1. No category

LINKÖPINGS UNIVERSITET
Institutionen för kultur och kommunikation
Litteraturvetenskap
Kandidatuppsats
Esoteriska hemsökelser
Esoteriska motiv i Selma Lagerlöfs Löwensköldska ringen
VT 2015
Författare: Niclas Garplind
Handledare: Marie Berglund
1
Innehåll
Inledning.................................................................................................................................................. 3
Syfte .................................................................................................................................................... 3
Frågeställningar ................................................................................................................................... 4
Material ............................................................................................................................................... 4
Teori .................................................................................................................................................... 5
Esoterism ......................................................................................................................................... 6
Ekokritik .......................................................................................................................................... 8
Begreppsförklaringar ....................................................................................................................... 8
Tidigare forskning ................................................................................................................................. 10
Analys.................................................................................................................................................... 12
Korrespondenser................................................................................................................................ 12
Föreställningar och förmedlanden ..................................................................................................... 16
Naturen .............................................................................................................................................. 19
Transmutationsupplevelsen ............................................................................................................... 22
Avslutande diskussion ....................................................................................................................... 26
Litteraturlista ......................................................................................................................................... 29
2
Inledning
Själv har jag alltid haft en dragning åt det mystiska, åt gammal folktro på spöken och
naturmakter, som ju också har visat sig i mitt författarskap. Fordom har jag trott, att denna
dragning endast var av estetisk art, men sedan har jag tänkt mig, att det var nog tecken till,
att jag bar inom mig religiösa behov, som drevo mig att söka mig fram på dessa vägar. 1
Detta skrev Selma Lagerlöf i ett brev till sin vän Stella Rydholm år 1921. För alla som är
insatta i Lagerlöfs författarskap är återkommande religiösa och övernaturliga teman och motiv
i hennes författarskap en självklarhet. Att hon sedan under den senare delen av sitt liv även
hade en genuin tro på det övernaturliga och på någon slags existens efter döden framkommer i
ett flertal studier om henne och hennes relation till det spirituella. 2 I synnerhet har det
framkommit att hon fann en särskild dragning till de i hennes samtid populära
idéströmningarna teosofi och spiritism. 3 I samma brev som citerades ovan skriver hon:
Jag hade väl varit teosof eller spiritist för längesedan om jag någonsin hade haft några
erfarenheter, några bekantskaper med Högre Världar. Men det enda, som jag säkert har
erfarit har varit den poetiska institutionen. 4
Lagerlöfs relation med det spirituella och det mystiska har alltså fått en plats i hennes liv i
litteraturen. Med denna vetskap kan hennes författarskap vid den tiden då det spirituella fick
en tydligare plats i hennes liv få en helt ny innebörd för läsaren. Övernaturliga och mystiska
fenomen i berättelserna har plötsligt en annorlunda innebörd än vad de har om de endast läses
som estetiska eller tolkas som allegoriska.
Syfte
Berättelsen Löwensköldska ringen (1925) är just en sådan berättelse. Det är på många sätt en
klassisk spökhistoria som behandlar ett gengångartema och som alltså tar upp det spirituella
konceptet om ett liv efter döden. Hur denna gengångare efter sin död tycks påverka den
jordiska världen och de levande människorna är en viktig aspekt av berättelsen. Denna
uppsats kommer att behandla huruvida gengångaren i fråga är riktig och faktiskt har en
påverkan på den jordiska världen eller om det bara är romanens karaktärer som föreställer sig
att händelserna omkring dem är ett verk av denne. Med andra ord kommer gengångarens
påverkan på jorden och hur denna tycks manifesteras för berättelsens karaktärer, och om detta
1
Selma Lagerlöf, Brev: 2, 1903 – 1940, Lund: Gleerup, 1969, s. 188
Mattias Fyhr, ”Esoterism i Selma Lagerlöfs En herrgårdssägen”, i Förborgade tecken: esoterism i västerländsk
litteratur, red. Per Faxneld & Mattias Fyhr, Umeå: H:ström – Text & Kultur, 2010, s. 79 - 81
3
Erik Eliasson, ”Om Selma Lagerlöf och teosofien”, Ord och bild. Nr 60, 1951 & Erik Eliasson, ”Om Selma
Lagerlöf och spiritismen”, Lagerlöfstudier 4, 1971
4
Lagerlöf 1940, s. 188
2
3
bara är i deras huvuden eller någonting som verkligen händer, vara mest framstående i
analysen. Detta kommer göras ur ett esoteriskt perspektiv med Antoine Faivres definition av
begreppet som utgångspunkt. Utöver hur gengångaren framställs och upplevs genom
Löwensköldska ringen så kommer även andra företeelser i berättelsen såsom karaktärernas
relation till Gud och Bibeln tolkas ur ett esoteriskt perspektiv.
Frågeställningar
Utifrån uppsatsens syfta att analysera esoteriska motiv i Löwensköldska ringen är de
frågeställningar som ska besvaras:
Vilka esoteriska inslag, enligt Faivres definition av begreppet, kan uttolkas i Selma Lagerlöfs
berättelse Löwensköldska ringen?
Hur gestaltas dessa inslag och hur kan de tolkas?
Är de övernaturliga händelser av esoterisk art som sker i Löwensköldska ringen sådana som
verkligen inträffar eller är de föreställningar från karaktärerna?
Material
Som tidigare nämnt är det verk som kommer att behandlas i denna uppsats Löwensköldska
ringen. Huruvida detta verk är en roman eller en novell kan vara svårt att definiera, den följer
inte de karaktäriska som oftast förknippas med noveller samtidigt som den är något för kort
för att den med självklarhet ska kunna benämnas som roman. Således kommer verket härmed
benämnas berättelse i likhet med vad Lars Ulvenstam gör i boken Den åldrade Selma
Lagerlöf. 5
Denna berättelse är del i en trilogi som kallas Löwensköldscykeln. Utöver Löwensköldska
ringen så består trilogin av romanerna Charlotte Löwensköld (1925) och Anna Svärd (1928).6
Ursprungligen publicerades Löwensköldska ringen som följetång i Bonniers veckotidning
med start 1924. Senare i maj 1925 publicerades en något omarbetad version i bokform. Det är
den omarbetade versionen från 1925 som kommer att behandlas i denna uppsats.
Berättelsen utspelar sig under 1700-talet och följer olika människor i Bro socken i
Bohuslän. Handlingen är uppbyggd runt en av Karl den tolftes karolinska generaler som
kallas general Löwensköld och senare i berättelsen även Starke-Bengt. Titeln syftar på den
ring som denna general fick av Karl XII och som han värderade mycket högt under sin livstid.
5
Lars Ulvenstam, Den åldrade Selma Lagerlöf: En studie i hennes Löwensköldscykel, Stockholm: Bonnier,
1955, s. 13
6
Gunnel Weiden, Helgon och gengångare: Gestaltningen av kärlek och rättvisa i Selma Lagerlöfs diktning,
Lund: Gleerup, 1964, s. 276
4
Efter sin död begravs generalen med ringen men den stjäls tidigt i berättelsen av en bonde vid
namn Bård Bårdsson. Denna bonde faller offer för en stor mängd olyckor efter stölden där
hans hus bränns ned, hans fru tar livet av sig och han själv slutligen insjuknar och dör. Dessa
olyckor anser han och hans fru vara straffet för stölden av ringen och de säger att det var
generalen som efter sin död såg till att alla dessa olyckor föll över dem.
Efter Bård Bårdsson och hans frus död får man följa hur olika människor försöker få tag på
ringen. Vissa, som prosten och general Löwenskölds son ryttmästar Löwensköld, försöker
återföra ringen till dess rätta ägare medan andra, som Bård Bårdssons son Ingilbert Bårdsson,
försöker få tag i ringen i syfte att sälja den. Detta leder till att ett flertal människor dör,
antingen via det som anses vara general Löwenskölds gengångares hand, eller genom att
dömas till döden anklagade för stöld. Rättegången där de karaktärer som senare avrättas för
stöld döms är en viktig del i berättelsen och även ett centralt avsnitt i denna analys. Denna
rättegång består i att de anklagade, som kallas Ivansönerna eller Olsbykarlarna, kastar tärning
och genom något som delvis anses vara Guds påverkan på jorden och delvis general
Löwenskölds gengångares påverkan på jorden visar tärningarna vem som är skyldig och
oskyldig. Trots att de anklagade alla får det högsta möjliga kastet, vilket av de flesta anses
tyda på att de samtliga är oskyldiga, döms de alla till döden då resultatet av kasten tolkas som
att alla är skyldiga.
Efter att ringen har varit försvunnen i många år, vilket har lett till att general Löwenskölds
gengångare tycks hemsöka ett hus där ringen utan de boendes där vetskap har befunnit sig,
finner man slutligen ringen och lägger tillbaka den i general Löwenskölds grav.
Teori
Som framgått ovan är det genomgående perspektivet i denna analys det esoteriska utifrån
Antoine Faivres definition av begreppet. Detta avsnitt kommer ge en kort förklaring av
begreppets betydelse och de olika esoteriska komponenter som kommer att vara grunden för
analysen. Även om dessa definitioner och begreppsförklaringar kommer att vara
grundläggande för analysen kommer de inte att följas slaviskt i analysen utan snarare utgöra
en bas för hur analysen av Löwensköldska ringens esoteriska motiv kan förstås. Bland annat
är avsnittet av analysen som behandlar naturens roll som esoteriskt fenomen benämnt
”Naturen” istället för ”Den levande naturen” som denna komponent kallas i Faivres
definition. 7
Utöver det esoteriska perspektivet så kommer även det ekokritiska perspektivet användas i
7
Antoine Faivre, Esoterismen. Furulund: Alhambra, 1992, s. 14
5
det tidigare nämnda avsnittet ”Naturen”. Således kommer en förklaring av begreppet samt av
för analysen relevanta troper förekomma nedan.
