2A2 projekt 2 stämning

Handledare: Erik Havelius
Juristprogrammet Lunds Universitet
HT 2015
Allmän förmögenhetsrätt, LAGAB01
2015-11-12
Stämningsansökan
Grupp 2a2
Hilda Danielsson, Emilia Gripwall, Zorba Hållsten
Hugo Lundberg, Hanna Nylund, Jennie Siegel
Luleå 2014-10-15
Lunds Tingsrätt
Byggmästaregatan
2
222 37 37
ANSÖKAN OM STÄMNING
Kärande
Allt för Hunden
Köpmangatan 3
972 33 Luleå
Ombud
Grupp 2A2
Advokatbyrån Lundahl & Binge
Svarande
Dogrow HB
Smultrongatan 49
234 43 Lomma
Ombud
Grupp 2A3
Yrkande
Käranden yrkar på 704 000 kronor i ersättning varav 334 000 kronor avser skadestånd
för kärandens kunders veterinärvårdskostnader, 250 000 kronor avser ersättning för
goodwillförluster, samt 120 000 kronor som avser ersättning för begränsning av
goodwillförlusten jämte ränta från den 15 september 2014 tills betalning sker enligt 3
& 6 §§ räntelagen.
Käranden yrkar vidare på ersättning för rättegångskostnader jämte ränta enligt 3, 6 §§
räntelagen.
Bakgrund
Den 2 juni 2014 ringde Stella Dogsson, inköpschef vid Allt för Hunden, till Eva Ek på
Dogrow HB. Parterna avtalade då om att Allt för Hunden skulle köpa 200 säckar á 12
kilo av Dogrow Adult Foder till ett pris av 109 000 kronor (200 * 545 kr). Leverans
skulle ske den 14 juli 2014 till Allt för Hundens lokaler i centrala Luleå. Dagen efter
avtalsingående mottar Stella en orderbekräftelse från Eva där pris, betalningsvillkor,
leveranssätt och leveranstid framgår. Förutom detta garanterar även Eva att fodret har
det näringsvärde som framgår av ett intyg som skickas med leveransen.
Orderbekräftelsen innehåller för övrigt inga friskrivningsklausuler. Leverans sker som
avtalat den 14 juli 2014 och fodret placeras omedelbart ut i kärandens butikslokal för
försäljning.
Två veckor senare började käranden ta emot klagomål både via telefonsamtal, mail
samt från kunder i butiken. Det framgår att totalt 16 av kundernas hundar hade
insjuknat svårt av fodret, varav sex (6) hundägare även tvingats avliva sina djur då de
blivit så pass dåliga av fodret. Käranden avbröt omedelbart försäljningen av Dogrow
Adult Foder, återkallade produkten samt kompenserade kunderna för de skador som
det sålda fodret hade orsakat. Utöver ersättning för de avlivade hundarna utbetalade
man ersättning till ett antal kunder avseende veterinärkostnader och självrisker i de
fall de drabbade hundarnas skador ersatts av försäkring. Käranden lät analysera fodret
hos ett laboratorium och höga halter av det giftiga ämnet efetylinmaltotoxin hittades.
Obduktion av de drabbade hundarna visade att hundarna hade dödliga halter av
efetylinmaltotoxin i sina kroppar.
Med anledning av det inträffade upptog käranden kontakt med Eva där man
förklarade hur situationen såg ut. Käranden sände Eva ett prov på det aktuella fodret
som hon sedan lät analysera tillsammans med ett sparat foderprov som aldrig lämnat
Eva. Giftet återfanns endast i det prov som anlänt från käranden. Laboratoriet
konstaterade att den vegetabiliska olja (solanumolja) som Eva använder i sitt foder
kan utveckla efetylinmaltotoxin om det utsätts för temperaturer överstigande 85
grader. Så höga temperaturer hade uppnåtts i de tågvagnar fodret transporterades i på
sin väg upp till Luleå och Allt för Hunden. Giftet måste därför ha uppkommit under
tågresan.
