1. No category

FÖRSÖK TILL FRAMSTÄLLNING
AF
n e SLAVISKA F O L K S T A H A M G S
VANDRINGAR OCH TIDIGARE ODEN.
A k adem isk Afliandling,
som
med vidtberömda Filosofiska Fakultetens i Upsala samtycke
till offentlig g ra n sk n in g fram ställes
af
'
H U g.
EDWARD FÂHRÆÜS,
Adju nkt vid Nya E le m e nta r sk ola n i St o ck h o lm ,
och
Ivar T ho rsten
Iluus,
Stip. Rep.
af Stockholms nation,
â <len mindre Gustavianska lärosalen den 5 November 1851i.
p. v. I. e. m.
2.
§TT*é)©KK]©l,!M5
T R YC KT
IIOS
JOir.
18S3.
BECKMAN,
väl s m å i forhållande till hufvudet , ögonbr ynen t unna s a mt
sittande m y c k e t nära ögonen, m u nn en icke f r amst ående, läppar ne
icke tjocka, s amt slutligen skäggväxt en tunn och klen. — SJav er n as se d e r1), innan de u n de r och efter H u n n e r n a s stora tåg
hu n n i t förvildas och upptändas till stridslystnad och g r y m m a
pl undringsbegär, beskrifvas s å s om fredliga och godmodiga s amt
välsinnade mot f r äml i ngar; sedan u r m i n n es tider vana vid å k e r ­
b r u k och boskapsskötsel, egde de redan i Herodoti och Taciti
d ag a r st äd e r ; ordet plug ur Slavi skt ( = plog), äfvenså -) chlieb
(göt hiskt hlaibs = bröd).
Handel n var d e m ett k ä rt y r k e och tiil st or del gick väl
Asiens och vestra E u r o p a s handel genom deras länder till följe
af de r a s läge. Musik och dans ä l s ka de de med passion 3). Helst
uppehöl l o de sig vid floder och sjöar och togo ofta sina namn
eft er dem 4). Intet g e m e n s a m t öfverhufvud förband de särskildta
s t a m m a r n e ; alla st at s a nge l äge nhe t e r af vigt afgjordes på folkf ör saml i ngar ne, der äfven förvaltningens, lagskipningens och k r i ­
gets huf v u d mä n valdes, såsom Star oster , Paner, Zupaner, W l a diker , W o i w o d er . li edan tidigt o mt al a s Lechy, Slechtici, Bojarer,
s å s om ett högre stånd, innefattande de r i ka r e e g e n d o ms h e r r a r n e ;
s e n a r e u p pk om furst es t åndet eller k nes ar ne. De r a s kärl ek till
frihet och oberoende v ar s t a r k ; lagar ne (zakony) äfvensom gäst­
v änskapens pligt och ä kt ens kapet s tro höllos i helgd, e h ur u
månggi ft e äfven f ö r e k o m m e r ; deras t a p p e r h e t e rk ä n n e s af alla,
och deras mi l dhet m o t fångar b e r ö m m e s af Ma ur i t i us ; för de
g aml e visade de m y c k e n vördnad, blott t apper bet och ålder gaf
ära och anseende. O m de sjuka togs en sorgfällig vård, inga
tiggare syntes i d e r a s ia rid. Huruvi da li fegenskapen var i nhemsk
bland Sl aver na el l er om den först blifvit brukl ig bland dem till
följe af deras berör ing med G e r m a n e r n a , G r e k e r n a och W a l a c he r n a , ha r städse varit ett t rätofrö mel lan de Slavi ska och T y ­
ska l är de; så my c k e t synes otvilvelaktigt, att åt mi ns t one i Me c k­
l e nb ur g lifegenskapen varit tidigt införd, om ej i n h e m s k 5). Att
menni skool fer förekom mo, vet. m a n af den I t ys ke W l a d i m i r s
exempel , men de synas ej hafva varit vanliga.
De två stora
lel ma n redan då, liksom i s enar e tider, a n m ä r k t hos Slaverna,
') Slavernas seder finner man, efter M aurit ii och Leos vitt nesbörd, fram­
ställde af A nto n , Karamsin, R o k o w ic c k i, m. fl.
2) Se Pa lack y, I. c. och Sc he ll z : Gesarmnt G e sc h ich te der O b e r - und
N ie der- La u si tz. 1847 . I. 9.
3) Såsom bevis härpå kan anföras T h e o p h y la c ti berättelse om Slavernas
sän debu d till A varerna vid B yzantinska hofvet samt det un der mede l­
tiden gängse ordspråket: Sclavus saltans.
4) Barthold: G e sc h ich te von R ügen und P o m m e r n , I. s. 102, 103, an­
märke r, att Slaverna ofta tog o namn efter ställen och deras natur liga
beskaffenhet, då de Gcrmaniska folken derem ot be nämnde sig efter s il l
lefnadssält, vapen, m. m.
*) Se M. W . HefTter: Der W e lt k a m p f der D e u ts ch en und Slawen. 18 47 .
sid. 23.
äro dels det oupphörl iga splitet och kifvet mel l an der as s t a m­
mar , som vållade, att ofta de blodigaste fejder förts mellan förvandta s t a mm a r, och at t någon enhet dem eme l l a n aldrig k un n a t
åvägabringas, dels den böjelse för och eft erapni ngslusta af allt
utländskt, hvarpå redan Tacit us hänsyftar. D e r a s tro på själens
odödlighet antages af de flesta författare. A ,ena sidan synes
en dualism genomgå der as religiösa föreställningar, de tro på
en ljus och god och på en mör k och ond Gud: Bielo-Bog och
Czerno-Bog. A andra sidan d y r k a d e de många Gudar , ä nskönt
här , såsom annorstädes, E n Gud synes vara företrädesvis r å ­
dande. Så d yr k a d e s förnämli gast P e r u n (åskan) i Ryssland, Siva
( = Romarnes Ceres) af Pol aber na, Svatovit (jfr. Ma r s ) af R a nerna på Rügen, Radigost (jfr Mer curius) i R h e t r a och af Obotriterna, Prove i W a g r i e n , m. fl. Sl aver nes h e d e n d om var en
natur-religion, som utveckl ade sig till en kri gisk bil ddyrkan.
Må n g i af deras t empel voro ber ömda och äfven or akel omtalas.
Presterna voro ofta mäkt iga, men s y n a s ej haft en så i händel­
ser na v er ks amt ingripande rol der, som bland åtskilliga a nd r a
folk; synnerligen stor m a k t egde Svatovi ts öf ver s t epr es t l).
Chineserna anse alla folkslag i mel l er st a Asien hafva till­
hört samma s t am och så till vida hafva de h ä ru t in n a n rätt, s om
de Turkiska och Mongoliska s pr å ke n obestridligt ega st or likhet
med hvarandra. Chi neser nas Ifun-jo är det Mongoliska Uiong-nufolkel eller H u n n e r n a 2), s o m fordom bildade två st or a väl ­
den i Asien, det norra och det södra. O mk r i n g år 90 e. Chr.
besegrades N o r d - H u n n e r n a af Chi neser na och S y d - H u nn er n a och
flydde åt nordvest till Ki rgi sers t epperna, som då kall ades J u e pan 3, hvarest de k o m m o i berör i ng med Fi ns ka och T u r k i s k a
s t a m n a r . Sedan de slagit Al anerna vid Kaspiska hafvet och
för enit sig med dem och med Roxolanerna, anfalla de u nd er
Ralaniber Östgöt herna, hvilkas åldriga konung, H e r m a n r i k , bäfvande
för det ko mma n d e förderfvet, gifver sig sjelf döden. G ö th er n a s
välde r a ml a r ; lik en ö f ve r s vä mma nde (lod störta H u nne r na f r am
öfver Södra Ryssland, Polen och Ungern, och redan 5 8 8 må s t e
') I-udw. G ieseb re cht: W e n d i s c h e G e sc hi ch te n. I. 59, (T. — Siv a anses
bftyda lif, Svato vit ljussegrare, o. s. v. — Med Siv a jemf öre nian var
Sif; med Pr ove den Göth. Frauja eller F r c y r ; med Prije F r e y a ; med
P^run Fjörgyn, Fr ig gs eller (enl. Yöluspa) Tho rs fader, eljest ett till­
namn såväl på jorden som på T hor. Se Gr im m s D e uts ch e Mythol. s.
157, 5135. M un cks Norske F o lk s Historie. I. 16 5, 170, 218, 219. —
Freya kallades af våra förfäder Vanadis, d. v. s. den Vend iska Gud in­
nan. Märkligt är, att de D alm atiska Slaverne li llbådo Fr ic hia oc h att
Morlackerne ä nn u i dag besjunga henn e vid bröllop. Se Geijers Sv.
