1. No category

1 / 23
Beslut
Datum
Dnr (anges vid skriftväxling)
2015-06-15
218-3542-2015
Beslut om licensjakt efter björn i Jämtlands län 2015
Länsstyrelsen i Jämtlands län beslutar om licensjakt efter högst 60 björnar i
Jämtlands län.
Beslutet är fattat med stöd av 5 b, 9 b, 23 c, 23 d och 24 d §§ jaktförordningen
(1987:905) och Naturvårdsverkets beslut: Delegering av licensjakt efter björn
till länsstyrelserna i mellersta och norra förvaltningsområdet. (dnr. NV-0688914) den 4 december 2014. I beslutet beaktas skyddsreglerna i artikel 12 i rådets
direktiv (92/43/EEG) om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter,
undantagsreglerna beträffande jakt och förvaring av jaktbyte i artikel 16 samma
direktiv och Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd (NFS 2010:7) för
länsstyrelsens beslut om licensjakt efter björn.
Länsstyrelsen beslutar vidare att nedan angivna villkor ska gälla för beslutet.
Jakt som inte följer dessa villkor sker utan stöd av beslutet och i strid med
fredningsbestämmelserna i 3 § jaktlagen (1987:259). Straffbestämmelserna för
jaktbrott finns i 43 och 44 §§ samma lag.
Länsstyrelsen beslutar med stöd av 59 § jaktförordningen att detta beslut ska
gälla utan hinder av att det överklagas.
Detta betyder att beslutet gäller även om det överklagas
Hur beslutet kan överklagas framgår av bilaga A1.
Postadress
831 86 ÖSTERSUND
Besöksadress
Residensgränd 7
Telefon
010-225 30 00
Fax
010-225 30 10
E-post
[email protected]
Webb
www.lansstyrelsen.se/jamtland
2 / 23
Villkor
När får jakten bedrivas?
Jakten får bedrivas från och med den 21 augusti 2015 till och med den 15
oktober 2015 eller den tidigare tidpunkt då jakten i respektive område avlyses.
Var och hur många djur får fällas?
Jakten omfattar högst 60 björnar fördelade på två jaktområden i länet.
Område 1: söder om Europaväg 14 (E14).
Antal björnar: Högst 30 björnar får fällas varav högst 15 får fällas inom område
1b.
Område 2: norr om Europaväg 14 (E14).
Antal björnar: Högst 30 björnar får fällas varav högst 15 får fällas inom område
2b.
Områdesindelning
Område 1a: Tännäs socken, Hede socken, Storsjö socken, del av Åsarna,
Ovikens, Hallens och Marby, Mörsils och Mattmars socknar belägna norr om
väg535 och väster om väg 834(Fäbodvägen) och väg 321, samt de delar av Åre
och Underåkers socknar som är belägna söder om Europaväg 14 (E14).
Område 1b: De delar av länet som är belägna söder om Europaväg 14 (E14)
som inte ingår i område 1a
Område 2a: Delar av Åre och Underåkers socknar (norr om Europaväg 14
(E14)),de delar av Mörsil och Alsens socknar som är belägna norr om E14 och
väster om väg 666 och 671, Kalls socken, Offerdals socken, Föllinge socken
Laxsjö socken, Hotagens socken samt Frostvikens socken
Område 2b: De delar av länet som är belägna norr om Europaväg 14 (E14)
som inte ingår i område 2a.
3 / 23
Bild 1 Områdesindelning
Vilka djur får fällas?
Samtliga björnar med undantag för björnhona som åtföljs av ungar samt de
ungar som följer björnhona (oavsett ungarnas ålder).
Jaktmedel
Högst två hundar som ställer eller förföljer en och samma björn får användas
samtidigt. Länsstyrelsen rekommenderar att hundarna ej byts ut under jakt efter
en och samma björn under en och samma dag.
Licensjakt efter björn med stöd av detta beslut får bedrivas med hjälp av åtel.
4 / 23
En åtel definieras som: Material som iordningställts i syfte att locka till sig vilt.
Vilt som dött av annan orsak än jakt och ligger kvar på den platsdet fallit är inte
att betrakta som åtel
Länsstyrelsen erinrar om att upptag av björnspår med hjälp av jakthund vid åtel
inte är tillåtet.
Vilka får utföra jakten?
Person som har jakträtt i områden som omfattas av detta beslut har rätt att delta i
jakt efter björn på det jaktområde där han/hon har jakträtt, under förutsättning att
jakträtten omfattar jakt efter björn. Jakt får inte bedrivas utan att en ansvarig
jaktledare utsetts på förhand vid varje jakttillfälle. Vid ensamjakt är den
ensamme jägaren jaktledare.
Björnjägarens ansvar
Var och en som jagar björn ska hålla sig informerad om hur många djur som
återstår av tilldelningen i det område där björnjakt bedrivs. Den som jagar en
björn sedan jakten avlysts kan komma att dömas till ansvar för jaktbrott eller
grovt jaktbrott enligt 43 eller 44 §§ jaktlagen om man av oaktsamhet inte hållit
sig informerad.
Jaktledarens ansvar
I 7 § Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd (NFS 2014:3) för
länsstyrelsens beslut om licensjakt efter björn specificeras jaktledarens
ansvarsområden gällande björnjakten.
1. Jakt får inte bedrivas utan att en ansvarig jaktledare är utsedd vid varje
jakttillfälle.
2. Jaktledaren ska före jaktens början informera samtliga jaktdeltagare om
villkoren för jakten, kommunikationsbestämmelser, otillåtna skjutriktningar,
gränsförhållanden samt om övriga regler som kan behövas för jaktens
genomförande.
Jaktledaren ska vidare informera om skyldigheten att inneha vapenlicens och
giltigt statligt jaktkort.
3. Jaktledaren ska informera skytten om dennes ansvar att rapportera fälld
björn till länsstyrelsen i enlighet med 5 b § jaktförordningen (1987:905).
Därutöver ska jaktledaren informera skytten om dennes ansvar att rapportera
fälld eller påskjuten björn i enlighet med de villkor länsstyrelsen ställt med
stöd av 8 §. Om inte länsstyrelsen har utfärdat sådana villkor ska skytten
informeras om anmälningsplikten enligt 5 b § jaktförordningen (1987:905).
