1. No category

10 expertdueller kring
hållbarhetsarbete
VARSÅGOD – DE BÄSTA TIPSEN - GRATIS!
Här kommer tips och råd kring ditt hållbarhetsarbete
Under detta år, 2015, firar MiljöRapporten 25-års jubileum. Från
början var vi ett litet nyhetsbrev som distribuerades till miljöchefer,
sedan växte verksamheten till en tidning. Idag är vi ett komplett kunskapsföretag som utbildar och informerar hållbarhetsansvariga inom
alla samhällssektorer, arrangerar kurser, seminarier och konferenser
och ger ut Sveriges ledande omvärldsbevakning, MiljöRapporten Direkt, som utkommer varje vardag.
Men tidningen finns kvar, den är idag framförallt ett praktiskt verktyg för professionellt miljö-och hållbarhetsarbete, med analyser, råd
och djupdykningar inom CSR-området. I den här specialutgåvan har
vi samlat vad experterna säger i analyserna FÖR OCH EMOT i olika
frågor.
Med varje utgåva kommer nya tips, missa inte det. Om du inte redan
prenumererar kan du göra det här, tidningen MiljöRapporten.
Lycka till med ditt hållbarhetsarbete!
Claes Sjöberg
VD MiljöRapporten
Utgåvan innehåller:
1. Borde ekologisk kompensation användas mer?
2. Ska kommunerna ansvara för insamling av förpackningar?
3. Används försiktighetsprincipen för mycket?
4. Är det svenska artskyddet överdrivet?
5. Minskar kilometerskatt koldioxidutsläppen?
6. Behövs det ett starkare skydd för visselblåsare?
7. Är ansvaret för förorenad mark otydligt?
8. Når vi en fossiloberoende fordonsflotta till 2030?
9. Är nyttan med gröna jobb överdriven?
10. Är det rätt att länsstyrelser tar tillbaka miljötillsynen?
MiljöRapporten
Borde ekologisk kompensation
användas mer vid exploatering
av naturvärden?
Ja
– Det är viktigt att de som degraderar
naturvärden ska ansvara för och bekosta
en uppgradering. Det är förenligt med
principen om att förorenaren betalar.
Hur stor roll har ekologisk
kompensation i dag i det svenska
miljöarbetet, vilken utveckling
skulle du vilja se?
– I dag har Sverige bra lagkrav på
kompensation endast för intrång i skyddade områden. I vardagslandskapet är
det ad hoc och därför krångligt. Bättre
vägledning från både Naturvårdsverket
och Boverket behövs. Väglagen ochminerallagen samt plan- och byggnadslagen behöver också skärpas så att exploatering enligt dessa lagar ska prövas
enligt miljöbalkens kapitel 16:9.
– Det är orimligt med legala gräddfiler
som gör att vägar, gruvor och stadsutveckling undantas från krav på kompensation.
Hur ser du på invändningen att
ekologisk kompensation kan bli
ett sätt att köpa sig rätten att
exploatera naturen?
– Detta är den största faran. Tydliga
statliga direktiv och seriöst arbete krävs
från domstolar och tillståndsmyndig­
heter. Kompensationen ska inte påverka
beslutet om tillstånd, tillståndsfrågan
måste prövas först. Ekologisk kompen-
”Det är förenligt
med principen om att
förorenaren betalar.”
Finns det en risk att ekologisk
kompensation kan öka exploate­
ringen av skyddade områden?
– Nej. Här finns redan bra lagstiftning
och kompetens i domstolar. Dock finns
det ingen tydlig lagstiftning för oskyddade områden.
En förlängning av ekologisk kom­
pensation är så kallade habitat­
banker, vilket redan finns i USA,
Tyskland och England. Vad skulle
Av Daniel Boman
Nej
säger Thomas Hahn,
forskare i ekologisk
ekonomi vid Stockholm
Resilience Centre.
sation ska fördyra, inte underlätta,
exploatering av naturen. Den exploa­
tering som sker är alltid en förlust för
naturvården även om vissa andra
värden restaureras på annan plats.
Kan kompensationen verkligen
ersätta alla förlorade värden,
exempelvis upplevelsen för när­
boende?
– Nej, varken det eller andra unika
värden kan ersättas fullt ut. Osäkerheten
med ekologisk restaurering ska beaktas
vid beslut om kompensationsåtgärder
och arealer.
Möjligheten att ersätta förlorade naturvärden genom ekologisk kompensation lyfts fram
som ett viktigt verktyg i miljöarbetet. Men att återskapa värden som går förlorade vid
ingrepp i naturen pekas även ut som ett sätt att köpa sig rätten att exploatera miljön. Är
det rätt att använda miljöbalken för att ställa krav på ekologisk kompensation i Sverige?
det kunna innebära för miljö­
arbetet i Sverige?
– Varianterna i USA och England
avskräcker. USA har fokuserat på låga
transaktionskostnader med dålig uppföljning samt ett stort inslag av marknad
där exploatören väljer mellan olika kompensationsmarker. Att dela ut krediter
som det sedan handlas med på en marknad ger fel incitament. Vi behöver lära
av USAs misstag.
– Englands system är ännu ej utvecklat men de kommer att mäta alla naturvärden utmed en enda måttstock, så
kallade biodiversity units.
– De tyska kompensationspoolerna är
mer intressanta. När det fungerar som
bäst är kommuner, myndigheter och
ideella naturvårdare med och väljer
kompensationsmark, vilket möjliggör
skapandet av gröna korridorer. Därför
är det missvisande att kalla detta för en
marknadslösning. Det är mer som en
öronmärkt koldioxidavgift. Om Sverige
införde länsvisa kompensationspooler
skulle tillgången till kompensationsmark
öka och processen därmed förenklas.
Detta ger också nya affärsmöjligheter
för landsbygden. Den svåra utmaningen
är additionalitet, det vill säga säkerställande att kompensationen inte hade
gjorts ändå.
l
MiljöRapporten
– Utifrån de valmöjligheter som
svenska företag och myndigheter
i praktiken står inför är det förutsägbart
för dem att tillgripa ekologisk kompensation. Men kom ihåg att miljöskydd
som fordrar stora penningbelopp alltid
är förbehållna dem som har gott om
pengar. Vilka områden som skyddas
avgörs av företagsekonomiska kalkyler. Genom att göra skyddsvärda
områden till utbytbara marknadsvaror
bortser man också från det som gör det
enskilda området unikt. Det finns principiella invändningar mot att likställa
olika naturområden som om de vore
utbytbara – och inte bara från den lokalbefolkning som upplever ett område
som unikt meningsfullt.
Vad ser du för risker med en
trend där ekologisk kompensa­
tion ökar?
– Föreställningen om ekologisk kompensation är visserligen något bättre än
föreställningen om att ett företag med
ett visst penningbelopp ska kunna betala för miljöskador, men sist och slutligen bygger den på samma tanke. Vad
båda föreställningarna saknar är insikten att pengar inte kan kompensera för
entropi, här i betydelsen den oordning
som ekonomiska processer åsamkar
miljön. I praktiken kan företag, om de
MiljöRapporten
l
säger Alf Hornborg,
professor i humanekologi vid Lunds
universitet.
är tillräckligt lönsamma, betala för att få
fortsätta att förstöra miljön.
– Är man principiellt kritisk till exempelvis LKAB:s gruvexploatering i Mertainen vore det missvisande att säga ja
till ekologisk kompensation. Om man
är i grunden skeptisk till fortsatt ekonomisk tillväxt som sker på bekostnad av
naturvärden finns det goda skäl att
i stället säga nej.
”Det är en illusion,
eftersom naturen ju
faktiskt tar skada där
exploateringen sker.”
Är inte ekologisk kompensation
bättre än att inte göra någonting
vid ingrepp i naturen?
– Jo, men som så ofta är fallet
används begreppet kompensation
här som om skadeverkningarna neutraliseras fullständigt. Det är en illusion,
eftersom naturen ju faktiskt tar skada
där exploateringen sker.
Vilka andra metoder är bättre
att använda för att minska net­
toförlusten av naturvärden?
– Naturreservat. De innebär ett
kollektivt, nationellt beslut att för all
framtid skydda ett specifikt område. Ett
naturreservat, eller andra typer av naturskydd, kan inte förhandlas bort
i utbyte mot ett annat område.
En förlängning av ekologisk
kompensation är så kallade
habitatbanker, vilket redan finns
i USA, Tyskland och England.
Vad skulle det kunna innebära
för miljöarbetet i Sverige?
– Begreppet habitatbanker belyser
hur dessa entreprenörer betraktar
naturen. Skyddsvärda områden
behandlas som utbytbara marknadsvaror. Du får offra ett område om du
har råd att köpa ett annat. Det vore en
obehaglig utveckling om våra landskap
så fullständigt utlämnades åt marknadsspekulation.
Kan ett ekonomiskt värde på
naturen inte lyfta vikten av att
bevara naturkapital?
– Det låter fint, men innebär i praktiken att de som har råd kan fortsätta att
förstöra naturen. Begreppet naturkapital tillhör – liksom exempelvis habitatbanker, miljöskuld och ekosystemtjänster – det nya språk som vill inbilla oss
att miljön är utbytbar mot pengar. Det
är det språk som marknaden använder
för att kolonisera naturen.
Ska kommunerna ansvara för
att samla in förpackningsavfall?
Ja
– Den nuvarande ordningen är en felkonstruktion. Syftet med producentansvaret uppfylls inte. En alltför stor andel
av förpackningsavfallet hamnar i soppåsen istället för att samlas in separat.
En orsak till detta är för få återvinningsstationer som är för långt från hemmen.
