NORDISKT MUSIKBLAD

c «> .
Redaktör och utgifvares
F R A N S J. HU SS
Telefon: Brunkeberg 14 97.
Mikael Bratbost.
^ e r e n ^ a s ' ; n ^g r a dagars sjukUK ® ) dom afled Lär d. 1 augusti
VM
operasångaren Mikael Brat''jlJEiSÉÄV bost, väl bekant från sin
mångåriga anställning vid
Stockholms-operan, der han jämte hr Odmann hade att uppbära de
förnämsta tenorpartierna
och genom sin höga, starka
stämma och dramatiska
talang bief en förmåga
som togs mycket i an­
språk. Såsom ett bevis
på hr Bratbosts framstå­
ende konstnärlighet må
blott nämnas hans förtjenstfulla utförande af
så fordrande partier som
Radames, Florestan, Tannhäaser och Siegmund. Då
Sv. M. T. för åtta år se­
dan meddelade en bio­
grafisk uppsats om konst­
nären, som då kunde fira
sitt tioårs-jubileum vid
kgl. operan, yttrade vi
att om hr Bratbost icke
är i besittning af s amma
klangfulla och sympatiska
stämma som hr Ödmann,
den eger snarare en viss
skärpa, så utmärkts den
dock af reu intonation,
säkerhet och uthållighet
äfven i det högsta ton­
läget. En fördelaktig fi­
gur och apparition, le­
dighet och liflighet kom
den dramatiska framställ­
ningen till godo. Konst­
närens anställning vid
kgl. teatern
upphörde
med vårterminen 1902,
då hans kontrakt ej blef
förnyadt.
Ur den ofvannämnda
biografiska
NORDISKT MUSIKBLAD
T
Stockholm den 3 September 1904.
uppsatsen må en del i denna nekrolog
anföras.
Karl Mikael Bratbost föddes
den 3 mars 1862 à norska gården
Bratbost i Kvikne i (Österdalen), efter
hvilken gård hans familjenamn är ta­
get. Han egnade sig först åt militärtjenst i Trondhjem men tog efter nå­
gon tid transport till Kristiania för
att der taga examen till underofficers-
M i k a e l Br a t b o s t
Expedition: Vallingatan 11.
Pris: Helår 5 kr. Lösnummer 25 öre.
Annonspris 20 öre pr petltrad.
90
(l
SVENSK MUSIKTIDNING.
debut som Rose Friquet. På hösten
Cajus i Verdis "Falstaff". Året derpå
1887 begaf sig hr Bratbost på stu­
sjöng han Arnold i "Wilhelm Tell".
dieresa till utlandet och uppsökte i
År 1898 uppträdde han som Flore­
' Paris den bekante sångmästaren pro­
stan i "Fidelio" och kreerade Gjestur
fessor Delle Sedie, hvars elev han
i Stenhammars "Tirfing", båda dessa
sedan var i två år till jultiden 1889.
roller på den nya operascenen, som in­
Sångaren reste nu efter aftilutade
vigdes i september nämnda är. Då
sångstudier i Paris till Milano och
Hallén8"Valdemarsskatten" uppfördes,
utbildade sig der uuder lödning af
1899, utförde han i denna opera Ebbe
professor Maretti, fortfarande åtnju­
Strangesens parti och sjöng samma år
tande understöd af konungen. I Mi­
Erik i "Den flygande Holländaren".
lano fick hr Bratbost tillfälle att låta
År 1900, då ingen nyhet gick öfver
höra sig på enskilda soaréer hos flere
operascenen, ha vi ej funnit hr Brat­
enskilda personer. Mot slutet af året
bost i något nytt parti. Samma år
begaf sig hr Bratbost på hemvägen
erhöll också operan ett par nya fram­
och stannade en tid i Köpenhamn,
stående tenorer i hrr Malm och Ny­
der han uppträdde på k. teatern
blom, hvilken senare i synnerhet fick
och särakildt som Alfred i "Den vilpå sin lott att utföra flere af hr Bratseförda-* vann mycket bifall i böljan
boïts partier. Följande året f ick han
af 1890.
Följande år finna vi hr
som Tybalt i "Romeo och Julia" en
Bratbost i Göteborg, der han som
mindre rol och en dylik såsom Naphmedlem af Aug. Lindbergs operasäll­
tali i "Josef 1 1902, då vid vårter­
skap jemte hr och fru L ; n len och hr
minens slut hans verksamhet vid vår
C. A, Söderman m fl. var ans'äld
kgl. operascen slutad". Jemte dessa
till s'utet af vårterminen 1893. Under
roller under de sista åren uppträdde
denna lid sjöng han der Fernando i
hon dock i andra, som hörde till hans
"L°onorit". José i "Carmen", tit el—
repertoar. Från september 1901 hade
rolerna i Fra Diarolo och Faust,
operan fått ännu en ny tenor i hr
lonio i "Regementets dotter", Man­
Briesemeister, som utförde flere af de
rico i "Trubaduren". Toriddo i "Capartier hr Bratbost innehaft. Om än
valleria rusticana" och möjligen nå gra
man under de sitta åren af hr Brat­
andra partier, som vi ej kunnat an­
bosts anstäl ning vid Stockholms-ope­
teckna.
ran kunde märka att rösten något
Efter fem års frånvaro från Stock­
förlorat i friskhet och säkerhet, var
holms operascen gjorde hr Bratbost
han dock ännu en för k. teatern an­
sitt återinträ le å densamma i mars
vändbar förmåga, då han lemnade
1892 som don José, då uppträdande
dess scen. Året efteråt hade herr
der som gäst tillsammans med fröken
Bratbost anställning vid Lombergska
Lindegren, hvilken den tiden äfven
operntu nén, då vi erinra oss att han
tillhörde Göteborgs-operan. Mot slu­
våren 1903 uppträdde på Göteborgs
tet af maj året derpå gästade hr j Stora teater såsom Alfred i "Den
Bratbost åter pä den kungliga scenen
vil-eförda" och Manrico i "Trubaduren".
som Toriddo och har vid denna se­
På sista tiden synes hr Bratbost ha
dan varit anstäld från början af hö st­
öfvergifvet konstnärsbanan och egnat
terminen 1893. Vår opera egde då
sig åt det merkantila såsom innehafjemte hr Odmann äfveu hr Lemon
vare af en tobakshandel. Herr Brat­
aom premiertenor sedan ett år till­
bost efterlemnade maka och tre barn
baka, hvsrför hr Bratbosts verksam­
vid sitt eå oväntadt inträffade frånhet till en början ej togs så mycket
falle.
i anspråk. Sedan hr Lemon lemnade
operan för att göra sångstudier i Pa­
ris fick hr Brp.tbost trägnare tjenstgöring. Hr Bratbosts fack var egent­
Giacomo Meyerbeer.
ligen bjeltetenorens och den tragiske,
Vid iirandet af hans 100-åriga födelsedag
högdramatiske sångarens, såsom han
visat i Wagners operor m. fl.
af
Efter sitt réengagement vid kgl. ope­
Eduard Hanslick.®
ran utförde hr Bratbost samma år
Radames i "Aida" och grefve VandeOm Meyerbeer i d ag från någon ut­
mont i "Jolantha". Året 1894 kre­
siktspunkt i en annan värld kunde
erade han här Xaver i Ennas "Hexan",
blicka ned på jorden — ungefär såsom
Eddin i Hümmels "Mara" och Hans
en skådespelare på sin benefice-afton
i "Brudköpet" af Smetana och sjöng
genom titthålet på ridån —, så är
dessutom Tonio, Toriddo, Tannhätiser,
Canio och Ernani. År 1895 kreerade
*) Med anledning af Edu. Hanslicks
hr Bratbost Siegtnund i " Valkyrian",
frånfälle denna sommar taga vi oss frihesom då uppfördes här första gången
teten att såsom prof på den berömde Wiener-kritikerns stil och åsikter m eddela ne
den 7 november och sjöng derförut
danstående uppsats (Ur »En musike rs dag­
Pollion i "Norma", don José och Arabok», öfvers. af Fr. Oronhamn SthlmSamson
quil i "Navarresiskan", samt Gontran
&.W allin 1892'. Den bär rubrik af »hun­
de l'Ancre i "Guldkorset" af Brüll.
draårsmin ne. » Meyerbeer var född 1791. Den
2 maj detta år har jemt 40 å r förflutit
Följande år utförde Bratbost Achilles
sedan hans död. Med hans opera »Pro­
i Glucks "Iphigenia i Aulis" hvilken
feten» har k. teatern inledt detta spelår.
opera då återupptogs, och kreerade
Ked.
jag säker på att ett leende af till­
fredsställelse skulle upplysa hans all­
varliga, själfulla ansikte. I Europas
samtliga hufvudstäder och rundt om­
kring i provinserna skulle han varseblifva festföreställningar, där hans ope­
ror gifvas inför fulla hus och under
stormande bifall.
