1. No category

EXAMENSARBETE
Upplevelse av delaktighet vid
vårdplaneringen
Amila Becic
2015
Specialistsjuksköterskeexamen
Vård av äldre
Luleå tekniska universitet
Institutionen för hälsovetenskap
Luleå tekniska universitet
Institutionen för hälsovetenskap
Avdelningen för omvårdnad
Upplevelser av delaktighet vid vårdplanering –
En intervjustudie med äldre personer
Experiences of participation in care planning An interview study with older people
Amila Becic
Kurs: O7008H, Examensarbete
Specialistsjuksköterskeprogrammet med
Inriktning mot vård av äldre 60 hp
Vårterminen 2014
Handledare: Stefan Sävenstedt
Upplevelser av delaktighet vid vårdplanering –
En intervjustudie med äldre personer
Experiences of participation in care planning An interview study with older people
Amila Becic
Abstrakt
I en personcentrerad vård av äldre är det viktigt att ta del av deras erfarenheter och göra
dem delaktiga i planeringen av sin egen vård. Forskning visar att det finns många hinder
för de äldres delaktighet som har att göra med deras utsatta situation och brister i
vårdplaneringsprocessen. Syftet med denna studie var att beskriva äldre personers
upplevelse av delaktighet vid vårdplaneringen i samband med att de vårdas på
kortidsboende. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomfördes för att samla data.
Sex deltagare ingick i studien. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Studiens
resultat beskrivs i ett övergripande tema som bygger på två huvudkategorier och fyra
underkategorier. Temat Att inte förstå vad som händer handlade om en psykisk belastning
när mycket information gavs i samband med vårdplaneringen. Den ledde till att de äldre
inte hade kontroll över situationen och en bristande upplevelse av delaktighet. Kategorin,
Ovisshet, berör de äldres upplevelse av att inte veta vad som händer, vad som skall hända,
hur framtiden kommer att se ut. Den andra kategorin, Trygghet i det som är välkänt, lyfte
fram de äldres upplevelse av trygghet när anhöriga var med på planeringen och
upplevelsen av delaktighet ökade. Slutsats: De äldres upplevelse av delaktighet i
vårdplaneringen visar att det är svårt att vara delaktig när för mycket information skapade
förvirring och ledde till att de äldre inte hade kontroll över situationen. För att öka
upplevelsen av delaktighet är det viktigt att personalen vid vårdplaneringssamtalet tar
hänsyn till de äldre personernas svårigheter att hantera stora mängder information och
skapar en situation där den äldre personen känner sig trygg.
Nyckelord: kvalitativ, omvårdnad, upplevelse, vårdplanering, äldre personer,
1
Introduktion
Att vara gammal, bli sjuk och vara beroende av andras vård och omsorg är ofta en stor
förändring i en människas liv. Förändringar som inte är självvalda i människors liv skapar
rädsla att mista kontrollen, känsla att bli beroende och rädsla för det okända. Om inte
människor lyckas hantera situationen och skapa en meningsfull tillvaro leder det oftast till
lidande (Kneck, 2011). Meleis, et al. (2000) beskriver att förändringar i äldre människors liv
skapar en kritisk situation som kan vara svårhanterlig. Enligt Graubæk och Hall (2008)
medför sjukdomsdiagnoser stora förändringar som påverkar relation till andra och relation till
den egna kroppen. De förändringarna medför oftast förlust av kontroll, ovisshet och
osäkerhet. Sjukdom innebär att människan inte längre kan göra det vanliga. Enligt Norberg,
Lundman, Nygren och Santamäki-Fischer (2009) kan sjukdomsdiagnosen innebära
bekräftelse på misstanken om att någonting är fel. Personer kan vara medvetna om sin
sjukdom men är inte beredda att ta itu med den för att den ger upplevelse av förluster. De
förlusterna kan vara till exempel att bli beroende av andra för att kunna klara av sin vardag,
förlust av styrka, frihet eller att inte kunna bo i det egna hemmet. Äldre personer behöver
integrera nya situationer med sin självbild och ändå behålla sin upplevelse av identitet. Att
vara beroende av andra människor hotar känslan av frihet och autonomi. För en god ålderdom
är det viktigt att kunna anpassa sig till att vara beroende.
Det är viktigt att de äldre ges möjlighet att engagera sig i planeringen och beslut av sin vård.
Delaktighet i beslut kännetecknas av att den äldre personen får tydlig information och att
denne kan vara aktiva i informationsutbytet. Viktigt är att de i denna process bekräftas och att
den inblandade personalen uppmärksammar de äldres kroppsspråk (Eldh, Ekman & Ehnfors,
2008). Lindström Kjellberg och Hök (2008) beskriver vikten av god kommunikation mellan
patient och vårdgivare där öppenhet och lyhördhet är förutsättningar för att patienten ska
kunna bli delaktig i vårdprocessen. Om inte denna grundläggande förutsättningen finns
uppstår vad Ewles och Simnett (2005) beskriver som odelaktighet. En sådan situation är när
vårdgivare inte har tillräckligt med tid när information skall ges, inte är tillräckligt tydlig med
sitt budskap eller att det finns språkhinder av något slag (Bolster & Manias, 2009; Ewles &
Simnett, 2005). I Kikkenborg Berg et al. (2012) och Fergusson et al. (2013) studier framkom
att god relation, adekvat information och kunskap om patienten gav ett positivt intryck på
patienters upplevelse av tillit och trygghet. Larsson, Rahle Hasselbach och Palm (2008) menar
att det är viktigt att budskapet förmedlas ofta och i olika sammanhang för att de äldre ska bli
2
mer uppmärksam vilket kan skapa en känsla hos dem att “detta måste vara viktigt”. Det är
viktigt att vårdgivare ger utrymme för frågor för att människor tolkar budskapet utifrån sin
tidigare förståelse, sina känslor och värderingar. Foss (2011) menar att dålig information kan
skapa en känsla av utanförskap och att de äldre försöker acceptera situationen som den är. En
bra relation mellan vårdpersonal och patienter skapade känsla av trygghet, vilket främjar
patientens möjlighet till delaktighet (Edvardsson, Sandman & Rasmussen, 2008).
I en personcentrerad omvårdnad av den äldre personen som blir sjuk och beroende av vård
sätts personen i centrum och gör denne delaktig i alla vårdbeslut (Edvardsson, 2010).
Patienter uppmuntras att vara delaktig och reflektera över sin situation (Zoffman, Harder &
Kirkevold, 2008). Genom ett bra samarbete mellan vårdgivare och patient kan en positiv
inställning skapas och patienten kan uppleva delaktighet i beslut om sin vård med
utgångspunkt i gemensamma mål (Mead & Bower, 2000). Enligt Edvardsson (2010) är
personcentrerad omvårdnad är en medmänsklig dygd, att försöka se världen utifrån den andre
personens perspektiv oavsett vilken sjukdomsdiagnos denne har och att ge förutsättningar att
denne ska kunna ta egna beslut.
Människans möjlighet att fortsätta vara en aktör i sitt eget liv och fatta beslut som förut,
påverkas när denne tvingas till exempel flytta från det egna boendet till ett kollektivt boende.