4. Jaktledaren ska inför varje jakttillfälle hålla sig informerad om hur många
djur som återstår av tilldelningen i det område där licensjakt bedrivs.
5 / 23
5. Jaktledaren ska inför varje jakttillfälle försäkra sig om att en hund som är
särskilt tränad i att spåra skadat vilt ska kunna finnas på skottplatsen inom
högst två timmar från påskjutningen i enlighet med 17 § andra stycket
jaktförordningen (1987:905).
6. Ansvarig jaktledare svarar för att kommunikationsvägarna under jakten
säkerställer att villkoren för jakten efterlevs.
7. Jaktledaren ska informera varje jaktdeltagare om att han/hon bör vara
ansvarsförsäkrad, bör bära röda band eller motsvarande kännetecken under
jakten samt att han/hon årligen före jakten bör ha förvissat sig om att vapnet
är inskjutet och att han/hon har tillräcklig skjutskicklighet för att bedriva jakt
efter björn
8. Jaktledaren ska informera varje jaktdeltagare om riskerna med skadskjutning
av björn, uppmana jaktdeltagarna att endast skjuta med stöd och att endast
skjuta rena sidoskott mot stillastående björnar.
Anmälan av fälld eller påskjuten björn
Fälld björn ska anmälas av skytten till Länsstyrelsen utan dröjsmål och senast
klockan 21 samma dag djuret fällts. Anmälan av påskjuten björn ska göras av
skytten till Länsstyrelsen snarast. Påskjutning definieras i detta beslut enligt
följande: Skott har avlossats mot och med avsikt att fälla björn och det har inte
konstaterats att björnen har fällts.
Anmälan ska ske till telefon 010-225 30 40.
Vid anmälan ska följande anges:
1.
2.
3.
4.
Namn, adress och telefonnummer till skytten;
Namn, adress och telefonnummer till ansvarig jaktledare;
När björnen fällts eller påskjutits (datum och klockslag);
Var björnen fällts (jaktområde enligt detta beslut samt koordinater eller plats
som går att återfinna på karta 1:100 000);
5. Djurets kön och ålder, om det är möjligt att fastställa;
6. Vilket jaktsätt som användes.
I samband med anmälan om fällt djur informerar Länsstyrelsen om hur det ska
förfaras med det fällda djuret. Länsstyrelsens besiktningsman kontaktar skytten
angående tidpunkt och plats för besiktningen.
Platsundersökning och eftersök av påskjuten björn
Den som påskjutit björn ansvarar tillsammans med jaktledaren för att eftersök
genomförs om platsundersökningen eller andra omständigheter visat på att den
påskjutna björnen är skadad. Eftersök ska genomföras tills dess:
1.
djuret påträffats dött
6 / 23
2.
3.
djuret påträffats skadat och avlivats
djuret inte kan anträffas
Länsstyrelsens förordnade besiktningsmän dokumenterar skriftligt hur
platsundersökning och eftersök genomförts då djur påskjutits. Jaktledaren ska till
länsstyrelsens besiktningsman redovisa hur platsundersökning eller eftersök
genomförts.
Jaktledaren ska uppvisa skottplatsen för länsstyrelsens besiktningsman och
tillsammans med besiktningsmannen och den som påskjutit björnen genomföra en
fältkontroll och följa upp vad som skett efter skott. Jaktledaren ska tillsammans med
besiktningsmannen dokumentera platsundersökning och eftersök på blankett
Påskjuten björn – platsundersökning och eftersök (bilaga b3).
Länsstyrelsen beslutar om den påskjutna björnen ska avräknas från kvoten eller ej.
Påskjuten björn avräknas såvida det inte har påvisats genom fältkontrollen att djuret
är oskadat.
Besiktning av fälld björn
Länsstyrelsen förordnar besiktningsmän som besiktar samtliga fällda djur.
Besiktningsmannen fyller tillsammans med skytten i blankett Registrering av
fälld/död björn (bilaga b1) och blankett Besiktning, provtagning och märkning av
fälld/död björn (bilaga b2).
Skytten ska inom ett dygn från det att djuret fällts uppvisa hela det fällda djuret för
länsstyrelsens besiktningsman. För att underlätta besiktningsmannens arbete,
rekommenderar länsstyrelsen att skytten sätter in en pinne i munnen på björnen för
att hålla den öppen innan likstelheten inträder.
Från alla fällda björnar (inklusive märkta) tar besiktningsmannen följande prover
som tillfaller staten: 1) första premolaren (liten kindtand), 2) könsdelar, 3) hårprov,
4) hudprov, 5) muskelprov samt 6) i förekommande fall den största spenen från
björnhonor. Proverna sänds, genom besiktningsmannens försorg, till Statens
Veterinärmedicinska Anstalt, SVA.
Sändare eller annan teknisk utrustning som finns på björnar tillvaratas av
besiktningsmannen.
Björnskinnet märks direkt vid besiktning av besiktningsmannen med s.k. transponder
(mikrochip), som bevis på att björnen fällts lagligt, varvid bifogad blankett
Besiktning, provtagning och märkning av fälld/död björn (Bilaga B2) används.
Kraniet ska märkas med mikrochip inom sex månader av kraniets ägare och enligt
instruktioner som erhålles vid besiktningen. Ansvarig för att märkning sker är
björnens ägare.
Om besiktningsmannen så begär ska skottplats/fallplats omgående uppvisas. Om
skytten på besiktningsmannens begäran inte uppvisar skottplats/fallplats eller om
denna inte kan återfinnas eller om skytten vägrar att visa björnkroppen eller lämna
7 / 23
ifrån sig alla proverna, tillfaller hela björnen eller värdet av densamma staten. Björn
alternativt delar av björn som inte märks enligt bestämmelserna ovan tillfaller staten.
Jakträttshavarens rätt till delar av björnen
Under förutsättning att ovan nämnda uppgifter rapporterats, att samtliga prover
insamlats samt att jakten i övrigt har skett i överensstämmelse med jaktlagstiftning
och med villkoren i detta beslut, tillfaller övriga delar av björnen jakträttshavaren.