Folk. Hist. I. 41. Enligt H alle nb er g (A nm . till L ag ei brings Historia.
11. 233) heter K ä rle ks gud in na n på Czechiska språket Freg.
s) Enligt Neum ann (I. c.) äro K alm uc ke rn a H un nern as afk om lin gar och
utmärka sig, liksom fordom H un ne rn a, för sin skäg glös he t. Edw ards
(Des Charactères physiologi qu es des races hu maine s. Pa ris 1829.) på­
står sig hafva sett afkomlingar af H unne rn a i en del Ungrare.
3) Se Ne um ann . 1. c. sid. 34 .
Ö s t - R o m betal a d e m skat t 1). Ves t - Göt he r na u t r y m m a Dac i e n
och intåga i Moesien och äfven ibland E u r o p a s norra folk, s ä r ­
deles bland T y s k a r och Slaver, tor de H u n n e r n a s anfall medifört
väldiga skakni ngar . Ef t er Theodosii död infalla Hunnerna i det
Ö s t - R o m e r s k a ri kets besittningar, hota Constantinopel och tvinga
Byz a nt i ne r n a till erl äggande af allt s t ör r e tribut. Omk r i ng 4 4 3 2)
k o m m e r Attila genom b r o d e r mo r d i besittning af väldet öfver
de mäkt i ga H u n n er n a ; han uppsl år sitt r esidens nära T okaj i
Ungern och, h e r r s k a n de öfver en h ä r af 700, 000 man, k o m m e n ­
d e r a r han häri från Ö s t - R o m s kej s are och injagar fruktan hos
aflägsna nat i oner såväl i Ö s t e r - som Ve s t e r - l a n d e t ; 4ö0 vänder
h a n sig mot Vest r a Eur opa, men f ör lorar följande å r det afgör ande sl aget på de Cat al auni ska fälten, inbr yt er deref ter i Italien,
f ör st ör i grund Aquilegia, vänder sig sedan än en gång mot
Gallien och sedan mot Donau, då han plötsligt dör 454. Att
äfven S l aver na a f H unner na blifvit kufvade och att de utgjort
en betydlig del af Attilas h ä r s a m t u n d e r honom vistats i P a n ­
nonien, kan väl ej till fullo bevisas, e nä r Sl aver na ingenstädes
finnas omt al ade u n d e r H u n n e rn a s tåg, me n blir m e r än sanno­
likt, då ma n b e t ä n k e r , att H u n n e r n a svårligen hade infallit i
Dacien ell er Pannonien, förrän de besegr at ell er med sig för­
e n at de vid Pont us boende st ri dbar a Anterna, att Hunner na genom
a t t på den Göt hi s ka konungen W i n i t h a r h ä m n a s den g r y m m a
s k y m f och det nederl ag, denne tillfogat Anterna, tvifvelsutan
gj or t sig väl för t j ent e af Slaver na och med d e m ingått i vän­
skapliga förbindelser, att vid Attilas läger i Pannonien flera Sla­
viska plägseder fore ko mm a 3), sorn visa, att ett infly tande af den
Slavi ska nati onali tet en ölver de råa H u n n e r n a egde rum, s a m t
a t t i sjelfva v er k e t intet stöd för den meningen, att Slaverna ej
deltogo i Attilas tåg, kan he mt as deraf , att Slaver na ej utt ryck­
ligen nämnas bland de Attila åtföljande folken, ty de, såväl som
må n g a andra folk, inbegripas troligen under benämni ngen Hunner,
hel s t som både Bvzantinska författ are (Theophanes, Kedrenus),
Beda Venerabil is och de Nordi s ka Sagorna på Slaverna använde
s a m m a benämni ng.
En ny verl dsperi od i nt räder genom det Il unniska väldets
fall s t ra x efter Attilas död och det V e s t - R o m e r s k a rikets s n a r t
der på inträffande ö f ver ändakas t ande af Heru l e r k o n u n g e n Odoacer.
De af Hunner na kufvade folkslagen göra sig å t e r fria och ka­
sta sig öfver de Ro me r s k a provi nserna. Gepiderna nedsätta sig
i Dacien, Ös t - Gö t he r n a i Pannonien, dädan de al l t mer ut s t räcka
sitt välde och mot slutet af 5:te å r h u n d r a d e t störta H e r u l e r na s
välde i Italien. I det n uva r a nde M ä h r e n och Öster rike e l l e r
det så kallade Rugil and, derifrån Göt her na fördrifvit Sci r erna,
uppr ät t ade R ug i e r n a ett välde, s om de dock snart, besegr ade
') Schararik. I. 324. — *) Schafarik, I. c.
3) Schafarik, 1. c. I. 327, 328.
I. 325.
487 af sin egen s t amf ö r va n d t Odoaeer, må s t e l e mna åt Longobarderna.
Dessa anfallas o m k r i n g 495 af H e r u l e r na , som eft er
Attilas död någon tid uppehåll it sig i Ungern och nu, i gr u n d
slagna af Lon g o b a r d er n a i Kugiland, dels taga tjenst lios den
Ös t - Ko me r s k a kej s aren Anastasius och af h o n o m erhålla land
vid Donaus och Saus förening, dels *) genom Slavers, W a r n e r s
och Daners länder återvända till sina h e m . Men i s ynne rhe t på
Slavernas öden var det, som Hunniska väldets fall medförde de
vigtigaste följder. Slavernas krigiska anda hade blifvit väckt af
H u n n e r n a ; Attila var den 2) som ingaf Sl averna längtan att frossa
af söderns f r u k t b ar h e t och r i k e d o ma r . F ö r e tiden lör de G e r mani ska s t a i n m a rn e s utv a n d r i n g a r åt södra E u r o p a kan m a n
anse, att Slaver na drogo sig al l t me r norr ut , i det de u n d a n ­
tr ängde Fi n n a r ne ; men sedan Göt herna l e mna t nedre We i c h s e l n ,
träfläs W e l e t e r (Luti zer eller Wi l ze r ) redan i 2:dra seklet, e n ­
ligt Ptol emæus, mel lan W e i c h se l n och Niemen. S n a r t d erpå
f r amt r äda Göt herna vid Svarta Hafvet och i Dacien (omkr. 200),
b a k om dem f r a ms t o r ma Vandal er, Burgunder, Gepider m. fl.,
och något se na r e finna vi hela det n u v a r a n d e P o m m e r n och l a n ­
det vid Ode rns mynni ng i W e l e t e r n a s våld. S e mn o n e r na o m ­
talas ej längre, troligen hade de löljt an d r a S u e v e r till Mai n;
M a r k o ma n n e r n a och Q u ad e r n a hade af Hun n e r n a i grund blifvit
tillintetgjorda; S a r m a t e r n a s folk i södra Kyssland voro af H u n ­
ner na dels upprifna, dels
medförda på d e r a s tåg inåt E u r o p a .
Slaverna, som unde r sekl ernas lopp otvifvelaktigt tillväxt i folk­
mä ngd och s t y r k a och k a n s k e blott väntade på ett g y n n sa m t
tillfälle att lå utvidga sitt o mr åde, funno ett sådant , när, efter
H u n n e r n a s fall och G e r m a n e r n a s in b r y t an d e i det södra E u r o p a ,
G e r m a n e r n a s fordna länder lågo öppna för dem, som d e r ville
bosät ta sig. At no r r och öst er k unde Slaver na ej vända sina
er öl ri nga r , ty der hotade Finska och T u r k i s k a folkslag, i sydost
int r ängde snar t Bulgarer och Ma g y a r er och hi ndr ade S l aver na
a t t utvidga sig åt det hållet; hvad va r då natur li gare, än att de,
s t a m efter st a m, i stora vågor, u n d e r å r h u n d r a d e n s lopp så s m å ­
ni ngom intogo de af G e r m a n e r n a öfvergifna l änderna. De stora
Sl avi ska vandri ngarne finnas egentligen blott vidrörde af de Byzant i nske skrift stäl larne och till en del af Ne s t o r ; det är så l e­
des tydligt, att vi om Slaver nas f r amt r ä n g an d e åt vesler ega så
godt som inga direkta underr ät t el ser , under det d e r a s inlall i de
södr a länderna jemförelsevis äro bätt re kända. W e i c h s e l - S l a verna, som r edan i 5:dje sekl et besat t Odern, t r ä ngde i se nar e
hälften af 5:te s e k l e t ända till E l b e 3); må h ä n d a stod d e r me d i
s a m m a n h a n g Ang l o - Sa ch s e r n a s tåg till England.
1 Lausit z intå­
gade Slaver redan u n d e r Atti la; en del st annade troligen qvar,
') P r o c o p iu s: holl. Goth. II. 14, 15. — P au l. P i a c o n . I. 20.