Vänder jubilaren
därpå sin blick till den andra hemisfären, så möter han samma skådespel,
ty musikvännerna i Newyork och Mexiko,
i Rio de Janeiro och San Francisco
kunna aldrig höra sig mätta på me­
lodierna ur "Robert" och "Hugenot­
terna", hvilka de redan länge kunnat
utar.till.
Teaterdirektörerna äro nu
icke i samma förlägenhet såsom då
det gälde att fira Spontinis, Cherubinis, Méhuls, Spohrs och Hérolds jubi­
leer, ty deras operor måste först i
största hast framletas ur gömmorna
och på nytt sättas i scen, om icke
mästarnes jubileum skulle totalt igno­
reras, h vilket ätdå ofta nog blef fal­
let
Meyerbeers operor behöfva in­
gen dylik pånyttfödelse, de stå allt­
jämt upptagna på alla operarepei toarer
och hälsas öfverallt med oförmiuskadt
bifall. "Robert". "Hu^enotterna" och
"Profeten" ha uppförts ett långt större
antal gånger och vunnit insteg på ett
långt större antal scener än de flesta
andra operor. För att bara tala om
Wien, så har "Hugenotterna" (som
gafs första gången den 19 December
1839 på Kärntnerthorteatern) under
loppet af 50 år (1889) uppförts om­
kring 500 gånger, en siffra som i
Wien uppnåtts endast af "Don Juan".
I Paris ha "Robert" och "Hugenot­
terna" redan gifvits öfver 1,000 gån­
ger. Ea sådan popularitet är exem­
pellös. "Robert" har nu i 6 0 år, "Hu­
genotterna" i 55 år med nästan oför­
minskad kraft behärskat alla opera­
scener. Och om den snart sagdt oer­
hörda bifallsstorm, som de i början
uppväckte, sedermera något mattats,
så har detta berott just på dessa tal­
rika repriser. Under detta långa tids­
förlopp började man nästan öfverallt
något vårdslösa och försumma själfva
utförandet, ocL dessutom u^pburos
hufvadpartierna ingenstädes mera af
så stora sångkonstnärer som förut
Men trots detta utöfva Meyerbeers
operor ännu alltjämt sin garnis drag­
ningskraft, först och främst "Robert"
och "Hugenotterna", därefter "Profe­
ten" och "Afrikanskan". Till oc h med
"Nordens stjärna" och "Dinorah" —
ett par af Meyerbeers svagare produk­
ter på det för honom mera främmande
området opéra comique — fattas
knappast på någon operascen, som
ännu har den sällsynta förmånen att
äga en glänsande, ungdomlig kolora­
tursångerska.
Silunda skulle Meyerbeer från sin
himmelska utkik kunna finna, att hans
verk ännu äro fullt lifskraftiga och
fortfarande omfattade med kärlek af
ett publikum, som med sällsynt tro­
fasthet förblifvit honom tillgifvet.
S V E N S K M U S I K T I DN I N G .
Meyerbeer var lycklig nog att rodan
under sin lifstid se sig belönad genom
rie mest lysande framgångar.
Men
oblandad var denna glädje ingalunda.
Man har efter bästa förmåga sökt för­
bittra lifvet för denne man, som s jälf
var så fri från afundsjuka och dess­
utom så blygsam och så gränslöst
välgörande.
Börnes påstående, att
otacksamhet emot egna landsmän ut­
gör ett karaktärsdrag hos tyska na­
tionen, besannas verkligen i fråga om
Meyerbeer
Ju varmare fransmännen
mottogo och firade honom, främlingen,
desto djupare ansåg sig den tyska
kritiken böra nedsätta honom. Man
afundadea honom särakildt två saker:
hans väl8tånd och hans framgångar.
Och hvad allt har man icke pådiktat
honom! Förryckta anekdoter, såsom
bland annat att Meyerbeer köpt upp
alla orglar, som funno3 i Paris, på
det ingen medtäflare skulle kunna efter
apa orgeleffekten i "Robert", troddes
blindt och utapriddes öfverallt. Men
löjligast är det bekanta älsklingspåståendet, att Meyerbeer skulle vunnit
sina framgångar på reklamens och
bestickningens smygvägar. Den som
håller något dylikt för möjligt, den
gör det europeiska publikum och sitt
eget föratånd en dålig komplimang.
Reklam och bestickning kunna möjli­
gen åstadkomma en yttre framgång
under ett par teateraftnar och i ett
par städer, men aldrig för någon längre
tid eller i någon större utsträckning.
Om man nu för tiden gåfve en kom­
positör millioner till bestickningsändamål, så skulle i alla fall hans opera,
såvida den icke behagade och därtill
icke mycket behagade publiken, inom
kort tid vara död. Det är nu tiotal år
aedan Meyerbeer dog, mon hans ope­
ror verka i dag på samma sätt som
under hans lifstid, det bästa beviset
på att man icke bestuckits af honom
själf, utan af hans melodier. Meyer­
beer var visserligen ett ängsligt geni,
städse tviflande om och o rolig för sina
barns öde; men detta hindrar icke,
att dessa verk segrat genom sitt eget
värde och under ett halft århundrade
hållit sig uppe på programmet. Den
tyska kritikern har oafbrutet förföljt
Meyerbeer med hatfull ifver, men pu­
bliken har förblifvit honom trogen,
öfverallt och i alla länder. Man behöfde icke stifta några Meyerbeerföreningar, icke bygga någon särskild
Meyerbeer-teater ; hela publiken var
hans förening, hela Europa hans Bay­
reuth.
Blygsamma, nervösa naturer sådana
som Meyerbeer äro i regeln mycket
känsliga.
"Hugenotternas" skapare
kände sig smärtsamt berörd af hvarie
kritikens nålstygn.
Allra djupast
kände han sig dock sårad af den för­
aktfulla, öfvermodiga kritik, som kom
från Richard Wagner, hvilken han
dock under dennes svåraste dagar på
allt sätt gynnat och nnderatödt. Jag
vill här ingalunda framkasta frågan
om den personliga tacksamheten, u tan
snarare gärna medgifva, att man kan
åtnjuta godhet af en vän och likväl
anse hans verk förfelade. Men jag
tror, att medvetandet om åtnjutna
välgärningar måste, isynnerhet då det
är fråga om offentligt klander, för­
plikta hvarje människa med icke allt­
för hårdt sinne till hänsynsfullhet och
hofsamhet i uttrycken.
Framförallt
då det icke gäller försvar, utan ett
genom ingen som hälst t vingande nöd­
vändighet framkalladt anfall.
Man
vet, att den unge obekante Wagner
hade endast Meyerbeer att tacka för
det han fick sin "Rienzi" uppförd i
Dresden (hvilket hade till följd hans
utnämning till hofkapellmästare) och
likaså s i n "Flygande holländare" i Ber­
lin. "Utan Meyerbeer skulle både jag
och de mina kunnat svälta ihjäl i Pa­
ris", sade Wagner ordagrant till mig
i Augusti 1846 i Marienbad. Men
omedelbart efter denna bekännelse
följde en störtsjö af otidigheter mot
Meyerbeers musik, som endast var en
"motbjudande karrikatyr". Meyerbeer,
hvilken jag i min ungdomliga nyfiken­
het gärna skulle velat aflocka ett om­
döme om Wagner, sade ingenting an­
nat än: "Hans operor tyckas slå myc­
ket an", och bytte därpå genast om
samtalsämne.
