Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa (PDF
Projektrapport Tremetodersomstödförbarn tillföräldrarmedpsykiskohälsa HeljäPihkala BittaSöderblom Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Förord Visomarbetarinomvuxenpsykiatrinharenviktigrolliattuppmärksammabarniriskmiljöerioch medattvimöterdeföräldrarsommårallrasämst.Arbetetmedattimplementerametoderföratt kunnauppmärksammaochgestödtillpatientersbarnharpågåttimångaåriVästerbotten.Detäri metodernaBeardsleesfamiljeinterventionochFörabarnenpåtalsomviharutbildatpersonalinom vuxenpsykiatrinilänet.PersonalfrånSocialtjänstenharocksådeltagitiutbildningarna,vilkethar varitgynnsamtförsamarbetet.FrånSocialtjänstenssidaharmanunderentiduttrycktönskemålom attfåutbildningidentredjemetodenBarnkraft,förattkunnatamedföräldrarnai gruppverksamhetensomriktarsigtillbarnmedföräldrarmedpsykiskohälsaellermissbruk. Ungefärsamtidigtkomönskemålomattavdelningspersonalinomvuxenpsykiatrinskullefå utbildningiattuppmärksammabarnenssituationnärenförälderblirinlagd.Sedantidigareharvi tänktattFörabarnenpåtalskullekunnavaraenbasmetodidetförstabemötandetmedenförälder, ochattdenskullekunnavaralämpliginomslutenvårdennärmanbörjarprataomföräldraskapet ochbarnenmedenförälder.Pådetsättetföddesidéntilldetaktuellaprojektet;utökametoder– BarnkraftförSocialtjänstenochpsykiatrinisamarbeteochuppmärksammabarntilldeföräldrar sommårallrasämstochsomharblivitinlagdasamttestahurFörabarnenpåtalfungerarpåen psykiatriskavdelning.Sedanvilleviutvärderaochjämföradessametodermeddeniöppenvården etableradeBeardsleesfamiljeintervention. NärFolkhälsomyndighetenutlystemedelisinsatsning”Barniriskmiljöer”,vardetensjälvklarhet attsökamedel.ProjektetharbedrivitsfrånpsykiatriskaklinikeniSkellefteå,isamarbetemed psykiatriskaklinikeniUmeåochUmeåuniversitet.SocialtjänsteniSkellefteåharvariten samarbetspartneriBarnkraftsprojektet. Denhärrapportenbeskriverprojektetochsammanfattarresultaten.Isjälvarapportdelenärde teoretiskaavsnittenbegränsadetillattkortbeskrivadetremetoderna.Ibilaga2,BittaSöderbloms rapport,finnsdäremot,förutomenutförligbeskrivningavBarnkraftsmetoden,ävenettteoriavsnitt ompreventivtarbeteochenomfattandereferenslista.Irapportenharvivaltatthareferenseri slutetavvarjekapiteliställetförenreferenslistaislutetavrapporten.HeljäPihkalaär huvudansvarigförrapporten. VihoppasattpersonalochcheferinomsåvälpsykiatrinsomSocialtjänstentardelavrapportenoch attdenmedsindelkanbidramedinspirationtillfortsattarbete.Måletärattallabarnifamiljermed psykiskohälsafårdetstöddebehöverochärberättigadetill. HeljäPihkala Projektledare LenaPettersson Verksamhetschef PsykiatriskaklinikenSkellefteå ochSödraLappland 2 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Tack! Vivillhärmedriktaettsärskilttacktill: - Allaföräldrarochbarnsomhardeltagitideolikastudierna - Personalinomsluten-ochöppenvårdenvidpsykiatriskaklinikeri SkellefteåochUmeåsomhargenomförtinterventioner,rekryterat deltagaretillstudiernaellersomsjälvahardeltagitistudier - PersonalpåFamiljegården,socialtjänsteniSkellefteå,somhar genomförtBarnkraftochrekryteratdeltagaretillstudien - JörelSundbom,PetraWallmark,ElisabethLundströmföradministrativt stödtillprojektetsamtGustavKejvingfördenintervjustudiesomhan genomförde - Folkhälsomyndighetensomfinansieradeprojektet 3 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Innehållsförteckning Förkortningar………………………………………………………………………………………………......... 5 Sammanfattning ………………………………………………………………………………………… 6 Projektgruppen …………………………………………………………………………………………………. 8 Bakgrund ……………………………………………………………………………………………………… 9 Detstörresammanhanget ………………………………………………………………………………….. 9 Beskrivningavdetremetoderna ……………………………………………………………………….. 10 - Beardsleesfamiljeintervention ................................................................................................. 10 - Förabarnenpåtal ……………………………………………………………………………………… 10 - Barnkraft …………………………………………………………………………………………………………. 10 - Likhetermellandetremetoderna …………………………………………………………………….. 11 - Särdrag/olikhetermellandetremetoderna……………………………………………………….. 11 Syfte ……………………………………………………………………………………………………………. 13 Specifikafrågeställningar …………………………………………………………………………………… 13 Genomförandet ………………………………………………………………………………………….. 14 Aktiviteteriprojektet ………………………………………………………………………………………… 14 - Startseminariumförprojektet ……………………………………………………………………………. 14 - UtbildningiBarnkraftochFörabarnenpåtal …………………………………………………. 14 Forskning ……………………………………………………………………………………………………… 17 Metoder förutvärdering ……………………………………………………………………………………… 17 - Rekryteringavfamiljer ……………………………………………………………………………………….. 17 - Mätinstrument …………………………………………………………………………………………… 17 - Treintervjustudier ……………………………………………………………………………………… 19 Resultatochdiskussion……………………………………………………………………………………….. 21 - EnkätstudieomBeardsleesfamiljeinterventionochBarnkraft……………………………… 21 - Diskussion …………………………………………………………………………………………………. 25 - IntervjuermedfamiljersomgenomgåttBarnkraft……………………………………………….. 27 - Diskussion …………………………………………………………………………………………………. 30 - Slutenvårdsprojektet–Förabarnenpåtal ………………………………………………………. 32 - Diskussion …………………………………………………………………………………………………. 39 Sammanfattningavprojektetsresultatochslutsatser………………… 41 Bilagor………………………………………………………………………………………………………………… 44 4 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Förkortningar BFI=Beardsleesfamiljeintervention FBT=Förabarnenpåtal BK=Barnkraft FoHM=Folkhälsomyndighetens SKL=Sverigeskommunerochlandsting ANDT-strategin=Alkohol,narkotika,droger,tobak RCT= Randomizedcontrolledtrial(studieavbehandlingseffekter) SDQ=StrengthsandDifficultiesQuestionnaire THL=InstitutetförhälsaochvälfärdiFinland VAS-skala=Visuellanalogskala SPSS=StatisticalPackagefortheSocialSciences 5 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Sammanfattning Resultat Barnkraft BådefamiljernaochpersonalentrivdesmedmetodenochSocialtjänstenvillfortsättaatt användadenisamarbetemedpsykiatrin.Ensvårighetharvaritattrekryterafamiljertill grupperna. EnkätstudieomBeardsleesfamiljeinterventionochBarnkraft FamiljernaupplevdeattbådeBFIochBKhadepositivaeffekterfördem.Enkäternavisadesmå positivaförändringaribarnenspsykiskamående,livskvalitetochframtidstro.Föräldrarna upplevdeattfamiljeklimatetblevbättreochdehadelättareattpratamedbarnenomsin sjukdom.Dettaminskadederasoroförbarnen. Förabarnenpåtalochslutenvården Metodenanvändesvidfåtillfällenpåavdelningarna.Orsakervartidsbristochkortavårdtider samtattpersonalenupplevdeattdetärensvårochkänsliguppgiftattprataombarnens situationmedföräldrarna.Iintervjuernamedföräldrarnaframkomenannanbild:föräldrarna tyckteattdetvarpositivtnärpersonalentoguppbarnenochföräldraskapet.Utbildningentillen motiveradpersonalgruppgavändåresultatsåattarbetetmedbarnperspektivetkomigångoch underprojekttidensågviattbarnenssituationuppmärksammadesoftare. VikundeintejämföradetremetodernastatistisktpågrundavlågtantaldeltagareiBarnkraft ochdåFörabarnenpåtalanvändesväldigtlite. Slutsatser MetodernaBarnkraftochBeardsleesfamiljeinterventionblevvälmottagnaavfamiljerna. Metodernatordevarasäkrapåsåsättattdeinteorsakadenegativaeffekterförbarneneller föräldrarna.Tvärtomsågssmå,positivaeffekteribarnenspsykiskamåendeochlivskvalitet. ImplementeringavbarnperspektivochFörabarnenpåtalpåpsykiatriskaavdelningarvisadesig varaentidskrävandeprocess.Utbildning,rutinerochstrukturerbehövsförattdetskafungera. Detförefallervaramesteffektivtattstartaarbetetgenomattutbildaochhandledademsomär motiveradeochredoatttasiganuppgiftenattprataompatientersbarnochföräldraskap.De allraflestaföräldrarvillprataomsinabarnssituation. Projektet Syftetmedprojektetvarattbreddautbudetavmetoderochkunskapförattbemöta olikafamiljersochbarnsbehovnärenförälderharpsykiskohälsaoavsettvari vårdsystemetföräldernsökerhjälp.Vivilledessutomutvärderaochjämföra 6 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa metoderna.Utbildningochhandledningimetoderna Barnkraftförpsykiatrinoch SocialtjänstengemensamtochFörabarnenpåtalinompsykiatriskslutenvård genomfördes.Utvärderinggjordesgenomintervjuerochenkäteromhurföräldrar, barnochpersonalharupplevtmetoderna. Detremetoderna Metodernasyftartillattuppmärksammabarnennärenförälderharpsykiskohälsa. Degårutpåattöppnauppförsamtalifamiljenomföräldernssjukdom.Måletäratt främjabarnensvälmåendeochförebyggasvårigheterochattstärkaföräldraskapet Beardsleesfamiljeintervention Enmetodförhelafamiljendåbarnenär5årochäldre Sammanlagtfemträffar: - Träff1-2Samtalmedföräldrarna - Träff3Samtalmedbarnendärpersonalenträffarvarjebarnindividuellt - Träff4Samtalmedföräldrarna - Träff5Helafamiljenharettgemensamtsamtal Förabarnenpåtal(FBT) Kortmetod Tvåsamtalmedföräldrarnaombarnenssituationochomskydds-och riskfaktorer Metodenkananvändasoavsettbarnensålder Barnkraft–ettstödförflerafamiljerigrupp Enmetoddärbarnochföräldrarfårträffaandrafamiljerisammasituation Tvåinledandesamtalfördenenskildafamiljen Tiogruppträffarparallelltförföräldrarochbarndärtreavdessaär gemensamma Avslutandesamtalmeddenenskildafamiljen 7 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Projektgruppen HeljäPihkala,projektledare,forskare,överläkareochmed.dr.Ärverksam vidpsykiatriskaklinikeniSkellefteåochvidUmeåuniversitet. MikaelSandlund,vetenskapligtansvarig,överläkare,professor,Umeå universitet BittaSöderblom,forskareochutbildaremedmagisterexameni socialpsykologi.HonärocksådoktorandvidInstitutionenför socialpsykologi,vidHelsingforsuniversitet. AnnikaNordström,socionom,med.dr.Annikaärverksaminom regionVästerbotten. MariaEliasson,utbildare,sjuksköterska.Ärverksamvidpsykiatriska klinikeniSkellefteå MalinRubensson,utbildare,socionom.Ärverksamvidpsykiatriska klinikeniSkellefteå. Mona Stenlund, utbildare,socionom.Ärverksamvidpsykiatriska klinikeniUmeå. 8 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Bakgrund Detstörresammanhanget Vårtprojekt”Tremetoderförstödtillbarntillföräldrarmedpsykiskohälsa”ingåri Folkhälsomyndighetens(FoHM)regeringsuppdragförattstödjabarniriskmiljöer.Vårtprojektär ettav18utvecklingsprojekt,sombedrivitsavframföralltlandsting,kommunerochregionförbundi samarbetemedforskare.Regeringsuppdragetharsinutgångspunktidennationella strateginför alkohol-,narkotika-,dopnings-ochtobakspolitiken–densåkalladeANDT-strategin.Uppdragetsker isamverkanmedSocialstyrelsenochSverigeskommunerochlandsting(SKL)ochharpågåttunder perioden 2011–2015. FoHMmotiverarochbeskriverdetarbetetsåhärpåsinhemsida: ”Mångabarnväxeruppifamiljerdärföräldrarellervårdnadshavarehar missbruksproblem,psykiskohälsaellerdärvåldförekommer.Svårigheter somgörattdevuxnakanbristaisinförmågaatttahandom barnen. Dessabarnärutsattaochharenökadriskattsjälvautveckla psykisk ochfysiskohälsasamtmissbruk. Detärviktigtattbarnensbehovavstöd,informationochråduppmärksammas avprofessionellaochandravuxnasomkommerikontaktmedbarnenoch derasfamiljer.Folkhälsomyndighetenarbetarförattbarni familjerdär föräldrarellervårdnadshavareharmissbruksproblem,psykisk ohälsaeller därvåldförekommerskaerbjudasändamålsenligtstöd.Det görvidelsgenom attstödjautvecklingsprojektochdelsgenomkunskapssammanställningar”. MerinformationomFolkhälsomyndighetensarbeteoch kontaktpersonertilldeolikaprojektenfinnerdupåderaswebbplats: www.folkhalsomyndigheten.se/barniriskmiljoer 9 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Beskrivningavdetremetoderna - Beardsleesfamiljeintervention - Förabarnenpåtal - Barnkraftparallellabarn-ochföräldragrupper AlladetremetodernaanvändsiSverigeochärmanualiserade.FörBFIfinnsforskningsstödgenom två RCT-studier,av William Beardsleeet.alochTytti Solantaus et.al (1,2). Om BFI:s användbarhet ochsäkerhetinomsvenskpsykiatrifinnsenavhandling(3).DetfinnsingasvenskastudieromFBT ochBKochendastmycketbegränsatinternationellt.BFIochFBTharimplementeratspåmångahålli Sverigegenomnationellaprojektochmedstatligtstöd,blandannatmedsåkalladeMiltonpengar. Beardsleesfamiljeintervention Beardsleesfamiljeintervention(3) haranväntsiVästerbottensedan2005.BFIären familjefokuseradmetodsombeståravfemträffarmedfamiljeniolikakonstellationer: - Tvåsamtalmedföräldrarna - Samtalmedbarnendärpersonalenträffarvarjebarnindividuellt - Samtalmedföräldrarnaigenförfeedbackfrånbarnträffarnaochplaneringav familjesamtalet - Helafamiljenharettgemensamtsamtal Uppföljningerbjudsefterenochsexmånader.Tyngdpunktenliggerpåattfrämjakommunikationen inomfamiljenomföräldernssjukdom,attlyssnapåbarnenochstärkaföräldraskapet.Barnensålder skavarafrånca5årochuppåt.FöräldernsdiagnosharvarieratnärmetodenhartillämpatsiSverige ochiFinland. Förabarnenpåtal FBT(4)ärenkortmetoddärmanhartvåsamtalmedenbartföräldrar.SyftetmedFBTärocksåatt främjadialogenifamiljengenomattuppmuntraföräldrarattöppnauppsamtalomsjukdomenmed sinabarn.Barnenssituationochskydds-ochriskfaktorerkartläggsgenomföräldrarochföräldrarfår kunskapomhurdekanstärkaskyddsfaktorerförsinabarn.Metodenkananvändasoavsettbarnens ålder.Denkansessomenbasmetodochförstastegnärbarnenochföräldraskapetförspåtalmeden föräldermedpsykiskohälsa. Barnkraft Barnkraft(5) gårutpåparallellagrupperförbarnochföräldrar,sammantagettiogruppträffarvarav treärgemensammaförbarnochföräldrar.Bådeföreocheftergruppträffarnahardenenskilda familjensamtalmedpersonalen.MetodenharutvecklatsavBittaSöderblomfrånFinland.Enmindre utvärdering(intervjumed11barnsomhadedeltagitiprogrammet)hargenomförts.Barnens upplevelseravgruppträffarnavarpositiva.SöderblomharutbildatimetodeniSverigeochmetoden användspådeorterdärutbildninggivits.MetodenutgårteoretisktfrånBeardslees familjeintervention:manvillfrämjakommunikationenom förälderns sjukdom inomfamiljen,ökaden 10 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa ömsesidigaförståelsenavsjukdomenochfrämjaandraskyddsfaktorerförbarnen.Manvillockså genomgruppengebarnenochföräldrarnaupplevelsenavattintevaraensamomsinsituation,att delamedsigochhöraomandrasliknandeerfarenheter.Sebilaga2omBarnkraft. Likhetermellanmetoderna Detremetodernaharengemensamteoretiskbakgrundochsyfte:öppenhetenomförälderns sjukdomochförståelseninomfamiljensessomviktigskyddsfaktorförbarnen.Deallagårutpåatt öppnauppkommunikationeninomfamiljen.Dekompletterarvarandra. BådeBarnkraftochBFIkan föregåsavenFBT om manunderkortmetodensgångupptäckerbehovavenfortsättning.Barnkraft kanefterföljasavenBFI,omdenenskildafamiljensbehovavenegeninsatsblirtydliga. Särdrag/olikhetermellandetremetoderna Detraditionellabarngruppersfördelarärattbarnenfårträffaandrabarnisammasituationoch kännersigmindreensamma,defårkunskapomföräldernssjukdomochträffarnapågårundercaen termin.Barngrupperärdärmedenintensivinsatsförbarnen.Åandrasidanblirprocessenmindre inriktadpådenenskildafamiljenochföräldrarnaärintemedpåsammasättiden.Barnkraft kombinerarfördelarnaavenfamiljefokuseradprocessochengrupprocessiochmedattgrupperna pågårparallelltmedmotsvarandetemanochkommunikationmellanbarn-ochföräldragrupperna. Varjefamiljharocksåenegenträffföreochefter. BFI:sstyrkaärprocessenifamiljenochattvarjebarnblirhörtindividuellt.Tröskelntilldeltagandet förfamiljenkanvaralägreäntillgruppmetoden.MetodenanvändspåfleraorteriSverigeidag,mest inomvuxenpsykiatrin. FBTärmindretidskrävandeochutbildningenidenärmycketkortare,menbegränsningenäratt barneninteblirhörda.Åandrasidankandentillämpasoavsettbarnetsålder.Denkansessomen basmetodsomallaföräldrar,somsökerhjälpförsinpsykiskaohälsa,börerbjudas.Psykiatriska vårdavdelningarochprimärvårdenharvarittänkbaravårdinrättningar,därFBTskullekunnavara entillräckligtenkelochsnabbmetodattanvända.Dessainstanserärdockmycketolikanärdet gällertypenavpatientenmedpsykiskohälsa,dåpatientermedmestakutaochsvåratillstånd rimligenfinnspåenavdelning. 11 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Referenser 1.Beardslee WR, Gladstone TR, Wright EJ & Forbes P (2007). Long-Term Effects From a Randomized Trial of Two Public Health Preventive Interventions for Parental Depression. Journal of Family Psychology, 21(4):703-13. 2. Solantaus T, Paavonen EJ, Toikka S & Punamäki RL (2010). Preventive interventions in families with parental depression: Children’s psychosocial symptoms and prosocial behaviour. European Child and Adolescent Psychiatry, 19(12):883-92. 3. PihkalaH(2011).Beardsleespreventivafamiljeinterventionförbarntillföräldrarmedpsykisk sjukdom.Svenskafamiljerserfarenheter.Avhandling,Umeåuniversitet. 4.SolantausT(2006).Förabarnenpåtal-närenförälderharpsykiskohälsa.Manualochloggbok. THL,Finland(InstitutetförhälsaochvälfärdiFinland). 5.SöderblomB(2005).Barnetochföräldernsdepression–behovetavförståelse,viktenav kommunikation.Barnetienstödgruppsinterventionmedsindepressivaförälder.Magisteruppsats, Helsingforsuniversitet,Finland. 12 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Syfte Förstasyftetmedvårtprojektvarattbreddautbudet avmetoderochkunskapförattbemötaolika familjersochbarnsbehovnärenförälderharpsykiskohälsa,oavsettvarivårdkedjanföräldern sökerhjälp.DetandrasyftetvarattutvärderaochjämförametodernaFBT,BarnkraftochBFI genomenföre-ocheftermätningsamtattundersökahurdetasemotavfamiljernaochomdetär användbarametoderideolikakontextersomprojektetavsåg:vuxenpsykiatrisköppenvård, vårdavdelningsamtsocialtjänst.Förutomdetvillevisevilkentypavandrainsatser,utöverFBT, sombehövsnärenförälderärinlagdochhurmetodernamottasinomdenslutna,psykiatriska vården.Såledesharprojektetbådeettutvärderings-ochimplementeringssyftenärdetgällerFBT ochBarnkraft. Specifikafrågeställningar 1.Förändrasrisk-ochskyddsfaktorerförbarnen?Finnsdetskillnadermellandetremetoderna? 2.Förändrasbarnenspsykiskamående?Finnsdetskillnadermellandetremetoderna? 3.Påverkasfamiljeklimatochföräldrarsupplevelseavskuldochskamförknippademedden psykiskaohälsaniförhållandetillbarnenochföräldraskapet?Finnsdetskillnadermellandetre metoderna? 4.Hurfungeraretablerandetavtremetodernaideberördaverksamheterna?Hurupplevsdetre metodernaavbarn,föräldrarochpersonal? 5.VilkentypavandrasamtalelleråtgärderförutomFBTbehövsföratttillgodosebarnensbehovav stöd,rådochinformationnärenförälderärinlagdpgapsykiskohälsa? 13 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Genomförandet Aktiviteteriprojektet - Startseminariumförprojektet - UtbildningiBarnkraftochiFörabarnenpåtal - Forskning - Tryckningavhandböcker"Hurhjälperjagmittbarn"(1)och"Vadärdetmedvåra föräldrar"(2).Handböckernaanvändsvidinterventionerna. - Lokaltslutseminariumplanerastillden2/62015 Startseminarium Ettstartseminariumförprojektethöllsidecember2012.Tilldetinbjödscheferochanställdafrånde organisationersomskulledeltaiprojektet,psykiatriskaklinikernaochsocialtjänsteniSkellefteåoch Umeå.Underseminarietbelystesbarnperspektivetnärenförälderienfamiljharpsykiskohälsaoch projektetpresenterades.Syftetmedseminarietvarattökamedvetenhetenombarnperspektivetisig samtförankraprojektet,bådehoscheferochhosmedarbetare. UtbildningiBarnkraftochFörabarnenpåtal Barnkraft PersonalfrånSocialtjänstenochvuxenpsykiatriniSkellefteåochUmeåutbildadesunder2013i Barnkraft.BittaSöderblomfrånFinlandhölliutbildningen. MalinRubenssonochMariaEliassonberättaromutbildningen: VigickbarnkraftsutbildningentillsammansmedpersonalfrånFamiljegården,socialtjänsten.Fem frånFamiljegården(ThereseLundbergsocionom,MärthaLundqvistbehandlingsassistent,Åsa Östergårdsocionom,MiaForsfjällsocionom,Ulla-BrittDegermanbehandlingsassistent),tvåstycken frånpsykiatrinsöppenvård(Ann-BrittOlssonochMalinRubensson),fyrastyckenfrån beroendeenheten(MariaEliasson,sjuksköterska,Anna.-KarinLindberg,skötare,Katarina Gustavssonsjuksköterska,MarieSandströmskötare)ochtvåstyckenfrånUmeåsomjobbarpåen familjecentral. Utbildningenbestodavfemhelateoridagarundervårterminen2013ochfyraheldagarhandledning underhöstterminen2013.Underhandledningstiden,hösten2013,påbörjadenågraavossen Barnkraftsgruppförföräldrarochbarndärföräldrarnahadepsykiskohälsa.Vivartvåledarefrån psykiatriniföräldragruppenochtvåledarefrånFamiljegårdenibarngruppen. Samarbetetgicklättochnaturligt.PersonalenfrånFamiljegårdensomharenlångerfarenhetav barngrupperutanföräldrarupplevdeenstorskillnadnärföräldrarnagenomgickenliknande processavökadförståelseförbarnetssituationsombarnetfickisinbarngrupp. 14 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa DetsomvaritbraochsomgettossmycketärsamarbetetmedFamiljegården.Utbyteaverfarenheter, kompletteringavvarandraskunskaperochattdetfinnsennaturlig”vägin”tillsocialtjänstenhar gjortvårtarbetelättareochroligare. BittaharlångerfarenhetavBarnkraftsgrupperochärenkunnig,engageradochinspirerandelärare somocksåärpedagogisknärhonlärut.UnderutbildningengickBittagrundligtigenomvarjesession ochvificksjälvaprovapåolikamomentochdelaravsessioner,vilketvarmycketlärorikt. KursdagarnaföljdeentydligtåterkommandestruktursomävenåterfinnsiBarnkraftträffarnavilket gjordeattvifickengodinblickihurträffarnautformas. VitrorattdetvarbraattviallahadeenutbildningiBeardsleesfamiljeinterventioninnanvigick utbildningen.Dengrundengjordeattdetkändesnaturligtförosssomgickbarnkraftsutbildningen attävenhamedföräldrarna.Metodenbyggerpårespektgentemotbarnochföräldrar,medtydliga influenserfrånBeardsleesfamiljeinterventionmeneffektenförstärksytterligareavkraftenavatt varaigruppmedmänniskormedliknandeerfarenheter. Frånvänster:MiaForsfjäll(FamiljegårdeniSkellefteå),Ann-BrittOlsson(psykkliniken),MalinRubensson (psykkliniken),Ulla-BrittDegerman(Familjegården),Marie Östlund(beroendeenheten),MärthaLundqvist (Familjegården),ÅsaÖstergård(Familjegården)ochThereseLundberg(Familjegården) Förabarnenpåtal Personalfrånsammanlagttrepsykiatriskaavdelningarochenberoendeavdelningfrånbåde SkellefteålasarettochNorrlandsuniversitetssjukhusutbildadesibarnperspektivetochFBT. Personalgruppernagavsocksåregelbundenhandledning.IUmeåpågickdennadelavprojektet under2013ochiSkellefteå2013/2014.IUmeåvardetchefsgruppensomvaldeutdenavdelning somskulledelta.Detblevenavdelningdärpersonalgruppenvarsammansvetsadochhadekommit långtiannatutvecklingsarbeteochlägetpåavdelningenvarlugnt.Utbildningengavstillhela personalgruppendärävenavdelningschefenvarmed. 15 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa DesomhölliutbildningarnavarMonaStenlundiUmeåochMariaEliassonochMalinRubenssoni Skellefteå.IochmedattUmeålågföreitidenochvisågattarbetetintekomigångdärvaldesen annanstrategiiSkellefteå.IställetförattutbildahelapersonalgruppensomiUmeå,utbildadespå varjeavdelningnågrasomvillefåutbildningenochsomvarellerblevbarnombudpåsinavdelning. TotalttiopersonerutbildadesiSkellefteå. Referenser 1. Solantaus T & Ringbom A (2002). Hur hjälper jag mitt barn? Handbok för föräldrar med psykisk problem. Helsinki: Picascript. 2. Solantaus T & Ringbom A (2005). Vad är det med våra föräldrar? Handbok för barn och ungdomar som har en mamma eller pappa som har psykiska problem. Helsinki: Edita Prima. 16 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Forskning Metoderförutvärdering Rekryteringavfamiljer BFI: FamiljernatillutvärderingavBFIrekryteradesfrånpsykiatriskaöppenvårdsmottagningari SkellefteåochUmeå.Sammanlagt11familjerbesvaradeenkäternaföreochefterBFI.Enfamiljföll bortefterbaslinjemätningen.AntaletfamiljersomintetillfrågadestillutvärderingenavBFIär sannoliktminstsammaellerflerändesomtillfrågades,dettaharvisomvaritinblandadeiprojektet settefteråt.Personalenharinterapporteratdessafamiljerochintehellerfamiljersomtackatnejtill BFI.Vihittadeinteetttillräckligtbrasystemochinformationfördet. BK: FamiljernatillutvärderingavBKrekryteradesavFamiljegårdensochpsykiatrins öppenvårdspersonaliSkellefteå.Mångafamiljertillfrågadesochmångatackadenej.Fyrafamiljer, sammanlagtfyraföräldrarochfembarndeltogbådeiBKochiutvärderingen.IutvärderingavBK ingickocksåintervjuermeddeltagandefamiljemedlemmarsexmånaderefteravslutadBK-grupp. FBT: AvdelningspersonaliUmeåochSkellefteåskulleharekryteratfamiljertillutvärderingavFBT, mendetlyckadesinte.IUmeåkommaninteigångattgenomföraFBT,iSkellefteåtackademånga föräldrarnejtillden.Desexföräldrarsomtackadejatillfrågadesintetillutvärderingmedenkäter p.g.a.attpersonaltyckteattföräldrarnamåddefördåligtfördet.Pågrundavattdetursprungliga uppläggetintefungerade,kompletteradesdennadelavprojektetmedintervjuermed avdelningspersonalochföräldrarsomvarellernyligenvaritinlagda,isamrådmed Folkhälsomyndigheten. Mätinstrument FamiljersomdeltogiBFIochBKfylldeiföljandeinstrumentföreochsexmånaderefter intervention.Exempelpåvarjeenkättypfinnsibilaga3.AvSDQfinnsföräldraversionen,barnens frågorärdesamma.Avenkäterförskydds-ochriskfaktorerfinnsföräldraversionenföre intervention,frågornaefteråtochtillbarnenärdesamma.Avföräldraenkätenfinnsversionenför patientföräldernefterBFI,frågornaefteråtärdesammasomföre+feedbackfrågorna,ochfrågorna tilldenandraföräldernochföräldrarnatillBK-föräldrarnaärdesamma. Barnfrån11år - Enkätförskydds-ochriskfaktorerförbarnet.Frågeställning1: Förändrasrisk-och skyddsfaktorerförbarnen?Finnsdetskillnadermellanmetoderna?Enkätsomkonstruerades avforskargruppen.Flervalsfrågorställsomskolgång,fritid,kompisar,barnetsansvarhemma ochfördensjukeföräldernochsamtalinomfamiljen. 