Ladda ner Svensk Avfallshantering 2015
Svensk Avfallshantering ” 2015 SVENSK AVFALLSHANTERING 2015 Innehåll »» Förord.........................................................................................................................3 »» Om Avfall Sverige.....................................................................................................3 »» Avfallsmängder 2014..............................................................................................4 »» Så fungerar svensk avfallshantering.....................................................................6 »» Förebyggande av avfall............................................................................................8 »» Insamling och transport....................................................................................... 10 »» Farligt avfall............................................................................................................ 13 »» El-avfall och batterier ........................................................................................... 14 »» Materialåtervinning............................................................................................... 16 »» Biologisk återvinning............................................................................................18 »» Energiåtervinning.................................................................................................. 23 »» Deponering............................................................................................................. 26 »» Kunder, taxor och kostnader............................................................................... 28 »» Annat avfall än hushållsavfall............................................................................. 31 »» Ordlista.................................................................................................................... 32 »» Kansli....................................................................................................................... 35 2 SVENSK AVFALLSHANTERING 2015 Förord Svensk avfallshantering rör sig uppåt i avfalls trappan. Det visar statistiken över behandlingen av hushållsavfall 2014. Insamling och behandling av källsorterat matavfall ökade med 5 procent 2014 jämfört med 2013. 190 av landets 290 kommuner sam lade in källsorterat matavfall. 31 procent av etappmålet för ökad resurshushållning i livs medelskedjan nåddes, målet är 50 procent till 2018. Matavfall till samrötningsanläggningar ökade med 21 procent och matavfall till centrala komposteringsanläggningar minskade samtidigt med 16 procent. Materialåtervinningen ökade med 10 procent 2014 jämfört med året innan. Ökningen härrör till stor del från avfall som sten, glasull, keramik, jord, tegel och betong. Det används främst som konstruktionsmaterial. Den stora utmaningen för svensk avfallshante ring är dock fortfarande att minska avfallsmäng derna. Att förebygga uppkomsten av avfall är det första steget i avfallshierarkin och det är priorite rat i både den europeiska och i den svenska avfallslagstiftningen. Med Svensk Avfallshantering 2015 vänder vi oss till verksamma i avfallsbranschen, besluts fattare, myndigheter, utbildningsväsendet, media och alla andra intresserade. I text, figurer och tabeller beskrivs hur hushållsavfall hanteras i Sverige. Statistiken är hämtad från Avfall Sveriges webbaserade statistiksystem Avfall Web och från producenternas organisationer. Avfall Sverige är expertorganisationen inom avfallshantering och återvinning. Vi arbetar med utveckling, utbildning, rådgivning och påverkan. Det är Avfall Sveriges medlemmar som ser till att avfall tas om hand och återvinns i alla landets kommuner. Vi gör det på samhällets uppdrag: miljösäkert, hållbart och långsiktigt. Vår vision är ”Det finns inget avfall”. Vi verkar för att förebyg ga att avfall uppstår och att mer återanvänds. Kommunerna och deras bolag är motorn och garanten för denna omställning. Avfall Sverige företräder kommuner, kommunalförbund, kom munala bolag och kommunala regionbolag. Genom medlemmarna representeras hela Sveriges befolkning. I föreningen ingår, som associerade medlemmar, ett hundratal tillverka re, konsulter och entreprenörer aktiva inom avfallshantering. Malmö i juni 2015 Weine Wiqvist, VD Avfall Sverige Om Avfall Sverige 3 SVENSK AVFALLSHANTERING 2015 Avfallsmängder 2014 Den behandlade mängden hushållsavfall uppgick år 2014 till 4 547 160 ton. Det är en ökning med 2 procent jämfört med 2013. Utslaget på hela befolkningen gav varje svensk upphov till 466 kg hushållsavfall 2014, att jämföra med 461 kg per person 2013. 35,6 procent av hushållsavfallet går till materialåtervinning, som därmed ökade med 10 procent till 1 617 930 ton, 166 kg/person. Biologisk återvinning ökade med 5 procent till 747 690 ton, 76,7 kg/person. 16,4 procent av hushållsavfallet behandlades genom biologisk återvinning 2014. Mängden insamlat matavfall ökade med 5 procent till 389 750 ton. Allt mer matavfall behandlas genom rötning, i stället för kompostering. Matavfall till samrötningsanlägg ningar har ökat med 21 procent och matavfall till centrala komposteringsanläggningar har minskat med 16 procent. Matavfall som rötas vid avlopps reningsverk uppgick till 61 500 ton. Det är en minskning med 22 procent eller 17 800 ton. Energiåtervinningen minskade med 4 procent till 2 148 640 ton, 220 kg/person. 47,3 procent av hushållsavfallet gick till energiåtervinning 2014. Deponering av hushållsavfall minskade med 1 procent till 32 900 ton jämfört med 2013, 3,4 kg/person. Deponering står för 0,7 procent av totala behandlingen. Mängden kärl- och säckavfall var i stort sett oförändrad, 2 222 100 ton, 228 kg/person. Grovavfallet ökade med 3,5 procent till 1 843 100 ton, 189 kg/person. Statistiken över hushållsavfall är hämtad från Avfall Sveriges system Avfall Web och från produ centernas organisationer. Avfall Web är kommu nernas verktyg för utveckling, benchmarking och statistik. Kommuner och behandlingsanläggning ar rapporterar in uppgifter om avfallshantering och mängder, det är dessa uppgifter som sedan bildar underlag för den nationella avfallsstatisti ken för hushållsavfall. Inom EU tas jämförande statistik fram, men eftersom olika länder tillämpar olika begrepp och mätmetoder är sådana jämförelser vanskliga. AVFALLSTRENDEN 2015 ÖVERSIKT 1975-2014 ton 2 500 000 5 2 000 000 milj. ton 4 1 500 000 3 1 000 000 2 500 000 1 0 1975 1994 2000 Biologisk åter vinning Energiåter vinning 4 2005 2010 Deponering Materialåter vinning 2014 0 20102011201220132014 Materialåtervinning Biologisk återvinnning Energiåtervinning Deponering SVENSK AVFALLSHANTERING 2015 BEHANDLAD MÄNGD HUSHÅLLSAVFALL 2010–2014 (TON) ton Materialåtervinning Biologisk återvinning Energiåtervinning Deponering 2010 2011 201220132014 1 414 410 1 425 690 1 422 250 1 467 200 1 617 930 623 200 653 300 673 180 711 450 747 690 2 123 680 2 235 720 2 270 650 2 235 930 2 148 640 42 000 38 200 32 600 33 300 32 900 Totalt behandlad mängd 4 203 290 4 352 910 4 398 680 4 447 880 4 547 160 BEHANDLAD MÄNGD HUSHÅLLSAVFALL 2010–2014 (KG/PERSON) kg/inv Materialåtervinning Biologisk återvinning Energiåtervinning Deponering 2010 2011 201220132014 150,2 150,3148,8152,1166,0 66,2 68,9 70,4 73,8 76,7 225,5 235,8 237,6231,8220,4 4,5 4,0 3,43,53,4 Totalt behandlad mängd 446,4 459,0 460,3461,2466,5 BEHANDLAD MÄNGD HUSHÅLLSAVFALL 2010–2014 (%) Andel, % Materialåtervinning Biologisk återvinning Energiåtervinning Deponering Totalt behandlad mängd 2010 2011 2012 2013 2014 33,7 32,8 32,333,035,6 14,8 15,0 15,3 16,0 16,4 50,5 51,4 51,650,3 47,3 1,0 0,9 0,70,70,7 100 100 100 100 100 INSAMLAD MÄNGD KÄRL- OCH SÄCKAVFALL SAMT GROVAVFALL 2010–2014 (TON) Kärl- och säckavfall Grovavfall 2010 2011 201220132014 2 152 000 2 230 900 2 212 000 2 208 000 2 222 100 1 518 000 1 638 000 1 727 000 1 780 000 1 843 100 (KG/PERSON) 2010–2014 Kärl- och säckavfall Grovavfall 2010 2011 201220132014 229 235 231 229 228 161 173 181185189 Källa: Avfall Web Kärl- och säckavfall består av både brännbart avfall och källsorterat matavfall. 5 SVENSK AVFALLSHANTERING 2015 Så fungerar svensk avfallshantering Avfall ska hanteras så att största möjliga miljöoch samhällsnytta uppnås. I det arbetet ska alla delta – kommuner, producenter, hushåll och verksamheter. Kommunernas ansvar Kommunernas ansvar omfattar insamling av hus hållsavfall utanför producentansvaret och trans port till behandlingsanläggning för återvinning eller bortskaffande, deponering. Det gäller både avfall från hushåll och liknande avfall från exem pelvis restauranger, butiker, kontor etc. Avfallet ska tas om hand på ett miljömässigt riktigt sätt. Kommunalt insamlingsansvar även för hushålls avfall som förpackningar och returpapper utreds men producenterna ska ha fortsatt ansvar för återvinningen. Regeringen har tillsatt en utred ning som ska ta fram ett förslag på hur det för ändrade insamlingsansvaret ska utformas i prak tiken och hur producenterna ska ersätta kommu nerna för insamlingen. Varje kommun ska ha en renhållningsordning som består av en avfallsplan och föreskrifter för avfallshanteringen. Avfallsplanen ska bland annat innehålla uppgifter om kommunens åtgär der för att minska avfallets mängd och farlighet. Förberedelse för återanvändning är också en del av det kommunala ansvaret. Kommunerna arbetar också allt mer med att främja förebyggande och återanvändning av avfall även om detta ännu inte är ett lagstadgat ansvar för kommunen. Producenternas ansvar Producenterna ansvarar för det avfall som omfat tas av det lagreglerade producentansvaret som finns för: »» returpapper »» förpackningar »» elektriskt och elektroniskt avfall »» däck »» bilar »» batterier »» läkemedel. Producenterna ska se till att det finns lämpliga insamlingssystem och behandlingsmetoder. Hushållens ansvar Hushållen har skyldighet att sortera ut och lämna sitt avfall till de olika insamlingssystem som har upprättats. De ska också följa kommu nens regler för avfallshanteringen. Verksamheternas ansvar Verksamhetsutövare ansvarar själva för omhän dertagandet av det avfall som inte är hushållsav fall eller omfattas av producentsvar. Behandlingsmetoder Avfall behandlas genom »» materialåtervinning »» biologisk återvinning »» energiåtervinning »» deponering. Förberedelse för återanvändning är också ett åter vinningsförfarande. Enligt definitionen innebär det 6 SVENSK AVFALLSHANTERING 2015 till exempel rengöring eller reparation som gör att produkter som blivit avfall kan återanvändas. Farligt avfall kan behandlas med någon eller flera av dessa metoder, beroende på avfallets egenskaper. Materialåtervinning minskar miljöpåverkan sam tidigt som det sparar energi och råvaruresurser. Biologisk återvinning sluter kretsloppet och återför näringen till jorden. Avfallet behandlas genom rötning eller kompostering. Rötning ger biogödsel och biogas, som kan användas till for donsbränsle. Kompost är ett jordförbättringsme del som används i trädgårdar, parker och vid markanläggningar. Energiåtervinning är en metod som lämpar sig väl för avfall som inte kan återvinnas på annat sätt, samtidigt som energiåtervinning ger både fjärrvärme och el. Deponering är en behandlingsmetod för avfall som inte kan eller ska återvinnas. Deponering innebär att avfallet förvaras på ett långsiktigt säkert sätt. Det är förbjudet att deponera bränn bart eller organiskt avfall. Organisationsformer Kommunerna väljer själva hur avfallshanteringen ska organiseras. Den möjligheten till kommunalt självstyre finns i grundlagen, och det finns flera olika organisationsformer: »» egen förvaltning »» kommunalt bolag, eget eller samägt med andra kommuner »» gemensam nämnd »» kommunalförbund. Samverkan mellan kommuner är en naturlig verksamhetsform för att nå största möjliga miljöoch samhällsnytta, för att hantera avfallet på ett kostnadseffektivt sätt och för att säkra den kom petens som krävs. Kommuner kan även samver ka kring enskilda frågor, till exempel vid gemen samma upphandlingar. I 71 procent av landets kommuner utförs insamling av kärl- och säckavfallet huvudsakli gen av privata utförare, 25 procent av kommu nerna utför insamlingen i egen regi och övriga har en kombination av privata utförare och egen regi. Behandlingen av avfallet genomförs anting en i egen regi av kommunen/kommunbolaget själva eller av en extern utförare, som kan vara en annan kommun, annat kommunbolag eller ett privat företag. Hur stor fördelningen är mellan de olika utförandeformerna beror på behandlings metod. FÖRDELNING AV HUVUDMANNASKAP Antal kommuner Egen kommunal förvaltning Kommunalförbund Gemensam nämnd 142 49% 4114% 9 3% Kommunalt bolag, eget 53 18% Kommunalt bolag, delägt 45 16% Dessutom finns regionbolag som inte har verkställighet för kommunens avfallsansvar. Totalt 37 kommuner samverkar i sådana regionbolag. UTFÖRARE AV INSAMLING AV KÄRL- OCH SÄCKAVFALL Enbart privat utförare 71% Enbart egen regi 25% Kombination4% 7 SVENSK AVFALLSHANTERING 2015 Förebyggande av avfall Att förebygga uppkomsten av avfall är det första steget i avfallshierarkin och det är prioriterat i både den europeiska och i den svenska avfallslagstiftningen. Avfallshierarkins prioritetsordning är: »» förebyggande av avfall »» återanvändning »» materialåtervinning, inklusive förberedelse för återanvändning »» annan återvinning, till exempel energiåtervin ning »» bortskaffande. Avvikelser från hierarkin kan vara nödvändiga av tekniska, ekonomiska eller miljömässiga skäl. Varje EU-land ska ha nationella program för att minska avfallsmängderna och minska mäng den farliga ämnen i avfallet. I Sverige är det Naturvårdsverket som har ansvar för det arbetet. Naturvårdsverket har i sin förebyggandeplan från 2013 valt att fokusera på fyra avfallsströmmar som har stor miljöpåverkan: »» textilier »» mat »» elektronik »» bygg- och rivningsavfall. Störst miljövinst att förebygga avfall Sverige är bra på att återvinna material, energi och näring ur avfallet. Ytterligare miljövinster kan uppnås genom att förebygga uppkomsten av avfall och öka återanvändningen. Det finns också rent ekonomiska vinster med att förebygga avfall. Som ett exempel kan nämnas att kost naden för matsvinnet motsvarar 4 000–6 000 kronor för ett hushåll varje år.1 Svenska kommuner har en viktig roll i arbetet för att minska avfallet och mängden farliga ämnen i det avfall som uppstår. För Avfall Sveriges medlemmar är arbetet med att förebyg ga avfall högt prioriterat, vilket är tydligt genom den långsiktiga visionen ”Det finns inget avfall”. Visionen innehåller två mål för 2020 – dels att sambandet mellan avfallsmängder och tillväxt har brutits, dels att det ska ha skett en stark och tydlig rörelse uppåt i avfallshierarkin. Kommunerna är motorn i omställningen och garanten för en långsiktigt hållbar avfalls hantering.2 Verktyg för uppföljning Det är viktigt att följa upp utvecklingen av avfallshanteringen så att åtgärderna verkligen styr mot de uppsatta målen. Avfall Sverige, med flera aktörer, har därför tagit fram indikatorer för en resurseffektiv avfallshantering och verktyg för att följa upp utvecklingen mot de långsiktiga målen. Avfall Sverige kommer att fortsätta arbe tet och ta fram fler verktyg som ska vara stöd för kommunerna i deras arbete med att öka återan vändningen och förebygga avfall3. Återbruk Det blir allt vanligare att kommunerna samarbetar på sina återvinningscentraler med olika hjälporga nisationer i så kallade återbruk. Där kan kläder och andra prylar lämnas in för återanvändning. LÄS MER 1 Avfall Sverige rapport U2014:14 Nyckeltal för kommunikationsinsatser inom matavfall, biogödsel och biogas 2 Avfall Sverige rapport 2015:03 Goda exempel på avfallsförebyggande 3 Avfall Sverige rapport U 2014:01 Avfallsindikatorer – vägledning för hur man kan mäta och följa utvecklingen mot en resurseffektiv avfallshantering 4 Avfall Sveriges Guide #9: Juridiska förutsättningar för förebyggande och återanvändning 8 Flera kommuner samarbetar med hjälporganisationer och samlar in till exempel textil för återanvändning. SVENSK AVFALLSHANTERING 2015 44 procent av återvinningscentralerna har mot tagning av material för återanvändning, som exempelvis kläder och möbler. För att underlätta kommunernas arbete med förebyggande och åter användning har Avfall Sverige publicerat en guide som förklarar de juridiska förutsättningarna.4 Avfall Sverige är nationell samordnare för EU-projektet ”Europa minskar avfallet”, som även stöds av Naturvårdsverket. Projektet pågår under en vecka i november när det anordnas aktiviteter över hela Europa som syftar till att minska avfal let och mängden farliga ämnen i avfallet. Avfall Sverige och landets kommuner bedriver också en gemensam kampanj för förebyggande av avfall och återanvändning, bli Miljönär-vänlig. Kampanjen bygger på att gynna en hållbar kon sumtion genom att laga, låna och återanvända. Det långsiktiga målet är att minska mängden avfall och göra hållbar konsumtion till en god vana. De som tilldelas märkningen ska ha som huvud verksamhet att få allmänheten att laga, låna, åter använda eller att på annat sätt minska avfallet. Märkningen ”Miljönär-vänlig” tilldelas en verksamhet som gagnar miljön genom att verka för att laga, låna och återanvända. Märkningen har tagits fram för att gynna en hållbar konsumtion genom återanvändning, samutnyttjande och reparation. 9 SVENSK AVFALLSHANTERING 2015 Insamling och transport Det finns flera olika system för att samla in och transportera hushållsavfall. Hushållens kärl- och säckavfall kan samlas in som en blandad frak tion avsedd för energiåtervinning eller delas upp i en matavfallsfraktion och en brännbar fraktion. Det finns också kommuner som har fastighets nära insamling av förpackningar och tidningar. För blandat brännbart avfall från enfamiljshus används vanligen ett kärl på 190 liter, som töms varannan vecka. Det finns även varianter med olika säck- eller kärlstorlekar och med olika töm ningsintervall. Från flerfamiljshus hämtas avfal let ofta varje vecka. De vanligaste systemen för insamling av källsorterat matavfall är separata kärl, ett för matavfall och ett för brännbart avfall. Det finns också andra system till exempel flerfackssystem eller optisk sortering. Vid optisk sortering sorte rar hushållen sitt avfall i olikfärgade påsar som läggs i samma kärl. Påsarna transporteras sedan till en optisk sorteringsanläggning där de sorte ras automatiskt för rätt behandling. Flera kommuner har infört fastighetsnära insamling av förpackningar och tidningar. För villor är det vanligt att förpackningarna sorteras i två fyrfackskärl och hämtas med olika intervall. Det ena kärlet kan vara avsett för till exempel matav fall, brännbart avfall, pappersförpackningar och färgat glas. Det hämtas varannan vecka. Det andra kärlet, med till exempel ofärgat glas, metall, plastförpackningar och tidningar, hämtas var fjär de eller var åttonde vecka. I flerfamiljshus är det vanligt med fastighetsnära insamling av olika material till exempel förpackningar och tidningar. 10 Den traditionella baklastande sopbilen domi nerar fortfarande insamlingsarbetet men ande len flerfacksfordon ökar och tekniken utvecklas. Allt fler fordon kör på biogas, vilket kan styras av kommunens krav i upphandlingen. Dessutom används andra alternativa drivmedel, till exempel RME eller Biomax, och även olika hybridtekniker i bilarna för att minska klimatpåverkan. Genom upphandling kan kommunerna även ställa krav på att kärl och fordon anpassas ur arbetsmil jösynpunkt. Moderna insamlingssystem Avfallshämtning har tidigare inneburit tunga lyft och mycket arbetsskador men säckar har nume ra ersatts med kärl eller andra typer av behålla re, som ger bättre arbetsmiljö. Manuell hantering har på många håll ersatts av ny teknik och automatiserade system som sopsug och underjordsbehållare. Båda dessa system ökar, främst i storstäderna och i nybygg da områden. Fördelarna är bland annat att töm ningen inte innebär tung manuell hantering och att systemen är estetiskt mer tilltalande. Arbetsmiljön har blivit bättre ur många aspekter men det uppstår fortfarande problem, som bran schen kontinuerligt arbetar med att lösa. Sopsug är ett bra system ur arbetsmiljösyn punkt eftersom det är slutet och helt automatise rat. Systemet minskar också behovet av trans porter, särskilt inne i bostadsområden. Det finns två olika sopsugssystem, stationärt och mobilt. Stationärt sopsugssystem innebär att avfallet samlas in med hjälp av luft i ett automatiskt SVENSK AVFALLSHANTERING 2015 vakuumsystem. Det transporteras sedan via rör i marken från nedkasten till stora uppsamlings containrar, som är placerade i en terminal. Containrarna hämtas sedan av lastväxlarfordon. Även i det mobila sopsugssystemet samlas avfallet in med hjälp av luft. Under varje nedkast finns en lagringstank. Tankarna binds ihop genom rör i marken till en dockningspunkt. Vid tömning ansluter fordonet till dockningspunkten. Underjordsbehållare är ett starkt växande insamlingssystem. Genom att placera behållare under jord minskar behovet av utrymme ovan jord. Temperaturen under jord är relativt låg vil ket förhindrar dålig lukt, och behållarna är lätta att tömma med kranbil. Det finns även under jordsbehållare som töms med frontlastarfordon. Eftersom underjordsbehållare rymmer större volymer minskar transporterna. Slam och latrin Att samla in flytande avfall som slam, latrin, fett avskiljarslam och frityrfett är en del av kommu nens avfallsansvar. De 225 kommuner som rap porterat in data i Avfall Web har totalt 563 000 enskilda avloppsanläggningar. Dessa hanterar ungefär 1,4 miljoner ton slam. 13 procent av kommunerna kör med avvattnande slambilar, resten med konventionella slambilar. 