1. No category

Innehållsförteckning
1.Inledning......................................................................................................5
2.Förhistorisk tid.............................................................................................8
3.Kalbo under medeltiden.............................................................................10
4.Kalbo by.....................................................................................................13
Byn från 1600-talet och framåt................................................................15
5.Skiftesreformer..........................................................................................17
Storskiftet i Kalbo....................................................................................18
Laga skiftet i Kalbo..................................................................................20
6.Särskilda händelser....................................................................................23
Barnamord i Kalbo by..............................................................................23
Hällstugekärringens försvinnande............................................................25
Fosterfördrivning i Gölbäcken.................................................................26
Mordet i soldattorpet................................................................................27
Stöld och häleri........................................................................................28
Den mordmisstänkte i Skogstorp.............................................................30
7.Knekthållet.................................................................................................34
8.Torp och stugor under Kalbo by................................................................37
Hällstugan/Skogalund..............................................................................38
Nystugan/Talgfallet..................................................................................40
Gölbäcken/Gölstorp.................................................................................43
Pettersberg................................................................................................44
Stenkullen/Dödbacken.............................................................................45
Stenviken och Stenvikens soldattorp.......................................................46
Stavlund och Stavlunds soldattorp...........................................................47
Karlsborg..................................................................................................49
Högstafallet..............................................................................................50
Östantorp..................................................................................................51
Sundsdal...................................................................................................52
Beskhult...................................................................................................55
Bråtstugan / Smedstorp............................................................................56
Nybygget..................................................................................................57
Koludden..................................................................................................58
Dalstugan.................................................................................................59
Spångstugan.............................................................................................61
1
Nylingstorp...............................................................................................62
Fallet.........................................................................................................64
Bäckstugan...............................................................................................66
Ängstugan/Magerås.................................................................................66
Skogstorp.................................................................................................67
Ängdalen?................................................................................................67
Ängtorp....................................................................................................67
9.Platsnamn inom Kalbo gränser..................................................................67
Illustrationsförteckning
Illustration 1: Kalbo bygränser, kartan från slutet av 1800-talet....................7
Illustration 2: Lövskog som det kan ha sett ut runt Kalbo under bronsåldern.
........................................................................................................................8
Illustration 3: Bockstensmannen. Klädedräkt från 1300-1400-talet.............12
Illustration 4: Kolmila i Kalbos skogar ifrån 1900-talets första hälft...........16
Illustration 5: Kalbo by år 1797 med den gamla osplittrade bykärnan.........18
Illustration 6: Underskrifter från storskiftesprotokollet................................20
Illustration 7: Erik Olofsson år 1877 vid sin frigivning från Långholmens
straffängelse..................................................................................................29
Illustration 8: Livgrenadjäruniform av modell 1798....................................35
Illustration 9: Akvarell över Skogalund från 1951, målat av dåvarande
hyresgästen E. Persson..................................................................................38
Illustration 10: Johanna och Gustav.............................................................42
Illustration 11: Foto som förmodligen föreställer torpet Stavlund efter att det
blivit övergivet. Gissningsvis är fotot taget runt 1950..................................48
Illustration 12: Sundsdal sett från Stora Nylingen runt år 1920...................53
Illustration 13: Smederna Anders och Axel Andersson (far och son) framför
smedjan.........................................................................................................56
Illustration 14: Dalstugan, fotoår okänt........................................................60
Illustration 15: Nylingstorp fotograferat söderifrån. Fotoår okänt...............63
Illustration 16: Fallet fotograferat norrifrån utifrån sjön. Fotoår okänt........65
2
2015-05-22
2015-05-22
DETTA ÄR ENBART EN ARBETSKOPIA. ARBETET MED ATT
FÄRDIGSTÄLLA BOKEN PÅGÅR. FÖRHOPPNINGSVIS KAN DEN
VARA FÄRDIG UNDER VINTERN 2015-2016 OCH KOMMER DÅ GÅ
ATT BESTÄLLA TILL SJÄLVKOSTNADSPRIS.
//MÅRTEN SWÄRD, KALBO
[email protected]
3
2015-05-22
SKEDEVISÅNGEN
Du Skedevibygd är vårt fädernearv
Vi söner och döttrar dig hylla!
På urgamla tegar gå plogar och harv
sin rund över stenbunden mylla.
Du minnenas tempel vid Tisnarens strand
Du hägnar med frid deras minne.
Och Skedevibygden har fångat med band
så binde i trohet vårt sinne
Ej famnade slätten vår Skedevibygd
Ej milsvida åkrar gav näring.
Men vildmarken blommar och skogen ger skygd
kring gårdar som skänka oss bärgning.
Så skön ligger nejden i vårkvällens ljus
i sommarens solvarma dagar
då hösten sitt bårtäcke väver i brus
med stormvind kring skogar och hagar.
Här fliten är bofast på gårdar och gods
i bruken och milsvida skogar
och Skedevisönerna kärva till mods
vid hammare deglar och plogar.
De redlige Skedevidöttrar här bo,
de skänka sin hand åt den bäste
och hjonelag bygga i kärlek och tro.
Den högste han har vårt fäste!
- Verner Ovelius, kantor i Skedevi.
4
1.Inledning
1. Inledning
Det här är en bok som kommer att handla om byn Kalbo i Skedevi socken i
nordöstra Östergötland, en liten by som är okänd för det stora flertalet
människor i vårt avlånga land men som i likhet med nästan alla platser har
en uppsjö med spännande ställen och levnadsöden.
Mitt första möte med Kalbo var i maj 2008, vi letade efter en gård och det
hade blivit en till salu här som såg ut att möta våra behov, jag kommer ihåg
att min fru och jag kände att detta måste vara världens ände, vägen hit
kändes oändlig där den slingrade sig fram genom de stora skogarna men så
plötsligt öppnar landskapet upp sig och byn med sina hus, åkrar och
betesmarker breder ut sig längs med landsvägen, och där i mitten av byn
fann vi den gård som vi nu mer är ägare till. Med en gammal gård och/eller
ett hus så får man automatiskt med sig ett stycke historia och med den
historien kommer man in i generationer av människors liv och deras
gärningar, det är deras slit som gjort att byn ser ut som den gör och att vi nu
har förmånen att få bruka ”deras” jord. För min egen del ger kunskap om
min närmsta omgivnings historia en extra dimension i vardagen, allt man ser
omkring sig har skapats av någon, bearbetats av någon, älskats, hatats eller i
alla fall setts av en oändlig rad med människor före mig. Att veta vilka dessa
"någon" var och vem som gjort vad i sin närhet genom tiderna förstärker
tanken om att man egentligen bara förvaltar sin bit av jorden till kommande
släktled, för tiden har obönhörligen sin gång och platserna omkring byn är
det enda som kommer att bestå för framtida generationer, om 200 år
kommer du och jag att vara denne "någon" och andra personer kommer att
undra vilka vi var, vad vi tänkte och vad vi kände. Byn har funnits i minst
600 år, förmodligen mer, och det är både ett kort ögonblick och ett oändligt
långt tidsspann.. Tänk 600 år framåt i tiden, just i skrivande stund skulle det
bli sensommaren år 2610, att tänka sig dessa år i framtiden känns så otroligt
avlägset men ändå kommer den tiden så småningom att komma och kanske
kanske finns denna lilla by kvar då och de kommer att gå över samma
berghällar som vi och kanske till och med gå på samma vägar och stigar
som vi. Alla är vi en del av historien, vare sig vi vill eller inte.
I den här boken ska jag försöka beskriva några delar av Kalbos historia så
5
1.Inledning
som den förlöpt fram tills runt 1930-1940, vissa delar som jag har råmaterial
till har jag valt bort på grund av tidsbrist, kanske skriver jag ytterligare en
del om byns historia där jag tar upp arbetsliv, skola, föreningsliv m.m.
Att det överhuvudtaget är möjligt att skriva boken beror på min granne,
Tommy Dahlgren, och hans enorma arkiv med information och bilder om/på
byn och dess invånare, i mångt och mycket är boken mestadels en
sammanfattning av det som han redan tagit fram. Utan hans arbete och
faktasamlande genom årtiondena så hade den här boken inte blivit till eller i
alla fall så hade det dröjt ytterligare 20-30 år innan den hade kunnat skrivas.
Likaså är den information jag fått av Karl Erik i Kalbo samt syskonen Ingrid
och Lennart ifrån Fallet ovärderlig då det rör sig om sådan information som
man inte hittar i några arkiv. Att få ta del av minnen och berättelser som
kanske gått i arv från tidigare generationer är ju sådant som man inte kan få
från annat håll än ifrån personer med stark anknytning till bygden.
Boken kommer att ta upp händelser, platser, historier och personer som
ryms inom de gränser som Kalbo by historiskt hade, det vill säga att
historien inte enbart kommer att beröra själva byn utan även de torp och
marker som ligger runt byn. Jag gör inte anspråk på att ge en heltäckande
bild av byns historia, det är förmodligen en omöjlighet, inte heller är
samtliga delar nödvändigtvis hundra procent korrekta då det inte är någon
vetenskaplig inriktning på mitt alster utan boken är mer tänkt som en
sammanfattning av det som sagts, skrivits ned, tolkats och tänkts av många
olika personer och däribland mig själv.
Gränsen för Kalbos ägor går från det nu mera rivna torpet Stavlund i
sydväst, mot södra änden av sjön Gryten i norr, mot Skogstorp i öster och
torpet Koludden i söder, det totala areal är på c:a 1900 hektar, det vill säga
drygt 2700 fotbollsplaners yta.
6
1.Inledning
Illustration 1: Kalbo bygränser, kartan från slutet av 1800-talet
Gränsmärken för byns marker.
Med början i den sydliga spetsen (strax utanför kartbilden, i nederkant av
bild 1) och sedan medsols.
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Venstaven (sydost om Koludden)
”En jordfast sten”
Skogigemossestaven
Kringmossestaven
Gölstaven (vid brytningen väster om Östergölarna)
Österängsstaven
Gubbfallestaven
Aspebrostaven (det sydvästligaste hörnet, i bildens nedre vänstra hörn)
Tranmossestaven
Timmermoskälet (vid brytningen strax nordväst om Vrånggölen)
Grytstaven
Svartgölsstaven (den nordligaste gränsmarkeringen, högst upp i bildens mitt)
Ålhusstaven (vid bäcken norr ut från Lilla Nylingen)
7
1.Inledning
•
•
•
•
Korngölsstaven (Senare kallad Venstaven)
Bäckstaven (vid brytningen norr om Skogssjön)
Mörkeviksstaven (det östligaste hörnet)
Stabergsstaven (strax sydväst om Hällstugan)
2. Förhistorisk tid
Det har funnits människor som trampat på marken runt Kalbo sedan
stenåldern, vissa fynd har gjorts på byns ägor som är från denna tid, bland
annat har en så kallad ”trindyxa” påträffats.
Illustration 2: Lövskog som det kan ha sett ut runt Kalbo under
bronsåldern.
Stenyxor har även plöjts upp i åkrarna omkring Skogstorp under 1930-talet,
enligt vittnesuppgifter har bonden Johansson, som för övrigtför att vara
bonde på denna tid hade en ansenlig mängd böcker, ett flertal stenyxor som
bokstöd i bokhyllan och dessa hade då plöjts upp på gårdens åkrar. I
närheten av Nedre Skogstorp (den östra gården) ska det enligt folkmun även
8
2.Förhistorisk tid
finnas någon form av stensättning. Varken stensättningen eller yxorna
verkar dock ha rapporterats in till myndigheterna då dessa inte finns med i
några arkiv, i alla fall som jag har lyckats hitta.
I hela Skedevi socken har det påträffats flertalet bevis om aktiviteter under
sten-, brons- och järnålder och det är då nästan uteslutande vid Tisnarens
strand som gravfält och föremål har hittats, något som faller sig naturligt då
vattenvägen var det enklaste och snabbaste sättet att förflytta sig i detta, i
det närmaste, väglösa land med vidsträckta skogar. Två fyndplatser finns
utmed Hunns stränder, det ena knappa 5 kilometer nordväst om Kalbo, vid
Selesjö, där en kvadratisk stensättning med hörnstenar har påträffats,
dateringen är gjord till bronsålder, järnålder.
Med det i åtanke är det nog troligt att markerna omkring byn har trampats
av fötter redan för flera tusen år sedan, i syfte att jaga efter föda i de viltrika
skogarna. Under bronsåldern såg dock skogarna inte ut så som vi är vana att
se dem idag, det vill säga med gran och tall som främsta trädslag utan
skogarna var betydligt ljusare lövskogar som bestod av lind, ask, ek, alm
och hassel. I brytningen mellan bronsålder och järnålder gjorde granen sitt
intåg och för ungefär 2500 år sedan började granskogen breda ut sig i våra
trakter och de skogar som vi har idag kan börja anas.
Namnet Skedevis betydelse finns det ett antal olika tolkningar om, vad som
är rätt eller fel är i det närmaste omöjligt att säga i dagsläget, namnet är så
gammalt att dess ursprungliga betydelse har förlorats i historiens dunkel. I
mitten av 1300-talet skrivs namnet Skædhwi men namnets ursprung är nog
alldeles säkert betydligt äldre än så. "Skedevi" består av förledet "Sked"
som dels tolkas som skeið ”kapplöpningsbana”, det vill säga en plats där
hästkapplöpning skulle ha ägt rum, eller så kan det tolkas som just "sked"
med den äldre dialektala betydelsen "planka, bräde" som då skulle kunna
syfta på ett plank-/brädstaket. Även tolkningen ”skede” i betydelsen
”rågång, avtagsväg” finns. Efterledet "-vi" tolkas oftast som just ordet "vi" i
bemärkelsen som helig plats, men även tolkningar som att det är en
förkortning av ordet "vidher" (skog) finns och namnets hela betydelse skulle
då kunna vara någon av kombinationerna av dessa tolkningar.
Den mest framhållna tolkningen av experter inom ämnet är dock
9
2.Förhistorisk tid
”staketinhängnad helgedom/kult-plats” och namnet bör således vara äldre
än då kristendomen gjorde sitt intåg i trakten.
3. Kalbo under medeltiden
Om Kalbo:s tillkomst vet vi ingenting, ingen vet när den första människan
tog de första spadtagen för sin boplats, att det skedde för väldigt länge sedan
kan man dock slå fast. År 1385 omnämns ”Kallobodha” i dokument från
Linköpings domkyrkas arkiv men det betyder inte att byn/gården inte
existerade innan dess då skrivna ord från denna tid och tidigare är otroligt
sällsynta. Vad man förmodligen kan sluta sig till i och med omnämnandet år
1385 är att byn (eller förmodligen ”gården” vid den här tidpunkten) fanns
minst 100 år tidigare. År 1350 kom ju digerdöden till Sverige och efter
sjukdomens härjningar lades många gårdar, främst sent uppodlade
skogsgårdar, öde i och med att de kvarvarande folket befolkade tomma
gårdar på mera gynnsamma ställen. Med detta i åtanke måste man nästan
dra slutsatsen att Kalbo befolkades minst före digerdöden och förmodligen i
alla fall en mansålder innan dess så att ”produktionen” kommit upp i sådana
nivåer att den ansågs vara för värdefull att överge till förmån för andra,
bättre belägna, gårdar. Detta är ju givetvis gissningar men som jag ser det
högst troliga sådana.
Under 1300- och 1400-talet så har bynamnet efterledet ”boda” vilket senare,
i slutet av 1500-talet (runt 1580), förkortats ned till ”-bo”. ”Boda-namn”
börjar förekomma i Sverige under vikingatiden och betydelsen är just ”bod”,
det vill säga någon form av uthus/förvaringsbyggnad, förmodligen ute i
någon bys utmarker. När det gäller förledet i bynamnet, ”Kal”, så är en
tolkning betydligt svårare att slå fast. ”Boda-namn” förekommer oftast ihop
med ett mansnamn som förled och det är ju inte omöjligt att det är så även i
detta fall, det vill säga att det är namnet ”Karl/Karle” som åsyftas. I så fall
skulle betydelsen vara ungefär ”Karles bod” och då har vi det första sparade
namnet på en person som bott och/eller vistas på byns marker för över 700
år sedan.
Gustaf Olsson som under slutet av 1920-talet och början av 1930-talet
samlade upp och nedtecknade platsnamn i socknen har skrivit ned följande
sägen om Kalbo. ”Första bebyggelsen å K[albo] mark skedde vid Skogstorp
10
3.Kalbo under medeltiden
ö[ster] ut, o det var dalkarlar som där slogo sig ned. Namnet K[albo]
kommer av att det var kalt där förut.”
Till den historien finns dock inga faktiska belägg och det känns otroligt att
en sådan historia skulle kunna överleva så pass länge genom folkmun
oförvanskad. Därtill så finns det relativt entydiga bevis genom kyrkoböcker
och ”storskiftets” handlingar på att Skogstorp bebyggdes många hundra år
efter att Kalbo omnämndes första gången. Gissningsvis bebyggdes
Skogstorp i början av 1600-talet.
Jag har inte kunnat hitta några kartor eller dokument som kunnat belägga
när byns gränser skapades så som de såg ut fram tills i alla fall i mitten av
1900-talet (i slutet av 1800-talet och framåt var gränsen snarare mer av en
administrativ art än någon form av ägofigur), men gissningsvis är de väldigt
gamla. År 1704, vid en rågångsbestämmning omnämns gränsmärket
”Stabergsmo” och Stabergsstaven”, ett namn som återkommer de följande
200 åren. En ganska rimlig tolkning av det namnet är att det den
ursprungliga betydelsen varit ”stav-berget”, det vill säga ”berget med
gränsmarkeringen” men att namnet sedan ”dragits ihop” och mist sin
ursprungliga betydelse, ”Stabergsstaven” blir ju då en tautologi, det vill säga
att man upprepar samma sak och det tyder ju på att det redan då, i början av
1700-talet, var så att ”Staberg” blivit ett namn och inte längre en
beskrivning av en plats. Då flera av grannbyarna också finns belagda att de
existerade på medeltiden (exempelvis Frogetorp och Bränntorp som finns
omnämnda på 1400-talet) så borde rimligtvis skogen ha delats in i någon
mån redan då för att undvika konflikter vid användandet av denna resurs.