– Med en huvudman för insamlingen
av allt hushållsavfall kan vi skapa smarta
system och fullt ut använda kommunens olika planeringsinstrument,
styrande taxor och nå en helhetssyn
för att inte bara återvinna avfallet utan
också öka återanvändningen och förebyggandet av avfall.
– Samlingen av ansvaret hos en part
innebär färre transporter, ökad service
och bekvämlighet för hushållen och
därmed sannolikt bättre utsortering,
med både medborgare och miljö som
vinnare.
Hur ser du på risken att produ­
centerna då tar mindre ansvar för
hela återvinningsledet?
– Producenterna har fortsatt ansvar
för själva återvinningen. Där behövs
utveckling för att säkra avsättningen
av det som samlas in. Men producentansvaret handlar inte bara om att ta
hand om avfallet, det handlar också om
Osäkerheten om vem som ska ansvara för insamlingen av förpackningsavfall tog ny fart
när regeringen nyligen meddelade att ansvaret ska läggas över på kommunerna. Tvärt
emot vad den förra regeringen kom fram till.
Återigen blev frågan högaktuell och åsikterna om vem som bäst kan bidra till ökad
återvinning och cirkulär ekonomi är starka. Bör ansvaret lyftas bort från producenterna?
Av Daniel Boman
Nej
säger Weine Wiqvist,
vd för Avfall Sverige.
förpackningarnas beskaffenhet innan
de blir till avfall.
– Producentansvaret inrättades som
ett styrmedel för att uppnå miljömål
och få producenterna att ta fram förpackningar som var resurssnåla och
lätta att återvinna. Producenterna har
alltså ett fortsatt ansvar för hur förpackningar utformas för att minska deras
mängd och miljöpåverkan.
Hur tycker du insamlingen har
fungerat under producenternas
ansvar?
– Det skiljer en hel del mellan olika
delar av landet. Under de senaste åren
har viss förbättring skett, det mesta
har dock initierats av kommuner, fastighetsägare och entreprenörer. De
samordningsvinster och synergier som
blir resultatet av kommunernas insamlingsansvar kan inte uppnås med den
nuvarande, uppdelade ordningen.
Hur förberedda är kommunerna
på ett insamlingsansvar?
– Fråga om var insamlingsansvaret
ska ligga har varit på tapeten i flera år.
Avfall Sverige och kommunerna har
varit förberedda på ett kommunalt
insamlingsansvar sedan den senaste
utredningen presenterades 2012,
så startsträckan nu är inte så lång.
– Även om själva genomförandet för
att samordna all insamling på ett smart
sätt sannolikt kommer att ta några år
kan vi nu konkret börja planeringen för
det utökade insamlingsansvaret.
Vad är det viktigaste för att öka
insamlingen av förpackningar,
som i Sverige är lågt jämfört
med andra EU-länder?
– För Sveriges och kommunernas del
handlar det om att med ett bättre system styra bort förpackningar från soppåsen till återvinningen. Producenterna
behöver bli bättre på att skapa långsiktiga marknader för återvunnet avfall
så att ”looparna” blir så många som
möjligt. EU måste lägga större tyngd på
ekodesign och kvalitativ återvinning.
Bör kommunalt ansvar gälla
insamling av andra avfallsslag
också?
– Kommunerna har naturligt insamlings- och återvinningsansvar för hushållsavfall. Därför är det rimligt att
kommunen ordnar med insamling av
allt hushållsavfall, alltså även avfall under producentansvar, som nu med förpackningar och på sikt kanske också
textil.
l
MiljöRapporten
– De privata återvinningsföretagen,
har under mer än 15 års tid byggt upp
den fastighetsnära insamlingen för
flerbostadshus i samarbete med fastighetsägarna, helt i linje med regeringens
ambitioner. Varför ska denna väl fungerande verksamhet med nöjda kunder
tas över av kommunerna? De tjänster
återvinningsföretagen erbjuder är servicelösningar som är anpassade efter
varje fastighetsägares behov.
Kan inte ett kommunalt ansvar
leda till en bra planerad insam­
ling av förpackningar, hushålls­
avfall och matavfall?
– Kommunen har en viktig roll när
det gäller samhällsplanering, som
myndighet och att informera. Problemet är att man blandar ihop detta
med kommunens roll som utförare.
Förpackningar och returpapper ska gå
till råvaror, vilket är en helt annan verksamhet än att samla in hushållsavfall till
förbränning. Ansvaret bör inte föras
över till kommunerna, men rollfördelningen måste bli tydligare.
Hur tycker du insamlingen har
fungerat under producenternas
ansvar?
– Målen har uppnåtts och medbor-
MiljöRapporten
l
säger Britt Sahleström,
vd för Återvinningsindustrierna.
garna är mer nöjda än med kommunernas service av exempelvis grovavfall.
För återvinningsföretagen har möjligheterna att erbjuda kundanpassade
servicelösningar gett en mycket positiv
spiral att få jobba tillsammans med
fastighetsägare, vilket inte sker
i kommunala upphandlingar.
– Sedan finns det alltid saker som
kan göras bättre. Producenterna hade
kunnat städa bättre runt återvinningsstationerna, men det har blivit mycket
bättre.
Hur förberedda är kommunerna
på ett insamlingsansvar?
– Jag tror många kommuner får
stora problem. 290 kommuner ska
besluta om hur de ska hantera detta.
Vad är det som ska överföras av alla
de tjänster som återvinningsföretagen erbjuder. Hur ska kommunerna
hantera alla individuella lösningar
som fastighetsägarna vill ha. Vad
är det kommunerna gör bättre än
återvinningsföretagen. Frågorna
är många.
Vad är det viktigaste för att öka
insamlingen av förpackningar,
som i Sverige är lågt jämfört
med andra EU-länder?
– Det behövs ett regelverk med
tydliga krav på producenterna och
som är långsiktigt. Nu har vi levt med
en osäker situation under mycket
lång tid. Då vågar ingen satsa, om
marknaden nästa dag försvinner.
Återvinningen ökas bäst när man
jobbar nära och tillsammans med
kunderna. Det behövs också
betydligt mer information om vad
som händer med materialet, att det
blir till nya produkter.
Hur ser du på vem som ska bära
ansvaret för insamling av andra
avfallsslag?
– På den del av avfallsmarknaden
som är helt konkurrensutsatt fung­erar
marknaden väl och ett nära samarbete kan utvecklas mellan återvinningsföretag och den som genererar
avfallet. Det leder till nya lösningar
och nya tjänster och konkurrensen
driver utvecklingen. I en cirkulär
ekonomi där avfallet är en resurs
måste på sikt hela avfallsmarknaden
öppnas upp. Alltmer av materialen
har ett värde och det kommer fram­
över säkert finnas nya lösningar att
samla in och återvinna olika delar
av avfallet.
Används försiktighetsprincipen för mycket?
Ja
– Försiktighetsprincipen är ju ingen lätt
uttydbar princip som man kan tillämpa
på ett exakt sätt. Det är ett begrepp
som används när man fattar beslut vid
osäkerhet. Lite tillspetsat kan man säga
att eftersom det alltid föreligger en viss
osäkerhet kan man hänvisa till försiktighetsprincipen för att förbjuda vad som
helst.
Hur slår tolkningen av försiktig­
hetsprincipen mot näringslivet?
– I den mediala debatten är försiktighetsprincipen överanvänd, man kan
alltid dra till med den oavsett konsekvenserna. Lagstiftningsmässigt försöker man oftast väga olika saker mot varandra och agera hyfsat förnuftigt. Det
som framförallt skapar problem för näringslivet är den stora, kostsamma och
trögrörliga byråkrati som byggts upp.
Den hämmar innovation och riskerar
att slå ut mindre företag. Till exempel
tar det i dag mer än två år att få vissa
typer av produkter som exempelvis
växtskyddsmedel godkända i Sverige
trots att de redan är godkända i andra
EU-länder. Innovationer är det som
driver vår ekonomi och både näringsliv
och samhället i stort är förlorare när
man sätter hämsko på denna process.
Stora internationella företag har gemensamt vänt sig till EU-kommissionen och berättat
att de oroar sig över användningen av försiktighetsprincipen som de anser används för
strikt och för ofta. Företagen menar att försiktighetsprincipen hämmar innovationsklimatet och i slutändan Europas konkurrenskraft. Som lösning föreslås en innovationsprincip, som ska väga upp konsekvenserna av försiktighetsprincipen.
Av Jon Röhne
Nej
säger Olof Holmer,
vd på Kemisk-Tekniska
Leverantörsförbundet.
Vad tycker du om idén om en
innovationsprincip?
– Jag förstår varför man föreslår en
”innovationsprincip”. Innovationer kan
alltid innebära okända risker, men det
är viktigt att komma i håg att de också
ger nya möjligheter. Det är nog få som
skulle vilja leva utan de innovationer
som skapat det moderna samhället och
vi har mycket att förlora på att i onödan
hindra samhällets vidare utveckling.
Men behövs verkligen en sådan
innovationsprincip?
– Jag tror inte vi kommer någon vart
med att slänga principer på varandra i
ett högt tonläge.
Statens roll att sätta upp regler på
hälso- och miljöområdet är både oundviklig och samhällsviktig, men drar man
för hårt i tyglarna så stannar hästen. Jag
tror de flesta inser detta enkla samband
utan att hänvisa till några principer.
En del vill att försiktighetsprinci­
pen används hårdare på kemika­
lieområdet. Vad tycker du?
– REACH är den kemikalielagstiftning
som går längst i världen och även om
föresatserna är bra innebär den tyvärr
väldigt mycket administration. Jag tror
att vi nu ska fokusera på att få REACH
att fungera bra snarare än att lägga till
ytterligare bördor.
