1. No category

RAPPORT 2015:17
ARKEOLOGISK UNDERSÖKNING
Krogarängen – ett romartida gravfält
Östergötland, Vadstena kommun, Vadstena och Sankt Per socken, Kvissberg 2:5 och 2:6
Del av RAÄ 11 i Vadstena socken, Del av RAÄ 36 i Sankt Per socken
RAÄ 67, 68 och 74 i Vadstena socken
Dnr 423-01493-2010
Marita Sjölin
Med bidrag av Alf Ericsson och Maria Petersson
RAPPORT 2015:17
ARKEOLOGISK UNDERSÖKNING
Krogarängen – ett romartida gravfält
Östergötland
Vadstena kommun
Vadstena och Sankt Per socken
Kvissberg 2:5 och 2:6
Del av RAÄ 11 i Vadstena socken
Del av RAÄ 36 i Sankt Per socken
RAÄ 67, 68 och 74 i Vadstena socken
Dnr 423-01493-2010
Marita Sjölin
Med bidrag av Alf Ericsson och Maria Petersson
Krogarängen – ett romartida gravfält 1
STATENS HISTORISKA MUSEER
Arkeologiska uppdragsverksamheten
Roxengatan 7
582 73 Linköping
Tel 010-480 80 00
Fax 010-480 81 73
e-post [email protected]
e-post [email protected]
www.arkeologiuv.se
© 2015 STATENS HISTORISKA MUSEER
Rapport 2015:17
Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriet Gävle 2012. Medgivande I 2012/0744.
Grafisk form Britt Lundberg
Kartor Alf Ericsson, Lars Östlin, Marita Sjölin
Foto Caroline Ahlström Arcini, Ulf Celin, Lena Engström, Alf Ericsson, Maria Petersson, Marita Sjölin
Tryck/utskrift Elanders Sverige AB, 2015
Omslagsbild Folkets park utanför Vadstena med delar av undersökningsområdet sett från ovan.
Foto Rikard Hedvall.
2 Krogarängen – ett romartida gravfält
Innehåll
Vägar och uppodling under historisk tid 57
Sammanfattning 5
Åkeryta med dikessystem 57
Inledning 6
Bakgrund 6
Odlingslager och röjningsrösen 58
Rapportens disposition 8
En väg från yngre järnålder-medeltid 59
En väg från modern tid 60
Kulturmiljö 9
Analyser 60
Stenålder 9
Osteologisk analys 60
Bronsålder 9
Äldre järnålder 10
Vedartsanalys 60
Yngre järnålder och medeltid 12
14C-analys 62
Tidigare undersökningar inom Krogarängens gravfält 13
Kol-/kväve och svavelanalys 63
Forskning och kunskapsläge 15
Makrofossilanalys 64
Pollenanalys 64
Vadstenaområdets äldre järnålder 15
ur ett centralplatsperspektiv Krogarängen – ett landskapsutsnitt under 6 000 år 65
Gravskick under äldre järnålder 17
Referenser 66
Boplatslämningarnas karaktär 18
– rituella aktiviteter eller bosättning
Litteratur 66
Otryckta källor 69
Historisk markanvändning i området 19
Syfte och frågeställningar 23
Metod och genomförande 24
Fältarbete och dokumentation 24
Kort om den fältantropologiska metoden 25
Naturvetenskapliga analyser 26
Förmedling 27
Krogarängen – resultat och tolkning 28
Undersökningsområde 28
Fyndmaterialet 30
En tidigneolitisk gård 30
Betesmark under yngre bronsålder 31
och förromersk järnålder
Tryckta källor 69
Administrativa uppgifter 70
Bilaga 1. Grupp- och anläggningsbeskrivningar 71
Bilaga 2. Fyndlista 95
Bilaga 3. Vedartsanalys 98
Bilaga 4. 14C-analys 100
Bilaga 5. Osteologisk analys 104
Bilaga 6. Makrofossilanalys 122
Bilaga 7. Konservering 127
Bilaga 8. Meddelande, schaktövervakning RAÄ Sankt Per 36 132
Bilaga 9. Undersökningsplaner 133
Ett gravfält från romersk järnålder 32
Yttre gravskick 35
Inre gravskick 36
Bålplatser inom gravfältet 43
Norrköping
Fynden i gravarna 43
Benen i gravarna 45
Spår av rituella måltider eller matoffer 48
vid gravarna och på gravfältet
En mindre byggnad och härdar med 50
möjlig koppling till gravarna
Mo
Motala
tala
strö
m
rtån
Sva
Linköping
Vadstena
Skänninge
Söderköping
St
ån
gå
n
Mjölby
Diskussion och tolkning av gravfältet 52
De gravlagda individerna 52
Begravningssed och gravrit 53
Slutsats: Krogarängen – ett gårdsgravfält 55
Två gårdar från romersk järnålder 55
RAÄ 36 55
RAÄ 67 56
Figur 1. Karta över Östergötland
med platsen för undersökningen
markerad. GRAFIK LARS ÖSTLIN.
Krogarängen – ett romartida gravfält 3
±
Figur 2. Utdrag ur topografisk karta med undersökningsområdet markerat med blått. Skala 1: 50 000. GRAFIK LARS ÖSTLIN.
4 Krogarängen – ett romartida gravfält
Statens historiska museer, Arkeologiska uppdragsverksamheten, är en uppdragsfinansierad del av
Statens historiska museer, som i huvudsak genomför arkeologiska utredningar och undersökningar
efter länsstyrelsens beslut enligt kulturmiljölagen (SFS 1988:950). Uppdragsverksamheten utför
även konsultuppdrag i form av utredningar, kulturmiljöanalyser och planeringsunderlag. Den
arkeologiska uppdragsverksamheten har ingen myndighetsfunktion.
Arkeologisk undersökning
Krogarängen – ett romartida gravfält
Sammanfattning
Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska uppdragsverksamheten (UV Öst) utförde hösten 2011
en särskild arkeologisk undersökning av delar av ett gravfält från romersk järnålder (RAÄ 11
i Vadstena socken) samt delar av två boplatser från samma tid (RAÄ 67 i Vadstena socken
och RAÄ 36 i Sankt Per socken). Inom området undersöktes även ett gropsystem från
neolitikum, härdar från yngre bronsålder och förromersk järnålder samt odlingslämningar
och en väg från historisk tid.
Gravfältet omfattar RAÄ 11, 12 och 13 och ligger till stora delar inom Folkets park utan­
för Vadstena. Den del av gravfältet som undersöktes låg i åkermark sydost om Folkets park.
Området var kraftigt påverkat av plöjning i modern tid, men trots det kunde rester av elva
stensättningar och tolv gravar utan synlig överbyggnad identifieras. Gravgömmorna var i
det närmaste intakta, men benen var påverkade och fragmentariska. Gravskicket domine­
rades av runda stensättningar med brandgravar, men en rektangulär stensättning innehöll
en skelettgrav. Ytterligare minst en skelettgrav har funnits – ben från dessa fanns återde­
ponerade i en grop. Det inre gravskicket utgjordes av brandgropar, brandlager, bengropar,
benlager och urnebrandgropar, sammanlagt 28 stycken. Av dessa har de två brandlagren
tolkats som bålplatser. Huvuddelen av gravgömmorna saknade helt benbehållare. Endast
i en gravgömma var benen gravlagda i en urna. I några fall fanns bitar av hartstätnings­
ringar som pekar mot att benen hade lagts i en behållare av trä eller näver. I en grav fanns
en S-formad krumkniv, men annars var fyndmaterialet sparsamt. I ett par gravar fanns
nålar och en möjlig pryl. Av de gravar som kunde könsbedömas, osteologiskt eller utifrån
fynd, var de flesta kvinnogravar. När det gäller ålderbestämning fanns barn från två år och
uppåt, såväl som vuxna och äldre i materialet. Däremot saknades spädbarnen helt. I flera
av gravarna fanns spår efter mat i form av brända djurben (däggdjur, fågel), fiskben, brända
sädeskorn och andra fröer. I anslutning till gravarna fanns härdar och en mindre byggnad,
vilka kan ha haft samband med rituella måltider eller matoffer knutna till gravmiljön.
Gravfältet tolkas som ett gårdsgravfält knutet till en eller några gårdar i närheten.
Större delen av boplatserna, RAÄ 67 och 36, låg utanför vägarbetsområdet och berördes
inte. Inom de delar som undersöktes fanns gropar och härdar, som kunde dateras till romersk
järnålder. Inget hus fanns inom de delar som undersöktes. Boplatserna utgör troligen gårdar,
vars innevånare har begravts på gravfältet.
Krogarängen – ett romartida gravfält 5
Inledning
I Folkets park utanför Vadstena ligger Krogarängens gravfält med ett 20-tal runda flacka
stensättningar. Sju gravar undersöktes 1948–49 och visade sig innehålla brandlager med
brända ben och enstaka fynd. Vid undersökningar på 2000-talet framkom ytterligare gravar
utanför Folkets park; gravfältet visade sig omfatta en 300x200 meter stor yta.
I följande rapport presenteras resultatet från de arkeologiska undersökningar vid Kroga­r­
ängen, som utfördes år 2011 med anledning av att väg 50 skulle ges en ny sträckning
förbi Vadstena, istället för att som tidigare gå genom staden. Ett 600 meter långt och knappt
30 meter brett område undersöktes öster om Folkets park, från Skänningevägen i söder till
en gammal järnvägsbank i norr.
Lämningarna speglar hur landskapet har nyttjats under 6000 år, från de äldsta spåren
efter en möjlig tidigneolitisk gård, via en intensiv betesdrift under bronsålder och förro­
mersk järnålder, till romersk järnålder då det fanns ett gravfält och två, kanske tre, samtida
boplatser i området. Vägar, röjningsrösen, dikessystem och åkerytor visar markanvänd­
ningen under yngre järnålder och historisk tid.
De flesta gravarna utgjordes av brandgravar med brända ben, men det fanns också en
skelettgrav och en grop med skelettdelar som tolkades som återdeponerade. Undersök­ningen
visade att de flesta av gravarna var från äldre romersk järnålder, det vill säga århundradena
närmast efter Kristi födelse. På gravfältet hade kvinnor och män, barn, vuxna och äldre be­
gravts. Det var sparsamt med fynd, men i ett par gravar fanns gravgåvor, såsom en krumkniv,
några synålar och en möjlig pryl. Kring och i gravarna fanns spår av mat, både djur- och
fiskben samt brända sädeskorn och andra fröer, vilket visade att gravskicket hade involverat
gravgåvor, matoffer och/eller rituella måltider i samband med begravningarna. Ut­ifrån grav­
skick, innehåll i gravar och i samtida lämningar av boplatskaraktär fick vi en bild, inte bara av
de gravlagdas kön och ålder, utan också av deras sociala och ekonomiska status samt av de
ceremoniella och rituella handlingar som hade utförts i anslutning till begravningarna.
Bakgrund
Med anledning av en planerad ny dragning av väg 50 förbi Vadstena, istället för som tidi­
gare genom staden, utförde Riksantikvarieämbetet, UV Öst utfört arkeologisk undersök­
ning av RAÄ 11, 67, 68 och 74 i Vadstena socken samt RAÄ 36 i Sankt Per socken.
Riksantikvarieämbetets uppdragsarkeologiska verksamhet (RAÄ, UV) överfördes, enligt
regeringsbeslut, till Statens historiska museer (SHMM) den 1 januari 2015. Verksamheten
är en del av SHMM och har tills vidare namnet Statens historiska museer, Arkeologiska
uppdragsverksamheten. Samtliga ärenden som handlades av RAÄ, UV, däribland förelig­
gande, överfördes till Statens historiska museer, Arkeologiska uppdragsverksamheten, för
slutförande.
Den nya vägsträckan går öster om Vadstena, strax intill Folkets park. Fornlämningarna
utgjordes av Krogarängens gravfält (RAÄ 11), tre boplatser (RAÄ 36, 67 och 68) och en väg
(RAÄ 74). Endast de delar av fornlämningarna som låg innanför arbetsområdet till den
planerade nya vägen berördes av undersökningen. Det innebär att huvuddelen av gravfältet
ligger kvar i Folkets park och en stor del av boplatsen RAÄ 36 ligger kvar öster om den nu
färdigbyggda vägen. I Länsstyrelsens förfrågningsunderlag och beslut ingick även fornläm­
ningarna RAÄ 64, 65, 66. Dessa kom dock att ligga utanför arbetsområdet och berördes
ej. De behandlas därför heller inte vidare i rapporten.
Den arkeologiska undersökningen genomfördes efter beslut av Länsstyrelsen Öster­
götland (dnr 431-2187-10). Uppdragsgivare var Trafikverket, vilket även svarade för kost­
6 Krogarängen – ett romartida gravfält
6481400
145400
Kvissberg
VADSTENA
±
Folkets park
Krogarängen
Skänninge
Kvarnbacken
Hovvägen
Y 144200
X 6479400
Väderstad
0
200 m
Skala 1: 10 000
Figur 3. Inför byggandet av förbifart Vadstena utfördes arkeologiska slutundersökningar på tre ställen. Riksantikvarieämbetet, UV Öst
grävde Krogarängens gravfält vid Folkets park och boplatslämningar på Kvarnbacken och Östergötlands museum grävde boplatslämningar
vid Hovvägen. Skala 1:10 000. GRAFIK LARS ÖSTLIN.
Krogarängen – ett romartida gravfält 7
naderna. Fältarbetet utfördes under perioden augusti november år 2011. Projektledare var
Maria Petersson. Biträdande projektledare var Marita Sjölin som även svarat för förelig­
gande rapport, och där inte annat anges författat rapporten. Maria Petersson har skrivit
avsnittet om forskning och kunskapsläge och Alf Ericsson har skrivit avsnittet om historisk
markanvändning.
I samband med att ny sträckning för väg 50 förbi Vadstena började planeras i slutet av
1990-talet och under första decenniet av 2000-talet, genomfördes flera arkeologiska ut­
redningar och förundersökningar i området. Vid en arkeologisk utredning etapp 1 (Larsson
m fl 1997) samt en kompletterande utredning etapp 1 och 2 (Karlsson 2009) framkom flera
fornlämningar inom sträckningen för den planerade vägen. För att närmare fastställa och
beskriva både redan kända och vid utredningarna nyupptäckta fornlämningars utbredning
och karaktär, genomförde Östergötlands museum flera arkeologiska förundersökningar
längs med hela vägsträckningen förbi Vadstena. Resultatet av förundersökningen visade
bland annat att gravfältet RAÄ 11 sträckte sig utanför Folkets park och att flera gravar
skulle komma att beröras av den planerade vägen (Karlsson & Lundberg 2010).
Inför byggandet av den nya förbifarten genomfördes flera särskilda arkeologiska under­
sökningar. Förutom undersökningarna vid Krogarängen undersökte Riksantikvarieämbetet,
UV Öst en boplats från romersk järnålder samt spridda lämningar från yngre stenålder
och framåt på Kvarnbacken söder om Krogarängen (Helander 2013). Mellan Kvarnbacken
och Hovvägen undersökte Östergötlands museum bland annat odlingslämningar och delar
av en tidigmedeltida gård (Räf 2014 samt Karlsson under arbete).
Rapportens disposition
Rapporten inleds med en bakgrund till undersökningen. Här presenteras kulturmiljö och
tidigare undersökningar samt aktuell forskning. Vidare diskuteras kunskapsläget när det
gäller Vadstenaområdet ur ett centralplatsperspektiv och det därtill kopplade gravskicket
under äldre järnålder. I anslutning härtill redovisas en analys av den historiska markan­
vändningen i området. Därefter presenteras syfte och frågeställningar som legat till grund
för undersökningen samt de metoder efter vilka undersökningen genomfördes.
I det därpå följande resultatkapitlet redovisas och tolkas resultatet av undersökningen.
Kapitlet inleds med en presentation av undersökningsområdet och en kortare presentation
av fyndmaterialet. Därpå följer resultaten utifrån nyttjandet av landskapet, så som vi kan
följa det i området under 6000 år. Efter en redogörelse för de äldsta lämningarna kommer
tyngdpunkten i rapporten som behandlar lämningar från romersk järnålder. Från denna
tid finns gravfältet och två samtida boplatser. Här har förstås gravarna med yttre och inre
gravskick, ben och fynd en framträdande plats, men här tas också upp de spår efter rituella
måltider som fanns i anslutning till gravarna. Därefter presenteras lämningar från yngre
järnålder och historisk tid. Resultatkapitlet avslutas med de naturvetenskapliga analyserna. I
texten är alla 14C-dateringar som nämns kalibrerade med två sigmas noggrannhet, det vill
säga cirka 95 % sannolikhet.
Den avslutande diskussionen utgår från temat Krogarängen – ett landskapsutsnitt i lång­
tidsperspektiv. Sist återfinns administrativa uppgifter och därefter bilagor med grupp- och
anläggningsbeskrivningar, fyndlistor, analysresultat, konserveringsrapport samt översikts­
planer där samtliga undersökta arkeologiska objekt redovisas. Bilagd finns även en kortare
redogörelse för en schaktövervakning som gjordes efter avslutad undersökning i samband
med mindre ingrepp i RAÄ 36 i Sankt Per socken.
8 Krogarängen – ett romartida gravfält
Kulturmiljö
Krogarängens gravfält ligger till stor del inom Folkets park, strax öster om Vadstena och
ett par kilometer från Vättern. Området kring gravfältet är en del av Vadstenaslätten och
utgörs idag av utpräglad fullåkersbygd. Slätten är svagt böljande med några enstaka relativt
låga åsbildningar. Gravfältet är placerat på en sådan låg åsbildning, som ligger på nivåerna
100–105 meter över havet. Jordmånen utgörs främst av kalkhaltig och mullrik moränlera
och berggrunden utgörs till största delen av kalksten. Idag finns få vattendrag i området,
men historiska kartor visar att det har funnits ett stort antal våtmarker och vattendrag som
försvunnit genom utdikning (Karlsson & Lundberg 2010).
Stenålder
Från att ha varit i det närmaste helt okända har flera tidigneolitiska boplatser nu fram­
kommit i Vadstenaområdet. Boplatserna härrör från den tid då människan började odla säd
och hålla boskap. Sådana boplatser har de senaste tio åren påträffats på flera ställen i Öster­
götland, ofta när undersökningen egentligen rört andra tidsperioder. Tom Carlsson har
nyligen genomfört ett forskningsprojekt om neolitiseringen i östgötskt material (Carlsson
2014). Han menar att den tidigneolitiska ekonomin var en bredspektrumekonomi där jakt
och insamling fortsatt på samma sätt som under mesolitikum, parallellt med att jordbruket
introducerats i form av odling av säd och djurhållning. Ofta har detta skett på samma platser.
Det var alltså inte nya platser som togs i anspråk i och med neolitiseringen, utan man fort­
satte ett landskapsutnyttjande som har rötterna i jägarstenåldern (ibid).
14
C-dateringar och fynd av bearbetad kvarts visar att området runt Vadstena har brukats
av människor redan under mesolitikum. De äldsta spåren av bebyggelse är dock från tidig­
neolitikum. Vid en schaktövervakning år 2010 framkom två härdar, tre stolphål och tre
gropar, RAÄ Sankt Per 38, ungefär 750 meter nordost från den nordligaste delen av Kro­
gar­ängens arbetsområde (Konsmar & Ajneborn 2013). En av de båda härdarna har daterats
till tidigneolitikum. Vid samma förundersökning daterades en härd ytterligare cirka 200
meter österut, RAÄ Sankt Per 40, till mellanneolitikum. Vid en arkeologisk utredning av
RAÄ Vadstena 39 i kvarterat Cisternen, drygt 300 meter sydväst om Krogarängen, 14Cdaterades en grop till tidigneolitikum och strax intill, vid RAÄ Vadstena 36 påträffades
fynd av kvarts och flinta (Karlsson 2007).
Vid undersökningarna inför den nya vägen undersöktes flera lämningar från yngre
stenålder. Det äldsta skedet vid Kvarnbacken, RAÄ Vadstena 69 utgjordes av rännor och
hyddor från tidigneolitikum (Helander 2013). I området fanns också spridda stolphål från
övergången mellan senneolitikum och äldre bronsålder.
I området finns även ett fåtal lösfynd av flint- och bergartsyxor, som indikerar ytterligare
boplatser och kanske gravar från neolitisk tid. De närmast belägna kända gravarna från
yngre stenålder utgörs av två hällkistor i närliggande Hagebyhöga (FMIS).
Bronsålder
När det gäller bronsålder finns det ännu färre lämningar i området. Ett område som inne­
håller både gravar och en boplats är RAÄ 15 i Sankt Per socken. Fornlämningen delunder­
söktes år 1993 och då framkom stolphål, härdar och två gravar (Feldt 1993). Den ena graven
utgjordes av en flatmarksgrav med skelettdelar och den andra av en benkoncentration.
14
C-analys och keramik har daterat lämningarna till bronsålder och äldre järnålder.
Det finns också dateringar till bronsålder eller äldre järnålder från härdar och gropar
som inte har kunnat kopplas till gravar eller boplatser. Inom RAÄ Vadstena 58 har två
härdar daterats till bronsålder respektive äldre järnålder (Karlsson & Lundberg 2010).
Krogarängen – ett romartida gravfält 9
Inom RAÄ 35, cirka 1,5 kilometer norr om Krogarängen, har en härd daterats till yngre
bronsålder och äldre järnålder (ibid). Ensamliggande härdar med dateringar till yngre
bronsålder och äldre järnålder förekommer på ett stort antal platser i Östergötland. Maria
Petersson har i sin forskning visat att ensamliggande härdar och härdgrupper ofta har sam­
band med betesdrift (Petersson 2006). Hennes arbete visar att man under yngre bronsålder
och förromersk järnålder bedrivit välorganiserad betesdrift med herdar i centrala Öster­
götland. Centralt i betesdriften har varit platser till vilka man återkommit gång efter annan.
På dessa platser fanns härdar, kokgropar och ibland hyddor.
Äldre järnålder
Om bronsåldern är sparsamt företrädd, så framträder den äldre järnåldern desto tydligare
kring Krogarängen. I området finns flera gravfält med bland annat skelettgravar och vapen­
fynd, något som brukar tolkas som ett utryck för social stratifiering, där dessa gravar tillhör
människor med hög social och ekonomisk status. Också en del lösfynd, såsom vapen och
guldbrakteater, understryker denna bild. I västra Östergötland framträder Vadstenaområdet
som ett område med tecken på centralitet, vid sidan av Alvastraområdet (se vidare avsnittet
Vadstenaområdets äldre järnålder ur ett centralplatsperspektiv).
I Granby, drygt 1,5 kilometer sydöst om Krogarängen, ligger gravfältet RAÄ 1 i Sankt
Pers socken. Gravfältet, som är kraftigt skadat av grustäkt, omfattar fjorton runda sten­
sättningar, två resta stenar och två högar (FMIS). En av högarna undersöktes 1914 i sam­
band med att den skadades vid grustäkt. Den innehöll en skelettgrav och en riklig vapen­
uppsättning. Vapnen utgjordes bland annat av spjutspetsar och utifrån fynden har graven
kunnat dateras till romersk järnålder (Karlsson & Lundberg 2010). I SHM:s samlingar
finns en spjutspets av järn och en spjut-/lansspets av järn med inläggningar av koppar eller
brons på holken. Det är oklart var exakt de hittades, men det finns en notis om en hittad
spjut-/lansspets på Granby ägor (Karlsson & Lundberg 2010).
Drygt en kilometer söder om Krogarängen, strax norr om Fylla by, ligger gravfältet
RAÄ 3 i Sankt Pers socken. På gravfältet finns 23 gravar, vilka består av runda stensätt­
ningar. Strax intill gravfältet har det funnits en rest sten, som numera är borttagen, RAÄ 13
i Sankt Pers socken (FMIS). Ungefär 1,5 kilometer nordöst om Krogarängen finns ett
område, RAÄ 15 i Sankt Pers socken, med både gravar och boplatslämningar. När platsen
undersöktes 1990 hittades härdar och stolphål samt en skelettgrav och två brandgravar. Ut­
ifrån keramikfynd och 14C har lämningarna kunnat dateras till äldre järnålder (Feldt 1993).
Kring Krogarängen var boplatser från äldre järnålder i stort sett okända fram till för
några år sedan, men i och med flera exploateringsundersökningar, inte minst de som ut­
fördes för ny väg förbi staden har detta ändrats. Några av boplatserna, RAÄ 67 och 68 i
Vadstena socken och RAÄ 36 i S:t Pers socken, beskrivs vidare i denna rapport. Andra,
såsom RAÄ 44 och 58 i Vadstena socken, ingick i de undersökningar som Östergötlands
museum utförde 2011 intill Hovvägen. Lämningarna utgjordes av ett stort antal gropar,
härdar och stolphål, men något hus påträffades inte (FMIS). Boplatser undersöktes också
av UV Öst vid Kvarnbacken. Inom RAÄ 59, som låg cirka 700 meter söder om Krogar­
ängen, fanns ett tvåskeppigt hus från romersk järnålder med tillhörande gårdstun och en
brunn (Helander 2013). Inom RAÄ 69, som låg knappt 100 meter söder om Krogarängen,
fanns en treskeppig byggnad från romersk järnålder (Helander 2013).
Lämningar som kan visa var järnålderns bebyggelse kan ha legat har också framkommit
vid andra exploateringsundersökningar de senaste åren. Vid den tidigare nämnda utred­
ningen i kvarteret Cisternen framkom också stolphål och härdar, där en av härdarna 14Cdaterades till romersk järnålder, 240–420 e Kr (Karlsson 2007).
10 Krogarängen – ett romartida gravfält
±
X 6482500
Y 144000
Sankt Per 38
Sankt Per 39
Sankt Per 4:2
Sankt Per 4:1
Sankt Per 40
Vadstena 46
Vadstena 30:1
Vadstena 3:1
Sankt Per 15:1
Sankt Per 36
Vadstena 72
Vadstena 71
Vadstena 70
Vadstena 39
Vadstena 12:2
Vadstena 12:3
Vadstena 12:1 Vadstena 68
Vadstena 13:2
Vadstena 13:1
Vadstena 11:1
Vadstena 64
Sankt Per 31
Vadstena 65 Vadstena 66
Vadstena 67
Vadstena 35
36
Vadstena 37
Vadstena 38
Vadstena 40
Vadstena 69
Vadstena 1:1
Vadstena 42
Vadstena 43
Vadstena 26:1
Vadstena 59
Vadstena 44
Vadstena 63
Sankt Per 1:1
Sankt Per 2:1
Vadstena 58
Vadstena 45
Sankt Per 3:1
Vadstena 27:1
Sankt Per 13:1
Vadstena 31:1
Vadstena 25:1
Vadstena 31:2
Sankt Per 16:1
Vadstena 10:1
Vadstena 32:1
Sankt Per 17:1
Vadstena 19:1
Vadstena 33:1
0
Sankt Per 7:1
Sankt Per 7:2
Vadstena 23:1
500 m
X 6478500
Y 146500
Vadstena 24:1
Skala 1: 20 000
Figur 4. Utdrag ur ekonomiska kartan med undersökningsområdet (blått) och omgivande fornlämningar (rött). Skala 1:20 000.
GRAFIK LARS ÖSTLIN.
Krogarängen – ett romartida gravfält 11
Yngre järnålder och medeltid
Högarna på gravfälten vid Granby och Fylla indikerar att de har använts även under
yngre järnålder, men i övrigt är antalet gravar från denna tid få i området. Det finns upp­
gifter om möjliga och bortodlade högar 500 respektive 700 meter söder om Krogarängen,
RAÄ 43 i Vadstena socken och 2 i Sankt Per socken (FMIS). Inne i Vadstena har gravar
undersökts, som utifrån fynden kunnat dateras till vikingatid (Karlsson & Lundberg 2010).
Från samma tid är även den rika kvinnograv på Kvarnbacken som Östergötlands museum
har undersökt (Karlsson 2008). I samband med ledningsdragning år 2010 cirka 100 meter
väster om Krogarängens gravfält framkom lämningar efter en boplats från yngre järnålder
(Konsmar & Ajneborn 2013). Inom en totalt 450 meter lång sträckning fanns härdar,
stolphål och gropar. Lämningarna, RAÄ 70, 71 och 72 i Vadstena socken, har tolkats repre­
sentera tre olika boplatser. En härd i den södra delen har daterats till folkvandringstid,
430–600 e Kr. Det treskeppiga hus som UV Öst undersökte på Kvarnbacken, knappt 100
meter söder om Krogarängen kan ha använts in i folkvandringstid (Helander 2013). Intill
Hovvägen undersökte Östergötlands museum 2009 och 2011 kulturlager, gropar och
stolphål (Karlsson & Lundberg 2010). En datering från förundersökningen visar att läm­
ningarna är tidigmedeltida.
Äldre forskning visade att yngre järnålderns boplatser ofta ligger på samma ställen som
den historiska bebyggelsen (Ambrosiani 1964). De senare årens arkeologiska undersök­
ningar har bekräftat denna bild, men också visat att detta inte alltid är fallet. Ett exempel
finns från Valla, utanför Linköping, där den yngre järnåldersbebyggelsen låg flera hundra
meter från den historiska bytomten (Sköld 2012).
De historiska byar som ligger närmast Krogarängen är Kvissberg i norr, Huvudstad i
öster och Vännestad i söder, andra historiska byar i närområdet är Granby och Fylla och
ytterligare något längre bort Vadstena, Västra Starby och Östra Starby. Bebyggelsen i om­
rådet under yngre järnålder och historisk tid behandlas vidare nedan i avsnittet Historisk
markanvändning i området.
12 Krogarängen – ett romartida gravfält
Tidigare undersökningar inom Krogarängens gravfält
Krogarängens gravfält omfattar RAÄ 11–13 i Vadstena socken. Inför undersökningarna i
början av 2000-talet fanns nitton stensättningar registrerade inom RAÄ 11, tre stensätt­
ningar inom RAÄ 12 och två möjliga stensättningar inom RAÄ 13 (Karlsson & Lund­
berg 2010).
Figur 5. Plan över Krogarängens gravfält upprättad år 1948 med undersökta gravar markerade (grönt).
Efter Lindahl 1949a med tillägg. Ej skalenlig.
Krogarängen – ett romartida gravfält 13
Åren 1948 och 1949 undersöktes sju gravar på gravfältet RAÄ 11 (Lindahl 1949 a och b).
Gravarna låg inom eller strax utanför Folkets park och utgjordes av sex runda och en kvad­
ratisk stensättning, som var mellan sex och åtta meter i diameter och ett par decimeter
höga. De hade jord- och stenfyllning och i gravarna fanns brandlager med brända ben,
hartstätningar, keramik och rostklumpar, vilka då tolkades som sönderrostade järnföremål.
Den kvad­ra­tiska stensättningen var fyndtom. Vid undersökningen tillvaratogs även träkol
från gravarna. I samband med förundersökningarna lät Östergötlands museum analysera
ett kolprov från grav 24 (jfr Karlsson 2005), vilket daterades till 820–540 f Kr (Ua-24127),
det vill säga yngre bronsålder. I beskrivningarna av undersökningen år 1948 finns inte
några uppgifter om hur kolet samlades in eller från vilken kontext. Det är därför inte
fastställt om kolet kommer från graven eller inte och dateringen bör användas med försik­
tighet i tolkningen. Gravarnas form och innehåll pekar snarare på en datering till äldre
järnålder.
Vid den arkeologiska förundersökningen 2009 kunde det konstateras att det fanns ytter­
ligare gravar sydöst om Folkets park och att dessa skulle beröras av den nya förbifarten
(Karlsson & Lundberg 2010). Gravarna utgjordes av två stensättningar, sju omarkerade
brandgravar och en grop med skelettdelar som bedömdes som återdeponerade. Den osteo­
logiska analysen visade att skelettdelarna tillhörde en kvinna som dog i en ålder av 40-45 år.
14
C-analys av en tand gav en datering till romersk järnålder 240–410 e Kr (Ua-38340). I
brandgravarna påträffades ben och bitar av harts, men i övrigt få fynd. I anslutning till
gravfältet påträffades bland annat härdar, där några kunde dateras till romersk järnålder
(Ua-38342).
14 Krogarängen – ett romartida gravfält
Forskning och kunskapsläge
Maria Petersson
Vadstenaområdets äldre järnålder ur ett centralplatsperspektiv
Man har ofta talat om att det finns tre eller möjligen fyra centralområden i Östergötland
under förhistorisk tid (Nordén 1925, Hyenstrand 1979, Kaliff 1999). Indelningen bygger
på fornlämningsfrekvens och de antagna centralområdena ansluter väl till topografiska
förhållanden. Indelningen börjar utkristallisera sig under bronsålder för att accentueras
under äldre järnålder (Kaliff 1999:48). Kaliff menar att centralområden ska likställas med
områden där det funnits en tätare befolkning samt fortsätter: ”Att dessa områden innehållit
maktcentra är i och för sig sannolikt, men hur många och med vilken inbördes relation är
en mer problematisk fråga” (Kaliff 1999:48).
De senaste tjugo årens centralplatsforskning ger en annan och mera differentierad bild
av maktens landskap under Östergötlands förhistoria. Centrala platser har haft särskilda
funktioner i förhållande till det omgivande samhället och kan vara centrala ur olika hän­
seende; ekonomiskt, religiöst, militärt eller administrativt. Centrala platser har funnits på
flera olika nivåer; lokalt, regionalt och överregionalt. Ofta kan de centrala funktionerna ha
varit spridda inom ett område, så som fallet i Stevnsområdet med Gudme och Lundeborg
(Nielsen m fl 1994). Dagfinn Skre har visat att vilken enhet som utgjort den ledande i en
begränsad trakt växlat över tid (Skre 1998). Det förekommer sällan att äldre järnålderns
ledande enheter också varit de ledande under yngre järnålder (jfr Lindeblad & Nielsen 1997).
År 1997 gjordes en sammanställning av olika centralplatsindikerande fynd och forn­
lämningar i samband med att RAÄ, UV gjorde en arkeologisk utredning för väg 50 mellan
Ödeshög och Motala (Lindeblad & Nielsen 1997). Urvalet av fynd och fornlämningar
styrdes av den då aktuella forskningen där Lotte Hedeagers arbete kring centralplatser och
samhällsorganisation under äldre järnålder fick stort genomslag (Hedeager 1989). Hedeagers
analys utgick från ett stort danskt gravmaterial. Tre nivåer som representeras av vapengravar
med olika utrustning har tolkats som en spegel av samhällets politiska och sociala organisa­
tion. Gravar med komplett vapenutrustning av svärd, spjut och sporrar samt ofta med guld
och romersk import tillmättes särskild betydelse. De tolkades i termer av ett militärt och
politiskt ledarskap som utvecklades under yngre förromersk järnålder och fördelade sig
geografiskt på någorlunda jämnt avstånd. Nästa nivå representeras av ryttargravar med
sporrar men utan vapen. Gravarna innehåller guld och importer. De tillhör äldre män. Den
tredje nivån representeras av övriga vapengravar, som inte innehåller prestigevaror och
endast i undantagsfall sporrar. Dessa gravar är betydligt fler och tillhör yngre män. Till det
ledarskap som representeras av den översta nivån knyts unga män, rekryterade ur de ledande
släkterna och begravda med vapen men utan sporrar. Krigare med sporrar miste sin vapen­
utstyrsel med åldern men bibehöll en status som sträckte sig utöver krigarfunktionen.
Rätten att bära vapen och sporrar förefaller ha varit ärftlig (Hedeager 1989:126ff ).
När de indikationer Hedeager använt sig av appliceras på västra Östergötland för perio­den
romersk järnålder och folkvandringstid framträder två tydliga koncentrationer; en i trakten
kring Alvastra och en i Vadstenaområdet, se Figur 6. Här har bland annat gjorts åtta fynd av
vapen. I ett fall, i Granby, rör det sig om en grav med komplett vapenutrustning och ro­
merska importföremål (Stibéus 2002:128), i övriga fall av enstaka fynd av sköldbucklor, svärd
eller spjutspetsar. Det är påfallande att av de fem fynd som kommer från undersökta gravar
rör det sig i fyra fall av skelettgravar. Ofta är gravar med många och rika gravgåvor från ro­
mersk järnålder just skelettgravar. Däremot finns skelettgravar som helt saknar gravgåvor eller
endast har enkla föremål. Ett exempel är gravfältet vid Smörkullen i Alvastra (Brovall 2003).
Krogarängen – ett romartida gravfält 15
Figur 6. Bygden kring Tåkern med centralplatsindikationer från järnåldern och tidig medeltid. Indikationer från
romersk järnålder och folkvandringstid är markerade med rött. Efter Lindeblad & Nielsen 1997 samt Stibéus
2002.
16 Krogarängen – ett romartida gravfält
Påvel Nicklasson har varnat för att okritiskt applicera Hedeagers hypoteser rörande
danskt område inom andra geografiska områden (Nicklasson 1997). I Östergötland är till
exempel seden att begrava med vapen mycket vanligare än i Danmark och kan ha haft en
delvis annan innebörd. Att vapengravar däremot är en typ av statusindikationer torde vara
okontroversiellt. Andra fynd som tolkats som statusindikatorer är guld – i Vadstena har hittats
en folkvandringstida brakteat, men den mera exakta fyndplatsen är okänd (Stibéus 2002).
Ser vi istället på centralplatsindikationer från yngre järnålder och tidig medeltid i västra
Östergötland framträder området även under denna period som i någon mening centralt.
Här finns vikingatida guld- och silverskatter, en påtaglig koncentration av tidigkristna grav­
monument, så kallade eskilstunakistor, samt ett flertal tidiga romanska kyrkor. Det verkar
som det finns områdeskontinuitet med avseende på centralitet både i Vadstena- och Al­
vastraområdet. Under de yngre perioderna framstår dessutom området kring Väderstad
som i någon mening centralt.
Sammanfattar man resultaten för äldre järnålderns del förefaller det helt klart att det
funnits två områden i västra Östergötland som haft centralplatsfunktioner av olika typer.
Vadstenaområdet är ett av dessa. Områdena är i storleksordningen 10x10 kilometer, det
vill säga kring 100 kvadratkilometer stora. Däremot ska påpekas att centrum motsvarande
den tredelning av landskapet som ofta nämns i litteraturen ej kan identifieras utifrån dagens
kunskapsläge. När mera övergripande maktcentra tillkommit, hur de varit utformade och
vilka funktioner de omfattat är frågor vi ännu saknar svar på. Ulf Näsman har, utifrån etno­
logiska exempel, pekat på att den övergripande makten kan vara av tillfällig natur; visigo­
terna valde till exempel sina krigshövdingar från gång till gång (Näsman 1988).
Gravskick under äldre järnålder
Perioden äldre järnålder karaktäriseras av att det existerat olika traditioner, såväl brandgravar
som skelettgravar, sida vid sida, ibland till och med inom samma grav. Av tradition tolkas
gravar i termer av inre och yttre gravskick, kön (manligt/kvinnligt) eller genus, släktskap,
status och särskilda funktioner hos den gravlagda. De ceremonier och ritualer som kring­
gärdat begravningen har ägnats mindre intresse. Religionshistoriker som fördjupat sig i
förhistoriskt skandinaviskt gravskick menar att de religiösa föreställningarna förmedlades
genom kultens alla handlingar. Meningen rymdes i handlingen och symboliken (Artelius
& Kristensson 2006). Detta framgår av de skriftliga norröna källorna. Religiös mening
förmedlades genom ritualens handlingar och de spår dessa efterlämnade, något som öppnar
möjligheten för att studera dessa ingående med hjälp av arkeologiska undersökningar
(Artelius & Kristensson 2006).
Kremeringen av en vuxen individ alstrar cirka 1,5 kilo brända ben men de gravar från
äldre järnåldern som vi undersöker innehåller endast i snitt cirka 100–200 gram (Sigvallius
1994). Detta är ett återkommande förhållande på alla gravfält. Vad har skett med resten av
de brända benen och vilka ceremonier och ritualer knöts till dem? Har de begravts på ett
annat gravfält? Har de spritts på åkrarna i fruktbarhetssyfte? Frågor kring brandgravar och
bålplatser har bland annat studerats av Caroline Ahlström Arcini (2007). Eldbegängelse
på öppet bål förmår inte att helt utplåna en kropp. En väg att nå slutsatser om bålplatser
vore att studera beninnehåll i undersökta härdar och eldningsplatser med relation till
gravfält.
I Östergötland är det mycket vanligt att det finns mer än en skelettgrav på de gravfält
där dessa förekommer. Själva gravskicket skelettgrav har tolkats som en statusindikation –
gravskicket är ofta kopplat till gravar med rika gåvor. Så var fallet t ex på Linnebergsgrav­
fältet vid Mjölby (Helander 1998).
Krogarängen – ett romartida gravfält 17
Från andra områden, bland annat Gotland, känner man till brott eller minskning i
antalet gravar mellan äldre och yngre romersk järnålder (Cassel 1998). Förklaringarna till
detta kan vara flera, till exempel övergivande med anledning av minskad befolkning, änd­
rade former för gravläggning eller avsaknad av överbyggnader.
Boplatslämningarnas karaktär – rituella aktiviteter eller bosättning
På cirka 80 % av alla gravfält från äldre järnåldern finns härdar (Petersson 2006). Dessa kan
ligga samlade i grupper, utefter gravfältets kanter eller spridda på gravfältet och ibland
knutna till speciella gravar. Dessa härdar har tolkats som spår efter rituella måltider som
tillagats och intagits här, men som inte nödvändigtvis behöver ha varit kopplade till be­
gravningarna. Senare års undersökningar visar att gravfältet var en arena för en mängd
rituella handlingar som inte enbart, och ibland inte alls, hade med begravningar och de
döda att göra (Artelius & Kristensson 2006). Ibland har hittats kulthus i dessa samman­
hang (Kaliff 2006). Inom det rituella området vid Abbetorp hittades spår av en påle intill
vilken man placerat ett lerkärl som offer, antagligen fyllt med mat (Lindeblad & Petersson
2009). Ibland kan den rumsliga utformningen avspegla ritualer, ett extremt exempel är de
rader av tätt liggande kokgropar som ibland framkommer (Nordqvist 2005).
Härdar på boplatser innehåller ofta några få träslag, beroende på att man föredragit
vissa vedarter som brännved, medan härdar i rituella kontexter kan innehålla många olika
träslag – brännveden har samlats in i den omedelbara närheten. Härdarnas form i plan och
profil samt lagerföljd kan ge information om deras funktion, men ibland också visa om de
används vid flera tillfällen. Återanvändning är betydligt vanligare i boplatssammanhang
än i rituella kontexter. På den studerade Abbetorpsboplatsen innehöll ungefär hälften av
alla härdar brända cerealier och det fanns en grupp stora härdar som använts för rostning
av säd (Petersson 2006:143ff ). I rituella sammanhang saknas ofta brända cerealier helt.
18 Krogarängen – ett romartida gravfält
Historisk markanvändning i området
Alf Ericsson
Föreliggande avsnitt är en analys av historiska kartor och skriftliga källor från medeltiden.
Syftet är att klargöra undersökningsområdets äldre ägandeförhållanden och markanvänd­
ning.
Den äldsta kartan som berör undersökningsområdet är en geometrisk jordebokskarta
från 1633 över den jord som låg under Vadstena och som brukades av stadens borgare och
tjänstemän (LSA D6:151-2). På denna redovisas sydväst om Kvissberg och öster om Huvud­
stad en inhägnad äng som ligger där Folkets park nu finns. Lantmätaren Johan Larsson
Grot har över ängen skrivit att den tillhör staden och att den utgörs av hårdvall. I övrigt
lämnar denna lantmäteriakt ingen information om markanvändningen. Betydligt mer gi­
vande är en karta som lantmätaren Johan Ekebom år 1705 upprättade över Vadstena stads
ägor. Vid Folkets park fanns då på samma plats som på nyssnämnda karta en ängs- och
betes­mark som kallades Krogarängen – namnet finns fortfarande på moderna kartor, Figur 7.
I tillhörande beskrivning kan man läsa att nämnda äga är belägen mellan Kvissberg och
något som kallas Galgbergets flåttejord. Med detta avses det åkergärde där stadens avrätt­
ningsplats förr hade legat och som bestod av ett stort antal åkerstycken, på äldre svenska
benämnda flåttar (sing. flat). Dessa åkrar hade tagits upp på 1400-talet av Vadstenas borgare
på byn Vännestads marker och bildade ett sammanhängande lapptäcke av åkermark (Erics­
son 2012:166 med not 88). Vidare kan man läsa att Krogarängen har fått sitt namn av att
stadens hästkrögare där har slåtter- och betesmark till sina hästar. En hästkrögare var en
person som drev gästgiveri och var skyldig att hålla häst för resande. Lantmätaren har i
vanlig ordning angivit ägans kvalitet och kvantitet. Han skriver att Krogarängen består
mestadels av hårdvall beväxt med små ekar och hasselbuskar samt har sidläntare gräsväxt
på den västra sidan. Ängen avkastar i normala år ett lass hö på tunnlandet, vilket totalt gör
14 ¼ lass. Den norra delen av Krogarängen var en med hägnader avstängd beteshage där
hästkrögaren hade sina hästar på bete.
Figur 7. Krogarängen 1705. Utsnitt ur en karta över Vadstena stads ägor. LSA D121-1:3.
Krogarängen – ett romartida gravfält 19
Figur 8. Medeltidens byar och deras ägoområden i Vadstenatrakten. Kvadraternas storlek är proportionerlig
med byarnas attungstal, det vill säga deras taxerade storlek. Av ägoområdenas geometriska former framgår
att Rosendal är avstyckad från Kvissberg. Vadstena avser kungsgården som blev Vadstena klostrets huvudgård
och en av dess avelsgårdar. GRAFIK ALF ERICSSON.
20 Krogarängen – ett romartida gravfält
Figur 9. Medeltidens bebyggelse i Vadstenatrakten. Kvadraternas storlek är proportionerlig mebyarnas attungstal.
