1. No category

D Polisen i Sverige har lanserat det drogfOrebyggande programmet VÅGA fOr hogstadieskolor; och medverkar också sjalv i
undervisningen. ArtikelfOrfattarna har
undersokt den effekt programmet har på
eleverna och analysen visar att elever som
deltar i programmet inte blir mer negativt
instalida till droger an elever som inte deltar.
Enligt fOrfattarna kan pol isens satsning
darfor ifrågasattas.
PETER UNDSTROM
& ROBERT SVENSSON
Skolungdomars attityder till droger
o
- En utv3rdering av VAGA-programmet
D
et viktigaste målet med den narione1la
och internationella narkotikapolitiken
ar att så personer som mojligt skall anvanda
illegala droger. Genom lagstiftning som forbjuder all hanrering av narkotika och genom
informations- och opinionsbildning om drogers negativa och skadliga effekter skall medborgarna i allmanhet och ungdomarna i synnerhet formås avstå från narkotika. I Sverige
finns en stravan att tillampa åtgarder som
sammantaget skall minska rillgangligheten till
och begransa efterfrågan på narkotika. I rapporten "NationelI handlingsplan for alkoholoch drogforebyggande insatser" påpekas
exempelvis att:
ra
En långsiktig preventiv strategi gar ingen åtskillnad mellan åtgarder som begransar tillgången och
efterfrågedampande insatser. Pol isens insatser mot
gatulangning av narkotika syftar i forsta hand till
att minska tillgången ... men pol isens insatser far
samtidigt effekt på efterfrågan eftersom tydliga
markeringar feån pol isens sida bidrar till att flertalet ungdomar avhåller sig från att prova narkotika"
(l'olkhalsoinstitutet 1995, 32).
Åven om det inte behovervara någon "åtskillnad mellan åtgarder som begransar tillgången
och efterfrågedampande insatser" så finns det
givetvis specifika insatser som antingen riktas
mot efterfrågan eller tillgången. Drogforebyggande undervisning i skolan, ofta kallad ANTundervisning (alkohol, narkotika och tobak),
har exempelvis som huvuduppgift att forsoka
påverka skolungdomars efterfrågan på droger.
I den senaste skolundersokningen från
Central forbundet for alkohol- och narko tikaupplysning (CAN) uppger narmare tre av
fYra elever i årskurs 9 att de haft drogunder-
NORDISK ALKOHOL· & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL
15, 1998 ( I )
5
visning. Iårskurs 6 ar motsvarande andel
knappt 70 procent. I borjan av 1980-talet
uppgav narmare 90 procent av eleverna i både
årskurs 6 och 9 att de haft ANT-undervisning
(Andersson & Hibell 1995; 1996). Många
skolor ger idag drogforebyggande information
från årskurs 4 men i Rikspolisstyrelsens handbok Lag- och rattundervisning(1995) finns ett
avsnitt om tobak, alkohol och narkotika som
vander sig till elever i årskurs 2. Målsattningen
med detta delmoment ar enligt handboken att
"ra eleverna att forstå att de alitid ska saga nej
och aldrig ska prova tobak, alkohol eller narkotika."
Forvantningarna ar stora på de olika drogforebyggande program som idag anvands i
svenska skolor. Det gemensamma for dessa
program ar att de soker forandra ungdomars
attityder till droger. I denna artikel unders oks
vilken inverkan det storsta drogforebyggande
programmet i Sverige - VAGA - har på elevernas attityder till och erfarenheter av droger.
Syftet med undersokningen ar vidare att empiriskt belysa vilken påverkan efterfrågan och
tillgång har på skolungdomars installning till
droger.
Kunskaper om effekter av dessa två faktorer
har betydelse for hur en effektiv drogforebygg;Jnde strategi bor utformas. Om det visar sig
att tillgången till narkotika har storre effekt an
efterfrågan ar det nodvandigt att diskutera vad
som kan goras for att forsvåra mojligheten for
ungdomar att ra tag på narkotika. Detta ar
inte enbart en fråga for polis, tull och andra
myndigheter ino m rattsvasendet. Åven representanter for bostadsforetag, affarsidkare,
skolpersonal, foraldrar och allmanheten har
mojligheter att "stora" tillgangligheten av droger (Weisburd & Green 1995; Green 1996;
Davis & Lurigio 1996). Om efterfrågan visar
sig vara den viktigaste bakomliggande forklaringen behover program som syftar till att reducera efterfrågan byggas ut. Vilka som ar bast
lampade att utfora sådana insatser, och vilka
program som ar mest effektiva, blir då natur6
I
liga foljdfrågor.
ANT-undervisning och
vaccineringshypotesen
En allman uppfattning tycks vara att ju tidigare och ju mer undervisning skolungdomar
rar om de negativa effekterna av droger, desto
farre kommer att prova narkotika. Åven om
kunskapsunderlaget for Sveriges del ar begransat for att fullt ur kunna belysa sambandet mellan drogforebyggande undervisning
och ungdomars drogvanor visar andra undersokningar, exempelvis från USA, att sådan undervisning inte har entydiga effekter på elevernas drogbeteenden. Detta faktum galler i
synnerhet VAGA-programmets forebild
DARE (for en urforlig diskussion av amerikanska utvarderingar av programmet; se Lindstrom & Pauloff 1997).
Data från CAN:s skolundersokningar visar
exempelvis på ett positivt samband over tid
mellan ANT-undervisning och andelen elever
som provat narkotika, dvs. ju tler som haft
drogforebyggande undervisning desto tler har
provat narkotika. Detta retlekterar troligen
inte något orsakssamband utan bor tolkas som
att tler skolor anvander ANT-information nar
narkotikasituationen bland ungdomar forvarras. Men inte heller nar en storre andel av eleverna i årskurs 6 erhåller ANT-undervisning
finns det några belagg for att de senare på
hogstadiet i hogre utstrackning kommer att
avstå från att prova narkotika. I de studier dar
man hmnit positiva resultat av drogforebyggande undervisning har effekterna ofta visat
sig vara tamiigen små och kortvariga och i
forsta hand gallt elevernas attityder till narkotika snarare an anvandning (for en aktueli genomgång av forskningsområdet se Gottfredson 1997; Orlandi 1996). Det så kallade Life
Skills Training-programmet (LST) , som ges
av klasslarare eller aldre skolelever till elever i
årskurs 7, har i tlera noggranna utvarderingar
visat sig ge positiva resultat (Botvin 1996).
NORDISK AlKOHOl- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL . 15. 1998 ( I )
I en pågående undersokning om drogforebyggande undervisning i hogstadie- och gymnasieskolor i Stockholms lan framkommer att
polisen ar den vanligaste externa yrkesgrupp
som medverkar (Lindstrom 1997). I drygt
halften av hogstadieskolorna har poliser informerat elever i årskurs 7 om ANT. Sedan ett
par år tillbaka lanserar polisen också ett eget
drogforebyggande program kallat VAGAprogrammet efter den amerikanska forlagan
DARE (Drug Abuse Resistance Education).
Programmet består av 17 lektioner varav polisen svarar for halften.
Målsattningen med VAGA-programmet ar
att eleverna ska fa information om de vanligaste drogerna och deras skadeverkningar
samt att de "skali bli medvetna om de allvarliga foljderna av drogmissbruk... " (VAGAprogrammets
lararhandledning
1993).
Programmet avser vidare att oka elevernas
medvetenhet om kamraters och medias påverkan nar det galler droger. Genom forelasningar, enskilda ovningar och rollspel ska eleverna
lara sig olika tekniker for att kunna saga nej till
droger.