Är kemiindustrin tillräckligt för­
siktig? Vid vilken grad av miss­
tanke ska man slå till bromsen?
– Detta är givetvis viktiga frågor och
man bör komma ihåg att vi aldrig kommer till perfekt kunskap. All förändring
och innovation kan leda till oförutsägbara effekter, men en för strikt tillämpning av en försiktighetsprincip riskerar
att hindra innovation och stoppa samhällsutvecklingen. En avvägning behövs. Jag tror generellt inte ytterligare
pålagor på oss som tillverkar saker
inom EU kommer leda till något positivt
för samhället i stort. Däremot vore det
mycket önskvärt att samma krav ställs
på producenter av artiklar utanför EU
för att de ska få importeras. Får jag
önska något vore det att kemikalielagstiftningen gjordes mer strömlinjeformad, med samma skyddsgrad som i
dag och sedan exporterades till resten
av världen. Det skulle ge avsevärda positiva effekter både för hälsa och ekonomi.
l
MiljöRapporten
– Min bild är inte att försiktighetsprincipen används för mycket. Min bild är
tvärtom att den används för lite. Jag
tror att många missuppfattar försiktighetsprincipen och tror att det är ett
slags generell princip om att man ska
vara lika försiktig vad man än pratar
om. Så är det naturligtvis inte. Allt är
tydligt reglerat och stor hänsyn tas
till vilken nytta en produkt har. Men
om en produkt inte löser några jätteproblem så finns inga anledningar att
chansa på något sätt. Då måste man
verkligen undersöka riskerna tydligt.
GMO är till exempel en sådan fråga.
GMO löser inga samhällsproblem,
istället ökar de på användningen av bekämpningsmedel. Hade tillämpningen
av GMO varit annorlunda och om
GMO löst något akut globalt problem
så kanske situationen varit en annan.
Försiktigheten måste helt enkelt anpassas efter den samhällsnytta man kan få.
Det är inte svart eller vitt.
Försiktighetsprincipen används
för lite säger du. Inom vilket om­
råde bör användningen av princi­
pen öka?
– Ser man på kemikaliefrågan så bör
försiktighetsprincipen absolut börja
MiljöRapporten
l
säger Svante Axelsson,
generalsekreterare på
Naturskyddsföreningen.
användas striktare. Vi släpper ut tusentals fler kemikalier än de vi hinner
riskvärdera. Vi har en myndighet som
försöker komma ikapp och riskvärdera
alla de kemikalier som vi inte har kontroll över. Vi har i dag en okontrollerad
kemikaliepolitik där vi släpper ut ett antal produkter på marknaden som vi sen
i efterhand försöker riskbedöma. Här
har vi tappat kontrollen helt. I medicinbranschen kan man kanske acceptera
detta eftersom produkterna där har en
stor nytta. Men när det kommer kemikalier som inte behövs så finns ingen
anledning att ta en risk. Min bild är att
vi är kortsiktiga och oansvariga.
Finns det andra områden där vi
bör använda försiktighetsprinci­
pen striktare?
– En annan viktig aspekt av försiktighetsprincipen handlar om irreversibla
effekter. Vi måste ta reda på vilka ämnen eller produkter som skapar effekter som vi inte sen kan reparera eller ta
kontrollen över. Nanomaterial kan till
exempel leda till sådana irreversibla effekter. Därför bör försiktigheten kring
nanomaterial vara stor. Vindkraftverk
kanske också har negativa effekter,
men dessa är knappast irreversibla. I
värsta fall får vi plocka ner några vindkraftverk och det skulle visa sig att de
skadar biologisk mångfald eller annat.
En annan viktig sak gällande försiktighetsprincipen är att ansvaret bör läggas
hos den som vill leverera ut varan. I
dag har vi en nästan omvänd bevisföring där samhället ska bekosta tester
och bedöma om vi ska ta in potentiellt
farliga produkter.
Företag efterfrågar en ny inno­
vationsprincip. Är det något som
behövs tycker du?
– Nej, det tycker jag inte. Produkters
nytta mäts redan i dag hela tiden mot
dess risker. I dag släpper man till exempel igenom helt nya otestade läkemedel mot ebola. Det är ju självklart
bra eftersom krisen är så akut. Vi är i
dag alldeles för släpphänta med att
släppa ut kemikalier som inte är livsnödvändiga och basala för vår välfärd.
Det kan handla om plastleksaker där vi
inte har koll på läget. Den här släpphäntheten är oacceptabel eftersom
produkterna inte löser några viktiga
problem. Vi skulle behöva ha mycket
effektivare kontroll, till exempel i textilier, i skor och i leksaker.
Är det svenska
artskyddet överdrivet?
Ja
– Artskyddet i sig är lovvärt och bra.
Men Sverige har implementerat de
bakomliggande EU-direktiven på ett
tveksamt och otydligt sätt, vilket gör
att den svenska lagstiftningen haltar.
Den svenska bokstavstolkningen får
orimliga konsekvenser, exempelvis
att bostadsbebyggelse stoppas och
att vindkraftparker inte får tillstånd på
grunder som är svåra att motivera.
Hur slår tolkningen av artskyd­
det snett?
– Att anlägga vindkraftverk anses enligt
en bokstavstolkning av artskyddsförordningen innebära ett avsiktligt
dödande av fåglar och djur. Detta får
orimliga konsekvenser eftersom det är
förbjudet att avsiktligt döda eller fånga,
liksom störa fåglar och andra djur.
Det står ”avsiktligt” i artskyddsförordningen. Vissa länsstyrelser och domstolar menar att varje aktivitet som kan få
till konsekvens att fåglar dödas innebär
ett avsiktligt dödande. Vindkraft, bostadsbebyggelse, skidanläggningar
och infrastrukturprojekt är exempel på
detta. Artskyddet tolkas så att arten ska
skyddas även om det bara gäller ett enstaka exemplar av en fågel och även om
förlusten av den enstaka fågeln inte har
någon betydelse på populationsnivå.
Av Sandra Johansson
Nej
säger Pia Pehrson,
miljöadvokat på
Foyen advokatfirma.
Vilka blir konsekvenserna?
– På grund av tolkningen ges vissa
fågelindivider ett starkare skydd än
vad de av EU mycket kraftigt värnade
Natura 2000-områdena har. Ett enda
exemplar av en skyddad art, dit många
av våra vanliga fåglar räknas, har så
starkt skydd att någon vindkraft eller
bostäder inte får byggas i området.
Vi har flera rättsfall där detaljplaner
upphävs och bostadsbebyggelse stoppas då artskyddsfrågan inte utretts
eller tillämpats felaktigt. Vi har också
fall där artskyddsdispens vägras och
infrastrukturprojekt får ändras drastiskt. Detta trots att exempelvis ett tåg
kör på någon enstaka fågel varje dag,
utan att det blir en artskyddsfråga. Inte
heller skogsbruket tolkas som någon
artskyddsfråga.
När är artskyddet motiverat?
– Artskyddet som sådant är någonting
vi ska värna om. Men artskyddet bör
bättre motsvara de EU-rättsliga regler
som finns. Hur det skulle kunna se ut
skulle en statlig utredning se över i
våras. Det arbetet borde ha satt igång
i mars men den dåvarande regeringen
och miljöminister Lena Ek (C) tillsatte
aldrig någon ansvarig utredare. Inte
heller gavs några direktiv till utred-
Sveriges miljölagar är hårda ur ett internationellt perspektiv. Men ibland krockar avsikterna att värna klimat och biologisk mångfald, både med varandra och med andra
samhällsintressen. Hur lagstiftningen bör prioritera mellan intressen som överlappar är
inte givet och Sveriges tolkning av artskyddsförordningen är en sådan motsättning som
diskuteras flitigt. Frågan är om ambitionen att skydda arter sträcker sig orimligt långt?
ningen. Vi har således förlorat mer än
ett halvår trots att frågan är brännande
aktuell. Sedan hör det till saken att
innan man kom så långt att en utredning tillsattes så behövdes det ett antal
uppvaktningar av ansvarigt departement för att få förståelse för att frågan
är allvarlig och behöver åtgärdas.
Hur skulle artskyddet behöva
förändras?
– Sverige har tagit fram egna lösningar.
Det hade varit bättre med en mer exakt
implementering av de bakomliggande
direktiven. Men jag tycker att Sverige
bör ta inspiration av hur andra EU-länder implementerat, exempelvis hur det
gjorts i Finland där man mer eller mindre gjort direkta hänvisningar till EU-direktiven. Sedan har ju detta med undantag från artskydd stark koppling till
jaktlagstiftningen. I vår jaktlagstiftning
medges jakt på vissa fåglar och artskyddet är en inskränkning av jakten så
det vore bra med tydligare samband
mellan lagarna, kanske att artskyddsförordningen inarbetas i jaktlagstiftningen.
l
MiljöRapporten
– Tvärtom. Mot bakgrund av den
omfattande minskningen av arter som
skett och fortfarande sker, samtidigt
som Sverige internationellt och inom
EU har åtagit sig att stoppa förlusten av
biologisk mångfald senast 2020, måste
artskyddet snarare stärkas. Målet kan
bara nås om försiktighetsprincipen til�lämpas konsekvent.
Ger det svenska artskyddet ett
bra skydd?
– Artskyddsförordningen ger i sig ett
bra skydd, men den tillämpas förmodligen inte särskilt effektivt i praktiken, till
exempel vid åtgärder inom skogsbruket. Sannolikt finns en okunskap om
var skyddsvärda arter och livsmiljöer
finns. Därför borde det ställas högre
krav på undersökning av områden där
skogsbruksåtgärder planeras. Vidare
har riksdagen försvagat det rättsliga
artskyddet på senare tid genom ändringar i miljöbalken. Dels genom att ta
bort förbudet mot att skada livsmiljöer
för hotade arter i samband med prövning av täkter, dels genom att öppna
för mer frikostiga dispenser till jordbruksföretag, som då ges rätt att skada
utpekade biotoper. Båda dessa lagändringar klingar falskt i förhållande till
Sveriges internationella åtaganden.