17 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa - Livsstegen.Frågeställning2:Förändrasbarnenspsykiskamående?Finnsdetskillnadermellan metoderna?Livsstegenmäterlivskvalitetochframtidshopp;barnetuppskattarsin livskvalitetpåenskalafrån1-10:nu,förettårsedanochomettår. - SDQ(StrengthsandDifficultiesQuestionnaire). Frågeställning2.SDQsjälvrapport11-17år, sommäterpsykiskhälsa.Delskalormätersvårigheterochstyrkorinomföljandeområden: emotionellaproblem,hyperaktivitetochkoncentration,beteendeproblem,kamratproblem ochprosocialafärdigheter.Densistnämndaräknasinteitotalpoängen.SDQärettvaliderat instrument. - FamiljeklimatenligtHanson. Frågeställning3:Påverkasfamiljeklimatet? Manväljerett antalordsombeskriverdenegnafamiljensstämning.Fyrafaktorermäts:Närhet,distans, spontanitetochkaos.Spontanitetharmanintekunnatvalidera,svarsmönstrenföljeringa mönsterochdärförredovisarviinteresultatenförSpontanitet. - FeedbackenkätefterBK.Frågeställning4: Hurupplevsmetodernaavbarn. Allabarnfyllde ienkätenomhurdehadeupplevtsittdeltagandeigruppen. Föräldrar - Enkätförskydds-ochriskfaktorerförbarnet.Frågeställning1.Enkätombarnensriskochskyddsfaktorer,sammafrågorsomibarnensenkät. - SDQföräldraversion(StrengthsandDifficultiesQuestionnaire). Frågeställning2.SDQ, föräldraversionförbarn4-17år. - FamiljeklimatenligtHanson. Frågeställning3. - Föräldraenkät.Frågeställning4:Hurupplevsmetodernaavföräldrarna? Enkätangående föräldernsoroförbarnet,omhurdetärattprataomsjukdomenmeddenandraföräldern ochbarnet,hurföräldernuppskattarsinföräldrafunktion,omskuld-ochskamkänslor.I uppföljningsenkätenställsävenfeedbackfrågoromhurinterventionenupplevdes.Frågorna besvaradespåenVAS-skala. Avdelningspersonal - Personalenkät. Frågeställning4: Hurupplevsmetodernaavpersonal? Idelprojektetom FBTfyllde personal ienenkätföreochsexmånaderefterutbildningibarnperspektivoch FBT.Frågornahandladeomattityderochkunskap,tidochstödförattkunnaarbetamed uppmärksammapatienternasbarn.FrågornabesvaradespåenVAS-skala. - Protokollförinlagdaföräldrar.Frågeställning5:Vilkentypavandrasamtalelleråtgärder förutomFBTbehövsföratttillgodosebarnensbehovavstöd,rådochinformationnären förälderärinlagdpgapsykiskohälsa? Uppföljningavinlagdaföräldrari slutenvårdsprojektet. Avdelningspersonalenfylldeiettprotokollförvarjeföräldersomvarinlagd.Manfylldeibl.a. vårdform,vårdtid,antalbarn,familjekonstellation,samtalensomgenomfördesomellermed patientensbarn,vilkadeltog,ommangjordeanmälantillSocialtjänst,ombarnethadenågra 18 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa pågåendeinsatser,ompersonalenbedömdeattmanhadeuppmärksammatbarnetssituation påetttillfredställandesättochompersonalenhadekäntsigbekvämmedattarbetamed barnperspektivet. Statistik Enkätsvaren matadesinidetstatistiskaprogrammetSPSS.Resultatenredovisasmedbeskrivande statistikochivissafallmedjämförelseavmedelvärden.Resultatenfrånprotokollenfrånavdelningar sammanställsochbeskrivs. Treintervjustudier:1.Avdelningspersonal,2.Inlagdaföräldraroch 3.Familjersom genomgåttBK Allatrenedanståendestudierutgårifrån frågeställning4,hurmetodernaochbarnperspektivet upplevsavföräldrar,barnochpersonal. 1.LäkarkandidatenGustavKejvingintervjuadeavdelningspersonalbådeiUmeåochiSkellefteå underhösten2013.Intervjuernamedpersonalhandladeomhurdetärattarbetamed barnperspektivetpåenpsykiatriskavdelning.Avdelningschefernarekryteradepersonalgenomatt informeraomstudienochfrivilligaanmäldesig.Tiointervjuergenomfördes,speladesinoch transkriberadesavGK.Förmerdetaljer,sebilaga1,artikel”Förstärkabarnperspektivetpåen vuxenpsykiatriskavdelning–angelägetmensvårt”publiceradiSocialmedicinsktidskrift20014. 2.InlagdaföräldrarintervjuadesiSkellefteåavMalinRubenssonochMariaEliasson.Dessatogreda påmedhjälpavavdelningspersonalenvilkaavdeinlagdahademinderårigabarnochtillfrågade föräldernantingenpåavdelningenellerdirektefterutskrivningpertelefon. Frågeområdenvarbl.a. följande:hurförälderntänkteruntbarnenvidinläggning,ombarnenssituationtogsuppav personalenpåavdelningenochhurdetisåfalluppfattadesavföräldern. Sammanlagt15intervjuer genomfördes,speladesinochtranskriberadesavsekreterarePetraWallmark.Femföräldrar tackadenejtillattbliintervjuade,någragickinteattfåtagi.Någontackadejamenuteblevfrån intervjun.Underdennatidsomföräldrartillfrågadestillintervjuerna,varåttaasylsökandeföräldrar inlagda,menvivaldeattintetillfrågademp.g.a.vibedömdeattintervjumedtolkskullevaraför svårtattfåtill. 3.AllafamiljersomdeltogiBKhadetackatjatillattdeltaiforskningenvilketinnebaräven intervjuereftersexmånader.Ettbarntackadenejtillattbliintervjuad.Allaförutomenintervju genomfördesochtranskriberadesavBittaSöderblom.Totaltfyraföräldrarochfyrabarn intervjuades.Semerdetaljerat bilaga2,IntervjustudieomBarnkraft:Barnochföräldrarberättar. 19 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Analys Iallatrestudieranvändeskvalitativinnehållsanalyssomanalysmetod (1). Detinnebaratt intervjuernalästesigenomnogafleragånger,textavsnittsomanknöttillintervjuernasfrågeställning identifierades(meningsbärandeenheter),kondenseradesochkodadesrelateradtillliknande innehåll,vilketmöjliggjordeattinnehålletiintervjuernakundesorterasikategorier.Istudie1 genomfördesanalysenavGustavKejving,MikaelSandlundochHeljäPihkala,istudie2avHeljä Pihkala, MalinRubenssonochMariaEliassonochistudie3avBittaSöderblomochHeljäPihkala. Referens 1.Graneheim UH & Lundman B (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24: 105-112. 20 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Resultatochdiskussion EnkätstudieomBeardsleesfamiljeinterventionochBarnkraft Beskrivningavfamiljerna BFI.Elvafamiljerfullföljdebådeföre-ocheftermätningen.Isexavdessafamiljerboddebåda biologiskaföräldrarmedbarnenochdenandraförälderndeltogbådeiBFIochiutvärderingen. Patientföräldrarnasmedelåldervar38årochdeandraföräldrarnas43år.Ingastyvföräldrardeltogi studien.Enavpatientföräldrarnavarman.Av19barnsomvarmedistudien,vartio11årelleräldre ochnioavdemsvaradesjälvapåenkäter.Åttaavbarnenvarpojkar,elvavarflickor.Barnens medelåldervar11år.FyrabarnhadeenADHD-ellerautismspektrumdiagnos.Patientföräldrarnas diagnoservarångestsyndrom,depression,bipolärtsyndrom,Aspergerssyndrom/ADHD, beroendesyndrom,istortsettjämntfördelade.Sexpatientföräldrarvarlångtidssjukskrivna, arbetslösaellerhadesjukersättning. BK.Fyramödrarochfembarnfullföljdeenkäterna.Alladeltagandeföräldrarvarpatientföräldrar,de variåldrarnamellan32till49år.Avbarnenvartreflickorochtvåpojkar.Barnenvariåldrarna1011år,baraettbarnfylldeienkätersjälv,detresultatetredovisasinte.P.g.a.detlågaantaletdeltagare beskrivsavintegritetsskälintefamiljernamerdetaljerat. Enkätresultaten BFI.SammanfattningsvisvisaderesultatenattBFItogsvälmotavfamiljernaenligtföräldrarna.Bl.a. skattadespersonalensbemötandehögt,liksomBFIsomhelhetförbarnenochföräldrarna. FöräldrarnasskattningavhurdetärattpratamedbarnetomsjukdomenföreochefterBFI förändradestilldetlättareochföräldrarnasoroförbarnensmåendeminskadestatistisktsignifikant. Dessutomminskadekaosifamiljernastatistisktsignifikantenligtpatientföräldrarnasskattningi Familjeklimat(medelvärdetminskadefrån1,4till0,5,p=0,03).Förövrigtsågssmåpositiva förändringarideolikaskattningarnaföreochefterBFI,setabellerna1och2fördetaljeraderesultat. Itabell1redovisaspatientföräldrarnasochdeandraföräldrarnasresultattillsammansp.g.a.att skillnadernaintevarstoramellangrupperna.ÄvenresultatavföräldrarnaiBKredovisasibådei tabell1och2.Enkäternafinnsibilaga3. Idenegenkonstrueradeenkätenomrisk-ochskyddsfaktorerställdesocksåfrågoromhuroftaman pratarinomfamiljenomföräldernssjukdomochandraområdenibarnetsliv.Dessasiffrorärsvåra attredovisaientabell.FörBFI:sdelblevdetingenförändringidetta. BK.P.g.a.attantaletdeltagarevarlågt,kundeintestatistisksignifikansräknaspåskillnadernaföre ochefterBK.AllmäntvarföräldrarnasskattningarmycketliktdefrånBFI.Detkandocklyftasfram attskamkänslorupplevdesattminskabetydligtefterBK,jämförtmednästaningenförändringhos föräldrarnasomgenomgåttBFI.Samtalinomfamiljen,sesistastycketunderBFI,sågutattökaenligt föräldrarnasskattning.IbarnensfeedbackavBKskattadebarnenhögtdenallmännanöjdhetenmed BK:dehadetrivtsbraigruppenochmedledarna,dehadelärtsigomföräldernssjukdomoch 21 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa gruppenhadevarittillhjälpfördemochföräldrarna.Dessaresultatvarmycketliktdetsombarnen berättadeiintervjuerna. Tolkningavdeolikavärdenaitabellerna Tabell1: - Frågor1-12:svarpåenskala0-10.Justörrevärde,desto”bättre”,förutomifrågorna4-6 tvärtom. - Frågor13-16:upplevdpåverkansomskattadesviduppföljning.Värden0-4,9innebär upplevdnegativpåverkan,värdet5ingenupplevdpåverkanochvärden5,1-10innebär upplevdpositivpåverkan. - Frågor17-19:beräknadeindexutifrånsvarenienkätenFamiljeklimat,påtreolikaaspekteri familjeklimatet:närhet,distansochkaos.Iicke-kliniskagrupper(normalpopulation)var medelvärdetförnärhet2,2;fördistans0,3;förkaos0,2,räknatpågrupperavvuxnaoch barn.Ipsykiatriskagrupper(främstbarnpsykiatriska)varmotsvarandevärden1,3;0,5och 1,1,räknatpåfamiljegrupper.Förgruppenkliniskabarn(ifamiljeribehandlinginom psykiatrinochsocialtjänsten)varmedelvärdenförnärhet1,6;fördistans0,5ochförkaos0,9. Tabell2: - Frågor1-2:SDQföräldraskattning:påtotalskalanärgenomsnittsområdet(det”normala” områdetförsammanlagdaemotionellaochbeteendeproblem)0-13poängenligtden ursprungligaengelskanormeringen.Försvenskaförhållandenföreslogsgränsenvara11 poängienstudie,14ienannan,beroendepåvilkakravförspecificitetochsensitivitetman ställer.Förensvensknormalpopulationvarmedelvärdet6poäng,förenbarnpsykiatrisk population17poäng. Förföräldraskattningavdelskalanemotionellaproblemärgenomsnittsområdet0-3poäng enligtdenursprungliganormeringen.Förensvensknormalpopulationvarmedelvärdet1,9 poäng,förenbarnpsykiatriskpopulation4,8poäng. Barnenssjälvskattning:påtotalskalanärgenomsnittsområdet0-14poängenligtden ursprungligaengelskanormeringenoch0-4poängfördelskalanemotionellaproblem. - Fråga3:Indexpåskyddsfaktorerräknatpåsvarfråndenegenkonstrueradeenkäten,inom områdenskola,fritidsintressen,kompisarochhurbarnethållerkollpåsinföräldermed psykiskohälsa.Juhögresiffra,destostarkareskyddsfaktorer. - Frågor4-6:Livsstegen.Medelvärdenförengruppavsvenskalåg-ochmellanstadieelevervar förnuet8,2;för1årsedan7,4ochföromettår8,6. - Frågor7-9:Familjeklimat,seunderTabell1,frågor17-19. 22 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Tabell1.Föräldrarnasenkäter BFI(n=17) BK(n=4) 5.3–5.1 4.5–6.3 3.7–6.2** 4.3–5.2 6.0–6.5 7.0–8.5 5.6–4.1* 5.9–5.7 5.Skuldkänslorförbarnenföre–efter 5.5–4.8 5.2 –4.6 6.Skamkänslorförsjukdomföre–efter 4.5–4.4 4.5-2.0 7.Bemötande 8.8 9.4 8.Ficksägaalltisamtalmedbarn 8.5 8.7 9.Ficksägaalltisamtalutanbarn 9.2 8.9 10.Helhetförföräldernsjälv 8.7 9.0 11.Helhetförpartner 8.4 8.7 12.Helhetförbarnen 9.0 8.6 13.Påverkanpåegetmående 7.5 7.2 14.Påverkanpåtronpåbarnensframtid 7.9 8.6 15.Påverkanpåtronpåfamiljensframtid 7.7 7.5 16.Påverkanpåtronpåegenframtid 7.1 7.4 17.Familjeklimatnärhetföre–efter(helafamiljen före–efter) 1.4–1.7(1.6-1.8) 1.3–1.9 18.Familjeklimatdistansföre–efter(helafamiljen före–efter) 0.5–0.3(0.5–0.3) 0.7–0.5 19.Familjeklimatkaosföre–efter(helafamiljen före–efter) 1.1–0.6(0.9–0.6) 1.0–0.5 1.Prataomsjukdomenmedandraföräldernföre– efter 2.Prataomsjukdomenmedbarnenföre–efter 3.Fungerasomförälderföre–efter 4.Oroförbarnenföre–efter **p<0.01 *p<0.05 23 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Tabell2.Barnensenkäter –barnensjälvaochföräldrarnasskattning BFI–barnensegen skattning(n=9) 1.SDQtotalföre–efter BFI–föräldrarnas skattning(n=19) BK–föräldrarnas skattning(n=5) 12.4–11.9 10.8–10.7 13.2–11.6 2.SDQemotionella problemföre–efter 5.0–4.0 3.3–2.9 2.8–2.8 3.Indexpåskyddsfaktorerföre-efter 13.1–13.1 12.9–13.4 13.8–14.2 4.Livsstegennuet– före-efter 6.8-7.6 - - 5.Livsstegenför1år sedan-före–efter 5.1–6.3 - - 6.Livsstegenomettår -före–efter 8.3–8.6 - - 7.Familjeklimatnärhet före–efter 2.0-2.0 - - 8.Familjeklimatnärhet –före–efter 0.4–0.4 - - 9.Familjeklimatkaos före–efter 0.6–0.6 - - 24 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Diskussion Sammantagetsågssmåförändringaråtdetpositivahålletimätningarsexmånaderefterbåda interventionernajämförtmedmätningarnaföre.Antaletdeltagarevarlågaibådagruppernaså ingenstatistiskjämförelsemellangruppernakundegöras.IBFIgruppenkundemedelvärden jämförasochettparsignifikantaskillnaderfannsiföräldraenkäten:attpratamedbarnenom sjukdomenblevlättareochoronförbarnenminskade.Dessutomblevkaosifamiljenmindreenligt patientföräldrarnaiFamiljeklimat.MedelpoängeniSDQfördelskalanEmotionellaproblemibåde föräldrarnasochbarnensskattningminskadefrånlättförhöjdatillnormalområdet. BådametodernatogsvälmotavfamiljernaenligtföräldrarnasskattningochBKävenenligtbarnens feedback.MinskadeskamkänslorupplevdesavföräldrarnaiBK,vilketkanvarauttryckföratt föräldrarnafickträffaandraisammasituation,medandraordkamratstödetkanhaminskat självstigmatiseringen.Vikankonstateraattmetodernainteorsakarskadaförfamiljerna,vilketär mycketviktigtnärdetgällerpreventivtarbete.Denallmännatillfredställelsenmedochupplevda effekteravBFIvarlikvärdigamedentidigaresvenskenkätstudieavBFI(1). Således:trotsattinterventionernauppskattadesochupplevdesattgepositivaeffekterenligt föräldrarnasskattning,kundeintesåstoraskillnaderfångasmedenkäterna.Detlågaantalet deltagareärförståsenanledningochnågonegentligjämförelsemellangruppernakundeintegöras. Mankanocksåifrågasätta,omdessainstrumentkanfångadeförändringarnaochprocessernai familjernasominterventionernasyftartill.ResultatenfrånintervjuernaavBK-familjernatyderjupå förändringarifamiljernasochbarnensvardag:öppenhetochvälmåendeökadeifamiljernaenligt bådeföräldrarochbarn. Barnensmående.Vidjämförelseavdegenomsnittliganormalområdena förSDQmedmotsvarande värdenivårtmaterial,kanviseattbarnenvisadeganskamycketsymtomochsvårigheter.Defick poängbådeitotalskalanochidelskalan.Emotionellaproblemmittemellandenbarnpsykiatriska gruppenochnormalpopulationen(2).FörBFI-gruppenlågpoängenförEmotionellaproblemöver detgenomsnittligaområdetbådeibarnensegenochiföräldrarnasskattningföreBFI.Deficknågot högrepoängänbarneniTyttiSolantausfinskaRCT-studie(3).Dettakandelvisförklarasmedattvi hademedbarnsomhadeegnadiagnoser,vilketintevarfalletiSolantausstudie.Vårtmaterialärett heltklinisktmateriald.v.s.allafamiljerochbarnsomtackadejatillforskningeninkluderas,oavsett föräldernsdiagnosochombarnenhadeegendiagnos.Barnensdiagnoserförklarardockintedehöga poängenidelskalanEmotionellaproblem. IFamiljeklimatliggerföräldrarnasskattningföreinterventionernaganskanäradebarnpsykiatriska familjernasskattningmennärmarsignormalpopulationensvärdenefteråt(4).Barnenivårt materialskattarfamiljeklimatetsom”bättre”änföräldrarnaochävenbättreänbarnenidekliniska grupperna.Detbliringenförändringmellanföre-ocheftermätningarnaförbarnen. ILivsstegenskattarbarnenivårtmateriallägreändesvenskaskolbarnenföreBFI,d.v.s.deupplever lägrelivskvalitetochmindreoptimism(5).EfterBFIhardehöjtsinskattningomframtidentill 25 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa sammanivåsomgenomsnittetförskolbarnsgrupperna.IAnnemiSkerfvingsstudie(6)om stödgrupperförbarnvarsföräldrarharolikatyperavproblem,skattadebarnenpåettliknandesätt sombarnenivårtmaterial:medelvärdenförskattningenomframtidenhöjdesfrån7,8till8,8(8,3– 8,6ivårtmaterial). Dettaindikerarpåattbarnifamiljer,därenförälderharpsykiskohälsaochbehandlasinom psykiatrin,mårpsykisktsämreochharsämrelivskvalitetänbarnigenomsnittifamiljerutan psykiskohälsa,vilketärförenligtmedforskningenpåområdet(7).Ivårtmaterialservismåpositiva förändringarförbarnensdel.ImetodernaBFIochBKblirbarnendessutomdelaktigaochhörda själva,vilketökarchansenattderasbehovavvidarestödinsatserbliruppmärksammade. Referenser 1.PihkalaH,CederströmA&SandlundM(2010).Beardslee’spreventivefamilyinterventionfor childrenofmentallyillparents–aSwedishnationalsurvey.InternationalJournalofMentalHealth Promotion,12(1):29-38. 2.MalmbergM,RydellA-M&SmedjeH(2003).ValidityoftheSwedishversionoftheStrengthsand DifficultiesQuestionnaire(SDQ-Swe).NordicJournalofPsychiatry,57(5):357-63. 3.SolantausT,PaavonenEJ,ToikkaS&PunamäkiRL(2010).Preventiveinterventionsinfamilies withparentaldepression:Children’spsychosocialsymptomsandprosocialbehaviour.European ChildandAdolescentPsychiatry,19(12):883-92. 4.SöderlindM&JohnssonB(2004).Familjeklimat,envalidering.C-uppsats,Lundsuniversitet, Socialhögskolan. 5.NagyE(2004).Barnskänslaavsammanhang,envalideringsstudieavBarnKASAMiårskurserna16(ålder7-12år).Magisteruppsats,Lundsuniversitet,Socialhögskolan. 6.SkerfvingA(2009).Utvärderingavbarngruppsverksamhet–ettmetodutvecklingsprojekt. Regionförbundet,Uppsalalän. 7.Socialstyrelsen(2013).Barnsomanhöriga.Konsekvenserochbehovnärföräldrarharallvarliga svårigheter,elleravlider.Artikelnr2013-6-6. 26 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa IntervjuermedfamiljersomgenomgåttBarnkraft Dettaärenkortsammanfattningavresultaten,förmerdetaljer,seBittaSöderblomsintervjustudie, bilaga2 Ianalysenavintervjuernaframkomfyrakategoriervilkaisinturallabyggdesuppavtretillfyra underkategorier. Känslanavtrygghetvardetövergripandetemateftersomtrygghetskänslagicksom enrödtrådgenomfleraavkategoriernaochunderkategorierna. 1. Förbarnensskull - Förståelseförbarnensperspektiv - Trygghetsomförälder 2. Isammabåt -Detfinnsandra,manärinteensam – Normalisering - Trygghetmedvarandra Interaktionlikaremellan 3. Genomförbarhet - Riskförskada – Ändamålsenlighet - Någrareflektionerkringmetodochupplägg 4. Medfacitihand - Ökadkänslaavtrygghet - Attmåbättre - Förändradeinteraktionsmönster Förbarnensskull KategorinbeskriverföräldernsmotivtillattdeltaiBarnkraft.Flertaletföräldrarhadeegna erfarenheteravatthavuxituppmedenbelastadförälder.Föräldrarnahadeinsiktomattdetegna måendetkanpåverkabarnensvälbefinnandeochuttryckteoroföratthaskadatbarnet/barnen. Förälder:”Mycketärjuattmanärräddattmanskagörasinabarnolyckligaådeärjusvårtattleva med.Attvarabarntillenmedpsykiskohälsaärjuintealltiddetlättaste”. Allaföräldrarnabetonadebetydelsenavattavlastabarnenskuldförderasegetmående. Attkännatrygghetiföräldraskapetochvågabeomhjälpvarenförutsättningfördeltagandet. Isammabåt Dennakategoribeskriversamhörighetensstorabetydelsefördenpositivaupplevelsenav deltagandet.Attfåträffaandrasommöttliknandeutmaningarivardagenfickdeltagarnaattkänna sigtryggamedvarandraochdetunderlättadeävensamspelet. Barn:”Jagfickträffaväldigtmångabarnåderasmammorå,derasmammorharjuocksåsamma sjukdomsomminmamma.” Förföräldrarnaförefölldeltagandetnormaliseradenegnasituationenochlyftaframdetfaktumatt detfinnsmångasombärpåolikabelastningar.Möjlighetenattsamtalamedgelikarkonkretiserade denomständighetenattvemsomhelstkandrabbas.Temanomskuld,skamochattbliaccepterad somdenmanärflätadesinireflektionerna. Imötetmeddeandramedliknandeerfarenheterskapadesenkänslaavtrygghet.Stämningeni gruppernavarhjärtligochöppen,manbehövdeintedöljanågot,mankundelitapådeandra.Tillit, respektochförståelseråddemellandeltagarna. Barn:”Jagvarnoginteräddattjagskullehasagtfelellerså,attdeskullehaskrattatåtmig.Jagkunde litapådem.” 27 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Genomförbarhet Dennakategoribeskriverbarnensochföräldrarnasgenerellaupplevelseravsittdeltagandei Barnkraftochderastankarkringmetodenochdessändamålsenlighet.Generelltkanmankonstatera attföräldrarnaochbarnentrivdesväliprocessen,uppskattadesamtalenkringdeolikatemanaoch samspeletmedsinagelikar. Attsittamedienstödgrupp,atttasigantemansomberörsensitivalivsområdenkanändåblitungt ochpåverkasåvälbarnssomföräldrarsmåendepåettnegativtsätt,åtminstonetillfälligt. Barn:”Närvipratadeomnågotjobbigtellernärvigjordenåtjobbigtsåblevdetsvårt…” Sammabarnfortsättermedattkonstatera: Barn:”Mankändesigoftamycketbättrenärmankomhem.Manharfåttprataursigdetsomkänts… tråkigtinne…” Barnenkonstateradeattmångabarnskullegillaattdeltaförmangjorderoligasakerochfickfika. Allaaktiviteteruppskattades(blaväderkort,berömlappar,övningar,uppgifter,lekarochHejdå– kex).Dethadevaritkulattträffaandrabarnmedliknandeerfarenhetochattfåpratameddemom egnaerfarenheteravföräldrarnasohälsa.Attfåvetahurandraföräldrarhardetochmårvisadesig ocksåvarabetydelsefullt. Enaspektsomlyftesframianslutningtilldeltagandetvarviktenavattupprätthållaendialogmed dehjälpsökandefamiljernaävenunderväntanpåattgruppenstartar.Familjernasstödbehovskall taspåallvar. Föräldrarnaberättadehuvudsakligenöppetförbarnenomorsakentilldeltagandet,d.v.s.dehade nämntsinegensjukdomochsattordpåattgruppenriktadesigtillbarntillföräldrarmedpsykisk ohälsa. Förälder:”Jagsaattdetfinnsengruppdärvikanvaramedådärdukommerattträffabarnsomhar mammorsomhar…sammasjukaådåfårdukanskehöravaddomharvaritmedomochdufår berättavadduharvaritmedom.” Attföräldrarnagavbarnentillåtelseattberättaomegnaupplevelserbleventrygghetförbarnen.Det fannsstorvariationibarnensförståelseavsinförälderspsykiskaohälsavidtidpunktenför gruppdeltagandet.Någotbarnhadeingenkännedomomsakenföregruppstartmedanettannatbarn sedanlängekändetillattföräldernvarsjuk. FöräldrarnabetonadevärdetavatthafåttgöraBarnkrafttillsammansmedbarnen.Ävende gemensammagruppträffarnauppskattades.Frågetimmen(7.träffeniBarnkraft)upplevdesav föräldrarnasomväldigtbetydelsefullomänkänslomässigttuffa. Föräldrarnareflekteradeövertidpunktenfördeltagandet.Debetonadeattmanmåstemåtillräckligt braförattdelta,annarsorkarmanintehanteradetsomkommerframochkantryckasner.Attmå tillräckligtbrakundeäveninnebäraattmansöktestödförbarnetpåegetinitiativ. Medfacitihand KategorinbeskriverdeupplevdaeffekternaavdeltagandetiBarnkraft.Föräldrarnaskildradeenny sensitivitetförbarnetsbehovochtankar,attdeblevbättrepåattsebarnetochförsökaförstådet 28 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa somrörsigidesssinne.Barnenisinturskildradeettstörrelugnoch,imångafall,ettnytt förhållningssätttillföräldernsohälsa. Föräldrarnabeskrevenökadtilltrotillsigsjälvsomförälder.Deltagandetgavbekräftelsefördet manstodförsomförälder,gavenmerskinnpånäsanochmanstodmerrakryggadsomförälder. Härtillfickmaninsiktomvadmansomförälderkansägatillbarnetochprataom,t.ex.omdetegna måendet.Föräldrarbeskrevettstärktsjälvförtroendehosbarnen,ökadsjälvständighetochmodatt släppataget,vilketkundetydapåenökadtrygghetitillvaronfördem. Barnenlärdesigattförståvadpsykiskohälsakundeinnebära,t.ex.symtomenochvaddekanfåför konsekvenserivardagen. Ibarnensögonföreföllföräldrarnaattmåbättre.Föräldrarnavarmindresura,ledsnaochargaoch iställetmeraglada,piggaochlugna. Barn:”Detblevintejobbigareförmammautanbarabättre…honfickpratameddomsomgickdärpå Barnkraft.” Ävenföräldrarnatycktesmärkaattbarnenmåddebättre,speciellttydligtblevdetifalldevarit bekymradeföregruppen.Ävenbarnenbeskrev,attdetblevlättaredåmanfickpratamedandraom hurmanhardet.Ävenomdetkundevarajobbigtattprataomsvårasakersåkändemansigbättre efteråt. Barnenupplevdedetlättareattvaramedföräldernochattprataomsjukdomenmeddennaefter Barnkraft.Föräldrarnabeskrevattbarnenbörjatfrågameromföräldernssjukdomochattde upplevdedetlättareattgemensamtsamtalaomden.Dettaavlastadeföräldrarna. Enförälderbeskrevhurbarnetbörjattamerplatsochgörasigmerhörd.Såvälbarnsomföräldrar beskrevattbråkenlugnatsigochattgrälenintelängreupplevdeslikaskrämmande. 