De osynliga EU-medborgarna

De Osynliga EU-medborgarna
The Invisible EU-citizens
Författare: Sophie Johansson
Institutionen för Globala och Politiska studier
Mänskliga Rättigheter 61-90
Kandidatuppsats 15 HP
HT 2014
Handledare: Dimosthenis Chatzoglakis
2015-01-08
De Osynliga EU-medborgarna
Sophie Johansson
900802-0621
Jag trodde du visste, att jag ogillar allt indelande av människor efter nationer och raser, all
sortens diskriminering mellan vita och svarta, mellan arier och judar, mellan turkar och
svenskar, mellan män och kvinnor.
-
Astrid Lindgren
De Osynliga EU-medborgarna
Sophie Johansson
900802-0621
Förkortningar
EU – Europeiska Unionen
EES- Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet (EU-länderna samt Norge, Island,
Liechtenstein)
ECHR - Europakonventionen
MR- Mänskliga Rättigheter
FN- Förenta Nationerna
Schengensamarbetet – Kompletterar reglerna om fri rörlighet, passkontroller har tagits bort
vid resor inom Schengenområdet.
UDHR – Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna
De Osynliga EU-medborgarna
Sophie Johansson
900802-0621
Sammanfattning
Denna uppsats belyser problemet med användandet av begreppen EU-medborgare och EUmigrant, samt vad det är som avgör huruvida man skall bli betraktad som antingen det ena
eller andra. Det råder fri rörlighet för alla EU-medborgare mellan medlemsstaterna, det skapar
problem när grupper som rent juridiskt inte klassificeras som medborgare, och i stället
klassificeras som migrant. Skillnaden mellan att vara EU-medborgare och EU-migrant är
bland annat att det skiljer sig i åtnjutandet av det sociala skyddsnätet. Romer används som ett
exempel genom hela uppsatsen då de har en historia som inte påminner om någon annan, samt
för att det är ett aktuellt ämne i dagens EU. Genom en komparativ studie mellan två
välfärdsstater, samt en diskursanalys där Benhabibs teori ”the rights of others” appliceras
diskuteras huruvida alla inom EU kan åtnjuta de mänskliga rättigheterna. Benhabibs teori
tydliggör nationalstaters rädsla gentemot det främmande och bekräftar att det sker en
kränkning av de mänskliga rättigheterna när människor saknar medborgarskap. Slutsatsen av
denna studie är att orsaken till att romska grupper ofta faller utanför det skyddsnät som finns
är på grund av avsaknaden av subjektivitet. Nationalstater ser ofta romska grupper som ickehanterbara och det smittar av sig på civilsamhället och den generella attityden gentemot romer
är negativ.
Nyckelord; främling, mänskliga rättigheter, EU-migranter, fri rörlighet, rättvist medlemskap
De Osynliga EU-medborgarna
Sophie Johansson
900802-0621
Abstract
This thesis highlights the problem with the use of the concepts “EU-citizen” and “EUimmigrant”, as well as what determines whether someone should be considered one or the
other. Since freedom of movement is granted EU-citizens between member states, problems
arise when groups that technically do not qualify as citizens, but are classified as migrants,
utilize the freedom of mobility. The difference between being classified as an EU-citizen vs
an EU-immigrant is the differences in the ability to enjoy the social safety net provided by the
state.
The Roma people will be used as an example throughout the thesis, as the history of the group
is unique, and it is currently a topic of discussion in the EU.
Through a comparative study of welfare states, along with a discourse analysis utilizing
Benhabib’s theory of ”the rights of others”, a discussion will examine whether everyone in the
EU have the opportunity to enjoy human rights.
Benhabib’s theory clarifies the nation state’s fears of that considered foreign and confirms the
violations of human rights that occur when people lack citizenship.
The conclusion of the study is that the reason Roma groups often fall outside the social safety
net is because the lack of subjectivity of states. Nation states often view Roma groups as nonmanageable, the perception rubs off on civil society and generates generally negative attitudes
towards the Roma.
Key words; Alienage, human rights, EU-immigrants, free movement, just membership
De Osynliga EU-medborgarna
Sophie Johansson
900802-0621
Innehållsförteckning
1
2
3
4
Inledning .......................................................................................................................................... 1
1.1
Problemformulering ................................................................................................................ 2
1.2
Syfte och frågeställning ........................................................................................................... 3
1.3
Metod och Teori ...................................................................................................................... 4
1.4
Material ................................................................................................................................... 4
1.5
Avgränsningar .......................................................................................................................... 4
1.6
Disposition ............................................................................................................................... 5
Bakgrund och tidigare studier ......................................................................................................... 6
2.1
Konceptet av att vara EU-medborgare.................................................................................... 6
2.2
Utmaningar med fri rörlighet .................................................................................................. 7
2.3
Antiziganism i Europa .............................................................................................................. 8
2.4
De osynliga EU-medborgarna- romer som ett exempel ......................................................... 9
Metod ............................................................................................................................................ 11
3.1
Komparativ forskning ............................................................................................................ 11
3.2
Diskursanalys ......................................................................................................................... 12
Teori............................................................................................................................................... 15
4.1
5
6
The right to have rights ......................................................................................................... 15
Den Europeiska unionens värdegrunder ....................................................................................... 19
5.1
EU-medborgare kontra EU-migrant ...................................................................................... 19
5.2
En gemensam marknad, ett gemensamt problem ................................................................ 20
5.3
De papperslösa ...................................................................................................................... 21
5.4
Avvikelser från den fria rörligheten....................................................................................... 21
5.5
EU-migranter i Sverige........................................................................................................... 22
5.6
EU-migranter i Danmark........................................................................................................ 24
5.7
Stigmatiserade grupper ......................................................................................................... 25
5.8
Kulturella och politiska attityder i Sverige och Danmark ...................................................... 25
5.9
En avbildning av verkligheten? .............................................................................................. 27
Analys ............................................................................................................................................ 29
6.1
Nationalism kontra liberalism ............................................................................................... 29
6.2
Ingen människa illegal ........................................................................................................... 31
6.2.1
6.3
Ett modernt undantag ........................................................................................................... 33
6.3.1
6.4
Nationalstaters rädsla för det främmande .................................................................... 31
Ett modernt välfärdsproblem? ...................................................................................... 35
Diskussion .............................................................................................................................. 36
De Osynliga EU-medborgarna
Sophie Johansson
900802-0621
7
Sammanfattning ............................................................................................................................ 38
8
Referenser ..................................................................................................................................... 40
De Osynliga EU-medborgarna
1
Sophie Johansson
900802-0621
Inledning
En av EU:s grundläggande principer är att varje individ som är medborgare av en
medlemsstat skall ha rätt att röra sig fritt samt uppehålla sig inom alla medlemsstaters
territorium. Genom att ha ett medborgarskap i en medlemsstat blir man per automatik även
unionsmedborgare. Trots denna grundläggande princip så finns det grupper inom EU som inte
får åtnjuta rätten till fri rörlighet. Den fria rörligheten inom EU kallas mycket sällan för
migration, trots det så finns det grupper inom EU som allt som oftast blir sedda som EUmigranter istället för EU-medborgare. Som EU-medborgare skall man åtnjuta vissa rättigheter
oberoende av vilken medlemsstat man befinner sig i, dock gäller det inte samma sak för
migranter. Detta medför vissa problem när människor som klassificeras som migranter i
stället för medborgare utnyttjar den fria rörligheten.
Dessa människor som inom EU blir klassificerade som EU-migranter istället för EUmedborgare får utstå enorma kränkningar av de mänskliga rättigheter när det utnyttjar den fria
rörligheten inom EU. En grupp som om och om igen får utstå diskriminering och exkludering
är den romska befolkningen. Romer är ett mycket bra exempel på en grupp som befinner sig i
glappet mellan att vara EU-medborgare eller EU-migrant, det sker en pendling i användandet
av begreppen och det skapar problem hur stater skall bemöta dessa grupper.
I dagens Europa beräknas det finnas ungefär 10-12 miljoner romer, det är mer vanligt än
ovanligt att de få stå med fördomar, diskriminering och social exkludering. Oberoende av
vilken medlemsstat de befinner sig så brister staterna i att garantera deras rättigheter och de
lever marginaliserade från majoritetssamhället.
Som ovannämnt så utsätts romer för dagliga kränkningar i nästan sätt alla medlemsstater,
även i Sverige och Danmark, som ses som två välutvecklade välfärdsstater. Både Sverige och
Danmark skall garantera ett visst skydd för alla som befinner sig inom deras jurisdiktion.
Under de senaste åren kan man se att det har skett en ökning av romska grupper till både
Sverige och Danmark, i nästan alla fall så stöter man på romerna i det offentliga rummet där
de ägnar sig åt tiggeri eller gatumusicerande.
Trots att Sverige och Danmark påminner om varandra väldigt mycket, framförallt på det
institutionella planet så kan man se att det finns enorma skillnader i bemötandet samt
inkluderingen av EU-migranter. Medan Sverige har en historia som främjar samt är
1
De Osynliga EU-medborgarna
Sophie Johansson
900802-0621
välkommande gentemot det främmande, så har Danmark en historia som i högre grad består
av främlingsfientlighet och exkludering.
Som EU-medborgare i Sverige och Danmark har man rätt till subventionerad sjukvård, med
villkoret att man på något sätt kan bevisa sin nationella tillhörighet. Genom att vara EUmedborgare så innehar man ett EU-kort som är ett bevis på att man tillhör en medlemsstat och
är skyddad av deras nationella sjukförsäkringsprogam. Om man innehar ett sådant kort (i
många fall räcker det även med endast ett nationellt ID-kort) så har man rätt till akutsjukvård
men även till återbesök om det skulle behövas. Om man däremot inte kan bevisa sin
nationella tillhörighet så skapar det problem, man har fortfarande rätt till att uppsöka vård i
livshotande situationer, dessvärre har man inte rätt till återbesök om man inte har möjlighet att
bekosta det själv. I de allra flesta fall så faller romer in i den grupp som saknar
identitetshandling och därmed saknar de ett EU-kort.
Anledningen till att många romska grupper söker sig till just Sverige och Danmark är på
grund av hopp om ett drägligare liv. Men med tanke på att de allt som oftast hamnar i gapet
mellan EU-medborgare och EU-migrant så blir inte livet alltid bättre för dem.
1.1
Problemformulering
Problematiken som denna uppsats kommer att behandla är vad som avgör användandet av
begreppen EU-medborgare kontra EU-migrant. Inom EU borde de juridiska begreppen
angående användandet vara tydligt och det borde finnas klara regler över hur de skall
användas. I dagens EU finns det en problematik med att vissa grupper pendlar mellan att vara
medborgare och migrant, det skapar problem i de olika medlemsstaterna om hur de olika
institutionerna skall handskas med dessa grupper. Principen inom EU är att alla medborgare
skall behandlas på lika grunder. Som det ser ut idag behandlas de grupper som faller i gapet
mellan att vara medborgare eller migrant ibland värre än tredjelandsmedborgare från ett uland.
Som EU-medborgare skall man ha rätt att röra sig fritt samt uppehålla sig i andra
medlemsstater. När man befinner sig i en annan stat skall man även ha rätt till bland annat fri
eller subventionerad sjukvård. Dock är det mer vanligt en ovanligt att vissa stigmatiserade
grupper faller utanför detta skyddsnät då de bland annat saknar identitetshandlingar och/eller
EU-kort som ger de rätt till subventionerad sjukvård.
2
De Osynliga EU-medborgarna
Sophie Johansson
900802-0621
Denna uppsats kommer fokusera på två välfärdsstater – Sverige och Danmark, som påminner
mycket om varandra på många plan. Trots många likheter och ett välutarbetat skyddsnät för
dess medborgare samt EU-medborgare så uppstår många problem när dessa utsatta grupper
kommer till Sverige och Danmark i hopp om ett bättre liv.
Denna uppsats ämnar att använda romer som ett exempel på en stigmatiserad grupp då det är
ett aktuellt problem i hela EU, då även i Sverige och Danmark. Vad som är viktigt att påpeka
är dock att det förmodligen kommer skapas andra grupper som kommer falla utanför de
skyddsnät som finns idag, ett exempel på det är Nordafrikaner som fått uppehållstillstånd i
Spanien och senare vill utnyttja den fria rörligheten och bosätta sig i annan medlemsstat.
I FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna artikel 1 står det:
”Alla människor äro födda fria och i lika värde och rättigheter…”
Utifrån ovanstående citat så anser jag att problematiken med att vissa grupper diskrimineras
inom EU utgör en kränkning mot de mänskliga rättigheterna, det är ett stort problem inom EU
att EU-migranter diskrimineras, därför är det relevant för mig att utföra denna studie.
1.2
Syfte och frågeställning
Syftet med denna uppsats är att förstå problematiken med användandet av begreppen EUmedborgare och EU-migranter, vad det är som avgör vem som skall bli betraktad som
medborgare och vem som skall betraktas som migrant. Uppsatsen ämnar att få en förståelse
över hur EU i allmänhet samt två medlemsstater i synnerhet – Sverige och Danmark,
handskas med detta problem.
De frågeställningar som uppsatsen kommer beröra är:
-
Vilka problem uppstår för nationalstaten när grupper inte går att placera som verkan
EU-medborgare eller EU-migrant?
-
Hur handskas Sverige och Danmark med det ”främmande”?