89 procent av kommunerna anlitar privat utförare för insam ling av slam, 11 procent kör i egen regi. 166 kommuner har angivit att de hanterar 68 300 latrintömningar per år och totalt 1 200 ton latrin. Omfattningen varierar från en latrintömning per år i vissa kommuner upp till nästan 11 800 tömningar i en kommun med många fritidshus. Nya lösningar, som fosforfällor och minireningsverk för reducering av fosfor i enskil da anläggningar har installerats under senare år5. Orsaken är ökade krav på att minska utsläpp som orsakar övergödning. Filtermaterial från fos forfällorna och slam från minireningsverk klassas som hushållsavfall och det är kommunens avfallsverksamhet som ansvarar för tömning och avsättning/behandling.6 Slamtömning är ofta tungt och fysiskt belas tande med flera manuella moment som långa slangdragningar, lyft av tunga brunnslock och hårda slamkakor. Arbetsmiljöverket genomför till syn av slamhämtning och har i olika kampanjer informerat arbetsgivare om att den tunga manu ella hanteringen måste upphöra. Kommunerna tar en aktiv roll för att långsik tigt förbättra arbetsmiljön. Det krävs samarbete mellan olika aktörer för att strategiskt och syste matiskt arbeta med arbetsmiljöfrågorna. Att inventera och dokumentera kommunens hämt ställen är en viktig del i förbättringsarbetet och avgörande för att kunna genomföra sunda och transparenta upphandlingar.7 Insamling av matolja Det finns kommuner som samlar in källsorterad matolja separat, främst för att minska driftpro blem och stopp i avloppssystemet, men matoljan kan även återvinnas eller återanvändas. En ny rapport från Avfall Sverige8 visar olika metoder att samla in och behandla oljan. Ett system är att hushållen uppmanas att hälla upp matolja i behållare med tät förslutning och sedan lämna in den till en återvinningscentral. Det finns olika återvinnings- och behandlingsalternativ för den källsorterade och insamlade matoljan. Det kan användas som »» råvara för kemisk industri »» rötning för biogasutvinning »» framställning av biobränsle »» energiåtervinning Ett annat system är att matoljan hälls över i en behållare som sedan läggs i den brännbara frak tionen och går till energiåtervinning. Återvinningscentraler På kommunernas bemannade återvinningscen traler lämnar hushållen själva in sitt grovavfall, el-avfall och farliga avfall. Grovavfall är hushålls avfall som är för tungt, skrymmande eller har andra egenskaper som gör att det inte är lämp ligt att samla in i säck eller kärl. Under 2014 lämnade hushållen in 1 843 100 ton grovavfall, merparten på kommunernas bemannade återvinningscentraler. Mängden grovavfall motsvarar 189 kg/person. Det finns cirka 590 återvinningscentraler i hela landet och sammantaget får de årligen cirka 26 miljoner besök vilket är en ökning med 4 procent jämfört med året innan. Mängden grovavfall och farligt avfall, som läm nas till återvinningscentralerna, har ökat kraftigt de senaste åren. Många kommuner har därför anpassat och moderniserat sina återvinnings centraler. Mindre återvinningscentraler har lagts LÄS MER 5 Avfall Sverige rapport U 2013:14 Minireningsverk i enskilda avlopp 6 Avfall Sverige rapport U2012:03 Fosforfällor. Fosforfiltermaterial – ett hushållsavfall 7 Avfall Sveriges Guide #13 ”Hållbar arbetsmiljö vid slamtömning av enskilda avlopp” 8 Avfall Sverige rapport 2015:07 Källsortering och behandling av matolja – goda exempel från kommuner och bostadsbolag 11 SVENSK AVFALLSHANTERING 2015 ner och ersatts av nya och större, som är bättre anpassade till de mängder som lämnas in och till antalet besökare. Det är också vanligt med mobila återvinnings centraler, bemannade rörliga anläggningar som tar emot farligt avfall, visst grovavfall och ofta även el-avfall. Den mobila centralen besöker ett antal fasta insamlingsplatser enligt en särskild turlista. På återvinningscentralerna hanteras också hushållens farliga avfall med de risker det kan innebära när avfallet tas emot, sorteras och transporteras. För att skapa en säker miljö för besökare och personal pågår kontinuerligt arbetsmiljöarbete med riskbedömning, rätt skyddsutrustning och säkra lokaler för att kunna hantera det farliga avfallet. Många av landets återvinningscentraler har drabbats hårt av stölder och inbrott. Personal har också hotats av besökare. På de flesta nybyggda större återvinningscentralerna installe ras därför elstängsel eller kameraövervakning. Vissa har till och med haft vaktbolag på pass under speciellt utsatta perioder. För att öka säkerheten, men också för att få ett funktionellt passersystem och bättre besöks statistik, har flera kommuner infört ett bomsys tem på återvinningscentralerna. Systemet är ofta kombinerat med ett besökskort, som ger hushål len rätt till ett visst antal fria besök. Även småfö retagare kan i flera kommuner mot avgift använ da den service, som kommunerna ger via åter vinningscentralerna. Återvinningsstationer Producenternas system med cirka 5 800 obe mannade återvinningsstationer för mottagning av förpackningar och tidningar ska täcka hela landet. Insamlingssystemen ska bygga på sam råd mellan producenter och kommuner. På åter vinningsstationerna finns behållare för tidnings papper och olika förpackningsmaterial. Fastighetsnära insamling av förpackningar och tidningar från flerfamiljshus och villafastigheter är på väg att införas i allt fler kommuner. FÖRDELNINGEN AV DRIVMEDEL FÖR INSAMLING AV KÄRL- OCH SÄCKAVFALL Diesel66% Naturgas2% Biogas21% RME/Tallolja/övrigt förnybart 11% Ju säkrare vägar desto mindre problem uppkommer vid avfallshämtningen. Det är viktig vid planering av nya bostadsområden, att även planera in för avfallshämtning redan från början för att medverka till en god avfallshantering och bra arbetsmiljö. 12 SVENSK AVFALLSHANTERING 2015 Farligt avfall 2014 samlades 75 240 ton farligt avfall in från hushållen, en ökning med 4 procent jämfört med 2013. Det motsvarar 7,7 kg per invånare. I mäng den ingår även 47 000 ton impregnerat virke och 5 800 ton asbest. Impregnerat virke har ökat med 7 procent och asbest har ökat med 9 pro cent jämfört med 2013. Det klassiska farliga avfallet, som färg, småkemikalier och oljehaltigt avfall, ligger på en stabil nivå på drygt 22 000 ton sedan flera år. Farliga ämnen kan finnas i väldigt små mäng der i olika produkter men sammantaget kan de göra stor skada om de hamnar fel. Det är därför viktigt att det farliga avfallet sorteras ut och läm nas in på rätt sätt och på rätt plats. Farligt avfall kan innehålla ämnen som till exempel är giftiga, cancerframkallande, miljö- eller brandfarliga. Kommunerna har ansvar för hushållens farliga avfall. Ansvaret omfattar insamling, transport och behandling. Det regleras i miljöbalken, avfallsförordningen och den kommunala renhåll ningsordningen. Hushållen är skyldiga att sortera ut sitt farliga avfall från övrigt hushållsavfall. De INSAMLAD MÄNGD FARLIGT AVFALL 2000-2014 ton 80 000 70 000 60 000 50 000 40 000 30 000 20 000 10 000 0 -00 -02 -04 -06 -08 -10 -12 -14 Insamlad mängd farligt avfall (exkl. impregnerat virke och asbest) Insamlad mängd farligt avfall (inkl. impregnerat virke) Insamlad mängd farligt avfall (inkl. asbest och impregnerat virke) flesta kommuner har denna skyldighet inskriven i sina avfallsföreskrifter. Det finns inga exakta uppgifter på mängden farligt avfall från industrin, men enligt den senas te officiella avfallsstatistiken, som Naturvårdsverket rapporterar till EU, uppkom 2,7 miljoner ton farligt avfall i Sverige under 2012. Insamlingssystem Det vanligaste insamlingssystemet för hushål lens farliga avfall är inlämning på kommunernas bemannade återvinningscentraler. Många kom muner kan erbjuda fastighetsnära insamling av farligt avfall, till exempel farligt avfall-bilar. Behandlingsmetoder Farligt avfall som lämnats till mottagnings- eller behandlingsanläggningar, måste ofta förbehand las inför den fortsatta behandlingen. Eftersom farligt avfall kan innehålla ämnen som ska fasas ut ur kretsloppet går behandling en oftast ut på att förstöra dessa ämnen. De ämnen, som inte kan oskadliggöras eller återan vändas, deponeras. Det är då viktigt att avfallet är kemiskt och fysiskt stabilt så att farliga ämnen inte läcker ut till omgivningen. Materialåtervinning från farligt avfall sker genom att de farliga ämnena separeras ut och återstoden återvinns. Metoden används till exem pel för att ta hand om färgburkar och oljefilter. Giftiga och svårnedbrytbara ämnen, som bekämp ningsmedel och annat farligt kemikalieavfall, för bränns i speciella ugnar vid höga temperaturer. Förorenad jord kan saneras genom biologisk nedbrytning, genom termisk behandling eller genom jordtvätt bland annat. Impregnerat virke innehåller miljöfarliga ämnen som arsenik, kreosot och koppar. Det insamlade virket flisas och förbränns med energiutvinning i anläggningar, som har särskilda tillstånd. 13 SVENSK AVFALLSHANTERING 2015 El-avfall och batterier 148 780 ton el-avfall, exklusive batterier, samla des in 2014. Det är en liten ökning jämfört med 2013. I genomsnitt lämnades 15,3 kg el-avfall per person in 2014. 