29 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Diskussion Förenmerdetaljeraddiskussionochreferenser,seBittaSöderblomsintervjustudie,bilaga2. SyftetmeddennastudievarattutforskavaddeltagandetiBarnkraftinneburitfördeltagandebarn ochföräldrarsamtattskapaförståelseförhurdanaupplevdaeffekterdeltagandetkundemedföra. SammanfattningsvistyderresultatenpåattBarnkraftstödgruppsmetodenmedsintydligastrukturi detstorahelauppskattadesavbådebarnochföräldrarochattdeltagandetävenupplevdesmedföra vissapositivaeffektertexökadförståelseförvadpsykiskohälsakaninnebäraochminskadoroi vardagen.Barnkraftförefallerattvaraenmetodsomärupplevdesändamålsenligochtrygg. StudienvisadeattkänslanavtrygghetpåmångasättföreföllattgenomsyraBarnkraftsom upplevelse.Känslanavtrygghetiföräldraskapetochgodtagandeavohälsansågutattvara grundläggandeegenskaperhosdeföräldrarsomönskadeattdeltaiBarnkrafttillsammansmedsina barn.Dennakänslaavtrygghetfickbetydelseförbarnensmöjlighetattingåiprocessen,kortoch gott,föräldrarnauppmuntradebarnentillöppenhetochdelaktighet.Metodenmedsintydliga strukturochsittnärmandesättskapadeenkänslaavtrygghetigruppenvilketföreföllattlägga grundenförkänslanavtillitisamspeletmellanlikarna.Deltagandetföreföllattresulteraienökad känslaavtrygghetivardagen:sammanhangethadeblivitlitemerbegripligtochmanhadefått redskapförattkunnasamtalaomvardagligaskeendenaianslutningtilltexföräldernsohälsa. Barnenbeskrevattdetnuvarlättareattvaratillsammansmedföräldern(mindregräl)ochattoron minskatsomföljdavattmanlärtsigmerförståvadohälsaninnebar,attilskanochsorgenharsina förklaringarochattmansjälvinteärorsaktillföräldernsillamående.Deltagandetverkadedessutom påverkamåendetpåettpositivtsätt.Barnenbeskrevattföräldrarnamåddebättre.Avlastadorooch ävenångestkaneventuelltförklaraföräldernstillsynesbättremående.Föräldrarnaskildradeisin turattbarnenföreföllattmåbättre,devargladare,dehadebörjattamerplats,börjatsynasoch höraspåettpositivtsätt.Barnensbeskrivningaravupplevdaeffekterpåminnerlångtomresultaten avBeardsleesfamiljeintervention. DennastudievisadeattBarnkraftinnebarenmöjlighetfördeltagarnaattträffaandramedliknande erfarenheteravpsykiskohälsaifamiljen,någotsomkonkretiseradedetfaktumattmanejärensami situationen,attdetfinnsandra.Igruppernavarsamhörighetenstor,samspeletsmidigtochman kändesiglyssnadtill,förstådd,stöddochrespekterad.Såvälföräldrarsombarnsågutatthafåtten inblickihurandrahardetiliknandesituationer.Samspelet(åtminstoneiföräldragruppen) prägladesavömsesidigtstödjanderelationer, Attintegöraskada FastänalladeltagareuttrycktebelåtenhetöverdeltagandetiBarnkraftochkändesigstärktaavdet visadeintervjuernaattkänsloravotillräcklighetkundevaknaochdeltagandetäventidvisupplevas tungtfaständetävenvaravlastandeochbefriande.Känslanavattinteräckatill,intevaraokaysom förälderliggernäraytanhosföräldrarsominsjuknat,ängslanförattbliklandradförattvaraendålig 30 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa förälderärstor.Avgruppledarekrävsrespektochlyhördhetförattminimerariskenföratt destruktivakänslorstärks. Studiensstyrkorochsvagheter. Fördennastudieochdesssyftevarenkvalitativansatsdetbästaalternativet(måletejattförklara utanattförstå).Halvstruktureradetemaintervjuersomdatainsamlingsmetodochkvalitativ innehållsanalyssomanalysmetodpassadevälförändamåleteftersomsyftetvarattfåendjup uppfattningominformanternasperspektivpåsittdeltagandeiBarnkraftochdeltagandetsupplevda effekter. Ensvaghetistudienärattresultateninteihögregradkanansesvaraöverförbaratillattgällaandra sammanhangtillföljdavattdeltagarefrånendastenBarnkraftsgruppdeltogochantaletinformanter varlågt. Detäralltidläsarensbeslutomochivilkengradresultatenkanöverförastillattgällaandra situationerochandramålgrupper. Änidaghörmaniblandsägasattbarninteärtillförlitligasominformantersomföljdavattderas förståelseinteärfulltutvecklad.Menforskningharvisatattbarnärfulltförmögnaattgegodaoch meningsfullabeskrivningaravsinatankarochupplevelser.Dennaförmågaansesintimthängaihop medforskarensförmågaattnåbarnetochdesssättattbeskrivasinvärld.Syftetmeddennastudie varattfåenuppfattningomhurbarnenupplevtsittdeltagandeiBarnkraftochvaddeltagandet inneburitfördem.Idessafrågeställningarärbarnendefactodeverkligaexperterna. AttenlängretidgåttsedandeltagandetiBarnkraftsäkerligenharpåverkatbarnensochäveniviss gradföräldrarnasförmågaatterinrasigdetaljerkringdeltagandet.Menfördelenmedattetthalvtår gåttsedandeltagandetvarattinformanternahadeettdjupareperspektivpåvaddeltagandet inneburitförsamvaronivardagendvs.upplevdaeffekteravdeltagandet. Sammanfattningochslutsatser SyftetmedBarnkraftärattminskariskenförattbarnensjälvaskallinsjuknapsykiskt,börjamå dåligtellerfåsvårigheter.Måletäratterbjudabarn,föräldrarochfamiljerredskapförattundvikaatt svårighetensomfamiljenlevermedbliretthinderförgodutveckling.Deförebyggandemetodersom undersenasteåraktualiseratsinomtexvuxenpsykiatrinochsocialtjänsten–Beardslees familjeintervention,FörabarnenpåtalsamtBarnkraft–harutvecklatsföratthjälpaföräldraratt hjälpasinabarnochärtänktaattutgörabörjanpåenprocessinomfamiljen.Barnkraftvisadesigatt varaenmetodmedpotentialtillattsättaigångenprocesssomtillvaratarochstärkerbarnetsoch familjenskänslaavsamhörighetochöppnaruppförsamtalparallelltmedattlindrakänsloravoro ochotrygghet.Attnågotkännsbra,givandeetc.ochupplevsmedförapositivaeffekterärenbra börjanmenberättardessvärreännuingetommetodenspreventivakraft.Inulägeärdetomöjligtatt sägavaddesmåmenbetydelsefullaupplevdaeffekternaavBarnkraftkanfåförbetydelseför barnensframtid.Fördetändamåletkrävsforskningmedkvantitativansatsochlångvarig uppföljning. 31 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Slutenvårdsprojektet–Förabarnenpåtal Personalenkät Sammanlagt20personerfylldeienkätenbådeföreochefterutbildningen.Iefterenkätenvardetett bortfallmedåttastyckeniUmeåochtvåiSkellefteå.IUmeåhadenågraslutatellerbyttarbetsplats. PåenVAS-skalaförändradesmedelvärdenpåettföljandesätt: 1.”Detingårimittjobbattuppmärksammahurpatienternasbarnhardet”från7.9till8.5för helagruppen.Umeåfrån7.2till7.9.Skellefteåfrån8.9till9.4. 2.”Närjagträffarennypatient,tarjagredapåompatientenharbarn”från8.3till8.6förhela gruppen.Umeåfrån8.0till8.0.Skellefteåfrån8.6till9.4. 3.”Närjagpratarmedenpatientomhurhans/hennesbarnhardet,vetjaghurjagskagöra”från 4.5till6.2förhelagruppen.Umeåfrån4.5till5.4.Skellefteåfrån4.6till7.6. 4.”Jaghartidattarbetamedbarnperspektivet”från4.1till4.9förhelagruppen.Umeåfrån3.7 till5.0.Skellefteåfrån4.7till4.8. 5.”Jagharstödavminchefiattarbetamedbarnperspektivet”från7.5till8.2förhelagruppen. Umeåfrån7.0till8.1.Skellefteåfrån8.3till 8.4. Skillnadenifråga3.”Närjagpratarmedenpatientomhurhans/hennesbarnhardet,vetjaghurjag skagöra”varstatistisktsignifikantförhelagruppen(p=0,0035),meninteförUmeå.Ingaandra skillnadervarstatistisktsignifikanta.Detfannsingaskillnadermellanyrkesgrupper. Personalintervjuer Nedanståendeärenkortsammanfattningavresultaten,fördetaljersebilaga1 Viidentifieradeföljandefemkategorier: 1. Svårt 2. Bristandestruktur 3. Känsligt 4. Personligaförutsättningar 5. Angeläget Svårt Enligtinformanternavarföräldraskapetochbarnensvåraämnenatttauppmedpatienterna.Nästan allasaattdesomavdelningspersonalinteharnogmedkompetensochutbildninginomämnet. "Okunskapblirjutillosäkerhet" Denutbildningsomhälftenavdeintervjuadehadefåttleddetillattbarnombudutsågspåden avdelningenochattdenuhadesomrutinvidinläggningpåavdelningattalltidfrågaombarnunder 18år.Informanternatyckteinteattutbildningenhadeletttillnågonstörreförändringihurde arbetarmedbarnperspektivet. "Detstannademedattmanficksigentankeställare." 32 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Bristandestruktur Samtligaintervjuadetogävenuppsvårighetermeddenbristandestrukturen.Detkändesoklartvad de skullegöraavinformationenochvemdeskullevändasigtillgällandefrågorsamtvemsomskulleta vid efterinläggning.Informanternauttryckteattledningenvarkenstöttarellerhämmar,menatt personalenskullefåmöjligheterattjobbamedbarnperspektivetomdeskulleviljadet. Ettflertalavdeintervjuadetoguppsvårighetermedattvarjedaghamöjlighetattinkluderaarbetet medbarnperspektivet.Detvartidsmässigtsvårtattplanerainochingendagvardenandralik. Känsligt Ämnetvarkänsligtförpersonal,föräldrarochbarnenligtinformanterna.Påavdelningarnaupplevde deattpatienternasällanberättaröppetkringeventuellaproblemmedbarnenochattdeiblandkan undvikaattprataomämnetviddirektfråga.Detärmöjligtattdetkanberopåattpatienternaär oroligaförattbarnentasifråndemellerpåattdetärjobbigtatttänkapåattmankanskevariten dåligförälder. "Alltså,attsägaattnågonärendåligförälderdet"får"manjusomintegöra." "Inteskuldbeläggaförattbarnärjulojalaochdomkommerjuinteattskvallra,såmanmåsteha fingertoppskänslaochvaraväldigtlyhörd". Attgöraenanmälantillsocialtjänstenombarnsommisstänksfaraillakundeiblandkännasjobbigt förpersonalen.Mångatyckteattdethadevaritsvårtattsamarbetamedsocialtjänstenpga sekretessen. Personligaförutsättningar Allainformanteruttryckteattpersonligaförutsättningarspelariniarbetetmedbarnperspektivet. Åldernspeladeocksåinochkön.Detvarlättareförpersonalimedelåldern,ochspecielltkvinnor, somsjälvakanskeharbarnochharstorinblickiämnet. "Jagärjumammasjälvsåmanblirjulitesådär"hurharbarnendet"?" Angeläget Nästanallainformanteransågattämnetvarviktigtochengagerande.Desågpositivtpåattbörja jobbamedämnetochtyckteattdetbehövsmerinsatserförbarntillföräldrarmedpsykisksjukdom. "Jagtrorpåattfångauppdettidigt" "Intentionenärfantastisktochdetbehövsverkligenpåkliniken." ”Detskafinnaspersonersomharetthuvudansvar,fördetärjuenjätteviktigtgrej" Huruppmärksammadesbarnperspektivetpåavdelningar? Våren2014 Totalt26protokolllämnadesinfråndetreavdelningarnaiSkellefteå:tvåallmänpsykiatriska akutavdelningar(PA)+enberoendeavdelning(BA)undervårterminen2014.Denenaavde psykiatriskaavdelningarnavarmedbaranågraveckor.Detuppskattadeantaletinlagdaföräldrar underdentidenär68,senedan*.Detbetyderattmanharuppmärksammatbarnperspektivetmed 33 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa 38%avföräldrarna.Siffranskullehavarithögreomdentredjeavdelningenhadevaritmedfrån början,iallafallöver40%.Dettaärdelvisgissningmenändåsannoliktensiffrasomärnära verkligheten. *Underenåttaveckorsperiodapril/maj2014blev27föräldrarmedminderårigabarninlagda(16 mödrar,11fäder,11avdessa27blevinlagdapåBA).27/8=3,4föräldrar/vecka.Helaperiodenvar 20veckor.20X3,4=68.Såledesäruppskattningenatt68föräldrartillminderårigabarnblev inlagdaunderden20veckorlångaperiodendåprotokollfördes.Totalthadekliniken159 inläggningarunderdentiden,dvs.17%hademinderårigabarn. Sammanställningfrånprotokollen - Avde26patienternavar16kvinnor,10män. - AvBA:s13patientervartvåinlagdapåLPT,åttamän,femkvinnor. - AvPA:s13patientervartvåinlagdapåLPT,11kvinnor,tvåmän. - GenomsnittligvårdtidvarpåBA5,5ochpåPA13,2dygn,närsammanlagttremycket långavårdtiderhartagitsbort(75,37och140dygn). - I11fallhadedeninlagdaföräldernenhelfamilj,därbarnenboddemedbådaföräldrar.I sjufallhadeförälderndeladvårdnadomsinabarn.Enförälderhadesinabarnhelatiden hossig.Itvåfallvarbarnetplacerad(familjehemochfosterfamilj).Ifemfallbodde barnenhosdenandraföräldernochdeninlagdaföräldernhadeganskalitekontaktmed barnen. - Insatsersombarnenhadevidtidenförinläggningen:itvåfamiljerhadenågotavbarnen kontaktmedBUP.Itrefallmedskolkurator.Ienfamiljannansamtalskontakt.Tolv familjerhadekontaktmedsocialtjänstenmedolikainsatser.Itvåfallstödfamiljåt barnen.Itvåfamiljervarbarnet/barnenplaceradeifosterhem.Itvåfamiljerpågick utredning.Tvåfamiljerhadekontaktmedsocialtjänstensfamiljebehandlingsgrupp.Ifyra fallhadefamiljenospecificeradkontaktmedsocialtjänsten.Vårdnadstvistpågickitvå familjer. - SexFBTblevgenomförda,fyrapåBA,tvåpåPA.Isexfallangavmanattföräldern nekade.ItrefallhadepatientenmåttfördåligtförFBT.Isjufallhannsdetintemed innanpatientenblevutskriven.IettfallskulleFBTgörasiöppenvården.Iettfallskulle BFIgörasiöppenvården.Itvåfallangavsingenanledning. - AvdesexpatienternasomgenomfördeFBTvartrekvinnorochtremän.Iettavfallen vardetenpatientmedenlångvårdtid. - Nioföräldrarfickföräldrahandboken”Hurhjälperjagmittbarn”. - Anmälantillsocialtjänstengjordesi17fall,varav12frånBeroendeavdelningen.Itvåfall varsocialtjänstenredaninkopplad. - Ifemfallblevbarnet/barnenerbjudnasamtal,ifyrafalltackadedeja.Imångafallvar barnenmycketunga,därförhademaninteerbjuditsamtal.Itrefallboddebarneteller helafamiljenpåannanort(Skellefteåharäveninlandetsomupptagningsområdeför 34 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa slutenvårdenedmycketlångaavstånd).Itvåfallhadehelafamiljensamtal.Iettavfallen genomfördessamtalenmedbarnenihemmet,tillsammansmedöppenvårdspersonal. - Ifemfallvardenandraföräldernmedisamtalombarnenssituation,iettävenmor-och farföräldrar. - Ifyrafallhademanhaftkontaktmedsocialtjänsten,utöveranmälan.Iettfallvardemed isamtalmedhelafamiljen. - Itvåfallhademanettnärasamarbetemedöppenvårdensomdeltog/leddesamtal.Iett fallefterattenföräldergjortettsuicidförsök.Inågrafallbestämdemanattfortsättning medbarnperspektivetskulleskeiöppenvården. - I21fallkändepersonalensigbekvämmedatttauppföräldraskapetochbarnens situation. - Ifyrafallbedömdepersonalenattpatientensbarnsbehovavstöd,rådochinformation intehadeblivitbeaktadtillräckligtsåsomdetmenasilagen.Itrefallvarmanosäker.I 19fallbedömdemanattbarnensbehovhadeblivitbeaktadeellerattmanintehade kunnatgöramer. Uppföljningunderhösten2014 Protokollienförkortadformsamladesigenunderenfemveckorsperiodinovember/december. Rutinernapåavdelningarnahadejusteratssåattallainlagdaföräldrarskullerapporterasvidaretill respektiveöppenvårdsenhet.Dettadåmanenligtdetidigareprotokollenmångagångerintehade hunnitmedattgenomföratex.FBTellerattföräldernmåddefördåligt. Underdennatidhadeklinikentotalt106inläggningar.Tjugoavdessahademinderårigabarn,dvs 18,9%,enliknandesiffrasomviddentidigareuppföljning(17%).Undertidenfylldepersonaleni 10styckenprotokoll,dvsihälftenavfallenuppmärksammadesföräldraskapochbarnenssituation. Uppföljningengjordesnumedpersonnummerförattmöjliggörakontrollefteråtangående uppföljningiöppenvårdenochattommöjligtseomdetfannsandrafaktorersomkundeförklara varförvissapatientersbarninteuppmärksammades. Ide10fall,därbarnperspektivetuppmärksammades,varvårdtidenisnitt19,4dygn.Ide10falldär detinteuppmärksammades,varvårdtiden3,9dygn.Såledesenmarkantskillnad.Blanddefalldär barnperspektivetinteuppmärksammades,förekomdetattbarnboddeienannandelavlandet,att manintehadenågonkontaktellervårdnadellerattbarnhadevaritfosterhemsplaceradelänge. Sammanställningfrånprotokollen 5kvinnor,5män. 6patientermedpsykiskohälsa,4medmissbruk. EnpatientvårdadesenligtLPT. 35 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Barnperspektivetuppmärksammadespåföljandesättundervårdtiden: - samtalomkontaktmedSocialtjänsten,vilketordnades - samtalombarnen,informationommetodernaFBTochBeardslees familjeintervention - kontaktmedöppenvårdensomskaordnafamiljesamtal,BFIhadegenomförtsi öppenvårdennågramånaderinnan - planeringmedöppenvårdensomskaordnakontaktpåSocialtjänstensamterbjuda FBTellerBeardsleesfamiljeintervention - samtalombarnen,bevakningtillöppenvårdeniinlandetskickades - samtalombarnet,informationomFBT - anmälantillSocialtjänsten,informationomFBT,BFIgjortstidigare,BUP-kontakt medbarnetpågick - utredningviaSocialtjänstenpågick,uppföljningviaöppenvårdenordnades, föräldrahandboken - anmälantillSocialtjänstensomtogkontaktmedpatientenochdenandraföräldern, samtalombarnen - anmälantillSocialtjänsten,informationomBFI Föräldraintervjuer Informanterna Föräldrarnasmedelåldervar37år(30-49år).Dehadesammanlagt26minderårigabarn.Barnens medelåldervar9år(0–17år).Åttaföräldrarhadepsykiatriskdiagnos,fyrahadeberoendediagnos ochtreförälderhadebådeoch.Depsykiatriskadiagnosernavar:Aspergerssyndrom,ADHD, depression,bipolärtsyndrom,schizoaffektivsjukdom,tvångssyndromochborderline personlighetsstörning.Fleraföräldrarhadefleränendiagnos.Beroendediagnosernainnefattade alkohol-,tablett-ochdrogberoende.Iettfallvarförälderninlagdp.g.a.ettsjälvmordsförsök. Vårdtidenvarieradefrånfyratill102dygn,medelvärdetvar26dygn. Fyraföräldrarhadesjukersättning,femhadeettarbeteochresterandevarsjukskrivna,arbetslösa ellervariolikaåtgärderviaArbetsförmedlingenellerFörsäkringskassan.Sexföräldrarlevdeienhel familjmedbarnenochdenandrabiologiskaföräldern.Övrigahadeolikafamiljekonstellationeroch umgängemedbarnen;treföräldrarhademycketlitetkontaktmedsitt/sinabarn. Vårdnadstvist/konfliktombarnenpågickitvåfall. Intervjuerna Detallmännaintrycketfrånintervjuernavarattföräldrarnastankarombarnenvarmycketolikaoch attsituationernaifamiljernaocksåvarmycketolika.Gemensamtfördeallraflestavardockattman upplevdedetpositivtattpersonalenfördeföräldraskapetpåtalellerinågotenstakafallupplevdes detnegativtattingasamtalombarnenhadeförts.Fleraföräldraruttryckteattmangärnahadehaft flerasamtalomföräldraskapochbarnen. 36 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Följandekategorieridentifierades:Denpraktiskatrygghetenförbarnen;Föräldraskapet;Samtalom barnenundervårdtiden;Samtalmedbarnen Denpraktiskatrygghetenförbarnen Ideallraflestafallboddebarnenmeddenandraföräldernundervårdtiden.Ingenavföräldrarnavar oroadförbarnenstrygghet,ävenomdetvarkonflikterruntbarnet.Itvåfallhadeenannanvuxen ocksåspelatenstorroll,antingenidetakutaskedetelleriomhändertagandeavbarnenundertiden. Föräldrarnabetonadeviktenavattbarnensdagligarutinerfortsatteattfungera.Deflestatyckteatt alltdetpraktiskaruntbarnenvarvälordnat. Föräldraskapet Mångaavföräldrarnaberättadeattdehadefungeratsämretideninnaninläggningen.Dehadehaft mindreork,varitfrånvarandeochtröttaochivissafallhademissbrukettagitöver.Detdåliga måendetocheninrebearbetningtogallenergi,t.ex.enförälderorkadeintekontrollerabarnets datortid.Enannanförälderhadevaritoroligförattnågotskullehändanärhanvarmedbarnetsjälv ochintevarnykter.Flerahadeskuldkänslorgentemotbarnenp.g.a.dehadefungeratsämre.Några informantersadeattdeladeinsigförbarnensskull,förattdeinteskullebehövasesinförälderatt mådåligt.Attförsökadöljasittmåendeförbarnenellerattintedrickaibarnetsnärvarovarockså exempelpåföräldrarnasstrategierförattbesparasinabarndetegnadåligamåendet. Saknadenefterbarnenvarpåtagligförmångaföräldrarundervårdtiden,ävenenkänslaavatt förloratidochtappamarksomförälderkundefinnasdär.Flerainformanterhöllentätkontaktmed sinabarn:manhälsadepåhemmasjälvpåpermissioner;inågrafallkombarnenochbesökte föräldernpåavdelningenochmanhöllkontaktviatelefonochsms.Någonenstakaförälderhade ingenkontaktmedsinabarnundervårdtiden. Samtalombarnenundervårdtiden Informanternahadevarierandeerfarenheteromhuravdelningspersonalenfördeföräldraskapetoch barnenpåtal.Ideallraflestafallhadepersonalenfrågatpatientenhadebarnochhaftettkortare samtalomdem.Deflestaupplevdedetpositivt,fleraönskadeattdethadevaritmerfokuspådet. ”Önskarattfamiljenblirmerinvolveradivården,attdetliksombarainteriktasinpåmigsompatient.” Enannanföräldersade:”Det(mersamtalombarnen)hadekunnatdämpaoron,kanskepåskyndat tillfrisknandet.”Någraansågattdehadefåttettmycketgottstödisittföräldraskap,någrahadesjälv fåtttainitiativtillattprataombarnen.Ytterligareansågenförälderattföräldraskapetinteär vårdpersonalensangelägenhetochattdethadekäntsivissmånkränkandeattdethadeförtspåtal, menattfaktavarbraattfå.Detfannsävenönskemålomattpersonalskullepratamedbarnetutan föräldern,såattbarnetskullekunnaöppnasig,attbarnetskullefåinformationomförälderns sjukdomochattmissbrukärensjukdom.Föreninformanthadedetvaritnegativtattpersonalen somtoguppbarnenvarung. Barnethadevaritmedisamtaliettfallochiytterligareiettfallhadeföräldernfåttetterbjudande omsamtalmedbarn.Någrasamtalenligtmetoden”Förabarnenpåtal”hadeintegenomförts.Iett parfallhadeföräldernfåttinformationomdennametod.Informationomskyddsfaktorerförbarnen 37 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa hadeintegetts.Någraavföräldrarhadehaftenheldelsamtalombarneniöppenvården,Beardslees familjeinterventionhadeerbjudits,planeratsförellergenomförts.Dessaföräldrarvarnöjdaöverdet stöddefåttochhadeföravsiktattfortsättasamtalombarnenmedsinöppenvårdskontakt. Samarbetemellanavdelningochöppenvårdenundervårdtidenskeddeitvåfall. AnmälantillSocialtjänstenombarnsomfalillagjordesitrefall,ietttogföräldernillavidsig.Flera familjerhadekontaktmedSocialtjänstenochutredningarombarnenhadegjortstidigare.Några föräldrarvarpositivaochnöjdamedsinkontaktmedSocialtjänstenochtyckteattdetvarbraatt vårdpersonalgöranmälan.Ettparinformanterhadevaritliteoroligaförenanmälan. Samtalmedbarnen Någraföräldrarhadesjälvaberättattillbarnenominläggningochorsakentillden.Iflerafallhade denandraförälderngjortdet,dåinläggningenhadeskettakutellerföräldernsjälvhademåttför dåligt.Vadmanhadesagttillbarnenvarieradeutifrånbarnensålderochföräldernsinställningtill huröppetmanskaberättatillbarnenomsjukdomen.”Devetattdetinteärblindtarm.”Mångabarn, specielltdeyngre,hadeupprepadegångerfrågatvardeninlagdaföräldernvarochuttrycktsaknad. Manberättadetillbarnenattföräldernvarpåsjukhuset,varsjuk,trött,skullefåmedicin,attdetvar försömnensskull,”attpappaärhosdoktornhelatiden”.Enförälderhadeberättatatthonvar tvungenattbliinlagdförattsedankunnavaraenbraförälderigen,närbarnenhadevaritledsnaför inläggningen. Någraföräldraroroadesigförhurbarnenskullereageranärdeskullefåvetaomföräldernssjukdom ellerdiagnos.Endeltänkteattdetskullevaraenklarenärbarnenblevliteäldre,endeltänkte tvärtom.Tankaromattbesparabarnenochinteberättasåmycketfannshosflerainformanter.Det kändessvårtattförklarasjukdomen:”detstårstillihuvudet,hurskamansäga?”Därförvilleendelfå hjälpavpersonalattförklara.Någrahadepratatenheldelmedsittbarn. Fleraföräldrarhadesettattbarnenhadepåverkatsavderasmåendeochreageratpådetsistatiden innaninläggningen.Idefallenvarföräldrarnaoroligaförsinabarn.Barnenhadet.ex.varitoroliga förattföräldernskullegörasigilla.Ävenettlitethadereagerat:”Honharhaftlitesvårtattriktigt knytaantillmig,honharjuinteriktigtvågatvarasigsjälvheller.”Närföräldrarhadelegatmycket, kundebarnenhafrågatomföräldernvarledsenellerhadeont. 38 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Diskussion Sammantagetvisaderesultatenattimplementeringavbarnperspektivetpåpsykiatriskaavdelningar ärenlångsamprocess.Flerafaktorerbidrar:tidsbristförpersonalen,kortavårdtider,bristpå rutinerochstrukturochtillenvissdelattityderhospersonalen.Medvetenhetombarnperspektivet hospersonalenochettganskagottstödfrånchefernafinns.UtbildningiFBTochbarnperspektivoch handledninggereffektnärdengestillenmotiveradpersonalgrupp:andelenavfalldärman uppmärksammadebarnenssituationvidföräldernsinläggningökade.FBTsommetodblevinte tillämpadisåmångafall.Deflestaföräldrarsomnyligenvaritinlagdauppfattarintefråganom barnenochföräldraskapetsomkänsligutanfleraföräldrarhadegärnapratatmeromdetmed avdelningspersonalen.Attutvecklarutinerförettsamarbetemedöppenvårdenärmycketviktigt. Videnkortvårdtidhinnsintesamtalenombarnenmedochuppföljningviaöppenvårdenbehövs. Öppenvårdspersonalenskompetensverkarocksåbehövasombarnenskavaramedisamtalunder vårdtiden. UtbildningiFBTochbarnperspektivet.TrotsattutbildningeniUmeåintegavsåmycketresultati faktisktarbete,såharändåentankeväckts,bl.a.barnombudpåavdelningenblevutsedda.Enligt personal- enkätenblevdetenlitenförbättringiattityderochkunskaper.Enligtpersonalintervjuerna varutbildningenintetillräcklig,närdengavstillenhelpersonalgrupp.Personalenkändesig fortfarandeosäkerinföruppgiften.Detyckteattuppgiftenärviktigmensvårochkänslig,allavar intebereddaattarbetamedbarnperspektivet.Manbetonadeävenviktenavpersonliga förutsättningarförattkunnatauppbarnenmedpatienterna,t.ex.mångaansågattpersonalsomvar föräldrarsjälvaellerliteäldrevarmerlämpadeföruppgiften.Detverkarvaramereffektivtatt utbilda”eldsjälarna”tillenbörjan,föriSkellefteåhararbetetkommitigång.Idengruppenvisade enkätstudienenstatistisksäkerställdeffektipersonalenskunskapiattprataombarnenmed föräldern.Mångaavdefaktorersompersonalentoguppsometthinderellerfrämjandefaktorer stämdevälöverensmedtidigareforskning,ävenomdenmestberöröppenvårdspersonalens erfarenheter(1,2). Föräldraintervjuer.Iintervjuernamedföräldrarframkomattfråganombarnenochföräldraskapet inteärsåkänsligfördeflesta,trotsattvissoroförSocialtjänstensinblandningfanns.Åandrasidan flerahadehaftellerhadeenpågåendekontaktmedSocialtjänsten.Fleraföräldrarhadegärnapratat merombarnenssituation.Vidföräldernsinläggningärdetföräldernsjälvellerdenandraföräldern somberättarförbarnenominläggningen.Pånågotsätthadedeallraflestaföräldrarpratatomsin sjukdommedbarnen,vilketstämmeröverensmedentidigaresvenskstudie(3).Vadmansäger berormycketpåbarnensålderochföräldernsinställningtillhuröppenmankanvaragentemot barnen.Fleraföräldrartänkerattdevillbesparasinabarnsittdåligamåendeochdehadeförsökt döljadetförbarnen.Dockhademångaföräldrarsettattbarnenhadepåverkatsavderasmåendeoch oroförbarnenfannshosföräldrarna. 39 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Tidsbristen.Vårdtideräroftakortaochbelastningenpåavdelningarnahög.Därförhannmaninte göraFBTiendelfalldärföräldernhadetackatja.Dettalarförattdetbordefinnasåtminstone5-6 personersomjobbarmedbarnperspektivetpåenavdelning.Därförärocksåsamarbetetmed öppenvårdviktigt.Uppföljningenunderhöstenbekräftadeattvårdtidenslängdharbetydelse, skillnadenvarstormellangruppernauppmärksammade/icke-uppmärksammade.Tidsbristenöver huvudtagetpåpekadessometthinderbådeiintervjuerna,personalenkätenochprotokollen.Om belastningenärhög,dåfallerbarnperspektivetlättbort,vilkettordetydapåattdetfortfarandeärett lågprioriteratområde. FBTpåavdelningar.Vidförstauppföljningavbarnperspektivetpåavdelningarblevbarnens situationuppmärksammatica40%avfallen.Vidhöstensuppföljningblevandelenhögre,50%.FBT blevgenomfördisexav26fallundervåren.UnderhöstenrapporteradesingaFBTmenmanhade uppmärksammatbarnenssituationsåattuppföljningskulleske. Detkanifrågasättasomnågonmetodfungerarsomenrutinpåenakutavdelning,situationernaärså olika.SamtidigtgerutbildningiFBTkunskapomhurbarnperspektivetkanbeaktasochhurman prataromdetmedföräldern.Kunskapomhurmanpratarmedföräldernvarjudetendaav områdenasomhadeförbättratssignifikantefterutbildningen,dådengavstillenmotiverad personalgrupp. AndelenorosanmälningartillSocialtjänstenäranmärkningsvärdhög,framföralltfrån Beroendeavdelningen.Vitolkardetsompositivt.Trotsanmälningarnakändesigpersonalenbekväm medsamtalen,vilketantyderpåattmanharfåttentrygghetihurmanpratarombarnen.Många familjerharredanenkontaktmedSocialtjänstenochdenkontaktenäroftapositivenligtföräldrar. Oroförenanmälanfinnshosendelföräldrar. Samtalmedbarnenpåavdelningarärsällsyntaochdetverkarintegåsålättattpåverka.Enligt höstensuppföljninggenomfördesingasådana.Sannoliktkrävssamarbetemedöppenvårdenföratt detskablimöjligt.Samarbetemedöppenvårdenbetonadesävenipersonalintervjuerna.