Västra Starby och Kvissberg var inrättade som Vadstena klosters avelsgårdar. Vadstena gård var också en avelsgård,
det vill säga en storgård som drevs i klostrets egen regi. Vadstena stad ägdes av Vadstena kloster som var stadens
dominerande maktfaktor. Vägnät och stadsplan efter kartor från 1600-talet och tidigt 1700-tal. Vadstena slott
tillkom först på 1500-talet och ligger på platsen för den medeltida stadsdelen Sanden. Korset utmärker stadens
avrättningsplats. GRAFIK ALF ERICSSON.
Krogarängen – ett romartida gravfält 21
Man kan fråga sig varför det mitt emellan byarna Kvissberg och Huvudstad låg en
separat äga med eget namn och fasta rågångar. Sådana obebyggda fastigheter brukar med
en kameral term benämnas utjord. Svaret på frågan finns i Vadstena klosters jordeböcker,
det vill säga i de förteckningar som klostret lät upprätta över sina egendomar. I jordeboken
av år 1447 kan man läsa att i Rosendal äger klostret en halv attung jord och att det är
klostrets hästhage (SFSS 245:5). Vidare uppges att Rosendal är avsöndrat av Kvissberg
(som af qwistbærghe ær wt takin). En halv attung jord är en förhållandevis liten äga, mot­
svarande en mindre gård eller ett torp (Ericsson 2012). Det råder ingen tvekan om att
ägan Rosendal är identisk med Krogarängen. Förutom ägans storlek talar också kontinui­
teten i markanvändningen och ägofigurernas former för detta. Studerar man vidstående
karta över byarna och deras rågångar i Vadstenas omnejder framgår tydligt att Krogar­
ängen/Rosendal är avsöndrat från Kvissbergs ägoområde, Figur 8. Rosendal är alltså ett
äldre namn på Krogarängen. Rosendal var redan under medeltiden ett mycket populärt
uppkallelsenamn med ursprung i det tyska klostret Rosenthal, instiftat 1241. Det äldsta
belägget på svensk botten är från 1332 och avser ett torp i Rogslösa socken (SDHK nr 3923;
Franzén 1937:89f ). Högst sannolikt har det funnits en medeltida bebyggelse någonstans
i Krogarängen. Det exakta läget är i skrivande stund obekant och väntar på sin upptäckare.
Rosendal låg strax norr om landsvägen mellan Vadstena och Skänninge, Figur 9. Av­
ståndet till Vadstena var drygt en kilometer. På Vännestads ägor på andra sidan landsvägen
låg stadens avrättningsplats. Arkeologiska undersökningar har visat att dömda och avrättade
jordades på platsen under medeltiden (Fendin 2008). Vännestad var den största byn i
trakten. Den var på 15 attungar och hade tio landbor. Med undantag för en attung som
låg under prästbordet i Vadstena ägdes hela byn av Vadstena kloster. Utanför byns tegskif­
tade åkergärden fick borgare i staden ta upp åkerlyckor mot en avgift som var lika stor som
utsädet (SFSS 245:4).
Slutsats. Under äldre medeltid grundades ett nybygge på de sydvästra delarna av Kviss­
bergs utmark. Detta torp benämndes Rosendal och avskildes med tiden från sin moderenhet
och blev till en så kallad avgärda enhet, det vill säga en självständig fastighet med erkända
rågångar. Senare har gården ödelagts. När detta inträffade är inte bekant, men händelsen
torde ha inträffat någon gång efter digerdöden 1350. Efter ödeläggelsen har fastigheten
brukats som betesmark och donerats till Vadstena kloster, som där haft hästar på bete.
Eftersom Kvissberg var en av klostrets avelsgårdar är det troligt att hästaveln har skötts av
förvaltaren på denna gård. Efter klostrets upplösning har hästhagen lagts till Vadstena
stads ägor och anslagits till stadens hästkrögare, som brukat marken för slåtter och bete. I
samband med detta har ägan börjat benämnas Krogarängen varvid det gamla namnet Rosen­
dal fallit i glömska.
22 Krogarängen – ett romartida gravfält
Syfte och frågeställningar
Syfte och frågeställningar angavs i den undersökningsplan som upprättades inför under­
sökningen och dessa var i huvudsak vägledande. Under undersökningens gång kom de
delvis att förändras och modifieras med utgångspunkt i det arkeologiska materialet och
dess potential.
Den aktuella undersökningen omfattade såväl gravar som boplatser. Inom området fanns
också ensamliggande härdar, gropar och liknande lämningar som inte kunde knytas till
någon boplats. Ett viktigt syfte med undersökningen var att reda ut sambandet mellan
fornlämningarna, såväl kronologiskt som funktionellt. För att bättre förstå platsen och dess
betydelse ur olika hänseenden har tre olika rumsliga skalnivåer applicerats i analyserna:
•Anläggningen. Den första rumsliga nivån har gällt enskilda anläggningar. På denna
nivå har de enskilda lämningarna, överbyggnader, brandgropar, härdar och liknande,
specialstuderats. En central fråga här var hur rit och kult uttrycktes i enskilda anlägg­
ningar. När det gällde gravarna kretsade frågorna kring konstruktion och gravskick och
när det gällde lämningar som härdar, stolphål kretsade frågorna främst kring funktion,
konstruktion och datering.
•Platsen. Den andra rumsliga analysnivån gällde platsen och gravarnas relation till
boplatser och lämningar av andra typer, såsom härdar, gropar etcetera som inte kunnat
knytas till någon boplats. Här studerades spår av rit och kult knutna till platsen. Det
gällde också att fastställa tidshorisont för gravarna respektive boplatser och lämningar
av andra typer samt ta reda på hur de var relaterade till varandra.
•Trakten. Den tredje nivån var trakten och platsens roll och position i samtidens sam­
hälle. Här studerades hur status och centralitet uttrycktes genom rit och kult i anslutning
till gravarna samt i anläggningar som hörde samman med gravarna.
De två första nivåerna behandlas i föreliggande rapport, medan den tredje nivån främst
kommer att behandlas i en kommande fördjupad analys.
Krogarängen – ett romartida gravfält 23
Figur 10. Matjorden banades av med hjälp av hjulburen runtomsvängande grävmaskin utrustad med rototilt
och planeringsskopa. FOTO MARITA SJÖLIN.
Metod och genomförande
Fältarbete och dokumentation
Fältarbetet utfördes under tre månader hösten 2011. Personalstyrkan utgjordes huvudsak­
ligen av fem arkeologer, ett arkeologibiträde, en grävmaskinist och en dumperförare. Tidvis
tillstötte ytterligare fyra arkeologer. Fältarbetet inleddes med att matjorden banades av
med grävmaskin ner till den nivå där gravar, konstruktioner, kultur- eller odlingslager
fanns. Redan vid avbaning lades fokus på att försöka tolka strukturer och identifiera sam­
manhang. Detta för att kunna prioritera och välja undersökningsmetod. Under arbetet
med avbaning definierades de arkeologiska objekten, varpå de mättes in med RTK-GPS.
All inmätning skedde i koordinatsystemet SWEREF 99 1500.
Gravfältet lodfotograferades från sky-lift och fotoplanerna användes i fält som underlag
för tolkning av överbyggnader och konstruktioner. Samtliga påträffade arkeologiska objekt
undersöktes och dokumenterades i sin helhet. För att metallfynd lättare skulle kunna upp­
täckas avsöktes samtliga gravar och ett urval av lämningar av andra typer med metall­
detektor innan undersökning.
Gravar, lager och konstruktioner undersöktes med modifierad kontextuell metod, som
vid tidigare undersökningar visat sig ge bra resultat. Metoden innebär att fokus riktas mot
handlingar och detta metodiska angreppssätt stämde väl med undersökningsplanens in­
riktning mot att spåra rituella handlingar och handlingsmönster. Spåren efter varje hand­
ling dokumenterades och registrerades som en kontext. Spåren efter sammanhängande
handlingar sammanfördes till en grupp, exempelvis utgör varje grav en grupp.
24 Krogarängen – ett romartida gravfält
Figur 11. Arbetsstyrkan utgjordes av från vänster; Magdalena Lobell, Marita Sjölin, Elisabet Schager,
Veronica Forsberg-Ljungdahl, Ulf Celin och Maria Petersson. FOTO ALF ERICSSON.
Samtliga kontexter dokumenterades på en särskild blankett som utarbetades för under­
sökningen. Denna registrerades sedan, liksom fynden och proverna i Intrasis. Grupper
dokumenterades på en särskilt blankett. Grupper och kontexter redovisas i bilaga. Planoch profilritningar upprättades i skala 1:20. De brända benen i gravarna var dåligt bevarade.
För att ta tillvara de ibland mycket små benfragmenten vattensållades fyllningen i grav­
gömmorna.
Skelettgraven undersöktes och dokumenterades utifrån den fältantropologiska metoden,
se vidare nedan. Det innebar en närstudie av hur skelettet låg i graven, det vill säga lägen
(vridningar, utfall och så vidare). Hanna Menander, arkeolog UV Öst, som har erfarenhet
av att arbeta enligt denna metod ledde undersökningen av skelettgraven.
Kontinuerliga tolkningar styrde upplägget och prioriteringar medförde anpassningar
gentemot förfrågningsunderlag och undersökningsplan. Exempelvis djupbanades delar av
gravfältet efter att gravarna undersökts, för att undersöka om det kunde finnas äldre läm­
ningar på djupare nivåer.
Kort om den fältantropologiska metoden
Den fältantropologiska metoden (från franskans Anthropologie de terrain) är en tvärveten­
skaplig metod, som syftar till att kunna förstå de kulturella aspekterna av behandlingen av
den döda kroppen. Metoden innebär en närstudie av det inre gravskicket, mera exakt hur
benen ligger i graven. Genom att beakta de naturliga biologiska aspekterna av döden, det
Krogarängen – ett romartida gravfält 25
vill säga förruttnelseprocessen, vid analys av en grav kan metoden bidra med att särskilja
och belysa de kulturella faktorerna av behandlingen av den döda kroppen (Nilsson Stutz
2003). Till exempel kan knäskålarnas läge i graven visa om det funnits ett öppet hålrum
kring kroppen och huvudets position kan visa om det funnits en sedan länge förmultnad
kudde under huvudet.
Liv Nilsson Stutz har använt metoden på mesolitiska gravar från Skateholm (Nilsson
Stutz 2003). Hanna Menander, UV Öst har använt metoden på medeltida gravar i Skän­
ninge (Menander & Arcini 2013). För äldre järnålderns skelettgravar är det en hittills inte
prövad metod som ger mycket ny information om detaljer kring gravläggningsceremo­
nierna och behandlingen av de döda. Den fältantropologiska metoden kan med fördel
kombineras med naturvetenskapliga analyser.
Naturvetenskapliga analyser
Undersökningen omfattade en uttalad och betydande strategi för naturvetenskapliga ana­
lyser med särskilt fokus på skelettgraven och de återbegravda benen från ytterligare en
skelettgrav.
De naturvetenskapliga analyser som har utförts på såväl gravar som härdar, stolphål,
gropar med flera lämningar är: vedartsanalys, 14C-analys och makrofossilanalys. För gravarna
har dessutom osteologisk analys utförts och för skelettgraven och gropen med återdepo­
nerade ben har analys på stabila kol-, kväve- och svavelisotoper utförts. För skelettgraven
har även pollenanalys utförts. Rapporter med analysresultat redovisas i respektive bilaga.
Figur 12. Öppet hus på grävningen tilldrog sig ett stort intresse från intresserad allmänhet. FOTO MARIA PETERSSON.
26 Krogarängen – ett romartida gravfält
Förmedling
Resultaten från undersökningen presenterades löpande på UV:s hemsida (www.arkeologi­
uv.se). Under fälttiden visades undersökningen för intresserad allmänhet den 9 oktober 2011
vid en särskild Arkeologidag för väg 50-undersökningarna. Förutom Krogarängen visade
UV Öst undersökningen på Kvarnbacken och Östergötlands museum visade den vid Hovs­
vägen.
Undersökningen tilldrog sig även lokalmedias intresse och såväl press (Vadstena Tid­
ning) som etermedia (Corren 24) var på plats och gjorde inslag. Särskilt intresse tilldrog
sig skelettgraven och det fina fyndet av en närmast komplett gravurna.
Genom ett samarbete med hotell- och turismprogrammet på Vadstenagymnasiet fick
ett tiotal elever under en dag prova på arkeologi genom att delta i undersökningen. Maria
Petersson var också på gymnasieskolan och berättade om äldre järnålder.
Resultatet av undersökningen har vidare förmedlats på olika sätt. I tidskriften Arkeo­
logi i Östergötland 2012 presenterade Alf Ericsson och Marita Sjölin delar av resultatet i
artikeln Hästkrögare & järnåldersskelett (Ericsson & Sjölin 2012). Inom ramen för föreläs­
ningsserien Arkeologi i Vadstena höll Maria Petersson den 23 februari 2012 ett föredrag
med titeln Gravfältet vid Krogarängen och äldre järnålderns samhälle. Marita Sjölin presen­
terade den 15 mars 2012 på Länsstyrelsen Östergötland hur den fältantropologiska metoden
hade tillämpats vid undersökningen. Marita Sjölin presenterade även delar av resultaten,
bland annat osteologin och den fältantropologiska metoden, vid ett seminarium för väg
32/50 som UV Öst anordnade den 7 maj 2013.
Figur 13. Gymnasieelever fick prova på arkeologi för en dag. FOTO MARITA SJÖLIN.
Krogarängen – ett romartida gravfält 27
Krogarängen – resultat och tolkning
Undersökningsområde
Undersökningsområdet låg öster om Folkets park utanför Vadstena och sträckte sig från
Skänningevägen i söder till en järnvägsbank i norr. Det utgjordes av ett närmare 600 meter
långt och 20–30 meter brett stråk, där den nya förbifarten runt Vadstena nu har byggts.
Huvuddelen av ytan utgjordes av åkermark, men mindre delar för anslutande vägar till
Folkets park utgjordes av parkområden.
Totalt utgjordes undersökningsområdet av en ungefär 15 700 kvadratmeter stor yta.
Av denna avbanades knappt 8 000 kvadratmeter med maskin. I de områden där det fanns
koncentrationer av lämningar avbanades hela vägbredden, medan det i övriga delar drogs
sökschakt eller togs upp begränsade ytor. Efter avbaning framträdde områdets rumsliga
struktur. Närmast Folkets park fanns ett område med gravar, där en del utgjordes av rester
av stensättningar och andra saknade synliga överbyggnader. I anslutning till gravarna
framkom härdar. I vardera änden av det långsmala undersökningsområdet framkom två
boplatser. Inom området fanns även spår efter fossila odlingsytor, röjningsrösen och dikes­
system. Sydväst om Folkets park, alldeles intill en mindre körväg, togs en mindre yta upp
och här påträffades lämningar efter vägar och härdar.
Totalt registrerades i fält 290 arkeologiska objekt, i vilket även ingår de gravgömmor
som undersöktes vid förundersökningen. En stor del av de arkeologiska objekten ingår i
övergripande kontexter, benämnda grupper, totalt 29 stycken. Samtliga grupper och anlägg­
ningar redovisas i Bilaga 1. Grupp- och anläggningsbeskrivningar samt i Bilaga 9. Undersöknings­
planer. De arkeologiska objekten fördelar sig enligt Tabell 1 och övergripande kontexter/
grupper fördelar sig enligt Tabell 2:
Arkeologiska objekt
Antal
Övergripande kontexter/Grupper
Antal
Bengrop
3
Grav utan synlig begränsning
11
Benlager
6
Skelettgrav
1
Brandgrop
14
Grop med återdeponerade skelettdelar
1
Brandlager
2
Gropsystem
1
Dike
37
Huslämning
1
Grop
77
Hägnad
1
Härd
41
Härdsystem
1
Kista
1
Stensättning
10
Käpphål
6
Väg
2
Lager
14
Summa:
29
Lager med enstaka brända ben
3
Nedgrävning
5
Ränna
5
Röjningsröse
4
Sotfläck
13
Stenpackning
10
Stolphål
47
Urnebrandgrop
2
Summa
290
Tabell 1. Totalt registrerades 290 arkeologiska objekt,
fördelat på 18 olika typer.
28 Krogarängen – ett romartida gravfält
Tabell 2. Totalt registrerades 29 överordnade kontexter,
grupper, fördelat på nio olika typer
±
Kvissberg
Y 145200
X 6481100
Detaljplan 5
Detaljplan 4
Detaljplan 3
Detaljplan 6
Detaljplan 2
Krogarängen
Detaljplan 1
50 m
Skala 1: 3500
Y 145600
0
X 6480400
Figur 14. Vägarbetsområdet (blått) med undersökningsytor (svart), arkeologiska objekt (grått) och indelning i detaljplaner (grönt).
Detaljplanerna återfinns i Bilaga 9. Skala 1:3500. GRAFIK LARS ÖSTLIN.
Krogarängen – ett romartida gravfält 29
Fyndmaterialet
Fyndmaterialet, både från gravarna på gravfältet och från övriga anläggningar, är sparsamt.
Merparten av de undersökta lämningarna kan dateras till romersk järnålder, vilket också
avspeglas i fyndmaterialet.
Sammanlagt har 127 fyndposter registrerats, se Tabell 3. Antalet fynd är dock större
eftersom exempelvis flera skärvor keramik kan rymmas under en fyndpost. De två största
kategorierna utgörs av brända och obrända ben, vilka har analyserats av Carolina Arcini
och Ola Magnell, UV Syd. Den osteologiska analysen finns redovisad i Bilaga 5. Osteologisk
analys. Bland fynden i övrigt finns ett komplett lerkärl, som använts som gravurna, en
krumkniv, nålar och en möjlig pryl av järn. Även några recenta järnföremål, såsom spik och
hästskosöm samt några bitar yngre rödgods, finns i fyndmaterialet.
Fyndomständigheter och fyndsammanhang beskrivs vidare i samband med att resultaten
presenteras. Samtliga fynd redovisas i Bilaga 2. Fyndlista.
Samtliga järnföremål som påträffades i gravar har konserverats av Acta Konservering
AB, se Bilaga 7. Konservering.
Fyndkategori
Antal fyndposter
Ben
19
Bergart
4
Bränd lera
2
Bränt ben
65
Harts
17
Järn (varav recenta)
12 (5)
Keramik (varav yngre rödgods)
6 (2)
Kvarts
1
Slagg
1
Summa
127
Tabell 3. Tabell med antal fyndposter
per fyndkategori.
En tidigneolitisk gård
De äldsta spåren efter att landskapet vid Krogarängen tagits i anspråk är från tidigneolitikum.
Från denna period fanns lämningar i den allra nordligaste delen av undersökningsområdet,
tolkade som utkanten av ett gårdsområde. Lämningarna utgjordes av flera gropar i ett
sammanhängande system. Det iakttogs först som ett oregelbundet format lager. När östra
halvan grävdes framgick det att lagret istället utgjordes av flera gropar, totalt fjorton stycken.
Det var tydligt att groparna följde på varandra i fyra faser. I ytan hittades en bit bränd lera,
men i övrigt var de fyndtomma. Vid makrofossilanalysen av jordprover från ett par gropar
hittades botaniskt material enbart i form av förkolnade örtdelar.
Utifrån fynd och innehåll gick det inte att datera gropsystemet, men 14C-analys på träkol
av ek från två gropar visade att den äldsta fasen kunde dateras till tidigneolitikum, 3020–
2570 f Kr och den yngsta till mellanneolitikum, 3950–3710 f Kr (Ua-30669; Ua-30661).
Groparna liknar lertäktsgropar och tolkningen är att de har tillkommit när att man har
tagit lera ur marken. Leran kan ha använts till lerklining av väggar, vilket antyder att det
också kan ha funnits ett hus i närheten. Platsen för gropsystemet ligger på en svag höjd,
cirka 100 meter över havet. Sänkan söder därom kan under neolitisk tid mycket väl ha
varit ett sankområde. Kända tidigneolitiska boplatser, exempelvis Nyckelby, RAÄ Västra
Stenby 259, åtta kilometer norr om Vadstena, ligger ofta i liknande läge, på svaga förhöj­
ningar av sand eller silt intill våtmarker (Helander 2011).
30 Krogarängen – ett romartida gravfält
Figur 15. Gropsystemet under utgrävning. I bakgrunden skymtar gården Kvissberg. Fotograferat från sydost.
FOTO MARIA PETERSSON.
Inga fynd av kvarts eller flinta fanns i groparna eller i närområdet i övrigt, men lertäkts­
groparna pekar mot att det kan ha funnits ett hus i området. Det kan därmed ha funnits
en tidigneolitisk gård vid Krogarängen. Platsen kan representera en gård från tidigneolitikum
av den typ som Tom Carlsson uppmärksammat i sin forskning (Carlsson 2014).
Betesmark under yngre bronsålder och förromersk järnålder
Vid Krogarängen fanns några härdar från bronsålder och förromersk järnålder, som inte
kunde knytas till gravarna eller till några boplatser. Ensamliggande härdar och härdgrupper
på andra platser i Östergötland, har visat sig höra samman med djurhållning och betes­
drift (Petersson 2006).
Härdarna var 0,6–1 meter i diameter och 0,1–0,2 meter djupa. En av härdarna inne­
höll brända djurbensfragment. De påträffades i några fall under gravarna, så det stod redan
i fält klart att de var äldre än dessa. När 14C-analysen var klar framgick det att de kan dateras
till yngre bronsålder och äldre förromersk järnålder, 800–350 f Kr (Ua-30655, Ua-30665,
Ua-30670). En härd från förromersk järnålder, 380–110 f Kr (Ua-30657) fanns också
intill lämningar med härdar, gropar och en mindre byggnad. Den var två meter i diameter
vilket var betydligt större än de härdar inom samman område som kunde visas höra samman
med gravarna.
Ytterligare en härd med datering till förromersk järnålder, som skulle kunna kopplas
till betesdriften fanns intill Skänningevägen i söder. Den har daterats till förromersk järn­
ålder, 380–180 f Kr (Ua-30652). Träkolet i härden utgjordes av al. Härden var 1,75 meter
i diameter och 0,2 meter i djup med rikligt med stora skärvstenar i fyllningen. I härden
fanns frö av kråkvicker.
Krogarängen – ett romartida gravfält 31
Figur 16. Härd A371 var en av de härdar inom undersökningsområdet, som daterades till förromersk järnålder.
Här rensas den fram i ytan. Fotograferat från väster. FOTO MARIA PETERSSON.
Från samma period är även en datering inne i Folkets park. Träkol från grav 24 visade
också bronsålder, 820–540 f Kr (Ua-24127; Karlsson & Lundberg 2010). Det saknas upp­
gifter kring kontexten för detta kol och det finns inget som pekar på att denna grav skulle
vara så tidig. Det kan därför vara så att kolet från grav 24 i själva verket har en annan
kontext, som hör samman med de härdarna som föregår gravfältet.
Härdarna visar att området kring Krogarängen under yngre bronsålder och förromersk
järnålder använts som betesmark samt att det tillhört den mer intensivt brukade betsmarken.
Ett gravfält från romersk järnålder
Krogarängens gravfält omfattar RAÄ 11, 12 och 13. De delar av gravfältet som undersöktes
2011 låg i åkermarken sydost om Folkets park och utgjordes av en del av RAÄ 11. På en
svag höjdrygg i nordväst-sydöstlig riktning fanns rester av elva stensättningar och tolv
gravar utan synlig överbyggnad. Gravskicket dominerades av runda stensättningar med
brandgravar, men en rektangulär stensättning innehöll en skelettgrav. Vid förundersök­
ningen påträffades flera brandgravar och en grop med skelettdelar, vilka tolkades som åter­
deponerade (Karlsson & Lundberg 2010). Antalet gravgömmor uppgick till totalt 28
stycken, eftersom det förekom mer än en gravgömma i vissa stensättningar. Det fanns två
brandlager, som inte tolkas som gravgömmor utan som bålplatser. Det fanns även två sten­
sättningar som saknade gravgömma.
Gravarna som undersöktes 2011 låg helt i brukad åkermark. Detta medförde att både
överbyggnader och gravgömmor var skadade, medan graden av sönderplöjning var svår att
avgöra. Det är källkritiskt viktigt att hålla detta faktum i minnet, för trots plogskador
kunde det yttre gravskicket ofta rekonstrueras utifrån skadade överbyggnader, liksom också
det inre gravskicket.
32 Krogarängen – ett romartida gravfält
Gr
100
Grävn
Id
Typ
ÖB
Fynd
Kön
Ålder
Djur
1948
17
Grav
Ja
M
Vuxen
Svin
1948
19
Grav
Ja
O
Vuxen
1948
20
Grav
Ja
O
Tonåring/vuxen
1948
24
Grav
Ja
Kv
Vuxen
UN
1469
Brandlager
Ja
Krumkniv
(Kv)
Ej bestämt
100
UN
6382
Brandgrop
Ja
O
Vuxen
Får/get
103
UN
5848
Brandgrop
Ja
O
Större barn/tonåring
(Kv)
104
UN
6447
Skelettgrav
Ja
Harts
106
UN
4688
Stenpackning
Ja
Vuxen 40+
Ja + fisk
Ej människa
Ja
107
UN
4872
Brandgrop
Ja
O
Vuxen
Ja
107
UN
6393
Brandgrop
Ja
O
Vuxen
Ja
108
UN
6367
Bengrop
Ja
Harts/nål/kvarts
(Kv)
Större barn/tonåring
108
UN
4579
Nedgrävning
Ja
Sten
O
Ev samma som ovan
109
UN
6577
Brandgrop
Nej
M
Vuxen
110
UN
4611
Brandgrop
Ja
(Kv)
Barn 3–4 år
Ja
110
UN
6539
Benlager
Ja
Människa/djur ej best
Ev
111
UN
1669
Brandgrop
Nej
O
Vuxen
Ja + fisk
112
UN
1660
Brandlager
Nej
O
Vuxen/äldre
113
UN
4836
Brandgrop
Nej
O
Barn 3 år
114
UN
4644
Brandgrop
Nej
O
Barn/tonåring
115
UN
4630
Brandgrop
Nej
Beslag (?)
O
Tonåring
Får
116
FU
5902
Brandgrop
Ja
O
Äldre barn/tonåring/vuxen
116
UN
7290
Benlager
Ja
O
Större tonåring/vuxen
Ja
117
UN
7322
Brandgrop
Ja
O
Människa/djur ej best
Ev
117
UN
7500
Urnebrandgrop
Ja
Keramik
O
Barn 3–4 år
Ja
117
UN
7514
Benlager
Ja
Järnföremål
O
Barn/tonåring
117
UN
7581
Benlager
Ja
Harts
O
Tonåring/vuxen
117
UN
8073
Bengrop
Ja
O
Barn 5 år
119
UN
7298
Bengrop
Nej
O
Barn, ej litet spädbarn
(Kv)
121
UN
7021
Benlager
Ja
Nål
122
UN
3956
Lager
Ja
Tonåring/vuxen
Ej människa
Ja
123
FU
5913
Urnebrandgrop
Nej
O
Tonåring/vuxen
127
UN
4460
Benlager
Nej
Fossil
O
Ej bestämt
128
FU
4448
Grop skelettdel
Nej
Kv
Vuxen 40+
130
UN
1000312
Brandgrop
Nej
O
Vuxen
131
FU
1915
Brandgrop
Nej
O
Ej bestämt
Tabell 4. Tabell över samtliga undersökta gravar vid Krogarängen.
Förklaring: Gr=Grupp, ÖB=Överbyggnad, M=Man, Kv=Kvinna, O=Obestämt. Parentes innebär att bedömningen bygger på fynd, längd etc.
Definitioner av yttre och inre gravskick i rapporten följer i stort Agneta Bennets kategori­
sering från 1987. För yttre gravskick följer Bennets kategorisering i mångt och mycket
fornminnesinventeringens riktlinjer (Selinge 1969) och för det inre gravskicket följer den
Björn Ambrosianis indelning från 1964. Den kategorisering som gjordes vid förundersök­
ningen har behållits här.
Med utgångspunkt i gravarnas utformning, fyndmaterial samt 14C-analys kan gravfältet
dateras till romersk järnålder med en tonvikt på periodens första hälft, det vill säga år­
hundradena närmast efter Kristi födelse. Flera av gravarna innehöll djurben och makro­
fossil. Sammantaget ger gravskick och gravarnas innehåll en bild också av de rituella hand­
lingar som har utförts i anslutning till begravningarna.
Krogarängen – ett romartida gravfält 33
X 6480620
Y 145450
±
Grupp 122
Grupp
104
Grupp 121
Grupp 128
Grupp 127
Grupp 110
Grupp 117
Grupp 108
Grupp 114
Grupp 106
Grupp 115
Grupp 113
Grupp 109
Grupp 107
Undersökning
Grupp 112
Schakt
Grupp 111
Inre gravskick
Bengrop
Benlager
Brandgrop
Brandlager
Grop m återdep ben
Skelettgrav
Urnebrandgrop
Grupp 100
Grupp 103
Grupp 119
Grupp 116
Grupp 123
X 6480570
Y 145420
0
10 m
Skala 1: 250
Figur 17. Samtliga gravar, grupp 100 och så vidare inom undersökningsområdet redovisade tillsammans med inre gravskick. Skala 1:250.
GRAFIK LARS ÖSTLIN.
34 Krogarängen – ett romartida gravfält
Yttre gravskick
Gravfältet låg helt i brukad åkermark och det fanns inga synliga spår efter gravar i markytan.
Trots det, kunde en del av det yttre gravskicket identifieras när matjorden hade tagits bort.
Det fanns spår efter elva överbyggnader. Ibland kunde rester efter kantkedjor skönjas.
Överlag var dock överbyggnaderna kraftigt skadade och till stor del bortplöjda. I flera fall
indikerades överbyggnaderna endast av enstaka stenar i markytan eller också av välvning
och begränsningar av rester av överbyggnadens jordfyllning. De överbyggnader som ändå
kunde identifieras utgjordes av runda stensättningar, förutom skelettgraven som hade en
rektangulär stensättning.
De tio runda stensättningarna varierade i storlek mellan tre och sju meter i diameter,
vanligen fyra till fem meter. Stenmaterialet utgjordes av 0,1-0,3 meter stora stenar, där de
större oftast ingick i en kantkedja. Eftersom överbyggnaderna var så skadade kunde inga
övriga konstruktionsdetaljer skönjas. Om de liknat de stensättningar som idag finns bevarade
inne i Folkets park bör de ha varit låga och flacka till formen, eventuellt med en svacka i
mitten.
De intakta stensättningarna inne i Folkets park är åtta till tolv meter stora och 0,1–0,2
meter höga (Lindahl 1949a). De är alltså större än de som låg inom undersökningsområdet.
I Folkets park fanns även en kvadratisk stensättning, Grav 21, med en sida på nio meter.
Denna undersöktes hösten 1949 utan att någon gravgömma eller några fynd påträffades
(Lindahl 1949b). Det förefaller alltså som att de största gravarna placerades centralt på grav­
fältet och de mindre i dess periferi. Men, det kan även finnas mindre gravar inom Folkets
park; gravar som inte framträder förrän området avtorvas. Det är inte ovanligt att de
största och äldsta gravarna ligger i centrum av ett gravfält och att det med tiden utökats
stegvis så att de yngre och ibland också mer obetydliga gravarna ligger längre ut (jfr Lund­
ström 1970). Om det är fallet även för gravfältet vid Krogarängen kan inte bedömas.
Figur 18. Grav 106 i förgrunden är med sin glesa stenpackning typisk för hur överbyggnaderna framträdde efter
det att matjorden tagits bort. FOTO MARIA PETERSSON.
Krogarängen – ett romartida gravfält 35
Figur 19. Stensättningarna inne i Folkets park framskymtar som mycket svaga förhöjningar mellan och under
hasselbuskarna. FOTO MARIA PETERSSON.
Inom undersökningsområdet påträffades även tolv gravar, där det inte gick att identifiera
någon överbyggnad. Det är svårt att avgöra om de en gång har haft en överbyggnad som
helt försvunnit eller om de aldrig har haft någon. I det senare fallet skulle de utgöra flat­
marksgravar, men eftersom de likväl kan ha haft en överbyggnad som skadats och försvunnit
benämns de i rapporten konsekvent för grav utan synlig överbyggnad.
Tre anläggningar innehöll enstaka brända ben. I några fall bedömdes dessa anlägg­
ningar som omrörda. Det är oklart om de i sig själva var rester efter sönderplöjda gravar
eller om de innehöll fyllningar som härrörde från andra intilliggande gravar. De har kate­
goriserats som lager med enstaka brända ben. Inget av benen från dessa anläggningar har
kunnat identifieras. De räknas inte in bland gravarna.
Inre gravskick
Det inre gravskicket var varierat och utgjordes av de olika kategorier som vanligen åter­
finns på gravfält från äldre järnålder. Brandbegravningar, det vill säga att den döde hade
kremerats, var vanligast förerkommande, men det fanns också en skelettgrav och en grop
med obrända ben, tolkade som återdeponerade.
På gravfält från äldre järnålder förekommer ibland, bland alla brandgravar, att det finns
någon eller några skelettgravar. Särskilt vanligt tycks detta vara i västra Östergötland, där
det bland annat förekommer på gravfältet vid Granby nära Krogarängen, på Smörkullen i
Alvastra och på Högbygravfältet utanför Mjölby (FMIS, Liebe-Harkort 2010; Helander
1998). Skelettgravar innehåller ofta gravgåvor och flera forskare har föreslagit att skelett­
gravskick i sig ska ses som en statusmarkering (Hedeager 1989). Samtidigt visar flera
undersökningar som genomförts av danska skelettgravar att individer med såväl hög som
låg status kunnat begravas utan kremering (Sellevold, Lund Hansen & Balslev 1984).
36 Krogarängen – ett romartida gravfält
Figur 21 (ovan). Dokumentation av
stenpackning över skelettgraven.
FOTO MARIA PETERSSON.
Figur 20 (t h). Överbyggnaden till
skelettgraven låg i nord-sydlig
riktning. FOTO ULF CELIN.
En skelettgrav
I västra kanten av undersökningsområdet, närmast Folkets park, framkom efter avbaning
av matjorden en rektangulär stensättning. Den var ungefär 2,7x1,5 meter stor och 0,1 meter
hög och uppbyggd av tätt, väl in emot varandra lagda, ungefär 0,1 meter stora stenar. Över­
byggnaden låg orienterad i nord-sydlig riktning. I graven låg en vuxen individ, utifrån
längden möjligen en kvinna begravd, se vidare Benen i gravarna nedan. En tand har daterats
till romersk järnålder 40–340 e Kr (Ua-30867).
Under överbyggnaden fanns en ungefär 2,10 meter lång och 0,64 meter bred nedgräv­
ning, med riktning nordnordväst-sydsydöst, det vill säga något vriden jämfört med över­
byggnaden. På vardera sidan fanns nedgrävda ”avsatser” som var knappt halvmetern breda.
Nedgrävningen var 1,30 meter djup och på botten låg rester av ett skelett i sin rätta anato­
miska position. Benen var krossade och delvis upplösta, men kraniet, armar, delar av bäckenet
och benen var någorlunda bevarade. Individen hade varit cirka 1,50 meter lång. Den osteo­
logiska analysen kunde inte avgöra kön, men att döma av längden och av kraniets gracila
form kan det möjligen ha varit en kvinna. Slitaget på tänderna visar att personen har varit
40 år eller äldre vid sin död (Arcini & Magnell 2013).
Krogarängen – ett romartida gravfält 37
Behandling av den döda kroppen
Det som fanns bevarat av skelettet undersöktes enligt den fältantropologiska metoden.
Syftet var att belysa hur kroppen hade behandlats i samband med gravläggningen.
Armarna låg längs sidorna med den vänstra något böjd. Vänster skenben var böjt inåt
mot det högra. När kroppens mjukdelar upplösts hade benen i bäckenet fallit ut och delats
upp i sina separata ben, en så kallad öppen position. En sådan öppen position tyder på en
begravning där kroppen inte har svepts in i något tyg. Inte heller bör kroppen ha varit
insvept i åtsittande mantel eller haft andra kläder som suttit åt nedanför midjan. Vid en
begravning med svepning eller liknande håller bäckenets ben ihop även efter att mjukde­
larna förmultnat.
Benen var krossade, vilket tyder på att skelettet varit omgärdat av en kistkonstruktion,
som kollapsat efter att kroppen har förmultnat. Att det har varit en kist- (eller kammar-) be­
gravning styrks också av att det fanns träkol som följde nedgrävningens sidor. Detta tolkades
som spår av plankor. Ovanför skelettet påträffades också en del kol, vilket skulle kunna
komma från ett lock av trä. Under kroppen påträffades däremot inget kol. Den döda kan ha
gravlagts direkt på jorden alternativt på obränt trä. Träkolet visar att den döda begravts i
någon form av kista eller möjligen en platsbyggd mindre kammare med sidor och lock. Trä­
kolet tyder på att virket var eldpåverkat från början. Kanske var plankorna svedda för att
hålla bättre? Vedartsanalysen visar att träslaget i plankorna hade varit av lövträ (Strucke 2014).
Gravgåvor i skelettgraven
Någon decimeter öster om huvudet fanns en hartstätningsring, vilken visar att en svepask
av trä har ställts ned i graven. Harstätningsringen hade en diameter på cirka tio centimeter
och bör ha kommit från ett mindre kärl, nedsatt i graven som gravgåva. Harstätnings­
ringen var krossad av överliggande, infallande sten. Sådana svepaskar var vanligt förekom­
mande i skelettgravarna på gravfältet vid Smörkullen (Brovall 2003). Där hade hela 34
individer fått med sig en spånask och i samtliga fall låg den placerad intill huvudet.
Inga fynd påträffades och inga personliga före­
mål fanns bevarade i graven. Däremot fanns rikligt
med spår efter mat som ställts ned som gravgåvor
på flera ställen i graven, se Tabell 5. Vid fötterna
fanns så mycket spår efter mat att det kan röra sig
om en tillredd måltid (Heimdahl 2012). Här
fanns förkolnade sädeskorn, varav ett var korn, fisk­
ben och fiskfjäll samt fragment av djur- och fågel­
ben. Djurbensfragment av däggdjur och fågel fanns
även utanför höger överarm, norr om huvudet
och vid hartstätningsringen en decimeter öster
om huvudet. Norr om huvudet fanns även en del
harts och förkolnade rester som tolkas som frag­
ment av en matskorpa (Heimdahl 2012). Ytter­
ligare ett kärl med mat kan ha varit nedställt här.
Figur 22. Skelettet i grav 104 var fragmenterat, men kraniet,
armar, delar av bäckenet och benen var bevarade.
Längden på individen var cirka 1,50 meter.
FOTO MARIA PETERSSON.
38 Krogarängen – ett romartida gravfält
Placering i skelettgraven
Vid fötterna
Utanför höger överarm
Norr om huvudet
Vid hartstätningsring en decimeter
öster om huvudet
Makrofossilt innehåll
Förekomst
Djurbensfragment (däggdjur/fågel)
Enstaka
Fiskben/-fjäll
Enstaka
Sädeskorn
1
Korn
1
Pinnar/kvistar/ris
Enstaka
Träkol
Vanligt
Djurbensfragment (däggdjur/fågel)
Enstaka
Träkol
Vanligt
Djurbensfragment (däggdjur/fågel)
Enstaka
Harts
Dominerande
Förkolnad skorpa av kärl?
Enstaka
Träkol
Vanligt
Djurbensfragment (däggdjur/fågel)
Vanligt
Harts
Vanligt
Träkol
Vanligt
Tabell 5. Skelettgraven innehöll rikligt med spår efter mat. Efter Heimdahl 2012.
Pollenanalys genomfördes av en serie jordprov som insamlades i skelettets längdriktning.
Syftet var i första hand att se om en sådan analys kunde indikera vad den döda ätit mot
slutet av sitt liv. Pollen från magregionen skulle kunna visa detta, men prov från kringlig­
gande delar behövs som referens. Denna typ av analys är tämligen oprövad. Den kan även
visa om blommor har lagts ned i graven (Lagerås m fl 2000). Tyvärr var bevarandeför­
hållandena för pollen dåliga. Analysen kunde inte visa varken föda eller gravblommor
(Lagerås muntligen).
En grop med återdeponerade obrända ben
Vid förundersökningen påträffades obrända ben, som låg i oordning i en mindre grop. I
rapporten beskrivs den enligt följande:
”2129 Skelettgrav, oval form i plan, skålformad form i sektion, längd 0,43, bredd 0,37 m,
djup 0,1 m. Gråbrun myllig fin sand. Grop med obrända människoben. I kanten av gropen
fanns tre stenar, 0,10–0,18 m stora. Tolkades vid undersökningen som att en skelettgrav
blivit skadad och delar av benen återbegravts i en grop.” (Karlsson & Lundberg 2010).
Benen har alltså vid något tillfälle flyttats från sin ursprungliga gravläggning och åter­
deponerats i en grop. De återdeponerade benen var från en vuxen kvinna i åldern 40–45
år, se vidare Benen i gravarna. En tand daterades vid förundersökningen till yngre romersk
järnålder, 240–410 e kr (Ua-38340).
Skelettgraven och gropen med återdeponerade skelettdelar visar att det funnits åtmins­
tone två skelettgravar på gravfältet och att det var vuxna kvinnor som begravdes obrända.
Brandgravar
De brända benen har varit gravlagda på olika sätt. Oftast låg benen begravda tillsammans
med sot och/eller kol (brandgrop, brandlager), men det förekom också att de brända benen
låg fria från kol och sot (bengrop, benlager), se Figur 24. Brandgropar var det vanligaste
gravskicket inom undersökningsområdet. Fjorton av totalt 28 gravgömmor var brandgropar.
Brandgroparna var runda, ovala eller i något fall oregelbundna till formen och varierade
Krogarängen – ett romartida gravfält 39
±
Harts, djurbensfragment och
förkolnad skorpa från kärl
Harts och
djurbensfragment
X 6480612
Y 145429
1000120
40 f. Kr - 340 e. Kr
1000121
Djurbensfragment
Korn, naketkorn, fiskben-/fjäll,
och djurbensfragment
6447 - botten
4321
6447
1000132
X 6480609
Makro skelettgrav
Y 145427
Hartstätningsring
Sotfläck
0
0,5 m
Skelett
Kista
Skala 1: 20
Nedgrävning
Stenpackning
Figur 23. Kring den döde hade mat, både kött och fisk och kanske gröt, öl eller bröd satts ned. Planritning av skelettgraven. Skala 1:20.
GRAFIK LARS ÖSTLIN.
40 Krogarängen – ett romartida gravfält
16
14
12
10
8
6
4
2
Gravskick i gravar utan
synlig överbyggnad
Inre gravskick i gravar
med överbyggnad
0
Figur 24. Fördelning av gravskick för gravar med respektive utan synlig överbyggnad. I båda kategorierna dominerar
brandgropar, det vill säga att de brända benen har begravts tillsammans med sot och/eller träkol från gravbålet.
mellan en halv och en meter i storlek. Näst vanligast var benlager, som det fanns sex
stycken av. Tre av dessa undersöktes vid förundersökningen och övriga tre vid slutunder­
sökningen. De tre sistnämnda var runda eller ovala och mellan 0,3 och 1,25 meter stora.
Vidare fanns tre bengropar, vilka var runda eller ovala och 0,4–0,9 meter stora. I den syd­
östra delen av gravfältet fanns två brandlager, 0,6 respektive 1,6 meter stora. Det fanns
också två gravgömmor där de brända benen låg väl samlade i delvis bevarade benbehållare,
en gravurna av keramik och en av trä eller näver där endast tätningen av harts återstod.
Dessa två gravgömmor har bedömts som urnebrandgropar eftersom behållaren var ned­
grävd tillsammans med sot och/eller träkol i en brandgrop.
När det gäller de olika typerna av inre gravskick enligt Agneta Bennets indelning (Bennet
1987), så förefaller de inte representera olika faser eller rumsliga indelningar på Krogar­
ängens gravfält. De olika typerna ligger spridda över hela gravfältet och det finns inget
mönster eller grupperingar vad gäller datering, ålder, kön, förekomst eller avsaknad av
överbyggnad, fynd, djurben eller makrofossilt material. Med anledning av detta diskuteras
de inte vidare i rapporten. Undantaget urnebrandgropar, som indirekt diskuteras gällande
förekomst av benbehållare, och brandlager, som diskuteras vidare i frågan om anknytning
till bålplatser.
Tre benbehållare av trä och en av keramik
På gravfält från brons- och äldre järnålder påträffas de brända benen ofta i kärl av keramik,
men det händer också att de påträffas så väl samlade att man kan tänka sig att de begravts
i en behållare som inte har bevarats, till exempel insvepta i tyg eller lagda i ett träkärl.
Ibland finns spår efter träkärl i form av harts. Harts har använts in i modern tid för att täta
kärl, ofta svepaskar av trä eller näver. Gravfältet vid Mörtlösa Västergård utanför Linköping
är ett exempel på att träkärl tätade med harts har använts som benbehållare under hela äldre
järnålder (Nilsson 1980).
Seden att gravlägga benen i kärl, vare sig de är av keramik eller trä, har emellertid inte
varit särskilt utbredd vid Krogarängens gravfält. Endast i fyra undersökta gravar har det
funnits benbehållare, tre med spår efter hartstätning från kärl av trä eller näver och en med
en urna av keramik.
Krogarängen – ett romartida gravfält 41
Gravarna med rester av hartstätning undersöktes dels 1948 inne i Folkets park och dels
2009 vid förundersökningen. I grav 17 och 19 inne i Folkets park låg de brända benen så
väl samlade, att de bedömdes ha gravlagts i behållare; dessutom fanns bitar av hartstätning
i anslutning till benen (Lundahl 1949a). I grav 123 fanns brända ben som låg väl samlade
och rester efter ett kärl med hartstätning (Karlsson & Lundberg 2010). De individer som
gravlagts i benbehållare av trä eller näver var i grav 17 en vuxen man, i grav 19 en vuxen
individ och i grav 123 en tonåring eller en ung vuxen individ (Arcini 2012).
