tillständet hos beständen av nejonoga och vandringsfisk 1

VESIHALLITUS—NATIONAL BOARD OF WATERS, FINLAND
Tiedotus
Report
ERKKI IKONEN, HEIKKI AUVINEN, EERO KUIHINEN OCH HANS HÄSTBACKA
TILLSTÄNDET HOS BESTÄN DEN AV NEJONOGA OCH
VAN DRINGSFISK 1 KYRO ÄLV
MARKKU PURSIAINEN, TEUVO JÄRVENPÄÄ, KAI WESTMAN, JUHA TIKKA,
EERO KUIfl1NEN OCH JARMO LOUHIMO
KRÄFTBESTÄNDENS TILLSTÄND OCH NUVARANDE
PRODUKTIONSFÖRUTSÄTrNINGAR 1 KYRO ÄLVS
VATENOM RÄDE
TEUVO JÄRVENPÄÄ OCH EIRA RAILO
DE SUMPADE KRÄFTORNAS FYSIOLOGISKA
TILLSTÄND 1 KYRO ÄLV ÄREN 1981 OCH 1982
HELSINKI 1984
Tekijät ovat vastuussa julkaisun sisällöstä, eikä siihen voida vedota vesihallituksen virallisena kannanottona.
VESIHALLITUKSEN TIEDOTUKSIA koskevat tilaukset: Valtion painatuskeskus PL 516, 00101 Helsinki,
puh. (90)539011 /julkaisutilaukset
ISBN 95146-8149-5
ISSN 0355-0745
III
Erkki Ikonen, Heikki Äuvinen, Eero Kuittinen,
Hans Hästbacka
TILLSTÅNDET HOS BESTÅNDEN ÄV NEJONt5GA OCH
VANDRINGSFISK 1 KYRO ÄLV
v
TILLSTÅNDET HOS BESTÄNDEN ÄV NEJONiGÄ OCH VÄNDRINGSFISK 1 KYRO LV
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1
INLEDNING
1
2
UNDERSÖKNINGSOMRÄDE
1
3
VÄNDRINGSFISKÄRNÄS OCH NEJONÖGÄTS BIOLOGI
3.1
Lax
2
2
2
4
5
6
7
3.2
3.3
Havsöring
Vandringssik
3.4
Å1
3.5
Nejonöga
3
UNDERSÖKNINGSMETODER
4.1
Insamling av fångstuppgifter
4.2
Provfångst av nejonögon
Undersökning av nejonögelarver
4.3
4.4
Fångst av sik- och nejonögeyngel på vandring mot
havet
4.5
Märkning av nejonögon
RESULTÄT
5.1
Insamling av fångstuppgifter
5.11
Vandringsfisken före 1960—talet
5.12
Vandringsfisken nu
5.2
Undersökning av nejonögelarver
5.3
Provfångst av nejonögon
5.4
Fångst av sik- och nejonögeyngel på väg mot havet
5.5
Märkning av nejonögon
4
4
4
4
8
8
10
10
16
19
21
24
24
GRÄNSKNING ÄV RESULTÄTEN
6.1
Tillståndet hos bestånden av vandringsfisk i Kyro älv
6.2
Möjligheterna till restaurering av vandringsfisk
bestånden i Kyro älv
6,21
Nödvändiga åtgärder för att förbättra livsmiljön
för bestånden av vandringsfisk 1 Kyro älv
6.22
Förbättring av vandringsfiskbestånden i Kyro älv
26
27
SÄMMÄNDRAG
2$
LITTERATUR
2$
25
25
26
1
INLEDNING
Av de finländska vattendrag som rinner ut i Östersjön har åtminsto—
ne 60 varit vandringsfiskälvar (Hurme 1961, 1962, 1966a, Mäkinen
1972, Sjöblom et al. 1974, Christensen & Larsson 1979, Lehtonen
& Hildn 1980, Tuunainen et al. 1979, 1980, Hildn et al. 1981,
Ikonen 1982)
Till följd av kraftverksbygqen har bestånden i de
stora vandringsfiskälvarna gått under. De viktigaste vandrings
fiskarterna har varit lax (Salmo salar L.) , havsöring (Salmo
trutta m. trutta L.) , vandringssik (Coregonus lavaretus L. s. str.)
och nejonöga (Lampetra fiuviatilis). Kyro älv inberäknad lekte
laxen tidigare i 18 älvar (Qitistensen & Larsson 1979)
Till följd
av människans ingrepp ± vattendragen leker den numera bara i
Torne älv och Simojoki. Kyro älv var tidigare en av de 47 älvar
där havsöringen förökade sig (Hurme 1962, Christensen & Johansson
1975, Toivonen & Ikonen 1978, Ikonen 1982)
1 dag kan den dock
inte betraktas som havsöringsälv i samma mening som Torne älv,
Lestijoki, Lappfjärds å-Isojoki, Summanjoki och Urpalanjoki i
vilka både lekvandring och yngelproduktion kan iakttas. Vandrings—
siken förökade sig tidigare i åtminstone 30 av de finländska
vattendrag som rinner ut i Östersjön (Hurme 1966a, Hi1dn et al.
1981, Ikonen 1982). 1 dag har bestånden ± de flesta av dem för
störts eller starkt försvagats till föld av människans verksamhet
(Ikonen 1982).