Under lasåret 1996/97 deltog omkring
16 500 elever i programmet och på endast fYra
år har VAGA spridits till mer an 200 skolor i
Sverige. I USA, dar verksamheten startade år
1983, deltar årligen omkring 70 procent av
samtliga mellanstadieelever i programmet.
DARE ar idag varldens storsta drogforebyggande program och finns i ett 40-tallander
(Clayton et al. 1996).
Tidigare forskning om betyde Isen av
tillgång och efterfrågan
Ungdomars attityder till och erfarenheter av
narkotika har forandrats under de senaste
åren. I den rikstackande skolundersokning
som årligen genomfors av CAN uppgav år
1997 åtta procent av pojkarna och sju procent
av tlickorna i årskurs 9 att de någon gång provat narkotika. Tio år tidigare uppgav endast
tre procent att de provat narkotika. Den positiva utvecklingen under 1980-talet, som innebar att andelen 16-åringar som anvant narkotika mer an halverades, har under 1990-talet
forbytts mot en uppåtgående trend. Motsvarande utvecklingsmonster kan markas i en rad
andra lander, exempelvis Norge och USA
(Skretting 1996; U.S. Department of Health
and Human Services 1995).
Skolungdomars nyfikenhet på droger uppvisar också en negativ utveckling. År 1996
uppgav en hogre andel av eleverna an något
annat år sedan matningarna påborjades år
1971 att de haft lust att prova narkotika. Av
de elever som inte anvant narkotika sade sex
procent av pojkarna och sju procent av
tlickorna att de hade haft lus t att prova (Andersson & Hibell 1996). Slutligen har tillgangligheten till droger, enligt uppgifter från
ungdomarna sj alva, okat påtagligt under de
senaste tio åren. Andelen som sager att de haft
mojlighet att prova narkotika har bland pojkarna okat från 11 procent år 1987 till 25 procent år 1996. Motsvarande okning for tlickornas del ar från 11 till 20 procent (Andersson
& Hibell 1996). Sammanfattningsvis finns
det tydliga samband over tid mellan å ena sidan ungdomars tillgång till och efterfrågan på
narkotika - uttryckt i mojlighet respektive
lust att prova - och, å andra sidan, deras drogerEuenheter. Hur orsaksre1ationerna mellan
dessa tre faktorer ser ut ar emellertid oklart.
Begreppen "tillgång" och "efterfrågan" har
lange diskuterats i det drogforebyggande arbetet men någon entydig definition av vad som
ayses med begreppsparet verkar inte finnas.
Olika forskare har snarare konstaterat att tillgång och efterfrågan ar tIerdimensionella faktorer. Einstein (1981) skiljer exempelvis mellan fYsisk, social, ekonomisk och legal tillganglighet. Smart (1977) framhåller att undersokningar av skolungdomars attityder till
och erfarenheter av droger som regel studerar
endast elevernas uppfattade tillgång till narkotika. Den faktiska tillgången kan exempelvis
NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL
15. 1998 ( I )
7
vara antalet stallen dar ungdomar kan kopa
narkotika alternativt antal personer som saljer
droger. Priset på droger och den tid det tar for
en presumtiv kopare att finna narkotika ar
andra indikatorer på faktisk tillganglighet
(Kleiman 1992).
I en omfattande litterturgenomgång av vilken betydelse tillgangligheten har for narko tikasituationen konstaterar Olsson (1995, 5657) att: "Om t.ex. cannabis ar lattillgangligt,
om samhallets budskap ar tillåtande och om
den subjektiva tillgangligheten innebar beredskap att prova eller missbruka, så kommer
många att riskera att gora det aven om de personliga dispositionerna (t.ex. i fråga om arv,
uppvaxtforhållanden, miljo eller personlighet)
inte ar så påtagliga" . Detta menar Olsson talar
erno t en liberalisering av narkotikapolitiken
eftersom det skulle leda till fler anvandare och
darmed fler missbrukare av narkotika. Okningen av det experimentella narkotikabruket
bland ungdomar i Sverige som skett trots den
forda restriktiva narkotikapolitiken forklarar
Olsson (1995, 60) med att "många efterfrågepåverkande forhållanden påverkats genom
nedskarningarna". Några empiriska belagg for
detta påstående lamnas dock inte i rapporten.
Få undersokningar har studerat effekterna
av efterfrågan och tillgång samtidigt. En forklaring till detta kan vara svårigheter med att
operationalisera begreppen och då i synnerhet
efterfrågan. I en undersokning av drygt 4 600
skolungdomar i Ontario, Kanada, fann Smart
(1977) att den uppfattade tillgangligheten
hade signifikant effekt på elevernas sjalvrapporterade droganvandning. Denna effekt
kvarstod aven nar man i analysen tog han syn
till ungdomarnas bruk av tobak och alkohol.
Någon indikator på elevernas efterfrågan av
droger finns inte med i analysen och samdiga
variabler ar matta vid samma tillfalle.
I en senare artikel har Smart (1980) utvecklat resonemanget kring efterfrågan och tillgång. Nar det galler tillgangligheten påpekar
Smart (1980, 47) att den "may also refer to so8
I
cial aspects because drugs are more available in
some social gro ups than in others. In some
school, neighborhood or other social situations, drugs are used by many if not all of the
members". Åven efterfrågan på droger, som
Smart ser som resultatet av såval psykologiska
som sociala omstandigheter, kan variera mellan olika skolor eller bostadsområden. Nar det
galler sambandet mellan dessa två faktorer
framhåller Smart (1980, 46) att det inte nodvandigtvis behover vara sarskilt påtagligt:
"Where availability is excessively high, the level of proneness required among users could
be lower than in other situations of low availability. "
Analyser av den amerikanska nationella
skolundersokningen "The Monitoring the
Future Study" visar att elevernas uppfattning
om tillganglighet inte direkt kan forklara variationer i droganvandning (Harrison & Pottieger 1996). Mer an 80 procent av amerikanska 18-åringar uppger att de kan få tag på
narkotika. Denna siffra har varit relativt stabil
sedan man borjade dessa matningar år 1975.
Under de senaste åren har dock andelen okat
till narmare 90 procent. I stallet for tillgangligheten som den viktigaste forklaringen pekar
analyser på att ungdomarnas uppfattning om
halsoriskerna med droger kan forklara både
nedgången under 1980-talet och uppgången
under 1990-talet. AlIt fler ungdomar anser i
de senaste årens matningar att det exempelvis
inte ar sarskilt farligt att roka marijuana. Att
tillgangligheten inte framstår som en viktig
forklaring kan emellertid bero på de undersokta ungdom arnas relativt hoga ålder.
Sedan år 1991 ingår i den amerikanska skolundersokningen också elever i års kurs 8 och
10 (13-15 åeingar). Okningen i droganvandning bland dessa elever har vaeit mycket stark
under hela 1990-talet. Bland de yngre eleverna okade andelen som uppger att de anvant
cannabis från sex procent år 1991 till 18 procent år 1996. Motsvarande okning for årskurs
10 ar från 17 till 34 procent. Åven andelen
NORDISK AlKOHOl- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL . 15. 1998 ( I )
TabelI I. Gymnasieelevers erfarenheter av narkotika, årskurs 2 (procent)
--Botkyrka
Stockholm
- - --
1991
1991
1996
Taby
1996
1991
1996
- - -- -
Pojkar:
Haft lust
17
27
6
20
16
24
Haft m6jlighet
51
61
29
54
39
56
Anvant
20
24
7
21
13
21
IO
20
8
16
6
24
40
52
30
44
34
48
9
14
6
9
6
17
Flickor:
Haft lust
Haft m6jlighet
Anvant
Kalla: Gr6nberg (1997, tabelI 33 och 36),
elever som uppger att de skulle kunna fa tag
på droger har okat påtagligt; från 42 procent
år 1992 till 55 procent år 1996 bland elever i
årskurs 8 och från 65 till 81 procent bland elever i årskurs 10 (The Monitoring the Future
Study).