Esoterism
Esoterism är ett diffust och svårdefinierat begrepp. Det kan lätt föra tankarna till saker som
hemliga läror eller sällskap och förborgade kunskaper. Även om detta inte är någon helt och
hållet felaktig definition så är det inte det som Faivre talar om och således inte heller den
definition som kommer att användas i denna uppsats. Faivres definition innebär snarare att
begreppet esoterism har fler än en betydelse. 8 Att esoterism används som ett slags
parablybegrepp för diverse andliga och religiösa åskådningar är även det vanligt
förekommande. Även om vissa av de andliga åskådningar som inryms begreppet skulle kunna
definieras som esoteriska används det ofta alltför brett vilket medför risken att man kan
inkludera vilka alternativa livsåskådningar som helst under definitionen och berövar
begreppet dess mening. 9
Esoterism bör inte ses som ett tydligt konkret ämne utan snarare som ett sätt att tänka. Det
gäller att undersöka verk eller livsåskådningar som genom historien har benämnts som
esoteriska och senare i historien som esoterism och finna gemensamma nämnare för att kunna
få fram en klar definition av begreppet. 10
Den definition som Faivre har kommit fram till och som således är den definition jag
kommer att använda mig av i denna uppsats säger att det finns fyra grundläggande
komponenter för att ett verk eller en åskådning ska kunna definieras som esoteriskt:
1. Korrespondenser – Allt i universums synliga och osynliga delar är sammanbundet av
korrespondenser som döljs bakom tecken och symboler som måste upptäckas och tolkas för
att man ska få insikt om universum och dess hemligheter. Dessa korrespondenser kan ta sig
form i två olika varianter: korrespondenser mellan den synliga och osynliga världen samt
korrespondenser mellan den naturliga världen och den himmelska världen. Exempel på den
första varianten kan man se i astrologin som anser att de sju planeterna (i den osynliga
världen) korresponderar med de sju metallerna eller människans kropps olika delar (i den
synliga världen). Det finns även korrespondenser mellan heliga skrifter, exempelvis Bibeln
8
Faivre 1992, s. 5
Faivre 1992, s. 3
10
Faivre 1992, s. 4
9
6
och Koranen, och naturen samt historien. Det ges alltså insikter om naturen och
mänsklighetens verksamhet under hennes tillvaro genom att studera de heliga skrifterna. 11
2. Den levande naturen – Naturen är en plats fylld av uppenbarelser och hemlig visdom som
bör läsas och tolkas. Den iakttagna naturen kan uppfattas som levande och bebodd och
genomfaren av ett ljus eller en osynlig eld. Genom att läsa och tolka den hemliga visdom och
de uppenbarelser som döljs i naturen kan man uppnå gnosis (begreppet kommer att förklaras
nedan). Antoine Faivre syftar på naturen som ”den skapade världen”, man kan därför anta att
det är den vilda naturen, alltså vildmarken, som åsyftas när han pratar om naturen i en
esoterisk kontext. 12
3. Föreställningar och förmedlanden – Denna komponent visar på den främsta skillnaden
mellan esoterism och religiös mysticism. Där mystiker försöker få en direkt kontakt med det
andliga strävar en esoteriker efter en indirekt sådan. Det är via föreställningsförmågan och
den levande fantasin som esoterikerna försöker uppnå denna kontakt; föreställningsförmågan
och den skapande fantasin i form av symboler och bilder som används för att uttyda
korrespondenserna. Det är via dessa bilder som esoterikern kan tolka naturen och
korrespondenserna runt omkring vederbörande och genom det uppnå gnosis. Distinktionen
mellan mystisk och esoterisk kontakt är bara av praktisk betydelse då det förekommer mystisk
kontakt med det överjordiska bland esoteriker och esoterisk kontakt med det överjordiska
bland mystiker, mystiska och esoteriska trosföreställningar smälter alltså ofta in i varandra. 13
4. Transmutationsupplevelse – Detta är en andlig process som ofta är själva syftet bakom
esoteriska verksamheter. Det är via gnosis som esoterikern förbereder vägen för denna
transmutation som fungerar som en andra födelse. Vägen som leder till denna andliga
metamorfos, alltså transmutationen, består av de tre stadierna rening, upplysning och
förening.14
Dessa komponenter är vad som enligt Faivre är det grundläggande för att ett verk eller en
verksamhet ska kunna definieras som esoterisk. Det finns även ytterligare två komponenter
som ofta förekommer i esoteriska sammanhang men även om dessa är vanligt förekommande
11
Faivre 1992, s. 13
Faivre 1992, s. 14 - 15
13
Faivre 1992, s. 15-16
14
Per Faxneld, “Inledning: Esoterism, litteratur och definitioner”, i Förborgade tecken: esoterism i västerländsk
litteratur, red. Per Faxneld & Mattias Fyhr, Umeå: H:ström – Text & Kultur, 2010, s. 11
12
7
är de enligt Faivre inte nödvändiga för att någonting ska kunna definieras som esoteriskt.
Dessa komponenter är:
5. Överensstämmelser – Viljan att se alla etablerade religioner som olika gestaltningar av en
och samma högre sanning. 15
6. Överföring – En tradition som följer att den esoteriska kunskapen ska överföras från lärare
till elev i form av initieringsriter eller liknande. 16
Av dessa olika komponenter är det de fyra första nämna huvudkomponenterna som jag
kommer att utgå ifrån och använda mig av i min analys av Löwensköldska ringen som en
esoterisk berättelse.
Ekokritik
Det litteraturvetenskapliga begreppet ekokritik användes till en början under 70-talet av
Western Literature Association som en beteckning på tillämpningen av ekologiska studier på
skönlitteratur. 17 Det var först under 90-talet som begreppet fick en mera ordentlig definition
av Cheryll Glotfelty, han beskrev begreppet som studerandet av relationen mellan litteratur
och den fysiska omgivningen. 18 Vad detta innebär är alltså att ekokritik inte endast är
studerandet av hur människans relation till den naturliga miljön framställs i böcker, vilket är
hur ekokritik till en början främst användes, utan även hennes relation till den av människan
konturerade miljön; en ekokritisk analys kan alltså behandla allt från vildmark och
bondesamhällen till storstäder och människans relation till dessa olika miljöer. 19
Begreppsförklaringar
Här nedan följer förklaringar för olika religiösa tankesätt och begrepp på något sätt relevanta
till begreppet esoterism samt denna uppsats och även förklaringar för två för ekokritiken
relevanta begrepp.
Gnosis
Begreppet gnosis har sitt ursprung i det grekiska språket där det vanligen översätts till
kunskap. Den typ av kunskap som begreppet åsyftar är inte rationell kunskap eller kunskap
uppnådd genom insamlad information utan kunskap av ett annat slag. För att förstå detta
15
Faxneld & Fyhr 2010, s. 11-12
Faivre 1992, s. 19
17
Paul Tenngart, Litteraturteori, Malmö: Gleerup, 2010, s. 154
18
Cheryll Glotfelty & Harold Fromm, The ecocriticism reader: landmarks in literary ecology, Athens: Univ. of
Georgia Press, cop., 1996, s. xix
19
H. Görlin, ”Från ekologi till ekokritik: En skiss över ekokritikens framväxt” i Litteratur och språk, 2009, s. 15
16
8
måste man veta att det grekiska språket delar upp det som vi i samlat begrepp benämner
”kunskap” i mer än ett ord: delvis finns det teoretisk kunskap uppnådd genom reflektioner och
delvis finns det kunskap uppnådd genom direkta erfarenheter. Begreppet gnosis åsyftar alltså
kunskap uppnådd genom direkt erfarenhet. 20
Begreppet är idag främst förknippat med de kristna (av andra kristna benämnda kättare) som
cirkulerade de apokryfiska kristna texterna som idag benämns Nag Hammadi-texterna. Dessa
kristna och de som följde (och fortfarande följer) i deras tradition och delar deras
trosföreställning benämns idag som gnostiker och de trosföreställningar som de följer
benämns gnosticism. Det sätt som dessa gnostiker använde (och använder) begreppet gnosis
på skulle snarare än kunskap kunna översättas som insikt, mer specifikt insikt om självet och
via detta insikt om det gudomliga. 21
Pastoral
Pastoral litteratur syftar på en litteraturgenre som har sitt ursprung i antikens Alexandria och
som kan beskrivas likt följande: all litteratur som framställer landet som en kontrast till det
urbana samt idealiserar det och undviker att framställa de faktiskt förekommande
mödosamma och tuffa verkligheterna med det.22 Genren originerar från den alexandriska
poeten Theokritos poesi som framställde just dessa vackra och idylliska bilder av det lantliga.