Ändå förefallerdetsvårtattfåettsådanttillståndundervårdtidenmeräniundantagsfalldåsituationen ärriktigtallvarlig,t.ex.videnförälderssjälvmordsförsök. Referenser 1. Korhonen T, Vehviläinen-Julkunen K & Pietilä AM (2010). Do nurses support the patient in his or her role as a parent in adult psychiatry? A survey of mental health nurses in Finland. Archives of Psychiatric Nursing, 24(3):155-67. 2. Maybery D & Reupert A (2009). Parental mental illness: a review of barriers and issues for working with families and children. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 16(9):784-91. 3. Östman M & Eidevall L (2005). Illuminating patients with children up to 18 years of age, a 1-day inventory study in a psychiatric service. Nordic Journal of Psychiatry, 59(5):388-92. 40 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Sammanfattningavprojektetsresultatochslut satser Uppnåddesprojektetsmålsättningar? Sammantagetnåddesprojektetsförstasyfte,attbreddautbudetavmetoder.Utbildningi Barnkraftgenomfördesochenföräldra-ochbarngruppharocksågenomförts.Manhållerpå attrekryteraförnyagruppertillkommandehöst.Socialtjänstenvillfortsättaattarbeta enligtmetodenisamarbetemedpsykiatrin,vilketstärkersamverkanmellanoss.Familjerna varnöjdamedBK.BådepsykiatrinsochSocialtjänstenspersonaltrivdesmedattarbetamed gruppen.MankankonstateraattimplementeringenavmetodenBarnkraftärigång. Rekryteringentillgruppernavartrögibörjan,vilketocksåmedfördeattantaletdeltagarei forskningsprojektetblevförlågtförattkunnajämförametodenmedBeardslees familjeintervention.Såledesnåddesintesyftetattkunnajämförametoderna.Problemetmed rekryteringenibörjanärgemensammedandraorterdärdetharutbildatsiBK. AntaletfamiljertillBeardsleesfamiljeinterventionblevocksåoväntatlågt,vilketvisarpå svårigheterirekryteringävenidendelen.Därhandladesvårigheternaomattfåmed familjernatillforskningen,interventionerpågårpåpsykiatriskaklinikernaiVästerbotten.Vi fickintehellertillettsystemsåattvikundesehurmångaföräldrarsomerbjödsmen tackadenejtillBFI.Dettavarettursprungligtmål. DetvisadesigattmetodenFörabarnenpåtalpåpsykiatriskaavdelningarinteärtillämpbar somenrutin,detvarfåinterventionersomgenomfördes.Däremotgenomfördessamtalom barnenmedföräldrarochiblandvarävenandrapersonermed.AnmälantillSocialtjänsten gjordesofta.Ingaföräldrarkunderekryterastillforskningen.Syftetattjämföraallatre metodernåddesdärmedinte. Nyarutinerhardockinförtspåavdelningarförattpatientersbarnssituationskabli uppmärksammadochvikundeseförbättringarunderprojektetsgång-andelenföräldrar varsbarnuppmärksammadesökade.Utbildningibarnperspektivettillmotiverad avdelningspersonalserutatthaeffekt,tillsammansmeduppföljningochhandledning. Tidsbristochkortavårdtiderärtydligahinderiarbetet.Ettviktigtutvecklingsområdeäratt oftaremötabarnenunderföräldernsvårdtid –detskersällanidag.Viantarattbehovav samtalmedbarnenoftarefinnsänidefåfalldärsamtalnugenomförs.Sannoliktbehövs samarbetemedöppenvårdenförattsamtalenmedbarnenskablivanligare;idefallbarnen hadevaritmed,hadeävenpersonalfrånöppenvårdendeltagit. Utöverdeplaneradestudiernagenomfördeviytterligaretvåintervjustudierförattfåveta meromsvårigheternaiimplementeringenavbarnperspektivetinomslutenvården,när tillämpningavmetodenFBTintekomigångsomväntat.Personalintervjuernavisadeatt arbetamedbarnperspektivetupplevsviktigtmensvårtochkänsligt.Tidsbristenoch 41 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa arbetsbelastningenkomtydligtframsomförsvårandefaktorer,liksombristpåstrukturoch rutiner.Manupplevdeattmandatattarbetamedbarnperspektivetfinnsfrånledningenssida ommanvill,mendetärinteetttydligtprioriteratområde.Föräldraintervjuernaresulterade delvisienannorlundabild:föräldrarnatycktemedfåundantagattdetärbraattpersonalen taruppbarnenssituationochhadegärnahaftflersådanasamtal.Dettabordeuppmuntra personalentillattvågafrågaochprataombarnenännuoftare. Kanvisvarapåfrågeställningarna? 1.Förändradesrisk-ochskyddsfaktorerförbarnen?Medenkäternakundeviintefånga någrastörreförändringaridessanärdetgällerskola,kompisar,intressenochhur barnenhållersinförälderunderuppsikt,ejhellerihuroftamanpratarinomfamiljenom föräldernssjukdomochomandraviktigaområdenibarnensliv.Enligtintervjuernamed föräldrarochbarniBKblevsamtalsklimatetifamiljernaöppnareefterBK.I föräldraenkätenskattadeföräldrarnaattdethadeblivitlättareattprataomsjukdomen medbarnen,vilketocksåvarstatistisktsignifikantförBFI.Vikundeintejämföra metodernastatistiskt,detgälleriallafrågeställningar. 2.Förändradesbarnenspsykiskamående? VisågsmåpositivaförändringariSDQoch Livsstegen,dockvardessaejstatistisktsäkerställda.Bl.a.minskadedeemotionella problemenochbarnensskattningavsinkommandelivssituationomettårblevhögre. FöräldrarnauppgavifeedbackdelenavföräldraenkätenattBFIochBKhadevaritpositiv förbarnen.IintervjuermedBK-föräldrarberättadedeattbarnenmåddebättre,var gladareochöppnare. 3.Påverkadesfamiljeklimatochföräldrarsupplevelseavskuldochskamförknippademed denpsykiskaohälsaniförhållandetillbarnenochföräldraskapet?Iföräldrarnasskattning avfamiljeklimatsågssmåförändringartilldetbättre.Minskatkaosifamiljeklimatet enligtpatientföräldrarochföräldrarnasoroförbarnenefterBFIvarstatistiskt säkerställdaförändringar.Skuld-ochskamkänslorminskade,menejstatistiskt säkerställt. 4.Hurfungeradeetablerandetavdetremetodernaideberördaverksamheterna?Hurupplevdesde tremetodernaavbarn,föräldrarochpersonal?ImplementeringavBKisamverkanmellan psykiatrinochSocialtjänstenärigång,trotsrekryteringssvårigheterna.Barn,föräldraroch personaltrivdesmedmetodenenligterfarenheternahittills.BFItogsvälemotavfamiljerna.Att etableraFBTsomenrutinmetodpåpsykiatriskaavdelningarlyckadesinteidettaprojekt. 5.VilkentypavandrasamtalelleråtgärderförutomFBTbehövdesföratttillgodosebarnensbehov avstöd,rådochinformationnärenförälderärinlagdp.g.a.psykiskohälsa?Vargodseunder stycketFörabarnenpåtalovan. Någraslutsatser MetodernaBarnkraftochBeardsleesfamiljeinterventionblevvälmottagnaavfamiljerna. Metodernatordevarasäkrapåsåsättattdeinteorsakadenegativaeffekterförbarneneller 42 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa föräldrarna.Tvärtomsågssmå,positivaeffekteribarnenspsykiskamåendeochlivskvalitet. ImplementeringavbarnperspektivochFörabarnenpåtalpåpsykiatriskaavdelningarvisadesig varaentidskrävandeprocess.Utbildning,rutinerochstrukturerbehövsförattdetskafungera. Det förefallervaramesteffektivtattstartaarbetetgenomattutbildaochhandledadesomär motiveradeochredoatttasiganuppgiftenattprataompatientersbarnochföräldraskap.De allraflestaföräldrarvillprataomsinabarnssituation. 43 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Bilagor 1. Artikel–intervjustudie”Attförstärkabarnperspektivetpåenvuxenpsykiatrisk avdelning- angeläget,mensvårt -GustafKejving(pdf) 2. "IntervjustudieomBarnkraft:Barnochföräldrarberättar."–BittaSöderblom 3. Enkäter - Föräldraenkät - Risk-ochskyddsfaktorer förbarnen - SDQ,föräldraversionen - Familjeklimat - Livsstegen - BarnensfeedbackefterBarnkraft - Protokollförföräldrarislutenvård 44 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Bilaga1 45 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa 46 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa 47 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa 48 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa 49 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa 50 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa 51 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa 52 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa 53 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Bilaga2 Intervjustudie om Barnkraft: Barn och föräldrar berättar - Bitta Söderblom 54 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Innehållsförteckning 1. Inledning med problemformulering och syfte...................................................................... 56 2. Teoretisk bakgrund............................................................................................................... 56 2.1 Hörnstenar i ett preventivt tänkande............................................................................... 57 3. Tidigare forskning om förebyggande metoder för barn till föräldrar med psykisk ohälsa .. 59 3.1 Forskning om familjevisa metoder................................................................................. 59 3.2 Forskning om stödgruppsmetoder .................................................................................. 61 4. Barnkraft stödgruppsmetoden .............................................................................................. 62 5. Metod ................................................................................................................................... 64 6. Resultat................................................................................................................................. 66 7. Diskussion och slutsatser ..................................................................................................... 73 Litteratur................................................................................................................................... 79 Bilagor...................................................................................................................................... 83 55 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa 1. Inledning med problemformulering och syfte Solantaus och Paavonen (2009) konstaterar att föräldrars psykiska ohälsa utgör en av de mest centrala orsakerna till barns och ungas psykiska problem. Barn till föräldrar med depression eller annan psykisk belastning utgör en högriskgrupp med hänseende på psykiatrisk och annan medicinsk problematik. Problemen och belastningarna börjar tidigt i barnens liv och tenderar att fortgå upp i vuxen ålder (Weissman & al. 2005; 2006). Det finns forskning som tyder på att upptill 40 % av barn till föräldrar med depression själva insjuknar i en diagnostiserbar sjukdom före 20 års ålder samt att upptill 60 % av har insjuknat före åldern 25 år (Beardslee, Versage & Gladstone, 1998). Forskning kring utsatta barn och deras uppväxt och utveckling har identifierat ett flertal faktorer som hänger samman med utvecklingen av psykiskt illamående, så kallade risk- och skyddsfaktorer. Dessa faktorer kan antingen öka eller minska risken för utvecklingen av problem eller sjukdom. (National Research Council and Institute of Medicine, 2009, 15-16). Genom kunskapen om risk- och skyddsfaktorer har en mångfald av preventivt orienterade metoder för barn och familjer i utsatta situationer utvecklats och vissa av metoderna har man också forskat på i anslutning till effekt. Siegenthaler, Munder & Egger (2012) har genom sin övergripande forskning om preventivt orienterade metoder visat att det är möjligt att förebygga psykisk ohälsa hos barn till insjuknade föräldrar och att det sålunda är möjligt att förhindra att belastningar går från generation till generation. Att erbjuda utsatta familjer effektfulla insatser tidigt kan även på lång sikt minska kostsam psykiatrisk behandling för barn och ungdomar. Enligt Bool, Van der Zanden och Smith (2007) söker denna grupp av barn sannolikt hjälp hos barn- och ungdomspsykiatrin fem gånger mer under sin uppväxt än barn till föräldrar utan dessa problem (citerad i Van Santvoor, 2013, 6-7). Effektiva förebyggande metoder som erbjuds systematiskt till föräldrar med belastningar kan leda till betydande besparingar i framtiden. Idag finns en mångfald av olika preventivt orienterade metoder i användning, metoder som utvecklats för barnfamiljer där en förälder är belastad med t ex psykisk ohälsa, beroendeproblematik eller somatisk sjukdom. En del av metoderna är avsedda för enskilda familjer, med en typ av familjeinterventioner och metoder, andra är avsedda för flera familjer samtidigt, med en annan typ av stödgruppsinterventioner och metoder. Barnkraft, en stödgruppsmetod som utvecklats i Finland under början av 2000- talet, har under senaste år väckt intresse i Sverige. Metoden riktar sig till föräldrar som insjuknat i depression eller bipolär sjukdom och där det i familjen finns barn i skolålder. Syftet med denna forskning har varit att skapa en fördjupad förståelse för 1) vad ett deltagande i metoden Barnkraft egentligen innebär för deltagande barn och föräldrar 2) upplevda effekter på deltagande. För ändamålet lämpar sig sålunda en kvalitativ insats bäst. Forskningen bygger på sammanlagt nio individuellt genomförda temaintervjuer. I denna rapport avser stödgrupp en gruppintervention som leds av en för verksamheten utbildad gruppledare (jfr självhjälpsgrupp). 2. Teoretisk bakgrund En lång tradition av forskning kring risk- och skyddsfaktorer och om vad som skapar resiliens har genererat i en värdefull kunskap för ett preventivt tänkesätt. Effektiv prevention av en viss belastning syftar till att man minskar riskfaktorers negativa påverkan parallellt med att man stärker skyddande faktorers positiva påverkan på barnets utveckling (Gladstone, Beardslee & O´Connor, 2011). Resiliens i sin tur innebär en god utveckling, svårigheter till trots, (Luthar, 2006) och sammanhänger med begreppen 56 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa risk- och skyddsfaktorer. I följande avsitt kommer de teoretiska hörnstenarna att utforskas närmare. 2.1 Hörnstenar i ett preventivt tänkande Om risk- och skyddande faktorer Riskfaktorer kan definieras som egenskaper eller omständigheter som föregår och förutspår svårigheter eller problem. Riskfaktorer kan identifieras på en mängd olika nivåer: individ-, familje-, samhälls- och kulturell nivå. (Kraemer, Kazdin & al, 1997). Forskarna skiljer mellan riskfaktorer som kan ändras över tid (ekonomisk utsatthet) och sådana som ej omformas (t ex kön). Riskfaktorer är faktorer i barnets uppväxt- och utvecklingsmiljö som påverkar barnet och dess vardag under en längre tid och som försvårar en gynnsam utveckling. Man kan härtill skilja mellan specifika och ospecifika riskfaktorer i anslutning till utvecklingen av en problematik. Specifika riskfaktorer för depression hos barn och unga utgörs av t ex låg självkänsla, negativ attribution, bristande socialt stöd, ineffektiv coping etc. Härutöver finns det ospecifika riskfaktorer vilka kan associeras till en ökad risk för en rad av olika sjukdomar, även depression. Till dessa ospecifika riskfaktorer räknar man fattigdom, upplevelse/bevittnande av våld, social isolering, misshandel och vanvård av barn, och separation och splittring av familjen. (Beardslee, Martin & Gladstone, 2012) Skyddande faktorer kan definieras som egenskaper på individ-, familje- eller samhällsnivå som associeras med lägre sannolikhet för problem eller svårigheter (National Research Council/Institute of Medicine, 2009, 16, 82). Faktorer som t ex förståelse av sin och familjens situation, god kommunikation och bekräftande samspel inom familjen, engagemang i skolarbete, fritid med givande aktivitet, goda vänner och ett nätverk av stödjande vuxna kan på ett betydelsefullt sätt minska den negativa inverkan som en förälders psykiska ohälsa kan få för barnet (Beardslee & Podorefsky, 1988). Härutöver har copingförmåga och förmåga till emotionell självreglering visat sig utgöra betydelsefulla skyddande faktorer (Beardslee, Martin & Gladstone, 2012). Kort kan konstateras att skyddande faktorer förknippas med en lägre sannolikhet för problem och negativa konsekvenser medan riskfaktorer, i sin tur, ökar sannolikheten för negativa följder. Riskfaktorer tenderar att korrelera positivt med varandra och negativt med skyddande faktorer. Detta innebär sålunda att om det finns en uppsjö av riskfaktorer i ett barns tillvaro så är det sannolikt att det finns knappt med skyddande faktorer. En ytterligare aspekt att beakta angående risk- och skyddande faktorer är deras kumulativa karakteristika (National Research Council/Institute of Medicine, 2009, 16, 83-91.) Sameroff, Gutman och Peck (2003) bland mången annan, har funnit att en riskfaktor allena inte har ett starkt samband med ett barns (problem-)utveckling men en ackumulering av riskfaktorer starkt förutspår en mångfald av problem (citerad i National Research Council /Institute of Medicine, 2009, 86-87). Sammanfattningsvis kan man konstatera att risk- och skyddande faktorer finns i många olika former och på olika nivåer, de har ett samband och de påverkar barnets utvecklingsprocess, på gott och ont. Barns utveckling påverkas sålunda med stor sannolikhet negativt då flera riskfaktorer samtidigt belastar vardagen. Man kan även tänka sig att barnets utveckling sannolikt påverkas positivt då fler skyddsfaktorer samtidigt stödjer upp barnets vardag. Trots att närvaro av riskfaktorer signalerar en ökad sannolikhet för svårigheter har det visat sig att ingalunda alla de barn och unga som möter svårigheter utvecklar emotionella eller beteendemässiga problem, ej heller sjukdom. En stor del av barnen växer upp till välfungerande barn och unga vuxna (Beardslee, 2002). Weissman och kolleger (2006) fastslår i sin långtidsstudie att 20 % av barnen till 57 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa föräldrar med depression inte själva utvecklar mentala problem i vuxenlivet. De uppvisar en förmåga att återhämta sig från tunga upplevelser, de växer och utvecklas väl trots svårigheter under uppväxten. De är resilienta. Om resiliens Resiliens främjas av skyddande faktorer och hämmas av riskfaktorer. Resiliens är inte ett statiskt tillstånd utan utvecklas i en ständig process, i interaktionen mellan individen och miljön (Luthar, 2006; Rutter, 1999). På basen av ett flertal preventionsforskare och deras tankegångar definierar Luthar, Cicchetti och Becker (2000) resiliens på följande vis: ”Resiliens hänför till en dynamisk process som omfattar positiv anpassning i en kontext av betydande motgångar. Implicit i detta begrepp ingår två viktiga förutsättningar: (1) exponering för betydande hot eller svåra motgångar; och (2) en positiv anpassning trots stora belastningar på utvecklingsprocessen.” Barn reagerar väldigt olika på utmaningar och svårigheter. En del barn som växer upp i en belastad miljö utvecklar tidigt olika emotionella och beteendemässiga problem. Andra barn kan förefalla att klara av sin problembelastade tillvaro väl men utvecklar dessvärre problem senare i livet. Det finns även barn som fortsätter att utvecklas och må väl trots en stressfull tillvaro. (Rutter & Rutter, 1993.) De är resilienta, de visar en förmåga att återhämta sig eller att anpassa sig till svåra upplevelser eller stressfulla händelser. Luthar et al. (2000) lyfter fram det faktum att barns positiva anpassningsförmåga till utmanande och stressfulla livssituationer varierar som följd av två faktorer: 1) riskfaktorernas antal och beskaffenhet samt 2) de skyddande faktorernas förutsättningar att erbjuda ”ett försvar” mot de negativa upplevelserna. Walsh (2003; 2006) för på ett intressant sätt in begreppet resiliens i familjesammanhanget. Hon betonar vikten av att se familjen och dess inneboende processer av samspel och samvaro som en möjlighet till att främja resiliens och välbefinnande för en var i familjen. Hon urskiljer tre sinsemellan samverkande processer i sitt perspektiv på familjens resiliens: (1) familjens trossystem och förhållningssätt till skeenden, (2) familjens organisations-mönster och (3) familjens sätt att kommunicera. Familjens resiliens, förmåga att återhämta sig, är optimerad då skyddande faktorer kan tillvaratas och stärkas inom alla dessa processer. Resiliens kan främjas genom samarbete, ömsesidigt stöd och familjens åtagande att gemensamt tackla kriser. Sammanfattningsvis kan man sålunda konstatera att syftet med många interventioner riktad till olika utsatta grupper, t ex familjer, i vilken föräldern insjuknat i en psykisk sjukdom, är bland annat att hjälpa familjer att bättre kunna hantera de stressfulla situationerna som uppstår i vardagen som följd av belastningar antingen på individ- eller familjenivå. Om prevention Prevention kan kort definieras som insatser eller interventioner som äger rum före uppkomsten av problem eller insjuknande och som syftar till att förhindra eller minska risker för insjuknandet i en specifik sjukdom (National Research Council/Institute of Medicine, 2009, 36). Enligt IOM (1994, 22-26) kan man särskilja mellan tre olika preventionsstrategier och –nivåer; universal, selektiv och indikerad prevention. Universala interventioner är riktade till hela populationer utan urskiljning. Selektiva interventioner, i sin tur, är riktade till grupper eller individer som bär på en förhöjd risk för att utveckla svårigheter eller för att insjukna. De 58 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa indikerade interventionerna riktar sig till individer med begynnande symptomutveckling eller beteenden som tyder på utveckling mot ett insjuknande men ännu inte kan diagnostiseras. Rutter (1987) lyfter på ett tilltalande sätt fram fyra sätt på vilka riskfaktorers negativa effekter kan motverkas i preventionens syfte: 1) att minska effekten av riskfaktorer eller utsattheten för riskbelastning (kognitiv eller reell), 2) att minska negativa kedjereaktioner dvs. att en risk leder till enföljande risk etc. 3) att bygga upp och stärka självkänsla och handlingskraft, liksom även skyddande faktorer 4) att tillvarata de möjligheter vändpunkter (turning points) öppnar upp för. Alla dessa processer kan fokuseras i förebyggande interventioner. Sammanfattningsvis kan man konstatera att förebyggande interventioner – även Barnkraft - syftar till att stärka förutsättningar för barnets och familjens resiliens. Målet är att minska antalet riskfaktorer och motverka deras negativa effekter på familjens vardag. Parallellt med detta är syftet att stärka förekomsten av skyddande faktorer. Den forskning om metoder som nedan presenteras fokuserar på metoder som utgör selektiv eller induktiv prevention. 3. Tidigare forskning om förebyggande metoder för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Kunskap om riskfaktorer och skyddande faktorer och förståelsen av de processer som främjar barn och ungas resiliens har skapat förutsättningar för ett preventivt arbete. Under de senare åren har en mångfald av metoder för barn och unga till föräldrar med affektiv sjukdom utvecklats. Metoderna är till sina teoretiska utgångspunkter och närmandesätt besläktade, de byggs upp av liknande element men avviker från varandra i struktur och genomförande. En del metoder riktar sig till individuella familjer medan andra bjuder in familjer till stödgruppsverksamheter med möjligheten att komma samman med andra som har liknande vardagliga erfarenheter (belastningen en faktor som knyter familjerna samman). Barnkraftsmetoden bär med sig närmande- och förhållningssätt från två familjevisa metoder avsedda för föräldrar med psykisk ohälsa. Den första är ”Family Talk intervention” (FTI, Beardslee med kolleger 1997, 1998, 2003, 2007) som byggs upp av 6-11 träffar med familjen i olika konstellationer och syftar till att förebygga psykisk ohälsa hos barnen genom att öka positiv interaktion inom familjen och skapa en gemensam förståelse om ohälsan inom familjen. Den andra är en metod kallad ”Föra barnen på tal – samtal” (FBT, Solantaus, 2006) som byggs upp av 2-3 samtal med föräldrar och syftar till att stärka barnens resiliens genom att aktivera skyddande faktorer i barnets vardag och öka barnets förståelse om sin situation. Under senaste år har en mångfald av forskning kring effekten av dessa familjevisa metoder genomförts. I det följande presenteras i korthet forskningsresultat om de ovan nämnda interventionerna eftersom Barnkraftsmetoden bär på liknande närmande- och förhållningssätt. Det är av intresse att förstå metodernas effekter i relation till varandra. 