1. No category

ÖREBRO UNIVERSITET
Humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap
Vi mot Dem - En kritisk diskursanalys av svenska nyhetsmediers
rapportering av ubåtsjakten i Stockholms skärgård 2014.
Kandidatuppsats, 15 hp.
Medie- och kommunikationsvetenskap, nivå C
2015-01-08
Handledare: Åsa Kroon
Uppsatsförfattare: Alexander Kaup
Abstract
Using a critical discourse analysis (CDA) this paper examines how Swedish media
constructed an "Us" and a "Them” and how they created polarization between Sweden and
Russia in a selection of articles which dealt with the Swedish military operation in the
Stockholm archipelago during one week in October 2014. The theoretical framework consists
of theories of discourse and theories of identity, such as the national identity and the social
identity theory. The results confirms some results seen in earlier studies, by showing how the
articles presented Sweden or “Us” in a favorable fashion in comparison to Russia or “Them”.
It also argues that the media reproduces and reinforces the national identity as one of the most
dominant forms of identity.
Keywords: Critical discourse analysis, qualitative research, national identity, Newspapers,
Sweden, Russia, Us and Them.
Innehållsförteckning
1. Inledning................................................................................................................................. 1
1.1 Syfte & Frågeställningar ................................................................................................... 2
1.2 Bakgrund .......................................................................................................................... 2
1.2.1 Militärinsatsen i Stockholms skärgård 17-24 oktober 2014...................................... 2
1.2.2 Ubåt U-137 ................................................................................................................ 4
2. Tidigare forskning .................................................................................................................. 4
3. Teoretiska utgångspunkter ..................................................................................................... 7
3.1 Identitet ............................................................................................................................. 7
3.1.1 Nationell identitet/nationalism .................................................................................. 7
3.1.2 Sociala identitetsteorin .............................................................................................. 9
3.2 Kritisk diskursanalys ...................................................................................................... 10
3.2.1 Diskurs .................................................................................................................... 11
3.3 Sammanfattning .............................................................................................................. 12
4. Material ................................................................................................................................ 13
5. Metod ................................................................................................................................... 14
5.1 Analysmodell .................................................................................................................. 15
5.2 Tillvägagångssätt ............................................................................................................ 16
5.3 Metodproblem ................................................................................................................ 16
5.3.1 Tillförlitlighet .......................................................................................................... 17
6. Resultatredovisning .............................................................................................................. 17
6.1 Resultatredovisning bildanalys ....................................................................................... 28
6.2 Sammanfattning av resultatredovisningen...................................................................... 30
6.2.1 Användning av anonyma eller oidentifierade källor ............................................... 31
6.2.2 Historiska kopplingar .............................................................................................. 31
6.2.3 Kollektivisering av det ryska folket ........................................................................ 32
7. Diskussion ............................................................................................................................ 33
8. Sammanfattning ................................................................................................................... 35
Litteraturförteckning…………………………………………………………………………….
Bilagor…………………………………………………………………………………………..
1. Inledning
Den 17 oktober 2014 inledde den svenska Försvarsmakten en omfattande militärinsats efter
att de mottagit uppgifter från en enligt dem själva trovärdig källa om främmande
undervattensverksamhet i Stockholms skärgård. Det var en med svenska mått omfattande
insats där båtar, helikoptrar och över 200 personer från olika förband och enheter ingick.
Operationen drog snabbt till sig ett stort intresse från framförallt svenska medier, men även
utländska. Dagligen gick det att följa utvecklingen via en stor mängd artiklar, live-tv och
extrainkallade presskonferenser. Snabbt ledde spekulationerna in på att det kunde handla om
en rysk ubåt som befann sig inne i skärgården, och det dröjde inte länge innan man drog
paralleller till händelsen med den ryska ubåten U-137 som gick på grund utanför Karlskrona
1981. Det spreds uppgifter i medierna om att Försvarets Radioanstalt, FRA, hade hört ett
nödsamtal på ryska som skickats från det aktuella området i skärgården till ryska Kaliningrad
och diverse experter uttalade sig om att det garanterat var ryssen som var på besök. Under den
mest intensiva perioden av militärens sökinsats fick man intrycket av att det bara var en
tidsfråga innan man hittade en rysk ubåt, men dagarna gick och sökandet mattades av för att
slutligen avbrytas. Ingenting hade man hittat.
Denna uppsats är intresserad av mediernas makt att påverka människors uppfattning om en
händelse genom hur de väljer att rapportera om den. Det finns en åsikt om att massmedierna
har en avgörande roll vad gäller att utöva inflytande på människors uppfattningar och
föreställningar om olika företeelser, situationer och personer, ja, om omvärlden i stort
(Richardson, 2007, Bell, 1998). Denna makt att utöva inflytande kan ta olika former och sker
på olika nivåer av medieproduktionen. På en makro-nivå kan det handla om att ha kontrollen
över vilka frågor som uppmärksammas (eller inte uppmärksammas) och hur dessa frågor
definieras (Berglez & Nohrstedt, 2009).
På mikro-nivå påverkar massmedierna människor genom hur de språkligt väljer att
representera verkligheten, då språk kan ses som en uppsättning resurser (Machin & Mayr,
2012) som väljs ut av producenten till en text. Vilket gör det relevant att studera vilka
språkliga resurser som finns med i en artikel, på vilkas bekostnad och vilka effekterna blir av
dessa val (Berglez, 2010).
En bild av verkligheten som medierna förmedlar och förstärker är uppdelningen och
kategoriseringen av olika grupper i samhället, det kan vara allt ifrån kön, yrke, nationalitet,
ålder, civilstånd etc. Denna uppdelning leder i sin tur till en polariserad beskrivning av
1
verkligheten där ett ”vi” ställs mot ett ”dem”. Till exempel i rapporteringar ifrån krig och
konflikter, där det finns en stor skillnad i hur respektive sida av en konflikt ser på saker och
ting, vem som är god och vem som är ond. Det finns även mindre uppenbara exempel som
visar på mediernas tendens att skriva om händelser på ett sätt som stärker ”vi”- och ”dem”uppdelningen. Van Dijk (1988) har bland annat undersökt hur nederländska medier präglats
av en ”vi”- och ”dem”-retorik mellan den inhemska befolkningen och invandrargrupper, där
de senare överlag framställts på ett negativt sätt. Det är relevant att undersöka om ”vi”- och
”dem”-konstruktioner fortsätter att reproduceras och i så fall hur dessa kommer till uttryck i
aktuell nyhetsjournalistik, vilket är syftet med denna uppsats.
1.1 Syfte & Frågeställningar
I den här uppsatsen undersöks några utvalda svenska tidningars konstruktioner av ett ”vi” och
ett ”dem” i relation till en specifik nyhetshändelse, närmare bestämt i ett urval av artiklar om
den så kallade militärinsatsen i Stockholms Skärgård från oktober 2014. I syftet ingår
att uppmärksamma om medierna (tidningarna) bidrar till att skapa språkliga polariseringar
och positioneringar mellan Sverige och Ryssland i artiklarna kring händelsen. Denna uppsats
ämnar besvara följande frågeställningar:

På vilka sätt omskrivs nyhetshändelsen så ett "vi" och ett "dem" (eventuellt) skapas?

På vilka sätt framträder en eventuell nationalistisk ideologi i texterna?