Sammantaget visar resultaten från de undersokningar som presenterats ovan inte
ovantat att både tillgång till och anvandandet
av narkotika okar ju aldre eleverna blir. Samma resultat framkommer i svenska studier. I
en undersokning av elever i årskurs 2 på gymnasieskolor i Uppsala uppger 18 procent av
pojkarna och 16 procent av flickorna att de
haft lust att prova narkotika (Gymnasieelevers
alkohol- och narkotikavanor 1995). I dessa
siffror ingår aven de som sager att de provat
narkotika. Narrnare 30 procent av de tillfrågade uppger att de blivit erbjudna narkotika.
Knappt 12 procent av pojkarna och sex procent av flickorna i Uppsala sager att de provat
narkotika.
CAN har också genomfort en undersokning
av gymnasieelevers drogvanor i Stockholm,
Botkyrka och Taby åren 1991 och 1996
(Gronberg 1997). TabelI 1 redovisar andelen
pojkar och flickor i gymnasiet som uppger att
de haft lust, mojlighet respektive anvant narkotika.
I jamforelse med flickorna uppger i genomsnitt dubbelt så många pojkar i gymnasiet
i Stockholms lan att de anvant narkotika. Vad
galler lust respektive mojlighet att prova (som
aven inkluderar dem som uppger att de provat) ar skillnaderna mindre mellan konen. Vad
som ar mest påfallande i undersokningen från
de tre kommunerna i Stockholms lan ar de
kraftiga forandringarna for samtliga variabler
mellan dessa två matningar. Mer an varannan
gymnasist i Storstockholm sager att han eller
hon har haft mojlighet att prova narkotika och
drygt en femtedel av pojkarna och var tionde
flicka har också gjort det.
De skolungdomar som sager att de har lust
att prova narkotika utgor givetvis en klar riskgrupp att bli de "nya" anvandarna. Men alIa
som uppger att de haft lust har, enligt ungdomarna sjalva, inte haft mojlighet att prova. I
en undersokning av samtliga elever i årskurs 9
respektive årskurs 3 på gymnasiet i Falkenberg
uppger omkring fem procent av eleverna i årskurs 9 att de haft lust att prova. Av dessa ele-
NORDISK AlKOHOl- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOl. 15, 1998 ( I )
9
ver sager knappt halften att de inte haft mojlighet att prova narkotika. Av gymnasieeleverna uppger drygt åtta procent att de haft lust
och av dessa har endast två av tio inte haft
mojlighet att prova narkotika. Iårskurs 9 sager 17 procent att de haft mojlighet att prova
medan motsvarande andel på gymnasiet ar 31
procent. Andelen som uppger att de provat
narkotika ar sju procent i årskurs 9 och på
gymnasiet 12 procen t (for en narmare beskrivning av dessa data, se Svensson 1996a;
1996b).
Sammanfattningsvis visar tidigare forskning
att tillgången och efterfrågan ar nara sammankopplade dels med varandra, dels med
narkotikasituationen bland ungdomar. Finns
exempelvis inga illegala droger tillgangliga kan
de som har lust att anvanda narkotika komma
att valja något annat preparat (alkohol, sniffning av losningsmedel osv.) eller låta bli att berusa sig. Olsson (1995) framhåller att tillgången på illegala preparat också har betydelse for
hur många som anvander dessa droger. En
hog tillgång skulle med andra ord kunna skapa en efterfrågan. Nar det galler nivån av alkoholkonsumtionen i ett land ar tillgangligheten av central betydelse. Samma forhållande antas galla for narkotika. I det foljande
analyseras vilken betydelse tillgång och efterfrågan har for skolungdomars attityder till och
erfarenheter av narkotika. I vilken mån drogforebyggande undervisning kan dampa deras
efterfrågan och experimentella bruk av droger
studeras också.
Undersokningsmaterial, analysmetod och
variabler
Under vårterminen 1996 anvandes pol isens
VAGA-program i ett 40-tal hogstadieskolor
runt om i Sverige. I en effektutvardering av
programmet valdes 13 av dessa skolor ut innan terminen borjade (urvalet gjordes med avseende på nar programmet skulle påborjas
samt i vilken region skolan låg). Till varje ut10
I
vald VAGA-skola matchades en kontrollskola. Matchningen skedde efter skolornas storlek (antal elever), region och medelbetyg.
Omkring halften av samtliga skolor i undersokningen ligger i Goteborgs och Bohus lan
respektive S6dermanlands Ian. Ovriga skolor
ligger i Malmohus, Gavleborgs, Vastmanlands och Norrbottens Ian.
Vid tre tillfallen, i borjan och i slutet av vårterminen 1996 samt i slutet av vårterminen
1997, har elever i åldern 13-14 år anonymt
under lektionstid besvarat en enkat om bland
annat deras attityder till, kunskaper om och
erfarenheter av droger. I fyra skolor (två med
programmet och två kontrollskolor) inkom
vid den senaste datainsamlingen enkatsvar
från endast ett par klasser. Anvandbara uppgifter från samdiga tre matningar finns således
for 22 skolor (11 VAGA-skolor och 11 kontrollskolor) med sammanlagt omkring 2 000
elever. Antalet insamlade och bearbetade enkater från dessa skolor ar 1 680 och bortfallet
vid den sista matningen ar drygt 15 procent.
Inga skilInader vad galler bortfall eller bakomliggande faktorer (kon, boendeform, familjesammansattning m.m.) framkommer meIlan
dem som deltagit respektive inte deltagit i
VAGA-programmet.
Kontextuell analys:
information från olika analysnivåer
For att belysa vilken påverkan efterfrågan och
tiIlgång har på elevernas attityder tiIl och erfarenheter av narkotika, samt om VAGAprogrammet leder till att eleverna intar en mer
negativ installning till droger, har så kallad
kontextuell analys anvants (Bryk et al. 1992;
1996). Denna statistiska analysmetod gor det
mojligt att undersoka samspelet meIlan individrelaterade riskfaktorer, dvs. sådana egenskaper som antas ha ett samband med den utfallsvariabel som studeras, och egenskaper i de
sociala miljoer som personen "tiIlhor". Analysmetoden kan också anvandas for att exem-
NORDISK AlKOHOl- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL IS, 1998 ( I )
Figur I. Schematisk modelI (or kontextuell
analys
Riskfaktor I
Individuella och kontextuella variabler
Riskfaktor II
Gruppnivå
Individnivå
Riskfaktor A
~
,/
Drog-
....
~
Riskfaktor B
Riskfaktor C
erfarenhet
'~
--'-------'
/
pelvis undersoka om sam bandet mellan två
faktorer ser olika lit i olika sociala situationer
eller miljoer. Metoden anvands ino m olika
forskningsområden, exempelvis i statsvetenskapliga studier dar man analyserar manniskors partipreferenser som ett resultat av deras
arbetskamraters preferenser, men ar relativt ny
inom kriminologin. Forutsattningarna for
kontextuell analys ar att det finns information
som kan knytas tiH individen respektive tiH
den grupp eller milja som personen vistas i.
Figur l illustrerar en forenklad kontextuell
modeIl.