Mindre bitar av harts fanns även i gravarna 100, 108 och 117. Hartsbitarna i dessa låg
så spritt och var så få, att de knappast kan vara rester efter benbehållare. Även de brända
benen i dessa gravar var spridda och verkade inte ha blivit gravlagda i något kärl. Harts
påträffades i flera fall som lösfynd och i något fall, i grav 116, i den övre stenpackningen.
Det kan tyda på att det har funnits fler gravar som plöjts sönder inom området. Det kan
också vara så att harts, som består av kåda, naturligt kan ha bildats i anslutning till grav­
bålet och därefter följt med de brända benen.
Den enda grav vid gravfältet som innehöll keramik var grav 117. Grav 117 låg i västra
kanten av undersökningsområdet, nära Folkets park. När överbyggnaden hade avlägsnats
framkom en urnebrandgrop med ett komplett kärl av keramik. Kärlet, som fungerat som
benbehållare, hade med all sannolikhet ställts ned helt och därefter tryckts ut åt sidorna av
ovanliggande jordmassor.
Keramiken i kärlet är av vanlig äldre järnålderstyp och ofta är det just vardaglig keramik
som har använts i gravarna under äldre järnålder (Stilborg, muntligen). Keramiken har en
orange, tegellik färg, men längre ner på insidan av krukan, där innehållet borde ha funnits
är den mörk och gråsotig. Den är grov och spjälkar sig lätt. Magringen består av bland annat
glimmer och annan granit. Mynningens kant och rand är rundad och lite utåtböjd. Botten
är plan med vinklad bottenkant. Det finns ingen ornamentik.
I urnan fanns brända ben efter ett barn i tre-fyra årsåldern (Arcini 2012). Varför fick
ett barn en för Krogarängen så speciell begravning som en benbehållare av keramik? Kanske
för att, såsom Anna Molin har visat, att omsorgen av små barn i samband med gravläggelse
många gånger var hög under äldre järnålder (Molin 1999). På samma sätt var det vanligt
att små barn under medeltid fick de bästa gravplatserna intill kyrkväggen, helst i takdroppet
och även idag är det vanligt att barn begravs på en särskilt vacker del av kyrkogården.
Figur 25. Några mynningsbitar
av den enda gravurnan vid
Krogarängens gravfält.
I urnan hade brända ben
gravlagts efter ett barn
i tre-fyra års ålder.
FOTO LENA ENGSTRÖM.
42 Krogarängen – ett romartida gravfält
Bålplatser inom gravfältet
Det har ofta varit svårt att lokalisera bålplatser på gravfält från bronsålder och äldre järn­
ålder. Kanske är det som Caroline Ahlström Arcini har föreslagit, att en orsak är att arkeo­
loger har letat efter stora gemensamma och återanvända bålplatser, medan de istället kan
vara betydligt mindre och bara använda en gång (2005; 2007).
Vid undersökningar av ett bronsåldersgravfält i Gualöv i nordöstra Skåne kunde flera
mindre bålplatser konstateras (Arcini 2007). Bålplatserna avtecknade sig som sotiga fläckar
av varierande storlek och sotighetsgrad samt med varierande mängd brända ben. I flera fall
hade en mindre oval eller rund grop, med en diameter kring 0,5 meter, funnits under bålet,
tolkad som en grop för att förse bålet med luft. I bålplatserna fanns en mindre mängd ben,
ofta enstaka skalltaksdelar, rörben och de yttersta falangerna av fingrar och tår, till skillnad
mot i gravarna där skelettdelar som representerade hela kroppen fanns med. Slutsatsen blev
att benen har plockats från bålplatserna och placerats i bengömman, som anlagts antingen
i bålplatsen eller någon eller ett par meter därifrån (ibid).
Vid Krogarängen undersöktes två brandlager som har tolkats som bålplatser. Det ena
brandlagret låg mitt i stensättningen, grav 100. Det var drygt 1 meter brett och 1,6 meter
långt och innehöll sot, träkol och en mindre mängd (2,1 gram) brända ben. Benen utgjordes
av några få skalltaksfragment samt rörbensfragment (Arcini & Magnell 2013). Under
brandlagret framkom en brandgrop med brända ben. Det andra brandlagret, grav 112, hade
inga spår efter någon överbyggnad. Det var något mindre i storlek än det förra, ungefär 0,6
meter i diameter. Fyllningen innehöll sot, träkol och en mindre mängd (8,6 gram) brända
ben, som utgjordes av rörben som bedömdes komma från djur (Arcini & Magnell 2013).
Under och runt om lagret fanns kompakt lera, som var värmepåverkad och sotig, vilket
tyder på att man eldat på plats. Storleken, fyllning och den ringa mängden brända ben i
dessa två brandlager har stora likheter med bålplatserna i Gualöv, vilket talar för att båda
dessa brandlager egentligen är bålplatser.
Vid Krogarängen fanns ytterligare några indikationer på möjliga bålplatser. Vid grav
110, 117, 120, 121 och 122 fanns sotiga lager kring eller intill själva gravgömman. I några
av dessa, som grupp 110, 117 och 121, fanns det även enstaka brända ben i det sotiga
lagret. Dessa lager som till en del låg under överbyggnaderna, visar att bålplatserna ibland
legat på samma platser som överbyggnaderna sedan anlagts. Åtminstone en del av brand­
gravarna har anlagts på och i rester av gravbålen. Detta är intressant, men frågan var alla
de ben som blev resultatet av en kremering finns återstår att lösa!
Flera mindre och förmodligen individuella bålplatser kunde alltså identifieras vid Krogar­
­ängen. Två moment är avgörande för att avgöra om ett brandlager, eller andra sotiga fläckar,
är bålplatser; för det första att alla ben tas tillvara, vid Krogarängen genom vattensållning,
och för det andra att en osteologisk bedömning görs för att se om det finns skelettdelar
typiska för bålplatser.
Fynden i gravarna
Det förekom mycket sparsamt med föremål i gravarna. Det som fanns var keramik, bitar
av harts, några järnföremål, däribland en krumkniv, några nålar och en möjlig pryl. Andra
gravgåvor utgjordes av en bit kvarts, en slät liten sten och ett fossil.
Krumkniv, nålar och möjlig pryl
Krumknivar är en föremålskategori som hör till den senare delen av förromersk järnåldern,
cirka 150 f Kr–Kr f (Hagberg 1967). Det är ett ganska vanligt gravfynd från den perioden
i Östergötland, Västergötland och på Öland. Krumknivarna brukar kopplas ihop med
Krogarängen – ett romartida gravfält 43
Figur 26. I en grav hittades den här krumkniven av typen S-formad.
Fotograferad före konservering. FOTO MARIA PETERSSON.
Figur 27. Vid Krogarängen har man i några gravar lagt ner tre
gravgåvor av naturligt ursprung; en slät sten, en bit kvarts och
ett fossil. FOTO LENA ENGSTRÖM.
skinhantverk. Vid Krogarängen hittades en krumkniv i fyllningen till grav 100. Krumkniven
är av typen S-formad. Den är tillverkad av järn och har ett asymmetriskt blad och ett vinklat
handtag som slutar i en spiral. Inristade streck på skaftet bildar dekor.
Krumknivar förekommer ofta i fyndkombinationer tillsammans med prylar, synålar och
ibland även skäror, ofta i gravar som tillhör kvinnor (Hagberg 1967; Kaliff 2001, Brovall
2003, Nordin 2005). Vid Krogarängen fanns förutom krumkniven även nålar och en möjlig
pryl. Fynden hittades dock i olika gravar. Två nålar fanns i grav 121. Båda var avbrutna och
den ena var böjd. Två delar av troligen samma nål fanns i grav 108. Den ena av dessa delar
hade ett nålsöga. I grav 110 fanns ett 25 mm lång och 1 mm tjockt föremål med något
kantigt tvärsnitt. Det är svårt att säga med säkerhet, men föremålet skulle kunna vara del
av en pryl, avbruten i båda ändar. Ingen av de gravar där dessa föremål fanns har kunnat
könsbestämmas osteologiskt. Utifrån fynden är de möjliga kvinnogravar.
Ett par mindre järnföremål som inte har kunnat identifieras fanns i grav 100 och 117.
Ekofakter som gravgåvor
Till skillnad från artefakter som är tillverkade av människor, talas ibland inom arkeologin
om ekofakter, vilka utgörs av föremål av naturligt ursprung, men som på olika vis har han­
terats av människor. Därmed har de ett källvärde och ingår i den materiella kulturen.
Två gravar vid Krogarängen innehöll naturliga föremål som tolkas som gravgåvor. Det
var dels en liten, slät, oval sten och dels ett fossil. Den knappt fem centimeter stora stenen
är naturlig, men speciell så till vida att den är svallad, och inte har förekommit i den blan­
dade morän som finns i området. Den låg bland de brända benen i gravgömman i grav
108. Fossilet, som var drygt fyra centimeter långt, låg bland de brända benen i gravgömman
i grav 127. Båda föremålen av typen ekofakter fanns i gravgömmor där de brända benen
låg fria från sot och träkol. Föremålen saknar spår av eld och har förmodligen inte varit
med på gravbålet utan lagts ned direkt i gravarna. De brända benen i grav 108 tillhörde ett
större barn eller tonåring, åldern för individen i grav 127 kunde inte fastställas.
Kvarts
I gravar från brons- och äldre järnålder förekommer ibland kvarts. Dessa vita stenar tolkas
ofta ha en symbolisk innebörd. Anne Carlie menar att kvartsen kan ha fungerat som en
del i fruktbarhetsritualer för att symbolisera livscykeln och återfödelsen, men att den också
kan också ha haft magiska och beskyddande egenskaper (Carlie 1999).
44 Krogarängen – ett romartida gravfält
På Krogarängens gravfält fanns en bit kvarts i grav 108, det vill säga i samma grav som
den släta sten som nämns ovan. Kvartsen är bearbetad, förmodligen i syfte att framhäva
dess vita färg, men saknar exempelvis slagbulor som uppstår vid bearbetning för att fram­
ställa redskap.
Benen i gravarna
I de undersökta gravarna på Krogarängens gravfält fanns obrända ben i två och brända ben
i 26 gravgömmor. Medräknat i detta är fyra gravar som undersöktes 1948–49 och fyra gravar
som undersöktes 2009. Benmaterialet var överlag dåligt bevarat. Caroline Ahlström Arcini,
som har analyserat hela materialet, har kunnat konstatera att de ben som grävdes fram
1948–49 var bättre bevarade än de som grävts fram de senaste åren. En orsak till detta kan
vara att de sistnämnda kommer från gravar som legat i åkermark. De dåliga bevaringsför­
hållandena har gjort det svårt att bestämma kön med utgångspunkt i benen. Endast i
några fall har detta varit möjligt. Tack vare att tänder bevarats bättre har åldersbestämning
kunnat göras för drygt hälften av de gravlagda individerna. I gravarna fanns ben från både
män och kvinnor samt från individer i olika åldrar, från mindre barn, dock ej spädbarn, till
större barn, tonåringar, vuxna och äldre.
Kön
När bedömning av kön har gjorts utifrån benmaterialet har endast tre gravar kunnat be­
stämmas, se Bilaga 5. Osteologisk analys. Fynden i gravarna kan möjligen indikera kön i några
ytterligare fall. De brända ben där en säker könsbestämning har kunnat göras kommer alla
från gravar som undersöktes 1948–49 inne i Folkets park. Det är grav 24, som innehöll
benen efter en man och grav 17 som innehöll benen efter en kvinna.
I gropen med återdeponerade skelettdelar, som undersöktes 2009, påträffades fragment
av kranium, tänder och några av kroppens större rörben. Den osteologiska analysen indikerar
att benen sannolikt kommer från en vuxen kvinna. Benen i den skelettgrav som påträffades
in situ 2011 var mycket fragmentariska och tyvärr för dåligt bevarade för att säga något
om kön. Det gick dock att avgöra att det var en vuxen individ som varit cirka 1,50 meter
lång, något som talar för att det rör sig om en kvinna.
Övriga gravar har inte kunnat könsbestämmas utifrån benen, men några innehöll fynd
som brukar förekomma i kvinnogravar (Hagberg 1967; Kaliff 2001 ). Det är grav 100 med
krumkniven, grav 108 och 121 med nålar och grav 110 med en möjlig pryl, som alla
skulle kunna vara kvinnogravar. Bland de gravar där könet indikeras av osteologi och/eller
fynd är kvinnogravar i majoritet, se Tabell 6.
År
Grav
Inre gravskick
Könsbestämning,
osteologisk
Könsbestämning
utifrån fynd
Kriterium
1948
17
Brandlager
Kvinna
Brända ben
1948
24
Brandlager
Man
Brända ben
2009
128
Grop med återdeponerade
skelettdelar
Sannolik kvinna
Obrända ben
2011
100
Brandgrop
2011
104
Skelettgrav
Möjligen kvinna
Möjligen kvinna
Krumkniv
Längd
2011
108
Bengrop
Möjligen kvinna
Nål
2011
110
Brandgrop
Möjligen kvinna
Möjlig pryl
2011
121
Benlager
Möjligen kvinna
Nål
Tabell 6. Könsbedömning utifrån både benen och fynd visar på en majoritet av kvinnogravar.
Krogarängen – ett romartida gravfält 45
Figur 28. Slitaget på tänderna från grav 104 indikerar att individen, möjligen en kvinna, vid sin död var minst
40 år gammal. FOTO CAROLINE AHLSTRÖM ARCINI.
Ålder
Under äldre järnålder begravdes vuxna och barn ibland på olika ställen. Barngravar kunde
samlas på helt egna gravfält, såsom till exempel barngravfältet i Hulje utanför Mjölby, eller
ligga som en egen del på ett gravfält (Molin 1999). Från gravfältet vid Krogarängen var
olika åldrar representerade, från barn i tvåårsåldern till större barn och tonåringar, vuxna
och äldre. Mindre barn i åldern 2–7 år fanns i sex gravar, barn/tonåring fanns också i sex,
tonåring/vuxen i fem gravar, vuxen i tio gravar och vuxen/äldre i en grav, se Figur 29. Det
fanns inte några spädbarn i gravarna, men jämfört med andra undersökta gravfält var an­
delen barngravar förhållandevis stor vid Krogarängen.
Skelettgraven och gropen med återdeponerade ben tillhörde båda vuxna individer. Ana­
lysen av de återdeponerade skelettdelar som tillhör en kvinna visar vidare att kvinnan sanno­
likt var vuxen och äldre än 40 år när hon dog. När det gäller den skelettgrav som påträffades
in situ var det endast delar av kraniet och tänder som kunde analyseras. Slitaget på tänderna
visade att den gravlagda, möjligen en kvinna, var vid sin död var minst 40 år gammal, se
Figur 28.
Noterbart är att det är vuxna kvinnor, över 40 år gamla, som begravts obrända. På det
närbelägna gravfältet vid Smörkullen var fördelningen för de vuxna individer som grav­
lagts obrända 10 kvinnor och 14 män (Brovall 2003).
Det går att utläsa en viss gruppering på gravfältet utifrån ålder. De yngsta barnen, 2–7
år, liksom barn/tonåring låg alla centralt inom den nu undersökta, sydöstra delen av grav­
fältet. Tonåring/vuxen, vuxen och vuxen/äldre fanns spridda över hela denna del av grav­
fältet. I de gravar som undersöktes i Folkets park var samtliga bestämda ben från vuxna
individer. Avsaknaden av barn under två år kan bero på bevaringsförhållandena, som var
mycket dåliga, eller så har de begravts någon annanstans.
I gravarna vid Krogarängen fanns sammanfattningsvis båda könen representerade,
med en överrepresentation för kvinnogravar, bland de könsbestämda gravarna och alla
åldrar utom spädbarn förekom i gravarna. Detta pekar mot att gravfältet representerar en
eller flera gårdar, snarare än urval ur befolkningen som gjorts på grundval av ålder eller
kön och därtill kopplad identitet.
46 Krogarängen – ett romartida gravfält
Antal gravgömmor med åldersbestämda
individer
12
10
8
6
4
2
0
Figur 29. Diagram visande antal gravgömmor med åldersbestämda individer. Efter Arcini 2012.
Ringa mängd ben i gravarna
Gravfält från äldre järnålder innehåller i regel små mängder brända ben per gravgömma.
Berit Sigvallius har kunnat konstatera att gravar från äldre järnålder i Mälardalen innehåller
150 gram brända ben i genomsnitt (Sigvallius 1994). Vid Abbetorp i västra Östergötland,
där ett helt gravfält undersöktes, innehöll gravarna i medeltal cirka 50 gram brända ben
(Petersson 2004). Detta kan jämföras med att efter en modern kremering uppgår vikten
på de brända benen till 1–2 kilogram (Gejvall 1948). De små mängderna, liksom det faktum
att ben från vissa delar av kroppen förekommer mer frekvent än andra i brandgravarna,
tyder på ett medvetet urval. Det är vanligt att ben från huvudet finns med. Huvudet
måste ha ansetts speciellt viktigt, kanske för att, såsom Anders Kaliff föreslår, det innehöll
själen eller motsvarande (Kaliff 1992).
Vid Krogarängen uppgick mängden brända ben per gravgömma, från så lite som ett par
gram upp till som mest knappt 90 gram. Till en del kan detta bero på de dåliga bevarande­
förhållandena, men många av de undersökta gravgömmorna var intakta, vilket snarare anty­
der att benmängderna ursprungligen varit små och att de ben som har placerats i gravgöm­
morna varit medvetet utvalda. I gravarna fanns ben från huvud, bål, skuldra/arm, hand,
bäcken/­ben och fot, men ben från huvudet var vanligast, se Figur 30. Ben från huvudet ut­
gjorde 67 procent, vilket är en så tydlig dominans att dessa ben måste ha valts ut medvetet.
5%
7%
5%
5%
5%
Huvud
7%
5%
Bål
Huvud
5%
11%
Figur 30. Ben från huvudet
dominerar kraftigt urvalet
av vilka ben som har lagts
ned i gravgömman.
Efter Bilaga 5. Osteologisk analys.
Bål
Skuldra/arm
Skuldra/arm
Hand
11%
Hand
Bäcken/ben
67%
67%
Bäcken/ben
Fot
Fot
Krogarängen – ett romartida gravfält 47
Kost och mobilitet
Vid Krogarängern utfördes analyser av stabila kol-, kväve- och svavelisotoper på obrända
ben och tänder. Isotopanalyser av obrända ben kan ibland säga något om individernas kost
och ifall de var födda på samma plats som de var begravda. Genom att mäta stabila kol-,
kväve- och svavelisotoper i ben och tänder kan uppgifter om kost och eventuell mobilitet
kan utläsas (Fjällström 2013). Analyser av kol- och kväveisotoper kan indikera födans
sammansättning med avseende på protein. Kolvärdet indikerar om födan bestått å ena
sidan av havslevande djur såsom fisk, skaldjur, säl och sjöfågel eller å andra sidan av land­
levande djur, insjöfisk och vegetabilier. Kvävevärdet visar de nivåer i näringskedjan som det
konsumerande proteinet kom ifrån, vilket innebär att det går att avgöra hur stor del av
födan som kommer från vegetabilier, kött eller fisk.
Värdet för svavelisotoper varierar på olika platser, beroende på berggrunden på platsen.
Det lokala värdet för svavelisotoper går också igen i den lokalt producerade maten och
inlagras i människans skelett under hennes första levnadsår. På så sätt är det möjligt att
undersöka ifall människor vuxit upp i ett annat område än det område de gravlagts (Fjäll­
ström 2013).
Vid Krogarängen var förhoppningen att använda isotopanalys på de obrända benen från
både skelettgraven och gropen med återdeponerade benen. Tyvärr visade det sig att benen i
skelettgraven inte var tillräckligt väl bevarade. Däremot hade de återdeponerade skelettde­
larna förutsättningar för att ge ett resultat. De återdeponerade benen var från en kvinna som
var i 40-årsåldern när hon avled och för analyserna användes en falsk kindtand (premolar).
Kol- och kvävevärdet visar att kvinnan vid en ålder av 2–6 år, haft en blandad diet, med
både kött och insjöfisk. Värdena visar endast var proteinet i födan kom ifrån, vilket innebär
att en stor del av föda även kan utgjorts av kolhydrater från vegetabilier (Fjällström 2013).
För att få svar på frågan om kvinnan var uppväxt i trakten där hon blev begravd gjordes
också analys av svavelisotoper. Resultatet jämfördes med de samtida skelettgravarna på
Smörkullen i Alvastra och det visade sig då att kvinnan hade ett avvikande värde. Geologin
på platsen är dock komplex, vilket gör det svårt att säga om kvinnan var född och uppväxt
på den plats där hon dog eller var ditflyttad (Fjällström 2013).
Spår av rituella måltider eller matoffer vid gravarna och på gravfältet
Matrester i gravar kan härröra från kremeringsritualen, det vill säga att de har offrats på
gravbålet. De kan också utgöra spår efter att man har ätit tillsammans med de döda i
gravmiljön (Heimdahl 2012). Det senare kan också ses som rituella måltider eller matoffer
i gravmiljön, som förekommit i samband med gravläggning. Sådana rituella måltider kan
emellertid också ha förekommit vid andra tillfällen än just vid gravläggning. Religionshis­
torikern Britt-Mari Näsström beskriver att det under vikingatid var vanligt att den avlidne
mottog offer av mat vid graven. Offer kunde även företas på bestämda dagar efter begrav­
ningen genom att de anhöriga intog en gemensam måltid vid graven. Liknande seder
fanns även i det antika Grekland och Rom, där det fanns en högtid tillägnad alla döda då
en gemensam måltid intogs vid graven (Näsström 2002).
I flera av gravarna på gravfältet fanns spår efter mat i form av djurben och makrofossil.
Bland 23 analyserade gravar, fanns det i sju av dem, alltså i ungefär en tredjedel, förkolnade
vegetabilier, främst sädeskorn, men också nötskal och dådra. Det fanns också animalisk
föda, såsom fisk i två gravar och i ytterligare några gravar fanns brända djurben.
I närområdet till gravfältet fanns en mindre huslämning, möjligen kopplad till en rituell
aspekt, samt flera härdar och gropar. Dessa lämningar kan ha samband med rituella mål­
tider eller matoffer knutna till gravmiljön.
48 Krogarängen – ett romartida gravfält
Djurben i gravarna
Förutom mänskliga kvarlevor fanns i några gravar även djurben, både brända och obrända.
Djurbenen tillvaratogs, dels direkt vid undersökningen, dels vid genomgång av jordprover
för makrofossilanalys. De förstnämnda har genomgått osteologisk analys där arten har
bestämts, när så har varit möjligt (se Bilaga 5. Osteologi), medan de sistnämnda var för små
för att artbestämma och därför endast har bestämts som djurben (se Bilaga 6. Makrofossil­
analys). Djurbenen låg antingen tillsammans med de brända människobenen i gravgömman
eller skilda från människobenen i till exempel överbyggnaden.
Ett par gravar där djurben låg tillsammans med människobenen var grav 100 och 115.
Benen var brända får-/getben och det som fanns i gravgömman var delar av nedre extre­
miter. Det är alltså främst de köttfattiga delarna av djuren som finns med och just fot- och
skallben, det vill säga köttfattiga delar är vad som brukar förekomma i gravar på gravfält
från brons- och äldre järnålder (Arcini 2007). Caroline Ahlström Arcini har föreslagit att
benen förmodligen utgör spår efter slakt i samband med en begravningsmåltid (2007).
I gravarna 106 och 110 hittades ben av nöt, vilka inte låg tillsammans med mänskliga
ben utan i överbyggnaden respektive fyllningen. De behöver därför inte ha varit med på
gravbålet, utan kan vara en del av ett efterföljande matoffer eller en rituell måltid. Djur­
ben, som inte kunnat artbestämmas, har hittats i åtta gravgömmor och i en stenpackning.
Även dessa kan ha varit del av matoffer eller rituella måltider.
I grav 111 fanns såväl fiskfjäll som fiskben tillsammans med en stor mängd brända
djurben. Dessa skulle kunna vara rester av att man har tillagat mat i anslutning till graven,
men också vara en offergåva i form av mat eller en rituell måltid i anslutning till gravlägg­
ningen. Fiskfjäll och fiskben fanns även i skelettgraven, närmare bestämt vid fötterna.
Det fanns också obrända djurben bland gravarna. Grav 17 inne i Folkets park innehöll
förutom brända ben efter en vuxen man också ett fragment av en obränd kota av svin från
ett ungt djur. Övriga obrända djurben, får/get, nöt och nöt/häst, påträffades inte i grav­
gömmorna utan i matjorden över och kring överbyggnaderna på gravfältet. De är förmod­
ligen betydligt yngre än gravfältet.
Makrofossil i gravarna
I grav 103, 116 och 117 fanns sädeskorn som inte har gått att närmare artbestämma, men
i grav 107 och 122 fanns skalkorn. I grav 100 fanns förutom ett bränt sädeskorn också
oformliga förkolnade klumpar som kan vara spår efter mat. I grav 103 fanns också oljedådra
och i gravarna 109, 110 och 119 fanns örtdelar. I alla gravar låg de brända sädeskornen och
fröerna direkt i anslutning till brända ben. De bör därför ha kommit dit samtidigt som
benen har gravsatts och de kan ha bränts på gravbålet, för att följa med som färdkost eller
som ett brandoffer samtidigt med kremeringen.
I skelettgraven låg bränt, ej artbestämt sädeskorn, och korn tillsammans med fiskfjäll
vid fötterna. Här har sannolikt en tillredd måltid placerats vid begravningstillfället.
Ett par gravar innehöll förkolnade örtdelar och bränd säd. Liknande material bildas
enligt Heimdahl vid svedning av ett örtrikt markskikt. Kanske är det så i det här fallet att
örtdelarna förkolnade när markskiktet under graven sveddes av ett bål i samband med att
graven anlades. Att det förekommer just örtdelar tyder på att platsen vid denna tid utgjordes
av en öppen miljö, kanske en äng eller en betesmark (Heimdahl 2012).
I grav 108 fanns ett stort inslag av oförkolnade makrofossil. Det oförkolnade materialet
utgjordes av träfragment, svinmålla, knaggelstarr, humle och jordrök. När material på detta
sätt är oförkolnat ligger det nära till hands att tolka det som ditkommet genom störning
och omlagring, men vid undersökningen fanns det inget som tydde på att gravgömman
Krogarängen – ett romartida gravfält 49
var störd. Det är enligt Heimdahl samtidigt svårt att förstå vad humlefrukten gör där. Har
man möjligen odlat humle på platsen i sen tid? Heimdahl anser det för mer troligt att
humlet faktiskt tillhörde begravningen, något som i så fall vore smått sensationellt. Humle
dyker annars upp i högreståndsmiljöer under 600- och 700-talet, även om arten också
funnits i landet som vild sedan mesolitikum (Heimdahl 2012).
En mindre byggnad och härdar med möjlig koppling till gravarna
Norr om gravfältet finns en svag höjdrygg som sträcker sig i öst-västlig riktning. På krönet
och sydsidan av denna höjdrygg, och vänt mot gravfältet, fanns lämningar efter en mindre
byggnad samt härdar och gropar, RAÄ 68 i Vadstena socken. Den mindre byggnaden och
härdarna kan ha haft en koppling till gravarna.
Byggnaden har tolkats som ett 7x6 meter stort hus med riktning sydväst-nordost. I bygg­
naden fanns fem stolphål med likartad karaktär, vilka bildade två bockpar. Det femte stolp­
hålet har stått mitt i en tänkt gavel, se Detaljplan 4, skala 1:400. I byggnadens södra del fanns
ett svart lager som ytterligare stärkte tolkningen, eftersom det följde en tänkt vägglinje. Det
fanns ingen härd i huset. Träkol av lind från ett stolphål har daterats till äldre romersk järn­
ålder, 70–250 e Kr (Ua-30656), vilket gör att huset kan ha varit samtida med huvuddelen av
gravarna på gravfältet. Jordprov insamlade från två av stolphålen visade ett varierat material.
Ett av stolphålen innehöll förkolnade fröer, såsom korn, naketkorn, bröd/kubbvete och spelt­
vete samt även ej artbestämda sädeskorn se Tabell 7. Ej artbestämda sädeskorn fanns också i
ett annat stolphål, vilket dessutom innehöll skalkorn och fröer från oljedådra. Oljedådra är
ett ovanligt fynd i Östergötland (Heimdahl 2012). Trots det fanns oljedådra, förutom i ett
stolphål i byggnaden även i grav 103 på gravfältet och i en härd sydväst om gravfältet, något
som kanske funktionellt och tolkningsmässigt knyter samman de tre kontexterna.
Figur 31. Vid Krogarängen fanns en mindre treskeppig byggnad, på bilden markerad med blåmålade käppar.
Fotograferat från nordost. FOTO MARIA PETERSSON.
50 Krogarängen – ett romartida gravfält
Helena Victor har gjort en genomgång av byggnader från bronsålder som har tolkats
som kulthus (2002). Karaktäristiskt för dessa hus är i regel att de ligger ensamma eller i
par och aldrig tillsammans med andra huskonstruktioner, att de inte ligger på boplatser
utan i anslutning till gravar eller platser med stark rituell karaktär, att de saknar de vanliga
boplatsfynden och att de ofta har en annan orientering än bostadshus. De kan antingen
vara så kallade stengrundshus eller stolphus. Typiskt för stolphusen är att de är mindre än
bostadshus, ofta D- eller C-formade, och att de brukar innehålla fynd (ibid). Stolphus av
detta slag har undersökts på flera platser i Östergötland, som vid gravfälten vid Klinga
(Stålbom 1994) och vid Ringeby (Kaliff 1997). Även på en höjd strax norr om gravfältet
på Smörkullen fanns en mindre byggnad, tolkad som en del av kulten på platsen (Brovall
2003). Även om merparten av kulthusen i Sverige har daterats till bronsålder, så förekommer
fenomenet även under järnålder (Victor 2002).
Den mindre byggnaden vid Krogarängen har flera av de karaktäristiska dragen för kult­
hus. Den ringa storleken, frånvaro av andra byggnader och placeringen i sydväst-nordostlig
riktning i närheten av gravfältet antyder att byggnaden kan ha haft en koppling till gravfältet.
Intill den mindre byggnaden fanns flera härdar, vilka även de kan ha haft en koppling
till gravfältet. Härdarna var endast någon decimeter djupa. De innehöll rikligt med skärvsten
och under denna fanns ett tydligt kollager. Tolkningen utifrån det ringa djupet och lager­
följden är att härdarna inte har återanvänts utan att de endast representerar en användning.
Träkolet i härdarna visade att lind och hassel var de träslag som hade använts. Vid makro­
fossilanalys av jord från härdarna framkom inga sädeskorn.
Undersökningarna vid Abbetorp utanför Väderstad visade att rituella härdar sällan
återanvänts och att de till skillnad från härdar på boplatser i regel saknade sädeskorn. Vidare
visade artfördelningen av träkolet från rituella härdar att man samlat in materialet från det
närmaste området, utan att göra ett speciellt urval. På boplatsen i Abbetorp däremot domi­
nerade tall, vilket visar att man där valt ut särskild brännved (Petersson 2004).
Härdarna norr om gravfältet vid Krogarängen kan inte knytas till något bostadshus.
De tolkas som använda endast vid ett tillfälle och saknar i stort sädeskorn. De kan istället
ha en koppling till gravfältet och haft en rituell funktion.
Härdar som kan ha haft en koppling till gravarna fanns även sydväst om gravfältet. I
en av dessa fanns obränt djurben, oljedådra, korn, örtdelar samt amorfa förkolnade klumpar
som kan vara rester efter mat. Oljedådra gör att härden möjligen kan kopplas till gravfältet
och till den mindre byggnaden, där denna för Östergötland ovanliga växt också fanns.
Eftersom härdarna sydväst om gravfältet inte kan knytas till någon boplats ligger det nära
till hands att tolka även dessa som samhöriga med gravfältet.
Id
Typ
Ceralier, andra fröer, antal
2132
Härd
2166
Härd
2705
Stolphål
i mindre
byggnad
Ej artbestämt sädeskorn 8
Korn 1
Naketkorn 1
Bröd-/kubbvete 1
Speltvete 1
3271
Stolphål
i mindre
byggnad
Ej artbestämt sädeskorn 1
Skalkorn 1
Oljedådra 2
7691
Härd
Oljedådra 4
Korn 1
Övrigt material
Rottrådar och basstamdelar
från obestämda örter
Tabell 7. Stolphålen i den
mindre byggnaden innehöll
en stor variation av sädeskorn
och andra fröer. Bland annat
den för Östergötland ovanliga
oljedådran.
Även en härd sydväst om
gravfältet innehöll oljedådra,
i övrigt var avsaknaden av
ceralier påfallande i härdarna.
Efter Heimdahl 2012.
Obränt djurben
Örtdelar
Förkolnade amorfa klumpar
Krogarängen – ett romartida gravfält 51
Diskussion och tolkning av gravfältet
Gravfältet vid Krogarängen omfattar större delen av nuvarande Folkets park utanför Vad­
stena. Det har dessutom sträckt sig ut i åkermarken sydöst om Folkets park, där den nya
vägen förbi Vadstena nu har byggts. Totalt är det cirka 300x200 meter stort (N-S). Det gör
gravfältet till ett av de ytmässigt större gravfälten i Östergötland. Smörkullen i Alvastra
och Tift utanför Linköping är större till ytan, men i storleksklassen därefter, bland gravfält
som Kungshöga, Klinga och Jusberg kan även Krogarängen räknas in.
Gravfältet ligger på en svag åsbildning, 100–105 meter över havet i ett område som
idag utgörs av utpräglad fullåkersbygd. Slätten kring Vadstena är svagt böljande, men vid
Kvarnbacken, drygt 600 meter söder om gravfältet finns en markant ås, som ligger 115 meter
över havet. Närliggande gravfält som exempelvis Granby ligger cirka 120 meter över havet.
Gravfältet vid Krogarängen ligger alltså inte i högsta läget i området. Idag finns få vatten­
drag i närheten, men historiska kartor visar att det har funnits ett stort antal våtmarker och
vattendrag som försvunnit genom utdikning (Karlsson & Lundberg 2010). Kanske låg åsen
där gravfältet ligger intill en våtmark eller ett vattendrag. Närheten till betesmark och
bosättningar bör ha avgjort gravfältets placering.
De gravlagda individerna
På gravfältet vid Krogarängen har, med olika metoder, sju gravlagda individer kunnat be­
dömas vara kvinnor och en individ har kunnat bedömas vara man. Mannen, som kunde
bedömas med osteologisk metod fanns i en grav som undersöktes i Folkets park 1948.
Kvinnogravarna fanns alla inom den del av gravfältet som förundersöktes 2009 och under­
söktes 2011. När det gäller kvinnogravarna har endast en säkert kunnat bedömas med
osteologisk metod. Ytterligare två har osteologiskt bedömts som möjliga kvinnor. Övriga
fyra kvinnogravar har bedömts utifrån fynden. I deras gravar fanns fynd som krumkniv,
nålar och en möjlig pryl, föremål som förknippas med kvinnliga gravar (Hagberg 1967;
Kaliff 2001). Av de gravar som kunnat könsbestämmas är flertalet kvinnogravar. Detta
pekar mot ett känt faktum, där kvinnogravar, särskilt vad gäller fynd, är lättare att identi­
fiera än mansgravar (Nordin 2005).
Åldern på de gravlagda individerna har kunnat bestämmas för den döde mannen och
för sex kvinnor samt för ytterligare 20 individer, vilka ej kunnat könsbedömas. Den enda
mannen var i vuxen ålder när han dog. För kvinnorna har åldern kunnat fastställas för sex
av sju kvinnor. Tre kvinnor dog i vuxen ålder, en var barn eller i tonåren och en var ett barn
i 3–4 års ålder. För samtliga åldersbedömda individer var fördelningen följande:
• Barn och barn/tonåring: 12.
• Vuxen och äldre: 11.
• Tonåring/vuxen: 5.
Andelen barn och barn/tonåring uppgick till 42 % av de åldersbestämda individerna.
Det är en påfallande hög siffra. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande grupp vid
gravfältet vid Klinga utgjordes av 15 % (Stålbom 1994), medan det på gravfälten vid Vil­
hemsberg och Abbetorp fanns en respektive inga barngravar (Petersson & Ulfhielm 2000;
Petersson 2002).
En åldersgrupp saknades dock och det var spädbarn. Det är vanligt att spädbarn inte
finns på gravfälten från äldre järnålder och detta brukar förklaras på olika sätt (Molin
1999). Med utgångspunkt i antropologiska studier av naturfolk brukar man räkna med att
spädbarnsdödligheten var hög under förhistorisk tid. Trots det saknas nästan alltid de
allra minsta barnen på gravfälten. Detta brukar förklaras med att de begravts ytligare och
52 Krogarängen – ett romartida gravfält
försvunnit, att de begravts obrända och förmultnat snabbare eller i särskilda delar av grav­
fältet alternativt på helt egna gravfält så att de sällan hittas (ibid). En annan förklaring till
att spädbarn ofta saknas kan vara, såsom Molin föreslår, att det kanske faktiskt speglar den
reella mortaliteten. De naturfolk som har studerats lever ofta i marginalområden, vilket
kan förklara en hög spädbarnsdödlighet, och att applicera detta på förhistoriska förhål­
landen låter sig inte göras rakt av. Spädbarn måste ändå ha dött under äldre järnålder och
det faktum att de sällan eller aldrig finns på gravfälten måste förstås på något annat sätt.
En förklaring kan vara att de ännu inte fått sitt namn och i och med det tagits upp i gemen­
skapen i samhället. Hos naturfolk sker detta ofta i tvåårsåldern och innan dess kan barnen
inte begravas på det gemensamma gravfältet (Molin 1999).
De yngsta barnen, 2–7 år, liksom barn/tonåring låg alla centralt inom den nu under­
sökta, sydöstra delen av gravfältet. Tonåring/vuxen, vuxen och vuxen/äldre fanns spridda
över hela denna del av gravfältet. I de gravar som undersöktes i Folkets park var samtliga
åldersbestämda ben från vuxna individer. Spädbarn saknades helt och kan därför ha legat
begravda någon annanstans. Det förefaller som att barnen låg inom en begränsad del, medan
vuxna låg spridda över hela gravfältet.
När det gäller de gravlagda individerna vid Krogarängens gravfält är det således några
företeelser som utmärker sig:
• De två individer som hade gravlagts obrända var båda kvinnor som varit 40 år eller äldre.
• Barnen låg begravda inom en begränsad del av gravfältet.
• Andelen barngravar var påfallande hög.
Begravningssed och gravrit
Stensättningarna inom undersökningsområdet var runda och tre till sju meter stora, van­
ligen fyra till fem meter, medan stensättningarna i Folkets park är åtta till tolv meter stora
(Lindahl 1949a). Stensättningarna i Folkets park är överlag större än de som fanns inom
under­sökningsområdet. Detta tyder på att de största gravarna placerades centralt på grav­
fältet och de mindre ligger i periferin. Det är fullt möjligt att det finns mindre gravar i
Folkets park, som inte framträder förrän området avtorvas. Det är inte ovanligt att de
största och äldsta gravarna anlades i centrum och att gravfältet med tiden utökades stegvis
så att de yngre och ibland också till ytan mindre gravarna placerades längre ut. Om det är
fallet även för gravfältet vid Krogarängen kan inte bedömas.
På gravfältet vid Krogarängen har det funnits minst två skelettgravar. Skelettdelar, tolkade
som återdeponerade, fanns dels i en grop och dels in situ. Skelettgraven in situ hade en
rektangulär överbyggnad (N-S), som var uppbyggd av tätt lagda stenar. Under stenarna
framkom en närmast rektangulär nedgrävning, som dock var något vriden (NV-SO), jäm­
fört med överbyggnaden. I nedgrävningen fanns rikligt med träkol utefter sidorna, vilket
tolkas som rester av en kista eller möjligen en platsbyggd kammare. Skelettet var dåligt
bevarat, men låg in situ på rygg med armarna utefter sidorna, den vänstra något böjd,
liksom det vänstra benet. En analys av bäckenbenens läge visade att de låg i så kallad öppen
position. Det innebär att kroppen inte kan ha varit insvept i något tättsittande tyg eller skinn.
Inom gravfältet kunde lämningar efter flera bålplatser identifierats. Dessa var i regel
små och sotiga och innehöll mindre mängder brända ben, ofta skalltaksfragment och rörben.
Bål­platserna tycks ha varit individuella och ha använts endast en gång. I flera fall har de
brända benen sedan placerats i gravgömmor i eller i omedelbar närhet av bålplatsen och i
något fall har både bålplats och gravgömma täckts med en överbyggnad av jord och sten.
Förhållandet med mindre och individuella bålplatser har detaljstuderats på bronsålders­
Krogarängen – ett romartida gravfält 53
gravfältet i Gualöv i nordöstra Skåne (Arcini 2007). Vid Krogarängen fanns betydligt fler
gravar än bålplatser, vilket om de bara används en gång, innebär att flertalet bålplatser inte
har lämnat några spår efter sig. För bränsle på gravbålen vid Krogarängen har främst björk
använts.
Ett karaktäristiskt drag för gravfältet vid Krogarängen var att gravgömmorna mycket
sällan innehöll benbehållare. De flesta gravgömmorna saknade kärl eller behållare för de
brända benen. I de flesta fall låg benen så spridda att tanken på benbehållare är orimlig.
Endast i fyra gravar fanns spår efter benbehållare. I en grav låg de brända benen i en grav­
urna och i tre andra gravar låg benen så samlat att de måste ha begravts i en behållare. I två
av dessa, båda undersökta 1948, fanns spår av hartstätning (Lindahl 1949a). Fynd av harts
tyder på att behållaren varit en ask av trä eller näver, en så kallad svepask, som tätats med harts.
Ett annat karaktäristiskt drag var att fyndmaterialet i gravarna var sparsamt. Fynden
utgjordes av en krumkniv, tre nålar och en möjlig pryl samt en bit kvarts, en liten slät oval
sten och ett fossil. Krumknivar, nålar och prylar tillhör fyndkategorier som ofta förekommer
i kvinnogravar från äldre järnålder (Hagberg 1967; Kaliff 2001). Även kvarts kan före­
komma i gravar från perioden, men de övriga två fynden är mer ovanliga. Den släta stenen
och fossilet är naturliga, de är inte tillverkade av människor, men de kan inte ha hamnat i
gravgömmorna på naturlig väg utan måste ha placerats där som ett medvetet uttryck. Fos­
silet fanns i ett benlager där varken ålder eller kön för den döde har kunnat fastställas.
Kvartsbiten och stenen fanns båda i grav 108, där benen från ett större barn eller tonåring
låg begravda. I graven fanns även en nål, vilket antyder att det kan vara en kvinnograv. När
det gäller fynden i gravarna kan det konstateras att de förekommer såväl i barn- som i
vuxengravar. Inga skillnader i gravskick överhuvudtaget har kunnat urskiljas i gravskick
utan barn har hanterats och begravts på samma vis som vuxna. Detta är intressant efter­
som det visar att statusen för de gravlagda individerna på ett plan inte är kopplad till ålder.
I gravgömmorna hittades små mängder brända ben. Den ringa mängden kan förklaras
med att många av gravgömmorna var skadade av åkerbruk, men stämmer även med för­
hållanden på andra gravfält från äldre järnålder. I gravgömman fanns endast en del av den
kremerade människan. I kulturer med eldbegängelse av de döda är det själva kremeringen
som är viktig och inte vad som händer med kvarlevorna (Kaliff 1992). Bland de ben som
ändå har gravlagts finns olika delar av kroppen representerad, men skallfragment är något
vanligare än andra delar. Att just delar av skallen finns med är vanligt under äldre järnålder
och det har föreslagits att huvudet har varit viktigt, kanske som tillhåll för själen eller
motsvarande (Kaliff 1992).
Flera av gravarna innehöll spår av mat, vilket visar att matoffer eller rituella måltider har
förekommit vid begravningar eller vid andra tillfällen. I ett par gravgömmor fanns brända
ben från får/get tillsammans med de brända människobenen. Dessa djur bör alltså ha varit
med på gravbålet. I ett par andra fanns nöt i anslutning till gravgömmorna. Dessa kan
snarare vara rester efter en måltid tillagad i anslutning till graven. Det samma kan gälla för
de fiskfjäll och fiskben som fanns i skelettgraven och i en brandgrav. Andra spår av mat i
gravarna är brända fröer och olika brända sädeskorn. I sex gravar låg brända sädeskorn ihop
med brända människobenen och de kan till exempel ha bränts som ett brandoffer parallellt
med kremeringen. Grav 100 innehöll både bränt sädeskorn och förkolnade klumpar som
kan vara spår efter mat. I denna grav låg matresterna skilda från de brända benen och kan
ha varit en del av ett efterföljande brandoffer eller del av en rituell måltid. I skelettgraven
fanns brända sädeskorn tillsammans med fiskben och fiskfjäll vid fötterna av den döde.
Sannolikt var detta rester efter en måltid som lagts ned vid begravningstillfället, kanske
som färdkost för den döda?
54 Krogarängen – ett romartida gravfält
Slutsats: Krogarängen – ett gårdsgravfält
Vadstenaslätten har under järnålder och medeltid utgjort en centralbygd i Östergötland
och här finns flera stora gravfält med rika gravar. Gravfältet vid Krogarängen är stort till
ytan och det har funnits minst två skelettgravar. Däremot finns inte några utmärkande
gravgåvor och gravfältet har inte varit i bruk mer än några hundra år. Skelettbegravningar
tycks vara vanligt förekommande i området under romersk järnålder (Brovall 2003). I den
här delen av Östergötland ska kanske därför inte skelettgravskick i sig förknippas med
individer tillhöriga samhällets elit.