2014 samlades 2 525 ton bärbara batterier och 575 ton inbyggda batterier in, i genomsnitt 0,32 kg per invånare. Det inne bär en marginell minskning jämfört med 2013. 6 590 ton bilbatterier, i genomsnitt 0,68 kg per invånare, samlades in 2014. Det är en minskning med 4 procent jämfört med året innan. Minskningen beror på att produkterna blir lätt are, till antalet samlas fler produkter in. Insamlingssystem Sedan producentansvaret för elektriska och elektroniska produkter infördes i Sverige 2001 har kommuner och producenter samarbetat för att samla in el-avfall. Avfall Sverige, Sveriges Kommuner och Landsting samt elproducenter nas servicebolag El-Kretsen samarbetar i syste met El-retur. Kommunerna åtar sig att mot ersättning ansvara för insamling av el-avfall från hushåll och producenterna ansvarar för behand lingen. El-Kretsen har i sin tur samverkan med Elektronikåtervinning i Sverige, som också före träder producenter. Insamling av el-avfall från hushållen sker främst på kommunernas bemannande återvin ningscentraler, det finns cirka 590 runt om i lan det. I omkring 80 procent av kommunerna finns tre eller flera insamlingssystem för elavfall där insamlingen är organiserad via kommunerna. Den fastighetsnära insamlingen via kommuner eller entreprenörer omfattar sammantaget ca 1 200 000 hushåll. Insamling via butiker, inklusi ve elektronikbranschens egen insamling, sker på mer än 1 500 insamlingsställen. 14 Avfall Sverige och El-Kretsen har, tillsammans med flera kommuner, bedrivit olika projekt för att utveckla insamlingssystemen. Ett sådant system är insamlingsbehållaren Samlaren för glödlampor och smått el-avfall. Cirka 300 sådana insam lingsbehållare finns utplacerade i butiker eller andra offentliga miljöer runt om i landet. Utvecklingen av teknik för olika återvinnings metoder har underlättat insamlingen för konsu menterna, som numera kan lägga alla små ljuskällor i samma behållare. Batteriproducenterna har ansvaret för insam ling, behandling och återvinning av alla batterier oavsett när de satts på marknaden. Producenterna ska också ansvara för att genom föra nationella informationsaktiviteter. I cirka 70 procent av kommunerna sköter producenternas organisation El-Kretsen insamlingen av bärbara batterier. I övriga sköter kommunen insamlingen mot en avtalad ersättning från producenterna. Behandlingsmetoder Elektriskt och elektroniskt avfall förbehandlas – sorteras och demonteras – innan det behandlas. Förbehandlingen sker hos certifierade anlägg ningar, som därefter skickar avfallet vidare till slutlig behandling eller återvinning. Komponenter med farliga ämnen tas om hand i godkända anläggningar. När de miljöfarliga ämnena tagits bort kan mycket återvinnas. Plasthöljen för bränns i anläggningar för energiutvinning och metaller skickas till smältverk för återvinning. Återvunnet koppar, aluminium och järn används som råvara i nya produkter. Datorer, mobiltelefoner och andra IT-produkter innehåller små mängder ädelmetaller som också återvinns, exempelvis kan vissa kretskort inne hålla guld och/eller silver. SVENSK AVFALLSHANTERING 2015 Lysrör och lågenergilampor innehåller kvicksilver. Dessa pro dukter hanteras därför genom separering i en sluten process. Lysrörspulvret och kvicksilvret kan återanvändas vid nyproduk tion av ljuskällor. Metall och elektronikavfall går till specialise rade återvinningsföretag som materialåtervinner metaller och energiåtervinner plast. Glaset renas och återvinns. Övriga lamptyper som exempelvis glöd- och LED-lampor behandlas i samma process som lysrören och lågenergilampor. Alla batterier ska samlas in och materialåtervinnas så långt det är möjligt. Batterierna sorteras efter kemiskt innehåll innan de skickas till återvinning eller bortskaffande. INSAMLAD MÄNGD BÄRBARA OCH INBYGGDA BATTERIER 2003-2014 kg/invånare 0,40 0,35 0,30 0,25 0,20 0,15 0,10 0,05 0 -03 -04 -05 -06 -07 -08 -09 -10 -11 -12 -13 -14 Inbyggda Bärbara Småbatterier INSAMLAT EL-AVFALL FÖR ÅTERVINNING ton 200 000 150 000 100 000 50 000 0 -03 -05 -07 -09 -11 -13 -14 Inkluderar el-avfall utanför producentansvaret Källa: El-kretsen, Elektronikåtervinningsföreningen och Avfall Web 15 SVENSK AVFALLSHANTERING 2015 Materialåtervinning 1 617 930 ton, 35,6 procent av hushållsavfallet, gick till materialåtervinning 2014. Det motsvarar 166 kg per person. Det är en ökning med 10 pro cent jämfört med 2013. Ökningen härrör till stor del från avfall som sten, glasull, keramik, jord, tegel och betong. Det används främst som kon struktionsmaterial. I den totala mängden ingår hushållens insamlade förpackningar och retur papper, som lämnats till materialåtervinning. Dessa fraktioner uppgick till 705 030 ton, 73,4 kg per person. Återvinningen av förpackningar ökar medan återvinning av returpapper minskar. Insamlingssystem Kommunalt insamlingsansvar för förpackningar och returpapper planeras även om tidpunkten och utformningen ännu inte är klar. Tills vidare fortsätter insamlingssystemet som tidigare. Flertalet producenter för förpackningar och tidningar har organiserat sina åtaganden för insamling och återvinning genom företaget Förpacknings- och tidningsinsamlingen – FTI. Ett mindre antal producenter organiseras genom företaget TMR. Förpackningar och returpapper samlas huvud sakligen in via producenternas obemannade åter vinningsstationer. Insamling kan även finnas vid kommunernas bemannade återvinningscentraler. I flera kommuner finns fastighetsnära insamling av förpackningar och tidningar. På kommunernas bemannade återvinningscentraler kan hushåll, och ibland även mindre företag, lämna grovavfall, el-avfall och farligt avfall. Mycket av grovavfallet materialåtervinns, till exempel metallskrot. Trä blir ofta bränsle, trädgårdsavfall komposteras eller går till energiåtervinning, sten och jord blir till fyllnads massor etc. Numera finns även återvinningsmeto der för gips, planglas och plast som inte utgörs av förpackningar, så kallad kommunplast. Textil är en fraktion som har fått ökat miljöfokus och i allt stör re utsträckning samlas in separat. Materialåtervinning spelar en stor roll i ett håll bart samhälle. Det är därför viktigt att avfallet ses som en resurs och behandlas på rätt sätt. Materialåtervinning innebär att sorterat material kan ersätta andra produktions- eller konstruk tionsmaterial. Materialåtervinning medför inte bara att uttaget av mängden jungfruligt material minskar, det leder också till att vi sparar energi. Genom att till exempel använda ett ton återvun net stål sparas lika mycket jungfruligt material, men även mer än ett ton koldioxid. Mer kan återvinnas Omkring 60 procent av det som läggs i hushållens soppåse skulle kunna materialåtervinnas. I hus håll utan utsortering av matavfall är siffran näs tan 80 procent. Det visar en undersökning från Avfall Sverige9. Undersökningen har sammanställt 246 plockanalyser som genomförts i Sveriges kommuner. Villaägare är generellt sett bättre på att sortera ut återvinningsbara material. Omkring 30 procent av innehållet i soppåsen från ett villahushåll består av förpackningar och tidningar. I lägenhetshushåll är motsvarande siff ra 36 procent av soppåsen. En halv procent av det som finns i soppåsen är farligt avfall, batte rier och el-avfall. Merparten utgörs av el-avfall. Det system som valts för insamling påverkar också graden av sortering. Villahushåll med fastighetsnära insamling sorterar bäst. De läm nar hälften så mycket förpackningar och retur papper i soppåsen som andra hushåll. LÄS MER 9 Avfall Sverige rapport U 2011:04 Nationell kartläggning av plockanalyser av hushållens kärl- och säckavfall 16 SVENSK AVFALLSHANTERING 2015 INSAMLAD MÄNGD FÖRPACKNINGAR OCH RETURPAPPER FRÅN HUSHÅLL TILL MATERIALÅTERVINNING 2014 Returpapper Pappersförpackning Metallförpackningar Plastförpackningar Glasförpackningar [ton][kg/person] 313 640 32,2 132 500 13,6 16 540 1,7 57 410 5,9 194 940 20,0 Totalt 715 030 MATERIALÅTERVINNING HUSHÅLL 1975-2014 2 1 1 1 1 1 73,4 Källa: Avfall Web och Förpacknings- och tidningsinsamlingen (FTI) Uppgifterna avser endast det som samlats in från hushåll via återvinningsstationer och så kallad fastighetsnära insamling. 000 800 600 400 200 000 800 600 400 200 ton 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 0 1975 1995 1985 2005 2014 Materialåter vinning Materialåter vinning exkl kontorspapper, inkl nya fraktioner för åter vinning INSAMLAT HUSHÅLLSAVFALL FÖR MATERIALÅTERVINNING 2010-2014 (TON) 2010 2011 201220132014 Returpapper 386 000 383 500 358 070 332 780 313 640 Förpackningar av papp, metall, plast och glas 704 730 682 100 618 940 648 650 673 310 Elavfall inkl. kylenheter 149 330 154 340 147 670 146 270 148 780 Bärbara batterier 2 750 3 200 3 460 3 120 3 100 Bilbatterier 7 000 6 780 6 450 6 850 6 590 Oljehaltigt avfall 1 800 1 820 1 690 1 740 1 840 Vattenbaserad färg 3 750 4 100 4 010 4 210 4 140 Metallskrot 159 050 164 730 153 000 153 030 156 060 Gips- 18 090 17 520 22 410 23 040 Planglas- 1 630 1 250 1 400 1 590 Plast, ej förpackningar- 5 400 4 010 4 170 3 350 Wellpapp från åvc-- 36 320 43 420 44 060 Textilavfall---- 2 320 Konstruktionsmaterial---- 175 150 Övrigt material till återvinning-- 69 860 99 150 60 960 Summa 1 414 410 1 425 690 1 422 250 1 467 200 1 617 930 Källa: Avfall Web, El-kretsen, Elektronikåtervinningsföreningen och Förpacknings- och tidningsinsamlingen (FTI) I mängden förpackningar ingår även insamlat material från verksamheter. Mycket av detta material är så kallat jämförligt hushållsavfall. Fr.o.m. 2011 samlas statistik in om kommunernas materialåtervinning av gips, planglas och kommunplast (ej förpackningar). Fr.o.m. 2012 ingår wellpapp och övrigt till materialåtervinning från återvinningscentral Fr.o.m. 2014 ingå konstruktionsmaterial och textilavfall till materialåtervinning. 17 SVENSK AVFALLSHANTERING 2015 Biologisk återvinning 2014 gick 747 690 ton hushållsavfall till biolo gisk återvinning – rötning eller kompostering. Det är en ökning med 5 procent jämfört med 2013. 