Om det medeltida Kalbo vet jag i princip ingenting, endast några namn finns
bevarade för eftervärldens beskådande. År 1385 nämns, som skrevs tidigare,
”Kallobodha” och den 19 november år 1423 dyker det första nedtecknade,
och bevarade namnet, upp, ”Botmundher i Kalabodhum” i ett
pergementsbrev från Strängnäs domkyrka. Den 23 november 1453
omnämns ”Pedher Thomasson i Kalabodom”. Om man bortser från den
”Karle” som eventuellt gett namn åt byn så är Botmund den äldsta personen
som omnämns i samband med byn och det är nu nästan 600 år sedan han
gick omkring här på byns marker. Det berömda, och unikt välbevarade,
mossliket ”Bockstensmannen” från Varberg i Halland är ungefär samtida
med Botmund och genom detta fynd kan man se ungefär hur en man kan ha
11
3.Kalbo under medeltiden
gått klädd under denna tid.
I mitten av 1300-talet drabbades
Sverige, och världen, av den gigantisk
katastrof som av framtida generationer
kom att kallas digerdöden. Digerdöden
kom till Sverige för första gången
under våren år 1350 och dess höga
dödlighet gjorde att upp mot en
tredjedel av Sveriges 750 000 invånare
dog. Att sjukdomen kunde spridas så
pass mycket i denna relativt glest
befolkade del av världen berodde på
att sjukdomen hade en exceptionellt
lång inkubationstid, 32 dagar, och den
smittade som värst de sista 20 dagarna.
Hur digerdöden drabbade Skedevi och
Kalbo vet ingen men man kan förstå
människornas känsla under denna
Illustration 3: Bockstensmannen. hemska tid, att en tredjedel av
befolkningen dör under en kort tid
Klädedräkt från 1300-1400-talet
påverkar ju givetvis
samhällsstrukturen såväl som det mänskliga psyket. I samtida skildringar
från sydligare breddgrader så sägs ”att människornas hjärtan blev hårda och
kalla” då man inte längre ansåg sig ha någon framtid att blicka mot, det är
en beskrivning som säger hur enorm denna katastrof måste ha tett sig.
Gissningsvis var denna onda tid något som Botmund och de övriga i Kalbo
diskuterade många gånger drygt 100 år efteråt. Men många onda saker för
också något gott med sig, de som överlevde hade nu tillgång till mer
åkermark och byggnader och för många av dessa överlevare blev i alla fall
tillvaron lite enklare än innan.
Det finns en sägen kopplad till Skedevi som gäller tiden för digerdöden,
enligt den skulle en ung man från Östergötland ha blivit ensam kvar i sin
hembygd och han gav sig ut för att leta efter andra överlevande. När han var
vid Risinge såg han fotspår på marken, han följde dessa och i Skedevi kom
han i fatt fotvandraren som visade sig vara en ung kvinna. Och efter detta
12
3.Kalbo under medeltiden
”Skedevi Adam och Eva”-par ska de boende i trakten härstamma.
4. Kalbo by
Från 1500-talets mitt börjar man kunna få en någorlunda komplett bild över
ägarna till Kalbo, än så länge rör det sig bara om en enda gård och för vad
som är känt hittills så finns det inte heller några underliggande torp vid
denna tid.
Vanligt var att bönder i skogsbygden betalade skatt till kungen i form av
exempelvis smör, i Skedevi socken var dock näver, humle och bast det
främsta betalningsmedlet när skatten skulle betalas. ”Bast” är det lager på
träd som finns mellan bark och ved och det var då främst lind som man
repade detta från, i och med detta gick bönderna i socknen under
vedernamnet ”bastbitare”. Att bast samlades in runt om på Kalbos marker
vittnar platsnamn som ”Bastskogen” om, ett namn som lever kvar än i dag
även om inga lindar växer där nu för tiden. Basten användes sedan för
reptillverkning och/eller för vävning av grövre textilier.
En nid-ramsa finns bevarad som gissningsvis kommer från Risinge med
tanke på slutklämmen, ”Skeve” betyder här ”Skedevi”.
Skeve bastbitare
Regna stugsittare
Hällestad klampar
Godegårds påsar
Wånga druntar
Tjellmo harar
Risinge män
De lefva än
Även om nu skogarna, vad gäller trädslag, såg ut ungefär som idag så fanns
ändå en stor skillnad och det var att mycket av djurens betesmarker var just
skogsmark. Det är ju inget unikt för 1500-talet utan det var ett skick som
använts både tidigare och senare i historien och detta hade ju givetvis
inverkan på hur skogen såg ut, främst då marken närmast byn. Ett
långvarigt betande av djuren och betesfrämjande åtgärder av människorna
gav en betydligt glesare skog med mer örter och gräs. Förmodligen höll man
undan gran, tall och ek i möjligaste mån då dessa trädslag oftast ger en
13
4.Kalbo by
försurande effekt på marken med sämre tillväxt av bete som följd, därav kan
man anta att skogarna här omkring byn var betydligt glesare och ljusare än
idag.
År 1563 bröt ett krig ut mellan Sverige och Danmark, Lübeck och Polen,
detta krig kom att fortgå fram till 1570 och fick senare namnet Nordiska
sjuårskriget. I december 1567 hade danskarna trängt ända upp till
Norrköping och efter sig hade de lämnat brända och plundrade städer och
gårdar. Man kan tänka sig Kalbo-befolkningens rädsla för den danska härens
norrgående marsch och att ha dem så pass nära som Norrköping måste ha
varit en mardröm. Dock lyckades svenskarna stoppa framryckningen vid
Motala Ström och danskarna återvände söder ut igen och man kan nog vara
tämligen säker på att det drogs många suckar av lättnad i Kalbo och socknen
i stort då.
Men åter till Kalbo-bönderna, under denna tid är det nästan undantagslös
bara de gårdsägande männen som det finns namn på, och oftast bara deras
förnamn. Orsaken till det är att den information som finns är skatteunderlag
och därför är det enbart uppgifter kopplade till detta som tas upp i
dokumenten och för identifiering räckte det då med bara ett förnamn plus
gårdsnamnet. I listan förekommer ordet ”skattehemman”, ett skattehemman
var en fastighet ägd av bönder med rätt att delta i ting och olika stämmor.
Här nedan kommer några av de 1500-talsbönder som bott och verkat i
Kalbo:
1540 ”Per” Betalade en kungsfodring för ett skattehemman, betalningen var
fyra hästar eller 12 öre
1543 ”Eric i Kalbod”. Betalade en kungsfodring. År 1543 anges att Eric har
”god åker, äng,
utrymme, mulbete, fiskevatten, timmerskog och
”vedbrand” Men ingen ”ållonskog”.
1571 ”Joen i Kaleboda” lade följande bidrag till Älvsborgs första lösen.
25 lod silver, 4½ lispund koppar, 5 stycken kor, 3 stycken nötdjur på
3 år, 1 styck nötdjur på 1 år, 10 stycken får, 20 stycken getter, 2 stycken
svin och 1 häst.
Allt som allt värderat till 15 mark vilket var en ganska avsevärd
summa.
14
4.Kalbo by
1580 lämnade samme Joen 3 spen (c:a 1½ tunna) råg och 3½ fjärdingar
(nästan 100 liter) malt i tionde till kyrkan
Byn från 1600-talet och framåt
Någon gång under första halvan av 1600-talet så delas Kalbo upp i två
gårdar, lite oklart exakt när det sker. Sedan klyvs gårdarna ytterligare under
1700-talet, även här är det oklart exakt när men i alla fall under 1700-talets
andra hälft och senast innan Storskiftet 1797. Vid storskiftet är det fyra
gårdar för att vid 1809 bli fem stycken. Runt år 1830 tillkom ytterligare en
gård genom klyvning och 1875 klyvs ytterligare en av gårdarna men denna
slås i praktiken ihop igen i början av 1900-talet då de båda markerna övertas
av samma ägare. En av gårdarna klyvs även runt 1850 med en del till Forssa
Bruk, den här delen var bara åker och skogsmark och den skiljdes senare
ifrån byns mark och ägs idag av Holmens bruk.
Bortsett från jordbruk och skogsbruk så odlade man också i alla fall fram till
andra halvan av 1800-talet humle i syfte att sälja. Detta var tämligen
ovanligt i den här delen av Sverige vid den här tiden och faktum är att
Skedevi socken var en av få socknar som levererade humle för avsalu. På
skifteskartorna ifrån laga skiftet och storskiftet kan man se att ett antal
humlegårdar finns utmärkta så även i Kalbo odlades det en del humle. I
Statistiska Centralbyråns 5-årsberättelser ifrån åren 1833-1837 kan man läsa
följande angående humleodling.
”Humla odlas alltför litet, och till afsalu blott uti en socken, Skedevi, den
nordligaste inom Länet, och hvarifrån måhända 1000 LMU. årligen
öfverhufvud försäljas”
Vid rapporten för åren 1851-1855 hade mängden producerad humle för
försäljning gått upp en aning och var nu på 1500 LMU. Den sista noteringen
angående humle som jag kunnat hitta i 5-årsberättelserna är ifrån åren 18661870 och där finns följande notering.
”I Regna och Skedevi socknar inom länets norra del har trägårdsskötseln af
gammalt varit med nit omfattad, och i sistnämnda socken odlas ännu
fortfarande humle till afsalu”.
LMU betyder här det gamla måttet lispund där 1 lispund motsvarar ungefär
8.5 kilo.
15
4.Kalbo by
Vidare så kolades det träkol också ute i skogarna omkring byn. I ett
dokument som finns bevarat hos Karl Erik Eriksson i Kalbo så kan man läsa
Illustration 4: Kolmila i Kalbos skogar ifrån 1900-talets första hälft.
hur avräkningen för kolningen gick till under bland annat året 1857. I
avräkningen tas 5 kolmilor upp och dessa producerar ihop 192 läster kol.
”Läst” är ett äldre rymdmått för träkol och översatt till moderna mått blir 1
läst ungefär 600 kilo och 2 kubikmeter, det vill säga att de fem kolmilorna år
1857 producerade c:a 115 ton träkol.
Det gick åt ungefär 2 kubikmeter skog (m3f) för att tillverka 1 läst träkol,
vilket i sin tur innebar att man var tvungen att avverka runt 400 kubikmeter
skog för år 1857 års kolframställning, gör man en ytterst grov generalisering
så kan man säga att kolframställningen krävde att man avverkade en yta på
c:a 1-2 hektar. Värdet på kolet blir ungefär 690 riksdaler varav hälften gick
till kolarnas löner.
Kolet transporterades ur skogen med häst och släde på vintern vid
vinterföre, företrädesvis via frusna kärr och sjöar. För Kalbo-kolets del så
transporterades det till kolhuset vid Simonstorps järnvägsstation efter att
16
4.Kalbo by
järnvägen Katrineholm-Norrköping togs i bruk år 1866. Konvojerna med
kolkörare från skogarna runt omkring Kalbo innebar många törstiga hästar,
enligt utsago var de boende i Rödkärr på vägen till Simonstorp tvungna att
ta in sitt vatten tidigt på morgonen då deras källa, som låg utmed vägen,
senare på dagen var tom efter att alla kolkörare låtit vattna sina hästar där.
Följande notis i Östgötaposten den 31:e januari 1896 beskriver sluttampen
på den vinterns kolkörning. ”Forsling af kol, ved, timmer, sågadt virke,
massaved m.m. pågår nu med stor ifver i skogstrakten. Simonstorps station
erbjuder en liflig anblick. Det präktiga föret är dock nästan borta, och
djuren få nog slita ondt i barmarken på landena mellan sjöar och kärr”
Att bränna kol i stor skala upphörde i princip helt i Sverige efter andra
världskriget. Kolhuset vid Simonstorps station revs också runt den perioden
så det är rimligt att anta att denna epok i Kalbos historia också gick i graven
runt slutet av 40-talet.
5. Skiftesreformer
Inte mycket inom den svenska jordbrukshistorien har varit så omvälvande
som Storskiftet och kanske främst Laga skiftet där även bykärnorna
splittrades och flyttades ut till enskilda gårdar. Dessa jordbruksreformer
kom till för att effektivisera ett jordbruk som i statsmaktens ögon inte var
tillräckligt ändamålsenligt. Innan Storskiftet bestod åkrar och betesmark av
en otrolig mängd små delar där varje bonde i byn hade en eller fler små
remsor av de olika skiftena, detta för att fördelningen av bra jordbruksmark
skulle bli så rättvis som möjligt och för att det vid arv var så att man helt
enkelt delade upp marken i X antal delar till arvingarna. Nackdelen var att
skiftena blev så små att det förhindrade en effektiv verksamhet, oftast var
man tvungen att sköta skiftena tillsammans med skiftesgrannarna för att det
skulle vara möjligt att få någon form av rationellt jordbruk. I och med
Storskiftet delades marken upp i större bitar och de som fick sämre
åkermarker fick istället en större areal. I Laga skiftet gick man ett steg
längre när det gäller uppdelningen av skog och åkermark, nu försökte man
få till ännu större sammanhängande skiften för hela gården samt placera
ägorna i anslutning till gårdsbyggnaderna. De gränser som man ofta kan se
än idag för gårdarna tog nu sin form, förutom de stora sammanhängande
skiftena så splittrade man nu även upp de gamla månghundraåriga byarna
17
5.Skiftesreformer
och flyttade ut de enskilda gårdarna till sina nytilldelade marker.
Storskiftet i Kalbo
Den 30:e mars år 1797 påbörjade lantmätaren Nils Nystrand storskifte i
Kalbo, byn såg vid denna tidpunkt inte alls ut som idag utan hela bykärnan
med gårdar och ekonomibyggnader låg i en stor klunga väster om
landsvägen där idag vägen in mot Västergölen går in. Efter den inledande
mätningen av ägorna skulle sedan lantmätaren den 24:e juli träffa bönderna
för att gå igenom uppdelningen men detta möte blev inte av då Kalbobönderna ville skjuta upp det på grund av att höskörden var i annalkande.
Mötet gick istället av stapeln den 2:e september och man begav sig då ut på
åker och äng i anslutning till Kalbo by för att dela upp marken i
bördighetsklasser så att en rättvis fördelning skulle kunna göras.
Illustration 5: Kalbo by år 1797 med den gamla osplittrade bykärnan
Den 21:e samma månad gav man sig av till det till Kalbo tillhörande
Skogstorp i samma ärende och där blev det stor osämja mellan brukaren
Olof Olofsson i Stora Skogstorp och Kalbo-bönderna i hur marken skulle
fördelas. Olof Olofsson påstod att hans förfäder uppodlat torpet och där
18
5.Skiftesreformer
med borde markerna inte tas med vid skiftet utan behållas så som de var,
men då lantmätaren fick reda på att Olof Olofsson årligen betalade Kalbobönderna i skatt och dagsverken för torpet så beslutade han att även Stora
Skogstorp skulle falla under delningen.
Den 18:e november skulle det bli lottdragning om vem som skulle få vilka
skiften av åker, äng och skog, dock ville man ha ett skogsparti bakom
soldattorpet som gemensamt då det skulle få vara till för soldattorpets
behov. Olof Olsson, som fortfarande inte accepterade skiftningen av ägorna,
vägrade att dra någon lott eller på något annat sätt komma överens med de
övriga så ärendet blev föremål för domstolsbeslut.
Överhopade domstolar var tydligen ett lika stort problem då som idag för
det skulle ta nästan tre år innan dom föll i ärendet. Den 14:e oktober år 1800
beslutade Risinge Häradsrätt att den gjorda uppdelningen skulle gälla och att
vem som skulle få vad skulle avgöras genom lottdragning, skulle någon part
vägra skulle ändå lottdragning genomföras i ojäviga vittnens närvaro.
Den 8:e juli 1801, efter att beslutet kungjorts i Skedevi kyrka, så samlades
på nytt delägarna och lantmätaren vid Stora Skogstorp och den senare
frågade om de nu i sämja kunde sammanpara skiftena för att sedan dra lott
om vem som skulle få vad. Efter domstolsbeslutet fogade sig Olof Olsson
och gick med på lottdragningen. En av ägarna i Skogstorp, Överjägmästaren
Adolf Älf, gick även med på att utan lottdragning ta den skiftslott som de
övriga delägarna velat tilldela honom i gengäld mot att de och deras
efterkommande gav honom och hans efterkommande 20 lass gödsel om året
framkört på anvisad plats.
Den 8:e oktober 1804, det vill säga 7½ år efter att processen startade, så
blev storskiftet i Kalbo stadsfäst av Risinge Häradsrätt.
19
5.Skiftesreformer
Illustration 6: Underskrifter från storskiftesprotokollet
Laga skiftet i Kalbo
Drygt 70 år efter att Storskiftet gått igenom var det dags att åter igen
modernisera ägofigurerna i Kalbo by, denna gång var det än ännu större
förändring som skulle äga rum, en förändring som skulle få dagens Kalbo
att börja anas.
Resolution.