I gravarna fanns ben från ett tvärsnitt av en befolkning. Kvinnor och män, barn, ungdomar,
vuxna och äldre fanns begravda, men spädbarn saknades. Gravgåvorna utgjordes av föremål
förknippade främst med kvinnligt hantverk, såsom sömnad och skinnberedning. Utifrån de
näringsförhållanden som kunde utläsas hade befolkningen haft en varierad föda. Man hade
ätit såväl en animalisk kost med nöt, får/get och fisk, som en vegetarisk kost med spannmål
och örter. Utifrån skelettmaterial och tandhälsan kunde inga sjukdomar eller skador utläsas.
Även om gravfältet vid Krogarängen är till ytan stort och har haft minst två individer,
som har begravts obrända, tycks det närmast vara ett gravfält knutet till en eller några
gårdar i närheten, gårdar vars innevånare inte tillhört samhällets yttersta elit.
Två gårdar från romersk järnålder
Inom undersökningsområdet fanns två boplatser, RAÄ 36 i Sankt Pers socken längst i norr
och RAÄ 67 i Vadstena socken längst i söder, som var samtida med gravfältet. Kanske var
det innevånarna på någon av dessa gårdar som begravdes på gravfältet vid Krogarängen?
RAÄ 36
Cirka 300 meter norr om gravfältet höjer sig terrängen upp emot en svag åsrygg, vilken
löper i öst-västlig riktning. På södra sidan av åsen fanns anläggningar från romersk järn­
ålder. Hela fornlämningen var cirka 180x95 meter stor (SV-NO). Vid den aktuella under­
sökningen berördes endast de västra delarna, där den nya vägen förbi Vadstena nu har
byggts. Vid förundersökningen år 2009 framkom stolphål, härdar med mera i sådan om­
fattning och med sådan karaktär att detta tolkades som en gård från äldre järnålder. Det
Figur 32. Huvuddelen av boplatsen RAÄ 36 berördes inte utan ligger kvar öster om den nya vägen. FOTO ALF ERICSSON.
Krogarängen – ett romartida gravfält 55
nu undersökta området torde därför utgöra utkanten av denna gård. 14C-dateringar antyder
att den haft en varaktighet under romersk järnålder. Här har med andra ord funnits en gård,
som varit samtida med gravfältet.
Inom det nu undersökta området fanns härdar, gropar och stolphål. De tretton groparna
var av varierande storlek, och saknade innehåll som kunnat förklara deras funktion. Här­
darna, sju stycken, var 0,4–1,6 meter i diameter och 0,1–0,2 meter djupa. En av härdarna
har daterats till senare delen av romersk järnålder, 250–530 e kr (Ua-30662). En av de större
härdarna innehöll enstaka sädeskorn och förkolnade klumpar som sannolikt är bränd gröt
eller liknande. Den innehöll också ett ogräs i form av kråkvicker. Detta kan ha insamlats
och tillagats, men det kan också handla om ett ogräs som växte i närheten och hamnade i
härden av en slump (Heimdahl 2012). Utifrån innehållet tolkas härden som en matlag­
ningsanläggning. Något bostadshus har inte framkommit, men kan finnas i den del av forn­
lämningen som ligger kvar utanför arbetsområdet.
RAÄ 67
Söder om Skänningevägen, cirka 40 meter söder om aktuellt undersökningsområde, under­
sökte Riksantikvarieämbetet, UV Öst år 2011 en mindre gård från romersk järnålder (He­
lander 2013). Här fanns ett treskeppigt hus som bedömdes ha legat på platsen under hela
romersk järnålder och in i folkvandringstid, även om det kan ha stolpats om ett par gånger.
Troligen hör de härdar och gropar som fanns 50–60 meter norr om huset, strax norr om
Skänningevägen samman med denna gårdslämning.
Härdarna var 0,7–1 meter i diameter och 0,12–0,2 meter djupa med sotiga fyllningar
och i enstaka fall kolansamlingar. En härd i området daterades vid förundersökningen till
romersk järnålder, 80–320 e Kr (Ua-38342).
Sammanfattningsvis kan konstateras att undersökningen har berört utkanten av två
bebyggelselägen, två gårdar, som alltså var i bruk samtidigt som människor begravdes på
gravfältet. Det är högst troligt att en del av de begravda har bott på dessa två gårdar.
Figur 33. Matjorden i området närmast Skänningevägen banas av med hjälp av grävmaskin och anläggningar
rensas fram för hand. Fotograferat från öster. FOTO MARIA PETERSSON.
56 Krogarängen – ett romartida gravfält
Figur 34. Som mörka skiftningar framträder de diken som ligger i en teggräns på 1705 års karta.
Fotograferat från söder. FOTO MARIA PETERSSON.
Vägar och uppodling under historisk tid
Inom undersökningsområdet fanns ett mindre antal lämningar från historisk tid, främst
från efterreformatorisk tid. Det är åkerytor och dikessystem i söder, fossil åker norr om
gravfältet och allra längst i norr samt lämningar efter två vägar sydväst om gravfältet.
Åkeryta med dikessystem
På de historiska kartorna från 1600–1700-talen utgjordes större delen av undersöknings­
området av ängsmark; den så kallade Krogars Äng. Längst i söder fanns dock ett mindre
område som utgjordes av åkermark (D6:151-2; D121-1:3). Inom detta område framkom
vid undersökningen ett flertal diken. Redan i fält kunde dessa separeras i två tidsmässiga
skikt. Fyra diken var maskingrävda och utgjorde moderna täckdiken. Övriga fyra bedömdes
vara av äldre karaktär och utgjorde rester efter äldre öppna spadgrävda diken. Tre av de
senare ansluter till en åkerbegränsning på de historiska kartorna. En ägofigur på 1705 års
karta över Vadstena stads ägor (D121-1:3) har en tydlig sydväst-nordostlig riktning, se
Figur 35 nedan. Samma strukturer fanns även på 1633–34 års karta över stadens ägor. I
dikena påträffades fynd från tidigmodern tid, såsom yngre rödgods, tegel, glas och spik.
En 14C-datering på träkol från ett dike gav modern tid 1660–1950 e kr (Ua-30653). Med
samma riktning som dikena påträffades några stolphål på rad, vilka skulle kunna utgöra en
del av en hägnad. Dateringarna, utifrån både överensstämmelser med historiska kartor,
fynd och 14C-analys, visar att åkerytan längst i söder var brukad som åkermark redan på
1600-talet. På grund av att strukturerna i kartmaterialet går tillbaka till tiden före skiftena
kan området ha brukats som åker även längre tillbaka. Strukturer som föregår skiftena har
visat sig kunna gå tillbaka till 1200-talet (Windelhed 1995), och det är möjligt att så är
fallet här.
Krogarängen – ett romartida gravfält 57
±
1:600
0
5
Undersökningsområde
Arkeologiskt objekt
Undersökningsområde
10
Meter
Arkeologiskt objekt
Öppna diken
Öppna diken
Figur 35. Vid en samkopiering mellan de inmätta dikena (gulfärgade) och 1705 års karta
ser man att riktningen på tre diken stämmer med riktningen på markslagen. GRAFIK MARITA SJÖLIN.
Odlingslager och röjningsrösen
På krönet och norrsidan av en svag åsrygg med öst-västlig riktning norr om gravfältet
fanns en fossil odlingsyta. Området är markerat som ängsmark på 1705 års karta över
Vadstena stads ägor då området ligger inom Krogars äng (D121-1:3). På den häradseko­
nomiska kartan från 1868–77 är området åker, vilket innebär att området odlas upp någon
gång däremellan.
Odlingslämningarna i området utgjordes av ett odlingslager, ett röjningsröse och
stolphål efter hägnader. Odlingslagret, A2965, framkom efter avbaning och låg direkt
under det moderna matjordslagret. Det var 25x20 meter stort och 0,15 meter tjockt och
avvek från den moderna odlingsjorden genom att vara mörkare i färg. Huvuddelen av
lagret schaktades bort med maskin för att frilägga eventuellt underliggande anläggningar,
men delar av lagret handgrävdes och genomgicks på hackbord. Inga daterbara fynd påträf­
fades, men heller inget recent material. Under lagret framkom en förhistorisk härd, A2946.
I kanten av odlingslagret framkom ett röjningsröse, A4052, som var cirka två meter i
diameter och 0,20 meter högt. Det var uppbyggt av 0,10–0,20 meter stora stenar kring en
central 0,40 meter stor sten. I röjningsröset hittades en skärva förhistorisk keramik (F26),
vilken skulle kunna komma från boplatslämningarna på södra sidan av krönet. Kring röj­
ningsröset låg ytterligare sten, som röjts från åkermarken och deponerats.
Inom ytan fanns ett stråk med 14 stolphål. De varierade i storlek mellan 0,2 och 0,44
meter i diameter med ett djup på 0,1–0,2 meter där några var stenskodda. Stolphålen
bildade inte några par eller andra strukturer men tolkas ingå i olika generationer av hägnader
som legat på samma plats.
Längst i norr, inom RAÄ 36 i Sankt Pers socken, fanns också spridda odlingslämningar.
Spridda stolphål som tolkades som spår av hägnader och stensamlingar som utgjorde botten
av röjningsrösen.
58 Krogarängen – ett romartida gravfält
En väg från yngre järnålder-medeltid
Vid förundersökningen framkom sydväst om Folkets park lämningar efter en stensatt väg
(Karlsson & Lundberg 2010). Vägbanan var uppbyggd av en åtta meter lång och 2,70
meter bred stenpackning. Den kantades av vällagda stenrader av 0,4 meter stora stenar.
Vägen gick i riktning sydväst-nordost. Just den del som förundersöktes hamnade vid under­
sökningen 2011 utanför arbetsområdet och berördes inte vidare, men en trolig fortsättning
på vägen fanns ungefär 80 meter längre norrut.
Området sydväst om Folkets park utgjordes inte som övriga delar av undersöknings­
området av åkermark utan av parklandskap med anlagda gräsmattor. Genom området gick
fram till Folkets park en uppgrusad körväg, vilken skulle förstärkas i samband med att den
nya vägen förbi Vadstena skulle anläggas. I området fanns även en brukningsväg, vilken
gick i öst-västlig riktning.
Den väglämning som troligen var fortsättning på vägen från förundersökningen löpte
i sydväst-nordostlig riktning strax utanför det sydvästra hörnet av Folkets park. Vägen, grupp
125, utgjordes av en nio meter lång och knappt fyra meter bred stenpackning av 0,07–0,45
meter stora stenar, lagda i två lager. I fyllningen påträffades ett nio centimeter långt bryne,
som var avbrutet. Vägen är inte avgränsad i nordost I söder hade den förmodligen i senare
tid plockats bort i samband med stenröjning av åkermarken. Riktningen sydväst-nordost är
densamma som för den väg som påträffades vid förundersökningen. Också vid en schakt­
övervakning i området framkom en väglämning med denna riktning (Konsmar & Ajneborn
2013). Troligen utgör de alla lämningar efter samma väg. Vägen går i sydsydväst-nord­
nordostlig riktning och skulle om man drar ut den i samma riktning kunna tänkas gå i
gravfältets västra kant från Kvissberg i norr till Kvarnbacken i söder. Det finns inget som
tyder på att vägen är samtida med gravfältet och karaktären talar mot en datering till
äldre järnålder om man jämför med vägar från denna period (Lindeblad & Petersson
2012, Carlsson m fl 1996). Vägen finns inte med på några historiska kartorna, vilket antyder
att den förmodligen kan dateras till medeltid eller yngre järnålder.
Figur 36. Väg 125 sydväst om Folkets park kan vara medeltida eller äldre. Fotograferat från syd.
FOTO MAGNUS LINDAHL.
Krogarängen – ett romartida gravfält 59
En väg från modern tid
I samma område fanns ännu en väglämning, vilken löpte i östvästlig riktning, det vill säga
i samma riktning som den mindre brukningsvägen inom området. Vägen var fyra meter
lång och knappt två meter bred, men fortsatte sannolikt längdmässigt utanför schaktet.
Direkt norr om och parallellt med vägsträckningen fanns ett halvmeter brett dike. I diket
hittades porslin, diverse järnskrot och en glasflaska (ej tillvarataget). Diket och vägläm­
ningen hör samman och kan utifrån fynden dateras till 1800–1900-tal.
Analyser
Nedan presenteras kortfattat de naturvetenskapliga resultaten. Rapporter med analysresultat
redovisas i respektive bilaga.
Osteologisk analys
I den osteologiska analysen har samtliga ben från Krogarängen tagits med. Det innebär
brända och obrända ben från undersökningarna 1948–1949, 2009 och 2011. Benen från
1948–49 års undersökningar förvaras på Statens Historiska museum och benen från för­
undersökningen 2009 förvaras på Östergötlands läns museum. Analysen har utförts av
Carolina Arcini och Ola Magnell, UV Syd.
Benmaterialet utgörs av både obrända och brända ben. De obrända benen kommer
från en skelettgrav och från en grop med ben som tolkats som återdeponerade. De brända
benen kommer från 28 gravgömmor, där en del haft överbyggnader och andra helt saknat
spår efter överbyggnad samt från fyra gravar i Folkets park. I materialet fanns förutom
människoben också djurben, troligen rester efter matoffer eller rituella måltider i anslutning
till begravningarna.
Benmaterialet var överlag dåligt bevarat. De ben som grävdes fram inne i Folkets park
1948–49 var i regel bättre bevarade än de från de senare undersökningarna. En skillnad är
att 1948–49 års ben låg i aldrig brukad mark, medan de senare framgrävda benen låg i
åkermark som brukats i nutid. De dåliga bevaringsförhållandena har gjort att endast tre
individer har kunnat könsbestämmas, en man och två kvinnor. Lyckligtvis har tänder be­
varats bättre vilket har möjliggjort en åldersbestämning i 28 fall. Alla åldrar utom späd­
barn, finns representerade. Benmängden i gravarna var låg, men så långt det har gått att
bedöma tycks alla delar av kroppen vara representerade i gravarna. Tydligt är dock att skall­
fragment förekommer så ofta att dessa tycks ha varit medvetet utvalda.
Djurbenen utgjordes av får/get, nöt, nöt/häst och svin. De utgörs i flera fall av de nedre
extremiteterna, vilket är väl känt från andra gravfält (Sigvallius 1994). Djurbenen kan ut­
göra gravgåvor/-offer i form av delar av djur som kan ha bränts i anslutning till gravbålet.
Vedartsanalys
För vedartsanalys insamlades 25 stycken träkolsprover från anläggningar. Vedartsanalysen
har utförts av Ulf Strucke, RAÄ, UV Mitt, främst i syfte att bestämma träets egenålder inför
14
C-analys, men också i syfte att ge mer information om val av träslag i exempelvis gravbål
och härdar. Av dessa 22 skickades 19 vidare för 14C-analys. Vedartsanalysen har gett infor­
mation dels om landskapet och dels om kulturellt påverkade val av träslag, se Figur 37.
Landskapet
Det äldsta trä som har analyserats kommer gropsystemet längst i norr. Gropsystemet har
daterats till tidig- och mellanneolitikum och båda träkolsproven som har analyserats var ek.
Från bronsålder och förromersk järnålder har sju träkolsprover analyserats. De utgörs av
60 Krogarängen – ett romartida gravfält
9
8
7
6
5
4
3
2
1
0
lövträd
lönn
lind
hassel
ek+al
ek
björk+lönn
björk+hassel
björk
alm+björk
Figur 37. Vedartsanalysen visade på ett landskap bevuxet med lövskog under romersk järnålder. Det visar också att
björk har varit det vanligaste bränslet vid kremeringarna.
lövträd, mestadels al men även enstaka hassel och ek. Under romersk järnålder fortsätter
lövträden att dominera, nu i form av björk samt enstaka alm, lind och lönn. Det yngsta trä
som har analyserats utgörs av björk från ett dike, daterat till 1600–1800-tal. I samma dike
fanns även hassel.
Sammantaget ger analysen av vedarter en bild av växtligheten kring Krogarängen. Från
neolitikum finns för få prover för att säga något om det omgivande landskapet. Från
bronsålder och förromersk järnålder framträder ett mer vattenrikt landskap än idag, där
alen har trivts (Tunón m fl 2005). Ett landskap med sankmarker och kanske vattendrag
bör ha varit lämpligt som betesmark och från denna period finns även ensamliggande
härdar som kan kopplas till betsdriftens platser. Under romersk järnålder har alen försvunnit.
Landskapet är sannolikt inte lika vattensjukt och istället framträder ett landskap med en
blandad lövskog, kanske en ängsmark där ljuskrävande träd som björk och kulturgynnade
träd som alm, lönn och lind trivs (ibid).
Träslag i gravarna
I brandgravarna fanns några enstaka träkol från alm, lönn och ej artbestämt lövträd, men
huvuddelen av proverna utgjordes av björk. Sex av sju analyserade brandgravar innehöll trä­
kol från björk, se Figur 37 nedan. Eftersom träkolet låg blandat med benen bör det vara virke
från gravbålet som följt med. Detta är intressant eftersom det visar att man haft tydliga pre­
ferenser när det gäller ved som användes till gravbålen. En liknande tendens finns i Abbe­
torpsgravfältet i västra Östergötland, där björk hade använts i tre av fyra brandgravar (Peters­
son 2004). Björk har högt värmevärde och brinner lugnt, också alm har mycket gott bränsle­värde
(Tunón m fl 2005). Om det är detta som har styrt valet eller om andra hänsyn har spelat in,
kan inte bedömas. I skelettgraven var det förkolnade trä som fanns längs med kroppens sidor,
och som skulle kunna vara rester av svedda plankor i någon form av kistkonstruktion, lövträd.
Krogarängen – ett romartida gravfält 61
14C-analys
Ångströmlaboratoriet vid Uppsala universitet har utfört 14C-analys av 22 prov. I syfte att
fast­ställa om alla gravar var från samma tid samt om härdar och andra lämningar var äldre,
samtida eller yngre än gravarna daterades prover både från gravar och från härdar och
andra lämningar. Av proverna som valdes ut för 14C-datering utgjordes 19 av träkol. Övriga
utgjordes av en tand, av ett bränt ben samt av harts. Från förundersökningen fanns ytter­
ligare fem analyserade prover, vilka också diskuteras i rapporten.
14
C-analysen visar att gravarna på gravfältet huvudsakligen var från äldre romersk järn­
ålder, men att det fanns aktiviteter inom området redan under yngre stenålder och därefter
under yngre bronsålder och äldre förromersk järnålder. Dateringarna visar ett tidigt nedslag
under tidigneolitikum, då en mindre gård kan ha funnits i området. Under bronsålder och
förromersk järnålder finns ett antal dateringar från ensamliggande härdar, vilka visar att
området kan ha varit i bruk för betsdrift under denna period. Århundradena efter Kristi
födelse, är den period, som det finns flest dateringar från. I området fanns då gravfältet och
två boplatser. En datering till historisk tid kommer från ett dike i området närmast Skän­
ningevägen.
Und
Lab nr
A ID
A Typ
BP
St
Kalibr 1 Σ
Kalibr 2 Σ
Material
SU
Ua-30661
5097
Gropsystem
5031
42
3950–3760 f Kr
3950–3710 f Kr
Ek
SU
Ua-30669
7816
Gropsystem
4215
82
2910–2670 f Kr
3020–2570 f Kr
Ek
FU
Ua-24127
24
Grav
2565
40
810–750 f Kr
820–730 f Kr
Al
SU
Ua-30670
8142
Sotfläck
2507
39
770–540 f Kr
800–420 f Kr
Ek
SU
Ua-30655
1762
Härd
2478
36
760–520 f Kr
770–410 f Kr
Lövträd
SU
Ua-30665
6631
Härd
2445
36
740–410 f Kr
760–400 f Kr
Al
SU
Ua-30667
7065
Härd
2411
35
540–400 f Kr
750–390 f Kr
Al
SU
Ua-30652
371
Härd
2204
33
360–200 f Kr
380–180 f Kr
Al
SU
Ua-30657
3832
Härd
2179
36
360–170 f Kr
380–110 f Kr
Hassel
SU
Ua-30659
4630
Brandgrop
1969
36
20 f Kr–80 e Kr
50 f Kr–130 e Kr
Björk
SU
Ua-30668
7500
Urnegrop
1958
35
0–80 e Kr
40 f Kr–130 e Kr
Björk
SU
Ua-30664
6393
Brandgrop
1946
36
0–120 e Kr
40 f Kr–130 e Kr
Björk
SU
Ua-30666
7021
Benlager
1941
36
20–1200 e Kr
40 f Kr–130 e Kr
Alm
FU
Ua-38341
414
Härd
1921
33
50–125 e Kr
0–210 e Kr
SU
Ua-30660
4872
Brandgrop
1915
37
50–130 e Kr
0–220 e Kr
Björknäver
SU
Ua-30663
6382
Brandgrop
1904
36
55–135 e Kr
20–220 e Kr
Björk
SU
Ua-30654
1660
Brandlager
1900
37
50–135 e Kr
20–220 e Kr
Björk
SU
Ua-30867
6447
Skelettgrav
1869
72
60–240 e Kr
40–340 e Kr
Tand
SU
Ua-30707
7514
Benlager
1860
33
80–220 e Kr
70–240 e Kr
Harts
FU
Ua38344
327
Härd
1848
34
125–220 e Kr
80–240 e Kr
SU
Ua-30656
2686
Stolphål
1842
36
125–220 e Kr
70–250 e Kr
Lind
SU
Ua-30658
4611
Brandgrop
1839
37
125–225 e Kr
70–260 e Kr
Björk
FU
Ua-38342
2433
Härd
1832
37
130–225 e Kr
80–320 e Kr
FU
Ua-38340
2129
Grop med återdep ben
1709
36
250–390 e Kr
240–410 e Kr
Tand
SU
Ua-30662
5454
Härd
1669
36
335–420 e Kr
250–530 e Kr
Lönn
SU
Ua-30708
7514
Benlager
1668
31
340–420 e Kr
250–440 e Kr
Bränt ben
SU
Ua-30653
699
Dike
148
31
1670–1950 e Kr
1660–1950 e Kr
Björk
Tabell 8. Samtliga 14C-dateringar från Krogarängen, ordnande från äldsta till yngsta. Kalibrering enligt Stuiver et al. (1998);
OxCal v3.5 Bronk Ramsey (2000); cub r:4 sd:12 prob usp (chron).
62 Krogarängen – ett romartida gravfält
Atmospheric data fromReimer et al (2004);OxCal v3.10 Bronk Ramsey (2005); cub r:5 sd:12 prob usp[strat]
Ua-30653 148±31BP
Ua-30708 1668±31BP
Ua-30662 1669±36BP
Ua-30658 1839±37BP
Ua-30656 1842±36BP
Ua-30707 1860±33BP
Ua-30867 1869±72BP
Ua-30654 1900±37BP
Ua-30663 1904±36BP
Ua-30660 1915±37BP
Ua-30666 1941±36BP
Ua-30664 1946±36BP
Ua-30668 1958±35BP
Ua-30659 1969±36BP
Ua-30657 2179±36BP
Ua-30652 2204±33BP
Ua-30667 2411±35BP
Ua-30665 2445±36BP
Ua-30655 2478±36BP
Ua-30670 2507±39BP
Ua-30669 4215±82BP
Ua-30661 5031±42BP
6000CalBC
4000CalBC
2000CalBC
CalBC/CalAD
2000CalAD
Calibrated date
Figur 38. De äldsta dateringarna, tidig- och mellaneolitikum kommer från två olika faser i ett gropsystem,
från yngre bronsålder finns dateringar från härdar och en sotfläck, men merparten av dateringarna,
både gravar och boplatslämningar ligger i romersk järnålder. Den yngsta dateringen är från ett dike.
Kol-/kväve och svavelanalys
Analyser av stabila kol-, kväve- och svavelisotoper har genomförts för ett av de obrända
skeletten. Möjligheten finns att sådana analyser visar individernas kost och även mobiliteten
under livstiden. Genom att mäta stabila kol-, kväve- och svavelisotoper kan uppgifter om
kost och eventuell mobilitet utläsas (Fjällström 2013). Isotopanalyserna utfördes av Markus
Fjällström på Arkeologiska forskningslaboratoriet i Stockholm. Analyserna utförs på bevarat
kollagen främst i tänder.
Kol- och kväveisotoper berättar om födans sammansättning med avseende på protein.
Kolvärdet gör det möjligt att skilja på om födan bestått av å ena sidan havslevande djur
såsom fisk, skaldjur, säl och sjöfågel eller å andra sidan landlevande djur, insjöfisk och vege­
tabilier. Kvävevärdet aviserar vilken nivå i näringskedjan, som proteinet i maten kommer
ifrån, det vill säga i vilken utsträckning födan kommer från näringskedjans bas; vegetabilier,
eller från dess topp; kött eller fisk. Svavelisotoper återspeglar berggrunden varifrån män­
niskans föda och vatten som dricks kommer ifrån. Genom variationer i berggrunden är
det möjligt att undersöka om en individ tillbringat barndomen i ett område och blivit
begravd i ett annat.
Tyvärr var kollagenet i tänder och andra ben från skelettgraven för dåligt bevarade, för
att någon av dessa analyser skulle kunna utföras. Däremot var en tand från den kvinna i
40-årsåldern, vars ben återbegravts i en grop, tillräckligt bra bevarat för att kunna analyseras.
Krogarängen – ett romartida gravfält 63
Kol- och kväveisotoperna visade att kvinnan, vid en ålder av 2–6 år haft en blandad diet
med både kött och insjöfisk. Det är i denna ålder kollagenet bildas och kan påverkas. Svavel­
isotopvärdet visar på en avvikelse från närliggande gravfältet Smörkullen vid Alvastra, vilket
skulle kunna tyda på att hon vuxit upp någon annanstans. Dock är geologin på platsen
komplex. Trots det begränsade resultatet är denna analysmetod intressant. Resultatet be­
lyser aspekter av livet som vi annars inte kan veta mycket om. Metoden är också förhål­
landevis billig och det finns all anledning att genomföra analyser av stabila kol-, kväveoch svavel­isotoper när tillfälle ges.
Makrofossilanalys
För makrofossilanalys skickades totalt 34 jordprover. Jordproverna hade valts ut från grav­
gömmor, härdar, gropar och stolphål. Makrofossilanalysen har utförts av Jens Heimdahl,
RAÄ, UV Mitt. I analysen har förkolnat material används, utom i ett fall. Gravgömman i
grav 108 innehöll en anmärkningsvärt hög andel oförkolnat material. Oförkolnat material
brukar i regel tillhöra senare faser, som genom omrörning av jorden, så kallad bioturbation,
tagit sig ner i äldre lämningar. Vid undersökningen uppfattades gravgömman i grav 108
som intakt. Det kan därför vara så att det oförkolnade materialet ändå ska knytas till graven.
Makrofossilanalysen visade att flera gravar innehöll förkolnade vegetabilier, främst sädes­
korn, men de innehöll också nötskal och andra fröer såsom oljedådra och kråkvicker. I
några fanns också animalisk föda såsom fisk- och djurben. Liknande innehåll fanns också
i härdar och stolphål. Bilden av att mat har hanterats i och kring gravarna är tydlig. Även
andra anläggningar i närheten, som härdar är kopplade till mat och matlagning.
Fiskben och fiskfjäll, vilket annars är ovanligt i Östergötland, fanns i skelettgraven och
i en brandgrop i grav 111. De framkom vid flottering av jordprover från gravarna.
I de flesta gravgömmorna låg de brända matresterna ihop med de brända benen. Heim­
dahl menar att temperaturen på ett gravbål är så hög att inga rester skulle bli kvar om till
exempel säd hade bränt tillsammans med den döde. Han menar istället att brandoffer av
säd och annan mat kan ha bränts parallellt med kremeringen och att materialet sedan har
hanterats tillsammans med de gravsatta benen (Heimdahl 2012).
Skelettgraven innehöll rester efter fisk, kött och fågel. Vid fötterna fanns bränt korn
och fiskfjäll. Det tyder på att en tillredd måltid placerats där vid begravningstillfället
(Heimdahl 2012).
Två stolphål från en mindre byggnad norr om gravfältet innehöll rikligt med vegetabi­
liskt material. I de båda stolphålen påträffades naketkorn och skalkorn, bröd-/kubbvete
och speltvete samt oljedådra. Materialet tyder på att mat har hanterats i huset, trots att det
inte verkar vara något bostadshus. Dådra är ett ovanligt fynd i Östergötland (Heimdahl
2012). Att den påträffades i grav 103, i en härd sydväst om gravfältet och i den mindre
byggnaden kopplar kanske ihop kontexterna med gravfältet i form av rituella måltider
snarare är med boplatsmatlagning.
Pollenanalys
Från skelettgraven samlades ett flertal jordprover in. Innan de gick till makrofossilanalys
plockades mindre prover ut för pollenanalys. Pollenanalysen utfördes av Per Lagerås, UV Syd.
Proverna togs från en linje utmed hela kroppen, för att se om det fanns en anomali i
magregionen, något som i så fall skulle kunna indikera vad personen ätit strax före sin död.
Pollen skulle också kunna visa om till exempel gravblommor hade lagts ned i graven, så
som fallet var i till exempel Hamneda (Lagerås m fl 2000). Tyvärr var bevarandeförhål­
landena för dåliga och inga pollen fanns bevarade.
64 Krogarängen – ett romartida gravfält
Krogarängen – ett landskapsutsnitt under 6 000 år
Undersökningen vid Krogarängen gav information om hur landskapet hade nyttjats under
6 000 år. I följande avslutande diskussion kommer resultaten att sammanfattas utifrån
landskapsutnyttjande i ett långtidsperspektiv.
De äldsta spåren av mänsklig närvaro var från tidigneolitikum och utgjordes av ett
system med lertäktsgropar. Indirekt antyder det att det har funnits ett hus i närheten, vars
väggar har tätats med lerklining. Också vid Kvarnbacken fanns hyddor, rännor och gropar
från tidigneolitikum (Helander 2013). Lämningarna kan vara spår efter tidiga gårdar av
den typ som under de senaste tio åren har påträffats på flera ställen i Östergötland, gårdar
med jordbrukande bönder och boskap, men där jakt och insamling har fortsatt att spela en
viktig roll (Carlsson 2014).
Från bronsålder och förromersk järnålder fanns inga spår efter hus eller gårdar, istället
kan området vid denna tid ha använts för bete medan bebyggelsen legat på andra platser.
Området kring Krogarängen har förmodligen under förhistorisk tid varit betydligt mer
vattenrikt, med fler sankmarker och vattendrag än idag. Det skulle i så fall ha medfört
goda förhållanden för betesdrift. Under yngre bronsålder och förromersk järnålder bedrevs
på många platser i Östergötland en välorganiserad betesdrift med herdar och fasta repli­
punkter med härdar och kokgropar, som besökts vid upprepade tillfällen (Petersson 2006).
De härdar vid Krogarängen, som inte kunnat kopplas till någon boplats eller gård kan
därför höra samman med en betesdrift i området.
Kring Kristi födelse ser man stora förändringar i många delar av Östergötland. I vissa
områden finns karaktär av centralitet (Lindeblad & Nielsen 1997). Det finns tecken på att
det är så i Vadstena området och att Vadstenaslätten utgör en centralbygd i Östergötland.
Här finns flera stora gravfält med vapengravar och rika fyndmaterial såväl som skelettgravar.
Vid Krogarängen ser man att landskapet från denna tid nyttjas intensivt. Under romersk
järnålder fanns i området ett gravfält och två, kanske tre boplatser. Gravfältet är relativt
stort till ytan, cirka 200x300 meter, och innehöll åtminstone två skelettgravar, två faktorer
som ibland tillskrivs gravfält där människor tillhöriga samhällets elit begravts, men i övrigt
fanns inget som pekade åt det hållet. Några exceptionella utryck för hög status fanns inte
på gravfältet vid Krogarängen, utan tolkningen är att här har befolkningen från en eller ett
par vanliga gårdar blivit gravlagda.
Norr om gravfältet fanns en boplats, tolkad som en romartida gård, och söder om grav­
fältet fanns lämningar efter ytterligare en gård från samma tid. Även väster om gravfältet
har spridda lämningar, möjligen från en tredje gård från samma tid påträffats. Kanske är
det människor från dessa gårdar som begravts på Krogarängens gravfält.
Från yngre järnålder och historisk tid finns få lämningar, men utifrån historiska källor
och kartor anas hur området kan ha brukats. Under äldre medeltid grundades i området
torpet Rosendahl, som sedan ödelades i samband med den medeltida agrarkrisen. Därefter
blev området betesmark, först under Vadstena kloster och sedan under Vadstena stad.
Stadens hästkrögare fick bruka området för bete och slåtter och i och med det började
området att kallas för Krogarängen.
Linköping i augusti 2014
Marita Sjölin
Krogarängen – ett romartida gravfält 65
Referenser
Litteratur
Arcini, C. 2005. Pyre sites before our eyes. I: Dealing with the dead - archaeological perspectives
on prehistoric Scandinavian burial ritual. Artelius, T. & Svanberg, F. (red). Stockholm.
Arcini, A. 2007. Elden utplånar inte allt. Brandgravar och bålplatser vid Gualöv. I: Vägar
till Vætland, en bronsåldersbygd i nordöstra Skåne 2300–500 f. Kr. Artursson, M. (red).
Stockholm.
Arcini, C., Höst, E. & Svanberg, F. 2007. Gravar, bålplatser och två bronsåldersfamiljer i
Gualöv. I: Vägar till Vætland, en bronsåldersbygd i nordöstra Skåne 2300–500 f. Kr. Artursson,
M. (red). Stockholm.
Arcini, C. & Magnell, O. 2013. Osteologisk analys av benmaterialet från Krogarängen.
Artelius, T. & Kristensson, A. 2006. The universe container: projections of religious meanings
in a Viking Age burial-ground in northern Småland. I: Old Norse religion in long-term
perspectives : origins, changes, and interactions : an international conference in Lund, Sweden,
June 3–7, 2004. S. 147–152.
Bennett, A. 1987. Graven – religiös och social symbol: strukturer i folkvandringstidens gravskick
i Mälarområdet. Diss. Stockholms universitet. Stockholm.
Brovall, H. 2003. Det forntida Alvastra. Statens historiska museum. Stockholm.
Carlie, A. 1999. ”Sacred white stones”. On Traditions of Building White Stones into Graves.
Lund Archaeological Review 5 (1999): 41–58. Lund.
Carlsson, T., Kaliff, A., Molin, A., Molin, F. & Sundberg, K. (red). 1997. Hulje, boplats,
skärvsten och gravar. E4-syd, RAÄ 89, Högby socken samt RAÄ 234–236 och RAÄ 246,
Mjölby socken, Östergötland. Linköping.
Carlsson, T. 2014. This must be the place, perspectives on the Mesolithic-Neolithic transition in
Östergötland, Eastern Middle Sweden. Stockholm. Riksantikvarieämbetet.
Cassel, K.1998. Från grav till gård. Romersk järnålder på Gotland. Stockholm Studies in
Archaeology 16.
Ericsson, A. 2012. Terra mediaevalis. Jordvärderingssystem i medeltidens Sverige. Uppsala.
Ericsson, A. & Sjölin, M. 2012. Hästkrögare & järnåldersskelett. I: Arkeologi i Östergötland
2012. Räf, E. & Lindeblad, K. (red). Linköping.
Fendin, T. (red). 2008. Döden som straff. Glömda gravar på galgbacken. Linköping.
Fjällström, M. 2013. Isotopanalyser av skelettmaterial från krogarängen och Vadstena stad
(RAÄ 11 & 12), Östergötland.
Franzén, G. 1937. Vikbolandets by- och gårdnamn. Uppsala.
Gejvall, N-G. 1948. Antropologisk del. I: Sahlström, K. E. & Gejvall, N-G. Gravfältet på
kyrkbacken i Horns socken, Västergötland. Stockholm.
Hagberg, U. E. 1967. The archaeology of Skedemosse. 2, The votive deposits in the Skedemosse
fen and their relation to the Iron-Age settlement on Öland, Sweden. Stockholm.
Hedeager, L. 1989. Danmarks jernalder. Mellem stamme og stat. Aarhus.
Heimdahl, J. 2012. Makroskopisk analys av jordprover från gravar och härdar vid Krogar­
ängen.
Helander, A. 1998. Högby. Linnebergsgravfältet från romersk järnålder, arkeologisk slutunder­
sökning, Linneberg 1:2 och 1:3, RAÄ 14 Högby socken, Mjölby kommun, Östergötland. RAÄ,
UV Öst rapport 1998:52.
Helander, A. 2011. Särskild arkeologisk undersökning. En tidigneolitisk boplats vid Nyckelby.
Inför nybyggnad av Riksväg 50 mellan Motala och Mjölby. Östergötland, Motala kommun,
Västra Stenby socken, RAÄ 259. UV rapport 2011:146.
66 Krogarängen – ett romartida gravfält
Helander, C. 2013. Kvarnbacken. Särskild arkeologisk undersökning. Östergötland, Vadstena stad,
Kvarnbacken 1:6, 1:18, 1:20 och 1:21. RAÄ 59 och 69. Riksantikvarieämbetet, UV Rapport
2013:88. Linköping.
Hyenstrand, Å. 1979. Arkeologisk regionindelning av Sverige. Stockholm.
Kaliff, A. 1992. Brandgravskick och föreställningsvärld: en religionsarkeologisk diskussion. Upp­
sala Universitet. Uppsala.
Kaliff, A. 1997. Grav och kultplats, eskatologiska föreställningar under yngre bronsålder och äldre
järnålder i Östergötland. Uppsala.
Kaliff, A. 1999. En religionsarkeologisk syn på gravar. I: Tor 26.
Kaliff, A. 2001. Den gotiska kvinnan i Skälv. I: Hemmet - trakten - världen.
Kaliff, A. 2006. Gravhus, kulthus eller tempel? I: Kulthus & dödshus. Det ritualiserade rummets
teori och praktik. Anglert, M., Arthursson, M. & Svanberg, F. (red). RAÄ 1:1. Stockholm.
Karlsson, E. 2005. Kv Cisternen 3. Boplatslämningar på Kvarnbackens industriområde. Vad­
stena stad och kommun, Östergötland. Östergötlands länsmuseum. Kulturmiljöavdelningen.
Rapport 2005:52.
Karlsson, E. 2007. Två arkeologiska förundersökningar. Neolitiska spår på Kvarnbacken. RAÄ
39, 40 m. fl. Cisternen 6. Vadstena stad och kommun. Östergötlands län. Östergötlands läns­
museum. Kulturmiljöavdelningen. Rapport 2007:21.
Karlsson, E. 2008. Gravar på Galgbacksgärdet. Östergötlands länsmuseum. Avdelningen för
arkeologi. Rapport 2008:105.
Karlsson, E. 2009. Fornlämningar i Förbifarten. Ny sträckning av RV 50 förbi Vadstena. Öster­
götlands länsmuseum. Avdelningen för arkeologi. Rapport 2009:5.
Karlsson, E. & Lundberg, A. 2010. Förundersökningar i förbifarten. Ny sträckning av RV 50
förbi Vadstena. RAÄ 11, 12, 44 och 58 i Vadstena stad och RAÄ 36 Sankt Pers socken, Vad­
stena kommun, Östergötlands län. Östergötlands länsmuseum. Avdelningen för arkeo­
logi. Rapport 2010:1 Linköping.
Konsmar, A. & Ajneborn, B. 2013. Förhistoriska boplatslämningar och fynd utanför Vadstena
och Fågelsta, Östergötland, Kvarnbacken 1:12 m fl, Kvissberg 2:1 m fl, Huvudstad 5:3,
Klosterstad 6:1, Brustorp 1:1, Aska 8:14 m fl i Vadstena kommun samt Götala 13:2, Styra
5:2, Sund 4:1 m fl i Motala kommun, RAÄ 36, boplats, Sankt Pers socken, Vadstena. Arkeo­
logisk förundersökning i form av antikvarisk kontroll. Riksantikvarieämbetet, UV. Rapport
2013:36.
Lagerås, P., Högrell, L., Skoglund, P. & Torstensson Åhlin, I. (red). 2000. Arkeologi och paleo­
ekologi i sydvästra Småland: tio artiklar från Hamnedaprojektet. 1. [uppl.] Lund: Avd. för
arkeologiska undersökningar, Riksantikvarieämbetet.
Larsson, L.Z. m fl. 1997. Riksväg 50 arkeologisk utredning, etapp 1, Jönköping–Örebro, delen
Ödeshög–Motala, Allhelgona, Appuna ... Östergötland. Del 1. Riksantikvarieämbetet, UV
Linköping. Rapport 1997:3 Linköping.
Liebe-Harkort, C. 2010. Oral disease and health patterns dental and cranial paleopathology of
the early Iron Age population at Smörkullen in Alvastra, Sweden. Thesis and papers in
oseoachaeology, 1652–4098;6, Stockholms universitet. Stockholm.
Lindeblad, K. & Nielsen, A. 1997. Centralplatser i västra Östergötland under 200–1200 e Kr
– ett första försök till en rumslig analys. Riksväg 50. Arkeologisk utredning, etapp 1. Jönköping–
Örebro, delen Ödeshög–Motala. RAÄ. Linköping.
Lindeblad, K. & Petersson, M. 2009. Riter kring berg, block och vatten – om utgrävningarna
vid Abbetorp i västra Östergötland. A. Carlie (red). Järnålderns rituella platser. Femton
artiklar om kultutövning och religion från en konferens i Nissaström den 4–5 oktober 2007.
Halmstad.
Krogarängen – ett romartida gravfält 67
Lindeblad, K. & Petersson, M. 2012. Mörtlösa bytomt – gårdar från järnålder och historisk
tid, Östergötland, Linköpings kommun, S:t Lars socken, RAÄ 323:1 m.fl., arkeologisk slut­
undersökning. Linköping.
Lundström, P. 1970. Gravfälten vid Fiskeby i Norrköping. 1, Studier kring ett totalundersökt
komplex. Stockholm.
Menander, H. & Arcini, C. 2013. Dominikankonventet S:t Olof. I: Borgare, bröder och
bönder. Arkeologiska perspektiv på Skänninges äldre historia. Hedvall, R., Lindeblad, K. &
Menander, H. (red). Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska uppdragsverksamheten (UV).
Linköping.
Molin, A. 1999. Barngravfältet I Hulje. I: Carlsson, T. & Kaliff, A. (1999). Olika perspektiv
på en arkeologisk undersökning i västra Östergötland. 1. [uppl.] Linköping, Avdelningen
för arkeologiska undersökningar, Riksantikvarieämbetet, UV Öst.
Nielsen, P., Randsborg, K. & Thrane, H. (red). 1994. The archaeology of Gudme and Lunde­
borg papers presented at a conference at Svendborg, October 1991. Köpenhamn.
Nilsson, C. 1980. Gravfält, äldre järnålder, och boplatsrester, stenålder, fornlämning 132, Mört­
lösa Västergård, Sankt Lars församling, Linköpings stad, Östergötland, arkeologisk undersökning
1972. Riksantikvarieämbetet, UV Rapport 1980:44. Stockholm.
Nordén, A. 1925. Östergötlands bronsålder. Linköping.
Nordin, P. 2005. Wealthy women and abcent men. I: Dealing with the dead - archaeological
perspectives on prehistoric Scandinavian burial ritual. Artelius, T. & Svanberg, F. (red).
Stockholm.
Näsman, U. 1988. Analogislut i nordisk jernalderarkaeologi. Et bidrag til udviklingen af en
nordisk etnografi. I: Fra stamme til stat i Danmark. 1. Jeralderens stammesamfund. P.
Mortensen & B. Rasmussen (red). Aarhus.
Näsström, B-M. 2002. Fornskandinavisk religion, en grundbok. 2. uppl. Lund.
Nicklasson, P. 1997. Svärdet ljuger inte. Vapenfynd från äldre järnålder på Sveriges fastland.
Acta Archaeologica Lundensia. Series prima in 4o N 22o.Stockholm.
Nilsson Stutz, L. 2003. Embodied rituals & ritualized bodies. Tracing ritual practices in Late
Mesolithic burials. Lund.
Nordqvist, B. 2005. Arkeologisk förundersökning och undersökning. Kultplatsen vid Stretered.
Västergötland, Kållereds socken, Stretered 1:1, RAÄ 34, 77:2 och 85. UV Väst Rapport 2005:1.
Petersson, M. & Ulfhielm, A. 2000. Vilhelmsberg – ett gravfält från vendeltiden. Vilhelmsberg,
Skälstad 1:12, Kvillinge socken, Norrköpings kommun, Östergötland. Arkeologisk undersök­
ning. Riksantikvarieämbetet. Avdelningen för arkeologiska undersökningar. Rapport
UV Öst 2000:10. Linköping.
Petersson, M. (red). 2004. Abbetorp – ett landskapsutsnitt under 6000 år. Arkeologisk undersök­
ning av en boplats, ett gravfält, en offerplats, stensträngar och fossil åkermark. RAÄ 288 m fl,
Abbetorp 1:2 och 1:10, Rinna socken, Boxholms kommun, RAÄ 244 m fl, Väderstad 1:2 och 5:1,
Väderstads socken, Mjölby kommun, Östergötland. Riksantikvarieämbetet, UV Öst. Rap­
port 2002:43. Linköping.
Petersson, M. 2006. Djurhållning och betesdrift, djur, människor och landskap i västra Öster­
götland under yngre bronsålder och äldre järnålder. Diss. Uppsala universitet, Uppsala.
Petré, B. 1984. Arkeologiska undersökningar på Lovö D. 2 Fornlämning RAÄ 27 Lunda. Acta
Universitatis Stockholmiensis. Studies on North-European Archaeology 8. Stockholm.
Räf, E. 2014. Lager, gropar, rännor och en väg – Arkeologisk slutundersökning inom Vadstena
3:1 och 4:17 samt Kvarnbacken 1:3 och 1:17, Vadstena stad och kommun, Öster­götland. Öster­
götlands museum. Rapport 2014:24.