Långt upp i norr är konkurrenterna inom djurbutiksbranschen mycket få och käranden
har alltid haft ett väldigt gott rykte, vilket innebär att de är marknadsledande inom sitt
område. På grund av den hemska situation som har utspelat sig, har ryktet dessvärre
märkbart försämrats. Kunderna har blivit avsevärt färre och kärandens ledande
marknadsposition är långt ifrån vad den en gång har varit.
För att begränsa skadan av varumärkets anseende samt reparera sina kundrelationer,
valde käranden att gå ut i en stor annonskampanj där man bad om ursäkt för det
inträffade samt förklarade bakgrunden till det. Dessvärre har historien om det dödliga,
värmekänsliga fodret satt sitt avtryck och det kommer dröja många år till innan
kärandens varumärke återgår till det ursprungliga värdet.
Grunder
Käranden yrkar på ersättning för de 334 000 kronor som har erlagts från käranden till
dess kunder. Detta belopp täcker kostnader för 16 hundägares utlägg i samband med
insjuknande av respektive ägares hund. Sex (6) av dessa hundar led så svårt av
förgiftningen att de fick avlivas. Innan avlivandet hade samtliga av dessa hundar
vårdats på Djurvännens djursjukhus AB i Luleå. 334 000 kronor täcker således;
avlivningskostnader, vård samt ersättning för självrisk till de tre (3) hundägare som
hade tecknat försäkring till sina hundar. Av dessa 334 000 kronor avser 5 100 kronor
avlivningskostnader, (850 kronor per hund) 6000 kronor självrisk (2000 kronor per
hundägare) samt 324 900 kronor veterinärvård (mellan 15 000 och 30 000 kronor per
hund).
Ersättning till kunder enligt skadeståndslagen
Ersättning för de 334 000 kronorna som lagts ut till kunder yrkar käranden i första
hand enligt bestämmelserna i skadeståndslagen (SkL). Käranden vidhåller att
svaranden har varit vårdslös enligt 2 kap. 1 § SkL i sitt beslut att använda solanumolja
i hundfodret. Just denna typ av vegetabilisk olja kan i samband med hög värme bilda
det för hundar dödliga ämnet efetylinmaltotoxin. Vårdslösheten styrks ytterligare
genom att den produkt som innehöll just denna olja var primärt framtagen för hundar,
samma djur som redan vid mycket små mängder av efetylinmaltotoxin avlider. Även
om risken är liten att solanumolja bildar efetylinmaltotoxin, så är det för en
hundfodertillverkare som använder denna olja i fodret inte frågan om detta ämne
någon gång kommer att bildas, utan snarare när. Huruvida det var föga troligt att just
detta ämne skulle bildas eller ej, spelar mindre roll då bevisning fastställer att det ändå
finns en risk. Det är inte visat exakt hur stor eller liten denna risk är, men den anses av
övriga hundfodertillverkare vara såpass stor att solanumolja uteslutits till förmån för
andra i övrigt likvärdiga oljor hos i princip alla andra tillverkare av hundfoder.
Risken för att solanumolja ska bilda efetylinmaltotoxin i rumstemperatur är
försumbar, det krävs nämligen temperaturer på 85 ˚C och högre för att så ska kunna
ske. 85 ˚C kan vid en första anblick framstå som en extremt hög temperatur, som
hundfoder aldrig riskerar att utsättas för. Enligt Länsstyrelsen i Uppsala län räcker det
emellertid med en utomhustemperatur på 23 ˚C och sol för att temperaturen ska
överstiga 85 ˚C i en bil, se bilaga 6. Detta är tillämpligt även på förhållandena inne i
en godsvagn. Risken för att fodret skulle utsättas för dessa höga temperaturer ökade
därmed markant i och med att fodret skulle fraktas genom hela Sverige i godsvagnar
som uppenbarligen saknade kylfunktion. Svaranden måste med nödvändighet ha
insett att denna risk förelåg. Med tanke på värmeböljan juli 2014 med temperaturer
som väl översteg 23 ˚C under de dagar som transporten företogs, så måste det anses
vara grovt vårdslöst att skicka värmekänsligt foder i tåg utan kylsystem. Även i
Norrland översteg temperaturer 30 ˚C flera gånger, enligt SMHIs blogg
“Väderleken”, se bilaga 7. Svarenden borde således räknat med att temperaturen i
tågvagnen skulle överstiga 85 ˚C oavsett om tåget stannat eller inte.
