1. No category

Stockholm,
Prenumerationspris pr å r :
Redaktör och utgifvare:
B y r å :
Idun e n s a m
_ kr. 5
Iduns M o d e t . , fjortondagsuppl.
» 5
Iduns M o d e t . , m å n a d s u p p l .
» 3
Bam'arderoben
» 3
Klara södra kyrkog. 16,
FRITHIOF
1 tr.
Öppen kl. 1 0 — 5 .
A l l m . telef. 6 1 4 7 . Rikstelef.
-porr i världen, i »den gamla goda
ensamt hänvisad
till d e s s g u d A m o r
och
erbjöd
till h e m m e t
1646.
Redaktionssekr.: J
t i d e n » , var den tinga flickan
att där framlefva
ett eget, n y t t b o , s m y c k a d t
sitt stilla lif,
af alla k ä r -
lekens och lyckans rosor.
Svårast t e d d e sig n o g lifvet för
som
kärleksfulla h e m m e t
icke
hade det egna
Nordling.
Aktiebolag,
10:de årg.
Utgifningstid:
Annonspris:
35 öre pr nonpareillerad.
För »Platssökande» o. »Lediga platser»
25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
Lösnummerpris 15 öre
(lösn:r endast för kompletteringar.) Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad.
hvarje
fredag.
M ö c k l i n.
i en ung, hygglig mans skepnad uppenbarade
henne
HELLBERG.
Trätfas säkrast kl. 2 — 3 .
Anna
sig
Tryckeri
Fredagen den 12 november 1897.
N;r 45 (516)
r
Iduns
dem,
a t t h y l l a s i g till,
Fröken
Anna
D e första f e m t o n
der inhämtandet
Möcklin
är
Örebrobarn
och
föddes
år
åren förflöto i ett lyckligt f ö r ä l d r a h e m
af en g o d
skolbildning.
1868.
och un-
D e n u n g a flickan
visa-
de redan tidigt prof på konstnärlig begåfning och var utomordentligt
road
af t e c k n i n g o c h m ö n s t e r r i t n i n g .
D å föräldrarne
1883
flyt-
t a d e u p p till S t o c k h o l m , fick h o n s t r a x i n t r ä d e v i d T e k n i s k a s k o l a n ,
utan måste tidigt ut och söka
där
plats hos f r ä m m a n d e , för att
sig
hon
isynnerhet
ägnade
åt skulpturen, o c h u n d e r
»gå frun t i l l h a n d a » , meddela
den
små barn det första vetandets
des g e n o m g i c k h o n samtidigt
skatter och mera dylikt.
hård
för den unga
för
kursen
därstä-
en kurs i anatomi vid Karo-
D e n tiden var nog ganska
Lyckligtvis
treåriga
kvinnan.
henne
blåsa
linska institutet. Under dessa
läroår h a d e
tats
mot
hennes håg
rik-
ciseleringskonsten,
friskare vindar i våra tider. N u
hvilken
finnes väl k n a p p a s t ett arbets-
någon kvinnlig utöfvare i vårt
fält, s o m
land, m e n för att
är s t ä n g d t
för d e n
p r a k t i s k a n l a g d a , l i t e r ä r t eller
då
ännu
icke
ägde
fullkomna
sig i d e n s a m m a b e h ö f d e den
konstnärligt danade k v i n n a n , '
unga
och
u t o c h t i l l r å d d e s a t t r e s a till
med
den
betsförmåga
besitter,
att
sig
och
ganska
hon
också
för
kasta
sig
på
yrken, som
icke
de
förr
hörde männen, —
Det
var
1886
des,
och
nu
och
af-
varlig
sina
medeltiden,
anor
och
ens
att
konstnärse n b a r t tilltill e x e m ända
som
från
bland
s i n a u t ö f v a r e ä g e r e t t så g l ä n sande
namn
som
guldsmeds-
resan
började
lärotid,
som
anträden
all-
räckte
i
t r e år. M e n s å u t b i l d a d e s h o n
pel ciseleringskonsten, hvilken
räknar
där
en
ställning.
tiden
Köpenhamn,
komma
k o n s t e n , s o m b e k a n t , står h ö g t .
alla
D e n unga kvinnan fruktar
nu
konstadepten
sig
igenom
förskaffa
själfständig
undsvärd
ar-
hon i allmänhet
förstår
kämpa
hinder
energi och
Benvenuto
Cellini.
också under
d e n n a t i d till e n
k o n s t n ä r i n n a af r a n g o c h
fick
vid sin h e m k o m s t genast ans t ä l l n i n g h o s e n af v å r a f ö r n ä m sta guldsmedsfirmor,hof j u v e l e raren C.G. Hallberg, åt h v i l k e n
h o n s e d a n , e n d a s t m e d af b r o t t
f ö r u t l ä n d s k a s t u d i e r e s o r , oafbrutet
ett
ädel
D e t är j u s t d e n s t o r e f l o r e n -
arbetat
och
ciselerat
flertal s k ö n a k o n s t v e r k
i
metall.
År
1890
bar
det
af
till
tinarens ädla konst, som den
H a m b u r g , där h o n
u n g a d a m m e d lif o c h f r a m -
i e t t år.
g å n g ägnat sig åt, hvars bild
Paris hägrade i d r ö m m e n för
Idun
i
framvisa.
dag
har
nöjet
att
studerade
Så åter h e m .
Men
den u n g a ciselörskan, liksom
för
alla
konstnärer, och
dit
DUN
3*8
G l a d l y n t hör, att din m a n af en ä l s k v ä r d k v i n n a förtjttses;
A l l t h v a d den t j u s a n d e bjöd, finne han åter h o s d i g !
P o c k a r d u s t o l t p ä din r ä t t o c h s l u t e r d i t t b r ö s t f ö r h a n s ö m h e t ,
H y d d e dig k ä r l e k e n re'n, m a n n e n då följer dess spår.
C. G. von
g i c k f ä r d e n år 1 8 9 5 o c h d å m e d k u n g l i g t stip e n d i u m från K o m m e r s k o l l e g i u m . Här varade
vistelsen i åtta m å n a d e r , u n d e r hvilka h o n
flitigt s t u d e r a d e v i d T A c a d e m i e C o l a R o s s i ,
där h o n framför
vande
modell
allt m o d e l l e r a d e
under
sådana
Girardot, Injalbert och
Efter h e m k o m s t e n
efter
lef-
lärare
som
Bollar.
från Paris har frökeu
M ö c k l i n uteslutande arbetat åt
firman
C. G .
H a l l b e r g , o c h h e n n e s a r b e t e n h a b e u n d r a t s af
konstkännare
vid
vår vackra utställning i
sommar.
till
exempel
Så
flesta b e s ö k a n d e
gåfvo
öfverlämnades
med
armén
och flottan på den
femtio
år s e d a n m o t t o g
fullmakt.
Det
Möcklins
och
visst
de
o c h till h o -
en
adress
dag,
då han
sin första
för
officers-
p r a k t f u l l a l o c k e t är
arbete, utfördt
från
fröken
endast m e d
samma
det
Hallbergs
kolossala
tuns
bild,
montre
fanns
äfven
dryckeshorn, prydt med Nep-
hvilket öfverlämnades
till
berg-
ningsbolaget Neptuns verkställande direktör
vid bolagets tjugufemårsjubileum.
Möcklin
har äfven här fullgjort
ringsarbetet.
För
lilla
närvarande
är
konstnärinnan
i sin
atelier s y s s e l s a t t m e d a t t f u l l b o r d a d e n
p r a k t f a l l a b r ö l l o p s p r e s e n t , L i f g a r d e t s till h ä s t
officerskår
unga
ämnar
brud.
m e d rik
af v å r
Carl
ornering.
Ritningen
och
är
skicklige artist V i k t o r
är
verkställd
Kronberg.
Möcklin
nog har ondskan fullt bestyr,
den ej stormar fram så rå
sagans glupande satyr
luden skank och krumhorn små.
hans
Andrén
af
Ciseleringen
sysselsatt m e d .
uppgjord
och
professor
är
fröken
Då jag hade nöjet
slinga
rundt kring
öfverst
chrysantemum, som
löper
fatet i m j u k a vindningar
och
s a m m a n b i n d e s af L i f g a r d e t s till h ä s t
vapensköld.
Den
sanna konstens utöfvande
skänker
g l ä d j e , o c h n ä r m a n ser A n n a M ö c k l i n m e d
sin
käcka
min
och
iakttager,
hur
Ack, månget Ariadnesinn
ännu som fordom otack får,
och mången för ett fagert skinn
likt Jason slingervägar går.
maren,
finner
man
detta bekräftadt.
Hvar-
k e n s t u d i e r n a p å K a r o l i n s k a i n s t i t u t e t eller
modelleringen
henne det
fina,
i
Paris
ha förmått
beröfva
äkta kvinnliga behag,
utgör hvarje kvinnas förnämsta
Adolf
som
Och mången lik Narcissos står
vekt lutad öfver tidens älf
och söker, tjust af stoftets vår
och ytans glitter, blott sig själf.
Och mången med herkuliskt mod
mot tidens onda villig går
och offrar gärna lif och blod,
blott hydran får ett banesår.
numera
Den
lägga
e n a är k a m p e n
täflan, i hvilken ä f v e n
måste
vaknande
deltaga.
Den
medvetandet
människor,
uttryck.
för
kvinnan
andra
om
är
det
ömsesidigt
be-
hvilket på många
Om
den
sätt tager sig
förstnämnda
tyckes
bevisa sanningen
af
»man
är s i g s j ä l f n ä r m a s t » ,
riktningen
den
s a t s e n , att
så s e v i
Och Psyke beder kärleken
ännu alltjämt: dröj kvar, dröj kvar!
Och mången Ceres söker än
sitt älsklingsbarn, som vilsefar.
där-
e m o t d e n a n d r a bära p å sin f a n a d e o r d e n :
I
den ene
den
andre!»
d e n n a lilla u p p s a t s v i l l j a g f ö r
Iduns
läsarinnor något beröra den verksamhet, s o m
under namnet
kvinnor»
(K
gångsrikt
F.
fått g i f v a ett f r a m gemenskapens
vår tids kvinnor,
stånd och
U. K.
oansenligt.
Emma
U. K.)
uttryck för d e n n a
bland
K.
» K r i s t l i g a f ö r e n i n g e n af u n g a
F.
nationalitet,
oberoende
af
villkor.
började
mycket
stilla
och
D e t var en engelsk kvinna, miss
Roberts, som
år
1 8 5 4 greps af m e d -
känsla för sina e n s a m m a , vanlottade systrar
omkring
sig, o c h
som| d å b ö r j a d e i n t r e s s e r a
Hennes
verk, b e g y n d t i bön, i h o p p och kärlek, har
burit frukt i en oändlig utsträckning, så att
i d e t t a n u m e r ä n en half million
kvinnor
kommit
1855
London
tion».
den
för
tid
inflytande.
13 j u n i konstituerades
i
» Y o u n g W o m e n s Christian AssociaVi
tro,
att
det var första
kvinnor sammanslöto
I
af j o r d e n s
under föreningens
och evighet välsignade
sin
hembygd,
s i g till e n
gången
förening.
Barnet, grundade
miss
R o b e r t s j ä m t e sin s y s t e r s a m t i d i g t ett h e m
-
för fader-
och
m o d e r l ö s a flickor.
Vid
sin
död 1877 öfverlämnade hon ledningen i miss
Ännu som hos Endymion
gudomligheten vakar öm
och lyckliggör en stoftets son
med någon eldig skaldedröm.
Moor's
Ja,
oss
då
om
i
den
öfver hela den
kristna
Den
vördnadsvärde lord Kinnaird och hans familj,
äfvensom
när hvar stämma på vår jord
likt ett svall går tomt förbi,
måste Kristi siarord
stenars rop till sanning bli!
Anna
och
världen kända,mrs Pennefathers händer.
lord Shaftesbury, togo äfven verk-
sam
del i f ö r e n i n g e n s u t v e c k l i n g .
nare
satte i g å n g
D e n se-
»travellers aid
Society»,
ett s ä l l s k a p till s t ö d f ö r r e s a n d e u n g a k v i n nor.
Detta
Victoria
dag
sällskap,
till
och
som
År
drottning
existerar
än i
lättnad
för
1 8 9 2 i april h ö l l s e n k o n f e r e n s ,
vid
kvinnor.