På vilka sätt värderas de olika parterna i texterna (exempelvis ond mot god)?
1.2 Bakgrund
I detta avsnitt kommer en genomgång av händelseförloppet kring militärinsatsen i Stockholms
skärgård mellan den 17 – 24 oktober presenteras. Även en tidigare historisk händelse med en
rysk ubåt i svenskt vatten kommer presenteras då den händelsen nämns i artiklarna som
analyserats.
1.2.1 Militärinsatsen i Stockholms skärgård 17-24 oktober 2014
Den 17 oktober 2014 offentliggör den svenska Försvarsmakten att man inlett en omfattande
militärinsats i Stockholms skärgård. Det är en omfattande insats med båtar, helikoptrar och
över 200 personer från olika förband och enheter som ingår. Insatsen är riktad mot misstänkt
främmande undervattensverksamhet, och källan till uppgifterna om denna misstänkta
verksamhet anges vara en ”sagesperson” som lämnat mycket trovärdiga uppgifter om en
misstänkt farkost som setts i skärgårdens vatten. Senare avslöjar SvD att de har källor som
påstår att svensk signalspaning, FRA, redan dagen innan snappat upp en rysk nödsignal.
2
Under lördagen den 18 oktober trappar Försvarsmakten upp insatsen och ytterligare resurser
sätts in. Nu går SvD ut med mer information om den ryska nödsignalen som FRA ska ha
snappat upp, och enligt deras källor har signal sänts ifrån samma område i skärgården där
Försvarsmakten söker till ryska Kaliningrad. Samma dag börjar det ryskägda handelsfartyget
NS Concord som legat på internationellt vatten utanför Stockholms skärgård, att röra sig ifrån
området men det stannar senare åter till en bit utanför svenskt vatten. Tidigare har det florerat
teorier i medierna om att fartyget kan vara ett stödfartyg åt miniubåtar.
Försvarsmakten släpper dagen efter, den 19 oktober, en bild som är tagen av en privatperson
på det som ska föreställa den misstänka farkosten. Även om bilden inte bekräftar att det rör
sig om en ubåt eller miniubåt så utesluter inte Försvarsmakten den möjligheten. Nu går
Rysslands försvarsministerium ut och dementerar uppgifterna om att det skulle röra sig om en
rysk ubåt. På söndagskvällen beger sig det ryska forskningsfartyget ”Professor Logachev” av
från S:t Petersburg. Fartyget är specialbyggt för sökinsatser och har utrustning för att lyfta
miniubåtar och bärga andra farkoster. Det publiceras uppgifter om att Säpo och militärens
underrättelse- och säkerhetstjänst (Must) letar efter en svartklädd person med ryggsäck som
fångats på bild av en privatperson utanför Sandön i Stockholms skärgård. På måndagen den
20 oktober har ”Professor Logachev” förflyttat sig till en position öster om Gotland där den
nu ligger still. Även NS Concord ligger fortfarande kvar på internationellt vatten utanför
Stockholms skärgård. Försvarsmakten utökar sökområdet ytterligare och sökandet fortgår
med både fartyg och marktrupper på land. Den tidigare publicerade uppgiften om den
misstänkte svartklädde personen som setts i vattnet utanför sandön visar sig vara en svensk
privatperson som var ute och fiskade.
Under tisdagen den 21 oktober koncentreras sökandet till den norra delen av sökområdet i
Ingaröfjärden, och Dagens Nyheter rapporterar om att försvaret fått kontakt med någonting,
men Försvarsmakten vill inte kommentera de uppgifterna. Dock gick man ut med att man
mottagit två stycken nya observationer till ubåtsjakten, men de nya observationerna håller inte
samma kvalitet som de tidigare. Försvarsmakten kallar under onsdagen den 22 oktober in till
en extrainsatt presskonferens där de meddelar att operationen i skärgården nu gått in i en ny
fas. Den nya fasen innebär att många fartyg som deltagit i sökandet nu gått i hamn, men
försvaret vill inte tala om att man trappar ned på sökandet utan snarare att man omdirigerar
resurserna och bibehåller en hög beredskap. Under torsdagen fortsätter militären sökandet
utan några nya framsteg, men på kvällen publicerar Expressen en artikel där man berättar om
en grupp av privata dykare som hittat mystiska spår på havsbotten i skärgården. Dykarna
3
kontaktade Försvarsmakten med sina uppgifter men om Försvarsmakten följde upp spåren
klargörs inte. Klockan åtta på fredagsmorgonen den 24 oktober avbryter Försvarsmakten den
militära operationen i skärgården. Man bedömer fortfarande att det har funnits en
undervattensfarkost i svenskt vatten, men att den nu inte är kvar. Uppgifterna som låg till
grund för insatsen anser man ännu vara trovärdiga och man har under insatsen gjort nya
upptäckter som stärker uppfattningen om en kränkning av svenskt vatten.
1.2.2 Ubåt U-137
På morgonen den 28 oktober 1981 beger sig två svenska fiskare, Bertil Sturkman och Ingvar
Svensson, ut på en fisketur i skärgården utanför Karlskrona. Till sin stora förvåning stöter de
på en ubåt som gått på grund, och de kontaktar omedelbart Örlogsbasen i Karlskrona för att
berätta vad de sett. När personal ifrån Örlogsbasen senare når fram till platsen så möts de
mycket riktigt av en ubåt som ligger fastkilad mot ett grund. Efter att man tagit kontakt med
ubåtens besättning visar det sig att det är den ryska ubåten U-137 som enligt dem själva fått
fel på sin gyrokompass och navigerat fel på sin väg mot Kaliningrad (Edgren & Mathison,
1981). Händelsen sågs av många som en bekräftelse på misstankarna som länge funnits om att
Sovjet bedrev en omfattande undervattensverksamhet i svenska vatten. Den sovjetiska
militären vill få tillträde till svenskt vatten och eskortera den skadade ubåten hem till Sovjet
men detta nekar Sverige till och istället slår den svenska marinen en järnring runt ubåten.
Efter några dagars intensiva diplomatiska förhandlingar mellan Sovjet och Sverige kommer
man slutligen överens om att släppa ubåten fri. Den 6 november 1981 eskorterar den svenska
marinen ubåten till internationellt vatten där den lämnas över i sovjetisk ägo (Malmgren,
2014).
2. Tidigare forskning
Forskning kring den nationella ideologin och skapandet av nationell identitet och
uppdelningen i ett ”vi” och ”dem” har studerats i en mängd olika sammanhang. Bland annat
undersökte Bishop & Jaworski (2003) i sin studie hur engelsk press konstruerade bilden av
nationen inför fotbollsmatchen mot Tyskland i Fotbolls-EM år 2000. De gjorde en kritisk
diskursanalys av materialet som bestod av artiklar hämtade ifrån tolv brittiska tidningar.
Slutsatsen som författarna drar är att tidningarna etablerar och förstärker nationalstatens
hegemoniska roll i världen. Detta är något som även Brookes (2009) kom fram till i sin studie
av brittisk medierapportering kring galna ko-sjukan 1996. Resultaten visade att
4
rapporteringen skedde ur ett nationellt perspektiv och därigenom förstärkte tidningarna den
nationella identiteten som den dominerande formen av identifikation.
Bishop & Jaworski (2003) konstaterar även att nationalstaten fortfarande är en kraftfull
referenspunkt för att bygga upp en ”vi”- mot ”dem”-känsla. Detta eftersom att artiklarna
genomsyrades av en ”vi”- och ”dem”-retorik som även förstärktes genom att man använde sig
av krigsmetaforer och andra anspelningar på krig trots att man rapporterade om ett
sportevenemang. Det förekom även en stereotyp beskrivning av olika nationer där den egna
nationen tillskrevs positiva attribut och de andra nationerna negativa attribut.
Att medierna tenderar att beskriva den egna nationen och dess ageranden positivare än andra
nationer och hur det kan skapa en polarisering mellan nationer eller grupper går att finna i
flera studier. Abdullah & Jahedi (2012) analyserade hur Iran och USA beskrevs i The New
York Times i rapporteringen av ett gisslandrama med amerikanska medborgare i Iran 1979
och under det iranska presidentvalet 2009. Deras resultat visar att tidningen skapade en bild
av USA som goda och Iran som onda, och de iranska aktörerna tillskrevs stereotypa negativa
beteenden och drag. Ett annat exempel på detta fann Juan Li (2009) i sin studie där han
jämförde hur två tidningar, The New York Times och China Daily rapporterat kring två
specifika händelser som skapat spänningar mellan länderna: Natos bombning av Kinas
ambassad i Kosovo 1999 och kollisionen mellan ett amerikanskt- och ett kinesiskt militärplan
2001. Analysen visade att tidningarna genomgående beskriver den egna nationen i positiva
ordalag, som förståndig och fredsinriktad samtidigt som den andra nationen beskrivs som den
hetsande, drivande och hotfulla kraften. I studien tar Li upp hur rapporteringen skiljde sig åt
efter Natos bombning av den kinesiska ambassaden i Kosovo. Då konstruerarede The New
York Times en bild av Kina, där protester bröt ut, som ett land drabbat av en vild nationalism
och med fanatiska medborgare. I China Daily däremot så framställs Nato som den aggressiva
parten och Kina och dess befolkning som fredsförespråkare.
I stunder av konflikt eller krig blir polariseringen mellan ett ”vi” och ”dem” extra tydlig och
hur skapandet av dessa går till är något som studerats flitigt. I sin artikel beskriver Nico
Carpentier (2011) en modell som handlar om vilken roll ideologi spelar i skapandet av
identiteterna för jaget och fienden. När en nation går till krig måste man ha en fiende, eller
förvandla en motståndare till en fiende. Detta kan enligt Carpentier göras med hjälp av att
placera fienden i diskurser som är en motsats till det man själv står för, till exempel: god/ond,
rättvis/orättvis, skyldig/oskyldig, civiliserad/ociviliserad. I artikeln studeras skapandet av
5
jaget och en fiende i fyra amerikanska krig/konflikter och resultaten visade på hur viktigt det
var att lyckas skapa en identitet av ett jag och en fiende för att få folkets stöd. Ett annat sätt att
legitimera krigshandlingar kan vara att positionera nationen som en del av ett större ”vi”, en
global samhörighet av ”goda” nationer och att man måste stå upp emot ”dem”, den onda
minoriteten i världen. Detta tar Oddo (2011) upp i sin artikel där han analyserar fyra
amerikanska presidenttal som framförts innan USA gått till krig. Vidare kommer han fram till
att teorier och spekulationer presenteras som vedertagen fakta i talen och fungerar som
argument för att övertyga folket att en militär aktion är nödvändig. De som inte stöttar krigen
fullt ut, eller protesterar mot dem blir ofta utmålade att tillhöra en liten och anonym grupp
som inte riktigt passar in i nationens ”vi”.
Uppdelningen mellan olika grupper inom en nation är något som Costelloe (2014) undersökt.
Hon analyserade hur franska tidningar rapporterade om de upplopp som pågick under en tid i
flertalet franska invandrartäta förorter år 2005. Resultaten i studien visar på att tidningarna
rapporterade om förorterna som säregna platser som präglas av utanförskap, arbetslöshet och
kriminalitet och att de skiljer sig från övriga Frankrike. På så sätt kunde övriga Frankrike
distansera sig från upploppen och påpeka att det är något som inte reflekterar ”vår” nationella
karaktär. Även i tidigare nämnda studie ifrån Bishop och Jaworski (2003) går det att finna ett
liknande resultat. De undersökte nämligen även hur brittiska tidningar rapporterade om
engelska fotbollshuliganers framfart under Fotbolls-EM 2000. När tidningarna skrev om
nationen och det engelska fotbollslaget framhävde man Englands storhet som nation,
kämpaglöden hos folket och vilka fantastiska supportrar man har. Men när de skrev om de
engelska fotbollshuliganernas aktioner så distanserade man sig från huliganerna som inte
betedde sig särskilt brittiskt. Genom att beskriva huliganerna som en minoritet av odjur som
förstör för de äkta supportrarna hävdar man att huliganernas beteende inte reflekterar den
engelska karaktären.
Den tidigare forskningen som presenterats har varit med i processen att arbeta fram denna
uppsats syfte och problemformulering. Studiens material anses vara ett lämpligt urval för att
undersöka ifall resultaten från tidigare forskning kan förstärkas eller inte. Förhoppningen är
att denna studie ska bidra ytterligare till forskningen kring mediernas roll i skapandet och
upprätthållandet av nationalstatens hegemoniska position samt att undersöka ifall
rapporteringen kring ubåtsjakten eventuellt kan tolkas att skapa en polarisering mellan
Sverige och Ryssland genom att, som tidigare forskning antytt, framställa Sverige positivt och
Ryssland negativt. En intressant aspekt för den aktuella händelsen är att det inte finns några
6
konkreta bevis på Rysslands inblandning och huruvida detta kan leda till en försiktigare
medial konstruktion av ett ”vi” och ”dem” eller inte.
3. Teoretiska utgångspunkter
3.1 Identitet
Det finns två teoretiska huvudperspektiv om hur identitetsskapandet går till, där det ena
perspektivet fokuserar på den socio-kognitiva aspekten, hur människor har med sig sina
föreställningar och värderingar in i olika sammanhang och därefter skapar sig en identitet
(Olausson, 2009). Det andra diskursteoretiska perspektivets tyngdpunkt ligger på språkets roll
i identitetsskapandeprocessen i olika kontexter (Olausson, 2009). Enligt van Dijk (1998,
refererad i Olausson, 2009) kan dessa två perspektiv ses som två sidor av samma mynt då
identitetsskapandet varken är en oförändrad kognitiv konstruktion eller någonting i ständig
diskursiv förändring.
Med detta som bakgrund presenteras nedan två olika teoretiska resonemang om hur
människor skapar sig en gruppidentitet och särskilt en nationell identitet. Det första avsnittet
om nationell identitet är tänkt att representera ett mer diskursteoretiskt perspektiv och då i
synnerhet det vardagliga språkets roll. Det andra avsnittet om den sociala identitetsteorin är
tänkt att representera det socio-kognitiva perspektivet.
3.1.1 Nationell identitet/nationalism
Innan studien går in på teorier kring hur och varför den nationella identiteten har en så pass
stark och framträdande roll i samhället, klargörs först studiens syn på nationen. För att kunna
tyda hur en nationell identitet skapats i rapporteringen kring militärinsatsen har studien utgått
ifrån Benedict Andersons (2006) teori och definition av begreppet nation. I artikeln
”Imagined Communitites” skriver Anderson att nationer kan förstås som mentala
konstruktioner. Ett av hans argument för det är att oavsett hur liten en nation är kommer man
som medborgare aldrig träffa, lära känna eller ens höra talas om majoriteten av sina landsmän.
Trots detta finns det en tanke om samhörighet mellan människorna i en nation (Anderson,
2006). Man kan föreställa sig nationen bakåt i tiden genom dess historia, man är gemensamt
delaktig i nationens nutid, och man ser en gemensam framtid för nationen.
Det är värt att notera det faktum att nationer inte är något som alltid existerat, och att
fenomenet att identifiera sig med en viss nationalitet är relativt nytt. Förr i tiden var man inte
7
lika medveten om den nationella identiteten utan exempelvis kände man mer samhörighet
med sin by eller en viss geografisk region (Billig, 1995). För fyra generationer sedan fanns
det människor som inte visste- eller var intresserade av vilken nationalitet de tillhörde (Billig,
1995). Men genom olika historiska uppfinningar och händelser har nationalismen stegvis
vuxit fram till dagens framträdande position. Bland annat nämner Anderson (2006)
tryckkonstens uppkomst, den ökade läs- och skrivkunnighet samt övergången från det latinska
språket till inhemska språk, som bidragande faktorer i processen som lett fram till att den
nationalistiska idén idag stärkts till den grad att det faktum att världen är uppdelad i olika
nationer och nationaliteter tas för givet (Billig, 1995). En del av återskapandet och
upprätthållandet av nationens självklara ställning i folks identiteter sker genom att människor
i sin vardag ständigt stöter på uttryck och andra fenomen som präntar in denna självklarhet
ytterligare.
Den nationella identifieringen sker inte endast genom en identifikation av vad ett ”vi” är utan
även genom att särskilja sig från ett ”dem”. Det nationella samhället kan enbart föreställas
genom att även föreställa sig samhällen av utlänningar (Billig, 1995). Men Billig menar att
identifieringsprocessen inte är tillräcklig genom en uppdelning mellan ”vi” och ”dem” utan att
man även har en uppfattning om hur sin egen grupp är, vad som karaktäriserar de som ingår i
gemenskapen (Billig, 1995). Att attribuera andra grupper med stereotyper är vanligt
förekommande i uppdelningen i ett ”vi” och ”dem”. Generellt sett tillskriver man stereotypa
drag till ut-grupper (”dem”) och på så sätt även argumenterar för att det är in-gruppen (”vi”)
som står för det normala mot vilket ut-gruppens avvikande beteende blir tydliggjort (Billig,
1995).
I boken Banal Nationalism (1995) skriver Michael Billig om hur den vardagliga
representationen av nationen och nationalism skapar en nationell identitet och en känsla av
samhörighet inom en nation. Det är den vardagliga karaktären av representationen som
uttrycket ”Banal Nationalism” åsyftar. Det är inte de mest uppenbara nationella uttrycken som
kategoriseras som banal nationalism, eller som Billig själv skriver: ”Banal nationalism är inte
flaggan som viftas med stark lidelse och passion rakt framför ögonen på en, det är flaggan
som hänger obemärkt på den offentliga byggnaden” (Billig, 1995, s. 8, min översättning). Att
undersöka det vardagliga språkbruket kan avslöja de små men betydelsefulla orden som
uttrycker den banala nationalismen, exempelvis användningen av ord som ”här” och ”vi” eller
”folket” (Billig, 1995).
8
Medierna är en institution i samhället som ger uttryck för den banala nationalismen genom sitt
språkbruk men även genom sin struktur. De har en central roll i processen där människor