77 kg hushållsavfall per person behandlades genom biologisk återvinning 2014. Biologisk återvinning utgör nu 16,4 procent av den totala mängden behandlat hushållsavfall. Den biologiska behandlingen av matavfall, exklusive hemkompost, uppgick till nästan 390 000 ton 2014. Matavfall till samrötningsan läggningar har ökat med 21 procent och matavfall till centrala komposteringsanläggningar har mins kat med 16 procent. Enligt Naturvårdsverkets beräkningar uppkommer cirka 82 kg matavfall per person och år i de svenska hushållen10. Till det kommer 22 kg/per person från restaurang och storkök samt 7 kg/person från handel. Totalt upp kommer 1 072 000 ton matavfall från ovanståen de kategorier. 2014 nåddes 31 procent av etapp målet för ökad resurshushållning i livsmedels kedjan, som är 50 procent till 2018. Ökad insamling av källsorterat matavfall Insamling och behandling av källsorterat matavfall ökade med 5 procent 2014 jämfört med 2013. 190 kommuner, 66 procent, samlar in källsorterat matavfall. Ett fåtal av dessa har endast insamling från storkök och restauranger, de flesta kommu nerna har system även för hushållen. Avfall Sverige har publicerat en rapport med hjälpmedel för kommuner och verksamheter för att komma igång med insamling av källsorterat matavfall11. Rapporten visar bland annat att det tar många år att införa ett insamlingssystem för källsorterat matavfall, från de första planerna till dess att systemet är infört. Det framgår också att faktorer som planering, tillräckliga personella resurser, information samt uppföljning och kon troll är viktigare för att lyckas än vilket insam lingssystem man väljer. Rapporten beskriver vilka system som finns på marknaden idag och förmedlar erfarenheter från de kommuner som redan infört insamling av källsorterat matavfall. Insamlingssystem Det vanligaste insamlingssystemet för källsorte rat matavfall från villahushåll är ett separat kärl. Det finns även flerfackskärl, där olika fraktioner sorteras i separata behållare, och insamlingssys tem med optisk sortering av olikfärgade påsar som läggs i samma kärl. Insamling av matavfall genom optisk sortering blir allt vanligare. Behandlingsmetoder Rötning är den vanligaste metoden att behandla matavfall. Vid rötning bildas biogas, som huvud sakligen består av metan och koldioxid. Biogas är en förnybar energikälla. Efter uppgradering – rening – kan den användas som fordonsbränsle. Den kan också användas till uppvärmning eller elproduktion. Vid rötning bildas även biogödsel, ett gödningsmedel med rikt näringsinnehåll. Under 2014 producerades 1,2 miljoner ton bio gödsel. Genom att använda biogödsel i stället för mineralgödsel återförs växtnäringsämnen till kretsloppet. Det gäller bland annat fosfor, som är en ändlig resurs. Som exempel kan nämnas att om allt matavfall från hushåll används som växt näring räcker det för att ersätta 7 procent av den fosfor som importeras i form av mineralgödsel. LÄS MER 10 SMED Rapport Nr 155 2014 ”Uppföljning av etappmålet för ökad resurshushållning i livsmedelskedjan” 11 Avfall Sverige rapport U2011:19 Hjälpmedel för introduktion av system för insamling av källsorterat matavfall samt Guide #2 Införande av system för insamling av källsorterat matavfall 12 Avfall Sverige rapport U2014:14 Nyckeltal för kommunikationsinsatser inom matavfall, biogödsel och biogas 18 SVENSK AVFALLSHANTERING 2015 Det visar siffor som Avfall Sverige har tagit fram12. Kompost används främst som jordförbättrings medel eller i jordblandningar. Biogödsel är ett gödningsmedel med rikt näringsinnehåll. Genom att använda biogödsel i stället för mineralgödsel återförs växtnäringsämnen till kretsloppet. Certifierad återvinning Anläggningar som produ cerar kompost eller bio gödsel från rena källsor terade substrat från livs medels- och foderkedjan, kan kvalitetsmärka sin produkt genom Certifierad Återvinning. Certifieringssystemet har Avfall Sverige arbe tat fram i samråd med lantbruks- och livsmedels branschen, tillverkare av kompost och biogödsel, jordtillverkare, myndigheter och forskare. LRF, Svenska Kvarnföreningen, Lantmännen, Svenska Foder och KRAV är några aktörer som godkänner biogödsel baserat på källsorterat matavfall, som certifierats enligt Avfall Sveriges system SPCR 120. Besiktningsorganet för detta certifierings system är SP, Sveriges Tekniska Forskningsinstitut. 82 procent av all biogödsel som produceras i samrötningsanläggningar och används inom jord bruket är idag certifierad. Certifieringen ställer krav på hela hanteringskedjan från inkommande substrat till slutprodukt. Det finns även krav på hur processen genomförs. Minimera metanutsläpp Avfall Sverige har tagit initiativ till ett system för egenkontroll för att minimera metanutsläpp till luft från biogas- och uppgraderingsanläggningar. Dessa utsläpp bör minimeras av flera skäl som miljö, ekonomi och säkerhet. Ett 40-tal biogasoch uppgraderingsanläggningar har anslutit sig till systemet. 19 SVENSK AVFALLSHANTERING 2015 BIOLOGISK ÅTERVINNING AV HUSHÅLLSAVFALL 2010–2014 (TON) Matavfall till samrötningsanläggning Matavfall till central kompostanläggning Matavfall som rötas vid reningsverk Matavfall som hemkomposteras Trädgårdsavfall till central kompostanläggning 2010 2011 20122013 2014 103 580 132 380 185 540 227 720 275 370 101 720 77 520 73 370 63 030 52 880 45 000 68 000 59 310 79 320 61 500 58 800 51 500 51 800 48 700 48 300 314 100 323 900 303 160 292 680 309 640 Totalt 623 200 653 300 673 180 711 450 747 690 Matavfall är hushållsavfall och därmed jämförligt från hushåll, restauranger, livsmedelsbutiker, skolor och liknande verksamheter. Däremot ingår inte avfall från livsmedelsindustri, slakteri m.m. BIOLOGISK ÅTERVINNING AV HUSHÅLLSAVFALL 1975 – 2014 ton 800 000 700 000 600 000 500 000 400 000 300 000 200 000 100 000 0 -75 -90 -95 -98 -01 -04 -07 -10 -14 BIOLOGISK ÅTERVINNING TOTALT INKLUSIVE HUSHÅLLSAVFALL 2010–2014 (TON)1 Rötning Kompostering Total 2010 2011 201220132014 661 620 555 050 695 940 945 550 1 227 990 566 210 690 100 558 830 528 640 502 500 1 227 830 1 245 150 1 254 770 1 474 190 1 730 490 RESURSHUSHÅLLNING 2010–2014 (TON) 2010 2011 201220132014 Biogödsel 582 750 594 310 725 970 939 800 1 236 560 ENERGIPRODUKTION 2010–2014 (MWH) 2010 2011 201220132014 Fordonsgas 264 680 321 600 353 180 511 470 591 960 El 0 60 0 0 2 100 Uppvärming 50 980 17 380 15 540 24 400 30 070 Fackling 12 450 10 390 25 640 31 760 38 260 Övrigt 3 180 Totalt (MWh) 328 110 349 430 394 360 567 630 665 570 Källa: Avfall Web, Avfall Sverige 1) Dessa mänger avser de rötningsanläggningar som har rapporterat in uppgifter till Avfall Web. Sammanställningen ger ingen komplett bild av den biologiska behandlingen i Sverige. 20 SVENSK AVFALLSHANTERING 2015 RÖTNING 2014 KOMPOSTERING 2014 Kommun Totalt (ton) varav hushållsavfall Alingsås 2 810 720 Borlänge 11 410 10 660 Eskilstuna 4 220 2 880 Eslöv 5 280 5 280 Fagersta 3 920 50 Filipstad 86020 Gällivare 12 940 330 Gävle 15 660 15 530 Göteborg 17 670 3 000 Halmstad 380380 Helsingborg 13 540 9 580 Hässleholm 21 200 8 710 Jönköping 9 230 9 230 Karlshamn 11 620 8 410 Karlskrona 6 000 6 000 Karlstad 22 390 4 150 Klippan 5 550 5 290 Kristinehamn 11 380 0 Landskrona 5 460 3 260 Ludvika 10 650 2 890 Luleå 9 830 9 830 Malmö* 27 240 27 240 Mariestad 2 370 730 Norrtälje 1 070 30 Sala 6 180 1 060 Simrishamn 16 980 14 250 Sunne 5300 Söderhamn 6 210 770 Södertälje 4 340 4 340 Trelleborg 6 400 6 400 Täby 25 380 9 750 Uppsala 13 030 11 200 Västerås 17 670 7 830 Ystad 4 530 4 530 Östersund 3 180 2 810 Övriga anläggningar 165 390 165 390 Totalt 502 500 362 530 Källa: Avfall Web, Avfall Sverige Avfall Sveriges statistik omfattar komposteringsanläggningar som tar emot hushållsavfall. De flesta tar också emot annat avfall. Anläggningarna i Kristinehamn och Sunne är trots denna definition medräknade. *) Certifierad anläggning enligt SPCR 152. Kommun Totalt (ton) varav hushållsavfall Alvesta 6 160 0 Bjuv** 52 830 8 540 Borås** 28 380 15 220 Falkenberg** 82 850 9 830 Falköping 11 240 1 660 Helsingborg** 123 280 52 730 Huddinge 1 480 1 480 Höör 21 780 5 350 Jönköping** 18 340 14 130 Kalmar** 21 320 0 Kalmar** 57 510 0 Karlshamn 4 440 3 330 Karlskoga 28 520 14 800 Katrineholm 54 020 0 Kristianstad** 106 930 24 500 Laholm** 54 700 10 800 Lidköping** 91 730 0 Linköping** 103 500 41 700 Norrköping 2 300 0 Skellefteå 9 890 6 300 Skövde** 73 970 0 Sävsjö** 67 460 8 370 Söderhamn 500500 Trelleborg 17 940 0 Uppsala** 30 000 23 000 Vårgårda 59 440 0 Vänersborg** 12 570 11 280 Västervik 7 900 1 500 Västerås** 26 730 20 350 Västerås 11 670 0 Örebro** 38 610 0 Totalt 1 227 990 275 370 Källa: Avfall Web, Avfall Sverige Avfall Sveriges statistik omfattar rötningsanläggningar som klassificeras som samrötningsanläggningar, det vill säga de behandlar flera olika sorters avfall. De flesta samrötningsanläggningar tar emot hushållsavfall. Mer information om anläggningarna finns på Avfall Sveriges hemsida. **) Certifierad anläggning enligt SPCR 120 21 SVENSK AVFALLSHANTERING 2015 Avfall är ett viktigt bränsle i de svenska fjärrvärmesystemen. 22 SVENSK AVFALLSHANTERING 2015 Energiåtervinning Under 2014 gick 2 148 640 ton hushållsavfall till energiåtervinning. Det är en minskning från 2013 med 4 procent. Utslaget på varje invånare i Sverige lämnades 220 kg hushållsavfall per per son till energiåtervinning 2014. Energiåtervinning utgör 47,3 procent av den totala mängden behandlat hushållsavfall. Avfall är ett viktigt bränsle i de svenska fjärr värmesystemen. 2014 utvanns totalt 16,6 TWh energi, fördelat på 14,6 TWh värme och 2,0 TWh el. Sverige är det land i Europa, som utvinner mest energi per ton ur avfallet, cirka 3 MWh per ton13. Förutom hushållsavfall behandlades också 3 549 040 ton övrigt avfall, främst industriavfall, vid de svenska anläggningarna. Detta är inklude rat i statistiken. Avfall Sveriges statistiska upp gifter avser främst anläggningar som behandlar hushållsavfall. Energiåtervinning sker också i anläggningar som inte behandlar hushållsavfall, men det finns ingen samlad uppgift på den tota la energiåtervinningen av avfall i Sverige. Efter förbränningen kvarstår rester. Slagg från ugnen utgör 15–20 viktprocent av den tillförda mängden avfall och rökgasreningsrester utgör 3–5 viktprocent. Slaggruset används huvudsakli gen som konstruktionsmaterial på deponier men det är önskvärt att kunna använda slaggrus i stället för naturgrus i konstruktioner som exem pelvis vägbyggen.14 Naturgrus är en ändlig resurs som bör reserveras för vissa angelägna använd ningsområden. Efter stabilisering deponeras rökgasrenings resterna eller används som neutraliseringsmedel vid återfyllning av gruvor och täkter. Utbyggnad och import I Sverige finns 33 anläggningar, som förbränner hushållsavfall och utbyggnad pågår. Kapaciteten för energiåtervinning i Sverige är större än den inhemska tillgången på brännbart avfall visar en studie från Avfall Sverige15. 