1. No category

Datum
2015-05-22
Socialdepartementet
Enheten för familj och sociala tjänster
103 33 Stockholm
Betänkande Mer gemensamma tobaksregler (SOU 2015:6)
Följande yttrande från Swedish Match redogör för våra ståndpunkter, synpunkter och invändningar
rörande delbetänkande 1 om implementeringen av Europeiska unionens Tobaksproduktdirektiv i svensk
lag.
Swedish Match står till förfogande om frågor eller synpunkter följer av denna inlaga.
Med vänlig hälsning
Lars Dahlgren
President & CEO
Swedish Match AB (publ)
Besöksadress: Sveavägen 44 | Postadress: SE-118 85 Stockholm | Telefon: +46 8 658 02 00 | Organisationsnummer: 556015-0756
Sammanfattning












Ett delbetänkande rörande det svenska snusets legala status i Europeiska unionen bör
ha som övergripande ambition att belysa alla aspekter av exportförbudet av svenskt
snus, såväl närings- och handelspolitiska som konsekvenserna för folkhälsan och statens
finanser.
Subsidiaritetsprincipen bör gälla för svenskt snus så länge produkten är förbjuden att
exportera till övriga medlemsländer inom EU. Snus bör endast regleras av riksdagen i
Sverige. Grundfrågan som utredningen inte hittills berört är huruvida snus från Sverige
och avsedd för inhemsk marknad överhuvudtaget kan regleras av EU så länge produkten
är förbjuden att exportera. Genomförs de föreslag delbetänkandet föreskriver om snus
förändras Sveriges undantag från 1995 i grunden.
Vid den nationella implementeringen av ett EU-direktiv är det nödvändigt att vara
medveten om de principer som styr tolkningen och tillämpningen av EU-rättsakter. Vid
tolkning av bestämmelser i EU:s sekundärlagstiftning, såsom förordningar och direktiv,
ska beaktas såväl den berörda bestämmelsens lydelse som systematiken i och
ändamålet med den rättsakt i vilken den ingår.
Proportionalitetsprincipen är en av EU:s allmänna rättsprinciper och enligt EU-domstolen
innebär proportionalitetsprincipen att unionens institutioner i sitt handlande inte får gå
utöver vad som är ändamålsenligt och nödvändigt för att uppnå de legitima mål som
eftersträvas med bestämmelserna i fråga. När det finns flera ändamålsenliga åtgärder att
välja mellan, ska den åtgärd väljas som är minst ingripande, och de vållade
olägenheterna får inte vara orimliga i förhållande till de eftersträvade målen.
Ur ett vetenskapligt hälsopåverkansperspektiv bör snus skiljas från övrig oral tobak samt
cigaretter. Slutbetänkandet bör innehålla en sammanvägd vetenskaplig bedömning av
snusets kända hälsorisker för att utgöra en saklig grund vid bedömning av
ändamålsenligheten och proportionaliteten i förslagen.
Utredningens förslag till ändrad, skarpare lydelse för hälsovarningen avseende snus
saknar vetenskaplig grund. Ingen ny forskning som stöder en skarpare lydelse har
tillkommit sedan 2001 då cancervarningen togs bort, snarare har forskning tillkommit som
talar emot en skärpning.
E-cigaretter bör – givet den begränsade vetenskapen som existerar om dess långsiktiga
effekter – regleras som en tobaksprodukt i Sverige.
Rapporteringskraven på snus bör säkerställa att företagshemligheter skyddas.
Då snus inte får exporteras bör inte produkten omfattas av direktivets rapporteringskrav.
Snus bör i enlighet med subsidiaritetsprincipen inte omfattas av artikel 13 i direktivet.
Det bör vara tillåtet att förse konsumenter med produktinformation på snusdosan rörande
smaksättning, nikotininnehåll samt fullständig innehållsdeklaration.
Delbetänkandet innehåller ingen konsekvensanalys. De sju meningar som utgör
konsekvensanalys för verksamhetsutövarna utgår från att regleringsförslagen endast
berör multinationella cigarettbolag och bortser helt från svensk snusnäring samt att
majoriteten av svenska snustillverkare är små företag.
2 (46)
Innehållsförteckning
Inledning ....................................................................................................................................................... 5
Exportförbudet .............................................................................................................................................. 6
Exportförbudets konsekvenser ................................................................................................................. 7
Riksdagens hållning till exportförbudet närhistoriskt ................................................................................. 7
Vad blir konsekvenserna för det svenska undantaget? ............................................................................ 8
Relevanta rättsprinciper att beakta vid det nationella genomförandet av Direktivet .................................. 10
Snus och hälsa - vad är känt och vad är debatterat? ................................................................................. 12
Munslemhinna och tänder ....................................................................................................................... 16
Matstrupe ................................................................................................................................................ 16
Magsäck och tarm ................................................................................................................................... 17
Pankreascancer ...................................................................................................................................... 17
Blodkärl och blodcirkulation .................................................................................................................... 17
Graviditet och foster ................................................................................................................................ 18
Beroende ................................................................................................................................................. 18
Kommentar till utredningens förslag om ändrad hälsovarning för snus .................................................. 18
GOTHIATEK® – konsumentomsorg genom vår ledande kvalitetsstandard .............................................. 19
Lämpligheten av den svenska livsmedelsregleringen för snus .................................................................. 21
Kommentar till delbetänkandets hållning avseende E-cigaretter ............................................................... 22
Kommentar till delbetänkandet gällande nya rapporteringskrav ................................................................ 24
Delning av information till Europeiska Kommissionen och andra medlemsstater .................................. 24
Delat ansvar mellan Folkhälsomyndigheten och Livsmedelsverket ....................................................... 24
Gruppering av substanser ....................................................................................................................... 25
Rapportering av nya/modifierade produkter............................................................................................ 25
Rapportering av toxikologiska uppgifter .................................................................................................. 25
Skyddande av företagshemligheter ........................................................................................................ 25
Rapportering av försäljningsvolymer ....................................................................................................... 25
Kommentar till delbetänkandet gällande artikel 13 ..................................................................................... 26
Artikel 13.1.c är ej är tillämplig på snus .................................................................................................. 26
Legalitetsprincipen .................................................................................................................................. 27
3 (46)
Subsidiaritetsprincipen ............................................................................................................................ 28
Proportionalitetsprincipen........................................................................................................................ 28
Näringsfriheten och rätten till egendom .................................................................................................. 29
Förbudet i artikel 13.1.c kan inte frivilligt införas med avseende på snus .............................................. 29
Artikel 13.1.c och dess förenlighet med TF............................................................................................. 30
Övriga invändningar mot delbetänkandets förslag utifrån artikel 13 .......................................................... 31
Artikel 13.1.a) Nikotinmärkning ............................................................................................................... 31
Artikel 13.1.c) Smakbeskrivning .............................................................................................................. 32
Artikel 13.1.c) Innehållsförteckning ......................................................................................................... 32
Smakens betydelse för snusanvändning .................................................................................................... 33
Kommentar till författningsförslag ............................................................................................................... 36
Författningsförslag – ändringar i tobakslagen ......................................................................................... 37
Författningsförslag – ändringar i tobaksförordningen ............................................................................. 37
Kommentar till föreslagna lagändringars ikraftträdande ............................................................................. 38
Kommentar till konsekvensanalys .............................................................................................................. 38
Avslutning ................................................................................................................................................... 38
BILAGA 1 .................................................................................................................................................... 41
4 (46)
Inledning
Med anledning av Tobaksdirektivsutredningens delbetänkande Mer gemensamma tobaksregler – ett
genomförande av tobaksproduktdirektivet (SOU 2015:6) inkommer Swedish Match med följande yttrande.
Swedish Match konstaterar att en rad frågeställningar rörande eventuella förslag på ytterligare nya
regleringar av det svenska snuset som inte omedelbart berörs av implementeringen av EU:s
Tobaksproduktdirektiv 2014/40/EU (”Direktivet”) kommer att presenteras först i september år 2015, varför
Swedish Match avser återkomma till nämnda frågeställningar när dessa presenteras i slutbetänkandet.
Swedish Match anser dock att en del övergripande frågeställningar beträffande svenskt snus måste
uppmärksammas redan i detta yttrande. Dels för att klargöra Swedish Matchs inställning till
grundläggande antaganden som utredningen redan har gjort, dels för att öka Socialdepartementets
förståelse för vad svenskt snus är, hur det tillverkas och Swedish Matchs syn på de ingångsvärden som
utredningen har att ta ställning till i nästa utredningssteg.
Därtill bör det ofrånkomligen vara så att det tilläggsdirektiv som regeringen beslutat om den 19 februari
2015 (Dir. 2015:16) kommer att bygga på delbetänkandet och slutbetänkandet avseende
implementeringen av Direktivet i nationell lag.
Grunderna för proportionaliteten och ändamålsenligheten i eventuella förslag om exponeringsförbud i
butik samt generiska förpackningar för snus bör rimligen avspeglas i de slutsatser
tobaksdirektivsutredningen drar i september år 2015. Det är därför ytterst angeläget att slutbetänkandet
rörande implementeringen bringar klarhet i huruvida utredningen likställer de kända hälsoeffekterna av
snus med cigaretter eller inte.
Finner slutbetänkandet alternativt Socialdepartementet att det är två olika produktkategorier, med olika
egenskaper och känd påverkan på brukaren samt dennes omgivning bör detta vara naturliga
ingångsvärden i bedömningen av ändamålsenligheten och proportionaliteten i de långtgående förslagen
om bl.a. förbud mot att presentera snusvaror i butik och/eller att införa generiska förpackningar för snus.
Framförallt eftersom införandet av nämnda regler för all tobak utan urskiljning i allt väsentligt likställer
produkterna inför konsumenter i butik.
Det finns väsentliga skillnader mellan snus och röktobak. Att likställa de två kategorierna enbart för att de
består av tobak är obefogat, både av folkhälsoskäl och av näringspolitiska skäl. Detta är den enda rimliga
utgångspunkten för utredningar som föreslår nya regler för tobaksförsäljning i Sverige.
Snus och cigaretter framställs och konsumeras på olika sätt. Tillverkningen lyder under olika
myndighetsföreskrifter nationellt och har av Europeiska unionen belagts med olika varningstexter på
konsumentförpackningar. Även den nationella beskattningsmodellen skiljer sig åt.
Marknadsdomstolen fastställer i ett vägledande avgörande (MD 2014:14) att marknadsföring av cigaretter
respektive snusprodukter inte ska bedömas på samma sätt, då produkternas hälsopåverkan bevisligen
skiljer sig åt.
Mot denna bakgrund kan Swedish Match konstatera att det redan idag görs en viss åtskillnad mellan de
två produktkategorierna på en rad områden. Det är Swedish Matchs inställning att detta förhållningssätt
även bör prägla samtliga utredningar regeringen tillsätter för att föreslå nya nationella tobaksregler.
5 (46)
Näringspolitiskt är konsekvenserna av Direktivets utförselförbud av snus från Sverige – dock utan hinder
för import från övriga EU-länder – en uppenbar konkurrensnackdel för svenska snustillverkare, för våra
exportmöjligheter och förutsättningar att utveckla den kommersiella verksamheten utifrån Sverige. Ett
hinder för export till den inre marknaden vars legala och vetenskapliga grund får anses synnerligen svag
och oproportionerlig – givet vilka andra tobaksprodukter som är tillåtna att handla fritt med inom
Direktivets ramverk efter 1 maj år 2016.
Europeiska tillverkare av röktobak samt annan traditionell oral tobak omfattas inte av de mest
långtgående restriktioner en näring av EU kan beläggas med likt det exportförbud som snus från Sverige
lider av.
Den aktuella implementeringen lämnar visst subsidiaritetsutrymme till Sverige att göra en nationell
bedömning av reglering av snus. En oberoende värdering av vad som vetenskapligt kan konstateras om
svenskt snus, dess hälsopåverkan och konsumtionsmönster är förbehållet Sverige, varför Swedish Match
utgår från att utredningen använder den möjlighet Direktivet lämnar för att göra detta i det slutbetänkande
som avses offentliggöras i september år 2015.
Exportförbudet
SOU 2015:6 ägnar ett synnerligen begränsat utrymme åt att reflektera över de grundläggande principerna
för Europeiska unionens inre marknad och huruvida det är en juridiskt rimlig ordning att handel med alla
andra former av tobaksprodukter – oberoende av konsumtionsform – är tillåten inom EU med ett enda
undantag: det svenska snuset.
Sveriges undantag från EU:s totalförbud mot snus är en udda juridisk konstruktion inom en union vars
främsta syfte är att undanröja handelshinder mellan medlemsländerna. Fördragen stipulerar att i de fall
handelshinder kan anses motiverade åligger en skyldighet att fastställa klanderfria skäl till varför en
ensidig handelsrestriktion anses motiverad. Swedish Match anser att det är av betydande principiellt
intresse att EU-institutionernas bevekelsegrunder för exportförbudet, regeringens och riksdagens
ställningstagande till exportförbudet idag och historiskt omfattas av en offentlig utredning om det svenska
snusets legala status i relationen till EU.
Detta är särskilt angeläget eftersom de förslag som redovisas i SOU 2015:6 till stora delar innebär att
Sverige framöver accepterar EU:s inflytande över den inhemska regleringen av en produkt som är
förbjuden att exportera från Sverige till övriga EU.
Genomförs samtliga av de av utredaren föreslagna restriktionerna på presentationen av svenskt snus i
butik innebär detta ett utvidgande av EU:s inflytande över produkter som inte ligger inom EU:s kompetens
att reglera, eftersom snus inte utgör en del av den inre marknaden. Ett sådant agerande sätter det
svenska undantaget och subsidiariteten i ett helt nytt ljus.
Om det verkligen är såväl utredarens som de politiska instansers (som under året förväntas bereda och
besluta i frågan om snusets relation till EU) ståndpunkt att exportförbudet är rätt och rimligt ur ett
principiellt perspektiv och att Sverige har en skyldighet att utöver detta implementera de delar av
Direktivet som de facto inte berör en produkt som är avsedd för den inre marknaden resulterar detta i att
undantaget som Sverige förhandlade sig till i medlemskapsförhandlingarna inte längre värnas.
6 (46)
Ett sådant ställningstagande bör även följaktligen leda till att riksdagens principiella försvarande av
subsidiaritet och självbestämmande avseende att nationellt reglera en produkt som är förbjuden på EU:s
gemensamma marknad i allt väsentligt kommer att upphöra.
Exportförbudets konsekvenser
Det är uppenbart att exportförbudet har fått kommersiella återverkningar för nuvarande och framtida
företag som förvägrats möjligheten att exportera snusprodukter från Sverige till den inre marknaden.
Exportförbudet har både samhällsekonomiska och statsfinansiella konsekvenser. Att detta faktum inte
ens noteras i utredningens konsekvensanalys förefaller vara en betydande brist i utredningen.
Exportförbudet har såväl sysselsättnings-, närings- och handelspolitiska konsekvenser, där betydande
expansionsmöjligheter för företag inom snustillverkning har begränsats sedan tjugo år tillbaka, trots att
Sverige får anses vara ledande på att reglera och kontrollera kvaliteten på de orala tobaksprodukter som
tillverkas i Europa, oavsett om de är avsedda för export eller inte. Därmed borde även folkhälsopolitiska
aspekter adderats till en djupare analys av exportförbudets konsekvenser.
Branschorganisationen Livsmedelsföretagen anger att exportstatistiken från år 2014 placerar export av
svenskt snus som den åttonde största varukategorin inom livsmedelsexporten. Under perioden 2010 till
2014 var snus från Sverige den exportvara som ökade mest: ca 250 procent, mer än dubbelt så mycket
som den näst snabbast växande produktkategorin inom livsmedelsexporten. Dock dominerar fortfarande
1
spritdrycker den totala exporten av livsmedel från Sverige.
Snus är en produkt som ökar i betydelse för den svenska exporten, trots att export till stora, närliggande
grannländer förhindras. Det förefaller som en självklarhet att exportförbudets konsekvenser ska
redogöras för och värderas i en konsekvensanalys avseende Direktivets implementering.
Riksdagens hållning till exportförbudet närhistoriskt
Exportförbudet riktat mot det svenska snuset var en del av medlemskapsförhandlingarna mellan Sverige
och Kommissionen 1994. Undantaget som antogs i anslutningsfördraget har sedan dess återkommande
debatterats i Sveriges riksdag genom motioner från enskilda ledamöter, skriftliga frågor och
interpellationer till statsråd. Nedan följer ett axplock.
Motion 2002/03:So314 från representanter för Moderaterna behandlades i Näringsutskottet som bl.a.
uttalade: ”Näringsutskottet anser att det är fullständigt ologiskt att snusförsäljning är förbjuden i övriga
EU, medan ett antal produkter som är långt mer hälsovådliga kan cirkulera fritt på den inre
marknaden.[…] Sveriges regering bör därför, med stöd av yttrandet från Kommerskollegium samt med
utgångspunkt i EU:s fyra friheter, i yttrandet till EG-domstolen kraftfullt argumentera mot
snushandelsförbudet och även i övrigt verka för att EU:s illa underbyggda förbud skyndsamt avskaffas.”
Året därpå återkom företrädare för Moderaterna i motion 2003/04:N285. Då yttrade Näringsutskottet:
”Näringsutskottet anser i likhet med regeringen och motionärerna att EU:s snushandelsförbud bör
avskaffas.”
År 2009 återkom riksdagen till frågan om exportförbudet. Motion 2009/10:N227 från en socialdemokratisk
ledamot och motion 2009/10:N463 från en moderat ledamot behandlandes gemensamt och
Näringsutskottet uttalade då att: ”Ett samfällt Näringsutskott anser att EU:s exportförbud för snus bör
1
Frukost, fika och fest – så erövrar svensk mat världen, Livsmedelsföretagen, 2015.
7 (46)
avskaffas. Enligt utskottets mening är förbudet mot export av svenskt snus både diskriminerande och
oproportionerligt, och det finns inte tillräckliga grunder för att inskränka den fria rörligheten.”
Nästföljande år lades motsvarande motion av företrädare för Moderaterna igen, 2010/11:N285, vilken fick
Näringsutskottet att upprepa riksdagens ställningstagande: ”Näringsutskottet framhåller att denna fråga
har behandlats vid ett flertal tillfällen. Senast våren 2010 då ett enhälligt utskott var av åsikten att
handelsförbudet borde avskaffas. Utskottet meddelar att de inte har ändrat uppfattning i denna fråga.
Utskottet vidhåller att förbudet mot försäljning av snus inom EU inte är förenligt med principen om den fria
rörligheten av varor på den inre marknaden. Utskottet anser att EU:s snushandelsförbud bör avskaffas.”
Motion 2011/12:N401 formulerades av en företrädare för Socialdemokraterna år 2011. Näringsutskottet
uttalade då: ”Näringsutskottet framhåller att exportförbudet är inkonsekvent då ett antal andra
hälsovådliga produkter, i form av både tobak och andra varor, kan cirkulera fritt på den inre marknaden.
Dessutom det finns andra snusliknande produkter i flera andra EU-länder vilka får säljas fritt. Mot denna
bakgrund ter sig förbudet mot export av svenskt snus både diskriminerade och oproportionerligt, enligt
utskottet.”
En moderat företrädare lade återigen en motion om exportförbudet genom 2013/14:N401.
Näringsutskottet klargjorde att majoriteten av riksdagen delade motionärens ståndpunkt att
exportförbudet bör avskaffas: ”Näringsutskottet har återkommande behandlat motioner som rör
exportförbudet för snus. De olika partiernas principiella inställning i frågan står fast (i en reservation (MP,
V) avstyrktes även förslaget, men med motiveringen att det faktum att andra hälsovådliga produkter får
röra sig fritt på den inre marknaden inte är ett argument för att släppa ut ytterligare hälsovådliga produkter
på EU:s inre marknad.).”
Så sent som under år 2014 lades två motioner om exportförbudet; 2014/15:2555 samt 2014/15:2570.
Dessa har ännu inte behandlats av riksdagen.
Ur ett närhistoriskt perspektiv kan det konstateras att olika politiska partier vid en rad tillfällen, enskilt och
samlat, har ifrågasatt exportförbudet av snus från Sverige till EU. Partiöverskridande konsensus har
uttrycks under en rad sammanhängande mandatperioder för att exportförbudet med politiska medel bör
avskaffas.