Jakträttshavaren får överlåta fälld björn till annan person.
En fälld björn som inte tas tillvara får inte lämnas i naturen utan skall av
jakträttsinnehavaren lämnas in i sin helhet till länsstyrelsen. Det innebär att om
jakträttsinnehavaren vill tillvartaga någon del av björn fälld med stöd av detta beslut,
så skall denne omhänderta hela björnkroppen.
Försäljning av kött, skinn m.m.
Kommersiella aktiviteter som annonsering, köp, byte, försäljning av björnskinn,
björnkött eller andra delar av björn samt kommersiell förevisning av björn är
förbjuden enligt artikel 8.1 i rådets förordning (EG) 338/97 av den 9 december 1996
om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem.
För björnar skjutna i enlighet med detta beslut kan Jordbruksverkets 1 CITES-intyg 2
om undantag från förbudet inhämtas från Länsstyrelsens besiktningsman. Björnens
ägare kan då sälja hela eller delar av björnen vid ett tillfälle och till en mottagare. För
ytterligare försäljning av delar av björnen krävs nytt/nya CITES-intyg. Om den nye
ägaren vill sälja delarna vidare, krävs nytt CITES-intyg från Jordbruksverket.
CITES-intyget gäller för handel inom EU. Ytterligare information finns på
Jordbruksverkets hemsida
(http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/handel/djur/hotadeartercites.4.773c0
89e128e1620fa5800087309.html).
Beträffande slakt- och kötthantering hänvisas till Livsmedelsverket (telefon 01817 55 00) och deras hemsida, där det finns information om kötthantering,
viltslakterier m.m.
(www.slv.se/sv/grupp2/Livsmedelsforetag/Primarproduktion/Jakt/).
Aktuell information om återstående tilldelning
Länsstyrelsen tillhandahåller en telefonsvarare med aktuell information om hur
många djur som fällts och vad som återstår av tilldelningen. Denna telefonsvarare
nås via telefonnummer 010-225 30 70. Informationen uppdateras minst en gång per
dygn.
Avlysning
1
CITES-intyget är förenat med en avgift om 350 kronor som Jordbruksverket, 551 82 Jönköping, telefon 036-15
50 00, fax 036-19 05 46, debiterar.
2
Jordbruksverkets ansökningsblankett SJV E9.21.
8 / 23
Länsstyrelsen avlyser jakten då det totala antalet djur fällts eller påskjutits och
avräknats inom länet eller del av länet eller om jakttiden löpt ut. Länsstyrelsen
informerar om avlysningen via telefonsvararen.
Annan tillämplig lagstiftning
Länsstyrelsen erinrar om bestämmelserna i 27 § jaktlagen (1987/259) om
grundreglerna för jaktens bedrivande och om vad som sägs i 31 § samma lag om
användning av motordrivna fortskaffningsmedel. Länsstyrelsen hänvisar också till de
inskränkningar som görs i 9 § jaktförordningen gällande jakttiden och till vad som
sägs i bilaga 5 samma förordning om förbjudna medel och metoder för fångst och
dödande. I 11 § Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om jakt och statens
vilt (NFS 2002:18) finns regler avseende godkända kulgevär.
Bestämmelser för åteljakt
Jakt med åtel är endast tillåten vid platser som iordningsställts i enlighet med
villkoren i detta beslut. Upptag av björnspår med hjälp av hund vid en åtel är inte
tillåtet.
Jakt efter björn är inte tillåten vid platser som iordningställts i syfte att locka till sig
annat vilt än björn och som inte följer villkoren för åteljakt enligt detta beslut.
En person ska vara ansvarig för varje åtel (åtelansvarig).
Åtelansvarig skall innan åtling påbörjas anmäla detta samt platsen för åteln till
länsstyrelsen. Åtling får påbörjas först efter medgivande från Länsstyrelsen.
Efter slutförd licensjakt skall åtelansvarig återrapportera sina erfarenheter senast den
31 oktober 2015 till länsstyrelsen, enligt blankett som bifogas medgivandet från
länsstyrelsen.
När får åtling bedrivas
Åtling får påbörjas tidigast den 15 juli 2015 efter medgivande av länsstyrelsen.
Senast tio dagar efter att jakten är avlyst i det aktuella området ska allt åtelmaterial
vara bortplockat och åtelplatsen återställd till ett sådant skick att björnar inte
förväntas lockas dit.
Var får åtling bedrivas
Åtelns läge skall uppfylla följande villkor:
9 / 23
- Avståndet till närmaste permanent bebodda hus, till fritidshus som harsophämtning,
till åtel avsedd för viltskådning och till permanent anlagd och skyltad campingplats
ska vara minst 2 000 m.
-Åtelansvarig ska kontakta eventuella andra personer som under den
aktuellaperioden bor inom 2 000 m från åteln och upplysa dessa personer om
åtelverksamheten.
– Avståndet till väg eller skogsbilväg ska vara minst 200 m.
– Avståndet till vandringsled ska vara minst 500 m.
– Åteln ska inte vara synlig från väg eller vandringsled.
Länsstyrelsen erinrar om att en åtel endast får anläggas efter markägarens tillstånd.
Vilka lockmedel får användas
I 6 c § Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd (NFS 2014:3) för
länsstyrelsens beslut om licensjakt efter björn framgår att Länsstyrelsen skall ange
vilka lockmedel eller foder som får användas som åtelmateriel vid åtel och hur stora
mängder per vecka. Länsstyrelsen får inte ange andra begränsningar av akustiska och
optiska lockmedel än vad som följer av Jaktförordningen (1987:905).
Som åtelmaterial får användas: Vilt, slaktrester från vilt och viltfångad fisk från
samma eller angränsande kommun. En kropp av vilt eller 25 kg från vilt och
viltfångad fisk får användas som åtel.
Vidare får användas 25 kg oförädlat vegetabiliskt material eller mindre förädlade
vegetabiliska produkter avsedda för utfodring av djur.
Rester från tamdjur får inte användas. Till tamdjur räknas även ren. Kött från rovdjur
eller otestat kött från vildsvin får inte användas som åtelmaterial på grund av risk för
spridning av parasiter.