A r b e t e t v ä x t e år f r å n
Knutson.
har
beskyddarinna,
är till s t o r h j ä l p o c h
alla n a t i o n e r s
år.
hvilken närvoro representanter från A m e r i k a ,
A u s t r a l i e n , F r a n k r i k e , Sverige,
och
Jag ser i tro från fordomstid
ej blott en lögn, föraktlig, hädd.
I mången bild jag ser en blid,
allvarlig tanke, skönt förklädd.
vår tid.
sin g r y m m a
År
3 konstens sal.
''"fag känner en förklaringshöjd,
"CA ett Tabor — det är konstens sal.
Där anar själen högre fröjd,
där lösas sakta lifvets kval.
måste
sina v ä n n e r att g ö r a n å g o t för d e m .
prydnad.
Hellander,
människa
t i l l v a r o n , m e d s i n s p ä n n i n g , sitt slit o c h s l ä p ,
ande
säkert
de små händerna handtera punsen och h a m -
tänkande
m ä r k e till t v ä n n e o l i k a s t r ö m n i n g a r , s o m
genomgå
se h e n n e arbeta, höll h o n j u s t på m e d en förtjusande
varje
»i kärlek tjänen
D e t är e t t s t o r t , a n t i k t s i l f v e r f a t
modelleringen
Julius
åt prins
Och
fast
som
med
Fröken
allt c i s e l e -
K
Öm Kristliga föreningen
af unga kvinnor.
roende och förpliktelser g e n t e m o t våra m e d -
puns
hammare.
I
Fastän vår sorg tycks mera tam
och blodlös till sitt innehåll,
förstå vi nog Titanens gam
och Danaidens tomma såll.
a k t p å d e t m a g n i f i k a silf-
verskrin, s o m tillhör k o n u n g e n
nom
Är lifvet ej detsamma, gro
ej samma frön till dygd och last,
och tycks ej lyckan än bero
på några lumpna tärningskast.
Brinkman.
Några öfverblifna exemplar
finnas
ännu att tillgå å Iduns expedition af
BARNGARDEROBEN
för innevarande år. Mot insändande af 2 k r .
i postanvisning erhållas alla de under året utk o m n a numren, äfvensom de återstående till årets
slut.
Iduns Expedition.
U.
Spanien.
K.
och
världsförening,
f ö r d e t s t o r a h e l a står l o r d
R e d a n från
Norge, Schweiz
F r å n d e n n a t i d p u n k t är K . F.
såsom
president
Kinnaird.
d e n s t u n d K. F. U . K. bilda-
des a n t o g s ett p e r m a n e n t m o t t o , så l y d a n d e :
»Icke med
min
Ande
m a k t , i c k e m e d k r a f t , m e n med
säger Herren
tillkomj ä n n u
den
ett:
ene den andre».
erkänner föreningen
Zebaoth.»
» Genom
Med
kärleken
dessa
Senare
tjänen
valspråk
sig vilja i G u d s kraft,
i t j ä n a n d e kärlek arbeta för sina m e d m ä n n i skors
bästa.
IDUN
1897
I England
är a r b e t e t i n o m K .
F.
U.
K.
fysiskt, intellektuelt,
'deladt i 10 af d e l n i n g a r m e d h v a r sin k v i n -
afseende,»
liga
motto
p r e s i d e n t eller o r d f ö r a n d e ;
i 23 olika departement,
stitut för olikartade
n a s f. n .
med
de
arbeta
hem
syften.
och
in-
I E n g l a n d räk-
1 1 6 , 0 0 0 m e d l e m m a r af o l i k a s a m -
hällsklasser,
från
d e n f ö r n ä m a o c h rika her-
t i g i n n a n , till d e n lilla o k u n n i g a
flickan
i nå-
g o n af b y a r n a p å l a n d e t . F ö r n ä r v a r a n d e finns
det
1 ärkebiskop,
frikyrkliga, hertigar o c h hertiginnor, grefvar
o c h grefvinnor,
professorer, läkare och g o d s -
ägare inskrifna såsom föreningens vice-presidenter.
med
Ensamt i London
2,000
frivilliga
d e n välsignelse
stora
finnas
140 grenar
arbetare.
som
från
Omätlig
är
dessa utgår i den
världsstaden.
moraliskt och
rnedlemmarne
i sitt v ä r l d s m ä r k e
andligt
bära
såsom
o c h p å sina m e d -
lemskort det o r d e t : » G e n o m kärleken tjänen
den ene den andre.»
D e t är s å l u n d a p l a t s
i K. F. U . K. för h v a r j e g å f v a .
betjänas
dande
i c k e e n d a s t af
och
Vid
vi
'Dess syften
d e n stilla
begrun-
Maria, de behöfva äfven en styrande
Martha
12 biskopar, 49 ordinarie
p r ä s t e r af o l i k a b e k ä n n e l s e r , h ö g k y r k l i g a o c h
och
359
en Tabithas
arbetet
äro
ju
flitiga
fingrar.
sättes d e t andliga först,
alla
andemänniskor,
som
ty
icke
lefva e n d a s t för d e n n a värld, utan för evigheten.
för
Föreningens
medlemmar
vilja
där-
söka visa sina u n g a systrar v ä g e n
verklig
l y c k a o c h sällhet b å d e
evighet.
sant
till
för tid
och
D e v e t a a f e r f a r e n h e t , a t t d e t är
hvad
Augustinus
»människan icke
en g å n g yttrat,
finner
att
ro annat än i G u d , »
F ö r n ä r v a r a n d e finnes e t t n ä t a f K . F . U K .
o c h a t t d e t är l y c k l i g t a t t l e f v a f ö r h o n o m .
utbredt öfver hela jorden, nämligen i Afrika,
M e n de vilja o c k s å lära dessa systrar m y c k e t ,
S y d - och Nord-Amerika, Australien (med 40
som
grenar),
Bahamaöarna,
Många
af
dem
Canada,
Ceylon, Danmark, Frankrike,
och K.
F.
U. K.
Barbados,
Belgien,
För-
lenta s t a t e r n a ( m e d 7 5 g r e n a r ) , B r i t i s k a G u i nea, Holland,
är
godt
vara för
Italien, Indien (med omkring
och
dem
nyttigt för
sakna
Föreningen
klädsömnadskurser,
räkning,
Turkiet, Tyskland, van Diemens land, Väst-
ett
Indien, N y a Zeeland och Österrike.
gifver
godt
bibliotek,
nas i hundratusental
medicin.
man
sanning
en
land
man
omkring
vid
500,000);
syskonkedja!
det är i
Till
än m å resa, v ä l k o m n a s
vänner,
erhåller b o s t a d , r å d
London
finnas
25 hem
och
hvilket
man
af
hjälp.
I
o c h restauranter för
undervisning
i
söker
flickorna
platser,
de
sjuka,
f å fri l ä k a r e v å r d
och
Centralföreningen i Stockholm och
Kristianstadsgrenen
svaga
språk,
anskaffa
tillfälle att f å g y m n a s t i k ;
obemedlade
räknade
hem.
skrifning och sång ; den bjuder p å
m a r n e i n o m alla d e s s a l ä n d e r t c r d e k u n n a r ä k 1 8 9 6 års s l u t b e -
lifvet.
föräldrar,
sätter r e d a n p å sitt p r o g r a m
1 0 0 grenar), Japan, K i n a , Medelhafvets öar,
(vid
detta
och
vill söka ersätta detta o c h
ett verkligt
Norge, Eyssland, Schweiz, Sverige, Spanien,
Medlem-
hem
och
lemmar
af
h a f v a sommarhem,
där
arbete öfveransträngda
med-
m o t billig afgift få logis o c h kost.
En kommitté, bestående
mar, besöker
af a k t i v a m e d l e m -
de u n g a i deras h e m ;
andra
u n g a kvinnor, hvilka sakna föräldrahem ; där
g å till s j u k h u s m e d
bo
å fattighusen s m å kaffebjudningar för h j o n e n
d e , där äta de, där samlas
de o m
aft-
blommor
n a r n e k r i n g h u s m o d e r n u n d e r a n g e n ä m t säll-
därstädes; föreningen
skapslif.
möten»
E n af de l e d a n d e i E n g l a n d s k r i f v e r :
»Då
j a g b l i c k a r t i l l b a k a p å d e 4 2 år s o m f ö r g å t t
sedan
K.
arbete,
haft
F.
U. K. b e g y n t e
och
under
att g l ä d j a
framstår
faktum,
att
såsom
oaktadt
tid
föreningen
ett
alla
ovedersägligt
växlingar,
som
öfver oss — oaktadt n y a m ä n n i s k o r ,
främmande
dock
hvilken
ansikten, olika meningar —
principen
samma,
och
mödrar
har
i K. F. U . K. förblifvit d e n -
vid
slutet af
det
19:de århun-
namn,
är
s o m är s y m b o l i s k t
godt och
och vederkvickas med
spis, anordnar
och lekamlig
aftnar o c h föreläsningar
I
b ö r a ställas
förhållanden
måga
och
huru
och penningar
K.
evigt.»
K. F . U . K . i c k e
bildades
de
första
fyra landsortsgrenarne i Helsingborg, Linde,
År
för-
arbetskraft
öfver.
här i S v e r i g e har ä f v e n sin
våren
tid
i
Kina
af
föreningen.
och
land
kunskap
1897
den
Tvänne
en
vårt
för » y t t r e m i s s i o n » , d e n
kvinnliga
en
K.
i
Indien
M. A.
»bokstationer»
om
och har
existerat gjort
under
snabba
missionärer,
underhållas
har öfver
hela
för spridande
af
d e n af så m å n g a ä n n u o k ä n d a
missionen.
Skeninge.
1 8 9 6 , älfva. år e f t e r f ö r e n i n g e n s
i
ledandes
tid,
s. k. K . M . A . ( K v i n n l i g a M i s s i o n s - A r b e t a r e ) .
framsteg.
dande
de
s ä r s k i l d a af d e l n i n g
kan icke
och
på
som
bildades
Norrköping
icke
ord,
korta
1887
som
mycken
man kan förfoga
F. U . K .
den
År
U . K.,
Huru grenen i hvarje
s a m h ä l l e u t v e c k l a r s i g är b e r o e n d e s å v ä l p å
lokala
Den
1885.
musik-
m.
på K. F.
långt när uppfyllas.
förändras,
förrän
m.
e n l a n d s o r t s g r e n k u n n a j u alla d e k r a f ,
som
o c h Kristi evangelium, på hvilket vi b y g g a ,
Här i Sverige begynte
fattiga
f ö r a t t s i t t a n e d e n stilla
Guds
s o m är v å r t r ä t t e s n ö r e , k a n i c k e
d e t är
»moder-
där
f ö r allt
sant för kvinnan.
åldras, t y
lokal,
andlig
dradet k ä n n a vi oss t a c k s a m m a att få bära
ett
h a r o c k s. k .
föreningens
få k o m m a
anordna
stund, sy linneplagg
sig åt en s n a b b o c h stadig
tillväxt,
kommit
sitt k ä r l e k s f u l l a
på
och
hufvudstaden,
räkna vi
därstädes u t o m
Centralföreningen
landsortsgrenar
med
3,000 medlemmar,
3
samt
tillsammans
och
bil-
grenar
30
omkring
d e t t a är j u i c k e så
litet för svenska f ö r h å l l a n d e n ?
Föreningen
J a g är ö f v e r t y g a d , a t t e n d a g skall k o m m a ,
då här i vårt land liksom i E n g l a n d k n a p past
det
som
skall
icke
kan
finnas
finns
göras,
e n s t a d eller e n b y ,
en K.
F.
för
att
U. K . ;
åt
vårt
och
där
allt,
älskade
s t r ä c k e r d e s s u t o m sitt i n f l y t a n d e till m å n g a ,
fädernesland
bevara dess kvinnliga u n g d o m
många
ofördärfvad,
d e t är j u e t t v ä l s i g n a d t a r b e t e ,
unga
föreningen,
för
kvinnor,
genom
sjuksköterskor,
fabriksarbeterskor
Föreningens
i
stadgarne,
syftemål
kristna
att
är
att
m.
på
tillhöra
t.
hotelluppasserskor
där det
för
k. fackmöten
och
väl värdt ett allmänt
heter:
bibelns
kvinnors
1
»Föreningens
grund
förena
till
sanna väl i
deltagande?