För äldre personer innebär detta att de blir tvungna att dela vardagen med främmande
människor vilket innebär en stor förändring i deras liv. Det innebär att flytta från den egna
miljön och rutiner, krav och förväntningar och möjligheterna till att ta egna beslut är beroende
av den sociala kontext som skapas på det nya boendet (Strandberg, 2011). Korttidsboende
används ofta som en tillfällig övergång mellan sluten vård och hemmet för sköra äldre
personer. Personer kan komma från den slutna vården akut till ett korttidsboende eller
hemifrån på grund av ohållbar situation. Kortidsboende är en biståndsbedömd insats som kan
erbjudas till äldre patienter som är i behov av tillfällig vård och omsorg. Det som
kortidsboende kan erbjuda är växelvård, avlastning för anhöriga, rehabilitering, palliativ vård,
vård efter sjukhusvistelse, boende i väntan på bostadsanpassning eller permanent särskilt
boende. Kortidsboende fungerar oftast som väntrum där patienter avvaktar på att någonting
händer i en annan del av systemet. Det förekommer att kortidsboende inte alltid används i rätt
syfte och det är ibland en svårstyrd verksamhet. Ibland uppfattas kortidsboende som ett slags
akutvård inom kommunen, eftersom det kommer in patienter som är i behov av avancerad
vård (Socialstyrelsen, 2008).
3
Äldre patienter med allvarliga sjukdomar skrivs ut från sjukhuset när de är utskrivningsklara
eller medicinskt färdigbehandlade. Om patienter istället blir kvar på sjukhuset efter beslutet
om att vara utskrivningsklara eller medicinsk färdigbehandlade bör kommunen betala
vårdkostnader. Allt detta har lett till att vårdtiderna på sjukhuset har blivit kortare, patienter
skrivs ut från sjukhuset i väldigt dåligt skick och är i behov av omfattande insatser från den
öppna vården (Bull & Roberts, 2001). Äldrereformen 1992 innebar att kommunen fick ett
större ansvar för äldre personer med omfattande vårdinsatser (Blomqvist, 2007). Tanken är att
alla äldre som kommer till korttidsboende skall ha möjlighet att vara med och planera sin vård
i ett planeringssamtal. Det förekommer att patienter hade velat bo hemma trots sjukdom, men
kommer till kortidsboendet istället vilket indikerar att planeringssamtalen inte alltid fungerar
som det varit tänkt (Bull & Roberts, 2001).
Vårdplaneringen på exempelvis ett korttidsboende innebär att vårdpersonal tillsammans med
patienten gemensamt planerar patientens fortsatta vård och omsorg vid överföring från en
vårdform till en annan (SBU, 2003). När patienter skrivs in i den slutna vården skickas
meddelande till den öppna vården i fall patienter blir i behov av fortsatta insatser efter
utskrivningen. Den bedömningen görs i teamet på sjukhuset och då får ansvarig sjuksköterska
i kommunen en kallelse till samordnad vårdplan. En vårdplan innehåller: patientens
Aktiviteter i Dagliga Livet (ADL) vilka insatser som den äldre personen kommer att behöva,
samt vilken enhet som är ansvarig för de aktuella insatserna. Efter vårdplanering skall de
ansvariga enheterna justera vårdplan det vill säga bekräfta att vårdansvarig sjuksköterska
kommer att överta vård efter utskrivningen från den slutna vården (SOSFS, 2005: 27). I
Svensk författningssamling (SFS 1990:1 404, 10 §), är kommunen skyldiga att betala för
kostnader om de inte medverkar vid upprättande av en vårdplan eller om landstinget och
kommunen inte kommer överens om tiden när kommunen kan ta emot patienter efter att en
vårdplan är upprättad och patenten är utskrivningsklar.
4
Problemformulering
En genomgång av litteraturen om äldre personers delaktighet i vårdplanering visar att det
finns många utmaningar och att det ofta finns brister. Det är viktigt att inblandade
professioner (biståndshandläggare, sjuksköterskor, undersköterskor, läkare, sjukgymnaster
och arbetsterapeut) har en bra förståelse för den enskilde äldre personens behov och hur denne
upplever sin livssituation när den fortsatta vården planeras. Den äldre vårdtagaren är ofta
hjälplös i en sådan situation, och kan ha svårt att fatta ett beslut om hur de vill att det ska se ut
i framtiden, om de vill vårdas hemma eller på särskilt boende? Det händer ofta att de äldre har
svårt att bestämma sig eller inte inser vilken hjälp de är i behov av och hamnar därför på fel
plats. Det kan bli flera vårdgivare som är inblandade och därför är det viktigt att en
vårdplanering blir personcentrerad och att den äldre personen får information om vad en
vårdplanering innebär, samt vilka möjligheter som finns. Det är inte ovanligt att den äldre
personen hamnar i kläm mellan primärvården, den slutna vården och kommunal omsorg.
Kunskap om äldres personers delaktighet i vårdplanering är begränsad. En fördjupad kunskap
om de äldres upplevelser av delaktighet i vårdplaneringen är viktigt för att ge dem
förutsättningar att kunna vara aktiva deltagare i planeringen av sin vård och omvårdnad.
Syfte
Att beskriva äldre personers upplevelse av delaktighet vid vårdplanering i samband med att de
vårdas på kortidsboende
Metod
Design
Studien genomfördes med kvalitativ ansats och data har samlats in genom individuella
intervjuer. Metoden har valts för att fånga det essentiella i personens upplevelse av
delaktighet i vårdplaneringen (jfr. Polit & Beck, 2008, s.189).
Deltagare och procedur
Urvalet av deltagare har gjorts med inklusionskriterierna att deltagarna skulle vara äldre
personer över 65 år, att de deltagit i en vårdplanering i samband med vården på ett
korttidsboende, att de vårdats på korttidsboende i en tidsperiod mellan en vecka till 6
månader, att de hade förmåga att berätta och att de var villiga att delta i studien. Personer med
kognitiva problem exkluderades. De personer som inkluderades i studien var fyra kvinnor och
5
två män i åldrarna 65-90 år.
Innan studien påbörjades fick enhetschefen på det valda korttidsboende muntlig information
angående studien, samt tillfrågades om tillstånd att genomföra studien. Även patientansvarig
sjuksköterska på korttidsboendet fick muntlig information angående projektet och var
behjälplig i rekrytering av deltagare. Efter att enhetschefen gett sitt medgivande identifierades
deltagare som motsvarade inklusionskriterierna för denna studie. Därefter tog författaren
kontakt med de valda personerna och presenterade studiens syfte, genomförandet av studien,
publicering samt hur konfidentialitet säkerställs. Personerna informerades om att deltagandet i
studien är helt frivilligt, att de kan avbryta medverkan i studien utan någon förklaring och
utan att vård och omvårdnad påverkas. Polit och Beck (2008, s.167) skriver att forskarens
skyldighet är att försäkra personerna som deltar i studien att deras rättigheter är skyddade. De
identifierade personerna gav sitt informerade samtycke och alla tackade ja till deltagande i
studien (Bilaga 1). Tid och plats för intervjuer bokades därefter med deltagarna.