Rekommendationer och upplysningar
För att undvika skadeskjutningar av björn rekommenderar Länsstyrelsen att jägare
som avser att delta i björnjakt övningsskjuter på björnfigur samt avlägger
”Björnpasset” eller motsvarande.
I enlighet med 4 § Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd (NFS 2010:7)
rekommenderar Länsstyrelsen att man inte fäller ensamma årsungar.
10 / 23
Denna bestämmelse följer av Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd (NFS
2010:7) och intentionerna i nationella åtgärdsprogrammet för bevarande av björn i
Sverige att hålla jakttrycket på honor på en lägre nivå än på hannar samt
skyddsreglerna i artikel 12 i rådets direktiv (92/43/EEG) om att jakten inte ska ske
under uppfödningsperioden.
I enlighet med 5 § Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd (NFS 2010:7)
rekommenderar Länsstyrelsen att hundar inte byts under jakt på en och samma björn
och under en och samma dag. Länsstyrelsen rekommenderar även att hund som
används vid jakten inte har ett arbetssätt som syftar till att hålla björnen i
kontinuerlig rörelse. Skälet till detta är att björnar inte är uthålliga för stress under
längre tid och kan bli överhettade. Enligt 27 § i jaktlagen ska jakt bedrivas på så sätt
att viltet inte utsätts för onödigt lidande.
Björnskyttar ombeds också fylla i det frågeformulär gällande björnjakt som
tillhandahålls av SVA och NINA.
Fälls björnar med stöd av andra beslut eller dödas på annat sätt under den tid då
licensjakt är tillåten efter björn, kommer dessa djur inte att avräknas från
licenstilldelningen.
Länsstyrelsens motiv för beslutet
Skäl för licensjakt
Utgångspunkten för svensk jaktlagstiftning är att allt vilt är fredat. All jakt som är
tillåten är således ett undantag från grundregeln. Eventuella problem och skador som
jaktbart vilt orsakar skall i första hand regleras genom jakt.
I propositionen ”En hållbar rovdjurspolitik” (prop 2012/13:191) framgår: ”Det
övergripande och långsiktiga målet för rovdjurspolitiken är att varg, björn, järv,
lodjur och kungsörn i Sverige ska uppnå och bibehålla gynnsam bevarandestatus. En
trovärdig rovdjurspolitik kräver också en aktiv förvaltning som stärker förtroendet
för rovdjurspolitiken och bidrar till en bättre samexistens mellan människor och
stora rovdjur. Regeringen gör i propositionen bedömningen att varg, björn, järv,
lodjur och kungsörn i Sverige har gynnsam bevarandestatus enligt art- och
habitatdirektivet.
Därför slår regeringen fast, i enlighet med de riktlinjer som EU-kommissionen
har tagit fram för hur de stora rovdjuren ska förvaltas, att en aktiv förvaltning ska
genomföras.”
Vidare framgår i propositionen att: Toleransnivån för skador på ren orsakade av
stora rovdjur ska vara maximalt 10 procent räknat på den aktuella samebyns
faktiska renantal.
11 / 23
Regeringen skriver i propositionen ”En hållbar rovdjurspolitik” (prop 2012/13:191)
Målen för björnstammen i Sverige är att björnens referensvärde för gynnsam
bevarandestatus när det gäller populationen i Sverige ska vara 1 100–1 400
individer, och
att björnens referensvärde för gynnsam bevarandestatus när det gäller
utbredningsområdet i Sverige ska vara Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och
Västernorrlands län samt delar av Dalarnas, Gävleborgs och Värmlands län.
Juridiska förutsättningar för licensjakt efter björn
Art- och habitatdirektivet förbjuder avsiktligt dödande av bland annat björnar. De
möjligheter till undantag från förbudet som direktivet medger genomförs med
motsvarande bestämmelser i jaktlagen (1987:259) och jaktförordningen (1987:905). I 23
c § jaktförordningen regleras förutsättningarna för licensjakt efter stora rovdjur: om det
inte finns någon annan lämplig lösning och om det inte försvårar upprätthållandet av en
gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde får
beslut om jakt meddelas. Jakten måste också vara lämplig med hänsyn till stammarnas
storlek och sammansättning och ske selektivt och under strängt kontrollerade former.
Bestämmelsen motsvarar Art- och habitatdirektivets artikel 16.1.e. Artikeln stadgar att
om det inte finns någon annan lämplig lösning och om det inte försvårar upprätthållandet
av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde,
får beslut om undantag från fredning meddelas. Ytterligare förutsättningar är att
undantaget tillåts under strängt kontrollerade förhållanden, selektivt och i begränsad
omfattning. Undantaget får enbart röra vissa exemplar av arten i en begränsad mängd,
som fastställs av de behöriga nationella myndigheterna.
Enligt 23 d § jaktförordningen får Naturvårdsverket besluta om licensjakt efter björn.
Enligt 24 b § i samma förordning får Naturvårdsverket delegera rätten att besluta om
licensjakt efter björn till län med reproducerande stam av björn, även om en miniminivå
för stammen inte har fastställts. Delegeringen ska i så fall innefatta ett högsta antal djur
som får fällas.
Naturvårdsverkets delegering av jakt efter björn
Naturvårdsverket har den 30 oktober 2014 (dnr NV-00552-14) fastställt miniminivåer
för varg och björn gällande rovdjursförvaltningsområden och län. Den 4 december 2014
fattade Naturvårdsverket beslut om: Delegering av licensjakt efter björn till
länsstyrelserna i mellersta och norra förvaltningsområdet. (dnr. NV-06889-14).
Naturvårdsverket anger även att Naturvårdsverket har ett uppföljningsansvar enligt 24 c
§ jaktförordningen där verket fortlöpande skall bedöma om upprätthållandet av gynnsam
bevarandestatus påverkas av länsstyrelsens beslut om jakt efter björn.
12 / 23
Övergripande riktlinjer för licensjakt i Jämtlands län
Viltförvaltningsdelegationen vid Länsstyrelsen i Jämtlands län beslutade 16 juni 2011
om förvaltningsmål och förvaltningsintervall samt övergripande riktlinjer för bedrivande
av licensjakt efter björn i länet. Riktlinjer avser områdesindelning och jakttiden.