-
Vad utgör de största skillnaderna mellan Sverige och Danmark när det kommer till
bemötande samt tillgång till sociala välfärdsrättigheter för EU-migranter?
3
De Osynliga EU-medborgarna
1.3
Sophie Johansson
900802-0621
Metod och Teori
Metoden för denna uppsats kommer bestå utav en komparativ studie där två välfärdsstater
inom EU kommer att ställas emot varandra. Där kommer de främsta likheter och skillnader att
lyftas fram. När den komparativa studien är genomförd kommer även en diskursanalys att
genomföras. I analysen kommer även det teoretiska perspektivet att appliceras. Det teoretiska
perspektiv som kommer ligga till grund för denna studie är Benhabibs teori ”The Rights of
Others”. Hon diskuterar bland annat nationalstatens rädsla för det främmande och vikten av
att var människa innehar ett medborgarskap.
Mina metod- och teorival kommer att diskuteras mer djupgående längre fram i uppsatsen.
1.4
Material
Det material som kommer ligga till grund för denna uppsats är både primära och sekundära
källor. Det primära material som används är framförallt internationella rättsregler och EUlagstiftning. De sekundära källor som kommer att användas består framförallt av
vetenskapliga böcker och artiklar. Policydokument kommer även att användas med avsikt att
få en mer djupgående förståelse över mitt valda problemområde inom de olika institutionerna
jag valt att studera. Relevant för uppsatsen är även att ta tidigare studier i beaktning för att
kunna få en övergripande förståelse av problemet som finns idag, men även för att förstå
sammankopplingen med historien och nuet.
För att få en förståelse över de rådande diskurserna i Sverige och Danmark kommer även
tidningsartiklar och annan media tillviss del användas.
1.5
Avgränsningar
Denna uppsats ämnar att diskutera användandet av begreppen EU-medborgare och EUmigrant, fokus kommer framförallt vara på det glappet som uppstår mellan dessa kategorier. I
denna uppsats kommer romer att användas som exempel för att kunna förtydliggöra
problematiken med användningen av de två ovannämnda begrepp. Det exempel som jag valt
att använda är både belastat historiskt och geografiskt, därför är det omöjligt för mig att
inkludera allt som har med romer och göra. Samtidigt går det inte heller att bortse från vissa
händelser som utgör en viktig del av hur situationen ser ut idag.
4
De Osynliga EU-medborgarna
Sophie Johansson
900802-0621
De länder som kommer utgöra grundpelaren i den komparativa studien som skall genomföras
är Sverige och Danmark. Anledningen att jag har begränsat min uppsats till endast de EUländerna är att det är två välfärdsländer som påminner väldigt mycket om varandra. Trots
likheterna mellan dessa länder så finns det även en viss olikhet i historien angående
inkludering av det främmande. Med tanke på att både Sverige och Danmark är medlemmar i
EU så ser deras migrationspolitik någorlunda lik ut. Därför kommer denna uppsats begränsa
sig och endast kolla på hur EU-migranter blir mottagna i de två olika länderna, samt vilka
möjligheter som finns för dem till en dräglig vardag. Då de sociala institutionerna i de bägge
länderna är uppbyggda på snarlika sätt har jag valt att lägga fokus på huruvida EU-migranter
kan åtnjuta sina mänskliga rättigheter, då rätten till sjukvård som ett exempel. Jag är mycket
medveten om att det finns andra grupper inom EU som ställs inför samma problem som
romerna. Men då romerna utgör en speciell grupp som har en speciell historia och är ett
aktuellt problem i både Sverige och Danmark så är det enligt mig den mest relevanta gruppen
att använda som exempel för denna studie. Troligt är att det i framtiden kommer uppstå flera
grupper som kommer stå inför samma problem som romerna gör idag, som jag nämnt tidigare
så är den romska historien mycket speciell och det finns ingen annan grupp idag som
påminner om den.
Viktigt att belysa är att jag i denna uppsats endast kommer fokusera på den interna
dimensionen av EU:s migrationspolitik. Jag kommer inte lägga någon fokus på
tredjelandsinvandring till EU, det vill säga den externa dimensionen. Dock kan det
förekomma vissa exempel där EU-migranters situation jämförs med tredjelandsmedborgare.
1.6
Disposition
Uppsatsen kommer inledas med bakgrund och tidigare forskning. I detta kapitel kommer
framförallt EU perspektivet belysas, vad det är som gäller när man innehar ett medborgarskap
i en medlemsstat, samt hur situationen ser ut för människor med olika bakgrund. Vidare
kommer metod och teori att introduceras innan uppsatsens mest relevanta kapitel presenteras.
Först kommer kapitlet där jag genomför min jämförande studie mellan Sverige och Danmark,
i detta kapitel skall jag fokusera på de skillnader och likheter som finns mellan de valda
länderna. Avslutningsvis kommer en analys att genomföras där min valda teori kommer
appliceras för att sedan kunna knyta ihop säcken och försöka besvara uppsatsens syfte och
frågeställning.
5
De Osynliga EU-medborgarna
2
Sophie Johansson
900802-0621
Bakgrund och tidigare studier
Den Europeiska Unionens ledord är: Frihet, Säkerhet och Rättvisa. Detta kapitel kommer
fokusera på huruvida detta gäller alla EU-medborgare eller om det endast gäller vissa. Som
EU-medborgare skall du ha rätt att röra dig fritt inom EU:s gränser, men med det uppkommer
vissa problem, såsom att en faller utanför de välfärdsrättigheter som finns, exempelvis rätten
till sjukvård.
2.1
Konceptet av att vara EU-medborgare
Maastrichtfördraget som skrevs på 1992 ligger till grund för EU-medborgarskapet. Ett EUmedborgarskap beror på huruvida landet som man innehar medborgarskap är en medlemsstat i
EU eller inte. Viktigt att poängtera är att ett EU-medborgarskap aldrig skall ersätta ett
nationellt medborgarskap utan endast komplettera det. Det är fortfarande upp till varje lands
nationella lagsystem att avgör vilka rättigheter de berörda individerna skall får ta del av, men
även konventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. En av de
viktigaste rättigheterna som skall berör alla EU-medborgare är rätten till fri rörlighet samt
rätten till uppehälle inom alla medlemsstater. (Condinanzi et al. 2008, s. 3, 20.) (Shaw, 2000,
s. 67)
Held definierar konceptet av att vara medborgare som ”membership of a community”, som
innebär att man har tillgång till vissa rättigheter samtidigt som man har skyldigheter gentemot
samhället (Shaw, 2000, s. 68). Vad som är relevant för denna uppsats är det faktum att alla
som innehar ett medborgarskap av en medlemsstat, är per automatik EU-medborgare. Därav
skall man oberoende av vilket land man kommer ifrån erhålla samma rättigheter. En viktig
aspekt att poängtera är att alla inte blev EU-medborgare samtidigt, olika grupper har erhållit
olika aspekter av medborgarskapet under en längre period. Man kan ställa sig frågor som
”varför” och ”vad” som gör vissa grupper till ”bättre” medborgare än andra, har det till
exempel att göra med tillgång till politiska processer? (Shaw, 2000, s. 75)
Trots tanken om att ett EU-medborgarskap syftar till att alla skall behandlas lika utifrån ickediskriminering principen, så ser det tyvärr inte ut så i praktiken. Med hjälp av praxis kan man
se att vissa grupper är mer utsatta än andra när det gäller åtnjutandet av ett EU-medborgarskap
och de rättigheter som medföljer. Ofta är det utsatta grupper som kämpar för bättre socio6
De Osynliga EU-medborgarna
Sophie Johansson
900802-0621
ekonomiska förutsättningar samt social förändring som drabbas av även detta utanförskap
(Shaw, 2000, s. 75).
Man har som EU-medborgare rätt att stanna tre månader som turist i en annan medlemsstat,
för att stanna längre skall man arbeta, studera eller vara självförsörjande. För att individer inte
skall hamna i kläm vid flytt till annat EU-land så har medlemsstaterna upprättat ett
gemensamt system som berör socialförsäkringsförmåner, det vill säga pension och
föräldraledigt. Detta har uppkommit för att den fria rörligheten skall fungera i praktiken och
att personer som flyttar till ett annat land skall omfattas av värdlandets
socialförsäkringssystem från första dagen (Schengen och fri rörlighet för personer).
2.2
Utmaningar med fri rörlighet
I den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna kan man läsa
”Var och en har rätt att lämna varje land, även sitt eget, och att återvända till sitt
land” (art 13.2)
Ändock kan man fråga sig om denna grundläggande rättighet faktiskt gäller alla, i dagens
samhälle har mer eller mindre alla möjligheten att lämna sitt hemland men det är endast en
minoritet som har rätten att träda in i ett annat land (Pécoud & De Guchteneire, 2007, s. 1).
Gunnar Myrdal hävdade en gång att välfärdsstater är nationalistiska och protektionistiska och
att dess funktion är baserat på en solidaritet emellan ett specifikt samhälle. De individer som
lever inom detta samhälle är till viss mån villiga att ta emot utomstående, dock föredras
grupper som samhället kan känna en viss liknelse med. Enligt vissa liberala ekonomer är fri
rörlighet till fördel för världssamhället i sin helhet, men det innebär inte att varje enskilt land
drar fördelar av immigration. Ett välfärdssamhälle är uppbyggt på så vis att det skall
omfördela de resurser som finns emellan de individer som existerar inom det specifika
samhället. Den fördelning som sker, sker mellan dem som har det bäst till dom som har det
sämre, detta sker mellan de individerna i det givna samhälle samt inom samma system, så
kallad solidaritet (Entzinger, 2007, s. 119).
Det går att påstå att immigration till ett välfärdsland utmanar hela systemet, speciellt om det
är människor som inte befinner sig i arbetsålder, då utgör det ett större hot mot välfärdsstaten
då de i stället för att bidra med arbetskraft blir en börda för systemets logik. I vissa fall kan
det vara svårt att förena tanken om öppna gränser och välfärdssystemet, då immigration
7
De Osynliga EU-medborgarna
Sophie Johansson
900802-0621
kräver genomträngliga gränser medan det bästa för ett välfärdssamhälle är ett slutet system
(Entzinger, 2007, s. 120).
Kunz och Leinonen skriver om ”de osynliga gränserna”, med det hänvisar dem till saker som
administration, kultur, språk, och mentala barriärer. De anser att det är viktigt att även ta
hänsyn till detta när man talar om migration, då förutsättningarna inte ser likadana ut för alla
EU-medborgare. Vad de menar är att högutbildade personer samt businessmänniskor har en
god möjlighet till rörelsefrihet medan vanliga arbetare samt arbetslösa inte har samma
möjlighet att röra sig mellan gränserna. Detta benämner de som en ”internal” dimension av
migration (Kunz & Leinonen, 2007, s. 137).
2.3
Antiziganism i Europa
”En bestående latent struktur av föreställningar fientliga mot judar som kollektiv, vilka på det
individuella planet manifesteras som attityder och i kulturen som myter, ideologi, folkliga
traditioner och bildspråk, och i handlingar – social eller legal diskriminering, politisk
mobilisering mot judarna, och kollektiv eller statligt våld – vilket resulterar i och/eller syftar
till att fjärma, driva bort eller tillintetgöra judar just för att de är judar” (Cederberg, 2010, s.
52).
Detta är den amerikanska folkmordsforskaren Helen Feins beskrivning av antisemitismen,
dock hävdar Cederberg genom att byta ut ”judar” mot ”romer” så blir det även en beskrivning
av antiziganismen. Hatet mot romer och judar härstammar från samma rötter, det bygger på
en misstro mot det främmande och mytbildning om bland annat romers tro, i grund och botten
handlar det om rasism. Detta hat gentemot romer började redan under 1300-talet då de blev
anklagade för att sprida digerdöden, sedan har det bara fortsatt, anklagelser som att de
spionerat för turkarna, rövat bort kristna barn och utfört ritualmord är bara några få saker som
de fått utstå (Cederberg, 2010, s. 52).
En av de fördomar som alltid funnits mot romer är att de har ”vandring i blodet” och att
många av dem levt på resande fot frivilligt. Sanningen är dock att i de flesta fall har de varit
tvungna att ständigt byta bostadsplats då de blivit bortkörda av myndigheter eller människor
runt omkring (Cederberg, 2010, s. 53).
Trots större medvetenhet idag om allas lika värde så är fortfarande antiziganismen utbredd i
Europa. När EU utvidgades år 2004/2007 och många länder från Östeuropa tillträdde så hade
8
De Osynliga EU-medborgarna
Sophie Johansson
900802-0621
EU tydliga krav på de nya medlemsstaterna. Ett av de främsta och mest relevanta kraven var
att de måste garantera de mänskliga rättigheterna för sina romska minoriteter. Medvetenheten
inom EU angående romers situation i de nya medlemsländerna var stor, dock reflekterades det
inte över situationen för romer i de stater som redan var medlemmar. Här kan man spekulera i
om det fanns en baktanke med att lägga extra resurser på just romer och deras utsatthet i de
nya EU-länderna, för om villkoren i hemländerna blev bättre så ”slipper” de rika EU-länderna
ta tag i problemet (Cederberg, 2010, s. 93).