23
I grunden är det pastorala en syn på naturen som stabil, strukturerad och av människor
kontrollerad vilken finns till för att den ska användas av just människor som en avslappnande
miljö som en kontrast till det urbana. 24
Vildmark
Vildmark som trop är en framställning av natur som är osmittad av den mänskliga
civilisationen. Denna miljötrop har inte samma kulturhistoriska bakgrund som pastoral
litteratur har utan förekommer som koncept först under 1700-talet. På samma sätt som det
pastorala framställs som en kontrast till det urbana så framställs vildmarken som en kontrast
till det kulturella, alltså det av människan skapade. Vildmarken anses även ha ett nästan
sakramentalt värde som väcker löften om en ny kontakt mellan människa och jorden. 25
20
Stephan A. Hoeller, Gnosticism: New Light on the Ancient Tradition of Inner Knowing, Quest Books, 2002, s.
2
21
Elaine Pagels, The Gnostic Gospels, New York: Random house, cop., 1979, s. 18
Greg Garrard, Ecocriticism, London: Routledge, 2012, s. 37 - 38
23
Garrard 2012, s. 38 – 39 & Theokritos, Thekritos idyller, Stockholm: Bonnier 1929
24
Garrard 2012, s. 63
25
Garrard 2002, s. 68
22
9
Tidigare forskning
Det har forskats mycket kring Selma Lagerlöf och hennes författarskap. Litteraturvetare och
tillika teologiska forskare har behandlat hennes diktning ur ett flertal olika perspektiv, den
som är intresserad av en grundlig genomgång av dessa olika forskningsbidrag om Selma
Lagerlöfs författarskap hänvisas till boken Hemsökelser (2009) av Sofia Wijkmark. 26 Det har
i ett antal olika biografiska verk samt litteraturvetenskapliga analyser av hennes Selma
Lagerlöfs undersökts kring hennes relation med folktro, religion och andlighet.27 En
undersökning om just det direkt esoteriska i hennes litteratur finns dock endast i Mattias Fyhrs
kapitel ”Esoterism i Selma Lagerlöfs En Herrgårdssägen” från boken Förborgade tecken:
Esoterism i västerländsk litteratur (2010) redigerad av Mattias Fyhr och Per Faxneld.28 Där
analyseras Selma Lagerlöfs roman En Herrgårdssägen (1899) ur samma perspektiv som
kommer användas i denna uppsats; nämligen det esoteriska perspektivet med utgångspunkt i
Antoine Faivres definition av begreppet.
Det finns emellertid ett flertal verk om Lagerlöfs litteratur som behandlar det övernaturliga i
hennes diktning. Till exempel finns avhandlingen Helgon och gengångare: Gestaltningen av
kärlek och rättvisa i Selma Lagerlöfs diktning (1964) av Gunnel Weidel där hon skriver om
Selma Lagerlöfs livsåskådning. Där tar Weidel upp spökhistorier som ett sätt för Lagerlöf att
gestalta rättvisan och de oundvikliga konsekvenserna av onda gärningar. Hon gör jämförelser
mellan en typ av övernaturlig tematik i Lagerlöfs diktning och en annan; dessa övernaturliga
teman är legender å ena sidan och spökhistorier å den andra. Där skriver hon att Lagerlöfs
legender har ljus och kärlek som huvudsakliga motiv medan spökhistorier istället har skräck
och vedergällning.29
Även Sofia Wijkmark behandlar övernaturliga och gotiska motiv såsom gengångare i
Lagerlöfs litteratur i avhandlingen Hemsökelser: Gotiken i sex berättelser av Selma Lagerlöf.
I denna avhandling gör Wijkmark jämförelser mellan de två spökhistorierna Karln (1949) och
Löwensköldska ringen. Den stora skillnaden mellan dessa två verk menar Wijkmark är deras
genretillhörighet. Karln framställs som en gotisk roman med gengångartema medan
26
Sofia Wijkmark, Hemsökelser: Gotiken i sex berättelser av Selma Lagerlöf, [diss.] Karlstad, 2009
Christina Forsström och Louise Hultman, ”Från skogsrå till katolska helgon: Andlighet i Selma Lagerlöfs
litteratur”. [Kandidatuppsats] Högskolan i Jönköping, 2008 & Cecilia Samuelsson, "Djävlar, stormar och den
sublima naturen: En undersökning av relationen mellan natur och andlighet i Selma Lagerlöfs Gösta Berlings
saga". [Kandidatuppsats] Uppsala universitet, 2011
28
Per Faxneld & Mattias Fyhr 2010, s 79
29
Gunnel Weidel, Helgon och gengångare: Gestaltningen av kärlek och rättvisa i Selma Lagerlöfs diktning,
Lund : Gleerup, 1964
27
10
Löwensköldska ringen snarare betraktas som en kriminalroman med samma tema. 30
Om Selma Lagerlöfs relation till det religiösa kan man läsa i artiklar som ”Om Selma
Lagerlöf och teosofien” och ”Om Selma Lagerlöf och spiritismen”, båda skrivna av Erik
Eliasson. 31 I den första av dessa använder sig Eliasson av Lagerlöfs brevväxling, främst med
Stella Rydholm. Här framkommer att Lagerlöf flera gånger har uttryckt hennes uppfattning att
levande människor omges av de avlidnas andar. 32 Det framkommer även i ”Om Selma
Lagerlöf och spiritismen” att hon har en viss tro på Gud och odödligheten, även om hon inte
har funnit någon religion som hon vill sluta sig till, och att denna tro på det övernaturliga
hjälper henne växa, medan motsatsen, otro, ”dödar det intuitiva livet”.33
30
Sofia Wijkmark, Hemsökelser: Gotiken i sex berättelser av Selma Lagerlöf, [diss.] Karlstad, 2009
Erik Eliasson, ”Om Selma Lagerlöf och spiritismen”, Lagerlöfstudier 4, 1971 & Erik Eliasson, ”Om Selma
Lagerlöf och teosofien”, Ord och bild. Nr 60, 1951
32
Erik Eliasson 1951, s 265
33
Erik Eliassonn 1971, s 112
31
11
Analys
Denna analys är uppdelad i fyra kapitel där varje avsnitt behandlar en av de fyra
huvudkomponenterna i Antoine Faivres definition av begreppet esoterism. Alla avsnitt är
benämnda efter komponenten i fråga förutom avsnittet som kallas ”Naturen” som behandlar
komponenten ”Den levande naturen”.
Korrespondenser
Den av Faivre definierade esoteriska komponenten korrespondenser behandlar länkarna
mellan kosmos synliga och osynliga delar. De synliga delarna syftar på det som är jordiskt,
materiellt och närvarande för människorna, medan de osynliga delarna är det som behandlas
som himmelskt eller överjordiskt och alltså vid en första blick är bortom det jordiska och
människorna. Länkarna mellan dessa delar av universum menar Faivre har en påverkan på
varandra (såsom ovan så ock nedan), exempelvis kan man se på astrologin som menar att
planeterna i den osynliga världen korresponderar med människors kroppar och personligheter
i den synliga världen. Det finns även korrespondenser mellan naturen och historien och heliga
texter såsom Bibeln, den judiska kabbalan eller Koranen till exempel. Genom att studera de
heliga texterna får esoterikern alltså insikter i den jordiska och mänskliga tillvaron. 34
Tron på en annan verklighet bredvid vår naturliga, jordiska tillvaro har varit en viktig
utgångspunkt i människans olika trosföreställningar och religioner genom tiderna. Denna
verklighet kan betraktas som en annan dimension, en himmelsk, överjordisk värld, eller som
ett dödsrike såsom Hades eller Helvetet.35 Enligt det esoteriska tankesättet korresponderar
alltså föremål och händelser i denna överjordiska verklighet med saker i vår jordiska
tillvaro.36
De övernaturliga företeelserna i Löwensköldska ringen kan betraktas som en variant av detta
korresponderande mellan två olika världar; en jordisk värld där levande människor har sin
tillvaro och en immateriell överjordisk värld där de avlidnas själar finns. I och med att själen
enligt både kristen tro och svensk folktro efter en individs död fortlever i en icke-kroppslig
övernaturlig tillvaro bör general Löwenskölds egenskaper att kunna påverka den jordiska
tillvaron efter sin död ses som en korrespondens mellan den jordiska och den överjordiska
världen. 37 Mer specifikt kan denna kontakt betraktas som en korrespondens mellan general
Löwenskölds själ och dennes vilja att återfå sin ring och skeendena i berättelsen som slutligen
34
Faivre 1992, s. 13
Dick Harrison, Krigarnas och helgonens tid: Västeuropas historia 400 – 800 e.kr., Stockholm: Prisma, 2008, s
258
36
Faivre 1992, s. 13
37
Ebbe Schön, De döda återvänder: folktro om tillvarons gränsland, Stockholm: Prisma, 2000, s 40 & s 16
35
12
leder till att detta förverkligas.
I svensk folktro är saknaden efter någonting som följde med en död individ i graven men
som sedan avlägsnats en av de anledningar som kan finnas till att hemsökelser från
exempelvis gengångare sker. 38 Då det bland karaktärerna i Löwensköldska ringen finns en tro
på övernaturliga fenomen och ett religiöst tankesätt är det enligt deras tro detta som händer;
efter det att Bård Bårdsson och hans fru stjäl ringen från general Löwenskölds lik startar den
följd av olyckor som får de två att tro att general Löwenskölds immateriella själ har en
möjlighet att påverka den materiella världen, vilket han enligt dem även gör. Tron på att det
alltså är general Löwenskölds själs vilja att få tillbaka sin ring och således ställa saker tillrätta,
som skapar en kontakt mellan den jordiska och den överjordiska världen, vilket leder till de
olyckor som drabbar Bård Bårdsson och dennes fru, visar på att dessa karaktärer har ett visst
esoteriskt perspektiv på världen, de förklarar alltså de olyckor som drabbar dem som en
korrespondens mellan den jordiska och den överjordiska världen.