Förvaltningsmål
Viltförvaltningsdelegationen har beslutat att förvaltningsmålet för länet skall vara 650
björnar motsvarande 65 föryngringar och att förvaltningsintervallet för länet är beslutat
till mellan 500 och 800 björnar.
Områdesindelning
Viltförvaltningsdelegationen beslutade om att behålla två jaktområden i länet, så som det
har tillämpats under björnjakten även tidigare år. Viltförvaltningsdelegationen
rekommenderar dessutom att länsstyrelsen behåller den zonindelning inom dessa
områden som infördes inför 2013 års licensjakt efter björn. Vilken syftar till att nå en
högre skadeförebyggande effekt för rennäringen av licensjakten, detta genom att få en
högre avskjutning i de fjällnära områdena.
13 / 23
Antalet björnar som får fällas
Enligt Naturvårdsverkets delegeringsbeslut ska länsstyrelserna vid varje tillfälle
bedöma om ett beslut om jakt uppfyller de förutsättningar för skydds- eller licensjakt
som anges i 23 a § respektive 23 c § jaktförordningen.
Det är osäkert hur stor länets björnstam är idag. Den senaste
populationsuppskattningen gjordes för år 2008 3 och baserat på denna skattning i
kombination med fällda björnar och jägarnas inrapporterade björnobs (se bild 2)
beräknas storleken på länets björnpopulation. Länets björnobs visar på en 7 procent
årlig minskning av björnstammen under åren 2008-2013. Baserat på denna
minskning samt en svag uppgång i björnobsen under 2014 beräknar Länsstyrelsen att
länets björnstam ligger mellan 594 och 779 individer, med 683 björnar som medeltal.
Skandinaviska björnprojektet anger i sin rapport från juni 2009 att en beskattning på
8,2 procent av björnhonorna i en population medför en hållbar avskjutningsnivå
förutsatt att honor med ungar undantas från jakt. Under de senaste åren har
könsfördelningen på björnar fällda under licensjakt varit i medeltal 50 procent honor
och 50 procent hanar.
Efter 2014 års licensjakt till dags dato är den kända dödligheten i björnstammen 17
björnar (skyddsjakt) och fem björnar av andra orsaker Om man utgår från att
björnstammen i länet är 683 (594-779) björnar skulle stammen balanseras med en
känd dödlighet på 55 (48-62 )björnar. Vilket innebär att en licensjakt efter 33 (26-40)
björnar skulle balansera björnstammen på nuvarande nivå.
Länsstyrelsen beslutar om licensjakt efter 60 björnar. Om 60 björnar fälls skulle det
medföra en känd dödlighet bland länets björnar på 12 procent vilket innebär en
fortsatt minskning av länets björnstam.
Viltförvaltningsdelegationen har beslutat att björnstammen i länet skall minskas
utifrån den beräknade stammen 2008. Med sitt beslut tar länsstyrelsen ansvar för de
regionala mål som gäller fram till 2015. Länsstyrelsen anser att en minskning av
björnstammen i länet till det beslutade förvaltningsmålet på 650 (500-800) björnar
skall ske långsiktigt. Länsstyrelsens mål med detta beslut är att inom
förvaltningsintervallet minska björnstammen så att den närmar sig förvaltningsmålet.
1
¹ (Kindberg, J. 2010 Monitoring and Management of the Swedish Brown Bear (Ursus arctos) Population. SLU,
Doktorsavhandling)
14 / 23
0,120
0,080
0,040
0,000
1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014
Bild 2 Björnobsen per år(streckad linje) och björnobsen treårsmedel (heldragen linje)
mellan åren 1999 och 2014
Med sitt beslut fortsätter länsstyrelsen att bedriva en adaptiv förvaltning, som tar
hänsyn till ekologiska och samhälleliga faktorer. De forskningsrapporter som ligger
till grund för beslutet påpekar att förvaltningen måste ta hänsyn till datafel, det vill
säga osäkerhet om stammens totala storlek samt till processfel, det vill säga
osäkerhet i uppskattning av tillväxttakt. Björninventering har bara genomförts en
gång, men med en relativt god precision. Uppskattningen av tillväxttakten sker
årligen, men det index (björnobsen) som används för detta, påverkas även av andra
faktorer (t.ex. väder) som inte överensstämmer med björnstammens utveckling.
Vilket innebär att en variation mellan åren kan uppstå och man bör därför använda
trender under flera år och inte titta på värden från enstaka år.
Hundanvändning
Under senare år har det utvecklats jaktmetoder där det används ett flertal drivande
hundar vid jakt, framför allt på björn men även på lodjur. Användandet av många
hundar som släpps tillsammans för att på plats ställa eller driva fram djuret skiljer sig
starkt från den i Sverige traditionella hundjakten med en eller max två hundar. En
jakt med få hundar är att föredra ur ett etiskt perspektiv. Björnar är inte uthålliga för
stress under längre tid och kan bli överhettade. Enligt 27 § i jaktlagen ska jakt
bedrivas på så sätt att viltet inte utsätts för onödigt lidande.
15 / 23
Djur som får fällas
Enligt detta beslut får björnhona som åtföljs av ungar samt de ungar som följer
björnhona (oavsett ungarnas ålder) inte fällas. Det rekommenderas också att
ensamma årsungar av björn inte fälls.
Dessa bestämmelser följer Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd (NFS
2010:7 och NFS 2014:3) och intentionerna i nationella åtgärdsprogrammet för
bevarande av björn i Sverige att hålla jakttrycket på honor på en lägre nivå än på
hannar samt skyddsreglerna i artikel 12 i rådets direktiv (92/43/EEG) om att jakten
inte ska ske under uppfödningsperioden. Det konstateras också att ensamma årsungar
av björn kan klara sig utan sin mor.
Enligt Statens Veterinärmedicinska Anstalt kan storleken variera mycket mellan
årsunge och fjolårsunge och det kan därför vara svårt att skilja dessa ålderskategorier
åt i fält. Därmed bedömer länsstyrelsen att det inte kan ställas ett krav på att skytten
ska kunna bedöma åldern på ensam björnunge före eventuellt skott.