Datainsamling
Datainsamlingsmetod som användes var kvalitativa semistrukturerade forskningsintervjuer
som genomfördes med stöd av en intervjuguide (Bilaga 2). Intervjufrågorna var öppna och
angav olika områden som skulle ingå i intervjuerna (jfr. Kvale, 1997, s. 118). Intervjuerna
genomfördes på kortidsboendet i de äldres rum. Intervjuerna inleddes med att författaren
presenterade studiens syfte och deltagarna informerades igen om sina rättigheter att kunna
avbryta studien när de ville utan att behöva ange orsak till detta. Intervjuerna inleddes med att
de äldre fick berätta kortfattat om sitt liv för att kunna få en bättre bild om deras nuvarande
situation, vilka erfarenhete de har, till exempel om de har varit i kontakt med den kommunala
omsorgen innan de kom till korttidsboendet. Följdfrågor ställdes om författare ville klargöra
något angående de äldre personernas berättelser. För att säkerställa kvaliteten i intervjuerna
gjordes först en provintervju som transkriberades och diskuterades med handledaren innan de
resterande intervjuerna gjordes. Dalen (2008) menar att tanken med provintervjun är att
förbättra och korrigera frågor i intervjuguiden för att kunna få fylliga svar som motsvarar
studiens syfte. Intervjuerna varade 30- 45 minuter. Alla intervjuer spelades in och
transkriberades ordagrant till text. Författaren har även under två intervjuinspelningar skrivit
för hand på grund av tekniska problem.
Dataanalys
6
En kvalitativ innehållsanalys har använts (jfr. Graneheim & Lundman, 2004) för att analysera
data i denna studie. De nerskrivna intervjuerna lästes igenom upprepade gånger för att
författaren skulle förstå innebörden i texten och få en bild över den äldre personens
upplevelse av delaktighet vid vårdplanering (jfr. Graneheim & Lundman, 2004). Därefter har
meningsenheter identifierats som motsvarade studiens syfte. Författaren har granskat
insamlad data mening för mening. De skrivna meningsenheterna har kondenserats vilket
innebär att ord och beskrivningar som inte är nödvändiga för textens innehåll togs bort. Den
kondenserade meningsenheterna kodades vilka resulterade i underkategorier som formade
kategorier som till slut tolkades i ett övergripande tema (jfr. Granheim & Lundman, 2004).
Etiska överväganden
För att genomföra studien erhölls skriftligt tillstånd av Etikkommitté vid Luleå tekniska
universitetet och även muntligt tillstånd från enhetschef på kortidsboende i Kalmar. De äldre
som deltog i studien blev informerade både muntligt och skriftligt om syftet med studien, och
att de kunde avbryta sitt deltagande när som helst. Äldre personer som är i beroende ställning
kan vara sårbara och intervju frågorna kan väcka en del negativa känslor, men frågorna i
denna studie var inte av denna karaktär antar forskaren. Kvale (1997) menar att forskaren
skall sträva efter att bevara deltagarens integritet och ansvara för insamlad data på ett
respektsfullt sätt, det vill säga att konfidentialitet garanteras. I etiska riktlinjer för
omvårdnadsforskning i Norden (2003, s. 18-23) står det att forskning skall vara frivilligt, skall
bygga på informerat samtycke och den skall vara till nytta för omvårdnaden.
Resultat
Resultatet beskrivs i ett övergripande tema: Att inte förstå vad som händer. Temat bildas av
två kategorier: Ovisshet och Trygghet som i sin tur formats av fyra underkategorier (Tabell 1).
7
Tabell 1. Översikt över tema och kategorier
Tema
Huvudkategorier
Underkategorier
Att inte
förstå vad
som händer
Ovisshet
Ovisshet om vad som händer
Ovisshet om sjukdomen
Ovisshem om framtiden
Trygghet
Trygghet i det som är välkänt
Att inte förstå vad som händer
En röd tråd i de äldre personernas berättelse om delaktighet i planeringssamtalet var en känsla
av förvirring och av att inte förstå en upplevelse av odelaktighet. Förvirringen och den
bristande förståelsen var förknippad med en känsla av ovisshet och otrygghet som endast
lättade när de hade anhöriga som stöd eller det fanns utsikt att komma hem. Att inte förstå vad
som händer verkade bero på den förvirrade situation den äldre befann sig i. Sjukhuset var en
ny främmande miljö med främmande människor, andra patienter och människor från olika
yrkeskategorier som förmedlade olika information beroende på vilken roll de hade. Den
centrala upplevelsen av vårdplaneringssamtalet var att de inte har fått tydlig information om
planeringen eller inte har förstått det som har förmedlats. Den bristande förståelsen innebar att
de inte upplevde att de var delaktiga i planeringen och undantag var om de fick stöd från
anhöriga.
Ovisshet
En upplevelse av ovisshet bland de äldre personerna under vårdtiden på sjukhuset och på
korttidsboendet var framträdande. Ovisshet upplevdes av olika skäl som otillräcklig eller
svårbegriplig information, att inte veta vad som kommer att hända inom den närmaste
framtiden, sjukdomsdiagnos bidrog till denna känsla.
Ovisshet om vad som händer
Äldre personer beskrev att ovisshet upplevdes på grund av att inte fick veta vad som skulle
hända den närmaste tiden eller vad som skulle komma sedan. Vårdplaneringen beskrevs som
diffus, de hade inte fått information om vad en vårdplanering innebar eller när den skulle äga
rum. De äldre som hade fått information beskrev att de inte hade förstått den.
Jag har inte fått någon information om att de skulle komma. De kom bara. Jag tyckte
8
att det var lustigt.
De äldre personer som beskrev sig ha kontroll över situationen och att de visste vad som
hände sade att de hade erfarenhet från vårdplaneringen sedan tidigare. Dem som inte hade
erfarenhet av vårdplaneringen sedan tidigare beskrev att de upplevde sig förvirrade under
vistelsen på sjukhuset. De deltog på vårdplaneringen fysiskt men hade svårt att uttrycka vad
de ville på grund av den röriga situationen som de upplevde inombords. Trots att de deltog i
vårdplaneringen var den förknippad med en upplevelse av ovisshet om vad som bestämdes
under själva vårdplaneringen och vad som väntade efter vårdplaneringen eller utskrivningen
från sjukhuset. De äldre beskrev att de upplevde att de fick övertalas när det gäller beslut om
flytten till kortidsboendet eller att de var tvungna helt enkelt att acceptera det som andra hade
bestämt.
Man ska finna sig i det de säger. Ibland får man skylla sig själv, att man accepterar
att andra övertalar en.
Ett annat problem med upplevelsen av delaktighet vid planeringen var problem med nedsatt
hörsel. En deltagare säger: Det jag for mest illa av var att jag hör dåligt. Jag hörde inte allt de
pratade om. Det bara surrade i huvudet". De äldre personerna beskrev också att de upplevde
ovisshet när det gäller kontakter i vården, vem de kunde prata med under vistelsen på
kortidsboendet om de hade behov av detta.
Ovisshet om sjukdomen
Äldre personer beskrev att ovissheten var förknippad till deras hälsa och sjukdomsdiagnos,
prognos och hur framtiden kommer att se ut. Några beskrev att de upplevde stor personlig
besvikelse när de fick svåra besked om diagnoser av obotliga sjukdomar. Ovissheten om den
personliga hälsan gjorde att det var svårt at ta till sig information under vårdplaneringen vilket
beskrevs försvåra deras möjligheter att kunna delta aktivt på vårdplaneringen.