Modellen i figur l anger att individens
drogerfarenhet påverkas av ett antal individrelaterade riskfaktorer (A-C). Två kontextuella
variabler (l och II) ar relaterade till de sociala
miljoer (t.ex. skolor eller klasskamrater) som
personen "tillhor". Åven dessa riskfaktorer (III) har, enligt modellen, en påverkan på individens drogerfarenhet. Den streckade pilen
mellan Riskfaktor I på gruppnivån och Riskfaktor A på individnivån indikerar en så kallad interaktionseffekt. Med detta menas att
kombinationen av dessa två riskfaktorer tillsammans antas ha betydeIse for utfallet.
Den beroende variabeln i denna undersokning - elevernas attityder till och erfarenheter
av narkotika - ar ett summerat index bestående av tyra frågor: (i) har du någon gång under
vårterminen provat hasch eller annan narkotika? (med svarsalternativen: nej; ja en gång; ja,
2 - 5 gånger; ja fler an fem gånger), (ii) har du
någon gång haft lus t att prova narkotika? (nej;
tveksam; ja), (iii) att prova narkotika ar bra for
då vet man hur det kanns (instammer inte;
instammer delvis; instammer helt) samt (iv)
om någon av din kompisar skulle vilja bjuda
dig på hasch eller annan narkotika, vad skulle
du saga då? (jag skulle sakert saga nej; jag skulle troligtvis saga nej; jag vet inte; jag skulle troligtvis saga ja; jag skulle sakert saga ja). Dessa
uppgifter kommer från enkatsvaren i års kurs
8. Dessa enskilda frågor har genomgående
hoga samband mellan varandra och reliabilitetskoefficienten for indexet ar 0,78.
Såval svensk som internationelI forskning
har funnit en rad individrelaterade riskfaktorer till experimentellt bruk av droger. Några
traditionella sociologiska riskfaktorer ar exempelvis bristfalliga relationer melIan den unge
och hans eller hennes foraldrar, svagt intresse
for skolan samt umgange med brottsliga kamrater (Sarnecki 1985; Solarz 1990; Andersson
1993). Mått på sådan a variabler ingår ofta i
enkatundersokningar men aven i registerbaserade och longitudinella undersokningar påtraffas dessa riskfaktorer (Torstensson 1987;
Kandel et al. 1986; Hawkins et al. 1995).
lanalyserna nedan inkluderas foljande individrelaterade variabler studerade i årskurs 8:
kon; boendeform (lagenhet eller annat boende); familjesammansattning (bor med båda eller endast en av foraldrarna) och nationelIt
ursprung (fodd i Sverige eller i annat land).
Dessa tyra bakgrundsfrågor ar medtagna som
kontrollvariabler. Knappt hajften (49 procent) av eleverna i undersokningen ar flickor.
Omkring en tredjedel av samtliga elever bor i
NORDISK ALKOHOL· & NARKOTIKATIDSKRIfT VOl. 15. 1998 ( I)
l
Il
lagenhet och en lika stor andel bor med endast
en av foraldrarna. Tio procent uppger att de ar
fodda i ett annat land an Sverige.
Fyra variabler i analysen mater relationen
mellan den unge och foraldrarna: (i) Nar du
ar ute med kompisar på kvallen, brukar dina
foraldrar då vera vem eller vilka du ar tills ammans med? (svarsalternativen ar: "Ja, alltid eller nastan alltid"; "Ja ibland"; "Nej, sallan eller aldrig"); (ii) Kanner dina foraldrar dina
kompisars foraldrar? (fem svarsalternativ från:
"Mina foraldrar kanner alIa mina kompisars
foraldrar" till "Mina foraldrar kanner inga av
mina kompisars foraldrar"); Hur ofta brukar
du gora roliga saker tillsammans med din
mamma eller pappa? (fYra svarsalternativ:
"Någon eller några gånger i veckan" til! "aldrig eller nastan aldrig"). Aven dessa frågor korrelerar med varandra och har kombinerats til!
ett index. Ju hogre varde på denna skala desto
svagare relation inom familjen.
Tre frågor om skolk, laxlasning och prestation i skolan, som alIa har ett påtagligt samband med varandra, har också lagts samman
til! ett index. Slud igen ingår två frågor om
umgange med kamrater: "Hur ofta brukar du
vara ute med kompisar på fredags- och lordagskvaliar?" respektive "Har någon av dina
basta kompisar åkt fast for polisen?" . Omkring 16 procent av eleverna uppger att minst
två kam rater åkt fast for polisen medan
knappt 60 procent uppger att ingen av de narmaste kamraterna åkt fast.
Slutligen ingår tre kontextuella variabler i
analysen: andelen elever som uppger att de
haft lust att prova narkotika; andelen som
uppger att de haft mojlighet att prova samt
om skolan deltagit i polisens VAGA-program.
Dessa uppgifter har hamtats från matningen
nar eleverna gick i årskurs 7. Att aggregerade
mått på efterfrågan och tillgång kan ses som
riskfaktorer framkommer i en omfattande genomgång av forskningslitteraturen: "Contextual factors that predict risk for abuse
include the availability and price of alcohol
12
I
and other drugs [and] broad social norms regarding alcohol or other drug use in the population" (Hawkins et al. 1995,386). VAGAprogrammet, eller andra typer av drogforebyggande informationsinsatser, har som målsattning att fungera som en skyddande (protective) kontextuell faktor.
Andelen elever per skola som i årskurs 7
uppger att de haft lust att prova narkotika varierar mellan noll och 12 procent (medelvarde
och median ar 4,3 respektive 3,8 procent).
Motsvarande variationer vad galler mojligheten att prova i årskurs 7 ar mellan n01l och 13
procent (medelvarde och median ar 6,4 respektive 6,3 procent). Nar samdiga skolor inkluderas i analysen framkommer endast ett
svagt samband mellan elevernas uppgifter om
ti1lgång och efterfrågan (r = .26, P = .124, n =
22). Detta innebar bland annat att effekterna
av dessa två variabler kan skattas samtidigt.
Resultat
I slutet av vårterminen 1996 uppgav 3,7 procent av eleverna att de haft lus t men inte mojlighet att prova narkotika. En något hogre andel (5,7 procent) uppgav att de haft mojlighet
men inte lust att prova. Endast 1,5 procent av
de tillfrågade uppgav att de både haft lust och
mojlighet att prova narkotika men inte gjort
det. Ett år sen are besvarade eleverna samma
frågor och då har andelen nyfikna men som
in te haft mojlighet okat något (4,3 procent).
Andelen som sager sig haft mojlighet men inte
lust har diiremot fordubblats (11,7 procent).
En lika stor relativ okning (från 1,5 til! 3,3
procent) framkommer bland de elever som sager att de både haft lust och mojlighet. Andelen elever som uppger att de har anvant narkotika okar från 2,3 procent i årskurs 7 till 4
procent i årskurs 8. I tabell 2 redovisas dessa
siffror for pojkar och flickor separat.
Några storre skilInader mellan pojkar och
flickor vad galler lust och mojlighet att prova
narkotika finns inte i årskurs 8. Daremot upp-
NORDISK AlKOHOl- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOl. 1S . 1998 ( I )
TabelI 2. Elever som uppger att de haft lust
mojlighet och anviint narkotika (procent) ,
Pojkar
Tabell3: ,Effekter av tillgång, efterfrågan samt
VÅGA larskurs 7 på elevernas attityder til! och
er:arenheter av narkotika i årskurs 8.
