Forskningsresa till en ”tysk” by i Sibirien Christiane Andersen, professor i tysk språkvetenskap, och Sascha Prostka, doktorand i tyska, genomförde i september en två veckor lång forskningsresa till den ryska Altajregionen. På plats gjorde de lingvistiska fältstudier i byn Schumanovka som ligger mitt i den sibiriska steppen i den tyska Nationalrajon nära gränsen till Kazakstan. De höll också föredrag för studenter och forskare på det pedagogiska universitetet i Barnaul, huvudstad i Altajregionen. Resan bestod dels av lingvistiska fältstudier, dels av akademiskt utbyte. Sascha Prostka ledde en uppskattad studentworkshop om tyskspråkig migrantlitteratur, där fokus lades på att arbeta med tysk samtidslitteratur av ryska författare som har migrerat till Tyskland samt att undersöka migrationens konsekvenser för rysslandstyskar i Tyskland. Christiane Andersen ägnade sig åt språkkontaktforskningen, det vill säga språkkontakten och dess relaterade lingvistiska, psykologiska och sociala fenomen, som har fått mer och mer uppmärksamhet inte minst i Europa. Den övergripande teoretiska frågeställningen är hur relationen mellan kontinuitet och diskontinuitet i språksystemet blir påvisbar under en lång tid av isolation och i kontakt med andra språk(system). Nedan skriver Christiane Andersen mer om resan: På universitetet i Barnaul finns en livlig historisk och antropologisk forskning om Altajregionen som var hemvist bland annat för skyterna, ett nomadfolk som talade ett indoiranskt språk, de första historiska källorna är från slutet av 700-talet f.Kr.). I universitetets antropologiska museum finns väl bevarade fynd av skytiska dräkter, sadlar med mera, och även en liten etnologisk avdelning med tyska bruksföremål från de första tyska nybyggarna som kom till Altaj i slutet av 1700-talet. I forskningen om språkkontakter är alltid människan och hennes liv inblandade och forskningen styrs oftast av människans levnadsförhållanden. I vårt fall påverkade det också reseförloppets gång: Efter en 5000 km lång flygning landade vi i den sibiriska stäppen, träffade kollegorna på universitetet och anpassade oss till det torra, varma klimatet. Efter en natts tågresa blev vi sedan hämtade av en ung man från byn som inte talade ett ord, och vi såg bara slättland utan ett enda träd och boskap med en herde till häst, och så vid horisonten små hustak i rad. Vi stannade i en by, gick rakt in i byns lilla affär (Schumanovka har tre affärer, två skolor, en förskola, en sporthall, ett hotell och en läkarstation) och började samtala på tyska, och svaren kom och vi förstod varandra. Då visste vi att det här är ett unikt forskningsfält. Vid institutionen för språk och litteraturer finns det sedan några år tillbaka ett forskningsprojekt om ”Tysk syntax i kontakt” med en korpuslingvistisk bas. Vid Språkbanken lagras en fritt tillgängligt talspråkskorpus, Siberian German och Siberian German Women med talspråkstranskripter från Krasnoyarsk-regionen i ryska Sibirien. På konferensen ”Russlanddeutsch im Sprachkontakt” (2013) vid fakulteten presenterade ryska kolleger från Barnaul lingvistiska särdrag från tyska språkvarieteter i Altaj, och nu var det vår tur att möta deras forskningsfält. Eftersom tyska varieteter i Ryssland visar en stor mångfald ska de nyligen genomförda fältstudierna i Altaj användas dels för att utvidga lingvistiska data för redan befintlig forskning om kontaktsyntax, dels för att titta på lingvistisk mångfald som en möjlig orsak till språkets stabilitet. Byn Schumanovka, där vi bedrev våra fältstudier, grundades först 1911 av mennoniter. Mennoniterna är en protestantisk frikyrka, som har sin bakgrund i den radikala reformationen under 1500-talet och har fått sitt namn efter den frisiske predikanten Menno Simons. Menonniterna talar Plattdüütsch. Det är tyska dialekter som talas vid hela Nordsjöoch Östersjökusten från Friesland till före detta Königsberg (nu ryska Kaliningrad). Såväl den kulturella, religiösa som den språkliga historian är mycket komplex och omöjlig att rekonstruera fullständigt. Våra informanter i byn visste inte varifrån deras förfäder kommer. Vi fick höra att mor- eller farföräldrar kom från Ukraina eller från Volgaområdet och att de var mennoniter eller katoliker. En familj var helt övertygad om att deras förfäder kom från ”Holland”. Alla var dock eniga om att ”vi är tyskar”. Ett historiskt datum som kan anses vara migrationens utgångspunkt är 1763 då den ryska tsarinnan Katarina II inkallade tyska bönder och hantverkare för att de skulle bosätta sig i centrala Volgaregionen. Så småningom bildades en stor tysk minoritet i Ryssland, så kallade rysslandstyskar, som är en sorts paraplybeteckning för tyska minoriteter i bland annat Ryssland, Ukraina, Kaukasus, Krimhalvön och Kazakstan. Man får tänka på att det i slutet av 1700-talet inte fanns en tysk stat och ingen ”tyska” som gemensam standard. Migranterna från Europa kom från olika europeiska statssamfund och talade ett regionalt vardagsspråk som bara delvis täcker nuvarande tyska dialekter och varieteter, för att inte nämna relationen mellan standardspråk och dialekter som en europeisk talare behärskar från början men som saknas hos rysslandstyska talare. Här kommer forskningen in i bilden. Byn Schumanovka har 1340 invånare, de flesta är ryssar och kazaker, i byn talar alla ryska. Den etniskt tyska befolkningen är tydligt i minoritet men byns identitet är att ”vi är en tysk by” i den tyska Nationalrajon som grundades så sent som i år 1991 och består av 12 byar med knappt 18 000 människor, varav omkring 26 procent är etniska tyskar. Vi frågade alla våra informanter om och när de talar sin dialekt. De sa att de inte talar tyska alls eller bara hemma och inte med andra tyska familjer. Men till och med i hemmet är dialekten mycket blandat med ryska. Desto mer förvånade var vi att samtalen med oss gick flytande och att det var vi som hade problem att förstå och inte informanterna. Inspelningarna gjorde vi hemma hos familjerna som tog emot oss som gäster. Alla har släkt i Tyskland. Mellan 1950 och 2005 har ofattbara 2,3 miljoner människor utvandrat till Tyskland från dåvarande Sovjetunionen. Det var häpnadsväckande att informanterna i den lilla byn alla talade sina omisskännliga varieteter utan att känna till varietetens ursprung. De etniska tyskarna i byn skiljer sig också åt vad beträffar åsikterna om sig själv och världen omkring: För några är Tyskland hemlandet, för andra en plats där de arbetar och några tänker återvända till Schumanovka när de pensioneras. Andra har aldrig velat flytta. Schumanovka – byidyll. Schumanovka – stäppen. Festival i Barnaul - information om tysk nationalrajon. Ekocafé vid universitetet i Barnaul.
© Copyright 2024