1 420 900 ton avfall importerades till Sverige för energiåtervinning 2014, främst från Norge, Irland och Storbritannien. Svensk energiåtervinning bidrar till att mer avfall i Europa kan lyftas i avfallshierarkin från deponi till energiåtervinning. Återvinningsmetod Enligt EU:s ramdirektiv för avfall är avfallsför bränning med effektiv energiutvinning att betrak ta som återvinning16. Svenska anläggningar upp fyller väl det så kallade energiutvinningskriteriet. Det är ett hygieniskt och miljömässigt bra sätt att behandla det avfall som inte kan eller bör behandlas med någon annan metod. LÄS MER 13 Avfall Sverige rapport U2008:13 Energi från avfall ur ett internationellt perspektiv 14 Avfall Sverige rapport 2015:02 Utvärdering av miljöpåverkan vid användning av slaggrus baserat på utförda projekt 15 Avfall Sverige rapport 2015:14 Kapacitetsutredning 2015 – Avfallsförbränning och avfallsmängder till år 2020 16 Avfall Sverige rapport E2013:08 Ökad materialåtervinning – vad är energiåtervinningens roll? 23 SVENSK AVFALLSHANTERING 2015 Tillfört avfall (ton) Energiutvinning (MWh) Kommun Anläggning varav hushållsavfall Totalt från Sverige Värme El Avesta Källhagsverket 60 060 24 900 173 920 0 Boden Bodens Värmeverk 92 920 16 520 317 870 25 790 Bollnäs Säverstaverket 63 690 41 940 118 580 30 070 Borlänge Fjärrvärmeverket, Bäckelund 81 170 28 290 202 380 36 590 Borås Ryaverket 109 060 27 250 242 400 44 310 Eda Åmotsfors Energi 68 570 14 860 150 620 19 440 Eksjö Eksjö Energi AB 50 340 20 810 93 080 11 790 Finspång FTV Värmeverket 23 480 19 210 62 380 0 Göteborg Sävenäs avfallskraftvärmeverk 535 700 210 260 1 504 890 273 860 Halmstad Kristineheds avfallsvärmeverk 183 840 77 900 428 730 62 540 Helsingborg Öresundskraft Filbornaverket 159 970 54 430 386 300 94 860 Hässleholm Beleverket i Hässleholm 49 970 36 820 103 470 9 080 Jönköping Kraftvärmeverket Torsvik 166 980 38 850 414 340 110 630 Karlskoga Karlskoga Kraftvärmeverk 91 370 38 940 294 150 27 200 Karlstad Avfallsvärmeverket på Heden 51 480 41 490 168 080 0 Kil Kils Avfallsförbränningsanläggning 14 640 0 38 810 0 Kiruna Kiruna Värmeverk 63 720 13 370 146 610 26 550 Kumla SAKAB Förbränning 153 250 13 890 249 630 58 700 Köping Norsa avfallsförbränningsanläggning 24 120 19 370 68 780 0 Lidköping PC Filen 120 140 29 050 314 320 26 460 Linköping Gärstadverket 413 970 140 700 1 055 220 128 410 Ljungby Ljungby Energi AB 56 620 51 970 130 520 13 940 Malmö Sysav förbränningsanläggning 556 130 201 470 1 393 090 254 570 Mora Avfallsförbränningen Mora 21 960 16 340 56 720 0 Norrköping E.ON Händelöverket 363 000 100 000 648 000 96 000 Sigtuna Brista kraftvärmeverk 178 440 59 400 422 300 90 300 Skövde Värmekällan 52 470 31 700 190 040 11 440 Stockholm Högdalenverket 751 400 402 490 2 187 700 277 700 Sundsvall Korsta kraftvärmeverk 174 500 79 030 447 020 53 360 Uddevalla Lillesjö Avfallskraftvärmeverk 113 960 52 360 197 030 59 010 Umeå Dåva kraftvärmeverk 152 330 64 790 369 980 82 150 Uppsala Vattenfall AB Värme Uppsala 349 850 146 270 1 092 920 12 870 Västervik Stegeholmsverket 67 890 9 310 171 000 25 300 Västerås Västerås Kraftvärmeverk 280 690 17 890 717 150 69 120 Övrig förbränning av hushållsavfall i industrianläggning- 6 770-Summa 5 697 680 2 148 640 14 558 030 2 032 040 Avfall Sveriges statistik omfattar avfallsförbränningsanläggningar som tar emot hushållsavfall. De flesta tar också emot annat avfall. Anläggningen i Kil är trots denna definition medräknad. Mängden hushållsavfall innefattar enbart hushållsavfall från Sverige. I totala mängden avfall ingår även importerat avfall. I energiåtervinningen ovan finns även energin från stödbränslen med. Mängden stödbränsle var totalt ca 240 GWh 24 SVENSK AVFALLSHANTERING 2015 ENERGIUTVINNING 2010–2014 2010 2011 2012 20132014 Förbränning (ton) Hushållsavfall Annat avfall 2 123 680 2 704 370 2 235 720 2 671 760 2 270 650 2 771 370 2 235 930 3 043 160 2 148 640 3 549 040 Summa 4 828 050 4 907 480 5 042 020 5 279 090 5 697 680 Produktion (MWh) Värme 11 752 870 12 798 018 13 031 240 13 762 940 14 558 030 El 1 696 400 1 872 204 1 703 350 1 786 910 2 032 040 Summa Slagg, bottenaska (ton) RGR, flygaska (ton) 13 449 270 14 670 222 14 734 590 15 549 850 16 590 070 850 200 879 640 850 120 902 760 953 770 239 050 256 880 226 840 241 600 250 580 AVFALL TILL ENERGIÅTERVINNING 1985–2014 ENERGIUTVINNING UR AVFALL 1985–2014 MWh ton 6 000 000 20 000 000 5 000 000 15 000 000 4 000 000 10 000 000 3 000 000 5 000 000 2 000 000 1 000 000 -85 -91 -95 -00 -05 Total mängd avfall till energiåter vinning Varav hushållsavfall -10 -14 0 -85 -91 -95 -00 -05 -10 -14 Total energiproduktion (el och värme) Varav värme Källa: Avfall Web 25 SVENSK AVFALLSHANTERING 2015 Deponering 2014 deponerades 32 900 ton hushållsavfall. Det är en minskning med 1 procent, jämfört med 2013. Utslaget per invånare är det 3,4 kg. 0,7 procent av hushållsavfallet deponerades 2014. Vid de svenska deponierna för kommunalt avfall deponerades totalt 1 432 200 ton år 2014, en minskning med 40 300 ton jämfört med året innan. På enskilda anläggningar kan dock den totala mängden deponerat avfall variera kraftigt från år till år beroende på ett varierande behov av att deponera förorenade massor. Under 2014 deponerades hushållsavfall på 45 anläggningar. Deponering är den behandlingsmetod som används för avfall som inte kan behandlas på annat sätt, till exempel kakel, porslin, keramik och fönsterglas. På en modern avfallsanläggning är depone ringen endast en liten del av verksamheten. Utsortering av material för bearbetning, för trans port till återanvändning och återvinning samt för energiutvinning pågår på de flesta avfallsanlägg ningar. De utnyttjas också som mellanlager för avfallsbränslen och för avfall som faller under producentansvaret, till exempel papper och glas. På anläggningarna behandlas ofta även biolo giskt nedbrytbart avfall och förorenade massor. Avslutade deponier ska sluttäckas. Tillsammans utgör dessa deponier en yta av upp skattningsvis 25 km2, och den uppskattade totala kostnaden för sluttäckning är cirka 6 miljarder kronor. Det årliga materialbehovet för sluttäck ningsändamål är cirka 6-8 miljoner ton. Idag utnyttjas till exempel slagg, slam, askor och föro renade jordar i de olika skikten i sluttäckningarna. Huvuddelen av de deponier som avslutades som en följd av strängare bestämmelserna för deponering, som infördes 2008, kommer att sluttäckas fram till år 2030. Gas och lakvatten samlas in Sedan förbudet att deponera organiskt avfall infördes för tio år sedan har gasbildningen på deponier successivt avtagit. Under 2014 samla des totalt cirka 222 GWh deponigas in vid 57 avfallsanläggningar, varav 175 GWh utvanns som energi. Energiutvinningen bestod av 18 GWh i form av el och 157 GWh som värme. Gas mot svarande 47 GWh facklades bort. Vid fackling utvinns inte energi, men utsläppen av metan minskar. På 39 av anläggningarna med gasutvin ning deponeras fortfarande avfall. Gas och lak vatten samlas fortfarande in även från avslutade deponier. Under 2014 hanterades drygt 7,8 miljoner kubikmeter lakvatten på 88 avfallsanläggningar. Endast 59 av dessa anläggningar deponerar fort farande avfall. Utspädning genom inläckage av grundvatten och dagvatten kan dessutom varie ra kraftigt mellan olika anläggningar. Mindre än hälften av anläggningarna uppger att lakvatten avleds till kommunala reningsverk efter varierande grad av lokal behandling. Övriga anläggningar uppger att lakvattnet hanteras lokalt innan det släpps till recipient.17 LÄS MER 17 Avfall Sverige rapport 2015:01 Sammanställning av svenska lakvattenanläggningar samt kunskapsläget inom lakvattenhantering i Sverige 2011 26 SVENSK AVFALLSHANTERING 2015 DEPONERADE MÄNGDER 2010–2014 (TON) Deponerad mängd varav hushållsavfall 2010 2011 2012 201320143 1 271 000 1 515 500 1 555 300 1 391 900 1 432 200 42 000 38 200 32 600 33 300 32 900 Avfall Sveriges deponistatistik ger inte en komplett bild över deponeringen i Sverige. Ursprungligen var tanken att föra statistik över anläggningar som tog emot hushållsavfall, vilket många av dessa anläggningar har upphört med i dag. Det finns en osäkerhet i värden för hushållsavfall då det inte alltid är möjligt att särskilja flödena av hushållsavfall från annat avfall. ENERGIUTVINNING PÅ DEPONIER 2010–2014 (MWH) Energiutvinning på deponier (MWh) Nyttiggjord energi varav elenergi* Fackling 2010 262 200 20 400 36 600 2011 237 400 16 000 32 200 2012 205 900 10 500 49 300 2013 193 800 12 600 50 800 2014 175 300 17 600 46 600 * Övrig energi blir värme Källa: Avfall Web DEPONERADE MÄNGDER 1994 – 2014 ton 8 000 000 7 000 000 6 000 000 5 000 000 4 000 000 3 000 000 2 000 000 1 000 000 0 -94 -97 -00 -03 -06 -09 -14 Deponerade mängder totalt varav hushållsavfall På en modern avfallsanläggning är deponering en liten del av verksamheten. Där förekommer också utsortering, förbehandling och mellanlagring av avfall som ska återvinnas. 27 SVENSK AVFALLSHANTERING 2015 Kunder, taxor och kostnader Hushållsavfallet hanteras av kommunerna och producenterna. Kommunens kostnader tas ut via en avfallsavgift, som kommunfullmäktige fast ställer. Producenternas kostnader tas ut som en avgift på produkten. Producenterna beslutar själ va hur stor avgiften ska vara. Avfallsavgiften täcker som regel kommunens hela kostnad för avfallshanteringen, men under skott får skattefinansieras. I kostnaderna ingår att administrera verksamheten genom avfallspla nering, kundservice, fakturering och information. Dessutom ska avgiften täcka kostnaden för ser vice vid återvinningscentraler, som mottagning av grovavfall och hushållens farliga avfall till exempel. Det är vanligt att taxan delas in i grundavgift och rörlig avgift, exempelvis hämt nings- och behandlingsavgift. Enligt kommunallagens självkostnadsprincip får kommunerna inte ta ut högre avfallsavgifter än motsvarande de kostnader de har för avfalls hanteringen. Genomsnittlig avgift Ett svenskt villahushåll betalar i genomsnitt 2 049 kronor per år i avfallsavgift enligt uppgif ter från Avfall Sveriges statistiksystem Avfall Web. Lägenhetshushåll betalar i genomsnitt 1 309 kronor och för fritidshus är den genom snittliga avgiften 1 193 kronor per år. Många kommuner, som infört frivillig insamling av matavfall, använder taxan som styrmedel18. Det kan ske genom att de som väljer matavfalls abonnemang får betala en lägre avgift än de som väljer att lämna blandat avfall. För att styra över mer avfall till återvinning har flera kommuner infört en viktbaserad avgift där man utöver grundavgiften betalar per kilo avfall som hämtas. 