Detta bör Socialdepartementet ta i beaktande.
Vad blir konsekvenserna för det svenska undantaget?
Det bör vara ställt utom all rimlig tvivel att exportförbudet historiskt haft och i framtiden kommer att
fortsätta få betydande konsekvenser för svenska företags konkurrenskraft, exportmöjligheter och
investeringsvilja.
Den aktuella utredningen utgår från att Direktivet ska implementeras såsom det bokstavligen är författat.
Detta innebär att Sverige accepterar inskränkningar av Sveriges nationella möjligheter att gentemot EU
göra gällande snusets särart och behov av nationell reglering som är förenlig med övergripande principer
för svensk livsmedelstillverkning. Det svenska undantaget såsom det varit utformat från 1995 omgärdas
genom det aktuella delbetänkandet med ett flertal förslag på detaljreglering som ytterligare inskränker
svenska företags rätt att tillverka snus avsett för marknader utanför EU:s inre marknad.
8 (46)
Sveriges riksdag har kritiserat exportförbudet vid upprepade tillfällen genom åren. Den politiska
viljeyttringen är tydlig och har genom upprepade yttranden samlat riksdagen för ett avskaffande av EU:s
exportförbud mot snus.
Det är naturligtvis möjligt att hävda att SOU 2015:6 inte berör exportförbudet utan endast
implementeringen av ett redan beslutat EU-direktiv. Det förefaller dock ofrånkomligen vara så att de
förslag som utredningen lämnat har direkt bäring på nationell reglering, varför förslagen rimligen måste
ställas mot undantaget i dess helhet. Grundfrågan som utredningen inte hittills berört är huruvida snus
från Sverige som är avsett för Sverige överhuvudtaget kan regleras av EU så länge produkten är
förbjuden att exportera. Genomförs de förslag delbetänkandet föreskriver om snus förändras undantaget
från 1995 i grunden.
Om utredningens förslag implementeras i svensk lagstiftning kommer det resultera i att det undantag som
Sverige haft sedan EU-anslutningen upphör i praktiken. EU tillerkänns därmed rätten att detaljreglera
produkter som inte omfattas av den inre marknadens harmoniseringssträvanden samt utan en
vetenskapligt förankrad folkhälsopolitisk motivering. Detta fordrar en utförlig redogörelse, framförallt för att
medvetandegöra riksdagen om vad en proposition baserad på utredningens förslag innebär för Sverige
och den svenska snusnäringen.
Det är omöjligt att både hävda att Sverige har ett fullständigt undantag för regleringen av snus och
samtidigt eftersträva att anpassa den inhemska regleringen avseende snus till den reglering som EU har
fastställt för tobaksprodukter avsedda för en harmoniserad handel på den inre marknaden.
Riksdagen har tidigare vid ett flertal, olika tillfällen hävdat att exportförbudet bör hävas. Den nu aktuella
utredningen inte bara frångår riksdagens uttalade mening, den föreslår en ny ordning där undantaget till
förmån för viss svensk, nationell reglering upphör för att istället ersättas med EU-reglering, exempelvis
vad gäller förbud mot smakbeskrivning samt angivande av nikotininnehåll på förpackningar för snus.
I det fall den framlagda utredningen kommer att utgöra grunden för Socialdepartementets proposition till
riksdagen är det Swedish Matchs bestämda uppfattning att regeringen tydligt bör klargöra sitt
förhållningssätt till det svenska undantaget i framtiden, sin syn på hur exportförbudsfrågan har behandlats
i riksdagen över tid samt hur regeringen numera ser på subsidiariteten och självbestämmandet om det
svenska snuset, framförallt i ljuset av EU:s synnerligen detaljerade reglering av en traditionell, svensk
produkt som är förbjuden att säljas till övriga EU-länder.
9 (46)
Relevanta rättsprinciper att beakta vid det nationella genomförandet av
Direktivet
EU-rätten
För att korrekt förstå Direktivet vid en nationell implementering är det nödvändigt att vara medveten om
de principer som styr tolkningen och tillämpningen av EU-rättsakter. Swedish Match vill därför kort erinra
om de i detta sammanhang högst relevanta principerna.
Tolkningen av EU-rättsakter
Vid tolkningen av bestämmelser i EU:s sekundärlagstiftning, såsom förordningar och direktiv, ska beaktas
såväl den berörda bestämmelsens lydelse som systematiken i och ändamålet med den rättsakt i vilken
2
den ingår. Det räcker således inte att enbart se till en bestämmelses ordalydelse.
Legalitetsprincipen
Det följer av EU-fördraget att EU och dess institutioner är skyldiga att agera inom ramen för
legalitetsprincipen, även kallad principen om tilldelade befogenheter. Enligt artikel 5.1 och 2 i EUfördraget, ska principen om tilldelade befogenheter styra avgränsningen av unionens befogenheter, d.v.s.
de befogenheter medlemsstaterna har tilldelat unionen i fördragen. Artikel 13.2 i EU-fördraget föreskriver
att varje institution ska handla inom ramen för de befogenheter som den har tilldelats genom fördragen,
i enlighet med de förfaranden, villkor och mål som anges där.
Vad gäller artikel 114 i EUF-fördraget, som är den relevanta rättsliga grunden för artikel 13 i Direktivet,
har EU-domstolen konstaterat att de åtgärder som avses där verkligen måste förbättra villkoren för
upprättandet av den inre marknaden och dess funktion. EU-lagstiftaren kan, enligt EU-domstolen, välja
denna grund bl.a. om skillnaderna mellan de nationella bestämmelserna är ägnade att medföra hinder för
utövandet av grundläggande friheter och, på detta sätt, ha en direkt inverkan på den inre marknadens
funktion, eller skapa märkbar snedvridning av konkurrensen. Bestämmelsen kan även tillämpas som
rättslig grund för att förebygga sådana handelshinder som följer av att medlemsstaternas lagstiftning
3
utvecklas i olika riktningar, men det måste då vara sannolikt att sådana hinder kan komma att uppstå.
Subsidiaritetsprincipen
Enligt EU-domstolen innebär subsidiaritetsprincipen, som fastställs i artikel 5.3 i EU-fördraget, ”att på de
områden där unionen inte är ensam behörig, ska den vidta en åtgärd endast om och i den mån som
målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och
därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på
4
unionsnivå.”
Såsom generaladvokat Poiares Maduro förklarat: ”för att subsidiaritetsprincipens krav ska vara uppfyllda,
krävs att det är nödvändigt att vidta åtgärder på EU-nivå för att målet som den berörda EU-rättsakten
5
eftersträvar ska kunna uppfyllas samt att det finns en rimlig grund för att göra gällande att så är fallet.”
2
Se t.ex. mål C-215/11 Szyrocka, punkt 25, mål C-179/11, Cimade och GISTI, punkt 42, och mål C-517/07, Afton Chemical, punkt
31.
3
Se mål C-58/08 Vodaphone m.fl., punkterna 32 och 33.
4
Se mål C-373/11 Penellinios Syndesmos Viomichanion Metapoiisis Kapnou, punkt 24.
5
Se mål C-58/08 Vodaphone m.fl., förslag till avgörande av generaladvokat Poiares Maduro, punkt 30.
10 (46)
Proportionalitetsprincipen
Proportionalitetsprincipen är en av EU:s allmänna rättsprinciper och fastställs numera, vad gäller EU och
dess institutioner, i artikel 5.4 i EU-fördraget. Enligt EU-domstolen innebär proportionalitetsprincipen att
unionens institutioner i sitt handlande inte får gå utöver vad som är ändamålsenligt och nödvändigt för att
uppnå de legitima mål som eftersträvas med bestämmelserna i fråga. När det finns flera ändamålsenliga
åtgärder att välja mellan, ska den åtgärd väljas som är minst ingripande, och de vållade olägenheterna får
6
inte vara orimliga i förhållande till de eftersträvade målen.
Med avseende på domstolskontrollen av dessa krav, har EU-domstolen framhållit att EU-lagstiftaren
måste ges ett vidsträckt utrymme för en skönsmässig bedömning inom ett område som det förevarande,
inom vilket lagstiftaren ställs inför politiska, ekonomiska och sociala val och måste göra komplexa
bedömningar. En åtgärd på detta område är dock ogiltig om den är uppenbart olämplig i förhållande till
7
det mål som de behöriga institutionerna eftersträvar.
Principen om fri rörlighet för varor enligt artikel 34 i EUF-fördraget ger vidare uttryck för
8
proportionalitetsprincipen som vid upprepade tillfällen bekräftats av EU-domstolen. I Dassonville-målet
fastslog EU-domstolen bl.a. att alla nationella handelsregler som kan utgöra ett hinder, direkt eller
indirekt, faktiskt eller potentiellt, för handeln inom gemenskapen, ska anses som åtgärder med
9
motsvarande verkan som kvantitativa restriktioner. Principen har vidare bekräftats av
10
Marknadsdomstolen i bl.a. Jägermeister-målet i vilket domstolen, med hänvisningar till en rad
avgöranden från EU-domstolen, konstaterade att alla åtgärder som direkt eller indirekt, faktiskt eller
potentiellt, kan utgöra ett hinder för handeln inom gemenskapen ska anses som åtgärder med
motsvarande verkan som kvantitativa importrestriktioner. Marknadsdomstolen bekräftade vidare att
kvantitativa importrestriktioner i form marknadsföringsförbud (som det var fråga om i målet) måste vara
nödvändiga för att det aktuella skyddsändamålet ska kunna uppnås och proportionerliga i det att de inte
får ha större handelshindrande verkan än vad som krävs för att tillgodose skyddsändamålet.
I MD 2014:14 utvecklade Marknadsdomstolen denna praxis ytterligare genom att slå fast att regleringen
av fri rörlighet av varor i EU-fördraget är av grundläggande betydelse för utformningen och tillämpningen
av de svenska, nationella bestämmelserna om marknadsföring av tobaksvaror till konsumenter samt att
begränsningar i möjligheterna att marknadsföra tobak av folkhälsopolitiska skäl ska grundas på en
11
proportionalitetsbedömning. I ljuset av EU-domstolens och Marknadsdomstolens etablerade praxis
råder det alltså ingen tvekan om att EU-rätten och svensk rätt upprätthåller proportionalitetsprincipen.
Näringsfriheten och rätten till egendom
Artikel 16 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna föreskriver att: ”[n]äringsfriheten ska
erkännas i enlighet med unionsrätten samt nationell lagstiftning och praxis”. Det skydd som ges i artikeln
omfattar friheten att utöva en ekonomisk eller kommersiell verksamhet, avtalsfriheten och den fria
12
konkurrensen. Artikeln grundar sig huvudsakligen på den rättspraxis från EU-domstolen som erkänner
de berörda rättigheterna.
Artikel 17.1 i stadgan anger att ”[v]ar och en har rätt att besitta lagligen förvärvad egendom, att nyttja den,
att förfoga över den och att testamentera bort den. Ingen får berövas sin egendom utom då
6
Se t.ex. mål C-283/11 Sky Österreich och Österreicher Rundfunk, punkt 50 och däri angiven rättspraxis.
Se t.ex. mål C-210/03 Swedish Match och Swedish Match UK, punkt 48 och däri angiven rättspraxis.
Se t.ex. mål C-8/74 Dassonville och de förenade målen C-267/91 och C268/91 Keck och Mithouard.
9
Se mål C-8/74 Dassonville, punkt 5 i domskälen.
10
Se MD 2014:4.
11
MD 2014:14, s. 20f.
12
Se t.ex. mål C-283/11 Sky Österreich och Österreicher Rundfunk, punkt 42 och däri angiven rättspraxis.
7
8
11 (46)
samhällsnyttan kräver det, i de fall och under de förutsättningar som föreskrivs i lag och mot rättmätig
ersättning för sin förlust i rätt tid. Nyttjandet av egendomen får regleras i lag om det är nödvändigt för
allmänna samhällsintressen”. Denna artikel motsvarar artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europeiska
konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. I enlighet med
artikel 52.3 i stadgan har rätten till egendom under artikel 17 i stadgan därför samma innebörd och
räckvidd som under Europakonventionen.
Näringsfriheten och rätten till egendom ingår bland EU:s allmänna rättsprinciper. De är inte absoluta
rättigheter utan ska beaktas i förhållande till deras funktion i samhället. Näringsfriheten och rätten till
13
egendom kan således begränsas.
I enlighet med artikel 52.1 i stadgan ska emellertid varje begränsning i utövandet av de rättigheter och
friheter som erkänns i stadgan vara föreskriven i lag och vara förenlig med det väsentliga innehållet i
dessa rättigheter och friheter. Begränsningar får, med beaktande av proportionalitetsprincipen, endast
göras om de är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av
unionen eller behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter.
Tryckfrihetsförordningen (TF)
Utredningen konstaterar att en tobaksförpackning, som är försedd med tryckt text, är att betrakta som en
tryckt skrift enligt TF. Vidare konstateras att en tobaksförpackning inte är en kommersiell annons.
Swedish Match instämmer med dessa synpunkter. Således måste det utredas om ett svenskt förbud,
jämlikt artikel 13.1.c i Direktivet, skulle stå i strid med TF. En sådan analys anbefalls också i utredningens
direktiv (Dir. 2014:108 s. 9).
Swedish Match återkommer till denna fråga nedan.
Swedish Match noterar vidare att utredningen, avseende ytan för varningstexter för cigaretter och
rulltobak, konstaterar att det finns ett utrymme för utökningen av ytan med särskilt beaktande av det rör
sig om produkter som har en väl dokumenterat skadlig inverkan på människors hälsa. Motsvarande
konstateras dock inte avseende övriga hälsovarningar som är avsedda för andra tobaksprodukter än
cigaretter och rulltobak (däribland snus). Trots detta finner utredningen vid en samlad bedömning att även
övriga hälsovarningar inte bör stå i strid med de svenska grundlagarna. Swedish Match ställer sig
frågande till att samma bedömning görs för snus som de facto inte är produkt med en väl dokumenterat
skadlig inverkan på människors hälsa. I följande avsnitt förklarar Swedish Match varför ingångsvärdet för
all snusreglering måste vara ett annat än det för övrig tobaksreglering som avser produkter som i högre
grad påverkar folkhälsan negativt, såsom cigaretter.
Snus och hälsa - vad är känt och vad är debatterat?
Efter över 30 års vetenskaplig forskning, finns det inte några övertygande bevis för att svenskt snus har
någon allvarlig och negativ hälsoeffekt. På populationsbasis konstaterade Socialstyrelsen redan för tio år
sedan att snus bidragit till minskad rökning och att detta, ur ett folkhälsoperspektiv, var att betrakta som
14
positivt. Socialstyrelsen har även gjort en beräkning av den sammantagna risken för död, sjukdom och
försämrad livskvalitet i relation till fem faktorer: 1) rökning, 2) för mycket alkohol, 3) dåliga matvanor, 4) för
lite fysisk aktivitet och 5) snus. Medan de fyra första faktorerna anses vara kopplade till en kraftigt eller
13
Idem, punkterna 45 och 46, och däri angiven rättspraxis, samt förenade målen C-154/04 och C-155/04 Alliance for Natural Health
m.fl., punkt 126 och däri angiven rättspraxis.
14
Socialstyrelsen, Folkhälsorapport 2005
12 (46)
mycket kraftigt (rökning) förhöjd hälsorisk, bedömer man att riskerna med snus är väsentligt mindre
15
(något till måttlig). Socialstyrelsens uppfattning är således att snus inte är helt ofarligt, men inte heller
speciellt skadligt.
Den sammantagna vetenskapliga slutsatsen är att snuset har en ringa inverkan på folkhälsan och att den
i vissa avseenden snarare haft en positiv inverkan genom att snuset haft en preventiv effekt i fråga om
rökning och att svenska män följaktligen har den lägsta cancerfrekvensen inom EU (hela västvärlden) när
16
det gäller tobaksrelaterade cancersjukdomar.
Ändå är svenskt snus omdebatterat och föremål för återkommande påståenden om munhålecancer,
cancer i bukspottskörteln, graviditetskomplikationer och risk för alkoholism. Men för att verkligen förstå
debatten kring snusets effekter, behöver man placera in hälsoriskerna i ett sammanhang.
Debatten om snus har till stor del färgats av de medicinska problem och den forskningsmetodik som varit
aktuell vid tidpunkten för studiernas genomförande. Listan över publikationer som följer i slutet av detta
dokument (Bilaga 1) är indelad i tidsperioder för att debatten om snus ska kunna relateras till den
vetenskapliga tidsandan. Sammanställningen av artiklar baseras på sökningar på PubMed och gäller
forskning enbart på svenskt snus från 1960 t.o.m. 2014, dvs. drygt 50 år.
Under 1960-talet kom de första studierna på ”smokeless tobacco”, fokuserad på förändringar i munhålan.
Anledningen var en osäkerhet på om rökfri tobak kunde vara lika skadlig som rök-tobak. Rapporter från
utlandet var inte konklusiva. I vissa regioner i världen har man under lång tid haft höga andelar fall av
munhålecancer, t.ex. i Indien och Asien. De rökfria produkter som i stor utsträckning används i dessa
länder är dock inte desamma som svenskt snus utan baserar sig på betelblad, areca-nötter, lime och
olika starkt irriterande salter. Som extra ingrediens används ibland även tobak och man har därför i
internationella sammanhang något missvisande valt att benämna produkterna ”smokeless tobacco”, vilket
har förvirrat och försvårat diskussionen om svenskt snus och hälsa.
Det är redan känt att de viktigaste riskfaktorerna för munhålecancer är rökning, hög alkoholkonsumtion,
dålig nutrition och bristande munhygien. Cancerrisken ökar även med personens ålder, precis som för de
flesta andra cancersjukdomar.
Systematiska studier av snusets effekter saknas före 1960. Sedan dess har i huvudsak två olika typer av
studier publicerats:
1) Direkta mikroskopiska undersökningar av munslemhinnan efter snusexponering.
2) Statistiska jämförelser mellan antalet fall av någon sjukdom/tillstånd hos en grupp snusare,
jämfört med antalet fall hos en grupp icke-snusare.
1960-talet
Forskning: Undersökningarna koncentrerar sig på slemhinne-reaktioner i munhålan. Som modell används
försöksdjur, framför allt hamster och råtta. Fallbeskrivningar baserade på olika humana populationer ingår
också. Det är underförstått att snus är kopplat till begränsade socioekonomiska villkor. Studierna
genomförs av kliniskt verksamma läkare och tandläkare med erfarenhet av cancersjukdomar.
15
Socialstyrelsen, Nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder – Sammantagen risk för död, sjukdom och försämrad
livskvalitet; 2011
16
Globocan, IARC
13 (46)
Kommentar: Åsikterna går isär angående snusets eventuella skadliga effekter. Man är överens om att det
uppkommer förtjockningar (leukoplakier) i slemhinnan men är oense om detta är ett förstadium till cancer.
Konklusion: Diskussionen återspeglar den generella diskussionen om potentiella cancermekanismer som
förekommer under denna tid. Den detaljrika och avancerade molekylärgenetiska forskningen är ännu i sin
linda och forskningsmetoderna är förhållandevis enkla.
(Publicerade vetenskapliga referenser till ovanstående redogörs för i Bilaga 1)
1970- talet
Forskning: Under president Nixon presenteras i USA år 1971 The National Cancer Act (“War on Cancer”),
vilket även inspirerar forskningen i Sverige. Studier avseende snusskador fokuserar på förändringar i
munslemhinnan. De epidemiologiska studier (undersökning av stora grupper av personer) som man
genomfört vid kartläggningen av sjukdom hos rökare, har ännu inte börjat användas för att studera
snusare.
Kommentar: Man diskuterar fortfarande om förändringar av typ leukoplaki (”snuff-dippers lesion”) ska
betraktas som ett förstadium till cancer. Medan man visar att snus ger kraftiga skador hos försöksdjur
som t.ex. råttor, kommer det också forskningsresultat som talar för att snusskadorna hos människa är
lindrigare och försvinner så snart man slutar med snus.
Konklusion: Snusanvändning är under denna tid framför allt en socioekonomisk markör och räknas inte
som en viktig hälsofaktor på samma vis som rökning. I ett större sammanhang utgör undersökningar på
snusexponerad slemhinna en liten pusselbit i den forskning som syftar till att förstå varför normal vävnad i
kroppen kan förändras och övergå i cancer.