Livsmedelsverket fastställer dessutom i sin rapport “Hot och säkerhet i
livsmedelskedjan” under rubriken “transportsätt” att inom Sverige svarar
lastbilstransporter av livsmedel för 85 procent av den transporterade mängden
livsmedel medan järnvägstransporter står för en försvinnande liten del. Vidare menar
livsmedelsverket att “Säkerheten anses vara mycket låg vid tågtransporter. “Vagnarna
är ofta olåsta [...], tågen stannar regelbundet på vissa ställen och bevakningen av dessa
är inte alltid optimal.” Det måste därför anses vara vårdslöst att frakta värmekänsligt
foder med tåg, då detta inte är pålitligt vid livsmedelstransport. Även om hundfoder
inte per definition är ett livsmedel måste det i detta fallet ses i ljuset av sitt
användningsområde, som här överensstämmer med livsmedel.
Således, om domstolen inte finner det vårdslöst av käranden att använda solanumolja
som kan utveckla efetylinmaltotoxin i fodret, så är det i vart fall vårdslöst att skicka
hundfoder innehållandes denna olja i godsvagnar vars temperatur under sommaren
med lätthet når över 85 ˚C frakta fodret på ett sådant sätt att det fanns stor risk att
ämnet efetylinmaltotoxin skulle kunna bildas.
Skadans storlek blev i vissas ögon kanske inte stor, men den hade kunnat få ändock
allvarligare konsekvenser ifall kärandens kunder inte hört av sig till företaget så fort
som de gjorde, eller ifall företaget inte haft som policy att återkalla farliga varor.
Möjligheterna att förekomma skadan skulle således inte vara allt för krävande. Om
svaranden hade hållit sig underrättad om eventuella avvikelser under transporten av
det värmekänsliga fodret och på så vis upptäckt de tre dagarna av stillastående som
gav upphov till det mycket giftiga ämnet efetylinmaltotoxin, hade fodret kunnat testas
i Luleå innan det gavs ut till försäljning. Vidare måste svaranden ha insett risken för
att varan skulle kunna komma att innehålla det farliga ämnet efetylinmaltotoxin
eftersom att det värmekänsliga fodret transporterades på ett godståg utan kylsystem
under Sveriges sommarmånader.
Svaranden är i vart fall ansvariga för styrkt vållande enligt den allmänna principen i 2
kap. 1 § SkL. Detta genom att de varit oaktsamma och underlåtit att meddela den
uppenbara risken att det värmekänsliga fodret kan bilda efetylinmaltotoxin under
särskilda omständigheter, genom hög värme. Att svaranden skickade det potentiellt
livsfarliga hundfodret med tåg genom hela Sverige, under årets varmaste månad
måste anses vara sådan särskild omständighet som avses i doktrinen och som medför
att svaranden blir skadeståndsskyldiga. Även det faktum att tågtransporten saknade
kylfunktion och att svaranden uppenbart visste om detta (se bilaga 9) måste tala för att
svaranden varit oaktsamma. Ytterligare omständigheter som talar för att svaranden är
skadeståndsskyldiga är att godsvagnen med hundfodret stod stilla i tre (3) dagar, utan
kylfunktion, detta bort svaranden ha insett när de bokade transporten. (Hellner s. 300
f.).
Enligt 5 kap. 7 § 1 och 2 punkterna skadeståndslagen omfattar skadestånd med
anledningen av sakskada dels ersättning för sakens värde eller reparationskostnad och
värdeminskning, dels annan kostnad till följd av skadan. I NJA 2001 s 65 “Fråga om
beräkning av skadestånd vid skada på katt (I) och hund (II)” slår HD fast att
sällskapsdjur inte är att betrakta som vilken sak som helst och att det därför får anses
rimligt att söka vård för djuret även om priset på vården skulle överstiga djurets
ekonomiska värde. Således råder ingen tvekan om att hundarnas medicinska
omkostnader måste ses som skäliga, och ersättning med 334 000 kr ska därför utgå
enligt 5 kap 7 § SkL.