MiljöRapporten
l
säger Gabriel Michanek,
professor i miljörätt vid
Uppsala universitet.
Bör artskydd väga tungt mot
infrastrukturprojekt och byg­
gande?
– Ja som utgångspunkt, men det är
ändå faktorerna i det enskilda fallet
som avgör, såsom hur hotad arten är
internationellt, nationellt och i regionen. Det spelar också roll hur bevarandestatusens utveckling ser ut för arten
och om det går att kompensera för skadan, genom att till exempel rättsligt säkerställa ett skydd för en annan biotop
motsvarande den som tillåts förstöras
av ett projekt.
Vad är riskerna med ett svagare
artskydd?
– Trots internationella politiska mål om
att stoppa den globala minskningen av
biologisk mångfald från först 2010 och
sen, efter att ha misslyckats kapitalt,
2020, är trenden den motsatta. Artminskningen fortsätter överallt. Samtidigt är en mångfald av arter en slags
försäkring för en hållbar utveckling,
bland annat för utveckling av nya mediciner. Vi vet inte vilka arter vi kan få ett
stort behov av i framtiden. Men frågan
kan inte ses enbart utifrån ett snävt
antropocentriskt perspektiv. Ett minskat artskydd försämrar förutsättningar
för fungerade ekosystem, som vi ska
skydda enligt bland annat konventionen om biologisk mångfald.
Finns det fall där artskyddet slår
snett?
– För att inte bryta mot EU-rätten
måste Sverige skydda de arter som är
upptagna på listor enligt fågeldirektivet
och art- och habitatdirektivet. Dessa
artlistor uppdateras inte kontinuerligt.
Det finns skyddsvärda svenska arter
som inte finns på listorna. Det finns en
risk för viss felprioritering av resurserna
för artskydd, som kan leda till att bevarandestatusen för de specifikt svenska
skyddsvärda arterna försämras.
Motsvarar artskyddet EU-rätts­
liga regler?
– Ja, i stora delar, men jaktförordningen om licensjakt på björn, varg,
järv och lo är inte en tillräcklig implementering av förutsättningarna i Artoch habitatdirektivet. Till detta kommer
att vissa av Naturvårdsverkets beslut
om licensjakt på varg enligt min mening
inte har följt direktivets krav. Vidare har
besluten om skyddsjakt delegerats till
länsstyrelsen. Därmed är det omöjligt
för miljöorganisationer att överklaga
beslut om sådan jakt. Denna ordning är
enligt min mening inte förenlig med Århuskonventionen.
Minskar kilometerskatt
koldioxidutsläpp?
Ja
– Ja. Med en kilometerskatt blir det
förhållandevis dyrare att transportera
varor och gods med långtradare på väg.
Kilometerskatten är ett bra sätt att flytta
över de långa, tunga transporterna
från vägarna till järnvägen, och därmed
minska utsläppen. Sedan måste förstås
järnvägskapaciteten successivt byggas
upp eftersom vi behöver transportera
mer än i dag på järnväg. Kilometerskatten kommer att dra in viktiga resurser
som kan användas till den upprustningen.
Men om gods går på järnväg för­
svinner ju intäkterna?
– Så är det förstås alltid när skattebasen
är något som man minskar på, men i
den närmaste tiden kommer transporterna finnas kvar. Det handlar om att
successivt bryta en trend och minska
transporterna på väg. I många fall måste
man transportera tunga gods till järnvägen eller till en hamn där sjön kan vara
ett alternativ, men med kilometerskatten skulle sträckorna kortas, och inte
som nu gå från Norrland till Skåne.
Varför är kilometerskatt ett bra
styrmedel?
– Om vi tittar på trängselskatten i Stockholm, som bygger på samma princip,
så gjorde den att det blev mindre trafik
säger Jens Holm, miljöpolitisk
talesperson för Vänsterpartiet.
eftersom människor helt enkelt söker
sig till billigare alternativ. Skatt är ett av
flera bra sätt att driva beteendeförändringar. Genom att sätta ett pris på det
som förorenar så kan vi styra utvecklingen. Vi har också positiva erfarenheter från europeiska länder som infört
kilometerskatt, till exempel Tyskland
och Österrike.
måste jobba med teknikutveckling och
driva på användningen av biodrivmedel. Ingen skulle bli gladare än jag om
branschen kunde ordna upp det själva,
men så länge det inte finns på plats
måste vi sätta ramar för att uppnå de
sexton miljömål vi har i dag.
Hur ser du på kritiken att kilome­
terskatt inte ger miljövänligare
fordon?
– Vi gör många vinster med en kilometerskatt, minskat buller kan vara en
extravinst. Vi får också bättre förutsättningar för att få ordning och reda
inom transportbranschen, nu finns där
många oseriösa bolag och dåliga löner,
långt under de svenska. Med en kilometerskatt får vi bättre kontroll.
– När det gäller effektiviteten på motorer och vilka bränslen fordon ska gå på,
så är det inte det vi vill använda kilometerskatten till. Jag vill också ha högre
skatt på fossila bränslen och satsningar
på moderna fordon och miljövänliga
fordon, men det använder vi främst
koldioxidskatten till. Sen måste vi också
ställa krav på bästa möjliga teknik i offentliga upphandlingar.
Vad säger du om kritiken att kilo­
meterskatt inte ger sparsam kör­
ning?
– Även där så använder vi andra skatten för att styra utvecklingen, som koldioxidskatten. Sen tycker jag att det är
väldigt mycket upp till branschen själva
att bygga in de här systemen i sina fordon och utbilda sina förare. Branschen
Löser kilometerskatt bara en
fråga?
Vilka andra åtgärder krävs i trans­
portsektorn?
– Vi måste komma ifrån ett samhälle där
våra lager finns på våra vägar, vi har exempelvis för lite lokal livsmedelsproduktion. För att hitta lösningar inom
transportsektorn behövs lösningar inom
andra sektorer också, som livsmedel,
där hälften är importerat. Jag ser också
att ny teknik skulle kunna skapa bättre
kommunikation mellan transportbolagen så att de kan se vilka laster som kan
samköras. Då skulle transporterna bli
effektivare.
l
MiljöRapporten
Hur gods och varor ska fraktas med så låga koldioxidutsläpp som möjligt diskuteras
intensivt. Medan branschorganisationer vill ha högre bruttovikt och en översyn av möjligheterna att göra lastbilarna längre än i dag, ser många politiker till körsträckan. Socialdemokraterna pratar om slitageskatt, Miljöpartiet om lastbilsskatt och Vänsterpartiet
om kilometerskatt. Men minskar den extra kostnaden tunga transporters utsläpp?
Av Sandra Johansson
Nej
Minskar kilometerskatt koldioxid­
utsläpp?
– Nej. En kilometerskatt har avstånd
som beskattningsgrund och är därför
inte ett styrmedel riktat mot utsläpp.
Om koldioxidutsläppen ska minskas
så ska utsläppen beskattas. En skatt
på avstånd gör det mindre lönsamt att
sänka bränsleförbrukningen och därmed minska utsläppen. En lastbil helt
utan utsläpp måste ju ändå betala en
kilometerskatt. En skatt på avstånd gör
dessutom biobränsle kraftigt dyrare.
Varför då?
säger Karolina Boholm,
transportdirektör på
Skogsindustrierna.
så finns det inte järnväg och vatten
överallt i vårt avlånga land. Merparten
av lastbilstransporterna är dessutom
ganska korta och då är järnvägen inte
ett alternativ. Även om transporten
går med fartyg, tåg eller flyg är det så
gott som alltid lastbilen som svarar för
den första och sista milen. För att öka
järnvägstransporterna är det andra åtgärder som behövs, till exempel bättre
omlastningsmöjligheter.
Vilka konsekvenser får kilometer­
skatt för miljön?
– Biobränsle måste transporteras och
ökar transportkostnaderna får det
fullt genomslag på produktpriset.
Biobränsle transporteras därför inte så
långt, vilket betyder att transporterna
går nästan uteslutande med lastbil. Om
man inför en skatt på avstånd kommer
alltså priset på biobränsle gå upp. Slutresultatet blir att vi kommer använda
mindre biobränsle och därmed så blir
det mindre råvara till klimatomställningen.
– Alla svenska transportörer arbetar
på olika sätt med att effektivisera
transporterna och minimera bränsleförbrukningen; både av miljöskäl och
av ekonomiska skäl. Men det är svårt
att effektivisera ett avstånd och en
kilometerskatt leder till att svensk industri tappar konkurrenskraft gentemot
internationella konkurrenter. Svenska
produkter har ofta lägre utsläpp ur ett
livscykelperspektiv, vilket alltså betyder
att en kilometerskatt indirekt leder till
högre utsläpp globalt.
Varför är inte järnväg ett bra al­
ternativ?
Hur ska transporters koldioxidut­
släpp minskas?
– Järnvägen är ett mycket bra transportslag som skogsindustrin använder
i stor utsträckning, men som bekant
– Den viktigaste åtgärden är effektivisering genom ny teknik och fordon som
lastar effektivare, exempelvis tyngre
MiljöRapporten
l
och längre lastbilar. Även smarta ITlösningar behöver utvecklas för att optimera transporter, där finns det mycket
att göra. Vad gäller drivmedel är den
bästa litern den som aldrig används.
Varför leder kilometerskatt inte
till mer miljöanpassade lastbilar?