ERIO (European Roma Infomation Office) hävdar att antiziganismen är djupt rotad i den
europeiska kulturen, genom undersökningar som gjort är två tredjedelar av alla européer
motvilliga att bo granne med romer. En teori till den ökande fientligheten gentemot romer
hänger ihop med EU:s utvidgning och den fria rörligheten. Många stater anser att de inte har
ekonomi till integreringsstrategier som berör romer (Cederberg, 2010, s. 94-95).
2.4
De osynliga EU-medborgarna- romer som ett exempel
”Treating like things alike and unlike things differently” (Shaw, 2000, s. 76).
Då vi alla är människor skall vi oavsett etnicitet, ras, kön, sexuell läggning med mera bli
behandlade likadant. Ovanstående citat tydliggör även det, ändå så lyckas inte EU leva upp
till detta. Inom EU finns det framförallt två EU-direktiv som berör romerna, det är de direktiv
som främjar likabehandling av enskilda personer oavsett ras och etniskt ursprung
(2000/43/EG) samt de direktiv om allmänna ramar för likabehandling i arbetslivet
(2000/78/EG). Överlag skall dessa direktiv bekämpa all sorts diskriminering, både direkt och
indirekt. När det kommer till EU-direktiv så skall alla medlemsstater ta det i bejakning utifrån
de egna landets förhållande och villkor (Cederberg, 2010, s. 149).
Situationen för romer i dagens Europa beskrivs som ”en av de viktigaste politiska, sociala och
humanitära frågor i dagens Europa”, rapporten som beskriver detta hävdar nödvändigheten av
en lagstiftning mot antiziganismen. Det finns fruktansvärda studier som beskriver hur illa
romer blir behandlade i dagens Europa och dem beskrivs oftast som ”de fattigaste bland de
fattiga”, och deras förhållande är i många fall lägre än värsta u-landsnivå. Kortfattat går det att
påstå att den fria rörligheten och icke-diskriminering principen inte fungerar för den romska
befolkningen i Europa (Cederberg, 2010, s. 149 ff.).
9
De Osynliga EU-medborgarna
Sophie Johansson
900802-0621
Många av romerna i Europa lever i ständig skräck för att bli utsatta för rasism då både i sina
hemländer och i andra medlemsstater. I allt större utsträckning lämnar romska grupper sina
hem för att söka efter en drägligare tillvaro, idag är det mycket vanligt att man ser de som
tiggare. På flera håll runt om i Europa är tiggeri förbjudet (inte i Sverige), och allt fler länder
vill införa detta förbud då det är ett ökande problem utan lösning. I många länder så finns det
misstankar om att tiggare tillhör kriminella ligor, men det finns det inga bevis för (Cederberg,
2010, s. 152 ff.).
Idag så finns frågan om romsk inkludering med på EU:s agenda. Trots det ramverk som EU
tagit fram angående integrering av romer så ligger det främsta ansvaret på nationell nivå.
Många ser dock det som ett problem på grund av den diskriminering som sker runt om i EU
gentemot romer, en av anledningarna till att ansvaret ligger på den nationella nivån är att EU
inte vill kritisera medlemsstaternas minoritetspolitik (Cederberg, 2010, s. 154).
10
De Osynliga EU-medborgarna
3
Metod
3.1
Komparativ forskning
Sophie Johansson
900802-0621
Med tanke på att denna uppsats främst kommer att fokusera på två länder – Sverige och
Danmark, så utgör komparativ forskning en viktig del. Komparativ forskning är mycket
användbart när det kommer till jämförelse mellan olika länder, detta kallas för ”tvärnationell”
forskning. Tvärnationell forskning har blivit mindre okomplicerad att genomföra i takt med
den tekniska utvecklingen som har skett. Världen vi lever i idag har blivit ”mindre”, var vi än
befinner oss har vi tillgång till nyheter som informerar om vad som skett på andra sidan
jordklotet. Detta har medfört att det idag är svårare att tala om ett ”samhälle” då framförallt de
moderna samhällena är öppna och mottagliga för influenser från andra kulturer och traditioner
(May, 2001, s. 239-240).
Genom att använda sig av begreppet ”samhälle” finns det en risk att man bortser från de
skillnader som faktiskt finns. Genom den utveckling som har skett inom kommunikation och
teknik idag, går det att se tydliga skillnader mellan de kulturella föreställningar som existerar i
olika länder. Med tanke på den globalisering som har skett har även forskningen genomgått en
process samt skapat ett enormt informationsflöde. När man studerar olika kulturer och
samhällen, hur de organiserar sociala och politiska verksamheter så finns en önskan om att nå
en större insikt om ens eget liv. Att jämföra olika politiska system kan leda till en fördjupad
förståelse av sitt egna samhällssystem, samt mer generella teser om förändringsprocesser
(May, 2001, s. 241).
Strävan att hitta universella förklaringar kallas enligt O’Reilly för konvergensteorin, den
bygger på ”att det finns gemensamma, universellt identifierbara influenser och trender som
opererar i alla industrialiserade samhällen”. Motvikten i detta är dock att det politiska och
sociala livet idag har blivit mer komplicerat på grund av globaliseringen, idag existerar inte
bara variationer inom nationer utan även mellan. Denna ökande divergens omöjliggör
tvärnationella generaliseringar. Målet för en komparativ forskning är att förstå och förklara
hur samhällen samt kulturer upplever och förhåller sig till sociala, ekonomiska och politiska
förändringar (May, 2001, s. 241-242).
11
De Osynliga EU-medborgarna
Sophie Johansson
900802-0621
May lyfter fram fyra olika termer som beskriver den komparativa forskningens möjligheter – 1
spegelbildsperspektivet, 2 differensperspektivet, 3 teoriutvecklingsperspektivet och 4
prediktionsperspektivet. Kortfattat kommer dessa perspektiv att presenteras nedan.
Spegelbildsperspektivet betonar den värdefulla betydelsen av att bedriva komparativ
forskning, detta för att forskningsresultat som berör andra länder kan belysa vårt eget sätt att
leva. Målet för forskningen blir då att hämta kunskap från andra länder. Genom att studera
andra länder kan man få en unik inblick i hur det sociala livet fungerar, som utomstående kan
man då ställa frågor som ”insiders” inte har reflekterat över, utan tagit dessa levnadsmönster
förgivna. När studier om olika samhällen genomförs uppkommer frågeställningar huruvida
vissa har utvecklats på liknande sätt medan andra utvecklats annorlunda (May, 2001, s. 247).
Det andra perspektivet möjliggör en förståelse av vilka kulturella hinder som kan uppstå vid
införandet av en viss politik. Med hjälp av en komparativ forskning går det att få en
grundläggande bild av vilka egenskaper som antingen förenar eller åtskiljer moderna
välfärdsstater. Genom att utföra komparativ forskning går det då att få en förståelse av vilka
faktorer på makroplanet som påverkar sociala och politiska förändringar (May, 2001, s. 248).
Teoriutvecklingsperspektivet antyder att komparativ forskning kan bidra till teoriutveckling,
ur ett positivt perspektiv kan man anta att tvärnationella studier har en möjlighet att förändra
forskningsinriktningen och då få konsekvenser för politiska åtgärder och initiativ (May, 2001,
s. 249). Det sista perspektivet som May diskuterar betonar att komparativ forskning kan
förenkla resultatet av olika insatser och åtgärdsprogram. Genom att studera effekten av
politiska insatser eller system i andra länder går det att förutsäga utfallet och inte endast förstå
potentialen av dessa insatser (May, 2001, s. 251).
3.2
Diskursanalys
Världen består utav olika diskurser, man kan hävda att diskurser utgörs av specifik kunskap
om världen. Dessa diskurser formar vårt sätt att förstå världen, samt människors agerande
kring den. En definition av diskurs kan vara ”A particular form of language with its own rules
and conventions and the institutions within which the discourse is produced and circulates”
(Rose, 2001, s. 136).
För att förstå en diskurs är intertextualitet mycket viktigt, de språk som används bör förstås
som någonting mer subtilt och kreativt istället för endast en förmedlare av faktiskt
information. Språket skall betraktas som en aktiv skapare av verkligenhet istället för en
12
De Osynliga EU-medborgarna
Sophie Johansson
900802-0621
representation av verkligheten, orden som har valts har valts av ett syfte för att ha en viss
effekt på personerna som läser texten (Rose, 2001, s. 136) (Denscombre, 2009, s. 393).
För att kunna förstå kulturella antaganden genom en diskursanalys så är diskursen beroende
av begrepp som utvecklats utanför den text som analyseras. Det krävs även att man studerar
det som är frånvarande i texten lika väl som man studerar det som den innehåller, den
underförstådda meningen är mycket relevant. När diskursanalys genomförs är även
förhandsantagande än viktig del, de måste bygga på den befintliga kunskapen om samhället,
kulturen eller politiken, texten analyseras då med vissa förutfattade meningar om de
betydelser som finns (Denscombre, 2009, s. 395).
Foucault hävdar att makt är mycket invecklat och det är inget som utövas av ett subjekt mot
ett annat. Både makt och diskurser finns hela tiden runt omkring oss och det reproduceras
ständigt, därför anser Foucault även att diskurs bör ses som en mycket kraftfull disciplin.
Foucault använder sig av begreppet sociala praktiker för att beskriva dess reproduktion. Alla
individer är på ett eller annat sätt en social praktik, som bidrar till att makt på olika sätt
existerar och efterföljs, detta kan ske i form av konventioner och regelverk, bland annat.
Kortsagt är makt ingenting som sker uppifrån och ner i ett samhälle, utan makt är någonting
som finns överallt, likaså diskurser (Jansson, 2008, s. 14) (Rose, 2001, s. 137).
Man kan hävda att den sociala verkligheten är skapad genom diskurser, sociala interaktioner
går inte att förstå utan koppling till den diskurs som ger den mening, syftet med att utföra en
diskursanalys är att man får en ökad förståelse mellan diskursen och verkligheten (Bryman,
2008, s. 508).
Genom att förstå hur olika institutioner i samhället påverkas av varandra kan man få en
bredare förståelse över hur makt och kunskap visar sig genom diskurser. Genom övervakning
anser Foucault att social ordning produceras, detta har blivit ett dominant tillvägagångsätt i
många moderna kapitalistiska stater. Han använder Benthams panoptikon som ett exempel, ett
panoptikon är användbart i många olika institutioner, då även i ett samhälle. Kortfattat så är
effekten av ett panoptikon att man alltid är synlig ”to induce in the inmate a state of conscious
and permanent visibility that assures the automative functioning of power” (Rose, 2001, s.
166).
Enligt Foucault arbetar institutioner på två plan. Foucault benämner dessa två tillvägagångsätt
som institutionella redskap samt institutionella tekniker. Den första av de två utgörs av makt
13
De Osynliga EU-medborgarna
Sophie Johansson
900802-0621
och kunskap, alltså det som institutionen är uppbyggd på. Det kan bestå av lagar, moral,
filosofiska uttalanden med mera, själva diskursen uppkommer sedan genom detta. Vidare
beskrivs institutionella tekniker som ett sätt att praktisera kunskap och makt. För att förtydliga
redskap och tekniker kan man anse att panoptikon är ett slags redskap medan fönster och
persiennerna är en slags teknik (Rose, 2001, 167).
Relevant för en diskursanalys är även att förstå Foucaults princip angående subjektivitet. Hans
förklaring av ett subjekt är att det är någonting som är historisk konstruerat, han hävdar även
att subjektet skall ha konstituerat sig själv. Foucault associerar subjektivitet med ”a reality
ontologically distinct from the body”. En mer målande beskrivning av Foucaults teori
angående subjektivitet är “the subject constitutes itself in different forms at different times
through the use of varied practices, but always by distinguishing itself from the physical body
that engages in those practices” (Kelly, 2013, s. 514)
Genom att genomföra en diskursanalys får man en ökad förståelse över hur makten i
samhället uppnås genom diskurser. När man utforskar de bakomliggande betydelserna som
används för att förstå en text så förstår man även att vissa diskurser tjänar vissa gruppers
intressen mer än andras (Denscombre, 2009,s. 395).
14
De Osynliga EU-medborgarna
4
Sophie Johansson
900802-0621
Teori
“No human is illegal” detta citat är vad Seyla Benhabib grundar sin bok på, ingen människa
är någonsin olaglig, oavsett var man befinner sig eller vilken status man innehar.
4.1
The right to have rights
I boken ”the right to have rights” talar Benhabib om varje människas rättigheter och hur dessa
är kopplade till personers medborgarstatus. Benhabib menar att anledningen till att vi
kategoriserar människor idag är en effekt av bildandet av nationalstater. De olika kategorierna
som hon presenterar är: flykting, minoritet, statslös samt främling. För att bli klassificerad
som flykting skall man ha blivit bortjagad från sitt hemland, som minoritet klassas man när
den politiska majoriteten förklarar en specifik grupp som icke tillhörande till den homogena
gruppen etc. Det går att påstå att hon väljer att fokusera på de aspekter i en politisk
verksamhet som gör skillnad mellan ”medborgare” och ”främling” (Benhabib, 2004, s. 55).
Det går att urskilja att boken är uppbyggd på tre utgångspunkter. Den första utgångspunkten
hävdar att liberala demokratier står inför olika dilemman när det kommer till mänskliga
rättigheter kontra demokratiskt självbestämmande. Problematiken i detta är huruvida
demokratiska stater skall öppna upp sina gränser för ekonomiska flyktingar eller huruvida
dessa stater i stället skall bistå med resurser till de fattigare nationerna (Bauböck, 2007, s.