skapar sig en identitet och känner tillhörighet i olika gemenskaper (Biltereyst, 2001 refererad i
Olausson, 2009). Den nationella gemenskapen och identiteten stärks av mediernas vardagliga
reproduktion av den nationella ideologin. Detta görs genom att utgångspunkten är den egna
nationen, till exempel när det rapporteras om ”finansministern” förutsätts det att man syftar på
den egna nationens finansminister samtidigt som en utländsk finansminister även presenteras
med sin nationalitet (Billig, 1995). Ett annat exempel på hur föreställningen om nationen
befästs är att man skiljer på inrikes- och utrikesnyheter.
3.1.2 Sociala identitetsteorin
Denna teori beskriver de psykologiska aspekterna som ligger bakom identitetsskapandet, med
ett särskilt fokus på gruppidentiteter. Henri Tajfel anses vara den som först utvecklade teorin
och han betonar grupptillhörighetens kognitiva natur, att en grupp enbart existerar om det
finns individer som identifierar sig som medlemmar i gruppen. Det appliceras även på idén
om nationer, en nation finns bara om det finns en mängd personer som identifierar som en del
av nationen.
En anledning till att människor identifierar sig med olika grupper är att det är en del av
processen att identifiera sig själv. Man definierar sig själv och skapar sig en social identitet
utifrån grupptillhörighet. En social identitet är en persons vetskap om att han eller hon tillhör
en viss social kategori eller grupp (Burke & Stets, 2000). En social grupp består av individer
som identifierar sig att tillhöra samma sociala kategori eller har liknande värderingar och
därigenom identifierar sig med varandra. Till exempel kan man identifiera sig att tillhöra
arbetarklassen, att man håller på ett visst fotbollslag eller att man är av en viss nationalitet.
Hogg & Abrams (1988) är två andra forskare som varit med och utvecklat den sociala
identitetsteorin. Enligt dem finns det tre steg i processen där en person skaffar sig en
grupptillhörighet. Det första steget är att kategorisera sig som tillhörande i en viss grupp och
på så sätt även distansera sig från en motsvarande ut-grupp. Sedan lär man sig de beteenden
och attityder som är normativa inom in-gruppen för att slutligen själv anamma dessa
beteenden och attityder och där igenom blir ens grupptillhörighet framträdande (Hogg &
Abrams, 1988).
Människan tänker i termer av både vem man är, men även vem man inte är, för att skapa sig
en identitet (Burke & Stets, 2000). Det krävs en exkludering eller gränsdragning i
9
identifikationsprocessen, att man positionerar sig gentemot en grupp av ”andra”. Det vill säga,
en konstruktion av ”vi” och ”dem” (Olausson, 2009). Personer som man kategoriserar att
likna ens jag placerar man i en in-grupp, personer som skiljer sig ifrån jaget placerar man i en
ut-grupp och enligt sociala identitetsteorin har individer en positivare bild av in-grupper
jämfört med ut-grupper (Burke & Stets, 2000). Man betonar likheterna man har med
individerna i in-gruppen och skillnaderna mot individerna i ut-gruppen. Detta leder till att
man blir partisk och man tenderar att bedöma handlingar från in-gruppen positivt och
handlingar från ut-gruppen negativt (Burke & Stets, 2000). Även van Dijk (1998) har
beskrivit detta fenomen i något som han kallar den ideologiska kvadraten. Den ideologiska
kvadraten är en struktur över hur grupper värderar olika egenskaper och handlingar beroende
på vem som står för dem. Medlemmar i en in-grupp framhäver sina egna goda handlingar och
egenskaper samtidigt som de framhäver negativa handlingar och egenskaper hos en ut-grupp.
In-gruppens negativa handlingar och egenskaper liksom ut-gruppens goda handlingar och
egenskaper tonas istället ner (van Dijk, 1998).
3.2 Kritisk diskursanalys
Kritisk diskursanalys (hädanefter CDA) är både en metod och en vetenskaplig teori. Inom
teorin ligger ett stort fokus på ideologibegreppet, som kan ses som ett av CDAs teoretiska
fundament (Berglez, 2010). En anledning till ideologibegreppets betydelse är att ett mål med
CDA är att undersöka hur ideologier genomsyrar språket (Berglez & Olausson, 2008).
Ideologi förknippas ofta med Marx som såg ideologi som ett medel för de med makt i
samhället att styra över underordnade grupper (Machin & Mayr, 2012). De med makt
upprätthåller och legitimerar sin maktposition med hjälp av tillrättalagda och delvis falska
föreställningar (Berglez & Nohrstedt, 2009). Över tid har begreppet fått en mer allmän
innebörd och syftar på sammanhängande tankesystem om samhället som delas av grupper och
individer (Machin & Mayr, 2012).
En anledning till ideologibegreppets betydelse är att ett mål med CDA är att undersöka hur
ideologier genomsyrar språket (Berglez & Olausson, 2008). Ett av CDAs ideologikritiska mål
är att visa på hur det i vardagsspråket finns ord och formuleringar som förstärker orättvisor
och ojämlika förhållanden (Berglez, 2010). Det är genom språket som man kan studera hur
ideologier konstrueras och förstärks, men även via andra semiotiska resurser som exempelvis
bilder (Machin & Mayr, 2012). Att avslöja och belysa dessa förhållanden blir än viktigare i
och med att ideologier ofta är något som påverkar människor omedvetet och deras handlingar
bidrar till att upprätthålla ideologins maktposition (Berglez, 2010).
10
Nyhetskonsumtion är så pass vardagligt att människor ofta okritiskt godtar, medvetet eller
omedvetet, den förmedling av en händelse som rapporteras (Berglez, 2010). Detta är av
intresse i denna studie då den vill undersöka om det går att finna element i artiklarna som
exempelvis förstärker den nationalistiska ideologin.
3.2.1 Diskurs
Ett annat viktigt begrepp inom CDA är diskurs. Det är ett omdebatterat begrepp som inte har
en (1) definitiv betydelse, men flertalet forskare är överens om att diskursbegreppet på en
grundläggande nivå handlar om språk som handling i olika kontexter (Berglez & Olausson,
2008). Man syftar inte på grammatiken eller semantiken i språket utan det övergripande
budskapet som kommunikationen förmedlar (Machin & Mayr, 2012). Denna definition av
diskurs som språkuttryck och samtal härstammar från sociolingvistiken, och där fokus ligger
på den sociala interaktionen som sker mellan två eller flera personer som kommunicerar med
varandra (Berglez, 2010). Människor påverkas av sin egen sociala bakgrund, men även vilken
situation man befinner sig i när det gäller sättet man talar på samt vad man säger (Berglez,
2010). Till exempel så skiljer sig ett samtal runt middagsbordet i hemmet hos en svensk
genomsnittsfamilj ifrån ett samtal vid nobelmiddagen.
En annan definition av diskurs syftar på processen där vad som ska anses som kunskap inom
en viss institution klargörs (Berglez, 2010). Olika institutioner, som exempelvis medicin eller
poesi, är sammankopplade med en viss kunskap och expertis som utmärker dem och hjälper
oss att skilja institutioner ifrån varandra. Allt som sägs, skrivs och görs inom en institution
och samspelet mellan vad som sägs, skrivs och görs är en diskurs (Berglez, 2010). En av dem
som studerat olika institutioner och hur de genom diskurser har skaffat sig makt är Michael
Foucault. Han såg diskurs som ett slags ramverk som styr vad som kan sägas och inte sägas
inom ett visst ämne vid en viss tidpunkt (Sturken & Cartwright, 2009). Diskurser är alltså inte
oföränderliga utan förändras över tid och beroende på kontext, vilket Foucault undersökte i
sin studie av hur samhällets syn på och definition av mental ohälsa förändrats genom tiden.
Under renässansen ansågs inte galenskap vara en mental sjukdom, utan det var först långt
senare när vetenskapliga institutioner som psykiatrin slog igenom som galenskap fick en
medicinsk innebörd och patienter placerades på mentalsjukhus (Sturken & Cartwright, 2009).
Det var diskurserna inom olika institutioner som medicin, juridik och utbildningsväsendet
som gemensamt skapade definitionen om vad som ansågs vara galenskap (Sturken &
Cartwright, 2009). Medicinen och kriminalvården har makten att diagnostisera och låsa in
11
människor genom sin konstruerade expertis kring vad som anses vara galenskap och vad vi
ska göra med mentalsjuka personer (Berglez, 2010).
Medierna är en institution i egenskap av att det finns en egen kunskapsproduktion, regler,
rutiner och konventioner. Då nyheter utgör ett språk och produceras inom denna
institutionella verksamhet kan man se nyheter som en egen diskurs, särskilt med tanke på att
det är en viss bild av verkligheten som förmedlas via språket (Berglez, 2010). Denna syn att
medierna enbart återger en viss bild av en händelse är något som även Stuart Hall (refererad i
Williams, 2010) poängterar. Han menar att medier inte reflekterar verkligheten, utan snarare
är med och definierar verkligheten. De är inte budbärare av färdiga betydelser utan de är
delaktiga i processen där betydelser skapas och påverkar publikens uppfattning genom vilka
nyheter de väljer att publicera, hur de väljer att strukturera en nyhet och med vilka ord man
använder och det är däri mediernas makt ligger (Williams, 2010). Genom att analysera orden
och bilderna i en text kan man upptäcka vilka diskurser och ideologier som finns
underliggande (Machin & Mayr, 2012).
3.3 Sammanfattning
Denna uppsats teoretiska utgångspunkter består av teorier som handlar om olika identiteter
och processen hur dessa skapas. Framförallt ligger fokus på den nationella identitetens
centrala roll hos människor, trots nationens i grunden imaginära existens. Den sociala
identitetsteorin är tänkt att bidra med en viss insikt gällande vilken roll människans sociokognitiva bakgrund spelar in i identitetsskapandet. Den menar att det ligger i människans
natur att skaffa sig en identitet genom att gruppera sig med människor som har liknande
värderingar och social bakgrund. Billig (1995) är mer inne på hur vardagliga diskursiva
språkliga praktiker påverkar människan. Den nationella identiteten har blivit självklar för de
flesta genom att vi dagligen omedvetet möter budskap och bilder som cementerar nationens
roll i världen. I denna uppsats kommer båda den socio-kognitiva och den diskursiva teoretiska
inriktningen användas för att kunna studera identitetsskapandets två sidor.
Att undersöka hur den nationalistiska ideologin framträder i materialet är en av
frågeställningarna i uppsatsen och därför är den kritiska diskursanalysen som teori med i syfte
att bidra med en kunskapsmässig och teoretisk grund för att upptäcka hur ideologier
genomsyrar språket i de utvalda artiklarna. Diskursbegreppet definieras som språk som
handling i olika kontexter då tidningarnas rapportering kring ubåtsjakten dels är en del av
12
nyhetsdiskursen i sig men även innehållet i artiklarna kan präglas av olika diskurser som
stärker ideologier och maktförhållanden.
4. Material
Att göra en kritisk diskursanalys av tidningsartiklar är tidigare genomfört i många studier,
bland annat i Abdullah & Jahedis (2012), Costelloes (2014) och Bishop & Jaworskis (2003)
som tidigare tagits upp under ”Tidigare forskning”. Även denna studie kommer att analysera
nyhetsartiklar.
Urvalsmetoden som används är ett målstyrt urval, vilket är en vanlig urvalsmetod inom
kvalitativ forskning. Ett målstyrt urval innebär att urvalet görs utifrån forskningens mål och
att de enheter som väljs ut för analys ska kunna besvara forskningsfrågorna (Bryman, 2011).
Artiklar som har valts ut är publicerade under tidsperioden för militärinsatsen, det vill säga
mellan den 17 oktober till den 24 oktober 2014. Samtliga artiklar är hämtade ifrån respektive
tidnings hemsida då det är ett lättillgängligt sätt att hitta och läsa artiklar som är publicerade
över en längre tidsperiod och kring denna händelse var antalet artiklar som publicerades på
hemsidorna större än vad som trycktes upp i papperstidningarna. Antalet artiklar som ingår i
urvalet är 8 stycken och alla är en del av rapporteringen om militärinsatsen. De tidningar
artiklarna är hämtade är Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Aftonbladet och Expressen. De
fyra tidningar har valts ut med motiveringen att det är de fyra största tidningarna i Sverige och
som skiljer sig åt gällande uttalade politiska inriktningar. En spridning av källorna till
materialet gör studien mindre exponerad för risken att analysera artiklar som är vinklade på
ett visst sätt. Urvalet av 8 artiklar fördelas jämnt mellan tidningarna, vilket blir två artiklar
från respektive tidning. Artiklarna har i första hand valts ut efter deras textmässiga innehåll.
Syftet med uppsatsen är att undersöka hur medias rapportering präglas av en ”vi”- och ”dem”konstruktion som kan bidra till en polarisering av relationen mellan Sverige och Ryssland,
därför har materialet strategiskt valts utifrån kriteriet att det måste finnas en koppling mellan
Sverige och Ryssland i artiklarna. Den kopplingen har säkerställts genom en inledande
överblick av de fyra tidningarnas artiklar om händelsen. I den överblicken har de artiklar som
inte innehållit något om både Sverige och Ryssland valts bort. Att materialet inte blev större
beror på att det inte skulle hinnas med inom tidsramen för denna uppsats och samtidigt
innehålla en tillräckligt djupgående analys av materialet. Även om metoden är en kritisk
diskursanalys där analys av bilder ingår, har det inte varit ett krav att de utvalda artiklarna ska
innehålla en bild eller flera. Men det är värt att nämna att inga artiklar har valts bort på grund
av att de innehåller bilder heller.
13
5. Metod
Metoden som använts i studien är en kritisk diskursanalys. Ett syfte med studien är att
undersöka hur olika aktörer och identiteter konstrueras i artiklarnas texter och bilder. Kritisk
diskursanalys lämpar sig därför väl då den studerar relationen mellan språk och samhälle, där
förhållandet mellan dessa kan beskrivas som dialektiskt vilket betyder att språket är med och
skapar samhället men även att samhället skapar språket (Richardson, 2007). Stöd till valet av
metod kan också finnas i tidigare studier inom området med ett liknande material och
kunskapsintresse. Exempelvis har både Costelloe (2014) och Bishop & Jaworski (2003) inte
bara har studerat samma typ av material (artiklar), utan även använt sig av CDA som metod i
sina analyser. Även i Lis (2009) artikel så har modeller och teorier från CDA använts.
Det finns ett flertal olika angreppssätt för att genomföra en CDA-analys och denna studie har
hämtat inspiration i van Dijks (1998) metodupplägg som är ämnat att avtäcka
ideologiproduktion i pressen, med ett särskilt fokus på hur positiv självrepresentation och
negativ ”dem”-representation kommer till uttryck i materialet. Den visuella analysen har
utförts genom en ikonografisk analys. Det innebär att man analyserar vad som syns på en bild,
som olika objekt och miljöer, man undersöker vad som syns i förgrunden respektive
bakgrunden. Därefter analyserar man vilka olika konnotationer som går att uttyda i bilden
(Machin & Mayr, 2012).
I syfte att kartlägga hur ideologier och åsikter kan uttryckas i text presenterar van Dijk (1998)
ett antal begrepp han menar kan ingå i genomförandet av en lexikal analys. Att göra en lexikal
analys handlar om att studera vilka ord som används men i en kritisk diskursanalys vill man,
som tidigare nämnt, gå några steg längre och förbi det mest uppenbara. Det är av vikt att
analysera texten på flera nivåer och således inte missa viktiga aspekter som påverkar läsarens
uppfattning av texten (van Dijk, 1998). Nedan presenteras ett urval av van Dijks begrepp som
denna studie har använt som grund i utformandet av analysmodell.
Implikationer och presuppositioner
Budskap och åsikter är inte alltid explicit uttryckta i en text utan kan istället ses genom hur
språket ger en antydan om ett visst förhållningssätt eller en åsikt. Det kan handla om att texten
innehåller överflödiga ord som inte tillför något till berättelsen (Berglez, 2010) men som ändå
finns med och kan vägleda läsaren till en viss tolkning av en händelse utan att tolkningen
skrivs rakt ut i texten. Presuppositioner handlar om vilka betydelser som tas för givet i en text
(Machin & Mayr, 2012). Genom att analysera hur implikationer och presuppositioner används
14
i artiklarna kan underliggande ideologier lyftas fram i ljuset vilket är ett mål med denna studie
och med CDA som metod.
Beskrivningar av ”vi” och ”dem”
Händelser kan ibland beskrivas i mer övergripande ordalag och ibland mer specifikt. Denna
studie är intresserad av om det finns en skillnad i rapporteringen kring den parten som kallas
för in-gruppen (”vi”) och ut-gruppen (”dem”) (van Dijk, 1998). Därför undersöks det om det
går att se om in-gruppens (”vi”) goda gärningar beskrivs på ett mer detaljerat sätt än utgruppens (”dem”) goda gärningar som istället beskrivs mer generellt. Vice versa kommer det
undersökas om in-gruppens (”vi”) sämre beteenden och handlingar beskrivs generellt och utgruppens (”dem”) sämre beteenden och handlingar beskrivs mer detaljerat.
Lokal- och global koherens
En texts globala koherens är den huvudsakliga mening som skapas genom de textpartier som
texten består av. Den lokala koherensen syftar på samspelet mellan de mindre textpartierna i
texten, att de hänger ihop logiskt så att mening skapas (Berglez, 2010). I denna analys
kommer den intertextuella kopplingen mellan artiklarnas rubriker och deras brödtexter
undersökas.
Med dessa begrepp som bakgrund har undersökningens analysmodell utformats.
5.1 Analysmodell
För att skapa struktur i analysen har den utförts med hjälp av ett antal frågor som är
formulerade för att få fram ett resultat som är relevant utifrån studiens syfte och
frågeställningar. Dessa frågor är:

Hur beskrivs den part som framstår som en del av ett ”dem” i ordval och hur värderas
den parten?

Hur beskrivs den part som framstår som en del av ett ”vi” i ordval och hur värderas
den parten?

I vilka kontexter sätts den aktuella händelsen in i? Exempelvis genom intertextuella
kopplingar till andra texter.

Vilka diskurser aktualiseras i artikeln?

Vilken kunskap/information tas för given eller antyds i texten genom implikationer
och presuppositioner?
15

Vilka källor kommer till tals för att stödja/icke stödja påståenden och hur kommer
dessa källor till tals?

Stämmer budskapet i rubriken överens med det som framgår i brödtexten?

Förstärker bilder eller bilderna textens budskap?
5.2 Tillvägagångssätt
Artiklarna har delats upp i mindre stycken, som härefter kommer att skrivas som paragrafer.
Uppdelningen av texten i paragrafer har skett på följande sätt: Rubriken har räknats som en
egen paragraf och sedan har ingressen och brödtexten delats upp i mindre paragrafer. För att
göra det så tydligt som möjligt har alla paragrafer tilldelats ett nummer, där den första fått
nummer 1 och så vidare i ordningen uppifrån och ner. Storleken på paragraferna har försökts
hållits så jämlika det gått, men det viktigaste har varit att texten i paragrafen inte avbrutits på
ett sätt som förstört förståelsen för- eller flytet- i texten. Eventuella faktarutor och bildtexter
har analyserats som egna paragrafer. För en mer detaljerad genomgång se exemplet i bilaga 2.
Analysen har gått till på detta vis:
1. Alla paragrafer har analyserats var för sig och utifrån frågorna i analysmodellen. De gånger
frågorna fångat in en särskild observation har detta antecknats i ett dokument som använts
som bas för den mer bearbetade analysen som sedan presenteras i uppsatsen.
2. Dessa analyser har sedan sammanfattats i ett övergripande intryck av hur ”vi” och ”dem”ideologier framkommit i artikeln.
3. Efter att alla artiklarnas analyserats och sammanfattats har sedan en jämförelse av samtliga
artiklars representation av händelsen gjorts. Utifrån den jämförelsen har de övergripande
mönster som identifierats i relation till analysfrågorna sammanställts.
Den visuella analysen gjordes först med tre redskap, nämligen att anteckna vilka attribut som
syns, vilken miljö bilden utspelas i och hur bilden är komponerad. Därefter analyserades de
konnotationer, det vill säga de associationer (Fogde, 2010), som bilden skapade och hur dessa
konnotationer skapades. Slutligen besvarades analysfrågan om huruvida bilden förstärkt
textens budskap eller inte.
5.3 Metodproblem
Ett metodproblem är att man inom CDA är intresserad av både produktionen och förståelsen
av nyhetstexter (Fairclough, 1995). I min studie har jag inte tillgång till hur det gick till vid
16
produktionen av texterna på nyhetsredaktionen utan kan endast göra en analys av den färdiga
texten. Inom kvalitativa studier så är inte begreppen reliabilitet och validitet användbara på
samma sätt som de används inom kvantitativ forskning (Bryman, 2011). En del forskare
menar att begreppens betydelse behövs ändras för att anpassas till kvalitativ forskning, medan
en del menar att man ska överge begreppen helt och använda sig av andra kriterier. Två av
dessa nya kriterier som föreslagits är tillförlitlighet och äkthet (Bryman, 2011,) Jag kommer
nedan diskutera mina metodproblem utifrån begreppet tillförlitlighet.
5.3.1 Tillförlitlighet
Det finns fyra delkriterier för att bedöma tillförlitligheten: trovärdighet, överförbarhet,
pålitlighet samt möjligheten att styrka och konfirmera (Bryman, 2011). För att skapa
trovärdighet så ska jag så tydligt som möjligt visa på att min studie är gjord enligt de regler
som finns gällande liknande forskning. Ett problem är dock hur jag i min studie ska kunna
genomföra en respondentvalidering eller en triangulering som Bryman (2011) tar upp som sätt
att visa på trovärdighet. Genom att med täta beskrivningar beskriva mitt resultat och att
noggrant beskriva vad jag kommit fram till och hur, så får andra personer en chans att bedöma
hur överförbart mitt resultat är till en annan miljö (Bryman, 2011). Att artiklarna som
undersöks finns tillgängliga för allmänheten att läsa är något som gör studien mer pålitlig.
Dock så kan artiklar som publicerats på nätet uppdateras eller ändras efterhand vilket skapar
ett problem. Att studien kommer skrivas med stöd av en handledare som kommer att granska
uppsatsen och dess kvalitet under arbetets gång kan även det öka pålitligheten (Bryman,
2011). Då det inte går att nå en fullständig objektivitet i samhällelig forskning handlar
möjligheten att styrka och konfirmera en studie mer om att bevisa att man gjort studien i god
tro (Bryman, 2011). Det kan bli ett problem i min studie hur jag ska bevisa att inte egna
värderingar och åsikter har påverkat genomförandet. Särskilt när tidigare teorier och
utgångspunkter i studien tar upp att en text aldrig är skriven eller läses på ett objektivt sätt.
Genom att tydligt gå igenom och motivera val av metod och tydligt redovisa resultatet är min
förhoppning att en granskare kan styrka resultatet.
6. Resultatredovisning
Resultatredovisningens struktur är baserad på de frågor som redovisats i metoddelen. De åtta
analyserade artiklarna benämns i resultatet enligt schemat som finns i bilaga 1.
Hur beskrivs den part som framstår som en del av ett ”dem” i ordval och hur värderas
den parten?
17
Ryssland beskrivs genomgående som mer aktiva och agerande än Sverige och deras agerande
handlar till stor grad om att utöva makt gentemot andra närliggande nation, och i synnerhet
Sverige. Det går att läsa om hur ”Ryssland vill befästa överhöghet i Östersjö (A1) och att
Ryssland ökat sin aktivitet i Östersjön” (A1). Det förekommer ordval som förstärker
uppfattningen att Ryssland genomför en militär upptrappning. Exempelvis i artikel A1:
”Kristian Gerner poängterar att det redan tidigare är känt att Ryssland ökat sin aktivitet i
Östersjön. – Det ingår i den ryska försvarspolitiken nu att kontrollera att man verkligen har
överhöghet i Östersjöområdet, och att man behöver bevisa det” Detta lilla ”nu” antyder att
den ryska försvarspolitiken har förändrats och resten av meningen antyder att man förändrats i
den mån att man håller på att trappa upp. Man kan läsa om att Rysslands militära aktivitet i
Östersjön ökat ”ända sedan 2007” (A3) och att på ”bara” (A3) ett år har man ”tredubblat”
(A3) sin övningstid till sjöss. ”Dessutom” (A3) har den ryska underrättelsetjänsten GRU
”ökat” (A3) sin aktivitet på svensk mark enligt Säpo. I artikel A2 skrivs det om att Ryssland
hade en ”stor övning 2009” och ”en ännu större som väckte irritation 2013”. Det framgår
dock inte hos vem eller vilka den väckte irritation hos, men trenden som framgår i artiklarna
placerar Ryssland i en upprustningsdiskurs. Detta kan man även se i artikel A5: ”Ett svenskt
medlemskap i försvarsalliansen skulle innebära att Rysslands miltära [sic]aktiviteter i
Östersjön kommer öka ytterligare”. Uppfattningen om ett allt aktivare Ryssland finns även
hos skärgårdsbon Inger Blomberg som inte tror att Sverige räknat med att ”Ryssland ska vara
så aggressivt” (A7).
När det spekuleras kring motiven bakom en rysk ubåtskränkning kan man se prov på hur
Ryssland återigen framställs som en nation i maktposition med viljan att påverka nationer i
sin omgivning och att de inte är främmande för att skicka politiska signaler genom militära
medel. De benämns även som en stormakt i en artikel där Sven Hirdman säger att
”Stormaktsrelationerna” (A2) har försämrats när han talar om relationen mellan Ryssland och
Nato. Några motiv som anges är att Ryssland vill ”sända en signal” (A1) till Sverige och
”visa vad som händer” (A1) om Sverige närmar sig Nato samt att ”förmå” (A1) Sverige och
Finland att distansera sig från Nato. Man vill ”kontrollera” (A1) att man har ”överhöghet”
(A1) i Östersjön. ”Dessutom har ryssarna skaffat sig stora mängder kartor över speciellt
känsliga områden i Sverige för att få kontroll” över området (A3). Det finns exempel på
andra ryska militära aktioner som tas upp i artiklarna, och framfört i artikel A1 där Tomas
Ries uttalar sig om hur politiska signaler skickas ”när ryssarna kränker luftrummet” eller när
”de övar strategiska bombattacker”. I det senaste exemplet framträder en annan del av
18
framställningen av ”dem”, nämligen med vilka ord som aktörer inom ”dem-sfären” benämns.
Tomas Ries säger att ”ryssarna” kränker luftrum och tidigare har vi läst att ”ryssarna”
skaffat sig stora mängder kartor.
Denna kollektivisering av ryska befolkningen som en gemensam aktör eller att hela Ryssland
som nation ligger bakom olika händelser uppstår vid upprepade tillfällen i artiklarna. Efter att
Tomas Ries uttalat sig om när ”ryssarna” kränker luftrummet eller när ”de” övar strategiska
bombattacker fortsätter han att spekulera i vad för uppdrag en rysk ubåt eventuellt ska
genomföra på svenskt vatten. Han talar fortfarande om ”ryssarna” när han säger ”att de
lägger in någonting, minor till exempel, eller signalspaningsutrustning. Eller att de har
lämnat kvar något där från kalla kriget som de vill uppdatera”(A1). I förhållande till att han
inleder med ”ryssarna” så syftar ”de” på just ryssarna. Sven Hirdman uttalar sig i en annan
artikel om att ”ryssarna” (A2) förnekar sin inblandning i ubåtsjakten och i artikel A3
kommenteras sannolikheten kring om ett krig är på gång med ”ryssarna är inte dumma”.
Ytterligare exempel på användning av ordet finns i meningarna ”ryssarna känner sig hotade
av Natos utvidgning” (A5), och ”Boris och de andra ryssarna” (A8). När svenska
skärgårdsbor kommer till tals i två artiklar låter det så här: ”Jag tror nog att det är Ryssland
som är här och då trodde vi ryssarna hade invaderat Muskö” (A7). I en annan artikel talar
Ingegerd Nordvall om hur det känns ifall en rysk ubåt befinner sig på svenskt vatten och
jämför det med att ”det känns ungefär som om en tjuv skulle gå in i mitt hus och stjäla. De
har inget här att göra” (A4). Att fler svenskar delar Ingegerds tankar om Ryssland kan man
tyda i ett annat uttalande: ”Detta eftersom svensk opinion påverkas negativt, vilket förstärker
den negativa bilden av Ryssland, säger Sven Hirdman”(A2).
I artiklarna kan vi även finna en tendens att Ryssland framställs att vara en nation som står för
sig själv och i opposition mot väst och Nato. Bland annat i tidigare nämnda uttalande att
”ryssarna känner sig hotade av Natos utvidgning” (A5) och även att Ryssland skulle bli
”ännu mer inträngda i ett hörn” (A5) om Sverige gick med i Nato. Stefan Ring säger att det i
Ryssland finns ”en uppfattning att man är ett offer och att alla åtgärder syftar till att komma
åt landet” (A3). I meningen efter slår han fast att den ryska ”rädslan” (A3) är en faktor i rysk
säkerhetspolitik.
Det finns två grupper inom den ryska militär som beskrivs mer utförligt, och det är
underrättelsetjänsten GRU och specialförbanden Spetsnaz.
Enligt Säpo (Säkerhetspolisen) har GRU ökat sin aktivitet på svensk mark och att några av
19
deras uppdrag ansågs vara ”krigsförberedelser” (A3). Några av de som arbetar på uppdrag av
GRU är så kallade ”illegalister” (A8) som anges vara en ”viktig del i ryskt tänkande” (A8).
Att illegalister (spioner) är en viktig del i ryskt tänkande får det att låta mer personligt och
karaktäristiskt för ryssar än om man exempelvis skrivit att det är ”en viktig del i Ryssland
militära organisation”. Vidare i samma artikel beskrivs det som att Ryssland ”investerar”
(A8) i personal inför framtida situationer de kan behövas i. Enligt Lars Gyllenhaal är det
allmänt känt att de ”flesta länder – inklusive Sverige – har illegalister” i landet (A8). Det är
ett påstående som spär på bilden av Ryssland som en nation som står för sig själv, att de vill
ha koll på sin omvärld. Det skrivs att det historiskt sett finns ett ”tätt förhållande mellan
illegalister och Spetsnaz” (A8). Spetsnaz är ett samlingsnamn för ett antal specialförband
inom den ryska militären. Att de är ett specialförband framgår tydligt i en artikel där de
beskrivs som ”Ryssarnas elitförband och speciella styrkor som utför speciella uppdrag samt
de fruktade soldaterna” (A5).
Hur beskrivs den part som framstår som en del av ett ”vi” i ordval och hur värderas
den parten?
Det är tydligt att artiklarna är skrivna ur ett svenskt perspektiv. Ett tecken på det är hur man
endast skriver ut namnet på svenska myndigheter, institutioner och aktörer. Till exempel
skriver man endast ut ”Försvarsmakten” (A1, A2, A4, A6, A7, A8), ”Försvarets
Radioanstalt” (A1), ”Försvarshögskolan” (A1, A3), ”Moskvaambassadören” (A2),
”Sjöfartsverket” (A6) och ”regeringen” (A1) i artiklarna.
Ett annat tecken är att svenska personer som kommer till tals identifierar sig som svenskar,
och en del av det svenska ”vi-et”. Det kan man se när Stefan Ring uttalar sig om varför Säpo
gått ut med information till allmänheten om att ryska underrättelsetjänsten ökat sin aktivitet
på svensk mark. Han säger att: ”det är även ett sätt att få oss att bli lite mer medvetna. Vi har
under en lång tid vaggats in någon slags naivitet och glömt bort den inställning vi hade under
kalla kriget” (A3). Detta ”oss” och ”vi” syftar på svenska folket. I samma artikel spekuleras
det även i varför Ryssland är intresserade av ”våra farvatten” (A3). Den före detta
Moskvaambassadören Sven Hirdman tycker det är bra att försvaret har agerat kraftfullt och
avslutar med att ”vi har varit lite svaga på det under de senaste tio åren” (A2). Då Sven
Hirdman inte är en del av Försvarsmakten tolkas detta ”vi” rimligen som Sverige.
Ett annat intressant exempel av användandet av ”vi” finns i artikel A7, där Inger Blomberg
inte tycker det är bra att ”vi har dragit ner så mycket på försvaret”. Hon är dock skeptisk till
20
att Försvarsmakten kommer hitta någonting och säger: ”De kommer nog inte att hitta
någonting. Vi har inte de resurserna, de har reducerats för varje år. Om vi inte ska gå med i
Nato måste vi ha ett försvar och inte bara insatsstyrkor” (A8). Man kan notera att när hon
talar om negativt klingande saker försvinner ”vi-et” utan istället kommer nog inte ”de” hitta
någonting och ”vi” har inte resurserna för att de har ”reducerats”, men vem som har
reducerat resurserna framgår inte. Om ”vi” står för Sverige så är det ju även ”vi” som har
reducerat resurserna. Detta känns igen från teorin om att man försöker förmildra negativt
beteende för in-gruppen, i det här fallet genom att dölja aktören genom en substantivering.
I vilka kontexter sätts den aktuella händelsen in i? Exempelvis genom intertextuella
kopplingar till andra texter eller historiska händelser
Alla artiklarna är en del av sina tidningars övergripande rapportering kring militärinsatsen i
Stockholm skärgård. Detta kan bland annat se genom hur artikeln ramas in på hemsidan. I
artiklarna från Expressen finns det en ruta med rubriken ”Läs mer om ubåtsjakten i
Stockholms skärgård” (A7, A8) och under följer länkar till andra artiklar om ämnet. DNs
artiklar har en röd text ovanför rubriken som lyder ”Försvarets operation i Stockholms
skärgård” (A2, A3). Aftonbladet har gjort så att det under artiklarna står ”Läs mer” (A5, A6)
och sedan följer länkar till andra artiklar inom ämnet. Den enda tidningen som inte har
någonting liknande är Svenska Dagbladet (SvD). I deras artiklar kan man dock se
intertextuella kopplingar som tydliggör för läsaren att de är skrivna i kontexten
”militärinsatsen i Stockholms skärgård”. I en artikel hänvisar man till uppgifter från dagen
innan när man skriver att ”På lördagskvällen kunde SvD avslöja att” (A1) misstankarna mot
Ryssland baseras på uppgifter om hur svenska FRA snappat upp radiokommunikation på
ryska ifrån området för militäroperationen till Kaliningrad. Ordet ”avslöja” går att klicka på
och leder till artikeln där avslöjandet publicerades. Även i den andra artikeln från SvD
hänvisar man till sina egna tidigare uppgifter genom att skriva ”Enligt vad SvD erfarit ”(A4)
där ordet ”erfarit” länkar till en annan artikel inom ämnet.
Det finns även en historisk kontext som tas upp i flertalet av artiklarna. Den historiska
kontexten är kalla kriget och den politiska situation som var då, men man tar även upp mer
specifika händelser från den perioden som påminner om den aktuella händelsen. En sådan
händelse var när en sovjetisk ubåt gick på grund i Gåsefjärden i Karlskronas skärgård år 1981
vilket nämns i artiklarna A2 och A8. I en artikel från Expressen kan man läsa om att
författaren Vera Efron skrivit en bok med titeln ”Med sikte på Sverige” (A5) som handlar om
”Sovjetunionens planer på hur man skulle inta Sverige under det kalla kriget” (A5). Tomas
21
Ries gör också kopplingen mellan den aktuella händelsen och kalla kriget när han resonerar
kring ryktena om en eventuell rysk ubåt i Stockholm skärgård: ”Om det stämmer innebär det
en mycket allvarlig kränkning av svenskt territorialvatten som påminner om läget under kalla
kriget” (A1). Längre ner i samma artikel säger Tomas Ries att ryska militärer kan vara på
svenskt vatten för att de ”har lämnat kvar något där från kalla kriget som de vill uppdatera”
(A1). Svenskarna har enligt Stefan Ring blivit naiva och ”glömt bort den inställning vi hade
under kalla kriget” (A3). Förre ÖB Bengt Gustafsson drar även han paralleller mellan den
aktuella händelsen och vad som hände under 80-talet i sitt uttalande. Han instämmer med
tolkningen att Ryssland skulle kunna kränka svenskt farvatten i syfte att markera mot
Sveriges närmanden mot Nato. Det grundar han i att det vara likadant under 80-talet. ”Det är
min tolkning av det som hände på 80-talet” (A3) säger han. En mindre uppenbar koppling till
kalla kriget finns i artikel A3 där Stefan Ring menar att det är befogat att känna en viss oro
över: ”att vi ser försämrade relationer och en upptrappning av användningen av militära
maktmedel som ett sätt att nå politiska mål” (A3). Det han beskriver stämmer bra överens
med vad kalla kriget gick ut på.
Att denna händelse skulle vara en del av en Nato/västvärlden- mot Ryssland-kontext snarare
