1. No category

Stenbrobacken. Gravfältet som blev
kungens jaktpark
ann lindkvist
N
är undersökningarna vid Påljungshage pågick
kunde vi arkeologer inte låta bli att notera
spåren av verksamhet från tider både före och
efter aktiviteterna på boplatserna och gravfältet. Så
vilken är då områdets historia från historisk tid?
Till att börja med är det viktigt att klargöra att de
undersökta lämningarna aldrig legat i Påljungshage.
Det riktiga Pål Jungs hage ligger ett litet stycke mot
nordöst, där det idag finn ett mindre bostadsområde.
Fornlämningarna som vi undersökte ligger i själva verket i det som varit utmark till Stenbro prästgård och
en kunglig jaktpark. Stenbrobacken är det namn som
användes för skogsområdet i den äldsta lantmäterikartan från 1699.
Kunskapen om området har vi främst fått från
själva landskapet och de gamla lantmäterikartorna.
Fynd från de arkeologiska undersökningarna vittnar
också om områdets senare historia. Vid stenålders­
boplatsen hittades bl a ett byxspänne från ett par knäbyxor, en koskälla. Fynden berättar att någon varit ute
i markerna, kanske en jägare som tappat ett byxspän-
Figur 117. Ytligt i marken hittades en koskälla som vittnar
om att området har använts som betesmark under historisk tid. Illustration: Göte Göransson.
Stenbrobacken. Gravfältet som blev kungens jaktpark
Figur 118. Bland de mer
sentida fynd som gjordes
vid undersökningarna
finns ett byxspänne av
brons, förmodligen från
1700-talet. Kanske har
det tappats i samband
med jakt i området?
­Illustration: Göte
­Göransson.
ne. Kanske är kulan från ett skott på något villebråd.
Koskällan har uppenbarligen ramlat av någon ko som
gått på bete i utmarken.
Andra sentida fynd på stenåldersboplatsen var en
muskötkula, en hästsko, samt några glasbitar och spikar. I markerna kring stenåldersboplatsen fanns mängder av stenblock som hade borrhål och var spräckta
eller kluvna. Troligen har man vid stadens framväxt
försett sig med sten, och detta skedde i så fall under
den senare delen av 1800-talet eller under 1900-talet.
Även vid gravfältet fann vi lämningar från senare tider.
I utkanten av graven på det högsta krönet hittades ett
märkligt järnföremål som kanske är från historisk tid.
Det ser ut som en mycket grov lansspets i järn, kanske
ett råämne. Materialet och formen har analyserats men
några entydiga svar om vad det är för föremål har inte
gått att få fram. En 14C-analys av kol från föremålet
visar att det är relativt ungt; från 1600-talet eller senare. På gravfältet hittades också patronhylsor från
1900-talet, ett gammalt kaminrör av järn samt en yxa
från 1800- eller 1900-talet.
Dalgången norr om gravfältet mynnar i Nyköpings
ån,
­
och där ligger Stenbros gårdstomt. Gårdens
åkermark var belägen i dalen och till gården hörde
också omgivande skogsmark eller, som det förr kallades, utmark. Den var hägnad och användes bl a för
bete. I kartorna beskrivs utmarken som bergig med
skog av ”ingen betydenhet” men ”med någorlunda
gott bete”. Snarare än den täta planterade granskog
som fanns före köpcentrets tid får vi tänka oss ett
område med kala bergskrön och glesa bestånd av
främst tall, lövträd, hassel och mycket gräs. I svackorna vid stenåldersboplatsen fanns det ett riktigt torvlager, en grässvål som bildats vid långvarigt bete.
Vidare fanns växtlighet som t ex blåklockor samt hassel- och enbuskar vilka vittnade om att landskapet
ännu för inte så länge sedan var mycket öppnare.
Dalgången vid Stenbro har varit bebodd ända
sedan forntiden. Själva gården Stenbro kan kanske ha
143
144
Påljungshage – forntid i Nyköpingstrakten
Figur 119. Hopfogade sockenkartor över Helgona och Nikolai socknar från 1677. Nyköping finns centralt på kartan.
De undersökta platserna finns i det ”jägarhåld” som är beläget nordöst om Nyköping (markeringen för Brandkärr
(Branaker) är placerad på fel plats). (Lantmäteriakt: C29-1:C13:8-9, C64-1:C13:23-32).