(Publicerade vetenskapliga referenser till ovanstående redogörs för i Bilaga 1)
1980-talet
Forskning: Cancerforskning intensifieras generellt. Studier av snusets effekter på slemhinna hos
människa och försökdjur fortsätter. Från att ha använt munslemhinnan som en sorts modell för att studera
möjlig cancerutveckling, börjar man nu också leta efter eventuella tecken på att snusare löper ökad risk
att få munhålecancer. Under 1980-talet publicerar Deborah Winn en studie som visar att rökfri tobak (av
dåtida amerikansk typ) använts hos kvinnor med munhålecancer i en socioekonomiskt utsatt miljö i North
17
Carolina. Studien är retrospektiv (tillbakablickande) och har med moderna mått flera metodologiska
brister. Den får emellertid stort genomslag och är ett av huvudargumenten för uppfattningen att snus
leder till cancer, trots att studien inte gäller svenskt snus. Man börjar även undersöka om virus kan
överföras från fingrar till snus och därifrån till munhåla och därmed orsaka cancer. Att virus kan orsaka
cancer är en gammal hypotes.
Kommentar: Den potentiella cancerrisken av det kemiska innehållet i rökfri tobak, framför allt nitrosaminer
och benspyren kommer alltmer i fokus. Man vet att sådana substanser kan förklara cancerutveckling hos
rökare och hypotesen är att detta även gäller snusare. Rapporter från Indien visar att man där har flest
fall av munhålecancer i världen. Eftersom Indiska produkter kallas ”smokeless tobacco” (se inledningen)
är det lätt att även misstänka svenskt snus. Med Indien och North Carolina som exempel, konstaterar
man att ”smokeless tobacco” ger munhålecancer.
17
Winn, D.M., et al., Snuff dipping and oral cancer among women in the southern United States. N Engl J Med, 1981. 304(13): p.
745-9
14 (46)
Konklusion: Undersökningar på svenskt snus visar att det uppstår en förtjockning i slemhinnan hos
regelbundna snusare i Sverige. Man är nu överens om att risken för cancerutveckling är liten men
samtidigt är studierna från North Carolina oroande.
(Att virusexponering kan leda till cancer bekräftas så småningom för HPV (humant papillom virus) och
cancer i livmoderhalsen. Upptäckten belönas år 2008 med Nobelpriset i medicin. HPV har även koppling
till vissa typer av munhålecancer, men utan samband med snus.)
(Publicerade vetenskapliga referenser till ovanstående redogörs för i Bilaga 1)
1990-talet
Forskning: Cancerforskningens vyer vidgas när nya analysmetoder införs. Man studerar de komplicerade
mekanismer som leder till att en cell förlorar kontrollen och blir en cancercell. Samtidigt ökar användandet
av epidemiologisk statistik för att studera sjuklighet bland olika grupper av personer, t.ex. snusare jämfört
med icke-snusare. De nya teknikerna kräver specialutrustning och stora resurser i form av tid och
personal. Detta medför att den medicinska kontakten med studieobjekten, dvs. de drabbade individerna,
minskar. Sjukdomar av betydelse för folkhälsan analyseras i förhållande till snusanvändning, t.ex.
hjärt/kärl-sjukdomar och stroke.
Kommentar: Rapporterna om sjukdom och snus är inte entydiga. Vissa undersökningar visar ökad
sjuklighet bland snusare medan andra inte finner några samband. Retrospektiva undersökningar
(tillbakablickande), där man utgår från personer med en viss sjukdom och undersöker hur många av
dessa som varit snusare, ställs mot prospektiva studier, där man följer en grupp snusare över tid för att se
vilka sjukdomar de ev. drabbas av. Prospektiva undersökningar visar att svenska snusare som följs över
tid inte löper ökad risk att få munhålecancer.
Konklusion: När förekomst av olika sjukdomar undersöks i stora grupper av snusare anonymiseras
forskningen. Det stora antalet personer som studeras omöjliggör detaljerad kontroll på individnivå.
En del av de retrospektiva studierna genomförs av experter på statistik men med begränsad
praktisk/medicinsk erfarenhet inom området, vilket kritiseras.
(Publicerade vetenskapliga referenser till ovanstående redogörs för i Bilaga 1)
2000-talet
Forskning: Den detaljerade cancerforskningen koncentrerar sig på cellmekanismer som leder till
tumörutveckling. Sökandet efter misstänkta cancerframkallande ämnen är inte lika prioriterat.
Snusforskare fokuserar på sjukdomar som kan misstänkas vara framkallade av snus. Metoderna är
epidemiologiska, dvs. undersökningar av sjukdomar bland stora grupper av individer. Man undersöker om
olika tumörformer är vanligare bland snusare jämfört med icke-snusare. Retrospektiva studier finner
förhöjt antal fall av pankreascancer och matstrupscancer bland de som snusat länge. Redan kända
riskfaktorer är rökning och hög alkoholkonsumtion. Studierna kritiseras för att man saknar säkra uppgifter
om rök- och alkoholvanor hos enskilda individer.
Risken för beroende av snus lyfts också fram, speciellt bland unga. Detta är en ny aspekt på
snusanvändningen. Rökningen har successivt sjunkit under 15 procent samtidigt som snusandet ökat.
Det framförs oro för att snusanvändning ska leda till ökad rökning (”gateway”). Sverige utmärker sig
15 (46)
internationellt med en fallande andel rökrelaterad sjuklighet. Många forskare anser att det kan bero på att
18
snus är mindre skadligt och att snusets nikotininnehåll är en hjälp för den som vill sluta röka.
Kommentar: Tendensen att epidemiologiskt undersöka samband mellan snus och olika mer eller mindre
vanliga tillstånd fortsätter. Läpp-gom spalt (LKG), prematur födsel och låg födelsevikt hos barn till
snusande mödrar är några exempel. Sambandet med LKG ifrågasätts av medicinsk expertis eftersom
LKG frekvensen är likartad internationellt. Prematur födsel och låg födelsevikt anses vara en effekt av
nikotinet. Samma tendens rapporteras för gravida som använder nikotinläkemedel. Rapporter om snus
som ingångsport till rökning bland ungdomar, motsägs av andra rapporter som visar att ungdomar
föredrar snus framför rökning och att detta är positivt ur ett folkhälsoperspektiv.
Konklusion: Läkare med patientkontakt tar inte längre lika stor aktiv del i snusforskning som
huvudsakligen bedrivs av folkhälsoexperter och statistiker. Frågeställningarna blir mindre precisa och
saknar ibland biologiskt underbyggda hypoteser. Detaljerade undersökningar av munslemhinna och
potentiella cancermekanismer har ersatts av massanalyser av sjuklighet utan möjlighet att kontrollera
individuella data. Forskningsprojekten söker även efter samband mellan snusanvändning och olika
socialmedicinska problem, t.ex. alkoholism. Den vetenskapliga diskussionen blir förenklad och får en
politisk underton.
(Publicerade vetenskapliga referenser till ovanstående redogörs för i Bilaga 1)
En sammanställning av vanliga frågeställningar om snusets effekter på kroppen
Munslemhinna och tänder
Det finns en ökad risk för missfärgning av tänderna hos snusare och överdriven snusanvändning kan leda
till irritation i tandköttet. Utan andra riskfaktorer såsom rökning, hög alkoholkonsumtion och dålig
munhygien är risken för munhålecancer i Sverige mycket låg. I andra regioner såsom Indien och Asien,
med oreglerad ”smokeless tobacco” (betel, arecanötter och ibland tobak) samt dålig munhygien, har man
rapporterat hög frekvens munhålecancer, något som förvirrat den vetenskapliga debatten. En amerikansk
studie angående risk för munhålecancer kopplat till rökfri tobak (av dåtida amerikansk typ) bland
socioekonomiskt utsatta kvinnor i North Carolina på 1970-talet, förklarar varför man i internationella
sammanhang talar om ett samband mellan snus och muncancer. Under 1990-talet i Sverige gjordes mer
adekvata, prospektiva undersökningar, där man inte fann någon risk för munhålecancer kopplat till
användande av svenskt snus. Dessa studier citeras sällan i medierna. Många tror att risken för
munhålecancer ökar vid användande av svenskt snus, en uppfattning som till största delen baseras på
rapporter från t.ex. North Carolina och Indien.
Sex epidemiologiska studier och tre meta-analyser har undersökt munhålecancer och snus. Sjutton
studier har undersökt risk för tand- och tandlossningsskador.
Matstrupe
Nikotin leder till en ökad produktion av magsyra med risk för sura uppstötningar (reflux) som följd. Detta
ökar risken för cancer i matstrupen, som är en ovanlig sjukdom i Sverige och utgör ca 0,7 procent av alla
cancerfall. Förutom reflux är rökning, hög alkoholkonsumtion och hög ålder de största riskfaktorerna. I en
svensk undersökning fann man ett misstänkt samband mellan snus och en histologiskt mindre vanlig
18
Axéll T, Snus placeras oförtjänt i skamvrån, läkartidningen nr 1–2 2009 volym 106, Stenbeck M et al, The association of snus and
smoking behaviour: a cohort analysis of Swedish males in the 1990s, Addiction, 104, 1579–1585, Lund et al, Contrasting snus and
NRT as methods to quit smoking. An observational study, Harm Reduction Journal 2012, 9:10, Rodu et al, Evolving patterns of
tobacco use in northern Sweden, Journal of Internal Medicine 2003; 253: 660–665
16 (46)
variant av matstrupscancer som framför allt är kopplat till rökning och alkohol. Fallen i studien var få och
man saknade bland annat uppgifter om just rökning och alkohol, varför resultaten har kritiserats. Trots
detta citeras rapporten ofta och ligger till grund för ryktena om att snus skulle leda till matstrupscancer.
Risken för matstrupscancer har undersökts i fyra epidemiologiska studier samt i två meta-analyser där
resultaten slagits samman.
Magsäck och tarm
Det råder enighet om att det inte föreligger någon ökad risk för cancer i magsäcken eller för annan magoch tarmsjukdom hos snusanvändare i Sverige.
Fem epidemiologiska studier och en meta-analys har undersökt det eventuella sambandet mellan snus
och magcancer. Ytterligare fem epidemiologiska studier har genomförts avseende annan mag- och
tarmsjukdom.
Pankreascancer
Pankreascancer, är en ovanlig men allvarlig cancersjukdom som utgör ca 1,5 procent av alla cancerfall i
Sverige. Lika många män som kvinnor insjuknar, vilket talar emot att snus skulle ha avgörande betydelse,
eftersom betydligt färre kvinnor än män är snusare. Under de senaste fyra decennierna har antalet fall av
pankreascancer halverats bland svenska män medan konsumtionen av snus under samma tid
fördubblats.
En svensk och en norsk retrospektiv undersökning har dock funnit ett statistiskt samband där det
procentuellt varit fler snusare bland de män som avlidit i pankreascancer. De båda studierna baserar sig
på få fall och dessutom saknades data avseende andra riskfaktorer. I en senare multinationell analys
kunde en grupp pankreasforskare senare inte finna något samband med rökfri tobak. En av författarna till
den tidigare publicerade norska studien var medförfattare, vilket har undgått de flesta. Även om
undersökningen var betydligt mer omfattande än de svenska och norska studierna, har den inte fått
samma genomslag i medierna. Uppfattningen att snus är kopplat till pankreascancer lever därför kvar.
Två skandinaviska studier har undersökt om det föreligger ett samband mellan snus/tuggtobak och cancer i
bukspottkörteln. Flera meta-analyser har gjorts där bland annat epidemiologiska studier på annan muntobak
inkluderats och vägts in.
Blodkärl och blodcirkulation
Nikotinet i snus har en fysiologisk (dvs. inte sjuklig) effekt på blodkärlen, vilket kan medföra en tillfälligt
nedsatt blodcirkulation, framför allt i perifera delar av kroppen, med bl. a. kalla händer och fötter som
följd. Effekten beror inte på någon skada i blodkärlen och är inte permanent. Man har inte påvisat något
samband med hjärtsjukdom eller stroke, trots att nikotineffekten teoretisk skulle kunna försämra
blodcirkulationen på ett skadligt sätt i dessa organ. I en studie fann man bevis för att nikotineffekten kan
vara skadlig under tiden efter en hjärtinfarkt. De som trots hjärtinfarkten fortsatte att snusa hade en större
risk för ytterligare en allvarlig infarkt än de som slutade. Denna studie ligger till grund för den felaktiga
slutsatsen att snusanvändning leder till hjärtinfarkt.
Elva epidemiologiska studier samt två meta-analyser har undersökt sambandet mellan snusning och
ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar. Ett flertal studier har undersökt risken för åderförkalkning och akut
ökning av blodtryck och puls.
17 (46)
Graviditet och foster
Undersökningar av gravida mödrar har visat att de som snusar riskerar att få för tidigt födda barn och
barn med låg födelsevikt Man har funnit samma resultat vid behandling av gravida med nikotinersättning
(NRT), i tuggummi och plåster. Även om mekanismen bakom denna observation inte är klarlagd är
konklusionen att gravida bör undvika nikotin - även nikotinhaltigt snus. Att även NRT orsakar påverkan på
foster är för de flesta okänt varför det som oftast citeras är att snus leder till skadlig fosterpåverkan.
Ett flertal studier har genomförts för att analysera effekterna av nikotin- och snuskonsumtion på graviditet
och foster.
Beroende
Frågan om beroende har i flera decennier belysts i ett stort antal undersökningar gällande rökning. En
vedertagen uppfattning är att rökare är beroende av nikotin, vilket är bakgrunden till att nikotinpreparat
under 1980-talet introducerades som behandling mot abstinens. Även snus innehåller nikotin och det
finns en traditionell uppfattning om att snus är mer beroendeframkallande än rökning. Som teoretisk
förklaring anges att snus ger en jämnare och över tid genomsnittligt högre nikotinkoncentration i kroppen
jämfört med rökning. Denna teori motsägs av andra teorier som hävdar att just frånvaron av jämn
nikotinfördelning hos rökare, som får en ”kick” vid varje inhalation, är skälet till att rökning är
beroendeframkallande. Nyare forskning har kunnat visa att snusare snarare är att jämföra med personer
som utvecklat beroende av nikotinpreparat, ett beroende som jämfört med rökning är relativt lätt att bryta.
Det saknas en medicinsk förklaring till varför ett nikotinberoende skulle vara direkt hälsofarligt. Trots
många års användande av nikotinpreparat, har nikotinet i sig själv inte orsakat någon sjukdom. Såväl
cancerrisk som risk för psykisk sjukdom har redan kunnat uteslutas.
Farhågorna angående nikotinberoendet har således inte gällt nikotineffekten utan risken att bli rökare. En
återkommande fråga är om ett snusberoende hos unga personer medför att de börjar röka senare i livet
(”gateway” teorin). Med Sverige som exempel hävdar de flesta forskare att snusanvändning i själva
verket förhindrar rökning bland unga personer när de väljer att snusa i stället och att det i sin tur leder till
en lägre frekvens rökrelaterade sjukdomar.
Uppfattningen att snus ger ett starkare beroende än rökning lever envist kvar, liksom den svårbegripliga
slutsatsen att det starka beroendet hos snusare leder till att man börjar med rökning som enligt
resonemanget ovan anses mindre beroendeframkallande.
Kommentar till utredningens förslag om ändrad hälsovarning för snus
Swedish Match ställer sig högst frågande till utredningens förslag till ändrad, skarpare lydelse för
hälsovarningen avseende snus utan att ha presenterat någon som helst vetenskaplig eller annan saklig
grund för åtgärden. Swedish Match har i detta avsnitt vederlagt att någon sådan vetenskaplig grund
tillkommit sedan år 2001 då kommissionen beslutade att ta bort den obligatoriska cancervarningen på
svenskt snus till förmån för texten: ”Denna tobaksvara kan skada din hälsa och är beroendeframkallande”
(Swedish Matchs kursivering). I denna kontext finner Swedish Match utredningens konstaterande om att
19
den föreslagna ”[t]exten kan komma att ändras med hänsyn till den vetenskapliga utvecklingen” helt
obegriplig med hänsyn till vad som är vetenskapligt känt om snus idag och kan därför inte annat än att i
kommentaren till författningsförslaget (se nedan) föreslå att nuvarande lydelse ska äga fortsatt giltighet.
Det finns i detta sammanhang även anledning att understryka att svensk rättspraxis nyligen bidragit till att
tydligt särskilja snus från cigaretter ur hälsosynpunkt.
19
Delbetänkande av Tobaksdirektivsutredningen, s.119
18 (46)
Tobakslagens bestämmelser om marknadsföring avser tobak generellt och skiljer inte på olika typer av
tobak såsom exempelvis snus och cigaretter. Motsvarande gäller för Konsumentverkets allmänna råd för
marknadsföring av tobaksvaror till konsumenter (KOVFS 2009:7) som gäller vid tillämpning tobakslagens
regler om marknadsföring av tobaksvaror till konsumenter.
Den 16 december 2014 utvecklade Marknadsdomstolen gällande rätt avseende marknadsföring av
tobaksvaror genom sitt vägledande avgörande MD 2014:14.
Marknadsdomstolen tar i sin prövning av om förbud mot viss marknadsföring av snus är påkallat utifrån
tobakslagens skyddsändamål hänsyn till vad som i målet framkommit om snusets hälsoeffekter och
konstaterar att en skillnad måste göras mellan olika typer av tobaksprodukter för att uppfylla kravet på
20
proportionalitet. Det är mot denna bakgrund Marknadsdomstolen konstaterar ”[a]tt det finns skäl att
bedöma marknadsföring av snus på ett delvis annat sätt än marknadsföring av tobaksvaror som i högre
grad negativt påverkar folkhälsan, såsom cigaretter” och därefter finner att viss marknadsföring ska anses
21
lagenlig ”[m]ed beaktande av att det är fråga om marknadsföring av snus.”
Swedish Match kan konstatera att varken nuvarande tobakslag eller Konsumentverkets allmänna råd för
marknadsföring av tobaksvaror till konsumenter reflekterar rättsutvecklingen avseende marknadsföring av
snus.
Eftersom regelverken gäller på nationell nivå medan tillsynen över tobakslagens regler om
marknadsföring utövas på såväl central nivå (Konsumentombudsmannen) som lokal nivå (Sveriges
22
kommuner) anser Swedish Match att utredningens förslag till lag om ändring i tobakslagen bör omfatta
Marknadsdomstolens nya rättspraxis och därmed undanröja nuvarande risker för felaktig rättstillämpning.
Konsumentverket har dessutom på fråga från Swedish Match skriftligen meddelat att en revidering av
myndighetens allmänna råd för marknadsföring av tobaksprodukter till konsument sannolikt kommer
påbörjas under hösten år 2015 samt att Konsumentverket avvaktar ”[s]lutbetänkandet av
tobaksdirektivsutredningen som ska redovisas den 1 september 2015 i vilken förslag, vid behov, ska
lämnas på en ändamålsenlig nationell reglering av snus och tuggtobak samt till reglering av innehållet i
23
snus.”
GOTHIATEK® – konsumentomsorg genom vår ledande
kvalitetsstandard
Föregående avsnitt om snus och hälsa sökte vederlägga det svenska snusets oförtjänta rykte i
hälsosammanhang. Detta avsnitt fokuserar på Swedish Matchs ansträngningar för att bidra till det
svenska snusets status som en säker livsmedelsprodukt.
Det som avgör hälsoeffekterna för den enskilda individen vid användning av produkter för oral
konsumtion t ex livsmedel (inklusive snus), ligger i produktens kemiska sammansättning. De oönskade
ämnen som återfinns i livsmedel, inklusive ämnen som klassas som cancerframkallande, är vanligtvis
20
Ibid., s. 23.
Ibid., s.26.
Se 19 § respektive 19 a § i tobakslagen.
23
Skrivelse från Konsumentverket till Swedish Match, 2015-04-30 (Dnr 2015/311).
21
22
19 (46)
noggrant reglerade för att reducera alltför hög exponering av dessa ämnen och för att därigenom undvika
risker för negativ hälsopåverkan för individen.
Swedish Match har – i egenskap av ledande snustillverkare – sedan närapå två decennier tillbaka arbetat
efter och öppet redovisat en egenutvecklad kvalitetsstandard benämnd GOTHIATEK. Samtliga av
Swedish Matchs snusprodukter omfattas av denna standard, oberoende av marknadspris.
Utgångspunkten för kvalitetsstandarden är att användaren av svenskt snus från Swedish Match ska vara
trygg med att de oönskade ämnen som finns i slutprodukten ligger i paritet med, eller lägre än,
motsvarande oönskade ämnen i livsmedel.