Sedan i anledning af inneliggande ansökning det warit
wederbörande, genom allmänna Kungörelserne den 23 nästlidne
December förelagdt att, wid förlust af rättigheten att i
frågan widare höras, sist före klockan tolf å tisdagen den
7:de dennes, hit inkomma med yttrande, huruvida de förena
sig med sökanderne i walet af förrättningsman; så och då
något yttrande derom icke inkommit, förordnar Konungens
Befällningshafvande härigenom Herr Commissions Landtmätaren
A.W. Loden att, så vidt laga hinder i öfrigt icke möter, i
wederbörandes närwaro werkställa den uti bilagda ansökan
omförmälde laga skiftesförrättning, hvarjemte delegarne, wid
påföljd som lag stadgar för missbruk af rätt i samfälld skog
och mark, förbjudas att, efter werkställd gradering å de
egor som skola skiftas, flåhacka eller skumplöja och
20
5.Skiftesreformer
derefter bränna jorden eller bortföra matjord, samt att, vid
enahanda påföljd, skog till afsalu eller svedjande och
torfmosse annorlunda än till husbehof nyttja, förinnan
förrättningen blifvit afslutad och tillträde af lotterne
skett; skolande detta förbud, genom Förrättningsmannens
försorg, upläsas från predikstolen i Skedevi Sockens Kyrka
på samma gång, som Kungörelsen om förrättningens påbörjande;
Och åligger det Förrättningsmannen att, inom fjorton dagar
från delfåendet af detta förordnande, med bevis derom hit
inkomma. Linköpings Slott i LandsCansliet den 11 Januari
1873.
Robert de la Gardie.
Text : Utdrag ur protokollet för storskiftet i Kalbo. Ovanstående är det anslag som lästes
upp i kyrkan och som var uppstarten för laga skiftet i Kalbo.
Måndagen den 24:e mars år 1873 kom lantmätare Axel W Lodén till Kalbo
för att förrätta laga skifte på byns mark, denna första dag avhandlades bara
formalia och det som framkom var att ingen hade något att invända mot det
laga skiftet och vidare ansåg man sig behöva en ny genomgång av ägorna då
det hade tillkommit en hel del ny åker- och betesmark sedan storskiftet för
drygt 70 år sedan. Under de två kommande åren gjordes nya ägomätningar
och när sedan detta var avklarat så samlades man på nytt den 4:e juni år
1875 för att gå igenom den nya karta som upprättats.
Efter detta påbörjades ett graderingsarbete av jordarna, detta arbete fortlöpte
under juni och juli och sedan ett avbrott för höskörd för att sedan återupptas
klockan 10 på förmiddagen den 20:e september för att sedan avslutas någon
vecka senare. Den 29:e september protokollfördes den gradering som
delägarna och lantmätaren kommit fram till. Det var en ganska noggrann
kartläggning man gjorde kanske ska tilläggas, markerna delades in i väldigt
små rutor, runt 2000-7000 kvadratmeter stora rutor för åkermarken och
något större för skogsmark beroende på hur stora sammahängande likartade
ytor som fanns, totalt finns det c:a 5800 områden upptagna i den lista som
upprättades vilket ger ett ytgenomsnitt på 3300 kvadratmeter då byns totala
areal var ungefär 1900 hektar. Så man kan förstå att det tog tid att gå igenom
dessa och komma överens om en gradering.
21
5.Skiftesreformer
Så blev det mars år 1877 och den 26:e denna månad samlades bönderna och
lantmätaren på nytt, denna gång för att reda ut vem som skulle få vad och
vilka som skulle flytta sina bostäder. Två av gårdarna i den gamla bykärnan
flyttades ut, medans de övriga fick bo kvar på sin gamla plats. Vid den här
tiden hade det byggts gårdar även utanför den bykärna som fanns vid
storskiftet, bland annat den gård som jag själv bor i (den som vid denna tid
ägs av Ludvig Schmidt) som vad jag kan utläsa verkar ha byggts på sin
nuvarande plats runt åren 1830-1840.
Bland de som får flytta ut från byn finns brukspatronerna, två bröder
Indebetou, från Forssa, de är enbart ägare till gården och bor inte där själva.
Gården, Solberga, flyttas en kort bit till det som idag är mitten av byn och
strax väster om landsvägen.
Snickeriarbetaren Karl Johan Gustafsson från Norrköping äger en gård,
dock inte själv boende där, vars gård först bestäms att det ska få vara kvar
på sin plats men då en av de andra bönderna vars gård ska utflyttas helst vill
bo kvar så erbjuder sig K.J.G att flytta ut istället. Dock ångrar han sig i
september samma år och vill nu istället låta gården vara kvar på sin plats,
lantmätaren anser dock att det inte går att ändra sig nu och hans gård,
Kalboholm, flyttas en halv kilometer söderut utmed landsvägen.
Resterande gårdar blir kvar där de stod innan laga skiftet. De två gårdar som
ska flyttas skulle vara borta från sina gamla platser senast fem år efter att
skiftet vunnit laga kraft, kostnaderna för flytten ska betalas gemensamt av
alla byns bönder efter storleksordning på ägorna samt att staten sköt till en
summa av 150 kronor som bidrag. Den såg som låg uppe vid Skogstorp
tillfaller nu två av Skogstorps-ägarna fast de övriga bönderna i byn ska få
företräde framför andra att få sitt virke sågat, detta företräde gäller dock
endast om de gjort en anmälan om sågning innan de 15:e januari samma år
som sågningen ska ske. Vidare beslutas att gårdsägarna ska ha fiskerätt i
Stora och Lilla Nylingen i vattnet utanför där deras gränser går ut,
Skogstorps-bönderna har dock gemensam fiskerätt i Skogsjön. En del i
Nylingssjöarna är dock gemensamt och det är i sundet mellan Stora och
Lilla Nylingen, där ska fisket delas upp så att varje delägare har fiskerätt i
ett år för att sedan efterträdas av nästa gård. Det är möjligt att detta undantag
gjorts för att fisket här ansågs bättre än i de övriga sjöarna och att det vore
orättvist om det enbart tillföll en gård. Vidare gjordes en del samfälligheter,
dels ett vattenhål, en brunn, ett sandtag och ett grustag plus en hel del diken
22
5.Skiftesreformer
och vägar.
Efter denna lantmäteriförättning så började byn se ut som den gör idag och
markernas gränser som drogs upp då finns i mångt och mycket kvar än som
ägogränser.
6. Särskilda händelser
Jag har valt att lägga en del händelser som sticker ut lite extra i ett särskilt
kapitel istället för att låta dessa historier vara infogade under respektive
plats. Det sammanbindande mellan dessa historier är att de på ett eller annat
vis är ihopkopplande med ond bråd död och händelserna bör ha diskuterats i
långa tider efter att de inträffat, i vissa fall har historierna levt kvar i
folkminnet ända fram till våra dagar.
Barnamord i Kalbo by
Den 23:e april år 1898 inkom en anmälan till polismyndigheten i socknen
gällande en eventuell fosterfördrivning som skulle ha skett i Kalbo.
Anmälare var bonden C.J. Johansson i Kalbo och den utpekade flickan var
hans piga Elin M. Johansson. Elin blev tillsagd av polisen att göra en
läkarundersökning och framvisa ett läkarintyg på att hon inte hade fött barn,
den 16:e april återkom hon till polisen med ett sådant underskrivet av en
läkare ”P. Hellman i Norrköping” som intygade att det inte hade varit frågan
om någon barnfödsel utan om en svulst i livmodern.
Något väckte dock polisens misstankar och den lokala polisen vände sig till
stadsfiskalen Axel Lindén i Norrköping för att be honom kontroller om det
fanns någon läkare vid namn P. Hellman i Norrköping. Lindén återkom med
svaret att han letat bland läkare och barnmorskor men inte hittat någon vid
namn P. Hellman och den lokala polisen begav sig på nytt till Kalbo för att
hålla nya förhör med Elin.
Elin fortsatte dock neka och hävdade att hon blivit undersökt av en doktor
Lindvall i Norrköping som dock vägrat skriva ut något intyg, han hade
hänvisat henne till denne Hellman som hade skrivit ut det nödvändiga
intyget. Polisen ordnade efter detta med en ny läkarundersökning för henne
23
6.Särskilda händelser
som företogs av doktor K. Axell i Rejmyre följande dag. Elin dök inte upp
på denna undersökning utan infann sig istället på poliskontoret där hon
erkände att hon den 21:a april fött ett ofullgånget barn av kvinnokön, barnet
hade levt i 2 timmar innan det dog utan att Elin själv hade något med det att
göra. Födslovärkarna hade börjat på kvällen då hon vattnade djuren men
hon hade trots det fortsatt arbetet och sedan gått och lagt sig i sin säng i
köket vid 21-tiden, födseln hade satt igång strax efter. Hon avlägsnade de
blodiga lakanen under natten för att inte bli upptäckt men låtit barnen ligga
kvar gömt i sängen. Husmodern Anna Gustafsson som på morgonen efter
upptäckte en efterbörd frågade Elin vad den kom ifrån. Elin som nekade till
att kännas vid något om denna tog strax efter denna konfrontation barnet
från sängen och begravt det i den förmultnade halmen bakom svinhuset.
Hon berättar också att i det intyg hon fått av den riktige läkaren (K. Axell)
så hade det stått att hon förmodligen varit havande med ett c:a 5 månader
gammalt foster, denna lapp hade hon under hemresan rivit sönder och
istället fått en anställd på järnvägsexpeditionen att förfalska en lapp åt
henne.
Efter erkännandet åkte de åter igen till Kalbo där Elin fick peka ut platsen
där hon begravt barnet, strax bredvid gårdens svinhus. Polisen sökte efter
kroppen men ingen kunde hittas och man antog att den grävts upp av räv
eller ortens hundar.
Parallellt med denna undersökning så försökte polisen också få reda på vem
som skrivit det förfalskade intyget. Man höll förför med ett antal anställda
på järnvägsstationen men samtliga nekade till att ha något att göra med
saken. Starkast var misstankarna mot en Nils Thure Nilsson vars
signalement överensstämde väl med det som Elin gett polisen vid förhören,
men vid domstolsförhandlingarna senare så frikändes han eftersom att Elin
inte sade sig kunna känna igen honom.
Elin blev efter erkännandet förpassad till häktet men strax innan dom skulle
falla i målet ändrade hon åter igen sin historia och erkände att hon fött ett
fullgånget, levande, barn som hon sedan lade sin kudde över och där efter
lagt sig med huvudet ovanpå för att skynda på förloppet, anledningen till
mordet var att hon under födseln insåg att hon inte skulle kunna försörja
barnet. Hon hade efter 14 dagar kontrollerat barnets grav och då sett att det
fortfarande låg kvar där i.
24
6.Särskilda händelser
Elin dömdes den 1:a augusti för barnamord till 3 års straffarbete och för
förfalskning till 2 månaders straffarbete.
Hällstugekärringens försvinnande
År 1879 görs en makaber upptäckt på en mosse strax öster om Kalbo by, här
påträffas kvarlevorna efter änkan Britta Maja Jansdotter från Hällstugan
som hade försvunnit från hemmet på den 7:e september år 1877, enligt en
lokal hörsägen för att plocka blommor, men aldrig återkommit. Trots ett
massivt letande under lång tid, en dag ända upp till 100 personer som var
ute i skogen, så kunde hon inte återfinnas förens någon av en slump fann
hennes kvarlevor nästan två år senare. Hon var vid försvinnandet ”gammal
och orkeslös” och i husförhörsländer några år innan försvinnandet så kallas
hon ”ofärdig”, det antogs att hon helt enkelt av utmattning fallit omkull i
mossen, inte orkat resa sig och på så sätt drunknat, detta styrktes av att
huvudskålen låg på så sätt att hon tycktes ha fallit framstupa. Vägen från
Hällstugan till den plats där hon dog är ganska lång, drygt 5 kilometer om
man går i en rät linje, och det är enbart skog och mossar, så för en gammal
människa måste det ha varit en riktigt utmattande vandring men jag har svårt
att tro att hon skulle ha gått vilse i dessa skogar, hon hade ju levt i
Hällstugan i 53 år så hon borde känna till trakten väldigt bra, kanske hon
överskattade sin förmåga och överraskades av mörkret. Än idag, nästan 150
år senare, så kan folk i byn visa ut den plats där hon ska ha hittats, platsen
kallas i folkmun för ”Hällstugekärringegrytet”.
De lokala historierna om hennes försvinnande finns i olika versioner, den
ovanstående är dock den text som skrevs in i dödlängden av prästen det år
hon hittades och får antas vara den som är närmast sanningen. Vissa av de
muntliga historierna kan dock ge lite mer information, i en av dem anges att
det var torparen vid Högstafallet och hans dotter som hittade henne när de
var ute och letade efter ett försvunnet får. En annan berättelse säger att hon
skulle försvunnit om vinter och tagit sig över sjön Stora Nylingen till den
plats där hon dog, men detta kan nog uteslutas då prästen uttryckligen
skriver att hon försvann på sommaren. Förmodligen kommer en sådan
version av händelseförloppet av att man för sig själv försökt förklara hur en
gammal och orkeslös människa kan kunna hamna så långt bort från sin
bostad, att gå tvärs över sjön på isen skulle vara betydligt lättare än att gå
25
6.Särskilda händelser
runt sjön genom kärr och skog. Detsamma kan nog sägas om versionen där
det anges att mågen eller sonen skulle ha rott henne över sjön då hon skulle
till Kalbo för att handla, en sådan sak borde prästen rimligtvis ha nämnt i sin
text kan man tycka men han skriver istället att hon ”försvann från hemmet”.
Tidpunkten för hennes finnande bör ha varit 18 eller 19:e oktober då
distriktsläkaren Mauritz Wester den 19:e åker ut till Kalboskogen för att
göra en rättsmedicinsk undersökning på kvarlevorna.
Hur det än var med händelseförloppet så har dess detaljer försvunnit med
tidens gång även om historien i sina grova drag fortfarande berättas i byn.
Fosterfördrivning i Gölbäcken
I Gölbäcken hände något slutet av 1894 som borde varit den vinterns stora
samtalsämne i byn med omnejd. Dottern till det dåvarande torparparet
Anders Gustaf Andersson och Kristina Lotta Persdotter häktades för
fosterfördrivning (abort) i början av 1895 och hon dömdes tisdagen den 19:e
februari samma år till två års straffarbete av Finsponga läns häradsrätt.
Emma Susanna Andersdotter, som hon hette, hade blivit gravid under 1894
och då hon redan hade ett utomäktenskapligt barn att försörja ansåg hon inte
att hon kunde klara av att ta hand om ytterligare ett, av en piga i gården
Svartviken här i socknen hade hon fått reda på att man kunde skrapa av
fosforet från tändstickor och äta upp för att på så sätt framkalla ett missfall
och så gjorde hon. Under 3-4 veckors tid åt hon fosfor flera gånger per dag,
ibland så mycket som fosfor som från 25-30 tändstickor och den 19:e
november fick hon missfall. Fostret gömdes sedan undan i cirka två
månader, insvept i en linneduk, tills saken kom till polisens kännedom. Att
det kom till rättsligt efterspel beror på att händelsen på något vis kom till
bruksägaren Evald Indebetous kännedom, han var även ägare till en av
Kalbo-gårdarna vid denna tid. När han fick reda på detta gick han med
uppgifterna till Skedevi pastorsexpedition som i sin tur vidarebefordrade
informationen till kronolänsmannen.
Enligt förhören med Emma Susanna så hade hon under hösten ramlat från
en gärdesgård och enligt egen utsago visste hon inte om fostret hade rört sig
efter detta, hennes mor, som var behjälplig vid förlossningen intygade även
att barnets bakhuvud var krossat. Vid den obduktion som sedan utfördes på
barnet, som vägde 350 gram, kunde man dock inte se något våld på huvudet
26
6.Särskilda händelser
och fostret uppskattades till att vara i ungefär 6:e månaden. Vidare ansågs
att barnet hade varit dött vid födsel, eventuellt på grund av fosforintaget.
Emma Susanna hade under 1894 tjänstgjort som piga på torpet Nybygget,
också det under Kalbo, och torparparet där hade sett att hon varit havande
fast när de frågat hade hon nekat till detta. Paret hade även hittat avskrapade
tändstickor i eldstaden och misstänkt att hon försökte sig på
fosterfördrivning och de hade då påpekat hur farligt detta var även för
hennes egen del. Efter domen fördes hon till Länsfängelset i Linköping där
hon fick vara kvar fram till hennes frigivning den 16:e augusti 1896. Ett par
år efter frigivningen, den 12:e december 1898, så dör Emma Susanna, 29 år
gammal, hon är då skriven ”på socknen” vilket betyder att prästen inte vet
exakt vart hon är boende någonstans.
Mordet i soldattorpet
Den nionde maj år 1774 dör Britta Andersdotter 46 år gammal. Hon var
hustru till den dåvarande soldaten Petter Karling vid soldatorpet i Skogstorp,
dödsfallet var en händelse som inte var allt för ovanlig då som nu. Efter
begravningen några dagar senare när dödsfallet noterades av prästen i
dödboken så görs heller ingen stor affär av det hela, det står bara att hon dog
av ”bröstsvullnad”. Dock skulle det visa sig att det gömde sig en betydligt
rysligare historia bakom detta dödsfall, en historia som så småningom ledde
fram till den enda avrättning som hittills kunnat härledas till en person
bosatt inom byns gränser.
Vart Petter Månsson Karling föddes har inte kunnat fastställas men han
dyker upp som soldat under Kalbo år 1767 och han är sedan 2 år gift med
änkan Britta Andersdotter som paret får två barn, en pojke född swamma år
som Petter tillträder tjänsten och sedan en dotter 2 år senare. Att äktenskapet
inte var helt lyckligt vittnar nedanstående händelser om.
Petter hade en bror vid namn Mårten Månsson, Petter övertalade denne bror
att åka in till Norrköping för att inhandla någon form av gift som han kunde
använda för att ta sin hustru av daga. Mårten åker så in till Norrköping och
köper giftet av en handlare vid namn Karl Österberg, med på resan till
staden var också änkan Anna Börjesdotter ifrån den intilliggande gården
27
6.Särskilda händelser
Skogstorp. Mårten och Anna återvänder så från sin inköpsresa och Mårten
ger Britta den dödliga dosen uppblandat i ett glas brännvin vid ett tillfälle då
maken inte är hemma. Britta insjuknar där efter och blir liggandes sjuk i nio
dygn innan hon avlider. Brottet ser ut att kunna obemärkt förbi då Britta blir
gravsatt utan att någon misstänker att hon blivit mördad. Dock kommer det
senare till rättsväsendets kännedom på något vis, förmodligen genom att
änkan Anna Börjesdotter talar bredvid mun eller att hon helt enkelt anger de
båda bröderna och någon gång under sommaren 1774 arresteras Petter,
Mårten, änkan Anna samt handlaren som sålt dem giftet.