Det kan komma att jag blir orolig, det sitter inombords. Det är svåra besked man får
ibland. I ett sådant tillstånd är det svårt att förstå vad de menar ibland.
Flera av deltagarna upplevde att oklara besked om sjukdomen och sjukdomsprognosen bidrog
att de inte kunde ta in så mycket information och av denna anledning inte kunde bidra med
9
sina åsikter på vårdplaneringen. De upplevde att de hade fått för mycket information som var
svårhanterbar och det ledde till att de inte kunde koncentrera sig på själva vårdplaneringen.
Ovissheten upplevdes när de äldre väntade länge på besked om sin sjukdom.
De var lite slöa, det beror på din sjukdom. De kom inte fram på en gång att det var
cancer. Det var jag besviken på.
Ovissheten om sjukdomen upplevdes även när de äldre inte fick riktigt svar från läkare
gällande sjukdomen och att det alltid förknippades med ålderns krämpor. Denna ovisshet
enligt de flesta äldre ledde till att psykiskt mående försämrades, att de upplevde att de var
nergångna och bara låg i sjukhussängen. Tankarna hade gått fram och tillbaka när de äldre
fick sjukdomsbeskedet och det ledde till att de var bara fysiskt närvarande på planeringen.
Ovisshet om framtiden
Flera av deltagarna upplevde att de hade fått sämre hälsa och var oroliga för att inte kunna
klara sig på egen hand. Det ledde till funderingar om hur framtiden skulle komma att se ut.
Det upplevdes att ett hem kräver mycket och de var tveksamma om de kunde ta hand om allt
som förr på grund av sämre hälsa. De beskrev att det kändes tungt när de insåg att de inte
skulle klara sig själva hemma och att de skulle behöva hjälp från den kommunala omsorgen.
Även ändrade familjeförhållanden beskrevs leda till ovisshet om framtiden. En deltagare
upplevde att framtiden inte blir densamma för att även hans fru som han tog hand om kom på
ett annat kortidsboende. Han säger: "Jag har inte varit hemma ensam. Min fru kommer inte
hem från kortiden, hon har svårt med minnet".
De flesta deltagarna upplevde ovisshet när de inte visste vem de kunde kontakta i fall de hade
funderingar. De äldre hade flera funderingar när det gäller framtiden till exempel hur länge de
skulle stanna på korttidsboendet eller vem som sköter hushållet medan de är på boendet.
Sådana frågor var inte besvarade för en del deltagare som inte upplevde att de var riktigt
delaktiga i vårdplaneringen. Flera av deltagarna upplevde flytten till korttidsboende till viss
del positivt när de insåg att de inte skulle kunna klara sig hemma på egen hand. En deltagare
berättar:
I och med att jag bodde i en husvagn, nu hade jag ingenstans att ta vägen. Här är det
10
jätte fint jag har ingenting att klaga på. Jag saknar inte mitt hem på sätt och vis för att
jag har svårt att ta mig in.
Framtiden kändes som ovisst när de äldre väntade på beslut från kommunen när det gäller
bostadsanpassning. Detta beslut var avgörande om de äldre kunde återvända till det egna
hemmet. Väntetiderna var upp till flera månader. En deltagare säger: ”Det beror ju på om de
gör någonting åt min lägenhet, ta bort trösklar, badkar och det klarar jag inte själv".
Trygghet
I den allmänna bilden av ovisshet fanns också saker som var förknippad med trygghet.
Trygghet verkade vara något som ökade upplevelsen av delaktighet och stärktes om det fanns
stöd av en närstående, i det som var välkänt och de situationer som de hade kontroll över.
Trygghet i det som är välkänt
Ett stort stöd upplevdes när det fanns någon vid de äldres sida, antingen anhörig eller någon
som stod dem väldigt nära. Detta ledde till en rogivande känsla som kännetecknades av
trygghet och minskad ovisshet. Några av de deltagare som inte hade stödet från anhöriga
under vårdtiden kunde tydligt identifiera att deras situation hade varit annorlunda om de fått
stöd från någon som var insatt i deras situation.
Jag fick så mycket information. Det blev så rörigt. Jag begriper ingenting. Genom
läkare kom jag till kortidsboende. De på sjukhuset var behjälpliga.
De äldre personerna beskrev att det inte var någon svårighet att acceptera beslutet om att
komma till korttidsboende när anhöriga var med på vårdplaneringen. Detta med anledning av
att vetskapen om att det finns någon vid deras sida kändes tryggt.
Mina anhöriga var med på planeringen. Jag bestämde inte så mycket utan det var ju
bra som de planerade och här är det ju jätte bra. Jag är vinglig och min dotter tyckte
också att jag behöver återhämtning innan jag kan åka hem.
De deltagare där anhöriga var närvarande på vårdplaneringen upplevde att de hade kontroll
över situationen för att de anhöriga kunde fråga de berörda yrkeskategorierna om någonting
11
var obegripligt. Stödet från anhöriga uppskattades väldigt mycket, men de äldre ville inte
belasta dem heller. En deltagare säger:" Jag kan inte kräva att flickorna ska ta ledigt från sina
jobb och hjälpa mig hemma". Flera av deltagarna beskrev att de visste vad en korrtidsplats
innebar då de har eller har haft någon nära familjemedlem eller bekant på korttidsboende eller
hört talas om korttidsboende genom dem. De äldre personerna beskrev att de upplevdes som
trygghet att veta vilken korttidsboende de skulle till och vad de hade att förvänta sig där. En
deltagare var inte trygg med detta att inte veta när han skulle träffa sin läkare nästa gång och
vem som kunde hjälpa honom att komma i kontakt med en doktor. Flera upplevde att vetskap
om att det blir en ny vårdplanering/uppföljning på korttidsboendet kändes underlättande. En
deltagare sa: ”Vi ska planera sedan igen, det underlättar en del”.
Diskussion
Syftet med denna studie var att beskriva äldre personers upplevelser av delaktighet vid
vårdplanering. I resultatet framkom ett tema; Att inte förstå vad som händer, med två
huvudkategorier; Ovisshet som bestod av tre underkategorier och Trygghet som bestod av en
underkategori. En röd tråd i de äldre personernas upplevelse av delaktighet i planeringen i
samband med flytten till ett korttidsboende var en känsla av förvirring och av att inte förstå
samt att inte vara delaktiga i det som händer. Förvirringen och den bristande förståelsen
resulterade i en känsla av ovisshet och otrygghet som endast lättade när de hade anhöriga som
stöd eller det fanns utsikt att komma hem.
I denna studies resultat framkom det att de äldre kände ovisshet om vad som skulle hända
dem, vad vårdplaneringen handlade om och vilka personer som var med samt vilka roller de
hade. Enligt Efraimsson (2005) är patienter oftast oförberedda inför vårdplaneringen. De har
inte kunskap om vilka personer som kommer att delta i vårdplaneringen eller vilka
möjligheter det finns efter utskrivningen från den slutna vården. Lidén (2009) skriver att det
är viktigt att informera, lyssna på de äldre samt att respektera deras vilja och att det är de
äldres delaktighet som ska vara i fokus. Biståndshandläggares beslut kan bli mer realistiskt
om de får mer information från de äldre som sitter i en vårdplanering och inte bara från
vårdpersonal.