' H a r j a g n u b l a n d I d u n s läsarinnor i staden och
är b e k a n t a f §
af a l l a s a m h ä l l s k l a s s e r
unga
ex.
fl.
syftemål
kvinnor
verka
hvilka icke
s.
på landet förmått uppväcka något
intresse för föreningens
ten m e d
a r b e t e , s å är a f s i k -
denna korta redogörelse
E.
N.
vunnen.
R.
Medlem af K. F. U. K.
—: *
-
K
Ett modernt hem.
yss återkommen från de unga nygiftas h e m
håller jag redan på att i tankarna rifva ner,
byta ut och totalt förändra deras lilla näste.
När man s o m den unga frun äger pengar, fått
en god uppfostran, är tämligen förfinad, hur i
all världen kan man då vara så renons på smak!
Ä r det månne ej skolornas, flickskolornas —
ty det är j u i allmänhet fruntimrens smak, s o m
till stor del följes, då ett b o bygges — fel att
nutidens h e m äro så smak- och stillösa, s o m de
vanligen äro?
En ung flicka nu för tiden kan, sedan h o n
gått igenom skolan, möjligen skilja på renaissance och r o c c o c o , men knappast mera, därför
faller h o n också i förtjusning då hon får se de
ohyggliga m o d e r n a små plyschpuffmöblerna, s o m
sakna hvarje tillstymmelse till stil.
H u r u banala äro de e j , dessa nutidshem, s o m
följa m e d m o d e t utan ett spår af individualitet.
Sängkammaren, det minsta, mörkaste rummet
m e d sina tunga, stora möbler så tätt packade,
att man kännei det tungt att andas endast vid
att se den.
Salen, m e d sin traditionella ekmöbel, obekväma,
raka stolar, klädda med läder, vanligtvis imiterad!. Jag tror att jag h o s minst tio af mina
bekanta sett samma buffet.
Salongen, m e d sin stoppade möbel o c h full
m e d billighetskram, ej en tafla eller ett konstverk att hvila ögonen vid. Jag talar nu i allmänhet, undantag finnas ju, o c h vill jag visst
ej säga, att e j många af d j s s a h e m se inbjud a n d e o c h nätta ut, tack vare litet b l o m m o r o c h
en liten ordentlig husmoder, m e n huru många
verkligt värdefulla saker skulle ej kunna k ö p a
i stället för dessa, som frun o m några år m e d
m i s s m o d betraktar och jämför m e d de då m o
derna.
Nej, ordna ditt hem med litet mer individualitet! Studera på museet. Skärp ditt öga och
gå ej genast till en m o d e r n möbelaffär och tag
det, s o m är nyast i marknaden.
Vill du veta, huru jag tänkt mig ett h e m , naturligtvis ifall ens förmögenhetsvillkor så tillåta.
Sängkammaren, stor, luftig o c h solig.
Hvitmålad möbel, helst antik, de där gamla,
trefliga farmorsstolarna m e d tulpanben i hvitt
o c h guld, klädda m e d något mildt, vackert tyg
i gammal stil. Sängar — samma stil eller i brist
därpå järnsängar. Byrå o c h skåp antika. För
fönstren luftiga, hvita gardiner som falla rakt
ned för fönstren. På väggarna endast några fina
gravyrer. En skärm, toalettsaker, lavoar, nattduksbord e t c , men ej en massa onödiga prydnadssaker, ej mattor och draperier, ett par sängmattor o c h en konstväfd linnegångmatta är allt,
hvad som tarfvas.
Salen, s o m ej skall vara så stel att man efter
slutat måltid fortast möjligt begifver sig därifrån, skulle jag ägna stor o m s o r g åt för att få
den en smula imponerande samt på samma
gång varm o c h hemtreflig.
Hundt o m det stora ekbordet placerar jag fyra,
jag tror visst de källas Lutherstolar, sådana där
med armstöd, utskurna, litet m ö r k a i färgen,
klädda m e d konstväfnader i djupa, starka färger, likasom äfven de öfriga stolarna; dessa skola
vara mindre samt i någon m e d de fyra passande
stil.
Ett gammalt ekskåp skall jag väl alltid hitta
i någon liten stuga, hvilket jag sedan låter rusta
m e d tennbeslag, dito kista o c h en bänk, s o m
jag låter snickaren göra efter ritning o c h broderar eller väfver en bänkdyna till. Får j a g ej
tag i en passande buffet, som tilltalar mig, så
nöjer j a g mig m e d mitt skåp.
Litet gamla tennsaker måste jag hafva.
Kristaller önskar jag mig i lysningspresent.
A f gamla m o r m o r tigger jag hennes gammaldags silfversockerskrin och hederliga snipa samt
dito kanna.
Servis vill jag hafva äkta, helhvit m e d endast
en smal guldkant samt glasservis just maken
till den, s o m prins Carl valde ut åt sig på utställningen; naturligtvis är jag alldeles betagen
i det härliga danska porslinet, m e n är det nog
för dyrt till servis, så jag får nöja mig m e d en
och annan prydnadssak däraf.
Några spelbord samt serveringsbord måste jag
kanske äfven hafva, på det senare passar förträffligt serveringsduken af lärft, sydd med gamla
tänkespråk. Gardiner, konstväfda, för fönstren.
Stor matta under salsbordet, broderad duk därpå
samt ofvanpå den en lysduk m e d blomuppsats,
i fönstren m y c k e t b l o m m o r .
IDUN
360
1879
blef
ett
Emilie
Snoilsky:
stad en f r a m s t å e n d e skriftställare, hr A l f r e d
J e n s e n , i e n r ä c k a liffnlla o c h m e d r y c k a n d e
föredrag
skildrat de stora skalder, hvilka i
vårt århundrade framträdt
teratur,
och
i
främlingsoket
h vilkas
suckande
tär o c h politiska ö d e n
En
i n o m Polens lit-
sånger
landets
liga s o m
lade fram
hvars
här —
Iduns
men
flesta
ses.
läsarinnor
hittills v a r i t a l l d e l e s
torde
okändt,
deras m o r m ö d r a r och farmödrar k u n d e
kanske
då
allra
namn
efter
tala
om
d e n tid, d e r a s
vida omkring
hennes
i världen
fosterlandskärlek,
barndom,
flög r y k t e t
bevisad
om
genom
hennes bedrifter och beseglad g e n o m hennes
död,
den tid, då föräldrar,
äfven i Sverige,
Polens
och
de förnämsta
adelsfamiljerna,
riddarsläkterna
Wilkomierz
bragte
hon
i
1812.
å
e n af s v ä r d s -
Lithauen och var född i
Sin första u n g d o m
e n af sina f ö r ä l d r a r s
till-
stam-
g o d s . D e t dystra, g a m l a slottet o c h d e n ensamhet, som
hos
henne
rådde öfver nejden, utvecklade
en tidig b e n ä g e n h e t för
allvar-
h
å
r
kom, och
d
a
^
r
e
den
n
v
e
n
a
"
bid de
a
ljuda.
underrättelsen
fart öfver hela Lithauen.
flammade
frihet.
om
Polen
af b e g ä r att s t r i d a f ö r
Alla
voro
intagna
af
den
frihet
oafhängighet.
Emilie
tända
Plater
beslöt
att i Lithauen
frihetsgnistan.
En
an-
söndagsmiddag,
då folket s t r ö m m a d e ur kyrkorna, visade h o n
sig i D u z i o t y , n å g r a få m i l från
Dünaburg,
m e d nationalfanan i hand,
samlande folket
kring sig, o c h u p p m a n a d e
i glödande orda-
lag m ä n n e n
a t t g r i p a till v a p e n . M a n m o t -
tog hennes uppmaning m e d jubel, och inom
några timmar
ken med
var en friskara
den modiga
flickan
bildad,
hvil-
i spetsen mar-
scherade m o t två i närheten
garnisonerade
r y s k a r e g e m e n t e n , h v i l k a m a n h o p p a d e s öfverraska. K o m m e n d a n t e n på Dünaburg hade
kan,
som
Sina j ä m n d e n lilla flic-
lade i dagen en energi och
ett
kunskapsbegär, s o m gingo i j ä m n b r e d d m e d
hennes allvarliga lynne. M e d
lärde h o n f r ä m m a n d e
läste
och
otrolig
lätthet
s p r å k , o c h v i d 16 års
skref
hon
med
färdighet
franska, tyska o c h italienska.
i
teckning
Äf-
hade h o n uppnått en
d o c k fått k ä n n e d o m
ten, och
om
den började revol-
båda regementena stodo uppställda
i slaktlinie. I c k e desto m i n d r e angrep E m i lie m e d
gång
sin skara, o c h det m e d
att
ryssarne
strid n ö d g a d e s
efter
den
ett par
fram-
timmars
slå till r e t r ä t t , l ä m n a n d e ef-
ter sig ett stort antal d ö d a o c h
sårade.
D e t t a v a r b ö r j a n till E m i l i e P l a t e r s h j ä l t e -
vac-
dater.
Hon
Men mest öfverlämnade hon
polska
området
visade
sig
med
snart
inpå
sin friskara,
själfva
den
hon
sig åt historiens s t u d i u m , o c h h e n n e s foster-
själf
lands häfdaböcker sysselsatte henne förnäm-
grefve
ligast. H v a r j e
Maria Raszanovritz, hvilken tjänstgjorde som
minnena
af
olyckor,
var
b l a d af d e s s a , h v i l k a b e v a r a
så
mycken
ära
o c h så
stora
f ö r h e n n e e n k ä l l a till y t t e r -
kommenderade,
Cesar
Plater
hennes adjutant.
biträdd
samt
Hennes
t i d till s l u t u p p r i f v e n
endtlig styrka och hon
glömdes
past hade
e j h e l l e r v i d h e n n e s u p p f o s t r a n öf-
v a n d e t af d e t a l a n g e r , h v a r m e d d e n b i l d a d e
kvinnan försvarar
nade
sin plats i n o m d e t
sällskapslifvet.
Då
hon
vid
förfi-
17
års
ria
togo
nu
anställning
jägareregemente,
där
de
som
gjordes
rysk general, m e n
om
henne,
d e n n a tid inträffade
hennes
b l . a. af
hon afslog d e m
familj,
en
alla.
en h ä n d e l s e i n -
hvilken gjorde
Emilies
sinne ä n n u allvarligare. H e n n e s fader, grefve
häftigast,
dem
sabelhuggen.
De
General
länge
rådt
g e n o m laglig
dem
skils-
sårad.
fi-
Knap-
i
ett
wolhyniskt
kämpade
modigt
Där striden
var
d e b å d a u n g a flic-
o c h ofta t r o d d e
man
v o r o sitt r e g e m e n t e s s t o l t -
G i e l g u d u t n ä m n d e h e n n e till k a p -
ska regementet.
som
emeller-
het.
A n n a v o n M o h l , beslöto att gifva det disharäktenskap,
kår blef
v a r a f ö r l o r a d e i k a l r e g n e t eller m e l l a n
ten för
emellan, en upplösning
såg m a n
korna främst i leden
X a v e r Plater, och hennes m o d e r , grefvinnan
moniska
fröken
såren hunnit läkas, förrän Emilie
uppmärksamhet
termålsanbud
ung
åter s t o d m i d t i s t r i d s v i m l e t . H o n o c h M a -
och trotsade hvarje fara.
o c h flere gif-
kusin
en
själf
å l d e r i n f ö r d e s i d e t t a lif, v ä c k t e h o n o c k s å
och hyllning,
af s i n
af e n ö f v e r l ä g s e n
ligare allvarliga betraktelser. Emellertid för-
l:stakompaniet
i det
Hon hängaf
l:sta
lithaui-
sig åt studiet
af m i l i t ä r i s k a m a n ö v r e r ; t r ö t t a n d e m a r s c h e r ,
junisolens
brännande hetta, nätternas kyla,
m ä s s a . M e d m o d e r n , hvilken skildras s å s o m
allt
en
ett e x e m p e l för sina soldater, hvilka ej trött-
bildad,
drog
dygdig
dottern
lifvet
sig
och saktmodig
n u tillbaka ur
kvinna,
sällskaps-
o c h bosatte sig å n y o på landet,
en äldre kvinnlig släkting.
finna
hos
Här började hon
n ö j e i att s t r ö f v a k r i n g i t r a k t e n , d e l s
sig
af
dag
skulle
1
1 8 ^
stora tanken att återupprätta Polens
lie
Emilie Plater tillhörde en
då stridssignalen
™
s
e
sig n u b ö r a e n d a s t
g l ö d a n d e längtan fäst vid
lithauerne
till f o t s , d e l s till h ä s t , h v a rj ä m t e h o n l ä r d e
Grefvinnan
a
gr P
djupt. Ett ännu
dag,
*'
8 0
k a l l a d e s i n a l i t h a u e s k e b r ö d e r till v a p e n o c h
uppkallade sina n y f ö d d a döttrar efter E m i Plater.
detta
nes
löpeldens
Vid
i mitt minne den unga hjältinna,
och
henne, då modern
ansåg
Denna
1831.
