Ladda ner Svensk Avfallshantering 2015

Svensk Avfallshantering
”
2015
SVENSK AVFALLSHANTERING 2015
Innehåll
»» Förord.........................................................................................................................3
»» Om Avfall Sverige.....................................................................................................3
»» Avfallsmängder 2014..............................................................................................4
»» Så fungerar svensk avfallshantering.....................................................................6
»» Förebyggande av avfall............................................................................................8
»» Insamling och transport....................................................................................... 10
»» Farligt avfall............................................................................................................ 13
»» El-avfall och batterier ........................................................................................... 14
»» Materialåtervinning............................................................................................... 16
»» Biologisk återvinning............................................................................................18
»» Energiåtervinning.................................................................................................. 23
»» Deponering............................................................................................................. 26
»» Kunder, taxor och kostnader............................................................................... 28
»» Annat avfall än hushållsavfall............................................................................. 31
»» Ordlista.................................................................................................................... 32
»» Kansli....................................................................................................................... 35
2
SVENSK AVFALLSHANTERING 2015
Förord
Svensk avfallshantering rör sig uppåt i avfalls­
trappan. Det visar statistiken över behandlingen
av hushållsavfall 2014.
Insamling och behandling av källsorterat
matavfall ökade med 5 procent 2014 jämfört
med 2013. 190 av landets 290 kommuner sam­
lade in källsorterat matavfall. 31 procent av
etappmålet för ökad resurshushållning i livs­
medelskedjan nåddes, målet är 50 procent till
2018. Matavfall till samrötningsanläggningar
ökade med 21 procent och matavfall till centrala
komposteringsanläggningar minskade samtidigt
med 16 procent.
Materialåtervinningen ökade med 10 procent
2014 jämfört med året innan. Ökningen härrör
till stor del från avfall som sten, glasull, keramik,
jord, tegel och betong. Det används främst som
konstruktionsmaterial.
Den stora utmaningen för svensk avfallshante­
ring är dock fortfarande att minska avfallsmäng­
derna. Att förebygga uppkomsten av avfall är det
första steget i avfallshierarkin och det är priorite­
rat i både den europeiska och i den svenska
avfallslagstiftningen.
Med Svensk Avfallshantering 2015 vänder vi
oss till verksamma i avfallsbranschen, besluts­
fattare, myndigheter, utbildningsväsendet, media
och alla andra intresserade. I text, figurer och
tabeller beskrivs hur hushållsavfall hanteras i
Sverige. Statistiken är hämtad från Avfall
Sveriges webbaserade statistiksystem Avfall Web
och från producenternas organisationer.
Avfall Sverige är expertorganisationen inom
avfallshantering och återvinning. Vi arbetar med
utveckling, utbildning, rådgivning och påverkan.
Det är Avfall Sveriges medlemmar som ser till att
avfall tas om hand och återvinns i alla landets
kommuner. Vi gör det på samhällets uppdrag:
miljösäkert, hållbart och långsiktigt. Vår vision är
”Det finns inget avfall”. Vi verkar för att förebyg­
ga att avfall uppstår och att mer återanvänds.
Kommunerna och deras bolag är motorn och
garanten för denna omställning. Avfall Sverige
företräder kommuner, kommunalförbund, kom­
munala bolag och kommunala regionbolag.
Genom medlemmarna representeras hela
Sveriges befolkning. I före­ningen ingår, som
associerade medlemmar, ett hundratal tillverka­
re, konsulter och entreprenörer aktiva inom
avfallshantering.
Malmö i juni 2015
Weine Wiqvist, VD
Avfall Sverige
Om Avfall Sverige
3
SVENSK AVFALLSHANTERING 2015
Avfallsmängder
2014
Den behandlade mängden hushållsavfall uppgick
år 2014 till 4 547 160 ton. Det är en ökning med
2 procent jämfört med 2013. Utslaget på hela
befolkningen gav varje svensk upphov till 466 kg
hushållsavfall 2014, att jämföra med 461 kg per
person 2013.
35,6 procent av hushållsavfallet går till
material­återvinning, som därmed ökade med
10 procent till 1 617 930 ton, 166 kg/person.
Biologisk återvinning ökade med 5 procent till
747 690 ton, 76,7 kg/person. 16,4 procent av
hushållsavfallet behandlades genom biologisk
återvinning 2014. Mängden insamlat matavfall
ökade med 5 procent till 389 750 ton. Allt mer
matavfall behandlas genom rötning, i stället för
kompostering. Matavfall till samrötningsanlägg­
ningar har ökat med 21 procent och matavfall till
centrala komposteringsanläggningar har minskat
med 16 procent. Matavfall som rötas vid avlopps­
reningsverk uppgick till 61 500 ton. Det är en
minskning med 22 procent eller 17 800 ton.
Energiåtervinningen minskade med 4 procent
till 2 148 640 ton, 220 kg/person. 47,3 procent
av hushållsavfallet gick till energiåtervinning
2014.
Deponering av hushållsavfall minskade med
1 procent till 32 900 ton jämfört med 2013,
3,4 kg/person. Deponering står för 0,7 procent
av totala behandlingen.
Mängden kärl- och säckavfall var i stort sett
oförändrad, 2 222 100 ton, 228 kg/person.
Grovavfallet ökade med 3,5 procent till
1 843 100 ton, 189 kg/person.
Statistiken över hushållsavfall är hämtad från
Avfall Sveriges system Avfall Web och från produ­
centernas organisationer. Avfall Web är kommu­
nernas verktyg för utveckling, benchmarking och
statistik. Kommuner och behandlingsanläggning­
ar rapporterar in uppgifter om avfallshantering
och mängder, det är dessa uppgifter som sedan
bildar underlag för den nationella avfallsstatisti­
ken för hushållsavfall.
Inom EU tas jämförande statistik fram, men
eftersom olika länder tillämpar olika begrepp och
mätmetoder är sådana jämförelser vanskliga.
AVFALLSTRENDEN 2015
ÖVERSIKT 1975-2014
ton
2 500 000
5
2 000 000
milj. ton
4
1 500 000
3
1 000 000
2
500 000
1
0
1975
1994
2000
Biologisk åter vinning
Energiåter vinning
4
2005
2010
Deponering
Materialåter vinning
2014
0
20102011201220132014
Materialåtervinning
Biologisk återvinnning
Energiåtervinning
Deponering
SVENSK AVFALLSHANTERING 2015
BEHANDLAD MÄNGD HUSHÅLLSAVFALL 2010–2014 (TON)
ton
Materialåtervinning
Biologisk återvinning
Energiåtervinning
Deponering
2010 2011 201220132014
1 414 410
1 425 690
1 422 250
1 467 200
1 617 930
623 200
653 300
673 180
711 450
747 690
2 123 680
2 235 720
2 270 650
2 235 930
2 148 640
42 000
38 200
32 600
33 300
32 900
Totalt behandlad mängd
4 203 290
4 352 910
4 398 680
4 447 880
4 547 160
BEHANDLAD MÄNGD HUSHÅLLSAVFALL 2010–2014 (KG/PERSON)
kg/inv
Materialåtervinning
Biologisk återvinning
Energiåtervinning
Deponering
2010 2011 201220132014
150,2 150,3148,8152,1166,0
66,2
68,9
70,4
73,8
76,7
225,5 235,8 237,6231,8220,4
4,5 4,0 3,43,53,4
Totalt behandlad mängd
446,4 459,0 460,3461,2466,5
BEHANDLAD MÄNGD HUSHÅLLSAVFALL 2010–2014 (%)
Andel, %
Materialåtervinning
Biologisk återvinning
Energiåtervinning
Deponering
Totalt behandlad mängd
2010
2011
2012
2013
2014
33,7 32,8 32,333,035,6
14,8
15,0
15,3
16,0
16,4
50,5 51,4 51,650,3 47,3
1,0 0,9 0,70,70,7
100
100
100
100
100
INSAMLAD MÄNGD KÄRL- OCH SÄCKAVFALL SAMT GROVAVFALL 2010–2014 (TON)
Kärl- och säckavfall
Grovavfall
2010 2011 201220132014
2 152 000
2 230 900
2 212 000
2 208 000
2 222 100
1 518 000
1 638 000
1 727 000
1 780 000
1 843 100
(KG/PERSON) 2010–2014
Kärl- och säckavfall
Grovavfall
2010 2011 201220132014
229
235
231
229
228
161 173 181185189
Källa: Avfall Web
Kärl- och säckavfall består av både brännbart avfall och källsorterat matavfall.
5
SVENSK AVFALLSHANTERING 2015
Så fungerar
svensk avfallshantering
Avfall ska hanteras så att största möjliga miljöoch samhällsnytta uppnås. I det arbetet ska alla
delta – kommuner, producenter, hushåll och
verksamheter.
Kommunernas ansvar
Kommunernas ansvar omfattar insamling av hus­
hållsavfall utanför producentansvaret och trans­
port till behandlingsanläggning för återvinning
eller bortskaffande, deponering. Det gäller både
avfall från hushåll och liknande avfall från exem­
pelvis restauranger, butiker, kontor etc. Avfallet
ska tas om hand på ett miljömässigt riktigt sätt.
Kommunalt insamlingsansvar även för hushålls­
avfall som förpackningar och returpapper utreds
men producenterna ska ha fortsatt ansvar för
återvinningen. Regeringen har tillsatt en utred­
ning som ska ta fram ett förslag på hur det för­
ändrade insamlingsansvaret ska utformas i prak­
tiken och hur producenterna ska ersätta kommu­
nerna för insamlingen.
Varje kommun ska ha en renhållningsordning
som består av en avfallsplan och föreskrifter för
avfallshanteringen. Avfallsplanen ska bland
annat innehålla uppgifter om kommunens åtgär­
der för att minska avfallets mängd och farlighet.
Förberedelse för återanvändning är också en
del av det kommunala ansvaret.
Kommunerna arbetar också allt mer med att
främja förebyggande och återanvändning av
avfall även om detta ännu inte är ett lagstadgat
ansvar för kommunen.
Producenternas ansvar
Producenterna ansvarar för det avfall som omfat­
tas av det lagreglerade producentansvaret som
finns för:
»» returpapper
»» förpackningar
»» elektriskt och elektroniskt avfall
»» däck
»» bilar
»» batterier
»» läkemedel.
Producenterna ska se till att det finns lämpliga
insamlingssystem och behandlingsmetoder.
Hushållens ansvar
Hushållen har skyldighet att sortera ut och
lämna sitt avfall till de olika insamlingssystem
som har upprättats. De ska också följa kommu­
nens regler för avfallshanteringen.
Verksamheternas ansvar
Verksamhetsutövare ansvarar själva för omhän­
dertagandet av det avfall som inte är hushållsav­
fall eller omfattas av producentsvar.
Behandlingsmetoder
Avfall behandlas genom
»» materialåtervinning
»» biologisk återvinning
»» energiåtervinning
»» deponering.
Förberedelse för återanvändning är också ett åter­
vinningsförfarande. Enligt definitionen innebär det
6
SVENSK AVFALLSHANTERING 2015
till exempel rengöring eller reparation som gör att
produkter som blivit avfall kan återanvändas.
Farligt avfall kan behandlas med någon eller
flera av dessa metoder, beroende på avfallets
egenskaper.
Materialåtervinning minskar miljöpåverkan sam­
tidigt som det sparar energi och råvaruresurser.
Biologisk återvinning sluter kretsloppet och
återför näringen till jorden. Avfallet behandlas
genom rötning eller kompostering. Rötning ger
biogödsel och biogas, som kan användas till for­
donsbränsle. Kompost är ett jordförbättringsme­
del som används i trädgårdar, parker och vid
markanläggningar.
Energiåtervinning är en metod som lämpar sig
väl för avfall som inte kan återvinnas på annat
sätt, samtidigt som energiåtervinning ger både
fjärrvärme och el.