I Meyerbeers riktning
finnes mycket, som man måste be­
klaga, i hb.ns operor likaledes mycket,
som man ej kan annat än ogilla, och
mina läsare veta alltför väl, att jag
aldrig varit blind för eller öfverseende
med det myckna raffinerade, våld­
samma och smaklösa, som de innehålla.
Men i hutvudsak tror jag, att Wag­
ner bedömer honom falskt och orätt­
vist. Han säger nämligen i "Opera
und Drama" (andra upplagan sid. 91):
"Det är framför allt anmärkningsvärdt,
att Meyerbeer alltid endast följde ef­
ter denna riktning inom operamusiken,
men aldrig gick jämsides med och
ännu mindre före densamma. Han
liknar staren, som följer plogfåran på
åkern och helt muntert plockar upp
de af plogbillen uppkastade regnmaskarne. Ingen enda riktning är ka­
raktäristisk för honom, utan allt har
han lånatfrån sina föregångare".
Om Meyerbeer icke haft någon origi­
nalitet, utan endast upprepat hvad
han låuat och stulit från andra, så
skulle hans operor aldrig kunnat åstad­
komma en så väldig, tändande verkan
eller lyckats bibehålla sig ända in i
våra dagar. Det är just det origi­
nella i "Robert" och "Hugenotterna",
som varit orsaken till dessa operors
framgång. Den som ännu kan min­
nas den tid, då dessa verk först sågo
dagen, skall häller aldrig kunna glömma
det bländande nya, så helt och hållet
egendomliga intryck de gjorde. Hvad
som i dem möjligen påminner om We­
ber, Rossini, Auber är försvinnande
litet i jämförelse med det helt och
hållet egendomliga, specifikt Meyerbeerska i denna musik. Ingen skulle
91
kunna tillskrifva en Meyerbeersk opera
någon annan konpositör. Ivärtom kan
man påstå, att Meyerbeer med "Ro­
bert" och "Hugenotterna" tryckt just
sin personlighets prägel på den modärna stora operan. Hvad aom där­
efter följde på samma område förrådde
större eller mindre påverkan af Meyer­
beer och det icke blott i Frankrike:
H al é vys "Judinnan", "Guido och Ginevra", "Karl VI", Gounods "Faust"
och "Drottningen af Saba", A. Tho­
mas' "Hamlet", Masseneta "Konun­
gen af Lahore" och "Cid", Verdis
"Sicilianska aftonsången", Donizettis
"Don Sebastian" och "Favoriten".
Och månne icke äfven \\ agner själf
tagit något intryck af Meyerbeer? Han
har alldeles rätt, då han i ett af öd­
mjukhet och tacksamhet öfverflödande
bref till Meyerbeer (1842) kallar sig
dennes "allra uppriktigaste lärjunge";
ty icke blott "Rienzi" är en ganska
ohöljd efterbildning at' Meyerbeer, äf­
ven "Tannhäuser" 8kulle svårligen
existerat, om det aldrig existerat nå­
gon Meyerbeer. Absolut obegripligt
förefaller det, huru någon kan tvifla
på Meyerbeers stora musikaliska ta­
lang, han må nu aldrig så mycket
ogilla hans dramatiska effektsökeri.
Men Wagner gör sig icke samvete
öfver att (i "Opera und Drama", sid.
80) påstå, att "Meyerbeers apecifikt
musikaliska begåfning var lika
med noll"! Man behöfver icke ens
känna "Hugenotterna" utan blott "Ro­
bert", ja bara första akten ur "Robert"
för att finna, att en af de yppigaste
musikaliska talanger här utvecklar en
uppfinningsrikedom, som gränsar till
det underbara. Men för resten talade
Wagner icke alltid så illa om Meyer­
beers operor. Det finnes en helt och
hållet af Wagners hand akrifven uppaats på fem folioaidor öfver Meyer­
beer, hvilken uppsata öfverträffar allt
hvad den meat hänförde franske kriti­
ker någonsin kunde skrifva till denne
kompositörs ä ra. Denna alldeles tryck­
färdiga uppsats, som sannolikt härrör
sig från år 1842, var tydligen afsedd
för någon musiktidning. Hvarför den
detta oaktadt icke blef offentliggjord,
är obekant; skada är det i alla hän­
seenden. Ägaren af denna dyrbara
autograf, herr Leo Liepmanssohn i
Berlin, har visserligen låtit trycka den
före den offentliga auktionen, på det
att icke någon kärleksfull hand möjli­
gen skulle i hemlighet köpa den och
låta den försvinna ur världen lika
okänd som den lefvat. Det är icke
något begär efter att taga upp en po­
lemik, som ju i alla fall kommer nå­
got för sent, utan endast en innerlig
önskan att just nu på Meyerbeers ju­
bileum bidraga något till att rädda
hans namn, som föranlåter mig att
leta fram den Wagneraka uppsat8en,
om hvilken man hittills talat märkvär­
digt litet, och meddela ett och annat
därur.
"Betrakta vi Meyerbeers uppenba-
92
reise", skrifver R. Wagner, "så på­
minnas vi såväl i afseende på dess
tendens som äfven beträffande dess
yttre drag ovilkorligen om Handel
och Gluck, och till och med fn vä­
sentlig del af Mozarts riktning och
bildning tyckes här så att säga gå
igen. Framförallt få vi aldrig lämna
ur sikte, att de nämnda mästarne
voro ty skar liksom M eyerbeer...
Meyerbeer var så tysk, att han snart
råkade in i sina gamla tyska föregån­
gares fotspår; dessa föregångare drogo
med nordens fulla kraft öfver Alperna
och eröfrade det sköna Italien. Meyer­
beer begaf sig till Italien, han fick
till och med se, huru söderns yppighetsälskande söner frossade i hans
toner, och detta var hans första se­
ger. Måste icke den människa känna
sig stolt, som förmår icke blott göra
det främmande sköna till sin egendom,
utan äfven att låta dem, af hvilka
vi lånat det sköna, glädja sig åt detta,
då det återskänkes dem i förädlad
form? Men vi se, att den tyska an­
den icke ens nöjer sig med detta; af
denna seger ville den föret och främst
endast hämta lärdomar. Spiritualismens sväfvande, obestämda dimmor
ha ombildat sig i sköna, fasta former,
men det rena, kyska, tyska blodet
flyter i dess ådror; mannens gestalt
är färdigbildad och oklanderlig — nu
kan han skapa och utföra handlingar
för evigheten .. . Det var Meyerbeer,
som nu utvidgade detta maner, ja
som höjde det till en allmänt gil­
tig klassisk skrifart. Från vissa
brukliga och populära rytmer och melismer har han i det modärna skrifsättet infört en på samma gång gran­
dios och enkel stil, som äger den oänd­
liga fördelen att den har sin basis i
folkets hjärtan och öron — och icke
blott simmar omkring i luften obestämdt och utan fast botten såsom en
raffinerad uppfinning af ett nyhetshungrigt hufvud .. . . Meyerbeer skref
en världshistoria, en historia om hjär­
tan och känslor, han krossade nationalfördomarnes skrankor, han utplå­
nade språkidiomens trånga gränser,
han skref musik såsom före honom
Handel, Gluck och Mozart skrifvit
musik, och desse voro tyskar och Meyer­
beer är tysk. .. .Han har bevarat sitt
tyska arf, känslans naivitet, känslans
kyskhet.
Dessa själens jungfruligt
sköna drag utgöra Meyerbeers poesi
och geni; han har bevarat ett obefläckadt samvete, ett älskvärdt med­
vetande, som jämte de jättelikaste
produkter af en ofta till och med raf­
finerad uppfinningsförmåga strålar i
den kyskaste glans och utgör den
blyga, djupa brunn, ur hvilken det
konungsliga hafvets alla imposanta
vågor ösas."