Ersättning till kunder enligt PAL
Ersättning för de 334 000 kronorna yrkas i andra hand enligt bestämmelserna i
produktansvarslagen (PAL). 1 § 2 st. PAL medger skadestånd för sakskada som en
produkt på grund av säkerhetsbrist har orsakat på egendom som är avsedd att
användas för enskilt ändamål och användes i huvudsak för det enskilda ändamålet då
skadan inträffade. Eftersom en hund är en egendom omfattas skador på hundar av
lagen och räknas som sakskador. Som huvudregel gäller att en näringsidkare inte kan
få ersättning för sakskada genom PAL, men enligt 11 § PAL har en näringsidkare
regressrätt om näringsidkaren har lämnat ersättning för skada på egendom tillhörande
konsumenten som uppkommer pga. fel i en vara i enlighet med 31 § KKL. Käranden
har ersatt hundägarna för de veterinärvårdskostnader som orsakats genom fodret de
fått. Käranden har därför rätt att av svaranden återfå vad de betalat till hundägarna.
Enligt 3 § PAL har en produkt en säkerhetsbrist om den inte är så säker som skäligen
kan förväntas. Säkerheten ska bedömas bland annat med hänsyn till hur produkten
kan förväntas bli använd, tidpunkt då produkten sattes i omlopp och övriga
omständigheter. Säkerhetsbristen i fråga är ett så kallat konstruktionsfel vilket innebär
att produkten inte motsvarar de krav som kan ställas på den. Av det uppenbart
värmekänsliga hundfodret kan man förvänta sig att en hund ska kunna äta det utan att
bli skadad eller så pass sjuk att avlivning är nödvändig. Produktens säkerhetsbrist
ligger alltså i att Dogrow valt att använda solanumolja i fodret, vilken sedermera
utvecklade det farliga och mycket potenta giftet efetylinmaltotoxin (Hellner s. 292 f).
Att detta är att se som en säkerhetsbrist styrks av NJA 1961 s. 94 där en tillverkare
dömdes till att betala skadestånd eftersom denne underlåtit att vidta en mindre
omfattande åtgärd som hade gjort produkten säker. För Dogrow hade en sådan mindre
omfattande åtgärd kunnat vara att säkerställa att det värmekänsliga hundfodret
transporterades på sådant sätt att det farliga och potenta giftet efetylinmaltotoxin inte
kunde bildas, alternativt att byta ut den solanumolja som Dogrow använt i
tillverkningsprocessen till en annan vegetabilisk olja.
Tillverkaren av hundfodret är primärt skadeståndsskyldig enligt 6 § 1 st. 1 p. PAL.
Enligt 8 § föreligger dock inte skadeståndsskyldighet om tillverkaren gör sannolikt att
säkerhetsbristen inte fanns när produkten sattes i omlopp. Hundfodret sattes i omlopp
när det lämnade tillverkaren (det vill säga käranden), och eftersom efetylinmaltotoxin
bildades först efter att produkten sattes i omlopp, så skulle detta kunna tala för att
tillverkaren ska gå skadelös enligt PAL. Efetylinmaltotoxin är emellertid mycket
potent, och även om själva giftet bildades först när fodret lämnat tillverkaren, så
innebär själva användandet av den aktuella typen av olja i hundfoder att produkten
måste anses ha en säkerhetsbrist i sig. Därmed fanns säkerhetsbristen redan när oljan
tillsattes till fodret. Detta måste med nödvändighet ha skett innan produkten sattes i
omlopp, och tillverkaren kan därför på denna grund inte gå fri från skadeståndsansvar.
Ekonomisk förlust
Resultatet för Allt för Hunden har minskat avsevärt under kort tid på grund av förlorat
förtroende på marknaden. Detta styrks av bilaga 8. Från den 5 augusti 2014 då det
blev känt att käranden sålde giftigt hundfoder föll resultatet per vecka från 67 650 kr
till 23 320 kr på bara några få veckor. Jämfört med de två föregående åren där
resultatet för motsvarande veckor istället uppgick till 76 350 kr år 2013 och 73 145 kr
år 2012 är detta en markant förändring som har påverkat käranden avsevärt, både
ekonomiskt och genom goodwillförlust. Som en följd av att försäljningen i mycket
stor utsträckning påverkats av försäljningen av det farliga och mycket giftiga
hundfodret har resultatet för veckorna 14-37 år 2014 uppgått till 222 280 kr, jämfört
med föregående år där det år 2013 uppgick till 440 070 kr och 2012 till 427 452 kr är
detta en resultatmässig förlust på ca 50 %.
