Rättsavdelningen Byråchefen Hedvig Trost Svarsskrivelse Sida 1 (7) Datum Dnr 2015-01-20 ÅM 2014/8929 Ert datum Er beteckning 2014-11-28 B 5298-14 R 2 Högsta domstolen Box 2066 103 12 Stockholm MB ./. riksåklagaren ang. narkotikasmuggling (Göta hovrätts dom den 3 oktober 2014 i mål nr B 1115-14) Högsta domstolen har förelagt riksåklagaren att inkomma med svarsskrivelse. Jag vill anföra följande. Min inställning Jag medger att åtalet ogillas och tillstyrker att Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd. Bakgrund Åtalet MB åtalades för narkotikasmuggling i två fall. 1) För att den 7 december 2011 vid postterminalen i Malmö, i samband med införsel till landet per postförsändelse, genom att underlåta att anmäla 37,5 gram psilocin och 0,89 gram mitragynin, vilket allt är narkotika, till tullbehandling, uppsåtligen brutit mot ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor för införseln. 2) För att den 28 december 2011 vid Posten Arlanda i Sigtuna, i samband med införsel till landet per postförsändelse, genom att underlåta att anmäla 21,4 gram psilocin och 0,872 gram mitragynin, vilket allt är narkotika, till tullbehandling, uppsåtligen brutit mot ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor för införseln. Tingsrättens dom MB förnekade gärningarna. Åklagaren åberopade viss skriftlig bevisning. Tingsrätten dömde MB för narkotikasmuggling i två fall till fängelse i två månader. I rubriceringsfrågan fann tingsrätten att mängden narkotika medför att gärningarna är att bedöma som narkotikasmuggling, inte ringa brott. Postadress Gatuadress Telefon E-post Box 5553 114 85 STOCKHOLM Östermalmsgatan 87 C 010-5625000 [email protected] Telefax Webbadress 010-5625299 www.aklagare.se ÅKLAGARMYNDIGHETEN Rättsavdelningen Svarsskrivelse Sida 2 (7) Dnr ÅM 2014/8929 Tingsrätten fann att brottens samlade straffvärde motsvarade fängelse i två-tre månader. Tingsrätten fann vidare att det inte förelåg sådana särskilda omständigheter som krävs för att frångå presumtionen att påföljden ska bestämmas till fängelse. Vid straffmätningen beaktade tingsrätten i lindrande riktning att en i förhållande till brottets art ovanligt lång tid förflutit sedan brotten begicks. Hovrättens dom MB överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle frikänna honom från ansvar eller, i andra hand, bestämma påföljden till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst, alternativt sänka straffet. Hovrätten ändrade tingsrätten dom endast på så sätt att påföljden bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst 75 timmar. Om fängelse i stället hade valts som påföljd, skulle fängelse två månader ha dömts ut. En ledamot var skiljaktig och ville ogilla åtalet i sin helhet. Enligt den skiljaktige ledamoten var gärningarna att bedöma som ringa. Eftersom MB inte tagit del av åtal för brotten inom två år från gärningen fann den skiljaktige ledamoten att brotten var preskriberade. När det gäller frågan om rubricering anförde hovrätten följande. Högsta domstolen har på senare år i flera fall förändrat synen på straffvärdet avseende olika narkotikabrott. Högsta domstolen har dock inte uttalat sig för en allmän sänkning av gränsen mellan normalgraden av narkotikabrott och ringa brott. Mot bakgrund av hittillsvarande praxis finner hovrätten därför att gärningarna ska rubriceras som narkotikasmuggling av normalgraden. Som tingsrätten har angett ska åtalet då inte ogillas på grund av preskription. MB ska alltså dömas för två fall av narkotikasmuggling. Överklagandet MB har överklagat hovrättens dom och yrkat att åtalet ska ogillas då de åtalade gärningarna är preskriberade. MB har till grund för sitt överklagande anfört bl.a. följande. Gärningarna ska bedömas som narkotikasmuggling, ringa brott. Beslagen i målet utgjordes till stor del av färsk svamp, psilocin. Det finns ingenting i analyserna som påvisar någon skillnad i de tre beslag som utgjordes