Enligt domslut från Risinge häradsrätt den 29:e juli samma år så döms
Petter Karling till att mista högra handen, halshuggas och steglas. Mårten
döms något lindrigare till att ”enbart” halshuggas och steglas. Anna döms
för att hon kände till brottet innan och inget gjort för att förhindra det, för
detta ska hon bli straffad med spöstraff (”30 par ris, tre slag av paret”) samt
under en söndag stå uppenbar kyrkoplikt i Skedevi kyrka.
Detta domslut står sig även i den efterföljande rättegången i Göta Hovrätt
och för Petters del så verkställs straffet den 1:e mars år 1775 vid
avrättningsplatsen Erstorpamon i Vånga socken. Brodern Mårtens död har
inte kunnat hittats i Skedevi dödbok eller i någon av de intilliggande
socknarnas dödböcker så antingen blev han senare benådad av kungen eller
så var han bosatt i någon annan församling där jag inte lyckats hitta hans
dödsnotis.
Stöld och häleri
Följande levnadsöde är egentligen bara löst knuten till Kalbo men i och med
att händelsen finns tämligen väldokumenterat i och med domstolsprotokoll
samt att det finns porträtt bevarat ifrån den dömde så tar jag med även denna
händelse här.
Erik Olofsson föddes i Kalbo år 1837 och var son till bonden Olof Olofsson
och hans hustru Anna Jansdotter. Inget ovanligt finns noterat någonstans om
honom som jag har kunnat hitta under hans uppväxtår och han flyttar i
början av 1860-talet till Ölmetorp där han tar anställning som dräng. 1862
gifter han sig med en torparflicka, Brita Katarina Persdotter, ifrån
Källstugan och de två flyttar så småningom till S:t Olai församling i
Norrköping och det är där denna händelse tar sin början.
28
6.Särskilda händelser
Torsdagen den 19:e februari år 1874 drar en rättegång i gång i Norrköpings
Rådstugurätt där det är en ganska stor mängd tilltalade. Som huvudåtalade
står Erik Olofsson med hustrun Brita Katarina men som medåtalade för
olika grad av inblandning finns även ytterligare ett 30-tal personer, varav
ytterligare en ifrån Kalbo, en man vid namn Anders Olofsson som är bonde i
Kalbo vid denna tid. Ibland de åtalade finns också ytterligare en Skedevi-bo,
en handlare vid namn Jonas Johansson ifrån Mullsätter,
Det som makarna plus ytterligare
några till ur den stora gruppen var
anklagade för var stöld av varor
ifrån bolaget Scherini & Co i
Norrköping. Erik och Brita
Katarina var boende i huset där
Scherini & Co höll till och de
hade under flera års tid både stulit
själva och tagit emot stulna varor
för att sedan sälja dem vidare till
bland annat handlare och bagare.
Varorna som det handlade om var
livsmedel så som kanel, vanilj,
matolja o.s.v. och den
sammanlagda summan av de
stulna varornas värde beräknades
vara 928 kronor. Det kanske inte
låter så fasligt mycket i våra öron
Illustration 7: Erik Olofsson år 1877 vid
men som en jämförelse kan man
sin frigivning från Långholmens
ta att en dräng tjänade c:a 150
straffängelse.
kronor per år runt år 1875.
Erik döms för 1:a resan stöld, inbrott samt stöld från husbonde till
straffarbete i 3 år och förlust av medborgerliga rättigheter i 6 år. Brita
Kristina döms för 1:a resan stöld, inbrott samt utskänkning av spirituösa
drycker till straffarbete i 2 år, böter samt förlust av medborgerliga rättigheter
i 5 år.
De två övriga Skedeviborna, Anders från Kalbo och Jonas från Mullsätter
frikänns från häleri då summan som de köpt varor för var tämligen ringa
29
6.Särskilda händelser
samt att priset inte var så pass lågt att det var självklart att det handlade om
stöldgods.
Vid Eriks frigivande ifrån Långholmens straffängelse den 23:e januari 1877
så anges han se ut på nedanstående sätt, se även illustration 7.
Hår: Ljusbrunt
Skägg: Ljust
Ögon: Blå
Näsa: Rak
Mun: Ordinär
Hy: Ljus
Höjd: 5 fot 8 tum
Kroppsbyggnad: ordinär
Han frigivs även med 152 kronor och 24 öre i fickan, d.v.s. en dryg årslön.
Erik och Brita Katarina håller ihop några år efter att deras fängelsestraff är
avklarade men skiljer sig sedan år 1881 på grund av ”hustruns hor”. Brita
Katarina flyttar till Stockholm med dottern och Erik gifter samma år om sig
med en annan kvinna från Skedevi, Karolina Petersson, en statardotter från
Ryd.
Erik dör 1895 i Norrköpings Östra Eneby föramling i Sandbykvarteren, han
efterlämnar då bland annat 3 kor, 1 kalv och 12 höns. Hela kvarlåtenskapen
värderas till 1634 kronor.
Den mordmisstänkte i Skogstorp
Den här händelsen har sin början tre dagar efter midsommar året 1693, eller
den börjar egentligen en bra bit tidigare men det är nu hela
händelseförloppet rullas upp för allmänheten.
Strax efter midsommar är några barn ute och vallar djur på häradsmarken
utmed vägen mellan Norrköping och Simonstorp, i mellan två stammar som
stod lutade mot varandra fann barnen vad de trodde var en död varg och när
de senare kommer hem till sina fäder, Erik i Tängtorp och Per Klockare, och
berättar om fyndet så uppdagas snart att vargen egentligen var lämningarna
efter en död man. Man hittar på platsen ben, bitar av en skjorta samt knappar
30
6.Särskilda händelser
av tenn. Lämningarna efter mannen blev lagda i en kista och eftersom att
ingen visste vem den avlidne var så sattes allmänheten på att fråga runt och
höra sig för om någon visste om det runt omkring fanns några saknade
personer som man skulle kunna koppla till den döde. Det enda tipset som
inkommit var ifrån Jöns Lärka i Simonstorp som sade sig ha hört att en karl
ifrån Örebro hade efterlysts så som saknad, men han kunde inte säga något
närmare om vare sig personen eller tidpunkten och här hade denna historia
kunnat ta slut för inget mera framkom och åren gick.
Men så nästan 6 år senare så sipprar rykten fram till rättsväsendet om
skogvaktaren Lars Jönsson i Skogstorp i sömnen erkänt att han mördat den
vid Simonstorps-vägen funna mannen, Lars Jönsson arresteras och förs till
Linköpings Slott där han hålls i förvar tills 1699 års höstting den 26:e
oktober.
Lars Jönsson har tydligen tidigare varit föremål för misstanke om
inblandning i detta mord, dock framkommer det inte i häradsrättens dombok
på vilka grunder, för följande står noterat i protokollet. ”Lars Joensson på
Skogen blifwit, för några åhr sedan, äfwen för dhetta mord misstänkt, och
anklagad nu för Rijsinge Tingsrätt, då Rijsinge Tingsrätt, såwijda
fullkomblig skiäl dhen gången icke blifwit emot Lars Joensson andragne, att
han begådt mordet, lemnat saken under Gudz domb, och till dess Gud skulle
behaga dhen wijdare uppenbara ”.
Han blir således frikänd, men ser man till formuleringen så kan man ana att
de knappast var övertygade om hans oskuld utan att frikännandet snarare
handlade om brist på konkreta bevis.
Lars Jönsson fortsätter även i denna rättegång att neka till
mordanklagelserna och menar att det uppkomna mordryktet är ”ohemult”.
För att bringa någon klarhet i huruvida ryktena har någon sanningshalt eller
ej så vill nu rätten hitta källan till detta rykte och börjar att nysta i
rykteskedjan utifrån den person man senast visste ha framsägt ryktet. Rätten
kallar då in Erik Ersson i Myckelmossa som säger sig ha fått ryktet berättat
för sig av Arvid Hansson i Lindalen. Arvid som hade fått det berättat för sig
av Nils Larsson i Sila som i sin tur fått ryktet berättat för sig under en resa
till Stavsjö bruk utav en kolare från Stavsjö vid namn Nils Håkansson.
Denne Nils Håkansson hade vid något tillfälle sovit i Lars Jönssons hus i
Skogstorp och på kvällen hade då Lars börjat jämra sig och sagt att han hade
31
6.Särskilda händelser
gjort en sådan gärning att han inte kunde stå till svars inför gud och att han
skulle gå till tinget och erkänna att han slagit ihjäl mannen som man funnit
utanför Simonstorp.
Ytterligare ett vittne tillkallas, Nils Jönsson i Köpshult, och denne berättar
att han har suttit i en stuga i Stavsjö tillsammans med Erik Ersson i
Myckelmossa och Arvid Hansson i Lindalen när de börjat tala om mordet
vid Simonstorpsvägen. Arvid hade då sagt sig veta inte bara vem den döde
var utan även hur många penningar som stals ifrån honom samt vem som
hade slagit ihjäl mannen. Mer hade inte sagts om saken vid det tillfället men
Nils berättade också att han via Erik i Myckelmossa fåt höra att Arvid
tidigare sagt att den döde var en tobakshandlare och att det stulits 111 daler
kopparmynt ifrån denne.
Erik i Myckelmossa tillkallas för att bekräfta det Nils Jönsson framlagt för
rätten vilket han också gör. Han tillägger dessutom att när han och Arvid
varit ensamma i stugan så hade Nils frågat Arvid om det var han som slagit
ihjäl tobakshandlaren, Arvid som nekade till detta sa då att det var Lars
Jönsson i Skogstorp som stått för den handlingen. På frågan om varit Arvid
hade fått all denna information ifrån så ledde även detta rykte tillbaka till
kolaren Nils Håkansson och ifrån den natten då Nils sovit över i Lars stuga.
Nu var det då ryktets grundare Nils Håkanssons tur att höras av rätten och
den åtalade Lars påpekar inför rätten att Nils ”är hans avundsman” och att
denne tidigare med våld skulle ha tagit en häst hemma hos Lars.
Nils vittnesmål är att han och Lars på väg ifrån Simonstorps kapell kommit
överens om att slå följe med varandra ut i skogen för att jaga. De gick båda
för att hämta sina bössor för att sedan inta en gemensam måltid hemma hos
Nils Håkansson, efter måltiden begav de sig ut i skogen men timmen var sen
och de blev trötta efter en lång dags vandring så de lade sig ned för att sova
för natten under en gran. Vid detta tillfälle skulle då Lars framsagt det som
förut framkommit, utöver det så sade sig Nils ha hört ifrån en Kristoffer
Matsson i Humlekärr ha fått höra att Lars är en elak och faslig karl som
gjort svåra missgärningar. Vidare sade han att Kristoffer hört ifrån
ytterligare en person att Lars hade bekänt att han och Arvid Hansson i
Lindalen tillsammans haft ihjäl mannen som hittats vid Simonstorp. Mordet
skulle ha gått till så att Arvid först skjutit mannen som dock inte dött av
skottet, Lars skulle då med en tallgren slagit ihjäl honom.
32
6.Särskilda händelser
Förhören svänger nu in på att se om även Arvid kan vara inblandad i detta
mord och efter att Lars Jönsson visats ut ur rätssalen så tillfrågas Arvid om
han och Lars brukar följas åt ut i skogen för att jaga. Arvid, som först under
långt och länge slingrar sig ifrån att svara fram tills att han får en allvarlig
tillsägelse av rätten, säger säger tillslut att han vid två tillfälle varit ute och
jagat tillsammans med Lars, första gången för tre år sedan och andra gången
för två år sedan. Någon mer gång kunde han inte erinra sig trots att Nils
Håkansson påstod för rätten att Arvid och Lars allt som oftast brukar följas
åt ut i skogen för jakt.
Efter detta förs Lars tillbaka in i rättssalen och han får då samma fråga som
Arvid, om de två brukar jag ihop. Lars, som inte hört vad Arvid tidigare
svarat, påstår då att de aldrig någonsin jagat ihop. Efter rättens
påtryckningar om vad Arvid tidigare sagt så ändrar Lars sin berättelse och
säger att de jagat ihop en gång tidigare. Arvid ändrar även han nu sin
berättelse och säger sig ha misstagit sig och att det bara är en gång de jagat
ihop.
Rätten överlägger efter detta och kommer fram till att man behöver tillkalla
de ytterligare personer som namngivits under förhören för att om möjligt
kunna bringa klarhet i skuldfrågan. Förhandlingarna skjuts därför fram tills
nästkommande tingstillfälle som blir i februari år 1700.
När rätten åter samlas år 1700 så har Lars Jönssons inköp av kläder tagits
upp som ett bevis i rättegången. Rätten som vid rannsakan funnit 4 stycken
rockar hemma hos Lars samt fått berättat att Lars vid en resa till Stockholm
inköpt fyra nya mössor anser att det är en orimlighet att Lars med egna
intjänade pengar kan ha haft råd med detta. Lars som fortfarande nekar till
mordet menar att rockarna och pengarna har han fått i dels en bytesaffär
med en bössa samt vis bränning och försäljning av pottaska.
Rätten har vid denna tid också lyckats höra den förut omnämnda Kristoffer
Matsson ifrån Humlekärr samt dennes fader, deras rykte byggde på att de
fått händelserna berättat för sig av Lars Jönssons son Nils när de slagit följe
med honom vid Stensjö. Det framkom också nu att Lars Jönsson vid något
tillfälle varit så rädd för någonting att han under tre veckor inte vågade sova
inomhus utan sov i en höstack ute i skogen. Rätten försökte förmå sonen
Nils genom känslomässiga påtryckningar att för dem tala om varför hans far
33
6.Särskilda händelser
varit så rädd. Nils ramlar då ihop på rättssalens golv och låg så orörlig en
lång stund och när han sent omsider återfår talförmågan så nekar han fortsatt
till att veta någonting som knyter sin far till mordet.
Någon mer klarhet i ärendet får inte rätten, ingen av de inblandade erkänner
något och resterande bevisning bygger bara på rykten, även om de relativt
samstämmigt kommer från olika håll. I utslaget från rätten kan man utläsa
att rätten finner det troligt att Lars Jönsson gjort sig skyldig till mord men
att det inte finns tillräckligt med bevis för att fälla honom. I protokollets
slutkläm så överlåter straffandet till högre makter och öppnar upp för en
fortsättning av rättegången om nya bevis framkommer, ”under Guds dom
och framtijden till dess Gud behagar giärningen wijdare uppenbara,
hwilket Högl. Kongl. Häradsrätten Hofrätt wijsa ompröfwande
ödmiukligast underställes ”. Han döms dock för uppstudsighet mot rätten till
”att plikta med kroppen”, vilket gissningsvis innebär någon form av
spöstraff som han tilldöms.
Några mer bevis framkommer tydligen inte för någon mer rättegång verkar
det inte bli, Lars Jönsson fortsätter att leva i Skogstorp fram till sin död den
19:e februari 1719, 86 år gammal.
7. Knekthållet
I mitten av 1500-talet insåg Gustav Vasa svagheten med att inte ständigt ha
tillgång till en armé, han påbörjade arbetet med att bygga en armé som
bemannades med fotfolk genom utskrivning och ryttare genom rusttjänst.
Utskrivningen av fotfolket var inte frivillig utan det skedde med tvång och
byggde till viss del på rotering efter gårdetal och omfattade alla män mellan
15 och 60. Soldaterna var avlönade med spannmål och andra
naturaförmåner och de bodde hemma i sina egna hem och var i fredstid inte
avlönade. I från Nora by finns en handling bevarad från denna tid, runt
mitten av 1500-talet. Handlingen som är odaterad är underskriven av Erik
Persson i Kalbo och det är gissningsvis den Erik som var bonde i Kalbo
mellan 1543-1565. Nora och Kalbo har förmodligen under denna tid ett
gemensam ansvar att tillhandahålla en soldat. Handlingen är en skrivelse till
landshövdingen om att få en Johan Kling godkänd som deras soldat då deras
tidigare inskickade soldat inte godkänts vid mönstringen.
34
7.Knekthållet
Högwälborne Hr Baron och Landshöfding Nådige Herre
Emädan undertecknadt ringaste stattdrängen ok rotebonde uti Kahlbo Rote ok Skiewe sn,
war så olycklig att den karlen som wi stadt för wår rote blef för leden gårdag Casserad ok
nu såmedelst äre karllösa, wettandes nu således intet warest wi någon karl skola
bekomma. Flyr fördenskull i djupaste ödmiuk saak till Eders Höga Nåde, jag uppå
samtliga Rotars wägnar, med ödmiuk Bön och bryiäns oss förutinnan hielpa, att
Tremänningen Johan Kling som jag ifrån Barndommen upfödt ok stadt till ständig Soldat,
kunde blifwa för wår Rote nu till ständig karl förunnad, afbyta en stadig hielp, och
förblifwer
Eders höga nådes
Aller ödmiukaste Tienare
Erich Persson i Kallbo
Illustration 8:
Livgrenadjäruniform av
modell 1798
Soldattorpen uppkommer i allmänhet i slutet av
1600-talet då man i Sverige beslutade att det
skulle finnas en ständig armé där landets
gårdar, indelade i rotar (2 eller fler gårdar),
hade ansvar för att alltid ha en soldat redo för
att tas ut i krig. Gårdarna fick underhålla
soldaten med krigsutrustning (förutom vapnen),
vissa naturaprodukter som exempelvis djur,
spannmål, ved, utlåning av häst och så vidare
som denne kunde leva på under fredstid. Blev
soldaten kasserad tog avsked, blev avskedad
eller om han dog så hade gårdarna 3 månader
på sig att leverera en ny soldat till
försvarsmakten. Torpets större reparationer var
också något som gårdens/byns bönder skulle
vara behjälpliga med. Soldaterna från Kalbo låg
under Östanstångs kompani i Första
Livgrenadjärregementet, innan år 1816 kallat
Östgöta kavalleriregemente, med soldatnummer
101. Soldaterna hade vid mobilisering två dagar
på sig att infinna sig på kompaniets
35
7.Knekthållet
uppsamlingsplats som under 1700-talet var vid Eneby kyrka och senare vid
kaptensbostaden i Mellby.