Selinge, K-G. (red). 1969. Inventering av fasta fornlämningar. Riksantikvarieämbetet. Stockholm.
68 Krogarängen – ett romartida gravfält
Sellevold, B.J., Lund Hansen, U. & Balslev, J. 1984. Iron age man in Denmark. I: Brøste, K.
(red). Prehistoric man in Denmark, a study in physical anthropology. Vol. 3.
SFSS 245. Vadstena klosters två äldsta jordeböcker. Utg. av A. Larsson. Uppsala 1971.
Sigvallius, B. 1994. Funeral pyres, Iron Age cremations in North Spånga. Diss. Stockholms
universitet. Stockholm.
Sköld, K. 2012. En gård från yngre järnålder i Valla, Östergötland, Linköpings stad och kommun,
kv Intellektet, RAÄ 330, särskild arkeologisk undersökning. Riksantikvarieämbetet. Arkeo­
logiska uppdragsverksamheten (UV Öst), Rapport 2012:073. Linköping.
Skre, D. 1998. Herredömet. Bosetning og besittelse på Romerike 200–1350 e Kr. Oslo.
Stibéus, M. 2002. Vadstena före staden och Sanden. Arkeologi i Vadstena. Nya resultat med
utgångspunkt i undersökningarna i stadsdelen Sanden. RAÄ, Skrifter 46.
Stålbom, U. 1994. Klinga – ett gravfält. Slutundersökning av ett gravfält och bebyggelseläm­
ningar från bronsålder och äldre järnålder. Östergötland, Norrköpings kommun, Borgs socken,
Klinga, STÄ 6352, Fornlämning 210. Riksantikvarieämbetet. Byrån för arkeologiska
undersökningar, UV Linköping.
Tove, Å. 1996. Könsmarkeringar i gravar från romersk järnålder. C-uppsats. Uppsala uni­
versitet. Uppsala.
Tunón, H., Pettersson, B. & Iwarsson, M. (red). 2005. Människan och floran. Stockholm.
Victor, H. 2002. Med graven som granne, om bronsålderns kulthus. Uppsala.
Windelhed, B. 1995. Barknåre by, markanvändning och bebyggelse i en uppländsk by under
tusen år. Stockholm.
Otryckta källor
Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv.
Lindahl, A. 1949a. Rapport om undersökning av fornlämning i Krogarängen (Folkets park),
Vadstena, Ög. Linköping den 7/6 1949.
Lindahl, A. 1949b. Rapport om undersökning av fornlämning i Krogarängen (Folkets park),
Vadstena, Ög. Linköping den 12/10 1949.
Lantmäteristyrelsens arkiv (LSA):
D6:151-2. Vadstena stads ägor från 1633. Geometrisk avmätning av Johan Larsson Grot.
D121-1:3. Vadstena stads ägor 1705. Geometrisk avmätning av Johan Ekbom.
On-line (URL):
SDHK. Svenskt diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven (RA):
http://www.sok.riksarkivet.se/sdhk
Riksantikvarieämbetet, Fornminnesregistret (FMIS), Vadstena och Sankt Per socknar:
http://www.fmis.raa.se
Tryckta källor
Lantmäteriet, Arkivsök RAK/LMS.
Häradsekonomiska kartan, Orlunda J112-44-5. 1868–77.
Krogarängen – ett romartida gravfält 69
Administrativa uppgifter
Län: Östergötland
Landskap: Östergötland
Kommun: Vadstena
Socken: Vadstena och Sankt Per
Plats: Krogarängen, fastigheterna Kvissberg 2:5 och 2:6
Fornlämningar: Vadstena RAÄ 11 (del av), RAÄ 67, RAÄ 68, RAÄ 74 samt Sankt Per
RAÄ 36 (del av). Vadstena RAÄ 64, RAÄ 65, RAÄ 66 var med i FFU, men berördes ej
Undersökningens mittpunkt: X 6480600, Y 145440
Koordinatsystem: SWEREF 99 1500
Riksantikvarieämbetet dnr: 423-01493-2010
Länsstyrelsens dnr: 431-2187-10
Länsstyrelsens beslutsdatum: 2010-06-23
Projektnummer: A11731
Intrasisprojekt: UV2010:102
Rapportnummer: 2015:17
Ansvarig arkeolog: Maria Petersson
Personal: Ulf Celin, Veronica Forslund-Ljungdahl, Magdalena Lobell (biträde),
Elisabeth Schager och Marita Sjölin, samt tidvis Alf Ericsson,
Gustav Gonelius-Stenvall, Magnus Lindahl och Emelie Sunding
Beställare: Länsstyrelsen Östergötland
Kostnadsansvarig: Trafikverket
Undersökningstid: 2011-08-18 – 2011-11-11
Undersökningsområde: 15 700 kvadratmeter
Undersökt yta: 8 000 kvadratmeter
Arkivhandlingar: Dokumentationshandlingar som förvaras i
Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm utgörs av:
19 (7 A4 och 19 A3) planritningar i skala 1:20,
28 (25 A4 och 3 A3) profilritningar i skala 1:20.
Foton: Digitala foton med Unr 4837.
Fynd: Fynd 1–149 förvaras på Statens historiska museer,
Arkeologiska uppdragsverksamheten i Linköping i väntan
på beslut om fyndfördelning.
70 Krogarängen – ett romartida gravfält
Bilaga 1. Grupp- och anläggningsbeskrivningar
Under hösten 2011 undersöktes delar av gravfältet RAÄ 11 i Vadstena socken samt väg- och
boplatslämningar, RAÄ 64, 67 och 68 i Vadstena socken samt RAÄ 36 i S:t Per socken.
Den del av gravfältet som undersöktes utgjordes enbart av åkermark, varför samtliga på­
träffade gravar var mer eller mindre sönderplöjda. Trots det kunde överbyggnader till tio
runda stensättningar identifieras. En stor del av gravgömmorna var också relativt intakta.
Merparten av gravarna utgörs av brandgravar, men inom gravfältet påträffades även två
skelettgravar. Den ena skelettgraven i form av en grop med återdeponerade skelettdelar,
den andra intakt under en överbyggnad av sten.
I det följande beskrivs samtliga gravar och övriga övergripande kontexter, benämnda
Grupp 100, 101 och så vidare, med ingående anläggningar i ett sammanhang. Varje anlägg­
ning beskrivs även löpande i följande tabell, för att ge ytterligare en sökväg.
Gravarna presenteras inledningsvis, följt av övriga övergripande kontexter och slutligen
samtliga anläggningar i tabellform.
Gruppbeskrivningar – Gravar
Grupp 100
STENSÄTTNING, rund, ca 5 m i diameter och 0,1–0,15 m hög. Belägen ungefär mitt på
den del av gravfältet som ligger inom undersökningsområdet. Ligger på själva krönet av den
svaga åsryggen (SV-NÖ). Graven har sannolikt ursprungligen utgjorts av en rund stensätt­
ning med en diameter av 5 m och okänd höjd, men sannolikt mycket flack 0,1–0,15 m h
(antagen begränsning A6154). I gravens mitt finns ett brandlager (A1469) med brända ben
samt rester av överbyggnaden (A1486) i form av 0,1 m stora stenar samt brun sandblandad
humus som i färg avviker från undergrundens gula färg. De bevarade delarna av stensätt­
ningen har en välvd profil som ger en höjd av ca 0,1–0,15 m. Gravgömman ligger i dagen
och det bör ha funnits ytterligare material från denna. De bevarade delarna av överbyggnaden
talar för att detta varit en stensättning. I brandgropens/brandlagret topp kom den S-formade
krumkniven. Denna kan ha varit avsiktligen placerad här som en del i ritualen.
6154 ANTAGEN BEGRÄNSNING (AV STENSÄTTNING), rund med en diameter
på ca 5 m, okänd höjd men troligen mycket flack. Stensättningens kant antas ligga där
välvningen slutar. Omkring kanten och mittanläggningen är ytan slät och stenfri. I den
antagna kanten finns ca 5 stenar i storlek 0,2–0,25 m, vilka kan ha tillhört en kantkedja.
1486 LAGER, oval, ca 3x2,5 m stort och 0,1 m tjockt. Tolkas som rester av överbyggnad.
Det är tänkbart men mindre sannolikt, att det rör sig om en ursprunglig stensättning 2,5 m
diam, vilken i så fall följer utbredningen för A1486. A1486 tolkas som rester efter stensätt­
ningens jordfyllning och utgjordes av brun sand- och grusblandad humus med enstaka
stenar, 0,1 m m stora. Fynd: Bränt ben (Fnr 73); Harts (Fnr 5 och 6); Slagg (Fnr 4); Järn­
föremål (Fnr 3).
1469 BRANDLAGER, oval 1,6x 1,2 m stort (NÖ-SV) och 0,01–0,02 m tjockt med plan
botten. Ligger under den bevarade fyllningen (A1486) mitt i stensättningen och utgjorde en
fyllning i denna. Lagret var brunsvart till färgen, bestod av sot, enstaka kolbitar samt enstaka
brända ben. Kring dess kant fanns enstaka avsiktligt placerade stenar, ca 0,1 m stora. Lagret
bedöms kunna vara bränt på plats. Lagret är långt som en människa och innehåller enstaka
brända ben. Det skulle kunna vara resultatet av en bränning på plats. Gropen är genom lagret
och kan innehålla sammansopade rester från bålet. Fynd: S-formad krumkniv av järn (Fnr 1).
Krogarängen – ett romartida gravfält 71
6382 BRANDGROP, oval 0,7x0,4 m stor och 0,1 m djup med skålformad botten. Brand­
gropen framkom i norra delen av lager A1469. Fyllningen utgjordes svart sotig grusig och
sandig humus med inslag av brända ben med flera, 0,01-0,07 m stora stenar, som markerade
kanten. I brandgropens botten fanns en rund grop, 0,2 m i diam och 0,04 m dj, och omgiven
av 0,05 m stora stenar. Gropen var nedgrävd i moränen och bedömdes först kunna utgöra
ursprungligen av en spånask, men ingen benkoncentration fanns i gropen, varför den senare
bedömdes som en del av brandgropen A6382. Inga särskilda observationer gjordes i avseende
på de brända benen. Dock föreföll de vara särskilt rikliga i toppen av brandgropen och
eventuellt helt borta i botten? Fynd: Bränt ben (Fnr 2).
Grupp 103
STENSÄTTNING, rund, ca 2,45 m i diameter. Belägen i undersökningsområdets östra
kant. Bestod av brandgrop, möjliga rester av en överbyggnad, samt en yttre begränsning
(antagen begränsning).
A6190 ANTAGEN BEGRÄNSNING (AV STENSÄTTNING) SAMT MÖJLIG REST
AV ÖVERBYGGNAD, rund, ca 2,45 m i diameter. Urskiljdes efter avbaning eftersom
utseendet skiljde sig något från omgivande steril. Utseendet var något slätare, men be­
gränsningen var mycket otydlig och oklar. Inom begränsningen påträffades 7 jämnstora
stenar, som möjligen skulle ha kunnat utgöra resterna av en ”inre” överbyggnad till graven.
Stenarna är placerade i V-SV och NO. Om en överbyggnad funnits så har den plöjts bort helt.
5848 BRANDGROP, oval, ca 0,7x0,6 m och 0,15 m djup med skålformad botten. Påträf­
fades centralt inom A6190. Fyllningen utgjordes av svart till svartbrun smågrusig, sandig
silt med inslag av humus, kol, sot och brända ben. Det brända benmaterialet var spritt i
gropen och i ytan, men låg något mer koncentrerat längre ner i fyllningen. Det mesta av
benen var väldigt fragmentariska. Anläggningen var skadad i östra/sydöstra kanten av ett
stenlyft (med inslag av tegel och plast). Fynd: Bränt ben (Fnr 46).
Grupp 104
SKELETTGRAV, rektangulär (nord-syd), ca 3,40x2,30 m stor, utgörandes av överbyggnad
i form av stenpackningar (2 st), nedgrävningar (2 st), spår efter träkista/kammare, skelett,
hartstätning och sotfläck.
A1000132 STENPACKNING, väl avgränsad, något oregelbunden rektangulär form (nordsyd) ca 3,4x2,3 m stor och 0,5 m tjocklek med skålad botten. Sannolikt har även den separat
inmätta stenpackningen A6661, se nedan, varit en del av graven. Stenarna låg väl låsta,
inkilade, av varandra vilket noterades när de skulle lyftas. Detta talar för att packningen
var relativt intakt i samband med att dokumentationen påbörjades. Strax utanför pack­
ningen syntes en gräns som skiljde den omgivande sterilen mot nedgrävningen. Nedgräv­
ningskanterna var synliga och tydliga i Ö och S samt delar av den västra sidan. I den N
och NV delen var det inte möjligt att helt följa begränsningen, pga stenpackningar som
först tolkades som satelliter men troligen var en del av stenarna som legat i ytan men hör
till A1000132. I de undre nivåerna av stenpackningen låg stenarna mer i koncentrationer,
snarare än som en packning. I stenpackningen påträffades obrända ben som ej gått att
identifiera. Fynd: Harts (Fnr 135); Obränt ben (Fnr 136, 137, 138, 139).
72 Krogarängen – ett romartida gravfält
6661 STENPACKNING, oregelbunden, ca 1,9x1,2 m stor med oregelbunden botten.
Bestod av stenar och jord som sannolikt har varit en del av gravkonstruktionen. Stenarna
tycks ligga på sterilen, det saknas således en nedgrävning. Tolkas som en ”satellit” till graven.
Fynd: Harts (Fnr 97); Bryne (Fnr 134).
A4231 NEDGRÄVNING, oregelbunden 3x2,14 m stor 0,20 m djup med oregelbunden
botten. Fyllningen utgjordes av jord och sten med inslag av sot och kol. Fynd: Harts (Fnr 98).
A6447 NEDGRÄVNING, oval till oregelbunden form, ca 0,7x2,3 m stor med ”avsatser”
i NO och SV och 0,25 m djup med plan botten. Profilkanterna är ojämna ner till en nivå
och sedan nästintill lodräta ner mot botten. Fyllningen utgjordes av jord med mycket sot
och kol. Efter framrensning visade sig en utbredning upp längs nedgrävningskanterna.
A6447 innehåller mer sot och träkol och är något vriden i jämförelse med begränsningarna
av A4231 (men egentligen är båda samma händelse). Fynd: Obränt ben, skelettet (Fnr 87)
och hartskoncentration (Fnr 149).
1000120 KISTA ALTERNATIVT KAMMARE, utgjordes av träkol som följde med nedåt,
som efter stående plank? Som blivit svedda (för att hålla bättre?).
1000121 SOTFLÄCK, närmast rund, ca 0,24x0,2 m stor, påträffades i magregionen på
skelettet.
Grupp 105
UTGÅR. Tolkades initialt som en antagen begränsning (av stensättning), A6350, ca 4 m
i diameter. Denna utgjordes i väster och söder av 0,07–0,15 m stora stenar, vilket skiljer sig
från området utanför, vilket i alla ledder är stenfritt. Då begränsningen är vag och ingen grav­
gömma och ej heller brända ben påträffades, har bedömningen gjorts att detta ej är en grav.
Grupp 106
STENSÄTTNING, oval, ca 5,5x5,3 m stor. Ligger i västra kanten av undersökningsom­
rådet. Utgörs av antagen begränsning och stenpackning. Saknar gravgömma. Den samman­
vägda bedömningen är att det är rester av en rund stensättning som saknar gravgömma. Det
som talar för att det är rester av en stensättning är dels det homogena stenmaterialet dels
den skålformade profilen, som i sin tur talar för att det har legat mer sten ovanpå anlägg­
ningen, vilken under åren plöjts bort.
6266 ANTAGEN BEGRÄNSNING (AV STENSÄTTNING), oval, ca 5,5x5,3 m stor.
Fyllningen bestod av grusblandad humös silt och stenar, 0,05–0,35 meter stora. Bland
stenarna kom några större fragment av obrända ben samt recent material som tegel. Inga
brända ben påträffades i anläggningen och det fanns inget sot som kunde vara rester av en
gravgömma. Dock påträffades en del spridda träkol.
4688 STENPACKNING, oregelbunden form, 2,9x2,6 m stor och 0,1 m djup med skål­
formad profilform. Fyllningen utgjordes av ljust gråbrun humös grusig silt och stenar,
0,05–0,35 mm stora. Fynd: Bränt ben (Fnr 82).
Krogarängen – ett romartida gravfält 73
Grupp 107
STENSÄTTNING, närmast rund, 5x4,5 m stor. Belägen i undersökningsområdets syd­
västra del. Utgörs av en antagen yttre begränsning, ett större sotlager, en inre stenpackning
ovanpå en brandgrop, ytterligare ett mindre sotlager samt i kanten ännu en brandgrop.
Delvis under den antagna yttre begränsningen och det större sotiga lagret låg i norra kanten
ännu en gravgömma, knuten till Grupp 109. Den sammanvägda bedömningen är att det
rör sig om en större stensättning som varit fylld med mindre stenar. Under denna har tre
brandgropar legat. Det första intrycket var att A6393 utgjorde mitten av stensättningen
och att de andra två brandgroparna var nedlagda i ett senare skede i utkanten av graven.
Dock så överlagras alla tre av samma sotiga matjordslager och då är det troligt att A6577
och A4872 antingen är från samma tidpunkt eller att de är äldre begravningar.
A6241 ANTAGEN BEGRÄNSNING (AV STENSÄTTNING), rund ca 4,5x5 m stor.
I ytterkanterna av denna förekom några enstaka större stenblock, 0,4–0,6 meter som even­
tuellt kan vara rester av en överbyggnad. Dock kunde inga spår av kantkedja urskiljas. Det
fanns inte mycket kvar av överbyggnaden men vid framrensning med hacka kom det en
”matta” med stenar 0,05–0,15 meter söder om profilen som uppfattades som möjlig fyll­
ning till denna.
A6594 LAGER, oregelbunden form, ca 3,3x2,7 m stort, som överlagrade de båda brand­
groparna. Fyllningen i lagret utgjordes av gråbrun sotig matjord med inslag av träkol. Norr
om profilen gick lagret ned ganska djupt.
A4808 STENPACKNING, oregelbunden form 1,4x0,9 m stor bestående av 0,1–0,3 m
stora stenar. Stenpackningen låg ovanpå och till viss del runt brandgrop A6393, men den
gick även ner och bildade en mindre, inre skoning eller konstruktion runt brandgropen
som verkade följa gropens nedgrävningskant. Fynd: Enstaka bränt ben (Fnr 83).
A6406 LAGER, oregelbunden form, ca 1,45x1 m stor och 0,12 m tjockt. Beläget runt
gravgömman A6393 urskiljdes ett till sotigt lager som hade en fetare karaktär och som var
mer svartfärgat än det förra (A6594). Fynd: Bränt ben (Fnr 18).
A6393 BRANDGROP, avlång oregelbunden form, ca 0,85x0,5 m stor och 0,24 m djup
med skålformad botten. Nedgrävd i lager A6406. Fyllningen utgjordes av svartbrun sotig
humus med inslag av träkol och brända ben. I fyllningen fanns även stenar 0,05–0,1 m
stora, liksom enstaka skärvstenar. A6393 hade en oregelbunden form och överlagrades av
ett tydligt avlångt sotlager som låg i öst-västlig riktning. I gravgömman hittades även ett
par skärvstenar och därför tolkas den som att kremeringen har skett på plats och att man
sedan har samlat ihop askan och benen och lagt ner dem i gropen. Fynd: Bränt ben (Fnr 20).
A4872 BRANDGROP, belägen i eller strax utanför den yttre antagna begränsningen i
den östra kanten, belägen lite högre upp stratigrafiskt än den andra brandgropen (A6393).
Oregelbunden form, 0,8x0,5 m stor och 0,14 m djup med plan botten. Fyllningen utgjor­
des av svartbrun sotig humus med enstaka stenar, träkol och rikligt med brända.ben. Ben­
mängden verkar vara mer komplett än de andra. Det iakttogs också att benen verkade vara
orienterade stratigrafiskt så att de hårdast brända låg mot botten av anläggningen. Fynd:
Bränt ben (Fnr 19), varav en del ser ut att vara skalltaksfragment i den nedre delen av
anläggningen.
74 Krogarängen – ett romartida gravfält
Grupp 108
STENSÄTTNING, rund, ca 3 m i diameter. Belägen i undersökningsområdets centrala del.
Utgörs av en antagen begränsning, en nedgrävning och en bengrop.
A6314 ANTAGEN BEGRÄNSNING (AV STENSÄTTNING), rund, 3 m i diameter.
Urskiljdes efter avbaning i form av en viss skillnad mellan omgivande grusig silt och mer
humös silt. Enstaka stenar i kanten skulle kunna utgöra en del av en i huvudsak bortplöjd
kantkejda.
A4579 NEDGRÄVNING, rund, ca 2,5 m i diameter och 0,2 m djup med skålformad
botten. Fyllningen utgjordes av ljusbrun humös silt med spridda stenar, 0,05–0,45 m stora.
Några av stenarna bildade en koncentration sydväst om bengropen. Fynd: Enstaka brända
ben (Fnr 67); en bit obearbetad kvarts (Fnr 34).
A6367 BENGROP, oval, ca 0,5x0,4 m stor och 0,14 m djup. Gropen var nedgrävd i om­
givande något ljusbruna silt och omgavs av flera stenar 0,1–0,25 m stora. Fyllningen ut­
gjordes av gråbrun humös silt, som innehöll ben utan sot och träkol. Huvuddelen av benen
låg i översta delen av gropen, 0–0,05 m djupt. Fynd: Bränt ben (Fnr 7 och 85), harts (Fnr
33); två järnföremål, dels ett med oklar funktion (Fnr 35) och dels en nål (Fnr 96); dess­
utom påträffades i gravgömman en liten slät sten (Fnr 108).
Grupp 109
GRAV UTAN SYNLIG ÖVERBYGGNAD, oval form, 1,2x0,9 m stor. Belägen i syd­
västra delen av undersökningsområdet, omedelbart intill och delvis under sotlager och
antagen yttre begränsning till Grupp 107 och utgör en undergrupp till denna. Bestod av
brandgrop täckt av en stenpackning. Graven framkom när den intilliggande Grav 107 höll
på att grävas ut. På planfotot kan denna bara anas som en mörkare fläck med några stenar
och lite brända ben i toppen. Därför var en tanke i början att den helt enkelt var en del av
107. När det stora matjordslagret A6594 togs bort så framkom dock en egen separat sten­
packning under det med mycket brända ben i. Denna stenpackning syns inte på planfotot
och är därför ritad i plan. Anläggningen ligger cirka 1,5 meter norr om brandgrop A4872
och A6393 men ligger på en något lägre nivå än båda dessa. Både A6393 och A6577
överlagras dock av det större sotiga matjordslagret A6594. På grund av att den såg ut att
vara så avgränsad så fick den även ett eget gruppnummer men får ändå ligga som under­
grupp till 107. När anläggningen grävdes i sektioner så blev det tydligt att stenpackningen
följde gropens nedgrävningskanter i vad som verkade vara en stenskoning kring gropen. I
gropen fortsatte det att komma brända ben, både mindre och lite större fragment. När
profilen togs fram syntes kolet och benen som ett tunt sotigt lager som fortsatte ner i gropen
och in under stenpackningen. När stenen sedan plockades bort gick det tydligt att se att
vissa av dem tryckt ner sotlagret längre ner i den underliggande moränen. Grav 109 tolkas
som en stensatt brandgrop som troligtvis har legat under samma överbyggnad som A4872
och A6393. Graven innehöll en större mängd brända ben, sot och träkol som troligtvis
nedlagts i en grop i utkanten av den befintliga graven 107. Mycket tyder på att den sedan
fyllts igen med sten som pressat ned sotlagret i gropens botten. Mitt i stenpackningen
fanns en ficka med matjord som eventuellt skulle kunna vara rester av plöjning.
Krogarängen – ett romartida gravfält 75
A4787 STENPACKNING, oregelbunden form, 1,2x0,9 m stor och 0,1 m hög. Utgörs av
mörkt brun sotig matjord med stenar, 0,05–0,2 m stora. Stenpackningen är något cirkel­
formad och bildar närmast en skoning kring och över gravgömman. Matjordsfyllningen
intill stenarna innehåller enstaka brända ben. Fynd: Bränt ben (Fnr:16).
6577 BRANDGROP, oval ca 1x0,6 m stor och 0,28 m djup med oregelbundent formad
botten. Fyllningen utgjordes av svart sotig humus med inslag av träkol och brända ben.
Fynd: Bränt ben (Fnr:17).
Grupp 110
STENSÄTTNING, rund, ca 5 m i diameter med okänd höjd. Belägen i norra kanten av
gravfältet i svag N-sluttning på norra kanten av den höjdrygg som är gravfältets utlöpare
inom undersökningsområdet. Graven består av en antagen begränsning, ett lager som
utgör rest av överbyggnad, två gravgömmor i form av en brandgrop i gravens sydöstra del
och ett benlager i gravens nordöstra del.
4482 LAGER, oregelbunden form, ca 3,1x2 m stort och 0,1 m djup i mitten men tunnar
ut mot kanterna. I lagrets övre del finns stenar, 0,07–0,1 m och 0,1–0,15 m stora, som
tolkas som rester efter överbyggnad. Fyllningen därunder utgjordes av mörkbrun sand­
blandad humus med större kol frekvent i fyllningen och särskilt mot botten i övergången
till det sterila. Inslag av enstaka brända ben, som eventuellt kan vara utdraget från de båda
gravgömmorna. I Sydvästra delen är en grop med samma fyllning. Jorden i lagret har av
tyngden i stenarna i överbyggnaden tryckts ner till en 0,1 m djup grop. Fynd: Bränt ben
(Fnr 65 och 124).
4611 BRANDGROP, rund, ca 0,45 m i diameter och 0,08 m djup med skålformad botten.
I övre delen av gropens sydöstra del låg en flat sten, en täckhäll, som var 0,15 m stor. Under
täckhällen fanns en koncentration av brända ben och kol, i övrigt utgjordes fyllningen av
sotig humus. Gropen föreföll vara nedgrävd genom stensättningens överbyggnad. Fynd:
Bränt ben varav flera tänder (Fnr 74); Tand (Fnr 131).
6297 ANTAGEN BEGRÄNSNING (AV STENSÄTTNING), rund, ca 5 m i diameter.
Indikeras av enstaka stenar, 0,1 m stora i markytan och välvning och begränsningar av rester
av jordfyllning i överbyggnaden.
6539 BENLAGER, rund, ca 0,4 m i diameter och 0,04 m tjockt med skålformad botten.
Framkom i stensättningens NV del. Gravgömman har tolkats som ett benlager, men är
kraftigt skadad av plogen. Anläggningen var framrensad vid förundersökningen (FU2477),
men grävdes ej. Tolkas som ursprunglig gravgömma i 110 och 4611 är sekundärgrav. Fynd:
Bränt ben (Fnr 49 och 128).
Grupp 111
GRAV UTAN SYNLIG ÖVERBYGGNAD, oval, 0,5x0,38 m stor. Belägen i södra delen
av undersökningsområdet intill A112 som utgörs av en liknande grav. Utgörs av en brand­
grop.
76 Krogarängen – ett romartida gravfält
1669 BRANDGROP, oval 0,5x0,38 m stor och 0,13 m djup med skålformad botten.
Fyllningen utgjordes av svart till svartbrun silt med inslag av brända ben och träkol. Det
brända benmaterialet är spritt i gropen utan någon tydlig koncentration. Det låg även ben
i ytan. Det fanns ett och annat större fragment, även om det mesta var mycket smått. I
östra kanten låg en större sten (A1679). Det är lite oklart om stenen hör till anläggningen.
Den kan ha hamnat där i ett senare skede och tryckt till kanten av gropen lite. Fynd: Bränt
ben (Fnr 66).
Grupp 112
GRAV UTAN SYNLIG ÖVERBYGGNAD. Belägen i södra delen av gravfältet strax
norr om A111, som utgör en liknande grav. Utgörs av ett brandlager och ett underliggande
lager av kompakt lera.
A1660 BRANDLAGER, runt, ca 0,66x0,6 m i diameter och 0,05 m tjockt. Lagret utgörs
av svart till svartbrun grusig silt med inslag av lera, sand, småsten och träkol. Det förekommer
spridda brända ben i hela lagret och en hel del utgörs av större bitar. Under och runtom
brandlagret finns ett lager av kompakt lera. Fynd: Bränt ben (Fnr 45).
A6488 LAGER, oregelbunden form, ca 1 m i diameter. Ligger under och runtom brand­
lager A1660. Utgörs av ljusbrun och rödaktig lera med inslag av sot och enstaka kolbitar.
Leran är mycket kompakt lera och är värmepåverkad och sotig. I och med den värmepå­
verkade leran under verkar det nästan som att de bränt på plats, men ska det ha varit en
kremering av en individ känns anläggningen alldeles för liten. Eller så har man bränt på annan
plats men lagt dit det kremeringen/materialet medan det fortfarande var mycket varmt.
Grupp 113
GRAV UTAN SYNLIG ÖVERBYGGNAD. Bestod av en brandgrop. Inga spår efter
någon överbyggnad kunde urskiljas.
A4836 BRANDGROP, oval, ca 0,6x0,44 m stor och 0,1 meter djup med skålformad botten.
Fyllningen utgjordes av mörkt gråbrun humös sotig silt med inslag träkol och brända ben.
Den sammanvägda bedömningen är att anläggningen består av en grävd grop där man
sedan har lagt ner brända ben tillsammans med sot och kol. Fyllningen upplevdes inte
vara särskilt sotig med tanke på mängden ben varav det är möjligt att benen separerats
från en del av askan och kolet innan de nedlagts. Fynd: Bränt ben (Fnr 23).
Grupp 114
GRAV UTAN SYNLIG ÖVERBYGGNAD, rund med en diameter på 0,8 m. Belägen
mitt bland gravarna inom undersökningsområdet. Ligger ”i par” med Grupp 115, med
vilken den har stora likheter. Utgörs av en brandgrop.
A4644 BRANDGROP, rund, ca 0,8 m i diameter och 0,22 m djup, med en plan, flack
botten. Fyllningen utgörs överst av ljusbrun sandig silt med lite brända ben, ca 0,10 m
tjockt. Därunder övergick fyllningen till brun till svart sandig silt samt någon lera med
inslag av större mängd brända ben och en del kol. Benen i denna nedre del är mer svarta/
mörkblå, det vill säga hårdare brända. Anläggningen var svåravgränsad i plan, men hade
dock en tydlig nedgrävning. För tolkning, se Grupp 115 nedan. Fynd: Bränt ben (Fnr 68),
med bland annat tandfragment.
Krogarängen – ett romartida gravfält 77
Grupp 115
GRAV UTAN SYNLIG ÖVERBYGGNAD, rund, ca 0,5 m i diameter. Belägen mitt
bland gravarna inom undersökningsområdet. Ligger ”i par” med Grupp 114, med vilken
den har stora likheter. Utgörs av en brandgrop.
A4630 BRANDGROP. Rund, ca 0,5 m i diameter, och 0,22 m djup med skålformad botten.
Fyllningen utgjordes i den översta 0,24 m djupa delen av mörkbrun humös sandig silt med
lite, relativt små brända ben. Därunder övergick fyllningen till att bli mörkbrun till svart
humös sotig silt med inslag av kol rikligt med hårt brända och större ben. Brandgropen
var tydligt avgränsad i ytan med distinkta nedgrävningssidor.
Det var i både Grupp 114 och Grupp 115 märkbart att det i de nedre delarna av gra­
varna fanns en större andel kol och sot samt något hårdare brända ben. Inga rester av urnor
påträffades. Scenariot med lagerbildningen tolkas på följande sätt:
I samband med att benen samlades ihop från brandplatsen lades de i ett kärl. Då har
man först tagit de större och helare benen eftersom dessa synts bättre och har varit mer
tillgängliga. Sen har man ”sopat rent” mot botten och tagit upp de mindre benen tillsam­
mans med sot och kol. Av ett sådant händelseförlopp följer att när man sedan vänt ut det
kremerade innehållet i kärlet i brandgropen har sot och kol och mer brända ben hamnat i
botten och de större hela benen utan kol och sot hamnat högre upp. Fynd: Bränt ben (Fnr
70, 71 och 72); Järnföremål, knivudd? (Fnr 107).
Grupp 116
STENSÄTTNING; uppskattas ha varit rund och uppgått till ca 5 m i diameter. Belägen
i undersökningsområdets östra kant, delvis utanför och hårt skadad (nedtryckt i hjulspår).
I väster låg ett stenblock, 0,46x0,3 m stort, som om det har ingått i en kantkedja medför
att gravgömman får en central placering. Utgörs av stenpackning (rest av överbyggnad),
lager och benlager.
A5902 BRANDGROP, runt, ca 1 m i diameter. Anläggningen påträffades även vid för­
undersökningen år 2009, då den registrerades med nr A2094. Den tolkades som en brand­
grav 0,7x0,56 m stor, med brända ben i ytan. Fyllning av mörkbrun humusblandat grus
och lera med inslag av sot och enstaka brända ben. Tolkas som rest av överbyggnad, där
leran bedöms ha tillhört stenfyllningen (A7277) i en stensättning. I lagret fanns ett 15-tal
stenar, 0,07-0,1 m stora. Fynd: Bränt ben. Tillvaratogs vid förundersökning från A2094
– förvaras på ÖLM.
7277 STENPACKNING, 2,8x0,65 m stor (påträffades endast nedtryckt i hjulspår i övrigt
borta?) och 0,1 m hög. Fyllning av matjord och stenar, 0,1 m stora. Stenarna är tämligen
tätt lagda, de bedöms vara från stensättningens överbyggnad och ha legat i botten av plog­
lagret. Tolkas som rest av en överbyggnad till en stensättning. Fynd: Harts (Fnr 32).
7290 BENLAGER, uppskattas ha varit runt med en diameter på ca 0,3 m (låg i det ned­
tryckta hjulspåret), djup 0,02. Fyllning av matjord med brända ben utan kol- och sotin­
blandning. Fynd: Bränt ben (Fnr 86).
78 Krogarängen – ett romartida gravfält
Grupp 117
STENSÄTTNING, rund, ca 7 m i diameter, belägen mitt i undersökningsområdet på
krönet av den svaga höjdrygg som löper i NV-SO-lig riktning. Uppfattades först som del
av ett stort oregelbundet format ”flak” med stenar. Detta mättes in som A4291. Efterhand
urskiljdes istället två rester efter överbyggnader, grupp 117 och 121. Grupp 117 var den
mest komplexa graven och utgjordes av ett stort antal ingående anläggningar: En antagen
begränsning (av stensättning); två nedgrävningar; två benlager, en bengrop; en brandgrop,
en urnegrop och en mindre grop som eventuellt är äldre och inte hör till graven.
6730 ANTAGEN BEGRÄNSNING (AV STENSÄTTNING), rund, ca 7 m i diameter.
Utgörs av sten, 0,05–0,3 meter stora. I SV kanten låg stenarna extra tätt, närmast i form
av ett bälte. I N var begränsningen något tveksam. Begränsningen syntes även i skillnad i
fyllning, mer humöst och mörkare, mer siltigt än omgivande brungula grusiga silt. Inne­
håller en del spridda brända ben, som kan komma från benlager, A7514. Tolkas som rest
av överbyggnad för grav, yttre begränsning.
6775 NEDGRÄVNING, rund, ca 2,5 m i diameter, och 0,05 m djup med plan botten.
Fyllning av gråbrun siltig humus med enstaka stenar. Omger benlager A7514. Tolkat som
nedgrävning, men kan snarare vara en nedtryckning där ovanliggande överbyggnad av
sten har pressat ihop marken. Fynd: Bränt ben (Fnr 39); Harts (Fnr 89).
6796 NEDGRÄVNING, rund ca 2,2 m i diameter och 0,26 m djup med trattformad
botten. Fyllning av gråbrun siltig humus med inslag av sot och träkol. Den yttre begräns­
ningen utgjordes i form av enstaka stenar och otydlig nedgrävningskant. Däremot var
nedgrävningskanten tydlig centralt i profilen. I ytan påträffades en bit keramik av samma typ
(samma kärl?) som urna F7513. Inga ben påträffades. Begränsningen mättes in över A7322
och A7500 men svårt att avgöra om det verkligen förhåller sig så. Dock framträdde dessa
anläggningar tydligt när A6796 hade tagit ned ca 5 cm. Fynd: Keramik (Fnr 36).
7322 BRANDGROP, oval, ca 0,7x0,6 m i storlek och 0,2 m djup. Fyllningen bestod av
mörk svartbrun sotig, siltig och något grusig humus med rikligt inslag av träkol samt en­
staka små fnyk av bränt ben. Ytterst lite ben, tolkas som en grav på grund av den tydliga
begränsningen. Anläggningen ligger delvis under A6796. Fynd: Bränt ben (Fnr 37).
7500 URNEGROP, oval, ca 0,7x0,4 m stor och 0,22 m djup med skålformad botten.
Fyllningen utgjordes av svartbrun siltig humus med inslag av bränt ben, enstaka kolbitar,
enstaka stenar samt en visserligen krossad, men närmast komplett kruka. Bränt ben förekom
relativt spritt i fyllningen men detta är troligen resultatet av att urnan (F7513) vid tillfälle
gått sönder. Likaså fanns det små bitar keramik något högre upp i fyllningen. En del tänder
och övrigt bränt ben låg inne i krukan mot kanten. Fynd: Keramik, kärl, urna (Fnr 92);
Bränt ben (Fnr 93); Harts (Fnr 94).
7514 BENLAGER, oval 0,5x0,3 m i storlek och 0,12 m tjockt. Fyllningen bestod av mörk­
brun sandig silt, med stenar 0,05-0,14 m stora och rikligt inslag av brända ben. Bränt ben
fanns utspritt i lagret, både i ytan såväl som längre ner, men i princip inget kol alls. Stenarna
bildar ingen konstruktion. Fynd: Bränt ben (Fnr 9, 13); Järnföremål (Fnr 90).
Krogarängen – ett romartida gravfält 79
7581 BENLAGER, runt, ca 1,25 m i diameter och 0,08 m tjockt med plan botten. Fyllning
av gråbrun siltig humus kring några stenar, 0,1–0,2 m stora. Benen ligger spridda i lagret.
Det är inte sotigt, men däremot finns inslag av kolbitar i olika koncentrationer. Fynd:
Bränt ben (Fnr 10); Harts (Fnr 38).
8073 BENGROP, oval, 0,9x0,54 m stor och 0,08 m djup med oregelbundet formad botten.
Fyllning av mörkbrun siltig humus med inslag av stora bitar kol och en hel del bränt ben,
varav några tänder. Belägen i kanten av Grupp 117 och Grupp 121. Ligger under båda och
kan vara äldre. Fynd: Bränt ben (Fnr 11 och 12).
8131 GROP, rund, 0,4 m i diameter och 0,09 m djup med skålformad botten. Fyllning av
sotigt och kolblandat grus. Påträffades under antagen begränsning för Grupp 117 vid djup­
baning, osäkert om den tillhör graven eller är något äldre som fanns på platsen innan graven
anlades.
Grupp 118
UTGÅR. Tolkades initialt som en möjlig grav, utgörandes av gravgömma (A4020), lager
(A4133), antagen begränsning för stensättning (A6642), stenpackning (A6942). Intill
fanns även två stolphål (A4191 och A4220). När gravgömman grävdes och visade sig vara
en härd (A6631) och inga fynd påträffades har bedömningen gjorts att detta ej är en grav.
Se beskrivning för ovan nämnda anläggningar nedan under Anläggningsbeskrivningar.
Grupp 119
GRAV UTAN SYNLIG ÖVERBYGGNAD, rund, ca 0,4 m i diameter, djup 0,03 m
med plan botten. Belägen i undersökningsområdets östra del strax NO om Grupp 116.
Ingen synlig överbyggnad kunde iakttas, men det behöver inte betyda att en sådan inte har
funnits, den kan även vara helt bortplöjd. Utgörs av en gravgömma i form av en bengrop.
7298 BENGROP, rund, ca 0,4 m i diameter, djup 0,03 med plan botten. Fyllning av jord
och tätt lagda stenar, 0,1 m stora. Ben låg ovanpå detta. Fynd: Bränt ben (Fnr 29).
Grupp 120
UTGÅR. Tolkades initialt som en stensättning, utgörandes av antagen begränsning för
stensättning (A6215) och lager (A1635), men då begränsningen var mycket otydlig och
ingen gravgömma eller brända ben överhuvudtaget påträffades, har bedömningen gjorts
att detta ej är en grav. Se beskrivning för ovan nämnda anläggningar nedan under Anlägg­
ningsbeskrivningar.
Grupp 121
STENSÄTTNING, rund 3,8 m i diameter. Ligger mitt i undersökningsområdet omedel­
bart intill Grupp 117. Ett par anläggningar ligger precis där 117 och 121 tangerar varandra,
men dessa har tolkats som tillhörande 117, se ovan. 121 utgörs av en antagen begränsning
(av stensättning) samt ett benlager. Rakt genom anläggningen drogs ett schakt vid förunder­
sökningen.
80 Krogarängen – ett romartida gravfält
6695 ANTAGEN BEGRÄNSNING (AV STENSÄTTNING), rund, ca 3, 8 m i diameter
och 0,14 m djup med oregelbundet formad botten. Fyllningen utgjordes av gråbrun siltig
humus med inslag av spridda brända ben. Begränsningen definieras av enstaka stenar i
kanterna, som ligger tätare i SV och NV. Mitt i ligger A7021 som tolkats som ett benlager.
Spridda ben finns även SV och NO om A7021 samt längst i SV där A6695 tangerar A6730,
som har knutits till Grupp 117. Fynd: Järnföremål, nål (Fnr 41); Ben (Fnr 42); Bränt ben
(Fnr 79 och 80; Harts (Fnr 114).
7021 BENLAGER, rund, ca 0,8 m i diameter och 0,14 m tjockt med oregelbundet formad
botten. Fyllningen bestod av mörkbrun siltig humus med spridda ben. Anläggningen var
framme vid FU. Fynd: Bränt ben (Fnr 40 och 47).
Grupp 122
STENSÄTTNING, oval, ca 4,6x3,4 m i diameter. Belägen i gravfältets norra del. Utgörs
av antagen begränsning (av stensättning), ett mörkt sotigt lager, en härd i den södra delen
av anläggningen och en grop som delvis ligger utanför i den norra delen. Dock bör man ta
med i tolkningen, särskilt av den yttre begränsningen, att lagret (A3956) förmodligen inte
hade den här begränsningen från början utan delvis togs bort av misstag vid avbaning med
maskin. Anläggningen har ingen gravgömma, men brända ben påträffades i ytan av det
större lagret. Den är något oklar som just gravgrupp kanske men har ju troligen en relation
till gravområdet. Under påträffades en härd, A7065, som inte tolkas höra samman med
gruppen. I och med lagret och sedan härdens placering, dvs intill gravfältet där de flesta
gravarna består av kremeringar, skulle man kanske kunna fundera på om det finns något
samband? Har det haft något av en bål-funktion eller liknande?
6331 ANTAGEN BEGRÄNSNING (AV STENSÄTTNING), oval 4,6x3,4 (SV-NO).
Utgjordes av en väldigt svag, otydlig begränsning som skulle kunna utgöras av några stenar
samt att jorden inte innehåller lika mycket småsten och grus som i omgivande steril. Det
finns inga direkta gravgömmor eller liknande inom den här begränsningen, däremot finns
ett lager (A3956) som innehåller mycket kol och sot och under detta påträffades en härd
(A7065) med lite bränt ben i botten.
A3956 LAGER, rektangulärt, ca 3,7x1,73 m stort och 0,1 m tjockt. Lagret utgjordes av
svartbrun grusig och sandig, humös silt med inslag av sten, sot och kol samt några få vitt
spridda benfragment i ytan. Lagret innehöll rikligt med kol och sot och spridda brända
benfragment utan någon koncentration. Mestadels kom detta i ytan. Tillkomsten av det
här lagret är oklart men med tanke på innehållet av kol mm och läget i gravområdet är det
intressant vid fortsatt tolkning. Fynd: Bränt ben (Fnr 64 och 132).
A7065 HÄRD, nedgrävd, oval, 0,76x0,56 m stor och 0,22 m djup med skålformad botten.
Belägen i södra delen under Grupp 122. Fyllningen utgjordes av svartbrun sandig silt med
sten 0,07–0,15 m stora, och inslag av träkol. I botten påträffades brända ben. Utbredning/
avgränsning var något oklar åt det södra och i viss mån även åt öster. I sidorna av härden
låg stora bitar kol och många av stenarna var värmepåverkade, sotiga och sprack lätt. Anlägg­
ningen påträffades när ovanliggande lager (A3956) grävdes bort och ligger därmed under
detta. Åtminstone syntes inget tydligt av härden innan lagret togs bort. Eftersom utseendet
liknar övriga härdar som förekommit inom undersökningsområdet och det endast förekom
benfragment längst ner i botten blev typen ”härd”, men läget i, eller precis i utkanten på
Krogarängen – ett romartida gravfält 81
gravområdet, gör att den antingen utgör resterna av en till större delen borttagen stensätt­
ning alternativt har haft någon särskild funktion relaterad till gravarna. Fynd: Bränt ben
(Fnr 130).
A4201 GROP, oval, 1,48x0,38 m stor och 0,28 m djup med skålformad botten. Ligger i
gravens norra del och delvis utanför antagen begränsning och lager. Fyllningen utgörs av
mörkbrun till gråbrun silt med humösa inslag samt en hel del värmepåverkade stenar som
sprack lätt. Anläggningen fick tolkningen grop eftersom den liknade så många andra grop­
anläggningar i området. Längst ned i botten kom enstaka brända benfragment och i sidorna
fanns ordentliga bitar träkol. Det är oklart om den har, eller vad den har för, relation till
det mörka lagret A3956 men får ändå innefattas av den här gruppen. I profilen som schaktats
fram ser den ut att delvis skära en äldre, större anläggning (grop?), i alla fall vara en om­
grävd grop, samt skära det sterilliknande material som verkar vara påfört (en senare hand­
ling?). Påträffades efter att lagret (A3956) hade tagits bort.