I denna ton fortgår det på öfver
300 rader. Man tror icke sina ögon
och frågar helt bestört; Hur är det
väl möjligt att Wagner, om han också
endast trott hälften af hvad han själf
S VENS K M U SIKT ID NING.
skrifvit i denna artikel, några år se­
nare kunnat med sådant lidelsefullt
hat anfalla Meyerbeer och förvandla
allt hvad han förut sagt i raka mot­
satsen? Vi stå här inför en gåta, men
icke inför någon vacker sådan. Kan­
ske ligger det tågon slags förklaring
i Wagners yttrande; 'Det är i san­
ning högst bedröfligt att inte i en
öfverblick öfver vår operas historia
kunna tala godt endast om de döda,
utan med i-koningslös bitterhet måtte
förfölja de ltfvande." Detta betyder,
att Wagner ville anses såsom vår tids
icke blott förste utan äfven end e ton­
diktare. Hans partianhängare ha na­
turligtvis hållit sig endast till den
absoluta förkastelsedom, som Wagner
i uppsatsen "Judendomen i musiken"
och i boken "Opera och drama" ut­
slungar öfver Meyerbeer. Deras hat
sjuder så mycket häftigare som de se,
att trots deras ansträngningar "Huge­
notterna" ännu icke utträngts af "Nibelungar" och att till och med "Ro­
bert" för en ganska glad tillvaro vid
sidan af "Tristan och Isoide". Den af
Wagner anbefalda "skoningslösa bit­
terheten" omfattas af hans anhängare
med en ifver, som skulle vera löjlig,
om den icke vore så vederstygglig.
Så till exempel förmåddes en mycket
lofvande ung tenor af sina Wagnerianska vänner att i sitt engagemangs­
kontrakt uppställa såsom vilkor att
aldrig behöfva medverka i någon af
Meyerbeers operor! Denne unge sån­
gare, som för sina största framgångar
har att tacka franska operor af Gou­
nod och Massenet och är såsom ska­
pad för sådana roller som Raoul och
Robert, måste mot sin egen vilja bar­
rikadera sig med laga handlingar blott
för att såsom Wagnerian bevisa sitt
hat mot Meyerbeer.
Gentemot dylika partisträfvanden
erbjuder publikens och teaterdirektio­
nernas hållning vid Meyerbeers hun­
draårsjubileum en högst glädjande an­
blick. De båda veta, att de äro för­
pliktade till tacksamhet mot "Huge­
notternas" skapare och glädja sig öf­
ver att få högt och hjärtligt ådaga­
lägga detta.
Gärna fira
vi i dag
minnet af en mästare, hvars talang
var lika glänsande som hans konst­
förstånd utomordentligt och som genom
föreningen af en hänförande melodiri­
kedom med öfverväldigande dramatiskt
lif under ett halft århundrade haft
ett mäktigt inflytande på alla nationer.
Dagens festligheter bära vittne om de
Meyerbeereka operornas helt och hål­
let enastående popularitet och tyda
på att deras sista timme helt visst
ännu icke på länge har slagit.
Q/zr ~~
Schweiziska musikfesten
i Bern*.
Juli 1904.
Under det de förnämsta tonkonst­
närerna inom det tyska kulturområdet
sammanslutit sig till ett stort för­
bund, Allgemeiner Deutscher Musik­
verein, omfattande Tyskland, Österrike
och Schweiz, har det sistnämda landets
tonsättare bildat en särskild grupp,
Der schweizer T onkünstlerverein. Bå­
das syfte är att främja tonkonsten
och understödja dess idkare, dels ge­
nom att årligen föranstalta festkon­
serter, uteslutande ägnade åt uppföran­
det af inhemska alster, d els genom att
tillvarataga och befordra tonsättares
intressen samt hjälpa mindre bemedlade
musici. AUg. Deutscher Musikverein
har under mer än fyra decennier utöfvat ett välgörande inflytande på den
tyska musikutvecklingen, och a tt äfven
den endast femåriga schweiziska syster­
föreningen hunnit bära rika frukter,
ådagalades vid den stora musikfesten
i Bern i slutet af Juni.
Den gamla ärevördiga Münster hade
öppnat sina portar för att under de
två dagar festen varade bjuda ett
värdigt rum åt de tre konserterna, den
första ägnad åt orkesterverk, den andra
åt kammarmusik och den s ista åt kör­
verk. Det omfattande programmet
upptog ett trettiotal kompositioner, re­
presenterande ej mindre än 25 schwei­
ziska tonsättare. Då hvarje konsert
varade öfver tre timmar, blef publikens
assimilationsförmåga satt på hårdt prof,
men entusiasmen för den unga na­
tionella tonkonsten tycktes hålla in­
tresset spändt, och efter hvarje num­
mer genljödo de gamla hvalfven af
åhörarnes bifallsyttringar. Den 70 man
starka orkestern, sammansatt af Berns
och Lausannes symfoniorkestrar, fyllde
liksom den af Cäcilienverein och Lie­
dertafel bildade stora kören sin maktpåliggande uppgift på ett synnerligen
hedrande sätt. Festdirigenten var den
åldrige kapellmästaren vid symfoni­
orkestern i Bern, Carl Munzinger, men
till största delen framfördes verken af
tonsättarne själfva.
Det djupaste intrycket af första
orkesterkonserten lämnade Hans Hubers
tredje heroiska symfoni i C-dur och
Volkmar Andreaes symfoniska fantasi
Schwermut, Entrückung, Vision. I Hu­
bers symfoni förhärligas en schweizerhjälte: första satsen återgifver i mäktiga
tongångar hjältens kamp för foster­
landet, i det högtidliga adagiot anty­
der en gripande sorgmarsch stridens
utgång. Scherzot har komponisten ombildat till en TodtentaDz i gamla Holbeins art, och i karaktäristiska varia­
tioner låter han barnet, mannen, g ub­
ben, hjälten, danserskan, s tudenten etc.
* J für meddelade uppsats liar förut varit
införd i Gbgs Handels o. Sjö f. tidn. och
tillsändts oss af förf hr <Hallo Morales
för reproducerande i Sv. M. T.
93
SVENSK MUSIKTIDNING.
tråda dansen med benrangelsmannen.
Sista satsen förenar de föregående hufvudmotiven till ett klagande miserere;
efter starka stegringar tonar hjälietemat i festliga orgelackord, och en
röst från höjden bringar det förklarande
Sanctus Hosianna. Genom tematiskt
användande af schweiziska alphornsmotiv bär det präktiga verket en nationel prägel.
Om Hubers symfoni röjer den mogne
mästaren, sjuder i Andreaes syn.foniska
fantasi ungdomens otyglade kraft. Sturm
und Drang strömmar ur hvarje takt.
Med säker hand behärskas den mo­
derna orkestern hvars alla resurser
tagas i anspråk, och äro de stormande
kraftutbrotten af en oerhörd klang­
verkan. Förutom den starkt besatta
orkestern kräfver verket orgel, kör
och en solotenor. Till grund för kom­
positionen ligger en stämningsfull dikt
af Schädelin, behandlande den evigt
olösliga gåtan om lifvets mening och
ändamål. "Ist eine Macht, die uns
Frieden, die uns Erlösung bringt?"
frågar skalden samt söker och finner
i naturen spegelbilden af det högsta
väsendet. Musiken återgifver med djup
intensitet diktens stämning, bäst för­
mår tonsättaren ge uttryck åt den
sökande människans förtviflan, som
skildras med gripande kraft.
Otvifvelaktigt intager den blott 25årige komponisten en af de främsta
platserna bland samtida yngre tonfättare, och om ej hans sällsynta instru­
mentala begåfning kommer honom att
utarta till orkestervirtuos, kan man
emotse hans utveckling med största
förväntningar.
Bredvid dessa båda
verk intager Josef Laubers Rhapsodie
en aktad plats, elegant och spirituel i
kompositionen, fin och genomskinlig i
orkestreringen.