än Sverige mot Ryssland är det många i artiklarna som tror. Det kan man se i uttalandena om
att Ryssland vill förmå Sverige och Finland att ”distansera sig från Nato” och de vill sända
en signal till Sverige att ”sluta närma sig Nato” (A1). Stefan Ring är inne på samma spår och
säger att ”ett skäl till den ökade ryska aktiviteten är Sveriges allt tätare samarbete med Nato,
vilket inte uppfattas positivt i Moskva” (A3) och att Ryssland inte kan ”bortse att det ligger
Natoubåtar i den svenska skärgården som kan anfalla” (A3). Sven Hirdman påpekar att det
inte bara är Ryssland som ökat sin aktivitet i Östersjön utan det har skett ”från både Natos
och Rysslands sida” (A2) och att händelsen snarare är en effekt av att ”konfrontationsytorna
mellan Nato och Ryssland har kommit närmare Sverige” (A2). En diskussion mellan
Aftonbladets reporter och Vera Efron beskrivs i artikeln med orden: ”Det centrala i hela
diskussionen och som Efron gång på gång kommer tillbaka till är Natofrågan” (A5). Ett av
Vera Efrons uttalanden som finns med i artikeln lyder: ”Om Sverige skulle gå med i Nato
skulle Ryssland bli ännu mer inträngda i ett hörn, säger hon” (A5). Att Ryssland och
västvärlden har en mindre kärleksfull relation ger Stefan Ring uttryck för när han säger att
”Det finns bedömare i Ryssland som uppfattar väst som svagt och splittrat” (A3).
22
Ett ytterligare exempel på hur händelsen placeras i en västvärlden- mot Ryssland-kontext
genom en annan aktuell händelse syns i artikel A3 där det står att ”Krisen i Ukraina har
skärpt tonen och försämrat relationerna mellan Ryssland och västvärlden”.
Vilken kunskap/information tas för given eller antyds i texten genom implikationer och
presuppositioner?
Det finns ett antal ordval och formuleringar i artiklarna som gör att vissa spekulationer
framstår som faktauppgifter. I artikel A1 skriver man att ”En rysk ubåt tycks befinna sig i
svenskt vatten” som sedan följs upp med ”Händelsen inträffar efter en tid av ökad spänning i
Östersjön där Ryssland vill befästa "överhöghet" i nästa mening, där ”Händelsen” syftar på
spekulationen att en rysk ubåt kanske befinner sig i svenskt vatten. Tillsammans med
informationen att den ”inträffar” efter en tid av ökad spänning i Östersjön så framstår det som
mer sannolikt. I meningen ”Även förre ÖB Bengt Gustafsson pekar ut Nato som skäl till att
Ryssland är intresserade av våra farvatten, och att syftet med närvaron är att öka sin förmåga
att slå mot Natobaser” (A3) tas det för givet att Ryssland är intresserade av svenska farvatten
och att de befinner sig på svenskt vatten. Det framgår genom att man skriver ”syftet med
närvaron” i bestämd form.
Det finns flera exempel på hur texterna är formulerade som om det är bekräftat att det finns en
ubåt eller annan undervattensverksamhet att hitta. Från artikel A5 kan man se dessa meningar:
”Om det är ryska styrkor som gjort intrång på svenskt vatten är det med största sannolikhet
marina spetsnazförband, menar hon. Men Vera Efron vill inte kasta skulden på någon i
nuläget.” Det spekuleras endast i nationaliteten på de som gjort intrång och inte ifall ett
intrång ens har gjorts och för att kunna ”kasta skulden på någon” måste det finnas en skuld
att kasta. Hela artikeln A8 är uppbyggd på scenariot att det finns en skadad ubåt på svenskt
vatten. Redan i rubriken skriver man i bestämd form om ”Besättningen” och ”Farkosten”.
Vidare i ingressen står det att svenska militären försöker hitta ”både hemliga illegalister och
besättningsmän från den skadade ubåten” – notera att även ubåten skrivs i bestämd form. I
brödtexten återkommer användningen av ”Ubåten, besättningen” och även ”Miniubåten”. Ett
uttalande i A8 innehåller formuleringen att ”Ryssland investerar i personal för just sådana
här lägen” som tyder på att händelsen är bekräftad för att man pratar om den som ett ”läge”.
Det förekommer antydningar att Ryssland är den skyldiga nationen genom jämförelser med
gamla händelser och den nuvarande. Lars Gyllenhaal talar i artikel A8 om de intressanta
uppgifterna om det ryska fartyg som cirklat runt utanför svenskt vatten och som plötsligt
23
stängde av sina sändare och försvann ifrån radarn. Efter det uttalandet skriver man detta:
”Olof Frånstedt, en gång operativ chef på Säpo, beskrev i sin bok "Spionjägaren" om hur han
förhörde en rysk avhoppare från ett lastfartyg som hade med sig en miniubåt in på svenskt
vatten.” Utan att explicit skriva det så antyder man att det ryska fartyget möjligtvis har varit
inblandat i en räddningsaktion för en rysk miniubåt. Ett annat exempel på hur läsaren kan bli
ledd mot en viss slutsats genom antydningar i texten finns i artikel A5. ”Hennes senaste bok,
"Med sikte på Sverige", handlar om Sovjetunionens planer på hur man skulle inta Sverige
under det kalla kriget. Då övades det väldigt mycket i Östersjön – övningar som nu har
återupptagits i stor skala, enligt Efron.” När man först skriver att Sovjetunionen hade planer
på att inta Sverige under kalla kriget och sedan skriver att Ryssland återupptagit övningarna
från den tiden så framställs det som att Ryssland övar inför samma uppgift – att inta Sverige.
I meningen: ”Ett svenskt medlemskap i försvarsalliansen skulle innebära att Rysslands
miltära [sic]aktiviteter i Östersjön kommer öka ytterligare” (A5) kan man identifiera en
presupposition som befäster uppgifterna om Ryska militärens ökade aktiviteter i Östersjön.
Formuleringen att aktiviteterna kommer öka ”ytterligare” förutsätter att de redan har ökat.
Även i uttalandet som följer finns det en presupposition: ”– Om Sverige skulle gå med i Nato
skulle Ryssland bli ännu mer inträngda i ett hörn, säger hon”(A5). Nu är det ordet ”ännu”
som förutsätter att Ryssland redan är instängda i ett hörn. I Sven Hirdmans uttalande ”-Detta
eftersom svensk opinion påverkas negativt, vilket förstärker den negativa bilden av Ryssland”
(A2) förutsätter han att svenska folket redan har en negativ bild av Ryssland.
Vilka källor kommer till tals för att stödja/icke stödja påståenden och hur kommer
dessa källor till tals?
På grund av bristen på information om vad som faktiskt har hänt är artiklarna uppbyggda av
mycket spekulationer kring händelseförlopp, motiv, nationaliteter och eventuella
konsekvenser. För att utveckla och understödja dessa spekulationer är uttalanden och
intervjuer från diverse ”experter” och andra källor ett genomgående tema i artiklarna.
Exempel på detta syns redan i tre av artiklarnas rubriker: ”Försvarsexperten: ”Detta bekräftar
att det är en rysk ubåt” (A1), Expert: Rysk närvaro i Östersjön del i krigsförberedelse” (A3)
och ”Expert: Kan vara ryska elitförbandet Spetsnaz” (A5). Senare i artiklarna utvecklar man
varför dessa personer är experter genom att benämna dem med deras ”riktiga” titel eller yrke.
”Försvarsexperten” (A1) blir senare i artikeln presenterad som Tomas Ries och att han
”forskar om rysk militär i nordiska områden vid Försvarshögskolan” (A1) när han uttalar sig
24
om uppgifterna kring att FRA snappat upp ryska radiosignaler mellan området för ubåtsjakten
och ryska Kaliningrad. Senare i texten uttalar sig Tomas Ries om hur Försvarsmakten skulle
agera ifall de upptäckte en rysk ubåt, och denna gång presenteras han istället som ”lektor i
strategi och säkerhetspolitik vid Försvarshögskolan” (A1). Det ger intrycket av att han
besvarat frågorna utifrån två olika roller, först som kunnig om rysk militär i norden och sedan
som kunnig om strategi och säkerhetspolitik. Det är alltså frågorna som styr vilken roll han
presenteras som i syfte att öka trovärdigheten i det han säger. Samma fenomen går att hitta i
artikel A5 där experten i rubriken senare i ingressen presenteras som ”Rysslandsexperten Vera
Efron, 55”. I brödtexten skriver man att Vera flydde från Sovjetunionen till Sverige under
1980-talet, vilket fungerar som bevis för titeln ”Rysslandsexperten”. Men när det framgår att
hon skrivit flera böcker, bland annat om ryska specialstyrkor, presenteras hon som
”Författaren Vera Efron, 55” (A5).
Tidigare i resultatredovisningen har det tagits upp hur man återkopplat denna händelse med
tiden under kalla kriget, detta sker även genom valet av källor och uttalanden. I artikel A3 har
man med ett uttalande ifrån förre ÖB Bengt Gustafsson där han talar om sin bedömning av
Rysslands ageranden under kalla kriget. Det är dock inte tidningen själva som intervjuat
Bengt Gustafsson utan detta ”säger Bengt Gustafsson till TT” (A3). Man har alltså hämtat
uttalandet från TT och medvetet placerat den aktuella händelsen i en historisk kontext. Även i
en artikel ifrån Expressen finns ett liknande tillvägagångssätt. I artikeln tar de upp när en
sovjetisk ubåt gick på grund på svenskt vatten 1981 och hur ryska spioner fanns på plats i
Sverige. Som en källa till detta har man tagit med ett gammalt uttalande ifrån en före detta
chef på Säpo, ”Tore Forsberg, som har avlidit, berättade för Expressen” (A8). Senare i
samma artikel nämner man ännu en före detta Säpochef som källa till en gammal händelse
”Olof Frånstedt, en gång operativ chef på Säpo, beskrev i sin bok "Spionjägaren” om hur
han förhörde en rysk avhoppare från ett lastfartyg som hade med sig en miniubåt in på
svenskt vatten” (A8). Återigen är det medvetna val att dra historiska paralleller mellan äldre
händelser och den aktuella. Ytterligare ett exempel på detta är valet att intervjua den förre
detta svenska Mosvkaambassadören (mellan 1994-2004) Sven Hirdman som även ”var med
och handlade ärendet om den ryska ubåten på Gåsefjärden 1981” (A2).
Det förekommer att påståenden och information stärks genom anonyma källor. Bland annat
genom ”enligt SvD:s källor” (A1), ”Enligt källor till Svenska Dagbladet” (A3), ” Enligt vad
SvD erfarit” (A4). Ett annat exempel där man ger lite mer information för att öka
trovärdigheten i uttalandet, men fortfarande anonymt finns i artikel A8: ”En militär
25
uppgiftslämnare säger”. I artikel A8 står först detta: ”andra militära bedömare som
Expressen har talat med, målar upp ett troligt scenario”. För att sedan, efter att en person
uttalat sig om ett troligt scenario, avslutas med ”säger en bedömare”. Även fast endast en
person uttalar sig framstår det som att flera bedömare står bakom uttalandet.
En annan typ av anonymisering är när man skriver som i artikel A3: ”Ingen vet vilken
härkomst den misstänkta undervattensfarkosten har som försvaret jagar i Stockholms
skärgård. Men många pekar ändå ut Ryssland, vilket har sin förklaring”. Genom att skriva att
”många” pekar ut Ryssland låter det mer övertygande samtidigt som man inte specificerar
vilka dessa ”många” är. Det finns liknande exempel i ett textstycke i artikel 7 som inleds med:
”En del Musköbor tänkte att något var på gång redan innan nyheten kom i fredags om
ubåtslarm i skärgården” och avslutas med meningen: ”Flera andra har sett saker de senaste
veckorna som nu kopplas ihop med jakten på en förmodad rysk ubåt”. En annan mening som
innehåller en anonymisering är: ”Skärgårdsbon och båttaxiägaren Ingegerd Nordvall har bott
här ute i över 40 år och tycker dock, liksom flera andra skärgårdsbor som SvD har talat
med, att det inte är så märkvärdigt”(A4).
En reflektion i den senaste meningen är att Ingegerd Nordvall blir presenterad som
”Skärgårdsbon och båttaxiägaren” samt att hon bott i skärgården i över 40 år. Man väljer att
framhäva de egenskaper som gör hennes uttalande relevant, precis som med experterna
tidigare. I artikel A7 har man intervjuat ett antal svenskar som bor på Muskö. Alla blir
presenterade med för- och efternamn förutom Kristina Söderberg som presenteras som
”Småbarnsmamman Kristina Söderberg”. När man läser hennes uttalande framgår det att
rubriken ”Öbo om insatsen: ”Det här är obehagligt” är ett utdrag där ifrån. Det kan väcka
mer sympati hos läsarna när en småbarnsmamma tycker det är obehagligt.
Stämmer budskapen i rubrikerna överens med det som framgår i brödtexterna?
Det förekommer en del rubriker och underrubriker i artiklarna vars budskap inte stämmer helt
överens med informationen som finns tillgänglig för läsaren. Detta fenomen är framträdande i
artikel A1 där man redan efter rubriken och ingressen kan urskilja något som genomgående
återkommer i texten, och det är diskrepansen mellan rubrikens budskap och vad som faktiskt
står i brödtexten. I rubriken står det: ”Försvarsexperten: ”Detta bekräftar att det är en rysk
ubåt”. Men i ingressen står det vagare: ”En rysk ubåt tycks befinna sig i svenskt vatten” och
senare i texten uttalar sig rysslandskännaren Kristian Gerner om att ”varken jag eller någon
26
annan kan säga exakt vad som har hänt nu”. Om vi tittar på uttalandet ifrån försvarsexperten
som rubriken hänvisar till lyder det så här:
”Också Tomas Ries, som forskar om rysk militär i nordiska områden vid Försvarshögskolan,
bedömer att uppgifterna bekräftar att det rör sig om en rysk ubåt.
– Nu kan jag inte inte[sic] bedöma det tekniska, men det verkar så uppenbart när man har
lokaliserat signalen och den gick direkt från ett område där man jagat den här (främmande
undervattensverksamheten) och sedan direkt till Kaliningrad, säger han till SvD”.
Att detta skulle innebära att han bekräftar att det handlar om en rysk ubåt känns felaktigt, utan
hans uttalande har snarare rekontextualiserats i rubriken. Det intrycket förstärks ytterligare när
samma person senare säger ”Om detta stämmer” och att ”Att ubåten tycks ha skickats…”.
En annan text där rubriken känns missvisande är artikel A3 där rubriken lyder: ”Expert: Rysk
närvaro i Östersjön del i krigsförberedelse”. I ingressen står det att det kan vara en ”möjlig
krigsförberedelse”, vilket är mer spekulativt formulerat än rubriken. Experten i rubriken är
Stefan Ring som är militärstrategisk expert på Försvarshögskolan. Vid en närmare
genomgång av artikeln hittar man ingenting från Stefan Ring som bekräftar rubriken:
”Stefan Ring vill dock tona ner att det rör sig om ett reellt ryskt krigshot mot Sverige”.
”– Även om det inte är en uppenbar krigsrisk är det inte så att det är helt ofarligt. Det kan gå
väldigt fort om utvecklingen försämras, säger Stefan Ring”.
”Det ska inte tolkas som att det är ett krig på gång?
– Nej. Det kan vi även se på Rysslands agerande i Ukraina där man visade att det går att nå
sina syften utan att öppet genomföra krigshandlingar. Ryssarna är inte dumma”.
De enda som information om ryska krigsförberedelser är hämtade från en tidigare publicerad
artikel i DN som man hänvisar till. I den artikeln hade Säpo uttalat sig om att ”den ryska
militära underrättelsetjänsten GRU hade ökat sin aktivitet på svensk mark som man ansåg
vara krigsförberedelser”. Dessa aktiviteter har dock inget att göra med Östersjön att göra. Det
verkar som att man lagt ihop Säpos uttalande med informationen om att ”ända sedan 2007
har Rysslands militära aktivitet ökat i Östersjöområdet” i rubriken. Två olika uttalanden har
rekontextualiserats och blivit ett.
27
6.1 Resultatredovisning bildanalys
Likt i den föregående resultatredovisningen benämns artiklarna som anges i bilaga 1.
A1
Till artikeln finns det två stycken bilder som är placerade under ingressen och över
brödtexten. På den vänstra bilden är det en medelålders man som syns från överkroppen och
uppåt. Hans ansikte är riktat snett mot kameran som han tittar in i. Det finns ingen bildtext så
vem mannen är vet man inte men gissningsvis är det troligtvis en av männen som uttalar sig i
artikeln. På den högra bilden syns det en båt i kamouflagemålning och vad som ser ut att vara
antenner med radarutrustning. Med tanke på artikelns innehåll och båtens utseende så är det
rimligen en militärbåt. Båten är i rörelse framåt vilket framgår av vågstänken runt omkring
båten och i bildens bakgrund ser man träd och färgen på några av träden tyder på att det är
höst så min gissning är att bilden är tagen under den pågående operationen i skärgården. Att
det är en aktuell bild förstärker intrycket av att det verkligen pågår en operation ute i
skärgården.
Bilden på mannen ger läsarna ett ansikte på en av personerna som uttalar sig i artikeln, och
mannens utseende tyder på att han är i en ålder där han kan ses som erfaren och på så vis mer
trovärdig. Bilden på båten visar hur det kan se ut i skärgården under militära operationen, och
det blir en kontrast mot bilden av skärgården som en svensk idyll, där människor spenderar
sin sommarledighet i lugn och ro. Skärgården anses också vara något typiskt svenskt och en
stridsbåt i full fart framåt kan ge en bild av att det svenska försvaret är redo att möta fienden.
A4
På bilden ser man en svensk flagga som vajar i aktern på båten som bilden är tagen ifrån och
en bit bortom flaggan syns en till båt som ser ut att vara kamouflage-målad, troligtvis en
militärbåt. Himlen är gråmulen, det är nog en bild som nyligen tagen för artikeln. Den
gråmulna himlen skapar en även en dyster stämning och en känsla av allvar. Flaggan har en
central roll i bilen och kan ses som en symbol för Sverige och kopplas den ihop med
militärbåten i bakgrunden så konnoterar man att militären är ute och försvarar Sverige. Det är
möjligt flaggan kan uppfattas som lite ”trött” vajande och inte helt utvecklad, lite som
Försvarsmakten – på halvflagg, nedrustat. Men bilden kan också väcka en viss förhoppning
om att militären fortfarande finns och är nu på väg i full fart att möta en eventuell fiende.
Speciellt när man läser rubriken ”Försvaret trappar upp operationen i skärgården” så fungerar
bilden som en förstärkning till det budskapet.
28
A5
Till denna artikel finns det ett bildspel på hemsidan med fyra stycken bilder.
Bild 1, 3 och 4
På alla dessa bilder kan man se en eller två personer som ser ut att genomföra en
militärövning i havsmiljö. På den första bilden ser man en person iförd dykarutrustning sitta
på ett knä under vattenytan på botten och avfyra ett automatvapen. Bilden är tagen från sidan
och i bakgrunden skymtar man en till person i dykarutrustning. På nästa bild ser man återigen
två stycken personer i dykarutrustning varav den ena även håller i ett automatvapen. De står i
en strandkant och släpar upp två stycken dykartuber och det kan tolkas som att de utför en