2) Enl. J. C. Fallrnerayer : G e sc h ich te der Haihins el Morea während des
IVI it tola Iters. 1830. 1. 147.
3) gchafarik, I. c. II. 7 m. 11. st.
andra följde e f t er ; Sclielz *) tr or, att de r a s a n k om s t dit v ar fred­
lig, att de ej k o m m o sås om e r ö f r a r e utan sås om landet s uppodlare 2). Schlesien befol kades efter V a nda l e r na s utvandring re­
dan i 5:te sekl et af en gr en a f de P ol s ka Slaverna, som kallade
sig Schl es i er (Slezane), eft er de fordna invånar ne Sil ingerna eller
Slenza-(Lohe-)llodens folk. Afven i Böhmen och Mähr en torde
Slaverna (Czecher och Mähr er ) hafva i nvandr at kor t eft er Attilas
död, att d öma af Procopii berät t el se om H e r u l e r n a s åt e r t å g till
Norden geno m Sl aver nas l ä n d e r 3); i Ungern bosat te sig äfven
Slaverna, sås om Slovaker, ty de träffas der redan före A var er nas a nkoms t . Tiden för Sl aver nas a nk o ms t till Donau k änner
man ej, me n redan i början af Justiniani reger ing göra de infall
i Moesien och T hr aci en. F r å n nedre Donau ut br edde sig Sla­
verna åt tvenne håll, dels åt söder, genom Mœsi en in i de Bvzantinska, dels genom Pannonien till de Noriska l ä n d er n a ; i vin­
keln mellan dessa båda ri kt ni ngar befunno sig T hr a c i en s och
illy riens gaml a befolkning, W a l a c h e r och Ar n a u t e r , s a m t Göther,
hvilka u nde r Theodor i k intagit Dalmat ien, men kufvat s af de
Greki s ka k ej s a r n e ; hilåt gjorde väl Slaverna flera Fiendtliga in­
fall (34B— 352) 4), me n de nedsatte sig h ä r ännu icke. — Så
belunno sig Slaverna å ena sidan f r amt r ängde till Elbe, å den
andra öfver Donau, då ett nytt folk upptr äder, för hvilket Sl a­
verna nödgas vika. Det var Av a r e r n a ell er Ui gurer na. Enligt
Ne uma nn 5) ett bland folk af T u r k a r och Mongol er, flydde de,
sedan T u r k a r n e förstöirt de r a s Asiatiska rike, Jeujen, (346) och
kastade sig öfver folken vid Ural, Uroger, Uu nogur er , U t ur gurer, K u t u r g u r e r med flera Ugriska folk, s a m t f r ambr öt o så öfver
de Bulgari ska och Slaviska folken. De kall ades af de R y s k a
*) Schelz, 1. c. I. sid. 7 IT.
2) A . (4. S c h w a r z ’ (das A lt - T e u t s c h e Oestreich. Greifswald 174 9, s. 102)
påstående, at t Slaver na af T ysk arn e blefvo »vertra gs w eise au f g e n o m men», kan väl ej annat än un danta gs vis vara grund adt, då m an be­
sinnar, hu ru dan båda folkens karakter och lynnen voro, oc h att Sla­
verna i sjelfva ve rket gjorde sig till herrar i större delen af Norra
Tysk lan d. — Hvad för öfrigt vidk om mer den frågan, hu ru vida , såsom
B arthold förmenar, alla G erm aner utvandrade, eller en del af befolk­
nin gen qv arstannade (G ie sebrec ht (1. c.) tror till och med att plurali—
teten af befolk ning en bestod a f T ysk ar, som blifvit lifegne), så tillhöra
vi dem, som tro, att ett h ell folk sällan, om nå gon sin, utvandrar utan
att le mna några qvarvarande efter sig, att de ut vandrade Ge rmane rna
säkerligen ej utgjort hela be fo lk nin ge n, hels t som ännu i senare tider
den German is ka Odi ns-d yr ka n om ta las i Sla verna s N o r d -T y sk a länder,
men att, ehuru Ge rm ane rna s antal än mera ökad es ge nom krigs fångar
oc h, i senare tider, genom ko lo n is atio ner bland Slaverna, de sse sen are
docis alltid utgjorde hu fv ud befolkn in ge n.
3) Uppgifterna om tiden för Czecher nas invan dr ing i B ö h m e n äro högs t
olika. Cosmas, B öhm e ns äldste chr on ist (död 1125), förm enar, att de
k om m o strax efter syndafloden. T h u m n a n n sätter deras inv an dr ing vid
år 5 3 4 ; D obrow sky om k rin g 55 0, o. s. v. Vi följa här Scha fa rik och
Pala ck y.
4) Procop. bell. Goth. I. 29 , 38, 40. IV. 25. — 5) I. c. sid. 87.
Slavertna O b r e r ( = jät t ar ) ; deras eget n amn »Avar» betyder de
fasta, iförbundna l ). Sedan An t e r n a blifvit slagne och deras land
i södrat Ryssl and af Av a r e r n a förhärjats 559, f r amt r ängde dessa
till Donau, kufvande eller f örenande sig med Slaverna, hvarbel st
de framgingo .
Deras Stor -Chagan, Rajan, ingår förbund med
den svage Justini anus, som bet al ar Avar er na en årlig tribut,
d r ag er plötsligt till Pannoni en, hva r e s t de Slaver, som der varit
bosat t e sedan Attilas tid, dels u nder kas t a sig, dels ut r ot as; Ava­
rer na fr amt r änga älven i Böhmen, Mähr en och Kärrithen, öfverallt b e kä m p a n d e och kufvande Sl aver nas s t a mm a r , i nbr yt a i
Thü r i n g e n och besegra den A us t r as i s ke konungen Siegebert, men
ingå sedan förbund med F r a n k e r n a och åt er vända till Pannonien .
I förening med L ongoba r de r na anfal l er Rajan-Cha n nu Gepi dernas ri ke i Dacien, som förstöres, hvar på Avarerna, sedan Longo­
bar der na dragit till Italien 2), äfven bemäkt iga sig d e r a s fordna
länder i Pannonien.
Li ksom fordom Attila, u p ps l å r äfven Bajan sitt läger i
P a n no ni e n; detta läger va r rundt, omgifvet af en jordvall. Dy­
lika så kallade bri ngar funnos på Ilera ställen i A v ar e r n a s län­
der, äfven i Böhmen och Mä h r e n , och voro der as fästningar.
A t t Donauslav erna, som st ändigt erhöllo f ör st är kni ngar från
Chrobatien (Galicien) och Södra Ryssl and, dock icke voro Ava­
r e r n a underdånig a, kan ses deraf, att Rajan-Cha n, sedan Sl aver na
dödat hans sändebud, och under det de voro utgångna på ett h är j ­
ningståg i T h r a c i e n och Ilellas, inföll pl undr ande i Slaver nas
l änder vid Donau, men å t er vände utan någon strid. Äfven 582
o mt al a s ett nytt tåg 3) af Av a r e r n a mot Sl aver na; sedan tyckas
de hafva ingått förbund, ty ma n finner dem ofta d e r e f t e r till­
s a m m a n s deltaga i h ä r f ä r de r och plundrings t åg mot Byzanti nska
länder na. F r å n Pannoni en t r ängdes de Slaver, som sedan ka l l a­
des Wi n d e r eller Kor u t a n e r , i sl utet af 6:e sekl et a f A v ar e r n a
till nuvarande Ös t e r r i k e , S t e y e r m a r k , Kär nt hen, K r a i n ; möjligt
ä r ock 4), att Ava r e r na med llit ditförde Slaverna för att bilda
en f ö r mur mot L o n g o b a rd e r och F r a n k e r . Slavernas ut b r ed a n d e
i öfra Draudalen ända till Tyrol en följde med ovanlig hast i ghet
mel l an 592— 595 5); Istrien och Fr i aul härj as flera g ånger af
A v a r e r n a och Slaverna. Äfven i nor r bidrogo A v ar e r n a till
Sl aver nas l ängre f r amt r ängande.
Sedan Av a r e r n a och F r a n ­
k e r na härjat Thür i ngen (556, 562, 565), inbröto Se r b e r na derstädes och f r a mt r ä ngde ända till Saale, som jomt e nedra El be
bief gr äns mel lan T y s k a r och Slaver. F ö r Öfrigt funnos spridda
') N e u m a n n , 1. c. sid. 92.
5) M e d Longobarder na följde äfven till Italien en mängd Sac hsare och
B ulga ris ka Slavcr, hvilka senare i trakten af Milano up prättade ett
eget furstendöme , kalladt Bogaria. — Se B ulgar in , 1. c. I. 237.