Ersättning för goodwill
Käranden yrkar ersättning på 250 000 kronor för goodwillförluster som uppkommit
till följd av skadan som har inträffat. Med goodwill avses det värde på företaget som
inte endast utgörs av dess tillgångar utan även av dess rykte och anseende. Genom att
sälja giftigt hundfoder har kärandens goodwill minskat avsevärt vilket styrks av
förhöret med Stella Dogsson samt av bilaga 8. Det finns således en tydlig koppling
mellan goodwillförlusten och det försämrade resultatet för Allt för Hunden.
5 kap. 7 § 3 punkten SkL stadgar vidare att följdskada, t.ex. intrång i
näringsverksamhet (fortsättningsvis benämnt intrång), som uppstår till följd av en
sakskada enligt 2 kap. 1 § SkL, är en ersättningsgill sådan. Enligt lagkommentarerna
till lagrummet har ett intrång i enlighet med 5 kap. 7 § SkL i princip samma innebörd
som vad som föreskrivs i 5 kap. 1 § 3 st. SkL (hämtad från Karnov där även
hänvisning till Mats Tullberg i Nordisk Försäkringstidskrift 2002 s. 227 har skett). I 5
kap. 1 § 3 st. SkL stadgas att intrång i näringsverksamhet ska likställas med
inkomstförlust. Detta avser ”den egna företagaren” och ett försämrat resultat i en
rörelse ska därmed räknas som ett intrång (Hellner, s. 353).
I 5 kap. 1 § 2 st. SkL framgår hur ersättningen för inkomstförlust ska beräknas. Det är
differensen mellan den inkomst som skadelidande hade haft, om denne inte hade
skadats, och den inkomst som den skadelidande faktiskt har efter skadan, som utgör
ersättning för inkomstförlust. Syftet med skadeståndet är just att den skadelidande ska
försättas i samma ekonomiska situation som denne hade haft om skadehändelsen
aldrig hade inträffat. Därför är det också viktigt att skadelidande begränsar sin förlust
(Hellner, s. 351). Hellner förklarar vidare att en förutsättning för att ersättning ska
utgå för kostnader, är att skadelidande skulle varit utan dem om skadan ej hade
inträffat (Hellner s. 386). Enligt prop. 1972:5 s. 579 ska det i skadeståndet för
sakskada inräknas “... annan kostnad till följd av skadan samt ersättning för
värdeminskning och hinder eller förlust i den skadelidandes näring.”
Bevisning och beräkning av goodwillförlust ter sig tämligen svårt med hänsyn till
dess art. Domstolen har därför i vissa fall utdömt skadestånd på grund av
goodwillförlust utan att någon närmare bevisning lagts fram. Se exempelvis det s.k.
Rolls Royce-fallet där domstolen utdömde det yrkade beloppet på 50 000 kr för
goodwillskada utan att någon närmare bevisning lagts fram (NIR 1981 s. 421).
På grund av den skadehändelse som inträffat har goodwillförlusten lett till att Allt för
Hundens resultat har minskat avsevärt. Som ovan nämnts menar Hellner att en sådan
skada ska räknas som intrång enligt lydelsen i 5 kap. 7 § 3 p. SkL och ska alltså
ersättas därigenom (Hellner s. 353). Kostnaderna som käranden yrkar ersättning på
omfattar endast den faktiska förlust som uppstått på grund av skadan. För att stryka
detta, se bilaga 8. Varför käranden ej yrkar på ersättning för eventuella framtida
förluster är för att deras försök att reparera sina kundrelationer samt varumärke gav
resultat, då försäljning därefter började ligga på en mer jämn nivå med en svag
uppgång.