Deponering är en behandlingsmetod för avfall
som inte kan eller ska återvinnas. Deponering
innebär att avfallet förvaras på ett långsiktigt
säkert sätt. Det är förbjudet att deponera bränn­
bart eller organiskt avfall.
Organisationsformer
Kommunerna väljer själva hur avfallshanteringen
ska organiseras. Den möjligheten till kommunalt
självstyre finns i grundlagen, och det finns flera
olika organisationsformer:
»» egen förvaltning
»» kommunalt bolag, eget eller samägt med
andra kommuner
»» gemensam nämnd
»» kommunalförbund.
Samverkan mellan kommuner är en naturlig
verksamhetsform för att nå största möjliga miljöoch samhällsnytta, för att hantera avfallet på ett
kostnadseffektivt sätt och för att säkra den kom­
petens som krävs. Kommuner kan även samver­
ka kring enskilda frågor, till exempel vid gemen­
samma upphandlingar.
I 71 procent av landets kommuner utförs
insamling av kärl- och säckavfallet huvudsakli­
gen av privata utförare, 25 procent av kommu­
nerna utför insamlingen i egen regi och övriga
har en kombination av privata utförare och egen
regi. Behandlingen av avfallet genomförs anting­
en i egen regi av kommunen/kommunbolaget
själva eller av en extern utförare, som kan vara
en annan kommun, annat kommunbolag eller ett
privat företag. Hur stor fördelningen är mellan de
olika utförandeformerna beror på behandlings­
metod.
FÖRDELNING AV HUVUDMANNASKAP
Antal kommuner
Egen kommunal förvaltning
Kommunalförbund
Gemensam nämnd
142
49%
4114%
9
3%
Kommunalt bolag, eget
53
18%
Kommunalt bolag, delägt
45
16%
Dessutom finns regionbolag som inte har verkställighet för kommunens
avfallsansvar. Totalt 37 kommuner samverkar i sådana regionbolag.
UTFÖRARE AV INSAMLING AV KÄRL- OCH SÄCKAVFALL
Enbart privat utförare
71%
Enbart egen regi
25%
Kombination4%
7
SVENSK AVFALLSHANTERING 2015
Förebyggande
av avfall
Att förebygga uppkomsten av avfall är det första
steget i avfallshierarkin och det är prioriterat i
både den europeiska och i den svenska
avfallslagstiftningen.
Avfallshierarkins prioritetsordning är:
»» förebyggande av avfall
»» återanvändning
»» materialåtervinning, inklusive förberedelse för
återanvändning
»» annan återvinning, till exempel energiåtervin­
ning
»» bortskaffande.
Avvikelser från hierarkin kan vara nödvändiga av
tekniska, ekonomiska eller miljömässiga skäl.
Varje EU-land ska ha nationella program för
att minska avfallsmängderna och minska mäng­
den farliga ämnen i avfallet. I Sverige är det
Naturvårdsverket som har ansvar för det arbetet.
Naturvårdsverket har i sin förebyggandeplan från
2013 valt att fokusera på fyra avfallsströmmar
som har stor miljöpåverkan:
»» textilier
»» mat
»» elektronik
»» bygg- och rivningsavfall.
Störst miljövinst att förebygga avfall
Sverige är bra på att återvinna material, energi
och näring ur avfallet. Ytterligare miljövinster kan
uppnås genom att förebygga uppkomsten av
avfall och öka återanvändningen. Det finns också
rent ekonomiska vinster med att förebygga
avfall. Som ett exempel kan nämnas att kost­
naden för matsvinnet motsvarar 4 000–6 000
kronor för ett hushåll varje år.1
Svenska kommuner har en viktig roll i arbetet
för att minska avfallet och mängden farliga
ämnen i det avfall som uppstår. För Avfall
Sveriges medlemmar är arbetet med att förebyg­
ga avfall högt prioriterat, vilket är tydligt genom
den långsiktiga visionen ”Det finns inget avfall”.
Visionen innehåller två mål för 2020 – dels att
sambandet mellan avfallsmängder och tillväxt
har brutits, dels att det ska ha skett en stark
och tydlig rörelse uppåt i avfallshierarkin.
Kommunerna är motorn i omställningen och
garanten för en långsiktigt hållbar avfalls­
hantering.2
Verktyg för uppföljning
Det är viktigt att följa upp utvecklingen av
avfallshanteringen så att åtgärderna verkligen
styr mot de uppsatta målen. Avfall Sverige, med
flera aktörer, har därför tagit fram indikatorer för
en resurseffektiv avfallshantering och verktyg för
att följa upp utvecklingen mot de långsiktiga
målen. Avfall Sverige kommer att fortsätta arbe­
tet och ta fram fler verktyg som ska vara stöd för
kommunerna i deras arbete med att öka återan­
vändningen och förebygga avfall3.
Återbruk
Det blir allt vanligare att kommunerna samarbetar
på sina återvinningscentraler med olika hjälporga­
nisationer i så kallade återbruk. Där kan kläder
och andra prylar lämnas in för återanvändning.
LÄS MER
1 Avfall Sverige rapport U2014:14 Nyckeltal för kommunikationsinsatser inom matavfall, biogödsel och biogas
2 Avfall Sverige rapport 2015:03 Goda exempel på avfallsförebyggande
3 Avfall Sverige rapport U 2014:01 Avfallsindikatorer – vägledning för hur man kan mäta och följa utvecklingen mot
en resurseffektiv avfallshantering
4 Avfall Sveriges Guide #9: Juridiska förutsättningar för förebyggande och återanvändning
8
Flera kommuner samarbetar med
hjälporganisationer och samlar in till
exempel textil för återanvändning.
SVENSK AVFALLSHANTERING 2015
44 procent av återvinningscentralerna har mot­
tagning av material för återanvändning, som
exempelvis kläder och möbler. För att underlätta
kommunernas arbete med förebyggande och åter­
användning har Avfall Sverige publicerat en guide
som förklarar de juridiska förutsättningarna.4
Avfall Sverige är nationell samordnare för
EU-projektet ”Europa minskar avfallet”, som även
stöds av Naturvårdsverket. Projektet pågår under
en vecka i november när det anordnas aktiviteter
över hela Europa som syftar till att minska avfal­
let och mängden farliga ämnen i avfallet.
Avfall Sverige och landets kommuner bedriver
också en gemensam kampanj för förebyggande av
avfall och återanvändning, bli Miljönär-vänlig.
Kampanjen bygger på att gynna en hållbar kon­
sumtion genom att laga, låna och återanvända.
Det långsiktiga målet är att minska mängden
avfall och göra hållbar konsumtion till en god vana.
De som tilldelas märkningen ska ha som huvud­
verksamhet att få allmänheten att laga, låna, åter­
använda eller att på annat sätt minska avfallet.
Märkningen ”Miljönär-vänlig”
tilldelas en verksamhet som gagnar
miljön genom att verka för att laga,
låna och återanvända. Märkningen
har tagits fram för att gynna en
hållbar konsumtion genom
återanvändning, samutnyttjande
och reparation.
9
SVENSK AVFALLSHANTERING 2015
Insamling och
transport
Det finns flera olika system för att samla in och
transportera hushållsavfall. Hushållens kärl- och
säckavfall kan samlas in som en blandad frak­
tion avsedd för energiåtervinning eller delas upp
i en matavfallsfraktion och en brännbar fraktion.
Det finns också kommuner som har fastighets­
nära insamling av förpackningar och tidningar.
För blandat brännbart avfall från enfamiljshus
används vanligen ett kärl på 190 liter, som töms
varannan vecka. Det finns även varianter med
olika säck- eller kärlstorlekar och med olika töm­
ningsintervall. Från flerfamiljshus hämtas avfal­
let ofta varje vecka.
De vanligaste systemen för insamling av
källsorterat matavfall är separata kärl, ett för
matavfall och ett för brännbart avfall. Det finns
också andra system till exempel flerfackssystem
eller optisk sortering. Vid optisk sortering sorte­
rar hushållen sitt avfall i olikfärgade påsar som
läggs i samma kärl. Påsarna transporteras sedan
till en optisk sorteringsanläggning där de sorte­
ras automatiskt för rätt behandling.
Flera kommuner har infört fastighetsnära
insamling av förpackningar och tidningar. För villor
är det vanligt att förpackningarna sorteras i två
fyrfackskärl och hämtas med olika intervall. Det
ena kärlet kan vara avsett för till exempel matav­
fall, brännbart avfall, pappersförpackningar och
färgat glas. Det hämtas varannan vecka. Det
andra kärlet, med till exempel ofärgat glas, metall,
plastförpackningar och tidningar, hämtas var fjär­
de eller var åttonde vecka. I flerfamiljshus är det
vanligt med fastighetsnära insamling av olika
material till exempel förpackningar och tidningar.
10
Den traditionella baklastande sopbilen domi­
nerar fortfarande insamlingsarbetet men ande­
len flerfacksfordon ökar och tekniken utvecklas.
Allt fler fordon kör på biogas, vilket kan styras av
kommunens krav i upphandlingen. Dessutom
används andra alternativa drivmedel, till exempel
RME eller Biomax, och även olika hybridtekniker i
bilarna för att minska klimatpåverkan. Genom
upphandling kan kommunerna även ställa krav
på att kärl och fordon anpassas ur arbetsmil­
jösynpunkt.
Moderna insamlingssystem
Avfallshämtning har tidigare inneburit tunga lyft
och mycket arbetsskador men säckar har nume­
ra ersatts med kärl eller andra typer av behålla­
re, som ger bättre arbetsmiljö.
Manuell hantering har på många håll ersatts
av ny teknik och automatiserade system som
sopsug och underjordsbehållare. Båda dessa
system ökar, främst i storstäderna och i nybygg­
da områden. Fördelarna är bland annat att töm­
ningen inte innebär tung manuell hantering och
att systemen är estetiskt mer tilltalande.
Arbetsmiljön har blivit bättre ur många aspekter
men det uppstår fortfarande problem, som bran­
schen kontinuerligt arbetar med att lösa.
Sopsug är ett bra system ur arbetsmiljösyn­
punkt eftersom det är slutet och helt automatise­
rat. Systemet minskar också behovet av trans­
porter, särskilt inne i bostadsområden. Det finns
två olika sopsugssystem, stationärt och mobilt.
Stationärt sopsugssystem innebär att avfallet
samlas in med hjälp av luft i ett automatiskt
SVENSK AVFALLSHANTERING 2015
vakuumsystem. Det transporteras sedan via rör i
marken från nedkasten till stora uppsamlings­
containrar, som är placerade i en terminal.
Containrarna hämtas sedan av lastväxlarfordon.
Även i det mobila sopsugssystemet samlas
avfallet in med hjälp av luft. Under varje nedkast
finns en lagringstank. Tankarna binds ihop
genom rör i marken till en dockningspunkt. Vid
tömning ansluter fordonet till dockningspunkten.
Underjordsbehållare är ett starkt växande
insamlingssystem. Genom att placera behållare
under jord minskar behovet av utrymme ovan
jord. Temperaturen under jord är relativt låg vil­
ket förhindrar dålig lukt, och behållarna är lätta
att tömma med kranbil. Det finns även under­
jordsbehållare som töms med frontlastarfordon.
Eftersom underjordsbehållare rymmer större
volymer minskar transporterna.
Slam och latrin
Att samla in flytande avfall som slam, latrin, fett­
avskiljarslam och frityrfett är en del av kommu­
nens avfallsansvar. De 225 kommuner som rap­
porterat in data i Avfall Web har totalt 563 000
enskilda avloppsanläggningar. Dessa hanterar
ungefär 1,4 miljoner ton slam. 13 procent av
kommunerna kör med avvattnande slambilar,
resten med konventionella slambilar. 89 procent
av kommunerna anlitar privat utförare för insam­
ling av slam, 11 procent kör i egen regi.
