed tvungna att avskeda personal,
och då blev personerna i hushållen arbetslösa med
ekonomisk kris som följd. Denna ekonomiska kris, som
började i USA, fick stora konsekvenser för
ekonomerna i Europa! Den ekonomiska krisen i
världen var ett faktum, och fick hemska
konsekvenser för hela världen.
Men något botemedel mot den dåliga ekonomin måste
det väl finnas, antar jag att ni tänker?!
Jajamänsan, botemedlet var den nyvalde demokratiske presidenten
Roosevelts "New Deal", som i korthet gick ut på att staten skulle stötta
både banker, jordbruk, arbetslösa samt skapa nya jobb genom bland annat
omfattande vägbyggen och skogsarbeten. Ekonomin återhämtade sig så
sakteliga fram till det andra världskrigets början…
Mellankrigstiden
3. Sovjetunionen
Ryssland hade svåra ekonomiska bekymmer både före och under det
första världskriget, och p.g.a. ett inbördeskrig, den ryska revolutionen
1917, var Ryssland tvunget att söka fred med Tyskland och ge upp det
första världskriget. Den ryska revolutionen 1917 ledde till ett tre år långt
inbördeskrig, där tsar Nikolai II slutligen fick avgå. Efter blodiga strider
ersattes han av kommunisten Lenins bolsjeviker. Landet Ryssland döptes
1922 om till Sovjetunionen, och kom att utvecklas till en av världshistoriens
hårdaste och mest långlivade diktaturer.
År 1929 blev Josef Stalin envåldshärskare i Sovjetunionen, Sovjet. Han
genomförde en samhällsomvandling från jordbrukssamhälle till
industrisamhälle, som skulle kosta miljontals människor livet. Den
grundläggande tanken i Stalins kommunistiska ideologi var att allt skulle
ägas gemensamt, d.v.s. av staten; inget privat ägande skulle få
förekomma. Jordbruket kollektiviserades och de bönder som inte ville
släppa ifrån sig sina privata gårdar, placerades i fångläger, främst s.k.
”kulaker”. Inom industrin upprättades femårsplaner, vilka satte upp
exakta mål för hur mycket industrin skulle tillverka under fem år. Folket
levde under fruktansvärda förhållanden, eftersom Stalins femårsplaner
och kollektivisering av jordbruket skulle genomföras till varje pris. Folket
hade inget att säga till om, och om Stalin misstänkte att någon ville
motarbeta honom, placerades de i det ökända arbetslägret Gulag, där
de under mycket omänskliga förhållanden fick arbeta ihjäl sig. Stalin var
fast besluten om att Sovjetunionen skulle bli en mäktig industrimakt;
kosta vad det kosta vill. I detta fall i form av människoliv…
Stalins Sovjet var en riktig diktatur, där medborgarna kontrollerades av en
hemlig polis. Kommunistpartiet genomförde skenrättegångar, där de
anklagade, inför en påhittat jury, ofta tvingades till ett erkännande. Stalins
terror hade två syften: 1. Att få bort konkurrenter om makten i
kommunistpartier. 2. Att få folk att inse att det var förenat med livsfara att
kritisera Stalin och hans parti. Läskig gubbe, med andra ord…
Mellankrigstiden
4. Tyskland
Tyskland förlorade det första världskriget och var det land som förlorade
mest soldater, runt två miljoner döda. Landet förklarades även skyldigt
till det första världskriget, vilket ledde till ekonomisk kris i landet. 1923
drabbades Tyskland av en hyperinflation, eftersom landet försökte
trycka nya pengar för att betala sitt krigsskadestånd samt för att få igång
den egna ekonomin (franska trupper hade ockuperat Rhenlandet på
gränsen till Tyskland). Det ekonomiska läget och livet i Tyskland var
med andra ord bekymmersamt.