Hierarkisk regressionssanalys (HLM)
Flickor
7:an
8:an
7:an
8:an
Haft lust
3,7
4,7
3,7
4,0
Mojlighet
7,6
12,4
3,9
10,9
Efte rfrågan
2,122
,705
3,008
Lust och mojlighet
2,0
3.4
1,0
3,3
Tillgång
1,625
,584
2,784
,013
Anvant
3,6
5,7
1,0
2,3
VAGA
-,021
,036
-,568
,577
787
853
811
828
Antal
ger mer an dubbelt så många pojkar som
flickor att de anvant narkotika. I vilken
utstrackning pojkarna overdriver sina erfarenheter går inte att direkt besvara med dessa
data. I många undersokningar framkommer
inga eller endast små skilInader mellan pojkars
och flickors uppgivna droganvandning (se
t.ex. Dolmen & Lindstram 1991; Andersson
& HibeIl1996). Annan svensk forskning pekar dock på att pojkar ar overrepresenterade
bland dem som registrerats for narkotikabrott
eller som ar kanda hos myndigheterna for narkotikamissbruk (Torstensson 1987; Ktihlhorn
et al. 1996). I den omfattande amerikanska
skolundersokningen (The Monitoring the Future Study 1997) framkommer att pojkar ar
något overrepresenterade jamfort med flickor.
Dessa skilInader galler såval i årskurserna 8
och 10 som i årskurs 12. Penning och Barnes
(1982) sammanfattar utifrån en genomgång
av litteraturen att experimentellt bruk av marijuana ar något vanligare bland pojkar.
Forekomsten av kontextuella effekter
De forsta frågestallningarna som behover besvaras ar om det foreligger variationer i elevernas attityder tiH och erfarenheter av narkotika
mellan skolorna och, om så ar fallet, i vilken
utstrackning skillnaderna kan "forklaras" av
de kontextuella variablerna. Om det inled-
Variabler
Koefficient
Medelfel T-kvot
p-varde
,008
ningsvis inte foreligger några skilInader mellan skolorna vad galler elevernas drogerfarenheter kan de kontextuella faktorerna exkluderas och endast de individrelaterade variablerna
anvandas.
Att det finns en statistiskt signifikant skillnad mellan skolorna vad galler elevernas attityder till och erfarenheter av narkotika i årskurs 8 framkommer i en enkel variansanalys
(F-varde = 2,499, P = ,000) och omkring tre
procent av variansen i den beroende variabeln
kan tillskrivas den kontextuella nivån. I tabell
3 redovisas vilka effekter tiHgång, efterfrågan
samt VAGA-programmet har på elevernas attityder tiH och erfarenheter av narkotika.
Den forsta analysen visar att andelen som
uppger att de haft lust respektive mojlighet att
prova narkotika i årskurs 7, sammantaget for
båda konen, har matbara effekter på elevernas
drogerfarenheter ett år senare. Vilken av dessa
två riskfaktorer på aggregerad nivå som har
storst relativ betydelse går inte direkt att avgora eftersom båda faktorerna har ungefår lika
stor effekt på den beroende variabeln (de standardiserade regressionskoefficienterna for efterfrågan respektive tiHgång ar båda 0,08).
Deltagande i VAGA-programmen har daremot inte någon mat bar effekt på elevernas
drogerfarenheter ett år senare.
Nar analysen genomfors separat for pojkar
och flickor framkommer att dessa effekter enbart galler for pojkarna. For flickorna har
NORDISK AlKOHOl- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOl. IS. 1998 ( I)
I
13
Figur 2. JamfOreise mellan elever i VÅGA-programmet respektive kontrollskolor som uppger att de
har rakt, varit berusade eller pravat narkotika (procent)
40
Procent
D
30
Fore
lIIIIii Direkt efter
-
Ett år efter
20
IO
O
Roker
Varit berusad
ingen av de kontextuella faktorerna statistiskt
sakerstallda effekter på deras drogerfarenheter
i årskurs 8. Detta resultat beror på att flickorna generelIt sett har en mer negativ installning
till droger an pojkarna och att få flickor uppger att de anvant narkotika. Analysmetoden
kan darfi:ir inte "tanga upp" eventuella effekter av de oberoende variablerna; dvs. osakerheten (medelfelet) blir alltfi:ir hogt.
I en tidigare utvardering av VAGAprogrammets korttidseffekter, dar matningarna gjordes i borjan respektive i slutet av vårterminen i årskurs 7, framkom inte heller några matbara effekter av programmet på elevernas alkohol-, narkotika- eller tobaksvanor
(Lindstrom 1996). Att VAGA-programmet
inte uppfYller de forvantningar som finns vad
galler att forebygga skolungdomars drogvanor
ett år efter att de medverkat i programmet
framgår av figur 2.
De resultat som framkommer i den svenska
utvarderingen av VAGA-programmet ar i linje med de amerikanska utvarderingarna av
DARE-programmet. På uppdrag av det amerikanska utbildningsdepartementet har Silvia
och Thorne (1997) sammanstallt vilka drogforebyggande program som anvands och vilka
14 i
NORD[SK ALKOHOL- & NARKOT[KAT[DSKR[FT
VDL
Anvant narkotika
effekter dessa har. DARE framstår som det
mest spridda programmet i amerikanska skolor men också bland de minst effektiva. Slutsatsen i rapporten ar att: "Drug prevention approaches that have been shown to be effective
are not widely used, while approaches that
have not shown evidence of effectiveness or
have not been evaluated properly are the most
common approaches currently in use (Silvia
& Thorne 1997, E-23).
I en rapport sammanstalld på uppdrag av
den amerikanska kongressen konstaterar
Sherman (1997, 10-8) att: "In choosing to
support DARE, Congress has passed over
other school-based prevention programs with
scientific evidence of greater crime prevention
effectiveness than DARE. The most widely
used version of DARE has been found ineffective at preventing substance abuse." Trots
det svaga empiriska stodet for programmet
beskriver den amerikanska regeringen i sitt
handlingsprogram, "The National Drug
Control Strategy: 1997", DARE som ett
framgångsrikt drogforebyggande program.
Narmare 25 000 poliser i USA arbetar med
programmet som enligt vissa berakningar har
en totalkostnad per år som overstiger 700 mil-
[S, [998 ( [ )
TabelI 4. Effekter av individuella och kontextuella riskfaktorer på drogerfarenheter bland pojkar.
Hierarkisk regressionsanalys (HLM)
Variabler
Koefficient
Medelfel
T-kvot
P-varde
0,050
0,137
0,893
0,659
Individnivå
Boendeform
0,007
Nationelit ursprung
0,036
0,081
0,448
Familjesammansattning
0,028
0,048
0,575
0,572
Skolintresse
0,081
0,012
6,971
0,000
Fiiraldrakontakt
0,022
0,010
2,267
0,036
Kamratpåverkan
0,142
0,023
6,107
0,000
VAGA
0,001
0,058
0,141
0,890
EFTERFRÅGAN
1,288
1,081
1,192
0,249
TILLGANG
2,098
0,945
2,221
0,039
VAGA & Kamratpåverkan
0,Q31
0,048
0,639
0,531
EFTERFR, & Kamratpåv,
1,155
0,877
1.318
0,204
TILLGANG & Kamratpåv,
1,095
0,780
1,405
0,177
Skolnivå
Interaktion
joner dollar (Clayton et al. 1996).
Den forsta preliminara slutsats som kan dras
utifrån analyserna ovan ar att pojkars attityder
till och erfarenheter av narkotika i års kurs 8
påverkas av andelen elever som uppger att de
haft mojlighet respektive lust att prova narkotika i årskurs 7. Dessa två faktorer har i stort
sett lika stor effekt. Deltagande i VAGAprogrammet har daremot ingen dampande effekt på elevernas installning till narkotika. En
viktig fråga att stalla ar om effekterna av de aggregerade faktorerna - efterfrågan och tillgång
- kvarstår om man tar hansyn till individrelaterade egenskaper såsom relation till foraldrarna, intresse for skolan samt umgange med
kam rater. Den foljande analysen soker besvara den frågestallningen.