– Investeringar gör företag när de ser
att de kan påverka en situation genom
investeringen. En straffskatt på avstånd, med eller utan miljörabatt, medför att det blir svårt att få lönsamhet vid
investering i en ny lastbil.
Hur ser du på andra miljöeffekter
än koldioxid, exempelvis buller
och partiklar som frigörs mellan
däck och vägbana?
– Att minska partiklarna och buller är
viktiga hälsofrågor, men bägge problemen är som störst i städer där många
människor bor. Att beskatta alla transporter i hela landet för detta tätortsproblem blir indirekt en straffskatt på
landsbygden. Även järnväg och sjöfart,
som förespråkas, ger dessutom uppkomst till partiklar. Tåg genererar dessutom mer buller än lastbil. Därför är
inte kilometerskatt en bra lösning på
bullerproblematik heller.
Behövs ett starkare
skydd för visselblåsare?
Ja
– Ja, vi är för ett starkare skydd för
visselblåsare, de bör skyddas mot att
bli uppsökta och straffade från sin
arbetsgivare även i privat sektor. Det
är klart att det finns en rädsla för att
anmäla missförhållanden med tanke på
att många visselblåsare har hamnat i en
dålig situation, det finns det flera exempel på. Jag tänker bland annat på Karin
Törnqvist som var konsult på Göteborg
Energi. Det förslag till ny lagstiftning
som en regeringsutredning nyligen presenterade är också ett exempel på att
skyddet inte upplevs tillräckligt och att
ett starkare skydd behövs. Vilka skydd finns i dag?
– I dag är det helt upp till företagen. Vi
på NCC tycker själva att vi har ett bra
system för att hantera visselblåsare men
det utvärderas löpande. Vi ser det som
ett led i att behålla lojala medarbetare.
Anställda måste kunna rapportera missförhållanden och ha förtroende för att
dessa rättas till om det behövs, det är
ett skydd för företaget.
Hur fungerar ert system?
– Vi rekommenderar att anställda först
vänder sig till närmaste chef eller nästa
chef alternativt HR, men om det inte
säger Gunnar Bäckström, chef
Compliance på NCC.
funkar så har vi det system vi kallar för
Tell me. Tell me möjliggör anonym rapportering. Den som ringer eller mailar
in får ett ”case nummer” så att det går
att föra en dialog med visslaren. När det
gäller att kunna säkerställa anonymitet
så har vi sett till att det inte går att spåra
mail och att telefonsamtal enbart finns
i utskriftsform, det vill säga vi kan inte
höra rösten på den som rapporterar.
Vad kan lagstiftning bidra till?
– Lagstiftning kan vara ett bra sätt att
säkerhetsställa skyddet för visselblåsare
och driva på utvecklingen. Det förringar dock inte företagets eget arbete
med att ha en kultur, processer och
rutiner för att hantera missförhållanden,
vilket också är viktigt. Men om företagen inte är tillräckligt aktiva i frågan är
det bra att visselblåsaren med skydd av
lagstiftning kan gå bortom företaget för
att höja sin röst. Självreglering, att företagen själva skall skapa skyddet, brukar
ta längre tid. En lagstiftning innebär
också sanktioner och straff har alltid en
påverkan på hur företag agerar.
ler förstås ändå vara rädd att bli möjlig
att identifiera, vid en viss nivå av informationsgivning. Därför är det ytterst
viktigt att anmälaren hanteras korrekt
och att processen är uppbyggd så att
huvudsyftet är att utreda vad som har
hänt, inte vem som har anmält. Men,
det är också viktigt att säkerställa att det
som blir anmält faktiskt är korrekt. Det
kan vara så att den som anmäler och
den som anmäls är arbetstagare med
samma arbetsgivare. Båda måste få en
korrekt behandling.
Hur skulle ett ökat skydd påverka
antalet visselblåsningar?
– Sannolikt skulle ett ökat skydd leda till
att fler skulle påtala missförhållanden. Men det gäller också att den som anmäler har förtroende för att företaget
tänker göra något åt felet, om fler ska
vissla. Ibland talas det om att visselblåsare är rättshaverister och att företag får
lägga ned mycket tid på fel saker, men
det är inte vår erfarenhet. Visst, alla rapporter är inte alltid missförhållanden eller möjligt att bevisa, men ingen visslar
utan anledning.
Vilka utmaningar finns kopplat till
visslarens anonymitet?
– Trots anonymitet kan den som anmä-
l
MiljöRapporten
Visselblåsare hyllas ofta som hjältar i medier. Men de personliga uppoffringarna för
att våga vittna om missförhållanden kan vara stora. Privata arbetsgivare har i dag rätt
att eftersöka anställda som larmat anonymt. Samtidigt bygger flera företag upp interna
system för att felaktigheter ska kunna synliggöras. Krävs det då starkare skydd för uppgiftslämnarna?
Av Sandra Johansson
Nej
– Nej, hos oss på SEB är de anställda
skyddade från början eftersom de kan
larma anonymt. De inom SEB som är
ansvariga för att bankens regler efterlevs ska följa upp alla ärenden, också
anonyma sådana. Vi har också gjort
tydligt i våra etiska riktlinjer att den som
slår larm inte på något sätt får drabbas
negativt.
Vilka skydd finns i dag?
säger SEB:s hållbarhetschef Cecilia Widebäck
West.
att systemet fungerar. Vi ser inte heller
att systemet missbrukas. Även om det
så klart finns en hypotetisk risk för att
anställda visslar i onödan, ser vi inte något sådant. Vår grundinställning är att
visselblåsarsystemet skyddar företaget
mot brister och felaktigheter. Sedan är
förstås uppföljningen viktig.
Varför är lagstiftning en dålig me­
tod?
– Vi tycker det är viktigt att ha ett väl
fungerande larmsystem. SEB har ett
visselblåsarsystem sedan 2012 där de
anställda och utomstående kan maila
anonymt oavsett tidpunkt. Bara chefen för Internal Audit och chefen för
Compliance har tillgång till den. Det
går att maila till den från en anonym
adress och vi kan ha en dialog med den
som visslar om vi exempelvis vill ha
mer information. Det ingår också i våra
etiska regler att den som larmar inte ska
riskera något för egen del.
– Det här är något företagen kan göra
utan lagstiftning. Vi uppmanar anställda
att slå larm om de upptäcker fel och
brister, det är helt avgörande för trovärdigheten i vår verksamhet. Fördelen
med att skapa ett system på eget initiativ är att systemet blir trovärdigt och att
det blir en del av företagskulturen. Det
ger också trygghet hos medarbetarna
att veta att företaget vill att brister uppmärksammas.
Fungerar systemet?
– På SEB har vi så tydliga försäkringar
om att medarbetare inte på något sätt
ska drabbas om de larmar om brister.
Det står inskrivet i våra etiska riktlinjer
och bara huvudansvariga för regelefterlevnad, avdelningarna för Compliance
– Grundtanken med systemet är att alla
anställda ska våga vissla om missförhållanden och vi ser att det kommer in
ärenden som vi följer upp. Även om det
inte har varit så stora ärenden visar det
MiljöRapporten
l
Behövs inte sanktioner mot ar­
betsgivare som hämnas?
och Internal Audit vet vem som gjort
anmälan, om personen inte är anonym
också för dem. Det förhindrar sanktioner från arbetsgivaren.
Vilka utmaningar finns kopplat till
visslarens anonymitet?
– Vi tycker att vår modell har fungerat
hittills och har inte upplevt att det skulle
vara en svårighet att hålla visslaren
anonym. Skulle det uppstå problem går
det förstås att se över systemet. Om
ett ärende blir riktigt stort och visar på
brottsliga handlingar kan lagstiftaren
kräva att anonyma källor träder fram
och då vid en rättsprocess kan domstolen häva anonymiteten – men det råder
inte vi över.
Vad tjänar företag på visselblåsar­
system?
– Att agera etiskt är en viktig del av kulturen. Om vi ska kunna vidta åtgärder
mot eventuella oegentligheter, behöver de bli uppmärksammade. Därför är
det viktigt att på många olika sätt göra
det möjligt för både medarbetare och
personer utanför den egna organisationen att anmäla. Det är visserligen inte
så vanligt att någon utifrån visslar.
Är ansvaret för
förorenad mark tydligt?
Ja
– Ansvarsfrågan är tillräckligt tydlig. Vi
ser inga stora oklarheter i ansvarsfördelning mellan verksamhetsutövare,
exploatörer och fastighetsägare utan
tycker att det är tydligt i miljöbalken
och att den tillsammans med praxis är
ett fungerande verktyg i dag.
Varför kan ansvaret uppfattas som
oklart?
– Vilka tillsynskrav på sanering och efterbehandlingssåtgärder som företagen
kan få från myndigheter kan variera
över landet och jag tror att det är därför
ansvaret ibland uppfattas som oklart.
Om ett företag exempelvis vill göra
något inom ett vattenskyddsområde
eller om det finns risker för att föroreningar ska nå ut i vattendrag, så kan de
få strängare krav. Behoven att skydda
miljön är olika beroende på platsen och
den flexibiliteten i tolkning behövs. Vi
har också mycket vägledning för att
stötta tillsynsmyndigheterna på området.
Är företagens ansvar rimligt?
– Vi skulle få mera gjort om företagens
finansieringsansvar skulle vara större. Att
den ansvariga tar kostnaden är grundbulten, men det är stora kostnader och
säger Carl Mikael Strauss, chef
för sektionen för förorenade
områden på Naturvårdsverket.
därför har vi fått en rad domar i Markoch miljööverdomstolen. Den senaste
innebär att bolagens ansvar har jämkats
före 1969 och där hade vi en annan
uppfattning och tyckte att ansvaret
skulle vara större även för äldre föroreningar. Nu anpassar vi oss förstås till rådande praxis och vid en statlig sanering
där den ansvariga endast står för en
del av kostnaden får därför staten ta en
större del. En konsekvens är att de statliga medlen inte räcker lika långt, och
med de anslag vi har i dag kan vi inte
uppnå miljömålen. I praktiken kommer
det göra att arbetet går långsammare.