å h ö r a n d e t af d e t t a f ö r e d r a g strå-
original i K u n g l . Biblioteket —
För
delvis
af d e t f ö r P o l e n l i k a o l y c k -
bild och namnteckning
hennes
folkkarak-
spelade
ärofulla frihetskriget
Och vid
under
afspeglas.
af d e s s a f ö r e l ä s n i n g a r
mot bakgrunden
det
flickan
Hon
upptäck*®
simpel soldat ins
regemente,
e
insurrektionen i W a r s c h a u u t b r e d d e sig m e d
ker färdighet.
För ej länge sedan har i Sveriges hufvud-
som
men
ies
a
för fosterlandet, och från denna tid var
ven
»Den polske frivillige.»
däri,
drabbade
led.
polska,
Till segerstrider ej jag rycker u t :
Jag får ej se uppståndelsens minut.
Men, själf af fädernas exempel väckt,
Jag går att minne bli för eftersläkt.
ryskt
slag
ålder
Plater.
att
patriotiska
årigas barnsliga lekar u n d v e k
Schöldström.
invecklad
dömdes
liga tankar o c h sysselsättningar.
För Idun af Birger
11
familj, hennes kusin grefve Michae
Isa.
Kvinnoöden och
kvinnobilder.
•^ J
e m e l l e r t i d b ö r j a t , o c h e n m e d l e m af
Ett par gamla mässingslampetter och krona
äro visst utom klocka det enda, som fattas för
att göra salen komplett. Har jag äfven en stor
ö p p e n spisel, ett par stolar samt brasdyna framför den, tror jag e j , jag kan önska mig mer.
Väggarna vill jag ej förstöra m e d några tvifvelaktiga prydnader.
I min salong kan jag ej få nog m y c k e t . Små
trefliga grupper här o c h hvar, piano, skärmar,
b l o m m o r , böcker, konstsaker.
E n o c h annan
liten pärla till tafla, tidskrifter och fotografier,
ett förtjusande litet kaos.
Tack vare en o c h annan auktion o c h liten und a n g ö m d möbelaffär har jag några små skåp,
en sekretär, litet gammalt porslin, gravyrer etc.
Plysch och tapisseriarbeten äro alldeles bannlysta.
Nu till min mans skrifrum. Ja, jag möblerar,
få se o m han gillar.
M ö b e l af m a h o g n y , soffa m e d förgyllda lejontassar, den o c h stolarna klädda m e d höggul eller
h ö g r ö d damast. En rak m a h o g n y b y r å samt mitt
lilla sybord m e d uppstående messingskant passa
förträffligt.
Ett bokskåp m e d m y c k e t böcker. Detta blir
visst hvardagsrummet, så det bonar jag o m m e d
fönstertäcken, mattor och draperier.
Hvarsin
skön hvilstol samt vid sidan af den ett litet lågt,
åttkantigt rökbord, hvarpå vi kunna hafva vår
b o k , tidning, kaffekopp o c h hvarför ej litet rökverk äfven.
Ja, naturligtvis kan jag ej räkna upp allt,
hvad s o m tarfvas i ett h e m , endast något så
när gifva en bild af, hur jag tänkt mig mitt,
och finner ni, att jag allt för m y c k e t vändt mig
till forntiden för att få- ihop ingredienserna därtill, så svarar jag, att så länge ej nutiden bjuder på något bättre, så är det bäst att hålla sig
till det gamla goda.
fakta o c h
öfvade
däri
hon
hon
uthärdade hon med
dock
börjande
angripen, och
det var under
en
hennes regemente beordrats
att u n d e r ö f v e r s t e
Kiekiernicki
hindra
rys-
handtera s k j u t v a p e n ; särskildt sarnes angrepp m o t en strategiskt viktig
p u n k t . E n o f ö r s i k t i g h e t af ö f v e r s t e n a f g j o r sig dagligen i målskjutning,
snart n ä r m a d e
sig
mästerskapet.
d e s t r i d e n till p o l a c k a r n e s n a c k d e l , o c h h e l a
hvilken
högra
skulle
blifva
hennes
återstående
regemente
flygeln,
k o r t a l i f s , o c h v e l a t f ö r b e r e d a s i g till a t t f u l l t
timmar
rustad möta
ket m e d
densamma.
politiska
till
var
feber h o n uppställde sitt k o m p a n i ,
när vid K o w n o
hans
ledde
hon
n a d e att beundra h e n n e . M e n hennes hälsa
blef
Det var liksom hon anat den bestämmelse,
De
tålamod;
rörelserna
1830—31
års
i
Polen,
frihetskrig,
hvilka
hade
blef
hade
upprifvet.
Emilie
i
på
flere
hållit s t å n d m e d sitt k o m p a n i , h v i l bajonetterna m o t t o g det ena ryska
anfallet efter det a n d r a ; m e n
tonen
Ställd
Piater
nödgades
hon
retirera
f r a m m o t afför
öfver-
1897
H o n lät d o c k fienden d y r t betala
och
b v a r j e fjät h o n ö f v e r l ä m n a d e åt h o n o m . M a n
han
kämpade
lyder:
makten.
gifven
man
med
mot man.
Emilie stod
om-
vi äro l i k s o m han själf ö f v e r t y g a d e , att
skall
e n v a l l af s å r a d e o c h d ö d e , d å
öfverste
Kiekiernicki
hoppade
af
sin
fick
häst
syn
på
och med
våld
I
af
flere.
Hans
skrifvelse
de
Idun.
öden
två senaste n u m r e n
af e d e r
ärade
t i d n i n g har en hr A d a m L u x skildrat »post-
att söka
r ä d d a sitt lif.
kvinnornas»
var han
själf
men
Emilie
lan
omringad
slagna
Några
tillfångatagen,
jagade i sporrsträck midt emel-
kosackhoparne
en m e d
och
och lyckades rödja
fiender
höljd
Kowno
syntes
i
väg.
en
grofva
grupp
af
linnerockar
skogarne
och
tre
personer,
och små
Augostowo. Men
deras
kläderna
de
som
dolda
nu
fina
sig
fram
palatinatet
anletsdrag
för-
vapnen tillkännagåfvo,
den upplösta polska
likt
De
tredje:
deras
san-
härkomst, likasom ock de under
tillhörde
kerna.
träsken i
vilda djur jagades
två
af
att
armékår,
af
flyktingarne
kosac-
buro
den
det var den trogna Maria och grefve
den
alldeles u t m a t t a d e , f e b e r s j u k a
Mot
natten
de
Emilie.
e n s k o g v a k t a r k o j a,
d ä r d e n s j u k a fick n å g o n s t u n d s h v i l a .
vaktarhustrun igenkände
nan Plater och
fick
sätt,
Skog-
den u n g a grefvin-
s ä n d t b u d till e n
när-
disken p å ett
har emellertid
att
förtrytelse
rer ej k o m m a
och
dess feminina
bättre
lans
skall
rustad riddare
»karl»
interiö-
för
värdigare
än en
damerna i posten.
bars
Emilie
för
att
a t t g i f v a h r L u x s v a r p å tal.
mal postmästare,
liten vidräkning
D o c k , hennes lifslåga
flämtade
allt
mat-
var synbarligen nära. Emilie bad
att f å
sabel
sitt
till
sig, tryckte d e n m o t
och hviskade:
ven.»
december
Hon
var
1831.
jordfästes
i
huru kunde man
tysthet.
af
Hela
landet
ryska trupper,
under sådana
gifva henne
betygelser!
dödssakramentet
sitt j o r d i s k a lif. D e t v a r d e n
öfversvämmadt
heter
hjärta
» L å t m i g få d e n m e d i graf-
Därpå mottog hon
och utandades
23
sin
och
omständig-
en frihetshjältinnas
äre-
Intet tal hölls vid hennes graf,
o c h e n d a s t ett träkors sattes
därpå.
M e n i polske skalders sånger hedras den
19-åriga hjältinnans bedrifter, i polska hjärtan bor martyrens minne
och i hoppet o m
Polens slutliga befrielse lefver h e n n e s
ädla
om jag
"Postkvinnor".
Lux'
dessa
mer beredde
uppsats
en plats för A d a m
»Postkvinnor»,
Lux'
i n s å g o v i till f u l l o ,
att d e n n a snart skulle framkalla g e n m ä l e n .
Vi
voro
själfva
ensidighet och
ingalunda
öfverdrift,
blinda för
den
h v a r t i l l d e s s förf.
g j o r t s i g s k y l d i g , l å t v a r a att h a n s j ä l f
är
eller k o m i s k a
sidan.
lighetsbild
ur
»postkvinnornas»
lif, s å
litet
känner
fjollor,
till f ö r h å l l a n d e n a ,
har
som hr L u x presenterade för I d u n s
l ä s e k r e t s , äro t y p i s k a r e p r e s e n t a n t e r f ö r d e n
k v i n n l i g a d e l e n af s v e n s k a p o s t k å r e n .
betraktas annat än som
De
kunna
ej
karrika-
tyrer.
F ö r sådana äro våra s k ä m t t i d n i n g a r
lämpligare plats än det pressorgan, s o m tagit
till s i n s p e c i e l l a u p p g i f t a t t h ä f d a k v i n n a n s
sociala ställning.
En karrikatyr kan
vara litet elak, o m
den både
att
gärna
men
sitt
berättigande.
någon
spirituella,
funnit
men
Jag
tviflar
dessa
»interiörer»
elaka äro de
odisputabelt.
M a n v o r e nästan frestad tro, att det funnes
litet jalousie
Tillåt
de metier med
mig
postkontor,
säga
er,
i
spelet.
anställda, ha de n o g
än
a n n a t att g ö r a
under
hålla kaffekonselj
och
samvetsgrannheten,
under min långa tjänstetid
af
våra
vänner
tvifla.
Ridderligt
v a r m h j ä r t a d t tar i d a g en erfaren g a m m a l
postmästare —
s o m f ö r o s s p e r s o n l i g e n gif-
v i t s i g t i l l k ä n n a — - p o s t k v i n n o r n a s försvar,,
göra
bekantskap
spanska
rör.
Adam
junior.
För Idun af
Karl
Erik
Forsslimd.
et v a r e n g å n g e n m ä n n i s k a , s o m s k u l l e
till att
Hon
dö.
h a d e left
verkat mycket
e t t r i k t o c h f u l l t lif, h a d e
och
älskat än mer, o c h h o n
väntade på döden
som
på den lugna
n e n efter e n lång o c h lycklig
Hennes
händer,
som
söm-
dag.
mest burit
andras
bördor, lågo redan matta och hvita utsträckta
på
det
röda
fönstret,
sitt
varma
många,
täcket.
och
Solen låg in
genom
den döendes ögon, som
leende
lyst
upp
med
mörkret
för
d e sågo nu rätt in i solen, som o m
d e r a s b l i c k a r i stilla s å n g v ä n d e h e m
igen
till sitt u r s p r u n g .
bör-
j a d e att
Och hennes tankar
domna.
M e n e n a f d e m v a r ä n n u v a k e n o c h lefvande.