Gengångare i svensk folktro ansågs generellt inte vara våldsamma av sig. Det förekommer
bara i vissa enstaka uppteckningar av spökerier våldsamma företeelser där gengångare har
varit med. 39 I general Löwenskölds fall får han definitivt betraktas som ett av dessa undantag
där gengångare brukar våld för att få sin vilja igenom. Visserligen förekommer det aldrig
något direkt fysiskt våld från hans vålnads sida, men indirekt däremot framställs det i
berättelsen våldsamma skeenden som betraktas som en manifestation av hans vilja.
Exempelvis förklaras det att varje gång Bård Bårdsson har försökt ta sig till Norge i syfte att
sälja generalens ring sker det alltid någonting som hindrar honom; som att hans häst bryter
benen eller att han själv insjuknar. Dessa skeenden betraktas av Bård Bårdsson själv som en
manifestation av generalens vilja att inte bli av med sin ring. Det är alltså hans vilja som
korresponderar med den jordiska världen genom dessa skeenden. I andra fall så tycks det
snarare som att de jordiska företeelser som generalen antyds ha utfört är grundade i en vilja att
utföra hämnd snarare än en vilja att återfå sin ring. Exempelvis den första händelsen som
antyds ha utförts av den döda generalen där Bård Bårdssons hus bränns ned efter att han och
hans fru återvänder från generalens grav där de precis har stulit hans ring. Visserligen kan
nedbrännandet av huset betraktas som den döda general Löwenskölds vilja att få tillbaka
ringen som korresponderar i den verkliga världen via nedbrännandet av huset som ett sätt att
uppmana Bård Bårdsson att återlämna ringen. Men likväl kan det betraktas som generalens
ilska gentemot de två Bårdssonarna och det brinnande huset som en fysisk manifestation av
38
39
Schön 2000, s 110
Schön 2000, s 98 - 99
13
denna ilska samt generalens vilja att hämnas på tjuvarna.
Senare beskrivs det hur Bård Bårdssons blivit offer för ett antal av olika olyckor efter att
han och hans hustru stulit generalens ring:
Under de sista sju åren hade han förföljts av alla tänkbara lidanden och olyckor. Gården
hade brunnit upp, boskapen hade dött av sjukdom eller rivits av vilddjur, frosten hade härjat
på åkern, så att han hade blivit fattig som Job. Till sist hade hustrun blivit så förtvivlad över
alla olyckorna, att hon hade gått i sjön, och Bård själv hade flyttat bort till en fäbodplats,
som var det enda han ännu ägde. 40
Bård själv säger att det var general Löwensköld som var den som såg till att dessa olyckor
inträffade. Det framgår i berättelsetexten aldrig riktigt klart huruvida det är generalen som
spökar, Guds straff som prosten anser att det är, eller helt enkelt slumpmässiga olyckor. Men
den generella attityden hos karaktärerna är att det är general Löwensköld som är
gärningsmannen bakom olyckorna. Detta förstärks av att Bård Bårdssons dotter säger att
”[hon] tycker, att generalen står där borta under granarna” när Bård Bårdsson berättar för
prosten om den stulna ringen. 41 Visserligen skulle man kunna argumentera för att hon bara
tycker sig se vålnaden där på grund av paranoia kommen från hennes egen rädsla för honom.
Att hon efter att ha hört prosten berätta för Bård Bårdsson att hans olyckor är ett straff från
Gud snarare än från general Löwensköld fullständigt ignorerar eventualiteten att det är
generalen som spökar och därför också ignorerar hans vålnad som hon tidigare tyckte sig se
kan också tyda på att vålnaden bara är ett fantasifoster från hennes sida. Detta tillsammans
med faktumet att de tidigare nämnda olyckorna som Bård Bårdsson och hans fru har råkat ut
för aldrig framställs av berättaren som utförda av Löwensköld, utan detta görs endast av
karaktärerna i verket, aktualiserar frågan huruvida dessa händelser verkligen är en
korrespondens mellan den jordiska och överjordiska världen eller om de bara är olyckor som
karaktärerna tillskriver generalen. Det framgår ett flertal händelser som mellan raderna
framställs som general Löwenskölds sätt att få sin vilja igenom, utan att det direkt berättas att
det är vad det handlar om; exempelvis när prosten bestämmer sig för att inte berätta för
ryttmästar Löwensköld, generalens son, om den stulna ringen så öppnar sig porten till hans
hem av sig själv vilket leder till att prosten gör detta ändå:
Men just som prosten sålunda överlade med sig själv, såg han, att grinden, som
stängde infarten till Hedeby, svängde upp helt sakta och blev stående vidöppen.
Det såg rätt märkvärdigt ut, men det finns ju många grindar, som svänger upp av sig
40
41
Selma Lagerlöf, Löwensköldska ringen: Charlotte Löwensköld, Stockholm: Bonnier, 1989, s 22
Lagerlöf 1989, s 28
14
själva på det där sättet, om de inte är ordentligt stängda, och prosten funderade inte vidare
över saken. Han tog det emellertid som ett tecken, att han borde rida in på Hedeby.42
Detta leder sedan till att ryttmästar Löwensköld beger sig för att straffa de skyldiga bakom
ringstölden samt få tillbaka ringen till sin rätta ägare. Så huruvida grindens öppnande var
slumpmässigt eller general Löwenskölds vilja som korresponderade med den jordiska världen
så ledde det i vilket fall till skeenden som korresponderar med det många av berättelsens
karaktärer tror är general Löwenskölds vilja.
En annan typ av korrespondens som betraktas som esoterisk är korrespondensen mellan
människors förehavanden i världen och berättelser från heliga skrifter. 43 Även denna typ av
korrespondens förekommer i Löwensköldska ringen där delar av händelseförloppet
korresponderar med vissa berättelser ur Bibeln. Dessa korrespondenser förekommer bland
annat under rättegången där Olsbykarlarna står dömda för att ha stulit general Löwenskölds
ring. Där ber prosten till Gud och uttrycker sin önskan att domen skall gå rätt till, bland annat
”[…]bad han honom varkunna sig över menigheten, så att den inte skulle få bevittna en stor
orätt såsom en gång judarna vid Golgata”. 44 I och med detta gör prosten en jämförelse mellan
den rättegång som ledde till Jesu korsfästelse och den rättegången han själv närvarar vid som
eventuellt skulle kunna leda till straff för de misstänkta ringtjuvarna. Att de misstänkta
ringtjuvarna skulle kunna dömas felaktigt för ett brott de inte begått om rättegången går fel till
gör dem i prostens ögon alltså till motsvarigheten av Jesus. Allmänheten ses å sin sida som
citatet ovan nämner som motsvarigheten till judarna på Golgata som betraktar Jesus
orättfärdiga korsfästelse. Visserligen är denna jämförelse långsökt då ringtjuvarna knappast
betraktas som några slags messiasgestalter men över huvud taget att prosten gör denna
jämförelse visar på behovet för honom att se korrespondenser och dra paralleller till en helig
skrift, alltså Bibeln, och detta tyder på att det finns ett visst esoteriskt tankesätt bland
karaktärerna. 45
Det görs en annan jämförelse till samma heliga skrift tidigare i romanen när Bård Bårdsson
kontaktar prosten för att erkänna sina synder. Prosten för här en inre monolog där han erinrar
sig de olyckor som Bård Bårdsson råkat ut för och som lämnat honom ensam, sjuk och fattig.
42
Lagerlöf 1989, s. 32
Faivre 1992, s. 13
44
Lagerlöf 1989, s. 55
45
Bibeln, Stockholm: A,-B Sv. Kyrkans diakonistyrelses bokförlag, 1921, Matt 27:32 – 27:55
43
15
I detta fall gör prosten en jämförelse mellan Bård Bårdsson och Job i Gamla Testamentet. Job
framställs i Bibeln som en redlig gudsfruktande man som faller offer för ett antal olyckor som
Gud låter Åklagaren (alltså Satan) nedkalla över honom som ett sätt att testa hans hängivelse
till Gud. 46 Det finns jämförelser mellan de prövningar som de två männen utsatts för: deras
hus brinner ned, deras boskap dör och de blir av med familjemedlemmar; Job förlorar sina
barn medan Bård Bårdsson förlorar sin fru. Prosten betraktar Bård Bårdsson som en enfaldig
men god man och därför är jämförelsen mellan honom och Job naturlig för honom att göra.
Det prosten visserligen inte vet är att Bård Bårdsson inte är så oskyldig som han tror då
Bårdsson har stulit general Löwenskölds ring från dennes grav, således är jämförelsen inte
lika naturlig för läsaren, men återigen visar det här att prosten har denna typ av esoteriskt
tankesätt där han ser korrespondenser och drar jämförelser mellan det som händer i hans
närhet och det som händer i berättelserna i Bibeln.