166 kommuner har angivit att de hanterar
68 300 latrintömningar per år och totalt 1 200 ton
latrin. Omfattningen varierar från en latrintömning
per år i vissa kommuner upp till nästan 11 800
tömningar i en kommun med många fritidshus.
Nya lösningar, som fosforfällor och
minireningsverk för reducering av fosfor i enskil­
da anläggningar har installerats under senare
år5. Orsaken är ökade krav på att minska utsläpp
som orsakar övergödning. Filtermaterial från fos­
forfällorna och slam från minireningsverk klassas
som hushållsavfall och det är kommunens
avfallsverksamhet som ansvarar för tömning och
avsättning/behandling.6
Slamtömning är ofta tungt och fysiskt belas­
tande med flera manuella moment som långa
slangdragningar, lyft av tunga brunnslock och
hårda slamkakor. Arbetsmiljöverket genomför till­
syn av slamhämtning och har i olika kampanjer
informerat arbetsgivare om att den tunga manu­
ella hanteringen måste upphöra.
Kommunerna tar en aktiv roll för att långsik­
tigt förbättra arbetsmiljön. Det krävs samarbete
mellan olika aktörer för att strategiskt och syste­
matiskt arbeta med arbetsmiljöfrågorna. Att
inventera och dokumentera kommunens hämt­
ställen är en viktig del i förbättringsarbetet och
avgörande för att kunna genomföra sunda och
transparenta upphandlingar.7
Insamling av matolja
Det finns kommuner som samlar in källsorterad
matolja separat, främst för att minska driftpro­
blem och stopp i avloppssystemet, men matoljan
kan även återvinnas eller återanvändas. En ny
rapport från Avfall Sverige8 visar olika metoder
att samla in och behandla oljan. Ett system är att
hushållen uppmanas att hälla upp matolja i
behållare med tät förslutning och sedan lämna in
den till en återvinningscentral. Det finns olika
återvinnings- och behandlingsalternativ för den
källsorterade och insamlade matoljan. Det kan
användas som
»» råvara för kemisk industri
»» rötning för biogasutvinning
»» framställning av biobränsle
»» energiåtervinning
Ett annat system är att matoljan hälls över i en
behållare som sedan läggs i den brännbara frak­
tionen och går till energiåtervinning.
Återvinningscentraler
På kommunernas bemannade återvinningscen­
traler lämnar hushållen själva in sitt grovavfall,
el-avfall och farliga avfall. Grovavfall är hushålls­
avfall som är för tungt, skrymmande eller har
andra egenskaper som gör att det inte är lämp­
ligt att samla in i säck eller kärl.
Under 2014 lämnade hushållen in 1 843 100
ton grovavfall, merparten på kommunernas
bemannade återvinningscentraler. Mängden
grovavfall motsvarar 189 kg/person. Det finns
cirka 590 återvinningscentraler i hela landet och
sammantaget får de årligen cirka 26 miljoner
besök vilket är en ökning med 4 procent jämfört
med året innan.
Mängden grovavfall och farligt avfall, som läm­
nas till återvinningscentralerna, har ökat kraftigt
de senaste åren. Många kommuner har därför
anpassat och moderniserat sina återvinnings­
centraler. Mindre återvinningscentraler har lagts
LÄS MER
5 Avfall Sverige rapport U 2013:14 Minireningsverk i enskilda avlopp
6 Avfall Sverige rapport U2012:03 Fosforfällor. Fosforfiltermaterial – ett hushållsavfall
7 Avfall Sveriges Guide #13 ”Hållbar arbetsmiljö vid slamtömning av enskilda avlopp”
8 Avfall Sverige rapport 2015:07 Källsortering och behandling av matolja – goda exempel från kommuner och bostadsbolag
11
SVENSK AVFALLSHANTERING 2015
ner och ersatts av nya och större, som är bättre
anpassade till de mängder som lämnas in och till
antalet besökare.
Det är också vanligt med mobila återvinnings­
centraler, bemannade rörliga anläggningar som
tar emot farligt avfall, visst grovavfall och ofta
även el-avfall. Den mobila centralen besöker ett
antal fasta insamlingsplatser enligt en särskild
turlista.
På återvinningscentralerna hanteras också
hushållens farliga avfall med de risker det kan
innebära när avfallet tas emot, sorteras och
transporteras. För att skapa en säker miljö för
besökare och personal pågår kontinuerligt
arbetsmiljöarbete med riskbedömning, rätt
skyddsutrustning och säkra lokaler för att kunna
hantera det farliga avfallet.
Många av landets återvinningscentraler har
drabbats hårt av stölder och inbrott. Personal
har också hotats av besökare. På de flesta
nybyggda större återvinningscentralerna installe­
ras därför elstängsel eller kameraövervakning.
Vissa har till och med haft vaktbolag på pass
under speciellt utsatta perioder.
För att öka säkerheten, men också för att få
ett funktionellt passersystem och bättre besöks­
statistik, har flera kommuner infört ett bomsys­
tem på återvinningscentralerna. Systemet är ofta
kombinerat med ett besökskort, som ger hushål­
len rätt till ett visst antal fria besök. Även småfö­
retagare kan i flera kommuner mot avgift använ­
da den service, som kommunerna ger via åter­
vinningscentralerna.
Återvinningsstationer
Producenternas system med cirka 5 800 obe­
mannade återvinningsstationer för mottagning
av förpackningar och tidningar ska täcka hela
landet. Insamlingssystemen ska bygga på sam­
råd mellan producenter och kommuner. På åter­
vinningsstationerna finns behållare för tidnings­
papper och olika förpackningsmaterial.
Fastighetsnära insamling av förpackningar och
tidningar från flerfamiljshus och villafastigheter
är på väg att införas i allt fler kommuner.
FÖRDELNINGEN AV DRIVMEDEL FÖR INSAMLING AV KÄRL- OCH SÄCKAVFALL
Diesel66%
Naturgas2%
Biogas21%
RME/Tallolja/övrigt förnybart
11%
Ju säkrare vägar desto mindre problem uppkommer
vid avfallshämtningen. Det är viktig vid planering av
nya bostadsområden, att även planera in för avfallshämtning redan från början för att medverka till en
god avfallshantering och bra arbetsmiljö.
12
SVENSK AVFALLSHANTERING 2015
Farligt avfall
2014 samlades 75 240 ton farligt avfall in från
hushållen, en ökning med 4 procent jämfört med
2013. Det motsvarar 7,7 kg per invånare. I mäng­
den ingår även 47 000 ton impregnerat virke och
5 800 ton asbest. Impregnerat virke har ökat
med 7 procent och asbest har ökat med 9 pro­
cent jämfört med 2013. Det klassiska farliga
avfallet, som färg, småkemikalier och oljehaltigt
avfall, ligger på en stabil nivå på drygt 22 000
ton sedan flera år.
Farliga ämnen kan finnas i väldigt små mäng­
der i olika produkter men sammantaget kan de
göra stor skada om de hamnar fel. Det är därför
viktigt att det farliga avfallet sorteras ut och läm­
nas in på rätt sätt och på rätt plats. Farligt avfall
kan innehålla ämnen som till exempel är giftiga,
cancerframkallande, miljö- eller brandfarliga.
Kommunerna har ansvar för hushållens farliga
avfall. Ansvaret omfattar insamling, transport
och behandling. Det regleras i miljöbalken,
avfallsförordningen och den kommunala renhåll­
ningsordningen. Hushållen är skyldiga att sortera
ut sitt farliga avfall från övrigt hushållsavfall. De
INSAMLAD MÄNGD FARLIGT AVFALL 2000-2014
ton
80 000
70 000
60 000
50 000
40 000
30 000
20 000
10 000
0
-00
-02
-04
-06
-08
-10
-12
-14
Insamlad mängd farligt avfall (exkl. impregnerat virke och asbest)
Insamlad mängd farligt avfall (inkl. impregnerat virke)
Insamlad mängd farligt avfall (inkl. asbest och impregnerat virke)
flesta kommuner har denna skyldighet inskriven
i sina avfallsföreskrifter.
Det finns inga exakta uppgifter på mängden
farligt avfall från industrin, men enligt den senas­
te officiella avfallsstatistiken, som
Naturvårdsverket rapporterar till EU, uppkom 2,7
miljoner ton farligt avfall i Sverige under 2012.
Insamlingssystem
Det vanligaste insamlingssystemet för hushål­
lens farliga avfall är inlämning på kommunernas
bemannade återvinningscentraler. Många kom­
muner kan erbjuda fastighetsnära insamling av
farligt avfall, till exempel farligt avfall-bilar.
Behandlingsmetoder
Farligt avfall som lämnats till mottagnings- eller
behandlingsanläggningar, måste ofta förbehand­
las inför den fortsatta behandlingen.
Eftersom farligt avfall kan innehålla ämnen
som ska fasas ut ur kretsloppet går behandling­
en oftast ut på att förstöra dessa ämnen. De
ämnen, som inte kan oskadliggöras eller återan­
vändas, deponeras. Det är då viktigt att avfallet
är kemiskt och fysiskt stabilt så att farliga
ämnen inte läcker ut till omgivningen.
Materialåtervinning från farligt avfall sker
genom att de farliga ämnena separeras ut och
återstoden återvinns. Metoden används till exem­
pel för att ta hand om färgburkar och oljefilter.
Giftiga och svårnedbrytbara ämnen, som bekämp­
ningsmedel och annat farligt kemikalieavfall, för­
bränns i speciella ugnar vid höga temperaturer.
Förorenad jord kan saneras genom biologisk
nedbrytning, genom termisk behandling eller
genom jordtvätt bland annat.
Impregnerat virke innehåller miljöfarliga ämnen
som arsenik, kreosot och koppar. Det insamlade
virket flisas och förbränns med energiutvinning i
anläggningar, som har särskilda tillstånd.
13
SVENSK AVFALLSHANTERING 2015
El-avfall
och batterier
148 780 ton el-avfall, exklusive batterier, samla­
des in 2014. Det är en liten ökning jämfört med
2013. I genomsnitt lämnades 15,3 kg el-avfall
per person in 2014. 2014 samlades 2 525 ton
bärbara batterier och 575 ton inbyggda batterier
in, i genomsnitt 0,32 kg per invånare. Det inne­
bär en marginell minskning jämfört med 2013.
6 590 ton bilbatterier, i genomsnitt 0,68 kg per
invånare, samlades in 2014. Det är en minskning
med 4 procent jämfört med året innan.
Minskningen beror på att produkterna blir lätt­
are, till antalet samlas fler produkter in.
Insamlingssystem
Sedan producentansvaret för elektriska och
elektroniska produkter infördes i Sverige 2001
har kommuner och producenter samarbetat för
att samla in el-avfall. Avfall Sverige, Sveriges
Kommuner och Landsting samt elproducenter­
nas servicebolag El-Kretsen samarbetar i syste­
met El-retur. Kommunerna åtar sig att mot
ersättning ansvara för insamling av el-avfall från
hushåll och producenterna ansvarar för behand­
lingen. El-Kretsen har i sin tur samverkan med
Elektronikåtervinning i Sverige, som också före­
träder producenter.
Insamling av el-avfall från hushållen sker
främst på kommunernas bemannande återvin­
ningscentraler, det finns cirka 590 runt om i lan­
det. I omkring 80 procent av kommunerna finns
tre eller flera insamlingssystem för elavfall där
insamlingen är organiserad via kommunerna.
Den fastighetsnära insamlingen via kommuner
eller entreprenörer omfattar sammantaget ca
1 200 000 hushåll. Insamling via butiker, inklusi­
ve elektronikbranschens egen insamling, sker på
mer än 1 500 insamlingsställen.
14
Avfall Sverige och El-Kretsen har, tillsammans
med flera kommuner, bedrivit olika projekt för att
utveckla insamlingssystemen. Ett sådant system
är insamlingsbehållaren Samlaren för glödlampor
och smått el-avfall. Cirka 300 sådana insam­
lingsbehållare finns utplacerade i butiker eller
andra offentliga miljöer runt om i landet.