Provtagning
Från samtliga björnar tas ett antal prover som används för att förbättra
kunskapsunderlaget för björnförvaltningen samt för att följa upp jaktens effekter.
Proverna används i följande syfte: spene används för att bestämma om hona har varit
digivande vid jakten, kindtand används till åldersbestämning, könsdelar används till
studier om könsmognad och reproduktionshistoria, hårprov används för
födovalsanalys, muskelprov används för genetiska analyser, hudprov används som
reservprov bland annat för genetiska analyser.
Det skandinaviska björnprojektet förser björnar med sändare för att kunna följa
djuren på ett noggrant sätt och på så vis ta fram detaljerad kunskap om djurens
biologi och ekologi. Denna kunskap har visat sig värdefull för björnförvaltningen.
Den tekniska utrustningen är dyr att ersätta, varför sändare och annan teknisk
utrustning som finns på björnar som fälls skall återlämnas till den som försett djuret
med utrustningen.
Länsstyrelsens bedömning
Den svenska björnstammen bedömdes ha vuxit till cirka 3 200 björnar år 2008. Arten
lämnade på grund av denna ökning år den svenska rödlistan och den bedömdes av
artdatabanken som livskraftig. Sedan 2008 har den svenska björnstammen reducerats
till cirka 2700 björnar vilket medfört att björnen år 2015 åter tagit plats på den
svenska rödlistan. Vidare bedöms att björnen som art har en gynnsam
bevarandestatus i Sverige.
För att nå de mål som anges i propositionen En hållbar rovdjursförvaltning (prop.
2013/14:191) angående rovdjursförvaltning, ska björnstammen bedömmas som
livskraftig. Viltförvaltningsdelegationen har beslutat att målet förbjörnstammen i
16 / 23
länet skall vara 650 björnar vilket gör Länsstyrelsen bedömningen att det inte finns
någon annan lämplig lösning än licensjakt efter björn för att reglera björnstammens
storlek.
Länsstyrelsen bedömer att antalet björnar i tilldelning och områdesindelning av länet
samt villkoren i detta beslut fyller jaktförordningens krav på lämplig hänsyn till
stammarnas storlek och sammansättning. Villkoren i beslutet möjliggör att jakten
sker selektivt och under strängt kontrollerade former. Ett att syftena med detta beslut
är att minska björnstammen i länet något samtidigt som de övergripande nationella
målen för björnstammens utveckling beaktas.
Sammanlagt gör länsstyrelsen bedömningen att licensjakt efter 60 björnar i
Jämtlands län inte äventyrar björnstammens gynnsamma bevarandestatus.
Ytterligare bakgrund till beslutet
Björnförekomst och bevarandestatus i landet
Björnen är en svårinventerad art eftersom den går i ide på vintern och därmed inte
kan inventeras på spårsnö. Sedan år 2001 har särskilda DNA-inventeringar
genomförts i Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands, Dalarnas och Gävleborgs
län. Den senaste uppskattningen av den svenska björnstammens storlek skedde
2014 4. Denna uppskattning baserades på DNA-inventeringarna i kombination med
jägarnas björnobs. Enligt denna beräkning uppskattades björnstammen i Sverige år
2013bestå av runt 2800 individer.
Tillväxttakten mellan 2008 och 2013 tyder på en nedåtgående trend för
björnstammen i Sverige med i genomsnitt 3,2 procent per år under denna period. Den
negativa trenden beror på att björnstammen minskar i Norrbottens och Jämtlands län
med cirka 8 respektive 7 procent per år.
En trolig förklaring till björnstammens negativa trend är att både licensjakt och
skyddsjakt på björn har ökat sedan 2005. Björnen är en art som reproducerar sig
långsamt och att jaktuttaget har ökat är en bidragande faktor till nedgången. Licensjakten riktas på samtliga ålders- och könskategorier av björn, med undantag av honor
med ungar som är fredade. Skyddsjakten som bedrivs under våren, i syfte att minska
skador för rennäringen, har även utförts mot honor med ungar. Det har haft större
effekt på populationstillväxten än att skjuta i huvudsak yngre björnar som ännu inte
reproducerar sig.
Utöver björnstammens storlek beskrev björnforskningsprojektet i den senaste
rapporten även den årliga tillväxten i björnstammen både nationellt och fördelat på
4
Naturvårdsverket 2013/14 Rovdjursinventering björn Björnstammen i Sverige minskar
ISBN 978-91-620-8702-9
17 / 23
län. Tillväxttakten har beräknats utifrån jägarobservationer av björn under älgjakten
från åren 1998 – 2007. Resultaten visade en genomsnittlig årlig tillväxt på 4,5
procent i landet. Det bör påpekas att tilldelningen vid björnjakten ökat mycket
kraftigt under den studerade tioårsperioden, vilket borde innebära att tillväxten
minskat under perioden. På länsnivå har beståndsutvecklingen beräknats vara stabil i
Dalarna och Västerbotten. I Gävleborg, Västernorrland, Jämtland och Norrbotten
bedöms stammen ha ökat under perioden 1998 – 2007.
I samband med att Artdatabanken under år 2010 publicerade en ny nationell rödlista
har brunbjörnen upphört att vara klassificerad som nationellt rödlistad och betraktas
därmed som livskraftig. Rovdjursutredningen gjorde i sitt slutbetänkande april 2012
SOU 2012:22) bedömningen att björnens bevarandestatus i Sverige är gynnsam och
skriver ”För gynnsam bevarandestatus krävs minst 1 800 individer, vilket
populationen i Sverige vida överskrider idag.”
Nationella målsättningar för björnstammens utveckling
I den av riksdagen antagna propositionen En hållbar rovdjurspolitik (Prop.
2012/13:191) anges följande mål för björnarnas antal och utbredning:
”Målen för björnstammen i Sverige är att björnens referensvärde för gynnsam
bevarandestatus när det gäller populationen i Sverige ska vara 1 100–1 400
individer, och att björnens referensvärde för gynnsam bevarandestatus när det gäller
utbredningsområdet i Sverige ska vara Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och
Västernorrlands län samt delar av Dalarnas, Gävleborgs och Värmlands län.”