slags landstigningsövning. På den sista bilden ser man återigen en person i dykarutrustning
som nu Personen ligger i vattnet och riktar vapnet snett uppåt, som att personen siktar på
något.
Tillsammans med informationen som finns i artikeln drar man slutsatsen att det är Spetsnazsoldater på bilderna. Att de utför övningar i vatten och övar på landstigning fungerar som en
förstärkning av teorin att ifall det finns ryska soldater i skärgården så är det troligtvis
Spetsnaz-soldater. Även informationen om Rysslands ökade militära aktivitet förstärks, och
att som läsare få se bilder på ryska soldater i stridsutrustning under denna tidpunkt kan såklart
väcka en känsla av obehag.
Bild 2
På denna bild ser vi en man och en kvinna som sitter bredvid varandra på en soffa. Kvinnan
håller i vad som ser ut att vara ett fotoalbum. På väggen bakom dem sitter det ett stort antal
vimplar, en tavla och något som ser ut som ett antal inramade medaljer. Gissningsvis är
vimplarna och medaljerna olika militära utmärkelser vilket kan stärka bilden av soldaterna
som en del av en elitstyrka. Till bilden finns en bildtext som lyder: ”Vi brukade umgås”,
säger Rysslandsexperten Vera Efron om ryska elitstyrkan spetsnaz som hon tror mycket väl
kan operera i Stockholms skärgård”. Detta bekräftar att det är Vera Efron som uttalar sig i
artikeln som även syns på bilden. Förmodligen är bilden tagen vid ett av hennes besök hos
spetsnaz när hon gjorde research till sin bok om dem. Att det finns bilder på när hon träffar
vad som tros vara en spetsnaz-soldat stärker trovärdigheten i hennes uttalanden om att hon
träffat flera soldater ur spetsnaz och även den kunskapen hon förmedlar i artikeln.
A6
29
Till artikeln finns det två stycken bilder i ett bildspel. Den första föreställer ett fartyg som
enligt bildtexten är Professor Logachev. Bilden är tagen snett framifrån och fartyget är blått
och vitt, och ser ganska slitet ut. På sidan av fartyget är det text i kyrilliska (ryska) bokstäver
samt är en skorsten färgad i vitt, rött och blått. Detta visar ytterligare på att det är ett ryskt
fartyg. Dock hänger det en tysk flagga högt upp i fören av båten. I bakgrunden ser man
vegetation i form av gröna träd och buskage, fartyget är alltså inte ute på öppet hav utan
befinner sig så nära land att man kan se strandkanten. Den gröna vegetationen tyder på att
bilden är tagen någon under en vår/sommar-period, så det är inte en nytagen bild för just
denna artikel.
Den andra bilden är även den på Professor Logachev men nu är den tagen rakt framifrån och
lite ovanifrån. På denna bild ser man att fartyget har två skorstenar som är målade i ryska
färgerna. Det är vågsvall bredvid fartyget vilket tyder på att det rör sig framåt i det nästan
bruna vattnet. Miljön bilden är tagen i ser inte ut som den svenska skärgården utan från
samma tillfälle som den första bilden, fast nu ifrån en annan vinkel och tidpunkt.
A7
Till denna artikel finns det ett bildspel som innehåller sju stycken bilder. Artikeln är ett
reportage där en reporter och en fotograf åkt ut till Muskö i Stockholms skärgård för att prata
med folk som bor där och hur de uppfattar den pågående militärinsatsen. På sex av bilderna
kan man se personerna som blivit intervjuade och den sjunde bilden föreställer reportern och
fotografen. Alla bilder på öborna är tagna i olika vardagliga miljöer, ett par är ute och
promenerar med sin hund, en kvinna är ute och går med sin dotter i barnvagn, en man står
utanför sin pizzeria, en annan man går med sin hund på en brygga i regnet och två stycken
står utanför ett stall. Det är tydligt att man vill visa en annan bild av händelsen än militärbåtar
och bilder på befälhavare. Att ha med bilder så att läsarna kan se människorna som uttalar sig
i artikeln gör den trovärdigare och det kan även bidra till att läsarna enklare kan känna
sympati med sina medsvenskar som bor ute i den utsatta skärgården.
6.2 Sammanfattning av resultatredovisningen
I resultatredovisningen identifieras ett antal diskursiva strategier i artiklarna som bidrar till att
förmedla en tolkning av händelsen där Ryssland pekas ut som skyldiga för kränkningen av
svenskt vatten. Här nedan kommer de tydligaste och viktigaste diskursiva strategierna för hur
detta går till presenteras och sammanfattas.
30
6.2.1 Användning av anonyma eller oidentifierade källor
Genom att journalisterna hänvisar till anonyma eller oidentifierade källor stärks påståenden
och uppgifter i artiklarna. Detta kan vara ett sätt för journalisterna att skydda sina källor, men
det blir samtidigt svårt för någon att bemöta påståenden eller uppgifter från en anonym källa.
Inte sällan hänvisar man uppgifter till fler än en (1) källa, vilket kan ses som ett försök att
ytterligare stärka uppgifternas trovärdighet. Presentationen av de anonyma källorna i
artiklarna kan exempelvis se ut såhär: ”enligt SvD:s källor” (A1), ”Enligt källor till Svenska
Dagbladet” (A3), ” Enligt vad SvD erfarit” (A4). Dessa exempel känner man tydligt igen
som en del av det journalistiska skrivandet, och kan tolkas som att SvD inte kan eller vill
avslöja sina källor.
Det förekommer även andra mindre tydliga anonymiseringar av källor som förstärker
intrycket av att Ryssland är skyldiga. Till exempel:
”Ingen vet vilken härkomst den misstänkta undervattensfarkosten har som försvaret jagar i
Stockholms skärgård. Men många pekar ändå ut Ryssland, vilket har sin förklaring” (A3).
Vilka dessa ”många” är framgår inte i artikeln, men det låter mer trovärdigt att det är
Ryssland som är skyldiga då ”många” pekar ut dem.
I artikel A7 skriver man om hur: ”En del Musköbor tänkte att något var på gång redan innan
nyheten kom i fredags om ubåtslarm i skärgården” och att ”Flera andra har sett saker de
senaste veckorna som nu kopplas ihop med jakten på en förmodad rysk ubåt”. Ingen av de
som ingår i ”en del” eller ”flera andra” kommer till tals i artikeln utan de är två anonyma
grupper som ökar trovärdigheten i att något faktiskt har hänt. En person kan se fel men om
”flera andra” har sett liknande saker blir det enklare att tro på.
6.2.2 Historiska kopplingar
En annan strategi som används i artiklarna är att göra historiska kopplingar till tidigare
händelser där Ryssland/Sovjetunionen varit i konflikt med Sverige och väst. Att jämföra den
aktuella ubåtsjakten med händelsen i Karlskronas skärgård år 1981, där en sovjetisk ubåt gick
på grund, gör att misstankarna även denna gång riktas mot Ryssland. Den historiska
kontexten positionerar Ryssland som en gammal fiende till Sverige, och man påminns även
om konflikten mellan öst och väst under kalla kriget. Artiklarna cementerar uppfattningen om
att det finns en historisk och nutida spricka mellan Sverige och Ryssland. Några exempel:
I artikel A5 kommer författaren och ex-sovjetiska Vera Efron till tals och där även hennes
senaste bok presenteras: ”Hennes senaste bok, "Med sikte på Sverige", handlar om
31
Sovjetunionens planer på hur man skulle inta Sverige under det kalla kriget”. Här kan man se
”bevis” på att Sverige och Sovjet inte var goda vänner under kalla kriget. Det kan väcka
tankegångar hos läsaren där uppgiften om att Sovjet hade planer på att inta Sverige stärker
uppfattningen om att det är en rysk ubåt som befinner sig i Stockholms skärgård.
Tomas Ries, från Försvarshögskolan menar att: ”Om det stämmer innebär det en mycket
allvarlig kränkning av svenskt territorialvatten som påminner om läget under kalla kriget”
(A1). Vidare i artikeln spekulerar Tomas i att ryska militärer kan vara på svenskt vatten för att
de ”har lämnat kvar något där från kalla kriget som de vill uppdatera” (A1). Återigen kan
man läsa om två kopplingar till kalla kriget och hur sovjet kränkte svenskt territorialvatten då.
Svenskarna har enligt Stefan Ring ”under en lång tid vaggats in någon slags naivitet och
glömt bort den inställning vi hade under kalla kriget” (A3). Detta uttalande kan tolkas som att
den misstänksamma, nervösa och vaksamma inställningen mot omvärlden som präglade
många nationer under kalla kriget är något man fortfarande behöver ta till sig, att man ska inte
bli naiv och lita för mycket på Ryssland, det visar oss det förflutna.
6.2.3 Kollektivisering av det ryska folket
Det förekommer en tydlig skillnad i hur aktörer som tillhör ”vi” (Sverige) beskrivs jämfört
med aktörer som till hör ”dem” (Ryssland). Den främsta skillnaden är hur svenska aktörer
nämns vid sina egna namn och att det är de själva som står för sina handlingar. När ryska
aktörer och deras handlingar beskrivs sker en kollektivisering av det ryska folket och man
tillskriver olika beteenden och handlingar till ryssar generellt. Det beror kanske främst på att
artiklarna är skrivna ur ett svenskt perspektiv, där inhemska aktörer och organisationer är mer
välkända och går att presentera utan att behöva förklara för läsaren vilka man syftar på. Men
att koppla samman en hel befolkning med olika beteenden och handlingar kan få negativa
konsekvenser, särskilt när Ryssland i de analyserade artiklarna beskrivs som en hotfull
stormakt man bör vara på sin vakt mot. Vi tar och tittar på några exempel från
resultatredovisningen hur det ser ut:
I artikel A1 uttalar sig Tomas Ries:
” – När ryssarna kränker luftrummet är det en politisk signal, när de övar strategiska
bombattacker är den en politisk signal. Men när de håller på så här i svenskt farvatten så
tyder det på att de håller på att förbereda någonting”
32
Först kollektiviserar han den ryska försvarsmaktens agerande till ”ryssarna”. Sedan byter han
ut ”ryssarna” mot ”de”, men det syftar fortfarande på det inledande ”ryssarna”. Den före
detta svenska Moskvaambassadören Sven Hirdman säger så här i artikel A2:”– Att ryssarna
nu förnekar inblandning innebär inte att det inte kan ha varit en rysk apparat, men det tyder
på att den inte är kvar.” Återigen ser vi en kollektivisering, som att hela det ryska folket
förnekar inblandning. Ytterligare exempel på användning av ordet finns i meningarna
”ryssarna känner sig hotade av Natos utvidgning” (A5), och ”Boris och de andra ryssarna”
(A8). I de ovanstående exemplen kan man få ett intryck av att det inte är så viktigt att skriva
en mer specifik aktör än ”ryssarna” för Ryssland är en slags ärkefiende, och beteenden som
att kränka luftrum, spionera, och att skicka in ubåtar på svenskt vatten är typiskt ryskt
beteende.
7. Diskussion
Analysen av artiklarna har lett fram till ett resultat som visar på hur till synes objektiva
artiklar innehåller ideologiskt material som bland annat bidrar till en polarisering mellan ett
”vi” och ett ”dem”. Resultaten visar också på att detta ”vi” inte endast består av Sverige utan
snarare att Sverige är en del av en typ av västerländsk gemenskap som i artiklarna
representeras av Nato. Det framgår även att denna västerländska gemenskap både i dåtid och
nutid haft en polariserad relation med Sovjetunionen i dåtid och numera Ryssland. I artiklarna
positioneras Ryssland som en drivande faktor inom en militär upprustningsdiskurs där deras
ökade aktivitet i Östersjön nämns i syfte att stärka misstankarna mot Rysslands inblandning i
den aktuella händelsen. I en analys av artiklarnas bilder kan man konstatera att bilder på
Ryska aktörer förekommer vid två tillfällen. Den ena gången handlar det om ryska
forskningsfartyget ”Professor Logachev” som uppges ha betett sig underligt och dessutom har
kapaciteten att transportera miniubåtar. Den andra gången kan man se bilder på Spetsnazsoldater som bär på automatvapen och genomför militära övningar i havsmiljö. Artikeln som
dessa bilder finns handlar om att ifall det finns ryska soldater i skärgården, så är det med
största sannolikhet Spetsnaz. Detta bidrar även det till att placera i en militär diskurs. Det
finns inga bilder eller namn på några ryska personer, och allt ryskt blir väldigt avhumaniserat.
Det blir extra tydligt om man jämför med hur många svenska aktörer som nämns vid namn i
artiklarna och att det finns bilder och namn på svenskar som bor ute i skärgården. När man får
läsa om vanliga människors tankar och se dem på bild blir det enklare att känna en
samhörighet med dem.
33
Under tidigare forskning kan man läsa om hur Oddo (2011) analyserat amerikanska
presidenttal och hur teorier och spekulationer framställdes som fakta i talen för att övertyga
det amerikanska folket att krigshandlingar var nödvändiga. Samma tillvägagångssätt, att
framställa spekulationer som fakta, går att identifiera i resultatet av denna analys.
Journalisterna använder sig av en viss språklig strategi där de är väldigt vaga med vad som är
gissningar eller bekräftade uppgifter. Särskilt påtagligt är det i några av rubrikerna som
analyserats, där påståenden i rubriken inte alls stämmer överens med vad som står i
brödtexten. Man formulerar även frågor som tar för givet att något faktiskt har hänt, och man
målar upp scenarion där till exempel ryska soldater redan befinner sig på svensk mark vilket
nog lockar till sig mer läsare än att skriva att man inte kan bekräfta någonting.
De historiska händelser som tas upp i artiklarna är närvarande på grund av deras likheter med
den aktuella händelsen, men genom att framställa det på det viset så bidrar man till att
upprätthålla polariseringen. Läsarna leds i en riktning där den mest uppenbara slutsatsen är att
Ryssland har kränkt svenskt territorium, oavsett om man hittar en ubåt eller inte. Om
Försvarsmakten inte hittar en ubåt beror det snarare på att Ryssland gjort allt för mörka
händelsen eller som en teori tar upp i en artikel ”Spränger farkosten”, än på att uppgifterna
från den trovärdiga källan var felaktiga. Det finns nämligen historiska händelser som skulle
kunna stärka den slutsatsen, att Sverige har fel. Exempelvis gick ubåtslarm ofta under kalla
kriget men endast en ubåt hittades, och den nämns i artiklarna. Det finns andra uppgifterom
hur ljud från minkar misstogs för en ubåt lyfts inte fram, när en misstänkt ubåt visade sig vara
en brygga som slitit sig, eller andra misslyckade försök att hitta ryska ubåtar på svenskt vatten
(Stiernstedt, 2011). Den vinklingen hade kunnat vara möjlig för media att göra, att denna
händelse troligtvis är en i mängden av insatser som visar på svensk ubåtsrädsla och rysskräck.
Både under tidigare forskning och teoretiska utgångspunkter har mediernas nationella
utgångspunkt betonats. I Brookes (2009 och Bishop & Jaworiskis (2003) artiklar visade
resultaten på hur de analyserade artiklarna var skrivna ur den egna nationens perspektiv i
första hand och samma resonemang förs av Billig (1995) som menar att den egna nationen är
den standardiserade utgångspunkten i nyhetsrapporteringen. Denna studies resultat stödjer
både Billigs påstående och resultaten från tidigare forskning. De analyserade artiklarna utgår
ifrån den egna nationen och reproducerar den nationella identitetens hegemoniska position.
Några exempel på detta är hur artiklarna använder sig nästan uteslutande av svenska källor,
och de två gånger man refererar till utländska aktörer är den informationen hämtad ifrån
utländska tidningar, en norsk och en rysk. När svenska myndigheter, organisationer och
34
aktörer nämns skriver man enbart ut namnet på dessa, exempelvis som: Försvarsmakten,
Säkerhetspolisen, Försvarshögskolan, Sjökapten Per Fransson och regeringen. Detta förändras
när man skriver om utländska motsvarigheter. Då skriver man ut nationaliteten före
organisationen eller personen, exempelvis: Ryska elitförbandet Spetsnaz, den ryska militära
underrättelsetjänsten GRU, och den norska tidningen. Resultaten i denna undersökning
tillsammans med tidigare forskning och teorier tyder på att i dagens globaliserade värld har
den nationella ideologin fortfarande en stark ställning åtminstone i västvärlden och kanske
leder globaliseringen till att människor ännu mer vill skapa sig en identitet och särskilja sig
från andra grupper, och då är den nationella identiteten lättillgänglig och ofta reproducerad av
medierna. Det faktum att en händelse där eventuellt en utländsk båt har befunnit sig på
svenskt vatten anses vara ”en allvarlig kränkning” av Sveriges gränser visar på hur etablerad
och stark nationalstatens status är.
I avsnittet om teoretiska utgångspunkter står det om den sociala identitetsteorin och van Dijks
(1998) syn på hur människors bedömningar tenderar att påverkas av vilken social grupp man
tillhör. Detta bidrar till polarisering mellan grupper sker genom att man framhäver ingruppens (”vi”) goda beteenden och ut-gruppens (”dem”) dåliga beteenden samt att man
förmildrar in-gruppens dåliga beteenden och ut-gruppens bra beteenden. Detta var även något
som man kunde så prov på i resultaten från tidigare forskning, där bland annat Abdullah &
Jahedi (2012) kom fram till att en amerikansk tidning skrev om positivare om USAs
ageranden samtidigt som iranska aktörer beskrevs negativare med hjälp av olika stereotyper.
Av detta kan vi även se spår av i denna studie, där Ryssland och ryska aktörer beskrivs på ett
sätt som får dem att framstå som en nation med taggarna utåt, misstänksamma och förberedda
på strid. Till exempel skriver man om hur användandet av spioner är en viktig del i ryskt
tänkande, som att det ligger i deras natur att spionera på andra nationer. Ryska soldater
beskrivs med ord som ”de fruktade soldaterna” ”specialförband” och ”elitstyrkor”. På det
sättet som Ryssland framställs i materialet är det inte orimligt att tro att rapporteringen bidrar
till att öka polariseringen mellan Sverige och Ryssland.
8. Sammanfattning
Denna uppsats syfte var att genom en kritisk diskursanalys som metod analysera ett urval av
artiklar från Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet som handlade
om den så kallade militärinsatsen i Stockholms Skärgård från oktober 2014. Fokus låg på att
undersöka konstruktioner av ett ”vi” och ett ”dem” och i syftet ingick även
35
att uppmärksamma om medierna (tidningarna) bidrog till att skapa språkliga polariseringar
och positioneringar mellan Sverige och Ryssland i artiklarna kring händelsen.
De frågeställningar som formulerades var:

På vilka sätt omskrivs nyhetshändelsen så ett "vi" och ett "dem" (eventuellt) skapas?

På vilka sätt framträder en eventuell nationalistisk ideologi i texterna?

På vilka sätt värderas de olika parterna i texterna (exempelvis ond mot god)?
De teoretiska utgångspunkterna som uppsatsen utgick ifrån handlade om identitetsskapande,
där två huvudteoretiska perspektiv använts, det socio-kognitiva och det diskursiva. Det låg en
viss tyngdpunkt på just den nationella identitetens roll och hur den reproduceras av bland
annat den vanliga språkanvändningen. Andra viktiga teorier i studien är de om ideologi och
diskurs. Resultaten visar att till synes objektiva artiklar innehåller ideologiskt innehåll som
bidrar till en polarisering mellan Sverige och Ryssland. Man framställer Ryssland som den
skyldiga nationen, och då främst genom tre stycken identifierade diskursiva strategier. Dessa
tre är att man drar historiska paralleller mellan den aktuella händelsen och kalla kriget, man
använder sig av anonyma och oidentifierade källor för att stärka uppgifterna man publicerar
samt att man kollektiviserar det ryska folket. På grund av bristen av bevis kring händelsen
formulerar man om spekulationer och teorier till att framstå som sanning. En bild av Ryssland
som en stormakt målas upp genom formuleringar som att de vill ”förmå Sverige och Finland”
och att de vill uppnå ”överhöghet i Östersjön”. Den nationalistiska ideologin och den
nationella identiteten blir reproducerad och stärkt av artiklarna. Resultat från tidigare
forskning och teorier om hur medierna skriver ur den egna nationens perspektiv gick även att
finna i denna studies resultat. Det fanns en tydlig expertdiskurs som genomsyrade artiklarna,
där stora delar av texterna bestod av intervjuer med diverse experter som uttalade sig om olika
scenarion och spekulationer. En intressant notis var att expertens titel kunde ändras beroende
på vilken typ av frågor denne svarade på.
36
Litteraturförteckning
Abdullah, F & Jahedi, M. (2012). The Ideological Construction of Iran in The NYT.
Australian Journal Of Linguistics, 32(3), 361-381.
Anderson, Benedict (2006). Imagined communities: reflections on the origin and spread of
nationalism. Rev. ed. London: Verso
Bell, Allan & Garrett, Peter (red.) (1998). Approaches to media discourse. Oxford: Blackwell
Berglez, Peter & Nohrstedt, Stig Arne (2009). Kapitel 2: Makt. Mediesamhället: centrala
begrepp. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
Olausson, Ulrika (2009) Kapitel 7: Identitet. Mediesamhället: centrala begrepp. 1. Uppl.
Lund: Studentlitteratur
Billig, Michael, Banal nationalism, Sage, London, 1995
Bishop, H., & Jaworski, A. (2003). 'We beat 'em': nationalism and the hegemony of
homogeneity in the British press reportage of Germany versus England during Euro 2000.
Discourse & Society, 14(3), 243-271.
Brookes, R 1999, 'Newspapers and national identity: The BSE/CHD crisis and the British
press', Media, Culture & Society, 21, 2, p. 247,
Bryman, Alan (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. 2., [rev.] uppl. Malmö: Liber
Carpentier, N. (2011). The Ideological Model of War: Discursive Mediations of the Self and
the Enemy. At The Interface / Probing The Boundaries, 7513-38
Costelloe, L. (2014). Discourses of sameness: Expressions of nationalism in newspaper
discourse on French urban violence in 2005. Discourse & Society, 25(3), 315-340.
Dijk, Teun Adrianus van (1988). News as discourse. Hillsdale, N.J.: Erlbaum
Dijk, Teun Adrianus van (1998) (1998). Chapter 2: Opinions and Ideologies in the Press.
Approaches to media discourse. Oxford: Blackwell
Ekström, Mats (red.) (2008. Mediernas språk. 1. uppl. Malmö: Liber
Hogg, Michael A. and Dominic Abrams. 1988. Social Identifications: A Social Psychology of
Intergroup Relations and Group Processes. London: Routledge.
[http://www.dn.se/nyheter/sverige/minkar-bryggor-och-andra-ubatar/ Hämtad 2015-01-08]
Berglez, Peter (2010). Kapitel 10, Kritisk diskursanalys i Metoder i
kommunikationsvetenskap. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur
Fairclough, Norman (1995). Media Discourse. London: Edward Arnold
Fogde, Marinette (2010) Kapitel 6, Bildanalys i Metoder i kommunikationsvetenskap. 2. uppl.
Lund: Studentlitteratur
Jan E. Stets and Peter J. Burke (2000) Identity Theory and Social Identity Theory
Social Psychology Quarterly, Vol. 63, No. 3 (Sep., 2000), pp. 224-237
Juan, L. (2009). Intertextuality and national identity: discourse of national conflicts in daily
newspapers in the United States and China. Discourse & Society, 20(1), 85-121.
Machin, David & Mayr, Andrea (2012). How to do critical discourse analysis: a multimodal
introduction. London: Sage
Maxwell E. McCombs; Donald L. Shaw (1972). The agenda setting function of Mass Media.
The Public Opinion Quarterly, Vol. 36, No. 2. pp. 176-187
Oddo, J. (2011). War legitimation discourse: Representing ‘Us’ and ‘Them’ in four US
presidential addresses. Discourse & Society, 22(3), 287-314.
Richardson, John E. (2007). Analysing newspapers: an approach from critical discourse
analysis. Basingstoke: Palgrave Macmillan
Sturken, Marita & Cartwright, Lisa (2009). Practices of looking: an introduction to visual
culture. 2. ed. New York: Oxford University Press
Williams, Kevin (2003). Understanding media theory. London: Arnold
Elektroniska källor
Edgren & Mathison (1981). Ubåtsdramat i Karlskrona skärgård. Ur boken ubåtsdramat på
hemsidan [http://www.blekingemuseum.se/bmcd/u137/kalender.html Hämtad 2015-01-08]
Malmgren, Kim. (2014) Minnena från U 137 blossar upp på nytt. Expressen. 21 oktober.
[http://www.expressen.se/kvallsposten/minnena-fran-u-137-blossar-upp-pa-nytt/ Hämtad
2015-01-08]
Stiernstedt, Jenny (2011). Minkar, bryggor och andra ubåtar. Dagens nyheter. 17 september.
[http://www.dn.se/nyheter/sverige/minkar-bryggor-och-andra-ubatar/ Hämtad 2015-01-08]
Bilagor
Bilaga 1
Artikel 1 (A1) = http://www.svd.se/nyheter/inrikes/forsvarsexperten-detta-bekraftar-attdet-ar-en-rysk-ubat_4023643.svd
Försvarsexperten: ”Detta bekräftar att det är en rysk ubåt”
En rysk ubåt tycks befinna sig i svenskt vatten, har SvD avslöjat. Händelsen
inträffar efter en tid av ökad spänning i Östersjön, där Ryssland vill befästa
"överhöghet" i Östersjön, enligt Rysslandskännaren Kristian Gerner. Enligt
honom kan Rysslands mål vara att sända en signal till Sverige om att sluta
närma sig Nato.
På lördagskvällen kunde SvD avslöja att Försvarets radioanstalt (FRA) via signalspaning
snappat upp radiokommunikation mellan en sändare i Kanholmsfjärden och en sändare i
ryska Kaliningrad – strax efter att Försvarsmakten börjat söka efter främmande
undervattensverksamhet i Stockholms skärgård.
Dessutom snappades ett nödsamtal på ryska upp redan på torsdagen, det vill säga dagen
innan operationen inleddes, enligt SvD:s källor.
Kristian Gerner poängterar att det redan tidigare är känt att Ryssland ökat sin aktivitet i
Östersjön.
– Det ingår i den ryska försvarspolitiken nu att kontrollera att man verkligen har överhöghet
i Östersjöområdet, och att man behöver bevisa det. Men varken jag eller någon annan kan
säga exakt vad som har hänt nu, säger Gerner.
Han menar att ett syfte för Ryssland med att öka spänningen i Östersjön kan vara att förmå
Sverige och Finland att distansera sig från Nato.
– Man vill visa vad som händer om Sverige närmar sig Nato, och signalera att om ni slutar
med det kommer det bli fredligt och lugnt igen, säger Gerner.
Också Tomas Ries, som forskar om rysk militär i nordiska områden vid Försvarshögskolan,
bedömer att uppgifterna bekräftar att det rör sig om en rysk ubåt.
– Nu kan jag inte inte bedöma det tekniska, men det verkar så uppenbart när man har
lokaliserat signalen och den gick direkt från ett område där man jagat den här (främmande
undervattensverksamheten) och sedan direkt till Kaliningrad, säger han till SvD.
Om det stämmer innebär det en mycket allvarlig kränkning av svenskt territorialvatten som
påminner om läget under kalla kriget, menar Ries. Att ubåten tycks ha skickats in så pass
långt in i skärgården utesluter att den förvillat sig, säger han.
– När ryssarna kränker luftrummet är det en politisk signal, när de övar strategiska
bombattacker är den en politisk signal. Men när de håller på så här i svenskt farvatten så
tyder det på att de håller på att förbereda någonting.
Vad skulle de kunna vilja förbereda menar du?
– Att de lägger in någonting, minor till exempel, eller signalspaningsutrustning. Eller att de
har lämnat kvar något där från kalla kriget som de vill uppdatera. Men oavsett är det
allvarligt
Hur tror du att en eventuell besättning på ubåten förhåller sig till att de kan komma att
upptäckas?
– Rysslands första prioritet är att det inte ska upptäckas att det är något ryskt. Antingen får
de ta sig ut och gömma sig, eller så får de dö. Förmodligen har de fått order om att de inte till
något pris får bli tillfångatagna eller avslöja sin identitet.
Om Försvarsmakten under sin pågående skärgårdsoperation skulle upptäcka en rysk ubåt så
skulle myndigheten förmodligen vända sig till regeringen innan något beslut tas om vad som
bör göras med informationen, tror Tomas Ries, lektor i strategi och säkerhetspolitik vid
Försvarshögskolan.
– Sedan är det upp till regeringen om man ska göra det offentligt eller inte. Det skulle också
kunna bli så att de av strategiska skäl presenterar det för Ryssland och säger att nu får ni
sluta med det här, säger Tomas Ries, som dock betonar att det inte är hans uppgift att
bedöma hur Försvarsmakten och regeringen bör agera i olika lägen.
Vad innebär det för relationerna mellan Sverige och Ryssland om det bekräftas att det rör sig
om en rysk ubåt?
– För Sverige är det inte världen trevligaste hälsning från Ryssland, det innebär att
relationerna försämras för ett tag. Om man offentliggör bevismaterial så blir Ryssland
offentligt uthängt. Då kommer de att komma med en lång rad dementier, att det var en
felnavigering till exempel.
Och om Försvarsmakten inte hittar någonting?
– Då ligger Sverige lite pinsamt till, säger Tomas Ries.
Artikel 2 (A2) = http://www.dn.se/nyheter/sverige/ryskt-fornekande-behover-inte-betydanagot/
Ryskt förnekande behöver inte betyda något
Att ryssarna förnekar inblandning innebär inte att det inte kan handla om en rysk ubåt.
Det säger den tidigare Moskvaambassadören Sven Hirdman. ”Däremot tyder det på att
den inte är kvar i området”, säger han till DN.
Oavsett om det har skett en kränkning av svenskt territorialvatten försämras relationerna
till Ryssland av den pågående operationen. Detta eftersom svensk opinion påverkas
negativt, vilket förstärker den negativa bilden av Ryssland, säger Sven Hirdman.
– Även om ingenting är bekräftat verkar det som om det är något seriöst som har
inträffat. Det svenska försvaret har blåst på ordentligt och det tycker jag är mycket bra.
Det visar på allvarlig avsikt att hävda vår territoriala integritet.
Stormaktsrelationerna har stadigt försämrats sedan 2007-2008, förklarar Hirdman,
som var ambassadör i Moskva mellan 1994 och 2004. Övningsverksamheten i
Östersjöområdet har ökat från både Natos och Rysslands sida.
– Ryssland hade en stor övning 2009 och en ännu större som väckte irritation 2013.
Nato har också mycket övningar och är det ryssarna som i det här fallet har gjort något
så ska man se det mot att Nato har ökat sin verksamhet. Är det en ubåt är det en oerhört
allvarlig kränkning, men hade den kommit från Nato hade någon attaché ringt upp
Försvarsmakten och bett den ta det lite lugnt, säger Sven Hirdman.
Eftersom Försvarsmakten ännu inte tycks ha hittat något, kan man enligt Hirdman tro att
det var en skadad ubåt som upptäcktes och som nu är borta.
– Att ryssarna nu förnekar inblandning innebär inte att det inte kan ha varit en rysk
apparat, men det tyder på att den inte är kvar. Det är inte bra att gå ut och markera och
riskera att den plockas senare plockas upp.
Sven Hirdman var med och handlade ärendet om den ryska ubåten på Gåsefjärden
1981. Han säger att den händelsen är ett bra exempel på vad som skulle hända om
svenska försvaret faktiskt hittade en rysk ubåt på svenskt område.
– Vi tog befälet och visade musklerna och tvingade fram en ursäkt från rysk sida. Sedan
släppte vi ubåten. Vi hade inget intresse av att hålla kvar den eller bura in besättningen.
Jag är fortfarande övertygad om att det var ett avsiktigt intrång på svenskt
territorialvatten, även om det var ett misstag att de kom för långt in.
Enligt IKFN-förordningen, som reglerar Försvarsmaktens ingripanden vid kränkningar av
Sveriges terrirotirum under fred och neutralitet, har svenska försvaret rätt att utan varning
tillgripa vapenmakt om en utländsk ubåt påträffas i undervattensläge inom svenskt
vatten. Det står i paragraf fem att den i så fall ”skall hindras från att bedriva fortsatt
verksamhet där”.
”Om det behövs, får sådana vapen användas som medför risk för att ubåten sänks eller
görs manöveroduglig på något annat sätt. Om ubåten intar övervattensläge, skall den
identifieras och för vidare åtgärder föras till en ankarplats.”
Sven Hirdman tror inte att en eventuell rysk ubåtsoperation i första hand riktar sig mot
Sverige.
– Jag tror inte det och kan inte se några motiv för detta. Den nya svenska regeringen har
deklarerat att Sverige inte ska gå med i Nato, så det skulle vara om det är en
eftersläpning från rysk sida, den förra regeringen var mycket kritisk mot Ryssland. Det
här är ett besvärligt läge där konfrontationsytorna mellan Nato och Ryssland har kommit
närmare Sverige. Det är obehagligt för Sverige och leder till behov av att stärka
försvaret.
– Det är bra att försvaret har markerat så kraftfullt som de har gjort. Vi har varit lite svaga
på det under de senaste tio åren.
Artikel 3 (A3) = http://www.dn.se/nyheter/sverige/expert-rysk-narvaro-i-ostersjon-del-ikrigsforberedelse/
Expert: Rysk närvaro i Östersjön del i krigsförberedelse
Östersjön är en viktig handelsled för Ryssland som man vill ha koll på. Men
förekomsten av militär verksamhet och ryska ubåtar i svenskt vatten kan också vara en
möjlig krigsförberedelse.
– Även om det inte är en uppenbar krigsrisk är det inte så att det är helt ofarligt. Det kan
gå väldigt fort om utvecklingen försämras, säger Stefan Ring, militärstrategisk expert på
Försvarshögskolan.
Ingen vet vilken härkomst den misstänkta undervattensfarkosten har som försvaret jagar
i Stockholms skärgård. Men många pekar ändå ut Ryssland, vilket har sin förklaring.
Ända sedan 2007 har Rysslands militära aktivitet ökat i Östersjöområdet. På bara ett år
har den ryska Östersjöflottan tredubblat sin övningstid till sjöss, avslöjade DN i våras. Då
gick dessutom Säkerhetspolisen (säpo) ut med att den ryska militära
underrättelsetjänsten GRU hade ökat sin aktivitet på svensk mark som man ansåg vara
krigsförberedelser. Bland annat gällde det försök att värva personer för spionage,
elektroniska angrepp mot svenska IT-system, signalspaning eller försök att tränga in i det
svenska försvarets anläggningar, enligt säpo.
Stefan Ring vill dock tona ner att det rör sig om ett reellt ryskt krigshot mot Sverige.
– Alla försvarsmakter bedriver operativ planering för att inte vara helt handlingsförlamade
om det uppstår en utveckling i omvärlden som gör att man behöver använda det militära
verktyget.
Varför använder säpo det begreppet?
– Man vill peka på en ökad risk för spionage och en ökad risk för annan typ av
underrättelseverksamhet i ett brett perspektiv. Det är även ett sätt att få oss att bli lite
mer medvetna. Vi har under en lång tid vaggats in någon slags naivitet och glömt bort
den inställning vi hade under kalla kriget.
Stefan Ring poängterar att det finns ett räcke av motiv för Ryssland att genomföra
aktiviteter i Östersjöområdet. Inte minst dess handel med omvärlden. Större delen av
landets import och export går via Östersjön och där är den svenska skärgården viktigt.
– Sverige är den största strandstaten i Östersjön, säger han.
Ytterligare ett skäl till den ökade ryska aktiviteten är Sveriges allt tätare samarbete med
Nato, vilket inte uppfattas positivt i Moskva.
– Med tanke på det nära samarbete som Sverige har med Nato kan Ryssland inte bortse
från att det ligger Natoubåtar i den svenska skärgården som kan anfalla, säger Stefan
Ring.
– Det ska sättas i relation till att det i Ryssland finns en uppfattning att man är ett offer
och att alla åtgärder syftar till att komma åt landet. Rädslan skapar ett extra behov att
vidta åtgärder som gynnar den ryska säkerheten utifrån deras perspektiv.
Även förre ÖB Bengt Gustafsson pekar ut Nato som skäl till att Ryssland är intresserade
av våra farvatten, och att syftet med närvaron är att öka sin förmåga att slå mot
Natobaser.
– Det är min tolkning av det som hände på 80-talet. Besättningar som inte tränat så
mycket mot en skarp motståndare övade sig mot oss först, innan de förberedde
operationer mot Nato. Deras uppgift i krig var att förekomma Nato och helst slå ut de
kärnvapenbärande Natofartygen i hemmahamnarna i England, Skottland och Frankrike,
säger Bengt Gustafsson till TT.
Enligt källor till Svenska Dagbladet förekommer det så gott som permanent ryska
ubåtar i djuphålan mellan Gotland och Lettland på internationellt vatten. Men även i
Landsortsdjupet på svenskt vatten.
Dessutom har ryssarna skaffat sig stora mängder kartor över speciellt känsliga områden
i Sverige, uppger säpo.
– Man vill skaffa sig underrättelse om hur bottenstrukturen ser ut och få kontroll över
området. Man kan lägga ut sensorer för att följa upp verksamheten och se vilka fartyg
som rör sig i området, även svenska ubåtar. Det kan också ses som en politisk
markering, säger Stefan Ring.
Det ska inte tolkas som att det är ett krig på gång?
– Nej. Det kan vi även se på Rysslands agerande i Ukraina där man visade att det går att
nå sina syften utan att öppet genomföra krigshandlingar. Ryssarna är inte dumma.
Krisen i Ukraina har skärpt tonen och försämrat relationerna mellan Ryssland och
västvärlden. Om läget försämras ytterligare varnar Stefan Ring för att det trots allt kan bli
frågan om ett skarpt läge – och en svensk krigsinsats. Sverige har avgett
solidaritetsförklaringen som innebär att vi ska ge hjälp till andra EU-stater och Norge.
– Det kan bli en utveckling där Baltikum dras in och att även Sverige hamnar i
rampljuset. Det finns bedömare i Ryssland som uppfattar väst som svagt och splittrat och
att artikel 5 inte omfattar de baltiska staterna. En sådan uppfattning är inte bra om
militära medel används.
– Det vi ska vara oroliga för är att vi ser försämrade relationer och en upptrappning av
användningen av militära maktmedel som ett sätt att nå politiska mål, säger Stefan Ring.
Artikel 4 (A4) = http://www.svd.se/nyheter/inrikes/forsvaret-trappar-upp-operationen-iskargarden_4023431.svd
Försvaret trappar upp operationen i skärgården
På lördagen beslutade Försvarsmakten att utöka sin insats i Stockholms
mellersta skärgård. Ytterligare resurser med sensorförmåga har skickats till
området för att delta i sökandet efter misstänkt "verksamhet" under vattnet.
Men försvaret vill fortfarande inte precisera vad man letar efter.
– Vi har följt upp den indikation vi hade igår, den uppgiften, och vi bedömer den som
fortsatt mycket trovärdig. Vi har därför fortsatt operationen under dagen och också
tillfört mer resurser, säger insatsledaren Jonas Wikström till SvD.
Det var på fredagen som Försvarsmakten enligt egen utsago fick in uppgifter från en
"trovärdig källa" om misstänkt främmande undervattensverksamhet i Stockholms