Annonskostnad
Käranden valde att annonsera i den lokala pressen, vilket kostade dem 120 000
kronor. Syftet var att minimera den skada som orsakades av försäljningen av det
giftiga hundfodret. Käranden handlande således i enlighet med den i
skadeståndsrätten allmänna rättsgrundsatsen om att den skadelidande ska begränsa sin
skada. I prop. 1972:5, s. 580 anges också att det som ska ersättas enligt 5 kap. 7 § SkL
bland annat innefattar “... utgifter som varit nödvändiga för att begränsa
skadeverkningarna.”. Annonsering skedde i tre olika tidningar, under två (2) på
varandra följande veckor. Detta för att nå så många som möjligt. Om skadan ej hade
inträffat hade annonskostnaden heller aldrig uppstått och den ska således ersättas som
följdskada enligt 5 kap. 7 § 2 punkten Vidare måste denna kostnad anses som skälig,
om inte annat för att den vida understiger den förlust som hade uppstått om käranden
istället hade avstått från att vidta åtgärder. I förhållande till kärandens faktiska förlust
på hittills 211 481 kronor i försämrat resultat (differensen mellan kärandens resultat
vid denna tiden på året jämfört med en genomsnitt beräkning vid samma tidpunkt på
två föregående år), kan annonskostnaden inte heller ses som oskälig, se bilaga 4, 5
och 8.
Med ren förmögenhetsskada enligt 2 kap. 1 § SkL anses en sådan skada som
uppkommit genom brott utan något samband med att någon lider en sakskada
(Hellner, s. 65). De skador som Allt för hunden drabbats av i form av
goodwillförluster och annonskostnader uppkom i samband med en sakskada på
hundar, och är därför inte att anses som rena förmögenhetsskador.
Medvållande
Käranden kan inte anses ha varit medvållande till skadan, eftersom de inte kände till
vilken typ av vegetabilisk olja som användes i fodret. På förpackningen angavs bara
att fodret innehöll vegetabilisk olja, men det specificerades inte exakt vilken sort.
Käranden utgick då ifrån att det rörde sig om någon av de vegetabiliska oljor som
brukar tillsättas i hundfoder. I vart fall kunde käranden aldrig ha anat att det var just
solanumolja i fodret, eftersom denna typ av olja dem veterligen inte används i
hundfoder. Det var först när käranden fick resultaten från laboratorieundersökningen
som de insåg att solanumolja ingick i fodret. Käranden har dessutom agerat mycket
snabbt sedan de fått kännedom om att hundar blivit sjuka efter att ha ätit foder köpt
hos Allt för Hunden. Även om det då ännu ej var bekräftat att det var just foder från
Dogrow som orsakat sjukdomsfallen, så valde käranden att omedelbart avbryta
försäljningen av det misstänkta fodret. Detta gjorde att antalet hundar som blev sjuka
eller tvingades avlivas begränsades till ett minimum.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis så yrkar käranden i första hand på ersättning enligt
skadeståndslagen. Vårdslösheten enligt 2:1 SkL ligger i svarandes beslut att i sitt
hundfoder använda den farliga vegetabiliska olja som under vissa omständigheter
bildar ett ämne som är giftigt för hundar. Det måste även anses vårdslöst att frakta ett
värmekänsligt foder på ett sätt där det med stor sannolikhet kommer utsättas för höga
temperaturer. Vidare så vidhåller käranden att beloppet som käranden yrkar på (334
000 kr) är skäligt enligt 5:7 SkL 1 och 2 punkten. I vart fall har svaranden varit
uppenbart oaktsamma genom sin underlåtenhet att meddela käranden om att de använt
det potentiellt giftiga ämnet i sitt hundfoder och ska således vara skadeståndsskyldiga
enligt de allmänna principerna i 2:1 SkL.