3.1 Forskning om familjevisa metoder I USA har Beardslee med kolleger (Beardslee & al. 2003; Beardslee & al. 2007) genomfört en randomiserad forskning av en preventivt orienterad manualbaserad psykoedukativ familjeintervention (Family talk intervention, i Sverige Beardslee familjeintervention) för föräldrar med depression eller bipolär sjukdom och deras 8-16 åriga barn som jämfördes med en manualbaserad psykoedukativ grupplektion. Den klinikerledda metoden byggs upp av 6-11 träffar med familjen i olika konstellationer (föräldrar, barn och hela familjen). Lektionsprogrammet byggs upp av två separata gruppträffar för 59 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa föräldrar. Forskarna rapporterar om resultaten i sin randomiserade effektstudie i vilken 93 familjer deltog (121 barn). Båda programmen gav långvariga, positiva effekter för familjernas sätt att hantera sjukdomsrelaterade problem i vardagen. Interventionerna visade en positiv preventiv effekt bl. a en ökad belåtenhet inom familjer, en större förståelse för sjukdomen och barnets upplevelse, bättre familjesammanhållning och kommunikation samt förändrade sjukdomsrelaterade attityder och beteenden. Forskarna rapporterar att de positiva effekterna kvarstått vid uppföljningen 2 ½ år efteråt. Vid uppföljningen 4 ½ år efter start kunde effekten av deltagandet ännu iakttas. Den klinikerledda interventionen visade betydligt större vinster dels angående förståelsen för förälderns sjukdom och för barnens upplevelser, dels angående föräldrarnas attityder och beteenden i relation till barnens upplevelser. Båda programmen hade lett till bättre familjefungerande och minskade internaliseringssymtom hos barn. Forskarna konstaterar att kortvariga, familjecentrerade preventiva interventioner kan bidra till långvariga förbättringar i barnens vardagliga tillvaro. I Sverige har Pihkala med kolleger forskat på metoden Family Talk Intervention som här har kallats Beardslee Familjeintervention. Pihkala och Johansson (2008) har i sin kvalitativt orienterade forskning utforskat depressiva föräldrars inställning till ett erbjudande om föräldrastöd och vilka faktorer som påverkat beslutet att acceptera erbjudandet av stödet. För ändamålet intervjuades tio föräldrar av vilka nio deltagit i interventionen. En orsak till deltagandet var föräldrarnas oro över barnens välbefinnande. Att börja samtala med barnen om ohälsan väckte ändå konfliktfyllda känslor hos föräldrarna, både rädsla för att initiera samtalen och längtan att få berätta. Rätt tidpunkt, känslor av skam och skuld, makens/makans intresse att delta, barnens medgivande var faktorer som var centrala att förhålla sig till inför deltagandet. I en annan forskning med kvalitativ insats rapporterar Pihkala, Sandlund och Cederström (2012a) föräldrars upplevelser av deltagandet i Beardslees familjeintervention. I studien deltog 25 föräldrar med erfarenhet av metoden. Tilltro till samtalsledarna och trygghet med metoden öppnade upp för möjligheten att börja samtala om den psykiska sjukdomen med barnen. Forskarna konstaterar att metoden skapar förutsättningar för en god allians med föräldrar vilket möjliggör samtal om föräldraskap och barnens situation. Metoden visade sig sålunda vara genomförbar och ändamålsenlig inom vuxenpsykiatrin. Pihkala, Sandlund och Cederström (2012b) har även forskat på Beardslees familjeintervention och dess innebörd för deltagande barn. Sammantaget 14 barn och föräldrar från nio familjer intervjuades. Forskarna rapporterar att deltagandet gav barnen en känsla av lättnad och avlastad oro, främst som följd av mera kunskap och öppenhet inom familjen kring förälderns sjukdom. Solantaus med kolleger (2009, 2010, 2013) har i sin randomiserade effektstudie jämfört den preventivt orienterade metoden Family Talk Intervention (FTI) med metoden Föra barnen på tal (FTB). Sammantaget medverkade 109 familjer och 145 barn. Familjerna erhöll antingen metoden FTI eller den korta FBT metoden. Solantaus et al. (2009) rapporterar om metodernas trygghet, genomförbarhet och upplevda effekter. Bägge metoder visade sig vara trygga att använda och genomförbara inom vuxenpsykiatrin. Föräldrar och barn rapporterade om en större förståelse om förälderns psykiska ohälsa inom familjen parallellt med en minskad oro. Föräldrarna upplevde sig stärkta i sitt föräldraskap och beskrev en tilltro till framtiden. Båda metoderna upplevdes positivt, FTI i något högre grad än FBT. Forskarna konstaterar att barncentrerade metoder kan genomföras inom vuxen psykiatriska enheter och uppskattas av såväl barn som föräldrar. Solantaus och kolleger (2010) redogör även om metodernas effekt på barns psykosociala symtom och prosocialt beteende. Forskarna rapporterar att deltagandet i både FTI och FBT lindrade barnens emotionella symtom och ångestkänslor och främjade prosociala beteende. FTI visade sig ha större effekt på kort tid (4 månaders uppföljning). Skillnaden mellan metoderna och deras effekt tenderade ändå att jämna ut sig över tid (10 månaders uppföljning). Punamäki et al. (2013) undersökte även metodernas effekt på 60 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa barns positiva och negativa kognitiva attributioner. I motsats till forskarnas förväntningar (hypoteser) visade det sig att FTI inte under uppföljningen (18 månader) ledde till någon attributionsförändring medan FBT gav positiv effekt för en ökning av barnens positiva, kognitiva attributioner. Denna effekt visade sig även tjäna som en mediator i relation till barnens emotionella och depressiva symtom. Interventionerna hade ej effekt på de negativa kognitiva attributionerna. Forskarna drar slutsatsen att en kortvarig preventiv metod kan stärka gynnsamma kognitiva processer hos barn till föräldrar med psykiatriska diagnoser. 3.2 Forskning om stödgruppsmetoder Riley & al. (2008) och Valdez &. al (2011) har i sitt team utvecklat en metod som de kallar Keeping Families Strong (KFS). Programmet syftar till att stödja resiliens och minska risker för barnen genom att fokusera på svårigheter som ofta uppstår i en familj då en förälder insjuknar t ex i depression: kommunikationsproblem, bristande samhörighet och socialt stöd, inkonsekvens och bristande förståelse för ohälsan och dess konsekvenser. KFS består av 10 träffar på 90 minuter med grupper för såväl föräldrar som barn (10 år och uppåt). Barn- och föräldragrupperna träffas parallellt och målet är att skapa en gemensam process mellan barn och föräldrar. I programmet ingår en familjeträff (var familj för sig) under vilken familjen gemensamt samtalar om förälderns ohälsa och familjens situation. Deltagandet har huvudsakligen upplevts ha positiv effekt. Föräldrarna beskriver t ex ett bättre mående, minskad stressbelastning, en ökad familjesamhörighet, ett bättre flyt i vardagen och minskade emotionella och beteenderelaterade problem. Barnen i sin tur berättar om en ökad copingförmåga, minskad belastning av stressfulla händelser och en ökad acceptans av den insjuknade föräldern (modern). Vid tidpunkten för gruppens avslut visade färre barn tecken på beteendeproblematik i jämförelse med mätningen före interventionens start. Trots lovande resultat konstaterar forskarna att det behövs mer forskning av programmet under mer kontrollerade villkor för att få starkare evidensbaserad kunskap om metodens förebyggande effekt. Compas et al. (2009) och Compas et al. (2011) har i sin randomiserade effektforskning undersökt en kognitivt beteendeorienterad preventiv familjegruppmetod för föräldrar med en depressionshistoria och deras barn i åldern 9-15 år. Metoden bygger på insikt om de effekter föräldrars depression får för barnen gällande, dels en stressbelastad interaktion (följd av symtomen), dels barnens reaktioner och coping i anslutning till denna interaktion. Forskning har visat att dessa processer har stor inverkan på barns emotionella svårigheter och beteendeproblem vid föräldrars depression men även att det, genom interventioner, är möjligt att förändra dessa processer. Metoden byggs upp av sammantaget 12 träffar: åtta veckovisa träffar och en långvarig månadsvis uppföljning (fyra träffar). Såväl barn som föräldrar bjuds in att delta. Målen med verksamheten är att undervisa om depression, att öka deltagarnas medvetenhet om hur stress och ohälsa påverkar familjefungerande, att lära sig känna igen stress och att hitta nya coping- och föräldraförmågor. I effektstudien jämfördes denna familjeinsats med en kontrollgrupp som erhöll ett informationsmaterial för självstudier. Effekten följdes upp under 12 månader från baseline (postintervention, 6 månader och 12 månader) dels genom standardiserade diagnostiska intervjuer, dels genom deltagande barns och föräldrars egna utsagor angående depressionssymptom och internaliserings- och externaliseringsproblem. Resultaten visar att gruppinterventionen, i jämförelse med kontrollinsatsen, leder till betydande positiva förändringar gällande internaliserings- och externaliseringsproblem samt psykiska symptom hos barnen. Forskarna förklarar att den gynnsamma effekt interventionen har på barnens problem- och symtombelastning till stor del förmedlas av barnens ökade copingförmåga och föräldrarnas stärkta positiva föräldraförmåga. En ömsesidig relation mellan barns internaliseringssymptom och 61 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa föräldraskap framkom under de första sex månader efter uppföljningen. Forskningen har visat att både barns copingförmåga och de vuxnas föräldraskap är aktivt medverkande i preventionsfrämjande processer. Garber et al. (2009) har i en randomiserad kontrollerad studie undersökt effekten av en kognitiv beteendeinriktad preventiv gruppintervention för ungdomar i riskzonen för att insjukna i depression (depression tidigare, vid tiden för deltagandet subkliniska symtom). Kontrollgruppen utgjordes av ungdomar som erhöll stöd på vanligt vis (treatment as usual). Föräldrarna till de unga var depressiva eller hade erfarenhet av att ha varit depressiva tidigare. Den förebyggande metoden byggdes upp av sammanlagt 14 träffar: åtta veckovisa träffar på 90 minuter och sex månatliga uppföljningsträffar (en/månad). I programmet lär man de unga teknik för kognitiv omstrukturering för att kunna identifiera och utmana orealistiska och negativa tankegångar liksom även nya problemlösningsstrategier. Forskarna rapporterar att ungdomarna i interventionsgruppen, i jämförelse med de unga i kontrollgruppen, under den nio månader långa uppföljningen (från baseline till 6 månader av månatlig uppföljning) har visat en betydligt lägre grad av kliniskt diagnostiserbar depression liksom även en lägre grad av självrapporterade symptom. Däremot har man inte funnit någon effekt av interventionen för ungdomar ifall föräldern hade klinisk depression vid starten (baseline). Föräldrarna var ej aktivt engagerade i interventionen. Van Santvoort et al. (2013) har genomfört en randomiserad kontrollerad studie för att bedöma effekten av en stödgruppsmetod, i jämförelse med en kontrollgrupp. Stödgruppen är avsedd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa eller missbruk. I kontrollgruppen ingick barn som väntade på sin tur att delta i stödgruppen (6 månaders väntelista). Syftet med stödgruppsinterventionen är att motverka problem hos barnen. Stödgrupperna är riktade till barn i åldern 8-12 år. Gruppen träffas sammanlagt åtta gånger veckovis, varje träff räcker 90 minuter. Föräldrarna deltar ej i processen. Barn och föräldrar i interventionsgruppen fyllde i frågeformulär vid fyra tidpunkten: före gruppstart, vid gruppens avslut dvs. 2-3 månader efter baseline, vid sex månader och 12 månader efter baseline. Barn och föräldrar i kontrollgruppen (väntelista) fyllde i frågeformulär på liknande vis med undantag från uppföljningen 12 månader efter baseline. Resultaten av forskningen visar att små positiva effekter på negativ kognition, känslan av egenvärde och sökande av stöd framkom vid tre månaders uppföljning. Dessa effekter hade försvunnit vid sex månaders uppföljning. Man fann heller ingen signifikant effekt under 12 månaders uppföljningen avseende känsla av egenvärde, på ökad interaktion mellan barnet och förälder eller på barnets emotionella problem eller beteendesvårigheter. Forskarna noterar att en förklaring kan vara att effekten låter vänta på sig (sleeper effect), en annan förklaring kan vara att även kontrollgruppen erhöll visst stöd under sin väntan på ett gruppdeltagande (intervju, 3 fritidsaktiviteter och ett hembesök). En ytterligare förklaring kan enligt forskarna vara att interventionen inte är tillräckligt intensiv för att påverka t ex känslan av egenvärde. Metoden fokuserar heller inte direkt på barnens problemutveckling. Forskarna konstaterar att det är centralt att i högre grad i processen engagera även barnens föräldrar och familj för att få ut största möjliga effekt av en preventivt orienterad stödgruppsmetod för barn. 4. Barnkraft stödgruppsmetoden Barnkraft- stödgruppsmetoden, som i Finland kallas Vertti –stödgruppen, har sin teoretiska grundval i forskning om prevention, risk- och skyddsfaktorer samt resiliens. Metoden kan klassificeras som selektiv och/eller induktiv prevention. Barnkraftsmetoden byggs upp av två inledande samtal, 10 gruppträffar och ett avslutande samtal (Inkinen & Söderblom, 2005; Söderblom & Inkinen, 2014). Metoden har utvecklats till stöd för familjer i vilka någon av föräldrarna insjuknat i en affektiv sjukdom, dvs. depression eller bipolär sjukdom och deras barn är i skolåldern, i första hand barn i åldern 7-12 år. Barnets deltagande i 62 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa stödgruppen aktualiseras genom föräldern sjukdom dvs. depression eller bipolär sjukdom (selektiv prevention). Till skillnad från Garber et al. (2009) är ej barnets eventuella tidigare diagnos eller symptom en avgörande faktor för deltagandet i Vertti- stödgruppen. I likhet med Riley wr al. (2008) har metoden sin utgångspunkt i tanken om att förälderns depression eller bipolär sjukdom utgör en familjeangelägenhet eller –belastning. Förälderns aktiva engagemang i grupprocessen är en förutsättning för barnets deltagande (jfr Van Santvoort & al. 2013). Barnet behöver förälderns stöd för att kunna tillgodogöra sig den process som sätts igång i gruppen. Föräldern hjälper barnet att hantera vardagen – det är en process inom familjen. Utan förälderns förbindelse till processen kan barnet ej delta. För familjens del börjar processen med två inledande samtal familjevis av vilka det första utgörs av ett föräldrasamtal med element ur Föra barnen på tal –samtalet (Solantaus, 2006) samt en diskussion om Barnkraft- stödgruppsmetoden. Till det andra samtalet kommer barnet och föräldern/föräldrarna. Barnet och föräldern/föräldrarna samtalar gemensamt om orsaken till deltagandet, dvs. förälderns ohälsa. Även syskon kan delta tillsammans i gruppen. Önskvärt är att även barnets andra förälder deltar i grupprocessen. Metoden byggs upp av tio träffar av vilka tre är gemensamma för barnen och föräldrarna. Gruppen träffas en gång per vecka, 90 minuter per gång. Under grupprocessen bearbetar barn och föräldrar olika, ur målsättningens perspektiv, centrala teman vilka tangerar t ex förälderns ohälsa, känslor och känslohantering, sätt att hjälpa barnen, självkänsla och inre styrka. Syftet med de gemensamma träffarna är att knyta samman barn- och föräldragruppens processer till en gemensamt delad upplevelse för barnet och föräldern. Figur 1: Vertti- stödgruppsmetoden från inledande till avslutande samtal Under grupprocessen får barnet i samspel med sina likar bearbeta sina upplevelser av vardagliga händelser i anslutning till förälderns ohälsa. Likväl får barnen stöd för känslohantering och bearbetning. I föräldragruppen samtalar föräldrarna om ohälsan och dess innebörd för föräldraskapet, om hur situationen kan påverka barnets vardag och hur barn tenderar att förstå och reagera på sjukdomsrelaterade händelser. Föräldrarna får stöd i sitt föräldraskap och redskap till att stödja barnets utveckling. Barnens och föräldrarnas parallella grupprocess skapar förutsättningar för en familjeförändring med målet att stödja barnets och familjens välbefinnande och förhindra uppkomsten av problem. 63 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa För familjens del avslutas processen med ett samtal ca en månad efter avslutad grupp. Till samtalet inbjuds barnet och föräldern/föräldrarna. Gruppdeltagandet utvärderas och centrala spörsmål kring familjens vardag och förälderns ohälsa förs på tal. Syftet med detta är att hjälpa familjen att förankra samtalen som förts inom gruppen i familjens vardagliga samvaro. Syftet med verksamheten är att öka både föräldrarnas och barnens förståelse om den inverkan förälderns psykiska ohälsa har på familjens vardag och på en var i familjen. Vidare syftar verksamheten till att hjälpa familjen att hitta sätt att tillsammans hantera symptomen i vardagen. Ett ytterligare syfte är att erbjuda kunskap och samtala om skyddande faktorer såväl inom som utom hemmet vilka kan stödja barnens utveckling och familjens resiliens. Det långsiktiga målet är att minska risken för internaliserings- och externaliseringssymptom samt förhindra depression och annan psykisk ohälsa hos barnen. Det finns mycket gemensamt med metoden som Compas et al. (2009; 2011) har forskat på men deras metod förefaller att ha ett mer handfast grepp (t ex hemuppgifter) om att gemensamt lära sig hantera vardagen präglad av depressionssymptom (coping med stress). Till sitt närmandesätt är grupprocessen emotionellt stödjande med små psykoedukativa element. Det är inte fråga om terapi eller behandling, om än deltagandet kan ha terapeutiska effekter. Med termen psykoedukation avses en process genom vilken egna unika upplevelser kan förstås på ett nytt sätt i skenet av fakta och kunskap. Speciellt barngruppens bearbetning sker via temarelaterad aktivitet och samtal kring denna aktivitet. Gruppen, i vilken 4-6 familjer deltar, leds av fyra för uppgiften utbildade professionella. Barnkraft erbjuds barn i åldern 7-12 år (jfr t ex Riley & al., 2008). I en och samma grupp deltar barn, vars åldersspann är ca 2-3 år t ex 7-9 åringar, 8-10 åringar, 10-12-åringar. Barnens ålder och utvecklingsnivå måste beaktas vid genomförande. Yngre barns koncentrationsspann är kort och det bör finnas utrymme även för lek och rörelse. Detta ställer krav på prioritering och konkretisering av innehåll. 5. Metod Om deltagarna Sammantaget fem barn och fyra föräldrar deltog i gruppen. Barnen som deltog i gruppen var 9-12 år gamla. Tre av barnen bodde med sina föräldrar. Bland barnen fanns ett syskonpar. Alla barn deltog i Barnkraftsgruppen tillsammans med sin förälder. Föräldrarna hade diagnosen affektiv sjukdom (depression, bipolär sjukdom). De hade en behandlingskontakt inom psykiatrin. Familjerna hade rekryterats på olika vis: någon via behandlingskontakten, någon annan via socialtjänsten, ytterligare någon hade sökt hjälp på eget initiativ. För denna studie om Barnkraft intervjuades sammantaget fyra föräldrar och fyra barn. Intervjuerna, som i huvudsak genomfördes ca sex månader efter deltagandet i gruppen, bandades i alla utom ett fall. En av de åtta intervjuerna genomfördes betydligt senare, ca nio månader efter deltagandet i gruppen. Av dem som deltog i gruppen samtyckte alla utom en gruppdeltagare till att bli intervjuad. Semistrukturerade temaintervjuer Insamlingen av data skedde genom semistrukturerade temaintervjuer. Under intervjun användes en intervjuguide (se bilaga 1 + 2) med frågeställningar som var centrala för problemformuleringen. Följdfrågor ställdes fritt efter behov. Närmandesättet bedömdes ändamålsenligt i detta sammanhang. En 64 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa intervjuguide med i förväg fastslagna tema- och frågeområden ger en trygghet i stunden och fungerar som checklista samtidigt som den ger en viss frihet genom att frågeställningarnas utformning och ordning kan variera. Genom semistrukturerade intervjuer får den intervjuade möjlighet att ge sitt perspektiv och sina tolkningar på de spörsmål som ligger i fokus. (Eskola & Suoranta, 1999, 86-87; Hirsjärvi & Hurme, 2000, 47-48; Hirsjärvi, Remes, & Sajavaara 1997, 195-196.) Intervjuerna tog i medeltal ca 25-40 minuter med undantag av det samtal på tio minuter som ej bandades. Etiska övervägandet Forskning som inbegriper människor i utsatta livssituationer ställer höga krav på etik och moral och forskaren bör försäkra sig om att informanterna inte skall komma till skada är av största vikt. Att stanna upp inför forskningens etiska grundval blir än mer betydelsefullt då barn står som informanter och då man i intervjuerna berör problem och svårigheter i familjesituationer (Ritala-Koskinen, 2001, 75-76). Deltagarna gav ett informerat samtycke till att delta i intervjun efter att ha fått information om studien och dess syfte. Både barn och föräldrar informerades om att de närhelst kunde avbryta intervjun ifall de så önskade och att de kunde neka till att intervjun bandades. Innan själva intervjun började gick också information ut om att de medverkande försäkras största möjliga anonymitet. Detta ställer krav på redogörelsen av forskningsresultaten och utmanar även reflektionen kring resultaten. Etiskt tillstånd för forskningen har ansökts och erhållits från etikprövningsnämnden. Analysen steg för steg Efter att ha genomfört insamlingen av data blev det aktuellt att ta beslut om analysmetod. Kvalitativ innehållsanalys föreföll att väl uppfylla uppdragets syfte. En kvalitativ innehållsanalys utgör en process där grundläggande mönster eller teman i materialet identifieras. Materialet spjälkas först upp i mindre enheter genom kodning, kondenseras och kategoriseras för att så till slut omskapas i nya helheter. Kvalitativ innehållsanalys kan göras induktivt, till fullo med utgångspunkt i texten, teorianknutet eller teoristyrt. (Graneheim & Lundman 2004; Tuomi & Sarajärvi, 2002, 109-116.) Man kan säga att denna analys bygger på ett teorianknutet närmandesätt dvs. den har teoretiska förankringar men är ej direkt teoretiskt styrd (Tuomi & Sarajärvi, 2009, 116-118). Analysen av textmassan byggde långt på kvalitativ innehållsanalys i enlighet med Graneheim och Lundman (2004). Analysprocessen började med en grundlig fördjupning i den insamlade textmassan dvs. de transkriberade intervjuerna. Dessa genomlästes ett flertal gånger för att skapa en helhetsuppfattning om materialet. Under genomläsningen uppmärksammandes centrala teman som berättade något väsentligt om mötet mellan informanten och Barnkraftsmetoden och som anknöt till problemställningen. Dessa centrala uttalanden var antingen fullt ut genererade ur textmassan eller så hade de en grund i den teoretiska referensramen som forskningen har sin utgångspunkt i. Dessa centrala uttalanden kom att gestalta analysens meningsbärande enheter, ofta ett par eller några meningar, ibland ett längre textstycke. Dessa kondenseras dvs. texten komprimerades utan att förlora i innehåll och fick koder. Efter kodningen av materialet kunde uttalandena grupperas i underkategorier och kategorier. Härmed kom data att framstå i en ny form som möjliggjorde nya fördjupade perspektiv och underlättade processen mot att dra slutsatser på basen av data. 65 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Tabell 1: Exempel på stegen i ANALYSPROCESSEN Meningsbärande enhet Kondenserad Det viktigaste är att man förhoppningsvis kan ta bort skulden från barnens axlar. Jag vill inte att mitt barn skall gå och känna att det är hennes fel att jag är ledsen eller att mamma är ledsen eller mamma mår dåligt … Viktigt att barn inte bär skuld för att föräldern mår dåligt Skönt för barnet att få träffa andra barn som också har psykiskt sjuka föräldrar å se att… ja men dom barnen är lika normala som jag är å deras mammor är också lika normal… som alla andra… Skönt för barn att träffa andra och lära sig att alla är normala. meningsbärande enhet Kod Underkategori Kategori Skuld Inte barnets fel För barnets skull Tema KÄNSLA AV TRYGGHET Stigma Normaliserin g I samma båt Kodnings- och kategoriseringsprocessen skedde i nära samarbete med forskningens andra skribent vilket möjliggjorde dialog och reflektion kring kodnings- och kategoriseringsprocessen. Ett sådant samarbete ökar analysprocessens tillförlitlighet. 