30 kommuner hade infört viktbase rad taxa 2014. Hämtningsfordonet är då försett med en vågfunktion och utrustning för att identi fiera varje enskilt kärl. Hur hög den årliga kostna den blir vid viktbaserad avgift beror på hur myck et avfall som lämnas. Avgiften varierar mellan 0,90-3,71 kr/kg brännbart kärl- och säckavfall och 0-3,00 kr för matavfallskärlet, kombinerat med olika former av kärlavgifter och fast grundavgift. En del kommuner som har matav fallsinsamling har lägre viktavgifter för kärlet för matavfall, i vissa kommuner är det gratis. I genomsnitt är kommunernas totala kostnad för avfallshantering 768 kronor per person och år, exklusive moms. Kommunens kostnader för insamling av kärl- och säckavfall är i genomsnitt 249 kr per person och år. I denna kostnad ingår inte behandlingen av avfallet. I grundkostnaden, som uppgår till 305 kr per person och år, ingår bland annat drift av återvinningscentraler, hante ring av hushållens farliga avfall, planering, infor mation och administration. Det finns en mängd olika styrmedel för att minska avfallshanteringens miljöpåverkan, öka resurseffektiviteten och öka återvinningen. Det kan vara information eller administrativa och ekonomiska styrmedel. Till de administrativa styrmedlen hör regleringar och förbud, exempel vis gränsvärden för utsläpp och förbud att depo nera organiskt avfall. LÄS MER 18 Avfall Sverige rapport U 2014:05 Miljöstyrande taxa? En vägledning till viktbaserad avfallstaxa inför beslut, vid införande och drift 28 SVENSK AVFALLSHANTERING 2015 Ekonomiska styrmedel kan fungera som morot – exempelvis skattelättnader och subventioner– eller piska som exempelvis skatter och avgifter. En grundprincip är att förorenaren ska betala. Skatt på avfall som deponeras infördes år 2000 som ett styrmedel för att minska depone ringen. Skatten var då 250 kronor per ton och den har sedan höjts i olika intervaller. Sedan den 1 januari 2015 är deponiskatten 500 kronor per ton avfall. Det är deponeringsanläggningen, som är skattskyldig. Kommunerna betalar ofta en avgift för att få avfallet behandlat. Variationerna i behandlings avgifter kan vara stora. Avgiften för energiåter vinning har minskat något jämfört med 2013. Avgiften för rötning och kompostering är oföränd rad medan den har ökat för deponering. KOSTNADER FÖR AVFALLSHANTERINGEN PER PERSON KR EXKL MOMS 2014 350 300 Grundkostnader som ser vice och administration Insamling av kärloch säckavfall Behandling, inkl fjärr transpor t Övriga kostnader 250 200 150 100 50 0 2010 2011 2012 2013 2014 Statistiken kommer från Avfall Web och bygger på uppgifter från drygt en tredjedel av Sveriges kommuner. BEHANDLINGSAVGIFTER FÖR HUSHÅLLSAVFALL KR EXKL MOMS 2014 kr/ton RötningKompostering Energi- Deponering matavfallmatavfall återvinning Genomsnitt515 650 Intervall360-710 480-790 470 850 350-650530-1200 Källa: Avfall Web Behandlingsavgiften avser medianvärde i Avfall web. Intervallet visar normalfördelningen av behandlingsavgifterna. Avgifterna för kompostering och rötning avser matavfall BEHANDLINGSAVGIFTER KR/TON EXKL MOMS 2010–2014 850 800 750 Deponering Kompostering matavfall Rötning matavfall Energiåter vinning 700 650 600 550 500 450 400 2010 2011 2012 2013 2014 Källa: Avfall Web 29 SVENSK AVFALLSHANTERING 2015 Kommuner och producenter ansvarar för olika delar av hushållsavfallet men hushållen har också ett ansvar. De ska sortera ut och lämna sitt avfall till de olika insamlingssystem som har upprättats. 30 SVENSK AVFALLSHANTERING 2015 Annat avfall än hushållsavfall Industrier ansvarar själva för omhändertagandet av det avfall som inte är hushållsavfall och har i vissa fall egna deponier och möjligheter att utnyttja energin ur avfallet i egna anläggningar. Avfall som uppkommer vid nybyggnad, renove ring, ombyggnad eller rivning av byggnad eller som uppstår vid större anläggningsarbete i en trädgård ingår inte i kommunens ansvar att samla in eller omhänderta. Avfall från mindre underhållsarbeten och reparationer i bostaden räknas dock som hushållsavfall. En del bygg- och rivningsavfall klassas som farligt avfall, till exem pel asbest och impregnerat virke, och måste hanteras som sådant. Samlade uppgifter om annat avfall än hus hållsavfall finns i den officiella statistik, som Sverige rapporterar till EU via Naturvårdsverket19. Enligt EU:s avfallsstatistikförordning ska med lemsländerna rapportera sin statistik vartannat år. Den senaste statistiken avser avfallsmängden 2012. Då uppkom 156 Mton avfall i Sverige varav 4,3 Mton från hushåll. 129 Mton uppkom i gruvnäringen. I hela EU uppkommer cirka 2 miljarder ton avfall varje år. Avfall i Sverige 2012 exkl. gruvavfall Vattenförsörjning, avlopp, etc. Icke-farligt avfall Jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske Farligt avfall Partihandel med avfall Livsmedel, dryckesvaror och tobak Stål- och metall Övriga industrisektorer Massa och papper El- Gas- Värme o Kyla Tjänstesektor Avfallshantering; återvinning Hushåll Byggverksamhet 0 1 Miljoner ton 2 3 4 5 6 7 8 Källa: Avfall i Sverige 2012, Naturvårdsverket LÄS MER 19 Naturvårdsverkets rapport nr 6619 ”Avfall i Sverige 2012” 31 SVENSK AVFALLSHANTERING 2015 Ordlista (Benämning på engelska inom parentes) AEROB BEHANDLING (Aerobic treatment) Behandling av bioavfall med tillgång till/tillförsel av syre, exempelvis kompostering ANAEROB BEHANDLING (Anaerobic treatment) Behandling av bioavfall utan tillgång till/tillförsel av syre, exempelvis rötning ASKA (Ashes) Se rökgasreningsrest respektive slagg AVFALL (Waste) Varje föremål eller ämne som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med. Ett ämne eller föremål ska anses vara en biprodukt i stället för avfall, om ämnet eller föremålet 1. har uppkommit i en tillverkningsprocess där huvudsyftet inte är att producera ämnet eller föremålet, 2. kan användas direkt utan någon annan bear betning än den bearbetning som är normal i industriell praxis, och 3. kommer att fortsätta att användas på ett sätt som är hälso- och miljömässigt godtagbart och som inte strider mot lag eller annan för fattning. Ett ämne eller föremål som blivit avfall upphör att vara avfall, om det har hanterats på ett sätt som innebär återvinning och uppfyller krav i fråga om fortsatt användning enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 9 eller 28 § (15 kap. miljöbalken). AVFALLSHIERARKIN (Waste hierarchy) Prioriteringsordning som visar i vilken ordning olika behandlingsmetoder för avfall bör använ das för att minimera miljöpåverkan. Avfallshierarkin regleras i ramdirektivet för avfall 32 och är implementerad i svensk lagstiftning genom olika bestämmelser i miljölagstiftningen. Styrmedel som förbuden mot att deponera brännbart och organiskt avfall verkar också för att uppfylla avfallshierarkin. Översta steget är Förebyggande – minska avfallets mängd och far lighet, därefter följer Förberedelse för återan vändning, Återanvändning, Materialåtervinning, Annan återvinning – exempelvis energiåtervin ning och sist Bortskaffande – exempelvis genom deponering. AVFALLSMINIMERING (Waste prevention) Se Förebyggande av avfall AVFALLSTRAPPAN Se Avfallshierarkin BALA (Baling) Packa samman och eventuellt binda samman till balar, till exempel inför mellanlagring eller för att få ett lätthanterligt material BAT (Best Available Technology) Bästa tillgängliga teknik, EU-krav för vilken teknik som ska tillämpas utifrån ett miljöperspektiv med hänsyn till vad som kan anses ekonomiskt rimligt (j fr 2 kap. 3§ miljöbalken) BIOAVFALL (Biowaste) Biologiskt lättnedbrytbart avfall, dvs. den del av det organiska avfallet som på begränsad tid kan brytas ner i biologiska processer, exempelvis mat- och trädgårdsavfall (jämför organiskt avfall) BIOCELL (Biocell) Avgränsat område exempelvis på deponi där bio avfall bryts ner i syrefri process och deponigas tas tillvara BIOGAS (Biogas) Gas som bildas vid syrefri nedbrytning av biolo giskt material, huvudsakligen bestående av metan och koldioxid. Biogas kan användas för energiproduktion eller, efter uppgradering (rening), som fordonsbränsle. BIOGÖDSEL (Digestate) En produkt från rötning av bioavfall. Det är ett snabbverkande gödselmedel som ersätter mine ralgödsel inom jordbruket. Certifierad biogödsel godkänns idag av bland annat KRAV. BIOLOGISK ÅTERVINNING (Biological treatment) Återvinning av humus, näring och/eller energi ur bioavfall genom aerob eller anaerob behandling BIOLOGISKT AVFALL Se bioavfall BORTSKAFFANDE (Disposal) Sådana förfarande som anges i bilaga 3 till avfallsförordningen (2011:927), bland annat deponering BREF (BREF) Ett tekniskt dokument från EU-kommissionen som ska fastställa bästa tillgängliga teknik för olika industrisektorer, exempelvis för avfallsför bränning. Dokumenten identifierar också den miljöprestanda som kan uppnås om man använ der bästa tillgängliga teknik (BAT) för den aktuel la branschen. BRÄNNBART AVFALL (Combustible waste) Sådant avfall som brinner utan energitillskott efter det att förbränningsprocessen startat (se 3 § avfallsförordningen) SVENSK AVFALLSHANTERING 2015 BYGG - OCH RIVNINGSAVFALL (Construction and demolition waste) Avfall som uppstår vid nybyggnad, tillbyggnad, renovering, ombyggnad eller rivning av byggnad meddelats med stöd av 12 § avfallsförordningen. Det gäller exempelvis ämnen som kan vara häl soskadliga, smittförande, miljöfarliga, brandfarli ga eller explosiva. DEPONI (Landfill) FASTIGHETSNÄRA INSAMLING, FNI (Curb-side collection) Insamling