Framhållas bör äfven Pabnkes ka­
raktäristiska Fantaisie pastorale och
von Glencks "Humoresk för piano och
orkester". Egendomligt är, att i de
olika verken spåra det inflytande de
närgränsande ländernas kultur utöfvar
på de schweiziska tonsättarne, en del,
såsom Huber och Andreae, med äkta
tyskt musikerblod i ådrorna, andra,
såsom Lauber och Charrey, af rent
galliskt ursprung.
Andra festkonserten var ägnad åt
kammarmusik, m en f örmådde ej djupare
fängsla intresset. Nämnas böra dock
Marteaus Dessdur-kvartett samt en
kvartett af Fassbänder, båda fulländadt
återgifna af den yppeiliga Marteaukvartetten från Genève (Marteau, Reymond, Pahnke, Rehberg). Gemensamt
för båda kvartetterna är den äkta
kvartettstil, hvarigenom de fördelaktigt
skilja sig från så många moderna kvar­
tetter, hvilkas enda mål tyckas vara
uppnåendet af h ögsta möjliga orkestrala
klangverkan. Den företnämda kvartet­
ten är delvis hållen i fransk folkton
och utmärker sig genom ovanlig klang­
skönhet och genomskinlighet i stämföringen. För öfrigt upptog program­
met en violinsonat af Haeser samt
sånger och pianosaker al Niggli, Staub
m. fl.
Bland medverkande hade man
nöjet höra sångerskan Nina FalieroDalcroze, den populäre komponisten
Dalcrczes maka.
Vid sista konserten nppfördes ute­
slutande körverk, i allmänhet välklingande och skickligt behandlade. Sär­
skilt anslående voro Edgar Munzingers
kantat till Goethes ode "Meine Göttin"
samt Karl Munzingers "Natur und
Mensch". Hufvudintresset knöts dock
vid de båda slntverken, Hegare "Abasvers Erwachen" och Kloses D-mollmässa, präktiga verk, värda att blifva
kända äfven utom Schweiz. Hegars
verk är skrifvet för blandad kör, soli
och orkester samt bäres af d jup poetisk
inspiration och varmt temperament.
Den originella dikten skildrar Ahasvé­
rus' uppvaknande efter en kort hvila
i den rogifvande alpvärlden och natu­
rens medlidande med den evigt irrande.
Kloses mässa, som endast delvis upp­
fördes. är ägnad mil)net af Liszt och
präglas af e nkel storslagenhet och k on­
centrerad kraft samt förbinder lyck­
ligt gamla former med moderna ideer.
Genom sin monumentala byggnad och
högtidliga karaktär bildade verket en
värdig afslutuing på den anslående
musikfesten, hvilken länder schweizisk
toukonst till all heder och på hvilken
schweizarte kunna se tillhaka med
berättigad stolthet.
O. M.
-2|=î"*i|3g=c-
Musikpressen.
På Abr. Hirschs förlag har utkom­
mit :
för piano, 2 händer:
("Tiggarstudenten" 31 m»j 1904) samt
en i sorgduk höljd kvinnoskepnad.
De amerikanska häftena utgöra N:o
1 och 2 af en samling "Echos from
the North", vokal- och ins'rumentalmusik. N:o 1 är fantasi öfver den
kända vaggvisan "Lilla Carl, sof sött
i frid". 2:a häftet är en fantasi öf­
ver flera bekanta folkmelodier. Båda
häftena har till e n del öfverlagd svensk
och engelsk text. Variationerna äro i
briljant salongsstil.
Litteratur.
På Breitkopf & Härtels förlag, Leip­
zig, har utkommit:
Zeitschrift der Internationalen Musik-Ge­
sellschaft. Jahrg. V. Heft. 10 och 11(Juli,
Aug. 1901).
Heft. 10 har följannde innehåll:
Richard Mtinnich (Berlin): Das Musik­
leben Amsterdams in 17 Jarhundert;
T. S. Wotton (Wallington): Stray No­
tes on Berlioz; Hans Pohl (Frankfurt
a. M.): Das Tonkünstlerfest in Frank­
furt am Main (27 maj—1 juni 1904);
Edgar Istel (München): Die CorneliusFeier in Weimar (9 o. 10 juni 1904);
Alfred Heuss (Leipzig): Heinrich Al­
bert "Arien"; — Heft. 11: C.Stumpf
(Berlin): Die Demonstration in der Aula
der Berliner Universität arr 6 Febr.
1903; Fr. Niecks (Edinburg): WindInstrument Chamber Music; Edu. Reuss
(Dresden): Der Baryreuthor Tannhäu­
ser; Stephen S. Stratton (Birmingham):
Coincidence or Design?; Hugo Lich­
tentritt (Berlin): Trienter Codices II.
Geistliche und weltliche kompositionen
des XV Jahrhunderts.
Båda häftena afslutas, som vanligt,
med Musikberichte, Nachrichten, No­
tizen etc.
Från Vasateaterns glada dagar. Pot­
pourri, arrang. a£ Hja lmar Meissner. Kr.
1,50.
På Engberg-Holmbergs förlag, Chi­
cago, har utkommit:
FÖLJETONG.
för piano, 2 händer:
Kvamhjulspolkan.
K ni il Larson: Second Fantasia on Swe­
dish. Folk Songs (1 kr.); — Variations on
an old Swedish Lullaby (0,80).
"Från Vasateaterns glada dagar"
utkom vid tiden för teatern stäng­
ning, 31 maj, men häftet kom oss för
sent tillhanda, så att det ej kunde
anmälas i Sv. M. T:s näst föregående
nummer. Häftet börjar med en hi­
storik ötver teatern, som väl nu för
alltid är stängd, och musiken består
naturligtvis af melodier ur å teatern
Vignetten
gifna operetter. Den fina
innehåller porträtt af Anna Norrie,
Emma Meissner, Gerda Grönberg, Inga
Berentz samt Aug. Warberg, Emil
Strömberg, A. Ringvall, O. Bergström,
B. Schiicker och Hj. Meissner. På
baksidan af häftet syns en interiör af
teatern, öfverdelen af sista affischen
Ett minne —
Spelmannen låg der helt blek och
stilla. Det rika håret var fuktigt af
svett, och de vackra grå ögonen vanli
gen strålande af glädtighet, hade fått
ett sorgset, plågadt uttryck. Blicken
mörknade än mer, när den träffade fio­
len, hvars kvint med ett sträft, skarpt
ljud plötsligen sprungit och väckt den
sjuke uc en lätt slummer. Notställaren
med Max Bruchs konsert var undan­
skjuten i en vrå, ty under nattens fe­
berdrömmar tycktes den med sina ut­
slagna ljusarmar stå där och g ripa efter
något rof att fasthålla, för att i dess
öron hundra gånger upprepa samma
fyra takter ur konserten. Allt hvad
som påminde om musik, tycktes för dej
unge hofkapellisten vara fasaväckande.
94
S V E N S K M U S I K T I D N I NG .
Under sommaren på Ljusterö på en
familjefest, der uugdowen klädt ut sig
till landtligt bröllopsfolk, hade han gått
i spetsen för tåget, och mel »Ljusteröpolkans» sprittande rytmrr lifvat till
jublande fröjd. En skämtsim broitningstäflan med »nämndeman» i bröl­
lopsskaran slutade så olyckligt att spel­
mannen segnade ner med afbrutet ben.
— Nu låg han där inne i stad n, tvun­
gen till orörlighet, plågad af häftiga
smärtor, och ehuru han var en ovanligt
tålig patient, kom det dock ibland stun­
der af missmod. Dörren till sjukrum­
met öppnades sakta oc!i två af kamra­
terna i kapellet stego f:am till bäd len.
— »Hvorledes, har du det Pierre» —
— sade alltviolinisteu med den trefli
gaste danska brytning — »meget slet,
synes jeg. — Du må d>,k hi nlgot
att more dig med. L dt mosik maaske?»