Det
var kärlekstanken,
som bodde i
hannes hjärnas största g e m a k . D e t var han
som
s t y r t h e l a h e n n e s lif,
styrt alla de an-
dra
tankarna.
där på sin
tron
midt under hjässans höga tempelhvalf;
han
var hög
Han
satt
som en konung
och
mild
som so-
hans
tjänare,
nervernas
och
vägar
som
jag
funnit vara ut-
han
sköna människokroppen,
De
ilade
sände ut dem
genom
fram genom
hela
den
på
stora,
s o m var hans rike.
alla l e m m a r n a ;
det
var de, kärlekstankens barn, s o m tittade ut
ö g o n e n , så att d e t lyste o c h
det var de, s o m klädde
sig i
log ur
ordens
dräkter o c h s m ö g o sig ut
läpparnas röda port, det var de s o m
spelade i fingrarna,
så att d e blefvo
mjuka
a t t s m e k a b o r t s m ä r t o r o c h s t a r k a att b ä r a
bördor för andra.
v ä n d e å t e r till sin f a d e r o c h b e r ä t t a d e , a t t
funnit
både
att göra.
intresse
för
J a g har också
och
duglighet
i
de
sett
sina
O c h när så t a n k e b a r n e n
syskon nicka m o t
s i g ur
ett
tjänsten hos dessa i lika h ö g g r a d s o m hos
p a r a n d r a ö g o n , s k y g g a , m e n l e e n d e , att d e
deras m a n l i g a
hört v a r m a ord tåga ut g e n o m
kamrater.
Fordringarna på allmän bildning och spe-
kvinnor,
äro j u o c k l i k a f ö r s å v ä l
ni
Det
lägga
att d e t är m e d
h a i att
göra.
måste
vore
de
nämligen
bil-
Hvarje
väl
unga
anses ha
för m y c k e t
damer,
Jag
det egna h e m m e t hägrar för
för
hvarje annan
ägna
flicka.
dra läppar,
sig
antar,
d e m lika
Genom
trefvande,
log kärlekstanken,
så
ett par an-
m e n lyckliga —
då
d å g r e p h a n till h a r p a n
o c h slog ett ackord
på nervernas
att det g i c k en rysning
af
strängar,
lycksalighet
g e n o m hela den stora, sköna människokroppen!
ungefär
begärdt att
som
postverkets tjänst, celibat.
som
Ni
s o m vunnit anställning i postverkets
våra spalter, n u
någon
afresan
den, jag haft m e d
att
v ä n t a d e har inträffat.
alla
m ä r k a n d e egenskaper hos de kvinnliga biträ-
och
ej
med
som
Sagan om en tanke.
genom
studentkunskaper.
Hvad vi
b l i af
—'.—'é
varma, skimrande
tjänst,
behöfde
på
tillägga,
Hetlefrad
Onkel
att svika sin plikt o c h f ö r s u m m a sina göro-
gång
skola
före
m å l , t y n i skall v e t a , a t t d e t j u s t är p l i k t -
en
s o m alltid,
honom
dem,
våra v i d posten arbetande systrars förhållan-
diskussion, därpå
försökte
Wäst.
mitt fäderneärfda
genom
sina kvinnliga arbetskamrater
den
för en o v ä l d i g
möjligt
Åke
med
en s å d a n D o n J u a n s o m hr Å k e W ä s t skulle
flicka,
stå ö p p n a
som
herr
lyckas förmå
D e t k u n d e ej skada, att äfven
Idun;
och
o c h j a g b e t v i f l a r , a t t t. o . m .
dade
tapeten i
ett
där 4 å 5 k v i n n l i g a biträden äro
bör därför ej g l ö m m a ,
på
inkräkta
endast
len, de andra tankarna voro hans barn o c h
hr L u x , att p å
förvisso
komme
är
elak, d u m o c h tråkig, då har den
ingenstädes
på,
d e n är k v i c k ;
»ropa
»få svar».
väl
o c h t. o. m . l i t e t » l å n g f l n g r i g a »
V i t ä n k t e d o c k s o m så, a t t h a n g ä r n a m å t t e
skulle
mycket
låtit
hr
kan
ciell f a c k k u n s k a p
han
för
J a g vill därför
1.
detta totalt misslyckats, t y ingen, s o m aldrig
manliga som kvinnliga postfunktionärer.
—
Ake
g a m l a p o s t m ä s t a r e , t r o r j a g n ä s t a n , att j a g
en verk-
och m e d dess förhållanden förtrogen person.
skogen»
sina
af herr
e j alls u n d r a r p å , a t t m i n c o n f r a t e r
fort
en
Har
e n i n o m p o s t v e r k e t s e d a n m å n g a år a n s t ä l l d
i
att länka
herre
skulle j a g h a lust att säga,
att
interiörer.
afsikt varit att å s t a d k o m m a
känslan
å redaktionen i senast föregående n u m -
att j a g
skall t a d e s s a s k i l d r i n g a r f r å n d e n
allvarsamma
sköta kurtisen;
*
fruktar
utrymmet.
så
ung
J a g har d o c k litet svårt besluta m i g för,
expeditionstiden
ande.
Mycket mera
men
Vare
biträde, m a n a d hålla
med
någon
cert.
s o m u n d e r flere d e c e n n i e r
kvinnor som
giftassjuka
tare och mattare, o c h utslocknandets s t u n d
Wästs
h ä r m e d huru s o m helst, känner sig en g a m -
tro, att dessa ointresserade, dåsiga, utsvultna,
dit
före-
vara
polskt
vård.
försörjningsin-
ställning framför
Måhända
bland de angripna
så
herrskap;
en
nog i allmänhet
bryta
l i g g a n d e h e r r e g å r d , b e b o d d af ett p a t r i o t i s k t
kunna få bättre
som
torde
gammal,
känna sig uppfordrad
också någon
haft
De
med
unge
att utebli, tar j a g för gifvet.
skröplig g u b b e
en
natur-
del.
dessa hr L u x '
H e l t s ä k e r t skall m e r än e n b å d e
och
ett
förvåning
postkåren
mot
post-
skett p å
det väckt både
inom
Att gensagor
Cesar Plater, hvilka sålunda förde m e d sig
funno
inom
Detta
sådant
och
lif
ligtvis mest bland
d a l e r af b a r k p å f ö t t e r n a , s m y g a
rådde
sig
kontor.
d a g a r efter d e t o l y c k l i g a slaget v i d
klädda
mellan
därpå
äktenskapet
oberoende
af
lyfte upp henne i sadeln, besvärjande henne
Ögonblicket
trakta
rättning.
d r a g a sin visserligen s t r ä f s a m m a , m e n d o c k
Till Red.
henne,
halft
följas
M e n n u skulle h a r p a n tystna, n u
kroppen
dö.
å-
tanken,
hur
åt
hans
Med
det
undran
hörde
blef t y s t kring h o n o m
slott, där det eljes b r u k a d e
att
och spel och sång —
väl.
de
sin
rar, s j u n k a s a m m a n ,
andra
skulle
kärleks-
tankarna
vara
i
lif
m e d bäfvan såg han
falla n e d i sina
domna.
kam-
Hvarför lyda
i ekonomiskt hänseende relativt betryggade
de mig
ej längre, sade han, h v e m har tagit
ställning
makten
från
äro d e d o c k b e f r i a d e
från att be-
mig, hvem
har k o m m i t ?
frå-
\
IDUN
362
gade han.
D ö d e n har k o m m i t , fader, sva-
liknade
mynningen
en
af e n l å n g s m a l
andra, vi vilja n o g lyda dig, m e n
borrad
vi förmå
e j •— o c h s å t y s t n a d e d e o c h s o m -
n e d i j o r d e n ; n u var h a n helt nära, och i
nade. Döden, upprepade kärlekstanken, hvem
detsamma liksom
-är d ö d e n , är h a n s t a r k a r e ä n j a g ?
i öppningen
detsamma prasslade
Från ögats fönster
han
sade
sig
ha
I
det bredvid honom; det
var t v å tankar, som k o m m o
sista.
. . .
smygande,
melkantig
de
När
k o m den ena, och
skumt
sett underliga ting,
sett
fin
tråd
som
gång,
de
rade
genom
1897
slingrade
s ö g s h a n af l u f t d r a g e t i n
o c h steg s n a b b t , alldeles v i m -
af l j u s o c h l u f t .
han
åter h ä m t a t
s i g , v a r d e t half-
k r i n g h o n o m , o c h h a n flöt l u g n t o c h
jämnt uppåt.
H a n b a r s af e n k l a r o c h l j u m
människor,
s o m gräto och knäppte händerna
vätska,
och
s i g s o m i s o r g ; tills d e t b l i f v i t
k a n a l e r , allt l j u s a r e j u h ö g r e h a n s t e g , lik-
vredo
mörkt
omkring
h o n o m , s o m o m n å g o n dra-
git ett förhänge
kom
från
för fönstret . . . D e n andra
örats
snyftningar
irrgångar; han hade
och suckar och tunga ord — n u
är d e t s l u t , h a d e
men
hans
skall
verk
lefva
och
hört
d e s a g t , n u är h a n b o r t a ,
skall m i n n a s , hans
kvar.
bägge
kärlek
som
han
och
När kärlekstanken
omkring
graf.
Hvar
hvila.
vaknade igen, var det
honom
och
tyst-som
i en
är j a g , s a d e h a n f ö r s i g s j ä l f
trefvade
i mörkret, m e n kände endast
en fuktig massa rundt o m k r i n g ;
han kröp
o c h åter, m e n i n g e n s t a n s en l j u s n i n g ,
samma
mjuka
våta
slam,
som
l å n g s a m t g a f efter
o c h ö p p n a d e sig, då h a n
trängde
det — f ö r att strax åter
sluta
sig g e n o m
sig
och
slå
tillsamman tätt
bakom
honom.
Han
började
k ä n n a sig frusen
och tung
i allt d e t t a d ö d a , f u k t i g a m ö r k e r . M i t t r i k e ,
hvar
är m i t t r i k e ?
förtvinad;
hviskade han, trött o c h
i detsamma
rassel tätt bredvid
h ö r d e h a n ett svagt
sig o c h såg n å g o t
svart glida fram ur mörkret
mask,
en
ringlande
lång
—
stort
det var en
o c h klibbig en.
D i t t r i k e ! s a d e h a n , d å h a n fick s y n p å t a n k e n , d e t skall j a g säga d i g , d e t
finns
Så s k r a t t a d e h a n , e t t h e s t , h e m s k t
skratt, och ringlade bort
Men
tanken
betogs
igen.
af f a s a , h a n t y c k t e
s i g se s t o r a s l i n g r a n d e l i k m a s k a r r u n d t o m kring, tyckte
sig se själfva den våta, svarta
m u l l e n röra sig, ringla sig, vältra sig. H a n
såg ett svart hål djupt under sig, det var
som
en graf; h a n hörde hesa röster i m ö r k -
ret.
Förintad!
tanke!
så
sade d e , en j o r d a d
hväste
de.
Och
tanken
och
k ä n d e sin
förtviflan v ä x a , o c h det gaf h o n o m kraften
åter —
gest
uppåt kröp h a n , uppåt bröt h a n sig
mörkret,
genom
uppåt klättrade han i ån-
den
multnade,
slamsvarta
mullen.
3.
Då
såg
h a n slutligen
en svag
ljusglimt
h ö g t ö f v e r h u f v u d e t ; d e t v a r e n d a s t en p u n k t ,
och
den
matta
hade
också
klyftor o c h hålor.
klättrade t a n k e n ;
trådarna
klyftorna.
den g e n o m
mörket.
bli torrare, d e n v a r
m e d e t t n ä t af l å n g a t r å d a r o c h
f u l l af d j u p a
vid
u t från
började
genomväfd
dem
ingen färg, m e n där gingo
strålar
Mullen
kring;
och
Ett
svingade
svagt
skulle
är
h a n in i lefvande
lifvet
U p notIsbok.ea.
stundom
förbi
sig lätt
skymtade
en
stor
i dunklet, stundom
man
kanske
mörk
stirrade
ur ett mörkt hål.
kunna
uträtta
något.
han sig ljuspunkten, d e n
J u v e l e r a r e
K. ANDEK^OA
1 Jakobstorg' 1
Till förstånderska
å hemmet
för
pau
vres honteux
i Stockholm har från d e n 1 instundande d e c e m b e r antagits fröken
Kjellson,
för närvarande anställd såsom öfversköterska å
länslasarettet i Nyköping.