Den 23:e maj år 1873 gick bönderna och lantmätaren runt och markerade
upp gränserna för det nya soldattorp som skulle byggas i ersättning till det
gamla, i detta dokument kan man se lite av vad som ingick i soldatens
ersättning ifrån Kalbos bönder.
Vid detta möte beslutades att torpet ska tillträdas den 24:e oktober 1878 så
att årets höstsådd kunde hinnas med. Marken för åkern ska brytas upp och
överlämnas gödslad och ”i behörigt skick” och om avkastningen de två
första åren inte kommer upp i avkastningen från det förra torpets åkermark
ska detta ersättas av Kalbo-bönderna. Vidare har soldaten rätt till bete för
fyra ”fäkreatur” (kor) och fyra får samt lövtäkt, ved och stängselvirke i
enlighet med det kontrakt som upprättats mellan soldaten och byn.
Detta bemanningssystem för krigsmakten fanns kvar tills 1908, år 1902
började utfasningen av indelningsverket och år 1908 hade den allmänna
värnplikten införts, båda systemen levde dock sida vid sida tills den siste
indelte soldaten i Sverige gick ur tjänst så sent som 1963, i Kalbo dog den
sista indelte soldaten, Per Johan Rehn, år 1908 i det före detta soldattorpet
Stavlund.
Att vara soldat under 1600-, 1700- och början av 1800-talet var långt ifrån
riskfritt, krigen avlöste varandra i en faktiskt nästan oavbruten följd från
soldattorpets förmodade uppkomst under 1680-talet fram tills det senaste
kriget år 1814. Många av soldaterna i byn har legat ute åratal i fält i
främmande länder som Ryssland, Finland, Preussen med mera och vissa av
dem stupade även i strid. Soldater från Kalbo har således varit med och i
alla fall i en liten utsträckning format världskartan och världspolitiken
genom sina handlingar. Exempelvis hade Kalbo med soldater i kriget mot
Ryssland då Sverige efter nederlaget år 1809 blev tvungna att avträda hela
Finland. Finland som hade varit en del av Sverige i längre tid än Skåne nu
har varit det och var en lika självklar del av vårt rike som vilket landskap
som helst. Helt plötsligt var vi nu tvungna att lämna över 30% av Sveriges
landyta och 25% av vår befolkning till Ryssland.
Kriget mot Ryssland var i princip en del av första Napoleonkriget med start
1805 då Ryssland stöddes av bland annat Frankrike och Danmark som nu
36
7.Knekthållet
också låg i krig med Sverige. Sverige hade alltså krig på flera fronter
samtidigt och läget var väldigt bekymmersamt. Östanstångs kompani hade
samlats vid sin mobiliseringsplats i Mellby redan i mars 1805 c:a ett halvår
innan kriget mellan Frankrike och Sverige bröt ut, allt som allt fanns i
kompaniet 150 soldater vid denna mönstring.
42 av dessa soldater ansågs inte kunna sändas ut i strid vid tillfället,
antingen av åldersskäl, sjukdom eller otillräcklig erfarenhet. Av dessa
kvarvarande var Kalbos Petter Carlbom en, han blev kvar i Sverige fram
tills dess att kriget mot Ryssland tog sin början natten den 21:e februari
1808 då ryssarna tågade in över gränsen mot Finland.
Till detta krig blev Petter Carlbom inskickad år 1808, förmodligen i slutet av
september då i alla fall delar av Första och Andra Livgrenadjärregementet
skeppas över mot Finland. Han överlever inte särskilt länge utan han dör
redan den första februari nästkommande år. Hur Petter dog har jag inte
kunna utröna men troligast är att han dog av någon av de epidemier som
härjade i lägren, död av sjukdom var utan tvekan den vanligaste
dödsorsaken bland kompaniets soldater i detta krig.
Vart han dog är heller inte känt för mig, men troligtvis var det ändå på
svensk mark då de svenska soldaterna hade blivit uttvingade ur Finland sent
under 1808 och striderna stod under 1809 på svensk mark i de norra delarna
av vårt land.
Strax efter Petters död så ersätts han av Carl Carlstedt som även han deltar i
krigets slutskede men Carl får i alla fall återvända hem till Sverige i och
med krigsslutet samma år, detta blev även det sista krig någon soldat i från
Kalbos soldattorp behövde uppleva.
Av de 42 soldater som blev kvarvarande i Sverige vid mönstringen 1806 och
senare skickade till kriget mot Ryssland så överlevde cirka hälften av dem,
20 stycken dog och flertalet av dem p.g.a. sjukdom.
8. Torp och stugor under Kalbo by
Torpen under Kalbo börjar dyka upp i slutet av 1700-talet men flertalet av
dem byggs under 1800-talet med en övervikt på århundradets första hälft.
När man går omkring i skogarna och ser de gamla torparruinerna bland den
steniga och magra marken i skogarna runt omkring byn ter det sig nästan
37
8.Torp och stugor under Kalbo by
som en omöjlighet att någon lyckats livnära sig på dessa marker, än mindre
lyckas hålla en hel familj vid liv. Torparna som var en form av arrendatorer
betalade hyra för sin gård i form av dagsverken, varor eller kontanter och
därtill skulle de lyckats ta hand om sin egen skörd, sina djur och så vidare
för att kunna få mat på borden, det kan sannerligen inte ha varit ett lätt liv.
Några av torpen blev kortlivade, knappt en mansålder medans andra
fortfarande finns kvar som gårdar, permanentbostäder eller fritidshus.
Hällstugan/Skogalund
Torpet Hällstugan som verkar ha byggts år 1824, det är i alla fall då som den
omnämns första gången i husförhörslängderna, ligger långt ut i byns östra
mark och även i socknens östligaste utkanter. De första torparna var Lars
Johan Roxström och hans hustru Britta Maja Jansdotter, de flyttade in, med
sina tre barn, från Östra Vingåkers socken detta år. Detta par driver torpet
Illustration 9: Akvarell över Skogalund från 1951, målat av dåvarande
hyresgästen E. Persson
38
8.Torp och stugor under Kalbo by
fram tills runt 1864 då dottern Johanna Charlotta Roxström och hennes man
August Thor tar över, det äldre torparparet bor kvar som inneboende fram
tills de dör. När det gäller Brita Majas död så är det en tragisk händelse som
gett eko ända in i dessa dagar, mer om det går att läsa under kapitlet
”Särskilda händelser”
Den 14 mars 1879 sålde Anders Lilja i Skogstorp torpet Hällstugan och ett
stycke mark däromkring till Johan Andersson, även han bosatt i Skogstorp
och de tidigare brukarna av gården flyttar iväg. Ett köp vid den här tiden var
en ganska omständlig process med kungörelser i kyrkan och en rad olika
instanser som skulle skriva under och godkänna försäljningen, år 1880 så
gick kommisionslantmätaren Axel W. Lodén runt Hällstugans ägor och röslade dem (markerade upp gränserna) och den 8:e mars samma år så
kungjordes köpet i sockenkyrkan och invändningar mot det hela skulle ha
inkommit till Landskansliet på Linköpings slott innan klockan 12 tisdagen
den 23:e. Inga invändningar inkom dock och den 24:e mars så skrev en
ämbetsman på Landskansliet under köpekontraktet. Parterna plus
lantmätaren träffades även igen den 23:e och 24:e augusti för att återigen
skriva under ett kontrakt, nu där skiftets gränser räknas upp. Och
nästföljande år, den 18 januari 1881, så godkänns köpet vid Finsponga läns
Tingslags vårting, hela köpet har alltså tagit nästan två år.
Här nedan följer den kungörelse som lästes upp i kyrkan i Skedevi angående
försäljningen:
”På grund af mig meddeladt förordnande att utstaka och röslägga den del
af 131/1485 mantal Kalbo eller Skogstorp inom Skedevi socken, som Johan
Andersson derstädes genom köpekontrakt den 14 mars 1879 sig tillhandlat,
äfvensom att bestämma det mantal som bör åsättas den frånsålda delen, har
jag utsändt sammanträde att hållas wid bemälde Skogstorp Måndagen den
23 i innevarande augusti månad kl. 10 f.m. hvilket wederbörande
intressenter för behörig inställelses iakttagande härmed wardes
tillkännagifvet.
Mariedahl, Norrköping den 5 augusti 1880.
På Embetets wägnar
Axel W. Lodén, kommisionslandtmätare.”
39
8.Torp och stugor under Kalbo by
När den förut nämnda köparen av torpet, Johan Andersson, tar över driften
och ägandet så byter man namn på det till Skogalund. Enligt lokala muntliga
uppgifter byts namnet för att man inte vill förknippas med den hemska
händelse som torpets förra brukare råkade ut för (se kaptiel
”Hällstugekärringens försvinnande”), men kanske kan det ha varit så att
namnet ”Hällstugan” känns mer som ett torp-namn och att man nu när det är
friköpt vill ha ett mera ”gårds-likt” namn. Från Lantmäteriets sida verkar
dock aldrig Skogalund ha slagit igenom som namn då torpet på alla kartor
ända fram till dagens datum går under namnet Hällstugan.
Fram tills 1969 fanns det bofasta personer i torpet, de sista som bodde där
permanent var tre bröder varav den sista av dem dog i maj 1969. Torpet
finns kvar än idag och det är numer avstyckat till en ordinär villatomt och
används som sommarnöje.
Brukare (fram till 1900-talets början):
1824-1863, Lars Johan Roxtröm (f. 1796-05-01, d. 1870-12-12) och Brita
Maja Jansdotter (f. 1798-7-14, d. 1877-09-07)
1864-1879, August Thor (f. 1838-04-20) och ovanståendes dotter Johanna
Charlotta Roxström (f. 1843-07-21)
1879-1894, Johan Andersson (f.1826-01-09, d. 1904-03-27) och Kerstin
Persdotter (f. 1840-09-12, d. 1918-01-20)
1895-1915, Gustaf Adolf Gustafsson (f.1869-02-02) och ovanståendes
dotter Kristina Olivia Andersson (f. 1873-03-13)
Nystugan/Talgfallet
Torpet Nystugan, som ligger nordväst om sjön Stora Nylingen, omnämns
första gången år 1844 och kallades förr i dagligt tal Talgfallet. Namnet
Talgfallet ska, enligt nedtecknade folkminnen, ha uppkommit av att en
gubbe ”brände fall” i skogen där och att det där efter var så bra bete att
djuren ”fick talget”, det vill säga att de blev feta. ”Bränna fall” är samma
sak som svedjebränning, det vill säga att man eldar av skogsmark för att få
betes- eller åkermark. Folket som var bosatta där var tydligen inte förtjusta i
namnet Talgfallet för i samma folkminnesanteckning står följande, ”di som
bor där ä arja på dä namne”
40
8.Torp och stugor under Kalbo by
Ytterligare ett nedtecknat folkminne som rör Nystugan finns även om
platsen som det gäller rent geografiskt ligger några kilometer söder om
själva torpet. Det skogsparti, sydost om Kalbo, som i dag kallas Sveden gick
förr under namnet Talgfallesveden och det ska ha berott på att en gubbe från
Talgfallet tände på skogen där men något gick snett och flera hundra
tunnland skog brann ned. Detta nedtecknades år 1928 och det anges då att
händelsen skulle ha ägt rum ungefär 75 år tidigare, det vill säga runt år
1853. Man kan inte låta bli att undra om denna händelse är samma som det
som skrevs tidigare om den gubben som ”brände fall”. Denne ”gubbe” som
det i så fall skulle röra sig om är torparen Peter Persson, född 1810-06-28,
som under denna period är den enda mannen på torpet.
År 1881 kommer en familj till torpet ifrån granngården söder om Kalbo,
Frogetorp. Familjen består av torparen Anders Johan Sandberg 33 år och
hustrun Fredrika Gustafsdotter 28 år gammal samt deras två döttrar, 5 och 3
år gamla. Familjen hinner dock bara bo på gården i två år innan Anders
Johan råkar ut för en olycka när han ska fälla ett träd. Vid fällningen av
trädet så slog en torr gren från trädet honom i huvudet med sådan kraft att
han två timmar efter olyckan avled av sina skador. Den kvarvarande
familjen flyttar där efter ned till Kalbo by.
År 1900 kommer en annan torparfamilj, Gustaf Andersson, född 1857-04-20
och hustrun Johanna Albertina Eriksdotter född 1865-05-30 samt deras fyra
barn till Nystugan, de hade då flyttat ifrån ett annat Kalbotorp vid namn
Högstafallet som låg ungefär tvärs över sjön. Johanna Albertina kommer att
bli byns ”barnmorska” som tillkallades för att närvara och hjälpa till vid
födslar, det finns än i dag personer inom byns gamla gränser som har
förlösts av Johanna Albertinas händer. Likaså var det henne man tillkallade
när man skulle svepa lik, det vill säga när den döde skulle kläs och göras i
ordning för begravningen men även när det skulle botas sjuka kreatur så
tillkallades Johanna då folk i allmänhet runt om i bygden trodde också att
hon var synsk och trollkunnig. Förutom sina kunskaper om förlossningar så
var hon också en driven kvinna hemma på torpet, maken Gustaf var kolare
och kunde därför vara borta någon vecka i sträck och då skötte Albertina
Johanna torpsysslorna själv. 1932 flyttar hon och maken till ett annat torp,
Gölbäcken, också det liggande under Kalbo.
41
8.Torp och stugor under Kalbo by
En muntlig sägen om Johanna som
fortfarande finns levande i bygden
dyker upp i flera olika skepnader
med ungefär samma innehåll.
Nedanstående variant som är den
mest detaljrika jag hört och här är
den berättad av Lennart Svensson i
Fallet.
”Det har berättats att bonden på
Nylingstorp var väldigt snål och
middagsmaten ofta bestod i inkokt
braxen. Det fanns gott om stor fet
braxen i sjön på den tiden och den
var gratis.
Illustration 10: Johanna och Gustav
En piga på gården ledsnade på
den ensidiga kosten och besökte
Johanna och bad henne trolla bort
braxen ur sjön. Johanna svarade:
”dä kan ja inte, men ja kan binna
braxna på djupet i minst tjufem
år”.
På 40-50 talet fanns det ganska gott om kräftor i sjön som min far fiskade
och sålde som bidrag till försörjningen, men han hade ett problem, det
fanns ingen braxen till kräftbete i sjön, han fick lägga näten i sjön Gryten
där det var gott om braxen.
På 60 talet fiskade jag med nät i Nylingen ibland och då fastnade plötsligt
en och annan liten brax i näten och nu finns det gott om stor braxen i sjön
igen.”
En annan anekdot är omkring Johannas blåa korg där hon förvarande
medikamenter och utrustning som behövdes när hon hjälpte till vid
förlossningar. Historien går som så att Johanna hade varit ett stort antal
gånger och hjälpt till vid förlossningar hos ett barnrikt torparpar och en gång
när Johanna i ett annat ärende kommit gående med en korg under armen
hade någon av torparnas ungar ropat något i stil med ”Åh nej, inte hon igen.
42
8.Torp och stugor under Kalbo by
Nu kommer hon med ett till barn!”. Barnet hade då trott att det var Johanna
som hade barn med sig i korgen och levererade till torparfamiljen.
Johannas dotter Tekla som senare kom att bo i torpet Koludden även detta
under Kalbo, sades ha fått ärva en del av Johannas övernaturliga förmågor
då Tekla ansågs kunna varsla om saker som skulle hända i framtiden.
Brukare (fram tills början av 1900-talet):
1844-1879, Peter Persson (f. 1810-06-28) och Brita Olofsdotter (f. 1807-0425, d.1879-10-16)
1879-1881, Per Månsson (f. 1829-01-12) och ovanståendes dotter Brita
Stina Persdotter (f. 1834-05-12)
1881-c:a 1883,1884, Anders Johan Sandberg (f. 1848-03-02, d.1883-02-06)
och Fredrika Gustafsdotter (f. 1853-05-21)
c:a 1883,1884-1892, Anders Petter Andersson (f. 1851-10-04) och Anna
Brita Persdotter (f. 1853-07-15, d. 1892-1-30)
1892-1895, Karl Alfred Andersson (f. 1866-10-13) och Brita Olivia
Olsdotter (f. 1865-06-11)
1895-1915, Gustaf Andersson (f.1857-04-20) och Johanna Albertina
Eriksdotter (f. 1865-05-30)
1915-1927, ovanståendes son Erik Gustav Edvin Andersson (f. 1903-04-28)
1928-1932, ingen brukare angiven. Tidigare nämna Gustaf Andersson och
Johanna Albertina Eriksdotter är dock boende här fram tills 1932,
gissningsvis är de nu för gamla för att orka bruka torpet själva.
1932-1938, Sven Alfred Andersson (f.1873-08-20) och Elin Maria Khaar (f.
1878-04-15)
Gölbäcken/Gölstorp
Torpet Gölbäcken, stundtals även omskrivet som Gölstorp, ligger någon
kilometer nordost om Kalbo by och torpet är idag omkringbyggt av
Bränntorps fritidshusområde. Torpet omnämns första gången runt år 1860
och dess första invånare var Anders Gustaf Andersson och Kristina Lotta
43
8.Torp och stugor under Kalbo by
Persdotter och deras tre barn. Namnet Gölbäcken kommer förmodligen av
att det ligger vid den bäck som förut rann genom Vrånggölen som låg
mellan torpet och Kalbo by. Vrånggölen är nu mer igenvuxen och är istället
kärrmark, men bäcken rinner där fortfarande.