Stenbrobacken. Gravfältet som blev kungens jaktpark
sina rötter i järnålderns slutskede. Invid gården finn
ett gravfält (Helgona 65:1) som skulle kunna vara från
denna tid. Marken i dalen bestod av sanka ängar som
slagits eller betats. I de högre partierna kunde man ha
sina åkrar och skogen nyttjades på många olika sätt.
Första gången Stenbro dyker upp i de skriftliga
källorna är i skattehandlingar från 1551. Gården tillhörde då kronan. 1562 hade prästgården i Helgona
församling, Krakalund eller Kråkelund, kommit så
nära Nyköping att den införlivades med staden. Ny
prästgård blev då Stenbro.
Tittar man på lantmäterikartorna och andra äldre
kartor ser man att Stenbrobacken varit en jaktpark.
Detta var definitiv inte det normala för prästgårdar.
Fördjupade studier av kartorna har dock gjort att det
hela klarnat. De äldsta kända kartorna över Nyköpingstrakten från 1670-talet visar att det funnits fler
mindre skogspartier norr om Nyköping som varit
”jägarhåld”, alltså kungliga jaktparker. Skogsområdena tillhörde olika gårdar och byar som ägdes av olika
frälsepersoner, kronan och kungen. På den äldsta kartan över Stenbro från 1699 står det att Stenbrobacken
är ”förbuden” och i protokollet till kartan står att marken är ”frikallad”. Uppenbarligen kunde kungen
bestämma att marken, oavsett vem ägaren var, skulle
få användas för kunglig jakt samtidigt som den användes som utmark. Jaktparken fanns kvar åtminstone
fram till 1878 då den ännu nämns i skattelängderna.
Jaktparker och djurgårdar har funnits vid flera av
de större slotten, t ex i Stockholm, vid Gripsholm och
som här vid Nyköpings hus. Hela Öland var en kunglig jaktpark. Jakt på större vilt var sedan medeltiden en
exklusiv sysselsättning för kung och adel. Vid gästningar då större sällskap vistades på slotten kunde jakt
ingå som förströelse. Viltet hägnades in och man
kunde också sätta in t ex dovhjortar för att få fle djur
att jaga. I Magnus Erikssons landslag från 1350
inskränktes allmogens jakträtt och 1539 inskärpte
Karl IX förbudet att jaga älg, hjort och rådjur. 1664
beskars även allmogens rätt till jakt i egen skog.
Det är oklart när jaktparken i Nyköping kom till.
Flera regenter har varit mycket aktiva med att omdana
Nyköpings hus. Johan III och Karl IX var mycket
intresserade av jakt, och den sistnämnde tillbringade
mycket av sin tid i Nyköping. Kanske kan jaktparken
ha tillkommit under 1500-talet eller tidigt 1600-tal.
Lästips
Janzon, K. 2006. Det medeltida Sverige 2. Södermanland 2. Hölebo och Rönö härader. Riksantikvarieämbetet. Stockholm.
145
Påljungshage
– forntid i Nyköpingstrakten
r edakt ör: jonas wikbor g
omsl agsbild: gö te göransson
omsl aget s baksida: måns sjöber g
sa u skrifter
22
Utgiven av Societas Archaeologica Upsaliensis (SAU) 2014
SAU Skrifter nr 22
Ansvarig utgivare: Åsa Larsson
Redaktör: Jonas Wikborg
Författare: Susanna Eklund, Marcus Eriksson, Lars Holmblad, Åsa Larsson, Ann Lindkvist,
Kristina Martinelle, Jonas Wikborg, Roger Wikell, Ann Vinberg, Sara Zhovnartshuk
Tryckår: 2014
Typsnitt: Adobe Garamond Pro 10,5/15
Papper: Arctic volume white 130 g
Tryck: Kph Trycksaksbolaget, Uppsala
Bilder: © respektive upphovsman
Där ej annat anges tillhör bilderna SAU. Vi har efter bästa förmåga sökt efter
alla rättighetsinnehavare; den som likväl anser sig förbisedd ombeds kontakta SAU.
Språkgranskning: Malin Hedlund
Omslagsbild: Göte Göransson
Omslagets baksida: Måns Sjöberg
Omslag och grafisk form: ord & form, Karlstad
Sättning: ord & form, Karlstad
Allmänt kartmaterial: ©Lantmäteriet Medgivande MS2007/04080
ISSN 1404-8493
ISBN 978-91-979889-8-8