Grupp 123
GRAV UTAN SYNLIG ÖVERBYGGNAD, oval, 0,7x0,6 m stor. Påträffades efter avba­
ning i undersökningsområdets östra del, strax V om Grupp 116. Utgörs av en gravgömma
i form av en urnebrandgrop
5913 URNEBRANDGROP, oval, 0,7x0,6 m stor. Anläggningen undersöktes vid förunder­
sökningen år 2009, då den registrerades med nr A2087. Beskrivning från förundersök­
ningsrapporten lyder: ”2087, Brandgrav, oval, 0,47x0,40 m. Kärl med hartstätning. Inre
mått 0,20 x 0,15 m. Brända ben och sot, enstaka kolbitar. Flera av benen var hela men gick
sönder vid upptagningen. Två ben inmätta. Ingen tydlig nedgrävningskant. Enstaka sot
och brända ben utanför kärlet. Framkom vid schaktning. Benen har separerats (schakt­
fynd/rensfynd och gravgömma). Direkt under plogdjup/matjord (ca 0,30 m). Kärlet mycket
fragmentariskt och skört.” Graven bedöms som en urnebrandgrop då det är en brandgrop
med brända ben väl samlade i delvis bevarad benbehållare. Fynd: Bränt ben (ÖLM).
Grupp 127
GRAV UTAN SYNLIG ÖVERBYGGNAD, oregelbunden form, ca 1,1x0,5 m, belägen
i svag nordsluttning på den nordöstra delen av gravfältet. Utgörs av ett benlager med något
kol i.
A4460 BENLAGER, oregelbunden form, ca 1,1x0,5 och 0,03 m tjockt. Fyllningen utgjordes
av svartbrun sotig humus med enstaka kolbitar och enstaka brända ben. Vidvattensållning
av gravgömman påträffades ett mindre fossil. Norra delen av anläggningen var framme vid
förundersökningen och registrerades då som A2315, vilken beskrivs enligt följande:
”Brandgrav, 0,86x0,29 m, Sotig myllig fin sand. I schaktkanten framkom ett mörkare
lager innehållande kolbitar och brända ben. Okänd utbredning.” Anläggningen gjorde in­
tryck av att vara del av sönderplöjd/söndergrävd överbyggnadsrest (kan vara samma som
A6539 eventuellt kvaddad äldre grav). Fynd: Bränt ben (Fnr 27); Fossil (Fnr 95).
Grupp 128
GRAV UTAN SYNLIG ÖVERBYGGNAD, närmast rund, 0,43x0,37, belägen i N delen
av gravfältet. Utgjordes av grop med återdeponerade skelettdelar, som undersöktes vid
förundersökningen.
82 Krogarängen – ett romartida gravfält
A4448 GROP MED ÅTERDEPONERADE SKELETTDELAR, närmast rund 0,43x
0,37 m stor och 0,1 m djup. Undersöktes vid förundersökningen och beskrevs då:
”2129 Skelettgrav, oval form i plan, skålformad form i sektion, längd 0,43, bredd 0,37 m,
djup 0,1 m. Gråbrun myllig fin sand. Grop med obrända människoben. I kanten av gropen
fanns tre stenar, 0,10–0,18 m stora. Tolkades vid undersökningen som att en skelettgrav
blivit skadad och delar av benen återbegravts i en grop.” Fynd: Ben (ÖLM).
Grupp 130
GRAV UTAN SYNLIG ÖVERBYGGNAD, närmast rund 0,4x0,3 m stor, belägen i norra
delen av gravfältet. Utgjordes av en brandgrop som undersöktes vid förundersökningen.
A1000312 BRANDGROP, närmast rund 0,4 x 0,3 m stor och 0,07 m djup. Undersöktes
vid förundersökningen och beskrevs då:
”A2130. Brandgrav, oval form i plan, skålformad form i sektion, längd 0,40, bredd 0,30,
djup 0,07 m. Urnebrandgrav med benbehållare av harts. Påträffades vid schaktning i lager
2127. I botten fanns flera större ben som dock gick sönder vid upptagandet”. Fynd: Bränt
ben (Fnr 145).
Grupp 131
GRAV UTAN SYNLIG ÖVERBYGGNAD, rund, 0,57 meter i diameter, belägen i södra
delen av gravfältet. Utgjordes vid undersökningen av en rund grop med skålformad botten.
Fyllning av gråbrun humusblandad sand och grus med inslag av enstaka träkolsbitar. An­
läggningen sammanfaller med en anläggning A2078 från förundersökningen. A2078 be­
dömdes som brandgrav i vilken det kom människoben.
A1915 BRANDGROP, rund, 0,57 meter i diameter och 0,15 meter djup. Undersöktes
vid förundersökningen, och beskrivs i shape-filen enligt:
”A2078 Brandgrav, längd 0,83, bredd 0,76, rund form i plan, fynd ja.” Fynd: Bränt ben
(ÖLM).
Gruppbeskrivningar – Övriga
Grupp 101
HÄGNAD, recent, belägen i södra delen av undersökningsområdet, strax norr om Skän­
ningevägen. Flack terräng. Ca 5 m lång, nordost-sydvästlig riktning. Utgjordes av två stolp­
hål och en grop, som ligger i rad vid intilliggande dike. Kan utgöra del av en hägnad.
A460 GROP, oval, ca 0,88x0,78 m stor och 0,3 m djup med oregelbunden botten. Fyll­
ningen utgjordes av gråbrun sandig humus med inslag av sten 0,05–0,08 m stora samt tegel,
som även kom i botten av fyllningen. Tolkas som recent grop pga förekomst av tegel i hela
fyllningen. Fynd: Ben (Fnr 24).
A490 STOLPHÅL, runt, ca 0,27 m i diameter och 0,12 m djupt med skålformad botten.
Fyllningen bestod av gråbrun sandig humus.
A497 STOLPHÅL, runt, ca 0,57x0,52 m stort och 0,13 m djupt med oregelbunden botten.
Fyllningen bestod av gråbrun sandig humus med sten 0,02–0,05 m stora, samt enstaka
kolbitar.
Krogarängen – ett romartida gravfält 83
Grupp 102
HUSLÄMNING, beläget i svag sydsluttning av svag åsrygg (öst-väst), strax öster om folk­
parkens nordöstra hörn. Fyra stolphål bildar ett 3x1,6 m stor konstruktion av typen fyr­
stolphus, torkställning etc. Ytterligare ett likartat stolphål, A2654 står ensamt söder om de
andra, men kan höra till byggnaden i form av en stödstolpe. I byggnadens södra del fanns
ett svart lager som ytterligare stärkte tolkningen, eftersom det följde en tänkt vägglinje.
A2654 STOLPHÅL, ovalt, ca 0,5x0,4 m stort och 0,24 m djupt med skålformad botten.
Fyllning av mörkgrå silt. Står ensamt – kan ha utgjort en stödstolpe.
A2677 STOLPHÅL, runt, ca 0,28 m i diameter och 0,12 m djupt med skålformad botten.
Fyllning av gråbrun siltig humus.
A2686 STOLPHÅL, stenskott, runt, ca 0,25 m i diameter och 0,3 m djupt med plan botten.
Fyllning av svartbrun grusblandad humus med inslag av sot och träkol. Stenskoning ut­
gjordes av 0,1 m stora stenar. Det fanns eventuellt spår av nedgrävning utanför stolpspåret.
A2705 STOLPHÅL, stenskott, runt, ca 0,3 m i diameter och 0,26 m djupt. Fyllning av
mörkt gråbrun siltig humus. Stenstorlek i skoningen uppgick till 0,1 m. Parställt med
A2686.
A3271 STOLPHÅL, stenskott, runt, ca 0,25 m i diameter och 0,11 m djupt med skålformad
botten. Fyllningen bestod av gråbrun humusblandad grusig morän med inslag av sot och
träkol. Stenstorleken uppgick till 0,1 m. Parställt med A2677.
Grupp 124
GROPSYSTEM, belägen längst i norr, söder om museijärnvägen, i svag sydsluttning.
Iakttogs först som ett oregelbundet format lager. Östra halvan maskingrävdes varpå det
framgick att lagret istället utgjordes av flertalet gropar. Groparna följer på varandra i fyra
faser. Vid rensning i ytan påträffades en bit bränd lera, i övrigt fyndtomt.
A5097 LAGER, egentligen yttre begränsning för gropsystem, oregelbunden form, ca 6,7x4 m
stort, djup 0,25 med oregelbunden botten. Utgörs av flertalet gropar, se nedan.
Fas 4 (äldsta fasen):
A7771 GROP, oregelbunden form, ca 0,8x0,55 m stor, 0,25 m djup. Fyllning av brungrå
svagt sotig silt med inslag av enstaka skärvstenar, 0,03–0,05 m stora (i öster kanten delvis
bortschaktat).
A7786 GROP, oregelbunden form, ca 1,3x0,9 m stor, 0,25 m djup med skålformad botten.
Fyllning av brungrå silt med inslag av sot och enstaka skärvstenar, ca 0,05 m stora.
A7816 GROP, oregelbunden form, ca 0,75x0,5 m och 0,2 m djup med skålformadbotten.
Fyllningen bestod av gråsvart sotig silt med inslag av enstaka kolstänk.
A7834 GROP, oregelbunden form, ca 0,75x0,5 m stor och 0,15 djup med skålformadbotten.
Fyllning av gråbrun silt med inslag av sot och grus. Stört av yngre gropar.
84 Krogarängen – ett romartida gravfält
Fas 3 (näst äldsta fasen):
A7849 GROP, oval, ca 0,8x0,75 m stor och 0,12 m djup. Fyllning av brungrå svagt sotig
silt med enstaka kolstänk.
A7865 GROP, oval, ca 0,9x0,76 m stor.
A7887 GROP, rund, ca 0,80 m i diameter och 0,3 m djup med skålformad botten. Fyllning
av gråsvart sotig silt med enstaka kolstänk och enstaka skärvstenar, 0,05 m stora. Störd av
yngre grop, bedöms som ursprungligen rund.
Fas 2 (näst yngsta fasen):
A7906 GROP, oregelbunden form, ca 0,85x0,8 m stor och 0,25 m djup. Störd av yngre grop.
Fas 1 (yngsta fasen):
A7927 GROP, oregelbunden form, ca 1,55x1,1m stor och 0,2 m djup med plan botten.
Fyllning av gråsvart sotig silt med inslag av kolstänk samt enstaka skärvstenar, ca 0,05 m
stora. Delvis bortschakt i östra delen.
A7947 GROP, oval, ca 0,8x0,5 m stor och 0,2 m djup med skålformad botten. Fyllning av
gråsvart sotig silt med inslag av grus och kolstänk. Östra delen bortschaktad. Fynd: Bränd
lera (Fnr 121).
A7960 GROP, rund, ca 0,48 m i diameter och 0,4 m djup med skålformad botten. Fyllning
av gråsvart sotig silt med inslag av grus.
A7973 GROP, oval, ca 1,7x1,2 m stor och 0,2 m djup med skålformad botten. Fyllning av
gråsvart sotig sand med förekomst av enstaka skärvsten.
A7997 GROP, rund, ca 0,5 m i diameter och 0,12 m djup med skålformad botten. Fyllning
av gråsvart sotig silt med inslag av grus.
Grupp 125
VÄG, belägen sydväst om Folkets Park, påträffades under befintlig mindre grusväg till folk­
parken. Vägen löper i nordnordöst-sydsydvästlig riktning och därmed i samma riktning
som den vägbit som påträffades vid förundersökningen (FU3359).
A6051 VÄG, rektangulär, ca 8,7x 3,8 m och 0,35 m tjock med plan botten. Väglämningen
utgjordes av stenar (natursten) och gråbrun kompakt sandig silt. Fyllningen var homogen
men var mörkare i vägens östra del. En tydlig gräns kunde dock inte urskiljas mellan den
ljusa resp. mörkare fyllningen. Påträffades under nuvarande väg och sträckte sig i N-S rikt­
ning. Stenarna låg i två lager sten och varierade i storlek mellan 0,07–0,45 m. Stenarna var
blandade oberoende av storlek. I norr kunde vägens hela sträckning inte dokumenteras då
den fortsatte utanför undersökningsområdet. I söder hade dock vägen en begränsning, den
har förmodligen i senare tid plockats bort i samband med stenröjning av åkermarken. En
annan möjlighet är dock att området i denna del varit mindre sankt och att det därmed inte
behövdes någon stenbeläggning. Vägens södra del hade dessutom enbart ett lager med sten.
Vägen föreföll hålla samma sträckning som åkerremsan bakom röjningsröset som var placerat
norr om den nuvarande vägen. Inga fynd påträffades som kunde ge någon datering av vägen.
Vägen finns ej med på 1600- eller 1700-talskartorna och är med största sannolikhet äldre
än så. Fynd: Bryne (Fnr 119).
Krogarängen – ett romartida gravfält 85
A7083 STEN, ca 0,07–0,45 m stora, utgör packning till vägen.
Grupp 126
VÄG, belägen sydväst om Folkets Park, påträffades i åkermark, öst-västlig riktning i samma
riktning som mindre brukningsväg som löper i kanten av åkern idag. Utgörs av dike och
väglämning.
A6114 DIKE, ca 5,4 m lång (men fortsätter sannolikt utanför schaktet) och 0,5 m bred
samt 0,15 m djup med skålformad botten. Fyllning av gråbrun lera med enstaka stenar,
0,3–0,45 m stora. Diket ligger längs kanten på en äldre vägsträckning. I botten av diket
ligger flera större stenar, ca 0,3–0,45 m stora. Dessa har troligen en dränerande funktion.
Diket är överlagrat av ett utfyllnadslager till den äldre vägsträckningen vilket visar att diket
förlorat sin funktion och kan ha en betydande ålder. Ett fynd av vit porslin i ytan av diket
visar dock på recent inslag. Diket är ej med på 1700-talskartan. Vid andra avbaningen
framkom modernt skrot i den del av diket som utgör den nuvarande vägen. Diket är således
”modernt”, fynden bestod av 1 st glasflaska samt järnskrot (ej tillvarataget).
6134 VÄG, oregelbunden form, ca 4,4x1,75 m stor (fortsätter sannolikt längdmässigt utanför
schaktet) och 0,2 m djup med plan botten. Fyllningen utgjordes av brungrå lerig silt. Kan
troligen relateras till vägen som är anlagd ovanpå och som sträcker sig väst-östlig riktning.
A7256 STEN, ca 0,4 m stora, del av vägfyllning.
A7410 STEN, ca 0,15–0,3 m stora, del av vägfyllning.
Grupp 129
HÄRDSYSTEM, beläget intill folkparkens nordöstra hörn, på sydsluttning av ås i öst­
västlig riktning, ca 2 m nordväst om huslämning, grupp 102. Utgörs av sex stycken härdar
inom ett ca 10x5 m stort område (lämningarna fortsätter sannolikt utanför schaktkanten).
Anläggningarna är grunda, beroende på hård plöjning på åsryggen. Inga fynd påträffades.
A2132 HÄRD, nedgrävd, rund, ca 1,1 m i diameter och 0,15 m djup med plan botten.
Fyllning av mörkbrun/svart grusig silt med inslag av träkol, lite sand samt brända och
obrända stenar. Stenarna varierande i storlek mellan 0,1–0,12 m.
A2145 HÄRD, nedgrävd, rund, ca 0,3x0,25 m stor och 0,1 m djup med oregelbundet
formad botten. Fyllning av svartgrå sotig silt med grus och stenar, 0,01–0,08 m stora.
A2155 HÄRD, nedgrävd, oval, ca 0,9x0,8 m stor och 0,04 djup med plan botten. Fyllning av
mörkt, gråbrun, sotig silt med större stenar, 0,03-0,15 m, och inslag av enstaka träkolsbitar.
A2166 HÄRD, nedgrävd, rund, 0,86x0,78 m stor och 0,11 m djup. Fyllning av gråbrun
sandig och grusig silt, med rikligt med sten. Stenarna varierar i storlek mellan 0,03–0,1 m.
A2183 HÄRD, nedgrävd, oval, ca 0,8x0,48 m stor och 0,1 m djup med skålformad botten.
Fyllning av gråbrun, grusig silt. Något otydlig utbredning.
A2719 HÄRD, nedgrävd, rund, ca 0,7x0,7 m stor och 0,1 m djup med plan botten. Fyllning
av mörkt gråbrun sotig silt med grus och mycket stenar, 0,05–0,2 m stora, men få skärviga.
86 Krogarängen – ett romartida gravfält
Anläggningstabell
Anr
Typ
L
B
201
Stolphål
0,4
0,3
213
Grop
262
Härd
1,05
0,36
280
Härd
1
0,7
294
Sotfläck
0,42
0,36
315
Grop
323
Grop
0,74
0,45
360
Härd
1,58
0,78
371
Härd
1,75
1,75
Diam
0,47
Tj/dj/h
Planform
Profilform
Fyllning/innehåll
0,2
Oval
Spetsig
Siltig humus
Anmärkning
0,2
Siltig humus blandad med grus
0,17
Skärvsten
0,13
Relativt humös fyllning, ngt kol
och sot
0,1
0,3
Trol FU 2433
0,04
Rund
Plan
Sotig silt
0,16
Oval
Plan
Humöst m siltiga inslag
0,23
Oval
Plan
Skärvsten 0,06–0,15 m, humös silt
Rund
Plan
Humusbl grus, sot, kol, rikligt med
skärvsten
1,75
388
Sotfläck
0,25
0,02
Rund
Plan
Sot i lätt humusblandad grus
402
Härd
0,7
0,12
Rund
Skålformad
Humusbl grus m kol, sot, rikl med
skärvsten
424
Stolphål
0,24
Oval
Trattfromad
Sandig humus, inslag av lera och grus
450
Grop
460
Grop
490
Stolphål
497
Stolphål
0,57
515
Grop
528
Grop
570
Stolphål
0,5
0,25
Rund
Trattfromad
Sandig humus, en sten 0,1
582
Stolphål
0,4
0,12
Rund
Skålformad
Sandig humus, inslag av grus och
småsten
610
Grop
0,5
0,45
0,1
Rund
Plan
Sotig stenig silt
621
Sotfläck
0,4
0,25
0,13
635
Sotfläck
Rund
Oregelb
Sandig silt med inslag av träkol
Plan
Humös, lite sandig silt, några mindre
stenar
Skålformad
Siltblandad humus, inslag av sten
0,02–0,05
0,5
0,4
0,59
0,88
0,78
Oval
Oregelb
Sandig humus, inslag av sten
0,05–0,08
0,12
Rund
Skålformad
Sandig humus
0,52
0,13
Rund
Oregelb
Sandig humus, sten 0,02–0,05,
enst kol
0,6
0,65
0,81
Rund
Skålformad
Sotig silt, lera, stenar mot botten
0,2–0,05
0,9
0,7
0,05
0,4
Ev rest av härd
Rund
0,3
0,27
Störd
0,1
Inslag av tegel och porslin
FU2458
Sotig silt m inslag av lera och sten
645
Dike
672
Dike
0,55
0,4
0,6
683
Dike
1,2
0,6
0,16
699
Dike
0,62
0,12
711
Dike
0,18
Modernt
täckdike
722
Dike
0,23
Modernt
täckdike
737
Dike
0,2
Modernt
täckdike
754
Dike
797
Dike
0,4
809
Dike
0,21
836
Grop
0,42
0,12
Rund
Skålformad
Humus, ngt sandigare o grusigare
i botten
849
Käpphål
0,1
0,09
Rund
Plan
Humös silt
940
Grop
0,35
0,08
Rund
Skålformad
Sandig lera
970
Dike
1,4
0,5
Siltig sand, grus m m
0,12
Plan
Mestadels silt, bitvis sand
Modernt
täckdike
0,44
Krogarängen – ett romartida gravfält 87
Anr
Typ
992
Grop
L
Tj/dj/h
Planform
Profilform
Fyllning/innehåll
0,4
1010
Stolphål
1030
1090
1105
Grop
1118
Grop
1155
Grop
0,3
1181
Grop
1220
1228
B
0,24
Rund
Skålformad
Silt, matjord
0,37
0,26
0,2
Oval
Skålformad
Sandig lera
Grop
0,75
0,55
0,06
Rund
Skålformad
Sandig lera
Grop
0,9
0,65
0,16
Rund
Skålformad
Sandig lera, ngt kol i N delen
0,7
0,14
Rund
Skålformad
Lera m sandig ton, ngt kol o sot,
stenar 0,1
0,5
0,11
Rund
0,23
0,12
Oregelb
Skålformad
Smågrusig silt, lite ”frasigt”,
ngt sot o kol
1,4
0,6
0,29
Oregelb
Oregelb
Silt m humösa inslag, större sten
0,1–0,3
Grop
0,6
0,3
0,17
Oregelb
Lerig silt, enstaka träkol
Grop
1,5
0,9
0,12
Skålformad
Sandig lera
1242
Ränna
1,65
0,4
0,12
Skålformad
Sandig lera, sotig inslag
1287
Dike
0,36
1295
Dike
0,24
1311
Dike
0,39
1320
Dike
0,37
1327
Dike
0,38
1333
Dike
1362
Grop
1
0,45
1392
Dike
5,32
0,42
1405
Dike
5,8
0,35
1410
Dike
5,5
0,55
1456
Sotfläck
1,2
1469
Brandlager
1,6
1486
Lager
1543
Härd
1600
Grop
Diam
Lera m kolstänk och stenar
Modernt
täckdike
0,42
0,09
Oval
Skålformad
Sandig lera
0,6
0,02
Oregelb
Plan
Kol, humus
1,2
0,05
Oval
Plan
Sot o kol, enst br ben
Bränt på plats
3
2,5
0,1
Oval
Sand och grusbl humus, enst sten 0,1
Överbyggnad?
0,8
0,7
0,08
Oval
Skålformad
0,13
Rund
Skålformad
0,4
Sandig lera, insl m sot o kol
1610
Dike
1635
Lager
1,4
0,8
0,15
1660
Brandlager
0,66
0,6
0,05
Rund
1669
Brandgrop
0,5
0,38
0,13
Oval
1701
Enst br ben
1713
Ränna
1,8
0,5
1713
Ränna
1,8
0,5
1736
Grop
1745
Grop
1,24
0,73
0,18
Oval
Oregelb
Sten, silt, sotfläckig
1762
Härd
0,8
0,7
0,09
Oval
Skålformad
Sandig lera m kol o sot
1788
Dike
1807
Grop
0,2
Rund
1815
Sotfläck
0,08
Rund
Plan
Silt m humösa inslag
0,13
Oval
Skålformad
Sandig lera, sot o kol
0,26
Rund
Skålformad
Sandig lera, ngt kol o sot
1826
Dike
1864
Härd
1880
Stolphål
1892
Dike
Anmärkning
0,43
0,4
Skålformad
0,07
Sotig humusblandad lera, kol
Botten av
stensättn
Grusig silt, insl. av lera, sand,
småsten, kol
Bränt på plats
Silt, br. ben, träkol
Sot och ngt kol, bränt ben i ytan
Lerig grus sandig fylln ngt kol
Lerig grus sandig fylln ngt kol
0,43
Rund
0,26
0,53
0,67
0,58
1,4
1,1
Humös, matjordsaktig,
ngt grus i botten
0,52
88 Krogarängen – ett romartida gravfält
0,5
0,69
Anr
Typ
1915
Brandgrop
L
B
Diam
Tj/dj/h
Planform
Profilform
Fyllning/innehåll
Anmärkning
0,57
0,15
Rund
Skålformad
Humös sand o grus, enst kol
FU2078
1960
Dike
0,18
Skålformad
Silt med inslag av humus
1981
Dike
4,96
1987
Grop
2,5
0,12
Plan
Sandig siltig lera
2004
Dike
5
0,52
2010
Dike
2017
Dike
2040
Grop
0,65
0,35
0,08
2050
Grop
2,56
0,5
0,22
Plan
Sandig siltig lera
Skålformad
Lerig sandig silt, kol o sot
0,16
Skålformad
Siltig lera, en del sten
0,5
2070
Stolphål
2077
Grop
2087
Grop
0,6
2112
Dike
0,3
2124
Grop
0,39
2132
Härd
2145
Härd
0,3
2155
Härd
0,9
2166
Härd
2183
Härd
2194
0,45
0,24
Oval
0,5
0,12
Rund
Oregelb
Siltig lera, stenar 0,05–0,2
0,35
0,11
Rund
Oregelb
Siltig humus, inslag av grus,
sten 0,03–0,05
0,15
Rund
Plan
Grusig silt, träkol, lite sand,
br o obr sten
0,25
0,1
Rund
Oregelb
Sotig silt m grus, stenar 0,01–0,08
0,8
0,04
Oval
Plan
Sotig silt m större stenar 0,03–0,15
0,86
0,78
0,11
Rund
0,8
0,48
0,1
Oval
Skålformad
Grop
0,6
0,4
0,18
Rund
Oregelb
2201
Härd
0,41
0,35
0,1
Oval
Oregelb
Lerig silt, två skärvstenar
2265
Grop
1,6
0,5
0,2
Oregelb
Oregelb
Stilig humus
2291
Grop
0,4
0,25
0,05
Oval
Skålformad
Silt, enstaka kol
2300
Härd
1,44
1,1
0,09
Oval
Plan
Sandig, grusig lera m mkt träkol
2331
Sotfläck
0,4
0,4
0,01
Rund
Plan
Sotig, grusig silt, enst sten
2346
Grop
0,9
0,66
0,12
Oregelb
2410
Grop
2,36
0,88
0,32
Oregelb
Skålformad
Lerig sandig silt
2438
Grop
1,8
1,6
0,27
Oregelb
Oregelb
Lerig silt
2513
Härd
0,32
0,3
0,1
Oregelb
Oregelb
Skärvsten, kol, diffus botten
2524
Stolphål
2544
Härd
0,55
0,35
0,06
Oval
Plan
Sandig lera m träkol
2558
Ränna
2,3
0,8
0,3
Oregelb
Oregelb
Lerig silt
2620
Grop
0,07
Rund
2642
Grop
1
0,72
0,16
Rund
2654
Stolphål
2677
Stolphål
0,28
0,28
2686
Stolphål
2694
Stolphål
2705
Stolphål
2719
Härd
2741
Härd
2757
Stolphål
2767
Härd
1,15
0,93
2779
Ränna
2,2
2863
Härd
0,54
1,1
Stenskott
Sandig och grusig silt, rikl m sten
Grusig silt
Rest av härd
Lerig silt
FU488
0,48
0,24
0,25
0,4
0,7
0,3
Morän
Skålformad
Ngt sandig silt, insl av humus,
sten 0,12–0,2m
Skålformad
Silt
0,12
Rund
Skålformad
Siltig humus
0,3
Rund
Plan
Grusblandad humus, sot, kol
Skålformad
Siltig humus, större stenar 0,05–0,3
0,18
Oregelb
0,3
0,26
Rund
Rund
Plan
Sotig silt m grus och stenar 0,05-0,2
0,8
0,08
Rund
Plan
Sot och kol
0,27
0,08
Rund
0,12
Oval
Plan
Sandig lera
0,9
0,25
Oregelbunden
Oregelb
Siltig lera, stenar 0,03–0,2
0,4
0,1
Rund
Plan
Sotig, ngt sandig silt
0,7
Siltig humus, sten 0,01–0,1
Stenskott
Stenskott
Humusbl grus, morän, enst kol
I härdområde
Krogarängen – ett romartida gravfält 89
Anr
Typ
L
B
Tj/dj/h
Planform
Profilform
Fyllning/innehåll
Anmärkning
2876
Grop
0,54
0,4
Diam
0,1
Rund
Plan
Silt, grusig sand
FU599
25
20
0,15
2946
Härd
2965
Lager
FU676
2972
Dike
2995
Grop
3015
Dike
0,3
0,02
Modernt
täckdike
3023
Dike
0,3
0,02
Modernt
täckdike
3048
Stolphål
3058
Stolphål
3116
Dike
0,3
0,45
3150
Grop
0,3
0,28
3168
Stolphål
0,25
0,2
3177
Stolphål
3206
Stolphål
0,23
0,18
3224
Stolphål
3241
Stolphål
0,32
0,2
3250
Stolphål
0,23
0,16
3258
Stolphål
0,46
3271
Stolphål
0,25
3291
Stolphål
Odlingslager
0,23
Modernt
täckdike
1,32
0,36
Sandig lera
0,35
0,3
Rund
Skålformad
Lerig silt
Rund
Skålformad
Sandig silt
Rund
Oregelb
0,09
Rund
Skålformad
0,1
Rund
Skålformad
Sandig humus, en sten 0,1
0,21
Oval
Trattfromad
Ngt sandig, lite humös silt,
en sten 0,25
0,16
Rund
0,18
Oval
Trattfromad
Lerig silt
0,19
Oval
Trattfromad
Sandig silt, en sten 0,8 stor
0,23
Rund
Spetsig
Sandig lera
Stenskott
0,11
Rund
Skålformad
Humusbl. grusig morän, insl
av sot o kol
Stenskott
0,2
Oval
Skålformad
Sandig siltig humus
Stenskott
0,22
0,4
0,4
0,4
0,13
0,1
0,35
3300
Stolphål
0,36
3333
Stolphål
0,16
3370
Käpphål
0,06
0,12
0,44
0,42
0,16
Stenskott
Silt, småstenar 0,05–0,1, grus
Silt
Stenskott
Silt m inslag av grus
Rund
Skålformad
Sandig humus
Stenskott
Rund
Plan
Humus m ngt grus, enstaka kol
Stenskott
Grusig humus
3607
Stolphål
0,22
Rund
Skålformad
Sandig silt m humösa inslag
3617
Stolphål
0,24
0,19
Rund
Spetsig
Humus m silt och grus
3635
Stolphål
0,21
0,12
Rund
Plan
Sot blandat m humus, ngt silt o grus
3643
Stolphål
0,2
Rund
Skålformad
Humusbl grus m sot o kol
3676
Sotfläck
1,2
0,5
Plan
Grus, sot, silt
3717
Sotfläck
0,36
0,24
Oregelb
Sotig silt, ngt sandig
Rest av härd?
3725
Stolphål
3732
Härd
0,62
0,54
Grusig, sandig silt, obr sten 0,1
Diffus profil
3753
Grop
3761
Grop
0,76
0,3
Ev rest av
ränna?
3821
Stolphål
0,24
3832
Härd
3852
Härd
3863
Grop
3924
Stolphål
3938
0,03
Rund
Skålformad
Rund
Skålformad
0,1
Avlång
Skålformad
Grusig silt, enst småsten, ngt sot
0,3
0,16
Oval
Spetsig
Humös silt, stenar 0,01–0,05
1,6
1,6
0,14
Rund
Skålformad
Sotig silt, skärvstenar 0,05–0,3, träkol
0,7
0,6
0,03
Rund
Plan
Sotig grusig silt, stenar 0,03–0,2
2,8
1,4
0,2
Oregelb
Oregelb
Sotig humös silt, grus
Rund
Trattfromad
Sandig silt, inslag av kol
Grop
0,6
0,4
0,12
Oval
Skålformad
Grusig humus
3956
Lager
3,7
1,73
0,1
Rektangulär
4052
Röjningsröse
1,7
1,3
0,27
Oregelb
Oregelb
Lerig silt
1,9
0,18
Oregelb
Oregelb
Siltig humus
4094
Härd
4133
Lager
0,14
Rund
0,27
0,44
90 Krogarängen – ett romartida gravfält
Lutar åt söder
Stenskott
Grusig sandig silt, insl av humus,
sot, kol
FU584
Anr
Typ
L
B
4201
Grop
1,48
0,38
4231
Nedgrävning
3
2,14
4418
Grop
4435
Enst br ben
Diam
Tj/dj/h
Planform
Profilform
Fyllning/innehåll
0,28
Oval
Skålformad
Silt med humösa inslag
Anmärkning
Oregelb
Oregelb
0,6
4448
Skelettgrav
0,43
0,37
0,1
4460
Benlager
1,1
0,5
0,03
4482
Lager
4536
Grop
2,6
1
0,09
Oval
Plan
Humös sandig lera
4555
Grop
0,43
0,36
0,1
Oval
Skålformad
Sandig lera m kol i ytan
4566
Härd
0,28
0,22
0,07
Oregelb
Oregelb
Grusig silt, enst kol
4579
Nedgrävning
2,5
0,2
Rund
Skålformad
Humös silt
4611
Brandgrop
0,45
0,08
Skålformad
Flat sten 0,15, br ben, kol
4630
Brandgrop
0,5
0,22
Rund
Skålformad
Humös sandig silt
4644
Brandgrop
0,8
0,12
Rund
Plan
Sandig silt
4660
Lager
4688
Stenpackning
4,2
0,1
Oregelb
Skålformad
Matjord, grusig silt. stenar 0,05–0,35
4771
Grop
1
0,8
0,2
Rund
Skålformad
Grusig silt, enst. kol, stenar 0,1–0,3
4787
Stenpackning
1,2
0,9
0,1
Oregelb
Oregelb
Sotig matjord, stenar 0,05–0,2, br ben
4808
Stenpackning
1,4
0,9
4836
Brandgrop
0,6
0,44
4856
Käpphål
4872
Brandgrop
4923
Käpphål
4944
Ränna
4966
Grop
4977
Grop
Plan
0,1
Återdeponerade skelettdelar
FU2129
Humus m enst. kol, sot, enst br ben
FU2315
Sandblandad humus m kol
frekvent i fylln
Sand grusbland. humus,
rikl m stora kol
Stenar 0,1–0,3 m, enst skärvsten
0,1
0,05
0,8
0,5
Oval
Skålformad
0,2
0,14
0,2
Humös silt, sot, träkol och br ben
Humus m mkt kol i ytan,
halvt förmultn trä
Oregelb
Plan
Sotig humus, enst sten, br ben, träkol
Rund
Skålformad
Silt
0,9
0,14
Oregelb
Oregelb
Silt, spridda kolfragment
1,7
1,4
0,6
Oval
Oregelb
Sotig silt
0,6
0,5
0,2
Oval
Skålformad
Silt
4991
Stolphål
0,4
0,1
Rund
Skålformad
Silt
5004
Lager
0,4
0,05
Rund
Plan
Silt med inslag av sot och kol
5012
Härd
0,18
Oval
Skålformad
Silt
5025
Grop
0,12
Rund
Oregelb
Humös silt
5033
Lager
0,02
Oval
5043
Sotfläck
5049
Grop
5057
Stolphål
5065
Stolphål
5097
Lager
5097
Lager
5154
Sotfläck
5174
Stolphål
5182
Stolphål
5190
Grop
5233
5248
1,6
1,3
0,4
1,2
0,85
0,15
0,4
0,35
0,4
0,4
Ngt
cirkelformad
Stenskott
Upplösta
trärester
Silt med inslag av kol
0,02
Mörk lera med sot och kol
0,1
Oval
0,02
Rund
Plan
Sotig silt med inslag av kol
0,18
Rund
Trattfromad
Siltig humus, enst sot, träkol,
sten 0,05–0,15
0,3
0,2
Rund
Skålformad
Grusig sand
0,5
0,16
Rund
Oregelb
Skärvsten i toppen, sand, enst kol
Stolphål
0,32
0,12
Rund
Skålformad
Sand, inslag av silt
Lager
0,35
0,05
Rund
0,7
Humös silt m inslag av kol,
sten 0,05–0,1
Delvis
stenskott
Silt med inslag av kol
Krogarängen – ett romartida gravfält 91
Anr
Typ
L
5267
Härd
0,64
B
Diam
Tj/dj/h
Planform
Profilform
Fyllning/innehåll
0,64
0,1
Rund
Skålformad
Sotig silt
5285
5303
Grop
0,5
0,1
Rund
Plan
Silt med inslag av kol
Stolphål
0,3
0,05
Rund
Oregelb
5311
Grop
0,6
0,5
Lerig silt
Oval
Skålformad
Silt, inslag av lera
5325
Grop
0,62
0,58
5335
Grop
5346
Grop
5357
Stolphål
5377
Grop
0,7
5386
Grop
5398
Dike
5433
Röjningsröse
5454
Härd
5474
Stolphål
0,9
0,7
5485
Härd
0,4
0,2
5495
Grop
0,7
0,6
5505
Härd
0,6
0,5
5512
Härd
5546
Härd
1,5
5573
Röjningsröse
3,61
5596
Röjningsröse
5848
Brandgrop
5902
Rund
0,9
Anmärkning
Grusig sand
0,2
Rund
Skålformad
Sotig silt
0,16
Oval
Skålformad
Sotig silt
0,2
Rund
Skålformad
Silt, kol i botten
Stenskott
0,6
0,12
Oval
Oregelb
Humus, sandig silt, kol, sten, 0,15
FU217
0,6
0,45
0,3
Oregelb
Oregelb
Siltig humus med sot i botten
7
2,5
1,2
0,9
0,48
0,2
0,8
0,3
0,25
Plan
Grusig/sandig silt, enst stenar ca 0,1
Rund
Plan
Kol, sot, lera
Ingen
skärvsten
Rund
Skålformad
Lerig silt
Stenskott
Skålformad
Lerig silt
Oregelb
Oregelb
Sotig lera, enstaka småstenar
Oval
Skålformad
Kol, sot, silt
0,08
0,6
Skadad av
hjulspår
1,3
0,16
Rund
Skålformad
Kol, skärvsten, sotig lera
0,7
0,6
0,15
Oval
Skålformad
Smågrusig, sandig silt, insl av humus,
kol, sot
Brandgrop
0,87
0,65
Rund
Humusbl grus o lera med sot,
enst br ben
FU2094
5913
Urnebrandgrop
0,7
0,6
Rund
Kärl med hartstätning, br ben,
sot, enst kol
FU2087
5940
Härd
0,8
0,6
5950
Stolphål
0,23
5957
Stolphål
0,5
5968
Härd
0,9
0,12
Rund
5979
Härd
0,55
0,05
Rund
6051
Väg
8,7
3,8
0,35
Rektangulär
Plan
Kompakt sandig silt
6051
Väg
8,7
3,8
0,35
Rektangulär
Plan
Kompakt sandig silt
6114
Dike
0,5
0,15
Skålformad
Lera, enstaka stenar 0,3–0,45 m
6134
Väg
1,75
0,2
Plan
Lerig silt
4,4
6154
Ant begr
5
6190
Ant begr
2,45
6215
Ant begr
5
4
6241
Ant begr
4,5
5
6266
Ant begr
4,2
4,2
3
3
6297
Ant begr
6314
Ant begr
6331
6350
0,05
Oval
Plan
Kol, humus, sk sten
0,15
Rund
Plan
Sot, enst kol och grus
Skålformad
Kol underst, sk sten ovanpå
Oval
Oregelb
Rund
Oval
0,03
Rund
Rund
5
1,4
Rund
Ant begr
3,5
Rund
Ant begr
4
Rund
92 Krogarängen – ett romartida gravfält
Humus, ngt sot o kol i botten
Grusig silt, matjord, enst sten
i kanterna
Nedtryckt i
hjulspår
Anr
Typ
L
B
Tj/dj/h
Planform
Profilform
Fyllning/innehåll
6367
Bengrop
0,5
0,4
Diam
0,14
Oval
Plan
Humös silt
6382
Brandgrop
0,7
0,4
0,1
Skålformad
Kol, sot, br ben, grus, sand, humus,
stenar
6393
Brandgrop
0,85
0,5
0,24
Oregelb
Skålformad
Sotig humus, sten, enst skärvsten
6406
Lager
1,45
1
0,12
Oregelb
Oregelb
Sot
6447
Nedgrävning
6447
Nedgrävning
6447
Nedgrävning
6488
Lager
Rund
Oregelb
Lera, sot o enst kol
1
Anmärkning
6539
Benlager
0,4
0,04
Rund
Skålformad
6550
Enst br ben
0,25
0,15
Rund
Skålformad
Humus, i ytan stenar 0,07–0,15
6577
Brandgrop
1
0,6
0,28
Oval
Oregelb
Sotig humus, träkol, sot, br ben
6594
Lager
3,3
2,7
6631
Härd
6661
Stenpackning
6681
Stenpackning
6695
Ant begr
3,8
6730
Ant begr
7
Oregelb
1
0,2
Rund
FU2477
Delvis
stenskott
Sotig matjord
Trattfromad
Humös silt, insl av träkol o sot
1,94
Ej undersökt
0,14
Rund
Oregelb
Siltig humus
Rund
6775
Nedgrävning
2,5
0,05
Rund
Plan
Siltig humus
6796
Nedgrävning
2,2
0,26
Rund
Trattfromad
Siltig humus, insl av sot o kol
Enst stenar
6942
Stenpackning
6942
Stenpackning
6942
Stenpackning
0,8
0,14
Rund
Oregelb
Siltig humus
7021
Benlager
7036
Stenpackning
Ej undersökt
7049
Stenpackning
Ej undersökt
7065
Härd
0,76
0,56
0,22
7277
Stenpackning
2,8
0,65
0,1
7290
Benlager
7298
Bengrop
7322
Brandgrop
0,7
0,6
7500
Urnebrandgrop
0,7
7514
Benlager
0,5
7567
Härd
7581
Benlager
7632
Käpphål
7644
Käpphål
7691
Härd
1,2
1,4
7771
Grop
0,8
7786
Grop
1,3
7816
Grop
7834
Grop
7849
Grop
7865
Grop
7887
Grop
Oval
Skålformad
FU200048
Sten 0,07–0,15, sandig silt, träkol
Stenar ca 0,1, matjord
0,3
0,02
0,4
0,03
Rund
0,2
Oval
0,4
0,22
Oval
0,3
0,12
Oval
0,5
0,15
Rund
Skålformad
Rikl m kol o sot, enst eldspår sten 0,1
1,25
0,08
Rund
Plan
Siltig humus
0,2
0,12
Rund
Spetsig
Humös silt
0,18
0,12
Rund
Spetsig
Humös silt
0,14
Oval
Oregelb
Kol, skärvig o skörbr sten 0,13
0,55
0,25
Oregelb
0,9
0,25
Oregelb
Skålformad
Silt m inslag av sot, enst sk.sten 0,05
0,75
0,5
0,2
Oregelb
Skålformad
Sotig silt med inslag av enstaka kol
0,75
0,5
0,15
Oregelb
Skålformad
Silt med inslag av sot och grus
0,8
0,75
0,12
Oval
0,3
Rund
0,8
Nedtryckt
i hjulspår
Nedtryckt
i hjulspår
Plan
Stenar 0,1
Sotig siltig humus m inslag av träkol
Skålformad
Siltig humus, bränt ben, enst kol,
enst sten
Sandig silt, stenar 0,05–0,14,
rikl m br ben
Stenskott
Svagt sotig silt, enst skärvsten
Svagt sotig silt, enstaka kol
Skålformad
Sotig silt, enst kol, enst skärvsten
Krogarängen – ett romartida gravfält 93
Anr
Typ
L
B
Tj/dj/h
Planform
7906
Grop
0,85
0,8
Diam
0,25
Oregelb
7927
Grop
1,55
1,1
0,2
Oregelb
7947
Grop
0,8
0,5
0,2
7960
Grop
0,48
0,4
0,2
Rund
7973
Grop
1,7
1,2
0,2
7997
Grop
0,12
8061
Grop
8073
Bengrop
8131
Grop
8142
Sotfläck
8481
Dike
0,5
0,9
0,54
0,4
0,7
0,5
Profilform
Fyllning/innehåll
Plan
Sotig silt m inslag av kol, enst skärvst
Skålformad
Sotig silt med inslag av grus och kol
Skålformad
Sotig silt m inslag av grus
Oval
Skålformad
Sotig sand, enstaka skärvsten
Rund
Skålformad
Sotig silt med inslag av grus
0,08
Oval
Oregelb
Siltig humus
0,09
Rund
Skålformad
Sot och kolblandat grus
Under grav
0,08
Oval
Kolblandat grus m ngt humus
Under grav
Förkolnat trä
Som efter
stående plank
8551
Väg
1000120
Kista
1000121
Sotfläck
0,24
0,2
1000132
Stenpackning
3,45
2,3
Rektangulär
1000132
Stenpackning
3,45
2,3
Rektangulär
1000312
Brandgrop
0,4
0,3
Anmärkning
1,5
94 Krogarängen – ett romartida gravfält
0,07
Oval
FU2130
Bilaga 2. Fyndlista
Fnr
Material
Sakord
Antal
Vikt (g)
Anmärkning
Ark obj
1
Järn
Krumkniv
1
0
S-formad, inristade streck på skaftet
1469
2
Bränt ben
Ben
35
Människa och djur
6382
3
Järn
Järnten
1
0
5
Harts
Harts
2
0
Fragment; i överbyggnaden
1486
7
Bränt ben
Ben
128
Människa
6367
8
Bränt ben
Ben
16
Oidentifierat
6550
9
Bränt ben
Ben
185
Människa
7514
10
Bränt ben
Ben
265
Människa
7581
11
Bränt ben
Ben
54
Människa
8073
12
Bränt ben
Ben
2
Människa
8073
13
Bränt ben
Ben
127
Oidentifierat
7514
16
Bränt ben
Ben
39
Människa
4787
17
Bränt ben
Ben
709
Människa
6577
18
Bränt ben
Ben
3
Människa
6406
19
Bränt ben
Ben
810
Människa
4872
20
Bränt ben
Ben
237
Människa
6393
21
Bränt ben
Ben
1
Djur; lösfynd
23
Bränt ben
Ben
94
Människa
4836
24
Ben
Ben
1
1
Oidentifierat
460
26
Keramik
Kärl
1
6
27
Bränt ben
Ben
28
Ben
Ben
29
Bränt ben
30
Bränt ben
32
Harts
Harts
33
Harts
Harts
34
Kvarts
36
37
2
1
1486
4052
36
Människa
3
Oidentifierat
Ben
52
Människa
7298
Ben
6
Människa; A7490
5902
4
8
Nedtryckt i hjulspår
7277
5
0
Kvarts
1
12
Ekofakt
6367
Keramik
Kärl
1
1
Liknar Fnr 92
6796
Bränt ben
Ben
1
Oidentifierat
7322
38
Harts
Harts
1
0
Vid rensning
7581
39
Bränt ben
Ben
1
1
Oidentifierat
6775
40
Bränt ben
Ben
158
Människa
7021
41
Järn
Nål
2
0
42
Ben
Ben
1
22
Djur
6695
43
Bränt ben
Ben
1
1
Oidentifierat
4418
45
Bränt ben
Ben
175
Människa
1660
46
Bränt ben
Ben
124
Människa
5848
49
Bränt ben
Ben
29
Människa och djur
6539
50
Bränt ben
Ben
1
Människa.