I kommittédirektiv 2014:108 ”Genomförande av EU:s tobaksproduktdirektiv” står att läsa om snus att: ”Ett
flertal cancerframkallande ämnen har påvisats i snus, bland annat nitrosaminer, polycykliska kolväten,
aldehyder, tungmetaller samt alfastrålande polonium-210”.
Denna typ av okommenterade listning är vanligt förekommande för att belysa snusets potentiella
hälsorisker. Det som mer sällan framkommer är att ovan angivna exempel på oönskade ämnen återfinns
vanligen i livsmedel och i mängder i nivå med snus eller högre. Det framkommer inte heller att flera av
dessa ämnen inte ens återfinns i mätbara nivåer i snus tillverkat i enlighet med GOTHIATEK.
Förekomsten av bens(a)pyren d.v.s. polycykliska kolväten i hundra gram grillat kött motsvarar 18 dosor
snus. Mängden av tungmetallen arsenik i 100 gram ris motsvarar t.ex. mängden i sju och en halv dosa
snus.
Dessutom är individens upptag av oönskade ämnen i livsmedel snarare närmare 100 procent (beroende
på ämne) medan munhålans möjlighet till faktisk extraktion av dessa oönskade ämnen i snus motsvarar
cirka tio till 30 procent, då snus inte sväljs medan innehållet i förtärd mat passerar mage och tarmkanaler.
Huvuddelen av snusproduktens oönskade ämnen kvarstannar i snusprillan.
För Alfastrålande polonium-210 medför regelbunden snusning en bestrålning per år som kan jämföras
med extern bestrålning från omgivande mark och byggnadsmaterial under cirka en vecka. Denna dos är
så låg att den från individens synpunkt inte bör påkalla någon särskild åtgärd eller uppmärksamhet.
Nitrosaminer tillhör de mest kontroversiella oönskade ämnena i snus, och vissa av dessa återfinns också
i andra vanliga livsmedel.
De nitrosaminer som bildas vid torkning av tobaksbladen återfinns också i färdigt snus. De benämns
tobaksspecifika nitrosaminer, och halterna som återfinns i svenskt snus är unikt låga jämfört med t.ex.
afrikansk och indisk muntobak, produkter som idag är tillåtna för omsättning på EU:s inre marknad.
Halterna i dessa typer av muntobaksprodukter kan ligga tusenfalt högre än GOTHIATEK-tillverkat snus
från Swedish Match.
Detta kan vara en delförklaring till varför svenskt snus inte kan kopplas till olika cancerformer som t.ex.
muncancer medan man kopplat denna cancerform till indiska och andra asiatiska muntobaksprodukter.
Den faktiska exponeringen av de oönskade ämnena i snus är väsentligt lägre.
Livsmedelsverket har nyligen presenterat ett föreskriftsförslag (LIVSFS 2012:6) i vilket verket föreslår en
gränsvärdesreglering av bens(a)pyren och tobaksspecifika nitrosaminer för snus.
20 (46)
Swedish Match välkomnar Livsmedelsverkets initiativ, då importen av snusliknande produkter av
varierande kvalitet ökat de senaste åren och Direktivet inte uppställer några EU-kvalitetskrav på
snusvarianter avsedda för export från övriga EU för omsättning på den svenska marknaden.
Lämpligheten av den svenska livsmedelsregleringen för snus
I nationell svensk livsmedelsreglering jämställs snus och tuggtobak med livsmedel och regleras därmed
24
som livsmedel. Folkhälsomyndigheten förklarar detta med att snus och tuggtobak ”[ä]r något man
25
”suger” eller ”tuggar” på och som kan tas upp i mag- och tarmkanalen”. Med stöd av denna förklaring
bör det livsmedelsklassade tuggummit helt klart vara jämförbart med snus.
Svenskt snus tillverkas av utvalda tobakssorter, olika salter, aromämnen samt fuktighetsbevarande
ämnen. Att snuset är klassat som livsmedel innebär att enbart livsmedelsgodkända ingredienser används
i snus och att tillverkningen sker i lokaler som hygienmässigt är anpassade för livsmedelsproduktion.
Livsmedelsverkets föreskrifter om snus och tuggtobak (LIVSFS 2012:6) reglerar snusets innehåll specifikt
med avseende på bl.a. tillsatser, aromer och främmande ämnen och snuset omfattas av den offentliga
livsmedelskontroll vars mål är att konsumenterna får säkra livsmedel, att de inte blir lurade om vad
26
livsmedlet innehåller och att informationen om livsmedlet är enkel att förstå.
Det finns ingen innehållsreglering avseende snus på EU-nivå. Detta konstaterade Livsmedelsverket den
22 april år 2015 när verket lade fram sitt förslag på ny reglering av gränsvärden för vissa oönskade
27
ämnen i snus. Skälen för Livsmedelsverkets förslag är att verket blivit uppmärksammat på att det kan
förekomma höga halter av vissa oönskade ämnen i snus vars förekomst för närvarande inte regleras i
LIVSFS 2012:6.
28
Livsmedelsverket har självständigt analyserat en WHO-rapport som bl.a. tar upp rekommendationer
gällande nivåer för de aktuella ämnena i rökfri tobak samt gjort egna riskbedömningar. Livsmedelsverket
motiverar förslagets gränsvärden med hänsyn till hälsoskäl och konstaterar dessutom i förslagets
konsekvensutredning att Swedish Matchs världsunika kvalitetsstandard GOTHIATEK (se avsnitt om
29
GOTHIATEK ovan) redan idag innehåller motsvarande krav. Livsmedelsverkets förslag är för
närvarande utsänt på remiss och kan komma att träda ikraft 1 januari år 2016.
Swedish Match menar att Livsmedelverkets förslag tveklöst utgår från att den nationella, svenska
innehållsregleringen avseende snus ska hanteras genom livsmedelsregleringen och inget annat,
en slutsats som Swedish Match stödjer.
Svenskt snus har sedan år 1971 klassats som livsmedel och livsmedelsregleringen har sedan dess
bedömts som lämplig för reglering av innehållet i snus med Livsmedelsverket som central
tillsynsmyndighet. Om Livsmedelsverket slutligen beslutar i enlighet med sitt lagda förslag får Sverige
världens hårdaste reglering av rökfri tobak vilket borde vara ett skäl gott nog för att låta snuset fortsätta
klassas och kontrolleras som ett livsmedel.
24
Livsmedelslagen (2006:804) 3 § andra stycket p. 2.
http://www.folkhalsomyndigheten.se/handbok-tobakslagen/tobakslagens-omfattning/
26
http://www.livsmedelsverket.se/produktion-handel--kontroll/livsmedelskontroll/
27
Förslag till ändring i Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2012:6) om snus och tuggtobak (Dnr 2014/27719)
28
WHO Technical Report Series 955
29
Förslag till ändring i Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2012:6) om snus och tuggtobak (Dnr 2014/27719)
25
21 (46)
Kommentar till delbetänkandets hållning avseende E-cigaretter
Det är ofrånkomligen så att Direktivets avsikt är ett utsläppande av e-cigaretter på den inre marknaden,
om än med krav på vissa tekniska specifikationer.
Det förefaller vara ett faktum att både svenskt snus och e-cigaretter innehåller den aktiva substansen
nikotin och att båda har en potential att attrahera rökare. Det finns således skäl för Socialdepartementet
att väga in att dagens punktskatter på snus inte finns på nikotinläkemedel utöver moms, och en
punktskattebefriad nikotinläkemedelsklassad e-cigarett kommer att ha en betydande konkurrensfördel på
marknaden.
Om e-cigaretter ska tillgängliggöras för konsumenter finns det även anledning att se över beskattningen
av hela kategorin nikotininnehållande produkter, så att dessa bättre avspeglar de hälsorisker som
produkten vetenskapligt kan konstateras medföra för användaren och inte endast utgå från en del av
råvaran i produkten.
Swedish Match återkommer nedan till argumentationen rörande förvaltningsrättens respektive
kammarrättens domar, men ur ett punktskattehänseende förefaller det inkonsekvent att befria e-cigaretter
från punktskatt genom att myndigheterna – mot tillverkarnas egna intentioner – klassificerar dessa
uteslutande som nikotinläkemedel utifrån myndighetens eget antagande att dessa leder till rökslut och
samtidigt ignorera det faktum att förekomsten av snus i Sverige bidragit till att andelen rökare i
befolkningen internationellt sett är synnerligen låg.
Givet den av delbetänkandet konstaterade avsaknaden av långtidsstudier av e-cigarettens hälsoeffekter
förefaller det finnas goda skäl att idka viss försiktighet vid den nationella regleringen.
Att tillåta e-cigaretter men reglera dem som övriga tobaksprodukter förefaller vara en rimligare åtgärd än
att enbart klassa dem som nikotinläkemedel och överlåta till Läkemedelsverket att besluta om vilka
tillverkare som ska anses tillverka godkända e-cigaretter och vilka som inte gör det. Särskilt sedan
Direktivet är utförligt i dess beskrivning av vilken teknisk standard på produkterna som enligt Direktivet
möjliggör deras utsläppande på den inre marknaden.
Det uppstår en uppenbar problematik kring hur de e-cigaretter som inte anses följa Läkemedelsverkets
regelverk ska hanteras i de fall de förs in i Sverige från övriga EU eller tredje land. Att överlåta till
Läkemedelsverket att enkom få välja tillåtna och otillåtna e-cigaretter skulle kunna uppfattas som ett sätt
att försöka kringgå Direktivet avsikt, dvs. att tillåta handel med e-cigaretter inom EU:s gränser.
De argument som har framförts i den politiska diskussionen inom EU:s institutioner inför tillåtandet av ecigaretter bör vara möjliga att överföra på det svenska snuset.
Swedish Match anser att även om förekomst av e-cigaretter på marknaden möjligen kan leda till fler
rökslut i befolkningen är detta ett samband som det återstår att vetenskapligt fastslå. Men skulle det vara
så att kriterierna som ställs upp av EU anses tillräckliga för att konstatera att e-cigaretten ökar
förutsättningarna för fler rökslut måste ofrånkomligen tillgången på svenskt snus tillmätas betydelse som
en faktor bakom Sveriges internationellt sett synnerligen låga rökprevalens.
Direktivets artiklar om e-cigaretten ger ofrånkomligen visst fog för slutsatsen att olika gedigna,
vetenskapliga underlag kan ligga till grund för motstridiga folkhälsopolitiska slutsatser.
22 (46)
Stora delar av den argumentation som har framförts bl.a. av Sveriges regering under direktivsöversynen
för att ifrågasätta grunden för förbud mot utförsel av svenskt snus till övriga EU är applicerbart på EUinstitutionernas argument för att tillåta handel med e-cigaretter på den inre marknaden, med den
uppenbara bristen att det saknas motsvarande gediget vetenskapligt underlag samt långtidsstudier av
hälsoeffekterna av bruk av e-cigaretter. Denna brist till trots har EU beslutat att Direktivet ska tillåta
förekomsten och handeln med e-cigaretter inom unionen.
Utan att fälla några omdömen om e-cigarettens potential att leda till fler rökslut förefaller den politiska
ambitionen att öppna den inre marknaden för denna typ utav produkter kräva ett anmärkningsvärt
svagare vetenskapligt stöd än det redan existerande gedigna underlag rörande de kända hälsoriskerna
med svenskt snus. Ändå resulterade den aktuella översynen av Direktivet i att ett utförselförbud av snus
från Sverige till övriga EU kvarstår.
Det vetenskapliga underlaget för att bedöma toxikologi, cell- och djurförsök, kliniska- och epidemiologiska
studier samt både kort- och långtidspåverkan av snusbruk finns i tillfredsställande grad. Därtill är
antagandet att förekomsten av effektiva och för rökaren attraktiva alternativa till cigaretten – i form av
snus – lett till fler rökslut eller rökreduktion studerat i Sverige, Norge, USA samt Serbien.
De av betänkandet refererade domsluten beträffande e-cigarettens legala status i Sverige – där
Läkemedelsverkets beslut om att läkemedelsklassificera e-cigaretten fått stöd av Förvaltningsrätten och
sedermera Kammarrätten eftersom nikotin kan antas ha en gynnsam effekt på folkhälsan – är i sig ett
starkt argument för att det svenska snuset tydligt bör särskiljas från röktobak såsom cigaretter.
Om innehåll av nikotin i en produkt inte ska lastas produkten – utan tvärtom tala till produktens fördel satt
i relation till alternativet cigaretter – får detta rimligen till konsekvens att beroendeproblematiken med
svenskt snus blir underordad andra antaganden rörande snusets påverkan på folkhälsan.
Nikotin i nikotinläkemedel och nikotin i snus har samma fysikaliska effekt på kroppen. Förekomsten av en
beroendeframkallande komponent i form av nikotin i nikotinläkemedel kan inte fysikaliskt särskiljas från
den förväntade effekten av nikotin i snus. Påverkan på brukarna – och därmed på populationen i stort –
är densamma. Detta blir särskilt tydligt sett ur ljuset av Livsmedelsverkets föreslagna skärpning av
innehållsreglerna för snustillverkning i Sverige.
Det ter sig orimligt att utgå från att förekomsten av nikotin i form av läkemedel per definition ska anses
positivt för folkhälsan överlag men ogynnsamt för samma folkhälsa i de fall distributionen av nikotin sker i
form av snus.
Nikotininnehållet i de nikotinläkemedel som redan finns receptfritt på den svenska marknaden är väl i
paritet med – och i ett flertal produkter signifikant högre – än innehållet i en traditionell en-grams
portionsprilla snus. Utvecklingen beträffande konsumtionsmetoder (sugtablett, inhalator, tuggummi och
munhålepulver i portionspåse), det breda utbudet av smaksatta nikotinläkemedel med tillhörande
massmarknadsföringsmöjligheter i alla mediala kanaler samt Läkemedelsverkets, förvaltningsdomstolens,
kammarrättens samt delbetänkandets argumentation och slutsatser rörande denna kategori
konsumtionsvaror bör vara av avgörande relevans för all framtida bedömning av det svenska snuset.
Givet de slutsatser och de rekommendationer delbetänkandet gör beträffande e-cigaretter måste Swedish
Match utgå från att förekomsten av nikotin i sig i snus inte kan anges som argument för att kringgärda
snuset med nya förslag på restriktioner eller ytterligare marknadsbegränsande åtgärder.
23 (46)
Snus har vidare en rad omedelbara beröringspunkter med dagens utbud av nikotinläkemedel, både ur ett
beroende- och relativriskperspektiv för folkhälsan vid en direkt jämförelse med cigaretter. Om del- och
slutbetänkandet ska vara stringent bör argumentationen om e-cigaretter satt i relation till nikotinläkemedel
vara direkt överförbar på bedömningen av det svenska snuset.
Att snustillverkarna gör en njutningsprodukt för vuxna och nikotinläkemedelstillverkarna framställer ett
preparat avsett för att främja rökslut bör i sig inte vara en så väsensskild utgångspunkt för respektive
näring att det föranleder diskvalificering av argumenten för att likställa snus med både e-cigaretter och
nikotinläkemedel ur ett folkhälsopolitiskt perspektiv.
Kommentar till delbetänkandet gällande nya rapporteringskrav
Direktivets artikel 5 stipulerar de krav som kommer att ställas på tillverkarna vad gäller rapportering av
ingredienser och utsläpp från tobaksprodukter.
Swedish Match delar som utgångspunkt utredningens slutsatser vad avser rapporteringsskyldigheter och
har i stort sett inget att anmärka på utredningens föreslagna förändringar i detta avseende. Det finns dock
ett antal områden där Swedish Match har synpunkter/kommentarer som Socialdepartementet bör beakta i
samband med den nationella implementeringen av Direktivet.
Delning av information till Europeiska Kommissionen och andra medlemsstater
Enligt artikel 5.7 ska medlemsstaterna säkerställa att de uppgifter som lämnas i enlighet med artikel 5 ska
hållas tillgängliga för Kommissionen och andra medlemsstater för tillämpandet av Direktivet.
Direktivets artikel 1.c och artikel 17 stipulerar klart och tydligt att snus inte är tillåtet att sälja på EU:s inre
marknad. Av detta följer rimligen att de uppgifter som Swedish match – och andra snustillverkare
rapporterar – inte bör vara av något intresse för vare sig Kommissionen eller andra medlemsstater.
Detta stöds av skäl 20 i Direktivet ”Med tanke på det allmänna förbudet mot försäljning av tobak för
användning i munnen i unionen, bör ansvaret för att reglera ingredienserna i tobak för användning i
munnen, vilket kräver djupgående kunskap om särdragen för denna produkt och dess
konsumtionsmönster, i enlighet med subsidiaritetsprincipen förbli hos Sverige där försäljning av denna
produkt är tillåten i enlighet med artikel 151 i anslutningsakten för Österrike, Finland och Sverige”.
Det är svårt att se logiken i att Sverige skulle dela de uppgifter om snusets ingredienser etc. som Swedish
Match ska rapportera till Folkhälsomyndigheten med andra medlemsstater och/eller Kommissionen, då
produkten i fråga inte säljs i övriga 27 medlemsstater.
Därav följer att vare sig Kommissionen eller andra medlemsstater behöver denna information för att
kunna tillämpa Direktivet.
Delat ansvar mellan Folkhälsomyndigheten och Livsmedelsverket
Eftersom snustillverkning i Sverige regleras under livsmedelslagstiftningen och att det nyligen kommit
förslag till en reviderad livsmedelsföreskrift vad avser innehåll i snus (LIVSFS 2012:6) anser Swedish
Match att rapportering av ingredienser fortsättningsvis ska ske till Livsmedelsverket.
24 (46)
Gruppering av substanser
Swedish Match anser att dagens möjlighet att gruppera substanser upp till 0,5 procent av innehållet, i
enlighet med Kommissionens dokument från år 2007 ”Reporting on tobacco products ingredients –
practical guide” fungerar väl och minimerar risken för spridning av företagshemligheter.
Rapportering av nya/modifierade produkter
Enligt Direktivets artikel 5.1 ska tillverkare eller importörer underrätta berörda myndigheter om
sammansättningen av en tobaksprodukt förändras. Swedish Match efterfrågar ett förtydligande av
utredningen avseende hur stor förändring av innehållet i en tobaksprodukt som måste ske för att motivera
en rapportering av en ny/modifierad produkt.
Rapportering av toxikologiska uppgifter
Enligt Direktivet ska rapporteringen åtföljas av relevanta toxikologiska uppgifter, särskilt deras effekter på
konsumenternas hälsa och med beaktade av bland annat eventuella beroendeframkallande effekter.
En dialog mellan snustillverkarna och Folkhälsomyndigheten i detta avseende är högst önskvärt eftersom
det förefaller som om rapporteringskravet i fråga utökats jämfört med gällande krav i tobaksförordningen.
Skyddande av företagshemligheter
Givet det arbete som pågår inom Kommissionen för att uppdatera rapporteringssystemet med avseende
på artikel 5.1 och 5.6 finns det anledning att påminna om de företagshemligheter som en sådan
rapportering innehåller.
Swedish Match vill särskilt framhålla att samtliga aspekter avseende innehållet i en tobaksprodukt samt
alla recept utgör företagshemligheter.
Det system som existerar idag, där snustillverkare i rapporteringsfasen kan meddela vad som utgör
respektive inte utgör en företagshemlighet fungerar väl. Till detta hör att den 0.5 procents gruppering av
substanser som existerar idag - i enlighet med de riktlinjer som Kommissionen fastställt – minimerar
risken för spridning av företagshemligheter.
Vad gäller offentliggörande av uppgifter om marknadsundersökningar och studier av enskilda
konsumenters preferenser och årliga försäljningsvolymer delar Swedish Match inte utredningens syn på
skyldigheten ska gälla retroaktivt med avseende på skyldigheten att vid det första rapporteringstillfället
lämna in samtliga tillgängliga och utförda marknadsundersökningar. Trots att det inte finns något förbud i
lag mot att införa regler med retroaktiv verkan utanför det grundlagsskyddade området råder en allmän
30
hållning mot retroaktiv lagstiftning om inte tungt vägande skäl kan motivera att sådan verkan tillåts.
Några sådana tungt vägande skäl har inte framförts av utredningen och gör sig rimligen inte gällande för
redovisningen av snus. I övrigt delar dock Swedish Match utredningens syn på att informationen bör lyda
under sekretesslagstiftningen.