Förutom den ekonomiska krisen var det många tyskar som
med misstänksamhet och ilska såg på den tyska
socialdemokratiska regeringen, eftersom den hade
undertecknat de mycket förnedrande fredsfördragen i
Versailles efter det första världskriget. Därtill ansåg de
flesta generaler och soldater att Tyskland hade gett upp i
onödan, att landet inte alls var slaget. Tanken om
”Dolkstötslegenden”, d.v.s. att Tyskland hade blivit hugget i
ryggen av både den egna regeringen, och de övriga
länderna, föddes. Givetvis var det judarna som i slutändan
låg bakom allt elände för Tyskland…
Med anledning av fredsvillkoren och hyperinflationen, fanns en djup misstro mot det
demokratiska systemet. Inte blev situationen bättre av att den amerikanska börskraschen
1929 smittade av sig på Europa, och främst Tyskland.
Den tyska ekonomiska krisen och misstron mot politikerna
(demokratin), gjorde att Hitler och hans parti Nationalsocialistiska
arbetarepartiet (NSDAP), populärt kallat nazisterna, fick allt fler
anhängare. Missnöjet gjorde, efter ett misslyckat försök till
maktövertagande 1923 med påföljande fängelsedom, att Hitler
genom demokratiska val fick makten år 1933. Ett år senare, efter
president Hindenburgs död, utropade sig Hitler till enväldig ledare
för den tyska nationen; Führern, ledaren, hade fötts.
Under sin fängelsetid, skriv Hitler boken ”Mein Kampf”, i vilken han
utvecklade sina tankar om både inrikes- och utrikespolitik. Nazisternas
ideologi var rasistisk och antisemitisk (mot judar), och partiet var emot
demokratin. De ansåg demokratin vara ett ineffektivt styrelseskick. Det
fanns inte plats för andra partier, utan de ansåg att ett parti med en stark
ledare, Führer, skulle styra landet. Boken innehöll även tankar om judarna,
vilka han ansåg vara av en underlägsen ras, och helst av allt skulle
försvinna från jordens yta. Kommunister, socialdemokrater och
Versaillesfreden var han också starkt emot. Vidare skrev Hitler att Tyskland
behövde "livsrum i öster” för att få plats med det tyska folket. Det folk som
redan fanns i öster, skulle alltså flytta på sig och bereda plats för tyskarna,
vilka ansågs som ett överlägset folkslag.
Mellankrigstiden
Anledningarna till att folket röstade på Hitler var flera: 1. Det
demokratiska systemet hade visat sig vara oförmöget att ta hand om
landet (för många partier, och därmed svårt att komma överens). 2.
Den ekonomiska krisen gjorde folk arbetslösa, och därmed utan hopp.
3. Versaillesfreden ansågs orättvis, och hade kört tysk ekonomi i
botten. 4. Hitler lyckades finna en syndabock till krisen, nämligen
judarna. Judarna hade även tidigare under historien fått utstå mycket
hemskheter av de kristna i Europa, så det var ganska bekvämt för
Hitler att skylla på dem.
5. Diktaturernas Europa under 30-talet
Demokratin som hade kommit upp under 1910- och 20-talet
råkade ut för en hel del problem, de mest kända exemplen
är Tyskland, Italien och Spanien. I Tyskland tog som bekant
Hitler över makten 1933, och redan 1925 tog Italiens
diktator Mussolini och hans fascistiska parti över makten i
Italien. Även fascisterna använde våld som metod för att
styra, och de ansåg att makten skulle samlas hos en stark
ledare. Demokratiska fri- och rättigheter fanns inte, och
man skulle styra samhället med det konstanta hotet om
våld. Med andra ord, stora likheter fanns mellan Italiens
Fascism och Tysklands Nazism.
I Spanien tog den spanske fascistledaren Francisco Franco år 1939 över makten efter ett
tre år långt blodigt inbördeskrig. Även i övriga Europa var tendensen att gå från demokrati
till diktatur. Till slut var det bara Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Storbritannien, Irland,
Schweiz, Frankrike och de nordiska länderna som fortfarande var demokratier.
Benito Mussolini, Italiens diktator
Francisco Franco, Spaniens diktator