398).
Vidare diskuterar Benhabib relevansen av att ta itu med olika dilemman genom att göra
skillnad på ”principle of right” samt ”schedules of rights”. Den förstnämnda fokuserar på den
grundläggande principen av att alla människor är rättighetsbärare medan den andra poängterar
att lagstiftningen kan variera mycket inom olika demokratier och därför råder det bred
variation på tillämningen av principer (Bauböck, 2007, s. 399).
Benhabib beskriver politiskt medborgarskap (möjligheten att träda in samt lämna olika
samhällen) som en viktig aspekt av nationell och internationell rättvisa. Tillskillnad från
Benhabib så beskriver John Rawls att man skall skåda demokratiska samhällen som
fullständiga och stängda sociala system. Det Rawls syftar till när med ett stängt system är att
man endast kan träda in i ett sådant system vid födseln och lämna när man dör. Han beskriver
då internationell rättvisa ur ett statscentriskt perspektiv (Benhabib, 2004, s. 74). Rawls
15
De Osynliga EU-medborgarna
Sophie Johansson
900802-0621
argument angående stänga system motsätter sig Kant’s teori om kosmopolitianismen, enligt
honom är vi alla medlemmar av ett världssamhälle där alla har möjligheten att integrera med
varandra (Benhabib, 2004, s. 75).
Boken ”The Rights of Others – Aliens, Residents and Citizens” utgår till stor del av från
Kants teorier om den kosmopolitiska federalismen, Kant beskriver tre nivåer av relationer
som börs tar hänsyn till mellan det legala och moraliska. De olika relationerna är den mellan
individer inom en stat, relationen mellan stater och den relation som är mest relevant för detta
arbete – relationen mellan individer och främmande stater. Benhabib skriver att tillfällig
vistelse på främmande territorium bör vara en rättighet. Dessa argument grundas på antagande
om att alla människor har förmågan att förenas i en gemenskap samt att jorden vi lever på ägs
av oss alla (Benhabib, 2004, s. 25, 29-30).
Benhabib beskriver Rawls teori som nationalistisk, då den har en tendens att marginalisera
icke homogena grupper, så som etniska- och religiösa grupper. Länge har marginaliserade och
exkluderade grupper försökt att transformera den moraliska koden i ett samhälle, av
anledningen att försöka bli inkluderade. Benhabib hävdar att det är fel att kategorisera
människor som homogena utifrån moraliska koder och gemensamma sympatier, det är
fientligt gentemot exkluderade grupper som väljer att inte ta till sig av de hegemoniska
moraliska koderna (Benhabib, 2004, s. 81).
Benhabib motsätter sig Rawls argument om att stater är fullständiga och stängda system, men
trots det anser hon att gränser mellan länder är nödvändiga. En kan se att öppna och porösa
gränser underlättar fri rörlighet för människor, varor och service mellan länder, samt är
mycket fördelaktiga för ekonomier med öppna marknader. Benhabib anser även att
immigration fördjupar den politiska kulturen i mottagarlandet (Benhabib, 2004, s. 89-90).
Vidare skriver Benhabib att liberala demokratier borde utöva politik som i så stor utsträckning
som möjligt är kompatibelt med ”en värld utan gränser”. Politik som förs i liberala stater bör
därför skydda individuella rättigheter och se till att alla har samma möjligheter i livet. Alla
ska kunna åtnjut samma rättigheter och bara för att man är migrant skall man inte bli nekad
vissa rättigheter (Benhabib, 2004, s. 95) (Aleinikoff, 2007, s. 424).
Benhabib belyser att de främsta anledningarna till att människor flyr sina hemländer är på
grund av misär så som fattigdom, svält eller diskriminering. Vad som är relevant för Benhabib
är att oavsett vem du är eller vad du kommer ifrån skall man ha samma möjlighet att bli
16
De Osynliga EU-medborgarna
Sophie Johansson
900802-0621
medlem i en gemenskap. Varje människa skall bli behandlad med samma respekt, i fall en
person i fråga blir nekad inträde skall det finnas relevanta orsaker, det får aldrig bero på ras,
etnicitet, religion etc. Ändå är inte rätten till medlemskap av en gemenskap samma sak som
att bli beviljad ett medborgarskap, i stället kan man se det som rätten till att få tillträda ett land
med lika rättigheter. Vad hon menar är att tillfällig vistelse i ett land skall ses som en rättighet
medan permanent uppehälle endast är ett privilegium (Benhabib, 2004, s. 140).
Den andra teorin som Benhabib tar avstamp i är Ardent’s arbete om ”rätten till rättigheter”.
Ardent beskriver anledningen till att människor idag är statslösa beror på kollapsen av det
europeiska riket mellan de två krigen. Under den perioden av-naturaliserades tusentals
människor. Anledningen till att stater agerade på det vis var för att slippa ta hand om det ”icke
önskvärda”, det vill säga etniska minoriteter, flyktingar etc. (Benhabib, 2004, s. 71) I detta
resonemang grundar Benhabib sin tanke angående ett rättvist medlemskap, rätten till ett
medlemskap inkorporeras även i de mänskliga rättigheterna (UDHR, art 15).
Som EU medborgare innehar man sociala rättigheter även om man befinner sig inom en
annan stats territorium, i resterande del av världen varierar dessa sociala rättigheter beroende
på vilket land man kommer ifrån. Dock finns det en farozon inom EU när det kommer till en
kollektiv identitet mellan medlemsstaterna. Om man som individ emigrerar till en annan
medlemsstat och tillexempel arbetar, så finns det en risk att man förblir ”alienage”, samhället
skapar då en grupp som får ta del av det civila samhället men likväl står utanför det politiska
systemet, det vill säga utan politiska rättigheter (Benhabib, 2004, s. 146).
Trots att ett av EU:s motto är ”united in diversity” finns det flertal exempel på marginalisering
utav människor, ”dom andra” i EU har tillexempel blivit gästarbetare samt immigranter
(Benhabib, 2004, s. 165-166).
Överlag handlar Benhabibs teori om nationalstatens rädsla för det främmande, stater är rädda
att förlora sina rötter. ”Dom andra” är idag det största hotet mot ”vi”, migrationen hotar att
utrota länders ursprungsbefolkning. Kortfattat så är stater otroligt rädda att falla isär på grund
av den immigration och emigration som sker idag. Stater anser att det främsta hotet är att
nyanlända kommer förändra medborgares attityd, de tydliga gränser som en gång funnits och
deklarerat vad som är ”dom andra” och ”vi” håller på att suddas ut. När en stat tar emot
immigranter finns rädslan att vår egen nationalitet försvinner, därför anses integrering av
marginaliserade grupper skrämmande (Benhabib, 2004, s. 124 ff.).
17
De Osynliga EU-medborgarna
Sophie Johansson
900802-0621
Benhabib skriver även att trots staters rädsla för att förlora sin integritet är det viktigt att låta
migranter behålla en del av sin kultur, en av de största rädslor som finns för de människor
som lämnar sina hemländer är att förlora sig själv i den nya kulturen. Benhabib menar att det
är det främmande som sätter demokratin på prov, hon hävdar dock att demokratiska länder
inte skall verka på detta sätt. Tanken med en demokrati är att den skall vara öppen och
välkomnade för alla och att inga gränser skalla existera (Benhabib, 2004, s. 215).
Två relevanta förpliktelser som den demokratiska liberala staten har är
sjävbestämmanderätten samt att införliva de mänskliga rättigheterna, dessa två förpliktelser
kan till viss del motsätta varandra. När det kommer till självbestämmanderätten så är den
framförallt tydlig när det kommer till migrationsfrågor då det är staten själv som reglerar vilka
som får tillträde till landet. Problematiken mellan självbestämmanderätten och de mänskliga
rättigheterna kan komma att uppstå när immigrationspolicys hela tiden måste ta hänsyn till de
som står i de olika konventionerna om de mänskliga rättigheterna. Immigration är idag ett av
det största hoten mot nationalstaten, då suveräniteten ständigt utmanas av människor från
främmande stater (Benhabib, 2003, s. 440-443).
18
De Osynliga EU-medborgarna
5
Sophie Johansson
900802-0621
Den Europeiska unionens värdegrunder
Den nationella suveräniteten är uppbyggd på värden som yttrandefrihet, tankefrihet, ett
demokratiskt styrelseskick samt internationell solidaritet, detta gäller framförallt i de
västeuropeiska staterna. När man talar om de nordiska länderna så kan man se att de länderna
alltid vidmakthållit sig för att vara liberala och toleranta gentemot det främmande. Vad man
kan se idag är dock att framförallt Norge och Danmark inte lever upp till det längre, de har
mer eller mindre endast en negativ attityd till ”dom andra”. I debatter angående det
främmande så hävdar vissa att invandring är en fara för demokratin (Persson & Arvidsson,
2011, s. 330).
Mångfald är ett ord som är återkommande när man diskuterar positiva europeiska värden,
dock är det i vissa fall motsägelsefull om man kollar på den europeiska historien med krig
samt antipati gentemot invandrare och minoriteter. De normer och värderingar som skall ligga
till grund för den europeiska gemenskapen står i Köpenhamnskriterierna från 1993. De
kriterierna handlar bland annat om fri marknad kopplad till stabila demokratier, yttrandefrihet,
respekt för mänskliga rättigheter, antidiskriminering etc. Vad som är relevant att påpeka är
dock att många av ursprungsländerna inom EU inte lever upp till dessa kriterier (Persson &
Arvidsson, 2011, s, 331-332).
De stater som är medlemmar i unionen skall kännetecknas som samhällen som förespråkar
mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och jämställdhet. Vad unionen
vill uppnå med dessa värdegrunder är att EU skall vara ett område med frihet, säkerhet och
rättvisa utan inre gränser, det skall även bidra till bekämpningen av social utslagning och
diskriminering, främjande av rättvisa och socialt skydd för alla (Grundläggande principer för
EU)
5.1
EU-medborgare kontra EU-migrant
Den fria rörligheten inom EU definieras sällan som migration, då alla som lever inom unionen
har rätt till att röra sig fritt mellan varje medlemsstat. I detta kapitel kommer en diskussion
angående användandet av begreppen EU-medborgare och EU-migranter att föras. Varför vissa
grupper inom EU kallas för ”EU-migranter” trots att de är EU-medborgare. Hur hanterar
19
De Osynliga EU-medborgarna
Sophie Johansson
900802-0621
egentligen EU dessa avvikande grupper som finns och var ligger ansvaret, hos EU eller hos
varje enskild stat?
”EU:s regler samordnar de olika ländernas trygghetssystem men det finns inget gemensamt
europeiskt system som ersätter nationella system. Det är alltså upp till varje enskilt land att
bestämma vem som är socialförsäkrad enligt landets lagstiftning liksom vem som har rätt till
förmåner och på vilka villkor” (Socialtjänsten, 2013, s. 31).
EU:s uppehållsdirektiv säger att man får röra sig fritt mellan medlemsstaterna så länge man
inte blir en börda för värdlandets sociala skyddsnät. Även om en EU-medborgare utnyttjar det
sociala skyddsnät som finns skall deportering inte vara ett direkt resultat av det. En
problematik med EU:s direktiv angående uppehälle är att det inte finns någon förklaring av
vad en orimlig börda är. Det är därför mycket svårt att skicka hem en EU-medborgare från
tillexempel Sverige och Danmark (Report on homeless migrants in Copenhagen).
5.2
En gemensam marknad, ett gemensamt problem
Migration är en av de viktigaste och mest utmanande frågor som EU har att ta itu med. EU har
idag ett ökat inflytande över medlemsstaterna, men de starkaste aktörerna när det kommer till
migrationspolitiken ligger hos varje enskild stat. Ändå råder det en förvirring över vem som
egentligen är migrant. Migrationspolitiken inom EU inkluderar både en extern och intern
dimension. Den externa dimensionen innefattar asyl, flyktingar, illegal invandring samt
invandring av personer från länder utanför EU. Den interna dimensionen (som denna uppsats
fokuserar på) syftar till EU:s integrations- och antidiskrimineringspolitik och den fria
rörligheten för arbetskraft och människor inom unionen (Hansen, 2008, s. 11 ff.)
När EU utvidgades 2004/2007 och flertal länder från öst blev medlemmar i unionen så
uppkom en debatt om den fria rörligheten. Trots att alla medborgare inom EU skall åtnjuta
samma rättigheter så uppkom det problem under östutvidgningen. De nya medlemsländernas
medborgare fick inte fri rörlighet i de gamla EU-länderna, det uppkom diverse
övergångsregler i vissa av dessa länder. Anledningen till dessa övergångsregler var för att
många regeringar hävdade att det skulle bli en ökad invandring från öst till väst, de nya EUmedborgarna framställdes som kriminella snyltgäster. Relevant att poängtera är att Sverige
var de enda av de gamla EU-länderna som inte införde övergångsregler (Hansen, 2008, s. 23).
20
De Osynliga EU-medborgarna
Sophie Johansson
900802-0621
Danmark däremot som senare i denna uppsats skall jämföras med Sverige införde
övergångsregler för de nya EU-medborgarna. Dessa regler var utformade såhär:
Arbetssökande får uppehålla sig fritt i landet upp till sex månader men måste försörja sig
själva. För att få arbetstillstånd krävs att man fått en anställning på heltid på en arbetsplats
som omfattas av kollektivavtal och som följer danska villkor för löner och anställning.