Naturvårdsverket har den 4 december 2014 fastställt de regionala och länsvisa
miniminivåerna för björn (dnr. NV-06889-14). Beslutet om miniminivåer gäller
t.o.m. 30 november 2017.
Björn i Norra förvaltningsområdet och samverkan i och mellan
rovdjursförvalningsområdena
Björnstammen inventeras med hjälp av DNA-analyser av insamlad spillning.
Samtliga län med en fast reproducerande björnstam har genomfört
spillningsinventeringar: Dalarna och Gävleborg år 2001och 2013, Västernorrland år
2004, Västerbotten år 2004, 2009 och 2014, Jämtland år 2006 och Norrbotten år
2010. Under 2015 genomförs spillningsinventering av björnstammen i Jämtlands och
Västernorrlands län.
Enligt populationsuppskattningen för hösten 2008 bedömdes det finnas 2 483 björnar
i norra rovdjursförvaltningsområdet.
Länsstyrelserna i norra rovdjursförvaltningsområdet har gemensamt tagit fram
principerna för miniminivåer för björn inom förvaltningsområdet och i varje län. I
och med Naturvårdsverkets delegering av beslutsrätten från 4 december 2014 har
länsstyrelserna stor frihet att förvalta björnstammar i respektive län. De ramar som
varje länsstyrelse måste ta hänsyn till är den nationella miniminivån på 140
18 / 23
föryngringar, den regionala miniminivån på 90 föryngringar inom
förvaltningsområdet samt varje läns egna miniminivåer och förvaltningsmål.
Med hänsyn till att Jämtlands, Dalarnas och Gävleborgs län gemensamt delar den
svenska björnstammens södra kärnområde, bör man i framtiden sträva för ett utökat
samarbete i förvaltningen av björn över gränsen mellan
rovdjursförvaltningsområdena.
Björnstammens storlek, utveckling och utbredning i länet
Den spillningsinventering som genomfördes i Jämtlands län hösten 2006 visade att
det fanns minst 684 björnar i länet. Detta är en minimisiffra som även inkluderar
ungar. Skandinaviska Björnforskningsprojektet har därefter med statistiska metoder
uppskattat björnstammens storlek i länet till 906 individer (821 – 1 043) år 2006,
inklusive björnar som har hemområden som sträcker sig över länsgränser.
Skandinaviska Björnprojektet beräknade, utifrån björnobsen, björnstammens storlek i
länet hösten 2008 till 1009 (878 – 1 151) individer, samtidigt som det angavs
följande ”Avskjutningen har ökat snabbt de senaste åren och alla effekterna av de
senaste årens fällda björnar går inte att avläsa i den beräknade tillväxttakten, som
bygger på data från hela perioden. Det betyder att den beräknade tillväxten som vi
har använt kan vara något högre än den faktiska i slutet av perioden.”
Björnstammen i länet var tydligt koncentrerad till Strömsunds kommun och
angränsande delar av grannkommuner samt till mellersta och södra Härjedalen. I
västra delen av länet samt i mellersta delen av länet längs E14 hittades det få
björnindivider. Fördelning av björnstammen mellan norra och södra delen av länet
var relativt jämt. 53 procent av de identifierade individerna fanns norr om E14 och
47 procent söder om E14. Även sammansättningen björnpopulationen var relativt
jämn. 52 procent honor och 48 procent hanar. Däremot identifierades det i den
centrala delen av länet få honor – färre än tio som visar att de norra och södra
delpopulationerna inte hade vuxit ihop än.
Björnstammens utveckling i länet följs med hjälp av jägarnas årliga
björnobservationer under de första sju älgjaktsdagarna, så kallad björnobs. Utifrån
björnobsen har Skandinaviska Björnprojektet uppskattat tillväxten i björnstammen i
länet för perioden 1998 – 2007 till 5,4 procent årligen .Och för perioden 2008-2013
visar björnobsen på en minskning av björnstammen med 7 procent årligen.( bild 3)
Resultatet för 2014 visar en uppgång i björnobsen.
19 / 23
1200
1100
1000
900
800
700
600
500
400
2008
2009
2010
2011
2012
2013
2014
Bild 3 Björnstammens utveckling i Jämtlands län under perioden 2008-2014 baserat
på populationsberäkning 2008 och björnobsens utveckling.
Målsättningar för björnstammen i länet
Enligt förvaltningsplan för stora rovdjur i Jämtlands län, som gällde för perioden
2007-2011, skulle förvaltningen inriktas mot att hålla björnstammen på en jämn nivå
där den varken skulle tillåts öka eller väsentligt minska i Härjedalen och Strömsunds
kommuner. I övriga kommuner skulle björnstammen försiktigt öka genom att
björnhonor tillåts etablera sig i de områden där de saknades. Enligt
förvaltningsplanen skulle björnsstammen bestå av minst 40 årliga föryngringar,
motsvarande ca 400 björnar. Denna storlek motsvarar det antal som beräknades
finnas i länet enligt 1996 populationsberäkning. I förvaltningsplanet angavs det inget
övre tak för antalet björnar. Istället angavs att maximinivån ska fastställas utifrån
erfarenheter av uppkomna skador och konflikter.
Angående björnstammens utbredning angavs det att björnstammen långsiktigt skulle
utjämnas så att den fyller ut området mellan de nuvarande reproduktionsområdena.
Dessutom att stabila populationer av björn även skulle tillåtas i länets fjälldalar, men
att stammens utveckling inom samebyarnas åretruntmarker skulle begränsas så att
renskötseln i området inte allvarligt försvåras med hänsyn till björnens predation på
renkalvar.
Som en följd av Riksdagens beslut om en hållbar rovdjursförvaltning har
Naturvårdsverket den 30 oktober 2014 beslutat att länets miniminivå skall vara 360
björnar. Miniminivån baserades på den nationella miniminivån på 140 föryngringar
2015
20 / 23
och stammens utbredning 2014. Viltförvaltningsdelegationen beslutade 16 juni
2011att förvaltningsmålet för länets björnstam ska vara 650 björnar och att stammen
skall tillåtas variera mellan 500-800 björnar fram till 2015.