Utvecklingen av teknik för olika återvinnings­
metoder har underlättat insamlingen för konsu­
menterna, som numera kan lägga alla små
ljuskällor i samma behållare.
Batteriproducenterna har ansvaret för insam­
ling, behandling och återvinning av alla batterier
oavsett när de satts på marknaden.
Producenterna ska också ansvara för att genom­
föra nationella informationsaktiviteter. I cirka 70
procent av kommunerna sköter producenternas
organisation El-Kretsen insamlingen av bärbara
batterier. I övriga sköter kommunen insamlingen
mot en avtalad ersättning från producenterna.
Behandlingsmetoder
Elektriskt och elektroniskt avfall förbehandlas –
sorteras och demonteras – innan det behandlas.
Förbehandlingen sker hos certifierade anlägg­
ningar, som därefter skickar avfallet vidare till
slutlig behandling eller återvinning. Komponenter
med farliga ämnen tas om hand i godkända
anläggningar. När de miljöfarliga ämnena tagits
bort kan mycket återvinnas. Plasthöljen för­
bränns i anläggningar för energiutvinning och
metaller skickas till smältverk för återvinning.
Återvunnet koppar, aluminium och järn används
som råvara i nya produkter.
Datorer, mobiltelefoner och andra IT-produkter
innehåller små mängder ädelmetaller som också
återvinns, exempelvis kan vissa kretskort inne­
hålla guld och/eller silver.
SVENSK AVFALLSHANTERING 2015
Lysrör och lågenergilampor innehåller kvicksilver. Dessa pro­
dukter hanteras därför genom separering i en sluten process.
Lysrörspulvret och kvicksilvret kan återanvändas vid nyproduk­
tion av ljuskällor. Metall och elektronikavfall går till specialise­
rade återvinningsföretag som materialåtervinner metaller och
energiåtervinner plast. Glaset renas och återvinns. Övriga
lamptyper som exempelvis glöd- och LED-lampor behandlas i
samma process som lysrören och lågenergilampor.
Alla batterier ska samlas in och materialåtervinnas så långt
det är möjligt. Batterierna sorteras efter kemiskt innehåll innan
de skickas till återvinning eller bortskaffande.
INSAMLAD MÄNGD BÄRBARA OCH INBYGGDA BATTERIER 2003-2014
kg/invånare
0,40
0,35
0,30
0,25
0,20
0,15
0,10
0,05
0
-03 -04 -05 -06 -07 -08 -09 -10 -11 -12 -13 -14
Inbyggda
Bärbara
Småbatterier
INSAMLAT EL-AVFALL FÖR ÅTERVINNING
ton
200 000
150 000
100 000
50 000
0
-03
-05
-07
-09
-11
-13 -14
Inkluderar el-avfall utanför producentansvaret
Källa: El-kretsen, Elektronikåtervinningsföreningen och Avfall Web
15
SVENSK AVFALLSHANTERING 2015
Materialåtervinning
1 617 930 ton, 35,6 procent av hushållsavfallet,
gick till materialåtervinning 2014. Det motsvarar
166 kg per person. Det är en ökning med 10 pro­
cent jämfört med 2013. Ökningen härrör till stor
del från avfall som sten, glasull, keramik, jord,
tegel och betong. Det används främst som kon­
struktionsmaterial. I den totala mängden ingår
hushållens insamlade förpackningar och retur­
papper, som lämnats till materialåtervinning.
Dessa fraktioner uppgick till 705 030 ton, 73,4
kg per person. Återvinningen av förpackningar
ökar medan återvinning av returpapper minskar.
Insamlingssystem
Kommunalt insamlingsansvar för förpackningar
och returpapper planeras även om tidpunkten
och utformningen ännu inte är klar.
Tills vidare fortsätter insamlingssystemet som
tidigare. Flertalet producenter för förpackningar
och tidningar har organiserat sina åtaganden för
insamling och återvinning genom företaget
Förpacknings- och tidningsinsamlingen – FTI. Ett
mindre antal producenter organiseras genom
företaget TMR.
Förpackningar och returpapper samlas huvud­
sakligen in via producenternas obemannade åter­
vinningsstationer. Insamling kan även finnas vid
kommunernas bemannade återvinningscentraler.
I flera kommuner finns fastighetsnära insamling
av förpackningar och tidningar. På kommunernas
bemannade återvinningscentraler kan hushåll, och
ibland även mindre företag, lämna grovavfall,
el-avfall och farligt avfall. Mycket av grovavfallet
materialåtervinns, till exempel metallskrot. Trä blir
ofta bränsle, trädgårdsavfall komposteras eller går
till energiåtervinning, sten och jord blir till fyllnads­
massor etc. Numera finns även återvinningsmeto­
der för gips, planglas och plast som inte utgörs av
förpackningar, så kallad kommunplast. Textil är en
fraktion som har fått ökat miljöfokus och i allt stör­
re utsträckning samlas in separat.
Materialåtervinning spelar en stor roll i ett håll­
bart samhälle. Det är därför viktigt att avfallet
ses som en resurs och behandlas på rätt sätt.
Materialåtervinning innebär att sorterat material
kan ersätta andra produktions- eller konstruk­
tionsmaterial. Materialåtervinning medför inte
bara att uttaget av mängden jungfruligt material
minskar, det leder också till att vi sparar energi.
Genom att till exempel använda ett ton återvun­
net stål sparas lika mycket jungfruligt material,
men även mer än ett ton koldioxid.
Mer kan återvinnas
Omkring 60 procent av det som läggs i hushållens
soppåse skulle kunna materialåtervinnas. I hus­
håll utan utsortering av matavfall är siffran näs­
tan 80 procent. Det visar en undersökning från
Avfall Sverige9. Undersökningen har sammanställt
246 plockanalyser som genomförts i Sveriges
kommuner. Villaägare är generellt sett bättre på
att sortera ut återvinningsbara material.
Omkring 30 procent av innehållet i soppåsen
från ett villahushåll består av förpackningar och
tidningar. I lägenhetshushåll är motsvarande siff­
ra 36 procent av soppåsen. En halv procent av
det som finns i soppåsen är farligt avfall, batte­
rier och el-avfall. Merparten utgörs av el-avfall.
Det system som valts för insamling påverkar
också graden av sortering. Villahushåll med
fastig­hetsnära insamling sorterar bäst. De läm­
nar hälften så mycket förpackningar och retur­
papper i soppåsen som andra hushåll.
LÄS MER
9 Avfall Sverige rapport U 2011:04 Nationell kartläggning av plockanalyser av hushållens kärl- och säckavfall
16
SVENSK AVFALLSHANTERING 2015
INSAMLAD MÄNGD FÖRPACKNINGAR OCH RETURPAPPER
FRÅN HUSHÅLL TILL MATERIALÅTERVINNING 2014
Returpapper
Pappersförpackning
Metallförpackningar Plastförpackningar
Glasförpackningar
[ton][kg/person]
313 640
32,2
132 500
13,6
16 540
1,7
57 410
5,9
194 940
20,0
Totalt
715 030
MATERIALÅTERVINNING HUSHÅLL 1975-2014
2
1
1
1
1
1
73,4
Källa: Avfall Web och Förpacknings- och tidningsinsamlingen (FTI)
Uppgifterna avser endast det som samlats in från hushåll via
återvinningsstationer och så kallad fastighetsnära insamling.
000
800
600
400
200
000
800
600
400
200
ton
000
000
000
000
000
000
000
000
000
000
0
1975
1995
1985
2005
2014
Materialåter vinning
Materialåter vinning exkl kontorspapper,
inkl nya fraktioner för åter vinning
INSAMLAT HUSHÅLLSAVFALL FÖR MATERIALÅTERVINNING 2010-2014 (TON)
2010 2011 201220132014
Returpapper
386 000
383 500
358 070
332 780
313 640
Förpackningar av papp, metall, plast och glas 704 730
682 100
618 940
648 650
673 310
Elavfall inkl. kylenheter
149 330
154 340
147 670
146 270
148 780
Bärbara batterier
2 750
3 200
3 460
3 120
3 100
Bilbatterier
7 000
6 780
6 450
6 850
6 590
Oljehaltigt avfall
1 800
1 820
1 690
1 740
1 840
Vattenbaserad färg
3 750
4 100
4 010
4 210
4 140
Metallskrot
159 050
164 730
153 000
153 030
156 060
Gips-
18 090
17 520
22 410
23 040
Planglas-
1 630
1 250
1 400
1 590
Plast, ej förpackningar-
5 400
4 010
4 170
3 350
Wellpapp från åvc--
36 320
43 420
44 060
Textilavfall----
2 320
Konstruktionsmaterial----
175 150
Övrigt material till återvinning--
69 860
99 150
60 960
Summa
1 414 410
1 425 690
1 422 250
1 467 200
1 617 930
Källa: Avfall Web, El-kretsen, Elektronikåtervinningsföreningen och Förpacknings- och tidningsinsamlingen (FTI)
I mängden förpackningar ingår även insamlat material från verksamheter. Mycket av detta material är så kallat jämförligt hushållsavfall.
Fr.o.m. 2011 samlas statistik in om kommunernas materialåtervinning av gips, planglas och kommunplast (ej förpackningar).
Fr.o.m. 2012 ingår wellpapp och övrigt till materialåtervinning från återvinningscentral
Fr.o.m. 2014 ingå konstruktionsmaterial och textilavfall till materialåtervinning.
17
SVENSK AVFALLSHANTERING 2015
Biologisk
återvinning
2014 gick 747 690 ton hushållsavfall till biolo­
gisk återvinning – rötning eller kompostering. Det
är en ökning med 5 procent jämfört med 2013.
77 kg hushållsavfall per person behandlades
genom biologisk återvinning 2014. Biologisk
återvinning utgör nu 16,4 procent av den totala
mängden behandlat hushållsavfall.
Den biologiska behandlingen av matavfall,
exklusive hemkompost, uppgick till nästan
390 000 ton 2014. Matavfall till samrötningsan­
läggningar har ökat med 21 procent och matavfall
till centrala komposteringsanläggningar har mins­
kat med 16 procent. Enligt Naturvårds­verkets
beräkningar uppkommer cirka 82 kg matavfall per
person och år i de svenska hus­hållen10. Till det
kommer 22 kg/per person från restaurang och
storkök samt 7 kg/person från handel. Totalt upp­
kommer 1 072 000 ton mat­avfall från ovanståen­
de kategorier. 2014 nåddes 31 procent av etapp­
målet för ökad resurshushållning i livsmedels­
kedjan, som är 50 procent till 2018.
Ökad insamling av källsorterat matavfall
Insamling och behandling av källsorterat matavfall
ökade med 5 procent 2014 jämfört med 2013.
190 kommuner, 66 procent, samlar in källsorterat
matavfall. Ett fåtal av dessa har endast insamling
från storkök och restauranger, de flesta kommu­
nerna har system även för hushållen.
Avfall Sverige har publicerat en rapport med
hjälpmedel för kommuner och verksamheter för
att komma igång med insamling av källsorterat
matavfall11. Rapporten visar bland annat att det
tar många år att införa ett insamlingssystem för
källsorterat matavfall, från de första planerna till
dess att systemet är infört. Det framgår också
att faktorer som planering, tillräckliga personella
resurser, information samt uppföljning och kon­
troll är viktigare för att lyckas än vilket insam­
lingssystem man väljer. Rapporten beskriver
vilka system som finns på marknaden idag och
förmedlar erfarenheter från de kommuner som
redan infört insamling av källsorterat matavfall.
Insamlingssystem
Det vanligaste insamlingssystemet för källsorte­
rat matavfall från villahushåll är ett separat kärl.
Det finns även flerfackskärl, där olika fraktioner
sorteras i separata behållare, och insamlingssys­
tem med optisk sortering av olikfärgade påsar
som läggs i samma kärl. Insamling av matavfall
genom optisk sortering blir allt vanligare.