Effekter av individuella och
kontextuella riskfaktorer
I den tidigare redovisade analysen har inga
hansyn tagits till eventuella individrelaterade
riskfaktorer, dvs. sådana egenskaper som antas
oka sannolikheten for att eleven har en mer
positiv installning til! droger. I denna avslutande analys inkluderas både de individrelaterade och kontextuella riskfaktorerna samt tre
interaktionseffekter. Den forsta interaktionseffekten provar om VAGA-programmet har
en påverkan på sambandet mellan kamratpåverkan och individens drogerfarenheter. De
två andra tar upp effekter av efterfrågan respektive tillgång på skolnivå och kamratpåverkan på individnivå. Mot bakgrund av att de
aggregerade variablerna inte har några matbara effekter på flickornas installning till droger
ingår endast pojkarna i analysen. I tabell 4
presenteras resultatet av den kontextuella analysen.
Samtliga av de individrelaterade riskfaktorerna, bristfalliga relationer till foraldrarna,
svagt intresse for skolan samt kamratpåverkan
har statistiskt signifikanta effekter på den be-
NORDISK ALKOHOL· & NARKOTIKATIDSKRIFT VDl. IS, 1998 ( I)
I 15
roende variabeln. Daremot har ingen av kontrollvariablerna signifikanta effekter. Som
framkommit tidigare har medverkan i VAGAprogrammen ingen direkt effekt på den beroende variabeln. Inte heller kombinationen av
deltagande i VAGA och kamratpåverkan har
någon matbar effekt på elevernas erfarenheter
av droger. Det enkla sambandet mellan kamratpåverkan och installning till narkotika ar
lika starkt bland de som deltagit respektive
in te deltagit i programmet (r = .35, P = .000).
Mot bakgrund av att polisen avsatter forhållandevis stora resurser på VAGA-programmet, utan att verksamheten ger några matbara effekter, kan denna resursallokering ifrågasattas.
Av de två variabler som mater efterfrågan respektive tillgång i årskurs 7 framkommer att
endast den senare har signifikant effekt. I skolor dar eleverna uppger en hogre tillgång har
fler elever en mindre negativ installning till
narkotika - allt annat lika. Inga av interaktionseffekterna påvisar slutligen effekter på
elevernas installning till narkotika.
Nar det galler tidigare utvarderingar av
DARE-programmet har vissa analyser pekat
mot mojliga interaktionseffekter. Rosenbaum
et al. (1994) fann exempelvis att flickor som
deltog i programmet reducerade sin alkoholkonsumtion jamfort med flickor i en kontrollgrupp. For pojkarna var det tvartom; fler
i kontrollgruppen reducerade sitt drickande
jamfort med pojkar som deltagit i DARE. I en
undersokning av Clayton et al. (1991) fann
man att droganvandningen bland pojkar som
hade hogt varde på en faktor som mater villighet att ta risker (sensation-seeking) var lagre efter att de hade medverkat i DARE i jamforelse med en kontrollgrupp. Båda dessa forfattare påpekar dock att dessa interaktionseffekter bor tolkas med stor forsiktighet. Att
empiriskt soka efter specifika grupper som
programmet kan ha betydelse for ar en viktig
uppgift, aven om sådana effekter måste replikeras innan de kan tillskrivas någon storre be16
I
tydelse. A andra sidan ar det lika viktigt att
soka efter grupper som kan påverkas negativt
av programmet.
I en explorativ analys av interaktionseffekter
i den svenska utvarderingen av VAGA framkommer att 18 procent av de elever i årskurs
8 som sager att de har ett svagt intresse for
skolarbete och som deltagit i VAGAprogrammet har lus t att prova droger. Motsvarande siffra for dem som inte har deltagit i
programmet ar Il procent. I formatningen
innan programmet startade uppgav åtta procent av de med svagt intresse for skolan, både
i VAGA-skolorna och i kontrollskolorna, att
de haft lust att prova. Denna effekt går givetvis tvartemot intentionen med programmet.
Att ett sådant resultat kan uppstå påpekades
emellertid redan i rapporten "NationelI handlingsplan for alkohol- och drogforebyggande
insatser" (1995):
Budskapet måste vara tydligt och enkelt och, vilket
ar utomordentligt viktigt, anpassat till målgruppen. Information som kan fYlla en viktig funktion
for en målgrupp kan fa motsatt verkan for en annan. Ett exempel ar information om narkotika; vilka olika sorter som finns, hur dessa ser ut, vad de
kostar och vilka effekter de har. Sådan information
behover tonårsforaldrar, men den kan ftmgera som
konsumentupplysning som okar intresset om den
riktas till ungdomar" (Folkhalsoinstitutet 1995,
36).
Slutsatser och diskussion
Det har givetvis inte saknats debatt i Sverige
om hur en effektiv narkotikapolitik bor bedrivas, eller for den delen vilka resultat som den
restriktiva och repressiva politiken har lett tilL
Kiihlhorn et al. (1996) menar att åtgarder som
syftar till att forsvåra gatuhandeln med narkotika, exempelvis genom kannbara påfoljder
for såval saljare som kopare samt ett storre antal narkotikapoliser, leder till att farre ungdomar provar på narkotika. Andra forskare har
pekat på att fler narkotikapoliser och stranga-
NORDISK ALKOHOL- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL . 15. 1998 ( I )
re straff for narkotikabrott leder till betydande kontrollskador, exempelvis i form av att
ransprinciper åsidosatts snarare an farre
missbrukare (Tham 19%). Hur narkotikapolitiken bor utformas beror naturligtvis inte enbart på vilka vetenskapliga belagg som talar
for den ena eller andra ståndpunkten. Synen
på restriktioner alternativt liberalisering,
avkriminalisering eller legalisering bottnar i
slutandan på politiska stallningstaganden. I
dagslaget finns inga tecken på att den svenska
narkotikapolitiken kommer att omprovas.
Insatser mot ungdomars attityder till och
anvandning av narkotika bedrivs inom en rad
ol ika områden. Traditionellt brukar åtgarder
mot tillgången ses som uppgifter for polis och
tull medan opinionsbildning av olika slag,
som syftar till att dampa efterfrågan, ar uppgifter for utbildninginstitutionerna. Skolan
har exempelvis en viktig roll i att formedia relevant information till eleverna om drogers
skadliga effekter. Vilken betydelse denna information verkligen har och vem som ar biist
lampad att formedla den har dock sallan undersokts. Sunt fornuft gor gallande att om
ungdomar får lara sig vilka negativa konsekvenser som kan folja om de borjar med droger
så kommer de logiskt och rationelIt att avstå.
Dessvarre visar resultaten i denna undersokning att det inte tycks fungera på det sattet.
Forklaringar till varfor ungdomar experimenterar med droger ar givetvis många men en
bidragande orsak ar att de kommer i kontakt
med narkotika.
Polisens okade engagemang i drogforebyggande undervisning i allmanhet och satsning
på VAGA-programmet i synnerhet ar alltfor
resurskravande och ineffektivt och kan, om
det overhuvudtaget skall anvandas, genomforas av andra. Polisens resurser skal l prioriteras
till områden dar de gor biist nytta. Analyser av
den lokala drogmarknaden (på vilka platser eller bostadsområden forekommer narkotikahandel; vem saljer, nar och var osv.) samt riktade insatser i samarbete med bostadsforetag,
affarsidkare och socialtjansten har i andra lander visat sig vara framgångsrik, i vart fall på
kort sikt (Weisburd & Green 1995). Utgångspunkten i denna platsorienterade strategi ar
an "opportunities for drug dealing ean be reduced by targeting the situations and places
that facilitate drug sale or use rather than the
people who use or sell drugs" (Green 1995,
737). Detta ar uppgifter som aven narpolisen
kan utfora.
