Finska kriget 1808 –1809 Snön yrar på den finska vinterslätten. De svenska soldaterna ligger obekvämt i sina ställningar i väntan på den nära förestående ryska offensiven. För nästan två veckor sedan så hade ryska trupper marscherat in i det Sveriges östra halva, utan krigsförklaring. Man hade länge misstänkt att Ryssland, som gick i Napoleons ledband, skulle försöka sig på något sådant här. Men när de svenska soldaterna började mobiliseras mot gränsen så var de ändå inte helt beredda på detta. Den svenska reträtten hade påbörjats strax därefter för att undvika en direkt konfrontation mot den ryska övermakten och istället dra sig tillbaka till mer befästa positioner. För en stund sedan hade dock de undflyende svenska trupperna fått reda på att ryssarna närmade sig dem och de förberedde sig nu på den oundvikliga sammanstötningen. Snart började rysk kanoneld dundra över slätterna och fåglarna började lyfta ifrån de närlig- Målningen ”Björneborgarnas marsch” gande skogarna för att komma iväg ifrån det öronbedövande dånet. Det dröjer inte länge inAlbert Gustaf Aristides Edelfelt - 1892 nan de fallande projektilerna träffar de ihopkrupna svenskarna och hjärtskärande skrik blandas med kanonmullret. Det ryska infanteriet rycker nu även fram mot de svenska soldaterna Fakta: som börjar ladda sina skjutvapen. Efter att desperat försökt att hindra de framrusande ryssarna med en muskötsalva så byter de till bajonetter och värjor för att bereda sig för en närPågick: 21 februari 1808- 17 september stridsattack. Snart stöter de två leden ihop och formar en hög av vrålande och stridande män1809 niskor, som alla kämpar för sina liv. Styrkor: Ca 17 000 svenskar och 50 000 ryssar. När sedan det ryska kavalleriet bryter in i folkmassan så brister den svenska moralen. Utan några givna order så faller leden och flyende svenskar huggs ned av ryskt kavalleri och ryska infanterister. Terräng låter dock större delen av den svenska hären att undfly och omgruppera och snart har de kunnat påbörja en reträtt i ordnade former. När de svenska trupperna dragit sig bort ifrån slagfältet och fåglarna återvänder, så är den finska vintersnön färgad röd av blod. Ett tidigt slag under det finska vinterkriget kunde mycket väl ha sett ut såhär. Även om svenskarna till stor del lyckades retirera längs med fronterna och i många fall inte ens avfyrade ett enda skott, så skedde ändå denna typ av sammanstötningar under de tidigaste månaderna. Kriget i sig var en direkt orsak av Napoleonkrigen. År 1807 hade kejsar Bonaparte lyckats besegra ännu en koalition av länder som försökt hindra revolutionens spridning och Frankrikes inflytande. Den självgode och korta kejsaren, som egentligen inte alls var kort för sin tid, kunde nu återigen skryta om Frankrikes militära övermakt inför Europas härskare. De enda länder som stod kvar emot Frankrike nu, var Storbritannien och Sverige. Napoleon visste att ett direkt anfall mot Storbritannien inte var möjligt på grund av den kraftigt överlägsna brittiska flottan. Därför försökte han istället isolera landet och knäcka det ekonomiskt genom att utföra en blockad mot det. Sverige vägrade. Så istället tvingade Napoleon Ryssland att anfalla Sverige. Detta gjorde de också, utan officiell krigsförklaring, den 21 februari 1808, då ryska soldater marscherade in över den svenska gränsen i dagens Finland. Danska och franska trupper hade även börjat mobiliserats i Danmark. Detta orsakade att en stor mängd svenska trupper behövde förläggas i Skåne. Hotet ifrån detta anfall försvann dock då den brittiska flottan lyckades blockera sundet ifrån dansk/ fransk transport. I Finland hade de svenska trupperna emellertid påbörjat en reträtt. Detta gjordes baserat på en redan uppgjord krigsplan där man utgick ifrån att ryssarna var starkare än vad de egentligen var i det här fallet. De