Brukare (fram till början av 1900-talet):
1860-1895, Anders Gustaf Andersson (f. 1827-03-03, d. 1895-03-28) och
Kristina Lotta Persdotter (f. 1836-09-22). Kristina Lotta bor kvar i torpet
som inneboende även efter makens död.
1895-efter 1927, Karl Arvid Andersson (f. 1866-10-13) och Brita Olivia
Andersdotter (f. 1865-06-11)
Pettersberg
Torpet Pettersberg, som ligger drygt 2 kilometer öster om Kalbo by, fanns
bara en kort tid, knappt 50 år, och det omnämns första gången i
husförhörslängderna år 1819 och omnämns då som ”en stuga”. Det är inte
förens år 1830 som de inneboende får epitetet ”torpare”, innan dess var de
förmodligen enbart inneboende och marken brukades från Kalbo eller så
bröts torpets åkermark under denna period.
Troligt är det att det är torpets första inneboende, Per Eriksson, som fått ge
platsen dess namn. Torpet är idag borta, inte mycket mer än stengrunden till
huset vittnar om att det en gång funnits ett torp på platsen. Åkermarken
nyttjades långt efter att torpet försvunnit, på en karta från 1948, alltså drygt
100 år efter att den sista torparen brukade marken, finns fortfarande delar
av de ursprungliga öppna markerna kvar.
Brukare:
1819-1837, Per Eriksson (f. 1796-09-26) och Kerstin Persdotter (f. 1792-0206)
1837-1848, Nils Larsson (f. 1805-05-02) och Kerstin Nilsdotter (f. 1809-1216)
efter 1848 brukas inte torpets marker längre av någon Pettersbergs-torpare
utan markerna används utav Kalbo-bönder.
44
8.Torp och stugor under Kalbo by
Inneboende:
1848-1865, Änkan Anna Jansdotter (f. 1801-06-30, d. 1865-03-24) med
barn och stundtals barnbarn.
Stenkullen/Dödbacken
Stenkullen, som ligger någon kilometer väster om Kalbo by, kallades förr i
tiden i dagligt tal även Dödbacken, varifrån detta ganska makabra namn
kommer ifrån är oklart men det var åtminstone känt som tillnamn under
1920-30-talet. Torpet omnämns första gången i husförhörslängderna för år
1824-1829, då står det ”ett nybygge” antecknat bredvid torpets namn.
Gissningsvis stod torpet klart år 1827 då dess första invånare, drängen Erik
Eriksson, flyttade in detta år. Erik bodde bodde där själv i 11 år innan han
dör av ”bröstfeber” (lunginflammation) år 1838.
Det finns en liten anekdot nedtecknad som rör torpet Stenkullen, det gäller
en udde i mossen väster om Västergölen som hade namnet Brännudden.
Namnet ska ha tillkommit av att en torpare från Stenkullen brände brännvin
på denna plats, han ska även ha sänkt redskapen i den lilla skogsgölen. Det
framgår inte av historien varför han skulle ha gjort detta men kanske var
lagens långa arm honom på spåren vilket gjorde att han inte vågade ha
hembränningsapparaten kvar.
Efter att drängen Erik Eriksson dör så står Stenkullen tomt i drygt 7 år tills
en torparfamilj flyttar in år 1845. Mannen i familjen, torparen Per Nilsson,
döms den 28 mars 1859 av Risinge Häradsrätt för snatteri och han verkar få
några år i fängelse för den tredje mars år 1862 står det antecknat i
husförhörslängden att han är ”absolverad”, d.v.s. att han fått syndernas
förlåtelse av prästen, strax därefter flyttar familjen till torpet Nybygget.
Stenkullen lades öde på 50-talet och byggnaderna finns inte kvar, men
åkermarken finns till viss del fortfarande kvar och används som viltåkrar.
Brukare (fram tills 1900-talets början)
1827-1838. Erik Eriksson (f. 1786-04-12, d. 1838-04-21)
1845-1862, Per Nilsson (f. 1815-02-05) och Anna Andersdotter (f. 1819-0908, d. 1856-07-23), hustru nummer 2 Anna Larsdotter (f. 1823-07-23)
45
8.Torp och stugor under Kalbo by
1862-1864, Anders Petter Jonsson (f. 1838-01-21) och Anna Greta
Gustafsdotter (f. 1836-11-24)
1864-1873, Johan Petter Persson (f. 1823-09-19, d. 1873-11-03) och Anna
Katarina Nilsdotter (f. 1830-05-04)
1874-1902, Gustaf Olsson (f. 1842-09-17) och Anna Brita Persdotter (f.
1842-05-04, d. 1900-02-18)
1902-1927, Karl Alfred Gustafsson (f. 1877-08-9) och Hulda Vilhelmina
Dahlberg (f. 1880-04-19)
Stenviken och Stenvikens soldattorp
Hur länge det funnits ett soldattorp på Kalbo ägor är svårt att säga, säkert är
att det funnits sedan år 1680 då det yngre indelningsverket infördes.
Soldattorpet låg fram tills år 1878 vid Skogstorp och kallades senare
Stenviken, soldattorpsverksamheten flyttades vid laga skiftet till Stavlund
någon kilometer väster om Kalbo. Läs mer om soldattorpet under rubriken
”Knekthållet”. Torpet/stugan obebodd från och med 1901 och stryks ur
husförhörslängderna mellan åren 1902-1915.
Brukare
? - 1715, Lars Alm. Lars hade två döttrar som dör år 1700 i en brand och
begravs den 21:e januari. Nois från dödlängden “En soldats på Kalbo ägor
twänne döttrar, dhen ena 4 åhr gl dhen andra 10 weckor gl. till dödz brända
aff wådheldh”
1715 - c:a 1725, Olof Alm (f. 1698)
c:a 1725 – 1731, Per Alm (f. 1697, d. 1771-02-02) och Brita Ravalsdotter
(f. 1694, d. 1777-02-08)
1731 – 1743, Olof Larsson Alm (f. 1707, d.1742-06-02). Olof blev
kommenderad till tjänstgöring i Finland år 1740.
1743-01-14 – 1743-08-14, Måns Månsson Alm (d. 1743-08-14 i Stockholm)
1743 – 1749, Nils Nilsson Alm (f. 1723, d. 1757)
1749 – 1767, Nils Alm (f. 1729). Fånge i Preussen 1761.
1767 – 1775, Petter Karling (f. 1745, d. 1775-03-01) och Brita Andersdotter
46
8.Torp och stugor under Kalbo by
(f. 1728, d. 1774-05-09). Petter blev halshuggen p.g.a. mord på sin hustru,
läs mer i kapitlet ”Mordet i soldattorpet”
1775 – 1800, Jonas Carlberg (f. 1751, d.1801-06-25) och Lisa Andersdotter
(f. 1756, d. 1814-08-26)
1801 – 1809, Petter Carlbom (f. 1781, d. 1809) och Lena Gustavsdotter (f.
1777) Petter togs ut i kriget mot Ryssland år 1808, läs mer under
”Knekthållet”
1809 – 1812, Carl Carlstedt (f. 1786-04-14)
1812 – 1825, Anders Olofsson Carlbom (f. 1783-12-17) och Elsa Jonsdotter
(f. 1785-03-02)
1826 – 1829, Anders J. Carp, (f. 1805-08-12) och Anna Kajsa Högström (f.
1801-03-04)
1830 - 1856, Johan Nilsson Lilja (f. 1808-10-16, d. 1883-08-11) och Anna
Ersdotter (f. 1806-08-07)
1856 – 1857, Lars Lilja (f. 1835-05-04)
1857 – 1878, Per Johan Rehn (f. 1835-02-28, d. 1908-06-25) och Anna
Stina Hult (f. 1825-01-13).
Stavlund blir efter år 1878 istället soldattorp för byn.
1878 - 1883, Avskedade grenadjären Johan Nilsson Lilja(f. 1808-09-15, d.
1883-08-11)
1884 - 1889, Skomakaren Frans Albert Rosenqvist(f. 1850-09-13) och
Anna Charlotta (f. 1855-12-10)
1889 - 1901 , Skomakaren Per Gustav Moberg (f. 1838-05-02) och Maria
Latarina Ersdotter (f. 1841-05-06, d. 1892-08-26). Per Gustav omgift med
Emma Lovisa Lilja (f. 1869-01-30)
Stavlund och Stavlunds soldattorp
Stavlund som ligger väster om byn tillkommer runt åren 1819-1823 då
47
8.Torp och stugor under Kalbo by
torpet för första gången omnämns i husförhörslängderna så som ”nybygget
Staflund”. Gissningsvis byggdes det under år 1823 då de första torparna
gifter sig 1823 men dessa är enligt vigsellängden då inte bosatta i torpet, de
finns dock medtagna som boende där i husförhörslängden som sträcker sig
mellan 1819-1823, så med största sannolikhet togs torpet i bruk under andra
hälften av år 1823.
Illustration 11: Foto som förmodligen föreställer torpet Stavlund efter att
det blivit övergivet. Gissningsvis är fotot taget runt 1950.
Från och med år 1878 får torpet agera soldattorp för byn då den
verksamheten flyttas ifrån tidigarevarande soldattorp vid Skogstorp. Som
soldattorp användes det dock bara fram tills runt 1887 då driften återigen tas
över av en torpare.
Brukare
1823 - 1854 , Gabriel Olsson (f. 1765-05-01, d. 1860-05-20) och Brita
Eriksdotter (f.1778-10-07, d. 1834). Gabriel omgift med en annan Brita
Eriksdotter född 1774-09-24, d. 1849-11-25). År 1844-1850 står det
48
8.Torp och stugor under Kalbo by
antecknat om paret i husförhörslängden ”knappa villkor” samt att Brita är
”orkeslös”. Gabriel bor kvar efter 1854 som inneboende hos nästa torpare.
Sista torparfamilj på Stavlund är förmodligen Albert Vilhelm Hultgren och
Emma Kristina Johansson som dör här med bara 3 dagars mellanrum i
september 1944. Efter dessa två verkar ingen i alla fall ha varit skriven som
bosatt på torpet.
1854 - 1869, Karl Petter Storm (f. 1827-01-14) och Kerstin Persdotter (f.
1825-06-05)
1869 – 1878, tomt.
1878 - 1903, Livgrenadjär Per Johan Rehn (f. 1835-02-28, d. 1908-06-25)
och Anna Stina Hult (f. 1825-01-13). Fr. 1887 inneboende hos
nästkommande brukare. Per Johan blir den sista indelta soldaten i Kalbo.
Stavlund brukas efter 1887 av torpare.
1887 – 1899, Torpare Erik Andersson (f. 1834-02-01) och Anna Sofia
Persdotter (f. 1833-02-12)
1899 – 1904, Torpare Gustav Eriksson Ceasar (f. 1861-01-22) och Anna
Lovisa Gustavsdotter (f. 1860-09-15)
1904 – 1908, Torpare Frans Vilhelm Eriksson (f. 1873-11-18) och Sofia
Matilda Andersdotter (f. 1875-04-14)
1908 - 1920, Torparen Karl August Persson (f. 1862-07-19) och Helga
Henrika Karlsson (f. 1863-09-17)
1921 – 1944, Torpare Albert Vilhelm Hultgren (f. 1858-09-28, d. 1944-0929) och Emma Kristina Johansson (f. 1861-03-08, d. 1944-09-26)
Karlsborg
Torpet, som sedan länge är borta, var beläget vid Lilla Nylingens sydvästra
hörn och det uppfördes runt åren 1864-1865. Torpet är kortlivat och det
läggs öde knappt en halv mansålder efter att det uppfördes. På flygfotona till
”Ekonomiska kartan” som gjordes 1948 för detta område kan man då
fortfarande tydligt se vart de gamla åkermarkerna låg så drygt 50 år efter
49
8.Torp och stugor under Kalbo by
sista torparen så kunde man urskilja resultatet av deras vedermödor. Att
torpet blir så kortlivat kan man förstå när man ser markerna där uppe i
skogen, det är stenigt, bergigt och med små plottriga åkerlappar. Att få det
att räcka till en familjs behov av inkomster och mat måste varit en närmast
övermänsklig uppgift.
Förste torpare blir Erik Lilja med hustru och två barn, de flyttar dit år 1864
ifrån ett annat Kalbo-torp, Pettersberg, några kilometer därifrån. I
husförhörslängden står det antecknat ”Nybygge 65” vid torpnamnet så man
kan gissa att Anders och hans familj inflyttning året innan beror på att de
måste uppföra byggnaderna och iordningställa markerna. Torpet kommer
bara att få två brukare, efter att Anders Lilja flyttar så inflyttar en
torparfamilj som får klämma in 2 vuxna och 8 barn i det lilla torpet, dock
bor de där i bara två år och efter att de flyttat läggs torpet öde. I
husförhörslängden står det sedan antecknat ”borta” bredvid torpnamnet som
är överstruket.
Brukare
1864 - 1895, Anders Lilja (f. 1833-08-15) och Kerstin Olsdotter (f. 1829-0821, d. 1879-10-15)
1896 – 1898, Johan Fredrik Svartling (f. 1850-09-17) och Brita Kajsa
Eriksdotter (f. 1856-11-12)
Högstafallet
Högstafallet låg granne med Karlsborg med bara några hundratals meter i
mellan, deras villkor är ungefär likartade med stenig och bergig mark och
små åkerplättar men Högstafallet bebyggdes drygt 20 år innan Karlsborg,
runt c:a 1845 och det fanns fram tills år 1900 då den sista torparfamiljen
flyttade ut och torpet ströks ur husförhörslängderna.
Förste torpare var Erik Eriksson med hustru och en dotter och de flyttar in
till torpet 1845 ifrån Bränntorp, de hade den 6:e oktober samma år skrivit
under ett köpekontrakt med Kalbo-bonden Erik Olsson där de mot en
betalning av 200 riksdaler blir ägare till den beteshage som kallades
Högstafallet. Köpet är dock tidsbestämt till 50 år och efter det ska marken
50
8.Torp och stugor under Kalbo by
med eventuella byggda byggnader tillfalla säljaren eller dennes arvtagare.
De sista torparna kom att bli Gustav och Johanna, den sistnämnda som
ansågs trollkunnig finns det en del historier om bevarade. Mer om henne går
att läsa under kapitlet om det torp som Gustav och Johanna flyttade till år
1900, Nystugan.
Brukare
1845 – 1865, Erik Eriksson (f. 1798-03-15, d. 1882-02-14) och Brita
Nilsdotter (f. 1802-09-19, d. 1867-04-04)
1865 - 1886, Gustav Andersson (f. 1832-11-25) och Sofia Eriksdotter (f.
1838-12-01)
1886 - 1894, Skomakaren Karl Johan Andersson (f. 1858-06-02) och Brita
Olsdotter (f. 1854-07-26)
1894 - 1895, Melker Leonard Johansson (f. 1859-04-09) och Amanda
Charlotta Roxström (f. 1863-08-26)
1896 – 1900, Gustav Andersson (f. 1857-09-20) och Johanna Albertina
Eriksdotter (f. 1865-05-13)
Östantorp
Första noteringen om boende i Östantorp, som ligger vid Lilla Nylingens
östra strand, är ifrån november-december år 1825 då sockenskräddaren Per
Persson med familj flyttar hit ifrån en stuga på Ölmetorps ägor. Väl
hitkommen så står han antecknad så som ”torpare” istället. Östantorp brukas
sedan som torp fram tills ungefär år 1872 då dåvarande torparen, en son till
den nyss nämnda Per Persson och med samma namn som sin far, övergår
från att antecknas som ”torpare” i husförhörslängden till att stå som
”husman”. Per den yngre hade en äldre bror vid namn Erik som var boende
på torpet medans Per själv bodde och arbetade nere i Kalbo runt år 1851.
Gissningsvis var det brodern Erik som tillsammans med fadern skötte
driften av torpet fram tills en ödesdiger dag i september detta år då Eriks
hittas död i sjön Bolen i Simonstorps socken, enligt notering i dödlängden
tros han blivit ihjälslagen samt att han var ”en stilla och arbetsam man”.
Efter det så flyttar den yngre brodern Per hem igen ifrån Kalbo och tar
51
8.Torp och stugor under Kalbo by
någonstans därifrån och fram till 1853 över driften av torpet.
Per Persson den yngre, som gick under namnet ”Petterlilla”, bor dock kvar i
torpet fram tills han flyttar till fattighuset år 1890 och han blir därmed den
sista som bor permanent i Östantorp.
Enligt Olle Eriksson i Kalbo ,vars släkt bott här i många generationer, så
bodde det efter Per en man kallad ”Lundbäck” ifrån Stockholmstrakten i
torpet under vissa perioder. Torpet revs sedan strax innan sekelskiften,
förmodligen runt år 1897.
Östantorp har sedan i modern tid bebyggts igen med ett fritidshus som är
stående inte långt ifrån där det ursprungliga huset låg.
Brukare
1825 – c:a 1852, Per Persson (1784-08-05, d. 1868-08-26) och Brita
Jansdotter (f. 1786-04-15, d. 1858-11-21)
c:a 1852 – 1890, Per Persson (f. 1813-12-22, d. 1895-11-19)
Sundsdal
Sundsdal som numera är rivet dyker upp i husförhörslängderna för första
gången 1837 och det står då antecknat att det är ett nybygge sedan 1835. De
första inneboende flyttar dock inte in förens år 1840 då fyra olika familjer
flyttar hit, dels en Olof Ersson med familj ifrån Magnehult, Gustav Qvarfot
med familj som kom hit i från Tjällmo, Erik Persson med familj ifrån Bonäs
samt Johan Jakobsson med familj ifrån Frogtorp. Med tanke på det stora
antalet familjer som bor på torpet samtidigt så får man anta att fastigheten
bestod av flera boningshus, något som huslämningarna också tyder på.