Arbetsgivaren ska vara skatteregistrerad och får inte omfattas av strejk, blockad eller
lockout.
Tillståndet gäller bara en anställning i taget i högst ett år. Nytt jobb kräver nytt tillstånd.
Familj får följa med om det finns bostad enligt dansk standard (Övergångsreglerna i EU).
I samband med övergångsreglernas uppkomst påbörjades en diskussion angående
invandringsproblem inom EU, dock var det aldrig tal om att avveckla den fria rörligheten
(även om man till vissa del redan gjort det – för vissa). I takt med denna diskussion uppkom
en distinktion mellan fri rörlighet och migration, man kan även se det på så vis att en
distinktion mellan det önskvärda och det icke önskvärda uppkom. Innan östutvidgningen sågs
den fria rörligheten som någonting positiv och lönsamt för alla medlemsstater, nu i stället ses
det som någonting som endast drar med sig utgifter (Hansen, 2008, s. 24).
5.3
De papperslösa
Enligt FN finns det ungefär 12 miljoner människor runt om i världen som är statslösa, av
dessa beräknas 640 000 bo i Europa, dock är det svårt att säga hur många av dem som är
romer. När Jugoslavien löstes upp var det väldigt många romer som blev statslösa,
anledningen till det var att man var tvungen att söka medborgarskap inom den nya staten inom
en viss tid, de romer som då hade flyttat till andra länder förlorade sitt medborgarskap i de
land de var födda. Detta går dock emot FN:s allmänna förklaring om de mänskliga
rättigheterna, alla människor har rätt till en nationalitet, och ingen skall godtyckligt bli
fråntagen sitt medborgarskap (Cederberg, 2010, s. 139).
5.4
Avvikelser från den fria rörligheten
Under en övergångsperiod kan EU-länderna få undantag från reglerna om den fria rörligheten
för personer, dessa undantag gäller då arbetstagare från nya medlemsländer. Det finns
tillexempel vissa länder som har begränsat kroatiska medborgare att arbeta i dessa länder.
21
De Osynliga EU-medborgarna
Sophie Johansson
900802-0621
Fram till 2020 kan de länder ha kvar begränsningarna (EU-upplysningen). De övergångsregler
som flertal länder införde är ett exempel på ett undantag från den fria rörligheten.
5.5
EU-migranter i Sverige
Som EU/EES – medborgare har man rätt att vistas i Sverige i tre månader utan att registrera
sig, efter tre månader så kräver migrationsverket att man skall meddela att man befinner sig i
landet. För att få stanna längre än tre månader är en utav förutsättningarna att man har ett
arbete eller kan bevisa att man kan försörja sig på annat vis. Relevant är även att man har ett
Europeiskt sjukförsäkringskort som är ett bevis på att man täcks av en sjukförsäkring från sitt
hemland, genom att visa upp ett EU-kort har man rätt till subventionerad sjukvård. Alla har
dock rätt till akutsjukvård, problematiken är när vissa sjukdomstillstånd kräver återbesök. Då
väljer många i stället att inte uppsöka vård överhuvudtaget. (Socialstyrelsen, 2013, s. 32)
(Crossroads, EU/ESS) (EU-migranter kan få samma förmån som papperslösa, 2014)
Dock finns det en stor problematik med det här, romer som kommer från bland annat
Rumänien, Slovakien eller Tjeckien, saknar i flesta fall EU-kort då de inte ingår i det
nationella sjukförsäkringssystemet på grund av att de inte arbetat och betalt skatt i sitt
hemland. I Sverige finns det en lag som säger att papperslösa skall ha rätt till sjukvård och att
barn till papperslösa skall ha rätt att gå i skolan. Många EU-migranter hamnar dock utanför
detta skydd, de hamnar i en slags gråzon då de i teorin skall inneha samma rättigheter som
EU-medborgare men på grund av bristen på identitetshandlingar samt EU-kort hamnar dem
utanför systemet. I många fall förpassas EU-migranter till frivilligorganisationer där de kan få
den hjälp de behöver (EU-migranter kan få samma förmån som papperslösa, 2014).
Socialstyrelsen har genomfört en kartläggning av EU-migranter i Sverige. Vad som
framkommit i denna kartläggning är att det under de senaste åren skett en drastisk ökning av
akut hemlösa EU-migranter. På grund av bristande inkomst hos dessa människor så tillbringar
de nästan all sin tid i det offentliga rummet och försöker försörja sig genom bland annat
tiggeri och gatumusicerande. Det har funnits hemlösa i Sverige i väldigt många år, men
hemlösa EU-migranter faller utanför gruppen som ”traditionellt” hemlösa och därför går det
inte att hänvisa dessa människor till de verksamheter som är framtagna för att hjälpa våra
traditionellt hemlösa personer (Socialstyrelsen, 2013, s. 17).
22
De Osynliga EU-medborgarna
Sophie Johansson
900802-0621
Socialtjänstlagen i Sverige skall gälla för alla människor som vistas i Sverige, inga undantag
får ske trots att en person som saknar hemvist i landet söker bistånd. En prövning måste alltid
ske i den kommun där personen i fråga vistas, det är varje enskild kommun som har det
yttersta ansvaret för att människor får det stöd som de behöver. EU-medborgare som har
uppehållsrätt i Sverige skall alltså behandlas likadant som svenska medborgare hos
socialtjänsten. Uppehållsrätt har de som bland annat är arbetstagare, arbetssökande,
studerande eller har tillräckliga tillgångar för sin vistelse. För de personer som saknar
uppehållsrätt i Sverige begränsas biståndsinsatserna till nödsituationer, det kan till exempel
röra sig om resekostnader till hemlandet (Socialstyrelsen, 2013, s. 22).
Det är framförallt ideella organisationer som hjälper de EU-migranter som har hamnat utanför
det skyddsnät som finns till för EU-medborgare. Dessa organisationer bistår då framförallt
med mat, kläder, rådgivning och viss sjukvård. Det som socialtjänsten kan bidra med är
mestadels akut logi och ekonomiska bidrag till hemresa. Vad man kan se är att på flera orter
runt om i Sverige så har socialtjänsten och ideella organisationer valt att samarbeta. Dock är
det många utsatta människor som uppger att de inte har fått hjälp varken av ideella
organisationer eller socialtjänsten (Socialstyrelsen, 2013, s. 24).
Anledningen till att många EU-migranter inte tar del av den hjälp som erbjuds är på grund av
att många vill undvika kontakt med myndigheterna. En av förutsättningarna för fri rörlighet
inom EU är att man skall kunna försörja sig själv och sin familj, om man inte kan göra det
finns det en risk att uppehållsrätten dras in. Detta i sin tur leder till att svenska myndigheters
kännedom om utsatta EU-migranter är begränsad, eftersom många väljer att söka hjälp hos
ideella organisationer istället. Det finns ett flertal organisationer som vänder sig specifikt till
utsatta EU-migranter, det är bland annat Crossroads som finns i Stockholm och Göteborg.
Svenska kyrkan och stadsmissionen bedriver även viss verksamhet. Vissa kommuner runt om
i Sverige bedriver en verksamhet där de aktivt söker upp utsatta EU-migranter, de riktar sig
framförallt mot barn som tigger i den offentliga miljön – ensamma eller tillsammans med
föräldrar. Denna verksamhet försöker framförallt informera om EU-migranters rättigheter och
skyldigheter men även om barns skolplikt (Socialstyrelsen, 2013, s. 30-31).
Generellt så gör socialtjänsten i de olika kommunerna bedömningen att EU-migranter endast
har rätt till bistånd för hemresa och akut logi, trots att det i vissa kommuner finns ”tak-överhuvudet-garanti” så omfattas inte EU-migranterna av den garantin.
23
De Osynliga EU-medborgarna
5.6
Sophie Johansson
900802-0621
EU-migranter i Danmark
Danmark var ett av de länder som införde övergångsregler i samband med östutvidgningen i
EU 2004/2007. Under de två första åren efter utvidgningen kunde ursprungsländerna i EU
tillämpa nationella bestämmelser angående medborgare från de länder som gick med i EU
2004/2007. I fall dessa medborgare ville utnyttja den fria rörligheten och arbeta så behövde de
ansöka om tillexempelvis arbetstillstånd. Dessa restriktioner för medborgare från
östutvidgningen plockades bort i maj 2009, från och med då gäller samma regler för de som
för andra EU-medborgare. Det är dock alltid nationell lagstiftning som gäller i de olika
länderna och där kan det skilja sig åt när det gäller vistelse i landet, men samma regler skall
gälla för alla EU-medborgare (EURES, 2014)
Det som gäller för EU-medborgare i Danmark är att man har rätt till att vistas där som turist i
tre månader utan uppehållstillstånd, i fall man kommer som arbetssökande kan man uppehålla
sig i Danmark i sex månader utan uppehållstillstånd, dock skall det finnas en realistisk chans
att man får en anställning (EU-ophold).
Tillskillnad från i Sverige så är det förbjudet med ”bettleri” i Danmark, det vill säga aktivt
tiggeri, samt att det finns en tillämpning i sociallagen som gör det väldigt svårt för statligt
finansierade organisationer att hjälpa personer utan danskt personnummer. Som EU-migrant i
Danmark har man heller ingen rätt till att befinna sig på statligt finansierade härbärgen Detta
förbud för hemlösa EU-migranter att besöka härbärgen infördes 2007 då välfärdsministern
ansåg att det fanns en risk att Danmark skulle bli ”EU:s härbärge” i fall det erbjöds hjälp för
hemlösa EU-migranter (Förlorarna i EU) (Preventing desitution of homeless migrants in
Denmark). Som det ser ut idag finns det endast en privat finansierad organisation (Kirkens
Korshaer) som hjälper hemlösa migranter utan registrering i Danmark.
När det kommer till sjukvård i Danmark för EU-medborgare så gäller mer eller mindre
samma regler som i Sverige, varje människa oavsett legal status har rätt till akutsjukvård. Om
man behöver sjukvård för åkommor som inte är livshotande så har man däremot ingen rätt till
subventionerad vård, så länge man inte har en sjukförsäkring från sitt hemland. I Danmark
finns det för närvarande endast en organisation som kan bistå med hjälp till odokumenterade
eller hemlösa EU-migranter, det är Röda korset som är helt och hållet privat finansierat
(Preventing destitution of homeless migrants in Denmark).
24
De Osynliga EU-medborgarna
5.7
Sophie Johansson
900802-0621
Stigmatiserade grupper
Trots att alla EU-medborgare skall åtnjuta samma rättigheter finns det grupper som faller
utanför systemet av olika anledningar. Denna uppsats har valt att använda romska grupper
som exempel, men i praktiken kan det röra sig om andra grupper också, exempelvis
nordafrikaner som fått uppehållstillstånd i Spanien som sedan vill bosätta sig i andra EUländer (Fattiga EU-medborgare nekas sjukvård, 2013). En av anledningarna till att romer har
svårare att ta del av de rättigheter som gäller, är på grund av bristen på identitetshandlingar.
Trots att de är EU-medborgare så skapar det problem för dem när de rör sig mellan olika
medlemsstater då de inte har ett bevis på vilken nationalitet de innehar. Det är en av
anledningarna till att de ses som EU-migranter i stället för EU-medborgare.
5.8
Kulturella och politiska attityder i Sverige och Danmark
Med tanke på Sverige och Danmarks medlemskap i EU ser lagstiftningen angående vistelse i
länderna någorlunda lika ut. Som EU-medborgare får du vistas i de bägge länderna i tre
månader utan krav på registrering. Även den institutionella uppbyggnaden är mer eller
mindre likadan. Det som utgör den största skillnaden mellan Sverige och Danmark är attityder
gentemot ”dom andra”. I Danmark har främlingsfientliga parti länge haft mycket inflytande i
politiken och har därav haft ett stort inflytande på samhällets utveckling. Den
främlingsfientliga opinionen i Sverige har inte visast sig i lika stor utsträckning. Dock är det
svårt att säga hur Sverigedemokraterna som mer eller mindre är en motsvarighet till Dansk
Folkeparti i Danmark kommer påverka svensk politik och den svenska utvecklingen i det
långa loppet (Persson & Arvidsson, 2011, s. 232 ff.).
Man kan dock inte påstå att det endast är attitydskillnader som utgör skillnaden i synen på det
främmande mellan Sverige och Danmark. Med tanke på Dansk Folkpartis påverkan i dansk
politik så har immigrationen till Danmark försvårats. Vad som framförallt märker ut sig är att
invandrare i Danmark har markant sämre villkor än danska medborgare, det syns särskilt när
det kommer till att bli berättigat socialbidrag. I Sverige skall däremot alla som befinner sig i
landet lagligt behandlas lika inför socialtjänstlagen och alla skall ha rätt att söka om bistånd,
sen är det dock upp till var kommun att avgöra vilket stöd som skall ges (Persson &
Arvidsson, 2011, 241 ff.) (Socialstyrelsen, 2013, s. 22).
25
De Osynliga EU-medborgarna
Sophie Johansson
900802-0621
Utifrån ett välfärdsperspektiv påminner Sverige och Danmark väsentligt om varandra, men
när det kommer till migration, integration och nationell identitet skiljer de sig på många plan.