Rapportering av försäljningsvolymer
Utredningen föreslår att försäljningsvolymer ska rapporteras senast den 31 januari varje år. Det bör
noteras att de försäljningsdata som Swedish Match tar fram måste köpas in externt till en relativt hög
kostnad, vilket större företag kan hantera. Det finns dock konkurrenshänsyn som bör övervägas
beträffande ökade administrativa kostnader för mindre aktörer inom snustillverkningen.
30
Se bl.a. Justitiedepartementets överväganden i Ds 2003:9,s 50ff.
25 (46)
Kommentar till delbetänkandet gällande artikel 13
Tobaksproduktdirektivsutredningen förklarar i sitt delbetänkande att frågan om vilka ingredienser som ska
finnas i snus är en fråga som ska hanteras i utredningens slutbetänkande. Beroende på bedömningen i
den delen, kan det enligt utredningen finnas anledning att återkomma till hur produktpresentationen av
snus lämpligast bör utformas. För närvarande undantas dock inte snus från de bestämmelser som
föreslås.
Swedish Match noterar i detta sammanhang att utredningen själv konstaterar att förbudet i artikel 13.1.c
mot hänvisning till smak, doft, smak- eller andra tillsatser måste ses mot bakgrund av förbudet i artikel 7
mot tobaksvaror med karakteristisk smak (från vilket tobak för användning i munnen undantas i artikelns
punkt 15). Trots detta kommer man till slutsatsen att: ”Även beträffande snus är det […] enligt direktivet
inte tillåtet att vid produktpresentationen hänvisa till smak, doft, eventuell smaktillsats eller andra
förbjudna tillsatser.”
Artikel 13.1.c är ej är tillämplig på snus
Enligt Swedish Match är utredningens konstaterande att det även beträffande snus enligt Direktivet inte
är tillåtet att i produktpresentationen hänvisa till smak, doft, smak- eller andra tillsatser, felaktigt.
Detta följer i första hand av en tolkning av artikel 13.1.c i enlighet med Direktivets systematik och
ändamål, men även av legalitetsprincipen, subsidiaritetsprincipen, proportionalitetsprincipen samt
näringsfriheten och rätten till egendom.
Tolkningen av Direktivet i enlighet med dess systematik och ändamål
Enligt artikel 1 i Direktivet är dettas syfte att tillnärma medlemsstaternas lagar och andra författningar om,
bland annat, ingredienser i tobaksprodukter, vissa aspekter av märkning och förpackning av tobaksvaror
och förbudet mot utsläppande på marknaden av tobak för användning i munnen. Det följer emellertid av
artikel 17 att det i Sverige är tillåtet att släppa ut tobak för användning i munnen på marknaden och artikel
7.15 undantar tobak för användning i munnen från tillämpningen av bestämmelserna i artikel 7, reglering
av ingredienser, inbegripet förbudet att släppa ut tobaksvaror med en karakteristisk smak på marknaden.
Eftersom snus inte får släppas ut på marknaden i någon annan medlemsstat än Sverige, finns det ingen
nationell lagstiftning att tillnärma.
Vidare framgår det av Direktivets skäl 22 till 27 att artikel 13 syftar till att:

Eliminera skillnader mellan olika nationella bestämmelser om märkning av tobaksvaror,
vilka kan utgöra hinder för handeln och leda till att den inre marknaden inte fungerar
smidigt.

Anpassa reglerna som gäller på unionsnivå till den internationella utvecklingen, såsom
Världshälsoorganisationens ramkonvention om tobakskontroll från maj 2003.

Anpassa bestämmelserna om märkning till nya vetenskapliga rön.

Undvika att tobaksvaror eller deras förpackningar vilseleder konsumenter, genom att
skapa intryck av att de är mindre skadliga, skapa föreställningar om olika fördelar eller
signalera ekonomiska fördelar för konsumenter.
26 (46)
Vad gäller tobak för användning i munnen, bidrar inte förbudet i artikel 13.1.c, mot att i märkningen av
förpackningar hänvisa till smak, doft, eventuella smak- eller andra tillsatser (eller avsaknaden därav), till
att uppfylla något av dessa syften.
Som framhållits ovan får tobak för användning i munnen säljas i Sverige, men inte i andra medlemsstater
(och ansvaret för att reglera ingredienser, inklusive smaktillsatser, har följaktligen också ålagts Sverige).
Det finns således inte några skillnader mellan nationella bestämmelser att eliminera och därför heller
inget skäl att förbjuda att produktpresentationen för snus anger smak, doft eller eventuella smak- eller
andra tillsatser.
Världshälsoorganisationens ramkonvention om tobakskontroll (FCTC) lämnar inga rekommendationer i
frågan om förbud mot angivande av smak, doft eller tillsatser när dessa inte är förbjudna. Några nya
vetenskapliga rön i detta avseende har heller inte framförts.
Slutligen vilseleder den berörda märkningen inte konsumenterna – den skapar inte intryck av att den
berörda tobaksvaran är mindre skadlig och skapar inte heller föreställningar om olika fördelar, varken
ekonomiska eller andra.
Swedish Match menar att det även följer av skäl 20 att Direktivet beträffande snus inte förbjuder
hänvisningar till smak, doft, eventuell smak- eller andra tillsatser vid produktpresentationen. Enligt skäl 20
bör, med tanke på att det allmänna förbudet i unionens övriga medlemsstater mot försäljning av tobak för
användning i munnen, ansvaret för att reglera ingredienserna i tobak för användning i munnen förbli hos
Sverige, eftersom denna reglering kräver djupgående kunskap om särdragen för produkten och dess
konsumtionsmönster.
Eftersom ansvaret för att reglera ingredienserna i snus åvilar Sverige, måste också ansvaret för att
reglera hänvisningar i produktpresentationen till smak, doft, eventuella smaktillsatser eller andra tillsatser
åvila Sverige. Dessutom kräver även den senare regleringen djupgående kunskap om särdragen för
produkten och dess konsumtionsmönster.
Det bör slutligen framhållas att om man skulle tolka artikel 13.1.c så att den också vore tillämplig på snus,
skulle artikel 17.15 i princip förlora sitt syfte. Konsumenterna skulle inte ha någon möjlighet att få reda på
produktens smak, doft eller smaktillsatser.
Legalitetsprincipen
Swedish Match menar att det även följer av legalitetsprincipen och den rättsliga grunden för artikel 13, att
dess punkt 1.c inte kan vara tillämplig på snus.
Givet att snus inte får släppas ut på marknaden i andra medlemsstater än Sverige och att förbudet mot att
släppa ut tobaksvaror med en karakteristisk smak på marknaden inte är tillämpligt på snus, är inte kraven
för att använda artikel 114 i EUF-fördraget som rättslig grund uppfyllda.
Eftersom snus är förbjudet i andra medlemsstater än Sverige, finns det ingen risk att skillnader mellan de
nationella bestämmelserna rörande hänvisningar i produktpresentationen till smak, doft och smak- eller
andra tillsatser skulle medföra hinder för den fria rörligheten mellan medlemsstaterna eller skapa en
snedvridning av konkurrensen.
27 (46)
Att respektera förbudet i artikel 13.1.c skulle inte ge svenska snusproducenter rätt att sälja snus i andra
medlemsstater. Snusproducenter i andra medlemsstater påverkas inte heller av en svensk lagstiftning
som tillåter hänvisningar i produktpresentationen till smak, doft och smak- eller andra tillsatser, eftersom,
för det första, de inte får sälja snus i någon annan medlemsstat än i Sverige och, för det andra, en sådan
lagstiftning inte ålägger dem ett visst agerande.
Det kan således inte göras gällande att ett förbud mot att på produktpresentationen för snus hänvisa till
smak, doft och smak- eller andra tillsatser verkligen skulle förbättra villkoren för upprättandet av den inre
31
marknaden och dess funktion, såsom krävs enligt EU-domstolens rättspraxis. Följaktligen skulle EUlagstiftaren inte ha kunnat använda artikel 114 i EUF-fördraget som rättslig grund för att reglera
hänvisningar i produktpresentationen till smak, doft, eventuella smaktillsatser eller andra tillsatser för
snus. EU är med andra ord helt enkelt inte behörig att anta en sådan bestämmelse eftersom den skulle
ha stått i strid mot legalitetsprincipen.
Subsidiaritetsprincipen
Enligt Swedish Match följer detta även av subsidiaritetsprincipen. Tobak för användning i munnen får
släppas ut på marknaden i Sverige men inte i övriga medlemsstater. Vidare är bestämmelserna i artikel 7,
som reglerar ingredienserna i tobaksprodukter, inklusive förbudet mot att släppa ut tobaksvaror med en
karakteristisk smak på marknaden, inte tillämpliga på tobak för användning i munnen. I en sådan situation
kan det knappast hävdas att målen för Direktivet inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av Sverige.
Detta blir extra tydligt i ljuset av skäl 20 som understryker att ”ansvaret för att reglera ingredienserna i
tobak för användning i munnen, vilket kräver djupgående kunskap om särdragen för denna produkt och
dess konsumtionsmönster, i enlighet med subsidiaritetsprincipen [bör] förbli hos Sverige där försäljning av
denna produkt är tillåten”. Denna slutsats är om möjligt ännu tydligare vad gäller regleringen av
hänvisning i produktpresentation till smak, doft, smak- och andra tillsatser.
Proportionalitetsprincipen
Enligt Swedish Matchs uppfattning följer det också av proportionalitetsprincipen att artikel 13.1.c inte är
tillämplig på snus.
Ett förbud mot att i produktpresentationen för snus hänvisa till smak, doft, eventuella smaktillsatser eller
andra tillsatser måste anses som uppenbart oproportionerligt i förhållande till de mål som eftersträvas
med artikel 13.1.c, såsom de framgår av artikel 1 och skäl 22 till 27.
Såsom framhållits ovan är det förbjudet att släppa ut snus på marknaden i alla medlemsstater utom
Sverige. Vidare är ingen av bestämmelserna i artikel 7, som reglerar ingredienser, inbegripet
smaktillsatser, tillämplig på tobak för användning i munnen – skäl saknas således att förbjuda
hänvisningar i produktpresentationen till smak, doft eller eventuella smak- eller andra tillsatser.
Världshälsoorganisationens ramkonvention om tobakskontroll innehåller inga rekommendationer i frågan
och några nya vetenskapliga rön i detta avseende har heller inte framförts. Slutligen, vilseleder de
berörda hänvisningarna inte konsumenterna. Dessutom, såsom också nämnts ovan, om artikel 13.1.c
skulle tolkas så att den också är tillämplig på snus, skulle konsumenterna inte ha någon möjlighet att veta
vilka (tillåtna) smak- och andra tillsatser som den berörda snusprodukten innehåller. Bestämmelsen
skulle inte bidra till att skydda folkhälsan utan, tvärtom, innebära en möjlig fara för folkhälsan, eftersom
31
Se t.ex. mål C-58/08 Vodaphone m.fl., punkt 32.
28 (46)
konsumenter (och särskilt allergiker) inte skulle veta vilka ingredienser och smaktillsatser som finns i den
produkt de köper.
Näringsfriheten och rätten till egendom
Slutligen menar Swedish Match att det också följer av näringsfriheten och rätten till egendom att artikel
13.1.c inte omfattar snus.
En tolkning av artikel 13.1.c som innebär att förbudet mot att hänvisa till smak, doft och smak- eller andra
tillsatser även är tillämpligt på snus begränsar snustillverkarnas frihet att utöva en ekonomisk eller
kommersiell verksamhet och strider således mot näringsfriheten.
Vad avser rätten till egendom skulle en sådan tolkning få till effekt att begränsa snustillverkarnas
möjlighet att nyttja sin egendom, vilket kan jämställas med en reglering av nyttjandet i den betydelse som
avses i artikel 1.2 i första tilläggsprotokoll till Europakonventionen.
Enligt Europadomstolens rättspraxis, betyder begreppet reglering av nyttjandet av egendom en åtgärd
som, även om den inte innebär en övergång av äganderätten, söker begränsa eller reglera egendomens
användning. Genom att förbjuda tillverkare av tobak för användning i munnen att i produktpresentationen
hänvisa till smak, doft och smak- eller andra tillsatser, skulle en sådan tolkning av artikel 13.1.c innebära
en inskränkning av deras rätt till egendom.
I detta sammanhang vill Swedish Match också erinra om att varumärkesrätt är en ensamrätt som åtnjuter
skydd såsom egendom enligt artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen och enligt artikel
32
17 i stadgan. Många snusvarumärken innehåller indikationer om smak, t.ex. SMOKY OAK och RUSTIC
BLEND. Om sådana varumärken inte får användas är förbudet att jämställa med ett förbud mot
användning av egendom.
Dessa begränsningar skulle inte kunna undantas under artikel 52.1 i stadgan, eftersom de, i enlighet med
vad som sagts ovan, måste anses uppenbart olämpliga för att uppnå målen med artikel 13, såsom dessa
följer av artikel 1 och skälen 22 till 27 i Direktivet, och de inte skulle bidra till att skydda folkhälsan, utan
snarare, tvärtom, skulle innebära en fara för folkhälsan. De är följaktligen oproportionerliga. Således
skulle det hinder för friheten att utöva en ekonomisk eller kommersiell verksamhet och för rätten till
egendom som en sådan tolkning av artikel 13.1.c skulle innebära, strida mot näringsfriheten och rätten till
egendom.
Förbudet i artikel 13.1.c kan inte frivilligt införas med avseende på snus
Ovan har förklarats att – och varför - artikel 13.1.c i Direktivet inte omfattar snus. Om Sverige likafullt
skulle överväga att – frivilligt – förbjuda att produktpresentationen för snus anger smak, doft eller
eventuella smak- eller andra tillsatser, måste förbudet göras till föremål för den proportionalitetsprövning
som alltid ska göras enligt artiklarna 34 och 36 i EUF-fördraget.
Ett svenskt förbud skulle vara en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ importrestriktion
enligt artikel 34 i EUF-fördraget. Bestämmelsen skulle nämligen förbjuda vissa former av marknadsföring
i Sverige, vilket i sin tur skulle kunna begränsa importvolymen av snus som producerats i andra
33
medlemsstater eftersom detta skulle påverka avsättningsmöjligheterna för dessa produkter. Ett
32
Detta har bl.a. observerats i prop. 2001/02:64, Vissa tobaksfrågor, s. 36 ff.,
Att marknadsföringsrestriktioner omfattas av artikel 34 i EUF-fördraget framgår bl.a. av EU-domstolens avgöranden i förenade
målen C-34/95–C-36/95 De Agostini och TV-Shop, punkterna 40-47 och förenade målen C-1/90 och C-176/90 Aragonesa de
33
29 (46)
eventuellt förbud skulle således stå i strid med artikel 34 i EUF-fördraget, om det inte kan tillåtas enligt
undantagsbestämmelsen i artikel 36 i EUF-fördraget. Det sagda framgår inte bara av EU-domstolens
avgöranden.
I det aktuella fallet kan artikel 36 inte användas. Swedish Match konstaterar särskilt att förbudet, såvitt
gäller snus, inte är motiverat eller nödvändigt för att skydda folkhälsan.
Marknadsföringsförbud får beslutas med stöd av artikel 36 endast om en verklig risk för folkhälsan är
tillräckligt styrkt genom de senaste vetenskapliga rön som finns tillgängliga då beslut om ett sådant förbud
fattas. Således måste effekterna på folkhälsan grundligt utvärderas i varje enskilt fall.
Om en medlemsstat, i detta fall Sverige, åberopar artikel 36 måste medlemsstaten, mot bakgrund av de
nationella vanorna och med hänsyn till resultaten av internationell vetenskaplig forskning, visa att
förbudet är nödvändigt för att effektivt skydda de intressen som anges i artikel 36 och särskilt, i detta fall,
34
att angivelse av smak, doft o.s.v. på snusprodukter medför en verklig risk för folkhälsan.
Ett eventuellt förbud får inte heller ha större handelshindrande verkan än vad som krävs för att skydda
35
folkhälsan (proportionalitetsprincipen). Sveriges bevisbörda innebär, att det inte räcker med ett allmänt
uttalande att åtgärden är motiverad av folkhälsoskäl och att det krävs en analys av eventuella alternativa
36
åtgärder. En medlemsstat är alltid skyldig att välja det minst restriktiva alternativet.
Snusets begränsade effekter på folkhälsan diskuteras i avsnitt Snus och hälsa - Vad är känt och vad är
debatterat? ovan. Eftersom det, trots över 30 års vetenskaplig forskning, inte finns några övertygande
bevis för att snus har någon allvarlig och negativ hälsoeffekt, är ett förbud mot att i produktpresentationen
för snus hänvisa till smak, doft, eventuella smak- eller andra tillsatser, varken nödvändigt eller
proportionerligt. Ett sådant förbud skulle stå i tydlig strid med artikel 34 i EUF-fördraget. Dessutom,
såsom framgår ovan i avsnittet, så länge det är tillåtet att i Sverige släppa ut tobaksvaror med en
karakteristisk smak på marknaden, skulle ett sådant förbud snarast innebära en fara för folkhälsan.
Härvidlag erinras också om att Marknadsdomstolen, så sent som förra året, konstaterade att snus ska
behandlas på ett annat sätt än t.ex. cigaretter och, således, att möjligheten att marknadsföra
snusprodukter inte kan göras till föremål för samma begränsningar som mer hälsoskadliga
tobaksprodukter, såsom cigaretter. Marknadsdomstolen hänvisade i domskälen uttryckligen till artiklarna
37
34 och 36 i EUF-fördraget.
Artikel 13.1.c och dess förenlighet med TF
Artikel 13.1.c i Direktivet anger att hänvisning till smak, doft, eventuell smaktillsats eller andra tillsatser
inte får förekomma. Såsom utredningen själv konstaterar måste ett eventuellt genomförande av
Direktivets bestämmelser föregås av en tryckfrihetsrättslig analys.
Swedish Match noterar att utredningen inte tycks ha analyserat om ett svenskt förbud, jämlikt artikel
13.1.c, skulle stå i strid med TF. Såvitt gäller TF tycks utredningens analys vara begränsad till frågorna
Publicidad Exterior och Publivía, punkterna 9-11. Se även Marknadsdomstolens etablerade rättspraxis, t.ex. MD 2003:5, MD 2014:4
och MD 2014:14.
34
Se t.ex. mål C-24/00 Kommissionen mot Frankrike, punkt 53 och däri angiven rättspraxis och mål C-41/02 Kommissionen mot
Nederländerna, punkt 47.
35
Se t.ex. förenade målen C-1/90 och C-176/90 Aragonesa de Publicidad Exterior och Publivia, punkt 14.
36
Se t.ex. mål C-265/06 Kommissionen mot Portugal, punkterna 39-47 och mål C-54/05 Kommissionen mot Nederländerna,
punkterna 45-46.
37
MD 2014:14.
30 (46)
om (a) ytan för varningstexter och (b) produktmärkning som indikerar hälsomässiga eller livsstilsmässiga
fördelar. Det noteras visserligen att utredningen avser att återbesöka frågan om produktmärkning av
snus, men att döma av betänkandet har utredningen inte analyserat artikel 13.1.c i ljuset av TF med
avseende på någon tobaksprodukt.
Således bör utredningen färdigställa den tryckfrihetsrättsliga analysen. Förbudet i artikel 13.1.c bör
beaktas vid bedömningen. I sammanhanget erinras också om att flera av Swedish Matchs skyddade
varumärken innehåller komponenter som indikerar smak (såsom SMOKY OAK och RUSTIC BLEND
m.fl.). Såvitt gäller snus är det omdiskuterade förbudet högst kontroversiellt, inte minst eftersom det skulle
omöjliggöra användning av sagda varumärken.
Övriga invändningar mot delbetänkandets förslag utifrån artikel 13
Ovan har Swedish Match redogjort för varför artikel 13 inte bör vara tillämplig på svenskt snus utifrån
EU:s egna grundläggande rättsprinciper, dess tolkning och praxis.
Direktivets skäl 20 lämnar uppenbarligen ett visst utrymme för Sverige att avstå eller införa nya nationella
regler för reglering av innehåll i svenskt snus, i enlighet med subsidiaritetsprincipen.