Behandlingsmetoder
Rötning är den vanligaste metoden att behandla
matavfall. Vid rötning bildas biogas, som huvud­
sakligen består av metan och koldioxid. Biogas är
en förnybar energikälla. Efter uppgradering –
rening – kan den användas som fordonsbränsle.
Den kan också användas till uppvärmning eller
elproduktion. Vid rötning bildas även biogödsel,
ett gödningsmedel med rikt näringsinnehåll.
Under 2014 producerades 1,2 miljoner ton bio­
gödsel. Genom att använda biogödsel i stället för
mineralgödsel återförs växtnäringsämnen till
kretsloppet. Det gäller bland annat fosfor, som är
en ändlig resurs. Som exempel kan nämnas att
om allt matavfall från hushåll används som växt­
näring räcker det för att ersätta 7 procent av den
fosfor som importeras i form av mineralgödsel.
LÄS MER
10 SMED Rapport Nr 155 2014 ”Uppföljning av etappmålet för ökad resurshushållning i livsmedelskedjan”
11 Avfall Sverige rapport U2011:19 Hjälpmedel för introduktion av system för insamling av källsorterat matavfall samt Guide #2
Införande av system för insamling av källsorterat matavfall
12 Avfall Sverige rapport U2014:14 Nyckeltal för kommunikationsinsatser inom matavfall, biogödsel och biogas
18
SVENSK AVFALLSHANTERING 2015
Det visar siffor som Avfall Sverige har tagit fram12.
Kompost används främst som jordförbättrings­
medel eller i jordblandningar.
Biogödsel är ett gödningsmedel med rikt näringsinnehåll.
Genom att använda biogödsel i stället för mineralgödsel
återförs växtnäringsämnen till kretsloppet.
Certifierad återvinning
Anläggningar som produ­
cerar kompost eller bio­
gödsel från rena källsor­
terade substrat från livs­
medels- och foderkedjan,
kan kvalitetsmärka sin
produkt genom
Certifierad Återvinning.
Certifieringssystemet har Avfall Sverige arbe­
tat fram i samråd med lantbruks- och livsmedels­
branschen, tillverkare av kompost och biogödsel,
jordtillverkare, myndigheter och forskare. LRF,
Svenska Kvarnföreningen, Lantmännen, Svenska
Foder och KRAV är några aktörer som godkänner
biogödsel baserat på källsorterat matavfall, som
certifierats enligt Avfall Sveriges system SPCR
120. Besiktningsorganet för detta certifierings­
system är SP, Sveriges Tekniska
Forskningsinstitut.
82 procent av all biogödsel som produceras i
samrötningsanläggningar och används inom jord­
bruket är idag certifierad. Certifieringen ställer
krav på hela hanteringskedjan från inkommande
substrat till slutprodukt. Det finns även krav på
hur processen genomförs.
Minimera metanutsläpp
Avfall Sverige har tagit initiativ till ett system för
egenkontroll för att minimera metanutsläpp till
luft från biogas- och uppgraderingsanläggningar.
Dessa utsläpp bör minimeras av flera skäl som
miljö, ekonomi och säkerhet. Ett 40-tal biogasoch uppgraderingsanläggningar har anslutit sig
till systemet.
19
SVENSK AVFALLSHANTERING 2015
BIOLOGISK ÅTERVINNING AV HUSHÅLLSAVFALL 2010–2014 (TON)
Matavfall till samrötningsanläggning
Matavfall till central kompostanläggning
Matavfall som rötas vid reningsverk
Matavfall som hemkomposteras
Trädgårdsavfall till central kompostanläggning
2010 2011
20122013 2014
103 580
132 380
185 540
227 720
275 370
101 720
77 520
73 370
63 030
52 880
45 000
68 000
59 310
79 320
61 500
58 800
51 500
51 800
48 700
48 300
314 100
323 900
303 160
292 680
309 640
Totalt
623 200
653 300
673 180
711 450
747 690
Matavfall är hushållsavfall och därmed jämförligt från hushåll, restauranger, livsmedelsbutiker, skolor och liknande verksamheter.
Däremot ingår inte avfall från livsmedelsindustri, slakteri m.m.
BIOLOGISK ÅTERVINNING AV HUSHÅLLSAVFALL 1975 – 2014
ton
800 000
700 000
600 000
500 000
400 000
300 000
200 000
100 000
0
-75
-90 -95
-98
-01
-04
-07
-10
-14
BIOLOGISK ÅTERVINNING TOTALT INKLUSIVE HUSHÅLLSAVFALL 2010–2014 (TON)1
Rötning
Kompostering
Total
2010 2011 201220132014
661 620
555 050
695 940
945 550
1 227 990
566 210
690 100
558 830
528 640
502 500
1 227 830
1 245 150
1 254 770
1 474 190
1 730 490
RESURSHUSHÅLLNING 2010–2014 (TON)
2010 2011 201220132014
Biogödsel
582 750
594 310
725 970
939 800
1 236 560
ENERGIPRODUKTION 2010–2014 (MWH)
2010 2011 201220132014
Fordonsgas
264 680
321 600
353 180
511 470
591 960
El
0
60
0
0
2 100
Uppvärming
50 980
17 380
15 540
24 400
30 070
Fackling
12 450
10 390
25 640
31 760
38 260
Övrigt
3 180
Totalt (MWh)
328 110
349 430
394 360
567 630
665 570
Källa: Avfall Web, Avfall Sverige
1) Dessa mänger avser de rötningsanläggningar som har rapporterat in uppgifter till Avfall Web. Sammanställningen ger ingen komplett bild av den biologiska behandlingen i Sverige.
20
SVENSK AVFALLSHANTERING 2015
RÖTNING 2014
KOMPOSTERING 2014
Kommun
Totalt (ton)
varav hushållsavfall
Alingsås
2 810
720
Borlänge
11 410
10 660
Eskilstuna
4 220
2 880
Eslöv
5 280
5 280
Fagersta
3 920
50
Filipstad
86020
Gällivare
12 940
330
Gävle
15 660
15 530
Göteborg
17 670
3 000
Halmstad
380380
Helsingborg
13 540
9 580
Hässleholm
21 200
8 710
Jönköping
9 230
9 230
Karlshamn
11 620
8 410
Karlskrona
6 000
6 000
Karlstad
22 390
4 150
Klippan
5 550
5 290
Kristinehamn
11 380
0
Landskrona
5 460
3 260
Ludvika
10 650
2 890
Luleå
9 830
9 830
Malmö*
27 240
27 240
Mariestad
2 370
730
Norrtälje
1 070
30
Sala
6 180
1 060
Simrishamn
16 980
14 250
Sunne
5300
Söderhamn
6 210
770
Södertälje
4 340
4 340
Trelleborg
6 400
6 400
Täby
25 380
9 750
Uppsala
13 030
11 200
Västerås
17 670
7 830
Ystad
4 530
4 530
Östersund
3 180
2 810
Övriga anläggningar
165 390
165 390
Totalt
502 500
362 530
Källa: Avfall Web, Avfall Sverige
Avfall Sveriges statistik omfattar komposteringsanläggningar som tar emot
hushållsavfall. De flesta tar också emot annat avfall.
Anläggningarna i Kristinehamn och Sunne är trots denna definition medräknade.
*) Certifierad anläggning enligt SPCR 152.
Kommun
Totalt (ton)
varav hushållsavfall
Alvesta
6 160
0
Bjuv**
52 830
8 540
Borås**
28 380
15 220
Falkenberg**
82 850
9 830
Falköping
11 240
1 660
Helsingborg**
123 280
52 730
Huddinge
1 480
1 480
Höör
21 780
5 350
Jönköping**
18 340
14 130
Kalmar**
21 320
0
Kalmar**
57 510
0
Karlshamn
4 440
3 330
Karlskoga
28 520
14 800
Katrineholm
54 020
0
Kristianstad**
106 930
24 500
Laholm**
54 700
10 800
Lidköping**
91 730
0
Linköping**
103 500
41 700
Norrköping
2 300
0
Skellefteå
9 890
6 300
Skövde**
73 970
0
Sävsjö**
67 460
8 370
Söderhamn
500500
Trelleborg
17 940
0
Uppsala**
30 000
23 000
Vårgårda
59 440
0
Vänersborg**
12 570
11 280
Västervik
7 900
1 500
Västerås**
26 730
20 350
Västerås
11 670
0
Örebro**
38 610
0
Totalt
1 227 990
275 370
Källa: Avfall Web, Avfall Sverige
Avfall Sveriges statistik omfattar rötningsanläggningar som klassificeras
som samrötningsanläggningar, det vill säga de behandlar flera olika sorters avfall.
De flesta samrötningsanläggningar tar emot hushållsavfall.
Mer information om anläggningarna finns på Avfall Sveriges hemsida.
**) Certifierad anläggning enligt SPCR 120
21
SVENSK AVFALLSHANTERING 2015
Avfall är ett viktigt bränsle i de
svenska fjärrvärmesystemen.
22
SVENSK AVFALLSHANTERING 2015
Energiåtervinning
Under 2014 gick 2 148 640 ton hushållsavfall
till energiåtervinning. Det är en minskning från
2013 med 4 procent. Utslaget på varje invånare i
Sverige lämnades 220 kg hushållsavfall per per­
son till energiåtervinning 2014. Energiåtervinning
utgör 47,3 procent av den totala mängden
behandlat hushållsavfall.
Avfall är ett viktigt bränsle i de svenska fjärr­
värmesystemen. 2014 utvanns totalt 16,6 TWh
energi, fördelat på 14,6 TWh värme och 2,0 TWh
el. Sverige är det land i Europa, som utvinner
mest energi per ton ur avfallet, cirka 3 MWh
per ton13.
Förutom hushållsavfall behandlades också
3 549 040 ton övrigt avfall, främst industriavfall,
vid de svenska anläggningarna. Detta är inklude­
rat i statistiken. Avfall Sveriges statistiska upp­
gifter avser främst anläggningar som behandlar
hushållsavfall. Energiåtervinning sker också i
anläggningar som inte behandlar hushållsavfall,
men det finns ingen samlad uppgift på den tota­
la energiåtervinningen av avfall i Sverige.
Efter förbränningen kvarstår rester. Slagg från
ugnen utgör 15–20 viktprocent av den tillförda
mängden avfall och rökgasreningsrester utgör
3–5 viktprocent. Slaggruset används huvudsakli­
gen som konstruktionsmaterial på deponier men
det är önskvärt att kunna använda slaggrus i
stället för naturgrus i konstruktioner som exem­
pelvis vägbyggen.14 Naturgrus är en ändlig resurs
som bör reserveras för vissa angelägna använd­
ningsområden.
Efter stabilisering deponeras rökgasrenings­
resterna eller används som neutraliseringsmedel
vid återfyllning av gruvor och täkter.
Utbyggnad och import
I Sverige finns 33 anläggningar, som förbränner
hushållsavfall och utbyggnad pågår. Kapaciteten
för energiåtervinning i Sverige är större än den
inhemska tillgången på brännbart avfall visar en
studie från Avfall Sverige15.
1 420 900 ton avfall importerades till Sverige
för energiåtervinning 2014, främst från Norge,
Irland och Storbritannien.
Svensk energiåtervinning bidrar till att mer
avfall i Europa kan lyftas i avfallshierarkin från
deponi till energiåtervinning.
Återvinningsmetod
Enligt EU:s ramdirektiv för avfall är avfallsför­
bränning med effektiv energiutvinning att betrak­
ta som återvinning16. Svenska anläggningar upp­
fyller väl det så kallade energiutvinningskriteriet.
Det är ett hygieniskt och miljömässigt bra sätt
att behandla det avfall som inte kan eller bör
behandlas med någon annan metod.