Ett viktigt resultat i den föreliggande studien var att de äldre personerna hade svårt att ta in ny
information och att vårdplaneringsamtalet inte tog hänsyn till det. Enligt Bolster och Manias
12
(2009) är det viktigt att de äldre får den tiden som behövs för att kunna bearbeta svåra besked
och sin nya situation för att kunna ta in ny information och förstå den. Bekräftelse är en viktig
del i sådana situationer som är främmande. Maltèn (2008) beskriver att det är viktigt med
återkoppling för att bli säker på om information har förståtts på rätt sätt och hur den som ger
information har uppfattats av den andre. Detta bekräftas även av Zoffman et al. (2008) som
visade att när vårdpersonal informerade patienten och lät denne reflektera över sin situation
gav det dem bättre kunskap om patientens situation och därmed underlättade vid
beslutfattande. Vidare anger Maltèn (2008) att det är viktigt att sammanfatta vad som
informerats/sagts under samtalet och att bekräftelse ges till de äldre. Genom att sammanfatta
vad som sägs ges de äldre möjligheter att reflektera över det som sägs eller om någonting har
misstolkats eller inte förståtts. Det är viktigt att de äldre får den tid som behövs och att
vårdpersonal lyssnar och bekräftar.
I denna studies resultat framkom det att äldre personer kände sig övertalade gällande flytten
till korttidsboende. Enligt Larsson et al. (2008) är helhetsyn och individanpassad
kommunikation av de äldre viktig för att de äldre ska uppleva trygghet och välbefinnande.
Informationen bör bestå av beskrivningar av bland annat vilka möjligheter de äldre har när de
kommer till korttidsboende och vad syftet är med korttidsboendet. Vid bristande information
för de äldre som inte har anhöriga eller god man kan det leda till ännu mer otrygghet och oro
när de kommer till korttidsboendet. Tornstam (2011) beskriver att människor upplever
frustation och motstånd mot olika typer av förändringar och människor resonerar om
förändringar på det sättet att de vet vad de har men inte vad de får. Problemet kan vara att de
äldre får så mycket information och de inte hinner bearbeta all information. De äldre befinner
sig i en stressad situation där de inte hade kontroll. I en sådan situation är det viktigt att
tillämpa en patientfokuserad eller personcentrerad vård. McSweeney och Coon (2004)
bekräftar vikten av att de äldre ska bedömas individuellt för att kunna se vilka behov och
hinder de äldre har och på vilket sätt vårdpersonalen kan stödja dem. Även Dudas, Kaczynski
och Olsson (2013) skriver att individuell bedömning och personcentrerad vård är viktig då de
äldre blir välinformerade om allt som skall hända och aktivt kan delta i alla beslut när det
gäller deras vård vilket leder till en positiv utskrivningsprocess.
Resultatet i denna studie visade att de äldre personer som hade nedsatt hörsel upplevde att de
inte kunde vara delaktiga i planeringsamtalen. Saldert (2012) skriver att en viktig del av
personcentrerad vård är att dokumentera sådant som kan vara viktigt för alla professioner att
13
veta såsom till exempel att patienten har nedsatt hörsel. Det är viktigt att kort och tydlig
information ges när det gäller vårdplanering, det ska inte ges för mycket information på kort
tid om olika saker såsom till exempel information om sjukdomen, undersökningar,
behandlingar och vårdplaneringen (Lidèn, 2009). Bourhis, Roth och MacQuenn (1989)
skriver att tidsbrist hos vårdpersonal kan vara ett hinder för att kunna skapa en bra dialog med
patienter och för att kunna förmedla begriplig information.
I resultatet i denna studie framkom att när äldre personer vid vårdplaneringen fick oklara
besked om sin sjukdom och prognos kände de ovisshet och hade svårt att ta in all information
som gavs. Detta minskade deras möjligheter att delta aktivt under planeringsmötet. Enligt
Ashworth (1992) är en förutsättning för patienten att kunna vara delaktig i en vårdplanering
och uppleva tillit med andra att alla medverkande vid vårdplaneringen har kännedom och
kunskap om patienten. Detta innebär också att väsentlig information om patienten inte missas.
Den äldre personen måste enligt Petersson (2009) vara välinformerad inför vårdplaneringen
och också förstå vad som händer under mötet. I denna studies resultat framkom att de äldres
känsla av ovisshet ökade och att deras psykiska välmående försämrades när läkare inte tog
deras sjukdomsupplevelse på allvar eller gav klara besked. Dudas, Kaczynski och Olsson
(2013) menar att de äldre som är involverade i hela vårdprocessen och är välinformerade ges
möjlighet att i lugn och ro bearbeta och tänka på vilka deras individuella behov är. När de
äldre får tillfälle att prata om sin sjukdom och upplevelse av symtom ökas delaktighet i vården
(Eldh et al., 2008). Larsson et al. (2008) beskriver att tiden som vårdpersonal ger till de äldre
under vårdtillfället är värdefullt för att den äldre ska känna sig sedd och bekräftad. Detta
styrks även av Kihlgren, Nilsson och Skovdahl (2004)som beskriver att det är viktigt att bli
sedd som en unik individ, även på detta sätt kan delaktighet upplevas. En förutsättning för
upplevelse av delaktighet är att bli bekräftad (Eldh et al., 2008; Frank, Asp & Dahlberg,
2009).
Resultatet i denna studie visade att det kändes betungande för de äldre som har klarat sig på
egen hand och bott hemma hela tiden att flytta till korttidsboende. Enligt Strandberg och Alex
(2002) kan äldre personer känna rädsla och oro för den dagen när sjukdomen hotar deras
självständighet och frihet. Att ha känslan av att kunna klara av till exempel hushållsarbete kan
betyda mycket för självförtroende och de äldre kan uppleva stolthet. När de däremot inser att
de inte kan klara sig själva längre kan det leda till ett lidande. Haak, Horstmann och Iwarsson
(2008) beskriver att hemmet är kopplat till upplevelsen av att inte vara beroende av andra och
14
samhörighet. Det är av stor betydelse för de äldre att känna gemenskap med andra som att
träffa familj i hemmiljö, att hjälpa andra och att ha ansvar i det egna hemmet. Dahlin –
Ivanoff et al.(2007) skriver att hemmet är sammankopplat med upplevelsen av frihet, att
kunna bo i en bekant miljö där allting fungerar som man själv styr. Strandberg och Alex
(2002) skriver att ett destruktivt beroende gör att människor inte blir delaktiga i besluten om
sin vård och sitt liv, utan den personen som har makt att besluta använder den i brist på
förståelse för den äldres liv. I resultatet i denna studie framkom det att det fanns äldre som
beskrev det som positivt att få komma till ett korttidsboende, men att de inte fick frågor om
hur länge de skulle stanna på boendet besvarade. Lundman och Strandberg (2007) beskriver
att när äldre personer drabbas av sjukdomar och förluster av olika slag är det viktigt att bevara
deras känsla av sammanhang och försöka hjälpa dem att bevara sina inre resurser för att de
skulle kunna uppleva hälsa trots sjukdom. Inre styrka beskrivs som central mänsklig resurs
som innehåller skyddande krafter bland annat återhämtningsförmåga.