52
8.Torp och stugor under Kalbo by
Illustration 12: Sundsdal sett från Stora Nylingen runt år 1920
Det finns lämningar efter minst 3 byggnader varav två stycken är 8x5 meter
med spår av skorstenar, detta är då förmodligen de två bostadshusen där då
två familjer i varje byggnad bodde. Därtill finns det en grund efter en
byggnad på 7x15 meter vilken då förmodligen är resterna av
ladugårdsbyggnaden.
I husförhörslängderna mellan åren 1844 till 1859 så anges Gustav Qvarfots
dotter Hedda Maria vara ”ofärdig genom värk”, hon är år 1844 9 år
gammal. I en notering från Länslasarettet i Linköping så skrivs Hedda Maria
in på lasarettet den 4:e maj 1852 p.g.a. ”swårt bensår”. Hon får vårdas på
lasarett i nästan 2 månader innan hon den 2:e juni skrivs ut som frisk. Efter
detta så står hon inte längre som ”ofärdig” i husförhörslängden så man får
anta att allt gick bra även i framtiden.
Sista torparfamiljen på Sundsdal blir Gustav Adolf Valdemar Andersson och
hans hustru Svea Hedda Axelina med sina 5 barn och barnbarn som flyttar
53
8.Torp och stugor under Kalbo by
därifrån år 1939.
Torpet finns kvar fram till i alla fall 1940-talet, i mantalslängderna från
1941 finns fortfarande torpet kvar med ägare Holmens Bruk men det finns
då ingen som är skriven på platsen.
Brukare
Då antalet boende familjer är så pass stort så skrivs de inte in med årtalet
som de är brukare på torpet utan här skrivs istället varje husförhörslängd in
och vilka som är boende i torpet under dessa år.
1837 – 1843:
Olof Eriksson och Anna Stina Eriksdotter
Gustav Qvarfot och Maja Stina Andersdotter
Erik Persson och Maja Greta Jonsdotter
Johan Jakobsson och Ingrid Larsdotter, utflytt. Risinge 1843
1844 – 1850:
Gustav Qvarfot och Maja Stina Andersdotter
Erik Persson och Maja Greta Jonsdotter
Klas Klasson och Karolina Ersdotter, utflytt. Sila Norrg. 1848
Per Eriksson och Brita Larsdotter, inflytt. fr. Sundmon 1848
Olof Eriksson och Anna Stina Eriksdotter
Erik Eriksson och Kerstin Jonsdotter, inflytt fr. Sundmon 1844,
utflytt Ö. Vingåker 1845
Efter 1850 så står några av familjefäderna med epitetet ”Torpare” och
hädanefter är det bara dessa familjer jag tar med.
Fram tills 1876, Gustav Qvarfot (f. 1810-07-10) och Maja Stina
Andersdotter (f. 1809-11-27, d. 1862-02-11), hustru nummer 2 Brita Stina
Karlsdotter (f. 1822-01-02). Efter 1872 som inhyses fram tills flytt år 1880.
Fram tills 1876 Per Eriksson (f. 1810-03-26, d. 1885-03-17) och Brita
54
8.Torp och stugor under Kalbo by
Larsdotter (f. 1813-02-26, d. 1887-03-13). Efter 1872 som inhyses tills sin
död.
1876 – 1897, Karl Gustav Gustavsson Qvarfot (f. 1854-10-06) och Anna
Charlotta Johansdotter (f. 1854-06-12)
1897 – 1921, Albert Vilhelm Hultgren(f. 1858-09-28) och Emma Kristina
Jonsson (f.1861-03-08)
1919 – 1926, Frans Otto Gustavsson (f. 1892-02-19) och Ester Emilia
Olsson (f. 1893-01-25)
1926 - ?, Erik Gustav Edvin Gustavsson (f. 1903-04-28) och Emma Italia
Karlsson (f. 1900-09-13)
Beskhult
Beskhult, som även omnämns som Besktorp, byggdes i under 1800-talets
första hälft, i husförhörslängden står det att den är ett nybygge från 1837.
Möjligtvis stod det en stuga i ett antal år på platsen innan torpet byggdes.
Beskhult är beläget c:a ½ kilometer söder om Stora Nylingens södra spets.
Torpet finns fortfarande kvar även om huset är ”nybyggt” ifrån 1930 och
den åkermark som fanns runt torpet är numera skogbeklädd.
Brukare:
1837 – 1868, Jonas Jonsson (f. 1811-05-04, d. 1868-12-02) och Anna Kajsa
Persdotter (f. 1810-01-01)
1868 – 1878, Per Gustav Jonsson (f. 1835-06-24) och Kajsa Persdotter
Laudon(f. 1832-12-18)
1878 – 1899, Skogvaktaren Karl August Roxström (f. 1838-11-29) och Stina
Lotta Andersdotter (f. 1839-12-21)
1899 – 1929, Per Axel Flodin (f. 1859-06-15) och Matilda Sofia Eriksdotter
(f. 1859-02-08)
1930 – 1935, Muraren Erik Verner Jonsson (f. 1887-02-13) och Elna Alfrida
Eugenia Tärning (f. 1898-10-21)
1935 – 1945, Olof Teodor Eriksson (f. 1893-11-29) och Signhild Vitalia
Vilhelmina Gustavsson (f. 1916-07-15)
55
8.Torp och stugor under Kalbo by
1945 - ?, Skogsarbetaren Gustav Adolf Ljunggren (f. 1895-04-15) och
Gerda Cecilia Flodin (f. 1898-08-30)
Bråtstugan / Smedstorp
Illustration 13: Smederna Anders och Axel Andersson (far och son) framför
smedjan.
Bråtstugan/Smedstorp är ett relativt gammalt torp, det omnämns i alla fall i
en födelselängd år 1779 och i husförhörslängden går det att följa stället från
och med 1793. Torpet är beläget strax utanför byn, precis utmed landsvägen
söderut. Bråtstugan som i ”modern” tid började kallas Smedstorp fick
förmodligen sitt nuvarande namn efter den smed, Anders Andersson, som år
1891 uppförde de nya byggnaderna på platsen. Byggnader som för övrigt lär
ha tagits ifrån Öna i Tisnaren där Anders tidigare bott. Anders gamla hus
står idag kvar men används som ”snickarbod”. Enligt muntliga uppgifter
ifrån Astrid Roxström, sondotter till smeden Anders, ska byns första
skolundervisning ha skett i det gamla huset som lär ha stått några meter
56
8.Torp och stugor under Kalbo by
väster om nuvarande boningshus. Stengrunden till den byggnaden ska ha
gått att se in på 1990-talet.Bråtstugan fanns kvar till minst år 1870 då den
gamla torparen Anders Olofsson dör där och därefter ligger Bråtstugan öde
fram tills ”Smedstorp” byggs år 1891.
Brukare:
1779 , Joakim Johansson (f. 1755-09-29) och Katarina Olofsdotter (f.
1749)
1793 – 1823, Skräddaren Erik Persson (f. 1759-02-01) och Ingrid Larsdotter
(f. 1751-11-17, d. 1823-11-08)
1813 – 1821, Bonden Jan Eriksson (f. 1758-07-15, d. 1821-03-24) och Brita
Olofsdotter (f. 1776-02-08)
1822 – 1859, Torparen Anders Olofsson (f. 1794-08-08, d. 1870-05-01) och
(änkan från ovanstående brukare) Brita Olofsdotter (f. 1776-02-08, d. 184010-25)
1860 – 1862, Torparen Per Nilsson (f. 1815-03-05) och Anna Larsdotter (f.
1823-01-23). Per och Anna står samtidigt skrivna på torpet Stenkullen.
1891 – 1915, Smeden Anders Andersson (f. 1846-04-27, d. 1830-01-01) och
Brita Kajsa Andersdotter (f. 1851-04-13, d. 1918-04-09)
1915 – ?, Smeden Karl Axel Andersson (f. 1886-01-24) och Signe Maria
Rundqvist (f. 1885-04-24, d. 1846-03-11)
Nybygget
Nybygget är beläget någon kilometer väster om byn, strax bredvid Västra
gölen, och låg ”granne” med Stavlund och Stenkullen. Torpet uppfördes år
1862 av torparen Per Nilsson som flyttade hit ifrånBråtstugan. Bostadshuset
står kvar än idag och används som jaktstuga. Även delar av åkermarken
finns fortfarande kvar och används som viltåkrar.
Brukare:
1862 – 1880, Torparen Per Nilsson (f. 1815-03-05, d. 1880-12-26) och Anna
Larsdotter (f. 1823-02-23)
1887 – 1908, Torparen Karl August Persson (f. 1862-01-23) och Helga
57
8.Torp och stugor under Kalbo by
Henrika Karlsson (f. 1863-09-17)
1911 – 1916, Torparen och småskolläraren Fredrik Karlsson (f. 1858-12-12)
och Emma Matilda Andersson (f. 1864-02-02)
1920 , Detta år anges Alfred Gustavsson i Stenkullen vara brukare.
Koludden
Koludden är inom byns gamla gränser beläget i dess sydostliga hörn på
gränsen mot Frogetorp och Fårenäs cirka 1 kilometer rakt söderut från
Nylingstorp. Torpet, som finns kvar än i dag och används som sommarnöje,
ligger strax bredvid Koluddesjöns östra strand. Delar av åkermarken finns
också kvar men det mesta är nu mer skogsbeklätt. Stället omnämns första
gången i böckerna år 1793 men benämns vid den här tiden inte som ett torp
utan som en backstuga.
Tekla som flyttar hit med sin man och övriga familj år 1923 var dotter till
byns beryktade ”trollgumma” Johanna i Nystugan, även Tekla sades ha fått
ärva en del av sin mors övernaturliga förmågor då hon i bygden ansågs
kunna varsla om saker som skulle hända i framtiden.
Brukare:
1793 – 1824, Torparen Jöns Eriksson (f. 1745-12-09) och Ingrid Ersdotter
(f. 1756-11-12, d. 1819-12-15)
1824 – 1830, Torparen Erik Andersson (f. 1787-02-26, d. 1830-01-01) och
Brita Jonsdotter (f. 1786-09-01)
1843 - 1847, Torparen Karl Fredrik Andersson (f. 1815-03-13) och Johanna
Sofia Jansdotter (f. 1815-04-09)
1846 – 1871, Torparen Erik Persson (f. 1822-07-27) och Brita Maja
Larsdotter (f. 1825-12-14)
1872 – 1878, Torparen Erik Nilsson (f. 1839-09-19) och Anna Stina
Karlsdotter (f. 1846-06-16)
1879 – 1889, Torparen Lars Vilhelm Lilja (f. 1842-01-25) och Augusta
Helena Nilsdotter (f. 1848-02-11)
1888 – 1889, Torparen Per Axel Flodin (f. 1857-06-15) och Matild Sofia
58
8.Torp och stugor under Kalbo by
Eriksdotter (f. 1859-02-08)
1899 – 1902, Torparen August Vilhelm Roxström (f. 1863-12-26) och
Johanna Matilda Johansson (f. 1865-09-25)
1902 – 1914, Snickaren Frans Valfrid Vahlström (f. 1867-12-22) och Erika
Karolina Eriksson (f. 1873-07-16)
1914 – 1918, Torparen Adolf Fredrik Modin (f. 1865-10-20) och Elsa
Josefina Karlsson (f. 1888-12-22)
1919 – 1923, F.d. Torparen August Ljunggren (f. 1854-04-04) och Kristina
Charlotta Andersdotter (f. 1850-04-22)
1923 - ?, Torparen Axel Edvin Svensson (f. 1899-08-11) och Tekla
Albertina Gustavsson (f. 1900-07-05)
Dalstugan
Dalstugan som ligger mellan Stora Nylingen och Skogstorp omnämns första
gången i husförhörslängderna år 1887. Torpet finns kvar än i dag men det
mesta av åkermarken är nu skogsbeklädd.
Under andra världskriget beboddes torpet av folk ifrån lite olika nationer
under åren 1940-1943. Först en slovak, sedan 4 statslösa, ej namngivna,
tyskar och efter det ytterligare en statslös man utan omnämnd nationalitet.
59
8.Torp och stugor under Kalbo by
Illustration 14: Dalstugan, fotoår okänt
Brukare:
1887 – 1896, Torparen Karl August Lilja (f. 1863-03-27) och Anna Sofia
Vilhelmina Gustavsdotter (f. 1860-06-04)
1896 – 1915, Torparen Gustav Adolf Gustavsson (f. 1863-06-22) och Hedda
Kristina Lilja (f. 1867-01-08, d. 1904-10-25), hustru 2 Johanna Matilda
Hagman (f. 1865-08-17, d. 1907-10-30), hustru 3 Emma Lovisa Lilja (f.
1869.01-30)
1915 – 1919, Torparen Karl August Valentin Gustavsson (f. 1886-01-03)
och Tekla Vilhelmina Storm (f. 1886-02-04)
1919 – 1931, Lägenhetsägaren Sven Alfred Andersson (f. 1873-08-20) och
Elin Maria Karlsson (f. 1878-04-15)
1919 – 1924, Torparen och skogsarbetaren Sven Evert Svensson (f. 190160
8.Torp och stugor under Kalbo by
03-27) och Edit Elisabet Andersson (f. 1899-12-06)
1931 – 1936, Lägenhetsägaren och smeden Karl Emil Bergström 8f. 187402-05) och Sofia Karlsson (f. 1873-01-12)
1936 – 1941, Knut Linus Fagerberg (f. 1893-11-09) och Augusta Maria
Sandberg (f. 1899-08-05)
1940 – 1941, Slovakiske undersåten Ludvig Kemeny (f. 1897-10-05)
1940 , Under någon månad bodde här då 4 statslösa tyskar.
1941 – 1943, Statslöse medborgaren Haar Gosef
Spångstugan
Torpet låg strax väster om Skogstorp, strax intill det numera också rivna
Ängstugan, och anlades 1832 av den förste torparen på stället, Magnus
Månsson. Torpet drevs fram tills runt 1901 då det revs.
Grunden efter torpet, en rektangulär stengrund på c:a 5x5 meter, går
fortfarande att se på platsen och delar av den öppna marken som omgärdat
huset finns också kvar.
Brukare:
1832 – 1852, Torparen Magnus Månsson (f. 1798-05-20, d. 1852-05-16) och
Brita Persdotter (f. 1797-10-18)
1857 – 1862, Karl Johan Svensson (f. 1825-05-15) och Anna Katarina
Månsdotter (f. 1830-10-12)
1862 – 1866, Torparen Erik Nilsson (f. 1839-09-19)
1867 – 1877, Torparen Erik Månsson (f. 1822-09-02, d. 1877-10-28) och
Brita Stina Berg (f. 1834-04-01)
1878 – 1881, Torparen Erik Nilsson (f. 1839-09-19) och Anna Stina
Karlsdotter (f. 1846-06-16)
1881 – 1882, Torparen Petter Persson (f. 1810-06-28, d. 1882-11-09)
1882 – 1885, Arbetaren Karl Vilhelm Larsson (f. 1856-04-29) och Emma
Olofsson (f. 1857-05-14)
61
8.Torp och stugor under Kalbo by
1884 – 1887, Torparen Gustav Andersson (f. 1857-04-20) och Johanna
Albertina Eriksdotter (f. 1865-05-30)
1888 – 1893, Torparen Johan Oskar Botin (f. 1863-12-22) och Emma
Kristina Sten (f. 1864-04-01)
1893 – 1896, Torparen Gustav Adolf Gustavsson (f. 1863-06-22) och Hedda
Kristina Lilja (f. 1867-01-08)
1896 – 1901, Torparen och krossaren Adolf Fredrik Gustavsson (f. 1866-0408) och Tilda Vilhelmina Karlsson (f. 1871-04-23)
Nylingstorp
Nylingstorp är ett av de äldsta torpen under byn. Det uppfördes runt 17301740 och benämndes i början som ”Nyllingen”, i husförhörslängden från år
1806 så benämns torpet som ”Nyllingstorp”. Torpet ligger vackert vid Stora
Nylingens södra spets med äng och åker sluttande ned mot sjön framför
husen.
Den första familjen som man med säkerhet vet brukar torpet är Per Nilsson
och Kerstin Henriksdotter, båda barn till Kalbo-bönder. Per är son till Nils
Larsson och Kerstin är dotter till Henrik Persson. ”Nyllingen” omnämns
första gången i kyrkböckerna när Per och Kerstin vigs den 19:e oktober
1740, Per anges då bo i Nyllingen och Kerstin i Kalbo.
Möjligt är att Pers föräldrar, Nils Larsson och Anna Olofsdotter, brukade
torpet innan dem då de dör där 1740 respektive 1744. Men möjligt är också
att de båda flyttat dit för att bo med Per och Kerstin.
Torpet är idag avstyckat från sin mark och används som sommarnöje.
62
8.Torp och stugor under Kalbo by
Illustration 15: Nylingstorp fotograferat söderifrån. Fotoår okänt.
Omkring 1740 - ?, Per Nilsson (f. 1713-01-02, d. 1763-01-23) och Kerstin
Henriksdotter (f. 1714-03-14, d. 1799-04-10)
? - 1805, Henrik Olofsson (f 1751-02-08, d. 1813-10-25) och Kerstin
Persdotter (f. 1751-10-23, d. 1822-03-04)
1806 – 1837, Torparen Per Henriksson (f. 1775-04-26, d. 1851-11-16) och
Anna Eriksdotter (f. 1778-05-14, d. 1855-12-29)
1838 – 1864, Torparen Per Persson (f. 1805-04-12, d. 1864-05-02) och
Kerstin Andersdotter (f. 1804-12-02, d. 1869-02-02)
1864 – 1906, 6/135 delar ägare och brukare Per Gustav Persson (f. 1844-0125) och Anna Persdotter (f. 1847-09-11, d. 1898-01-06)
1906 - ?, 6/135 delar ägare och brukare Karl Gustavsson (f. 1877-02-03, d.