Föreställningar och förmedlanden
Detta avsnitt kommer att behandla det som visar på den största skillnaden mellan religiös
mysticism och esoterism; nämligen hur kontakten mellan människa och det överjordiska
manifesteras. En tydlig allegori för att visa hur mystikernas och esoterikernas kontakt med det
övernaturliga skiljs åt är tagen från Gamla Testamentet i Bibeln där patriarken Jakob drömmer
om en stege till himmelriket som änglar klättrar upp och ned på mellan det jordiska och det
himmelska, alltså det överjordiska. 47 Mystiker som söker en direktkontakt med det
gudomliga och det himmelska skulle klättra upp på stegen till himlen för att således få en
direktkontakt med det överjordiska, en esoteriker skulle däremot snarare stanna kvar på stegen
och beskåda änglarnas farande upp och ned och via dessa få en indirekt kontakt med den
överjordiska världen som dessa änglar förmedlar i form av esoterikerns skapande fantasi och
dennes föreställningar. 48
I Löwensköldska ringen tycker sig karaktärerna ofta känna en kontakt med någonting
överjordiskt; delvis tycker de sig känna general Löwenskölds (gengångares) närvaro samt
tycker sig se honom och ibland tycker de sig känna Guds närvaro på jorden. Hur denna
kontakt manifesteras för karaktärerna är alltså det som kommer visa huruvida denna kontakt
ska tolkas som varande av mystisk eller esoterisk art, och det är således detta som det här
kapitlet kommer att undersöka.
I kapitlet där Ivansönerna är på rättegång misstänkta för mordet på Ingilbert Bårdsson och
46
Bibeln, Job 1:1 – 42:6
Bibeln, 1 Mos. 28:12
48
Faxneld & Fyhr 2010, s. 11
47
16
stölden av general Löwenskölds ring från denne så bestäms det av kungsdomen att rättvisa
ska skipas via Guds inflytande. Vad detta innebär i prakten är att Ivansönerna ska kasta
tärning och genom detta bli dömda av Gud. Detta visar alltså att det finns en stark tro på
någonting överjordiskt (Gud) och dennes kontakt med den jordiska världen. Denna kontakt
tros även ha en indirekt influens på människornas sinnen och deras kunskap. Varför denna
influens är indirekt och inte direkt är på grund av att denna himmelska entitet inte tar en direkt
kontakt med människorna och förmedlar sin kunskap om vem den skyldiga för mordet på
Ingilbert Bårdsson är, utan karaktärerna är av tron att kunskapen förmedlas via tärningskastet,
alltså indirekt. Det råder en viss ambivalens under rättegången beträffande vilken överjordisk
makt det egentligen är som har denna indirekta kontakta via tärningskasten med människorna.
Domen gick ursprungligen ut på att Gud som allvetande skulle förmedla sin kunskap till
människorna, men många av de församlade verkar vara av övertygelsen att det faktiskt är
general Löwensköld som egentligen är den som förmedlar domen:
Dessutom var det något alldeles eget med den här rättegången. Den fördes inte av människa
mot människa, utan det var en död, som var part i målet, en död, som begärde att få igen sin
tillhörighet. I andra fall kunde man tveka att vädja till tärningarna, men inte i detta. Den
döde generalen visste nog vem det var, som förehöll honom hans egendom. Det var det,
som var det bästa med kungsdomen, att den gav den gamle generalen tillfälle att fria och
fälla. 49
I vilket fall som helst, vem karaktärerna än tror det är som förmedlar kunskapen om brottet till
människorna, så kan det förstås att kontakten mellan det jordiska och det himmelska i detta
fall snarare är av esoterisk än av mystisk art, då kunskapen inte förmedlas genom en
direktkontakt med det överjordiska utan indirekt. Det är även denna typ av esoterisk kontakt
som karaktärerna försöker uppnå och inte den mystiska varianten av kontakt med det
överjordiska, för i så fall så hade de snarare låtit en prost eller någon annan person med
religiös auktoritet försöka få en direkt kontakt med Gud genom att försöka uppnå i Honom
och via detta direkt få den kunskap de sökte, men nu lät de då förmedla denna kunskap, ej
direkt via Gud, utan indirekt genom tärningskasten.
Dessa tärningskast är för de av människorna ansvariga för rättegången och domen till en
viss del tolkningsbara. Detta märks då alla av Olsbykarlarna kastar högsta möjliga kastet, idén
var att den som kastade lägsta kastet skulle betraktas som av Gud eller general Löwensköld
dömd som den skyldige för brotten, men då de alla kastar samma värde så måste detta tolkas
49
Lagerlöf 1989, s. 50
17
antingen som att de alla är lika skyldiga eller att de alla är oskyldiga. Således görs resultatet
av tärningskasten under rättegången ytterligare indirekt då den överjordiska entiteten inte kan
ge människorna den kunskap de söker ens indirekt utan istället ger dem ett meddelande som
de sedan måste tolka, vilket skulle kunna betraktas som någonting som de gör via sin
skapande fantasi.
Under själva rättegångsdagen precis innan tärningskastandet ber prosten till Gud och
Kristus att låta dömandet av de misstänkta gå rätt till samt sjunger psalmer högt till folket.
Detta påverkar allmänheten på så sätt att de ”[…] tänkte inte mer sina arma jordiska tankar.
De hade kommit in i annat lynne. De tyckte, att han kallade ner Gud själv, de kände hans
närvaro”. 50 Här tycker alltså allmänheten att de via prästen får uppleva en direkt närvaro av
Gud. Detta tyder på en kontakt med det överjordiska som är av mer mystisk art än esoterisk
då de säger sig känna Guds närvaro snarare än att på andra sätt få indirekta förmedlanden från
det himmelska, den överjordiska makten i fråga har alltså inte en indirekt förmedlande
kontakt med de församlade vilket skulle tyda på en esoterisk kontakt utan en direkt kontakt
vilket tyder på en mystisk kontakt mellan de församlade och Gud.
Kontakten med det överjordiska manifesterar sig enligt det esoteriska synsättet som tidigare
nämnts genom esoterikerns skapande fantasi. Denna skapande fantasi och den gnosis den ger
till esoterikern förmedlas från någonting från det himmelska planet (exempelvis Gud) och
framförs till esoterikern av förmedlande andar (exempelvis änglar) (faivre). I Löwensköldska
ringen är det tydligt att karaktärernas fantasi är en stor del av det som gör att de tycker sig
uppleva en kontakt med eller en närvaro av olika immateriella överjordiska entiteter. I kapitlet
om de olika korrespondenserna mellan den jordiska och den överjordiska världen tas det upp
hur Bård Bårdssons dotter tycker sig se general Löwenskölds vålnad stå i närheten av henne.
Det är emellertid först efter att hon har fått höra från sin fader att han anser att han blir
förföljd och plågad av general Löwenskölds gengångare som hon tycker sig se hans närvaro,
det framställs inte att hon har känt dennes närvaro innan, och inte heller tycker hon sig känna
av den efter att prosten säger att det snarare är Gud som straffar Bård Bårdsson än general
Löwensköld som spökar för honom. Således är det hennes fantasi som öppnar upp den –
visserligen kortvariga – kontakten med denna immateriella gengångare, och så fort fantasin
bryts upp med ett (för dem) rationellt argument att det är Guds straff och inte en vålnads så
försvinner denna skapande fantasi och byts ut mot en annan förklaring av situationen, och i
och med att fantasin om general Löwenskölds gengångare försvinner så försvinner även den
50
Lagerlöf 1989, s. 55
18
kontakt hon tyckte sig känna med den immateriella världen. Denna kontakt förmedlade
visserligen inte någonting till henne, men att kontakten med det överjordiska över huvud taget
fanns där via hennes skapande fantasi tyder på att den kontakt hon upplevde med den
immateriella världen var av en esoterisk beskaffenhet och inte av en mystisk.
Naturen
Från ett esoteriskt perspektiv är kosmos komplext, mångfaldigt och hierarkiskt. För att förstå
denna komplexa värld krävs det att man läser och tolkar det som omsluter en; delvis kan detta
göras genom att se och förstå de olika korrespondenserna mellan vår värld och den
övernaturliga världen, som diskuterades ovan, men även naturen har en viktig roll i
esoterikernas försök att förstå kosmos. Naturen betraktas från det esoteriska synsättet som
någonting levande som besitter olika slags uppenbarelser som bör upptäckas, läsas och tolkas
för att esoterikern ska uppnå en högre sanning – gnosis – om världen omkring oss. 51
Enligt det ekokritiska litteraturteoretiska perspektivet är två vanliga framställningar av
naturen den pastorala samt den vilda, alltså vildmarken. Pastoral syftar på den lantliga
naturen, den som är strukturerad och kontrollerad av människan, alltså en natur som är i
underläge till det kulturella, medan den vilda naturen avser den som existerar och utvecklas på
sina egna villkor utan mänskliga influenser. Då esoterikerna ser på naturen som någonting
skapat (av exempelvis Gud) kan det utgås från att den natur som de syftar på som levande och
som alltså döljer dessa uppenbarelser och således kan ge esoterikerna gnosis är den vilda
naturen snarare än den pastorala. 52 Med denna utgångspunkt ska detta kapitel undersöka hur
både den pastorala och den vilda naturen framställs i Löwensköldska ringen och hur detta
reflekterar det esoteriska synsätt som boken och dess karaktärer har på världen.