skärgård. Enligt vad SvD erfaritrör det sig om en privatperson som mitt på dagen, vid
Kanholmsfjärden, sett något under vattnet.
En stor operation med fartyg och helikoptrar inleddes för att söka i området efter
föremålet.
Under lördagen fortsatte alltså insatsen – och på en presskonferensklockan 17 berättade
Försvarsmakten att den utökas.
Men man vill inte gå in närmare på orsaken till att insatsen trappats upp.
– Det är ett naturligt steg i operationens genomförande, säger Jonas Wikström.
Det är "resurser med sensorförmåga" som tillförts men Wikström ville inte heller
precisera vilka förstärkningar det handlar om.
– Jag vill inte gå in på exakt antalet enheter. Av operativa skäl, för att inte röja det för en
eventuell motståndare.
Båtar, helikoptrar och över 200 personer, ur både amfibieregementet och hemvärnet,
deltar i Försvarsmaktens underrättelseoperation som äger rum i Stockholms mellersta
skärgård och de yttre farlederna.
När SvD åkte ut i Kanholmsfjärden från Stavsnäs vinterhamn på Värmdö på lördagen
mötte vi på kort tid fyra mindre stridsbåtar, blev omkörda av en stridsbåt 90 och såg
ytterligare ett par militärbåtar.
Skärgårdsbon och båttaxiägaren Ingegerd Nordvall har bott här ute i över 40 år och
tycker dock, liksom flera andra skärgårdsbor som SvD har talat med, att det inte är så
märkvärdigt. De har varit med om ubåtslarm förr.
– Det är nog mest de inne i Stockholm som tycker att det här är något, säger hon.
Hon berättar att hon från sin veranda på Harö såg att det var full aktivitet på farleden
utanför under fredagskvällen, men att det inte gick att se mer än båtarnas lanternor på
grund av mörkret.
På lördagsmorgonen, innan insatsen utökats, var det relativt lugnt.
– Man vet inte om det bara är skrönor, men jag tänkte faktiskt på att det skulle kunna
finnas ryska ubåtar under ytan. Det känns ungefär som om en tjuv skulle gå in i mitt hus
och stjäla. De har inget här att göra, säger hon.
Ungefär en kvarts båttur från Stavsnäs vinterhamn ligger det militära skyddsområdet
Korsö. Enligt Ingegerd Nordvall brukar det stå massor av militärbåtar i hamnen. När SvD
passerade var den tom sånär på några militärer som stod och väntade.
– Förr fanns det militär närvaro på många fler öar här ute. Nu är det bara Korsö kvar. På
1970-talet fanns det dessutom ubåtsavlyssningar och ubåtsfällor här men allt är
borttaget. Det skulle ha behövts nu, säger hon
Artikel 5 (A5) = http://www.aftonbladet.se/nyheter/ubatsjakten/article19722146.ab
Expert: Kan vara ryska elitförbandet spetsnaz
Om rysk militär opererar i Stockholms skärgård är det med stor
sannolikhet spetsnaz – ryssarnas elitförband.
De har tidigare övat i svenska vatten, uppger Rysslandsexperten Vera
Efron, 55.
– Jag känner flera av de här pojkarna som är stationerade i Kaliningrad,
säger hon.
Författaren Vera Efron, 55, flydde från Sovjetunionen till Sverige i slutet på 80-talet efter
att ha riktat kraftig kritik mot det kommunistiska systemet. Hon har sedan hon anlände till
Sverige skrivit flera böcker som hon publicerat på eget förlag, bland annat en bok om de
ryska elitförbanden spetsnaz och en annan om ubåten Kursk.
Har träffat soldaterna
I researchen till sin bok om elitförbanden träffade hon många av de fruktade
soldaterna.
– Jag träffade dem första gången i samband med att jag skrev en bok om kriget i
Tjetjenien. Det är speciella styrkor som utför speciella uppdrag. När jag senare skrev min
bok om dem umgicks vi mycket, säger hon.
Om det är ryska styrkor som gjort intrång på svenskt vatten är det med största
sannolikhet marina spetsnazförband, menar hon.
Men Vera Efron vill inte kasta skulden på någon i nuläget.
– Man vet aldrig, det kan vara spetsnaz men det kan vara någon annan också, säger
hon.
”Känner sig hotade”
Hennes senaste bok, "Med sikte på Sverige", handlar om Sovjetunionens planer på
hur man skulle inta Sverige under det kalla kriget. Då övades det väldigt mycket i
Östersjön – övningar som nu har återupptagits i stor skala, enligt Efron:
– Ryssarna känner sig hotade av Natos utvidgning och övar minst lika mycket i
Östersjön som i till exempel Svarta havet. De baltiska länderna kan vara ett mål, precis
som Krim, säger hon.
Vera Efron säger att många av de marina spetsnazförbanden i Östersjön sannolikt
redan har övat på svenskt vatten.
– Vi brukade umgås och om man frågade dem öppet om det svarade de flesta väldigt
svävande men någon svarade faktiskt ”ja” på frågan om de varit här och övat.
”Inträngda i ett hörn
Det centrala i hela diskussionen och som Efron gång på gång kommer tillbaka till är
Natofrågan.
Ett svenskt medlemskap i försvarsalliansen skulle innebära att Rysslands miltära
aktiviteter i Östersjön kommer öka ytterligare.
– Om Sverige skulle gå med i Nato skulle Ryssland bli ännu mer inträngda i ett hörn,
säger hon.
Artikel 6 (A6) = http://www.aftonbladet.se/incoming/article19737308.ab
Ryska fartyget på väg till Kaliningrad
Sjökapten Per Fransson mötte det ryska forskningsfartyget Professor
Logachev i går.
Enligt honom stävade fartyget rakt mot ryska Kaliningrad.
– Det såg ut som om de bogserade något, säger han till Aftonbladet
Ett av de ryska fartyg som uppmärksammats under den pågående
underrättelseoperationen i Stockholms skärgård är forskningsfartyget Professor
Logachev.
Fartyget, som klassificeras som ett search-and-rescue-fartyg, lämnade Sankt
Petersburg för Las Palmas på lördagen.
Men innan det försvann från internets fartygsspårningssajter var det till synes på väg
mot Stockholms skärgård.
Enligt ägarens beskrivning så har Professor Logachev specialutrustning för att lyfta
miniubåtar och en vinsch för bärgade farkoster.
– Det har gjort många uppdrag för ryska myndigheter det senaste, säger Ted Brockett,
vd i företaget som äger fartyget, till norska Dagbladet.
"Betedde sig underligt"
Per Fransson, som är befäl på fraktfartyget Tidan, mötte Professor Logachev under
tisdagen.
– Jag kände inte till fartyget innan. Jag är utomlands och har inte läst något om det,
men jag tyckte att de betedde sig underligt, säger han till Aftonbladet.
För trots att fartyget fortfarande hade angett Las Palmas som mål så stävade det nu
mot ryska Kaliningrad.
Där har den ryska östersjöflottan sin hemmahamn.
"Såg ut som att de bogserade"
– Det såg ut som att de bogserade något, säger Per Fransson till Aftonbladet.
Han är tydlig med att de var på tre kilometers håll, och inte kan vara säkra.
– Vi tyckte att det såg ut som det hängde ner något i vattnet, säger han.
Professor Logachev visade också upp en så kallad dagersignal som betyder att
fartyget har begränsad manöverförmåga, men den signalerar inte bärgning, menar Ove
Eriksson, sjösäkerhetsexpert och chef för affärsavdelningen vid Sjöfartsverket.
– Dagersignalen sitter i förmasten där, det betyder att han inte kan avvika från sin kurs
för att han gör någonting, säger han.
"Någon typ av verksamhet"
Han har sett bilder på fartyget, tagna i går, och säger att det ser ut som att de hämmas
av något.
– Han verkar ha en kran som är uppdragen, så någon form av verksamhet är det,
säger han.
Men Ove Eriksson tror inte att svenska försvaret har missat fartygets rörelser, även om
de stänger av sin AIS-sändare.
– Försvarsmakten har radartäckning i princip över hela Östersjön, så radarn kan de
inte undvika. Den där är säkert rejält kontrollerad, säger sjösäkerhetsexperten.
Men enligt en företrädare för det ryska statliga bolag som handhar båten så är den på
väg för att utföra ett uppdrag i Atlanten.
– Expeditionen är på uppdrag av Rosnedra (statlig verksamhet som sköter om
mineraltillgångar), säger Vladimir Kryukov till en rysk tidning.
Artikel 7 (A7) = http://www.expressen.se/nyheter/obo-om-insatsen-det-har-ar-obehagligt/
Öbo om insatsen: "Det här är obehagligt"
När åskan gick hoppade Sussie Norman högt.
- Jag trodde att det var ryssarna som invaderade.
På "den militära ön" i Stockholms skärgård följer folk noga vad som händer.
Det mesta kopplas ihop med ubåtsjakten
I går fortsatte den militära insatsen med jakt på en eventuell ubåt, enligt TT från Möja ner mot
Nynäshamn, där sökandet gick allt längre söderut. Fotograf Anna-Karin Nilsson och jag for till
Muskö utanför Nynäshamn för att följa hur folk i skärgården uppfattar det som händer.
Vi åker in på ön genom den tre kilometer långa Muskötunneln och ser Hårsfjärden från
Mickrums brygga. Sjön ligger nästan spegelblank under tunga grå skyar. På andra sidan vattnet
finns Berga där fjärde sjöstridsflottiljen har sin bas. En helikopter hovrar över vattnet. Det hörs ett
15-tal dova smällar med korta mellanrum.
Det är provsprängningar som planerats tidigare och "de har inget samband med den marina
underrättelseoperation som pågår i Stockholms skärgård just nu" meddelade Försvarsmakten i går
kväll.
Muskö är ett levande samhälle med 800 invånare, skola, samt förskola med 40 barn. Inger och
Christer Blomberg har haft hus på Muskö sedan 1996 och bor nu här permanent. De har sett
både militärhelikoptrar och militära fordon sen insatsen mot den misstänkta ubåten började i
fredags.
- Jag tror nog att det är Ryssland som är här. Jag tycker inte att det är bra att vi dragit ner så
mycket på försvaret, säger Inger Blomberg.
På 1960-talet byggdes en stor örlogsbas på ön som sysselsatte 800 personer som mest. 2005
avvecklades Musköbasen och verksamheten flyttade till Karlskrona. Det finns fortfarande kvar
100 försvarsanställda på ön och den gamla basen är ett militärt skyddsobjekt som det är förbjudet
att fotografera eller ens beskriva.
Men öborna har på nära håll sett nedmonteringen av det svenska försvaret.
- Det är en jäkla skillnad mot förr. Då var det stenhårda böter direkt om man närmade sig
militära anläggningar. Nu är det inte avspärrat på samma sätt. Jag var tvungen att skaffa nytt
sjökort för enligt det gamla kunde man inte åka någonstans, berättar Kurre Lundgren, 55.
Han har sin båt vid kanalen som delar ön.
- Här har det varit mycket mer militär aktivitet i år än tidigare. Sen en månad tillbaka har det åkt
militära farkoster här i kanalen mycket oftare än på många år.
En del Musköbor tänkte att något var på gång redan innan nyheten kom i fredags om
ubåtslarm i skärgården. Förra söndagen, 12 oktober, var det en person som gick på något i
vattnet med sin båt.
- Det är 38 meter djupt där, och det skakade till ordentligt.
Händelsen har rapporterats till Försvarsmakten, mer får vi inte veta. Flera andra har sett saker
de senaste veckorna som nu kopplas ihop med jakten på en förmodad rysk ubåt.
Småbarnsmamman Kristina Söderberg är en av många öbor med särskilt känsliga sinnen. Hon
hör helikoptern ovanför oss långt före fotograf Anna-Karin Nilsson och mig.
- När man bor här blir man van att lyssna efter ljud.
Det lät ordentligt i söndags kväll, när regnet öste ner och strömmen gick.
- Vi satt och tittade på "Hypnotisören" på tv och hade inte märkt att det var åskväder. Det
blixtrade till, som en fotoblixt, och så kom världens knall. Då trodde vi att ryssarna hade invaderat
Muskö, berättar Sussie Norman som vi träffar i stallet mitt på ön tillsammans med Nina Vikström.
På Ninas och sambons övervakningskamera vid huset på Ersholmen fångades ett militärfordon
söndag natt.
- Vi såg att ett fullt utrustat fordon körde ner till vår brygga där vi har en bom, och vände.
Det som vore högdramatiskt på andra ställen tycks ändå mötas med jämnmod här på vad de
fastboende själva kallar "en militär ö"
Artikel 8 (A8) = http://www.expressen.se/nyheter/teorin-besattningen-spranger-farkosten/
Teorin: Besättningen spränger farkosten
Både Säpo och militära markstridskrafter försöker nu hitta både hemliga
illegalister och besättningsmän från den skadade ubåten – som kan ha flytt
upp på land.
Det mest troliga scenariot är att besättningen spränger farkosten för att
utplåna alla spår och beteckningar – för att sedan fly upp på land eller följa
med ner i djupet.
– Det vanliga är att man går under med farkosten, säger militärhistorikern
och författaren Lars Gyllenhaal till Expressen
Lars Gyllenhaal, som nyligen kom ut med en bok där han berättar om de ryska specialförbanden,
och andra militära bedömare som Expressen har talat med, målar upp ett troligt scenario:
– Om ubåten eller miniubåten är så skadad att man inte kan föra den i säkerhet måste
besättningen ta sig i land – om man inte väljer att spränga farkosten och följa med i döden.
– Om besättningen har tagit sig i land behöver de hjälp. De kan länge ligga och trycka i väntan
på att de får hjälp att ta sig tillbaka till Ryssland, säger en bedömare.
Därför hemvärnet är ute
En militär uppgiftslämnare säger:
– Det är därför som kommendör Jonas Wikström – operativ chef för ubåtsjakten i
Sandhamnsleden – satsar på markstridskrafter (hemvärnet) som söker igenom kobbar och skär.
Säpo har ansvar för kontraspionaget och försöker hålla koll på så kallade illegalister som
kommit till Sverige under falskt namn och som utbildats för att göra sitt jobb vid ett speciellt
tillfälle.
Och specialförbanden Spetsnaz har soldater som är utbildade att arbeta bakom fiendens linjer
för att hämta in information eller för att störa fiendens verksamhet.
Finns i Sverige
Lars Gyllenhaal säger:
– Historiskt sett är det ett tätt förhållande mellan illegalister och Spetsnaz. Det är där som
specialförbanden och underrättelsevärden möts. Ett viktigt syfte med illegalister är just att de ska
kunna samverka med Spetsnaz. Det är allmänt känt att de flesta länder – inklusive Sverige – har
illegalister i landet. Det är däremot inte allmänt känt hur många de är. Men illegalisterna är en
viktig del i ryskt tänkande. Man investerar i illegalister – det är något som man håller på med i
åratal i förväg för att kunna använda dem – om de behövs – någon gång i framtiden. Ryssland
investerar i personal för just sådana här lägen där illegalister kan vara till nytta.
När den sovjetiska ubåten U-137 gick på grund i Karlskrona skärgård hade Säpos chef för
kontraspionaget, Tore Forsberg, koll på den sovjetiska spionchefen i Stockholm, Boris Grigorjev.
Tore Forsberg, som har avlidit, berättade för Expressen:
– Vi visste att Boris och de andra ryssarna åkte till Karlskrona och tog in på Hotell Aston, så vi
följde efter och fick rum i samma korridor.
Efter Sovjetunionens kollaps blev den svenske och ryske spionchefen vänner och skrev en bok
tillsammans.
Lars Gyllenhaal tycker att det ryska tankfartyget som har legat strax utanför den svenska
farleden är mycket intressant.
– Det känns som att vi har kommit till ett historiskt ögonblick. Det mest intressanta som har
kommit fram under lördagskvällen är uppgifter om det ryska tankfartyget som försvann från
radarn efter klockan elva på lördagskvällen. Det har cirklat runt och nu är det plötsligt borta från
radarn beroende på att man har stängt av sin signal. Fartyget syns inte på skärmarna längre,
säger Lars Gyllenhaal.
Olof Frånstedt, en gång operativ chef på Säpo, beskrev i sin bok "Spionjägaren" om hur han
förhörde en rysk avhoppare från ett lastfartyg som hade med sig en miniubåt in på svenskt
vatten.
Om svenska försvaret kan leda i bevis att det verkligen är en skadad rysk ubåt i svenskt vatten
kommer det att bli diplomatiska förvecklingar mellan länderna.
Lars Gyllenhaal säger:
– Om besättningen håller på att lämna, eller har lämnat, en skadad farkost blir det en väldigt
dramatisk händelseutveckling. I synnerhet om Försvarsmakten kan ta farkosten. Därför skulle jag
se till att – det sista jag gjorde – spränga farkosten och destruera nationalitetsbeteckningar och
sådant som går att spåra. Det anses vara en dödssynd att inte göra så.
Expressen talade på lördagskvällen med Säpos presstalesman Mark Vadas för att få svar på
frågor om ryska illegalister i Sverige.
– Vi kommenterar aldrig vår operativa verksamhet, säger han.
Har Säpos arbete intensifierats sedan ubåtsjakten inleddes?
– Vi går inte in på hur vår operativa verksamhet ser ut, säger Mark Vadas.
Bilaga 2
Så här kunde en uppdelning av en text i paragrafer se ut
[Rubrik] Ryskt förnekande behöver inte betyda något
[Ingress] Att ryssarna förnekar inblandning innebär inte att det inte kan handla om en rysk
ubåt. Det säger den tidigare Moskvaambassadören Sven Hirdman. ”Däremot tyder det på att
den inte är kvar i området”, säger han till DN.
1. Oavsett om det har skett en kränkning av svenskt territorialvatten försämras relationerna
till Ryssland av den pågående operationen. Detta eftersom svensk opinion påverkas negativt,
vilket förstärker den negativa bilden av Ryssland, säger Sven Hirdman.
– Även om ingenting är bekräftat verkar det som om det är något seriöst som har inträffat.
Det svenska försvaret har blåst på ordentligt och det tycker jag är mycket bra. Det visar på
allvarlig avsikt att hävda vår territoriala integritet.
2. Stormaktsrelationerna har stadigt försämrats sedan 2007-2008, förklarar Hirdman, som
var ambassadör i Moskva mellan 1994 och 2004. Övningsverksamheten i Östersjöområdet
har ökat från både Natos och Rysslands sida.
– Ryssland hade en stor övning 2009 och en ännu större som väckte irritation 2013. Nato har
också mycket övningar och är det ryssarna som i det här fallet har gjort något så ska man se
det mot att Nato har ökat sin verksamhet. Är det en ubåt är det en oerhört allvarlig
kränkning, men hade den kommit från Nato hade någon attaché ringt upp Försvarsmakten
och bett den ta det lite lugnt, säger Sven Hirdman.
3. Eftersom Försvarsmakten ännu inte tycks ha hittat något, kan man enligt Hirdman tro att
det var en skadad ubåt som upptäcktes och som nu är borta.
– Att ryssarna nu förnekar inblandning innebär inte att det inte kan ha varit en rysk apparat,
men det tyder på att den inte är kvar. Det är inte bra att gå ut och markera och riskera att den
plockas senare plockas upp.
4. Sven Hirdman var med och handlade ärendet om den ryska ubåten på Gåsefjärden 1981.
Han säger att den händelsen är ett bra exempel på vad som skulle hända om svenska
försvaret faktiskt hittade en rysk ubåt på svenskt område.
– Vi tog befälet och visade musklerna och tvingade fram en ursäkt från rysk sida. Sedan
släppte vi ubåten. Vi hade inget intresse av att hålla kvar den eller bura in besättningen. Jag
är fortfarande övertygad om att det var ett avsiktigt [sic] intrång på svenskt territorialvatten,
även om det var ett misstag att de kom för långt in.
5. Enligt IKFN-förordningen, som reglerar Försvarsmaktens ingripanden vid kränkningar av
Sveriges terrirotirum [sic] under fred och neutralitet, har svenska försvaret rätt att utan
varning tillgripa vapenmakt om en utländsk ubåt påträffas i undervattensläge inom svenskt
vatten. Det står i paragraf fem att den i så fall ”skall hindras från att bedriva fortsatt
verksamhet där”.
”Om det behövs, får sådana vapen användas som medför risk för att ubåten sänks eller görs
manöveroduglig på något annat sätt. Om ubåten intar övervattensläge, skall den identifieras
och för vidare åtgärder föras till en ankarplats.”
6. Sven Hirdman tror inte att en eventuell rysk ubåtsoperation i första hand riktar sig mot
Sverige – Jag tror inte det och kan inte se några motiv för detta. Den nya svenska regeringen
har deklarerat att Sverige inte ska gå med i Nato, så det skulle vara om det är en
eftersläpning från rysk sida, den förra regeringen var mycket kritisk mot Ryssland. Det här är
ett besvärligt läge där konfrontationsytorna mellan Nato och Ryssland har kommit närmare
Sverige. Det är obehagligt för Sverige och leder till behov av att stärka försvaret.
– Det är bra att försvaret har markerat så kraftfullt som de har gjort. Vi har varit lite svaga
på det under de senaste tio åren.