av psilocin. Enligt försäljare på nätet är en normaldos psilocin 7,5 gram färsk svamp och en ”stark tripp” 15 gram färsk svamp. Eftersom han inte fick del av åtalet inom två år från gärningen är brotten i så fall preskriberade. MB har som skäl för prövningstillstånd anfört att den aktuella drogen är relativt outforskad, vilket inte ska ligga den tilltalade till last. ÅKLAGARMYNDIGHETEN Rättsavdelningen Svarsskrivelse Sida 3 (7) Dnr ÅM 2014/8929 Grunderna för min inställning Något om psilocin Nedan följer kort information om psilocin och psilocybin. Jag vill i denna del också hänvisa till Åklagarmyndighetens RättsPM 2013:2 Narkotika – Preparatbeskrivning, s. 160 och yttrande från Rättsmedicinalverket avseende psilocybin och psilocins farlighet, bilaga 1-2. Ämnet psilocin är tillsammans med psilocybin narkotikaklassade och ingår i förteckning P I i 1971 års psykotropkonvention, som ratificerades av Sverige den 17 november 1972. Vidare är svamparna Psilocybe semilanceata (toppslätskivling) och Psilocybe cubensis klassificerade som narkotika i Sverige, liksom andra svampar som innehåller ämnena psilocybin eller psilocin, om dessa är framodlade eller om de har torkats eller på annat sätt beretts (se bilaga 1 till förordning [1992:1554] om kontroll av narkotika). Samtliga nu nämnda ämnen är upptagna på förteckning I i Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 2011:10) om förteckningar över narkotika, som omfattar ämnen, växtmaterial och svampar som normalt inte har medicinsk användning. Psilocin, liksom psilocybin, är en verksam substans som förekommer naturligt i flera olika svampar, ibland benämnda ”magic mushrooms”. Det vanligaste tillförselsättet är nedsväljning av torkade svampbitar. Injektion av psilocin och psilocybin fungerar, men torde knappast förekomma. Psilocin och psilocybin har samma effekt då psilocybin omvandlas till psilocin i kroppen. Psilocin och psilocybin (liksom psilocybinhaltig svamp) tillhör gruppen hallucinogener, som är ett samlingsnamn för en grupp droger som trots skiftande ursprung har påtagliga likheter i sina starka verkningar på människans varseblivning. Psilocybin framkallar ett rus som i allt väsentligt är detsamma som vid intag av LSD. Ruset domineras av visuella effekter med starkt förvrängning av synintrycken, bl.a. med intensiva färger, och förändrad tids- och rumsuppfattning. Även om psilocin och psilocybin har liknande verkningar som LSD är dessa generellt mindre farliga än LSD. Ur farlighetssynpunkt kan ämnena jämföras med ecstasy. En missbruksdos psilocin och psilocybin uppgår enligt RättsPM 2013:2 till mellan 1 och 2,5 gram torkad svamp. Psilocybin i ren form anses rusgivande från 5 mg och en vanlig missbruksdos uppgår till mellan 10 och 20 milligram ren psilocybin. Psilocin är cirka 1,4 gånger mer potent än psilocybin. Med missbruksdos avses den dos som hos en naiv (icke-tillvand) person framkallar ett märkbart rus i form av en tydlig förändring i sinnestillståndet. ÅKLAGARMYNDIGHETEN Rättsavdelningen Svarsskrivelse Sida 4 (7) Dnr ÅM 2014/8929 Enligt Borgeke m.fl. går det åt cirka två gram svamp för ett rus (Martin Borgeke m.fl., Studier rörande påföljdspraxis med mera, femte uppl., s. 975). Straffvärdebedömning m.m. vid narkotikasmuggling Enligt 6 § första stycket lagen (2000:1225) om straff för smuggling är straffskalan för narkotikasmuggling av normalgraden fängelse i högst tre år. Om brottet är ringa döms, enligt 6 § andra stycket samma lag, till böter eller fängelse i högst sex månader. Straffsatserna överensstämmer med dem som gäller enligt narkotikastrafflagen (1968:64) för narkotikabrott och ringa narkotikabrott. Lagstiftaren har åsyftat en enhetlig bedömning av narkotikahantering, oberoende av om den ena eller den andra lagen är tillämplig. Gränsdragningen mellan ringa brott och andra brott följer sålunda samma principer i bägge lagarna (se bl.a. NJA 1993 s. 38, NJA 2013 s. 