Detta synsätt på naturen märks tydligast i delen där ryttmästar Löwensköld med ett flertal
män försöker jaga ned den man som vid tillfället har ringen i sitt beslag. I början av jakten går
de igenom en miljö som framställs som pastoral:
Emellertid vidtog inte den riktiga vildmarken förrän en mil bortom Hedeby. I början av
vandringen övergick de en vid dalbotten, som var delvis odlad och översållad med
smålador. Här och var på kullarna reste sig rätt stora byar. 53
Även efter det att de har börjat närma sig det som berättaren kallar storskogen och vandrar i
ett område där skogen dominerar är de fortfarande i ett område där människan har satt sin
51
Faivre 1992, s. 14
Faivre 1992, s. 14 - 15
53
Lagerlöf 1989, s. 38
52
19
prägel i och med stigar som leder till diverse av människan alstrade saker. ”Men ännu var det
dock inte alldeles slut på att mänsklig makt”, som berättaren uttrycker det. (!!!!!!!!) Det är inte
förrän ryttmästar Löwensköld och hans män har kommit in i själva storskogen som de får ett
annat beteende:
Ryttmästarn och hans folk fick liksom en annan hållning, ett annat utseende, då de kom
in i storskogen. De hade dragit fram här förr på jakt efter storvilt och jägarlynnet kom upp i
dem. De började kasta skarpa blickar inåt snåren, och de gick på ett helt annat sätt, lättare
och liksom smygande. 54
Deras förändrade beteende tyder inte direkt på att de betraktar den vilda naturen med ett
esoteriskt perspektiv, utan bara det att storskogen har en sådan påverkan på dem som visar en
klar skillnad mellan den pastorala omgivningen och den vilda. Detta i sig kan betraktas som
någonting som tyder på en esoterisk hållning då den vilda naturen framställs som någonting
med en väldig makt över människan.
Det är även när dessa män väl befinner sig i denna vilda natur och känner denna förändring i
sina sinnen som de först tycker sig ana en kontakt med det överjordiska. Mer specifikt när de
träffar Ivansönerna i storskogen bärandes på Ingilbert Bårdsson så uttrycker de hur de känner
general Löwenskölds närvaro:
De såg inte den gamla generalen bredvid båren. Nej då. Inte så mycket som en skymt av
honom. Men i alla fall visste de, att han var där. Han hade kommit med den döde ner ur
skogen. Han stod och visade på honom med fingret. 55
Då de tycker sig ana general Löwenskölds närvaro, eller ”vet” att han är närvarande som det
uttrycks, utan att faktiskt se honom kan tyda på att de känner denna kontakt med det
överjordiska via den skapande fantasin, och att den vilda naturen är en av komponenterna till
att den skapande fantasin låter dem känna denna kontakt. Eftersom det är tydligt att deras
lynne har förändrats i och med den vilda naturen så är det tänkbart att denna kontakt som de
tycker sig känna inte skulle ske om de var i en annan mera pastoral miljö. Kontakten med det
överjordiska via den skapande fantasin kan ses som ett resultat av ett antal olika komponenter:
jakten efter ett föremål stulet från en död person i kombination med deras tro på övernaturliga
fenomen som exempelvis gengångare, att de finner ett lik vars dödsorsak för dem är av okänd
art och således mystisk, samt slutligen det sinnestillstånd som den vilda naturen har försatt
dem i. Att ta bort en av dessa komponenter skulle därmed kunna hindra deras skapande
54
55
Lagerlöf 1989, s. 38
Lagerlöf 1989, s. 39
20
fantasi från att skapa den för dem tydliga närvaron de tycker sig känna med den överjordiska
entiteten i fråga.
Även tidigare i romanen inträffar en liknande kontakt med det överjordiska där den vilda
naturen tycks vara en viktig komponent, nämligen när Bård Bårdsson har tillkallat sig prosten
och erkänner för honom stölden av general Löwenskölds ring. Bård Bårdssons dotter som då
tycker sig ana general Löwenskölds närvaro är i en liknande situation som ryttmästar
Löwensköld och dennes män. Berättaren avslöjar för läsaren nämligen i en av prostens inre
dialoger att Bård Bårdsson och hans barn bor ”milslångt borta i väglös skog”. 56 Även om det
visserligen alltså finns ett hus som dessa bor i vilket tyder på att miljön inte är helt vild utan
har formats till en del av människor, så kan man förstå att en ”väglös skog” måste syfta på en
miljö där den vilda naturen har ett stort övertag över den pastorala och av människan
kontrollerade naturen. Även att Bård Bårdssons dotter ”tycker, att generalen står där borta
under granarna” visar på naturens roll i samband med den överjordiska närvaro hon upplever;
hon befinner sig i en miljö strukturerad av människan, alltså vid deras hus, men uppfattar ändå
att den överjordiska entiteten befinner sig under granarna, alltså vid den vilda naturen. 57
Liksom ryttmästar Löwensköld och hans män kan man som konstaterats ovan tyda den
kontakt Bård Bårdssons dotter känner med det överjordiska som ett resultat av hennes
skapande fantasi. Även här finns det olika komponenter som gör det möjligt för hennes
föreställningsförmåga att skapa den kontakt hon tycker sig känna med generalen: vetskapen
att ett objekt som har blivit stulet från en död person i kombination med hennes tro på
övernaturliga fenomen såsom gengångare, hennes minnen av de olyckor som har fallit över
hennes familj och hennes fars tro att det är en överjordisk entitet som har låtit dessa olyckor
falla över dem, samt närvaron av den vilda naturen där hon tycker sig ana den överjordiska
entiteten i fråga. Då när en av dessa komponenter, nämligen den om hennes minnen om
olyckorna och tron på att det är hämndaktioner från en gengångare, byts ut mot en annan,
nämligen tron att olyckorna är ett straff från Gud snarare än från en gengångare, leder till att
den närvaro med general Löwensköld hon tycker sig känna fullständigt försvinner så kan man
förstå hur viktiga dessa komponenter är för att den skapande fantasin ska ge henne den
kontakt med det överjordiska hon tycker sig känna. Alltså kan man förstå att om en annan av
de aktuella komponenterna försvinner så lär den kontakt hon tycker sig känna med general
Löwensköld antingen påverkas eller försvinna helt och hållet. Således är det tydligt att
56
57
Lagerlöf 1989, s. 22
Lagerlöf 1989, s. 28
21
närvaron av den vilda naturen är viktig för att kontakten med det överjordiska tar den form
den får för henne eller att den över huvud taget är där.
Transmutationsupplevelsen
Begreppet transmutation är ett begrepp som är lånat från den alkemiska traditionen där det
bland annat syftar på den metamorfos som sker när till exempel bly förvandlas till guld, men
begreppet kan även syfta på den metamorfos som experimentatorn själv går igenom.
Esoterikernas strävan efter att genomgå denna tranmutationsupplevelse är det som gör de
esoteriska verksamheterna till mer än bara en spekulativ andlighet. Det esoteriska tankesättet
och verk av esoterisk art behandlar alltså de i den här analysen tidigare nämnda esoteriska
komponenter, alltså läsandet och tolkningen av den jordiska världens korrespondenser med
den överjordiska världen samt världens dolda hemligheter genom den levande fantasin och
den levande naturen, som en väg att uppnå just denna transmutationsupplevelse. Att uppnå
denna metamorfos är i många fall det eftersträvade syftet med esoteriska verksamheter.
Transmutationsupplevelsen tar sin form i de tre stadierna tagna från den religiösa mystikens
traditionella väg: rening, upplysning och förening. 58
I detta avsnitt av analysen kommer döden och genfärden som sker i Löwensköldska ringen,
eller mer specifikt övergången från levande, kroppslig och jordisk till död, andlig och
överjordisk, behandlas som en transmutationsupplevelse av esoterisk art. Eftersom
Löwensköldska ringen mestadels utspelar sig efter general Löwenskölds död så kommer inte
de tre stadierna som ledde till dennes transmutation till överjordisk gengångare behandlas
särskilt mycket. Istället kommer detta avsnitt att behandla den kunskap eller gnosis som
general Löwensköld tycks ha fått tillgänglig i och med sin metamorfos från jordisk till
överjordisk. Nu var karaktären general Löwensköld ingen esoteriker eller så vitt berättelsen
avslöjar ingen person som hade ett esoteriskt sätt att se på världen. Således kan man utgå från
att han inte medvetet har tolkat världen på esoteriskt sätt eller gått igenom de tre stadierna i
transmutationsupplevelsen i syfte att uppnå den kunskap han som gengångare i berättelsen
besitter. Däremot märks det bland de levande jordiska karaktärerna att de anser att general
Löwenskölds gengångare faktiskt är i besittning av vissa kunskaper som antyds vara hans på
grund av hans tillstånd som överjordisk entitet. Så hur förstås denna general Löwenskölds
kunskap och hur antyds det att han har fått denna kunskap? Huruvida handlar om kunskap han
har fått via konventionella medel som han även som levande skulle ha kunnat få tillgång till,
eller om det är transmutationen från levande till död som gör att han har dessa kunskaper,
58
Faivre 1992, s. 17 - 18
22
kommer vara det centrala i detta avsnitt.