*) Schiararik, 1. c. II. 156.
4) Jfr. Muchar: St ey ermar k. Zeitschrift. VIII. I X .
*) Schiafa rik , 1. c. II. 313.
land, ända till R h e n ; om såväl
Slavi ska kolo ni er långt in i Tysk
den Store vet man, at t de inden helig a Boni faciu s som Carl
n. Så blefv o Slav erna ( om­
jorde
odla
att
för
kallc de Slav er
e i Fuld a, Bam berg , Bai­
serad
ni
kring 740) a f Boni faciu s kolo
i (d. v. s. W e n d e r vid
vinid
Moin
des
kalla
de
;
g
r
r eut i, W ü r z b u
Main ) J).
äfven funn its i Nede rl änA t t W e n d e r (Wel eter) fordo m
redan af Beda ( f 733),
as
intyg
ht,
derr a, vid W a a l nära Utrec
e l e t e r n a kall ats W i l t a b u r g 2).
som säger , att Utre cht efter W
om W e n d e r n a i Fries land
eller
dem
Då emel lerti d hvar ken om
s, och de, om de verkl igen
några n är m a r e unde r r ä t t el s e r finna
nalit et, syna s de vara af
natio
sin
rade
funri its, säke r t snar t förlo
så vida man ej får antag a,
föga vigt för den Slavi ska histo rien,
antag er, tillhö rde en W e farik
Scha
om
sås
att Samo verkl igen,
letisk nede rl änds k stam 3).
e å ena sidan sitt välde
De Bulg arisk a Slave rna åter st räckt
mel lan Mor awa och
ien
Serv
öfver det nuva r ande Bulg arien och
och Saus mynn ing
aus
Dr
lan
mel
m
u
i
m
r
Sy
rn,
Tirro k, östra Unge
P anno ni en; å an­
i
a
n
r
ke
n
a
r
F
och Wa l a c h i e t , s a m t stred o med
' och Slave r, som
er
gar
l
u
B
af
or
r
a
k
s
sa
tallö
de
dra sidan utsän de
Thes sal ien, Hel­
som
n,
donie
befol kade såväl Thra ci en och Macé
af några få städe r,
ntag
unda
med
sus,
onne
Pelop
las och hela
neds atte sig på de Grek iska
hvar förut an flera Slavi ska kolon ier
r af Mind re Asie n ända till
e
t
ak
r
t
flera
i
och
nien
öarna , i Bithy
Slavi ska invan dring arne
stora
sista
H a y s , s a m t i Syrie n. — De
at ien. H ä r hade med
Dalm
och
atien
Cbro
ien,
Serv
sked de till
er infal lit och b e mä k gång
flera
na
er
sin vanli ga g r y m h e t Avar
lar ke j s a r Hera clius
inkal
dem
tigat sig Dal mat i en 650. E mo t
r d e m Dalm atien
lofva
t
m
a
s
4)
n
ie
t
wa
r
o
Slave rna från B i e l o- C h
Ge­
trakte r förek omma (enl. Barth old,
*) Se Schel z, 1. c. 17. — i dessa
flere ortna m n med de
267.)
I.
ern.
Pomm
d
m
i
Rügen
s chich te v o n
funnit s
— itz. — A tt äfven i Sc hw eitz
Slavis ka ändel serna — s a s t och
tu r W in d e» ) nära Sitten i
vocan
qui
ines
(»hom
v
Slave
oc h ännu finnas
arik
chron istern e och bevisa s af Schaf
ka nton AVail is, intyga de gamle
(1. c. TI. 609).
cathedrae
vit autem ei Pip p in u s lo cum
"•) Beda. Hist. Eccl. V. 12. Dona
antiq u o genti u m illaru m
quod
i,
illustr
suo
lo
castel
episco palis in
ctum
t o ru m , lingua autem gallic a Traje
W ilt a b u r g , id est oppid um W il
vocat ur.
Tyska r.
hts W e l e t e r ej varit Slave r, utan
3) L e o har sökt visa, att Utrec
synes det vara,
bevisa
att
re
svåra
u
n
n
Ä
—
16.
Jfr Heffte r, 1. c. sid.
ilt o n
gått till E ng land , der staden W
att en W e le lis k kolon i skulle öfver
namn .
deras
bära
anses
någre
enligt
och grefsk apet W il tsh ire
pcden, som har medd elat efterv crlden
4) Const antin Porph yroge ni tus är
ga nd e af D a lm a ­
ingsta
sittn
be
as
vatern
Chorv
och
rättel sen om Serbe rnas
B ie loHan benäm ner Serbe rnes hem
tien och lände rna derom kring .
till Frank en. M e d
a
gräns
orätt
det
låter
och
(H vit-)S erbi en eller Bciki
arik,
en, men utan alla skäl. (Se Schaf
B oiki hafva mång a föistå tt B öhm
i sjelfv a ve r­
sig
te
sträck
iki
Bo
eller
ien
b
er
1. c. II. 242 fT.) B id o -S
genom
2 4 4 — 243) från Minsk och B ug
ket (enl. Schaf arik, 1. c. II.
Chorw a li e n åter
Bielo;
e
lb
E
till
ända
tz
Lausi
S to r-P ole n, Schle s ien och
såsom län, om de derifrå n undand ref ve Av a r e r
na.
De besegra
Avarei rna och intaga Dalmat ien 634 sa mt b e mä
k t ig a sig äfven
det n uv ar a n d e Chroat ien, s om efter dem erhål
li t sitt n a mn .
F r å n Bielo-S erbien anl ände r vid s a m m a tid en
Serbi sk prins
med sitt folk; de erhål la af Greki s ka kejsare n land
i Thessa l i en
vid st aden Suliza, men då de, ej nöjda derrned ,
ä mn a åt ervänd a
hem, undfå de i stället af kejsare n ländern a öst
er om D a l m a ­
tien vid Drina och Bosna, dädan de 658 fördrif
va Av a r e r n a ,
hvaref t er de intaga landet mel lan Sau, Drina,
Bosna, Ve r ba s
och Adriati ska Hafvet . De Avarer , som ännu
st anna qvar vid
Dalmat iens kuster, blifva så s måni ngom sl avi cer
ade och kall as
Mor lacker (d. v. s. kust i nvånar e); deras seder och
br uk häntyd a
ännu på Tu r ki s k h ä r k o m s t 1).
Avarer rias besegr ande af Serber na och Ch r o a t e
r na bidrog
betydli gt att mi ns ka A v a r e r n a s makt , s om allt
m e r gick sin
underg ång till mötes.
Vid s a m m a tid u p p t r ä d er Samo 2) i
Böhme n 623, st äller sig i spetsen för Czeche rna,
sl år Ava r e r na
och befriar Böhme n och Mähr en från der as ok;
det tacksamma
folket väljer honom till sin konung 6 2 7 ; såsom
s ådan h e r r s k a r
han med ära till sin död, o mk r i n g 662. Han
v a r den första,
som grunda de ett st ort Slavisk t ri ke ; Böhme n
v a r dess medel ­
punkt och såväl de Vindis ka K or ut aner na som Se
r b e r na s ( kans ke
Drevan ernas?) konung Der van voro dess underl
ydande . Med
kraft tillbaka slog Sa mo hvarj e anfall af Avar er n
a och besegr ade
äfven F r a nke r na s mäkt i ga konung Dagobe rt. E
f t e r Sa mos död
förföll hastigt hans ri ke; till och med hans mi
nne ut pl ånades
ur folkets hjertan och sånger , me n hvad som öfverle
fde honom
och hans rikes upplös ning var dess befriel se från
Ava r e r na och
Avaris ka väldets försvag ande. Så se vi, hur u
S l aver na näst an
öfveral lt undand ragi t sig det Avaris ka o k e t ; samti
digt med S a ­
mos hjeltem odiga uppt r ädande s a mt Dalmat iens
och Chroat i ens
förlust för Avarer na u p p h ö r äfven Avar er nas välde
i St or -Bul garien, dädan K u b r a t (mellan 6 3 4 — 641) förjaga
r dem. F r å n
alla sidor förmin skadt, uppe hå l l er sig dock ännu
A v a r e r n a s rike,
tills slutlige n, sås om bekant , Carl den Store för
alltid gör ett
slut derpå.
I medlet af 7:e sekl et finna vi sålunda Slaver na
hafva in­
tagit s t ör r e delen af E u r o p a ; i vester utgöra Elbe,
Saale, Böh­
men, Ö s t e r r i k e och de Norisk a länder na 3)
s a m t Adriat iska
från Östra Galicien öfver Kar pather na till Kr ak
au och B ie se n -G e b ir g e .
Jfr Schafar ik, I. c. II. 3 8 9 — 394,
') E nge l: Geschic hte von Da lm atien . 2 3 1 — 234.
