Hämtat ur FYSS-kapitel LÅNGVARIGA RYGG- OCH NACKBESVÄR
2015-02-28
Rekommenderad fysisk aktivitet vid långvariga rygg- och
nackbesvär
Förebygga långvariga rygg- och nackbesvär med fysisk aktivitet
Eftersom nästan 80 procent av befolkningen drabbas av rygg- och nackbesvär någon gång i
livet och då besvären sällan är kontinuerliga, utan kommer i perioder, är det svårt att kunna
fastställa värdet av prevention. Endast 10 procent av de som drabbas utvecklar långvariga
besvär, men om fysisk aktivitet kan förebygga denna utveckling från akuta till långvariga
besvär är ännu okänt. Det verkar finnas ett U-format samband mellan fysisk aktivitet och
besvärsförekomst, där de med för lite och de med för mycket fysisk (ofta arbetsrelaterad)
aktivitet drabbas oftare av långvariga besvär än gruppen med ”lagom” mycket fysisk aktivitet.
Det finns få studier som klart visar en preventiv effekt av olika fysiska aktiviteter och en
minskad förekomst av ryggbesvär (32, 88), men det finns även studier där man inte kunnat
påvisa någon preventiv effekt eller till och med att det finns en negativ effekt av fysisk
aktivitet (89, 90). Otillräckligt vetenskapligt underlag (evidensstyrka +).
Behandling av långvariga rygg- och nackbesvär med fysisk aktivitet
Personer med långvariga rygg- och nackbesvär bör rekommenderas fysisk aktivitet för att öka
funktionsförmågan och minska smärtan. Individanpassning bör göras av medicinsk expertis
såsom fysioterapeut. Exakt vilken typ av träning, träningsmängd och belastningsnivå som är
mest lämplig bör avgöras av medicinsk expertis. Det är viktigt att patienten utreds ordentligt,
och om inga frakturer, tumörer eller andra allvarliga tillstånd upptäcks kan patienten
uppmanas fortsätta att vara så aktiv som möjligt, exempelvis genom promenader och lätt
joggning samt enkla styrke- och rörlighetsbefrämjande övningar, för att motverka negativ
inverkan av inaktivitet på sjukdomsförloppet. Det har visats att enkla övningar som utförs
under 7–10 minuter dagligen har positiva effekter på funktionsförmåga. Fysisk aktivitet som
behandling av långvariga ryggbesvär har stark evidens, framför allt specifikt utformade och
övervakade program som består av muskelstärkande fysisk aktivitet och stabilitetsövningar
för ländrygg (evidensstyrka ++++). För nacke är evidensnivåerna något lägre (evidensstyrka
++). Med fördel bör behandlingen innefatta inslag av rörlighets- och konditionshöjande
övningar (evidensstyrka +++ och ++).
Förebygga andra sjukdomar med fysisk aktivitet, vid långvariga rygg- och nackbesvär
Långvariga ryggbesvär kan omöjliggöra för patienten att utföra sina vardagsrörelser och
fysisk aktivitet, men även rädslan för att besvären återkommer eller förvärras av en aktivitet
kan göra att patienten blir inaktiv. Rädsla-undvikandereaktion (fear-avoidence repsonse,
FAR) är en ofta använd modell för att beskriva utvecklande och vidmakthållande av ett
långvarigt smärttillstånd. Individer med detta reaktionsmönster undviker aktiviteter som de
befarar kommer att göra ont eller medföra skada. Detta leder till minskad muskelanvändning,
vilket i sin tur leder till smärta. Det bildas en ond cirkel med ökad smärta, minskad aktivitet
och sämre livskvalitet. Det är därför viktigt att patienten fortsätter att vara så aktiv som
möjligt, utifrån befintlig funktion. Om tillståndet tillåter, bör behandlande dos av fysisk
aktivitet kompletteras för att uppnå den allmänna rekommendationen om fysisk aktivitet, i
syfte att förebygga andra sjukdomar.