LÄS MER
13 Avfall Sverige rapport U2008:13 Energi från avfall ur ett internationellt perspektiv
14 Avfall Sverige rapport 2015:02 Utvärdering av miljöpåverkan vid användning av slaggrus baserat på utförda projekt
15 Avfall Sverige rapport 2015:14 Kapacitetsutredning 2015 – Avfallsförbränning och avfallsmängder till år 2020
16 Avfall Sverige rapport E2013:08 Ökad materialåtervinning – vad är energiåtervinningens roll?
23
SVENSK AVFALLSHANTERING 2015
Tillfört avfall (ton)
Energiutvinning (MWh)
Kommun
Anläggning
varav hushållsavfall
Totalt
från Sverige
Värme
El
Avesta
Källhagsverket
60 060
24 900
173 920
0
Boden
Bodens Värmeverk
92 920
16 520
317 870
25 790
Bollnäs
Säverstaverket
63 690
41 940
118 580
30 070
Borlänge
Fjärrvärmeverket, Bäckelund
81 170
28 290
202 380
36 590
Borås
Ryaverket
109 060
27 250
242 400
44 310
Eda
Åmotsfors Energi
68 570
14 860
150 620
19 440
Eksjö
Eksjö Energi AB
50 340
20 810
93 080
11 790
Finspång
FTV Värmeverket
23 480
19 210
62 380
0
Göteborg
Sävenäs avfallskraftvärmeverk
535 700
210 260
1 504 890
273 860
Halmstad
Kristineheds avfallsvärmeverk
183 840
77 900
428 730
62 540
Helsingborg Öresundskraft Filbornaverket
159 970
54 430
386 300
94 860
Hässleholm Beleverket i Hässleholm
49 970
36 820
103 470
9 080
Jönköping Kraftvärmeverket Torsvik
166 980
38 850
414 340
110 630
Karlskoga Karlskoga Kraftvärmeverk
91 370
38 940
294 150
27 200
Karlstad
Avfallsvärmeverket på Heden
51 480
41 490
168 080
0
Kil
Kils Avfallsförbränningsanläggning
14 640
0
38 810
0
Kiruna
Kiruna Värmeverk
63 720
13 370
146 610
26 550
Kumla
SAKAB Förbränning
153 250
13 890
249 630
58 700
Köping
Norsa avfallsförbränningsanläggning
24 120
19 370
68 780
0
Lidköping
PC Filen
120 140
29 050
314 320
26 460
Linköping
Gärstadverket
413 970
140 700
1 055 220
128 410
Ljungby
Ljungby Energi AB
56 620
51 970
130 520
13 940
Malmö
Sysav förbränningsanläggning
556 130
201 470
1 393 090
254 570
Mora
Avfallsförbränningen Mora
21 960
16 340
56 720
0
Norrköping E.ON Händelöverket
363 000
100 000
648 000
96 000
Sigtuna
Brista kraftvärmeverk
178 440
59 400
422 300
90 300
Skövde
Värmekällan
52 470
31 700
190 040
11 440
Stockholm Högdalenverket
751 400
402 490
2 187 700
277 700
Sundsvall
Korsta kraftvärmeverk
174 500
79 030
447 020
53 360
Uddevalla
Lillesjö Avfallskraftvärmeverk
113 960
52 360
197 030
59 010
Umeå
Dåva kraftvärmeverk
152 330
64 790
369 980
82 150
Uppsala
Vattenfall AB Värme Uppsala
349 850
146 270
1 092 920
12 870
Västervik
Stegeholmsverket
67 890
9 310
171 000
25 300
Västerås
Västerås Kraftvärmeverk
280 690
17 890
717 150
69 120
Övrig förbränning av hushållsavfall i industrianläggning-
6 770-Summa
5 697 680
2 148 640
14 558 030
2 032 040
Avfall Sveriges statistik omfattar avfallsförbränningsanläggningar som tar emot hushållsavfall. De flesta tar också emot annat avfall. Anläggningen i Kil är trots denna definition medräknad.
Mängden hushållsavfall innefattar enbart hushållsavfall från Sverige. I totala mängden avfall ingår även importerat avfall.
I energiåtervinningen ovan finns även energin från stödbränslen med. Mängden stödbränsle var totalt ca 240 GWh
24
SVENSK AVFALLSHANTERING 2015
ENERGIUTVINNING 2010–2014
2010 2011 2012 20132014
Förbränning (ton)
Hushållsavfall
Annat avfall
2 123 680
2 704 370
2 235 720
2 671 760
2 270 650
2 771 370
2 235 930
3 043 160
2 148 640
3 549 040
Summa
4 828 050
4 907 480
5 042 020
5 279 090
5 697 680
Produktion (MWh)
Värme
11 752 870
12 798 018
13 031 240
13 762 940
14 558 030
El
1 696 400
1 872 204
1 703 350
1 786 910
2 032 040
Summa
Slagg, bottenaska (ton)
RGR, flygaska (ton)
13 449 270
14 670 222
14 734 590
15 549 850
16 590 070
850 200
879 640
850 120
902 760
953 770
239 050
256 880
226 840
241 600
250 580
AVFALL TILL ENERGIÅTERVINNING 1985–2014
ENERGIUTVINNING UR AVFALL 1985–2014
MWh
ton
6 000 000
20 000 000
5 000 000
15 000 000
4 000 000
10 000 000
3 000 000
5 000 000
2 000 000
1 000 000
-85 -91
-95
-00
-05
Total mängd avfall till energiåter vinning
Varav hushållsavfall
-10
-14
0
-85 -91
-95
-00
-05
-10
-14
Total energiproduktion (el och värme)
Varav värme
Källa: Avfall Web
25
SVENSK AVFALLSHANTERING 2015
Deponering
2014 deponerades 32 900 ton hushållsavfall.
Det är en minskning med 1 procent, jämfört med
2013. Utslaget per invånare är det 3,4 kg. 0,7
procent av hushållsavfallet deponerades 2014.
Vid de svenska deponierna för kommunalt avfall
deponerades totalt 1 432 200 ton år 2014, en
minskning med 40 300 ton jämfört med året
innan. På enskilda anläggningar kan dock den
totala mängden deponerat avfall variera kraftigt
från år till år beroende på ett varierande behov
av att deponera förorenade massor.
Under 2014 deponerades hushållsavfall på
45 anläggningar.
Deponering är den behandlingsmetod som
används för avfall som inte kan behandlas på
annat sätt, till exempel kakel, porslin, keramik
och fönsterglas.
På en modern avfallsanläggning är depone­
ringen endast en liten del av verksamheten.
Utsortering av material för bearbetning, för trans­
port till återanvändning och återvinning samt för
energiutvinning pågår på de flesta avfallsanlägg­
ningar. De utnyttjas också som mellanlager för
avfallsbränslen och för avfall som faller under
producentansvaret, till exempel papper och glas.
På anläggningarna behandlas ofta även biolo­
giskt nedbrytbart avfall och förorenade massor.
Avslutade deponier ska sluttäckas.
Tillsammans utgör dessa deponier en yta av upp­
skattningsvis 25 km2, och den uppskattade totala
kostnaden för sluttäckning är cirka 6 miljarder
kronor. Det årliga materialbehovet för sluttäck­
ningsändamål är cirka 6-8 miljoner ton. Idag
utnyttjas till exempel slagg, slam, askor och föro­
renade jordar i de olika skikten i sluttäckningarna.
Huvuddelen av de deponier som avslutades
som en följd av strängare bestämmelserna för
deponering, som infördes 2008, kommer att
sluttäckas fram till år 2030.
Gas och lakvatten samlas in
Sedan förbudet att deponera organiskt avfall
infördes för tio år sedan har gasbildningen på
deponier successivt avtagit. Under 2014 samla­
des totalt cirka 222 GWh deponigas in vid 57
avfallsanläggningar, varav 175 GWh utvanns som
energi. Energiutvinningen bestod av 18 GWh i
form av el och 157 GWh som värme. Gas mot­
svarande 47 GWh facklades bort. Vid fackling
utvinns inte energi, men utsläppen av metan
minskar. På 39 av anläggningarna med gasutvin­
ning deponeras fortfarande avfall. Gas och lak­
vatten samlas fortfarande in även från avslutade
deponier.
Under 2014 hanterades drygt 7,8 miljoner
kubikmeter lakvatten på 88 avfallsanläggningar.
Endast 59 av dessa anläggningar deponerar fort­
farande avfall. Utspädning genom inläckage av
grundvatten och dagvatten kan dessutom varie­
ra kraftigt mellan olika anläggningar.
Mindre än hälften av anläggningarna uppger
att lakvatten avleds till kommunala reningsverk
efter varierande grad av lokal behandling. Övriga
anläggningar uppger att lakvattnet hanteras
lokalt innan det släpps till recipient.17
LÄS MER
17 Avfall Sverige rapport 2015:01 Sammanställning av svenska lakvattenanläggningar samt kunskapsläget inom lakvattenhantering
i Sverige 2011
26
SVENSK AVFALLSHANTERING 2015
DEPONERADE MÄNGDER 2010–2014 (TON)
Deponerad mängd
varav hushållsavfall
2010 2011 2012 201320143
1 271 000
1 515 500
1 555 300
1 391 900
1 432 200
42 000
38 200
32 600
33 300
32 900
Avfall Sveriges deponistatistik ger inte en komplett bild över deponeringen i Sverige. Ursprungligen var tanken att föra statistik över
anläggningar som tog emot hushållsavfall, vilket många av dessa anläggningar har upphört med i dag.
Det finns en osäkerhet i värden för hushållsavfall då det inte alltid är möjligt att särskilja flödena av hushållsavfall från annat avfall.
ENERGIUTVINNING PÅ DEPONIER 2010–2014 (MWH)
Energiutvinning på deponier (MWh)
Nyttiggjord energi
varav elenergi*
Fackling
2010
262 200
20 400
36 600
2011
237 400
16 000
32 200
2012
205 900
10 500
49 300
2013
193 800
12 600
50 800
2014
175 300
17 600
46 600
* Övrig energi blir värme
Källa: Avfall Web
DEPONERADE MÄNGDER 1994 – 2014
ton
8 000 000
7 000 000
6 000 000
5 000 000
4 000 000
3 000 000
2 000 000
1 000 000
0
-94
-97
-00
-03
-06
-09
-14
Deponerade mängder totalt
varav hushållsavfall
På en modern avfallsanläggning är deponering en
liten del av verksamheten. Där förekommer också
utsortering, förbehandling och mellanlagring av
avfall som ska återvinnas.
27
SVENSK AVFALLSHANTERING 2015
Kunder, taxor
och kostnader
Hushållsavfallet hanteras av kommunerna och
producenterna. Kommunens kostnader tas ut via
en avfallsavgift, som kommunfullmäktige fast­
ställer. Producenternas kostnader tas ut som en
avgift på produkten. Producenterna beslutar själ­
va hur stor avgiften ska vara.
Avfallsavgiften täcker som regel kommunens
hela kostnad för avfallshanteringen, men under­
skott får skattefinansieras. I kostnaderna ingår
att administrera verksamheten genom avfallspla­
nering, kundservice, fakturering och information.
Dessutom ska avgiften täcka kostnaden för ser­
vice vid återvinningscentraler, som mottagning
av grovavfall och hushållens farliga avfall till
exempel. Det är vanligt att taxan delas in i
grundavgift och rörlig avgift, exempelvis hämt­
nings- och behandlingsavgift.
Enligt kommunallagens självkostnadsprincip
får kommunerna inte ta ut högre avfallsavgifter
än motsvarande de kostnader de har för avfalls­
hanteringen.
Genomsnittlig avgift
Ett svenskt villahushåll betalar i genomsnitt
2 049 kronor per år i avfallsavgift enligt uppgif­
ter från Avfall Sveriges statistiksystem Avfall
Web. Lägenhetshushåll betalar i genomsnitt
1 309 kronor och för fritidshus är den genom­
snittliga avgiften 1 193 kronor per år.
Många kommuner, som infört frivillig insamling
av matavfall, använder taxan som styrmedel18.