I resultatet framkom det att de äldre upplevde trygghet när anhöriga var med på
vårdplaneringen vilket ökade deras känsla av att ha kontroll. Frank et al. (2009) beskriver att
de äldre personer kan uppleva trygghet när de får tillfälle att få vara experter på situationen de
befinner sig i och att de får berätta om sina känslor och sina besvär. Trygghet kan försärkas
ytterligare om de äldre får träffa samma vårdpersonal och när det skapas en god relation där
kontinuitet och engagemang är närvarande (Kihlgren et al., 2004). Detta stryks även i studien
som beskriver att kontinuitet skapar en känsla av trygghet. Johnston och Smith (2006)
beskriver att det är av stor vikt att någon finns där för de äldre, någon som de kan lita på och
det gav trygghetskänsla (Haggerty, Reid, Freeman, Starfield, Adair & McKendry, 2003). I en
studie upplevdes det som viktigt att ha kontroll över situationen och detta kan uppnås med
information och vem de kunde fråga om behovet för detta uppstår. Vidare beskriver han att de
äldre som inte får stöd kan uppleva att de är övergivna (Ellis-Hill, Robinsson, Wiles,
McPherson, Hyndman & Ashburn, 2009).
Metoddiskussion
Enligt Granheim och Lundman (2004) kan kvalitativa studiers trovärdighet granskas utifrån
tre begrepp: giltighet, tillförlitlighet och överförbarhet. Giltighet handlar om hur processen att
genomföra studien ger en möjlighet att genomföra en studie med det beskrivna syftet. I detta
ingår min egen erfarenhet och förmåga som forskare och val av deltagare. Författaren har en
del erfarenheter när det gäller äldre personer som kommer till korttidsboendet efter
15
genomgången vårdplanering då författaren har arbetat som sjuksköterska på ett
korttidsboende under en period. Det är svårt att bedöma hur mycket författarens förförståelse
har påverkat studiens resultat men det är mycket sannolikt att den har gjort det. Polit och Beck
(2012, s. 96, 175-176) skriver att författarens förförståelse har betydelse för hur data tolkas.
Det kan finnas för- och nackdelar med detta. Hartman (1998) skriver att förförståelsen kan ses
som en resurs för det som studeras och för att kunna tolka behövs kunskap och i denna studie
anser författaren att kunskap om det sammanhang som vårdplaneringen genomförs i har
bidragit till en ökad förståelse för deltagarnas berättelse. Risker med förförståelse kan vara att
författaren förutser svaret och följdfrågor inte ställs alltid, d.v.s. författaren blir nöjd med
första svaret och på detta sätt viktigt information kan förloras.
När det gäller val av deltagare valde författaren äldre personer som har genomgått en
vårdplanering på sjukhuset och som har flyttat tillfälligt till kortidsboendet. Sex personer
tillfrågades och de tillfrågade intervjuades, fyra kvinnor och två män. De sex personerna hade
olika sjukdomsdiagnoser såsom till exempel cancer, bäckenfraktur, stroke. Åldern bland
deltagarna varierade mellan 65 till 90 år. Detta bekräftar att trots ett relativt begränsat antal
deltagare fanns en variation av bakgrund och erfarenheter vilket talar för att antalet var
tillräckligt. Granheim och Lundman (2004) menar också att olika erfarenheter bidrar till ökad
variation och stärker studiens giltighet. Thoren-Jönsson (2008) skriver dessutom att det inte är
antalet intervjuer som är avgörande för studiens kvalitet utan innehållet i intervjuerna. Data i
denna studie var tillräcklig anser författaren för att intervjuerna var innehållsrika och gav
mycket värdefull information som motsvarade studiens syfte.
Intervjuerna genomfördes med stöd av en intervjuguide. Fördelar med intervjuguide är att
författaren håller fokus på deltagarens berättelse med hänsyn till studiens syfte och det ger en
möjlighet att när deltagarna tappar ”tråden”, kan förfataren avbryta och utgår ifrån
intervjuguiden (Widerberg, 2002). I föreliggande studie förekom det vid tre intervjutillfällen
att deltagarna hade fokus på sjukdomsdiagnoser och sjukdomsförlopp, varpå författaren var
tvungen att avbryta och återföra deltagarna i deras berättelser till syftet med stöd av
intervjuguiden. Alla intervjuer spelades in och författaren bedömer att ingen av deltagarna
påverkades på något sätt av att intervjuerna spelades in. Efter varje intervjutillfälle blev
deltagarna tillfrågade om hur de upplevde intervjun och om de var nöjda. Däremot hade
författaren problem vid två intervjutillfällen då inspelningarna avbröts på grund av tekniska
problem. Intervjuerna genomfördes trots detta och för att säkerställa att ingen information
16
tappades bort skrevs intervjuerna också ner under intervjuns gång. Det är troligt att detta
begränsar tillförlitligheten i det insamlade materialet. Samtidigt gjorde detta också att
deltagarna var medvetna, fick god tid på sig att tänka igenom frågan och svaren vilket bidrog
till att berättelserna var väldigt innehållsrika. Författaren upplevde att det var svårt att
genomföra intervjuerna på grund av brist av erfarenhet och det finns en risk att denna brist
påverkade studiens resultat. Samtidigt var berättelserna innehållsrika vilket talar för att
påverkan inte var särskilt stor.
En nackdel i analysarbetet kan vara att det datamaterialet har analyserats av en författare och
om det har varit två författare är det troligt att tillförlitligheten ytterligare stärkts. Även om
detta är en begränsad kvalitativ studie är det rimligt att anta att resultatet kan överföras till
olika vårdsituationer, inte bara när det gäller vårdplaneringen utan även när det gäller andra
vårdkontakter och kommunikationen mellan äldre personer och olika professioner. Detta
antagande stärks av att resultatet bekräftas i annan forskning (jfr. Granheim & Lundman,
2004).
Slutsats
Studiens syfte var att beskriva äldre personers upplevelser av delaktighet vid vårdplanering
och resultatet visade att deltagarna upplevde ovisshet av olika anledningar och trygghet när
anhöriga var med på vårdplaneringen. Olika deltagare hade olika förutsättningar och det var
viktigt att möta den unika människan ur dennes perspektiv och se helheten det vill säga
tillämpa personcentrerad omvårdnad. Resultaten visade att de äldre hade haft svårt att
bearbeta all den information de fått under vårdplaneringen vilket lett till att hälften av dem
inte kunnat medverka riktigt på vårdplaneringen. Slutsats som kan dras utifrån detta är att de
olika professionerna som är kallade till vårdplaneringen skulle behöva lyssna, bekräfta och
medvetengöra de äldre om den situationen de befinner sig i. Det är således alltid viktigt att
tillämpa individanpassad kommunikation och ta hänsyn till de olika sjukdomsdiagnoser som
de äldre har för att öka deras möjlighet att vara delaktiga i planering av sin vård och
omvårdnad.