Det for ett skälmaktigt leende öfver
det vänliga ansikttt. —
Men den sjuke skakade eueigiskt på
hufvudet. Musik! Âh bevare oss! Det
enda, som kunde trösta en menniska
som han för ett afbrutet ben, var väl
att slippa höra musik — operan isyn­
nerhet. Han hade hört Max Bruch
hela natten. »Jag hatar musiken!» ut­
ropade han. —
»Det göra vi alla, förstås,» sale
flöjtisten, »man kan inte lefva den föru­
tan ändå. Det är nog musik du behöfver för att bli frisk — Àh, du skail
få höra en hel orkester».
»Ska ni göra er det rysliga besväret
att dra hit instrumenterna också, och
plåga er extra, ni som får pinas hela
dagen med repetioner, representationer,
lektioner och annat oljud i toner. - Det förbjuder jig» — inföll deras sjuke
kamrat.
— »Men om vi skulle spille — uden
instrument?»
»Ja si då, gubbar; det vore en annan
sak?
Topp! — — men pianist maa vi alt
ha med enda»
— »Ja, ingen af er ä' gidlof någon
Dunkaschin till yrkesvirtuos. Då skulle
det lilla lif jag har kvar stryka åt!—»,
De hjertegoda kamraterna! Huru vil­
ligt de uppoffrade sin korta frist under
släp och trålande för att lindra hans
lidanden.
(Forts.)
—
—
Från scenen och konsert­
salen.
Kgl. teatern. Aug. 18. MEYERBEEG: _ Pr o­
feten (Bertha, Fides: fruar Lindberg, Man­
dahl; Johan af Ley den: hr Ödmann) —
19. BIZET: Carmen (Carmen: fröken Ed­
ström; Don J osé, Escamillo: hrr Nyblom
och Oscar). — 20. DONIZETTI: Leonora. —
22. WAGNER: Tannhäustr (Elisabeth, Ve­
nus: fruar Hellström, Lindberg; Tannhäuser, Wolfram: hrr Nyblom, Oscar). —
24. GOUNOD: Faust. — 25. THOMAS: Mig­
non. — 26. VERDI: Aida (Amonasro: hr
John Husberg, 2:a d eb.; Aida: fru Lykseth-Scherven, Ramphis: hr G. Sjöberg 1 .
— 27. WAGNER: Den flygande Holländaren
(Holländaren: h r Forsell). — 29. PUCCINI :
Tosca. — 30. SAINT-SAENS: Simson och De­
lila (Delila : fru Jungstedt, Simson, Dagons
öfversteprest: hrr Nyblom, Sjöberg). —
.'il. DONIZETTI: Regementets dotter . Balett:
Dygnets timmar.
Såsom ofvan synes har operan un­
der början af detta spelår haft en
mycket omvexlande r epertoar med olika
pjeser för hvar och en af de 11 speldagarne. En ny debut har hr John
Husberg haft såsom Amonasro i "Aida"
hvari fru Lykseht-Scherven efter fru
Östberg utfört titelrollen och hr Sjö­
berg haft en ny roll som Ramphis.
Hr Sjöberg har också för första gån­
gen framträdt som Dagons öfverste­
prest i "Simson och Delila", likasom
hr Oscar med härroparen i "Lohen­
grin" och Escamillo i ''Carmen". Saint-Saëns' opera gafs såsom festföre­
ställning för den här i augusti sam­
lade Nordiska medicinska kongressen,
hvars utländska medlemmar därtill in­
bjudits af de svenska. Till de inbjud­
na öfverlämnades särskildt tryckta pro­
gram på velängpapper i guld och färg­
tryck, försedda med en vy af opera­
huset. Prins Carl bevistade föreställ­
ningen. I ett följande nummer skall
närmare omnämnas debuter och nya
rollinnehafvare.
Djurgårdsteatern har under somma­
ren haft dramatisk repertoar men bör­
jar med 1 september en operettsejour
med Planquettes omtyckta "Cornevilles klockor".
Musiknotiser f rån hufVudstaden och landsorten.
Kgl. Teatern. Det nya spel året bör­
jade d. 18 augusti med uppförandet
af Meyerbeers "Profeten" med senaste
rollbesättning i hufvudpartierna. Två
af operans förnämsta artister, sedan
lång följd af år verkande vid densam­
ma, nämligen f ru Caroline Östberg och
hr C. F. L'indquist, ha upphört att
engagerade tillhöra dess personal. Fru
Östberg kommer dock att fortfarande
uppträda i en och annan roll ; man
hoppas ock a tt hr Lundquist, om äfven
eom gäst, skall åter beträda operas­
cenen. Af nyengagerade nämnas två
tenorer: hr C. Hagman, hvilken förra
spelåret gästade såsom Don José och
Lohengrin, samt den tyska sångaren
Modeste Menzinsky, som för sin vackra
röst väckte mycken uppmärksamhet,
då han gästade här i Lohengrins roll
vid M:me A cktés gästspel förra hösten.
Hr G. Sjöberg lär nu äfven vara en­
gagerad vid operan.
Biljettkuponger t ill operans föreställ­
ningar säljas helgfria dagar kl. 1—4
e. m. à teaterns kansli. KupoDgerna
gälla till parkett och första raden och
säljas i häften å 100 kronor, de för
parkett innehållande 28 kuponger, de
till första raden 25.
Kort efter afslutandet af fö rra spel­
året förordnades till ledamöter i sty­
relsen för k. teaterns aktiebolag till
d. 30 juni 1907 första hofmarschalken
O. Printzsköld, öfverintendenten Axel
Burén och direktören för Musikaliska
akademiens konservatorium V. Svedbom, af hvilka hr Printzsköld skall
vara ordförande i styrelsen och hr
Buren verkställande direktör och chef
för Operan.
Operans senaste sp elår. Under det­
samma har gifvits 234 ordinarie före­
ställningar, däraf 4 symfonikonserter,
2 Griegkonserter, en konsert med bi­
träde af fru Aino Ackté samt en kon­
sert med uteslutande arbeten af Hugo
Alfvén å programet och under kompo­
sitörens ledning. Dessutom ha gifvits
3 föreställningar af Coquelin ainé med
franskt skådespelarsällskap, 10 före­
ställningar af Det Danske Kgl. Teater
samt en k onsert af sångsällskapet O. D.
Bland t eaterns ordinarie föreställningar
ingå 7 matinéer, 5 barnföreställningar
och 25 andra föreställningar till lägre
pris.
Abonnemang har äfven under den
gångna säsongen varit anordnadt en
gång i veckan, tillsammans 30 före­
ställningar, hvarförutom åtskilliga plat­
ser abonnerats för samtliga föreställ­
ningar.
Under den gågna spelterminen, om­
fattande tiden 19 augusti 1903—11
juni 1904, ha uppförts 41 operor, 3
baletter samt sångspelet "Värmländingaina".
Af inhemska tonsättare har Wilhelm
Stenhammar varit representerad med
"Gillet på Solhaug" och Wilhelm Peterson-Berger med "Ran".
Af utländska tonsättare ha följande
varit representerade: P. E. LangeMiiller — "Vikingablod"; Gluck —
— "Orfevs"; Mozart — "Trollflöjten",
"Don Juan", "Figaros bröllop"; Weber
— "Oberon"; Flotow — "Martha",
"Alessandro Stradella"; Wagner —
"Den flygande holländaren", "Lohen­
grin", "Tannhäuser", "Mästersångarne
i Nürnberg", "Rhenguldet", "Valkyrian"; Méhul — "Josef i Egypten",
Boieldieu "Hvita frun", Meyerbeer —
"Profeten", "Hugenettorna"; Adam —
"Konung för en dag", "Niirnbergerdockan", Gounod — "Faust", "Romeo
och Julia"; Thomas — "Mignon"; Bizet
— "Carmen", Saint-Saëns — "Simson
och Delila", Délibes — "Lakmé", Ros­
sini — Wilhelm Tell"; Donizetti —
"Leonora", "Regementets dotter". Bel­
lini — "Norma"; — Verdi — "Den
vilseförda", "Aida"; Boito — "Mefistofeles"; Mascagni — "På Sicilien",
Leoncavallo — "Pajazzo"; Puccini —
"Tosca", "Bohème"; Tschaikoirsky —
"Eugen Onegin", "Jolantha".