För att kunna få en förståelse över varför så två lika länder har så pass olika syn på dessa
frågor behöver man utgå ifrån olika utgångspunkter, bland annat politiska, kulturella,
ekonomiska och sociala. Ulf Hedetoft för en diskussion angående varför det skiljer sig så
markant mellan dessa länder trots att båda är högt utvecklade välfärdsstater. Vad han gör är
att han kallar Danmark för ”homogen” medan han betecknar Sverige som en ”multikulturell”
stat. Vad han menar med homogen är att de har en sluten och exkluderande inställning medan
Sverige som multikulturellt bygger på en öppenhet och inkluderande attityd. Den danska
statsvetaren Ralf Pittelkow har en gång hävdat att de svenska politikerna går in för att förstöra
den nationella identiteten med den öppna attityd som är. Man kan även se att Sverige är det
enda landet i EU som försöker anpassa sig till de som har invandrat och inte tvärtom, det är
även de land som ligger närmst EU:s direktiv för integrationspolitik i Europa. Danmark håller
sig långt borta från EU:s rekommendationer och de är inte heller aktiva i EU:s civilrättsliga
samarbete (Persson & Arvidsson, 2011, s. 322 ff.).
Tillskillnad från andra skandinaviska länder har Sverige en väldigt generös flyktingpolitik. En
anledning till att Sverige är mer öppet en resterande länder i Skandinavien kan vara på grund
av den enorma utvandring som skedde från Sverige under åren 1850-1930. Det sägs ha
påverkat den svenska mentaliteten (Persson & Arvidsson, 2011, s. 55).
Man kan dela upp EUs: medlemsstater i olika läger, de stater som främjar en
integrationspolitik samt de stater som mer eller mindre eftersträvar assimilation. De första av
de bägge innebär att värdlandets kultur skapar utrymme för främmande kulturer, medan den
senare innebär att de invandrande kulturerna skall avsäga sig sin kulturella identitet och
anpassa sig efter värdlandets seder. I Sverige har man valt att följa integrationslinjen, de som
flyr från förtryck skall inte bemötas med diskriminerande regler och lagar. Man kan däremot
se att den danska politiken mer eller mindre följer det andra ledet, det vill säga att de
eftersträvar assimilation. Dock så pågår diskussioner idag där Danmark har insett att de måste
försöka främja en öppenhet gentemot de främmande, medan Sverige i viss grad måste vara
mer restriktiva. Man kan beskriva Sverige som en universell välfärdsstat och Danmark som en
partikulär välfärdsstat (Persson & Arvidsson, 2011, s. 61, s. 324).
26
De Osynliga EU-medborgarna
5.9
Sophie Johansson
900802-0621
En avbildning av verkligheten?
En sak som Sverige och Danmark har gemensamt är att de bägge länderna har anammat EUkommissionens riktlinjer angående integrering av romer fram till 2020. Vad som är relevant
att nämna är att i Danmark utgör inte romer en nationell minoritet, detta på grund av att det
inte finns upprepande historia med romsk befolkning. I Sverige däremot så har romerna status
som en nationell minoritet (Denmark’s national Roma inclusion strategy).
Som tidigare nämnts i denna uppsats så har romer länge varit en utsatt grupp inom EU då de i
stor utsträckning drabbas av social exkludering, diskriminering, fördomar med mera. Den
romska gruppen lever under mycket dåliga socioekonomiska förhållanden och kan ej åtnjuta
de mänskliga rättigheter som andra EU-medborgare kan. Vad som tidigare också nämnts i
denna uppsats är att i framtiden är det stor risk att de är andra etniska grupper som hamnar i
den situationen som romerna är idag. Denna EU-strategi har framkommit för att skapa en
smart och ny väg mot hållbar tillväxt, för alla. Det man vill åstadkomma med denna strategi är
att den sociala marginalisering som idag sker gentemot romerna skall upphöra. Det krävs
förändring på både EU-nivå och nationell nivå, samt en ökad dialog med romerna. Relevant är
också att det sker attitydförändringar hos både majoritetsbefolkningar, men även hos de
romska befolkningsgrupperna (EU:s ramverk för integrering av romer fram till 2020).
Bland de romer som är bosatta inom EU idag är en stor andel tredjelandsmedborgare medan
en del innehar ett EU-medborgarskap. Oavsett vilken legal status dem har så delar de samma
svåra levnadsvillkor, dessa människor står inför samma utmaningar som invandrare från
länder utanför EU. Världsbanken har genomfört forskning som visar att integrering av romer
skulle bidra till ekonomiska fördelar, en ekonomisk integrering främjar även social
sammanhållning och ökar respekten får de grundläggande rättigheterna (EU:s ramverk för
integrering av romer fram till 2020).
Det som dessa nationella strategier för integrering av romer skall bidra till är att komplettera
och förstärka EU:s lagstiftning samt politiken på jämlikhetsområdet. Detta skall ske genom
ökad sysselsättning, utbildning, sjukvård på nationell, regional och lokal nivå. Dock är det
viktigt att nämna att dessa nationella strategier inte skall ersätta medlemsstater primära ansvar
när det kommer till integrering, utan det skall endast ses som en reaktion på nuvarande
situation. Om framsteg i integreringen skall lyckas krävs det att medlemsstaterna trappar upp
sina insatser på alla de olika nivåerna i samhället, för att kunna tillgodose romernas behov
27
De Osynliga EU-medborgarna
Sophie Johansson
900802-0621
krävs tydliga och välformulerade åtgärder. Dessa åtgärder skall ligga i linje med ickediskriminering principen på både EU-nivå och nationell nivå, det skall även vara en
målinriktad ansats inom ramen för vidare strategier om bekämpning av fattigdom och
exkludering. Relevant är dock att detta inte utesluter stöd för andra sårbara och eftersatta
grupper (EU:s ramverk för integrering fram till 2020).
28
De Osynliga EU-medborgarna
6
Sophie Johansson
900802-0621
Analys
Denna analys kommer diskutera några utav de problem som har presenterats i denna uppsats.
Med hjälp av teoriperspektivet samt Foucaults diskursanalys skall analysen försöka bena ut
och bidra till en ökad förståelse varför de valda institutionerna som studerats i denna uppsats
agerar som de gör. Trots att EU är uppbyggd på värden som skall respektera varje människas
lika värde och visa respekt för de mänskliga rättigheterna, så visar fakta på att det inte
stämmer. Analysen skall försöka förstå problematiken med begreppen EU-medborgare och
EU-migrant, och varför institutioner är oförmögna att handskas med vissa grupper.
6.1
Nationalism kontra liberalism
Benhabib skriver om att liberala demokratier skall sträva efter att utöva en politik som i så
stor utsträckning som möjligt är kompatibel med en värld utan gränser. Alla människor som
befinner sin inom en liberal demokratisk stat skall ha samma möjligheter i livet samt kunna
åtnjuta de mänskliga rättigheterna. Dessvärre fungerar det inte i praktiken då många liberala
stater till viss del styrs utav nationalism. Nationalism kan visa sig på många olika sätt.
Nationalism kan vara att människor i vått och tort kan tänka sig att gå ut i krig för att skydda
nationens ära och stolthet. Å andra sidan kan nationalism även vara att man tvingas till en
slags ambivalens mellan lojalitet och tolerans, detta benämns allt som oftast för liberal
nationalism och saknar för det mesta en slutgiltig eller harmonisk lösning. Denna nationalism
är mycket intolerant mot andra gemenskapsvärden. I fall man skulle hävda att kulturella
skillnader, livsvanor eller trosföreställningar är likvärdiga med sina egna värden så sviker man
sin nationella tillhörighet (Persson & Arvidsson, 2011, s. 255).
I takt med att världen vi lever idag blir allt mer globaliserad och rörligheten mellan stater ökar
så är det en ständig utmaning för nationalstaten, dess suveränitet och medborgarskap. Trots att
grundprincipen för en liberal stat är öppenhet och människors likavärde så kan man se en
motsträvighet till att inkludera människor från andra länder. Den främsta distinktionen mellan
”vi” och ”dom andra” utgörs av att vara medborgare eller icke-medborgare i en stat.
Transnationell migration är en av de största utmaningarna för liberala demokratiska stater och
det uppstår allt som oftast motsägelser mellan mänskliga rättighets principer och
statssuveränitet och dess kontroll över gränserna (Benhabib, 2004) (Persson & Arvidsson,
2011, s. 69).
29
De Osynliga EU-medborgarna
Sophie Johansson
900802-0621
Fenomenet ”nationell identitet” växte fram efter murens fall och innebär mer eller mindre att
finna exkluderande eller inkluderande kriterier mellan befolkningsgrupper som framstår som
särpräglade. Vad som avgör huruvida en grupp skiljer sig från en annan är bland annat via
etnicitet, språk, kultur eller territoriella faktorer, meningen med denna särskiljning är att finna
en högre legitimitet för gruppens intressen. Genom att göra skillnad på gruppers nationella
identiteter så läggs fokus på medborgarskap, som i sin tur leder till en mer exkluderande än
inkluderande syn på människor och ökar klyftan mellan olika grupper samt producerar synen
på ”vi” och ”dom andra”. En av grundpelarna till nationalismen inom EU bygger på oviljan
att dela med sig av den välfärd som den egna staten har byggt upp under en lång period
(Persson & Arvidsson, 2011, s. 70).
Benhabib för en diskussion angående nationalstatens inneslutning och exkludering, hon
hävdar att den tanken är svår att upprätthålla i den globaliserade värld vi lever i idag. Med det
anser Benhabib inte att nationalstaten bör nedmonteras, istället belyser hon tanken om
medlemskap i politiska gemenskaper. Demokratiska förpliktelser behöver inte bygga på
nationalstater, så som världen ser ut idag så finns det exempel på både subnationella och
supranationella nivåer som bär med sig ungefärlig funktion som nationalstaten (Benhabib,
2004, s. 2-3).
I den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna finns det en motsägelse när det
kommer till den fria rörligheten. Var människa har rätt till att lämna sitt hemland, men där står
ingenstans att man har rätt att beträda ett annat land. Artikel 14 behandlar frågan om rätten till
att söka asyl under vissa omständigheter, exempelvis förföljelse eller diskriminering. Vad som
är mycket relevant att ha i åtanke är att det är en rättighet att ha en nationalitet, som i sin tur
medför ett medborgarskap. Rätten till ett rättvist medlemskap av liberala stater utgör en stor
del av Benhabibs teori. Dock kan var stat avgöra vem och på vilka grunder en person skall
beviljas medborgarskap, ingen människa får bli fråntagen sin nationalitet. Det finns inga krav
på att en stat skall bevilja immigranter medborgarskap, Benhabib motsätter sig det och hävdar
att permanent ”alianage” i ett land går emot de grundläggande principerna i en liberal
demokratisk stat samt de mänskliga rättigheterna (Benhabib, 2004).
Med ett medborgarskap följer både rättigheter och skyldigheter, i samband med demokratins
utveckling så växte de positiva rättigheterna fram som bland annat innebär ett socialt skydd
ifall man hamnar i oförutsägbara situationer. Medborgarskap kan ha inslag av antingen jus
sanguinis (härstamning) eller jus soil (territorialprincipen), de länder som bygger på jus soil30
De Osynliga EU-medborgarna
Sophie Johansson
900802-0621
principen är framförallt länder som har byggts upp med hjälp av invandring (Persson &
Arvidsson, 2011, s. 315).
6.2
Ingen människa illegal
”Eftersom erkännandet av det inneboende värdet hos alla som tillhör människosläktet och av
deras lika och obestridliga rättigheter är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen”
(UDHR). Detta citat står i ingressen till den allmänna förklaringen om de mänskliga
rättigheterna. Det som tydligt framgår av texten är det inneboende värdet hos varje människa,
samt att varje människa skall ta del av de mänskliga rättigheterna. Vidare i artikel 2 i UDHR
står det ”Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna
förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom … nationellt eller social ursprung…”. Detta i
kombination med EU:s värdegrunder, borde garantera att alla människor som befinner sig
inom EU blir behandlade lika, samt får ta del av de rättigheter som beskrivs in konventionen.
Genom det som tidigare tagits upp i denna uppsats går det att påvisa att det finns en
problematik för EU-migranter inom EU att få ta del av de mänskliga rättigheterna, då med
tanke på att de hamnar utanför de skyddsnät som finns i medlemsstaterna. EU är uppbyggt på
så vis att det inte skall finnas variationer i behandlingen av människor på grund av ursprung.
Då Sverige och Danmark utgör en del av EU så skall det inte få finnas variationer i
behandling av människor där heller. De mänskliga rättigheterna skall aldrig kunna förhandlas
bort, utan det skall gälla för alla oberoende av vilken medlemsstat man befinner sig i. Man
kan se att under historiens gång så har undantag förhandlats fram, där man då har gjort
skillnad på människor beroende av dess ursprung. Undantagsreglerna som införlivades efter
östutvidgningen 2004/2007 är ett bra exempel på när människors nationalitet har spelat roll.
Detta motsätter sig EU:s strävan efter ett harmoniserat EU, då dessa undantagsregler gick ut
på att dra in på den fria rörligheten – för vissa (Hansen, 2008, s, 208).