Exempelvis kan man se på kapitlet i romanen som handlar om den tidigare nämnda
rättegången. Idén med denna är att någon slags överjordisk entitet indirekt ska överföra
kunskap till de vid rättegången närvarande; denna överjordiska entitet tycks enligt menigheten
kunna vara både Gud eller general Löwenskölds gengångare. Att menigheten anser att det
skulle kunna vara general Löwenskölds gengångare som kan förmedla denna kunskap måste
innebära att de anser att gengångaren besitter vissa insikter, nämligen insikten om var ringen
befinner sig eller åtminstone huruvida någon av Ivansönerna är skyldiga till stölden och
således även möjligen till mordet på Ingeborg Bårdsson. En kunskap som denne gengångare
inte skulle besitta om denne var levande om han då inte var närvarande vid händelseförloppet
som ledde till Ingeborg Bårdssons död och då även den eventuella stölden av ringen. Den
övertygelsen att generalen besitter dessa kunskaper kan enligt berättaren uttolkas ur det
faktum att rättegången över huvud taget sker:
Generalen hade vetat, att Ingilbert Bårdsson hade ringen med sig vid flykten, ty
annars hade Ingilbert fått gå sin väg i ro och hade inte blivit dödad. Generalen måste
också ha reda på att Olsbykarlarna hade tagit ringen, eljest skulle de inte ha mött
ryttmästarn på sin väg, de skulle inte ha blivit fängslade, de skulle inte ha kvarhållits
i häkte. 59
Frågan här blir alltså inte huruvida general Löwensköld besitter denna kunskap utan av vilken
anledning församlingen tror att han besitter den. Ett flertal karaktärer har tidigare tyckt sig
känna generalens närvaro vid den skog där brotten skett, därför skulle tron att han har dessa
kunskaper ha kunnat komma ifrån av att de helt enkelt är av tron att han var närvarande när
brotten inträffade och upplevde dem direkt. Det skulle även kunna vara så att de anser att han
som överjordisk entitet besitter kunskaper om det jordiska som de levande inte gör. Det senare
av dessa alternativ skulle tyda på en esoterisk mentalitet bland dessa karaktärer då de i så fall
anser att generalens övergång från levande till död och alltså från jordisk till överjordisk ger
honom kunskaper han inte skulle besitta som levande vilket skulle kunna ses som att de anser
att generalen i och med sin död har gått igenom en transmutation som då ger honom
kunskaper som en som inte har gått igenom transmutationen inte skulle kunna besitta.
Senare i Löwensköldska ringen visar det sig att det spökar på den nu avlidne ryttmästar
Löwenskölds gamla hem Hedeby där ringen ligger gömd trots att ingen då vet detta.
Matmodern på Hedeby säger det att de tycker att den gengångare som de på huset ska ha sett
59
Lagerlöf 1989, s. 49
23
liknar general Löwensköld, men huruvida det faktiskt är honom och i så fall av vilken
anledning han spökar där är det ingen som vet. Skillnaden mellan generalens spökeri på
Hedeby och hans spökerier tidigare i berättelsen i exempelvis storskogen är att på Hedeby
tycker sig karaktärerna definitivt ha sett generalen medan man tidigare mest bara känt hans
närvaro eller i Märta Bårdsdotters fall tyckt sig för en kort stund se generalen för att senare
inte längre bry sig om det. På Hedeby däremot diskuterar karaktärerna hur de helt säkert har
sett generalen. Exempelvis Jungfru Spaak, som i just den här delen av berättelsen fungerar
som en av huvudkaraktärerna, tycker sig se en främmande man på vinden som hon vid
tillfället inte fäster någon tanke vid men som hon senare är helt övertygad om att det faktiskt
var general Löwenskölds gengångare. Mannen på vinden var tydligen klädd i blå rock och
med kragstövlar som en karolinsk soldat, vilket var hur folk kom ihåg generalen, och
dessutom ska han ha haft något grått och dimmigt över dragen. Huruvida det faktiskt var en
gengångare hon såg eller om det snarare var en inbillning från hennes sida är svårt att säga då
mannen på vinden försvann direkt efter att hon sett honom. Att hon efter detta tycker sig se
generalen jämnt och ständigt skulle kunna tyda på att gengångaren faktiskt är där och att hon
inte inbillar sig, men skulle också kunna vara så att hennes första möte med den hon tror är
general Löwenskölds gengångare har satt igång hennes fantasi och att hon därför tycker sig se
honom överallt just på grund av att hon letar efter företeelser som skulle kunna tyda på
spökeri.
Att generalen över huvud taget är på Hedeby tolkas av de flesta där som att han letar efter
något eller att han har ofullbordade angelägenheter. Som läsare har man fått det antytt att
generalens ring befinner sig på Hedeby och att det i så fall måste vara därför spökeriet sker
där, och senare får jungfru Spaak och läsaren detta bekräftat. General Löwenskölds
gengångare är alltså medveten om att ringen befinner sig på Hedeby och det är därför han
spökar där. Människorna på Hedeby var också av tron att han befann sig främst i ett särskilt
rum i huset, men då de av rädsla inte har vågat gå in i det rummet vid de tiderna när de tror att
generalen är där så har de inte fått det bekräftat för sig. Det visar sig i alla fall att det är just i
det rummet där general Löwensköld tydligen ska ha spökat mest i som ringen ligger gömd i
en toppluva. Att generalen då har valt att vara i just det rummet där ringen hela tiden låg tyder
på att visste var ringen befann sig, inte bara att den fanns i just Hedeby men även precis vilket
rum den låg i. Vid ett tillfälle i berättelsen när jungfru Spaak befinner i det rummet tycker hon
sig se generalens gengångare stå vid den byrå där det senare visar sig att ringen är gömd och
peka på den. Hon själv är av tron att han gör detta för att visa henne var några försvunna
silverbestick är lokaliserade men man skulle kunna tolka det som att han egentligen försöker
24
visa henne var hans ring är någonstans, i hopp om att hon ska hitta den och återföra den till
sin rätta plats.
Frågan är då hur det kommer sig att generalen äger denna kunskap, om han har fått den via
konventionella medel genom att han till exempel var närvarande när ringen hamnade i
toppluvan och även när toppluvan hamnade i byrån på Hedeby, eller om kunskapen är av
övernaturlig art och att han alltså vet var ringen är belägen på grund av hans transmutation
från jordisk till andlig? I avsnittet vid storskogen där ryttmästar Löwensköld finner
Olsbykarlarna vid Ingilbert Bårdssons lik tycker sig ryttmästar Löwensköld och hans män att
de känner generalens närvaro. Senare har det visat sig att toppluvan som Paul, en av
Olsbykarlarna, bar vid det tillfället var stulen från Ingilbert Bårdsson och att denne antagligen
hade gömt ringen i luvan. Då det av vissa av karaktärerna tros att generalens gengångare var i
storskogen vid denna händelse kan man anta att han även var närvarande när ringen blev
gömd i toppluvan och när Paul tog toppluvan från Ingilbert. Denna toppluva hamnade efter
rättegången i Marit Eriksdotters vård, och efter att ha haft den i sin ägo i trettio år finner hon
ringen i den. Hon syr sedan in ringen i Adrian Löwenskölds toppluva och det är alltså via
honom som den sedermera hamnar på Hedeby. Eftersom general Löwenskölds gengångare
antagligen var närvarande när toppluvan hamnade i Pauls händer och eftersom många
karaktär är av tron att han var närvarande vid rättegången där luvan hamnade i Marit
Eriksdotters ägo, så kan man förstå att gengångaren var av kunskapen att ringen befann sig i
Marit Eriksdotters ägo via medel som inte är av övernaturlig art, alltså genom att direkt
uppleva händelserna som leder till att Marit får ringen i sin ägo, detta tyder alltså på en
kunskap av icke-esoterisk art.
Nu är frågan hur generalen får kunskapen om att ringen förflyttas från Marits ägo till byrån i
Hedeby. Eftersom gengångare brukar spöka där deras saknade föremål finns så kan det tänkas
att general Löwensköld befann sig i Marit Eriksdotters närvaro efter att hon fått ringen i sin
ägo. 60 Men då det är ett hopp på 30 år från rättegången då hon får toppluvan med ringen och
till dess att hon finner ringen så finns det inget avsnitt eller kapitel i berättelsen som skildrar
detta på något sätt, det nämns heller ingenting om någon hemsökelse hos Marit varken av
henne själv eller av berättaren. Således är det svårt att veta om hon faktiskt på något sätt var
hemsökt av generalen, men då det inte på något sätt nämns så kan det antas att det inte
förekom någon slags hemsökelse. Då är frågan hur general Löwensköld fick kunskapen om
att ringen hamnade på Hedeby efter att Marit Eriksdotter kom i besittning av den? Om det
60
Schön 2000, s. 110
25
utgås från att han inte hemsökte Marit Eriksdotter så kan han omöjligen ha fått reda på hur
ringen hamnade på Hedeby via konventionella medel, då han helt enkelt inte var närvarande
när det skedde. Men om han däremot faktiskt hemsökte Marit Eriksdotter, men att detta inte
nämns i berättelsen, så bör han ha varit närvarande när ringen förflyttades från hennes hem till
Hedeby och är därför medveten om ringens plats via konventionella medel snarare än
esoteriska.
Bland de händelser i Löwensköldska ringen som har undersöks i detta avsnitt så kan man se
att den kunskap som general Löwenskölds gengångare besitter delvis har visats vara av
konventionell och inte esoterisk av art, och delvis är svår att definiera då det saknas
redogörelser som visar på vilken art kunskapen är av.