Att skolan aven framover kommer an vara
ett naturligt instrument i det drogforebyggande arbetet ar uppenbart. Vad som forefalier
viktigt ar att alkoholen snarare an narkotikan
bor prioriteras i ANT-undervisningen och att
skolan i samarbete med andra institutioner i
samhallet leder detta arbete. Ett drog- och
brottsforebyggande utbildningspaket i skol an
dar eleverna får mota brottsoffer, anhoriga till
missbrukare, personal från social-, kriminaloch narkomanvården och gora studiebesok
vid åklagarmyndighet och domstol bor komplettera polisens medverkan. Åven moten med
fore detta missbrukare och kriminella, som
idag ar forehållandevis vanligt forekommande
i skolan, kan ge eleverna en fordjupad forståelse av problemet. Det finns inget som talar for att ett sådant program får storst effekt
om det ges på det som tidigare kallades låg- eller mellanstadiet; vissa delmoment kan givetvis tas upp av klasslararen. Eftersom ett stort
antal elever kommer att debutera med alkohol
och tobak och en minoritet anvanda narkotika under hogstadieperioden ar det mest lampligt att det påborjas dar. Detta program bor
också finnas i gymnasieskolan.
I Norge påborjades från hostterminen 1997
en omfattande satsning på brottsforebyggande arbete i skolorna. I am nen som samhallsvetenskap, historia och religionskunskap kommer de norska skolungdomarna tillsammans
med sina larare och inbjuda forelasare att diskutera kring teman som moral, etik, brottslighet och narkotikamissbruk. En titt over
Kolen kan kanske lara oss ett och annat.
NORDISK AlKOHOl- & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL 15. 1998 ( I)
I 17
LITTERATUR
Andersson, B. & HibelI, B. (1995): Skolelevers
drogvanor 1995. Centralforbundet for alkoholoch narkotikaupplysning, Stockholm: CAN
Andersson, B. & HibelI, B. (1996): Skolelevers
drogvanor 1996. Stencil-serie nr 31. Centralforbundet for alkohol- och narkotikaupplysning,
Stockholm: CAN
Andersson, C. (1993): The Children of Marie:
Adolescent Substance Abusers, their Families and
Schooling. Uppsala universitet
Botvin, G. J. (1996): Substance Abuse Prevention Through Life SkilIs Training. I Peters, R. DeV
& McMahon, R. J. (red), Preventing Childhood
Disorders, Substance Abuse, and Delinquency.
Thousand Oaks: SAGE
Bryk, A. S. & Raudenbush, S. W (1992): Hierarchical Linear Models: Application and Data
Analysis Methods. Newbury Park: SAGE
Bryk, A. S. & Raudenbush, S. W & Congdon,
R. (1996): HLM. Hierarchical Linear and Nonlinear Modeling with the HLM/2L and HLM/3L
Programs. Chicago: Scientific Software International
Clayton, R. R. & Cattarello, A. & Walden, K. p.
(1991): Sensation Seeking as a Potential Mediating
Variable for School-Based Prevention Intervention: A Two-Year Follow-Up of DARE. Health
Communication Vol 3, 229-239
Clayton, R. R. & Leukefeld, C. G. & Harrington, N . G. & Cattarello, A. (1996): DARE (Drug
Abuse Resistance Education): Very Popular but
Not Very effective. I McCoy, C. B., Metsch, L. R.
& Inciardi, J. A. (red), lntervening With Drug-Involved Youth. Thousand Oaks: SAGF.
Davis, R. C. & Lurigio. A. J. (1996): Fighting
Back: Neighborhood Antidrug Strategies. Thousand Oaks: SAGE
Dolmen, L. & Lindstrom, P. (1991): Skola,
livsstil och brott. BRA-rapport 1991 :3. Brottsforebyggande rådet. Stockholm: Allmanna forlaget
Einstein, S. (1981): Drug Use Intervention
Concepts: Availability. The International Journal
of the Addictions 16 (3), iii-iv
Folkhalsoinstitutet (I995): NationelI handlingsplan for alkohol- och drogforebyggande arbete. FHI 1995:50. Stockholm
Gottfredson, D. C. (1997): School-Based Crime
Prevention. (Chapter 5). I Sherman, L. W &
Gottfredson, D. & MacKenzie, D. & Eck, J. &
Reuter, P. & Bushway S. (red): Preventing Crime:
What Works, What Doesn't, Whats Promesing'. A
18
Report to the United States Congress, Prepared for
the National Institute of Justice. Department of
Criminology and Criminal Justice, University of
Maryland
Green, L. (1995): Cleaning Up Drug Hot Spots
in Oakland, California: The Displacement and
Diffusion Effects. Justice Quarterly 12 (4): 737754
Green, L. (1996): Policing Places with Drug
Problems. Sage
Gronberg, K. (1997): Gymnasieelevers drogvanor 1991 och 1996. Centralforbundet for alkoholoch narkotikaupplysning, Stockholm:CAN
Gymnasieelevers alkohol- och narkotikavanor
1995, Folkhalsoinstitutet i samarbete med Uppsalakommun
Harrison, L. D. & Pottieger, A. E. (1996): The
Epidemiology of Drug Use Among American
Youth. I McCoy, C. B. & Metsch, L. R. & Inciardi, J. A. (red): Intervening With Drug-Involved
Youth. Thousand Oaks: SAGE
Hawkins, J. D. & Arthur, M. W & Catalano, R.
F. (1995): Preventing Substance Abuse. I Tonry,
M. & Farrington, D. P. (red): Building aSafer Society. Crime and Justice, Vol. 19. Chicago: University of Chicago Press
Kande!, D. B. & Simcha-Fagan, O. & Davies,
M. (1986): Risk Factors For Delinquency and IIlidt Drug Use from Adolescence to young Adulthood. Journal of Drug Issues,16: 67-90
Kiihlhorn, E. & Kassman, A. & Ramstedt, M.
(1996): Atgarderna mot drogbrottsligheten: Ett
naturligt experiment inom narkotikapreventionen. I: J. Ahlberg (red): Brottsutvecklingen.
Brottsforebyggande ~ådet
Klciman, M. A. R. (1992): Against Exccss. Drug
Policy for Resulcs. BasicBooks
Lag- och rattundervisning (1995) (handbok).
Stockholm: Rikspolisstyrelsen
LindstroJll , ( 996): En utvarderingav VAGAprogrammets komidseffekter. Solna: Polishogskolan.
Lindstrom, P. (1997): ANT-undervisning i
Stockholms skolor (manuskript)
Lindstrom, P. & Pauloff, A. (1997): Hur effektivt ar det amerikanska VAGA-programmet? Solna: Polishogskolan (manus)
The Monitoring the Future Study (1997):
www.isr.umich.edu/srclmtf/index.html.
Olsson, O. (1995): Liberalisering av narkotikapolitiken. Stockholm: Folkhalsoinstitutet och
Centralforbundet for alkohol- och narkotikaupplysning.