Bör ansvaret förändras?
– Det viktigaste är att vi tillämpar de
bestämmelser som redan finns i miljöbalken och det räcker långt för att vi ska
kunna närma oss miljömålen så människor och miljö inte utsätts för risker från
förorenade områden. Tillämpningen
sker genom en effektiv tillsyn och genom att driva ansvaret för förorenade
områden i tillståndsprövningar, så att
den ansvarige får stå för kostnaden.
Det är viktigt att vi inte använder allmänna medel för att sanera områden
där en ansvarig ska ta kostnaden.
Kan ansvaret förtydligas?
Finns viktig praxis?
– Ja, absolut. Vi har praxis på många
områden, men inte i alla detaljer. Det
finns praxis när det gäller skäligheten i
miljöbalkens 10 kapitel i ett antal domar
i Mark- och miljööverdomstolen som
klargör vilket ansvar som är rimligt. Det
miljöjuridiska är tydligt men jag tror att
bolagen kan uppfatta att uppdelningen
ibland kanske inte är given kring hur
finansieringen av saneringen ska delas upp mellan flera berörda företag.
Men i miljöbalken är det tydligt, det
kan handla mer om att ingen vill stå för
kostnaden.
– Vi har fått ett regeringsuppdrag där vi
ska föreslå hur tillsynsansvaret för förorenade områden kan göras tydligare
mellan allmänna aktörer. I nuläget är
det i några fall lite otydligt om det är
kommunen, länsstyrelsen eller Generalläkaren som har tillsynsansvaret. Vi planerar också att utvärdera skälighetsfrågan i miljöbalkens 10 kapitel. Bland annat ska vi titta på resultatet av den
praxis som har vuxit fram i frågan och
genom utvärderingen kan bedömningen av skäligheten bli tydligare.
l
MiljöRapporten
Kostnaderna för att sanera förorenade områden kan bli omfattande och ansvarsfrågan
hamnar ofta i det juridiska rummet. Nyligen beslutade Mark- och miljööverdomstolen
att fastighetsägare inte kan hållas ansvariga för föroreningar orsakade av verksamheter
som upphört före 1969. Ansvarsfördelningen bygger på grundregeln om att förorenaren
betalar. En klar princip på pappret, men är ansvaret för förorenade områden tydligt?
Av Sandra Johansson
Nej
– Nej, det är förvirrande. Vi och alla företag som förvaltar, köper eller exploaterar mark mår inte bra av osäkerheter
i spelreglerna. Det är svårt att veta vad
som gäller vid transaktioner och otydligheten skapar problem vid många
beslutstillfällen.
Vilken typ av problem?
– Fastigheter blir exempelvis svårare att värdera med otydliga regler.
Den senaste domen från Mark- och
miljööverdomstolen klargör att fastighetsägare inte kan hållas ansvariga för
föroreningar orsakade av verksamheter
före 1969, men fortfarande är det svårt
för fastighetsägare att veta om någon
annan part än dem själva kan stå för
hela eller delar av kostnaderna i samband med exploateringen av marken.
Detta leder till osäkerheter i hur mark
kan värderas.
Hur påverkas fastighetsägare?
– Oftast blir fastighetsägare som exploaterar mark sittande med hela eller
nästan hela kostnaden för föroreningar
på fastigheten. Detta innebär att principen om att förorenaren ska betala sätts
ur spel. En stor börda läggs därmed på
fastighetsägare och som konsekvens
MiljöRapporten
l
säger Klas Johansson,
hållbarhetschef på
Jernhusen.
deras kunder; boende och andra hyresgäster.
Vilket ansvar har staten?
– Den senaste domen utökar kraftigt
statens ansvar som nu gäller alla föroreningar som uppkommit i verksamheter
som upphört före 1969. Men att staten
sedan inte avsätter tillräckliga resurser
för att åtgärda dessa i något rimligt
tempo leder till att ansvaret igen skjuts
över på exploatörer eller att föroreningarna blir liggande. Statens ansvar är
dock väldigt stort då de förväntas kliva
in i väldigt många sammanhang där
marknadens aktörer endast kan hållas
ansvariga för delar av föroreningen.
Hur dessa situationer prioriteras jämfört
med de helt bidragsfinansierade föroreningsåtgärderna är otydligt och skapar
osäkerheter på marknaden.
men också ett närmande av den allmänjuridiska principen om att inte applicera
lagstiftning retroaktivt. Det saknas
fortfarande viktig praxis kring hur det
allmännas medel ska prioriteras i de
fall där verksamhetsutövare och fastighetsägare inte kan hållas ansvariga för
100 procent av föroreningen.
Bör ansvaret förändras?
– Tillsynen av förorenad mark är redan i
dag tämligen skarp. Mycket långa tidsperspektiv används och de acceptabla
risknivåerna som är praxis är långtgående om man jämför med många andra
delar av samhället, så en skärpning vore
svår att motivera. Om något bör förändras så bör tempot i åtgärderna ökas, vilket inte kan göras utan större kostnader
för staten om inte lagen ändras så att
marknaden får en större del av ansvaret.
Saknas viktig praxis?
Hur kan ansvaret förtydligas?
– De förändringar som skett i miljöbalken och rättspraxis har till viss del satt
principen om att förorenaren betalar
ur spel och skjutit över ansvaret på exploatörer och det allmänna. Huruvida
detta är rimligt är en värderingsfråga
men det är ett uppenbart frånsteg från
grundtankarna i miljölagstiftningen,
– Till viss del kan tydligare vägledning
från Naturvårdsverket hjälpa till att reda
ut situationen om hur det allmännas resurser ska fördelas. Om någon förskjutning av ansvaret från exploatörer till
förorenare ska ske måste troligen ny
lagstiftning till.
Når vi en fossiloberoende
fordonsflotta till 2030?
Fordonssektorn är en av de största utmaningarna för Sveriges gröna omställning och
förknippas med svårföränderliga beteenden. I höstas kom utredningen om en fossiloberoende fordonsflotta som pekar ut vägen framåt. Men utredningen är hårt kritiserad
och huvudsekreteraren Per Kågeson hoppade av under arbetets gång.
Går det att förändra bilism och transporter i den takt som många hoppas?
Av Daniel Boman
Ja
– Nya tekniska lösningar och nya
värderingar och livsmönster kommer
nu på bred front. Jag tror att det kommer att göra det möjligt att ställa om
transportsystemet fortare än vad jag
och många med mig tidigare trott är
möjligt.
Tekniska genombrott och stora samhällsförändringar tenderar att ske
senare än vad många tror, men när de
sker så är förändringen snabbare än vad
man gissat. Vi ser nu att Sverige och
världen är på väg in i något helt nytt.
säger Lars Nilsson,
miljödirektör på Trafikverket.
Hur har omställningen hanterats
de senaste åren tycker du?
– Tio år tillbaka hade Sverige EU:s
absolut sämsta fordonsflotta ur ett
klimatperspektiv. Nu ligger vi i mitten
av fältet och utsläppen av koldioxid
från nya bilar har minskat markant.
Samtidigt har andelen förnyelsebara
bränslen ökat. Så inom detta område
har nationella och EU-baserade insatser
gjort stor nytta.
Det som har varit svårare är omställningen på transportsystemsnivå, här behöver hastigheten öka i omställningen.
Vad är viktigast för att det ska ske?
– Mycket fokus är nu på den tekniska
utvecklingen, framförallt av personbilen. Och det är viktigt. Men det är
ännu viktigare att vi börjar arbeta med
systemfrågorna, framförallt stadens
transporter och de långväga godstransporterna. Det är tunga system som
inte ändras över en natt. Vi behöver
attraktiva och tillgängliga städer utan
bilberoende och nya gods- och logistiklösningar om målet ska nås. Vi behöver
ett samhällsbyggande där transporter
integreras bättre i diskussionen kring
bostäder, arbetsplatser, handel och
kultur.
Hur viktigt är det att ställa om for­
donssektorn för att nå klimatmålet
2050?
– Fordonsutvecklingen är positiv och
jag ser nya genombrott som möjliga
exempelvis genom mer eller mindre
elektrifierade fordon, HCT-transporter
och nya busskoncept. Samtidigt är
det kanske viktigare just nu att bygga
samhällsstrukturer som fungerar i ett
2050-perspektiv eftersom det är detta
arbete som tar längst tid.
Vilken typ av fordonsflotta vill du
se om 15–20 år?
– Ökad elektrifiering och nya, lätta
material kan minska energibehovet ytterligare. Bättre bussar, tåg och fartyg
kan göra att fler kan välja bort bilen
och lastbilen. Samtidigt är inte Sverige
enformigt. Många kommer att behöva
bilen i lika stor utsträckning som i dag
och många kommer inte ha råd att
köpa elbilar om 15-20 år. Därför tror
jag även på energieffektiva personbilar och lastbilar som går på flytande
bränslen. Jag tror på elbilen och elbussen i staden samt dieselbilen på HVObränslen eller etanoldrivna ottofordon
på landsbygden.
Finns det något land som lyckats
bättre i frågan än Sverige?