1930-05-01) och Anna Elisabeth Andersson (f. 1887-09-13, d. 1918-11-17)
63
8.Torp och stugor under Kalbo by
Fallet
Fallet ligger ett stenkast öster om Nylingstorp, också beläget vid Stora
Nylingens södra ände. Även detta torp ligger mycket vackert uppe på
slänten med äng och åker mellan husen och vattnet. Själva torpet byggdes år
1833 men på samma plats låg en stuga innan som byggdes år 1819 och även
denna ligger med i sammanställningen över boende/ägare/brukare här
nedan. Torpet är idag avstyckat med lite åker/äng och används som
sommarnöje/deltidsbostad och ägs av Lennart Svensson, son till den siste
torparen i Fallet.
Från Lennart Svensson har jag fått följande lilla anekdot angående hans
tillkomst. Den Johanna som omnämns i texten är den trollkunniga kvinna
som beskrivs närmare under torpet Nystugan/Talgfallet.
1941 bodde en familj Ljunggren på torpet Koludden, ca. 1 km. söder om Fallet. I januari
föddes där ett sk. sladdbarn, en pojke. Buden gick snabbt även på den tiden, utan internet,
det var inte så långt mellan torpen och när budet nådde Johanna sa hon: ”Men järstingen då
(ett uttryck hon ofta använde) då va dä väl mäkvärdit om dä inte ska gå å sätta på Lisa i
Fallet en pojke också”.
Lisa i Fallet var min mamma, hon och pappa hade då två flickor 17 och 15 år gamla.
Pojken som föddes på Koludden är född den 14 januari 1941 och jag är född den 13
oktober 1941, alltså 9 månader senare, mamma var då 42 år.
64
8.Torp och stugor under Kalbo by
Illustration 16: Fallet fotograferat norrifrån utifrån sjön. Fotoår okänt.
1819 – 1832, Änkan Brita Jönsdotter (f. 1776-02-28, d. 1846-05-05). Bodde
kvar i Fallet fram till sin död.
1832 – 1844, Torparen Per Jönsson (f. 1785-04-01, d. 1835-05-17) och
Anna Jönsdotter (f. 1774-12-13)
1844 – 1885, Torparen Nils Nilsson (f. 1815-11-16) och Johanna Sofia
Svensdotter (f. 1819-12-29)
1885 – 1917, Torparen Anders Gustav Eriksson (f. 1853-07-06) och Emma
Sofia Larsdotter (f. 1859-09-13)
1917 – 1924, Torparen Karl Alfred Fredriksson (f. 1891-04-17) och Jenny
Eleonora Flodin (f. 1893-11-28)
1924 - ?, Torparen och skogsarbetaren Sven Evert Svensson (f. 1901-03-07)
och Edit Elisabet Andersson (f 1899-12-06)
65
8.Torp och stugor under Kalbo by
Bäckstugan
Bäckstugan som låg strax utanför byn åt öster, alldeles intill Hagalund, var
inte i drift i mycket mer än 40 år och det var endast en och samma
torparfamilj som brukade och bodde här. Torpet/stugan är rivet sedan länge
och inte mycket återstår av dess tillvaro. Det som är kvar är torpets
nedrasade jordkällare som finns som en åkerholme på en av de fält som togs
upp runt torpets gamla marker. Möjligt är att Bäckstugan i folkmun kallats
för Sirtorpet då fälten runt omkring än idag kallas för just ”Sirtorpet”. En
annan möjlig förklaring för det namnet skulle kunna vara att det funnits ett
annat torp eller stuga som legat i området men som lades öde innan
husförhörslängderna startade i socknen och därmed inte lämnat några
skriftliga spår efter sig.
Bäckstugan var bebodd fram till 1884 men drevs av handlaren i byn, Gustav
Olsson, fram till runt sekelskiftet 1900. Där efter revs torpet och flyttades
till Källvik som byggdes runt denna tid. Källvik är beläget utmed
landsvägen mot Brenäs i höjd med Brännskogen.
1848 – 1884, Torparen Per Nilsson (f. 1818-01-01, d. 1884-03-11) och Anna
Persdotter (f. 1815-09-03, d. 1881-05-18)
Ängstugan/Magerås
Ängstugan, som fram till slutet av 1830-talet kallades Magerås, är ett
relativt gammalt torp som ligger söder om byn mot Frogetorp. Ängstugan
finns kvar än idag med mark runt omkring torpet.
66
8.Torp och stugor under Kalbo by
Skogstorp
Ängdalen?
Ängtorp
9. Platsnamn inom Kalbo gränser
Här följer en lista med platsnamn inom Kalbo som har använts och/eller
används än idag. Koordinaterna anges i Sweref99 (EPSG:3006)
Anstalten Byggnad. Benämning i dagligt tal för gården Kalboholm. Namnet kommer ifrån att gården
under många år var både uppfostringsanstalt för flickor och arbetshem för alkoholister.
Aspebrostaven Gränsmärke. Strax sydväst om Stavlund. Omnämns år 1797. Koord. 6522682,
559033
Bastskogen Skog. Strax väster om Lilla Nylingen. Kallades även Bastkärrsskogen. Koord. 6525227,
562920
Besktorp Torp. Söder om Stora Nylingen Koord. 6522449, 563243
Björnmossen Mosse/kärr. Strax sydöst om Stora Nyligens södra spets. Koord. 6522549, 563986
Blåsmon Skog. Väster om Skogssjön Koord. 6524743, 564955
Borgaremon Skog. Mellan Kalbo by och Stora Nylingen. Koord. 6523665, 562453
Bråten Åkermark. Strax nordväst om Ängsstugan. Koord. 6522975, 560230
Bråtstugtäppan Åkermark. Strax väster om Kalbo by. Koord. 65223169, 560578
Bäckstugan Torp. Numera rivet, endast jordkällaren kvar. Öster om Kalbo by.
Koord. 6524263, 561047
Brända mon Skog. Väster om Skogssjön Koord. 6524546, 564362
Brännudden Terräng. Udde i mossen på västra sidan av Västra gölen. Namnet ska ha uppkommit av
att en man från Dödbacken sänkte sin hembränningsapparat där. Koord. 6523156, 559562
Djupån Bäck. Rinner in från nordväst i Skogsjön. Koord. 6524765, 565273
Dödbacken Se Stenkullen
Fallet Torp. Öster om Stora Nylingens södra del. Koord. 6523229, 563360
Fornängen Mosse/kärr. Öster om Kalbo by. Koord. 6524023, 561907
Frogetorpsgärdet Åkermark. Strax väster om landsvägen vid Kalbo by. Koord. 6523814,
560480
Fårfallet Åkermark. Strax väster om landsvägen vid Kalbo by. Koord. 6523615, 560239
Gatledsbergen Se Kyrkfallen
Griskärret Mosse/kärr. Väster om Skogssjön. Koord. 6524014, 564394
Grytmon Skog. Nordöst om Kalbo by. Koord. 6525042, 561722
Gubbefallsskälet Gränsmärke. Omnämns år 1798. Positionen nedan är ungefärlig. Koord. 6522674,
67
9.Platsnamn inom Kalbo gränser
559554
Gubbtäppeskogen Skog, förr även betesmark. Väster om Kalbo by Koord. 6522700, 559335
Gölbäcken Torp. Nordöst om Kalbo by. Borta. Koord. 6525104, 561237
Gölmon Skog. Runt Östra Gölarna. Koord. 6522716, 561790
Gölstaven Gränsmärke. Vid Koluddesjöns södra spets. Senare kallad
”Vargen”. Koord. 6521749, 563806
Humptegarna Åkermark. Strax väster om landsvägen vid Kalbo by. Koord. 6523975, 560079
Hattkärret kärr/damm. Benämning på det kärr mitt inne i byn, strax öster om landsvägen, vari man
senare grävde ut till den nuvarande branddammen
Hemhagen, Lilla Skog, förr även betesmark. Strax öster om Kalbo by. Koord. 6523957, 560653
Hemhagen, Stora Skog, förr även betesmark. Strax öster om Kalbo by. Koord. 6523880, 560850
Hophagen Skog, förr även betesmark. Strax öster om landsvägen vid Kalbo by. Koord. 6523759,
560719
Hålkärrstegarna Åkermark. Strax nordväst om Kalbo by. Koord. 6524400, 559988
Högstafallet Torp. Strax väster om Lilla Nylingen. Borta Koord. 6524552, 562640
Ingeborgs kärr Mosse/kärr. Strax söder om Lilla Svartgölen ut mot vägen till Stora
Nylingen. Koord. 6525567, 562394
Intagan Åkermark. Strax öster om landsvägen vid Kalbo by. Koord. 6523966, 560727
Johannesberg Backstuga. Sydväst om Kalbo by. Revs runt 1890. Kallades även Lilla Skräddarns
p.g.a. att den skräddare som bodde här var så liten till växten. Koord. 6522832, 560189
Johannesbergstäppan Skog, förr även äng, betesmark. Väster om Kalbo by Koord. 6522885,
560127
Kains hål ”Kojens hål” Mosse/kärr förr även använd som betesmark. Väster om Stora Nylingen.
Kojens hål är det ”riktiga” namnet som, förmodligen av Lantmäteriet, blivit till Kains hål,
Koord. 6524137, 562568
Kalvfallet Åkermark. Strax öster om Kalbo by Koord. 6523437, 560772
Karlsborg Torp. Strax väster om Lilla Nylingen. Borta. Koord. 6524468, 562640
Kavelbrokärret Åkermark. Strax öster om landsvägen vid Kalbo by. Koord.
6524053, 560704
Kofallet Skog, förr även betesmark. Öster om Kalbo by. Koord. 6523389, 560948
Kolbottentäppan Åkermark. Strax öster om landsvägen vid Kalbo by. Koord.
6523591, 560807
Koludden Torp. Sydöst om Stora Nylingen Koord. 6521996, 564082
Koluddesjön Sjö. År 1798 och i.a.f. fram tills 1880 kallades även denna sjö för Trampsjön (så som
grannsjön till söder heter idag). Koord. 6521912, 563836
Korngölen Sjö. Liten göl som fanns i.a.f år 1798, i södra delen av det som idag kallas Tomas äng.
Namnet nämns år 1707 vid rågångsbestämmning av Sundmon, namnet fanns kvar vid en
rågångsbestämmning för Bränntorp år 1861, då omnämns Korngölsstav. Namnet lever kvar än i dag.
Koord. 6525415, 564865
Kringmossen Se Stora Hällmossen
Kvarnbacken Backe mellan Nylingstorp och torpet Fallet.
Kvarnkärret Skog, mosse/kärr. Öster om Kalbo by. Koord. 6524835, 561997
Kyrkfallen Berg. Bergknalle på västra sidan av landsvägen strax utanför Kalbo i norr. Även kallat
Gatledsbergen. Koord. 6524303, 560336
Lasse bäck Bäck. Sydöst om Stora Nylingen Koord. 6522987, 564293
Lilla Skräddarns Se Johannesberg.
Lilla Dalen Torp. Väster om Skogssjön. Borta. Koord. 6524304, 564553
Linden Terräng. Väster om Stora Nylingen. Koord. 6524285, 562187
Lobergen Berg. Strax väster om Stora Nylingen Koord. 6523885, 562732
68
9.Platsnamn inom Kalbo gränser
Lofallet Skog. Strax väster om Stora Nylingen Koord. 6523867, 561699
Lomossen Mosse/kärr. Öster om Kalbo by Koord. 6523743, 562280
Långa Går'n Vägsträcka. Benämning på raksträckan mellan Kalboholm/Anstalten
och övriga byn norrut.
Lövhult Torp. Söder om Stora Nylingen. Borta. Koord. 6522713, 563460
Magerås Se Ängstugan.
Marstrandshagen Skog, förr även betesmark. Strax öster om Kalbo by. Koord.
6524152, 560857
Marstrandshagen, Östra Skog, förr även betesmark. Strax öster om Kalbo by. Koord.
6523876, 561257 Marstrandstäpporna Åkermark. Omnämns år 1878.Strax öster om
Kalbo by. Koord. 6524012, 561134
Mårdsten Sten. Östra stranden av Stora Nylingen. Koord. 6523896, 563332
Måttgölsmossen Mosse/kärr. Öster om Kalbo by. Koord. 6524621, 562203
Mögsjön Se Skogsjön
Nedre Östra gölarna Se Östra gölarna
Nybygget Torp. Väster om Kalbo by. Koord. 6523200, 559280
Nystugan Torp. Strax öster om Stora Nylingen. Kallades även Talgfallet. Koord. 6523883, 563828
Nylingstorp Torp. I Stora Nylingens södra ände. Koord. 6523023, 563193
Nyllingen. Se Nylingstorp
Nyalundshagen Betemark, odlingsmark. Öster om Kalbo by. Koord. 6523458, 560655
Oxkärret Mosse/kärr. Vid Stora Nylingens nedersta västra vik. Koord. 6523238, 562696
Petersberg Torp. Väster om Stora Nylingen. Borta. Koord. 6523843, 561989
Rågeteskogen Skog. Öster om Kalbo by. Koord. 6524317, 561605
Skogsjön Sjö. Tidigare även kallad Mögsjön. Koord. 6524402, 565604
Skogige Mossen Se Älgmossen
Smedstäppan Åkermark. Strax öster om landsvägen vid Kalbo by. Koord. 65223726, 560555
Skogaholm Torp. Söder om Stora Nylingen. Borta Koord. 6522372, 563756
Skogstorp, Lilla och Stora Torp. Strax söder om Skogsjön. Koord. 6524090, 565543
Skräpfallet Skog, förr även betesmark. Öster om Kalbo by Koord. 6523582, 561145
Skäppan Se Ängssätter
Spångkärrsmossen Mosse/kärr. Strax väster om Skogsjön Koord. 6524370, 565145
Spångstugan Torp. Strax väster om Skogsjön. Borta Koord. 6524518, 564972
Spisbråten Skog, förr även ängs-/betesmark. Strax väster om Stora Nylingens södra del. Koord.
6523470, 562814
Spökebotten Kolbotten. Vid Grytens södra spets. Exakt läge oklart. Namnet ska komma av att det
fanns mkt spöken där. Ungefärliga koord. 6525318, 561811
Stabergsmo Skog, gränsröse. Omnämns år 1704 vid rågångsreglering, Strax söder om Hällstugan.
Koord. 6523473, 565584
Sirtorpet. Åkermark Idag benämning på åkrar strax öster om byn. Oklart om namnet kommer från
något gammalt torp innan husförhörslängderna fanns eller om det är ett annat namn på Bäckstugan
som låg strax intill.
Starrbäcken Bäck. Rinner ut från Västra gölen. Koord. 6523310, 559600
Stavlund Torp. Väster om Kalbo by. Borta Koord. 6522767, 559152
Stenfallet Skog, förr även betesmark. Öster om Kalbo by Koord. 6523758, 561152
Stenkullen Torp. Väster om Kalbo by. Kallades även Dödbacken förr. Borta. Koord. 6523398,
559404
Stenvik Torp. Söder om Skogsjön. Borta. Koord. 6524146, 566031
Stora Fallet Skog. Väster om Kalbo by. Koord. 6523247, 560169
Stora Hällmossen Mosse/kärr. År 1798 kallad Kringmossen. Koord.
69
9.Platsnamn inom Kalbo gränser
6522526, 561952
Stora kärret Moss/kärr. Förr även kallad ”Venerna”. Koord. 6521819,
564164
Sumptegarna Åkermark. Strax väster om landsvägen vid Kalbo by.
Koord. 6523535, 560217
Sundsdal Torp. Strax öster om Lilla Nylingen. Borta. Koord. 6524626, 563410
Sveden Skog. Enligt nedtecknade folkminnen år 1928 kallades platsen för Talgfallssveden. Koord.
6522028, 563500
Talgfallet Se Nystugan.
Talgfallssveden Se Sveden
Trampsjön Se Koluddesjön
Trasgubbemon Skog. Område sydost om byn runt vägen upp mot Nylingstorp
Trindkärret Mosse/kärr. Väster om Skogssjön. Koord. 6524188, 564870
Trollmossen Mosse/kärr. Koord. 6523478, 561270
Täppslättemon Skog. Sydöst om Kalbo by. Koord. 6523060, 561044
Ugglehultadalen Skog. Sydöst om Kalbo by. Koord. 6522600, 562315
Vackra Mossen Mosse/kärr. År 1798 kallad Österäng. Koord. 6522812, 561055
Vargen Se Gölstaven
Venerna Se Stora kärret
Venudden Berg/kulle. Omnämnt som gränsmärke år 1704 och även in p å slutet av 1800-talet. Namnet
kommer av den slåtteräng som kallades ”Hvenerna” som låg strax intill, idag är det ett kärr/mosse
som går under namnet Stora kärret. Koord. 6521819, 564164
Vrånggölen Sjö. Öster om Kalbo by. Igenvuxen. Koord. 6524638, 560700
Vändstaven Gränsmärke, Se Venudden.
Västra gölen Sjö. Väster om Kalbo by Koord. 6523179, 559586
Västerskogen Skog. Väster om Kalbo by. Koord. 6523044, 559684
Ålgölsbäcken Bäck. Bäck i norra änden av Lilla Nylingen. Koord. 6525774, 563395
Älgmossen Mosse/kärr. År 1798 kallad Österäng. Koord. 6522187, 562759
Ängstugan Torp. År 1798 kallad Magerås, även år 1928 var det namnet levande i trakten. Koord.
6522859, 560293
Ängtorp Torp. Väster om Skogsjön. Borta. Koord. 6524584, 564934
Ängssätter Torp. Sydväst om Kalbo by. Även kallat Skäppan. Koord. 6522902, 560349
Östantorp Torp. Öster om Lilla Nylingen. Borta. Idag står en sommarstuga på ung. samma plats.
Koord. 6525320, 563428
Österäng Se Vackra Mossen
Östra gölarna Sjö. Tidigare kallade ”Övre Östra gölarna och Nedre Östra gölarna. Den sydligaste var
den övre och den nordligare den nedre. Koord. 6522793, 561450 och 6523007, 562003
Övre Östra gölarna Se Östra gölarna
70