Om Swedish Match utgår från att Socialdepartementet antar delbetänkandets resonemang rörande
implementeringen av artikel 13.1.c återstår frågan: vad är den praktiska betydelsen av att förbjuda
angivelse av smaksättning på snusdosan som rimligen – så långt det är möjligt att säkerställa –
garanterar information till konsumenten vid köp för att istället föreslå mindre övertygande sätt att förmedla
samma information, som foldrar, anslag eller etiketter på snuskylen hyllkant?
Det är uppenbarligen fråga om samma konsumentinformation, dock genom delbetänkandets förslag
betydligt mer svåråtkomlig. Detta är en besvärande tydlig illustration av att reglerna som utredningen
anser nödvändiga att införa inte fyller någon reell funktion, att de endast skapar svårigheter för
konsumenter, vilket gör det angeläget att ifrågasätta förslagens praktiska tillämplighet och
ändamålsenlighet.
Samtliga förslag rörande förpackningens utformning och de begränsningar som föreslås införas för
produktframställningen härrör från en lexikalisk översättning av Direktivets artiklar. Detta till trots att det är
uppenbart att kriteriet att följa Direktivet för att få tillgång till den inre marknaden är helt ovidkommande för
det svensktillverkade snuset.
Finner Socialdepartementet att utredningens förhållningssätt till EU-direktivet – att utsträcka det till att
fastställa regleringar som inte spelar någon som helst praktisk eller juridisk roll för den inre marknadens
funktion – bör det inte finnas någon bortre gräns för vilka utpräglat nationella regleringar som regeringen
kan tilldela EU kompetens att reglera beträffande snus i framtiden.
Det är Swedish Matchs bedömning att den svenska snusmarknaden är välreglerad och är synnerligen
välfungerande. Den övergripande invändningen mot utredningens förslag beträffande artikel 13 är att
varken förbättrar eller förenklar den nationella handeln med svenskt snus eller för den delen stärker de
svenska konsumenternas rättigheter.
Artikel 13.1.a) Nikotinmärkning
Swedish Match motsätter sig ett realiserande av utredningens förslag på förbud mot nikotinmärkning på
svenska snusdosor.
31 (46)
Att brukaren av en potentiellt beroendeframkallande produkt ska varnas för produktens egenskaper men
samtidigt förvägras korrekt underlag om den faktiska exponeringen av en på dosan icke angiven
beroendeframkallande substans är obegripligt.
Om en produkt anses tillräckligt hälsopåverkande för motivera varningstexter förefaller det både stringent
och rimligt att det faktiska innehållet av det ämne som det varnas för går att utläsa på dosan.
Det finns ingen EU- eller nationell reglering av tillåtet nikotininnehåll i snus. Nikotininnehållet varierar
mellan olika varumärken och mellan olika format på snusprodukterna. Det är av grundläggande
konsumentintresse att kunna identifiera en tydlig redovisning för det faktiska innehållet nikotin för varje
enskilt varumärke.
Av omsorg om brukarna förefaller det som att Socialdepartementet har all anledning att revidera
utredningens förslag på förbud mot nikotinangivelse direkt på konsumentförpackningen.
Artikel 13.1.c) Smakbeskrivning
Av det växande antal individuella varumärken och undervarumärken för snus som finns på den svenska
marknaden är smaksatt snus en företeelse som introducerades redan år 1985.
Oberoende av smaksättning får det anses synnerligen relevant för den enskilde köparen av snus att det
direkt på förpackningen går att utläsa produktens samtliga egenskaper, i vilka smaksättningen ingår.
De olika alternativ för att redogöra för smaksättningen som utredningen berör indikerar att utredningen
själv inte ser något fullgott motiv för varför konsumenten inte ska kunna bli införstådd med vad den köpta
produkten smakar.
Att göra som utredningen dvs. laborera med anslag, foldrar eller hylletiketter i butik för att försöka
kompensera det behov konsumenten har – vilket också utredningen uppenbarligen konstaterar – för att
kunna tillgodogöra sig kunskap om vad produkten smakar medför endast en överhängande risk för
vilseleda konsumenten i butik.
Förslagen från utredningen bringar ingen klarhet eller vägledning i meningen med förbudet mot
smakangivelse på dosan annat än att detta måste införas för att EU synes kräva det genom Direktivet.
Detta kan inte tas för ett fullgott skäl som motiverar att konsumenten av snus avsett för den svenska
marknaden ska förvägras saklig produktinformation vid köptillfället i butik.
Det är Swedish Matchs fasta övertygelse att en saklig och tydlig smakangivelse på snusdosorna är
relevant produktinformation för konsumenten om vad varan har för egenskaper. Det enklaste sättet att
säkerställa att konsumenten inte vilseleds är att tillåta att konsumentförpackningen fortsättningsvis får
ange smak såsom det idag är tillåtet.
Givet att snus är förbjudet att exportera till den inre marknaden är det en rimlig utgångspunkt för
Socialdepartementet att Sverige försvarar subsidiariteten gentemot EU och framhåller att eftersom EU
inte tillåter export av det svenska snuset och därtill inte heller gör anspråk på att reglera innehållet i
snuset därmed inte heller bör reglera smaksättningsangivelser på konsumentförpackningar för snus.
Artikel 13.1.c) Innehållsförteckning
Swedish Match anser att det bör vara tillåtet att på varje enskild konsumentförpackning för snus redogöra
för produktens samtliga ingredienser. Lydelsen i artikel 13.1.c antyder att tillsatser inklusive smak inte får
redogöras för på konsumentförpackningen.
32 (46)
Det ligger i tillverkarnas intresse att vara transparent med vad snus innehåller. Det bör även ligga i
tillsynsmyndigheter och medborgarnas intresse att en produkt som av lagstiftarna anses så
hälsopåverkande att dess innehåll ska varnas för i form av hälsovarningar även avkrävs full redogörelse
för innehållet avsett för konsumtion.
Utan att tillåta en fullständig innehållsförteckning förefaller det vara ytterst svårt för tillsynsmyndigheter,
återförsäljare och konsumenter att på ett enkelt och tillgängligt sätt tillgodogöra sig information om
snusets innehåll.
Det får anses utgöra ett grundläggande konsumentintresse att säkerställa att samtliga
konsumentförpackningar för livsmedel är försedda med en innehållsförteckning. Det kan endast vara
tillverkarnas ansvar att säkerställa detta och det bör endast vara tillverkarna som hålls ansvariga för att
innehållsförteckningen motsvarar innehållet i en produkt. Detta ansvar kan inte åläggas någon annan
aktör. Om inte ett lagkrav på innehållsförteckning enligt utredningen bör gälla bör det åtminstone inte vara
uttryckligt förbjudet att frivilligt märka dosorna med en fullständig och saklig innehållsförteckning, inklusive
smakämnen och andra tillsatser.
Att som utredningen föreslår tillåta delar av innehållsförteckningen medan andra beståndsdelar inte får
redogöras för ter sig ologiskt och får anses undergräva hela syftet med saklig konsumentinformation på
konsumentförpackningar för livsmedel. Swedish Match kan svårligen föreställa sig någon annan
livsmedelsklassad produkt där en sådan ordning skulle kunna anses acceptabel.
Socialdepartementet bör överväga att återföra rätten för tillverkare av svenskt snus att frivilligt ange hela
innehållet på svenskt snus direkt på konsumentförpackningen. Det ligger i allas intresse att tillverkarna
inte tillåts reducera informationsansvaret, allra främst för de myndigheter som har regeringens uppdrag
att kontrollera att innehållet följer rådande stränga tillverkningsbestämmelser.
Detta framstår som särskilt angeläget då andelen importerade snusvarianter från övriga EU-länder till
Sverige ökar.
Socialdepartementet bör utifrån omsorgen om konsumenten säkerställa att relevant och saklig
innehållsdeklaration fortsättningsvis kommer att tillåtas. I enlighet med subsidiariteten och det faktum att
snus inte är en produkt som får exporteras till övriga EU-länder finns fog för att ifrågasätta EU:s
kompetens att förbjuda fullständig konsumentinformation i form av en komplett redogörelse för innehåll i
snus i enlighet med de principer som gäller för övriga livsmedel. Förbud mot att redogöra för innehållet i
svenskt snus genom innehållsdeklaration på snusdosan bör inte genomföras för produkter endast
avsedda för den svenska marknaden.
Smakens betydelse för snusanvändning
Smaken i tobaksprodukter har länge varit i fokus eftersom EU vid revisionen av Direktivet sökt reducera
rökningen genom att göra produkterna mindre välsmakande och därmed mindre attraktiva för
konsumtion.
Som tobaksprodukt har även svenskt snus inkluderats i resonemanget, trots att svenskt snus är betydligt
mindre hälsopåverkande än cigarettrökning och inte heller omsätts på den inre marknaden.
Initiativet att förbjuda vissa smaker i tobaksprodukter för att reducera användningen visar att nikotin i sig
inte anses vara det primära hälsoproblemet. Utgångspunkten är i stället att det nikotin som finns i tobak
inte kommer vara lika attraktivt om produkten smakar mindre gott för brukaren. Detta antagande
33 (46)
bekräftas av att det de facto inte existerar någon illegal marknad för kemiskt rent nikotin, vilket annars
rimligen borde vara fallet.
Forskningen har visat att längtan efter upplevelsen av nikotinets positiva effekter endast utgör en liten del
38
av förklaringen till rökning. Samtidigt har man funnit att tillförsel av nikotin i andra former faktiskt kan
39
hjälpa rökare att sluta. Det är enligt detta resonemang viktigt att även alternativa nikotinkällor har någon
positiv förstärkning, t.ex. en tilltalande smak. Detta kan vara en förklaring till varför kraftigt smaksatta
nikotinläkemedel, exempelvis nikotintuggummi med tropisk frukt eller sugtabletter med kraftig mintsmak,
inte ifrågasätts.
Det finns därmed skäl för att argumentera för betydelsen av att snus får smaka bättre än cigaretter i syfte
att kunna erbjuda brukaren ett tilltalande alternativ.
Människan har i alla tider haft något i munnen att tugga på. Historiskt har man tuggat på harts från
barrträd eller sökt efter angenäma smaker i växter såsom harsyra, nejlika, lakritsrot osv. Ett typiskt
exempel från modern tid är vanligt tuggummi. Under tidigt 1800-tal lärde man att framställa paraffin som
sedan smaksattes. Denna föregångare till tuggummit blev senare ersatt av den mjölkaktiga saften i vissa
träd från tropiska regnskogar i Centralamerika. Numera är basprodukten en syntetiskt framställd
gummimassa som sedan smaksätts.
Smaken i svenskt snus är baserad på traditioner från början av 1800-talet. Det unika är att dessa smaker
av en ren slump bygger på en upphettningsmetod som senare har visat sig reducera tobakens oönskade
ämnen via reducerad bakterieförekomst.
En vidareutveckling och breddning av snusets traditionella framställningsteknik har legat till grund för
fastställandet av gränsvärden avseende oönskade ämnen, vilket till stora delar även är i
överensstämmelse med livsmedelslagstiftningen sedan år 1971. I april år 2015 presenterades en
utvecklad livsmedelsföreskrift som fullt ut avser att reglera samtliga typer av oönskade beståndsdelar i
svenskt snus. Allt bruk av smaksättning i snus är på samma sätt reglerat genom gällande
livsmedelslagstiftning.
Den torkade och malda tobak som ingår i snus genomgår en mycket kraftig upphettning i ånga, i princip
jämförbar med pastörisering. Den färdiga råprodukten består av en fibermassa som sedan smaksätts.
Det finns idag inget svenskt snus som inte på något sätt är smaksatt, även om det kanske inte upplevs
som smaksatt av konsumenten. Exempelvis är rökaromer ett effektivt sätt att återge den traditionella
tobakssmaken som historiskt uppstått genom att röktorka tobak under öppen eld. Den lufttorkning som
används reducerar förekomsten av skadligt B(a)p i produkten och tobakssmaken tillsätts i stället i
efterhand (se ovanstående avsnitt om GOTHIATEK).
I snusets tobaksmjöl kvarstår en viss del nikotin, det ämne som plantan är känd för. Skillnaden mot
nikotintuggummi är att den syntetiska gummimassan i tuggummi inte innehåller nikotin, detta måste
adderas tillsammans med andra smakämnen.
38
Barrett SP, Darredeau C, The acute effects of nicotine on the subjective and behavioural responses to denicotinized tobacco in
dependent smokers; Behav Pharmacol. 2012 Jun;23(3):221-7.
39
Elam, Nicorette reborn? E-cigarettes in light of the history of nicotine replacement technology; Int J Drug Policy. 2015 Feb 24.
3959(15)00044-4.
34 (46)
Det är välkänt att rökare kan använda såväl snus som nikotintuggummi som hjälp vid rökstopp. Vilken
nikotinkälla som föredras är individuellt och beror på kulturella faktorer. I Sverige finns bland män en
sedan länge accepterad tradition att använda snus, vilket tydligt kan utläsas av att det historiskt är fler
män än kvinnor som snusar.
Snusanvändare i Sverige och Norge kan efter storleksordning indelas i tre övergripande grupper: 1) De
som aldrig börjat röka utan valt att istället använda snus, 2) De som tidigare varit rökare men som
övergått till att använda snus, 3) De som både röker och använder snus.
1) Gruppen snusare som aldrig rökt är framför allt yngre vuxna som föredrar snus för produktens
egen skull. Man använder således inte snus primärt för att sluta röka. Som en positiv bieffekt får
man på så vis en stadigt sjunkande andel unga rökare.
För denna grupp är smaksättning på snuset inte det som primärt efterfrågas. Tillgängliga
marknadsdata klargör tydligt att de smaksatta produkterna är klart underrepresenterade bland de
produkter som konsumenter i ålder 18 – 25 föredrar, och detta har inte förändrats över tid trots att
40
fler antal produkter med smaksättning idag finns tillgängliga på marknaden.
2) Gruppen före detta rökare har successivt ökat under senare årtionden och rökning är inte längre
socialt accepterat. Majoriteten av de som slutat har inte ersatt rökningen med någon annan
nikotinvana utan helt enkelt bestämt sig för att sluta. Det finns dock i denna grupp de som valt
snus eller andra nikotinprodukter som ett hjälpmedel.
I denna undergrupp är smaksatt snus de produkter som dominerar, framför allt bland kvinnor som
tidigare rökt cigaretter. Kvinnor i konsumentgruppen över 25 år föredrar smaksatt snus och
studier visar att snuset är en bidragande orsak till att de förblir rökfria över tid. Swedish Match
marknadsdata visar att snusare som är före detta rökare väljer ett mer smaksatt snus i dubbelt så
41
stor utsträckning än snusare som inte rökt tidigare.
3) Gruppen som både röker och snusar är den minsta gruppen och svårast att analysera. Här finner
man dels unga, experimenterande ”feströkare” och ”festsnusare” men också personer med ett väl
etablerat och blandat konsumtionsmönster. Denna grupp är inte konstant, men den gängse
uppfattningen är att denna grupp utgör mellan två och tre procent av konsumenterna av
tobaksprodukter.
Nikotin är ett unikt ”psykoaktivt” ämne som påverkar sinnestillståndet både som uppiggande och
lugnande medel på samma sätt som t.ex. koffein. Nikotineffekten bidrar till rökarens subjektivt positiva
upplevelse, men är inte hela förklaringen till att man röker.
Rökning är vetenskapligt konstaterat långsiktigt farligt för hälsan medan nikotin i sig självt inte har några
allvarliga hälsorisker. Man har därför kunnat tillåta receptfria nikotinpreparat på marknaden. Även om
huvudsyftet med nikotinpreparaten är att hjälpa rökare som vill sluta röka, visar försäljningssiffror att
framför allt nikotintuggummi även används som ett primärt njutningsmedel under lång tid, inte sällan för
att permanent ersätta cigarettrökningen.
För att möta konkurrensen från smaksatta nikotintuggummin har snusproducenter på senare år framställt
produkter som vänder sig rökaren.
40
41
Nielsendata 2004 - 2014
Swedish Match, Market Report 2013
35 (46)
Smaken i nikotintuggummi liksom i snus är helt avgörande för att produkterna i fråga ska vara attraktiva
och tilltalande alternativ till rökning. Om slutsatsen är att alternativ till rökning stödjer en reduktion av den
totala rökningen bland befolkningen, är det svårt att se att restriktioner av smaksättningen på mindre
skadliga alternativ till rökning såsom snus är folkhälsopolitiskt förnuftigt.
Det har återkommande debatterats om att nya smaker i snus avsiktligt skulle vara ett sätt att försöka
locka till sig unga användare. Swedish Matchs egna marknadsanalyser i Sverige visar emellertid att unga
42
vuxna tvärtom föredrar de sedan länge etablerade och klassiska smakerna. Det är således inte unga
personer som attraheras av nya smaker i snus. Den målgrupp som helt dominerar konsumtion av
smaksatt snus är densamma som föredrar smaksatta nikotintuggummin: kvinnor över 25 år som tidigare
dagligrökt.
Diskussionen om smak i olika tobaksprodukter understryker komplexiteten i frågan. Det övergripande
målet med Direktivet är att reducera antalet rökare i Europa. Ett sätt att nå detta mål anses vara att ta
bort vissa smakämnen i cigaretten. Samtidigt visar EU:s datasammanställning (Special Eurobarometer
385, 2012) att tillsatta smaker är det som har minst betydelse för rökares val av cigarett. För snus har
smakfrågan större betydelse. Man stoppar vanligtvis inte något i munnen om man inte tycker att det
smakar bra.
I internationella sammanhang talas det om ”the Swedish Experience” avseende övergången från rökning
till snusning. Sverige har lägst rökningsfrekvens i Europa och har samtidigt lägst rökningsrelaterad
sjuklighet. Även i andra delar av Europa minskar förvisso antalet rökare, men det går betydligt
långsammare än här och utgår från helt andra nivåer av rökprevalens. Det är sannolikt inte enbart
tillgången på snus som förklarar den låga andelen rökare, utan många faktorer samverkar. Men många
före detta rökande män har i snuset funnit ett mindre skadligt sätt att tillföra nikotin. Senare forskning
43
visar att effektiviteten i svenskt snus som alternativ till cigaretten är mer effektiv än NRT-produkter.
Det är idag fler kvinnor än män som röker i Sverige, vilket avspeglas i statistiken över rökningsrelaterad
sjuklighet där andelen kvinnor ökar mer än andelen män. Genom ett ökat utbud av smaksatt snus kan
även kvinnor erbjudas samma hjälp att sluta röka.
Direktivet behandlar alla produkter lika i fråga om smaksättning. Detta är olyckligt med tanke på att
cigaretter och snus är två helt olika produkter. Rökningens skadeverkningar är betydande och den
rökfrihet som snus erbjuder är viktig för folkhälsan. Man bör därför inte framledes försvåra konsumtionen
av snus med att införa restriktioner i smaksättningen, eftersom det skulle riskera att slå ut den rökfria
produkt som kan bidra till att andelen rökare i Sverige förblir på Europas lägsta nivå.
Kommentar till författningsförslag
Swedish Match har följande kommentar till utredningens författningsförslag.
Den nuvarande svenska tobaksregleringen gäller tobak generellt och skiljer sällan på olika typer av tobak
såsom snus och cigaretter. Varför en sådan skillnad är ytterst nödvändig framgår av samtliga föregående
avsnitt i Swedish Matchs remissvar. Swedish Match anser att författningsförslaget generellt bör ses över
med utgångspunkt i ett snusperspektiv men vill med nedanstående kommentarer i förhållande till varje
enskild paragraf visa på enkla och effektiva justeringar av föreslagen författningstext.
42
43
Swedish Match, Market Report 2013
Lund, McNeill, Scheffels, The use of snus for quitting smoking compared with medicinal products, SIRUS, Norway 2010
36 (46)
Föreslagen lydelse avseende nedan angivna regler bör justeras enligt följande (se understruken text):
Författningsförslag – ändringar i tobakslagen
Märkning av tobaksförpackningar (9 a §)
”Märkningen på förpackningar till tobaksvaror (med undantag för snus) får inte heller hänvisa till smak,
eventuella smaktillsatser eller andra tillsatser.”
Innehållsreglering och produktkontroll, m.m.
(16 §)
Följande justering motiveras av snus redan omfattas av motsvarande regler enligt
livsmedelslagstiftningen.