6. Resultat I analysen av intervjuerna framkom fyra kategorier (för barnets skull, i samma båt, genomförbarhet och med facit i hand) vilka i sin tur alla byggdes upp av tre till fyra underkategorier. Känslan av trygghet kom att bli det övergripande temat eftersom trygghetskänslan gick som en röd tråd genom flera av kategorierna och underkategorierna (se tabell 2 på nästa sida) 66 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Tabell 2: Tema, kategorier och underkategorier. UNDERKATEGORI Förståelse för barnens perspektiv KATEGORI TEMA FÖR BARNETS SKULL Inte barnets fel Trygghet som förälder Det finns andra, man är inte ensam Normalisering KÄNSLAN AV TRYGGHET I SAMMA BÅT Trygghet med varandra Interaktion gelikar emellan Risk för skada Ändamålsenlighet GENOMFÖRBARHET Reflektion kring upplägg Ökad känsla av trygghet Att må bättre MED FACIT I HAND Förändrade interaktionsmönster Nedan följer en presentation av kategorier och underkategorier i närmare detalj. Kategorierna är skrivna med VERSALER medan underkategorierna är skrivna med fet stil. ordinarie tjock text. Citat från informanterna är skrivna med kursiv stil genom hela resultatdelen. Alla informanter citeras. FÖR BARNETS SKULL Kategorin beskriver förälderns motiv till att delta i Barnkraft. Flertalet av föräldrarna hade egna erfarenheter av att ha vuxit upp med en belastad förälder. De kunde sätta sig in i att det inte alltid är lätt att vara barn till en förälder med psykisk ohälsa. De önskade att deras barn inte skulle behöva bära på den skam och skuld som de själva gjort under uppväxtåren. Föräldrarna hade insikt om att det egna måendet kan påverka barnens välbefinnande och uttryckte oro för att ha skadat barnet. Förälder: ”Mycket är ju att man är så rädd att man skall göra sina barn olyckliga å de e ju svårt att leva med. Att vara ett barn till en med psykisk ohälsa är ju inte alltid det lättaste ” Alla föräldrar deltog i Barnkraft i första hand för barnens skull men bar även på en tanke om att det kunde vara till glädje för dem som föräldrar. 67 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Förälder: ”Om man har det tufft å barnen kanske mår dåligt eller far illa av att mamma eller pappa mår dåligt så är det ju en bra grupp att få gå i för då lyfter man ju fram det som är jobbigt å både barnen och föräldrarna kan bearbeta det.” Förståelse för barnens perspektiv Alla föräldrar betonade betydelsen av att avlasta barnen skuld för deras eget mående. De hade alla insikt i att barn ofta lägger skuld på sig. Denna insikt om och önskan att motverka barnens skuldkänslor föreföll att vara en av de mest betydelsefulla drivkrafterna till deltagandet. Förälder: ”Barn lägger ju ofta på sig skulden, att ”Nu är min mamma ledsen, vad har jag nu gjort”. De lägger skulden på sig själva, å de är ju inte okej.” Föräldrarna tänkte att om barnen kan avlastas skuld och skam så kan de bättre leva sina liv och ta ansvar för sin utveckling trots förälderns problematik. Vikten av att kunna samtala om bekymren lyftes fram. Förälder: ”Om det e så att man är i en familj där man inte pratar nånting om det, då tror jag att det e svårt å just det här med känslan av skuld och skam.” Trygghet som förälder En önskan om att ta bort skulden från barnen föreföll ändå inte att vara nog. Att känna trygghet i föräldraskapet och våga be om hjälp var en förutsättning för deltagandet. Acceptans av sjukdomen kändes likväl betydelsefullt. Föräldrarna tänkte att den egna upplevelsen av trygghet var viktig även för barnen. Förälder: ”Jag kände mig trygg med det, deltagandet å jag tror att det var det som gjorde barnen trygga i att prata.” I SAMMA BÅT Denna kategori beskriver samhörighetens stora betydelse för den positiva upplevelsen av deltagandet. Att få träffa andra som mött liknande utmaningar i vardagen fick deltagarna att känna sig trygga med varandra och det underlättade även samspelet. Det finns andra, man är inte ensam Både barn och föräldrar lyfte fram det värdefulla i att komma samman med andra med liknande erfarenheter och att få utbyta tankar med dessa. Att möta andra konkretiserade det faktum att det de facto finns andra. I samspelsprocessen gelikar emellan uppstod även ömsesidigt stödjande processer (att vara varandra till hjälp). Förutom att själv ha fått träffa andra föräldrar med psykisk ohälsa uttryckte föräldrarna belåtenhet över att barnen fått träffa andra barn vars föräldrar insjuknat psykiskt och härigenom lära sig förstå, att de inte är de enda vars föräldrar mår dåligt. Även barnen lyfte fram denna omständighet. Barn: ”Jag fick träffa väldigt många barn å deras mammor å, deras mammor har ju också samma sjukdom som min mamma.” Det som också blev viktigt ur barnens perspektiv var möjligheten att få lära känna andra föräldrar med psykisk ohälsa och att få se hur de har det i jämförelse med den egna föräldern. Barn: ”Å att få kolla vad alla andras…, deras föräldrar har, å … ja, att man inte är ensam.” Hand i hand med upplevelsen av att det finns andra så uppstår känslan av att inte vara ensam i sin situation, vilket även citatet ovan beskriver. Deltagandets betydelse för en minskad känsla av ensamhet framkom i alla de intervjuades uttalanden. Känslan av ensamhet berörde dels upplevelsen av ohälsan i sig, dels känslan av ensamhet med de tankar som situationen väcker. 68 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Förälder: ”Joo, de va väldigt, väldigt befriande å se att ja är inte är ensam.” Förälder: ”För henne tror jag att det var bra att få träffa andra barn sådär, att förstå att hon inte är ensam med frågor och tankar.” Normalisering För föräldrarna föreföll deltagandet normalisera den egna situationen och lyfta fram det faktum att det finns många som bär på olika belastningar. Möjligheten att samtala med gelikar konkretiserade den omständigheten att vem som helst kan drabbas. Teman om skuld, skam och att bli accepterad som den man är flätades in i reflektionerna. Förälder: ”Man känner att man inte är ensam å att det finns olika svårigheter, ja, alla bär vi på olika bekymmer … ” Trygghet med varandra I mötet med de andra med liknande erfarenheter skapades en känsla av trygghet. Stämningen i grupperna var hjärtlig och öppen, man behövde inte dölja något, man kunde lita på de andra. Tillit, respekt och förståelse rådde mellan deltagarna. Förälder: ”Det satt någon annan bredvid som förstod hur det kändes.” Barn: ”Jag var nog inte rädd att jag skulle ha sagt fel eller så, att de skulle ha skrattat åt mig. Jag kunde lita på dem.” Interaktion likar emellan Känslan av trygghet öppnade upp för interaktion och samspel. Det var lätt att berätta om egna erfarenheter. De vuxna beskrev en process av lyssnande, berättande, av ”givande och tagande” där en själv, som andra, kunde få med sig något i bagaget, t ex råd och idéer. Förälder: ”Det att få dela med sig , det hjälper ju att få prata av sig och berätta saker för andra … å man fick ju liksom respons av andra.” Såväl föräldrar som barn beskrev att föräldrarna fick prata ut eller prata av sig i sin grupp dvs. samtalen föreföll att få någon form av terapeutisk betydelse. Även i barnens grupp kunde samtalen få en avlastande funktion genom möjligheten att i gruppen få sätta ord på de egna upplevelserna och känslorna. Trots att alla föräldrar tillskrev det öppna samtalet positiv betydelse kunde öppenheten och detta med att ”prata av sig” även bli en tung upplevelse. Igenkännandet gjorde att man känslomässigt kunde bli starkt påverkad. Förälder: ”När man hör andras historier kan man suga åt sig lite grann å känna medlidande… men det gäller ju att bara ta emot den och mera lyssna och sen försöka lämna det.” Barnen beskrev samspelet och samtalen i sin grupp mer i termer av vad som gjordes i gruppen t ex temarelaterad aktivitet. Barn: ”Vi gjorde såna där papper om hur man kände sig inombords å man fick typ leka ibland några lekar å göra saker tillsammans … men för mammorna var det mycket pratande.” Barnen upplevde generellt att de fick möjlighet att tala om privata saker, även förälderns psykiska sjukdom. De beskrev hur de i gruppen samtalat om hur det kan bli för barn då en förälder mår dåligt, om hur förälderns ohälsa och symtomen påverkat dem, om oro och rädsla. En känsla av att alla inte alltid ville 69 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa berätta om egna upplevelser kring temat förälderns sjukdom kunde dock få effekt på viljan att själv berätta mer om egna erfarenheter. GENOMFÖRBARHET Denna kategori beskriver barnens och föräldrarnas generella upplevelser av sitt deltagande i Barnkraft och deras tankar kring metoden och dess ändamålsenlighet. Generellt kan man konstatera att föräldrarna och barnen trivdes väl i processen, uppskattade samtalen kring de olika temana och samspelet med sina gelikar. Risk för skada Att sitta med i en stödgrupp, att ta sig an teman som berör sensitiva livsområden kan ändå bli tungt och påverka såväl barns som föräldrars mående på ett negativt sätt, åtminstone tillfälligt. Enstaka negativt färgade upplevelser kom fram. En förälder upplevde det inledande samtalet med frågor kring ohälsan och föräldraskapet som en svår prövning. Förälder: ”Det ställdes frågor som var känsliga, inte så trevliga som mamma. Det är ganska tufft som mamma, att känna att man inte e tillräcklig kanske, att känna att man liksom inte e okej.” För en förälder var deltagande tyngre än förväntat, måendet var inte alltid på topp dagarna efter. Trots dessa tunga upplevelser var båda föräldrar belåtna över sitt deltagande och upplevde sig stärkta som föräldrar genom det. Igenkännandet deltagarna emellan kunde även ibland väcka starka känslor. Även barn kunde sätta ord på att träffarna stundvis upplevts svåra om än de samtidigt kunde fungera avlastande (terapeutisk effekt). Barn: ”När vi pratade om något jobbigt eller när vi gjorde nåt jobbigt så blev det svårt … ” Samma barn fortsätter med att konstatera: Barn: ”Man kände sig ofta mycket bättre när man kom hem. Man har fått prata ur sig det som känts … tråkigt inne …” En förälder beskrev att barnet mot slutet av gruppen varit ledsen men att deltagandet i slutändan trots allt var bra för både barnet och föräldern. Ändamålsenlighet Barnen konstaterade att många barn skulle gilla att delta för man gjorde roliga saker och fick fika. Alla aktiviteter uppskattades (bl a väderkort, berömlappar, övningar, uppgifter, lekar och Hejdå–kex). Det hade varit kul att träffa andra barn med liknande erfarenhet och att få prata med dem om egna erfarenheter av föräldrarnas ohälsa. Att få veta hur andra föräldrar har det och mår visade sig också vara betydelsefullt. Barn: ”De va ju bra att få lära känna dom, de andra föräldrarna, lite grann också å få höra hur dom hade det i jämförelse med min mamma …” Föräldrarna upplevde att barnen gärna kom till gruppen, att de tyckte det var jätteroligt och var nöjda då barnet fick mycket värdefullt med sig i bagaget. Föräldrarna beskrev för egen del deltagande som lärorikt, givande och hjälpsamt. Att träffa andra som verkligen förstod en gav alla föräldrar mycket. För en förälder blev Barnkraft ett led i en process trots att det inte gav allt man önskat. Förälder: ”Jag är stolt över mitt deltagande i Barnkraft för jag tycker att det var riktigt bra, det gav kanske inte allt det jag hade önskat… men de ä ju ändå en byggsten på vägen.” 70 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Föräldrar uttryckte betydelsen av att motivera den andra föräldern att på något sätt delta i Barnkraft , t ex på några träffar. Man upplevde att det skulle vara betydelsefullt, inte minst för barnet. Förälder: ”Det är nog värt att försöka motivera den andra föräldern, för barnets skull, så att barnet kan se att ja, nu gör vi det här allihop. För nu har det blivit mer och mer jag och barnet å de e ju inte så bra.” Föräldrarna tänkte även att båda föräldrars engagemang skulle stödja en gemensam förståelse om familjens situation och bidra till ett delat föräldraskap. Utan den andra förälderns engagemang kan familjens samhörighet bli lidande och misstro mellan föräldrar växa. Några reflektioner kring metod och upplägg En aspekt som lyftes fram i anslutning till deltagandet var vikten av att upprätthålla en dialog med de hjälpsökande familjerna även under väntan på att gruppen startar. Familjernas stödbehov skall tas på allvar. Förälder: ”Då familjer söker hjälp och försöker få vara med … att hitta ett sätt som gör att tiden inte blir så lång i väntan på att få komma med, att man har nån sorts dialog under väntan så att det inte blir så att en del viker av för att väntan blir för lång eller man blir så uppgiven eller ledsen. ” Föräldrarna berättade huvudsakligen öppet för barnen om orsaken till deltagandet, d.v.s. de hade nämnt sin egen sjukdom och satt ord på att gruppen riktade sig till barn till föräldrar med psykisk ohälsa. Förälder: ”Jag sa att det finns en grupp där vi kan vara med å där du kommer att träffa barn som har mammor som har … samma sjuka å då får du kanske höra vad dom har varit med om och du får berätta vad du har varit med om.” Att föräldrarna gav barnen tillåtelse att berätta om egna upplevelser blev en trygghet för barnen. Det fanns stor variation i barnens förståelse av sin förälders psykiska ohälsa vid tidpunkten för gruppdeltagandet. Något barn hade ingen kännedom om saken före gruppstart medan ett annat barn sedan länge kände till att föräldern var sjuk. Barn: ”Jag har aldrig vetat det förr så jag blev ju både orolig och lessen.” Barn: ”Njaa … jag är ju så pass gammal att jag vet rent ganska mycket å sen har jag pratat med min mamma om sjukdomen så jag tänker inte särskilt så mycke på de faktiskt.” Somliga var sålunda mer redo att berätta om egna erfarenheter än andra. Barnen föreföll att i gruppen hitta sitt eget sätt att gemensamt bearbeta upplevelser av och tankar om förälderns mående. Föräldrarna ansåg överlag att tio gruppträffar vara lämpligt. Helheten upplevdes välplanerad och involverande. Temabearbetning kunde ändå ibland upplevas ta tid från behovet att få ”prata av sig”. Föräldrarna betonade värdet av att ha fått göra Barnkraft tillsammans med barnen. Även de gemensamma gruppträffarna uppskattades. Frågetimmen (7. träffen i Barnkraft) upplevdes av föräldrarna som väldigt betydelsefull om än känslomässigt tuffa. Förälder: ”Det var känsligt när jag i verkligheten fick höra det … vad de upplevt och så … när dom satt ord på det å man … men det var nyttigt … men också känsligt.” Föräldrarna reflekterade över tidpunkten för deltagandet. De betonade att man måste må tillräckligt bra för att delta, annars orkar man inte hantera det som kommer fram och kan tryckas ner. Att må tillräckligt bra kunde även innebära att man sökte stöd för barnet på eget initiativ. Förälder: ”Jag kan känna såhär i efterhand att det var nog ganska bra eftersom jag inte själv hade kunnat delta då jag mådde som sämst”. MED FACIT I HAND 71 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Kategorin beskriver de upplevda effekterna av deltagandet i Barnkraft och skildrar dels barnens tankar om upplevd effekt för egen del och för förälderns del, dels föräldrarnas tankar om den upplevda effekten för sin egen och barnens del. Föräldrarna skildrade en ny sensitivitet för barnets behov och tankar, att de blev bättre på att se barnet och försöka förstå det som rör sig i dess sinne. Barnen i sin tur skildrade ett större lugn och, i många fall, ett nytt förhållningssätt till förälderns ohälsa. Ökad känsla av trygghet Föräldrarna beskrev en ökad tilltro till sig själv som förälder. Deltagandet gav bekräftelse för det man stod för som förälder, gav en mer skinn på näsan och man stod mer rakryggad som förälder. Härtill fick man insikt om vad man som förälder kan säga till barnet och prata om, t.ex. om det egna måendet. Uttalandena tyder på en ökad trygghetskänsla och en stärkt föräldraidentitet. Föräldrar beskrev ett stärkt självförtroende hos barnen, ökad självständighet och mod att släppa taget, vilket kunde tyda på en ökad trygghet i tillvaron för dem. Barnen lärde sig att förstå vad psykisk ohälsa kunde innebära, t.ex. symtomen och vad de kan få för konsekvenser i vardagen. Barnen upplevde att detta lindrade deras rädsla och minskade deras oro. Man hade lärt sig förstå att ilskan och ledsenheten var symptom i sjukdomen och inte någons fel. Barn: ”Jag lärde mig mycket mer om mammas sjukdom. Jag behöver inte bli så här rädd då mamma blir arg eller ledsen, jag förstår att det är mammas sjukdom som gör henne så arg. Förr blev jag rädd.” I vissa fall framkom nya sätt att förhålla sig till förälderns dåliga mående. Ett barn kom nu sin sorgsna förälder nära, utan att känna sig emotionellt belastad. Det började tala om det man talat om i Barnkraft, i jämförelse med att tidigare ha låst in sig i sitt rum. Ett annat barn tog ett mer obekymrat avstånd till sin upprörda förälder. Barn: ”Om mamma e ledsen så kan jag ju tänka på Barnkraft å på det de har sagt å hjälpa mig så … å typ då mamma e ledsen så kan vi tillsammans tänka tillbaka på Barnkraft … ” Föräldrarna beskrev att de uppfattade att barnen lärt sig förstå mer om sjukdomen än tidigare, att barnen förstod att de inte bär skuld för förälderns mående. Föräldrarna upplevde även att det fanns ett större ”utrymme” att tala om det egna måendet med barnen. Deltagandet hade även stärkt barnets framtidstro och tilltron att det kommer att bli bättre. Att må bättre I barnens ögon föreföll föräldrarna att må bättre. Föräldrarna var mindre sura, ledsna och arga och istället mera glada, pigga och lugna. Ett barn konstaterade att tröttheten fanns kvar vilket i och för sig kändes jobbigt. Barnen återkom till att det som påverkade föräldern positivt var att denna fått träffa andra föräldrar med samma sjukdom och fått prata ut med dem. Barn: ”Det blev inte jobbigare för mamma utan bara bättre … hon fick prata med dom som gick där på Barnkraft.” Även föräldrarna tycktes märka att barnen mådde bättre, speciellt tydligt blev det ifall de varit bekymrade före gruppen. Även barnen beskrev, att det blev lättare då man fick prata med andra om hur man har det. Även om det kunde vara jobbigt att prata om svåra saker så kände man sig bättre efteråt. Förändrade interaktionsmönster Barnen upplevde det lättare att vara med föräldern och att prata om sjukdomen med denna efter Barnkraft. Föräldrarna beskrev att barnen börjat fråga mer om förälderns sjukdom och att de upplevde det lättare att 72 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa gemensamt samtala om den. Detta avlastade föräldrarna. De konstaterade att de ökade samtalen kring ohälsan var något som fötts i Barnkraft. Enligt ett barn hade föräldern tagit till vana att betona att illamåendet inte hade med barnet att göra vilket upplevdes befriande. Barn: ”Mamma säger när hon skriker och är arg å då jag blir ledsen … att det inte är ditt fel å då blir jag lugn.” En förälder beskrev hur barnet börjat ta mer plats och göra sig mer hörd. Förälder: ”Jag tycker att hon blivit mer kontaktsökande igen till mig, det har fått stå på sidan när jag inte har varit så tillmötesgående eller kunnat ta emot henne så mycket … glidit ifrån. Men genom det här känner jag att hon har kommit tillbaka. Hon har på nåt sätt börjat ta plats, göra sig hörd, mer än att bara är snäll, osynlig, bortglömd, inte vara till besvär.” Såväl barn som föräldrar beskrev att bråken lugnat sig och att grälen inte längre upplevdes lika skrämmande. 7. Diskussion och slutsatser Syftet med denna studie var att utforska vad deltagandet i Barnkraft inneburit för deltagande barn och föräldrar samt att skapa förståelse för hur upplevda effekter deltagandet kunde medföra. Sammanfattningsvis tyder resultaten på att Barnkraft, stödgruppsmetoden med sin tydliga struktur i det stora hela uppskattades av både barn och föräldrar. Deltagandet upplevdes medföra vissa positiva effekter t ex ökad förståelse för vad psykisk ohälsa kan innebära och i och med det minskad oro i vardagen. Barnkraft förefaller att vara en metod som upplevs ändamålsenlig och trygg. Studien visade att känslan av trygghet på många sätt föreföll att genomsyra Barnkraft som upplevelse. Enligt Aalto (2000, 15-16) innebär trygghet ett sammanhang där det finns möjlighet att få faktorer som hotar jaget, som väcker känslor av rädsla, skuld, skam och mindervärde att minska. Betydelsefull är känslan av att vara accepterad som den man är. Känslan av trygghet i föräldraskapet och godtagande av ohälsan såg ut att vara grundläggande egenskaper hos de föräldrar som önskade att delta i Barnkraft tillsammans med sina barn. Denna känsla av trygghet fick betydelse för barnens möjlighet att ingå i processen och föräldrarna uppmuntrade barnen till öppenhet och delaktighet. Metoden med sin tydliga struktur och sitt närmandesätt skapade en känsla av trygghet i gruppen vilket föreföll att lägga grunden för känslan av tillit i samspelet mellan deltagarna. Deltagandet föreföll att resultera i en ökad känsla av trygghet i vardagen, sammanhanget hade blivit lite mer begripigt och man hade fått redskap för att kunna samtala om vardagliga händelser i anslutning till förälderns ohälsa. Känslan av trygghet förefaller att öppna upp för deltagandet i Barnkraft vilket kan vara betydelsefullt att ha i åtanke vid rekrytering av föräldrar och barn. I rekryteringen är det viktigt att kolleger ute på fältet har tillräcklig kunskap om Barnkraft och dess målsättning så att de kan sätta ord på vad metoden går ut på och kan stärka föräldrars känsla av trygghet inför ett deltagande. Trygghet knyter nära an till känslan av tilltro till att man kan klara av en uppgift vilket ökar motivationen för uppgiften. Viitala (2004) fastslår att källan till motivation utgår ifrån känslan av tilltro till att man är förmögen att uppnå ett för en själv betydelsefullt mål och att det är värt att arbeta för att uppnå målet (önskad belöning väntar). Föräldrar med psykisk ohälsa gör ofta allt för att vara bra föräldrar och psykisk ohälsa hindrar inte ett gott föräldraskap. Att vara förälder kan de facto vara en drivkraft i behandlingen. (Ruah, 2008.) Att i samtal med föräldern stärka känslan av trygghet i föräldraskapet (att se även det som fungerar väl) och att lyfta fram Barnkraft som en genomförbar möjlighet kan bli betydelsefull för rekryteringen. 