321 och prop. 1992/93:142 s. 17). När det gäller gränsdragningen mellan ringa brott och brott av normalgraden har arten och mängden narkotika stor betydelse. En samlad bedömning av omständigheterna i målet ska dock alltid göras (se bl.a. 2§ narkotikastrafflagen, NJA 1993 s. 38, prop. 1992/93:142 s. 16 f. och prop. 1999/2000:124 s. 121). Den straffskala som gäller för ringa brott är förbehållen i huvudsak gärningar som består i eget bruk eller innehav för eget bruk. Har narkotikan överlåtits eller innehafts i överlåtelsesyfte har domstolen bara ett begränsat utrymme för att bedöma gärningen som ringa brott (se prop. 1992/93:142 s. 17, NJA 2012 s. 849 och NJA 2013 s. 321). I NJA 2012 s. 510 drog Högsta domstolen slutsatsen att det är berättigat att i straffvärdehänseende behandla ecstasy och amfetamin som tillhöriga samma kategori. I NJA 2012 s. 849 (p. 6) anför Högsta domstolen att sort och mängd narkotika i princip bör vara avgörande för hur gränsen dras mellan ringa narkotikabrott och brott av normalgraden samt (p. 10) konstaterar Högsta domstolen att det vid innehav av 50 missbruksdoser amfetamin, mefedron och ecstasy finns en presumtion för att brottet ska bedömas vara av normalgraden. I äldre praxis ansågs såväl LSD som ecstasy vara farligare än amfetamin, men inte lika farligt som kokain och heroin (se NJA 1992 s. 235). Högsta domstolen har inte under senare år uttalat sig om LSD, men enligt Borgeke m.fl. bör LSD i farlighetshänseende jämställas med ecstasy samt bör gränsen mellan ringa brott och brott av normalgraden även här gå vid ett innehav av 50 missbruksdoser (Borgeke m.fl., a.a. s. 975). Borgeke anför vidare att psilocin och psilocybin räknas till den hallucinogena gruppen, inom vilken LSD intar en ÅKLAGARMYNDIGHETEN Rättsavdelningen Svarsskrivelse Sida 5 (7) Dnr ÅM 2014/8929 särställning genom sin kraftiga verkan i ytterst små doser. (Borgeke m.fl., a.a. s. 978.) I två domar från Hovrätten över Skåne och Blekinge från 2002 (dom den 27 maj 2002 i mål B 3124-01 och den 18 oktober 2002 i mål B 2201-02) konstateras i huvudsak följande. I praxis har såvitt gäller ansvar för narkotikabrott gränsen mellan ringa brott och normalbrott avseende ecstasy dragits mellan två och tre tabletter (doser). Det ligger nära till hands att tillämpa samma gräns såvitt gäller hallucinogena svampar, eftersom dessa får bedömas ha ungefär samma farlighetsgrad som ecstasy. En normaldos av svamp innehållande de angivna ämnena ligger mellan ett och tre gram. Med beaktande av de expertutlåtandet som finns i målet bör brott som omfattar mindre än fem gram inhemsk svamp normalt kunna betraktas som ringa. Arbetsgruppen för narkotikapraxis vid Hovrätten över Skåne och Blekinge har i en tabell för straffvärde utifrån enbart narkotikans art och mängd angett att gränsen för ringa narkotikabrott bör gå vid sex gram svamp (se Martin Borgeke, Påföljdsbestämning i narkotikamål, SvJT 2013 s. 69 och Borgeke m.fl. a.a. s. 978). Justitierådet Martin Borge har i en artikel i Svensk Juristtidning anmärkt att ovan nämnda tabell för att var konsistent i fråga om bedömningen av preparatets relativa farlighet bör justeras beträffande bl.a. svamp i intervallet fängelse 14 dagar till fängelse fyra månader. Med anledning därav har han tagit fram en justerad tabell för straffvärde utifrån enbart narkotikans sort och mängd, vari anges att gränsen för ringa narkotikabrott bör gå vid tio gram svamp. (Martin Borgeke, Påföljdsbestämning i narkotikamål, SvJT 2013 s. 64 f.). I Åklagarmyndighetens RättsPM 2012:7 Strafföreläggande i bötesmål – en sammanställning av tillämpade påföljder, anges i bötestabellen avseende svamp innehållande psilocin och psilocybin att mängder upp till fem gram ligger på dagsbotsnivå och att mängder därutöver således i normalfallet ska bedömas som ett narkotikabrott av normalgraden. Min bedömning MB är åtalad för att ha smugglat in 37,5 respektive 21,4 gram