Schafar ik, I. c. II. 278.
N eum ann , I. c. 95.
2) E n Slavisk Vind i B atavien e nligt Scha fa rik
; nation e Francus , enl.
Fredlega r (c. 48), som är den enda källa man
eger öfver denne h ögst
märkvär diga man (c. 48, 58, 68, 72, 74, 75, 77.
87).
3) Man ihågkom me dock härvid, att Avarern a
ännu innehad e större delen
af niuvaran de Ungern.
Haf vet d e r a s gränser, i söder hafva de uppnåt t Mor eas s y d ­
ligaste udde, i norr utgör a de Fi ns ka, i öst er de Bulgariska och
K o s a r i s k a folken ett bålver k mo t deras vidare framträngande.
Öf v e r denna ofantliga r ym d hade Slaverna, sannolikt E u ­
ropas t a l r i ka s t e folk, u t b r e d t sig. I anseende till språkens olik­
h e t kan m a n lämpligast *) fördela Sl aver na i två stora hufvuds t a m m a r , den sydöstra, fördelad i 5 skilda grenar , och den
vest ra, li kaledes fördelad i 5 huf vudgr enar . De sydöstra Sla­
ve r na innefatta:
a ) R y s k a Slaver, neml igen St or - Rys s ar , hvil kas hul vudor t
v a r Nowgorod, och Li l l -Ryss ar, hvilkas förnämsta stad
v a r Kiew.
b ) Bul gari ska Slaver, innefatt ande Slaver na i Moldau, W a lachiet, Siebenbür gen, Södra Ungern, Servi en till Mo­
rava, Bulgarien, Thraci en, Macédonien, Albanien, Thes­
salien och Gr e kl a nd med dess öar.
c ) Illyriska Slaver, med 5 skilda mu n a r t e r , en bruklig i
Servi en (till Morava), Bosnien och Herzegowi na, större
delen af Mi li tär-Chroati en, Slavonien och Litoralen, en
i provi nsen Chroatien, en bland Slovenzerna (NVinderna)
i Ö s t e r r i k e , S t e y e r ma r k, Kä r nt he n och Krai n.
De vest ra S l aver na å t e r utgöras af:
a ) Lec hi s ka Slaver, i Polen, Posen, Schlesien och P omer n.
b ) Czechiska och Slovaki ska Slaver, i Böhmen, Mähren
och nor dves t r a Ungern.
c ) Pol abi ska eller Vendiska Slaver, i N o r r a Tyskland
ända till Elbe och Saale.
Då vi nu hafva f r amf ör t berät t el sen om Slaverna i all män­
het till ti den för de r a s största utbredning, och genom den r e a k­
tion, som till en början från det Ö s t - Ro m e r s k a r i ket och sedan
äfven från T ys k l a nd vänder sig mot Slaverna, i sjelfva verket
ett nytt tidskifte h ä r i n t r ä d e r för de Slaviska folken, samt dess­
ut om hvarj e Slavisk huf vudgr en för sig n u m e r a börjar erhålla
sin egen historia, mås t e vi h ä r afsluta vår al l männa framställ­
ning af den stora Slavi ska s t a m m e n s s k i ckel s er och med vår
berät tel se vanda oss till de särskil da Slaviska folkens bedrifter
och öden. Vi skola se, hu r u i 8:e och 9:e sekl en Öst-Koms
ke j s a r e så s måni ngom stäfja Syd-Sl avernas välde i Grekland
och tvinga dem till lydnad och Christendom, med uppoffrande
af der as nati onali tet ; h u r u vid s a m m a tid den stora Franki ska
m o n a r ki e n u pp t r äder mot Nord-Sl averna, i det Carl den Store
ej blott he j d a r deras vidare f r amt r ängande, utan ock sjelf i sitt
stora välde u pp t a g e r de Syd- Tys ka Slaver na och gör de N o r d Tyska skat t skyl di ge; h u r u u nder loppet af 9:e och följande se­
kel från två olika håll Chr i s t endomen införes bland de Slaviska
') Se D obrow sk y : Slavan ka. I. 139— 193 och Gesc hich te der B öhm is che n
Spra che und Literatur. 30. 33.
folken, dels från Byzanz, dels från Tyskland och Rom, och h u r u ledes dlerigenom de Ost-Slaviska folken i all mänhet antaga den
G r e k i s k a bekännelsen och den Slaviska ritualen, under det Vest S l a v e r n a hylla den R o me r s k a k y r ka n och begagna den latinska
r i t u a l e n ; hur ul edes de Svenska W a r ä g e r n a s he r r a vä l de öfver de
R y s k a Slaverna åt dessas många oeniga s t a m m a r förlänar en
enhet, som do öfriga Slaviska lolken sakna, och såväl derigen o m , som genom det G e r ma n i s k a element, som de införa i se­
d e r och lagstiftning, frälsa det stora Ryska folket från att falla
ett olTer för Kosarer, Pet s cheneger, K u m a n e r m. fl. s amt afleda
d e m från Orient ali sm och M u ha m c d a n i s m till Chri s t endom och
E u r ope i s k civilisation ’); h u ru den Hyska nationen, st ark genom
sin inre enhet, vänder sig utåt och al l tme r g r i p e r o mkr i ng sig
s a m t bistår O s t - Ro m s kraftfulla kejsare att undergräfva det Bul­
gari ska riket; h u ru T ys k l a n d s store Henrik I och Ot t oner na
me d kl okhet och k r a l t betvinga Nord-Sl averna, j emt e det de
hland dem utså Chri s t endomens frön, men h u r u hv a r k e n Geros
och H e r m a n Billungs t apper het , Dietrichs g r y m h e t eller der as
i nh e ms k a furstars — såsom Obot r i t e r k o n u n g a rn e Got t schalks
och Henr i ks — ifriga bemödanden kunna beveka dem att u n ­
d er kas t a sig T y s k a r n e och förneka sina gaml a Gudar, f ör rän i
12:e seklet ett kor s t åg gör slut såväl på de r a s hedendom som
deras existens. Vi skola af allt finna, hu r u . under det för me n niskoögon synes, sås om om Slaverna under å r h u nd r a d e n varit
ett plågoris för de m e r a civiliserade G e r ma n i s k a nationerna, och
dessa d er emot kufvat, undert ryckt , ja nästan ut r ot at flera af de
Slaviska folken, i sjelfva verket , u nder en högre makt s ledning,
de båda s t a m m a r n a varit af oberäknel ig nytta för hva r a n d r a ,
h u r u Slaverna bildat en öfvergångslänk mel lan de ori ental iska
och occidentaliska folken och stått såsom en f o r mu r mot P e t s c h e negernas, K u ma n e r n a s , Mongol ernas m. fl. vilda folkslags anfall
för att skydda den i G e r m a n i s k jord groende civilisationens ännu
späda blomma, u n d e r det Slaverna å sin sida genom G e r m a ­
nisk bildning och Chri s t endomens inflytelse erhål li t ett mä kt i gt
vapen mot de från Asien f r a ms t o r ma n d e horder na. — A t t Sla­
verna i k a mp e n mot G e r m a n e r n a d u ka d e under, berodde hufvudsakligen på der as i nbördes oenighet. Vi skola af det föl­
j a n d e se, hur u de Slaviska s t a m m a r n e ständigt uppt r ädde mot
h v a r a n dr a i blodiga fejder, hur u Lut i zer och Obot r i t er hatade
h v a r a n d r a, h u ru Polen och Böhmen esomoftast mot h v a ra nd r a
st odo i fiendskap, h u r u R y s s a r k äm p ad e mot sina Bulgari ska
br öder , och B ul gar er pl undr ade och f ör härj ade sina Serbi ska
s t amf ör vandt er s land. Hvilken st or \ å d a skul le ej för de Germ a n i s k a folken uppst ått , om de Slaviska folken varit eniga och
h å l l i t ti l l sammans; hvilka vidsträckt a och lysande välden skulle
de <ej hafva upprät tat på do andra folkens bekost nad! Blott vid
') Jf r
Kunik. 1. c.