6.2.1
Nationalstaters rädsla för det främmande
Genom att applicera den valda teorin för denna uppsats på problematiken med användandet av
de olika begreppen EU-medborgare och EU-migrant går det att få en tydligare bild av staters
agerande gentemot det främmande. De åtgärder som EU-länderna har tagit sig an för att
begränsa den fria rörligheten gentemot EU-migranter är ett bevis på att det finns en rädsla för
”dom andra”. Genom nationalstater kategorisering av människor som till exempel flykting,
31
De Osynliga EU-medborgarna
Sophie Johansson
900802-0621
migrant, minoritet med mera, bidrar det till vad som idag gör en person främmande. Exemplet
i denna studie är romer, på grund av att de idag framställs som ett problem i de flesta EUländer.
I mina två undersökningsländer, Sverige och Danmark så ser situationen något annorlunda ut
för de romska grupperna idag beroende på vilken stat de befinner sig i. I fallet Danmark så
finns det regler och lagar som gör det mycket svårt för dessa grupper att befinna sig samt ta
del av det skyddsnät som finns. Genom en tillämpning i sociallagen blir det i stort sätt
omöjligt för statliga organisationer att hjälpa utsatta EU-migranter. Det är en bidragande
faktor till att dessa människor fortsatt kommer vara marginaliserade i samhället. Diskussionen
i Sverige som förts angående förbud av tiggeri innebär också en fortsatt marginalisering av
romer då det allt som oftast är de som utmärker sig för att vara tiggare. Man kan då fundera på
om ett förbud mot tiggeri även skulle gälla ”våra egna” tiggare?
Benhabib skriver om staters rädsla för att förlora sina rötter, då de tydliga gränser som en
gång funnits mellan ”vi” och ”dom andra” håller på att försvinna. En orsak till utsuddade
gränser kan vara EU-medborgarskapet. Trots den likhet som finns mellan Sverige och
Danmark när det kommer till att de båda är två välutvecklade välfärdsstater, så skiljer det sig
markant i mottagandet av det främmande. Genom att studera historien kan man se hur Sverige
och Danmark skiljer sig åt i de nationella politiska kulturerna och traditionerna. I Sverige har
värden som neutralitet, demokrati, jämlikhet, socialt ansvar och global rättvisa länge varit
byggstenar i den nationella politiken. Ett särdrag för Sverige har i detta sammanhang vilat på
en politisk och social statsgemenskap snarare än på det kulturella identitetsmässiga. Vad man
kan se i Sverige är att ökad mångfald har bidragit till en ökad nationell medvetenhet inom
majoritetsbefolkningen (Persson & Arvidsson, 2011, s. 181). Benhabibs teori bekräftar att
immigration kan fördjupa den nationella medvetenheten hos ett värdland.
Sverige har länge försökt leva upp till bilden av att vara en universell välfärdsstat, vilket
innebär att de nationella intressena sträcker sig utanför den egna territorialstaten, samt att
Sverige alltid har haft internationell solidaritet i åtanke. Däremot kan man likna Danmark med
en partikulär välfärdsstat, det innebär att de fördelar som finns inom staten riktar sig främst
emot de individer som redan har något. Samt läggs fokus på värden som nationell identitet,
språk, kultur etc. istället för på universella värden (Persson & Arvidsson, 2011, s. 322).
32
De Osynliga EU-medborgarna
6.3
Sophie Johansson
900802-0621
Ett modernt undantag
Den romska befolkningen är och kommer alltid vara ett undantag när det kommer till utsatta
grupper inom EU. De har en historia som ingen annan grupp har, de saknar den kollektiva
subjektiviteten. Trots att romska grupper har befunnit sig inom samma territorium under långa
perioder så har de aldrig gjort territoriellt anspråk. Detta kan vara en bidragande orsak till att
EU:s medlemsstater har problem med hur de skall hantera de romska grupperna, de faller
utanför den ”normala” diskursen, då de inte tillhör en specifik subjektivitet. För att återkoppla
till Foucaults definition av subjektivitet så är det någonting som måste bli konstruerat, oftast
konstruerar det sig självt och det benämner Foucault som ”subjektifiering”. Subjektifiering
sker med hjälp av historien och med influenser från extremt många faktorer som står utom
dess kontroll (Kelly, 2013, s.513)
Normalt sätt kan stater handskas med migranter då det mer eller mindre alltid finns en juridisk
benämning för dem. I fall personer från exempelvis Grekland väljer att bosätta sig i en annan
medlemsstat uppstår inte liknande problem som när romer väljer att göra det. Skillnaden
mellan dessa grupper är att nationalstaterna har ett utarbetat system för hur man tar hand om
EU-medborgare. I fall problem skulle uppstå med grekiska grupper i Sverige så går det alltid
att återkoppla till Grekland, då det går att subjektifiera dessa människor där, då de innehar ett
juridiskt bevis på att de är grekiska medborgare. I och med det så följer ett automatiskt skydd
med för dessa medborgare, för när de innehar ett grekiskt medborgarskap har det automatiskt
ett EU-medborgarskap. Situationen med att de flesta romer saknar medborgarskap bidrar till
en kortslutning mellan diskurserna, det går inte att placera in dem i någon specifik grupp. När
problem uppstår i värdländer, till exempelvis Sverige så finns det ingenting att falla tillbaka
på och det uppstår problem om vem som står till ansvar för dessa människor. Det skapar
problem för de nationella institutionerna. Om man kollar på Sverige så finns det ett visst
skydd för EU-medborgare, relevant då är att de har ett EU-sjukförsäkringskort som ett bevis
på att de är sjukförsäkrade i sitt hemland. Som EU-migrant, som romer oftast klassificeras
som så saknar de för det mesta EU-kort då de inte har ett nationellt skydd. Det är där
problematiken uppstår, hur ska vi hantera dessa människor som inte klassas som EUmedborgare men samtidigt inte som tredjelandsmedborgare?
Logiskt sett kan man tycka ett EU borde ha löst detta problem, då ett av deras mål var att bli
av med historiska föreställningar, rasism och diskriminering. Men som när det gäller mycket
33
De Osynliga EU-medborgarna
Sophie Johansson
900802-0621
annat så finns det en historia som spelar in, i detta fall uppkom mycket av problematiken med
statslösa romer i samband med att Jugoslaviens löstes upp. Idag så pendlar romer mellan olika
diskurser, det finns verkan en politisk, juridisk eller kulturell subjektivitet att placera dem i,
utan de enda man kan klassificera dem som är människor, vilket i sin tur automatiskt borde
innebära att de inte skall hamna utanför ramarna för de mänskliga rättigheterna.
Problematiken med avsaknaden av subjektivitet för denna grupp går att återkoppla till
Benhabibs teori. En av grundpelarna i hennes arbete är huruvida rättvist medborgarskap skall
kunna upprätthållas i liberala demokratier när den värld vi lever idag är så pass globaliserad.
När kapital och människor ständigt förflyttas mellan nationalstater så sker en försvagning av
dess premisser. Benhabib har en tro på alla människors rätt till ett rättvist medlemskap av ett
samhälle. Då många romer saknar nationella medborgarskap blir det per automatik att de inte
heller innefattas av EU-medborgarskapet, trots att de på moraliska grunder antagligen borde
göra det de är den etniska grupp som utgör EU:s största minoritet. Idén om rättvist
medlemskap hämtar Benhabib från Hanna Ardent’s teori om ”rätten till rättigheter”. Ardent
beskriver anledningen till att människor i dag är statslösa härstammar från kollapsen i det
Europeiska riket mellan de två krigen. Den av-naturalisering som då skedde, det vill säga när
människor förlorade sina nationaliteter, skedde för att bli av med det ”icke önskvärda”
(Benhabib, 2004).
Denna beskrivning stämmer rätt bra överens med historien om den romska befolkningen. Vad
Ardent menar med rätten till rättigheter är erkännandet av människors status som bärare av
rättigheter, det i sin tur förutsätter att man är del av en gemenskap. När man tillhör en
gemenskap, som för det mesta är en stat, så har man både rättigheter och skyldigheter. Inom
denna gemenskap skall man endast bli bedömd utifrån sina handlingar och inte beroende på
var man är född eller beroende på kön, etc. Ardent beskriver jämlikhet mellan människor
såhär: ”we are not born equal; we become equal as members of a group on the strength of our
decision to guarantee ourselves mutually equal rights” (Benhabib, 2004, s. 57-59, 60).
Det sistnämnda citatet kan man ha delade meningar om, då man kan hävda att då vi alla är
födda som människor, så är vi även födda lika. Men då det är en mänsklig rättighet att tillhöra
en nationalitet och inneha ett medborgarskap så fungerar Ardent’s citat oavsett. Kortfattat kan
man påstå att den romska befolkningen får utstå enorma kränkningar av de mänskliga
rättigheterna då de för det mesta saknar identitetshandlingar och därmed inte tillhör någon
politisk gemenskap överhuvudtaget. Då EU är strikt byråkratiskt uppbyggt med tydliga
34
De Osynliga EU-medborgarna
Sophie Johansson
900802-0621
riktlinjer för att avveckla all form av diskriminering och exkludering av människor, kan man
se att de brister på punkten med att garantera de mänskliga rättigheterna för alla. Med tanke
på att Sverige och Danmark till hör den Europeiska Unionen så skall samma regelverk gälla
där, alla människor skall kunna åtnjuta de mänskliga rättigheterna. Då man kan se att romska
grupper hamnar utanför skyddsnäten i dessa två stater sker även där en kränkning av de
mänskliga rättigheterna. Då många romer idag lämnar sina hem för att söka lyckan i andra
länder så har problematiken ökat runt om i EU, och därför har åtgärdsprogram tagits fram.
Vad man kan se idag är att EU satsar på en integreringsprocess för romerna. Detta sker med
hjälp av en strategi som tagits fram utav EU-kommissionen. En förhoppning är att varje
medlemsstat skall anamma denna strategi och ta fram nationella strategier som matcher varje
lands specifika situation med romer. Dessa strategier har tagits fram för att främja de
mänskliga rättigheterna för den romska befolkningen. En förhoppning är även att klyftan
mellan majoritetsbefolkningen och de romska grupperna skall försvinna, det vill säga denna
strategi lämnar inget utrymme för fortsatt ekonomisk och social marginalisering.
6.3.1
Ett modernt välfärdsproblem?
I både Sverige och Danmark kan man se att de under senaste åren har skett en enorm ökning
av antal EU-migranter som kommer dit i tron om ett bättre liv. Dessvärre blir det inte alltid så.
I fall en person lyckas skaffa ett jobb så är det allt som oftast en position längst ner i
näringskedjan med extremt dåliga förutsättningar och löner långt under existensminimum. Det
är dock mer regel än undantag att dessa människor inte får tag i ett jobb utan får spendera sin
tid i det offentliga rummet, som tiggare eller gatumusikant. I både Sverige och Danmark har
det blossat upp en diskussion som berör dessa utsatta människor. Diskussionen förs på de
flesta plan, både bland politiker men även bland den allmänna massan. Otaliga fördomar och
myter angående EU-migranterna florerar på daglig basis.
I Danmark har tiggeri varit förbjudet under en längre tid vilket försvårar migranternas
möjlighet till en inkomst. Även tillägget i sociallagen som förbjuder statliga finansierade
organisationer att hjälpa EU-migranter bidrar även till att deras livssituation blir i stort sätt
odräglig. Då de flesta härbärgen i Danmark drivs med statliga medel innebär det en
exkludering av dessa människor då de blir nekade tillträde, även om det skulle råda extremt
dåliga väderförhållanden. Socialministern i Danmark uttalade sig 2007 om en rädsla att
Danmark skulle bli ”Europas härbärge”.
35
De Osynliga EU-medborgarna
Sophie Johansson
900802-0621
Tillskillnad från i Danmark så är tiggeri fortfarande lagligt i Sverige, dock har diskussionen
angående förbud mot tiggeri varit uppe på agendan flera gånger. Hotet om ett förbud mot
tiggeri skulle kunna ses som en direkt diskriminering gentemot EU-migranter, och då
framförallt romer. Detta på grund av att i dagens Sverige så är det framförallt dessa grupper
som utmärker sig som tiggare. I nästan alla städer, utanför de flesta matbutiker, systembolag
och tunnelbanestationer kan man se personer sitta med skyltar där deras historia står
nedskriven, samt ett rop på hjälp. Under den senaste tiden har tiggare blivit utsatta för extremt
nedvärderande och diskriminerande handlingar. Händelser där förbipasserande spottar,
sparkar, skriker och till och med urinerar på de redan utsatta människorna är mer eller mindre
en vardag (Trakasserier och våld mot tiggare, 2014).
Denna behandling av EU-migranter går inte i linje med modellen för hur en liberal
demokratisk skall se ut. Benhabib skriver om hur medborgare i demokratiska stater måste lära
sig att leva med ”dom andra” trots att deras sätt att leva är skrämmande. Civilsamhället
behöver göra vissa uppoffringar, hon beskriver det som en överlappande konsensus där lagen
kan ses som en guidning men även moraliska värderingar bör vävas in. Många frågar sig hur
mycket ett land skall behöva anpassa sig efter de främmande, men vanligtvis så vill de som
kommer till ett nytt land integrera, men samtidigt inte förlora sina rötter. De lagstiftningar
som finns idag gör det i många fall väldigt svårt för människor att integreras i ett samhälle,
det skulle kunna ses som ett försök till att hålla de främmande utanför (Benhabib, 2004, s.
196-197, s. 165-167).