Det kan ske genom att de som väljer matavfalls­
abonnemang får betala en lägre avgift än de som
väljer att lämna blandat avfall.
För att styra över mer avfall till återvinning har
flera kommuner infört en viktbaserad avgift där
man utöver grundavgiften betalar per kilo avfall
som hämtas. 30 kommuner hade infört viktbase­
rad taxa 2014. Hämtningsfordonet är då försett
med en vågfunktion och utrustning för att identi­
fiera varje enskilt kärl. Hur hög den årliga kostna­
den blir vid viktbaserad avgift beror på hur myck­
et avfall som lämnas. Avgiften varierar mellan
0,90-3,71 kr/kg brännbart kärl- och säckavfall
och 0-3,00 kr för matavfallskärlet, kombinerat
med olika former av kärlavgifter och fast
grundavgift. En del kommuner som har matav­
fallsinsamling har lägre viktavgifter för kärlet för
matavfall, i vissa kommuner är det gratis.
I genomsnitt är kommunernas totala kostnad
för avfallshantering 768 kronor per person och
år, exklusive moms. Kommunens kostnader för
insamling av kärl- och säckavfall är i genomsnitt
249 kr per person och år. I denna kostnad ingår
inte behandlingen av avfallet. I grundkostnaden,
som uppgår till 305 kr per person och år, ingår
bland annat drift av återvinningscentraler, hante­
ring av hushållens farliga avfall, planering, infor­
mation och administration.
Det finns en mängd olika styrmedel för att
minska avfallshanteringens miljöpåverkan, öka
resurseffektiviteten och öka återvinningen. Det
kan vara information eller administrativa och
ekonomiska styrmedel. Till de administrativa
styrmedlen hör regleringar och förbud, exempel­
vis gränsvärden för utsläpp och förbud att depo­
nera organiskt avfall.
LÄS MER
18 Avfall Sverige rapport U 2014:05 Miljöstyrande taxa? En vägledning till viktbaserad avfallstaxa inför beslut, vid införande och drift
28
SVENSK AVFALLSHANTERING 2015
Ekonomiska styrmedel kan fungera som morot
– exempelvis skattelättnader och subventioner–
eller piska som exempelvis skatter och avgifter.
En grundprincip är att förorenaren ska betala.
Skatt på avfall som deponeras infördes år
2000 som ett styrmedel för att minska depone­
ringen. Skatten var då 250 kronor per ton och
den har sedan höjts i olika intervaller. Sedan den
1 januari 2015 är deponiskatten 500 kronor per
ton avfall. Det är deponeringsanläggningen, som
är skattskyldig.
Kommunerna betalar ofta en avgift för att få
avfallet behandlat. Variationerna i behandlings­
avgifter kan vara stora. Avgiften för energiåter­
vinning har minskat något jämfört med 2013.
Avgiften för rötning och kompostering är oföränd­
rad medan den har ökat för deponering.
KOSTNADER FÖR AVFALLSHANTERINGEN PER PERSON KR EXKL MOMS 2014
350
300
Grundkostnader
som ser vice och
administration
Insamling av kärloch säckavfall
Behandling,
inkl fjärr transpor t
Övriga kostnader
250
200
150
100
50
0
2010
2011
2012
2013
2014
Statistiken kommer från Avfall Web och bygger på uppgifter från drygt en tredjedel av Sveriges kommuner.
BEHANDLINGSAVGIFTER FÖR HUSHÅLLSAVFALL KR EXKL MOMS 2014
kr/ton
RötningKompostering Energi- Deponering
matavfallmatavfall återvinning
Genomsnitt515 650
Intervall360-710
480-790
470
850
350-650530-1200
Källa: Avfall Web
Behandlingsavgiften avser medianvärde i Avfall web. Intervallet visar normalfördelningen av behandlingsavgifterna.
Avgifterna för kompostering och rötning avser matavfall
BEHANDLINGSAVGIFTER KR/TON EXKL MOMS 2010–2014
850
800
750
Deponering
Kompostering matavfall
Rötning matavfall
Energiåter vinning
700
650
600
550
500
450
400
2010
2011
2012
2013
2014
Källa: Avfall Web
29
SVENSK AVFALLSHANTERING 2015
Kommuner och producenter ansvarar för olika delar av hushållsavfallet
men hushållen har också ett ansvar. De ska sortera ut och lämna sitt
avfall till de olika insamlingssystem som har upprättats.
30
SVENSK AVFALLSHANTERING 2015
Annat avfall än
hushållsavfall
Industrier ansvarar själva för omhändertagandet
av det avfall som inte är hushållsavfall och har i
vissa fall egna deponier och möjligheter att
utnyttja energin ur avfallet i egna anläggningar.
Avfall som uppkommer vid nybyggnad, renove­
ring, ombyggnad eller rivning av byggnad eller
som uppstår vid större anläggningsarbete i en
trädgård ingår inte i kommunens ansvar att
samla in eller omhänderta. Avfall från mindre
underhållsarbeten och reparationer i bostaden
räknas dock som hushållsavfall. En del bygg- och
rivningsavfall klassas som farligt avfall, till exem­
pel asbest och impregnerat virke, och måste
hanteras som sådant.
Samlade uppgifter om annat avfall än hus­
hållsavfall finns i den officiella statistik, som
Sverige rapporterar till EU via Naturvårdsverket19.
Enligt EU:s avfallsstatistikförordning ska med­
lemsländerna rapportera sin statistik vartannat
år. Den senaste statistiken avser avfallsmängden
2012. Då uppkom 156 Mton avfall i Sverige
varav 4,3 Mton från hushåll. 129 Mton uppkom i
gruvnäringen.
I hela EU uppkommer cirka 2 miljarder ton
avfall varje år.
Avfall i Sverige 2012 exkl. gruvavfall
Vattenförsörjning, avlopp, etc.
Icke-farligt avfall
Jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske
Farligt avfall
Partihandel med avfall
Livsmedel, dryckesvaror och tobak
Stål- och metall
Övriga industrisektorer
Massa och papper
El- Gas- Värme o Kyla
Tjänstesektor
Avfallshantering; återvinning
Hushåll
Byggverksamhet
0
1
Miljoner ton
2
3
4
5
6
7
8
Källa: Avfall i Sverige 2012, Naturvårdsverket
LÄS MER
19 Naturvårdsverkets rapport nr 6619 ”Avfall i Sverige 2012”
31
SVENSK AVFALLSHANTERING 2015
Ordlista
(Benämning på engelska inom parentes)
AEROB BEHANDLING (Aerobic treatment)
Behandling av bioavfall med tillgång till/tillförsel
av syre, exempelvis kompostering
ANAEROB BEHANDLING (Anaerobic treatment)
Behandling av bioavfall utan tillgång till/tillförsel
av syre, exempelvis rötning
ASKA (Ashes)
Se rökgasreningsrest respektive slagg
AVFALL (Waste)
Varje föremål eller ämne som innehavaren gör
sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig
av med. Ett ämne eller föremål ska anses vara
en biprodukt i stället för avfall, om ämnet eller
föremålet
1. har uppkommit i en tillverkningsprocess där
huvudsyftet inte är att producera ämnet eller
föremålet,
2. kan användas direkt utan någon annan bear­
betning än den bearbetning som är normal i
industriell praxis, och
3. kommer att fortsätta att användas på ett sätt
som är hälso- och miljömässigt godtagbart
och som inte strider mot lag eller annan för­
fattning.
Ett ämne eller föremål som blivit avfall upphör
att vara avfall, om det har hanterats på ett sätt
som innebär återvinning och uppfyller krav i
fråga om fortsatt användning enligt föreskrifter
som har meddelats med stöd av 9 eller 28 § (15
kap. miljöbalken).
AVFALLSHIERARKIN (Waste hierarchy)
Prioriteringsordning som visar i vilken ordning
olika behandlingsmetoder för avfall bör använ­
das för att minimera miljöpåverkan.
Avfallshierarkin regleras i ramdirektivet för avfall
32
och är implementerad i svensk lagstiftning
genom olika bestämmelser i miljölagstiftningen.
Styrmedel som förbuden mot att deponera
brännbart och organiskt avfall verkar också för
att uppfylla avfallshierarkin. Översta steget är
Förebyggande – minska avfallets mängd och far­
lighet, därefter följer Förberedelse för återan­
vändning, Återanvändning, Materialåtervinning,
Annan återvinning – exempelvis energiåtervin­
ning och sist Bortskaffande – exempelvis genom
deponering.
AVFALLSMINIMERING (Waste prevention)
Se Förebyggande av avfall
AVFALLSTRAPPAN Se Avfallshierarkin
BALA (Baling)
Packa samman och eventuellt binda samman till
balar, till exempel inför mellanlagring eller för att
få ett lätthanterligt material
BAT (Best Available Technology)
Bästa tillgängliga teknik, EU-krav för vilken teknik
som ska tillämpas utifrån ett miljöperspektiv
med hänsyn till vad som kan anses ekonomiskt
rimligt (j fr 2 kap. 3§ miljöbalken)
BIOAVFALL (Biowaste)
Biologiskt lättnedbrytbart avfall, dvs. den del av
det organiska avfallet som på begränsad tid kan
brytas ner i biologiska processer, exempelvis
mat- och trädgårdsavfall (jämför organiskt avfall)
BIOCELL (Biocell)
Avgränsat område exempelvis på deponi där bio­
avfall bryts ner i syrefri process och deponigas
tas tillvara
BIOGAS (Biogas)
Gas som bildas vid syrefri nedbrytning av biolo­
giskt material, huvudsakligen bestående av
metan och koldioxid. Biogas kan användas för
energiproduktion eller, efter uppgradering
(rening), som fordonsbränsle.
BIOGÖDSEL (Digestate)
En produkt från rötning av bioavfall. Det är ett
snabbverkande gödselmedel som ersätter mine­
ralgödsel inom jordbruket. Certifierad biogödsel
godkänns idag av bland annat KRAV.
BIOLOGISK ÅTERVINNING (Biological treatment)
Återvinning av humus, näring och/eller energi ur
bioavfall genom aerob eller anaerob behandling
BIOLOGISKT AVFALL Se bioavfall
BORTSKAFFANDE (Disposal)
Sådana förfarande som anges i bilaga 3 till
avfallsförordningen (2011:927), bland annat
deponering
BREF (BREF)
Ett tekniskt dokument från EU-kommissionen
som ska fastställa bästa tillgängliga teknik för
olika industrisektorer, exempelvis för avfallsför­
bränning. Dokumenten identifierar också den
miljöprestanda som kan uppnås om man använ­
der bästa tillgängliga teknik (BAT) för den aktuel­
la branschen.
BRÄNNBART AVFALL (Combustible waste)
Sådant avfall som brinner utan energitillskott
efter det att förbränningsprocessen startat (se
3 § avfallsförordningen)
SVENSK AVFALLSHANTERING 2015
BYGG - OCH RIVNINGSAVFALL (Construction
and demolition waste)
Avfall som uppstår vid nybyggnad, tillbyggnad,
renovering, ombyggnad eller rivning av byggnad
meddelats med stöd av 12 § avfallsförordningen.
Det gäller exempelvis ämnen som kan vara häl­
soskadliga, smittförande, miljöfarliga, brandfarli­
ga eller explosiva.
DEPONI (Landfill)
FASTIGHETSNÄRA INSAMLING, FNI
(Curb-side collection)
Insamling på eller i direkt anslutning till de fastig­
heter där avfallet uppkommit
Upplagsplats för avfall (se 5 § avfallsförordningen)
DEPONIGAS (Landfill gas)
Biogas som bildas i en deponi
DIOXIN (Dioxin)
Samlingsnamn för 210 klororganiska föreningar,
varav 17 stycken är mycket giftiga och anrikas i
fettvävnad
ELEKTRISKT OCH ELEKTRONISKT AVFALL
(Waste from Electric and Electronic
Equipment, WEEE)
Avfall från elektriska och elektroniska produkter
som i sin utformning och för en korrekt funktion
är beroende av elektriska strömmar eller elektro­
magnetiska fält, utrustning för generering, över­
föring och mätning av elektriska strömmar eller
elektromagnetiska fält samt material som ingår
eller har ingått i sådana produkter eller sådan
utrustning som nämns ovan. Omfattas av produ­
centansvar (se 8 § avfallsförordningen och för­
ordningen (2005:209) om producentansvar för
elektriska och elektroniska produkter.