Bland ofvan nämnda operor äro föl­
jande nya för säsongen: "Vikingablod",
"Tosca" samt Eugen Onegin". Nyinstuderade äro operorna "Alessandro
Stradella", "Den vilseförda" och "Niirnbergerdockan".
Uppförda fristående baletter äro:
"Skuggbalett", "Dygnets t immar" samt
"Barnens juldröm" (ny för säsongen).
Vid de tre Coquelinföreställningarna,
95
S V E N S K M U S I K T I D NI N G .
5, 6 och 7 oktober, upptog program­
met vid de båda första aftnarna "Cy­
rano de Bergerac" och den tredje "Tar­
tufe", "Les Précieuses ridicules" samt
monologer.
Vid det Danske kgl. teaters gäst­
spel, 1—11 juni, ha följande styckeu
uppförts: "Jeppe paa Bjerget", "Erasmus Montanus", "Henrik og P arnille",
"Mester Gert Westphaler", "Gjenboerne", "Hjmlpen", "Den kja;re Familie",
"Det gamle Hjem", "Skjaermydsler",
"I Blinde", "Guldkareten", " Den Gjerrige" och "Figurantinden".
Såsom giister ha uppträde fru Aino
Ackté som Margaretha i "Faust",
Julia i "Romeo och Julia", Elsa i
"Lohengrin", Elisabeth i "Tannhäuser J ;
hr Modest Menzinsky som "Lohen
grin", hr Frank Pollock som Romeo
i "Romeo och Julia"; mademoiselle
Yvonne de Tréville som Lakmé
och Julia i "Romeo och Julia", k k.
österrikiske kammarsångaren Frans
Naval som Lyouel i "Martha", D .n
José i "Carmen", Georges i "Hvita
frun", Romeo i "Romeo och Julia",
Alfred i "Den vilseförda" och som
Allessandro Stradella; madame Jeanne
Raunay som Elsa i "Lohengiin" och
Elisabeth i T.>nnhlinser"; k. kammarsångaren Theodor Bertram som
"Don Juan", Hans Sachs i "Mästersångarne", Holländaren i "Den flygande
holländaren" samt Wotan i "Valkyrian",
fröken Geraldino Farrar som Marga­
retha i "Faust", Julia i "Romeo och
Julia", Violetta i "Den vilseförda"
och Mimi i "Bohême". Dessutom har
hr Carl Hagman från Nationaltheatret
i Kristiania uppträdt som Don José
i "Carmen" och som Lohengrin.
Vid konserter ha medverkat: fruarna
Aino Ackté och Cally Mourad
samt fröken Ebba Björkbom, skåde­
spelerskan fröken Gerda Lnndequist
(i Griegs "Bergliot"), pianisterna ma­
dame Teresa Careno och hr Karl
Nissen samt Aulinska kvartetten
hvarjämte kapellmästare Johan Halvorsen anfört en symfonikonsert med
uteslutande norskt program.
Debuter under spelåret ha varit: hr
Emile Stiebel som Papageno i "Troll­
flöjten" (sista debut); fröken Davida
Hesse som Zarlina i "Don Juan",
prinsessan i "Vikingablod" och Su­
sanna i "Figaros bröllop"; hr M->itin
Oscår som sjökonungen i "Vikingablod"
och Wolfram i "Tannhäuser"; hr John
Husberg som Papageno i "Trol flöj­
ten"; fröken Mally Ericsson som
Santuzza i "På Sicilien".
Efter fullgjorda debuter har hrr Stie­
bel Oscar och G. Sjöberg erhållit enga­
gement.
Recettföres'ällningar ha gifvits till
förmån för fru Wilhelmina Strand­
berg, som med föregående spelår l äm­
nade scenen, samt hofkapellets pensi­
onsinrättning.
Antalet repetitioner ha under det
gågna spelåret varit följande: 165
sångrumsrepetitioner, 204 repetitioner
å scenen vid piano, 107 repetitioner
å scenen med orkester samt 31 orkes­
terrepetitioner (d v. s. då orkestern
ensam repeterat), sammanlagt 507 re
petitioner. Häri äro ej medtagna de
dagliga dansöfningarna och ej heller
de s. k. "dekorationsuppställninparna"
(repetitioner som endast afse de see
niska anordningarna).
Svenskt konstnärspar i utlandet. Hr
Alallo Morales och hans fru Clary, f.
Asplund, hvilka under senare år gjort
sig kända i hemlandet som framstå­
ende konstnärer, nr M. särdeles som
komponist, hans fru s m sångerska,
har i år väckt rätt stor uppmärksam­
het i utlandet. Herr M. bief på ny­
året antagen som solorepetitör vid The­
ater des Westeus i Berlin, å hvilken
äldre operor och moderna operanyhe­
ter framföras. Vid säsongans slut er­
höll hr M. erbjudande att under juli
och aug. dirigera Filharmoniska symfonikonsorterna i Lausanne, å hvilka
han <n afton kommer a tt gifva svenskt
program. Fru Morales har i sommar
framgångsrikt medverkat vid en kon­
sert i Genéve. I Laiuamne har hon
medverkat på en klassisk symfonikon­
sert med arior af Gluck och Beetho­
ven, ämnade gifva egen konsert där i
slutet af september och följande må­
nad i Beriin med program af äfven
svenska sånger.
Våra större musikskolor, Rich. An­
derssons musikskola, frök. S. CarlheimGyllenskölds musikinstitut och fröken
Hedv. Svensons musikskola, hvilka
under många år upprätthållit sitt an­
seende som framstående läroanstalter,
förnämligast för pianoundervisning, bör­
ja under denna månad sin hösttermin,
såsom närmare annonser à sista sidan
meddela.
Borgholm. Konsert gafs här den 4
aug. af pianisten frök Else Busch från
Berlin i förening med fröken Signe
Rappe (med hvilken hon hitföljt för
en sommarvistelse i vårt land),
Fröken Busch, som är en mycket
skicklig pianist spelade bl. a. F-mollFantasie af Chopin, Liebestraum och
Rigo'etto fantasie af Liszt.
Fröken
Rappe sjöng 10 sånger, tyska och
franska samt ett par af W. Stenhammar och Melartin. Då de utfö­
rande vore en här förut obekant pia­
nist och en svensk sångerska, som på
senare tid blifvit mycket omtyckt i
hemlandet, så må här anföias hvad
som efter konsert» n skrefs om do
unga konstnärerna. Konserten, heter
det, var för alla vänner af fin och
gedigen sång och musik en härlig
stund.
Vidare heter det;
"Frök­
narna Busch och Rappe äro artister
af betydande värde.
Med ovanlig
skicklighet, smak och elegans behand­
lade fröken Busch pianot. Och fröken
Rapj.es sällsynt höga, klart och vac­
kert klingande röst fängslade genast.
Publiken var alltigenom hänförd. Det
omfattande programmet med sina myc­
ket fordrande nummer tolkades med
fullt konstnärsskap samt m»d lif och
känsla, hvarförutan sången och mu­
siken ej verkar med all sin underbara
makt.
Smattrande applåder belönade hvarje
stycke, men när fröken Rappe såsom
dacaponummer sjöng vid luta den
älskliga "Kristallen den fina", var
jublet oändligt."
Vi ha oss bekant att fröken Rappe
från början af året vistats i Berlin och
idkat sångstudier för den ansedda
sångkonstnärinnan Therese Behr.
obs. Ofriga notiser måste uppskjutas
till följande nummer.
—
Dödsfall.
IlanslicJe, Eduard, ansedd musikkri­
tiker i Wien samt professor i musikens
historia och estetik, f. 11 Sept. 1825
i Praz, afled den C Ang. i Baden,
nära Wien. Utförligare om den märk­
lige musikskriitställaren skall medde­
las i följande nummer.