psilocin. Av beslagsprotokoll och analysbesked (förundersökningsprotokollet s. 1-2 och 1518) framgår dock att det är fråga om företrädesvis torkad men också fuktig svamp som innehåller psilocin. Jag utgår därför från att målet gäller 37,5 respektive 21,4 gram svamp som innehåller psilocin. Åtalet gäller också mitragyninpulver. Befattningen med detta narkotiska preparat har endast marginell betydelse för frågor om rubricering och straffvärde i detta fall. ÅKLAGARMYNDIGHETEN Rättsavdelningen Svarsskrivelse Sida 6 (7) Dnr ÅM 2014/8929 När det gäller frågan om hur de aktuella gärningarna ska rubriceras har mängden narkotika liksom hur farlig narkotikan är betydelse. I målet finns inga omständigheter som talar för något annat än att MB avsett att själv bruka den aktuella narkotikan. Av bl.a. NJA 2012 s. 849 följer att gränsen mellan ringa brott och brott av normalgraden bör gå vid 50 missbruksdoser när det gäller såväl ecstasy som amfetamin och mefedron. Svamp innehållande psilocin och psilocybin bör i farlighetshänseende kunna jämställas med LSD. Enligt min bedömning bör såväl LSD som svamp innehållande psilocin och psilocybin numera anses tillhöra samma farlighetsgrupp som amfetamin och ecstasy när straffvärde ska bestämmas för narkotikabrott och narkotikasmuggling. I konsekvens härmed bör gränsen mellan ringa brott och brott av normalgraden när det gäller svamp innehållande psilocin och psilocybin gå vid 50 missbruksdoser torkad svamp. En normal missbruksdos torde uppgå till mellan ett och 2,5 gram torkad svamp. Gränsen mellan ringa brott och brott av normalgraden bör därför gå vid åtminstone 50 gram torkad svamp. MB har smugglat in 37,5 respektive 21,4 gram företrädesvis torkad svamp, vilket innebär att bägge narkotikasmugglingsbrotten bör bedömas som ringa brott. Eftersom MB inte fått del av åtal för brotten inom två år från det att brotten begicks är bägge brotten preskriberade. Åtalet bör därför ogillas i sin helhet. Prövningstillstånd Prejudikatdispens Enligt 54 kap. 10 § första stycket 1 rättegångsbalken får prövningstillstånd meddelas om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta domstolen (prejudikatdispens). För att bevilja prövning enligt denna punkt krävs alltså att ett avgörande av Högsta domstolen blir av generell betydelse för bedömningen av framtida mål som innehåller liknande frågeställningar. Den enskildes intresse av att få till stånd en prövning i Högsta domstolen kan alltså inte föranleda prövningstillstånd på denna grund (Fitger, Rättegångsbalken, s. 54:26). Högsta domstolen har inte under senare år prövat något narkotikamål avseende gränsdragningen mellan ringa brott och brott av normalgraden när det gäller psilocin eller liknande substanser. Som framgår ovan bör enligt de praxistabeller för straffvärde utifrån enbart narkotikans sort och mängd som utarbetats på senare tid gränsen mellan ringa brott och brott av normalgraden gå vid sex eller tio gram svamp. Dessa värden synes inte avspegla den praxisförändring som skett med början i NJA 2011 s. 357 (se också bl.a. NJA 2012 s. 849). De aktuella tabellerna torde tillämpas såväl av åklagare som av domstolar. Mål som gäller befattning med svamp innehållande psilocin och psilocybin är inte sällsynt förekommande. Åklagarmyndighetens RättsPM 2012:7 med tabeller för strafföreläggande i bötesmål kommer att justeras när det gäller svamp innehållande psilocin och psilocybin. För en enhetlig och ÅKLAGARMYNDIGHETEN Rättsavdelningen Svarsskrivelse Sida 7 (7) Dnr ÅM 2014/8929 rättvis rättstillämpning vore det emellertid ändå värdefullt med klargörande uttalanden av Högsta domstolen i denna fråga. Mot denna bakgrund tillstyrker jag prövningstillstånd. Bevisuppgift Jag åberopar inte någon bevisning och anser att målet kan avgöras utan huvudförhandling. Kerstin Skarp Hedvig Trost Kopia till: Utvecklingscentrum Stockholm Åklagarkammaren i Skövde (AM-4168-12)
© Copyright 2024