svenska styrkorna började sålunda dra sig tillbaka ifrån gränsen emot de mer befästa forten längs med västkusten. Reträtten gick med ett fåtal undantag smärtfritt till och endast ett fåtal kompanier drabbade samman med ryssarna. Förluster: 7 000- (inräknat civila) 20 000 svenska. Mer än 10 000 ryska soldater. Resultat: Sverige förlorar Finland till Ryssland och tvingas in i handelsblockaden mot England.) Resultatet av denna taktik blev att Ryssland i slutet av mars, kontrollerade större delen av södra och östra Finland. Grunden i denna taktik låg i den svenska stoltheten i Finland. Fästningen Sveaborg. Denna låg i finska viken, strax utan för Helsingfors. Totalt 7 000 man var, tillsammans med en stor del av skärgårdsflottan, förlagda i detta väl befästa fort. Det sades att så länge fästningen hade krut, så skulle man hålla ut. Tanken var att styrkor ifrån Sverige skulle kunna komma till undsättning och lyckas hålla Sveaborg tillsammans med de övriga fuästningarna, tills det att den ryska armén fått tillräckligt stora förluster för att en motoffensiv skulle kunna vara möjlig. Det var dock här planen gick fullständigt åt skogen. Det har länge spekulerats om vad som egentligen hände och vad orsaken var. Vissa säger att rysk propaganda och lögner sänkte svenskarnas moral. Andra att Sveaborgs krutförråd hade tömts ut för snabbt under bombardemanget av ryska trupper i Helsingfors. Vissa målar även upp kommendanten Carl Olof Cronstedt, befälhavaren över fästningen, som en förrädare. Hans motiv skulle i så fall kunnat vara alltifrån att hämnas på Gustav IV Adolf som han hamnat i onåd hos, till att inse det hopplösa läget att slåss mot en övermakt som Ryss- land och därför ville bespara sina soldaters liv. Oavsett skäl blev han i Sverige stämplad för det han gjorde. Det som hände var att Sveaborg, den 3:e Maj, kapitulerade till den belägrande ryska styrkan och gav upp både vapen och flotta. Detta gjorde att den svenska strategin föll samman helt och läget började nu att än mer se hopplöst ut. Under den kvarvarande delen av kriget så skedde ett fåtal segrar för svenskarna. Bland annat upproret på Åland, där en bondearmé reste sig mot de ryska ockupationsstyrkorna och kastade ut dem. Ryska trupper landsteg även på Gotland, men kördes sedan bort av en svensk styrka. Dessa händelser, tillsammans med andra, gjorde det klart för Ryssarna att de kunde vinna i Finland, men inte i Sverige. Under tiden hade en lyckad svensk motoffensiv påbörjats i Finland, som tillsammans med gerillakrigsföring och bondeuppror sysselsatte många ryska trupper. Ända tills hösten 1808 var ryska trupper låsta i slag i Finland. Svenska trupper tvingades dock att påbörja en reträtt igen i mitten av augusti då krigslyckan vände. Ryska trupper började ta sig in i västerbotten där svenska trupper gjorde motstånd bäst de kunde och brände broar för att hindra den ryska armén. Vid det här laget hade krigströttheten brett ut sig i Sverige. Ilskan riktades framförallt emot kungen, Gustav IV Adolf, som man ansåg hade varit oförberedd och hade hanterat situationen extremt dåligt. I mars, 1809, tillfångatogs han i en statskupp av en grupp officerare och tvingades att abdikera. Under tiden fortsatte stridigheter i framförallt norra Sverige, där ryska trupper avancerade söderut. Deras försörjningslinjer var dock väldigt utsträckta och detta gjorde att svenska trupper kunde orsaka stor skada på ryssarna. Vid freden i Fredrikshamn 17 september 1809, lyckades därför Sverige få vissa förhandlingsövertag som ledde till att man åtminstone kunde rädda landets västra del. Den östra gick däremot helt förlorad och hela Finland tillsammans med Åland var tvungna att överlämnas till ryssarna. ”Gustaf IV Adolf inspekterar trupperna på Grelsby äng i Juli 1108” fotograferad av Istvan Bolgar, Museiverkets bildarkiv, Finland