Kliniska implikationer och förslag till fortsatt forskning
Författaren anser att föreliggande studie kan vara viktigt i den slutna och öppna vården där en
vårdplanering behövs. I föreliggande studie är inklusionskriterier de äldre som är talbara och
17
adekvata. När det gäller fortsatt forskning är det viktigt att belysa även gruppen äldre som på
grund av olika kognitiva problem har svårt att kommunicera och som saknar förvaltare eller
anhörig som kan hjälpa dem vid vårdplaneringen.
18
Referenser
Ashworth, P. (1992). Patient participation: its meaning and significance in the context of
caring. Journal of Advanced Nursing, 17, 1430-1439.
Blomqvist, P. (red.) (2007). Vem styr vården?: organisation och politisk styrning inom
svensk sjukvård. (1. uppl.) Stockholm: SNS förlag.
Bolster, D., & Manias, E. (2009). Person-centered interactions between nurses and patients
during medication activities in an acute hospital setting: qualitative observation and interview
study. International Journal of Nursing Studies, 47(2), 154-165.
Bourhis, R.Y, Roth, S., & MacQuenn, G. (1998). Communication in the hospital setting: a
survey of medical and everyday language use amongst patients, nurses and doctors. Social
Science & Medicine Journal 339-346.
Bull, M.J., & Roberts, J. (2001). Components of a proper hospital discharge for elders.
Journal of Advanced Nursing, 35(4), 571-581.
Dahlin-Ivanoff, S., Haak, M., Fänge, A., & Iwarsson, S. (2007). The multiple meaning of
home as experienced by very old Swedish people. Scandinavian Journal of Occupational
Therapy, 14(1), 25-32.
Dalen, M. (2008). Intervju som metod. Malmö: Gleerups.
Dudas, K., Kaczynski, J., & Olsson, L-E. (2013). Implementering av personcentrerad vård i
slutenvården. I I. Ekman (Red.) Personcentrering inom hälso- och sjukvård: från filosofi till
praktik. (1. uppl.) (s. 172-199). Stockholm: Liber.
Edvardsson, D. (Red.). (2010). Personcentrerad omvårdnad i teori och praktik. (1. uppl.)
Lund: Studentlitteratur.
Edvardsson, D., Sandman, P.O., & Rasmussen, B. (2008). Swedish language person-centered
climate questionnaire – patient version: construction and psychometric evaluation. Journal of
19
Advanced Nursing, 63(3), 302-309.
Efraimsson, E. (2005). Vårdplaneringsmötet: en studie av det institutionella samtalet mellan
äldre kvinnor, närstående och vårdare. (Avhandling vid Institutionen för Vårdvetenskap).
Umeå: Umeå universitet.
Eldh, A., C., Ekman, I., & Ehnfors, M. (2008). Considering patient non-participation in health
care. Health Expectations, 11, 263-271.
Ellis-Hill, C., Robinson, J., Wiles, R., McPherson, K., Hyndman, D., & Ashburn, A. (2009).
Going home to get on with life: Patients and carer’s experiences of being discharge from
hospital following a stroke. Disability and Rehabilitation, 31 (2), 61-72.
Etiska riktlinjer för omvårdnadsforskning i Norden, (2003). Vård i Norden, 4, 70(23).
Alservice AS. Hämtad 2014-04-17 Tillgänglig:
http://www.sykepleien.no/ikbViewer/Content/337889/SSNs % 20etiske % 20retningslinjer.
pdf.
Ewles, L., & Simnett, I. (2005). Hälsoarbete- en praktisk vägledning. Lund: Studentlitteratur.
Foss, C. (2011). Elders and patient participation revisited – A discourse analytic approach to
older persons’ reflections on patient participation. Journal of Clinical Nursing, 20 (13-14),
2014-2022.
Frank, C., Asp, M., & Dahlberg, K. (2009). Patient participation in emergency care - A
phenomenographic study based on patients´ lived experience. International
Emergency Nursing, 17, 15-22.
Graneheim, U.H. & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research:
concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24(2),
105-112.
Graubæk, A-M. & Hall, E.O.C. (2008). Teorier om att vara sjuk. I A. Graubæk (Red.),
Patientologi: personcentrerad vård i teori och praktik. (1. utg.) (s. 107-128). Stockholm:
20
Natur & Kultur.
Haak, M., Fänge, A., Horstmann, V., & Iwarsson, S. (2008). Two dimensions of participation
in very old age and their relations to home and neighborhood environments. American
Journal of Occupational Therapy, 62, 77-86.
Haggerty, J. L., Reid, R.J., Freeman, G.K., Starfield, B.H., Adair, C.E., & McKendry, R.
(2003). Continuity of care: a multidisciplinary review. BMJ, 3, 1219-21.
Hartman, J. (1998). Vetenskapligt tänkande: från kunskapsteori till metodteori. Lund:
Studentlitteratur.
Johnston, B., & Smith, L. N. (2006). Nurses´and patients´perceptions of expert palliative
nursing care. Journal of Advanced Nursing, 54 (6), 700-709.
Kihlgren, A. L., Nilsson, M., & Skovdahl, K. (2004). Older patients awaiting emergency
department treatment. Nordic College of Caring Sciences, 18, 169-176.
Kikkenborg Berg, S., Pedersen, B.D., Svendsen, J.H., Zwisler, A.D., Kristensen, L., &
Pedersen, P.U. (2012). Cope-ICD: patient experience of participation in an ICD specific
rehabilitation program. European Journal of Cardiovascular Nursing, 11(2), 207-215.
Kneck, Å. (2011). Lärandet i livet med långvarig sjukdom. I B. Klang Söderkvist (Red.),
Patientundervisning (s.17-39). Lund: Studentlitteratur.
Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Larsson, I., Rahle Hasselbalch, L., & Palm, L. (2008). Patientkommunikation i praktiken:
information, dialog, delaktighet. Stockholm: Norstedts akademiska förlag.
Lidén, E. (2009). Vård- och omsorgsplaneringsmötet- erfarenheter ur ett tvärprofessionellt
perspektiv. Arbetsrapport, FoU Sjuhärad Välfärd.
Lindström Kjellberg, I., & Hök, J. (2008). Från att tro att man vet till att faktiskt göra det att
21
gå mot en personcentrerad vårdprocess. I I. Ekman (Red.), Personcentrering inom hälso- och
sjukvård: från filosofi till praktik (s.97-112). Stockholm: Liber.
Lundman, B. & Strandberg, G. (2007). Inre styrka hos äldre personer. I A. Norberg, B.
Lundman & R. Santamäki Fischer (Red.), Det goda åldrandet (s.65-79). Lund:
Studentlitteratur.
Maltén, A. (2008). Kommunikation och konflikthantering: en introduktion. Lund:
Studentlitteratur.
McSweeney, J.C., & Coon, S. (2004) Women´s inhibitors and facilitators associated with
making behavioral changes after myocardial infarction. Medsurg Nursing: Official Journal of
the Academy of Medical-Surgical Nurses 13(1), 49-55.
Mead, N., & Bower, P. (2000). Patient-centeredness: a conceptual framework and review of
the empirical literature. Social Science & Medicine Journal, 87- 110.