– Norge håller just nu på att inför stadsmiljöavtal och stadsmiljöprogram med
tydliga incitament för kommunerna att
utveckla städerna mot bättre tillgänglighet med gång, cykel och kollektivtrafik samt minskad biltrafik. I Danmark
säljs de mest energieffektiva personbilarna i hela Europa. Hybridisering och
elektrifiering av busstrafiken har kommit längre i andra länder än i Sverige,
exempelvis London.
l
MiljöRapporten
Nej
– Det är för kort tid med tanke på de
ganska långa ledtiderna för utbyggnad av biodrivmedelsproduktion och
utbyte av fordonsparken. Att förändra
tätorterna med avseende på bebyggelsetäthet, handelsmönster och distributionssystem tar också lång tid.
säger Per Kågeson,
filosofie doktor i
miljösystemanalys.
i tunga fordon som tankar från egna
depåer eller ett fåtal mackar. Sverige
borde för länge sen ha satt in kraftfulla
styrmedel i syfte att stödja energieffektiva fordon. Hållbara städer med goda
förutsättningar för cykling och kollektivtrafik är ett annat viktigt område som
försummats.
Vad är det största hindret?
– Det finns många hinder. Utvecklingen av elfordon och förnybara
drivmedel går långsammare än vad
förespråkarna förutspått. Beteendeförändringar kommer nästan alltid stegvis
och i långsam takt. Otydliga, svaga
och ibland felriktade styrmedel är ett
problem. Ekonomisk tillväxt och snabb
befolkningstillväxt kan också försvåra.
Hur har omställningen hanterats
de senaste åren tycker du?
– Sverige har haft för stort fokus på
gas- och etanolbilar vilket lett till höga
kostnader och onödigt hög bränsleförbrukning. Det hade varit bättre att
satsa på högre grad av låginblandning
av biodrivmedel i både bensin och diesel. Högre inblandning i diesel börjar
nu ta fart men missgynnas skattemässigt. Ren etanol och biogas passar bäst
MiljöRapporten
l
Hur viktigt är det att ställa om
fordonssektorn för att nå klimat­
målet 2050?
– Riksdagens vision om att den
svenska energiförsörjningen inte ska
ge upphov till några nettoutsläpp 2050
förutsätter att alla sektorer kommer
nära noll, alternativt att Sverige finansierar kompenserande klimatåtgärder i
andra länder. För att transportsektorn
ska klara sin del av uppgiften krävs att
den nått ungefär halvvägs till 2030.
Först nu är vägtrafiken tillbaka på 1990
års utsläppsnivå så det mesta återstår.
Vilken typ av fordonsflotta vill du
se om 15-20 år?
– Det mesta talar för att den lätta fordonsflottan kommer att växa i takt med
befolkningen men inte snabbare, alltså
en stagnation på dagens nivå. Jag tror
på en blandning av fordonstyper och
drivmedel. Laddhybriderna har förutsättningar att mer än halvera bränsleförbrukningen och för personbilar
kommer bensin och diesel med ökad
inblandning av biodrivmedel att vara
det vanligaste komplementet till el. För
tunga fordon kommer vi troligen att få
se en viss elektrifiering från ledningar
samt användning av biodiesel, LNG/
LBG och etanol. Det är oerhört viktigt
att alla fordon blir energieffektiva eftersom biodrivmedel är en begränsad
resurs.
Finns det något land som lyckats
bättre i frågan än Sverige?
– Det är svårt att utpeka något enskilt
land, men Storbritannien beskattar fordon och drivmedel på ett bra sätt.
Frankrike och Norge har infört bonusmalus, vilket beskattar högförbrukande
bilar och premierar de med låga utsläpp. Många städer i bland annat
Schweiz, Tyskland, Nederländerna och
Frankrike har arbetat framgångsrikt
med stadsplanering och innovativa former för kollektivtrafik samt bra cykelinfrastruktur.
Är nyttan med gröna
jobb överdriven?
Ja
– En sådan strukturomvandling leder
främst till undanträngningseffekter där
nya sektorer växer på bekostnad av
andra. Jag ser inget som tyder på att
gröna jobb skulle leda till en nettoeffekt av nya jobb. Snarare ser jag en risk
för ett stort bakslag om vi får en politik
som vill skapa så kallade gröna jobb
utan att efterfrågan på dem först utreds
ordentligt.
De gröna jobben innebär inte heller
per automatik att miljöpåverkan minskar. De kan leda till att de mindre miljövänliga verksamheter flyttar utomlands
och leder till större miljöbelastning än
när de fanns i Sverige.
Hur ser du på gröna jobb som åt­
gärd i finanskrisens spår?
– De är naturligtvis inte mer viktiga än
andra jobb. Jobb har vi för att kunna
konsumera det vi vill ha. Vill vi ha
gröna produkter och tjänster kommer
ju naturligtvis fler att arbeta med att
producera sådana. Om det nu skulle
visa sig att vi i Europa är väldigt bra på
att producera vindkraftverk, solceller,
VA-system och liknande, då kommer
naturligtvis dessa sektorer att växa.
Men att kommendera fram detta är nog
utsiktslöst. I grunden måste Europa
bli konkurrenskraftigare på något eller
säger Runar Brännlund,
professor i nationalekonomi
vid Umeå universitet.
några områden, och det kan ju förstås
vara på miljöteknikområdet. Men för
att det ska hjälpa Europa ut ur det
ekonomiska moraset måste det finnas
någon som vill köpa produkterna.
Hur tydligt är det vad som menas
med gröna jobb?
– Eftersom det är modernt att vara grön
så kommer alltfler verksamheter att vilja
definiera sig som gröna, vilket i slutändan innebär att de flesta jobb är
gröna. Ett bra exempel är den järnmalmspellets som LKAB producerar.
De kallar den ”green pellets”. Att man
kallar den för grön innebär att det krävs
betydligt mindre energi att framställa
stål från denna produkt än från den pellets som konkurrenterna producerar.
Enligt min mening är samtliga jobb lite
gröna och lite bruna. All produktion av
varor och tjänster innebär miljöpåverkan. Vi behöver stål för att bygga ett
vindkraftverk, vi behöver aluminium
för att bygga en solpanel, vi behöver
lithium för att producera batterier, och
avfallsarbetarna behöver energi till
sina maskiner. Att då definiera stål-,
aluminium-, och lithiumproduktion som
bruna och produktion av vindkraftverk,
solpaneler, och batterier som gröna blir
mest fånigt.
Hur ser du på de siffror gällande
potentiella gröna jobb som brukar
nämnas?
– Jag tror att de är överskattade. Sett
över tid är arbetslösheten relativt
konstant och jag har svårt att se att det
finns massa människor som kan tillsätta
uttänkta gröna arbeten. Gröna jobb
bygger huvudsakligen på att andra sektorer minskar.
Kan gröna jobb motverka sitt syfte?
– En motsättning är att ju mer utsläpp,
buller och så vidare vi har, desto större
resurser måste vi lägga på att skydda
och återställa miljön, vilket betyder fler
gröna jobb. Jag skulle kunna tänka mig
att målet borde vara att vi får mindre
gröna jobb, sett ur denna aspekt.
Är det inte bra att konventionella
jobb ställs om till mer miljöanpas­
sade, även om det inte innebär
nya jobb?
– De som sätter stor tilltro till gröna
jobb har vänt på frågeställningen.
Fokus borde istället vara en god miljö,
vilket i sin tur kan leda till gröna jobb.
Men att sätta siffror och mål för gröna
jobb riskerar att slå ut verksamheter vi
har i dag.
l
MiljöRapporten
Miljö- och klimatsatsningar lyfts ofta fram som en bidragande lösning till den ekonomiska krisen i Europa, där siffror från EU-kommissionen pekar på att fem miljoner
gröna jobb kan skapas fram till år 2020 bara från energieffektiviseringar och den förnybara sektorn. De gröna jobben kritiseras dock för att inte vara nya jobb och även nyttan
för miljö och ekonomi ifrågasätts. Är förhoppningarna för högt ställda?
Av Daniel Boman
Nej
säger Kristian Skånberg,
hållbarhetsekonom på
TCO.
– Omställningen mot ett hållbart samhälle är det stora framtidsprojektet. Ska
det lyckas måste alla jobb bli ”green decent jobs” som FN-organet ILO slog fast
i somras. Nyttan med en sådan utveckling är såväl ekologisk, och social som
ekonomisk. Grönare jobb ska trygga
försörjningen av förnybara naturresurser, och därmed mänsklig hälsa. Det ska
ske med hjälp av bland annat förbättrad
energi- och resurseffektivitet, vilka är
nyckelfaktorer till ekonomisk utveckling,
som ger bättre sociala villkor.
Den globala ekonomin behöver dessutom en investeringsinjektion. För
att nå ekonomisk hållbarhet behöver
vi investera i sådant som säkrar att vi
hamnar inom de ekologiska hållbarhetsgränserna, men också ovanför det sociala
hållbarhetsgolvet. Jobb med bra villkor
ger en friskare befolkning med ökad
köpkraft. Sådana satsningar ger oss möjligheter att nå FN:s nya hållbarhetsmål.
använda ”det nya” på rätt sätt. Det
handlar om att utveckla alla jobb. Det
handlar minst lika mycket om beteendeförändringar som ny teknik – mindre
slit och släng, och mer av systemtänkande. Detta innebär krav på vidareutbildning och leder till intressantare
jobb i en både fysiskt och psykiskt
bättre arbetsmiljö.
fastighetsförsäljningar och rutavdrag
för solcellsinstallationer.
För näringslivet gäller att inte bara följa
regelverken, eftersom omställningen
då går långsamt. Att skapa gröna jobb
handlar även om inställning och förmåga att se nya affärsmodeller.
Hur många arbetstillfällen handlar
det om?
– Jag tror man ska prata om djupgröna
jobb som tar fram lösningar som andra
kan använda, till exempel miljöteknikföretag som möjliggör energieffektiviseringar. Många företag och branscher
vill ju klassa sig som gröna. Men ska
vi nå långt gäller det att förstå att vissa
branscher kommer utveckla tekniken,
sedan gäller det att alla andra börjar
använda den miljöbättre tekniken och
bete sig hållbart.