1864
51
Ben
Ben
1
4
Oidentifierat
52
Bränt ben
Ben
1
1
Oidentifierat; lösfynd fr gravomr
53
Bränt ben
Ben
1
1
Människa; lösfynd fr gravomr
54
Bränt ben
Ben
2
2
Djur; lösfynd fr gravomr
55
Bränt ben
Ben
1
6
Djur; lösfynd fr gravomr
56
Ben
Ben
1
2
Oidentifierat; lösfynd fr gravomr
57
Ben
Ben
1
1
Oidentifierat; lösfynd fr gravomr
1
4460
6367
6695
Krogarängen – ett romartida gravfält 95
Fnr
Material
Sakord
Antal
Vikt (g)
Anmärkning
58
Bränt ben
Ben
1
1
Oidentifierat; lösfynd fr gravomr
59
Ben
Ben
1
8
Djur; lösfynd
60
Bränt ben
Ben
1
1
Människa; lösfynd fr gravomr
61
Bränt ben
Ben
3
4
Djur; lösfynd fr gravomr
64
Bränt ben
Ben
3
2
Människa; i ytan av
3956
65
Bränt ben
Ben
8
Människa
4482
66
Bränt ben
Ben
735
Människa
1669
67
Bränt ben
Ben
7
Oidentifierat
4579
68
Bränt ben
Ben
176
Människa
4644
69
Bränt ben
Ben
1
1
Människa
6005
70
Bränt ben
Ben
1
4
Djur
4630
71
Bränt ben
Ben
3
1
Oidentifierat
4630
72
Bränt ben
Ben
305
Människa
4630
73
Bränt ben
Ben
1
Människa
1486
74
Bränt ben
Ben
9
Människa
4611
75
Bränt ben
Ben
2
1
Oidentifierat
6730
76
Ben
Ben
1
4
Oidentifierat
6730
77
Bränt ben
Ben
1
1
Oidentifierat
6730
78
Bränt ben
Ben
1
1
Oidentifierat
6730
79
Bränt ben
Ben
1
Oidentifierat
6695
80
Bränt ben
Ben
1
Människa
6695
81
Ben
Ben
1
Oidentifierat
82
Bränt ben
Ben
65
Djur
4688
83
Bränt ben
Ben
11
Människa och djur
4808
84
Bränt ben
Ben
4
Människa; lösfynd nära A5902
85
Bränt ben
Ben
21
Människa
4579
86
Bränt ben
Ben
272
Människa
7290
87
Ben
Ben
0
Människa; in situ
6447
88
Keramik
Kärl
1
4
89
Harts
Harts
1
0
90
Järn
Föremål
1
0
Fragment, kan ej identifieras
91
Harts
Harts
2
0
Lösfynd fr gravomr
92
Keramik
Gravurna
1430
Komplett
7500
93
Bränt ben
Ben
21
Människa; från gravurna Fnr 92
7500
95
Bergart
Fossil
1
10
Ekofakt
4460
96
Järn
Nål
2
0
Avbruten; tydligt nålsöga
6367
97
Harts
Harts
1
2
Fragment
4231
98
Harts
Harts
1
0
Fragment
4231
99
Harts
Harts
2
0
Grävenhet 5543
100
Harts
Harts
1
0
Grävenhet 5539
101
Ben
Ben
1
8
Djur
683
102
Slagg
Slagg
1
44
Sintrat
683
103
Järn
Hästskosöm
1
2
Recent; lösfynd
104
Bränt ben
Ben
5
27
Djur; lösfynd
105
Keramik
Fat
2
20
Yngre rödgods; mynning, botten
106
Keramik
Kärl
1
0
Yngre rödgods; grönglaserat
107
Järn
Beslag?
1
0
108
Bergart
Slät sten
1
28
96 Krogarängen – ett romartida gravfält
1
Ark obj
1864
6775
7514
683
4630
Ekofakt
4579
Fnr
Material
Sakord
Antal
Vikt (g)
109
Bränd lera
Bränd lera
2
6
110
Bränt ben
Ben
111
Järn
Pryl?
112
Järn
Bleck?
113
Harts
114
Harts
115
116
Anmärkning
Ark obj
6730
1
Djur; lösfynd
1
0
Möjlig pryl
1
6
Recent; lösfynd
Harts
1
4
Lösfynd fr gravomr
Harts
1
0
Järn
Hästskosöm
1
1
Harts
Harts
1
0
117
Järn
Hästskosöm
1
1
Recent; lösfynd
119
Bergart
Bryne
1
48
Avbrutet
120
Harts
Harts
1
0
121
Bränd lera
Bränd lera
1
4
Vid rensning i ytan
7947
122
Ben
Ben
2
1
Oidentifierat samt djur
1987
124
Bränt ben
Ben
3
3
Djur och oidentifierat
4482
125
Bränt ben
Ben
41
Oidentifierat
5433
126
Ben
Ben
2
5
Oidentifierat
1987
128
Bränt ben
Ben
4
1
Oidentifierat
6539
129
Ben
Ben
146
Djur
7691
130
Bränt ben
Ben
10
Djur
7065
131
Bränt ben
Tand
1
Människa
4611
132
Bränt ben
Ben
12
Djur
3956
133
Ben
Ben
1
1
Oidentifierat
5913
134
Bergart
Bryne
1
54
Avbrutet
6661
135
Harts
Harts
9
0
I ytan
4231
136
Ben
Ben
1
1
Oidentifierat
4231
137
Ben
Ben
0
Oidentifierat
4231
138
Ben
Ben
1
Oidentifierat
4231
139
Ben
Ben
0
Oidentifierat
4231
149
Harts
Tätningsring
56
Till höger om skallen i Grav 104
6447
1
1
6297
6695
Lösfynd, recent
6051
1987
Krogarängen – ett romartida gravfält 97
Bilaga 3. Vedartsanalys
Analysprotokoll
Landskap: Östergötland
Fastighet: Krogarängen
Kategori: –
Socken: Vadstena
RAÄ nr: –
AnalysId: 10269
Anläggning: 699
Provnr: PK1000007
Vikt (g): 0,1
Analyserad vikt (g): 0,1
Fragment: 12
Analyserat antal: 12
Art: Björk
Antal: 1
Material: Träkol
Kommentar: –
Art: Hassel
Antal: 11
Material: Träkol
Kommentar: Småfragment, ej tillräckligt för datering
AnalysId: 10266
Anläggning: 371
Provnr: PK1000009
Vikt (g): 3,4
Analyserad vikt (g): 3,4
Fragment: 51
Analyserat antal: 51
Art: Al
Antal: 51
Material: Träkol
Kommentar: –
AnalysId: 10273
Anläggning: 1660
Provnr: PK6446
Vikt (g): 1,6
Analyserad vikt (g): 1,6
Fragment: 13
Analyserat antal: 13
Art: Björk
Antal: 13
Material: Träkol
Kommentar: –
AnalysId: 10274
Anläggning: 1762
Provnr: PK1000215
Vikt (g): 0,1
Analyserad vikt (g): 0,1
Fragment: 25
Analyserat antal: 25
Art: Lövträd
Antal: 25
Material: Träkol
Kommentar: Småfragment hopkittade med silt och sot
AnalysId: 10272
Anläggning: 2686
Provnr: PK3044
Vikt (g): 0,4
Analyserad vikt (g): 0,4
Fragment: 4
Analyserat antal: 4
Art: Lind
Antal: 4
Material: Träkol
Kommentar: –
98 Krogarängen – ett romartida gravfält
AnalysId: 10262
Anläggning: 3832
Provnr: PK4051
Vikt (g): 16,9
Analyserad vikt (g): 3,6
Fragment: Över 500
Analyserat antal: 46
Art: Hassel
Antal: 46
Material: Träkol
Kommentar: Sekundärt fragmenterat
AnalysId: 10270
Anläggning: 4611
Provnr: PK7558
Vikt (g): 0,5
Analyserad vikt (g): 0,5
Fragment: 3
Analyserat antal: 3
Art: Björk
Antal: 3
Material: Träkol
Kommentar: –
AnalysId: 10263
Anläggning: 4630
Provnr: PK1000100
Vikt (g): 1,2
Analyserad vikt (g): 1,2
Fragment: 14
Analyserat antal: 14
Art: Björk
Antal: 14
Material: Träkol
Kommentar: –
AnalysId: 10259
Anläggning: 4872
Provnr: PK6901
Vikt (g): 1,3
Analyserad vikt (g): 1,3
Fragment: 23
Analyserat antal: 23
Art: Bark
Antal: 1
Material: Förkolnad
Kommentar: Björknäver, lämplig för datering
Art: Björk
Antal: 22
Material: Träkol
Kommentar: –
AnalysId: 10276
Anläggning: 5097
Vikt (g): 0,4
Fragment: 21
Art: Ek
Material: Träkol
Kommentar: –
Provnr: PK7630
Analyserad vikt (g): 0,4
Analyserat antal: 21
Antal: 21
AnalysId: 10268
Anläggning: 5454
Vikt (g): 0,9
Fragment: 13
Art: Lönn
Material: Träkol
Kommentar: –
Provnr: PK7660
Analyserad vikt (g): 0,8
Analyserat antal: 13
Antal: 13
AnalysId: 10275
Anläggning: 5902
Provnr: PK7541
Vikt (g): 0,1
Analyserad vikt (g): 0,1
Fragment: 7
Analyserat antal: 7
Art: Lövträd
Antal: 7
Material: Träkol
Kommentar: Småfragment hopkittade med silt och sot
AnalysId: 10277
Anläggning: 6131
Provnr: PK6968
Vikt (g): 3,5
Analyserad vikt (g): 3,5
Fragment: 32
Analyserat antal: 32
Art: Al
Antal: 32
Material: Träkol
Kommentar: –
AnalysId: 10271
Anläggning: 6382
Provnr: PK1000182
Vikt (g): 0,2
Analyserad vikt (g): 0,2
Fragment: 4
Analyserat antal: 4
Art: Bark
Antal: 2
Material: Förkolnat
Kommentar: Ej tillvarataget
Art: Björk
Antal: 2
Material: Träkol
Kommentar: –
AnalysId: 10261
Anläggning: 6393
Provnr: PK6880
Vikt (g): 1,5
Analyserad vikt (g): 1,5
Fragment: 28
Analyserat antal: 28
Art: Al
Antal: 2
Material: Träkol
Kommentar: Ej tillvaratagen
Art: Björk
Antal: 26
Material: Träkol
Kommentar: Lämplig för datering
AnalysId: 10265
Anläggning: 7021
Vikt (g): 0,1
Fragment: 3
Art: Alm
Material: Träkol
Kommentar: –
Art: Björk
Material: Träkol
Kommentar: Ej tillvaratagen
Provnr: PK1000185
Analyserad vikt (g): 0,1
Analyserat antal: 3
Antal: 2
Antal: 1
AnalysId: 10260
Anläggning: 7065
Provnr: PK7001
Vikt (g): 5,9
Analyserad vikt (g): 3,2
Fragment: Över 200
Analyserat antal: 39
Art: Al
Antal: 39
Material: Träkol
Kommentar: Ytterst lättfragmenterat träkol,
träkolet faller isär när det torkar
AnalysId: 10258
Anläggning: 7500
Provnr: PK8055
Vikt (g): 1,1
Analyserad vikt (g): 1,1
Fragment: 13
Analyserat antal: 13
Art: Björk
Antal: 10
Material: Träkol
Kommentar: Lämplig för datering
Art: Lönn
Antal: 3
Material: Träkol
Kommentar: Ej tillvaratagen
AnalysId: 10264
Anläggning: 7816
Provnr: PK8129
Vikt (g): 0,1
Analyserad vikt (g): 0,1
Fragment: 3
Analyserat antal: 3
Art: Ek
Antal: 3
Material: Träkol
Kommentar: –
AnalysId: 10267
Anläggning: 8142
Provnr: PK8171
Vikt (g): 0,1
Analyserad vikt (g): 0,1
Fragment: 8
Analyserat antal: 8
Art: Al
Antal: 1
Material: Träkol
Kommentar: Ej tillvaratagen
Art: Ek
Antal: 7
Material: Träkol
Kommentar: –
Krogarängen – ett romartida gravfält 99
Bilaga 4. 14C-analys
100 Krogarängen – ett romartida gravfält
Krogarängen – ett romartida gravfält 101
102 Krogarängen – ett romartida gravfält
Krogarängen – ett romartida gravfält 103
Bilaga 5. Osteologisk analys
Osteologisk analys av benmaterialet från Krogarängen
Caroline Arcini och Ola Magnell, 2013
Gravarna från Krogarängen
Vid tre olika tillfällen år 1949, 2009 och 2011 har gravar framkommit på området vid
Krogar­ängen, RAÄ 11 och 12 i Vadstena socken En sammanställning av materialet från
de tre gräv­ningarna visar att det sammanlagt har påträffats 35 anläggningar som bedömts
vara gravar. Utifrån föremål och 14C-datering bedöms gravplatsen ha varit i bruk från
yngre bronsålder till romersk järnålder. Alla gravar utom två, är brandgravar. De två skelett­
gravarna som tyvärr båda var i dåligt skick är båda daterade till romersk järnålder. Beträf­
fande de två senare låg skelettet av den ena individen i orört läge, det vill säga benen låg i
rätt anatomisk position, medan skelettdelarna i det andra fallet var blandade i en grop.
Bland de 33 anläggningar som förmodas vara brandgravar finns de olika typer av ben­
gömmor och de benämningar som använts är följande; brandlager, brandgropar, benlager,
urnebrandgropar. Beträffande benens bevarandestatus är det av intresse att notera att man
redan vid utgrävningarna 1949 konstaterar att brandlagren är starkt fuktbemängda och att
man förmodar att de rostbilningar som man observerat kan vara ”försvunna järnföremål”.
De brända benen från grävningen 1949 är välbrända och jordiga men ganska bra bevarade,
vilket innebär att flera olika delar av skelettet kunnat identifieras. Benen i de gravar som
undersöktes 2009 och 2011 är däremot sämre bevarade. I flera fall är de kritaktiga till sin
konsistens, delvis upplösta och bedöms att, under drygt sextio år som gått 1949–2011, ytter­
ligare ha påverkats negativt av vatten som stått i marken under kortare eller längre tid.
Dock har ej frambrutna tänder från barn bevarats i fem av gravarna, vilket möjliggjort
snävare åldersbedömningar för just dessa individer.
Benmängden i gravarna är låg med tanke på att en kremerad människa brukar resultera
1–2 kg ben (Gejvall 1948:157). Benen var som nämnts tidigare nötta och eroderade och
de låga benvikterna från gravarna beror troligen främst på tafonomiska förhållanden, snarare
än medvetet manipulerande med kvarlevorna.
I de två av de fyra brandgravar som 1949 innehöll brända ben påträffades könsindike­
rande kriterier. I de brandgravar som påträffats 2009 och 2011 påträffades inte könsindi­
kerande kriterier i något fall, vilket kan är ytterligare en indikator på att benens bevarande­
status försämrats. Från de sammanlagt 33 gravarna tillvaratogs 6 756,2 g ben (1949: 928 g,
2009: 1210,8 g och 2011: 4617,4 g). Åldersfördelningen på de gravlagda i hela materialet
både brandgravar och skelettgravar har varit möjlig för 28 av individerna och är som följer:
1 vuxen/äldre, 13 vuxna, 3 tonåring/vuxen, 1 tonåring, 4 större barn/tonåring och 6 barn
varav åldern närmare kunnat bestämmas för fyra av dem (1st 5 år ±16 m, 2st 3–4 år ±12 m
och en 3 år ±12 m). Det innebär att 11 av de 28 individer (39 %) inte har uppnått vuxen
ålder.
Inga spädbarn har påträffats i någon av gravarna. Under förhistorien har sannolikt späd­
barnsdödligheten varit hög, så som den har varit i historisk tid och i u-länder utan modern
läkarvård. Avsaknaden av de mycket sköra benen efter kremerade ben från spädbarn beror
sannolikt även på tafonomiska faktorer.
Könsbedömning varit möjlig för tre av de vuxna individerna där två bedömts en vara
man, en kvinna och en kvinna? (tab 2). Jämförbart med Krogarängen är materialet från
Smörkullen i Alvastra. På den gravplatsen finns ett ansenligt antal skelettbegravningar
104 Krogarängen – ett romartida gravfält
från romersk järnålder, men även ett omfattande brandgravar från förromersk järnålder.
Skelettmaterialet är analyserat och visar också det upp en förhållandevis stort andel barngravar
(Liebe-Harkort 2010). Brandgravsmaterialet är dock ännu inte analyserat.
Analyser av brandgravsmaterial från bronsålder (Arcini, Höst, Svanberg 2007) visar på
en hög andel subadulta och det analyserade gravmaterialet från Krogarängen liksom skelett­
materialet från Smörkullen i Alvastra tycks även visa på liknade förhållanden i äldre järn­
ålder. En demografisk bild med hög andel barn, men även yngre och äldre vuxna män och
kvinnor återspeglar troligen begravningen av människor från ett samhälle, snarare än något
utvalt segment av befolkningen.
Från tabell 2 framgår att det i sammanlagt 9 gravgrupp 107 (Fnr 19 och 20), 109 (Fnr 16
och 17), 111 (Fnr 66), 117 (Fnr 10) grävda 2011 samt i grav 17,19 och 24 grävda 1949 har
identifierats benfragment från flera olika delar av kroppen. Det innebär inte att dessa delar
saknas i de övriga gravarna men att de där är så fragmenterade så att de inte med säkerhet
kan identifieras till ett bestämt benslag.
Fynd av obrända djurben och tänder av nötkreatur, får och svin från grupp 127 och
fornlämning 17 återspeglar troligen matrester. Oklart är dock dessa djurben förhållande
till gravarna. De kan utgöra spår efter tidigare aktiviteter på platsen eller måltider i sam­
band med begravningar, men likväl senare aktiviteter.
De brända djurbenen funna (grupp 100 och grupp 115) tillsammans med människo­
ben utgörs av nedre extremiteter av får och representerar sannolikt gravgåvor i form av
hela djur eller kanske snarast delar av djur. Ben från får eller get är helt klart det vanligaste
djuret som påträffas i gravar från yngre bronsålder/äldre järnålder i Sydskandinavien (Mag­
nell 2004).
För de samtida obrända skeletten, dels det som påträffades in situ vid utgrävningen
2011, dels det som påträffades omrört i en grop 2009, var förhoppningen att studier skulle
kunna göras av individernas kost, men också huruvida de var födda på den plats där de var
begravda. Det är via mätningar av stabila kol- kväve- och svavelisotoper (δ13C, δ15N, δ34S)
i ben och tänders fiberprotein (kollagen) som uppgifter om kost och eventuell mobilitet kan
utläsas (Fjällström 2013). Analyserna av kol- och kväveisotoper berättar om födans sam­
mansättning med avseende på protein där kolvärdet gör det möjligt att skilja på om födan
bestått av havslevande djur såsom fisk, skaldjur, säl och sjöfågel eller landlevande djur, in­
sjöfisk och vegetabilier. Kväveresultaten å andra sidan aviserar om andelen av den föda
som konsumeras består av protein från olika nivåer i näringskedjan och innebär att det går
att avgöra i vilken utsträckning födan kommer från vegetabilier, kött eller fisk. Svavelisotoper
återspeglar berggrunden varifrån människans föda och vatten som dricks kommer ifrån
och genom variationer i berggrunden är det möjligt att undersöka ifall skeletten kommer
från andra eller det område de gravlagts. Isotopanalyserna utfördes av Markus Fjällström
på Arkeologiska forskningslaboratoriet i Stockholm (Fjällström 2013).
Tyvärr visade det sig att det skelett som framkom 2011 i A5433 inte var tillräckligt bra
bevarat för denna form av analys, men skelettet i gropen (VAD 1) A2129 som troligen
härrör från kvinna gav resultat. För analyserna användes en falsk kindtand (premolar) och
gav kolisotopvärdet -19,7 ‰ och kväveisotopkväve på 11,9 ‰, vilket visar att individen i
barndomen vid en ålder av 2–6 år haft en blandad diet, mellan kött och insjöfisk. Så trots
närheten till Tåkern och Vättern har hon likt andra från samma tid i dessa trakter som
exempelvis Smörkullen i Alvastra första hand inte levt på näring från sjöarna (Fjällström
2013). Det är viktigt att notera att isotopanalysen visar var proteinet i föda kom ifrån,
vilket innebär att en stor del av föda även kan utgjorts av kolhydrater från vegetabilier. För
att få svar på frågan om kvinnan var uppväxt i trakten där hon blev begravd gjordes också
Krogarängen – ett romartida gravfält 105
analys av svavelisotoper, som gav ett värde på δ34S 1,47 ‰, vilket avviker från till exempel de
samtida på Smörkullen (Fjällström 2013). Geologin på platsen är dock komplex (Fornander
2011:61), vilket gör det svårt att säga om kvinnan var född och uppväxt på den plats där
hon dog eller var ditflyttad.
Förutom gravarna påträffades i olika typer av kontexter både brända och obrända ben
av djur och i några fall har det inte gått att avgöra om det kommer från djur eller människa
(tab 1 och 2).
Tabell 1
Anr
Typ av gravgömma
Ålder
Kön
Övrigt
Svin
17
Brandlager
Vuxen
Man
19
Kompakt bensamling + harts
Vuxen
?
20
Brandlager
24
Brandlager
Vuxen
Kvinna
2078
Brandgrav
2087
Brandgrav
Vuxen
?
2094
Möjlig brandgrav
2129
Grop/skelettgrav
40+
Kvinna?
2130
Grop
2477
Möjlig grav
200048
Brandgrav
Människa
Människa
Människa
Oidentifierat
Oidentifierat
Tonåring/vuxen
?
?
Människa
?
Får/get
Grupp 100
1469
Brandlager
6382
Brandgrop
Vuxen
Brandgrop
Större barn/tonåring
Skelettgrav
Vuxen 40+
?
Brandgrop
Vuxen
?
?
Grupp 103
5848
Grupp 104
104
Grupp 107
6393
4872
Brandgrop
Vuxen
F83
Stenpackning
Nötkreatur
Bengrop
Större barn/tonåring
Brandgrop
Vuxen
Brandgrop
3–4 år ±12 m
Grupp 108
6367
Grupp 109
6577
?
Grupp 110
4611
4482
Människa
Grupp 111
1669
Brandgrop
Vuxen
?
Brandlager
Vuxen/äldre
?
Brandgrop
3 år ± 12 m
Brandgrop
Större barn/tonåring
4630
Brandgrop
Tonåring
F70
Brandgrop
Får
Grupp 112
1660
Grupp 113
4836
Grupp 114
4644
Grupp 115
106 Krogarängen – ett romartida gravfält
Anr
Typ av gravgömma
Ålder
Benlager
Tonåring/vuxen
7500
Urnegrop
3–4 år ±12 m
7514
Benlager
Barn/tonåring
7581
Benlager
Barn
8073
Bengrop
5 år ±16 m
Bengrop
Barn
Benlager
Tonåring/vuxen
Lager
Rörben av människa
Kön
Övrigt
Grupp 116
7290
Grupp 117
Grupp119
7298
Grupp 121
7021
Grupp 122
3956
Grupp 123
5913
Urnebrandgrop
Oidentifierat
Grupp 127
4460
Benlager
F42
?
Nötkreatur
Människa
F51
?
Nötkreatur/häst
F55
?
Nötkreatur
F59
?
Däggdjur
F82
?
Nötkreatur
F101
Dike
Nötkreatur
F104
?
Får/get
F122
Grop
Nötkreatur
F129
?
Djur
Osteologisk analys av benmaterialet från Krogarängen
undersökt av A. Lindahl år 1949
Sammanlagt undersöktes sex anläggningar varav fyra innehöll ben till en sammanlagt vikt
av 928 gram.
Fornlämning nr 17
Rund stensättning i vilken det påträffades ett brandlager innehållande 304 g brända ben
varav 53,7 g närmare kunnat identifieras till benslag (tab 2). Den osteologiska analysen
indikerar att den gravlagda var en vuxen man. Bedömningen av individens ålder grundar
sig på förhållandet mellan kranietakens olika skikt samt att suturerna (skallens sömmar)
börjat sluta sig. Att den gravlagde var en man är bedömt utifrån muskelfästet på nackbenet
(protuberantia occipitalis externa). Bland benen påträffades också ett obränt fragment av en
kota från ett ungt svin. Det är osäkert om kotan av svin hör till graven, i de andra anlägg­
ningarna påpekas det att det finns obrända fragment, men inte i denna.
Fornlämning nr 19
I denna runda stensättning påträffades under en flat kalkstenshäll en kompakt samling
brända ben och i botten på denna bitar av hartstätning. Den sammanlagda benmängden
uppgick till 397,4 g brända ben varav 4,7 g närmare kunnat identifieras till benslag (tab 2).
Den osteologiska analysen indikerar att den gravlagda var en vuxen individ.
Krogarängen – ett romartida gravfält 107
Fornlämning nr 20
I denna runda stensättning påträffades ett brandlager och vid sållningen av detta fann
man 10 g brända ben. Den osteologiska analysen indikerar benen kommer från människa,
någon närmare åldersbedömning har inte kunnat göras annat än att de inte är från ett litet
barn. Bland de brända benen fanns också ett fragment av ett obränt revben, vilket kommer
från antingen nötkreatur eller häst (tab 2).
Fornlämning nr 24
I denna runda stensättning påträffades ett brandlager och några bitar keramik. Brand­
lagret innehöll 216,9 g brända ben varav 40 g närmare kunnat identifieras till benslag. Den
osteologiska analysen indikerar att den gravlagda var en vuxen kvinna. Åldersbedöm­
ningen grundar sig på förhållandet mellan kranietakens olika skikt samt att suturerna
(skallens sömmar) börjat sluta sig invändigt. Att den gravlagde var en kvinna är bedömt
utifrån ögonhålans övre kant (margo supraorbitalis) som är smal
Osteologisk analys av benmaterial från Krogarängen
undersökt av Östergötlands länsmuseum år 2009
A2078
I denna möjliga brandgrav påträffades endast 0,6 gram brända ben. Synliga Haverska
kanaler indikerar att fragmenten härrör från människa.
A2087
Denna anläggning som är tolkad som en brandgrav innehöll 657,7 g brända ben varav
65,8 g närmare kunnat identifieras till benslag (tab 1). Den osteologiska analysen indikerar
att det rör sig om en vuxen individ. Bedömningen grundar sig på förhållandet mellan
skalltaksfragmentens olika skikt, där alla tre är observerbara samt att rörbensfragmenten
är grova.
A2094
I denna möjliga brandgrav påträffades 0,2 g brända ben. Ett av fragmenten uppvisar tre
olika skikt, men där det kompakta dominerar, vilket kan indikera att det är en liten del av
ett skalltaksfragment från människa.
A2129
I denna grop påträffades obrända ben från människa. Benen låg inte i anatomiskt korrekt
ordning utan låg blandade som om man påträffat en grav och valt att återdeponera benen
i en grop. Av skelettet återstår fragment av kranium, tänder och några delar av kroppens
större rörben. Den osteologiska analysen indikerarar att benen kommer sannolikt från en
vuxen kvinna äldre än 40 år (tab 1). Åldersbedömningen grundar sig på tandslitaget som
är uttalat på både första och andra kindtanden. Bedömningen att det är en man grundar
sig på storleken och grovleken på muskelfästet (processus mastoideus) bakom och nedanför
örat.
A2130
Denna anläggning är tolkad som en grop med sotig silt och 292,1 g brända ben där tyvärr
inga fragment närmare kunnat identifieras till benslag. Den osteologiska bedömningen är
att benen kommer från människa, en vuxen individ.
108 Krogarängen – ett romartida gravfält
A2477
En möjlig grav innehållande 24,1 g ben. Det har inte kunnat avgöras om fragmenten
kommer från människa eller djur.
A200048
Brandgrav innehållande 19,2 gram ben varav 2,2 g närmare kunnat identifieras till benslag
(tab 2). Den osteologiska analysen indikerar att benen härrör från en tonåring/vuxen individ.
Osteologisk analys av benmaterialet från Krogarängen
undersökt av UV Öst grävningen år 2011
Grupp 100
En rund stensättning i vilken det fanns ett brandlager A1469 och en brandgrop A6382.
Brandgropen framkom i den norra delen av brandlagret. Brandlagret A1469 innehöll
endast 2,1 gram brända ben varav 0,6 g närmare kunnat identifieras till benslag (tab 2).
Den osteologiska analysen indikerar att benen kommer från människa. Bedömningen
grundar sig på några få skalltaksfragment, vilka i stort sett enbart består av de två kompakta
skikten, det yttre och inre samt att rörbensfragmenten. Någon närmare åldersbedömning
är inte möjlig att göra. Brandgropen A6382 innehöll 35,2 g varav 1,5 g närmare kunnat
identifieras till benslag (tab 2). Den osteologiska analysen indikerar att benen kommer från
en vuxen individ Bland benen påträffades också ett bränt tåben av får/get som väger 0,4 g.
Grupp 103
En rund stensättning i vilken det fanns en brandgrop A5848 som innehöll 124,3 g brända
ben varav 11,4 g närmare kunnat identifieras till benslag (tab 2). Den osteologiska analysen
indikerar att den gravlagda kan ha varit ett större barn/tonåring. Bedömningen grundar
sig på några få skalltaksfragment, vilka domineras av de två kompakta skikten, det yttre
och inre samt att rörbensfragmenten är gracila. Någon närmare åldersbedömning är inte
möjlig att göra.
Grupp 104
En skelettgrav A104 med skelettet från en vuxen individ som vid sin död var minst 40+ år.
Skelettet var mycket fragmenterat och det var framförallt delar av kraniet, tänder som är
identifierbara (tab 2). På fotografiet av tänderna ses svagt mörka fläckar på tre av tänderna,
en kindtand, en hörntand och en falsk kindtand (premolar). På den första se den mörka
färgade gropen på tuggytan och på de andra två i anslutning till kronan. Det skulle kunna
röra sig om karies men osäkerhet råder på grund av bevaringsförhållandena är dåliga och
att kindtanden är hårt sliten,
Grupp 107
En i det närmaste rund stensättning i vilken det fanns två brandgropar A6393 och A4872
innehållande brända ben. Brända ben i mindre mängd påträffades också i A6406 som var
ett svartfärgat lager runt A6393, liksom A4808 som tolkas som en inre stenskoning till
brandgropen.
I brandgrop A6393 påträffades 235 g brända ben varav 25,7 g närmare kunnat identifieras
till benslag (tab 2). Den osteologiska analysen indikerar att den gravlagda var en vuxen indi­
vid. Bedömningen grundar sig på förhållandet mellan skalltaksfragmentens olika skikt, vilka
alla tre är observerbara. Någon närmare åldersbedömning är inte möjlig att göra. Benen i
Krogarängen – ett romartida gravfält 109
det sotiga lagret runt A6393 som benämns A6406 innehöll endast 3,1 g ben och bedöms
komma från människa dock inte ett spädbarn. Samma sak gäller för benen som påträffades
i stenskoningen A4808, vilka uppgick till 10 g. Sannolikt kommer benen från sotlagret och
i stenskoningen från samma individ som i brandgropen.
I brandgrop A4872 påträffades 812 g brända ben varav 70,4 g närmare kunnat identi­
fieras till benslag (tab 2). Den osteologiska analysen indikerar att den gravlagda var en
vuxen individ. Bedömningen grundar sig på förhållandet mellan skalltaksfragmentens
olika skikt, vilka alla tre är observerbara samt att tillväxtzonerna är slutna. Någon närmare
åldersbedömning är inte möjlig att göra.
Grupp 108
En rund stensättning i vilken det fanns en bengrop A6367 innehållande 128 g brända ben
varav 5,3 g närmare kunnat identifieras till benslag (tab 2). Den osteologiska analysen
indikerar att den gravlagda var ett större barn eller en tonåring. Bedömningen grundar sig
på förhållandet mellan kranietakens olika skikt där de två kompakta skikten dominerar,
men också på att rörbensfragmenten är tunna och gracila. Mindre mängder brända ben
påträffades också i två nedgrävningar A4579 innehållande 19,8 g ben och Fnr 67 som
innehöll 5,2 g brända ben. Benen från A4579 kommer från människa och kan mycket väl
höra till samma individ som benen från A6367 medan benen från F67 är oidentifierbara.
Grupp 109
Denna till formen ovala grav var utan synlig överbyggnad och innehöll en stensatt brand­
grop A6577. Brända ben påträffades både i brandgropen men också bland stenskoningen
A4787 runt gravgömman A6577. I A6367 påträffades 713 g ben varav 87,9 g närmare
kunnat identifieras till benslag (tab 2). Den osteologiska analysen indikerar att den grav­
lagda var en vuxen individ. Bedömningen grundar sig på förhållandet mellan skalltaks­
fragmentens olika skikt, vilka alla tre är observerbara. Några könsindikerande fragment
har inte påträffats. De ben som kom i A4579 kan mycket väl höra samman med de i A6367.
Grupp 110
En rund stensättning i vilken det fanns en brand­
grop A4611 och ett benlager A6539. Därtill kom
det ben i lager A4482 i gravens överbyggnad. I
lagret kom brända vilka bedöms höra samman med
benen från någon av gravgömmorna. I brandgropen
A4611 påträffades tandkronor efter ej frambrutna
tänder från ett barn i ålder 3–4 år ± 12 månader
(tab 2, fig 1). Vikten ben och tandkronor i graven
uppgick till 7,4 g, vilket endast utgör en bråkdel
av den ursprungliga mängden ben som blir efter
kremationen av ett barn i den åldern. I benlagret
A6539 fanns 26,6 g brända ben. Det har inte gått
att avgöra om fragmenten kommer från djur eller
människa (tab 2).Benen från A4482 bedöms vara
rörben från människa men det går inte att säga
huruvida de hör samman med benen från någon
av bengömmorna A4611 eller A6539 (tab 2).
110 Krogarängen – ett romartida gravfält
Fig 1. På bilden ses ej ännu frambrutna anlag till
två framtänderna i underkäken, överst på bilden,
sexårständerna från överkäken, och en av
sexårständerna från underkäken.
Grupp 111
En oval grav utan synlig överbyggnad i vilken det fanns en brandgrop A1669. Brandgropen
innehöll 735 g ben varav 42,6 g ben närmare kunnat identifieras till benslag (tab 2). Den
osteologiska analysen indikerar att den gravlagda var en vuxen individ. Bedömningen
grundar sig på förhållandet mellan skalltaksfragmentens olika skikt, vilka alla tre är observer­
bara. Några könsindikerande fragment har inte påträffats.
Grupp 112
En grav utan synlig överbyggnad i vilken det fanns ett brandlager A1660 innehållande
173 gram brända ben varav 8 g närmare kunnat identifieras till benslag (tab 2). Den osteo­
logiska analysen indikerar att den gravlagda var en vuxen/äldre individ. Bedömningen
grundar sig på förhållandet mellan skalltaksfragmentens olika skikt, vilka alla tre är obser­
verbara och att det mellanliggande skiktet dominerar. Några könsindikerande fragment
har inte påträffats.
Grupp 113
En oval grav utan synlig överbyggnad i vilken det fanns ett brandgrop A4836 innehål­
lande 9,4 g ben varav 24,9 g närmare kunnat identifieras till benslag (tab 2). Den osteolo­
giska analysen indikerar att den gravlagda var ett barn i åldern 3 år ± 12 månader. Bedöm­
ningen grundar sig på storleken av en ej frambruten premolar (falsk kindtand) som inte
varit frambruten utan legat skyddad av underkäkens ben.
Grupp 114
En rund grav utan synlig överbyggnad i vilken det fanns en brandgrop A4644 innehål­
lande 174 g brända ben varav 12,4 g närmare kunnat identifieras till benslag (tab 2). Den
osteologiska analysen indikerar att den gravlagda var ett äldre barn/tonåring. Bedöm­
ningen grundar sig på förhållandet mellan kranietaken olika skikt där tabula dominerar.
Grupp 115
En rund grav utan synlig överbyggnad i vilken det fanns en brandgrop A4630 innehållande
305 g ben varav 8,9 g närmare kunnat identifieras till benslag (tab 2). Den osteologiska
analysen indikerar att den gravlagda var en tonåring. Bedömningen grundar sig på att det
finns benfragment från något av de långa rörbenen där tillväxtzonen (epifysyta) fortfarande
är öppen. I F70 påträffades ett bränt språngben från får (tab 2).
Grupp 116
En rund stensättning i vilken det påträffades ett benlager A7290 innehållande 270,8 g
brända ben varav 13,4 g närmare kunnat identifieras till benslag (tab 2). Den osteologiska
analysen indikerar att den gravlagda var en större tonåring/vuxen. Bedömningen grundar
sig på förhållandet mellan kranietakens olika skikt, vilka alla är observerbara.
Grupp 117
En rund stensättning i vilken det fanns fyra gravgömmor; en brandgrop A7322, en urnegrop
A7500, två benlager A7514 och A7581, en bengrop A8073. Brandgropen 7322 innehöll
endast 0,2 g brända ben (tab 1). Det kunde inte avgöras om fragmenten kommer från
människa eller djur. Urnegropen A7500 innehöll något mer ben 18,5 g varav 4,4 närmare
kunde identifieras till benslag (tab 2). Den osteologiska bedömningen blir att den gravlagda
var ett barn som dött i en ålder av 3–4 år ± 12 månader (fig 2). Bedömningen grundar sig på
Krogarängen – ett romartida gravfält 111
Fig 2 (t v). På bilden ses en ej frambruten framtand, båda sexårtänderna från
överkäken och en av sexårständerna från underkäken (obs fyrcuspad).
Fig 3 (ovan). På bilden ses ej frambrutan tänder från underkäken, hörntanden längst
till vänster i bild, därefter två falska kindtänder (premolarer), nederst i bilden de båda
tolvåständerna och längt upp till höger sexårtsanden.
storleken på ej frambrutna tandkronor vars emalj undgått att splittras då de legat skyddade
nere i käkbenet. Benlager A7514 innehöll 256,4 g brända ben varav 4,5 g närmare kunnat
identifieras till benslag (tab 2). Den osteologiska analysen indikerar att den gravlagda var
att benen kan komma från ett barn eller tonåring. Benen är dock gracila vilket indikerar
att det mest troliga är att de kommer från ett barn. I nedgrävning A6775 som omger benlager
A7514 påträffades 0,1 g ben, det har inte gått att avgöra om det kommer från människa
eller djur. Benlager A7581 innehöll 259,8 g ben varav 7,7 g ben närmare kunnat identifieras
till benslag (tab2). Deon osteologiska analysen indikerar samma förhållande som i A7514
det vill säga att benen kan komma från ett barn. Bengrop A8073 innehöll 55 g ben varav
13,6 g närmare kunnat identifieras till benslag (tab 2). Den osteologiska analysen indikerar
att den gravlagda var ett barn i åldern 5 år ± 16 månader. Bedömningen grundar sig stor­
leken, på de ej frambrutna permanenta tänder (fig 3).
Grupp 119
En rund grav utan synlig överbyggnad i vilken det påträffades en bengrop A7298 som
innehöll 47,1 gram ben varav endast 0,6 g närmare kunnat identifieras till benslag (tab 2).
Den osteologiska analysen indikerar att den gravlagda var ett barn, dock inte ett litet
spädbarn. Bedömningen grundar sig på förhållandet mellan kranietakens olika skikt där
det mellanliggande svampaktiga skiktet i detta fall består av större benblåsor.
Grupp 121
En rund stensättning i vilken det påträffades ett benlager A7021 som innehöll 165,2 g ben
varav 12,2 g närmare kunnat identifieras till benslag (tab 2). Den osteologiska analysen indi­
kerar att den gravlagda var en individ som kan ha varit en tonåring eller vuxen. Bedömningen
grundar sig på förhållandet mellan de tre skalltaksskikten vilka alla tre är observerbara.
Grupp 122
En oval stensättning i vilket det fanns ett lager innehållande 8,6 g brända ben, hårt frag­
menterade. Fragmenten som består av rörben bedöms komma från djur (tab 2).
112 Krogarängen – ett romartida gravfält
Grupp 123
En oval grav utan synlig överbyggnad i vilken det påträffades en urnebrandgrop A5913
innehållande 0,2 g ben. Det har inte gått att avgöra om fragmentet kommer från djur eller
människa (tab 2).
Grupp 127
Denna oregelbundna grav utan synlig överbyggnad i vilken det påträffades ett benlager
A4460. Benlaget innehöll 32 g brända ben vilka utgjordes av rörbensfragment av människa,
ben som tyvärr inte närmare kunde bedömas till benslag (tab 2). Bedömningen att benen
härrör från människa grundar sig på att Haverska kanaler är observerbara.
Referenser
Arcini, C., Höst, E. och Svanberg, F. 2007. Gravar, boplatser och två bronsåldersfamiljer i
Gualöv. I Artursson, M. (red): Vägar till Vætland. En bronsåldersbygd i nordöstra
Skåne Vägar till Vætland.
Fjällström, M. 2013. Isotopanalyser av skelettmaterial från krogarängen (RAÄ 11) och
Vadstena stad (RAÄ 11 & 12), Östergötland.
Fornander, E. 2011. A Shattered Tomb of Scattered People. The Alvastra Dolmen on Light of
Stable Isotopes. I: Consuming and communicating identities. Dietary diversity and inter­
action in Middle Neolithic Sweden. Doctoral Thesis in Archaeological Science. Stock­
holms University.
Gejvall, N.-G. 1948a. Antropologisk del. I: Sahlström, K.-E. & Gejvall, N.-G. Gravfältet
på Kyrkbacken i Horns socken, Västergötland. KVHAA Handlingar 60:2. Stockholm.
Liebe-Harkort, C. 2010. Oral disease and health patterns: dental and cranial paleopathology
of the early Iron Age population at Smörkullen in Alvastra, Sweden. Thesis and papers
in osteoarchaeology, 1652–4098:6, Stockholm University.
Magnell, O. 2004. Osteologiskt material. I: Edring, A. Snårarp. En boplats från yngre
bronsålder/förromersk järnålder. Arkeologisk undersökning 2000. Regionmuseet Kristian­
stad/Landsantikvarien i Skåne. Rapport 2004:1. pp. 154–170.
Krogarängen – ett romartida gravfält 113
114 Krogarängen – ett romartida gravfält
Huvud - människa
Ja
Ja
Ja
Ja
Plats
ÖLM
SHM
UV
ÖLM
Bål- människa
Övre extremitet och skuldra- människa
Hand- människa
Ja
Nedre extremitetoch bäcken- människa
Fot- människa
Djur - beskrivning
200048
104
Skalltaksfragment
med alla tre
skikten
observerbara
Frontale,
för litet för Skalltaksfragment
2
att våga troligtvis occipitale
könsskalltaksfragment
med alla tre
2108
skikten
observerbara
2129
Procestandslitage endast
sus
en tunn rand av
mastoide
emalj kring M1
us -1
Könsindikerande kriterier - människa
Åldersindikerande kriterier
FB
ID
19,2 Ja
0
tonåring/
vuxen
vuxen
0 Ja 40+
35 Ja vuxen
Totalvikt
Människa
Ålder
Åldergrupp
?
?
?
k
?
Kön
2,2
1,5 Ja Får/get 0,4
0
0
Vikt bestämda människa
Djur
Djur specifik
Vikt bestämda ben av djur
x
x
x
x
Skalltak- människa
Klippdelen av tinningbenet (pars petrosa) - människa
rot
tandkronor
från I1eller I2
mand s.d., C
mand s.d.,
pm 4 eller 5
mand
(skickad för
datering),
M1 mand
s.d., pm 4
eller 5 max,
M2 max
d.M3 max d.
s.
2 M1, 2 M2,
2 pm från
mandibula
occipitale?,
rot
temporale
Skalle beskrivning av ben
Tänder- människa
Kotor, revben - människa
Övre extremitet och skuldergördel - människa
Hand människa
Nedre extremitet och bäcken - människa
Fot - människa
ph 2, > 5
månader
Övrigt
Kolbitar
Krogarängen – ett romartida gravfält 115
Ja
Ja
UV
Ja
UV
UV
Ja
UV
Ja
Ja
UV
UV
Ja Ja
UV
Ja
Ja
UV
UV
Ja
UV
Ja
Ja
skalltaksfragment
med alla skikten
observerbara men
skalltak med alla
tre skikten
observerbara, ej
frambrutna
tandkronor 3 pm, 1
skalltaksfragment
med dominans av
skalltaksfragment
som till stor del
består av tabula, 1
ej frambruten
tandkrona pm
skalltaksfragment
med alla tre
skikten
observerbara
20
23
68
11
46
vuxen/äl
dre
305 Ja tonåring
173 Ja
0
0
0
0
25,7
24,9
3år +12m
12,2
11,4
8,9
12,4
?