på eller i direkt anslutning till de fastig heter där avfallet uppkommit Upplagsplats för avfall (se 5 § avfallsförordningen) DEPONIGAS (Landfill gas) Biogas som bildas i en deponi DIOXIN (Dioxin) Samlingsnamn för 210 klororganiska föreningar, varav 17 stycken är mycket giftiga och anrikas i fettvävnad ELEKTRISKT OCH ELEKTRONISKT AVFALL (Waste from Electric and Electronic Equipment, WEEE) Avfall från elektriska och elektroniska produkter som i sin utformning och för en korrekt funktion är beroende av elektriska strömmar eller elektro magnetiska fält, utrustning för generering, över föring och mätning av elektriska strömmar eller elektromagnetiska fält samt material som ingår eller har ingått i sådana produkter eller sådan utrustning som nämns ovan. Omfattas av produ centansvar (se 8 § avfallsförordningen och för ordningen (2005:209) om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter. ENERGIÅTERVINNING (Energy recovery) Tillvaratagande av el/värme som alstras i en anläggning för avfallsförbränning eller av gas från organiska ämnen, till exempel i en rötnings anläggning eller på en deponi FARLIGT AVFALL (Hazardous waste) Ett ämne eller ett föremål som är avfall och som är markerat med en * i bilaga 4 till avfallsförord ningen, som innehåller en förteckning över egen skaper som gör att avfall ska anses vara farligt avfall, eller som omfattas av föreskrifter som har FÖRBEREDELSE FÖR ÅTERANVÄNDNING (Preparation for re-use) En avfallshantering som genom kontroll, rengö ring eller reparation gör att produkter eller kom ponenter som blivit avfall kan återanvändas. FÖREBYGGANDE AV AVFALL (Waste prevention) Åtgärder som vidtas för att förebygga att det över huvud taget uppkommer avfall exempelvis genom minskad konsumtion eller delat ägande. Förebyggande är det översta steget i EU:s avfalls hierarki. Definieras som åtgärder som vidtas innan ett ämne, ett material eller en produkt bli vit avfall och innebär en minskning av a) mängden avfall, inbegripet genom återan vändning av produkter eller förlängning av produkters livslängd, b) den negativa påverkan av miljön och människ ors hälsa genom det genererade avfallet, eller c) halten av skadliga ämnen i material och pro dukter. GROVSOPOR/GROVAVFALL (Bulky waste) Hushållsavfall som är så tungt eller skrymmande att det inte är lämpligt att samla in i säck eller kärl (se 5§ NF S 2004:4) GRÖNAVFALL (Green waste) Park-och trädgårdsavfall kap. 2 § miljöbalken). Se även Avfall Sveriges Guide #4: Innebörden av begreppet hushållsavfall ICKE BRÄNNBART AVFALL (Non-combustible waste) Avfall som inte kan förbrännas även om energi tillförs, exempelvis sten, metaller INERT AVFALL (Inert waste) Avfall som inte genomgår några väsentliga fysi kaliska, kemiska eller biologiska förändringar, exempelvis sten och grus (se 3 § deponeringsför ordningen) INSAMLING (Collection) Uppsamling, sortering eller inledande lagring av avfall för vidare transport (se 4 § avfallsförord ningen). KOMPOSTERING (Composting) Biologisk hantering där biologiskt avfall bryts ner under förbrukning av syre (jämför rötning) KÄLLSORTERING (Source separation) Sortering eller separering av avfall på samma plats där avfallet uppkommit, till exempel i hus hållet (jämför MRF) KÄRL - OCH SÄCKAVFALL (Waste in bins and bags) Det avfall som normalt uppstår i hushållet och som läggs i ett kärl eller i en säck, som samlas upp i containrar. Avfall som normalt uppstår i hushållet som läggs i underjordsbehållare eller lämnas i sopsugsystem. LAKVATTEN (Leachate) Vätska som rinner genom, tränger ut ur eller innehålls av avfall under deponering, mellanlag ring eller transport HUSHÅLLSAVFALL (Household waste) Avfall som kommer från hushåll samt därmed jämförligt avfall från annan verksamhet (se 15 33 SVENSK AVFALLSHANTERING 2015 LINER (Liner) Tätning i deponi, ofta bestående av flera lager, för att förhindra nederbörd att tränga ner i depo nin eller för att samla upp lakvatten LÄTTNEDBRYTBART AVFALL (Biodegradable waste) Avfall som lämpar sig för kompostering eller rötning MATAVFALL (Food waste/Catering waste) Livsmedelsavfall från livsmedelskedjan (hushåll, restauranger, storkök, butiker och livsmedelsin dustrin). Omfattar såväl ätbar mat (se matsvinn) som icke ätbart, exempelvis ben, kärnor och skal. MATSVINN (Edible food waste) Onödigt matavfall, d v s sådan mat som hade kunnat ätas upp om den hanterats på rätt sätt och ätits upp i tid, även avskrap från tallrikar och rester i förpackningar MATERIALÅTERVINNING (Material recycling) Se återvinning MILJÖSTATION (Unmanned hazardous waste collection point) Mindre anläggning för mottagning av hushållens farliga avfall, ofta förlagd till en återvinningscen tral eller placerad invid en bensinstation MRF (Materials recovery facility, MRF) Anläggning för central sortering av blandat avfall, vanligt i exempelvis Tyskland, uttalas Murf (jäm för källsortering) ORGANISKT AVFALL (Organic waste) Biologiskt avfall, plastavfall och annat avfall som innehåller organiskt kol. (se 3 § avfallsförord ningen) PRODUCENT (Producer) Den som yrkesmässigt tillverkar, för in till Sverige eller säljer en vara eller en förpackning eller den TÄCKNING (Covering) Material på deponi, ofta i flera lager, för att drä nera lakvatten, förhindra regnvatten att tränga som i sin yrkesmässiga verksamhet frambringar avfall som kräver särskilda åtgärder av renhåll nings- eller miljöskäl (se 15 kap. 4 § miljöbalken) ner och ibland för att hindra avfallet att blåsa iväg. Mellantäckning läggs mellan lager av avfall, sluttäckning i ett tjockare lager överst, ibland med en avslutande plantering. PRODUCENTANSVAR (Producers’ responsibility) Skyldighet för producenter att se till att avfall samlas in, transporteras bort, återvinns, återan vänds eller bortskaffas på ett sätt som kan krä vas för en miljö- och hälsomässigt godtagbar avfallshantering (j fr 15 kap. 6 § miljöbalken). RÖKGASRENINGSRESTER (Fluegas treatment residues) Samlingsnamn för en finkornig fraktion som upp står vid rening av rökgaserna och består av flyg aska, filterkaka från slangfilter samt slam. Rökgasreningsresterna deponeras som farligt avfall. RÖTNING (Anaerob digestion) Anaerob (syrefri) behandlingsmetod för bioavfall där biogas bildas och bioavfallet omvandlas till biogödsel (jämför kompostering) SAMFÖRBRÄNNING (Co-incineration) Förbränning av avfall, eventuellt tillsammans med andra material, i en anläggning som huvud sakligen byggts för att producera energi SLAGG , SLAGGRUS (Slag, bottom ash) Material som inte är brännbara eller inte förång as vid förbränning, till exempel glas, porslin, järnskrot och stenliknande material (grus med mera). Sedan större föremål samt metallrester sorterats bort och materialet siktats får man slaggrus. VERKSAMHETSAVFALL (Industrial waste) Avfall som uppkommit genom en verksamhets process. I en verksamhet kan det uppstå både med hushållsavfall jämförligt avfall och annat avfall än hushållsavfall. ÅTERANVÄNDNING (Reuse) En åtgärd som innebär att en produkt eller kom ponent som inte är avfall används igen för att fylla samma funktion som den ursprungligen var avsedd för. ÅTERVINNING (Recovery) En avfallshantering som beskrivs i bilaga 2 till Avfallsförordningen eller som på annat sätt inne bär att avfallet kommer till nytta som ersättning för annat material eller förbereds för att komma till sådan nytta eller en avfallshantering som innebär förberedelse för återanvändning. ÅTERVINNINGSCENTRAL, ÅVC (Recycling centre) Bemannad större anläggning för grovavfall, träd gårdsavfall, el-avfall, farligt avfall etc. Ibland även med verksamhet för återanvändning. ÅTERVINNINGSSTATION, ÅVS (Recycling station) Obemannad mindre anläggning för mottagning av förpackningar och returpapper Källor: Avfall Sverige, Svensk avfallsterminologi (1998, AFR -rapport 217), 1000 Terms in Solid Waste Management (1992, ISWA), Naturvårdsverket samt Svensk Författningssamling och Naturvårdsverkets Författningssamling. 34 SVENSK AVFALLSHANTERING 2015 Kansli WEINE WIQVIST, VD Direkttel. 040-35 66 05 Mobiltel. 0708-93 15 99 [email protected] PETRA KVIST CARLSSON Kurssamordnare Direkttel. 040-35 66 03 [email protected] JESSICA CHRISTIANSEN Utbildningschef och verksamhetscontroller Direkttel. 040-35 66 18 Mobiltel. 0706-69 36 18 [email protected] HÅKAN LARSSON* (föräldraledig) Samhällspolitisk rådgivare Mobiltel. 070-535 66 42 [email protected] JOHAN FAGERQVIST Rådgivare för avfallsanläggningar Direkttel. 040-35 66 24 Mobiltel. 0706-35 69 09 [email protected] ANNA-CARIN GRIPWALL Kommunikationschef Direkttel. 040-35 66 08 Mobiltel. 070-662 61 28 [email protected] KARIN JÖNSSON Redaktör Avfall och Miljö, sopor.nu Direkttel. 040-35 66 17 [email protected] ÅSA LINDSKOG (tidsbegränsad anställning) Rådgivare för förebyggande och återanvändning Mobiltel. 070-553 15 45 [email protected] SVEN LUNDGREN Jurist Direkttel. 040-35 66 09 Mobiltel. 0708-35 66 55 [email protected] BRITTA MOUTAKIS Rådgivare för farligt avfall, återvinnings centraler och insamling av matavfall Ansvarig för nätverket Avfall Sverige Yngre Direkttel. 040-35 66 14 Mobilnr. 0703-58 66 14 [email protected] JON NILSSON-DJERF* Rådgivare för materialåtervinning, insamling och transport Mobiltel. 070-526 35 27 [email protected] PER NILZÉN Utvecklingschef Direkttel. 040-35 66 13 Mobiltel. 070-523 24 04 [email protected] JAKOB SAHLÉN Rådgivare för energiåtervinning Direkttel. 040-35 66 16 Mobiltel. 0705-08 66 17 [email protected] CAROLINE STEINWIG Rådgivare för biologisk återvinning Direkttel. 040-35 66 23 Mobiltel. 0704-80 61 23 [email protected] PERNILLA SVENSSON Kursadministratör Direkttel. 040-35 66 11 [email protected] MARIE UMARK Ekonomiassistent Direkttel. 040-35 66 04 [email protected] JENNY WESTIN Rådgivare för statistik, upphandling och avfallstaxor Direkttel. 040-35 66 15 Mobiltel. 070-518 40 45 [email protected] PETER WESTLING Administrativ chef Direkttel. 040-35 66 06 [email protected] INGEGERD SVANTESSON Kommunikatör och webbredaktör Direkttel. 040-35 66 07 Mobiltel. 0705-35 66 37 [email protected] * Placering på Avfall Sveriges representationskontor i Stockholm. 35 ©Avfall Sverige AB Adress Prostgatan 2, 211 25 Malmö Telefon 040-35 66 00 E-post [email protected] Hemsida www.avfallsverige.se
© Copyright 2024