Nil när vintern
står för dörren,
fästa vi
våra läsares synnerliga uppmärksamhet på den
utmärkta värmespridare, s o m Hellefors Styckebruks välkända verkstäder föra i marknaden i
f o r m af kaminen »Tre kronor». Till fullo torde
denna kamin göra skäl f ö r sitt stolta epitet »nutidens bästa», i det den invändigt är murad som
en kakelugn o c h således ej f ö r med sig kaminernas vanliga torra hetta o c h os. Intyg från de
mest kompetenta bedömare bekräfta detta. F ö r
öfrigt hänvisa vi till cirkuläret, s o m medföljer
dagens nummer.
En. fru, som studerar
till läkare.
Bland
Karolinska institutets studerande i höst finnes
en kvinnlig gift medicine kandidat. Det är fru
Sigrid Engström,
maka till vice häradshöfding
Engström i Visby o c h syster till intendenten
Harald Molander samt dotter till aflidne d:r
J. Molander. Då den unga frun, som är m e d
kandidat sedan 1892, i n o m närmaste framtiden
afslutar sina studier, blir hon den sjätte af Sverges kvinnliga läkare o c h den första i ordningen
bland våra kvinnliga gifta doktorer.
En. ny textilaffär
har i dagarne öppats i
huset n r 6 Birger Jarlsgatan 1 tr. upp af fru
Thyra Grafström,
f. Boklund. Fru G., s o m en
lång följd af år varit anställd h o s Handarbetets
Vänner o c h där under de senare åren varit första försäljerska, har sålunda en g o d erfarenhet
att åberopa sig på, då h o n nu för egen räkning
vädjar till allmänheten. V i äro o c k öfvertygade
o m , att en hvar, s o m en gång besökt hennes i
ett af den ståtliga Birger-Jarlsgatans charmantaste hus belägna rymliga och hemtrefiiga försäljningslokal, snart skall förnya besöket, helst s o m
här i väfnader o c h mönster, möblerings- o c h dekorationsförslag finnes så m y c k e t godt att köpa,
att lära o c h inhämta. Vi anse oss på goda grunder kunna anbefalla den nya affären i våra läsa
rinnors hågkomst o c h hänvisa för öfrigt till annonsen i veckans n u m m e r .
Teater och musik.
öfver
lif, s a d e t a n k e n v i d s i g s j ä l f , h ä r
Men nu närmade
Kvinnan
i postverkets
tjänst.
Postin
spektör Melander skall s o m postverkets stipendiat i år företaga en studieresa f ö r att i Norge,
Danmark o c h Tyskland taga k ä n n e d o m o m bland
annat kvinnans anställning i postverkets tjänst.
Upp genom
s u s t r ä n g d e n e d till
ett par ö g o n m o t h o n o m
Här
skulle
(Slut i nästa mr.J
h a n klängde sig fast
h o n o m , det tisslade o c h tasslade rundt o m skepnad
Nu
igen, u p p i sol o c h sång.
kärleks-
de, död och begrafven!
skrattade
genom
att
in i en t r ä d s t a m ,
icke
m e r , d e t är b o r t a — f ö r s v u n n e t , f ö r s t å r d u ,
förintadt!
safven
grufvas
H a n förstod
Fru
Lea Ahlhorn,
den bekanta konstnärrinnan, träffades i söndags af ett slaganfall. Tillståndet är dess sämre ganska betänkligt.
h v a r är m i t t r i k e ? o c h m i n a b a r n ? . . .
öfverallt
med
smala
h e l a h a n s v ä s e n f y l l d e s af s t y r k a o c h
fröjd.
Men kärlekstanken l o g ;
Ä f v e n j a g vill
svart
fram
glidit
raka
af e n h i s s u r e n
Så tystnade äfven han,
2.
Han
bäres
djup u p p m o t dagsljuset.
s o f m i n a b a r n , h v i s k a d e h a n , ni h a r f ö r t j ä -
—
man
uppåt, genom
tankarna föllo n e d v i d tronens
fot och somnade.
nat det.
alltjämt
Kungl. operan har antagligen gifvit sin första
nyhet f ö r säsongen, då detta n u m m e r utkommer.
På abonnementföreställningen i onsdags skulle
nämligen gifvas Goldmarks 3-akts opera »Syrsan
vid härden». V i få i nästa n u m m e r tillfälle
utförligare o m n ä m n a denna representation.
Under inöfning äro operorna »Barberaren från
Bagdad» af Peter Cornelius, »I Bretagne» af
Siegfried Saloman samt »Hvita frun» o c h »Fidelio».
Därjämte forberedes redan till nästa vecka en
Ringar,
Broscher,
Armband,
Kedjearmband,
Sref
besvaras
Kedjor.
Nålar,
omgående.
repris af »Muntra fruarna» (med hr Elmblad s o m
Falstaff).
Vasateatern. Sedan hr Ranft nu närmare hundra gånger låtit o s s utstå »De små landstrykarnes» vattudränkta öden, hade han den själfbehärskningen att bespara oss själfva centenairen,
hvilken reserverats för landsorten, o c h gaf i
tisdags nytt program.
En debuterande ung dramatiker, hr Karl Sedberg, en medlem för öfrigt af den genomvittra
Frans-Hedbergska familjen, gjorde m e d enaktslustspelet »Syskon» en ej oförtjänt framgång.
Det lilla kåseriet utmärktes af en ledig dialog,
glimtvis upplyst af verklig kvickhet, m e d ej oäfna ansatser till karaktärsföring. Och ett godt
utförande fick den — i en charmant Molandersk
salongsram — af hrr Laven, Bror Olsson samt
fröknarna Gottschalk o c h Andersson.
Det kuriösa tendensstycke, som härpå följde,
kunde godt h a förblifvit oöfversatt. Otolkadt skall
det i alla händelser blifva, g e n o m oss och för vår
publik. V i tro att allt för få ur dess besinningsfulla
kretsar skulle finna någon uppbyggelse viddessa
dramatiserade malthusianteorier, hårdragnaj till
det löjliga. Inför en konstnärlig omöjlighet sådan som E. A. Buttis »Reformatorn» var det också
lätt förklarligt, att hr Svennbergs entusiastiskt
glödande ansträngningar föllo till aska, fru Håkanssons rutinerade grepp slant som öfver halkande is. En träffade ett ögonblick publikens
fulla förståelse — det var hr Eliason i sin f ö r
öfrigt briljanta framställning som tolk för styckets bon sens — då han framslungade m o t d e reformatoriska idéerna o p i n i o n e n s d o m : t osmakligt!'Till o c h m e d den enslige klackören på raden
var n o g odresserad att då falla in m e d samma
klappträn,hvarmed han sedan trummade takten
till publikens ovanligt snabba utgångsmarsch.
M å nu blott »Reformatorns» sortie från Vasateaterns tiljor bli lika hastig och lika öfvertygad.
Musikföreningen gaf den 4 dennes sin 47:de
konsert, hvarvid programmet upptog F. Mendelssohn-Bartholdys oratorium »Paulus», som senast
utfördes härstädes år 1891. Detta oratorium
innehåller en hel rad af skönheter såväl i melodiskt s o m orkestralt hänseende samt torde kunna
räknas som ett af de mest populära o c h lättfattliga. Den första af de båda afdelningarna
inledes m e d en anslående uvertyr, b y g g d p å
den ståtliga koralen » V a k e r u p p , en stämma
ljuder». Denna afdelning torde måhända i
musikaliskt hänseende stå framom den följande,
och vi vilja bland de 22 olika numren endast
framhålla den innerliga och sköna arian »Jerusalem, du som dräper de profeter», förträffligt
föredragen
af fru Edling,
den kraftiga kören »Stenas han skall»; den härliga »Prisom
den, s o m kämpat hafver», underskönt ackompagnerad af orkestern; fru Edlings arioso » D o c k
vår G u d förgäter ej d e sina» samt Paulus' alla
arior — särskildt » G u d , var m i g nådig» — hvilka
af hr Salomon Smith utfördes så, som endast
han h o s oss kan göra det. Slutkören i denna
afdelning var likaledes präktig. I andra afdelningen fäste man sig särskildt vid fröken S/dners
vackra o c h väl utförda arioso »Låt oss prisa
Guds oändliga n å d » , Paulus' aria »Veten I e j ,
att Guds tempel 1 ären», cavatinan »Trogen var
intill din död» samt körerna »Hur ljufliga de
budskap», »Varen milda», »Här är vår Herres
tempel» o c h slutkören.
Det är verkligen sällsynt att få höra ett så
väldigt mästerverk få ett så alltigenom förträffligt utförande, s o m nu under prof. Nerudas ledning k o m detta oratorium till del. Körerna gingo
m e d den korrektaste precision o c h nyanseringen
iakttogs ypperligt. Bland solisterna b ö r naturligen i främsta rummet sättas hr Salomon Smith,
hvilken vid dylika tillfällen är oersättlig. Men
fru Edling o c h fröken Sidner förtjäna likaledes
varmt erkännande, o c h äfven åt tenoren h r
Gentzel torde man kunna skänka ett visst erkännande, o m det än ej kan förnekas, att detännu tarfvas rätt mycket, innan han blir mogen
för dylika m e r maktpåliggande uppgifter.
Stor
o c h ovansklig del i framgången har naturligtvis
o c k k. hofkapellet. Salongen var fullsatt o c h
bifallet var efter de båda afdelningarna särdeles
lifligt.
Konserten upprepades i söndags m e d samma
goda resultat.
Fru Anna Bendixson gifver instundande tisdag
konsert i Vetenskapsakademien m e d benäget biträde af hrr T o r Aulin o c h Vilh. Stenhammar.
Fru Vilma Neruda, d e n världsberömda violinisten, gifver konsert härstädes den 23 innevarande månad.
Silfverarbeten,
Bordsilfver.
*
Modernast.
Solidast!
Billigast!
i DUN
1S97
"Familjemeddelanden".
En f a m i l j e t i c L n i n C f
sådan som Idun,
spridd och läst i de vidaste kretsar öfver hela landet, måste ovillkorligen vara det allra lämpligaste
och närmast till hands liggande organet för alla
tillkännagifvanden om födde, förlofvade,
vigde
och döde.
För visso är det just damerna
inom familjerna,
som med det lifligaste intresset följa
dessa tilldragelser inom hemmets värld, hvilka genom det knappa annonsspråket
dock uttrycka och
innebära så mycket, och annonser af detta slag, införda i Idun, träffa där i vidare utsträckning den
intresserade familjepubliken
öfver hela vårt land
än genom något annat svenskt
tidningsorgan.
Under rubriken »Familjemeddelanden»
ha vi därför anslagit en bestämd plats på andra sidan i vår
annonsbilaga för dylika annonser och för dem fastställt ett pris, som rätt mycket understiger
vårt
annars beräknade annonspris eller för
födelseannons
kr. 1: 50, för förlofningsoch vigselannons
kr. 2: — och för dödsannons
in
om. ram
kr. 5: — , ett pris som måste betraktas som synnerligen moderat, då hänsyn tages till
vår upplagas ovanliga storlek och den jämna och
utbredda spridning
tillkännayifvandet
därigenom
erhåller.
liedaktionen
af
Idun.
6n
septembersaga.
Af
Mari M i h i .
(Forts. o. slut.)
Aldrig gingo de ur hennes minne, dessa långa,
m ö r k a nätter, då h o n låg ensam o c h snyftade
dödligt uppskrämd af den vidskepliga katolskans
grufliga spökhistorier, de hårda bannorna o c h
värst af allt den fullkomliga hjälplösheten, ty
mdle Clemence hade lätteligen lyckats inbilla
fru W a h r e n , att Märta var en trilsk unge, s o m
nog skulle arta sig, bara m a n från början tog i
m e d hårdhandskarna o c h inte lade
fingrarna
emellan. H e n n e s enda tröst var att tänka på
fadern, s o m hon knappast mindes, m e n hvilken
h o n i sitt lilla hjärtas oskuld o c h enslighet tilldelade flere ädla o c h ståtliga egenskaper än han
förmodligen ens kände till namnet, ty det påstods o m H a c k W a h r e n , att han ärft allt hvad
han hade utom hufvudet o c h hjärtat, hvarför
det var som det kunde m e d bådadera.