II. 2 8 1 — 284.
några få tillfällen skönja vi spår af en förening mellan de skiljda
Sl avi ska s t amma r n a . Så se vi, ännu i sagans dagar, den Böhmiska Samo mot Avar er na upprätta ett vidsträckt välde, h v a r s
öden efter stiftarens död vi ej n ä r m a r e känna; så upp r ä t ta d e
Ra s t i sl aw och Swat opl u k i St or - Mähr en ett välde, så farligt for
T yskl and, att dess konung till sin hjelp mås t e inkalla Magyar er na, den största olycka tilläfventyrs, som händt Slaverna, ty
deri genom splittrades än mer a grenar na af den stora s t a m m e n ;
så se vi slutligen i den Polska Boleslaw Chrobry en man med
tydliga panslavistiska syften, och som hlifvit ännu farligare, än
han i sjelfva verket var, för den G e rma n i s k a verlden, om ej
Sl aver nas gaml a arfsynd — afunden och oenigheten mellan de m
sjelfva — hade för måt t Bö h ma r n e och Lutizerna att öfvergå på
T y s k a r n e s sida. Om Böhmens Bretislaw (1057 — 1035) vid sitt
seger t åg i Pol en hyste några t an k a r om ett stort Slaviskt för­
hund, så nödgade honom s n a r t Henr i k III att åtnöja sig med
ä r a n att vara en af Böhmens bästa r e ge nt er och från T j s k l a n d
aflägsna den fara, som naturligen skul le uppstått, derest ett stort
Slavi skt ri ke eller statsförbund k unnat k o m m a till stånd. Sedan
dess h a r ej hel l er Tyskland haft något sådant att frukta, och
det är först i våra dagar, sioin ett välde, det största som nå­
gonsin funnits på jorden, me>d sig hot ar att införlifva sina Sl a­
viska s t amf ör va ndt e r och dynnedelst åvägabringa en enhel hland
Slaver na, a f hvilken den G e n ma n i s ka verlden kan hafva mycket
att befara.
I. De R.yska Slaverna.
Benämni ngarne Ryssland och Ry s s a r u p p k om m o först, sedan
W a r ä g e r n a k o m m i t till väkiet bland de nordostliga Sl aver na;
R y s s a r kall ades nämligen då alla de, som slöto sig till R u r i k s
monar ki . Rland fornt brukl jga namn på det nuvarande Ryss­
land mä r k a vi: S a rm n tien , h v a r m e d vi finna Ptolemaeus, Anon.
Rav., Alfred m. fl. hafva förstått Rys s l and; S kyth ien , hos J or nandes och Anon. Rav., hvar ni ed Isländarne förvexlade sitt »Stora
Svithiod»; a f våra förfäder H o /m g a rd h r (egentligen K a r d o r n a s
och Fi nnar nes länder, som likna öar) och G ardhariki el l er
(ia r d h r (Nor d- Sl av er nas l ä n d e r ) 1)» — A u str v e g r och A u s tr r ih i;
— K œ n u g a rd h r (lat. Chunigard), h v a r m e d förstods dels Kiew,
dels Ryssl and i a l l mänhet ; ■
—■ och G rik ia eller G irkia (antingen
=
Gr ekl and ell er härl edt af Gridsk ell er Gardsk, således af
Gardhari ki). De Rys ka Slaver nas g rä n s er kan man efter N e ­
st ors — den enda egentliga källan för landets dåvarande u t ­
seende, — uppgifter b e s t ämma så, att de i nor r sträckte sig till
') Gardhr, göth . gards, forntysk. Kart, slav. hrad, grad, betyder hus eller
gard.
I l men ocli Ladoga, hvaref t er de vid Twer z vände sig åt öst er
mot Wo l g a , Mos kwa och O k a till S)ons källor, följde sedan
Don till Sosnas utlopp, deri från till !)onez och ut med Orel till
Dniepr och Bogs mynni ng, h v ar ef t er Svart a Hafvet blef gräns
ända till Donaus utlopp, vidare Donau till Seret , hvarifrån g r ä n ­
sen gick till östra K a r p at h e r n a och följde dem till Dunajez,
deri från öfver W i e p r z och öfre Na r e w, g e n o m Grodno, W i l n a
och Wi l k o m i r , till Dünas och Dr uj kas förening, slutligen föl­
De Slavi ska folk, som
j a n d e Diina och Ewsta till I hne n 1).
bodde på denna rymd , voro fördelade i en mängd mindre, af
hvar andr a oberoende, s t a m m a r, hvilka synas utgjort två, till
y tt r e utseende, ka r a k t er , seder, s pr åk och lefnadssätt skiljda
gr e n ar af s a m m a Ost-Slaviska hufvuds t am, och som i senar e
ti der mot svaras af Stor- och Lil l-Ityssar eller Ryssar och Russi ­
ner. De förnämst a bland dem voro: S la w er ell er Slow ener vid
Ilmen, tilläfventyrs al koml i ngar af Ptol emæi 2 x a v a v o i , deras
hufvudort var Nowgorod ( = den nya staden), der Ruri k u p p ­
slog sitt residens och som s e d er me r a blef me de l punkt e n för en
fristat, som af J a r os l a w Wl a d i mi r o wi t sc h i P r a w d a R us ka 1020
erhöll den äldsta oss bekanta Slaviska lag 2); — K riw ilsch er
(Ptolemæi K a r w o ne r ? ) 3) vid W o l g a s och Dni eprs källor, så­
ledes i Guv. Ps kow, W i t e b s k och Smol ensk, med st äderna Izborsk, P s k o w eller Pl e s kow (af pleso = sjö) och Smol ensk,
hvartill äfven, enl. Nestor, hörde P olotschaner med st aden Poltesk eller Polock (de nordi ska sagornas Pal t eskj a) vid Polot as
och Diinas förening s amt (enl. Schafarik, I. c. II. 113) L u tschaner i landet L uk y i P s k o w ; — D regow itschcr, mel l an Düna
och Pripjet i Mi ns k ; — R a d im itsch er (af n a m n e t Ra d i m enl.
Nestor ) i Mohi l ew och W ja titsc h e r (af n a m n e t Wj at ko) , öster
om de förra, i Kal uga, Tula och O r el ; — R u z a n e r el l er Bugier
vid Bug, hvilka s e d e r me r a , j em t e D uljeberna (i Gr o d n o enl.
Bulgarin) inbegrepos under benämni ngen !V elyn ja n er, V o lyn zer,
W olhynier (af st aden W o l y n mel lan L e m b e r g och Wl adi mi r ) ,
och hvilka förmodligen 4) utgjorde återstoden af de Serber, som
utvandrat till Il lyrien och till El be s a m t ä nn u af Constantin
Por phyr ogeni t us 5) uppför as bland de under R y s s a r n e lydande
Slaverna; — C horw ater { X qo^ ccxol hos Const. Por ph. ) i Östra
Galicien, de g a ml e K a r p e r n a s alkomli ngar, kuf vades af Oleg
och W l a d i m i r ; de nuvar ande R u sn iä k e r n a i Galicien och No r d ­
') Schafarik, 1. c. II. 5 2 — S3.
2) Jfr häröfver Kar am sin , Schafarik , Strahl, Ust ri alow , m. fl.
3) Efter Schlözer (Nest. III. 19.) har Strahl (L c. I. 50.) förklarat K r iwitscherna för L etter, hvilket dock stride r såväl m ot N e st or s och Con­
stantini Porph yro geni ti tydliga ord, som mot de Slavi ska formerna af
folkets och deras städers nam n, hvarförutan hör anmärkas, alt L ithauerna alltid kallat de Ryska S l a v e r n a K r e ew s (plur. Krcwy). De
öf rige skälen, se hos S c h a f a r i k , I. c. II . H l IL
4) Scha fa rik, 1. c. 11. 1 0 1 — 101.
5) Adin. imp er. 9.
östra Unger n är o en blandning af dem ocli senare ditlflyttade
Slaviska folk; — D reirljaner ell er Derewier (af J)re\vo = ved,
skog), mel l an Duljeber och Polaner , det vill säga i Wo lh yn i e n s
s k o g a r ; — P o la n er eller P o lja n e r ( = sl ätt bor) vid D ni e pr ,
nä r be s l ä gt ade med de Lochiska Polaner na och de ber ömdast e
af alla Ost- Slaviska folk, hvartill dock den oms tändi gheten bi­
drog, att Ne s t or var Polan; deras hufvudstad var Kiew (jfr det
Lecliiska Kuj awy) , sedan 882 de Kyska Stor furstarnes residens
och Kyssl ands första Christna stad *); — S jew era n er, öster om
de förra, vid Pesna, Seina och Sula, med st äderna L ubet s ch
och Czerni gow; — U litseher eller (i andra handskr i ft er af Nestor)
U glitscher och L u titsch er 2) s a m t T iw erzer (vid T y r a s == Dniestr)
i Podolien, Mol dau och Bessarabien.
I vest er bodde de små Lett iska folkslagen, nemligen P reu s­
sare, G a lin d er och Sudener i P r e us s e n ; egentliga Lilliauer vid
Ni emen (i W i l n a ) ; S a m o g itie r i Samogitien; K o rs’ i Kurland,
h v a r s öst ra kust kallades Semgal l en 3), som beboddes af Z im g o la ; L etgola eller L etter i Södra Lifland vid Düna, s a m t de
S a r ma t i sk a Jatw jesern a (Jazyger) i Bial y stok *). — I n or r
hade så s måni ngom de Fi ns ka lolken blifvit tillbakaträngda, men
innehade dock betydligt me r a af landet än nu; s å\ äl i Guv.