”Tillverkare eller importörer av tobaksvaror och örtprodukter för rökning ska, i den utsträckning som
föreskrivs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer 1. Lämna uppgifter till
Folkhälsomyndigheten om ingredienser och kvantiteter av dessa i tobaksvaror och örtprodukter för
rökning samt om effekter på hälsan av ingredienserna i tobaksvaror (snus omfattas inte av 16 § första
stycket punkten 1 utan rapporterar till Livsmedelsverket i enlighet med livsmedelslagstiftningen), oc[h] ”
(18 §)
Följande justering motiveras av att den innehållsreglering som föreslås i 18 § inte gäller för snus enligt
artikel 7 i Direktivet (vilket utredningen också konstaterar). Snus omfattas dessutom redan av
innehållsreglering genom livsmedelsregleringen.
”Regeringen, eller myndighet som regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter om vilka cigaretter och
vilken rulltobak som ska anses ha karaktäristisk smak, vilka tillsatser i tobaksvaror som ska förbjudas,
gränsvärden för skadliga ämnen som en tobaksvara får innehålla eller ge upphov till, samt om mätning
och övervakning av sådana gränsvärden. Snus omfattas inte av 18 § utan regleras i LIVSFS 2012:6.”
Redovisning av marknadsundersökningar samt rapporter om försäljningsvolymer (18 c §)
Tillverkare och importörer av tobaksvaror ska senast den 31 januari varje år till Folkhälsomyndigheten
lämna in 1. tillgängliga interna och externa marknadsundersökningar och studier från det närmast
föregående kalenderåret av enskilda konsumentgruppers preferenser, däribland ungdomars och
nuvarande rökares, när det gäller ingredienser och utsläpp, samt sammanfattningar av eventuella
marknadsundersökningar som de utför i samband med lanseringen av nya produkter, oc[h].
Författningsförslag – ändringar i tobaksförordningen
Hälsovarningar för snus (10 §)
”Förpackning till rökfria tobaksvaror som är avsedd att i näringsverksamhet tillhandahållas konsumenter
inom landet ska vara försedd med följande hälsovarning ”Denna tobaksvara kan skada din hälsa och är
beroendeframkallande”.
37 (46)
Kommentar till föreslagna lagändringars ikraftträdande
I delbetänkandet gör man bedömningen att genomförandet av Direktivet inte kräver
övergångsbestämmelser. Bedömningen får anses högst anmärkningsvärd och bortser helt från
produktionsomställningar och lagerhållning m.m. Mot bakgrund av att lagändringarna ska träda ikraft den
20 maj år 2016 och att lagförslagen sannolikt inte kommer att beslutas om förrän till hösten år 2015 bör
övergångsbestämmelser övervägas.
Kommentar till konsekvensanalys
Av kommittédirektivet framgår att utredaren ska beakta de krav på konsekvensbeskrivningar som finns i
14-15 a §§ kommittéförordningen (1998:1474). Vidare listas de krav och innehåll som ställs i en
konsekvensutredning. Enligt Swedish Matchs uppfattning kan de efterföljande sju meningarna som
beskriver konsekvenserna för verksamhetsutövarna inte anses uppfylla kraven på en konsekvensanalys.
Det synes som att delbetänkandet endast behandlar multinationella cigarettbolag med parallell
verksamhet i flera EU-länder och att man av den anledningen redan påbörjat omställningen. Som tidigare
nämnts bör man sätta den idag fungerande svenska inhemska snusnäringen i en vidare kontext där
komplikationerna av EU-förbudet av snus också inkluderas. Svensk snusnäring bedriver av uppenbarliga
skäl ingen parallell EU-verksamhet. Utredaren skriver dessutom att branschens kostnader för omställning
ska vägas mot de folkhälsoskäl som ligger i grund för regleringen. Folkhälsovinsten, som Socialstyrelsen
konstaterade redan år 2005, i att cigarettrökare fortsatt ser det svenska snuset som ett fungerande
alternativ till cigaretten bortser man helt ifrån. Som tidigare redovisats har snusets smak betydelse för
snusets förmåga att fortsatt rekrytera rökare. Det vore samhälls- och folkhälsomässigt olyckligt om detta
unika tobakskonsumtionsmönster bryts och migrationen från rökning till snusning avstannar.
Svensk snusnäring består av flera mindre aktörer, lokaliserade i glesbygden, snarare än stora företag.
Det gemensamma för dessa mindre aktörer är att de i högre grad än Swedish Match nischat sig mot mer
smaksatta snusprodukter. Förutsättningarna för dessa aktörer kommer med föreslagna regleringar
sannolikt att förändras dramatiskt, inte minst deras konkurrensförmåga. Den särskilda hänsyn till små
företag som listas i ovan nämna kravspecifikation bemöts inte överhuvudtaget. Swedish Match ställer sig
frågande till detta.
Avslutning
Swedish Match har ovan redogjort för våra synpunkter och invändningar beträffande den nationella
implementeringen av EU:s Tobaksproduktdirektiv utifrån publicerat delbetänkande.
Sammanfattningsvis kan Swedish Match konstatera att Direktivets stränga särbehandling av svenskt
snus i form av ett totalförbud mot export är en kraftig begränsning av bolagets möjligheter att fortsätta
utveckla en stark organisation och växande verksamhet i Sverige.
Undantaget för fri handel med alla typer av konkurrerande tobaks- och nikotinprodukter som fastställs i
Direktivet är en diskriminerande och oproportionerlig lagstiftning som Swedish Match inte kan acceptera
som en långsiktig klassificering av svenskt snus inom EU.
Dagens ordning där vilket EU-land som helst får tillverka snus och exportera till Sverige men svenska
bolag är förvägrade samma möjlighet är oacceptabel ur ett konkurrensperspektiv och kan inte anses
38 (46)
förenlig med principen om likabehandling vad gäller handel på EU:s inre marknad. Importen av snus till
44
Sverige från övriga EU ökar för varje år, sedan år 2007 har importen ökat med över 1 300 procent.
Inget annat land inom EU än Sverige kan uppvisa ett alternativ till cigaretten som har lyckats bryta
rökningens dominans. Inget annat medlemsland har en så låg andel tobaksrelaterade skador bland
befolkningen som Sverige.
Inget annat EU-land har heller en så strikt reglering av vad rökfria tobaksprodukter får innehålla. Om
Livsmedelsverkets föreskrift (LIVSFS 2012:6) revideras i enlighet med förslaget som publicerades den 22
april år 2015 kommer Sverige att ha världens hårdaste reglering av innehållet i rökfri tobak från 1 januari
2016.
Slutsatserna bör vara uppenbara. Svenskt snus har unika egenskaper som attraherar rökare att byta från
den skadligaste formen av tobakskonsumtion till den minst skadliga. Tillverkningen av svenskt snus är
genomgripande reglerat, till skillnad från de konkurrerande rökfria tobaksprodukter som fritt handlas med i
övriga EU.
Slutbetänkandet bör yttra sig över en sammanvägd vetenskaplig bedömning av snusets kända
hälsorisker för att vila på saklig grund vid bedömning av ändamålsenligheten och proportionaliteten i
förslagen. Nuvarande förslag till ändrad, skarpare lydelse för hälsovarningen avseende snus saknar
exempelvis helt vetenskaplig grund.
Direktivets implementering såsom den föreslås i delbetänkandet synes varken ta tillverkarnas eller
konsumenternas intressen i beaktande.
Swedish Match eftersträvar transparens avseende hur snus tillverkas och vilken hälsopåverkan
användandet innebär. Genom att förbjuda viss saklig produktinformation minskar insynen och
konsumenten förvägras rätt till grundläggande produktinformation.
Swedish Match vill som marknadsledande tillverkare av svenskt snus ta fullständigt ansvar för innehållet i
bolagets produkter. En naturlig del i detta ansvarstagande är rätten att på enklaste sätt redogöra för
innehållet i bolagets produkter genom en saklig och korrekt innehållsförteckning.
Detsamma gäller rätten att ange nikotinhalt och innehållande smaksättning. En beroendeskapande
produkt har redan krav på varningstext för denna egenskap. Då ter det sig både rimligt ur perspektivet
konsumentomsorg och tillverkarnas ansvar att förpackningen redogör för halten av nikotin i produktens
innehåll samt vilken smaksättning tillverkaren använt.
Regler för livsmedelsprodukter bör vara lättbegripliga för konsumenten. Swedish Match kan inte se
ändamålsenligheten i nya regler som försvårar för konsumenten att identifiera och informera sig om det
tillåtna innehållet i snus vid köptillfället.
Det är och bör förbli tillverkarnas ansvar att redogöra för sina produkters samtliga egenskaper. Ingen
annan aktör kan förväntas ta över detta ansvar eller garantera att relevant och saklig
konsumentinformation förmedlas direkt till slutkonsumenten.
44
Dagens Nyheter, Svenskt snus mindre giftigt, 2014-04-02
39 (46)
Swedish Match vill avslutningsvis framföra att det får anses djupt beklagligt att en näring utsätts för en
lagstiftningsprocess som kommer att löpa i minst två år innan nya kommersiella förutsättningar för
företagen är lagstiftade.
Företagsamheten i Sverige är beroende av förutsägbarhet och planerbarhet för att fungera. Föregående
regering och nuvarande har var för sig satt igång två utredningsprocesser vilka spjälkats upp i tre
delbetänkanden, vilka alla på sitt sätt adderar osäkerhet för tillverkningen och återförsäljandet av svenskt
snus.
I en miljö av konstant omvärdering av våra närings- och sysselsättningspolitiska förutsättningar finns det
ett begränsat utrymme för framförhållning. Med detta avstannar för företaget viktiga processer. När
framtiden med politiska medel görs oviss under betydande tid får det konsekvenser för näringen.
Investeringar hålls till ett minimum, nyrekryteringar prioriteras ner. Expansion avstannar. När det blir
omöjligt att förutse de framtida utgångspunkterna för näringen får detta konsekvenser. Detta bör man ta
hänsyn till i utrednings- och lagstiftningsarbetet.
40 (46)
BILAGA 1
Referenslista “Snus och hälsa - vad är känt och vad är debatterat”
Artiklar 1960 - 1969
1.
2.
3.
4.
5.
Peacock, E.E., Jr., B.G. Greenberg, and B.W. Brawley, The effect of snuff and tobacco on the production of oral
carcinoma: an experimental and epidemiological study. Ann Surg, 1960. 151: p. 542-50.
Pindborg, J.J. and H.E. Poulsen, Studies in oral leukoplakias. I. The influence of snuff upon the connective tissue of the
oral mucosa. Preliminary report. Acta Pathol Microbiol Scand, 1962. 55: p. 412-4.
Lyon, H., H.E. Poulsen, and J.J. Pindborg, Studies in Oral Leukoplakias. Deposits of Amyloid in the Oral Submucosa
Induced by Prolonged Use of Snuff. Acta Pathol Microbiol Scand, 1964. 60: p. 305-10.
Stecker, R.H., K.D. Devine, and E.G. Harrison, Jr., Verrucose "Snuff Dipper's" Carcinoma of the Oral Cavity. A Case of
Self-Induced Carcinogenesis. JAMA, 1964. 189: p. 838-40.
Van Wyk, C.W., The oral lesion caused by snuff. A clinico-pathological study. J Dent Assoc S Afr, 1966. 21(4): p. 109-16.
Artiklar 1970 - 1979
6.
7.
8.
9.
10.
Homburger, F., Mechanical irritation, polycyclic hydrocarbons, and snuff. Effects on facial skin, cheek pouch, and oral
mucosa in Syrian hamsters. Arch Pathol, 1971. 91(5): p. 411-7.
Roed-Petersen, B. and J.J. Pindborg, A study of Danish snuff-induced oral leukoplakias. J Oral Pathol, 1973. 2(6): p. 30113.
Axell, T., H. Mornstad, and B. Sundstrom, The relation of the clinical picture to the histopathology of snuff dipper"s lesions
in a Swedish population. J Oral Pathol, 1976. 5(4): p. 229-36.
Axell, T., H. Mornstad, and B. Sundstrom, [Snuff and cancer of the oral cavitity--a retrospective study]. Lakartidningen,
1978. 75(22): p. 2224-6.
Martensson, G., [Snuff and chewing tobacco as a cause of pathological changes in the oral mucosa]. Tandteknikern,
1978. 47(4): p. 121, 4.
Artiklar 1980 - 1989
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.
21.
22.
23.
24.
25.
26.
27.
Coto, H. and E. Thomas, Snuff dipping and oral cancer. N Engl J Med, 1981. 305(4): p. 230-1.
Hirsch, J.M. and H. Thilander, Snuff-induced lesions of the oral mucosa - an experimental model in the rat. J Oral Pathol,
1981. 10(5): p. 342-53.
Winn, D.M., et al., Snuff dipping and oral cancer among women in the southern United States. N Engl J Med, 1981.
304(13): p. 745-9.
Sundstrom, B., H. Mornstad, and T. Axell, Oral carcinomas associated with snuff dipping. Some clinical and histological
characteristics of 23 tumors in Swedish males. J Oral Pathol, 1982. 11(3): p. 245-51.
Frithiof, L., et al., The snuff-induced lesion. A clinical and morphological study of a Swedish material. Acta Odontol Scand,
1983. 41(1): p. 53-64.
Hirsch, J.M. and S.L. Johansson, Effect of long-term application of snuff on the oral mucosa: an experimental study in the
rat. J Oral Pathol, 1983. 12(3): p. 187-98.
Osterdahl, B.G. and S.A. Slorach, Volatile N-nitrosamines in snuff and chewing tobacco on the Swedish market. Food
Chem Toxicol, 1983. 21(6): p. 759-62.
Hirsch, J.M., et al., Effect of long-term application of snuff and herpes simplex virus 1 on rat oral mucosa. Possible
association with development of oral cancer. IARC Sci Publ, 1984(57): p. 829-36.
Hirsch, J.M., S.L. Johansson, and A. Vahlne, Effect of snuff and herpes simplex virus-1 on rat oral mucosa: possible
associations with the development of squamous cell carcinoma. J Oral Pathol, 1984. 13(1): p. 52-62.
Osterdahl, B.G. and S. Slorach, N-nitrosamines in snuff and chewing tobacco on the Swedish market in 1983. Food Addit
Contam, 1984. 1(4): p. 299-305.
Shklar, G., et al., Effects of smokeless tobacco and snuff on oral mucosa of experimental animals. J Oral Maxillofac Surg,
1985. 43(2): p. 80-6.
Oral snuff: a preventable carcinogenic hazard. Lancet, 1986. 2(8500): p. 198-200.
Hecht, S.S., et al., Induction of oral cavity tumors in F344 rats by tobacco-specific nitrosamines and snuff. Cancer Res,
1986. 46(8): p. 4162-6.
Jungell, P., [Oral lesions caused by snuff]. Suom Hammaslaakarilehti, 1986. 33(15): p. 922-4.
Park, N.H., J.P. Sapp, and E.G. Herbosa, Oral cancer induced in hamsters with herpes simplex infection and simulated
snuff dipping. Oral Surg Oral Med Oral Pathol, 1986. 62(2): p. 164-8.
Connolly, G.N., A. Blum, and J.W. Richards, Smoke screen around oral snuff. Lancet, 1987. 2(8551): p. 160.
Park, N.H., E.G. Herbosa, and J.P. Sapp, Effect of tar condensate from smoking tobacco and water-extract of snuff on the
oral mucosa of mice with latent herpes simplex virus. Arch Oral Biol, 1987. 32(1): p. 47-53.
41 (46)
28.
29.
30.
31.
32.
Richardson, J., Oral cancer induced in hamsters with herpes simplex infection and simulated snuff dipping. Oral Surg Oral
Med Oral Pathol, 1987. 63(3): p. 358-9.
Hoffmann, D., K.D. Brunnemann, and S. Venitt, Carcinogenic nitrosamines in oral snuff. Lancet, 1988. 1(8596): p. 1232.
Andersson, G. and T. Axell, Clinical appearance of lesions associated with the use of loose and portion-bag packed
Swedish moist snuff: a comparative study. J Oral Pathol Med, 1989. 18(1): p. 2-7.
Andersson, G., T. Axell, and A. Larsson, Histologic changes associated with the use of loose and portion-bag packed
Swedish moist snuff: a comparative study. J Oral Pathol Med, 1989. 18(9): p. 491-7.
Elbeshir, E.I., et al., Snuff dipping and oral cancer in Sudan: a retrospective study. Br J Oral Maxillofac Surg, 1989. 27(3):
p. 243-8.
Artiklar 1990 - 1999
33.
34.
35.
36.
37.
38.
39.
40.
41.
42.
43.
44.
45.
46.
47.
48.
49.
50.
51.
52.
53.
54.
55.
56.
57.
58.
59.
60.
Andersson, G., T. Axell, and A. Larsson, Impact of consumption factors on soft tissue changes in Swedish moist snuff
users: a histologic study. J Oral Pathol Med, 1990. 19(10): p. 453-8.
McNeill, A.D., Bandits on the run: the oral snuff debate. Br J Addict, 1990. 85(9): p. 1095-6.
Raw, M. and A. McNeill, Britain bans oral snuff. BMJ, 1990. 300(6717): p. 65-6.
Andersson, G., Snuff-induced changes associated with the use of loose and portion-bag-packed Swedish moist snuff. A
clinical, histological and follow-up study. Swed Dent J Suppl, 1991. 75: p. 1-89.
Andersson, G., T. Axell, and A. Larsson, Clinical classification of Swedish snuff dippers' lesions supported by histology. J
Oral Pathol Med, 1991. 20(6): p. 253-7.
Connolly, G.N., Banning oral snuff. Lancet, 1991. 337(8755): p. 1484.
Hoffmann, D., M.V. Djordjevic, and K.D. Brunnemann, New brands of oral snuff. Food Chem Toxicol, 1991. 29(1): p. 65-8.
Jansson, T., et al., Genotoxicity testing of extracts of a Swedish moist oral snuff. Mutat Res, 1991. 261(2): p. 101-15.
Johansson, S.L., J.M. Hirsch, and D.R. Johnson, Effect of repeated oral administration of tobacco snuff on natural killercell activity in the rat. Arch Oral Biol, 1991. 36(6): p. 473-6.
Larsson, A., T. Axell, and G. Andersson, Reversibility of snuff dippers' lesion in Swedish moist snuff users: a clinical and
histologic follow-up study. J Oral Pathol Med, 1991. 20(6): p. 258-64.
Hirsch, J.M., et al., Hemodynamic effects of the use of oral snuff. Clin Pharmacol Ther, 1992. 52(4): p. 394-401.
Holm, H., et al., Nicotine intake and dependence in Swedish snuff takers. Psychopharmacology (Berl), 1992. 108(4): p.
507-11.
Idris, A.M., et al., Carcinogenic tobacco-specific nitrosamines are present at unusually high levels in the saliva of oral
snuff users in Sudan. Carcinogenesis, 1992. 13(6): p. 1001-5.
Joossens, L., EC oral snuff ban and Sweden. Lancet, 1992. 340(8810): p. 57.
Shah, S.H. and S.M. Khan, Association of oral carcinoma with nasswar (snuff dipping). J Environ Pathol Toxicol Oncol,
1992. 11(5-6): p. 323-5.
Djordjevic, M.V., K.D. Brunnemann, and D. Hoffmann, The need for regulation of carcinogenic N-nitrosamines in oral
snuff. Food Chem Toxicol, 1993. 31(7): p. 497-501.
Persson, P.G., G. Hellers, and A. Ahlbom, Use of oral moist snuff and inflammatory bowel disease. Int J Epidemiol, 1993.
22(6): p. 1101-3.
Andersson, G., G. Bjornberg, and M. Curvall, Oral mucosal changes and nicotine disposition in users of Swedish
smokeless tobacco products: a comparative study. J Oral Pathol Med, 1994. 23(4): p. 161-7.
Bolinder, G., et al., Smokeless tobacco use and increased cardiovascular mortality among Swedish construction workers.
Am J Public Health, 1994. 84(3): p. 399-404.
Andersson, G., T. Axell, and M. Curvall, Reduction in nicotine intake and oral mucosal changes among users of Swedish
oral moist snuff after switching to a low-nicotine product. J Oral Pathol Med, 1995. 24(6): p. 244-50.
Carnall, D., Oral snuff "geared to addiction," claim researchers. BMJ, 1995. 310(6988): p. 1159-60.
Zavela, K.J., et al., The effectiveness of Mint Snuff as an oral substitute in smokeless tobacco cessation. J Colo Dent
Assoc, 1995. 73(3): p. 26-7.