I andra hand yrkar käranden på ersättning enligt produktansvarslagen. Enligt 1:2 PAL
omfattas förgiftade hundar av lagen, detta kan ej betalas ut till näringsidkare men i 11
§ PAL stadgas att näringsidkare har regressrätt genom 31 §
konsumentköplagen. Fodret är en säkerhetsbrist enligt 3§ och innehåller
konstruktionsfel. Säkerhetsbrister ligger också i valet av att bruka solanumolja samt
att svaranden ej har vidtagit mindre omfattande åtgärder för att undvika risken enligt
6§ 1st 1 punkten PAL så är svaranden således skadeståndsskyldig. Eftersom att
användandet av solanumolja är en säkerhetsbrist i sig kan svaranden ej undkomma
skadeståndsansvar i enlighet med 8 § PAL.
Vidare yrkar käranden på ersättning av goodwillförluster genom skadeståndslagen.
Dessa har lett till ett försämrat resultat och är alltså ersättningsgilla enligt 5 kap. 7 § 3
punkten SkL eftersom att det uppstått till följd av sakskada 2 kap. 1 § SkL.
Ersättningen som käranden yrkar på har beräknats utifrån 5 kap. 1 § 2 st. SkL och
avser alltså endast den faktiska förlust som har uppstått till följd av skadan. Käranden
har vidare levt upp till sin skyldighet att begränsa sin skadan genom att annonsera i
tidning och vill således även ha ersättning för denna utgift enligt 5 kap. 7 § 2 punkten
SkL. Denna kostnad utgör en sådan som käranden hade varit utan om aktuell
skadehändelse aldrig hade skett, och uppfyller således den förutsättning som krävs för
att den ska kunna bli ersatt. Vidare ska kostnaden anses som skälig då man måste
beakta summan som käranden faktiskt hade förlorat samt ovissheten huruvida
resultatet ytterligare kunde försämras beroende på om man valde att annonsera eller
inte.
Bevisning
Som muntlig bevisning åberopas:
1. Partsförhör med Stella Dogsson som styrker att de drabbade hundägarna har
sin hund för ”enskilt ändamål” och ej för näringsverksamhet. Vidare kommer
Stella styrka hur kärandens resultat och goodwill försämrats.
2. Vittnesförhör med Kim Canis veterinär på Djurvännens djursjukhus AB, bland
annat i syfte att styrka omkostnaderna för avlivning och vård.
Som skriftlig bevisning åberopas:
Bilaga 1: Kvitto på omkostnaderna för veterinärvården från djursjukhuset. Utgör ett
exempel på kostnaderna för veterinärvård.
Bilaga 2: Blodanalys från djursjukhuset. Styrker att även de hundar som blivit sjuka
haft efetylinmaltotoxin i blodet.
Bilaga 3: Sammanställning från revisorn. Styrker de sammanlagda
veterinärvårdskostnaderna (334 000 kr).
Bilaga 4: Kvitto annonser. Styrker kärandens annonskostnader samt tid för dessa.
Bilaga 5: Kvitto annonser. Styrker kärandens annonskostnader samt tid för dessa.
Bilaga 6: Skärmdump Länsstyrelsen i Uppsala Län som styrker att en
utomhustemperatur på
23 ˚C och sol räcker för att temperaturen ska överstiga 85 ˚C i en bil.
Bilaga 7: Skärmdump SMHIs blogg angående den värmebölja som rådde under
sommaren år 2014 med höga temperaturer även i Norrland som styrker att
temperaturen i godsvagnarna i vilka hundfodret transporterades med råge översteg 85
˚C.
Bilaga 8: Diagram för Allt för hunden´s resultat under sommarmånaderna för år 2012
till 2014 som styrker kärandens resultatförlust pga. att de sålt giftigt hundfoder.
Bilaga 9: Mail från Jan Killström, VD Green Cargo, där det styrks att deras
transportvagnar inte är utrustade med kylutrustningar samt att den som beställer
transport att Green Cargo får denna information.
Bilaga 10: Provresultatet av hundfodret från laboratoriet som styrker att fodret
innehöll höga halter av den vegetabiliska oljan solanumolja samt höga halter av giftet
efetylinmaltotoxin.