Moskwa, T we r , Wladimirr, J a r os l a w och Kost r oma, som f r a m ­
förallt i P s k o w och Nowgor od s p å r a r man ännu en Fi ns k-Sl a­
visk blandning, h v a r j e m t e Fi ns ka flods- och a ndr a o r t - namn
bära vittne om Fi nnar nes fordna välde i dessa t r a k t e r 5); för
öfrigt hafva flera Finiska folk, s å s om Merja, Murorna och W e s serna, längesedan ruissiceirats 6). Till de Finska folkslagen r ä k ­
nas: L i v e r n a 7) i No>rra Lifland, T s c hude r i Estland, N a r o wa
vid floden Narew, W e s s ’ vid Bielo-Osero i Nowgorod, Ischora
(lngrier) i Ingermanliand vid Nevva, Wo t s c h a n e r eller W o t t ’ vid
Koporie, J a m ’ eller J e m ’ i Finland, K a r e l e r (af Karj a = hjord)
i Karel en och Savolax, Merja vid Kostow i Jar osl aw, Murorna
vid W o l g a s och O k a s förening i Nischnei-Nowgorod, Meschts c h e r er , Mor dwi ner, T s c h e r e m i s s e r och T s c h u w a s c h e r s) svdost
') Ad. Brem. (hist. ecc l. 19) kallar K i e w »Aemula sceptri Constantinopo li la ni, c larissim u m decus Græciæ» (Russiæ). — Ditlnnar af M er se­
bu rg omtalar der 4 0 0 kyrkor.
2) Läsarten Su li ts ch er måste anses förkastlig, ty vid floden Sula bodde
Sjewerane rn c och invånarne vid Sula skulle efter floden hetat Su laner,
ej Su litsch er. Se Schafarik, I. c. II. 132.
3) A f det Lettiska S e m m e eller Sh em i = land och gala = ända. Se
Sc hlö z e r ’s N estor oc h Bulgarin: Russland.
4) I Gr odno, enl. U st ri alo w : G esc hich te Russlands. I. 29.
5) B ulga rin, I. c. I. 94.
6) K ar am s in : H is to rie de l’E m pir e de Russie, trad, par S:t T hom as et
JaulTret. Paris 181 9. I. 349.
7) Det Let tiska liva betyder sand. — Fl ere författare, hvaribland U st ri a­
low, anse L iv ern e för Lithauer.
8) N e um a nn , I. c., anmärker, att hos Tsc he rem isser och T sc hu w asc he r
fanns en T urkis k brytning, liksom hos Ungrarne.
om de f ör r a , mel l an Wo l g a , O k a och Don, P e r m ’ i Pe r m och
A r c h a n g e l '), S y r ä n er i Wo l o g d a , P e t s ch o r a vid Petschora, och
J u g r e r ( De r e r , J y r k æ ; af det Finska ogur ell er hög; = nuva­
r a n d e O s t j ä k e r ) mellan P e t s c h o r a och Ob. — Ö s t e r oeh söder
o m de R y s k a Slaverna ströfvade i olika tider dels FinsktUgriska, d e l s T u r ki s kt - Mongol i ska folk, såsom Avarer, Bulgarer,
K o s a r e r , Magyar er , P ct s cheneger, Uzer, K u m a ne r , in. fl., hvar j e m t e m ä r k a s de K i r n m e r i s ka T a u r i e r n a och G öt he r na på Kr i m 2).
<) K a r a m s in , I. c. I. 45. förstår med det gamla Bjarmaland A rch angel,
W o l o g d a , W i ä t k a och Per m.
’ ) D a dessa A si ati ska folkslags namn ofta rörekomma i Rysslands historia
o c h de ej sällan pläga förvexlas, vilja vi här nedan , enlig t de åsigtcr
o m dem, som blifvit framställda af K. F . N e u m an n , i hans prisskrift:
D i e V ö lk e r des sü dlichen Rus sla nds , in ihrer gesc hic htlic hen E n t ­
w ic k e lu n g (Leipzig 1847),^ öfver dem le mna en kort framställning.
B u l g a r e r anses af några (Bulgarin, I. c. I. 144.) harva erhållit sitt
n a m n efter W o lg a , hvilket dock synes m in dre troligt, enär W o lg a s in­
våna re på Slaviska skulle hetat W o lz a n e (Schafarik, I. c. II. 168.) och
W o l g a des sutom i äldre tider kallades Rha eller R ho s och af de T urkis ka
folk en Adal, A te l, Idel, samt emeda n äfven D on au -B u lg ar er n a burit
dett a namn (jfr G. F. Miillers A b h a n d lu n g von den V ölk ern, w e lc h e
v o n Alters in Russlan d g e w ohnt ha ben (1772), i A . F. Bii sch in g’s
M agazi n für die neue His to r ie und Ge og ra ph ie. T h . X V I . sid. 305);
d e voro ett Ugriskt med Utu rgu rer oc h Kulurgu-rer när beslägtadt folk,
s o m kufvat de T u r k is k a A ka tzircrna mellan Svarta och Kas piska H a f ve n och rned dem tågat mot D o n a u ; sederm era inföllo de ofta i det
By zantin sk a riket, men kufvades om k ri n g 5 5 8 af A var er na, från hvilka
för s t Kubrat befriade dem.
Eft er Kub ra ts död delade hans 5 söner
h a n s välde; den äldsta Batb ai herrskade vid K rim , K ot rag mellan Don
o c h D niepr ; den tredje sonen A sp a ru ch intog landet m ella n Dniestr
o c h D nie pr ; de båda öfriga vände sig till Italien oc h det Avariska
Pa n n o n ie n . Kosarernas påträngande förmår A sp aru ch att öfvergå Do­
n a u 678 och der, i förbund med Sla ve rna, grund a ett rike i nuvarande
B u lg ar ie n , under det å andra sidan de öfriga B ulgar ern a drifvas till­
b a k a till W o lg a och Karna.
H är bilda de ett stort oc h blomstrande
väld e, bestående af de så kallade Kam isk a eller Hvit a (fria) Bulgar er­
nas land i norr med residenset Bulgar y och K hw ali ss er nas vid W olg as
m y n n in g med hufvudstaden Atel (Astra kh an ), samt styras afZ ar er eller
M a le k s; de voro Ryssland s tidigast bildade folk, drefvo vidsträckt han­
de l, i sy nn erhet med läder och saflian, sam t stodo i ständig förbindelse
m e d sina bröder vid D ona u, de så kallade Sv ar ta Bulgarern a, som
allt mera ^slavicerades och ant ogo C hr is tend om en, un de r det H v i t - B u l garer na blefvo M uha m ed ane r (o m kr ing 900) oc h antog o Österländska
sed er och bruk. — Dera s rike förstördes af M ongole r na 12 3 6 ; W j ä t ka s B isserm en er anses (Ne um an n, I. c. sid. 109) vara deras afkomlingar.
K o s a r e r eller K a s a r e r (Akatziri), a f Nestor kallade Hvita Ugrer,
e m e dan de voro Ugrernas herrar, voro, såsom deras språk och seder
vis a, ett T u r k is k t folk, som i 3:e till 7:c sek let vistades vid W olg as
m y n n in g , i medlet af 7:e seklet lemnade sina hem, kufvade Bulgarerna
o c h M agyarerna samt öf versvämmade länderna vid Svarta Hafvet och
K r im 7 9 0 — 80 0, då äfven de T aur is k a Ö s t- G ö the rn a underkufvades,
tv u n g o Polaner, Sj eweraner, Radirnil scher och W ja t its c h e r att blifva
ska ttskyld ig a samt utsträckte sitt välde ända till Oka, B ug och Dniepr
(till T h e i s s enl. E w er s: Gesc hich te der R usse n. I. sid. 8). De b e skrifvas såsom ett ädelt och hyfsadt folk; inga vilda grymheter be -
Sedan A v a re rn a slagit Ant erna i Södra R yssl and ocli urnderkufvat Duljeber na vid Bug, vände de sig åt vest er och beimäktigade sig Ungern, såsom vi förut visat; troligen blefvo då An­
terna ober oende af dem, ty å r 602 finna vi Slaverna såtsom
rättas om d e m ; deras furstar (K haganer), som residerade i Balamgiar
(fordom A te l, nuvarande Ast rakhan), voro en tid tillgifna Muhaimeds
lära, m e n öfv ergingo sedan till Jud en dom en, oc h i deras land rådde
fri rel ig io nsöfn in g. Deras residens flyttades 834 till Sarkel eller den
H v it a staden ( = det Rysk a Bjelajaweza, nu i r uin e r ; Neumann, I. c.