Var ser du den främsta potentia­
len för gröna jobb?
Vad krävs för att gröna jobb ska
få största möjliga genomslag?
– Satsningar inom de sektorer som
ska möjliggöra för alla andra sektorer
att bli förnybart baserade samt energi- och resurseffektivare är givetvis
viktigast. Ska hållbarhetsomställningen
lyckas måste alla sektorer ta till sig och
– Långsiktiga genomgripande politiska
beslut och en kombination av piska
och morötter för hushåll och företag.
Drivkrafter kan vara utsläppsregler för
nya fordon, höjd bränsleskatt, krav
på uppnådda energideklarationer vid
MiljöRapporten
l
– Varje extra investerad miljard ger runt
1 000 jobb och Sverige behöver återgå
till de investeringsnivåer, runt 25 procent av BNP, som vi haft i andra större
omställningsperioder. Hur många gröna
jobb som skapas beror i slutändan på
ambitionsnivån från politiker och näringsliv. Och vi har aldrig haft bättre förutsättningar att göra detta än nu – det är
billigt att låna, det finns mycket folk som
inte vill något hellre än att få ett jobb.
Hur tydligt är det vad som avses
med gröna jobb?
Hur ser du på kritiken att gröna
jobb inte är nya jobb?
– Delvis är det sant, att omställningen
handlar om att gamla jobb blir gröna.
Men en sådan omställning driver på
den djupgröna sektorn som då kan
växa. Dessutom leder resurssnålare
och effektivare verksamheter till att företagen frigör resurser som kan användas till annat hållbart.
Är det rätt att länsstyrelser
tar tillbaka miljötillsynen?
Ja
– Det viktigaste är att tillsynen bedrivs
rättssäkert, likvärdigt och effektivt.
I vissa fall är det mest optimalt med
regional tillsyn och i vissa fall med kommunal tillsyn. Länsstyrelsen behöver för
varje fall undersöka och bedöma förutsättningarna för en effektiv tillsyn och
tillsynsvägledning hos så väl kommunen
som länsstyrelsen och därefter fatta sitt
beslut.
Vilka ser du som de främsta hin­
dren mot god kommunal tillsyn?
– Forskningsprogrammet Effektiv miljötillsyn visar att variationen i tillsynens
omfattning, inriktning och utförande är
stor mellan kommunerna.
Enligt vår mening kan de argument som
utredningen om länsstyrelsers tillämpning av miljöbalken tar upp, som att öka
storleken på de enheter som tillämpar
lagstiftningen, användas för att generellt
argumentera för större enheter som bedriver tillsyn enligt miljöbalken.
Vi ser inga tydliga skäl som talar för att
de större enheterna som ska bedriva
tillsyn enligt miljöbalken behöver vara
statliga, de skulle även kunna utgöras
av större enheter i kommunal regi,
exempelvis kommunalförbund eller
landsting.
De senaste tio åren har trenden varit att kommunerna sköter miljötillsynen som ursprungligen låg hos länsstyrelserna. Men nu återtar allt fler länsstyrelser tillsynen efter
kritik som att kommunerna gör olika i sin tillsyn, kommunpolitiker påverkar tillsynen
och att små kommuner har små resurser för tillsynsarbetet. Samtidigt hävdar andra att
den viktiga kompetensen finns på kommunerna.
Av Daniel Boman
säger Martin Påhlman, chef för
Naturvårdsverkets tillsynsvägledningsenhet.
Varför har länsstyrelser nu börjat
ta tillbaka miljötillsynen?
– På grund av skärpta krav i miljötillsynsförordningen på att kontinuerligt
följa upp och utvärdera överlåten tillsyn, vilket leder till att brister i tillsynen
uppmärksammas samt visar om förutsättningarna för överlåtelse inte längre
är uppfyllda. Dessutom ska, enligt de
nya kraven, tillsynsmyndigheten återkalla överlåtelsen om förutsättningarna
enligt gällande lagstiftning inte längre
finns.
Hur ser kompetensen för miljötill­
syn ut på länsstyrelserna?
– Vi har inte detaljerad kunskap om
länsstyrelsens kompetens i dag men det
ställs högre krav på de operativa tillsynsmyndigheterna än vad som gjordes när
de äldre överlåtelsebesluten fattades.
Detta delvis på grund av EU-lagstiftning,
men även de nationella reglerna genererar högre krav vad det gäller resurser,
kompetens och kontinuitet.
Nej
Man får dock väga för- och nackdelar
mot varandra i frågan.
Majoriteten av all miljöfarlig verksamhet
utgör anmälningspliktig verksamhet eller sådan verksamhet som varken behöver tillstånd eller anmälan. Av det följer
att kommunala tillsynsmyndigheter har
ett stort ansvar för en väl fungerande
tillsyn över miljö- och hälsofarlig verksamhet.
– Kommunernas miljöinspektörer gör
överlag ett mycket bra jobb i dag. Det
är effektivt att kommunerna som har
kompetens även tar ansvar för tillsynen
för större verksamheter. Ansvaret för
tillsynen har bidragit till kommunernas
höga komptens inom miljöområdet och
är en av orsakerna till att svenska kommuner och företag är föredömen och
världsledande inom miljöområdet.
Blir inte tillsynen generellt bättre
av lokalkännedom och närhet till
verksamheterna?
Vilket mandat har länsstyrelserna
att göra det?
– Vi ser naturligtvis fördelar med att den
kommunala nämnden bedriver tillsynen. Tillsynen gynnas av lokalkännedom och närhet till verksamheterna.
Dessutom kan det vara lättare för medborgarna att anmäla störning från en
verksamhet om det är kommunen som
är tillsynsmyndighet. Det är dock viktigt
att väga de olika aspekterna mot varandra för att se när tillsynen bedrivs mest
effektivt.
Finns det risk att kommunernas
kompetens inom tillsynsområdet
utarmas?
– Det finns en risk att kommunerna tappar den breda kompetens de har idag.
l
MiljöRapporten
– Jag menar att lagstiftningen inte ger
grund för att som nu i ett län göra en
egen tolkning av ansvarsfördelningen
mellan kommunernas respektive länsstyrelsens tillsyn. Det ligger inte i linje
med miljötillsynsutredningen från 2004
och översynen av statlig regional förvaltning.
Hur ser tillsynskompetensen på
länsstyrelserna ut?
– Precis som bland kommunerna varierar kompetensen såväl inom som
mellan länsstyrelserna. Det viktiga för
oss är att länsstyrelserna verkligen avsätter kompetens och tillräckligt med
resurser för sina huvuduppgifter istället
för att åta sig mer. Det är då viktigt för
MiljöRapporten
l
säger Ann-Sofie Eriksson,
sektionschef på Sveriges
Kommuner och Landsting.
kommunerna att länsstyrelserna hinner
med tillsynsvägledning. För just länsstyrelsen i Skåne har de exempelvis
ett stort antal ärenden inom natur och
miljö som legat längre än två år. Jag
anser att staten har fullt upp med sitt
ansvar för lagstiftning, vägledning och
prövning. Om det är något som länsstyrelsen ska satsa på istället för att ta
över tillsyn som kommunerna redan
utför vore att minska sina handläggningstider för miljöprövningsärenden
och förbättra vägledningen så att den
operativa tillsynen i kommunerna kan
bedrivas effektivare.
Varför har länsstyrelser nu börjat
ta tillbaka miljötillsynen?
– Jag funderar på om det är oklara styrsignaler från Naturvårdsverket kring
de skrivningar som finns om dessa
frågor. De fall som har varit uppe har
gällt övertagande av tillsyn i kommuner
med mycket hög komptens inom miljöområdet så jag kan inte se att just dessa
förändringar skulle vara av behov.
Hur ser du på de problem som må­
las ut med kommunal tillsyn?
– Jag tycker inte att den kommunala
tillsynen är ett problem utan anser att
kommunerna gör ett mycket bra jobb.
Närhet till tillsynsobjekten ger möjlighet att agera snabbt vid problem vilket
är bra både för företagen och de som
störs. Kopplingen till det kommunala
näringslivet ger större möjligheter till
att företag lokaliseras till lämpliga platser och att företagen kan få snabb information om vad som krävs vid nyetableringar. Naturligtvis går det att hitta
brister inom ett så stort område som
miljötillsynen oavsett vilken myndighet
som utövar tillsynen. Inom miljöområdet ger lagstiftningen möjlighet för små
kommuner att samverka med grankommuner eller att köpa in den expertkompetens som man eventuellt inte har
själv. Om det däremot är så att det
finns återkommande problem som visar
att någon kommun inte sköter sitt uppdrag stödjer vi att man tar tillbaka tillsynen efter en tydlig dialog med kommunen och med välgrundade beslut. Men
att tro att statlig tillsyn inte skulle innebära brister i enskilda fall är inte realistiskt.
MiljöRapporten Direkt
Information och analyser varje vardag, direkt till din mobil, dator eller surfplatta. Sveriges ledande omvärldsbevakning inom hållbarhet gör att du hänger
med i besluten från regering, EU, myndigheter och departement. Dessutom
får du nyheter om vad andra företag och organisationer gör inom hållbarhet.
Tidningen MiljöRapporten
Analyser, intervjuer med experterna och praktiska råd kring hållbarhetsarbete.
I 25 år har MiljöRapporten varit ett viktigt verktyg för miljö- och hållbarhetsproffs.
För prenumeration och information om de ledande utbildningarna och
seminarierna inom miljö och hållbarhet, gå till www.miljorapporten.se.