73 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Intervjuerna visade att flera av föräldrarna hade erfarenheter av en förälders belastning under barndomen. Det kan tänkas att en sådan erfarenhet hos en förälder öppnar upp en förståelse för att barnet kan ha det svårt (skuld, oro, förvirring etc.). Härtill kan föräldern bära på oro för att barnet själv skall komma att utveckla psykiskt illamående. En egen erfarenhet kan sålunda utgöra en motiverande faktor för föräldern. Ett liknande resultat framkom i Pihkalas och Johanssons (2008) forskning om motiven att delta i Beardslee familjeintervention. Deras studie visade dock även att egna barndomsupplevelser av en förälders psykiska ohälsa, kunde bli ett hinder som följd av känslor av skam och skuld, ett hinder som det kan ta tid att komma över. Ifall en egen barndomsupplevelse av en förälderns belastning motiverar till ett deltagande i Barnkraft bör man fråga sig hurdana strategier som behövs för att fånga upp de föräldrar som inte har samma erfarenhetsbakgrund. Möjligt är att dessa föräldrar är mer benägna att tänka att barnen intet märkt och inte påverkats, vilket bör tas i beaktande i motiverings- och rekryteringssammanhang. Att inte göra skada Gruppmetoder är, i motsats till familjevisa metoder, alltid beroende av att det finns ett flertal familjer som önskar delta. Rekryteringen av familjer är ofta trög och man rekryterar familjer kontinuerligt. Ändå finns det sällan underlag för att erbjuda ett flertal Barnkraftsgrupper per år och väntetiden kan bli omåttligt lång för vissa familjer. I intervjuerna framkom vikten av att ha en aktiv och vid behov stödjande kontakt till de familjer som uttryckt intresse för att delta i Barnkraft. Föräldrar som tar kontakt är ofta oroade över barnens situation. Genom att upprätthålla dialogen kan man minska risken för att barnens situation försämras under väntan. Risken för att ”tappa” familjen minskar också då en dialog upprätthålls. Fastän alla deltagare uttryckte belåtenhet över deltagandet i Barnkraft och kände sig stärkta av det visade intervjuerna att känslor av otillräcklighet kunde vakna och deltagandet också tidvis kunde upplevas tungt, samtidigt som det var avlastande och befriande. Känslan av att inte räcka till, inte vara okej som förälder ligger nära ytan hos föräldrar som insjuknat, ängslan för att bli klandrad för att vara en dålig förälder är stor. Av gruppledare krävs respekt och lyhördhet för att minimera risken för att destruktiva känslor stärks. Stigmatisering av personer med psykisk sjukdom lever än idag i vårt samhälle och stigmat drabbar ofta även dennas familj och barn (Östman, 2004). Hinshaw (2004) konstaterar att stigmatisering av föräldrar med psykisk ohälsa kan få dem att avstå möjligheter till hjälp och stöd vilket i sin tur får konsekvenser för familjen och barnen. Genomförandet av Barnkraft skall genomsyras av förståelse för vad psykisk ohälsa kan innebära för föräldern och med respekt för envar och envars strävanden. Föräldrar behöver bli stärkta i sin känsla av trygghet. Att deltagandet tidvis kunde kännas jobbig är begripligt eftersom samtalen tangerar smärtsamma upplevelser. Att något gör ont är inte nödvändigtvis det samma som att orsaka men en risk för det föreligger. Enligt Galinsky och Schopler (1994) kan öppnandet av alltför smärtsamma upplevelser även medföra skada ifall man ej har möjlighet till fortsatt bearbetning (Galinsky & Schopler, 1994). Risken är speciellt stor i självhjälpsgrupper men som gruppledare i Barnkraft är det skäl att vara uppmärksam på saken. Samtal om svåra upplevelser kan även genom stark empatisk inlevelse och igenkännande tidvis göra deltagandet tungt. Temabearbetning och träffarnas återkommande struktur (ritualer och rutiner) kan förhindra att samspelet i gruppen fastnar i alltför problemtyngda samtal. I en situation då deltagandet förefaller att blir övermäktigt för någon är det självfallet viktiga att se till att denna kan få det extra stöd som behövs i situationen. Att föräldrar, som deltar i Barnkraft, har en egen samtalskontakt inom t ex psykiatrin är ett värdefullt stöd under Barnkraft och kan förhindra att bearbetningsprocessen blir övermäktig. 74 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Trygghet och gemenskap - stärka resiliens Denna studie visade att Barnkraft innebar en möjlighet för deltagarna att träffa andra med liknande erfarenheter av psykisk ohälsa i familjen, något som konkretiserade det faktum att man ej är ensam i situationen, att det finns andra. I grupperna var samhörigheten stor, samspelet smidigt och man kände sig lyssnad till, förstådd, stödd och respekterad. Såväl föräldrar som barn såg ut att ha fått en inblick i hur andra har det i liknande situationer. Samspelet (åtminstone i föräldragruppen) präglades av ömsesidigt stödjande relationer, något som i gruppsammanhang kallas för ”helper therapy” och innebär att man i hjälpandet av andra även hjälper sig själv (Reissman, 1965 ref. i Kurtz, 2004, 141). Lieberman (1979, ref. i Kurtz, 2004, 143-145) konstaterar att stödgrupper öppnar upp för känslor av gemenskap, universalism (det finns andra), ömsesidigt utbyte (givande och tagande), acceptans och tillhörighet, samt skapar en kontext för socialt jämförande. Möjligheten till social jämförelse har visat sig stärka känslan av hopp (andra har klarat sig, även jag gör det, insikt om att man kommit långt i sin situation). Enligt Stroul (1993, 53) kan stödgruppsprocesser i bästa fall motverka känslor av ensamhet, avvisande, diskrimination och frustration, upplevelser som ofta, som följd av stigma, förknippas med att leva med psykisk ohälsa. Vidare verkade Barnkraft innebära en möjlighet för barn och föräldrar att tillsammans börja förstå vad ohälsan innebär och att den är något man kan samtala om, att den är något man gemensamt kan lära sig att förstå. Att göra Barnkraft tillsammans upplevdes värdefullt. Det verkade som om det gemensamma deltagandet signalerade att det är okej att tillsammans prata om det som bekymrar (t ex ohälsan). Hedman Ahlström (2009) konstaterar att barn i familjer där föräldern insjuknat i depression ofta känner sig ensamma med tankar och funderingar, de längtar efter att med sina föräldrar och inom sin familj kunna samtala om upplevelser kring ohälsan. Samtal mellan barn och föräldrar stärker familjers känsla av samhörighet (Focht-Birkerts & Beardslee, 2000), vilket i sin tur stöder utvecklingen av barnets och familjens resiliens. Walsh (2003, 2006) betonar betydelse av att erbjuda barn, föräldrar och familjer redskap för att tillsammans omskapa destruktivt samspel och ineffektiv problemlösning till förmån för effektiv kommunikation, positiv interaktion och adekvata copingstrategier. Det är skäl att komma ihåg att resiliens utvecklas över tid i en kontext av samspel och samverkan mellan individen och miljön (Luthar, 2006; Rutter, 1999). Deltagandet i kortvariga interventioner, t ex Barnkraft, kan ses som början på en process i familjen där man lagt grunden för nya interaktions- och kommunikations-mönster. För barnen såg Barnkraft ut att innebära en kontext med trygg samvaro där lekfull aktivitet varvades med mera allvarsamma samtal. I gruppen fick barnen, alla på sitt sätt, möjlighet att reflektera över egna erfarenheter av tillvaron, lära sig förstå att man inte är ensam om att ha en förälder som har en psykisk sjukdom och att man inte är orsak till förälderns mående. Deltagandet öppnade även upp för en möjlighet att se hur andra föräldrar med psykisk ohälsa har det i jämförelse med den egna föräldern (social jämförelse). Beardslee (2002) konstaterar att barn behöver bli delaktiga i samtal som hjälper dem att förstå att de ej är orsak till förälderns illamående och att föräldern får hjälp för egen del. Detta kunde Barnkraft konkret möjliggöra (föräldrarna i egen grupp). Stödgrupper är ett ändamålsenligt sätt att hjälpa barnen att förstå att de inte är ensamma, att föräldrars problem inte är deras fel och att det finns förklaringar till det som de har erfarit i vardagen (Ruah, Community Service, 2008). Enligt Focht-Birkerts och Beardslee (2000) kan barns emotionella smärta lindras i en kontext där föräldrar erkänner barnens upplevelser och validerar deras känslomässiga reaktioner. Man kan fråga sig ifall det deltagandet tillsammans med en förälder för barnet även kan gestalta en upplevelse av att föräldern förstått att situationen varit bekymmersam för barnet. 75 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa För föräldrar föreföll Barnkraft innebära en möjlighet till en stärkt känsla av trygghet i rollen som föräldrar. I gruppen kunde de utan oro för fördömande tala om för dem viktiga frågor kring ohälsa och familjen, kring föräldraskap och barnen. Att föräldrarna föreföll ha ett stort behov av att få dela tankar och upplevelser sinsemellan kan höra samman med känslan av ensamhet i föräldraskapet som många föräldrar med psykisk ohälsa bär på (Beardslee & al. 2012). Rädsla för stigma kan göra reflektionen kring föräldraskap i andra vardagliga sammanhang svåra (Hinshaw, 2004). Att få möjlighet att samtala om föräldraskap ger ändå näring till föräldraskapet, samtalen stärker känslan av föräldraidentitet (Kaakinen, Koskinen & Seppänen, 2007). För föräldrarna, som i första hand deltog i Barnkraft för barnens skull, innebar deltagandet en möjlighet att konkret stödja barnen och avlasta dem skuld, en känsla föräldrarna väl kände igen från sin egen uppväxt med belastning. Samtidigt fick de nya redskap för föräldraskapet. Kanske kan deltagandet (för barnens skull) även få betydelse för förälderns mående genom att det kan avlasta föräldrar skuld för sitt mående och oro för barnet. Vikten av att på något sätt involvera även den andra föräldern, make/maka i Barnkraft framkom. Att arbeta för att engagera bägge föräldrar i processen är befogat eftersom det kan stärka familjens känsla av samhörighet, öka ömsesidig förståelse och ge näring till en gemensam problemlösning i vardagen, att stärka familjens resiliens (Walsh, 2006). Båda föräldrars deltagande kan även tjäna syftet att minska känslor av ensamhet som kan prägla många makars samvaro, då psykisk ohälsa kommit att försvåra kommunikationen inom familjen. Att bjuda in såväl den insjuknades som makes/makas perspektiv i bearbetningen lägger grunden för en djupare förståelse för varandras perspektiv (Beardslee & al., 2012). Då det av olika skäl inte är möjligt att båda föräldrar (båda makarna) deltar i alla träffar, måste man söka andra lösningar för att stärka familjens känsla av delaktighet i processen. Att bjuda in den andra föräldern till några enstaka gruppträffar är inte nödvändigtvis något som gynnar varken denna förälders process eller känsla av delaktighet i grupprocessen. Ett alternativ kan då vara att den andra föräldern deltar i inledande och avslutande samtal, gärna även i familjesamtal under gruppens gång. Om upplevda effekter Deltagandet i Barnkraft föreföll, i likhet med deltagandet i Beardslees familjeintervention (Pihkala & Johansson, 2008) att ha sin utgångspunkt i föräldrarnas oro kring barnen. Intervjuerna visade att känslan av oro hade lättat hos både föräldrar och barn parallellt med att känslan av trygghet i vardagen stärkts. Barnen beskrev att det nu var lättare att vara tillsammans med föräldern (mindre gräl) och att oron minskat som följd av att man lärt sig mera att förstå vad ohälsan innebar, att ilskan och sorgen har sina förklaringar och att man själv inte är orsak till föräldern illamående (jfr Focht-Birkerts & Beardslee, 2000). Barnens beskrivningar av upplevda effekter påminner långt om resultaten av Beardslees familjeintervention (Pihkala & al. 2011b). Såväl barn som föräldrar upplevde att det blivit lättare att tillsammans samtala om förälderns psykiska ohälsa. Föräldrar beskrev att barnen nu frågade mera medan barnen i sin tur berättade att föräldrarna nu pratade mer om sin sjukdom. Det ömsesidiga i samtalsprocessen framkom tydligt i resultaten. I enighet med resultaten av Pihkala och Johansson (2008) upplevde både barn och föräldrar den större öppenheten som en lättnad. Van Santvoort & al. (2013) konstaterar i anslutning till sin forskning om barngrupper, att det för att uppnå positiv effekt för barnen, är centralt att engagera även barnens föräldrar och familj. I likhet med resultaten i Riley’s (2008) och Waldez´s (2011) forskning upplevdes deltagandet påverka måendet på ett positivt sätt. Barnen beskrev att föräldrarna mådde bättre, de var mindre sura, mindre ilskna fastän tröttheten ännu fanns kvar. Avlastad oro och även ångest kan eventuellt förklara förälderns till synes 76 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa bättre mående. Enligt Solantaus et al. (2010) anknyter ångest till känslor av otrygghet och osäkerhet kring nuet och framtiden, något som ofta karakteriserar tillvaron då föräldern lider av psykisk ohälsa. Föräldrarna skildrade i sin tur att barnen föreföll att må bättre, de var gladare, de hade börjat ta mer plats, börjat synas och höras på ett positivt sätt. Enligt Compas och kolleger(2009, 2011) kunde effekten av den gruppintervention de beforskat dvs. mindre emotionella problem och psykiska symptom hos barnen förklaras med ökade copingstrategier hos barnen och ett stärkt positivt föräldraskap (värme, ömhet, barnperspektiv och lyssnande). Det är fortfarande för tidigt att säga vad de små men betydelsefulla upplevda effekterna av Barnkraft får för effekter i framtiden. Styrkor och begränsningar För denna studie och dess syfte var en kvalitativ ansats det bästa alternativet (målet ej att förklara utan att förstå). Halvstrukturerade temaintervjuer som datainsamlingsmetod och kvalitativ innehållsanalys som analysmetod passade väl för ändamålet eftersom syftet var att få en djup uppfattning om informanternas perspektiv på sitt deltagande i Barnkraft och deltagandets upplevda effekter. En svaghet i studien är att resultaten inte i så stor utsträckning kan anses vara överförbara till att gälla andra sammanhang till följd av att deltagare från endast en Barnkraftsgrupp deltog och antalet informanter var lågt, endast fyra föräldrar och fyra barn intervjuades. Kvalitativ forskning strävar inte till generaliseringar utan målet är att granska intervjudata detaljerat, att analysera det så djupgående som möjligt. (Eskola & Suoranta, 1999, 15-19; Hirsjärvi & al. 1997, 155). Graneheim och Lundman (2004) konstaterar att det alltid är läsarens beslut om och i vilken grad resultaten kan överföras till att gälla andra situationer och andra målgrupper. Än idag hör man ibland sägas att barn inte är tillförlitliga som informanter på grund av att deras förståelse inte är fullt utvecklad. Men forskning har visat att barn är fullt förmögna att ge goda och meningsfulla beskrivningar av sina tankar och upplevelser. Denna förmåga anses intimt hänga ihop med forskarens förmåga att nå barnet och dess sätt att beskriva sin värld. (Ritala-Koskinen, 2001, 65-70.) Syftet med denna studie var att få en uppfattning om hur barnen upplevt sitt deltagande i Barnkraft och vad deltagandet inneburit för dem. I dessa frågeställningar är barnen de facto de verkliga experterna. En lång tid (ca 6 månader) har förflutit sedan deltagandet i Barnkraft. Det har säkerligen påverkat barnens och även i viss grad föräldrarnas förmåga att erinra sig detaljer kring deltagandet. Men fördelen med att ett halvt år gått sedan deltagandet var att informanterna hade ett djupare perspektiv på vad deltagandet inneburit för samvaron i vardagen dvs. upplevda effekter av deltagandet. Slutsatser Syftet med Barnkraft är att minska risken för att barnen själva skall insjukna psykiskt, börja må dåligt eller få svårigheter. Målet är att erbjuda barn, föräldrar och familjer redskap för att undvika att svårigheten som familjen lever med blir ett hinder för god utveckling. De förebyggande metoder som under senare år aktualiserats inom t ex vuxenpsykiatrin och socialtjänsten – Beardslee familjeintervention, Föra barnen på tal samt Barnkraft, har utvecklats för att hjälpa föräldrar att hjälpa sina barn och är tänkta att utgöra början på en process inom familjen. Barnkraft visade sig att vara en metod med potential till att sätta igång en process som tillvaratar och stärker barnets och familjens känsla av samhörighet och öppnar upp för samtal, parallellt med att lindra känslor av oro och otrygghet. Det är av största vikt att metoder med syfte att förebygga psykisk ohälsa hos barn till föräldrar med psykisk ohälsa upplevs trygga, ändamålsenliga och tilltalande av familjerna (Solantaus & al. 2009). Inte ens de bästa av preventiva metoder får önskad effekt ifall familjer, barn och föräldrar inte önskar delta i dem. I 77 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa skenet av resultaten verkar Barnkraft vara en trygg metod för barn och föräldrar att delta i tillsammans. Genomförandet ställer dock krav på stor sensitivitet. Att något känns bra, givande och upplevs medföra positiva effekter är en bra början men berättar dessvärre ännu inget om metodens preventiva kraft. I nuläge är det omöjligt att säga vad de små men betydelsefullt upplevda effekterna av Barnkraft kan få för betydelse för barnens framtid. För det ändamålet krävs forskning med kvantitativ ansats och långvarig uppföljning. 78 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Litteratur Alasuutari M (2005) Mikä rakentaa vuorovaikutusta lapsen haastattelussa. Teoksessa Ruusuvuori J & Tiittula L (toim.) Haastattelu. Tutkimus, tilanteet ja vuorovaikutus. 145-162. Tampere Vastapaino. Aalto M (2000) Ryppäästä ryhmäksi. Turvallisen ryhmän rakentaminen. Tampere My Generation Oy. Beardslee WR (1998) Prevention and the clinical encounter. American Journal of Orthopsychiatry, 68:4 521-533. Beardslee WR (2002) Out of the darkened room: When a parent is depressed: Protecting the children and strengthening the family. 1. Edition. Boston, MA: Little Brown. Beardslee WR, Martin, JL & Gladstone, TR (2012) The Family Talk Preventive Intervention: A Program for Helping Families When A Parent Faces Depression. Massachusetts Children’s Hospital Boston. Beardslee WR, Versage EM & Gladstone TR (1998) Children of affectively ill parents: a review of the past 10 years. J Am Acad Child Adolesc Psychiatry, 37, 1134–41. Beardslee WR, Gladstone TR, Wright EJ, Cooper AB. (2003) A family-based approach to the prevention of depressive symptoms in children at risk: Evidence of parental and child change. Pediatrics. 112, 119131. Beardslee WR, Wright EJ, Gladstone TR, Forbes P (2007) Long-term effects from a randomized trial of two public health preventive interventions for parental depression. J Fam Psychol. 21, 703-713. Beardslee WR & Podorefsky D (1988) Resilient adolescents whose parents have serious affective and other psychiatric disorders. The importance of self-understanding and relationships. American Journal of Psychiatry. 145, 63-69. Benzies K & Mychasiuk R (2009) Fostering family resiliency: a review of the key protective factors. Child and Family Social Work.14, 103-114. Compas BE, Forehand R, Keller G, Champion JE, Rakow A, Reeslund KL, McKee L, Fear JM, Colletti CMJ, Hardcastle E, Merchant MJ, Roberts L, Potts J, Garai E, Coffelt N, Roland E, Sterba, SK, & Cole DA (2009) Randomized Controlled Trial of a Family Cognitive-Behavioral Preventive Intervention for Children of Depressed Parents J Consult Clin Psychol. 77:6, 1007-1020. Compas BE, Champion JE, Forehand R, Cole DA, Reeslund KL, Fear J, Hardcastle EJ, Keller G, Rakow A, Garai E, Merchant MJ & Roberts L (2011): Coping and Parenting: Mediators of 12-Month Outcomes of a Family Group Cognitive- Behavioral Preventive Intervention with Families of Depressed Parents. J Consult Clin Psychol. 78:5, 623–634. Eskola J & Suoranta J (1999) Johdatus laadullisen tutkimukseen. (3. laitos) Tampere, Vastapaino. Focht-Birkerts L & Beardslee WR (2000)A child’s experience of parental depression: Encouraging relational resilience in families with affective illness. Family Process, 39, 417–434. Garber J, Clarke GN, Weersing,VR, Beardslee WR, Brent DA, Gladstone TR, DeBar,LL, Lynch, FL, D’Angelo, E, Hollon, SD, Shamseddeen, W, Iyengar, S (2009) Prevention of Depression in At-Risk Adolescents: A Randomized Controlled Trial. JAMA. 301:21, 2215–2224. Galinsky M & Schopler J (1994): Negative experiences in support groups. Social works with groups. 20:1, 77-95. Gladstone TR, Beardslee WR & O´Connor E (2011): The Prevention of Adolescent Depression. Psychiatr Clin North Am. 34:1, 35–52. 79 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Graneheim UH & Lundman B. (2004) Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Educ Today 24:2 105-12. Hedman Ahlström B. (2009). Major depression and family life: The family’s way of living with a long-term illness. Thesis, Institute of Health and Care Sciences at Sahlgrenska Academy, University of Gothenburg. Hinshaw S (2004) Parental Mental Disorder and Children's Functioning: Silence and Communication, Stigma and Resilience. Journal of Clinical Child and Adolescent Psychology 33:2 400-411. Hirsjärvi S. & Hurme H. (2000) Teemahaastattelu. Teemahaastattelun teoria ja käytäntö. Helsinki Yliopistopaino. Hirsjärvi S, Remes P & Sajavaara P (1997) Tutki ja kirjoita. (6. uppl.) Helsinki Kirjayhtymä. IOM Institute of Medicine (1994) New directions in definitions. In Mrazek & Haggerty (red.) Reducing Risks for Mental Disorders. Frontiers for Preventive Intervention Research. 19-32.Washington, D.C: National Academy Press. Inkinen M & Söderblom B (2005) VERTTI : Lapset ja vanhemmat vertaisryhmässä, kun vanhemmilla on mielenterveyden ongelmia : käsikirja ryhmäohjaajille. Helsinki Profami oy. Kaakinen S, Koskinen M & Seppänen A 2007 Äidit ja isät perheinterventiossa. Perheterapia 23:1 19-26. Kraemer HC, Kazdin AE, Offord DR, Kessler RC, Jenssen PS & Kumpfler DJ (1997) Coming to terms with terms of risk. Archives of general Psycchiatry, 54:4 327-342. Kurts L (2004) Support and Self-Help Groups. In Garvin C, Gutierréz L & Galinsky, M (eds.) Handbook of social Work with Groups. New York Guilford Press. Luthar SS, Cicchetti D, Becker, B (2000) The construct of resilience: A critical evaluation and guidelines for future work. Child Development 72:3 543-62. Luthar, SS (2006) Resilience in development: a synthesis of research across five decades. In Cicchetti, J. & Cohen, J. (eds) In Developmental psychopathology: risk, disorder, and adaptation. Second edition. New York. Wiley. National Research Council, Institute of Medicine (2009) Preventing mental, emotional, and behavioral disorders among young people: progress and possibilities. Committee on Prevention of Mental Disorders and Substance Abuse Among Children, Youth, and Young Adults: Research Advances and Promising Interventions. Washington, DC The National Academies Press. Pihkala H, Johansson E (2008) Longing and fearing for dialogue with children. Depressed parents’ way into Beardslee’s preventive family intervention. Nord J Psychiatry 62, 399-404. Pihkala H, Sandlund M & Cederström A (2012a) Initiating communication about parental mental illness in families: An issue of confidence and security. International Journal of Social Psychiatry 58, 3, 258–26. Pihkala H, Sandlund M & Cederström A (2012b) Children in Beardslee's family intervention: Relieved by understanding of parental mental illness. Int J Soc Psychiatry 58, 6, 623-8. Punamäki R-L, Paavonen J, Toikka S & Solantaus T (2013) Effectiveness of Preventive Family Intervention in Improving Cognitive Attributions Among Children of Depressed Parents: A Randomized Study. J of Family Psychology 27, 4, 683–690. Riley A, Valdez C, Barrueco, S, Mills C, Beardslee W, Sandler I, & Rawal P (2008) Development of a Family-based Program to Reduce Risk and Promote Resilience Among Families Affected by Maternal Depression: Theoretical Basis and Program Description. Clin Child Fam Psychol Rev 11, 12–29. 80 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Ritala-Koskinen A. (2001) Mikä on lapsen perhe? Tulkintoja lasten uusperhesuhteista. Väestötutkimuslaitoksen julkaisusarja D 38/2001. Ruah Community Services (2008) Inside a family under pressure: The impact of parental mental illness on a family. Perth: Ruah Community Services. Rutter M. (1987) Psychosocial resilience and protective mechanisms. American Journal of Orthopsychiatry 57:3 316-331. Rutter M (1999) Resilience concepts and findings: implications for family therapy. Journal of Family Therapy 21, 119–144. Rutter M and Rutter M (1993) Developing Minds: Challenge and Continuity Across the Life Span. New York: Basic Books. Santvoort F van (2013): Support groups. A study on Risk Levels and Intervention Effects in Children of Mentally Ill or Addicted Parents. Thesis. Santvoort F Van, Hosman, CMH, Doesum, KTM. Van & Janssens, JMAM. (2014) Effectiveness of preventive support groups for children of mentally ill or addicted parents: a randomized controlled trial. European Child & Adolecent Psychiatry, 23,473-484 Siegenthaler E, Munder T, & Egger M. (2012) Effect of preventive interventions in mentally ill parents on the mental health of the offspring: Systematic review and meta-analysis. Journal of the American Academy of Child & Adolescent Psychiatry, 51, 8 -17. Solantaus T (2006) Lapset puheeksi Kun vanhemmalla on mielenterveyden ongelmia THL. Solantaus T & Paavonen J (2009) Vanhempien mielenterveyshäiriöt ja lasten psykiatriset ongelmat. Duodecim 125, 1839-44. Solantaus T, Paavonen EJ, Toikka, S, & Punamäki, R. (2010) Preventive interventions in families with parental depression: Children’s psychosocial symptoms and prosocial behaviour. European Child & Adolescent Psychiatry, 19, 883–892. Solantaus T, Toikka S, Alasuutari M, Beardslee WR & Paavonen EJ (2009) Safety, feasibility and family experiences of preventive interventions for children and families with parental depression. Int J Mental Health Promot 11, 14–23. Stroul B. (1993) Rehabilitation in community support systems. In R. Flexer & P. Solomon (Eds.). Psychiatric Rehabilitation in Practice. 