8
7,7
5,3
4,4
b/t
235 Ja vuxen
89,4 Ja
174
5år +53,6 Ja
16m
större
0 124,3 Ja barn/tonå
ring
0
skalltaksfragment
med alla tre
skikten
observerbara,
rörben obest men
med epifysyta
72
0
skalltaksfragment
med alla tre
skikten
45
observerbara men
diploe dominerar
tonåring/
vuxen
0 259,8
skalltaksfragment
med alla tre
skikten
observerbara
10
större
128 Ja barn/tonå
ring
0
skalltaksfragment
med alla skikten
observerbara men 7
dominans av
tabula
3-4 år +12m
18,5 Ja
Skalltaksfragment
där tabula
dominerar ej
frambrutna
tandkronor 2 M1
93
max, 2 M1 mand
(obs fyrcuspade), 1
I mand, Ipm mand,
1 mand eller
maxilla
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
tandkronor 3
pm, 1 M1, C,
I1, I2 i
maxilla och 3
pm, 1 M1, 2
rötter
rötter
rötter
rötter
rötter
temporale
rötter
små
rötter
fragment av
1 ej
frambruten
temporale tandkrona
pm mand +
ytterligare
temporale
temporale
temporale
temporale
temporale
coste
ph
sesa
mbe
n
gråvita
116 Krogarängen – ett romartida gravfält
Ja
Ja Ja
Ja
ÖLM
UV
UV
Ja
Ja
2087 626,8 Ja vuxen
2105
19
17
skalltaksfragment
med alla tre
skikten
observerbara och
öppna suturer
skalltaksfragment
med alla tre
skikten
observerbara
skalltaksfragment
med alla skikten
observerbara
ÖLM
2130
0
0
292 Ja vuxen
2
2,7
713 Ja vuxen
812 Ja vuxen
19 397,4 Ja vuxen
skalltaksfragment
med alla tre
skikten
observerbara
0
17
304 Ja vuxen
735 Ja vuxen
24 216,9 Ja vuxen
skalltaksfragment
med alla tre
skikten
observerbara
70
Ja Ja Ja
SHM
Ja
Occipitale
med
protubera
ntia
occipitalis
externa
+1
66
UV
Ja Ja Ja
SHM
Ja
skalltaksfragment
med alla tre
skikten
observerbara
124
Ja Ja Ja
UV
Ja
skalltaksfragment
med alla tre
skikten
observerbara,
några suturer
påbörjat förslutning
invändigt
UV
Ja Ja
SHM
Frontale
med
margo
supraorbit
alis -1
40
?
0
m
87,9
?
70,4
? 65,8
54,7
Ja Får
m 53,7 Ja
? 42,6
k
2
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
rötter
rötter
temporale
temporale
rötter
rötter
rötter
temporale,
zygomaticu rot
m,
temporale,
mandibula
temporale
temporale
scapula
radius
cervicalis
cervicalis
(dens axis), ulna
coste
thoracalis,
lumbalis
x
coste
ph
ph
coxae,
femur
femur
mt
astragalus,
bränd
Grova
rörbensfragm
ent av
människa,
inga ben
nämare
bestämbara
2,7 gram
varav 1,4 g
bränt Det
brända är
rörben frn djur
, det obrända
är oidentiferat
Förutom
människa
finns här en
kota av svin,
ungt djur
gråvita
fragment, det
mesta
välbränt men x
det finns en
del dåligt
förbrända
Krogarängen – ett romartida gravfält 117
Ja
skalltakens olika
skikt är
observerbara
2119
ÖLM
65
84
UV
13
F2559
UV
UV
ÖLM
ÖLM
ÖLM
ÖLM
ÖLM
ÖLM
ÖLM
Dumphög
intill
2087
2554
R2142
2139
2138
2466
ÖLM
ÖLM
0
2560
ÖLM
0
0
0
3721
0
0
0
0
2130
2087
2315
2477
210
ÖLM
636
0
3127
556
ÖLM
ÖLM
ÖLM
0
3231
intill
2129
ÖLM
ÖLM
2078
ÖLM
0
2087
0
2087
intill
2087
2141
ÖLM
ÖLM
ÖLM
ÖLM
tonåring/
vuxen
3,3 Ja
större
barn/tonå
ring/vuxe
n
större
barn/tonå
2,8 Ja
ring/vuxe
n
83,7 Ja
0,4
2
6,9
0,3
0,1
0,1
0,1
0,3
3,1 Ja
24,1
1,9
0
0
0,3
4,5
0,7 Ja
5,7 Ja
tonåring/
vuxen
tonåring/
17,7 Ja
vuxen
större
24,9 Ja tonåring/
vuxen
större
barn/tonå
0,6 Ja
ring/vuxe
n
människ
1,1
a?
tonåring/
13,3 Ja
vuxen
?
rörbensfragment från
människa
rörbensfragment från
människa
0
oidentifierat
oidentifierat
oidentifierat
oidentifierat
oidentifierat
oidentifierat
oidentifierat
oidentifierat
oidentifierat
oidentifierat
oidentifierat,
obränt
benfragment
rörbensfragent från
djur
oidentifierat
tunna små
rörbensfragm
ent
rörbensfragm
ent av
människa
något av de
större
rörbenen
rörbensfragm
entmed
haverska
kanaler
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
Rörbensfragm
ent med
synliga
haverska
kanaler
118 Krogarängen – ett romartida gravfält
24
81
28
67
79
56
54
139
138
137
136
78
21
77
76
UV
UV
UV
UV
UV
UV
UV
UV
UV
UV
UV
UV
UV
UV
Ja
UV
UV
0
M1 mand d. ej
frambruten och i
storlek med en
131
tand hos en individ
i åldern 2 år +-8m
80
0
tunt skalltak,
69
nästan bara tabula
Ja
UV
UV
0
82
UV
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
27
UV
0
0
64
85
UV
0
0
UV
50
UV
gracila rörben
83
UV
större
barn/tonå
ring/vuxe
n
1,7
1
0,9
0
0,4
0,7
0,5
0,8
9
0,9
1
5,2
1,7
0
0,7
0,7 Ja
0,4
2år +-8m
0,1 Ja barn?
0,8 Ja
större
barn/tonå
ring/vuxe
n
störe
19,8 Ja barn/tonå
rong
människ
1
a
människ
32 Ja
a
be Ola
62,9
se på
10
0
0
0 Ja
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
obränt,
oidentifierat
oidentifierat
rörben från
djur
oidentifierat
obränt rörben
oidentifierat
rörben från
djur
obränt rörben
oidentifierat
obränt rörben
oidentifierat
obränt rörben
oidentifierat
obränt rörben
oidentifierat
oidentifierat
obränt
oidentifierat
oidentifierat
be Ola se på
rörben av
människa
obränt
oidentifierat
från toppen av
gravgömman,
rörbensfragm
ent
Krogarängen – ett romartida gravfält 119
59
42
83
55
129
82
UV
UV
UV
UV
UV
UV
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
58
4219
UV
0
UV
78
UV
60
101
UV
0
UV
130
UV
0
53
52
UV
0
UV
2
UV
0
57
59
UV
0
UV
49
UV
0
81
61
UV
0
UV
132
UV
0
0
128
UV
0
43
122
UV
UV
75
UV
0
0
43
UV
0
UV
62
UV
0,2
0,6 Ja
0,5 Ja
0,4
0
0,5
0
61
12,5
5,1
10,5
16,6
5,8
2,7
0,4
6,7
8,6
0
35,2
5,8
26 Ja
2,9
10
0,6
4,3
1
0,6
6,7
0
0
0
0
0
0
0
0 Ja nöt
0 Ja
0 Ja nöt
0
0 Ja nöt
0
7,9
5,1
16,5
2,7
oidentifierat
obränt
oidentifierat
obränt
oidentierat
rörben från
människa
rörbensfragm
ent av
oidentifierat
rörben av djur,
emalj och
rörben av djur
v. cervicalis
tandrot
däggdjur,
molar M3
oidentifierat
v. thoracicae,
obränd
oidentifierat
däggdjur
costae,
obränd
rörben av djur
oidentifierat
får/get
be Ola se på
rörbensfragment från
både
människa och
djur
rörben av djur
bränt ben
oidentifierat
rörben från
djur
molar, obränf
nöt/
0 Ja
häst
6,7
4,3
oidentifierat
oidentifierat
både obränt
och brnt
0
0 Ja nöt
0 Ja
0
0 Ja
0
0 Ja
0 Ja
0 Ja
0
0 Ja nöt
0
0
0
120 Krogarängen – ett romartida gravfält
110
133
UV
UV
Ja
122
UV
Ja
Ja
Ja
Ja
ÖLM
ÖLM
ÖLM
UV
Ja
Ja
Ja
Ja
UV
UV
UV
UV
UV
Ja
ÖLM
29
73
skalltaksfragment
med storblåsig
diploe, tunna
rörbensfragment
i stort sett bara
tabula interna och
externa
16
30
18
115
2485
2118
skalltaksfragment
med alla tre
skikten
observerbara
skalltak med
dominans av
tabula
37
UV
2121
123
UV
skalltak med
dominans av
tabula
8
UV
Ja
39
UV
SHM
129
UV
0
0
0
0
0
0
0
0
0
2094
0
20
0
0
0
0
0
0
0
0
större
barn/tonå
ring/vuxe
n
större
barn/tonå
0,5 Ja
ring/vuxe
n
Barn,
inte litet
spädbarn
36,1 Ja vuxen
2,1 Ja ?
47,1
5,8 Ja
barn/tonå
3,1 Ja ring/vuxe
n
5,1 Ja
1,1
0,6
0,6
0,5
0,5
0,5
0,4
0,3
0,2
barn/tonå
ring
?
0,1
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
människ
a
4,3 Ja barn?
1,3 Ja
0,2 Ja
tonåring/
10 Ja
vuxen
0
0,2
0,3
0,7
0,2
1,2
15,8
0,1
0
1 eventuellt
fragment av
rot
ph
kom i
dumphögen
små tunna
skalltak, kan
komma från
ett barn men
också från
kraniets
sunnare
partier hos en
vuxen
Obränt revben
rörben från
djur
obränt
oidentierat
oidentifierat
oidentifierat
oidentifierat
oidentifierat
oidentifierat
obränt djurben
Krogarängen – ett romartida gravfält 121
Ja
Ja
Ja
Ja
Ja
UV
UV
UV
UV
UV
UV
Ja
UV
ej frambruten 1 M1
maxilla
ej frambrutna
permanenta
tänder, 2 M1
skalltaksfragment
med alla skikten
skalltakets alla tre
skikt är
skalltaksfragment
med alla skikten
skalltaksfragment
med alla tre
104
86
47
40
9
74
12
0 Ja
1,4 Ja
1,5
3-4 år +12m
21
0
0 172,7 Ja
21,2 Ja får/get 12
13,4
6,3
5,9
4,5
1,4
5år+16m
barn/
tonåring
tonåring/
0 19,7 Ja
vuxen
tonåring/
0 145,5 Ja
vuxen
äldre
270,8 Ja
tonåring/
0
0
rötter
ej frambruten
1 M1 maxilla
Bilaga 6. Makrofossilanalys
Makroskopisk analys av jordprover från gravar och härdar vid Krogarängen
Teknisk rapport
Jens Heimdahl, UV Mitt 2012-08-21
Bakgrund och frågeställningar
Under den arkeologiska undersökningen av grav- och boplatsområdet vid Krogarängen
2011 togs 34 jordprover för analys av makroskopiskt innehåll med fokus på växtrester,
samt kvalitativ urval av makroskopiskt material att datera. De provtagna lämningarna
bestod av jord från bengömmor, härdrester, gropar, stolphål och andra anläggningar. Läm­
ningarna från gravfältet har med hjälp av 14C-analyser daterats till äldre järnålder, medan
övriga lämningar har daterats till yngre stenålder, bronsålder, yngre järnålder och historisk
tid.
Frågeställningarna inför analysen gäller huruvida det makroskopiska innehållet i pro­
verna kan komplettera de arkeologiska tolkningarna, och avslöja något om gravskick och
riter, och platsens miljö, ekonomi och matkultur.
Metod och källkritik
Provtagningen genomfördes av arkeologerna under utgrävningen och innehöll torrvolymer
om 2 liter jord per prov. I laboratoriet preparerades proverna genom flotation enligt metod
beskriven av Wasylikowa (1986) och våtsiktades med 0,25 mm maskvidd. Även den kvar­
varande flotationsresten av tyngre minerogent material våtsiktades och genomsöktes efter
artefakter. Efter floteringen samlades proverna upp och förvarades i vatten till dess de
analyserades. Identifieringen av materialet skedde under ett stereomikroskop med 7–100
gångers förstoring. Den makroskopiska analysen har främst behandlat växtmakrofossil
(som inte är ved eller träkol), men även puppor, fekalier, smältor, slagg, ben m m har efter­
sökts.
Proverna innehöll främst förkolnat material men även rottrådar och färska fröer från
fröbanken och daggmaskkokonger. Materialet är att betrakta som omrört tillföljd av bio­
logisk aktivitet (bioturbation), dv s färskt biologiskt material har kontinuerligt förts ner
och blandats med de äldre arkeologiska lämningarna. Därför är det (med ett undantag)
bara rimligt att knyta förkolnat botaniskt material till den arkeologiska lämningen. De
ickeförkolnade växtmakrofossil som hittades i proverna kan visserligen vara spår efter
äldre växtsamhällen, men de kan inte särskiljas från de yngre växtresterna i den moderna
fröbanken och därför har ingen hänsyn till detta material tagits i tolkandet av de arkeolo­
giska lämningarna, utan endast i tolkandet av de postdepositionella processer som påverkat
lämningarna i efterhand.
Ett undantag från ovanstående har gjorts. I ett av proverna (nr 218) från en bengrop i
grav 108, var innehållet av det oförkolnade växtmaterialet anmärkningsvärt, och har därför
analyserats och förts upp till diskussion, dock med brasklappen att källvärdet i detta fall
kan anses något tvivelaktigt.
122 Krogarängen – ett romartida gravfält
Analysresultat
I bifogade tabell har en del av materialet (det som inte är förkolnade fröer och frukter)
kvantifierats enligt en grov relativ skala om 1–3 punkter, där 1 punkt innebär förekomst av
enstaka (ca 1–5 st) fragment i hela provet. 2 punkter innebär att materialet är vanligt – att
det i stort sett hittas i alla genomletningar av de subsamplingar som görs. 3 punkter innebär
att materialet är så vanligt att de kan sägas vara ett av de dominerande materialen i provet
och man hittar det var man än tittar.
Diskussion
Totalt sett innehöll 13 av de 34 proverna innehöll analyserbart makroskopiskt växtmaterial,
men även flera av proverna utan sådant material innehöll andra fynd som kanske kan bidra
till tolkningen. Diskussionen nedan har delats upp efter de enskilda delområdena och
anläggningarna diskuteras var för sig.
Delområde 1
Från detta område analyserades endast ett prov, taget ur en härd. Vid sidan om träkol på­
träffades en förkolnad ärt kråkvicker. Denna kan ha insamlats och tillagats, men det kan
också röra sig om ett lokalt växande ogräs som hamnat i härden av en slump.
Delområde 3
Provtagningen har främst fokuserats på gravarna i detta delområde som analyserats med
23 prover. Av dessa innehöll 7 prover (ca 1/3) förkolnade vegetabilier, främst spannmål,
men även nötskal och dådra. Fynden av vegetabiler återfanns i gravarna 100, 103, 104, 107,
116, 117 och 122. Därtill hittades animalisk mat som fisk i grav 111.
Inledningsvis kan vi fråga oss i vilket sammanhang dessa matrester hamnat i gravarna.
Är de delar av kremeringsritualen, utgör de särskiljda offer i gravarna eller är de spår av
komunionshandlingar (att man ätit tillsammans med t ex de döda) i gravmiljön (jmf t ex
Heimdahl 2011)?
I ett fall (brandgropen i grav 100) har de brända vegetabilierna, och oformliga förkol­
nade klumpar som kan vara spår av mat, påträffas utan att man samtidigt hittar några spår
av brända eller obrända ben som skulle kunna tolkas som rester av begravda individer. I
provet hittas endast träkol, förkolnat hasselnötsskal och förkolnad säd, vilket tyder på att
vegetabilierna i detta fall hanterats utanför begravningen, kanske som ett efterföljande
brandoffer eller under matlagning på platsen i kommunionssyfte.
I andra fall är fynden gjorda i direkt anslutning till en bengömma eller en urna, t ex
grav 108, 116 och 117 med brända ben. Det är här möjligt att tolka materialet som dit­
kommet i samband med gravsättningen av benen. Det är samtidigt svårt att föreställa sig
att säd bränts direkt i samband med ett gravbål, eftersom temperaturen och varaktigheten
i ett sådant bål knappast skulle lämna kvar något botaniskt material av detta slag. Troligare
är att brandoffer av säd och annan mat bränts parallellt med kremeringen och att mate­
rialet sedan hanterats tillsammans med de gravsatta benen.
I ett fall, vid fötterna i skelettgraven 104, har bränt korn tillsammans med fiskfjäll på­
träffats, och sannolikt har resterna av en tillagad (delvis bränd) måltid placerats där vid
begravningstillfället. Vid huvudänden i samma grav noterades ett hartsartat ämne som
inte kunde bestämmas närmare. Här påträffades också förkolnade rester som tolkas som
fragment av en kärlskorpa.
I flera av gravarna förekommer förkolnat växtmaterial, eller andra matrester, i samman­
hang som visar att mat hanterats vid graven, men fyndomständigheterna gör det svårt att
Krogarängen – ett romartida gravfält 123
närmare tolka hur detta skett. Till exempel i brandgropen 111 påträffades fiskfjäll tillsam­
mans med en stor mängd brända benfragment. Dessa benfragment skulle kunna vara rester
av att man tillagat animalier på platsen, men likaväl kremerade och gravsatta kvarlevor
som hanterats tillsammans med en offergåva i form av mat eller en kommunionshandling.
I grav 103 har rika delar med förkolnade basstamdelar och rottrådar från örtartade växter
påträffats tillsammans med brända ben och bränd säd. Liknande material bildas vid sved­
ning av ett örtrikt markskikt (eller när ett hus med torvtak brinner) vilket i detta fall kan
tolkas som att marskiktet under graven bränts av ett bål (kanske en kremering) innan
graven anlagts. Vegetationstypen ger också en antydan om att platsen i detta skede varit
en öppen miljö, kanske en äng eller betesmark.
I en gravgömma med brända ben i grav 108 påträffades oförkolnat material i form av
träfragment och en oförkolnad humlefrukt. Det ligger kanske närmast till hands att tolka
detta material som ditkommet genom omlagring, men det är samtidigt svårt att förstå vad
humlefrukten gör där. Har man möjligen odlat humle på platsen i sen tid? En alternativ
förklaring till detta är att humlet i själva verket tillhör begravningen, vilket i så fall vore
smått sensationellt. Humle dyker annars upp i högreståndsmiljöer under 600- och 700-talet,
även om arten också funnits i landet som vild sedan mesolitikum.
Delområde 5
Detta delområde bestod av en boplats med huslämningar och andra anläggningar vilka
provtogs med tre prover, varav två i två stycke intilliggande stolphål och ett i en större härd.
Härden (Id 4049) innehöll i princip bara träkol, och dess närmare funktion kan inte avgöras.
De två stolphålen visade sig vara rika på vegetabiliska fynd, naketkorn och skalkorn,
bröd/-kubbvete och speltvete, samt oljedådra. Sannolikt utgör stolphålen en del av ett
bostadshus i vilket man tillrätt mat. Att dådra liksom på gravfältet påträffas även här, och
annars rätt sällan i Östergötland, kan anses stärka kopplingen mellan det odlande hushållet
i område 5 och gravarna i område 3.
Delområde 6
Endast ett (Id 7620) av de fem proven från härdarna och groparna i detta delområde
innehöll makrofossilt material, och då i form av enstaka sädeskorn och förkolnade klumpar
som sannolikt är bränd gröt eller liknande. Härden tolkas därför som en matlagningsan­
läggning
Delområde 7
En härd i detta område (Id 8019) innehöll bränt korn samt oljedådra och förkolnade
klumpar – sannolikt av mat. Härden tolkas därför som en matlagningsanläggning.
124 Krogarängen – ett romartida gravfält
Referenser
Anderberg, A-L. 1994. Atlas of seeds. Part 4. Resedaceae-Umbelliferae. Naturhistoriska Riks­
museet, Stockholm.
Beijerinck, W. 1976. Zadenatlas der Nederlandsche Flora. Backhuys & Meesters. Amsterdam.
Berggren, G. 1969. Atlas of seeds. Part 2. Cyperaceae. Naturvetenskapliga Forskningsrådet,
Stockholm.
Berggren, G. 1981. Atlas of seeds. Part 3. Salicaceae-Cruciferae. Naturvetenskapliga Forsk­
ningsrådet, Stockholm.
Heimdahl, J. 2011. De dödas skörd. Arkeobotaniska funderingar kring profant och sakralt.
I: Artursson, M., Karlenby, L. & Larsson, F. Nibble. En bronsåldersmiljö i Uppland. Riks­
antikvarieämbetet UV Rapport 2011:111: s. 415–426.
Wasylikowa, K. 1986. Analysis of fossil sruits and seeds. In Berglund, B. E. (ed.): Handbook
of Holocene Palaeoecology and Palaeohydrology. John Wiley & Sons Ltd. 571–590.
Krogarängen – ett romartida gravfält 125
Kråkvicker
Åkerbinda
Animaliska matrester
Oförkolnat botaniskt material
Övrigt förkolnat material
Förkolnat botaniskt material
Krogarängen
2
371
1898
Härd
2
Kontextbeskrivning
4872
6393
6382
24
Chenopodium album - type
Fumaria officinalis
Humulus lupulus
Svinmålla-typ
Jordrök
Humle
1
1
1
Triticum spelta
Carex flava -type
1
Knaggelstarr-typ
1
Speltvete
27
Triticum aestivum/compactum
1
1
Hordeum vulgare ssp. vulgare
0
Bröd-/kubbvete
0
Skalkorn
0
●●
Hordeum vulgare (indet.)
Hordeum vulgare ssp. nudum
0
●
Korn (ospec.)
1
2
●
●
●● ●●
1
2
●
●
●●● ●●
●
●●
1
1
2
●●
●●
●●●
Cerealiea (indet.)
1
1
●●
Obestämt sädeskorn
Naketkorn
X
0
●●
0
●
●
0
●
0
●
●●●
0
● ●●● ●●
X
4836
2
7500
1
1
1
1
●●● ●
0
0
62
203
141
2
0
0
2
2
2
2
2
2
2
132
7
125
2
2
2
0
●
0
●
●
1
1
1
1
1
1
8
12
●
●
1
4
2
1
8
0
●
0
0
●
0
0
●
1
1
2
●
1
4
5
●
●
●
0
●●
●● ●●● ●●● ●● ●● ●●● ●●● ●●● ●●● ●● ●●● ●●● ●●
X
2
2
29
2
2
●
2
● ●●● ●●● ●● ●●
2
X
2
8142
X
X
2
1000243 6447
Grav, norr om huvud
2
1000244 6447
Grav, vid huvud, harts?
2
6879
Från gravgömma
2
6900
Brandgrop
X
6577
2
1000165 6367
Bengrop
2
6630
Brandgrop
2
1000167 4611
Brandgrop
2
1000174 6539
Benlager
2
1000169 1669
Brandgrop
2
6931
Brandgrop
Oljedådra
Falopia convolvulus
Vicia cf. cracca
Tot ident frukter & fröer
Fiskben/-fjäll
Djurbensfragment (däggdjur/fågel)
Brända djurbensfragment
Träflis
Förkolnad skorpa (från kärl)
Harts
Amorfa förkolnade klumpar
Grav, utanför h överarm (kista?) 1000242 6447
2
1000166 7290
Bengömma
●●● ●● ●● ●● ●● ●● ●● ●● ●●● ●● ●●● ●●
●
●●
●●
2
7545
Brandgrop
Id
5848
2
6189
I mitten av grav 60 cm djup
A
8057
I och runt urnan
68
1000228 7581
Benlager
39
1000175 7514
Benlager
36
1000172 7298
Bengrop
220 227 222 102 219 172 205 208 257 338 225 106 107
7065
7082
Härd (mitten)
94
3956
Fr västra delen i mitten, k-lager 6940
100 218
2705
3046
Stolphål
98
3271
3379
Stolphål
263 264 265 266
3832
4049
Härd
87
Grop under stensättning nära skelettgrav
8172
8131
6
2132
3039
Härd
124
2166
3921
Härd
124
7927
7629
Grop från yngsta skedet
115
1000241 6447
Grav, vid fötterna
Rottrådar &basstamdelar från obest örter
Tröskningsrester/Halm
Förkolnade örtdelar
Pinnar/kvistar/ris
Träkol
Sållrest 2mm
Analyserad vol. l
5
7816
8121
Grop från äldsta skedet
Provnummer
3
100 103 104 104 104 104 107 107 108 109 110 110 111 113 116 117 117 117 117 117 119 122 122 102 102 102 129 129
5012
7620
Härd
1
7691
8019
Härd
Grupp
6051
8020
Väg
Område
8169
Kolfläck under grav
Corylus avelana
Camelina cf. sativa
Insamlade Hassel
Ogräs
Odlade växter
Oförkolnade
126 Krogarängen – ett romartida gravfält
Bilaga 7. Konservering
2013-06-27
Marita Sjölin
RAÄ, UV Öst
Roxengatan 7
582
73 Sjölin
Linköping
Marita
RAÄ, UV Öst
Roxengatan 7
582 73 Linköping
2013-06-27
KONSERVERINGSRAPPORT
Uppdrag
KONSERVERINGSRAPPORT
Konservering av sju föremål av järn
Ög. Krogarängen, Raä 11, Vadstena.
Uppdrag
Konservering av sju föremål av järn
Fyndnr 1 – Krumkniv
Ög. Krogarängen, Raä 11, Vadstena.
Beskrivning
Längd 85 mm. Spetsen och en del av eggen är avbrutna. Dekorränder på
Fyndnr 1 – Krumkniv
skaftet.
Beskrivning
Längd 85 mm. Spetsen och en del av eggen är avbrutna. Dekorränder på
skaftet.
Tillstånd
Täckt av ett tunt lager med jord- och sandblandad järnkorrosion. Under
finns en tät svart magnetityta med ett flertal korrosionsblåsor. Föremålet
Tillstånd
har kvar en järnkärna.
Täckt av ett tunt lager med jord- och sandblandad järnkorrosion. Under
finns en tät svart magnetityta med ett flertal korrosionsblåsor. Föremålet
Åtgärder
har kvar en järnkärna.
Frampreparerades med mikrobläster med glas omväxlande med
aluminiumoxidpulver. Urlakades därefter från klorider i bad med 1% (aq.
Åtgärder
w/v) NaOH, pH 12, under 15 veckor med byte av bad ca en gång varannan
Frampreparerades med mikrobläster med glas omväxlande med
vecka. Kloridmätning utfördes med silvernitrat-test. Efter avslutad
aluminiumoxidpulver. Urlakades därefter från klorider i bad med 1% (aq.
urlakning i NaOH urlakades det ytterligare i avjoniserat vatten till pHw/v) NaOH, pH 12, under 15 veckor med byte av bad ca en gång varannan
värdet var neutralt och dehydrerades därefter i etanol (99,7%) under två
vecka. Kloridmätning utfördes med silvernitrat-test. Efter avslutad
veckor med byte av etanolbad efter en vecka. Därefter torkades det i
urlakning i NaOH urlakades det ytterligare i avjoniserat vatten till pHvarmluftugn (50˚C) under 5 dygn. Slutligen ytbehandlades det först med
värdet var neutralt och dehydrerades därefter i etanol (99,7%) under två
veckor med byte av etanolbad efter en vecka. Därefter torkades det i
varmluftugn (50˚C) under 5 dygn. Slutligen ytbehandlades det först med
Postadress
Acta KonserveringsCentrum AB
Riddargatan 13 D
114 51 Stockholm
Telefon
073-213 80 40
073-360 74 73
E-post
[email protected]
[email protected]
Besöksadress
Postadress
Riddargatan
13
Acta KonserveringsCentrum
AB
(Armémuseum,
östra flygeln)
Riddargatan 13 D
114
114 51
51 Stockholm
Stockholm
Telefon
073-213 80 40
073-360 74 73
Hemsida
www.actakonservering.se
E-post
[email protected]
[email protected]
Besöksadress
Riddargatan 13
(Armémuseum, östra flygeln)
114 51 Stockholm
Bankgiro
230-7155
Organisationsnummer
556744-7395
Företaget innehar F skattsedel
Bankgiro
230-7155
Organisationsnummer
556744-7395
Företaget innehar F skattsedel
Hemsida
www.actakonservering.se
Krogarängen – ett romartida gravfält 127
Dinitrolpasta (korrosionsinhibitor, petroleumvax baserad och löst i
lacknafta, Dinol®) och sedan med mikrokristallint vax.
Efter konservering
Fyndnr 3 –fragment
Beskrivning
Längd 50 mm. Böjd ten med
fyrkantig profil. Avbruten i ändarna.
Tillstånd
Täckt av ett tunt lager med jord och
sandblandad järnkorrosion. Under
detta skikt är ytan är sprucken och
krackelerad. Föremålet har kvar en
järnkärna.
Åtgärder
Frampreparerades med mikrobläster
med glas omväxlande med aluminiumoxidpulver. Urlakades därefter från
klorider i bad med 1% (aq. w/v) NaOH, pH 12, under 15 veckor med byte
av bad ca en gång varannan vecka. Kloridmätning utfördes med
silvernitrat-test. Efter avslutad urlakning i NaOH urlakades det ytterligare i
avjoniserat vatten till pH-värdet var neutralt och dehydrerades därefter i
etanol (99,7%) under två veckor med byte av etanolbad efter en vecka.
Därefter torkades det i varmluftugn (50˚C) under 5 dygn. Slutligen
ytbehandlades det först med Dinitrolpasta (korrosionsinhibitor,
petroleumvax baserad och löst i lacknafta, Dinol®) och sedan med
mikrokristallint vax.
Efter konservering
128 Krogarängen – ett romartida gravfält
Fnr 41 – Nål
Beskrivning
Längd 23 mm. Böjd ten samt
korrosionsflaga. Tenen är avbruten och har
ett utplattat tvärsnitt.
Tillstånd
Tenen är täckt med jord och sandblandad
korrosion. Ytan flagnar och krackelerar.
Rester av järnkärna kvar.
Det lilla fragmentet innehöll endast
korrosionsflaga och jord.
Åtgärder
Frampreparerades med mikrobläster med glas omväxlande med
aluminiumoxidpulver. Urlakades därefter från klorider i bad med 1% (aq.
w/v) NaOH, pH 12, under 15 veckor med byte av bad ca en gång varannan
vecka. Kloridmätning utfördes med silvernitrat-test. Efter avslutad
urlakning i NaOH urlakades det ytterligare i avjoniserat vatten till pHvärdet var neutralt och dehydrerades
därefter i etanol (99,7%) under två veckor
med byte av etanolbad efter en vecka.
Därefter torkades det i varmluftugn (50˚C)
under 5 dygn. Slutligen ytbehandlades det
först med Dinitrolpasta
(korrosionsinhibitor, petroleumvax baserad
och löst i lacknafta, Dinol®) och sedan med
Efter konservering
mikrokristallint vax.
Fnr 90-Föremål, ten
Beskrivning
Längd efter limning 25 mm.
Avsmalnande ten med fyrkantigt
tvärsnitt.
Tillstånd
Tenen är täckt med jord och
sandblandad korrosion. Ytan
flagnar och krackelerar. Föremålet
har gått sönder i ett stort antal
små fragment.
Åtgärder
Frampreparerades med mikrobläster
med glas omväxlande med
aluminiumoxidpulver. Föremålet
limmades med cyanoakrylat
”Megabond”. Urlakades därefter från
Efter konservering
Krogarängen – ett romartida gravfält 129
klorider i bad med 1% (aq. w/v) NaOH, pH 12, under 15 veckor med byte
av bad ca en gång varannan vecka. Kloridmätning utfördes med
silvernitrat-test. Efter avslutad urlakning i NaOH urlakades det ytterligare i
avjoniserat vatten till pH-värdet var neutralt och dehydrerades därefter i
etanol (99,7%) under två veckor med byte av etanolbad efter en vecka.
Därefter torkades det i varmluftugn (50˚C) under 5 dygn. Slutligen
ytbehandlades det först med Dinitrolpasta (korrosionsinhibitor,
petroleumvax baserad och löst i lacknafta, Dinol®) och sedan med
mikrokristallint vax.
Fnr 96-Nål
Beskrivining
Två delar av en nål.
Längd: varje del är 25 mm. Delarna har
inte passning. En av delarna har ett öga.
Tillstånd
Täckta av ett tunt lager med jord- och
sandblandad järnkorrosion. Under finns
en tät svart magnetityta. Föremålet har
kvar rester av järn.
Åtgärder
Frampreparerades med mikrobläster med glas omväxlande med
aluminiumoxidpulver. Urlakades därefter från klorider i bad med 1% (aq.
w/v) NaOH, pH 12, under 15 veckor med byte av bad ca en gång varannan
vecka. Kloridmätning utfördes med
silvernitrat-test. Efter avslutad
urlakning i NaOH urlakades det
ytterligare i avjoniserat vatten till pHvärdet var neutralt och dehydrerades
därefter i etanol (99,7%) under två
veckor med byte av etanolbad efter en
vecka. Därefter torkades det i
varmluftugn (50˚C) under 5 dygn.
Efter konservering
Slutligen ytbehandlades det först med
Dinitrolpasta (korrosionsinhibitor, petroleumvax baserad och löst i
lacknafta, Dinol®) och sedan med mikrokristallint vax.
Fnr 107-Föremål
Beskrivning
Längd 30 mm. Fragmentet är tunnare mot ena långsidan, vilket innebär att
det kan ha varit en knivsudd eller en del av en tånge.
Tillstånd
Tenen är täckt med jord och sandblandad korrosion. Ytan flagnar och
krackelerar. Rester av järnkärna kvar.
130 Krogarängen – ett romartida gravfält
Åtgärder
Frampreparerades med
mikrobläster med glas
omväxlande med
aluminiumoxidpulver.
Urlakades därefter från
klorider i bad med 1% (aq.
w/v) NaOH, pH 12, under 15
veckor med byte av bad ca
en gång varannan vecka. Kloridmätning
utfördes med silvernitrat-test. Efter avslutad
urlakning i NaOH urlakades det ytterligare i
avjoniserat vatten till pH-värdet var neutralt
och dehydrerades därefter i etanol (99,7%)
under två veckor med byte av etanolbad efter
en vecka. Därefter torkades det i varmluftugn
(50˚C) under 5 dygn. Slutligen ytbehandlades
det först med Dinitrolpasta(korrosionsinhibitor,
petroleumvax baserad och löst i lacknafta,
Dinol®) och sedan med mikrokristallint vax.
Efter konservering
Fnr 111- Fragment
Beskrivning
Längd före 5 mm. Fragment som endast
bestod av korrosion och lera. Efter
konservering återstod endast två mindre
rostflagor.
Åtgärder
Frampreparerades med mikrobläster med
glas omväxlande med
aluminiumoxidpulver. Urlakades därefter från
klorider i bad med 1% (aq. w/v) NaOH, pH 12,
under 15 veckor med byte av bad ca en gång
varannan vecka. Kloridmätning utfördes med
silvernitrat-test. Efter avslutad urlakning i NaOH
urlakades det ytterligare i avjoniserat vatten till
pH-värdet var neutralt och dehydrerades därefter i
etanol (99,7%) under två veckor med byte av
etanolbad efter en vecka. Därefter torkades det i
varmluftugn (50˚C) under 5 dygn. Slutligen
ytbehandlades det först med Dinitrolpasta
Efter konservering
(korrosionsinhibitor, petroleumvax baserad och löst
lacknafta, Dinol®) och sedan med mikrokristallint vax.
i
Annmarie Christensson
Konservator
Krogarängen – ett romartida gravfält 131
Bilaga 8. Meddelande, schaktövervakning RAÄ Sankt Per 36
Länsstyrelsen Östergötland
Kultur- och samhällsbyggnadsenheten
581 86 LINKÖPING
Datum 2012-12-17
Dnr 423-1493-2010
Er ref 431-2187-10
Rapport gällande antikvarisk kontroll i form av
schaktningsövervakning, RAÄ S:t Per 36,
Vadstena kommun
Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska uppdragsverksamheten,
UV Öst, har den 21 november 2012, utfört antikvarisk kontroll
i form av schaktningsövervakning inom rubricerad
fornlämning.
I anslutning till vägprojektet Förbifart Vadstena behövde
Trafikverket iordningställa två ytor, intill den nya vägen och
den gamla museijärnvägen, för uppställningsplats för
dressiner. Då ytorna låg direkt i anslutning till det område
som UV Öst undersökte 2011 beslutade Länsstyrelsen via epost att arbetet skulle ske under antikvarisk kontroll och
avrapporteras som bilaga till den rapporten.
Arkeologiska
uppdragsverksamheten
Roxengatan 7
582 73 Linköping
Tel 010-480 81 40
E-post [email protected]
Hemsida www.raa.se
De båda ytorna omfattade 134 respektive 135 m2 och låg på
vardera sidan av den nya förbifarten, direkt söder om
järnvägsspåret. Med hjälp av grävmaskin banades matjorden
av ned till 0,30 m under markytan. Matjorden utgjordes av
brun lerig mylla och den opåverkade sterila jorden därunder
utgjordes av gulbrun lera. I det östra schaktet påträffades en
rad med fyra stängselstolpar, 0,2-0,3 m i diameter och 0,15 m
djupa, med humös fyllning och inslag av recent material (glas,
tegel). Det västra schaktet innehöll en hel del sten, 0,15-0,3
m stora samt hade bitvis rikligt inslag av träkol i övergång
mellan matjord och steril. Inga boplats- eller andra
anläggningar, förutom de sentida stängselstolpar,
påträffades. Fornlämningen berördes ej.
RIKSANTIKVARIEÄMBETET
Arkeologiska uppdragsverksamheten
UV Öst
Org.nr 202100-1090
Plusgiro 59994-4
Bankgiro 5052-3620
Marita Sjölin
Arkeolog
1 (1)
132 Krogarängen – ett romartida gravfält
262
294
213
201
Y 145400
699
X 6480570
711
797
754
683
280
315
323
809
360
360
371
672
528
570
515
737
1892
497
582
490
402
635
645
460
450
414
1960
1880
388
1864
1815
1807
1904
610
621
424
1543
1826
1915
0
5968
1788
1736
5940
5979
6190
±
X 6480470
10 m
Kista
Grop med återdeponerade
skelettdelar
Gravgömmor med brända ben
Röjningsröse
Väg
Dike
Stenpackning
Sten
Lager
Lager med enstaka
brända ben
Ränna
Grop
Nedgrävning
Käpphål
Stolphål
Sotfläck
Schakt
Antagen begränsning
(av stensättning)
Härd
Undersökningsområde
7277
7290
5902
7298
5913
Skala 1: 300
5957
1777
1762
1745
Bilaga 9. Undersökningsplaner
Y 145440
Detaljplan 1, skala 1:300
Krogarängen – ett romartida gravfält 133 134 Krogarängen – ett romartida gravfält
Detaljplan 2, skala 1:300
X 6480560
1815
1600
1807
6241
7021
6796
1915
1736
5957
1762
1745
1486
6154
1469
6382
1679
1660
1826
1701
1543
1713
1635
4460
1610
4630
4644
4872
6215
6314
4660
4836
6488
1669
6406 6594
4808
6393
4771
6577
4787
6730
7514
2995
7298
1456
8481
1220
7277
7290
5902
6190
5848
4856
6297
5940
5913
5857
5979
1788
6350
4622
4611
6367
6550
6631
4482
4448
4435
6539
1000312
4201
4020
4133
836
4418
4579
6331
7065
6695
3956
8142
1000121
6447
4231
1000120
6661
3938
8073
8131
7500 6775 7581
4688
7322
1000132
6681
6266
7049
7036
6942
849
940
1010
992
970
1030
1320
4555
4536
1311
1228
1242
1287
1155
1295
1181
1327
1118
1105
1090
4566
0
X 6480660
±
Skala 1: 300
10 m
Kista
Grop med återdeponerade
skelettdelar
Gravgömmor med brända ben
Röjningsröse
Väg
Dike
Stenpackning
Sten
Lager
Lager med enstaka
brända ben
Ränna
Grop
Nedgrävning
Käpphål
Stolphål
Sotfläck
Schakt
Antagen begränsning
(av stensättning)
Härd
Undersökningsområde
Y 145460
Y 145410
X 6480760
±
970
1030
1090
1105
1333
1410
1362
1295
1405
1392
1981
1987
2004
2017
2010
2040
2050
2070
2077
2438
2410
0
2265
3015
2291
3023
2346
3863
2331
3852
X 6480670
Skala 1: 300
10 m
Kista
Grop med återdeponerade
skelettdelar
Gravgömmor med brända ben
Röjningsröse
Väg
Dike
Stenpackning
Sten
Lager
Lager med enstaka
brända ben
Ränna
Grop
Nedgrävning
Käpphål
Stolphål
Sotfläck
Schakt
Antagen begränsning
(av stensättning)
Härd
Undersökningsområde
2300
Y 145480
Y 145440
Detaljplan 3, skala 1:300
Krogarängen – ett romartida gravfält 135 Detaljplan 4, skala 1:300
136 Krogarängen – ett romartida gravfält
2677
1987
2004
2010
2017
2040
2050
2070
2201
3258
2438
2410
2558
2741
2265
3015
2300
2346
2513
3863
3852
2331
2524
2779
3048
3023
3832
3821
3725
3370
3717
3150
3116
3676
4052
3058
2876
2767
2291
3333
2677
2686
2694
2544
2705
2757
2620
2112
2642
2863
3241
3177
3291
3607
2719
2145
2654
3271
3643
2946
3617
3250
3168
2183
2155
3924
3635
3300
3224 3206
2166
2194
2132
2087
2077
2686
2694
Hus 102
2654
3271
2705
X 6480860
Y 145470
3753
3761
4094
3732
2972
0
Skala 1: 300
±
10 m
X 6480760
Kista
Grop med återdeponerade
skelettdelar
Gravgömmor med brända ben
Röjningsröse
Väg
Dike
Stenpackning
Sten
Lager
Lager med enstaka
brända ben
Ränna
Grop
Nedgrävning
Käpphål
Stolphål
Sotfläck
Schakt
Antagen begränsning
(av stensättning)
Härd
Undersökningsområde
Y 145520
!
5025
4991
5004
5033
7632
7644
!
!
4923
!
5049
!
5057
4977
5012
5267
!
5043
!
5065
4944
4966
5233
5546
0
5325
5433
5335
5357
5367
5346
5311
5303
5285
5248
5078
!
5073
10 m
5474
5454
5495
5505
Skala 1: 300
5512
5485
5398
!
!
!
!
!
!
!
!
!
X 6480980
Kista
Grop med återdeponerade
skelettdelar
Gravgömmor med brända ben
Röjningsröse
Väg
Dike
Stenpackning
Sten
Lager
Lager med enstaka
brända ben
Ränna
Grop
Nedgrävning
Käpphål
Stolphål
Sotfläck
Schakt
Antagen begränsning
(av stensättning)
Härd
Undersökningsområde
!
5190
!
!
5086
!
5182
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
7997
!
!
!
7771
!
!
!
7849
!
!
!
7786
!
!
!
!
!
!
!
7973
!
!
5154
!
!
!
7927
!
!
!
7906
!
!
!
7865
!
!
!
7816
!
5174
!
!
7947
!
!
7887
!
!
7834
!
!
5573
!
5386
!
5377
!
!
5097
!
!
7960
!
!
5596
!
±
!
!
!
!
X 6481070
!
!
!
!
!
!
Y 145530
Y 145570
!
!
!
!
!
!
!
Detaljplan 5, skala 1:300
!
!
Krogarängen – ett romartida gravfält 137 !
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
X 6480670
6051
7083
7691
7567
7350
6095
7256
7410
6114
8025
6134
Undersökningsområde
Schakt
Härd
Sten
Väg
Dike
Utgår
Y 145250
0
10 m
X 6480610
Detaljplan 6, skala 1:300
138 Krogarängen – ett romartida gravfält
Skala 1: 300
Y 145290
±
Krogarängen är ett gammalt namn som medvetet togs bort när
Folkets park etablerades strax utanför Vadstena vid mitten av
1900-talet. Namnet uppfattades då som mindre tilltalande, men
var egentligen en sedan 1600-talet använd officiell benämning
på den mark som stadens ”hästkrögare” eller gästgivare fick
bruka. På utsnittet från 1705 års karta över Vadstena är området
tydligt markerat och lantmätaren har skrivit: ”Krogars ängen
kallat”. Nu har Krogarängen fått ge namn åt det gravfält från
romersk järnålder som ligger i Folkets park.
I den här rapporten presenteras resultatet från de arkeologiska undersökningar som utfördes vid Folkets park år 2011 med
anledning av att en ny väg förbi Vadstena skulle byggas. Ett 600
meter långt och knappt 30 meter brett område öster om Folkets
park, från Skänningevägen i söder till museijärnvägen i norr
under­söktes. I området fanns spridda boplatslämningar från
yngre stenålder och äldre järnålder, såväl som vägar och spår
efter markanvändning från historisk tid. Men tyngdpunkten
vid undersökningen låg på den del av Krogarängens gravfält
som berördes av den nya vägen. De flesta gravarna utgjordes
av brandgravar med kremerade kvarlevor efter människor, men
två individer hade begravts obrända. Resultaten av undersökningen visar att de flesta gravarna är från romersk järnålder, århundradena närmast efter Kristi födelse. Det visar också att
kvinnor och män, barn, vuxna och äldre har begravts på gravfältet. I ett par gravar fanns gravgåvor, såsom en krumkniv, synålar
och en pryl. Kring och i gravarna fanns spår av djur- och fiskben,
rester efter sädeskorn med mera. Sammantaget visar det på att
en hel population har begravts och gravskicket har involverat
gravgåvor och kanske också rituella måltider i samband med
begravningarna.