Miniminivån för björn anger inte hur många björnar som skall finnas i länet, utan
definierar gränsen mellan olika förvaltningsstrategier. Om antalet björnar sjunker
under miniminivån bör endast skyddsjakt tillåtas i begränsad omfattning. Så länge
björnstammen befinner sig över miniminivån bör emellertid större hänsyn tas till
olika intressen, inklusive möjlighet till licensjakt efter björn. Målet med
förvaltningen är enligt rovdjurspolitiken att rovdjursstammarna skall öka över
miniminivåerna till sådana nivåer att de med större säkerhet långsiktigt kan bevaras i
den svenska faunan (prop. 2000/01:57). För att öka tydligheten i och förståelsen för
rovdjursförvaltningen har Viltförvaltningsdelegationerna vid länsstyrelserna i norra
rovdjursförvaltningsområdet beslutat om förvaltningsmål för björn.
Förvaltningsmålet anger hur stor björnstam man skall sträva efter att upprätthålla i
länet. Då man inte inventerar populationen årligen och det kan finnas naturlig
variation i stammens storlek samt att effekter av jakten inte kan avläsas omedelbart
så anges det högsta och lägsta antalet björnar som skall finnas i länet med
förvaltningsintervallet.
Enligt attitydundersökningarna från Sveriges Lantbruksuniversitet (2004 och 2009)
har länets befolkning i stort en positiv inställning gentemot björnen, även om
attityderna har blivit något mindre positiva från år 2004 till 2009. I Berg, Härjedalen
och Strömsunds kommuner fanns en majoritet som tyckte att målet för björnstammen
i landet är för högt satt och bör minskas.
Länsstyrelsen anser att den förestående spillningsinventeringen är en viktig del för att
få kunskap om björnstammens aktuella storlek i länet. Detta är viktigt eftersom
jakten inte bara reglerar antalet djur i populationen utan även påverkar populationens
sammansättning som åldersstruktur och könsfördelning och därigenom viktiga
parametrar som reproduktion och överlevnad.
Detta är särskilt relevant med hänsyn till att en avskjutning på 30-40 björnar årligen
under perioden 1856-1870 ledde till att björnstammen minskade drastiskt och under
den efterföljande tidsperioden minskade mot gränsen till utrotning.
21 / 23
Problemområden och skador orsakade av björn
Björnen orsakar problem främst inom renskötseln, eftersom björnar i
kalvningslanden kan döda renkalvar. Nivån av rovdjurersättningen för
björnförekomst anses av samebyar vara alltför låg för att täcka de faktiska skadorna.
Björnen är den art bland rovdjuren som står för flest angrepp på andra tamdjur än
renar i länet. Trots detta är antalet angrepp begränsat till några få per år och det är
främst får som skadas och dödas (Tabell 1). Det sker även 2-4 angrepp på bikupor av
björn årligen.
Tabell 1. Tamdjursskador på andra djurslag än ren orsakad av björn i Jämtlands län
under perioden 2003 – 2014
År
Antal
skadade,
Antal dödade
angrepp
och
saknade
djur
2015**
1
2014
1
2013
1
2012
5
2011
7
2010
3
2009
8
2008
5
2007
4
2006
2
2005
7
2004
2
2003
7
*En hund
**tom 2015-06-11
3
Djurslag
Får
Get
Nöt
3
1*
13
13
7*
6
26
26
9
9
38
13
26
6
15
11
17
38
8
24
10
11
17
5
4
4
2
2
1
22 / 23
Länsstyrelsens samlade bedömning
Viltförvaltningsdelegationen i Jämtlands län har beslutat att björnstammen i länet
skall minskas till 650 (±150) individer till år 2015. Eftersom björnstammen idag
beräknas ligga något över förvaltningsmålet på 650 björnar skall en försiktig
ytterligare minskning av länets björnpopulation genomföras.
Eftersom Länsstyrelsen under våren haft goda möjligheter att dokumentera skador
orsakade av björn i rennäringens kalvningsområden, har länsstyrelsen haft möjlighet
att ge en snabb respons på skyddsjaktsansökningar på identifierade skadegörande
individer.
För att nyttja licensjakten bättre som skadeförebyggande åtgärd har länsstyrelsen valt
att med hjälp av zonering försöka höja jakttrycket efter de björnar som vistas
fjällnära och som därigenom kan utgöra potentiella skadegörare inom rennäringens
åretruntmarker
Björnstammen i länet bedöms med hänsyn till 2006 års inventering vara jämnt
fördelad mellan det norra och södra området vilket ger en jämn fördelning av
licensjakt mellan områdena.
Beslut i detta ärende har fattats av landshövding Jöran Hägglund efter föredragning
av vilthandläggare Mikael Wallén. I den slutliga handläggningen deltog även länsråd
Susanna Löfgren, biträdande länsråd Bengt-Åke Strömquist samt enhetschef Ruona
Burman.
Jöran Hägglund
Mikael Wallén
23 / 23
Bilagor
Bilaga A1. Hur man överklagar
Bilaga B1 Blankett - Registrering av fälld/död björn
Bilaga B2 Blankett – Besiktning, provtagning och märkning av fälld/död björn
Bilaga B3 Blankett – Påskjuten björn - platsundersökning och eftersök
Bilaga 5. Lathund för björnskyttar
Sändlista för kännedom (via e-post):
Naturvårdsverket
Länsstyrelserna i Norra rovdjursförvaltningsområdet
Länsstyrelsen i Dalarnas län
Länsstyrelsen i Gävleborgs län
Sametinget
Viltskadecenter
Skandinaviska Björnprojektet (Jon Swenson)
Miljödepartementet
Näringslivsdepartementet
Jordbruksverket
Polismyndighet i Jämtlands län
Statens Veterinärmedicinska Anstalt
Naturhistoriska Riksmuseet
Direktoratet för naturförvaltning (Norge)
Fylkesman i Nord-Tröndelag
Fylkesman i Sör-Tröndelag
Viltförvaltningsdelegationen i Jämtlands län