Och så hade hon då blifvit denna slutna, vemodiga flicka, kring hvilken ensamheten alltid
sväfvade; hvars m u n så sällan rördes till ord,
m e n aldrig till att söka förstående eller medkänsla, o c h hvars alla tysta tankar endast sökte
en smula tröst i minnet eller hoppet, såsom y i
j u alla medvetet eller omedvetet för sed hafva,
T y ingen af oss har någonsin lefvat i nuet.
emedan något dylikt helt enkelt icke
finnes.
Nuet är en hypotes, en punkt utan längd eller
bredd, s o m man nödgats uppfinna för att skilja
det som varit från det, som skall ske, den smärta,
som lindrats, från den fröjd vi hoppas på.
Denna oförklarliga instinkt, kanske ett blekt
återsken af en högre vishet, förvärfvad i en tidigare värld, som ofta är oss af vida större
gagn än det ljusaste förstånd, än den mest vidtomfattan.de människokännedom, sade henne, att
äfven Berndt Bergk lidit m y c k e t och bittert;
den kom henne att vända sig bort från allt, som
hviskades till hans nackdel, k o m henne att i
h o n o m se denne andre vi ständigt söka för att
åter ständigt förlora.
Berndt Bergks lämplighet som sällskap åt en
ung flicka hade blifvit både dryftad och bestridd
— med eller utan skäl, det vet man ju aldrig.
Men sedan äldre brodern några år förut på
Algiers sandbankar slutat en ojämn strid med
kommabacillen o c h lämnat åt den efterlefvande
alla de bergkska domänerna åt Tivedshållet,
hade man eget nog skiftat mening. Och hvad
s o m nu än månde hafva sagts o m gamle Berndt,
men aldrig kunde han slå sig ned i ett rum,
där de hade späda barn eller gamla hundar,
utan att de skockade sig omkring h o n o m s o m
fåren kring herden. Och så länge hundar och
barn hylla sig till en varelse, är det inte så farligt med henne, s o m illviljan kan låta påskina.
H a n hade farit hårdt fram m e d lifvet, o c h
lifvet hade ej heller sparat h o n o m . En gång
hade han mött det där de kalla kärleken, men
denna enda gång hade varnat h o n o m för ett
andra möte. H a n hade pröfvat hela bitterheten
af ett gyllene armod, tills broderns slutliga från-
B l a n d
nu
befintliga Cacaosorter
intages säkert förnämsta
platsen af
1
363
fälle gjort h o n o m rik och mäktig och afundad,
tills han från den forne obetydlige
flanören
blifvit en af rikets herrar, hvars ord kunde betydt så mycket, om han numera ej haft så litet
otaldt m e d den värld, där han fann
Märta
Wahren. — —
Så måste han då lämna Saltskär, inte i m o r
gon, inte brådstörtadt, m e n inom några dagar
för att ej g e uppslag till ytterligare utläggningar. H o n o m själf b r y d d e det mindre än intet
hvad de kunde ha att säga, ty han var länge,
länge sedan förbi allt dylikt, men här fanns ju
en annan han måste söka skydda. Mari A n n s
senaste ord, sammanställda m e d ett o c h annat,
s o m halkat ur herrarne i rökrummet om nätterna, hade bragt h o n o m till insikt o m , att man
börjat lägga märke till den blyga, kanske omedvetna sympati hon skänkt h o n o m , att m a n börjat undra, o m inte ändå — n e j , det fanns ingen
annan utväg: han måste bort. Hans beslut var
taget, och ett beslut af hvad art som helst det
stärker o c h h ö j e r ; det är som en frisk b r i s ; det
blåser bort all tvifvelssjukans och själfosäkerhetens h o p a d e dimma.
;
För resten, hvad tjänade det till att tänka
på allt det där vidare. Han kunde ju inte ändå
gifva h e n n e annat än den fattiga återstoden af
sitt stackars sönderväxlade lif, o c h den gåfvan
var alltför arm i gengäld m o t Märta W a h r e n s
kärlek. Det var förbi nu, det låg b a k o m h o n o m
allt det där, långt, långt b a k o m h o n o m som
u n g d o m e n o c h lyckodrömmen.
Han förde handsken till ögat och strök hastigt b o r t något, som ej funnits där förut. Så
vände han hästen tillbaka m o t Saltskär, red h e m
och hamnade i spelrummet just s o m Tarras
Ulff för tredje gången gick kodilj i omvingel.
s J o j o , lifvet har sina bittra stunder,» suckade
gamle Tarres o c h satte undergifvet sin tiomastare.
Det var den sista kvällen, o c h han satt ensam på societetshusets vida sjöveranda, ensam
med sin korta alrotspipa, hvars glöd i skymningen vaknade och slocknade likt drakögat i
grottans dunkla dager, satt där o c h skådade
håglöst öfver de svarta skären o c h det svarta
hafvet m o t det röda strecket vid synranden,
s o m sade, hvar solen dalat.
Bredvid h o n o m låg uppslagen m e d r}'ggen i
vädret det lilla häfte, s o m följde Pelle Molin
öfver till odödligheten, kvarglömdt af Mari A n n ,
hvars bana vanligen markerades af söndertuggade cigarettmunstycken och ständigt outlästa
romaner.
Från salongen hördes svagt Délibes vemodigt
sköna vals ur Ooppelia, framtrollad af Gladys
Leightons smala, ringtyngda fingrar. Stackars
G l a d y s ! Berndt Bergk hade nästan tyckt synd
o m henne, då hon på förmiddagen bedt o m hans
porträtt innan han reste, ty det hade synbarligen kostat h e n n e mycken ångest, innan hon
vågat stamma fram sin anhållan. Och han hade
till och m e d gått så långt i f ö r e k o m m a n d e hänsyn till hennes känslor, att han förbehållit sig
hennes eget i utbyte för att Gladys Leighton
verkligen skulle kunna tro, att Berndt Bergk
satte något värde på en påminnelse o m hennes
sprakande, svartögda fägring. Egentligen hade
han börjat tycka synd o m alla människor, o c h
det är måhända den enda riktiga utgångspunkten för all filosofi. —
Kände han sig tryckt o c h nedstämd där han
satt, bidrog ej heller den hopplösa, grå höststämningen att göra h o n o m lättare till mods.
Jag vet e j , hvarför de flesta människor göra sig
kvicka o c h lustiga öfver att vi så ofta tala o m
väder o c h vind, ty de b o r d e väl inse, huru troget humörets stigande o c h fallande följer barometerns.
Och denna afton var så skärande
dyster den kan vara en mulen septemberkväll,
då sommaren bland fallande blad och frostbitna
b l o m m o r kämpar sin sista förtviflade strid m e d
förgängelsen, innan den ingår i den stora stärkande hvil an under det hvita bårtäcket.
Om några dagar skulle kotteriet vara sprängdt,
de flesta för att råka hvarandra åter på vinterkampanjens bonade valplats, endast tvänne för
'att beständigt vandra åt skilda håll. Sista vintern hade W a h r e n s tillbragt någonstans nedåt
Tyrolen, men nu skulle Märta föras u t ; det hade
dröjt länge nog redan, tyckte modern, s o m varit
fullfjädrad vid fyllda femton.
Så att nu stod hon framför sin första säsong, sin första säsong — hvad Berndt Bergk
måste gå långt tillbaka, alltför långt kanske, för
att minnas, när den tiden en gång varit hans.
Det förflutna drog förbi h o n o m och han såg
I TT y
A fcj Q
f j u L 8 IVIAIlO
J| / " *
d e m åter för en minut, såg d e m åter, de starke
o c h svage, de skrattande och de kvidande, s o m
spelat emot h o n o m i komedien, innan han gick
bort från skådeplatsen att söka det han hade
kvar af sig själf. Han mindes d e m alla, mindes
det lif eller det surrogat på lif, som dansas fram
därborta, d e n oafbrutna slängpolskan
genom
teatrar, balsalar, guldkrogar och salonger år ut
och år in tills både Westerlund o c h K n e i p p taga
sin hand från d e m o c h de m e d sitt älskvärda,
kanske litet utslitna leende — detta leende, s o m
dolt så troget allt h v a d de hoppats och lidit —
kuska i väg för att gäspa ihjäl sig af spleen
vid Karlsbads sprudel eller på Ostendes Kasino.
Och då de en vacker dag k o m m a h e m igen,
göra de sin sista p r o m e n a d åt Solnahållet, följda
af sina såta, sörjande stallbröder och systrar
m e d den oslitna psalmboken i ena fickan o c h
inbjudningskortet till aftonens diner i den andra.
Så skulle det bli äfven för henne, eller ungefär så, det visste han, ty melodien varierar föga.
Och han måste låta det gå så, fick ej räcka
henne handen att föra henne öfver. Han kunde
intet göra, intet. — —
» H v a d tänker ni på, kapten B e r g k ? »
Där stod hon framför h o n o m i skymningen,
smärt och h ö g i sin hvita, vajande klädning,
stod där o c h såg på h o n o m m e d sin stora,
skygga blick. Det dröjde en stund, innan han
svarade. Uppmätt i sekunder, var den stunden
ej lång; d o c k längre än hvad s o m b e h ö f d e s att
taga en människas lif.
M e n när tystnaden blef så lång, att den
måste brytas, började han tala. Ansträngd o c h
matt var hans röst, m e n lugn o c h lidelsefri likt
en mans, den där ej mera kan nås af glädjen
eller smärtan, emedan dessa båda endast äro
h o n o m s o m en färglös nattens dröm, hvars
skilda scenerier plånas ut o c h försvinna allt
efter det de draga förbi slumrarens syn.
» H v a d jag tänker på, fröken Märta. Jag tänker på en stackars vän. Hans saga är m y c k e t
d y s t e r ; den liknar den dag som är. Vill fröken
höra den — vi ha visst ännu en stund på oss,
innan de börja dansa i salongen.»
Märta W a h r e n svarade e j , men hon bleknade
litet, ty hon kände sig stå framför den timma,
m o t hvilken de fleste af oss blicka tillbaka m e d
ett v e m o d , s o m tiden endast skärper. Märta
W a h r e n svarade e j ; h o n satte sig stilla ned o c h
lyssnade.
»Jag har sällan haft ordets gåfva och berättarens konst är svårlärd, men m a n får göra
så godt man kan, när man ej kan göra så godt
man vill. — M e n fröken måste taga m i n kappa
öfver axlarne först; land vinden börjar kyla —
nej, jag är härdad m o t kölden.»
Han satte sig åter ned o c h tände sin korta
alrotspipa, hvars blåa r ö k sakta gled b o r t för
aftonvinden. Skenet af den hastigt förbrunna
strykstickan ställde för ett ögonblick i R e m brandts egendomliga, partiella dager hans vackra,
trötta ansikte, hvilket kanske bättre än han själf
talde den gamla saga han gick att berätta.
» V i tjänade s o m kamrater under samma fana
och han var hennes stora h o p p ; han bar på
sina spensliga armar alla de möjligheter till bemärkthet, hvilka de spattbrutne skvadroncheferna småningom sett halka förbi sig såsom
yrkesspelaren ser den ena guldhögen efter den
andra halka ned i croupierns påse, tills han ej
mera har något att sätta på de trettiosex rutorna. »Löjtnanten har tagena i sig; löjtnanten
k o m m e r att rida för brigad,» brukade öfversten
profetera, o c h det var ingen s o m afundades hon o m hans utsikter till befordran, ty vi höllo alla
af h o n o m och vi skröto m e d att ha en uppgående stjärna bland de jämnstrukna stearinljusen vid messen. Slutligen började äfven de gamla
generalerna få korn på h o n o m , så att han blef
antagen som aspirant vid staben o c h reste u p p
till hufvudstaden s o m d'Artagnan till Ludvig
X I l L s Paris, ty bägge väntade ungefär lika mycket af en gifmild framtid.
Försedd m e d rikliga rekommendationer och
med ett namn, s o m ännu gick tämligen bra som
borgen, blef han gunstigt mottagen i sällskapslifvet. Där träffade han snart sin belle dame
sans merci o c h hon lärde h o n o m snart intigheten af hans stolta eröfraredrömmar, hon stal
hans aktning för sig själf, hans förhoppningar
o c h kraft.