ENERGIÅTERVINNING (Energy recovery)
Tillvaratagande av el/värme som alstras i en
anläggning för avfallsförbränning eller av gas
från organiska ämnen, till exempel i en rötnings­
anläggning eller på en deponi
FARLIGT AVFALL (Hazardous waste)
Ett ämne eller ett föremål som är avfall och som
är markerat med en * i bilaga 4 till avfallsförord­
ningen, som innehåller en förteckning över egen­
skaper som gör att avfall ska anses vara farligt
avfall, eller som omfattas av föreskrifter som har
FÖRBEREDELSE FÖR ÅTERANVÄNDNING
(Preparation for re-use)
En avfallshantering som genom kontroll, rengö­
ring eller reparation gör att produkter eller kom­
ponenter som blivit avfall kan återanvändas.
FÖREBYGGANDE AV AVFALL (Waste prevention)
Åtgärder som vidtas för att förebygga att det över
huvud taget uppkommer avfall exempelvis
genom minskad konsumtion eller delat ägande.
Förebyggande är det översta steget i EU:s avfalls­
hierarki. Definieras som åtgärder som vidtas
innan ett ämne, ett material eller en produkt bli­
vit avfall och innebär en minskning av
a) mängden avfall, inbegripet genom återan­
vändning av produkter eller förlängning av
produkters livslängd,
b) den negativa påverkan av miljön och människ­
ors hälsa genom det genererade avfallet, eller
c) halten av skadliga ämnen i material och pro­
dukter.
GROVSOPOR/GROVAVFALL (Bulky waste)
Hushållsavfall som är så tungt eller skrymmande
att det inte är lämpligt att samla in i säck eller
kärl (se 5§ NF S 2004:4)
GRÖNAVFALL (Green waste)
Park-och trädgårdsavfall
kap. 2 § miljöbalken). Se även Avfall Sveriges
Guide #4: Innebörden av begreppet hushållsavfall
ICKE BRÄNNBART AVFALL
(Non-combustible waste)
Avfall som inte kan förbrännas även om energi
tillförs, exempelvis sten, metaller
INERT AVFALL (Inert waste)
Avfall som inte genomgår några väsentliga fysi­
kaliska, kemiska eller biologiska förändringar,
exempelvis sten och grus (se 3 § deponeringsför­
ordningen)
INSAMLING (Collection)
Uppsamling, sortering eller inledande lagring av
avfall för vidare transport (se 4 § avfallsförord­
ningen).
KOMPOSTERING (Composting)
Biologisk hantering där biologiskt avfall bryts ner
under förbrukning av syre (jämför rötning)
KÄLLSORTERING (Source separation)
Sortering eller separering av avfall på samma
plats där avfallet uppkommit, till exempel i hus­
hållet (jämför MRF)
KÄRL - OCH SÄCKAVFALL
(Waste in bins and bags)
Det avfall som normalt uppstår i hushållet och
som läggs i ett kärl eller i en säck, som samlas
upp i containrar. Avfall som normalt uppstår i
hushållet som läggs i underjordsbehållare eller
lämnas i sopsugsystem.
LAKVATTEN (Leachate)
Vätska som rinner genom, tränger ut ur eller
innehålls av avfall under deponering, mellanlag­
ring eller transport
HUSHÅLLSAVFALL (Household waste)
Avfall som kommer från hushåll samt därmed
jämförligt avfall från annan verksamhet (se 15
33
SVENSK AVFALLSHANTERING 2015
LINER (Liner)
Tätning i deponi, ofta bestående av flera lager,
för att förhindra nederbörd att tränga ner i depo­
nin eller för att samla upp lakvatten
LÄTTNEDBRYTBART AVFALL
(Biodegradable waste)
Avfall som lämpar sig för kompostering eller rötning
MATAVFALL (Food waste/Catering waste)
Livsmedelsavfall från livsmedelskedjan (hushåll,
restauranger, storkök, butiker och livsmedelsin­
dustrin). Omfattar såväl ätbar mat (se matsvinn)
som icke ätbart, exempelvis ben, kärnor och skal.
MATSVINN (Edible food waste)
Onödigt matavfall, d v s sådan mat som hade
kunnat ätas upp om den hanterats på rätt sätt
och ätits upp i tid, även avskrap från tallrikar och
rester i förpackningar
MATERIALÅTERVINNING (Material recycling)
Se återvinning
MILJÖSTATION (Unmanned hazardous waste
collection point)
Mindre anläggning för mottagning av hushållens
farliga avfall, ofta förlagd till en återvinningscen­
tral eller placerad invid en bensinstation
MRF (Materials recovery facility, MRF)
Anläggning för central sortering av blandat avfall,
vanligt i exempelvis Tyskland, uttalas Murf (jäm­
för källsortering)
ORGANISKT AVFALL (Organic waste)
Biologiskt avfall, plastavfall och annat avfall som
innehåller organiskt kol. (se 3 § avfallsförord­
ningen)
PRODUCENT (Producer)
Den som yrkesmässigt tillverkar, för in till Sverige
eller säljer en vara eller en förpackning eller den
TÄCKNING (Covering)
Material på deponi, ofta i flera lager, för att drä­
nera lakvatten, förhindra regnvatten att tränga
som i sin yrkesmässiga verksamhet frambringar
avfall som kräver särskilda åtgärder av renhåll­
nings- eller miljöskäl (se 15 kap. 4 § miljöbalken)
ner och ibland för att hindra avfallet att blåsa
iväg. Mellantäckning läggs mellan lager av avfall,
sluttäckning i ett tjockare lager överst, ibland
med en avslutande plantering.
PRODUCENTANSVAR (Producers’ responsibility)
Skyldighet för producenter att se till att avfall
samlas in, transporteras bort, återvinns, återan­
vänds eller bortskaffas på ett sätt som kan krä­
vas för en miljö- och hälsomässigt godtagbar
avfallshantering (j fr 15 kap. 6 § miljöbalken).
RÖKGASRENINGSRESTER
(Fluegas treatment residues)
Samlingsnamn för en finkornig fraktion som upp­
står vid rening av rökgaserna och består av flyg­
aska, filterkaka från slangfilter samt slam.
Rökgasreningsresterna deponeras som farligt
avfall.
RÖTNING (Anaerob digestion)
Anaerob (syrefri) behandlingsmetod för bioavfall
där biogas bildas och bioavfallet omvandlas till
biogödsel (jämför kompostering)
SAMFÖRBRÄNNING (Co-incineration)
Förbränning av avfall, eventuellt tillsammans
med andra material, i en anläggning som huvud­
sakligen byggts för att producera energi
SLAGG , SLAGGRUS (Slag, bottom ash)
Material som inte är brännbara eller inte förång­
as vid förbränning, till exempel glas, porslin,
järnskrot och stenliknande material (grus med
mera). Sedan större föremål samt metallrester
sorterats bort och materialet siktats får man
slaggrus.
VERKSAMHETSAVFALL (Industrial waste)
Avfall som uppkommit genom en verksamhets­
process. I en verksamhet kan det uppstå både
med hushållsavfall jämförligt avfall och annat
avfall än hushållsavfall.
ÅTERANVÄNDNING (Reuse)
En åtgärd som innebär att en produkt eller kom­
ponent som inte är avfall används igen för att
fylla samma funktion som den ursprungligen var
avsedd för.
ÅTERVINNING (Recovery)
En avfallshantering som beskrivs i bilaga 2 till
Avfallsförordningen eller som på annat sätt inne­
bär att avfallet kommer till nytta som ersättning
för annat material eller förbereds för att komma
till sådan nytta eller en avfallshantering som
innebär förberedelse för återanvändning.
ÅTERVINNINGSCENTRAL, ÅVC (Recycling centre)
Bemannad större anläggning för grovavfall, träd­
gårdsavfall, el-avfall, farligt avfall etc. Ibland
även med verksamhet för återanvändning.
ÅTERVINNINGSSTATION, ÅVS (Recycling station)
Obemannad mindre anläggning för mottagning
av förpackningar och returpapper
Källor: Avfall Sverige, Svensk avfallsterminologi (1998, AFR -rapport 217), 1000 Terms in Solid Waste Management (1992, ISWA), Naturvårdsverket samt Svensk
Författningssamling och Naturvårdsverkets Författningssamling.
34
SVENSK AVFALLSHANTERING 2015
Kansli
WEINE WIQVIST, VD
Direkttel. 040-35 66 05
Mobiltel. 0708-93 15 99
[email protected]
PETRA KVIST CARLSSON
Kurssamordnare
Direkttel. 040-35 66 03
[email protected]
JESSICA CHRISTIANSEN
Utbildningschef och
verksamhetscontroller
Direkttel. 040-35 66 18
Mobiltel. 0706-69 36 18
[email protected]
HÅKAN LARSSON* (föräldraledig)
Samhällspolitisk rådgivare
Mobiltel. 070-535 66 42
[email protected]
JOHAN FAGERQVIST
Rådgivare för avfallsanläggningar
Direkttel. 040-35 66 24
Mobiltel. 0706-35 69 09
[email protected]
ANNA-CARIN GRIPWALL
Kommunikationschef
Direkttel. 040-35 66 08
Mobiltel. 070-662 61 28
[email protected]
KARIN JÖNSSON
Redaktör Avfall och Miljö, sopor.nu
Direkttel. 040-35 66 17
[email protected]
ÅSA LINDSKOG
(tidsbegränsad anställning)
Rådgivare för förebyggande
och återanvändning
Mobiltel. 070-553 15 45
[email protected]
SVEN LUNDGREN
Jurist
Direkttel. 040-35 66 09
Mobiltel. 0708-35 66 55
[email protected]
BRITTA MOUTAKIS
Rådgivare för farligt avfall, återvinnings­
centraler och insamling av matavfall
Ansvarig för nätverket
Avfall Sverige Yngre
Direkttel. 040-35 66 14
Mobilnr. 0703-58 66 14
[email protected]
JON NILSSON-DJERF*
Rådgivare för material­återvinning,
insamling och transport
Mobiltel. 070-526 35 27
[email protected]
PER NILZÉN
Utvecklingschef
Direkttel. 040-35 66 13
Mobiltel. 070-523 24 04
[email protected]
JAKOB SAHLÉN
Rådgivare för energiåtervinning
Direkttel. 040-35 66 16
Mobiltel. 0705-08 66 17
[email protected]
CAROLINE STEINWIG
Rådgivare för biologisk återvinning
Direkttel. 040-35 66 23
Mobiltel. 0704-80 61 23
[email protected]
PERNILLA SVENSSON
Kursadministratör
Direkttel. 040-35 66 11
[email protected]
MARIE UMARK
Ekonomiassistent
Direkttel. 040-35 66 04
[email protected]
JENNY WESTIN
Rådgivare för statistik, upphandling
och avfallstaxor
Direkttel. 040-35 66 15
Mobiltel. 070-518 40 45
[email protected]
PETER WESTLING
Administrativ chef
Direkttel. 040-35 66 06
[email protected]
INGEGERD SVANTESSON
Kommunikatör och webbredaktör
Direkttel. 040-35 66 07
Mobiltel. 0705-35 66 37
[email protected]
* Placering på Avfall Sveriges representationskontor i Stockholm.
35
©Avfall Sverige AB
Adress
Prostgatan 2, 211 25 Malmö
Telefon
040-35 66 00
E-post
[email protected]
Hemsida
www.avfallsverige.se