Krebs- Michi lexi, Aloyse, berömd alt­
sångerska f. 29 Aug. i Prag, har
den 4 augusti aflidit i Dresdens för­
stad Strehlen. Hon firade som teatersångerska triumfer i Hamburg och
Dresden. Hon var den första Fides
i "Profeten". Hon blef 1850 gifr, o ch
en dotter till henne, Mary K rebs, elev
af fadern, har gjort sig känd såsom
utmärkt pianist.
Krug, Arnold, pianist, professor o ch
komponist, f. 16 Okt. 1849 i Ham­
burg, död derstädes d. 4 Aug. Han
var lärare vid konservatoriet derstä­
des och dirigent för sångakademien i
Altona. Han har utgifvit åtskilliga
melodiskt intagande kompositk ner, sa­
ker för orkester, körverk, pianosaker,
etc.
Rättelse.
I Sv. Mu-iktidning N:o 10, artikeln
"Musiksäsongen i Italien", förekomma
några tryckfel, som hürmed rättas.
Sid. 75, sp. 2, r. 6 nedifrån står Ren
— läs: Reno ; r. 4 ndfr står Guiseppe
— läs: Giuseppe.; sp. 3, r. 25 uppfr.
skall tilläggas spanjorskan framför
namnet Birrientos.; r. 40 uppfr. står
Isolta — läs: Isotta.
Sid. 76, sp. 1, r. 12 uppfr. står
Francesco Checco; längre ned, r. 24:
Marooni. Båda namnen gälla en och
samma person, Francesco Marconi,
hvars förnamn i dagligt tal förvand­
las till Checco (Misstaget härflyter
däraf att korrespodensen stundom sam­
nian tränges i så långa perioder med in­
flikade paranteser, att en delning af
dem ansetts behöflig. Red.)
96
SVENSK MUSIKTIDNING.
Å Svensk Musiktidnings Expedition,
Vallingatan 11, 2 tr. samt i bok- och
Antagningspröfningen eger rum lisdag, Onsdag och 1 ormlag den 27, 28, och
29 September 1U04 kl. 9 till 12 f. ni. De som söka att varda antagna skola person­
ligen anmäla sig på konservatoriets byrå Måndagen den 2(i September. Undervis­
ningen omfattar alla grenar af den musikaliska konsten, nämligen: Piano, samtliga
Blås- och Stränginstrument, Orgel, Ko nsertsångoch dramatisk opera-utbildning, italien­
ska språket, Kammar-Orkester- och Kyrklig musik, Teori och Komposition, Paiitur'spel
samt Musikhistoria.
Dessutom under vinterterminen (Oktober - Påsk), Dirigerings-klass under ledning
af studiedirektor professor Arthur Nikisch.
Prospekt på tyska och engelska utlämnas gratis.
Direktionen fön Kungl. Musikkonservatorlet
D:r Röntsch.
musikhindeln finnes till salu
BIODIS
um
4 Pianostycken
J. Huss.
Stockholms Musikinstitut,
Ma­
Pris 1 kr.
Pianomagasin.
J
Svenska Pianmos: Största läge
från J. G. Malmsjö, Kongl. Holle
verantör. S. Andersson, Bergqvist &
Nilsson. I. P. Löf berg & C: o, Stavenow & C :o m. fl.
Utländska Piiinliios: från G.
Schwechten, Steinweg Nachf och
Ueb. 1 A Lechleiter.
Flyglar: från J. G Malmsjö, Steinweg Nachf. m. fl — O rglar: från
Mason & Hamlins verldsberöinda
firma.
Begagnade instrument tagas i ut­
byte.
Brdhegaifln 7 B, öfver gården 1 tr. upp.
Höstterminen börjar den 17 September.
Anmälningar mottagas den 15 och 16 September kl. 1— l /a3 e. m. samt
'/i>6—'/a7 e. m. Efter terminens början anmälnings-och mottagningsdagar Mån­
dagar och Torsdagar kl. '/a 2— 1 / i 3. Prospekt tillhandahålles.
Sigrid Carlheim-Gyllensköld.
Hedvig Svensons Musikskola.
Höstterminen börjar Måndagen den 19 September.
Anmälningar mottagas från och med d. 12 till och med d. 17 sept, alla dagar
kl. 2—4 e. m. Därefter Tisdagar och Fredagar kl. x /.ß—'/ 2 4 e. m.
Prospekt tillhandahålles.
— Barcarole.
zurka, Canzonetta, Kenia — af Frans
Gust. Petterson & C:o,
3 Malmskilnadsgatan P, Stockholm.
,
B
El
Hedvig Svenson,
Storgatan
i<>,
2 trappor.
Tel
Allin. 204 40.
Richard Anderssons Musikskola.
Höstterminen börjar den 20 September 1904. Anmälningsdag: Fredagen
den 16 kl. 5 - 6e. m. och Lördagen 17 Sept. kl. 12 —2 och 5— 6 e. m. Mottag­
ningstid för skolan kl. 1 /22—'/»ä e. m. alla dagar från och med den 20 Sept.
Richard Anderssons mottagning: Onsdagar och Lördagar kl. 1 /s2— 1 /s& e. m.
Brunnsgatan 28, 2 tr., Stockholm.
Filialer finnas
å
Söder, Östermalm samt öfre Norrmalm.
J. Q. MALMSJÖ, PIANOFABRIK
Kongl. Hofleverantör
B e g a g n a de
i n s t r u m e n t t a­
gas I utbyte.
B e k v ä ma a f b e talnlngavllkor
i
GÖTEBORG
Etablerad 1843
r
Talrika intyg från
framstående
musici och
konstnärer.
lör utmärkta flyglar och pianinos»
ensam bland svenska pianofabrikcr.
Inalles 21 första pris
Sksdiwriska
(f. (1. Sk andinaviska Orgelfabriken)
Obs. I
SMF -
mm I s M
5J
^ >r kyrkor, skolor
och hemmen samt
Pianinon.
Uteslutande svensk tillverkning och följaktligen
af utmärktaste och solidaste beskaffenhet.
Priskurant på begäran.
meddelas af undertecknad till moderat
pris.
Anmälan kan äfven ske skrift­
ligen. Mottagnirg kl. 10—11 f. m. och
4—5 e. m.
Tel. Brunkeberg 14 97.
Vallingatan 11, 2 tr.
Från 1 oktober
K< mmakaregatan 6, I tr. öfv. gården.
Frans J . Huss.
SS3333333333333333a33S3BO®
J. LUD V. OHLSSON
STOCKHOLM
H a m n g a t a n 13 B.
Flyglar, Pianinos och Orgelharmon'er af de bästa svenska och utö läntlska fabriker i största lager till ö
W
W
billigaste priser under fullkomligt â
ansvar för instrumentens bestånd. ®
§ Obs. ! Hufvuddepôt förBlüthners
och R önischs världsberömda iS
Si
O
Flyglar och Pianinos.
$
ö ra
É2S3333333333333333333>$3>23SS
INNEHALL:
Grundad 1865
rekommenderar sin
tillverkning af
efter bästa metod, ledande till god tek­
nisk och v erkligt musikalisk utbildning,
O
fö
Den enda svenska Pianofabrik, som vid
mångfaldiga täflingar alltid erhållit hög­
sta priset.
Göteborg iSgi Malmö i,t<,6
Stockholm ISç-j
|P 1 n o L E Afäf G N r|
Alla förfrågningar besvaras omgående. "^M£
Utställning & kontor Mästerstainuelsgatan 32 Sto ckholm.
Stockholm 1904, Walinders Tryckeri Aktiebolag.
Mikael Bratbost (mel porträtt). — G iacorns Meyerbeer. Vid firande af hans 100åriga födelsedag, af Eduard Hanslick —
Schweiziska musikfesten i Bern, Jul i 1904,
af O. M. — Musikpressen. — L itteratur.
— Följetong: Kvarnhjulspolkan. Ett minne.
— Från scenen och konsertsalen. — Mu­
siknotiser från hufvudstaden och landsor­
ten. — Dödsfall. — Rättelse. — Annonser.