H o n sade sig älska h o n o m såsom
h o n sagt sig älska så många gånger förut, och
han trodde henne, m i n stackars vän, han trodde
henne trots allt s o m sades, att h o n hade en
annan rikare förbindelse, o c h att han själf endast tjänade som reserv, ifall denne andre skulle
klicka. En dag frågade han henne härom, bad
henne ärligt att af kärleksfullt öfverseende med
Af\
L n t M U
Redan i888~intygade prof. Joh. Lang i Lund, att
HultmansgCacao var fullt lika med van Houtens
Cacao. Hultmans Cacao kan således varmt rekommenderas till hvarje husmoder.
IDUN
364
hans svaghet skingra de tvifvel, s o m ovillkorligen uppstått. —
Men då, fröken Märta, svängde h o n o m på
klacken o c h skrattade o c h gick, gick bort att
varda den andres m a k a . . . »
Berndt Bergk tystnade ett ögonblick, o c h
den hos h o n o m sällsynta kraftigheten h o s de
sista orden var borta, då han fortfor:
»Under denna tid hade han skamligt vårdslösat sin tjänstgöring, s o m j u skulle visa h v a d
han egentligen dugde till, o c h man lät h o n o m
förstå, att vägen till befordran var stängd, att
hans utsikter vid staben krympt ihop till ett
intet. Nå, detta kunde knappast smärta h o n o m
m e r ; det första slaget svider alltid grymmast.
Men han ville ej k o m m a tillbaka till sina forna
kamrater; han var j u numera det sämsta af allt:
ett förloradt h o p p , en s o m svikit sin moder, sitt
land o c h sitt regemente. Han hade lyssnat till
sirensången vid stranden, hade ej haft kraft att
styra båten g e n o m bränningarna, mot målet.
Han gick u p p till de gamle generalerna m e d
sänkt hufvud o c h tiggde o m transport till ett
hufvudstadsregemente. De tyckte sig ej kunna
neka sitt söndagsbarn denna sista gunst — och
så blef han lejonet för dagen. Han, hvars röst
kanhända skulle ledt hjälteleken på ärans fält,
han blef en själfgjord clown åt sällskapslifvets
Harlequin o c h Colombine, en stackare, som spolierade hvad han hade kvar af geni på kotiljongsturer o c h n y a klädesmoder. Man kunde
knappast beklaga hans öde. Det var för litet
för tårar, för grymt för löje. —
Så dref han länge omkring, en rullande sten,
på hvilken ingen m o s s a gror, tills han träffade
henne, som förde h o n o m tillbaka till visheten,
som lärde h o n o m , att den blå b l o m m a n endast
växer på lidandets stig, o c h han var glad att
det förunnats h o n o m att vandra den stigen för
att finna den b l o m
Han hade aldrig kunnat få rätt klart för sig,
huru de k o m m i t så m y c k e t tillsammans s o m de
gjorde den korta tid, s o m gafs dem, ty han var
numera en stel, otillgänglig man, hvilken egentligen aldrig, som m » n säger, sökte någon människa, utan s o m förde sitt eget, mänskliga lif
midt i vimlet. H a n 'visste blott att det k o m m i t
m a n
Ett
»
A
f
Bidrag-mottagas
,
med tacksamhet.
Logogryf.
Af
tio
delar
små jag sammansatt
har blifvit,
Då jag i form af gåta härmed träder fram.
Man annars uppå kullens topp en
plats mig gifvit;
A f y x och såg jag danad blef utträdets stam.
Och fast jag
sedan fått så stora,
starka vingar,
På platsen där man ställt mig än
jag troget står.
Men när jag lustigt mig i vida rymden svingar,
Då säger folket uti b y g d e n att jag
går.
H v a d guld o c h silfver haft förvisst
i alla tider.
H v a d vållar stundom att man plågas
svårt o c h lider?
Ett gammalt m a n s n a m n ; så ett annat ock för kvinna.
H v a d en student ibland på posten
hoppas finna.
H v a d s o m är svårt, ifall en hvad (?)
ett lån begär.
En fågel s o m man stekt med största
smak förtär.
Ett djur s o m man i höga norden
endast finner.
H v a d man bör skruf va till, då m y c ket vatten rinner.
Ett jätteträd i skog. En liten buske
bara.
H v a d kvinnan ofta är, m e n mannen
ej b ö r vara.
K a f f e
1897
tillbaka, det där han ständigt undvikit att möta,
visste blott, att han gärna skulle gått tillbaka
till sin flydda, bekymmerfyllda fattigdom, endast
han k u n d e få bedja henne följa h o n o m dit. Men
det var för sent då. H a n kunde blott taga m e d
sig minnet af henne, då han for bort att sluta
lefnadens dikt v i d skenet af det ljus, som tändts
så sent, m e n s o m lyste klart, långt, långt sedan
passionens lockande irrbloss o c h glädjens flammande lusteldar falnat ned, det ljus, som lyste
h o n o m g e n o m grämelse och bitterhet till frid
och frälsning.» —
Så lydde Berndt Bergks historia; han tyckte
det var öfverflödigt tillägga, att den kvinna, s o m
svek h o n o m , var Märta Wahrens mor. — — —
»Och h o n älskade h o n o m tillbaka?»
»Det fick han aldrig veta, fröken Märta, det
fick han aldrig veta. Han hade pröfvats n o g
ändå, att han äfven skulle bära detta, ty här
vore j u vissheten antingen o m det ena eller
andra lika bitter. — Men de ha visst börjat
dansa därinne — kanske fröken tillåter. . .»
»Dansa — n u — nåja, hvarför inte.»
H o n vacklade till och skälfde svagt i hans
famn, då han lindade armen om hennes lif och
stack ut i dansens ystra vågor.
» A h , det var en härlig v a l s ; m e n det är j u
kapten de kalla valskungen?»
Berndt Bergk log blekt; den frasen hade han
hört oändligt många gånger förr, men såsom nu
hade han aldrig-hört den.
»Jo, det var mitt gamla namn i den gamla
världen. Nu b o r d e det väl vara glömdt för
länge sedan, m e n skulle det ännu någon gång
gå igen därborta, så minns, att fröken var den
sista, s o m dansade m e d valskungen.»
En annan kavaljer stod redan bugande framför henne. Men innan h o n mottog hans arm,
räckte hon fram sin hand och h ö j d e bäfvande
sin stora, skygga blick.
»Farväl då, kapten Bergk.»
»Farväl, fröken Märta.»
Så vände han o c h gick, gick ut ur hennes
lefnad. Förgäfves korsade Gladys Leighton hans
väg, då han lämnade salen; hon fick endast en
bugning. J*XL sedan, den andra hade j u knappt
fått m e r ! —
tidens början utaf Skaparn sagdt.
H v a d tråkigt är att vara, sedan man
sig lagt.
Ett odjur kändt från sagan. H u r
b ö r ryggen vara?
H v a d man ej vara bör, att kunna
sansadt svara.
H v a d man ibland en klädning, o m o dern, får göra.
H v a d barnen vilja sitta i o c h sagor
höra.
Det första ordet i en ofta sjungen
Men i badhusparkens halfdunkel uppfångade
han en skymt af Lizzie Wahren, tungt flängande vid Erland Brandlings arm. —
Dagen därpå for han bort till det ensliga
godset vid Tiveden, for bort från sitt flydda lif,
från dess förvillelser och flärd. Märta Wahren
såg han aldrig mer, och det var kanske bäst så,
för h o n o m åtminstone. H a n slapp se modern
lefva u p p o c h taga gestalt i h e n n e , slapp se
hennes namn inbrändt på förtalets ilande budkaflar, slapp deltaga i de banala, offentliga fester,
där hennes medverkan ständigt innebar öfver fullt hus o c h ett nytt kapitel i den svarta boken.
H o n gifte sig ej förrän inemot trettiotalet,
ehuru anbud hade haglat alltsedan hennes första säsong. Alla människor undrade häröfver,
och hvar o c h en undrade det elakaste han förmådde.
Allehanda tydningar föreslogos utom
den riktiga, allehanda vägar gingos, utom den
genaste.
T y h v a d s o m världen aldrig fick veta, var
att hon dröjt m e d sitt ja tills h o n läst om Berndt
Bergks bortgång, att h o n hoppats tills hoppet
svek, att hon väntat till det sista i trohet mot
sin vårdags kärlek.
Det var detta, s o m k o m m i t henne att m e d
sin bländande blick af trött förakt höja på sina
axlar åt världens lumpna klander, att likgiltigt
egga och krossa frestelsens ringlande orm under
sin smala blankskinnssko, detta, som låtit hennes gäckande, ystra skratt ljuda gällare än smädelsens lömska hviskningar.
Ja, skratta kunde hon, kallt o c h klart s o m
bergsbäcken dansar o m våren, men tårar hade
h o n ej att gifva mer . . .
é
Innehållsförteckning'.
Anna Möcklin; af Adolf Hellander. (Med porträtt.) — I
konstens sal; poem af Anna Knutson. — Om Kristliga föreningen af unga kvinnor; af E. N B. — Ett modernt
hem; af Isa. — Kvinnoöden och kvinnobilder; lör Idun
af Birger Schöldström:
Emilie Plater. (Med porträtt ) —
»Postkvinnor'; af Onkel Adam junior.
— Sagan om en
tanke; för Idun af Karl Erik Forsslund. — Ur notisboken.
— Teater oeh musik — En septembersaga; af Mari Mihi.
(Forts. o. slut.) — Tidsfördrif.
ord i
h ö r det ock i munkars böner
mången gång.
E n man i bibeln n ä m n d ibland en
skara bröder.
H v a d fartyget kan bli, o m stormen
det föröder.
En ton i skalan. H v a d författaren
vill vara.
För hvad man sig, om möjligt är, bör
ta till vara.
Visst många ord ännu jag kunde
väl ha hvad?
D o c k sist jag lämnar utan gåtor
denna rad.
AU.
Mosaik.
h
5
0
n
h
T
a
f
a
] •
I-
•
i
r I
o
n
Im
U
I
e
s
J[nI
L d
s
Man
Triangel-palindrom.
t
m
E
E l
1
k
r
1
•
i° i
• 11
s
i
•
1) fågel, 2) hålles i kyrkan, 3) festdag för barnen, 4) kyrkligt missöde, 5) _kvinnonamn, 6) starkt doftande drog, 7) pålitligt yttrande.
Ä r rätta lösningen funnen, bilda begynnelse- o c h slutbokstäfverna
namnen på tvänne europeiska stater.
Daisy.
1, 9, 10, 9, 1 = h v a d
m e d sitt b o .
fågeln gör
A r o orden rätt lösta, så bildas af
de tolf bokstäfverna tre palindromiska ord s o m b e t e c k n a :
ifrån och ned, namnet på en flod i
Europa.
Moster Lisa.
Första o r d e t :
(rättfram) obehagligt att vara,
(bakfram) romersk kejsare.
andra ordet:
(rättfram) krigsmateriel,
(bakfram) europeisk individ.
9
10
Tredje o r d e t :
9
(rättfram) del af Afrika,
(bakfram) disharmonisk känsla.
Orden beteckna:
1, 2, 3, 4, 5 = smeknamn
på en liten flicka,
5, 6, 7, 8, 1 = sjöfågel
(plur.),
patentrostadt och konserveradt i enl. med Professor
Liebigs metod, bvarigenom det står sig ifleremånader,
i fina blandningar: Java, Mocha, Plantage m. fl.
7* Fabriksbod 9 B i b l i o t e k s g a t a n , Sthlm.
Ä r o dessa ord, i sin
ordning, rätt lösta, bilda
(rättfram)
deras
begynnelsebokstäfver, lästa upp-
Förädlade
Lösningar.
Logogryfen:
Hängbjörk; gök, hök, örn,
knä, hägn, ök, lök, äng, grön, hö, björn,
hög, krön, bänk, kär, ärg.
Stafvelsegåtan:
Tfd är pengar; Tibet,
Hilma, siden, Ornäs, roder, stopp, Circe,
bonne, ånger, nalle, rubin.
Förvandlingsgåtan:
Nyland-Moholm; mot,
bro, bat, orm, arla, ram.
Badiegåtan:
Målarmästare; Tua, Tom,
två, tös, tre, tal, tur, tia, tår, trä, tum,
tät.
analyserade af D.r SetterK a f i e t i l l s a t s e r , berg
och Ingeniör Landin.
Gör kaffet homogent, välsmakande, sundt, närande och billigt.
1
Begär hos er närmaste handl. Kronkaffe och ITtslallningrsfeaHe,