Bolinder, G. and L. Himmelmann, [28-year follow up of smoking habits of Swedish physicians. Reduced number of
smokers but increased number of snuff-users]. Lakartidningen, 1996. 93(48): p. 4437-40, 4443-4.
Ibrahim, S.O., et al., Immunohistochemical detection of p53 in non-malignant and malignant oral lesions associated with
snuff dipping in the Sudan and Sweden. Int J Cancer, 1996. 68(6): p. 749-53.
Luomanen, M., et al., Effect of snuff on cytokeratin expression in oral vestibular sulcus epithelium. J Oral Pathol Med,
1997. 26(3): p. 110-6.
Luomanen, M., et al., Effect of snuff and smoking on tenascin expression in oral mucosa. J Oral Pathol Med, 1997. 26(7):
p. 334-8.
Roberts, D.M., Comparative cytology of the oral cavities of snuff users. Acta Cytol, 1997. 41(4): p. 1008-14.
Ibrahim, S.O., et al., Expression of keratin 13, 14 and 19 in oral squamous cell carcinomas from Sudanese snuff dippers:
lack of association with human papillomavirus infection. APMIS, 1998. 106(10): p. 959-69.
42 (46)
61.
62.
63.
64.
65.
66.
Ibrahim, S.O., et al., Expression of keratin 13, 14 and 19 in oral hyperplastic and dysplastic lesions from Sudanese and
Swedish snuff-dippers: association with human papillomavirus infection. Anticancer Res, 1998. 18(1B): p. 635-45.
Idris, A.M., et al., The Swedish snus and the Sudanese toombak: are they different? Oral Oncol, 1998. 34(6): p. 558-66.
Idris, A.M., et al., Characterization of an amorphous deposit in the lamina propria in oral snuff users in the Sudan as
collagen. J Oral Pathol Med, 1998. 27(4): p. 157-62.
Lewin, F., et al., Smoking tobacco, oral snuff, and alcohol in the etiology of squamous cell carcinoma of the head and
neck: a population-based case-referent study in Sweden. Cancer, 1998. 82(7): p. 1367-75.
Schildt, E.B., et al., Oral snuff, smoking habits and alcohol consumption in relation to oral cancer in a Swedish casecontrol study. Int J Cancer, 1998. 77(3): p. 341-6.
Ibrahim, S.O., et al., Mutations of the p53 gene in oral squamous-cell carcinomas from Sudanese dippers of nitrosaminerich toombak and non-snuff-dippers from the Sudan and Scandinavia. Int J Cancer, 1999. 81(4): p. 27-34.
Artiklar 2000 - 2009
67.
68.
69.
70.
71.
72.
73.
74.
75.
76.
77.
78.
79.
80.
81.
82.
83.
84.
85.
86.
87.
88.
89.
90.
Loro, L.L., et al., Apoptosis and expression of Bax and Bcl-2 in snuff- and non-snuff associated oral squamous cell
carcinomas. Anticancer Res, 2000. 20(5A): p. 2855-60.
Persson, P.G., et al., Cigarette smoking, oral moist snuff use and glucose intolerance. J Intern Med, 2000. 248(2): p. 10310.
Sand, L., et al., Epstein-Barr virus and human papillomavirus in snuff-induced lesions of the oral mucosa. Acta
Otolaryngol, 2000. 120(7): p. 880-4.
Galanti, M.R., S. Wickholm, and H. Gilljam, Between harm and dangers. Oral snuff use, cigarette smoking and problem
behaviours in a survey of Swedish male adolescents. Eur J Public Health, 2001. 11(3): p. 340-5.
Henningfield, J.E. and K.O. Fagerstrom, Swedish Match Company, Swedish snus and public health: a harm reduction
experiment in progress? Tob Control, 2001. 10(3): p. 253-7.
Brunnemann, K.D., J. Qi, and D. Hoffmann, Chemical profile of two types of oral snuff tobacco. Food Chem Toxicol, 2002.
40(11): p. 1699-703.
Ibrahim, S.O., et al., Mutations of the cell cycle arrest gene p21WAF1, but not the metastasis-inducing gene S100A4, are
frequent in oral squamous cell carcinomas from Sudanese toombak dippers and non-snuff-dippers from the Sudan,
Scandinavia, USA and UK. Anticancer Res, 2002. 22(3): p. 1445-51.
Merne, M., et al., Proliferation and differentiation markers in snuff-induced oral mucosal lesions. J Oral Pathol Med, 2002.
31(5): p. 259-66.
Andersson, G. and G. Warfvinge, The influence of pH and nicotine concentration in oral moist snuff on mucosal changes
and salivary pH in Swedish snuff users. Swed Dent J, 2003. 27(2): p. 67-75.
Bolinder, G., Swedish snuff: a hazardous experiment when interpreting scientific data into public health ethics. Addiction,
2003. 98(9): p. 1201-4; discussion 1204-7.
Fagerstrom, K.O. and E.B. Schildt, Should the European Union lift the ban on snus? Evidence from the Swedish
experience. Addiction, 2003. 98(9): p. 1191-5.
Gilljam, H. and M.R. Galanti, Role of snus (oral moist snuff ) in smoking cessation and smoking reduction in Sweden.
Addiction, 2003. 98(9): p. 1183-9.
Hatsukami, D.K., et al., Preliminary study on reducing oral moist snuff use. Drug Alcohol Depend, 2003. 70(2): p. 215-20.
Kozlowski, L.T., R.J. O'Connor, and B.Q. Edwards, Some practical points on harm reduction: what to tell your lawmaker
and what to tell your brother about Swedish snus. Tob Control, 2003. 12(4): p. 372-3.
Wickholm, S., et al., Cigarette smoking, snuff use and alcohol drinking: coexisting risk behaviours for oral health in young
males. Community Dent Oral Epidemiol, 2003. 31(4): p. 269-74.
Wright, J.M., Oral and maxillofacial pathology case of the month. Snuff dippers keratosis or snuff pouch. Tex Dent J,
2003. 120(12): p. 1181, 1186-7.
Lambe, M., Tobacco control, ethics and Swedish snus. Acta Oncol, 2004. 43(1): p. 3-4.
Osterdahl, B.G., C. Jansson, and A. Paccou, Decreased levels of tobacco-specific N-nitrosamines in moist snuff on the
Swedish market. J Agric Food Chem, 2004. 52(16): p. 5085-8.
Rohani, M. and S. Agewall, Oral snuff impairs endothelial function in healthy snuff users. J Intern Med, 2004. 255(3): p.
379-83.
Wickholm, S., et al., Periodontal disease in a group of Swedish adult snuff and cigarette users. Acta Odontol Scand,
2004. 62(6): p. 333-8.
Zatterstrom, U.K., et al., Oral cancer after using Swedish snus (smokeless tobacco) for 70 years - a case report. Oral Dis,
2004. 10(1): p. 50-3.
Daniel Roth, H., A.B. Roth, and X. Liu, Health risks of smoking compared to Swedish snus. Inhal Toxicol, 2005. 17(13): p.
741-8.
Furberg, H., et al., Is Swedish snus associated with smoking initiation or smoking cessation? Tob Control, 2005. 14(6): p.
422-4.
Hergens, M.P., et al., Swedish moist snuff and myocardial infarction among men. Epidemiology, 2005. 16(1): p. 12-6.
43 (46)
91.
92.
93.
94.
95.
96.
97.
98.
99.
100.
101.
102.
103.
104.
105.
106.
107.
108.
109.
110.
111.
112.
113.
114.
115.
116.
117.
118.
119.
120.
Lunell, E. and M. Lunell, Steady-state nicotine plasma levels following use of four different types of Swedish snus
compared with 2-mg Nicorette chewing gum: a crossover study. Nicotine Tob Res, 2005. 7(3): p. 397-403.
Post, A., et al., Validity of self reports in a cohort of Swedish adolescent smokers and smokeless tobacco (snus) users.
Tob Control, 2005. 14(2): p. 114-7.
Rolandsson, M., et al., Effects of snuff on the oral health status of adolescent males: a comparative study. Oral Health
Prev Dent, 2005. 3(2): p. 77-85.
Rosendahl, K.I., et al., Knowledge about tobacco and subsequent use of cigarettes and smokeless tobacco among
Swedish adolescents. J Adolesc Health, 2005. 37(3): p. 224-8.
Rosenquist, K., et al., Use of Swedish moist snuff, smoking and alcohol consumption in the aetiology of oral and
oropharyngeal squamous cell carcinoma. A population-based case-control study in southern Sweden. Acta Otolaryngol,
2005. 125(9): p. 991-8.
Andersson, G., A. Wahlin, and G. Bratthall, The effect of Swedish and American smokeless tobacco extract on
periodontal ligament fibroblasts in vitro. Swed Dent J, 2006. 30(3): p. 89-97.
Furberg, H., et al., Cigarettes and oral snuff use in Sweden: Prevalence and transitions. Addiction, 2006. 101(10): p.
1509-15.
Haukkala, A., E. Vartiainen, and H. de Vries, Progression of oral snuff use among Finnish 13-16-year-old students and its
relation to smoking behaviour. Addiction, 2006. 101(4): p. 581-9.
Norberg, M., et al., Contribution of Swedish moist snuff to the metabolic syndrome: a wolf in sheep's clothing? Scand J
Public Health, 2006. 34(6): p. 576-83.
Roosaar, A., et al., A long-term follow-up study on the natural course of snus-induced lesions among Swedish snus users.
Int J Cancer, 2006. 119(2): p. 392-7.
Gartner, C.E., et al., Assessment of Swedish snus for tobacco harm reduction: an epidemiological modelling study.
Lancet, 2007. 369(9578): p. 2010-4.
Hergens, M.P., et al., Long-term use of Swedish moist snuff and the risk of myocardial infarction amongst men. J Intern
Med, 2007. 262(3): p. 351-9.
Lambe, M., Swedish snus for tobacco harm reduction. Lancet, 2007. 370(9594): p. 1206; author reply 1206-7.
Luo, J., et al., Oral use of Swedish moist snuff (snus) and risk for cancer of the mouth, lung, and pancreas in male
construction workers: a retrospective cohort study. Lancet, 2007. 369(9578): p. 2015-20.
McKee, M. and A. Gilmore, Swedish snus for tobacco harm reduction. Lancet, 2007. 370(9594): p. 1206; author reply
1206-7.
Savage, L., Experts fear Swedish snus sales in the U.S. could thwart anti-tobacco measures. J Natl Cancer Inst, 2007.
99(18): p. 1358-9, 1365.
Stenstrom, B., et al., Swedish moist snuff accelerates gastric cancer development in Helicobacter pylori-infected wild-type
and gastrin transgenic mice. Carcinogenesis, 2007. 28(9): p. 2041-6.
Furberg, H., et al., Snus use and other correlates of smoking cessation in the Swedish Twin Registry. Psychol Med, 2008.
38(9): p. 1299-308.
Galanti, M.R., I. Rosendahl, and S. Wickholm, The development of tobacco use in adolescence among "snus starters"
and "cigarette starters": an analysis of the Swedish "BROMS" cohort. Nicotine Tob Res, 2008. 10(2): p. 315-23.
Hergens, M.P., et al., Risk of hypertension amongst Swedish male snuff users: a prospective study. J Intern Med, 2008.
264(2): p. 187-94.
Juneja, M., Snuff--a potential cause for oral cancer. Dent Update, 2008. 35(7): p. 499.
Rosendahl, K.I., M.R. Galanti, and H. Gilljam, Trajectories of smokeless tobacco use and of cigarette smoking in a cohort
of Swedish adolescents: differences and implications. Nicotine Tob Res, 2008. 10(6): p. 1021-7.
Adkins, B. and R.H. Anderson, Snus, a new oral smokeless tobacco. W V Med J, 2009. 105(1): p. 7.
Caria, M.P., et al., Overweight and perception of overweight as predictors of smokeless tobacco use and of cigarette
smoking in a cohort of Swedish adolescents. Addiction, 2009. 104(4): p. 661-8.
Dreyer, W.P. and J. de Waal, Oral medicine case book 23. Case 1--snuff dipper's lesion, Case 2--nicotinic stomatitis.
SADJ, 2009. 64(10): p. 490-1.
Hansson, J., et al., Use of snus and risk for cardiovascular disease: results from the Swedish Twin Registry. J Intern Med,
2009. 265(6): p. 717-24.
Hedstrom, A.K., et al., Tobacco smoking, but not Swedish snuff use, increases the risk of multiple sclerosis. Neurology,
2009. 73(9): p. 696-701.
Janzon, E. and B. Hedblad, Swedish snuff and incidence of cardiovascular disease. A population-based cohort study.
BMC Cardiovasc Disord, 2009. 9: p. 21.
Lundqvist, G., et al., Patterns of tobacco use: a 10-year follow-up study of smoking and snus habits in a middle-aged
Swedish population. Scand J Public Health, 2009. 37(2): p. 161-7.
Stenbeck, M., C. Hagquist, and M. Rosen, The association of snus and smoking behaviour: a cohort analysis of Swedish
males in the 1990s. Addiction, 2009. 104(9): p. 1579-85.
44 (46)
121.
Zhu, S.H., et al., Quitting cigarettes completely or switching to smokeless tobacco: do US data replicate the Swedish
results? Tob Control, 2009. 18(2): p. 82-7.
Artiklar 2010 - 2015
122.
123.
124.
125.
126.
127.
128.
129.
130.
131.
132.
133.
134.
135.
136.
137.
138.
139.
140.
141.
142.
143.
144.
145.
146.
147.
148.
149.
150.
Costea, D.E., et al., Adverse effects of Sudanese toombak vs. Swedish snuff on human oral cells. J Oral Pathol Med,
2010. 39(2): p. 128-40.
Jansson, D. and B. Rosengren, [The spokemen for Swedish snuff within the EU distort the debate]. Lakartidningen, 2010.
107(11): p. 776.
Post, A., et al., Symptoms of nicotine dependence in a cohort of Swedish youths: a comparison between smokers,
smokeless tobacco users and dual tobacco users. Addiction, 2010. 105(4): p. 740-6.
Song, Z., et al., Potential carcinogenic effects of cigarette smoke and Swedish moist snuff on pancreas: a study using a
transgenic mouse model of chronic pancreatitis. Lab Invest, 2010. 90(3): p. 426-35.
Wallstrom, M., et al., A cessation program for snuff-dippers with long-term, extensive exposure to Swedish moist snuff: A
1-year follow-up study. Acta Odontol Scand, 2010. 68(6): p. 377-84.
Wikmans, T. and L. Ramstrom, Harm perception among Swedish daily smokers regarding nicotine, NRT-products and
Swedish Snus. Tob Induc Dis, 2010. 8: p. 9.
Wikstrom, A.K., et al., Effect of Swedish snuff (snus) on preterm birth. BJOG, 2010. 117(8): p. 1005-10.
Wikstrom, A.K., S. Cnattingius, and O. Stephansson, Maternal use of Swedish snuff (snus) and risk of stillbirth.
Epidemiology, 2010. 21(6): p. 772-8.
Barrett, S.P., et al., The acute effect of Swedish-style snus on cigarette craving and self-administration in male and female
smokers. Hum Psychopharmacol, 2011. 26(1): p. 58-62.
Barrett, S.P. and E. Wagner, A comparison between quick-release nicotine lozenges and Swedish-style snus for the
acute management of craving. Tob Control, 2011. 20(5): p. 386.
Hugoson, A. and M. Rolandsson, Periodontal disease in relation to smoking and the use of Swedish snus:
epidemiological studies covering 20 years (1983-2003). J Clin Periodontol, 2011. 38(9): p. 809-16.
Joksic, G., et al., Randomized, placebo-controlled, double-blind trial of Swedish snus for smoking reduction and
cessation. Harm Reduct J, 2011. 8: p. 25.
Kotlyar, M., et al., Effect of oral snus and medicinal nicotine in smokers on toxicant exposure and withdrawal symptoms: a
feasibility study. Cancer Epidemiol Biomarkers Prev, 2011. 20(1): p. 91-100.
Laytragoon-Lewin, N., et al., Direct effects of pure nicotine, cigarette smoke extract, Swedish-type smokeless tobacco
(Snus) extract and ethanol on human normal endothelial cells and fibroblasts. Anticancer Res, 2011. 31(5): p. 1527-34.
Lunell, E. and M. Curvall, Nicotine delivery and subjective effects of Swedish portion snus compared with 4 mg nicotine
polacrilex chewing gum. Nicotine Tob Res, 2011. 13(7): p. 573-8.
Norberg, M., et al., Who is using snus? - Time trends, socioeconomic and geographic characteristics of snus users in the
ageing Swedish population. BMC Public Health, 2011. 11: p. 929.
Rutqvist, L.E., et al., Swedish snus and the GothiaTek(R) standard. Harm Reduct J, 2011. 8: p. 11.
Akhtar, S., A.A. Sheikh, and H.U. Qureshi, Chewing areca nut, betel quid, oral snuff, cigarette smoking and the risk of
oesophageal squamous-cell carcinoma in South Asians: a multicentre case-control study. Eur J Cancer, 2012. 48(5): p.
655-61.
Arefalk, G., et al., Smokeless tobacco (snus) and risk of heart failure: results from two Swedish cohorts. Eur J Prev
Cardiol, 2012. 19(5): p. 1120-7.
Carenfelt, C., [Snuff use cessation with varenicline: Swedish snuff - again]. Lakartidningen, 2012. 109(6): p. 294;
discussion 294.
Coggins, C.R., et al., The in vitro toxicology of Swedish snus. Crit Rev Toxicol, 2012. 42(4): p. 304-13.
Edvardsson, I., et al., Snus user identity and addiction: a Swedish focus group study on adolescents. BMC Public Health,
2012. 12(1): p. 975.
Hirsch, J.M., et al., Oral cancer in Swedish snuff dippers. Anticancer Res, 2012. 32(8): p. 3327-30.
Hugoson, A., et al., Dental caries in relation to smoking and the use of Swedish snus: epidemiological studies covering 20
years (1983-2003). Acta Odontol Scand, 2012. 70(4): p. 289-96.
Kluger, N., Can snus (Swedish moist snuff) be used as a treatment of Pyoderma gangrenosum? Med Hypotheses, 2012.
78(5): p. 619-20.
Ostenson, C.G., et al., High consumption of smokeless tobacco ("snus") predicts increased risk of type 2 diabetes in a 10year prospective study of middle-aged Swedish men. Scand J Public Health, 2012. 40(8): p. 730-7.
Wickholm, S., et al., [Adverse effects of Swedish smokeless tobacco "snus"]. Duodecim, 2012. 128(10): p. 1089-96.
Baba, S., et al., Changes in snuff and smoking habits in Swedish pregnant women and risk for small for gestational age
births. BJOG, 2013. 120(4): p. 456-62.
Hamari, A.K., et al., Dual use of cigarettes and Swedish snuff (snus) among young adults in Northern Finland. Eur J
Public Health, 2013. 23(5): p. 768-71.
45 (46)
151.
152.
153.
154.
155.
156.
157.
158.
Hashemipour, M.A., et al., Snus (nass) and oral cancer: A case series report. Dent Res J (Isfahan), 2013. 10(1): p. 11621.
Juarez, S.P. and J. Merlo, The effect of Swedish snuff (snus) on offspring birthweight: a sibling analysis. PLoS One, 2013.
8(6): p. e65611.
McAdam, K.G., et al., Polycyclic aromatic hydrocarbons in US and Swedish smokeless tobacco products. Chem Cent J,
2013. 7(1): p. 151.
Arain, S.S., et al., Scalp hair and blood cadmium levels in association with chewing gutkha, mainpuri, and snuff, among
patients with oral cancer in Pakistan. J Oral Pathol Med, 2014.
Gunnerbeck, A., et al., Maternal snuff use and smoking and the risk of oral cleft malformations--a population-based cohort
study. PLoS One, 2014. 9(1): p. e84715.
Hansson, J., et al., Snus (Swedish smokeless tobacco) use and risk of stroke: pooled analyses of incidence and survival.
J Intern Med, 2014. 276(1): p. 87-95.
Kharazmi, M., et al., Surgical approach to snus-induced injury of the oral mucosa. J Oral Sci, 2014. 56(1): p. 91-4.
Virtanen, S.E., et al., Evaluation of a brief counseling for tobacco cessation in dental clinics among Swedish smokers and
snus users. A cluster randomized controlled trial (the FRITT study). Prev Med, 2015. 70: p. 26-32.
46 (46)