NORDISK ALKOHOL· & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL. 15 , 1998 ( I )
e
Orlandi, M. O. (1996): Prevention Technologies for Drug-Involved Youth. I McCoy, C. B. &
Metsch, L. R. & Inciardi, J. A. (red): Intervening
With Drug-Involved Youth. Thousand Oaks:
SAGE
Penning, M. & Barnes, G. E. (1982): Adolescent Marijuana Use: A Review. International
Journal of Addiction 17: 749-791
Rosenbaum, D. P. & Flewelling R. L. & Bailey,
S. & Ringwalt, C. L. & Wilkinson, D. L. (1994).
Cops in the Classroom: A Longitudinal Evaluation
of Drug Abuse Resistance Education (DARE).
Journal of Research in Crime and Delinquency
31(1): 3-31
Sarnecki, J. (1985): Vem blir sprutnarkoman?
Brottsforebyggande rådet
Sherman, L. w. (1997): Conclusions: The Effectiveness of Local Crime Prevention Funding.
(Chapter 10).1 Sherman L. W. & Gottfredson, D.
& MacKenzie, D. & Eck, J. & Reuter, P. &
Bushway S. (red): Preventing Crime: What Works,
What Doesn't, Whats Promesing'. A Report to the
United States Congress, Prepared for the National
Institure oF Justice. Depal'tmenr of Criminology
and Criminal Justice, Univcrsiry ofMaryland
Silvia, E. S. & Thorne, J. (1997): School-Based
Drug Prevention Programs: A longitudinal Study
in Selected School Districts. Executive Summary.
North Carolina: Research Triangle Institute
Skretting, A. (1996): Ungdomar og rusmidler.
Rusmiddeldirektoratet.
Smart, R. G. (1977): Perceived Availability and
the Use of Drugs. Bulletin on Narcotics, 29 (4):
59-63
Smart, R. G. (1980): An Availability-Proneness
Theory of Illicit Drug Abuse. Theories on Drug
Abuse Rockville, MD: National Institute on Drug
Abuse
Solarz, A. (1990): Vem blir drogmissbrukare.
Brå-rapport 1990:3. Brottsforebyggande rådet
Svensson, R. (1996a): Ungdomars narkotikavanor i Falkenbergs kommun. En sjalvrapporterande
totalundersokning bland elever i årskurs nio. Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet
Svensson, R. (1996b): Ungdomars narkotikavanor på Falkenbergs gymnasieskola. En sjalvrapporterande roralundersokning bland elever i årskurs
tre. Barn- och utbildningsnamnden, Falkenbergs
kommun
Tham, H. (1996): Den svc.I1ska narkotikapolitiken - en restriktiv och framgångsrik modell? Nordisk Alkoholtidskrift vol 13: 179-193
Torstensson, M. (1987): Drug-Abusers 1.11 a
Mcrropolitan Cohort. Procjet Metropo!iran Research Reporr No. 25. Department of ociology,
Universiry of Stockholm
U. S. Department ofHealth and Human Servies
(1995): Annual Survey Shows Increases in Tobacco and Drug Use by Youth. Washington: HHS
NEWS
Weisburd, D. & Green L. (1995) : Policing Drug
Hot SpotS: The Jersey City Drug Marker Analysis
Experimenr. Justice Quartecly J 2 (4): 711-7 6
VAGA: Lararhandledning (1993) . Rikspolisstyrclsen.
NORDISK ALKOHOL· & NARKOTIKATIDSKRIFT VOL
15 . 1998 ( I)
I
19
Summary
Yhteenveto
Peter Lindstrom & Robert Svensson: Demand for
and supply ofdrugs among school youth. An evaluation ofthe Swedish DARE program
Peter Lindstrom & Robert Svensson: Suhtautumi-
IIlicit drug use among high school students is on
the rise in Sweden as well as in other countries.
This fact has put high demand on the police, who
are not only expected to reduce the availability of
drugs but also to take part in the effort to affect the
students' demand for drugs. The aim of this study
was to analyze what impact students' demand for
and perceived availability of illicit drugs in the seventh grade have on their attitudes towards and
experience with drugs in the eigth grade.
Moreover, the purpose was to investigate to what
extent a speciflc police-led school-based drug prevention program, the projecr DARE (Drug Abuse
Resistance Education), affects students' attitudes
and experiences regarding drugs.
As a part in an ongoing evaluation of the Swedish DARE program (called VAGA) about 1 800
students in 22 Swedish junior high schools on
three occasions anonymously answered questions
about their attitudes towards and experiences with
drugs. Contextual analysis was used to estimate the
signiflcance of various student-level risk-factors
(such as family bonding, school involvement, and
peer activity) and school aggregated contextual
factors.
The results show that students' curiosity and
perceived availability of illicit drugs at the schoollevel have statistically signiflcant effects on drugrelated attitudes and experiences at the individualstudent level. The attitudes towards and experiences with drugs in the eigth grade of students
who participated in the DARE program in the seventh grade were not different from those of students who did not participate in the program. A
brief discussion of what measures the police should
conduct in order to block the availability of drugs
and what their role in schools should be are flnally presented.
Keywords: IIlicit drugs, demand, supply, attitudes,
schools, youth, DARE-program, evaluation, Sweden
20 I
NORDISK ALKOHOL· & NARKOTIKATIDSKRIfT VOl
nen huumeisiin koululaisten keskuudessa. VAGAohjelman arviointia
Laiton huumeiden kaytto on yleistynyt ylaasteen
oppilaiden keskuudessa Ruotsissa kuten muissakin
maissa. Tama on asettanut poiiisiIIe yha vaativampia tehtavia, varsinkin kun silta ei edellyteta ainoastaan saatavuuden rajoittamista, vaan myos osallistumista kysyntaa rajoittaviin toimiin. Artikkelissa tarkastellaan, milla tavalia seitsemannella luokalla olevien oppilaiden huumekysynta seka heidan kasityksensa laittomien huumeiden saatavuudesta vaikuttavat heidan suhtautumiseensa huumeis ii n ja kokemuksiinsa huumeista kahdeksannella luokalla. Kirjoittajat arvioiv:u myos, missa
maarin poliisin vetama VAGA-ohjelma vaikuttaa
oppilaiden huumekasiryksiin ja -kokcmuksiin.
(VAGA on ruotsalainen versio amerikkalaisesta
DARE- eli Drug Abuse Resistance Education -ohjelmasta).
Osana meneillaan olevaa VAGA-ohjelman arviointia noin 1 800 oppilasta 22 ruotsalaisella ylaasteella sai kolmena eri ajankohtana nimettomana
vastata kysymyksiin, jotka koskivat heidan suhtautumistaan huumeisiin seka heidan kokemuksiaan
huumeista. Kontekstuaalianalyysia kayttaen on arvioitu erilaisten oppilaskohtaisten riskitekijoiden
(kuten perhesiteet, koulutyohon sitoutuminen
seka ystavapiiri) seka koulukohtaisten ymparistotekijoiden vaikutus.
Tulokset osoittavat, etta oppilaiden uteliaisuudelia seka heidan kasityksellaan laittomien huumeiden saatavuudesta koulutasolla on tilastollisesti merkittava vaikutus huumekasityksiin ja -kokemuksiin yksilotasolla. Ne, jotka osallistuivat
VAGA-ohjelmaall seitsemannella luokalla, eivat
suhtautuneet huumeisiin tai kokeilleet huumeita
kahdeksannella luokalla merkitsevasti eri tavalia
verrattuna niihin, jotka eivat olleet osallistuneet
ohjelmaan. Lopuksi kirjoittajat pohtivat, mita poliisin tulisi tehda huumeiden saatavuuden rajoittamiseksi ja mika heidan roolinsa tulisi olla kouluissa tapahtuvassa ehkaisevassa tyossa.
15. 1998 ( I )