Meleis, A.I., Sawyer, L.M., Im, E.O., Hilfinger, Messias, D.K. & Schumaher, K. (2000).
Experiencing transitions: an emerging middle- range theory. Advances in Nursing Science,
23(1), 12-28.
Norberg, A., Lundman, B., Nygren, B. & Santamäki Fischer, R. (2009). Transitioner under
åldrandet. I A. Norberg, B. Lundman & R. Santamäki Fischer (Red.), Det goda åldrandet
(s.80-119). Lund: Studentlitteratur.
Petersson, P. (2009). Att göra abstrakta begrepp och komplexa situationer konkreta.
(Doktorsavhandling). Örebro: Örebro universitetet.
Polit, D.F., & Beck, C.T. (2008). Nursing research: generating and assessing evidence for
nursing practice. (8 ed). Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins.
Saldert, C. (2012). Personcentrerade samtal vid kommunikationshinder. I I. Ekman (Red.),
Personcentrering inom hälso- och sjukvård: från filosofi till praktik (s. 207-225). Stockholm:
Liber.
22
SBU-rapport (2003). Evidensbaserad äldrevård. Göteborg: Elanders Graphic Systems.
Socialstyrelsen (2008). Kallelse till samordnad vårdplanering-hur gick det sedan? Hämtad
2014-06-01. Tillgänglig:
"http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/8762/2008-12619_200812619.pdf"008-126-19_200812619.pdf.
SOSFS 2005: 27. Samverkan vid in-och utskrivning av patienter i sluten vård. Stockholm:
Socialstyrelsen. Hämtad 2014-09-15. Tillgänglig:
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/9850/2005-1027_2005_27.pdf
SOSFS 1990:1 404. Lag om kommunenarnas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård.
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Lag19901404-om-kommunernas_sfs-1990-1404/. Hämtad 2014-02-23.
Strandberg, T. (Red.) (2011). Förhållningssätt och möten: arbetsmetoder i social omsorg. (1.
uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Strandberg, G., & Alex, L. (2002). Självständighet och gemenskap under åldrandet. I A.
Norberg, B. Lundman & R. Santamäki Fischer (Red.), Det goda åldrandet (s.239-259). Lund:
Studentlitteratur.
Thoren- Jönsson, A-L. (2008). Grounded Theory. I M. Granskär & B. Höglund- Nielsen
(Red.), Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård (s.107-123). Lund:
Studentlitteratur.
Tornstam, L. (2011). Åldrandets socialpsykologi. (8., rev. utg.) Stockholm: Norstedt.
Widerberg, K. (2002). Kvalitativ forskning i praktiken. Lund: Studentlitteratur.
Zoffmann, V., Harder, I., & Kirkevold, M. (2008). A person-centered communication and
reflection model: sharing decision-making in chronic care. Qualitative Health Research, 18
23
(5), 670-685.
24
Bilaga 1
Luleå tekniska universitet
Institutionen för hälsovetenskap
Avdelningen för omvårdnad
Informationsbrev till deltagare i forskningsstudie
I Sverige har studier visat att patientens behov av delaktighet i vården är stort men fortfarande
dåligt tillgodosett. Möjligheten till delaktighet i vården ökar förutsättningar för välmående
trots sjukdom. Det behövs mer forskning för att öka vårdpersonalens kunskaper om äldre
personers upplevelse av delaktighet i vårdplaneringen för att kunna öka deras förmåga till
självbestämmande, minska onödiga besök till sjukhuset efter att de äldre personerna har
kommit till kortidsboendet.
Denna studie kommer att genomföras på korttidsboende efter att äldre personer har genomgått
en vårdplanering antigen på sjukhuset eller i det egna hemmet. Du tillfrågas om medverkan i
studien då du är 65-90 år, du har förmåga att berätta och att du har deltagit i en vårdplanering
i samband med vården i en tidsperiod mellan en vecka till 6 månader.
Jag studerar till specialistsjuksköterska med inriktning mot vård av äldre vid Luleås tekniska
universitet och i min magisteruppsats har jag valt att fördjupa mina kunskaper om hur de äldre
personer upplever sin egen vårdplanering och hur stort inflytande de har över beslutet. Syftet
med studien är äldre personers upplevelse av delaktighet i vårdplaneringen. Jag hoppas att
studien kommer att bidra till ökad förståelse hos vårdpersonalen för de äldre personers
upplevelse som befinner sig i en sådan situation.
Studien ska genomföras med hjälp av intervjuer. Det som skulle ge bättre kunskap om de
äldre personer och få bättre bild av hela situationen. Intervjuerna kommer att ta från ca 30
minuter till en timme och kommer att spelas in. Därefter kommer inspelningen att skrivas ut
ordagrant och analyseras. Efter bearbetning av texten kommer ingen av deltagarna att kunna
identifieras.
Enhetschefen på kortidsboendet kommer att hjälpa mig med val av de äldre personer som
25
kommer till kortidsboendet d.v.s. personer som har genomgått en vårdplanering antigen på
sjukhuset eller i det egna hemmet. Det skulle vara av stort betydelse att ta del av din
upplevelse av vårdplaneringen. Din åsikt och upplevelse av vårdplaneringen är viktigt för oss.
Jag erbjuder dig frivilligt deltagande i mitt projekt och hoppas att jag kan ta del av din
upplevelse av delaktighet i vårdplaneringen.
26
Luleå tekniska universitet
Institutionen för hälsovetenskap
Avdelningen för omvårdnad
Informerat samtycke
Jag godkänner mitt deltagande i studie och är informerad om att jag när som helst har rätt att
avsluta mitt deltagande i studien utan att meddela varför.
Svartalongen kan lämnas till ansvarig sjuksköterska på korttidsboendet.
Ort och datum
Underskrift
Vänligen lämna ditt besked skriftligt om du kan delta i studien senast den 5 april.
Med vänliga hälsningar
Amila Becic
Stefan Sävenstedt
Sjuksköterska Kalmar kommun
Docent
Studerande Specialist utbildning vård av äldre
Handledare
Tel.nr. 073-041 75 26
Tel.nr. 073-551 38 66
27
Bilaga 2
Intervjuguide
Intervjun inleds med att deltagarna berättar lite om sitt liv. Detta görs för att få
bakgrundsfakta om deltagarenssituation. Därefter ställs följande frågor:
1. Kan du berätta lite om vilken information du har fått innan vårdplaneringen? Om du har fått
information, hur fick du den då (muntligt, skriftligt)?
2. Kan du beskriva vilken information du har fått när det gäller de möjligheter som finns efter
utskrivningen från den slutna vården?
3. Hur bor du idag och hur trivs du med detta? Upplever du att du är trygg där du bor?
4. Hur känner du dig efter att du har kommit till korttidsboendet?
5. Kan du berätta om vad du visste om vad som skulle hända efter att beslutet om
vårdplaneringen hade fattats?
6. Hur upplever du din delaktighet i vårdplaneringen?
7. Upplever du att dina önskemål har uppfyllts när det gäller fortsatt vård?
8. Vilka kontakter kommer du att ha i fortsättningen när det gäller din vård?
Följdfrågor:
Kan du berätta lite mer…?
Förstår jag dig rätt...?
Hur menar du?
Hur tänkte du då?
Hur kände du då?
28