Bilaga 1 Djurvännens
Djursjukhus AB
KVITTENS Specifikation Avlivning av Hund Avgiftning 3 nätters vård Datum: 2014-­‐07-­‐30 850 SEK 10 000 SEK 30 000 SEK 40 850 SEK Bilaga 2 Djurvännens
Djursjukhus AB
2014-­‐08-­‐06 TESTRESULTAT
Resultat blodprov
KOD
312
533
237
987
372
522
114
130
143
ANALYS
Etandiol
Efetylinmaltotoxin
Xylitol
Cyanobakterier
Teobromin
Tannin
S-Järn
S-Urea
Lymfocyter
RESULTAT
112
76,8
0,6
1,3
36,7
0,43
25,6
5,0
24,2
ENHET
g/L
%
mmol/L
ukat/L
fl
umol/L
Umol/L
mmol/L
%
L=Låg, H=Hög, N=normal
N
H
N
N
N
N
L
N
L
De låga halterna i blodet av S-Järn och Lymfocyter, var endast en bråkdel under
normala halter och tyder troligen på den förgiftning som hunden lider av. Den extremt
höga halten av Efetylinmaltotoxin utesluter att förgiftningen är till följd av andra
orsaker eller ämnen än just detta. Hunden har troligen fått i sig ämnet via mat. Ämnet
finns inte naturligt i omgivningen. Ämnet kan vid ovanliga fall bildas då Solanumolja
hettas upp i över 85 grader C under upprepade tillfällen eller under längre perioder.
Evert Koppel
Evert Koppel
Biomedicinsk analytiker vid
Djurvännens Djursjukhus AB
Bilaga 3 Datum: 2014-­‐08-­‐30 Lundströms Revision
¨ Sammanställning av kvittenser från samtliga hundägare vars hundar drabbats av
efetylinmaltotoxinförgiftning;
Avlivning
Övriga veterinärkostnader
Självrisk
Antal hundar
6
16
3
Den totala summan uppstiger till 334 000 SEK
Patrik Persson
Patrik Persson
Revisor vid Lundströms Revision
Styck pris
850
15 000-30 000
2 000
Totalt pris
5 100
322 900
6 000
Bilaga 4 Datum: 2014-­‐09-­‐09 KVITTENS Annonsplats i tidningen EXTRA 164*268 plats 46 Annons i tidningen som delas ut i både Luleå och Boden 20 383 kr/dag 2 dagar 2014-­‐09-­‐02 2014-­‐09-­‐08 Summa att betala Bilaga 5 KVITTENS Annonsplats i tidningarna NSD och Norrbottens-­‐Kurriren Annons 122*200 35B på begärd plats Rabatt för fler annonser i samma vecka. Datum: Pris per dag: 2014-­‐09-­‐02 20 809 kr 2014-­‐09-­‐05 18 808 kr 2014-­‐09-­‐08 20 809 kr 2014-­‐09-­‐11 18 808 kr Summa: 79 234 kr Datum: 2014-­‐09-­‐12 Bilaga 6 Bilaga 7 Bilaga 8 Bilaga 9 Bilaga 10 norrutLAB
KOD
2014-­‐08-­‐05 Resultat testanalys av hundfoder av varumärket Dogrow ANALYS
RESULTAT ENHET L=Låg, H=Hög, N=normal
Vegetabiliskt protein 245
g/kg
N
Vitamin A
30000
IE/kg
N
Vitamin D
700
IE/kg
L
Vitamin E
750
IE/kg
N
Solanumolja*
355
g/kg
H
Kalcium
100
g/kg
N
Efetylinmaltotoxin
150
g/kg
H
Fosmor
150
g/kg
L
*värmekänsligt ämne, kan vid temperaturer på ≥85o C bilda det mycket giftiga ämnet Efetylinmaltotoxin Laboratorieledare Rick Sanchez skrev följande kommentar på testanalysen: Den vegetabiliska olja som funnits i testanalysen (solanumolja) är av mycket ovanlig karaktär och brukar normalt sett inte användas i djurfoder. Detta pga. att ledande auktoriteter inom området har avrått näringsidkare från att använda ämnet vid tillverkning av varor som ska förtäras av djur eftersom det är vedertaget att det potentiellt kan skapa det giftiga ämnet efetylinmaltotoxin. Mig veterligen använder ingen seriös tillverkare av hundfoder denna potentiellt farliga olja i sin tillverkning. Rick Sanchez
Rick Sanchez Laboratoriumledare vid norrutLAB