På grund av de svårigheter som finns för migranter i dagens Sverige och Danmark, eller i EU
generellt så skapas en diskurs där dessa människor ses som mindre värda än
majoritetsbefolkningarna. Exempelvis, när politiker diskuterar angående ett förbud mot tiggeri
så associerar civilsamhället det med EU-migranter, då skapas en negativ bild av dessa
människor och därmed utvecklas ett hat gentemot dem. Kortfattat kan man enligt Benhabibs
teori anta att när institutioner så som EU, Sverige och Danmark framställer grupper som
främmande så ökar utrymmet för negativ behandling av dessa grupper. Man skulle kunna
hävda att på så vis påverkar den rådande diskursordningen den sociala praktiken.
6.4
Diskussion
I den analys som genomförts så kan man se hur Benhabibs teori mer eller mindre bekräftar
och tydliggör varför nationalstater agerar så som det gör gentemot det främmande.
36
De Osynliga EU-medborgarna
Sophie Johansson
900802-0621
Nationalstaterna har en ständig rädsla gentemot det främmande. Trots att liberala demokratier
skall sträva efter en politik som går hand i hand med en värld utan gränser så stöter man
ständigt på nya utmaningar. Då vissa stater har influenser av nationalism, Danmark skulle
kunna vara ett exempel på det då deras historia samt politik under en lång period har präglats
av främlingsfientlighet. I och med att världen blir allt mer globaliserad och flödet av kapital
och människor ständigt ökar så utmanas även nationalstaterna. Detta bidrar i sin tur till en
ökad rädsla för vad som finns utanför statens territorium, den rädslan handlar i många fall om
att förlora den nationella identiteten. Man kan även se staters ovilja till att inkludera de
främmande grundas på oviljan att dela med sig av den välfärd som den egna staten kämpat för
i många år. Det kommer förmodligen bli svårt för nationalstaterna att behålla denna tanke ju
längre tiden går, detta på grund av att världen idag blir mer och mer globaliserad.
I och med att både Sverige och Danmark är med i EU som främjar fri rörlighet mellan kapital
och människor så har de ingen legitim anledning till att vara exkluderande och fientliga
gentemot EU-migranterna. Anledningen till att Sverige och Danmark kan agera som de gör
gentemot romer är på grund av avsaknad av subjektivitet, detta på grund av att många romer
saknar identitetshandling och betraktas därmed som statslösa. Detta kränker dock romernas
mänskliga rättigheter, då det är en rättighet att inneha ett medborgarskap. Den enda
subjektivitet man skulle kunna använda på romer är människa, i och med det är dem bärare av
mänskliga rättigheter som även innefattar skyldigheter. Det kan anses märkligt att Europas
största minoritet har hamnat i denna situation då EU skall främja allas lika värde, samt att EU
är uppbyggt på ett byråkratiskt ramverk som skall innefatta tydliga juridiska begrepp.
Förmodligen är orsaken till det romernas speciella historia, vilket Ardent även bekräftar samt
hävdar att statslöshet för vissa orsakades av staters ovilja att ta hand om det icke önskvärda.
EU:s framtida mål är en ökad tillväxt för alla och inkludering av de socialt marginaliserade,
genom det ramverk som tagits fram angående romers inkludering hoppas EU på att år 2020
kan de romska grupperna åtnjuta samma mänskliga rättigheter som majoritetsbefolkningen.
Vad man kan se inom EU är även att den rådande diskursordningen påverkar den sociala
praktiken. Det vill säga en negativ attityd gentemot det främmande inom EU och respektive
värdland leder allt som oftast till en negativ attityd i civilsamhället.
37
De Osynliga EU-medborgarna
7
Sophie Johansson
900802-0621
Sammanfattning
Genom att applicera de mänskliga rättigheterna på varje enskild individ så skall varje individ
erhålla de rättigheter och skyldigheter, oberoende av nationalitet och medborgarskap. Denna
uppsats visar på att det finns en brist i EU:s förmåga att handskas med det främmande. Trots
att EU är ett strikt byråkratiskt ramverk så finns det människor som lever exkluderade. Den
största problematiken ligger i användandet av termerna EU-medborgare och EU-migrant,
romer har visat sig vara ett utmärkt exempel på en grupp som inte går att placera under verkan
de ena eller andra. Denna studie visar även på att när det finns en brist i att subjektifiera
grupper drabbas nationalstater av panik, då det inte finns något i förväg utarbetat system för
hur dessa människor skall inkluderas i majoritetssamhället. När en grupp inte går att
subjektifiera så anses de var icke hanterbara, och det blir en kortslutning mellan diskurser.
Relevant är även att de romska grupperna befinner sig i en mycket speciell situation på grund
av sin historia. Även om andra grupper i framtiden också kommer hamna mellan begreppen
EU-medborgare och EU-migrant så kommer de aldrig hamna i samma situation som romerna.
I normala fall går det alltid att subjektifiera en grupp åt det ena eller andra hållet och därför
blir det inte ett problem för nationalstaterna då det allt som oftast finns ett utarbetat system för
just den kategorin. Avsaknaden av subjektivitet och problematiken som uppstår för
nationalstaten i samband besvarar den första av mina frågeställningar.
Vidare i uppsatsen görs en komparativ studie mellan Sverige och Danmark. Genom den
studien kan man se att trots Sverige och Danmark är två välutvecklade välfärdsstater som har
ett institutionellt system som påminner om varandra så finns det skillnader. Genom att studera
de kulturella och politiska attityderna i de bägge länderna kan man se att Sverige har en
tradition av att vara ett inkluderande och öppensinnat land. Danmark däremot har en historia
som eftersträvar assimilation och fokuserar på mer partikulära värden istället för de
universella värdena som Sverige gör. Man kan se att de historiska skillnaderna mellan Sverige
och Danmark har en viss inverkan på hur de nationella institutionerna och lagstiftningarna ser
ut i de bägge länderna. I Sverige kan man till viss del se en öppenhet gentemot det främmande
då EU-migranter är välkomna att besöka de härbärgen som finns. Det finns även en stor del
ideella organisationer som verkar inom Sverige för att hjälpa de utsatta EU-migranterna, de
bistår med bland annat med mat, kläder, tak över huvudet samt viss sjukvård. Den
exkludering emot det främmande som har varit en del av den danska historien kan man även
se i deras nuvarande lagstiftning. Det mest framstående är den tillämpning i sociallagen som
38
De Osynliga EU-medborgarna
Sophie Johansson
900802-0621
förbjuder statligt finansierade organisationer att hjälpa människor som inte har danskt
personnummer. Vad man kan se i både Sverige och Danmark är att det uppstår problem för
EU-migranter i fall de blir sjuka och det inte är livshotande. Eftersom många saknar
identitetshandling och därmed ett EU-kort som garanterar subventionerad sjukvård, detta
bidrar till en ökad ohälsa hos migranterna. I Sverige kan man se att ideella organisationer till
viss del kan erbjuda sjukvård till de drabbade, dessa organisationer finns utspridda i Sverige. I
Danmark finns det endast en frivilligorganisation som kan erbjuda migranter den sjukvård
som kan behövas. De historiska skillnaderna i Sverige samt hur de olika lagstiftningarna
angående huruvida statligt finansierade organisationer får hjälpa EU-migranter kan ses som
ett svar på min andra frågeställning.
Som svar på den tredje och sista frågeställningen för denna uppsats angående hur Sverige och
Danmark handskas med det främmande kan man återkoppla till det ovanstående huruvida
migranter får ta del av de välfärdsrättigheter som finns eller ej. Men man kan även se att de
bägge länderna har en benägenhet att försöka förbättra integreringen av romer. Detta med
tanke på att de båda länderna har anammat EU:s ramverk för nationella strategier för
integrering av romer fram till 2020. Denna strategi kommer förhoppningsvis påverka den
rådande diskursordningen i de bägge länderna på lång sikt. Som nämndes i analysen så är det
mest troligt att den allmänna synen om det främmande fortsätter vara negativ så länge de
styrande institutionerna har en nedlåtande och fördömande bild av det främmande.
39
De Osynliga EU-medborgarna
8
Sophie Johansson
900802-0621
Referenser
Aleinikoff, Alexander, T, 2007: “Comments on the Rights of Others” European Journal of
Political Theory Vol. 6 ss. 424-430
Bauböck, Rainer, 2007:”The Rights of Others and the Boundaries of Democracy” European
Journal of Political Theory Vol. 6 ss. 398-405
Benhabib, Seyla, 2003:”Transformations of Citizenship: The Case of Contemporary Europe”
Government and Opposition Vol. 37 Nr. 4 ss.439-465.
Benhabib, Seyla, 2004: The Rights of Others – Aliens, Residents, and Citizens.
Cambridge University Press
Bryman, Alan, 2008: Social Research Methods. Tredje upplagan.
Oxford England: Oxford University Press
Cederberg, Irka, 2010: Född Fördömd, Romerna – ett europeiskt dilemma.
Stockholm: Leopard Förlag
Condinanzi, Massimo, Lang, A. & Nascimbene, B. 2008: Citizenship of the Union and Free
Movements of Persons.
Martinus Nijhoff
Denscombre, Martyn, 2009: Forskningshandboken – för småskaliga forskningsprojekt inom
samhällsvetenskapen. Andra upplagan.
Lund: Studentlitteratur
Entzinger, Han: Open Borders and the Welfare State i Pécoud, Antonie & De Guchteneire, P.
(red) 2007: Migration Without Boarders – Essays on the free movement of people.
Berghahn Books
Hansen, Peo, 2008: EU:s migrationspolitik under 50 år – Ett integrerat perspektiv på en
motsägelsefull utveckling. Första upplagan.
Studentlitteratur
Kelly, Mark: Foucault, Subjectivity, and Technologies of the Self i Falzon, Christopher,
O’Leary, T. Sawicki, J. (red) 2013: A Companion of Foucault. Första upplagan.
Blackwell Publishing
40
De Osynliga EU-medborgarna
Sophie Johansson
900802-0621
Kunz, Jan & Leinonen, M: Europe Without Borders: rhetoric, reality or Utopia? i Pécoud,
Antonie & De Guchteneire, P. (red) 2007: Migration Without Boarders – Essays on the free
movement of people.
Berghahn Books
May, Tim, 2001: Samhällsvetenskaplig forskning. Andra upplagan.
Lund: Studentlitteratur
Pécoud, Antonie & De Guchteneire, P. 2007: Migration Without Boarders – Essays on the
free movement of people
Berghahn Books
Persson, Hans-Åke & Arvidsson, H. 2011: Med kluven tunga – Europa, migrationen och
integrationen. Första upplagan
Malmö: Liber
Rose, Gillian, 2001: Visual Methodologies – An Introduction to the Interpretation of Visual
Materials.
London: SAGE Publications
Shaw, Jo: The Problem of Membership in European Union Citizenship i Bankowski, Z. &
Scott, A. (red), 2000: The European Union and its Order – The Legal Theory of European
Integration.
Cornwall: MPG Books
Offentliga tryck
Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, 1948
Denmark’s national Roma inclusion strategy, 2011.
EU-ram för nationella strategier för integrering av romer fram till 2020
Socialstyrelsen, 2013: Hemlöshet bland utrikesfödda personer utan permanent
uppehållstillstånd i Sverige
41
De Osynliga EU-medborgarna
Sophie Johansson
900802-0621
Övriga källor
”EU-migranter kan få samma förmån som papperslösa”, Sydsvenska Dagbladet, 14 januari
2014.
EU-ophold, www.statsforvaltningen.dk
European Commission – EURES, The European Job Mobility portal
https://ec.europa.eu/eures/main.jsp?lang=sv&catId=9643&myCatId=9643&parentId=20&acr
o=news&function=newsOnPortal Tillgänglig: 2014-12-29 09:43
”Fattiga EU-medborgare nekas sjukvård”, SVT nyheter, 9 juli 2013
”Förlorarna i EU- om hemlösa migranter i Danmark i jakt på ett drägligt liv”, Amnestypress,
18 augusti 2014
Grundläggande principer för EU, www.europa.eu
Information och stöd för utländska EU-migranter – Crossroads
http://stockholmcrossroads.se/article/information-om-de-regler-som-ror-den-fria-rorligheteninom-eu/viktigt-att-tanka-pa-gallande-id-kort/ Tillgänglig: 2014-12-19 09:07
Jansson, Elisabeth, 2008: ”Problemet” immigration i ”möjligheternas” EU – en diskursanalys
av EU:s immigrations- och asylpolicies”, URL=
http://muep.mah.se/bitstream/handle/2043/6576/Microsoft%20Word%20-%20DUPPSATS%20IMER!.pdf?sequence=1&isAllowed=y Tillgänglig: 2014-11-18
Preventing Destitution of Homeless Migrants in Denmark, Kompasset Kirkens korshaer
http://kompasset.kirkenskorshaer.dk/wp-content/uploads/2014/08/Position-paper_PreventingDestitution-of-Homeless-Migrants-in-Denmark.pdf Tillgänglig: 2014-12-29 10:52
Schengen och fri rörlighet för personer http://www.eu-upplysningen.se/Om-EU/Vad-EUgor/Schengen-och-fri-rorlighet-for-personer/ Tillgänglig: 2015-01-02 14:45
”Trakasserier och våld mot tiggare”, Sveriges radio – P1 morgon, 9 december 2014.
Övergångsreglerna i EU,
http://www.da.se/home/da/home.nsf/98770b2ae7748f3541256ce5006dad5f/caf6cfba4cbbd00
2c1256fbf007be607?OpenDocument Tillgänglig: 2015-01-02 12:44
42