Avslutande diskussion
Ovanstående analys av Löwensköldska ringen har gjorts, som tidigare nämnt, utifrån ett
esoteriskt perspektiv med Antoine Faivres definition av begreppet esoterism som
utgångspunkt. De fyra huvudkomponenterna som Faivre använder sig av för att definiera
begreppet har legat till grund för analysen av främst hur livet efter döden framställs i
berättelsen. Detta är den enda analysen av Löwensköldska ringen med just det här
perspektivet som hittills gjorts och därmed den här uppsatsens forskningsbidrag.
Det finns som tidigare nämnt endast en analys av ett verk ur Selma Lagerlöfs författarskap,
utöver denna, som behandlar det esoteriska i hennes verk; nämligen Mattias Fyhrs analys av
En herrgårdssägen som finns i antalogin Förborgade tecken. I en jämförelse mellan Fyhrs
analys och denna analys kan man se både likheter och skillnader. I Fyhrs ”Esoterism i Selma
Lagerlöfs En herrgårdssägen” framställs det tydligt att det är just från Faivres definition av
begreppet esoterism som utgångspunkten för analysen finns, liksom i denna, men skillnaden
är att Fyhr inte använder sig av ett flertal av de olika esoteriska komponenterna, utan är helt
fokuserad på en av dem; nämligen transmutationsupplevelsen. I denna analys däremot
behandlas samtliga av de fyra huvudkomponenterna och de har alla fått varsitt kapitel som
fokuserar på just den komponenten.
En likhet i denna analys och Fyhrs analys är att de båda på olika sätt behandlar döden ur ett
esoteriskt perspektiv. I Fyhrs fall framställs det hur protagonisten hamnar i någon slags
skendöd som hon sen vaknar upp ur, denna skendöd är enligt Fyhr en
transmutationsupplevelse som gör att protagonisten efter att hon vaknat har kommit närmare
efterlivet och på grund av detta har fått något slags inre seende. Det som skiljer är att i denna
26
uppsats analys så behandlas inte någon skendöd utan en fullständig död som gör att
karaktären, istället för att komma närmare efterlivet, fullständigt hamnar i det som en
gengångare. Både skendöden och den fullständiga döden behandlas i respektive analys som en
transmutationsupplevelse som ger karaktärerna i fråga övernaturliga kunskaper. När det gäller
skillnader mellan de två analyserna så är det tydligaste sättet de olika esoteriska företeelserna
behandlas. I denna analys så ifrågasätts det huruvida dessa esoteriska, övernaturliga
företeelser faktiskt sker eller om det bara är ett sätt för berättelsens karaktärer att förklara
världen runt omkring sig. I Fyhrs analys däremot så framställs de esoteriska företeelserna som
saker som definitivt händer och inte som någonting karaktärerna i En herrgårdssägen
föreställer sig.
Boken Hemsökelser av Sofia Wijkmark är även denna relevant för en jämförelse med denna
uppsatsens analys, inte bara därför att Wijkmark behandlar ett gemensamt tema som har
behandlats här, nämligen gengångartemat, men även därför att hon i avsnittet ”’Karln. En
julsägen’: Berättande och hemsökelse” behandlar Lagerlöfs berättelse ”Karln”. 61
Anledningen till att detta är relevant för en jämförelse med denna analys är för att ”Karln” är
ett förarbete till Löwensköldska ringen och de två berättelserna har ett flertal motiv och
förlopp i handlingen gemensamt. 62 ”Karln” skrevs flera år innan Löwensköldska ringen,
1891, men blev till skillnad från den senare inte publicerad. Berättelsen hade Selma Lagerlöf
trots detta aldrig riktigt glömt bort och fler år senare, 1925, så publierades den som
Löwensköldska ringen. Dessa två verk bygger alltså på samma berättelse, även om det
förekommer en hel del skillnader mellan verken. 63 Wijkmarks analys av ”Karln” är gjord
utifrån ett gotiskt perspektiv och inte ett esoteriskt, därför framställs inte heller det
övernaturliga som ”Karln” har gemensamt med Löwensköldska ringen ur det esoteriska
perspektiv som har använts i denna uppsats utan istället som någonting ur den gotiska
traditionen. Det som närmast kan betraktas som en analys av esoteriska element i ”Karln” är
när Wijkmark behandlar förekomsten av de vises sten i verket, någonting som relateras till
alkemin och sökandet efter övernaturlig kunskap. Detta motiv är enligt Wijkmark vanligt
förekommande i den gotiska traditionen men det hör även hemma i den esoteriska, mer
specifikt i samband med transmutationsupplevelsen. 64
En av frågeställningarna i den här uppsatsen handlar om huruvida de esoteriska,
övernaturliga företeelser som sker i Löwensköldska ringen faktiskt är riktiga eller bara
61
Selma Lagerlöf, Karln: en julsägen, Stockholm, 1949
Wijkmark 2009, s. 78
63
Wijkmark 2009, s. 51
64
Wijkmark 2009, s. 71 - 72
62
27
föreställningar från karaktärerna. Wijkmark tar även hon upp den frågan i sin jämförelse
mellan ”Karln” och Löwensköldska ringen. Liksom i denna uppsatsens analys tar hon upp att
ett flertal av berättelsens händelser som av karaktärerna anses vara övernaturliga skulle kunna
förklaras med rationella icke-övernaturliga medel, men sedan skriver hon att:
De verkliga spökerierna är i stället koncentrerade till näst sista kapitlet, när generalen börjar
gå igen på släktgården Hedeby, och upptar i själva verket en mycket liten del av berättelsen
även om en kuslig stämning genomsyrar hela verket. 65
Även i den här uppsatsens analys så tas händelserna på Hedeby upp fast med skillnaden att
inte alla de händelser som kan tydas vara av övernaturlig art analyseras som det. För
Wijkmark är det alltså helt säkert att den hemsökelse som sker på Hedeby är av en
övernaturlig art medan den i denna uppsats inte behandlas lika definitivt som det.
65
Wijkmark 2009, s. 80
28
Litteraturlista
Bibeln, Stockholm: A,-B Sv. Kyrkans diakonistyrelses bokförlag, 1921
Samuelsson, Cecilia, "Djävlar, stormar och den sublima naturen: En undersökning av
relationen mellan natur och andlighet i Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga".
[Kandidatuppsats] Uppsala universitet, 2011
Eliasson, Erik, ”Om Selma Lagerlöf och teosofien” i Ord och bild. Nr 60, 1951
Eliasson, Erik, ”Om Selma Lagerlöf och spiritismen” i Lagerlöfstudier 4, 1971
Faivre, Antoine, Esoterismen, Furulund: Alhambra, 1992
Faxneld, Per, “Inledning: Esoterism, litteratur och definitioner”, i Förborgade tecken:
esoterism i västerländsk litteratur, red. Per Faxneld & Mattias Fyhr, Umeå: H:ström – Text &
Kultur, 2010, s 11
Forsström, Christina och Hultman, Louise, ”Från skogsrå till katolska helgon: Andlighet i
Selma Lagerlöfs litteratur”. [Kandidatuppsats] Högskolan i Jönköping, 2008
Fyhr, Mattias, ”Esoterism i Selma Lagerlöfs En herrgårdssägen”, i Förborgade tecken:
esoterism i västerländsk litteratur, red. Per Faxneld & Mattias Fyhr, Umeå: H:ström – Text &
Kultur, 2010, s. 79 - 103
Garrard, Greg, Ecocriticism, London: Routledge, 2012
Glotfelty, Cheryll & Fromm, Harold, The ecocriticism reader: landmarks in literary ecology,
Athens: Univ. of Georgia Press, cop., 1996
Görlin, H., ”Från ekologi till ekokritik: En skiss över ekokritikens framväxt” i Litteratur och
språk, 2009
Harrison, Dick, Krigarnas och helgonens tid: Västeuropas historia 400 – 800 e.kr.,
Stockholm: Prisma, 2008
Hoeller, Stephan A., Gnosticism: New Light on the Ancient Tradition of Inner Knowing,
Quest Books, 2002
Lagerlöf, Selma, Anna Svärd, Stockholm: Bonnier, 1928
Lagerlöf, Selma, Brev: 2, 1903 – 1940, Lund: Gleerup, 1969
29
Lagerlöf, Selma, Charlotte Löwensköld, Stockholm: Bonnier, 1925
Lagerlöf, Selma, En herrgårdssägen, Stockholm: Bonnier, 1899
Lagerlöf, Selma, Karln: en julsägen, Stockholm, 1949
Lagerlöf, Selma, Löwensköldska ringen: Charlotte Löwensköld, Stockholm: Bonnier, 1989
Pagels, Elaine, The Gnostic Gospels, New York: Random house, cop., 1979
Schön, Ebbe, De döda återvänder: Folktro om tillvarons gränsland, Stockholm: Prisma, 2000
Tenngart, Paul, Litteraturteori, Malmö: Gleerup, 2010
Theokritos, Thekritos idyller, Stockholm: Bonnier 1929
Ulvenstam, Lars, Den åldrade Selma Lagerlöf: En studie i hennes Löwensköldscykel,
Stockholm: Bonnier, 1955
Weiden, Gunnel, Helgon och gengångare: Gestaltningen av kärlek och rättvisa i Selma
Lagerlöfs diktning, Lund: Gleerup, 1964
Sofia Wijkmark, Hemsökelser: Gotiken i sex berättelser av Selma Lagerlöf, [diss.] Karlstad,
2009
30