1 0 3 — 104); den heliga Cyrillus spridde i medlet af samm a sekel C hriste ndom e ns ljus ibland dern, men snart derpå återtogo de Slaviska fol­
ken, som de un derkufvat, sin frihet; och, än mer försvagade ge nom
de M ag ya ri sk a Ugr ern as bortlågande, upplös tes deras välde alltm er,
i sy nnerhet sed an de I grund blifvit slagna a f den Ryska Swjatoslaw
963 ; ett R y sk t furstendöme, T m utara k an , bildas af deras besittningar
vid A zow , och de försvinna slutligen alldeles ur historien, besegrade
af Ryssar och P ets cheneger . Såsom deras af komlingar anses Karaim
i Södra Ryssland (Kohl, Reisen in S ü d-R ussla nd. II. 260. 262).
M a g y a r e r , så benämnda efter den herrskande horden Madscharer
(fxtytQT) hos Const. Po rph y ro g enitu s, I. c. c. 40), voro Finska Ugrer
(Ungrare), hvilkas äldsta hem Bulgar in förlägger mellan Petscbora och
Ob, up pehöllo sig länge (6 80— 883) i Leb edia, hv ilke t (enligt K arainsin (I. c. sid. 1 38); föga troligt) låg I Guv. Charkow, e nlig t andra (tro­
ligare) mellan D o n oc h W o l g a , såsom Kasarernas undersåter, hvaraf
man kan förklara den mängd T ur kis ka ord, som förekomm a i deras
språk. Slagna af P e ts c h e n e g er n a , dela de sig 1 två afdelningar, hvaraf
den ena drager till Per sien, den andra intager landet Atelku su (vid
B ug , Dniestr och Piruth), m e n snart, sedan den besegr at Bulgarerna
vid Donau, kallas taf kon u n g A r n u lf mot Sw ato p lu k 1 Stor-M äh ren ,
hvarefter den inbryte>r i B ajern och Mähren, eröfrar nuvarande Ungern
(omkring 897), der den stiftar ett välde, det enda af alla de A siatisk a
folkens, som ända hittills b ib eh åll it sig, och derifrån den länge, genom
sina ständiga plu ndringståg, blir en skräck för de Y e st -E u rop eisk a
folken, tills den besegras a f H e n r ik Fåge lfän gar en och Otto den Store.
P e t s c h e n e g e r , uppkallade» efter sin anförare, be näm nas af By za n tiner na Pa t zin a k e r ; sjelfvu Ikallade de sig Kangar ( = Chinesernas
K a n g k iu och Kangli), hvilket ännu är Os manlis namn i Mindre Asien.
D e voro en T ur kis k hufvudstam och vistades länge vid mellersta W o lg a ,
tills de, beseg rad e af sina grann ar Kos arerna i vest er och Uzerna i
öster, kastade sig öfver Mag yarerna oc h in togo deras land, samt följde
dem i spåren och drefvo dem ur Moldau och S ie be nb ür gen 8 9 6 ; hvar­
efter de herrskade med den yttersta vildhet och gr ym he t mellan D on
oc h D o na u, samt användes såsom le gotrupp er än af den ena, än af
den andra. Fö rsvag ade i strider mot Ungrare, Ryssar, Uzer och K u maner , upplösa de sig så sm ånin gom bland de öfriga folken; i Ung ern
omtalas ilera Pe ts c he ne ger , hvilka der kallades Székeli och Bcssi, men
slutli ge n magyariserades. — U z e r [— de fria) voro äfvenledes Turkar,
kallades af N e sto r Torker, af Chinescrna Kiu ss, af Araberna Gh user,
fingo i sy nn erhe t makt vid Dniepr, me n öfvergingo sedan dels till K u ma ner ne , dels till Scld schu kern e. — Sås om deras afkomlingar näimner
N e um ann (I. c.) Usbekerna ( = friherrarna). — Uzer och PetscherJCger
kallades af Rys sar ne Kar akalpaker.
K u m a n e r eller K o m a n e r {— steppinvånare), nära slägt m e d de
båda föregående folken och urs prungligen hemma i Kaptschak, k all a­
des af Slaverna Polowzer, anföllo Ryssarne 1 0 3 3 och kastade sig s e d a n
öfver Öst-R om ersk a riket söder om D onau, härjade ofta i Ungern och
G r e k e r n a s bundsförvandter mot Avarerna '). Sedan ä r historien
länge s t u m , hvad hetr ätl är de Slaviska folken i Ryssland. —
Att de lefde i ständiga st rider sins emel l an och att derföre det
v ar så m y c k e t lättare för Ko sar e r n a , hvil ka i medl et af 7:de
s e k l et l e mna t sina ga ml a h e m vid Kaspi s ka hafvet och W o l g a
och, sedan de betvingat Rulgarerna, u p pr ä t t a t ett mäkt igt r i k e
vid Svar t a Hafvet och på K r i m i 8:de sekl ets slut, att göra flera
af de södr a Slaverna, Polj aner, Sjewerarier, Ra d i mi t sc h e r och
W j a l i t s c h e r sig skattskyldiga, synes kl a r t af Ne stor s berättelse.
F r å n K o s a r e r n a s öfvervälde befriades Slaverna af W a r ä g e r n a ,
hvilkas an k o ms t till Ryssl and på den Slaviska fo l ks t a mme n s ut­
veckling h a r utöfvat det största inflytande.
Så säger N e s t o r 2) : »859 k o m m o W a r ä g e r från a ndra sidan
hafvet (is zamorija) och togo skat t af Slaver, Tschuder, Mer j a
och Kr i wi t sc h e r ; 862 jagade dessa W a r ä g e r n a öfver hafvet och
gåfvo ej vidare skatt. Nu började de a t t r eger a sig sjelfva och
uppr ät t a s ka n s a r (gorody). Men det var ingen rät t ibiand d e m ;
en slägt stod upp mot den a n d r a ; tvist och oenighet var ibland
dem, de började till och med att bekri ga h v ar an dr a » . D e r p å
f ör saml ade de sig och ö f v e r en s k o mmo att välja sig en Knes,
som skulle styra dem 3) ; »de girigo4) öfver hafvet (za more) till
W a r ä g e r n a i R u s ’ 5), ty så heta dessa W a r ä g e r ( W a r j a g ’) R u s ’,
liksom andra Svei, Ur ma n 1, Anglian’ i Got ’. At de m sade T s c h u ­
der, Slaver och Kri wi t sc he r : vår t land är stort, godt och me d
allt välsignadt, men ingen ordning är dcri, k o mm e n att hos oss
vara K n e s a r och att styra oss». T r e bröder, R u ri k , Sineus och
Truvor, begåfvo sig då med stort följe till S l aver na och blefvo
deras be h e r r s k a re i Nowgorod, Rielo-Osero och Iz b o r s k ; a f d e m
fick Ryssl and och R y s s a r ne sitt namn.
Men hvilka voro då dessa W a r ä g e r ? Enli gt Ne st or s f r a m ­
ställning skulle de hafva k o mm i t öfver Ös t e r s j ö n , me n h v ar k e n
de r eller annorstädes omt al as något folk, som kal l at sig W a r ä g e r ,
och na mne t R u s’ eller R o s’ ger oss föga bättre förklaring öfver
hvilket folk Nestor förstod med sina W a r ä g e r , s o m gåfvo RyssP o len , men besegrades slutligen af M on golerna , öfv ergingo till C hristen ­
domen och blefvo dels M on golis ka undersåter, dels öfverfördes de till
E gyp ten ( = Mamelueker, enligt N eum ann , 1. c., sid. 444), dels utv an ­
drade de till Ung ern, der Bela IV gaf dem land, och der de kallades
Jazyger (bågskyttar af jasz =
båge) samt snart införlifvade sig med
Magyarerna. De, som stannade i södra Rysslan d, inbegripas, jentjie
återstoden af Kosarer, P e ts c h e n e g er och Uzer un der benä m ning en
»Noghaier».
Slutligen må anmärkas, att J a s e r n a voro de nuvarande Osselerna
oc h K a s s o g e r n a ( = frihy tare) de nuvarande T sc h e r k e ss e rn a; båda
dessa folk betvingades af Swjatoslaw.
') Schlözer: Nord. G esc hi ch te.
372. — 2) I. xvi. x v n .
3) I. C . I. X V I I I . — 4) I. C . I. X IX .
5) Läsarter na hafva här dels W a r ja g o m K R u s ’ (till R us’), dels W ar ja gom
iz R u s ’ (från Rus’).