45-61 Boston Andover Medical Publishers. Söderblom, B. (2005) Barnet och förälderns depression – behovet av förståelse, vikten av kommunikation Barnet i en stödgruppsintervention med sin depressiva förälder. Helsingfors Profami Oy. Söderblom B & Inkinen M (2014) Skapa förståelse tillsammans Barnet och föräldern i stödgrupp, då föräldern har psykisk ohälsa. Handbok för gruppledare. Helsingfors Profami Oy. Tuomi J. & Sarajärvi A. (2002) Laadullinen tutkimus ja sisällönanalyysi. Helsinki Tammi. Valdez, C, Mills, C., Barrueco, S. Leis, J.& Riley A (2011) A Pilot Study of a Family-Focused Intervention for Children and Families Affected by Maternal Depression J Fam Ther 33:1, 3–19. Viitala R /2004) Henkilöstöjohtaminen. Helsinki, 4 painos Edita Prima Oy Walsh, F (2003) Family resilience: a framework for clinical practice. Family Process 42, 1–18. 81 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Walsh, F (2006) Strengthening family resilience. Second ed. New York Guilford Press. Weissman MM, Wickramaratne P, Nomura Y, Warner V, Pilowsky D & Verdeli H (2006) Offspring of depressed parents: 20 years later. Am J Psychiatry, 163, 1001–8 Weissman MM, Wickramaratne P, Nomura Y, Warner V, Verdeli H, Pilowsky D, Grillion C, Bruder G (2005) Families at high and low risk for depression: a three generation study. Arch Gen Psychiatry, 62, 29– 36 Östman O, Erdener L & Ershammar D (2004) Stigmatisering av personer med psykisk sjukdom ett försummat problem Läkartidningen Vol 101, Nr 20 1839-1840. 82 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Bilagor 1. Intervjuguide - barn 2. Intervjuguide – vuxna 83 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Bilaga 1 (Intervjustudie om barnkraft) UTVÄRDERING AV Barnkraft Intervjuguide Frågeområden Barn Frågorna anpassas i formuleringen till barnets/den unges ålder och språknivå. 1. Dina föräldrar/din mamma/ din pappa/ din mamma och pappa har sagt att det går bra att jag får intervjua dig. Nu vill jag fråga dig också, om det går bra? 2. Information om utvärderingen. Information kring bandupptagningen. 3. Du behöver inte svara på alla frågor som jag ställer och du får avsluta när du vill. Om du tycker något är för känsligt eller du bara inte vill prata om det, så säg till. Om du tycker något jag frågar verkar konstigt eller är svårt att förstå, så säg bara till. a. Är det något du undrar över innan vi börjar? 4. Huvudfrågorna gäller Barnkraft i process. Hur var det före, under Barnkraft, efter? Inledningsfrågan: Kan du berätta/ beskriva för mig hur det har varit att vara med om Barnkraft? 5. Vad var bra med Barnkraft? Var det något som inte var bra/svårt/tråkigt? 6. Var Barnkraft till nytta för dig? Hur märker du det? 7. Än för din förälder? Hur märker du det? 8. Är det något som förändrats i din familj efter att du deltog i Barnkraft, tycker du? 9. När det gäller din mammas/pappas sjukdom; hur tänker du kring den? Hur förstår du den? Hur tänkte du förut? Å nu? 10. Hur tyckte du, kunde du prata om det du ville i gruppen? Vad berättade du t ex? Hur var det att få prata om hur du har det i gruppen tillsammans med de övriga barnen? 11. Är det något som jag inte frågat om, som du tycker är viktigt att säga om Barnkraft? Något annat som du skulle vilja säga innan vi slutar? 12. Har du några frågor till mig? 13. Tack för att jag fick intervjua dig! 84 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Bilaga 2 (Intervjustudie om barnkraft) UTVÄRDERING AV Barnkraft Intervjuguide: Frågeområden Vuxna 1. Information om intervjun och utvärderingen och om något är oklart. a. Vem och vad b. Upptagningen 2. Om att man har rätt att avbryta intervjun, att man inte behöver svara på alla frågor och att man kan säga ifrån om man tycker något är för känsligt att tala om. Att det går bra att fråga om något är oklart 3. Intervjun inleds. Kan du berätta för mig, hur du tyckte det var att vara med om Barnkraft? Om föräldern har svårt att komma igång med en berättelse, fråga kring processen, d.v.s. huvudfrågorna är följande: Vad var det som gjorde att du bestämde dig för att vara med i Barnkraft? Vilka förväntningar hade du? Vad tänkte du innan? Hur blev det? Hur har det varit efteråt? Frågorna nedan bör täckas inom huvudfrågorna ovan och någon speciell ordning på när de ställs krävs inte. Frågorna behöver inte ställas ordagrant. 4. Vad tycker du var bra med Barnkraft, för dig själv, din partner, ditt/dina barn? Var deltagandet till nytta? För föräldern? För barnet? Hur märker föräldern det? Var det något som var särskilt svårt/problematiskt/inte bra? 5. Hur upplevde du möjligheten att få träffa andra föräldrar och att tala om sjukdomen och föräldraskap med dem? 6. Har något i er vardag förändrats genom Barnkraft, tycker du? Har ditt sätt att vara förälder förändrats på något sätt, tycker du? Hur tänker du, har deltagandet påverkat ditt/dina barn? Berätta? Har deltagandet påverkat dig själv? Berätta! 7. Vad tyckte du om ”upplägget”, de olika delarna i metoden? 8. Skulle du kunna tänka dig att rekommendera ett deltagande i Barnkraft till andra? Berätta varför/varför inte? 9. Finns det något som du skulle vilja ändra på, när det gäller Barnkraft? 10. Tycker du att det är något som jag inte frågat om, som du skulle vilja tillägga? 11. Har du några frågor kring detta/denna intervju till mig? 12. Tack för att du tog dig tid till att jag fick göra intervju! 85 Bilaga3 Psykiatriska kliniken, Skellefteå Nr Datum för ifyllandet………………… PATIENTFÖRÄLDERN – ENKÄT VID 6- MÅNADERSUPPFÖLJNING. DU DELTOG I BEARDSLEES FAMILJEINTERVENTION FÖR 6 MÅNADER SEDAN OCH HAR TACKAT JA TILL ATT DELTA I EN UTVÄRDERING AV ARBETSSÄTTET. NU EFTER INTERVENTIONEN STÄLLER VI NÅGRA FRÅGOR IGEN OM HUR DU UPPLEVER FÖRÄLDRASKAPET OCH HUR DU UPPFATTADE INTERVENTIONEN. EXEMPEL PÅ HUR MAN SVARAR PÅ NEDANSTÅENDE FRÅGOR: Hur är det för Dig att vakna på morgonen? Du tycker att det är relativt enkelt för Dig, så sätter Du kryss X som nedan: Enkelt Mycket svårt X ---------------X------------------------------------------------------------------------X 1. Hur tycker Du det är att tala om Din psykiska ohälsa med Din partner/barnets andra förälder? Enkelt Mycket svårt X ------------------------------------------------------------------------------------------X Kommentar: …………………………………………………………..……. 2. Hur tycker Du det är att tala om Din psykiska ohälsa med Ditt/Dina barn? Enkelt Mycket svårt X ------------------------------------------------------------------------------------------X Kommentar: ………………………………………………………..………. 3. Hur tycker Du att Du för närvarande fungerar som förälder? Fungerar bra Fungerar dåligt X ------------------------------------------------------------------------------------------X Kommentar: ………………………………………………………………… Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa 4. Känner Du oro för hur Ditt/Dina barn mår? Ingen oro Mycket oro X ------------------------------------------------------------------------------------------X Kommentar: …………………………………………………………..……. 5. Känner Du för närvarande skuldkänslor över att Din psykiska ohälsa kan ha påverkat Ditt/Dina barn negativt? Inga skuldkänslor Svåra skuldkänslor X ------------------------------------------------------------------------------------------X Kommentar: …………………………………………………………..……. 6. Händer det att Du skäms inför andra över att ha psykisk ohälsa? Aldrig, mycket sällan Ofta, nästan hela tiden X ------------------------------------------------------------------------------------------X Kommentar: ………………………………………………………..………. NU KOMMER NÅGRA FRÅGOR SOM HANDLAR OM DINA UPPLEVELSER AV ATT HA DELTAGIT I EN FAMILJEINTERVENTION 7. Hur upplevde du bemötandet vid träffarna? Mycket gott Mycket dåligt X ------------------------------------------------------------------------------------------X Kommentar: …………………………………………………………..……. 8. Kändes det som om Du fick säga vad Du ville vid träffarna när barnen inte var med? Ja, allt Nej, inte alls X ------------------------------------------------------------------------------------------X Kommentar: …………………………………………………………..……. 9. Kändes det som om Du fick säga vad Du ville vid träffarna när barnen var med? Ja, allt Nej, inte alls X ------------------------------------------------------------------------------------------X 87 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Kommentar: ……………………………………………………………..…. 10. Tycker Du att familjeinterventionen påverkade hur Du mår för närvarande? Gjorde att jag mår bättre idag Påverkade inte hur jag mår idag Gjorde att jag mår sämre idag X--------------------------------------------X --------------------------------------------X Kommentar: ………………………………………………………….……… 11. Tycker Du att familjeinterventionen påverkade Din syn på barnens framtid? Påverkade den positivt Påverkade inte min syn på barnens framtid Påverkade den negativt X--------------------------------------------X --------------------------------------------X Kommentar: ……………………………………………………………….… 12. Tycker Du att familjeinterventionen påverkade Din syn på familjens framtid? Påverkade den positivt Påverkade inte min syn på familjens framtid Påverkade den negativt X--------------------------------------------X --------------------------------------------X Kommentar: …………………………………………………………….….… 13. Tycker Du att familjeinterventionen påverkade Din syn på Din egen framtid? Påverkade den positivt Påverkade inte hur jag ser på min framtid Påverkade den negativt X--------------------------------------------X --------------------------------------------X Kommentar: ………………………………………………………….……… 14. Rekommenderade man under interventionen ytterligare stöd eller behandling för familjen eller för någon familjemedlem? ja, för vem? ……………………………………………………………….. nej, ingen åtgärd rekommenderades Följde ni rekommendationen? ja 88 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa inte ännu, vi funderar nej, vi tänker inte göra det 15. Hur värderar Du att familjeinterventionen som helhet var för Dig? Positiv Negativ X-------------------------------------------------------------------------------------------X Kommentar: ……………………………………………………………….… 16. Hur värderar Du att familjeinterventionen som helhet var för barnet/barnen? Positiv Negativ X-------------------------------------------------------------------------------------------X Kommentar: ………………………………………….………...…………… 17. Hur värderar Du att familjeinterventionen som helhet var för Din partner/barnets andra förälder? Positiv Negativ X-------------------------------------------------------------------------------------------X Kommentar: …………………………………………………………..……… 18. Tycker Du att interventionen gjordes vid rätt tidpunkt för Din familj? Gjordes för tidigt Gjordes vid rätt tidpunkt Gjordes för sent X--------------------------------------------X --------------------------------------------X Kommentar: ………………………………………………………………..… 19. Tycker Du att någonting saknades i familjeinterventionen, eller finns det annat som Du vill lägga till? ….…………………………………………………………………………………………………………….…………… …………………………………………………………………………………………………………….………………. …………………………………………………………………………………………………………….………………. TACK FÖR DIN MEDVERKAN! 89 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Datum:________________ BARNETS LIVSSITUATION FÖRE INTERVENTION JAG SOM FYLLER I BLANKETTEN Mamma/bonusmamma Pappa/bonuspappa Annan vuxen BARNET vem? __________________________________________ Född __________ Pojke Flicka BARNETS UTVECKLING FÖRE SKOLÅLDERN 1. Fanns det några problem i ditt barns utveckling eller hälsa före skolåldern (0-6 år)? Nej Ja Vad? ____________________________________________________________________________ _________________________________________________________________________________ _________________________________________________________________________________ BARNETS SKOLGÅNG 2. Vilken skola går barnet i? Förskola Annan skola Lågstadiet Mellan/högstadiet Gymnasiet Vilken? ____________________________________________________________ Mitt barn går inte i skola Varför?___________________________________________________ 3. Har ditt barn fått anpassad undervisning? 90 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Nej Ja i vilken ålder/klass? ____________________________________________________ OM DU TÄNKER PÅ DEN SENASTE MÅNADEN…. Aldrig Sällan Ibland Ofta Alltid Vet ej 4. Tyckte ditt barn om att gå i skolan? 5. Kunde ditt barn vara uppmärksam under lektionerna? 6. Kom ditt barn bra överens med sina lärare? 7. Blev ditt barn retat eller mobbat av andra elever? 8. Retade eller mobbade ditt barn andra elever? Tankar om barnets skolsituation? _________________________________________________________________________________ _________________________________________________________________________________ _________________________________________________________________________________ BARNETS FRITID OCH KOMPISAR 9. Har ditt barn någon vuxen person utanför familjen som hon/han kan be om hjälp eller vända sig till för att prata om sådant som oroar henne/honom ? Nej Ja Vet ej OM DU TÄNKER PÅ DEN SENASTE MÅNADEN…. Aldrig Sällan Ibland Ofta Alltid Vet ej 10. Kunde ditt barn göra det hon/han ville på fritiden? 11. Deltog ditt barn i fritidsaktiviteter utanför hemmet? 91 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa 12. Var ditt barn med kompisar? 13. Tog ditt barn hem kompisar? 14. Tror du att ditt barn kände sig ensam? Tankar om barnets fritid och kompisar?_______________________________________________ _________________________________________________________________________________ __________________________________________________________________________ BARNETS ANSVAR HEMMA OM DU TÄNKER PÅ DEN SENASTE MÅNADEN…. Aldrig Sällan Ibland Ofta Alltid Vet ej 15. Hade ditt barn ansvar för hushållsarbetet, t.ex. laga mat, städa? 16. Höll ditt barn koll på att allt var ok med dig/den andra föräldern? 17. Höll ditt barn dig/den andra föräldern sällskap? 18. Hjälpte ditt barn dig/den andra föräldern att komma ut på en promenad eller att träffa andra? 19. Tog ditt barn hand om sina syskon? Jag har ett barn som bor hemma 20. Hade ditt barn tid för att göra annat? 92 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Tankar om barnets ansvar hemma? _________________________________________________________________________________ _________________________________________________________________________________ _________________________________________________________________________________ SYSKONRELATIONER Om du har ett barn, fortsätt till fråga 23 OM DU TÄNKER PÅ DEN SENASTE MÅNADEN…. Aldrig Sällan Ibland Ofta Alltid Vet ej 21. Hade ditt barn det bra med sina syskon? 22. Kunde ditt barn prata med sina syskon om hur ni har det i familjen? Tankar om syskonrelationer? _________________________________________________________________________________ _________________________________________________________________________________ SAMTAL INOM FAMILJEN OM DU TÄNKER PÅ DEN SENASTE MÅNADEN…. Aldrig Sällan Ibland Ofta Alltid 23. Frågade ditt barn dig om din/ den andra förälderns sjukdom? 24. Pratade du med ditt barn om: a) din/den andra förälderns sjukdom? b) hur ditt barn har det i skolan? 93 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa c) hur ditt barn har det på fritiden och med kompisar? d) ditt barns ansvar för hushållsarbete? e) ditt barns ansvar för andra familjemedlemmar? f) kunde du och ditt barn förstå varandra? Kan du ge exempel på t.ex. vad ni pratade om, vad barnet funderade om och hur du svarade? _________________________________________________________________________________ _________________________________________________________________________________ _________________________________________________________________________________ Vill du lägga till något? Det kan gälla alla frågor i den här blanketten. _________________________________________________________________________________ _________________________________________________________________________________ _________________________________________________________________________________ _________________________________________________________________________________ _________________________________________________________________________________ Tack för att du svarade på frågorna! 94 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa VÄSTERBOTTENS LÄNS LANDSTING Datum………………….. Psykiatriska kliniken 931 86 Skellefteå Familjeklimat Hur tycker Du klimatet – stämningen och samspelet i Din familj är: Stryk under minst 15 ord som Du tycker bäst beskriver familjen Behaglig Ordnat Bra Irriterat Vuxet Viljelöst Förvirrat Ängsligt Kamratligt Vänligt Självständigt Nedstämt Vilt Nervöst Intimt Kallt Stabilt Meningslöst Misslyckat Säkert Känsligt Berömmande Försiktigt Moget Viktigt Spontant Ödmjukt Mjukt Aggressivt Avvaktande Splittrat Okamratligt Barnsligt Naturligt Högtidligt Engagerat Förnuftigt Lyckligt Tungt Oroligt Starkt Jäktat Dåligt Explosivt Meningsfullt Osäkert Instabilt Rörigt Aktivt Tryckt Obehagligt Öppet Hänsynslöst Likgiltigt Intolerant Okänsligt Konstlat Opersonligt Hänsynsfullt Passivt Slutet Tolerant Slött Missnöjt Onaturligt Klandrande Kritiskt Varmt Tryggt Lätt Arbetsamt Sakligt Lekfullt Hårt Harmoniskt Solidariskt Livligt Lugnt Kärleksfullt Hindrande Tillåtande Lättsamt Misstänksamt Personligt Spänt Tänker Du på andra ord som Du tycker skulle beskriva Din familj kan du skriva dem här: ________________________________________________________________________ © Kjell Hansson, 1989 95 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa 96 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa 97 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Sammantaget, tycker du att ditt barn har svårigheter på ett eller flera av följande områden: Med känslor, koncentration, beteende eller med att komma överens och umgås med andra människor? Ja, små svårigheter Nej Ja, klara svårigheter Ja, allvarliga svårigheter 1-5 månader 6-12 månader Mer än 1 år Bara lite Ganska mycket Väldigt mycket Ganska mycket Väldigt mycket Ganska mycket Väldigt mycket Om du svarade ja, var vänlig besvara de följande frågorna: Hur länge ha svårigheter funnits? Mindre än 1 månad Oroas eller lider ditt barn av sina svårigheter? Inte alls Stör svårigheterna barnets vardagsliv på något av följande områden? Inte alls Bara lite Hemma/i familjen Med kamrater I skolarbetet Vid fritidsaktiviteter Blir svårigheterna en belastning för dej eller för familjen som helhet? Inte alls Bara lite Underskrift ………………………………………………………………………… Mamma/pappa/annan (var vänlig precisera) Datum ……………………………… Tack så mycket för hjälpen! 98 Robert Goodman 2005 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Psykiatriska kliniken, Skellefteå Nr Datum för ifyllandet………………………….. BARNKRAFT – BARNENS FRÅGEFORMULÄR 6 MÅNADER EFTER GRUPPEN FÖR SEX MÅNADER SEDAN DELTOG DU I BARNGRUPPEN. NU FRÅGAR VI DIG OM HUR DET VAR ATT DELTA I GRUPPEN. Jag är: Pojke Flicka Födelseår: _________ Jag deltog i gruppen tillsammans med ________________________________________ Inte alls Lite grann Sådär Mycket Väldigt mycket Tyckte du om att delta i gruppen? Har gruppen varit till hjälp och stöd för dig? Har gruppen varit till hjälp och stöd för din förälder? Lärde du dig nya saker i gruppen? Trivdes du tillsammans med de andra barnen i gruppen? 99 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Trivdes du med gruppledarna? Kunde du prata om det du önskade i gruppen? (tankar, känslor, upplevelser) Är du nöjd över att du deltog i gruppen? Vill du berätta mer, om vilken fråga som helst på blanketten? _______________________________________________________________________ _______________________________________________________________________ Vad var till hjälp för dig i gruppen? _______________________________________________________________________ _______________________________________________________________________ Vad var inte till hjälp för dig? _______________________________________________________________________ _______________________________________________________________________ Vad var roligt med gruppen? _______________________________________________________________________ _______________________________________________________________________ Vad var mindre roligt eller tråkigt med gruppen? _______________________________________________________________________ _______________________________________________________________________ 100 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa Datum: ______________ UPPFÖLJNING AV BARNPERSPEKTIVET PÅ EN AVDELNING BAKGRUNDSINFORMATION Förälder nr _______ Man Avdelning ___________________ Kvinna Skellefteå Ålder ________ Umeå Ansvarig personal, namn: ______________________________________________________________ Inläggningsdatum ______________ Utskrivningsdatum ______________ Vårdform: HSL LPT LRV Diagnos: ______________________________________________________ 1. Barn under 18 år: barn 1: född ____ Pojke ____ Flicka ____ barn 2: född ____ Pojke ____ Flicka ____ barn 3: född ____ Pojke ____ Flicka ____ barn 4: född ____ Pojke ____ Flicka ____ barn 5: född ____ Pojke ____ Flicka ____ 2. Har något av barnen/familjen stöd av tex BUP, skolkurator, kontaktfamilj eller någon annan verksamhet inom socialtjänsten? Ja Vem eller vilka och av vem ___________________________________________________________ Nej ___________________________________________________________ 101 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa 3. Annan viktig information om barnen ______________________________________________________________ ______________________________________________________________ 4. Familjeförhållanden: föräldern bor med ______________________________________________________________ ______________________________________________________________ 5. Barnen bor med ______________________________________________________________ HUR BARNEN UPPMÄRKSAMMADES UNDER VÅRDTIDEN 6. Har barnen erbjudits samtal för stöd, råd och information? Ja Barnet/barnen tackade Ja Nej Varför? Nej ___________________________________________________________ 7. Föra barnen på tal Genomfört (kopia av loggboken bifogas) Ej genomfört Varför? ___________________________________________________________ ___________________________________________________________ 8. Fick föräldern informationsmaterial tex om Beardslees familjeintervention, handboken ”Hur hjälper jag mitt barn?” , information om föräldra- och barngrupper Barnkraft eller annat liknande? Ja Nej Varför? 102 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa __________________________________________________________ 9. Andra samtal om barnen som har genomförts – flera alternativ kan kryssas Med den andra föräldern Med annan vårdnadshavare Med barnen tillsammans Med varje barn individuellt Med barnen och med den andra föräldern Med hela familjen Med Socialtjänsten i så fall, i vilken konstellation? ___________________________________________________________ ___________________________________________________________ Annan myndighet/vårdgivare, i så fall, med vilken och i vilken konstellation? Inga samtal har genomförts om barnens situation varför? ___________________________________________________________ ___________________________________________________________ 10. Vem har genomfört samtalen? Avdelningspersonal Öppenvårdspersonal Annan, vem? ___________________________________________________________ 11. Har anmälan till Socialtjänsten gjorts? Ja Beskriv nedan under kommentar situationen som ledde till anmälan Nej 12. Har man planerat fortsättning på något sätt gällande barnens situation? Ja Vad? ___________________________________________________________ Nej 103 Tre metoder som stöd för barn till föräldrar med psykisk ohälsa 13. Kommentarer om arbetet med denna förälder/familj/barn: ______________________________________________________________ ______________________________________________________________ 14. Tycker du att denna patients barns behov av råd, stöd och information har blivit beaktade på det sättet som Hälso- och sjukvårdslagen menar? Ja Nej Kommentar: t.ex. vad mer borde ha gjorts, vad blev bra, varför? ___________________________________________________________ ___________________________________________________________ 15. Kände du dig bekväm som personal med att hantera frågan om barnens situation i detta fall? Ja Nej Kommentar: ___________________________________________________________ ___________________________________________________________ TACK FÖR DIN MEDVERKAN! 104
© Copyright 2024