.
.
.
Många vandringsfiskälvar har också varit nejonöge—älvar. För när—
varande bedrivs nejonögefångst i 28 vattendrag (Tuunainen et al.
Det är
möjligt att det finns många vattendrag där nejon—
1980)
ögat förekommit eller ännu förekormner som lämnats utanför dessa
beräkningar. Uppgifter om dylika bestånd saknas eftersom man i
dessa älvar och åar saknar fångsttraditioner (Ikonen 1982). Också
ålen (Änguilla anguilla L.) är en vandringsfisk. Dess födovandring
går till insjöarna via åar och älvar. Speciellt de stora stråt
systemen har varit viktiga ålvatten (Ikonen 1982)
Till följd av
att Kyro älvs vattenområde innehåller så få sjöar har det uppen
barligen aldrig varit speciellt ålrikt. Byggandet av kraftverk i
de stora vandringsfiskälvarna har förstört deras vandringsfisk—
bestånd. Kraftverk, rensningar, muddringar, utdikn±ngar och vatten—
föroreningen har förstört eller försvagat bestånden även i dc
mindre vattendragen (Ikonen 1982)
1 Kyro älv har arbeten som
förändrat vattendraget gjorts ända sedan 1700-talet. 1 början av
detta århundrade började man bygga kraftverk i älven. Sedan 1950talet har man utfört vattendragsarbeten ± stor skala, vilka kul—
minerade på 1970-talet.
.
.
.
Denna rapport gäller undersökningens vandr±ngsf±sk- och nejonöge—
del. Man har strävat till att klarlägga t±llståndet hos bestånden
av vandringsf±sk och nejonöga i Kyro älv i dag samt att granska
forutsattningarna for dessa arters
yngelproduktion
2
UNDERSöKNINGSOMRÅDET
1 undersökningen granskades vandringsfiskarternas och nejonögats
utbredning ± Kyro älvs vattenområde. Mcd undantag för ålen utgör
älvenföiökningsområdet medan födovandringen går ut i havet.
2
Vandringsfjs leker huvudsaicligen i Rvens forsavsnjtt, vii
ket gör att forsarna Ar av vital betydese för dessa arters fort—
bestånd. Kyro Alvs vattenonade har beskrivjts av Pursiainen et
al. (1983) i den del av undersökningen som gäller kräftorna. Också
Vääriskoski (1982) har beskrjvjt Kyro Ry som livsipiljö för fisk.
Som jämföre].seom’.j5 för undersökningarna i Kyro Ry valdes Lapp
fjärds & — Isojoki. Avsilcten var i första hand att granska meto—
derna för provtagning av nejonögelarver och bokföring av nejon—
ögef&ngster. Lappfjärdg
Isojoki lämpar sig som jämförelse
omr&de eftersom kommersij f&ngst av nejonöga bedrivs i Ari.
Ari mynnar ut i Bottenhavet c, 10 km söder ojii Kristinestad.
Typiskt för Lappfjärds & - Isojoki är de vidsträckta grundvaten
förekomaterna i dess källområden. Xlvoipr&det omfattar 1112 km’,
vilket är ungefär en femtedei av Kyro Rva älvomrMe. Tack vare
det rikiiga grundyatt Ar vattenkvaljteten i Lappfjärds & —
Isojoki naturflgt rätt god. Nedanom de tv& biflödena Kärjenjojcj.
och Karijoki Ar BOD-värdena relatiyt höga. Surhetavarjationerna
Ar mindre än i övriga Alvar och åar. Kyro Rva vatten är däre
mot brunt och belastat av en jordbruksdominerad glesbebyggeis
Med beaktande av de naturliga förutsättningarna är vattenkvaljte...
ten i Rvens övre lopp dock relatjvt god. 1 den alimänna klassi
ficeringen av brujcsvatten placeras Lappfjärds & — Isojoki i klass
1 (tillfredsstäl]ande) mynningsdee i klass 3 (godtagbar).
Kyro Alv placeras huvudaakiigen i klass 4 (d&lig) (Vattenatyrel
sen 1978 b). Vad beträffar vandringsfjskar är Lappfjärds & — Isojoki kAnd speciellt som havsörings&.
.
BIOLOGI
3.1
OCH
NEJONOGATS
LAX
Laxen g&r upp i älvarna för att leka från och med försommaren,
Lektiden är i oktober. Rommen läggs i forsarnas grusbott,
Ynglen kläcks följande v&r och sprider sig till gömstäfle i oli
ka deiar av forsen. De stannar i forsen i medeital tre &r ( i sö
der 1 — 3 &r, i norr 2 - 5 &r). Efter att ha utveckiats till
smolt vandrar yngien ut i havet under maj och juni. 1 Simojoki
har vandringsyngje5 medeflängd uppmätts till drygt 15 cm. Födo
vandringen i havet räcker 1 - 3 Ar yarefter iaxarna &terv&ider
till sin födelseäly för att leka.
3.2
HAVSORflqG
Havsöringens biologi påminner i mycket om iaxens, 1 motsats till
iaxen som oftast leker i huvudf&ran befinner sig havsöringens lek—
omr&den dock aiimänt i bif&ror och käiiomr&dena, Havsöringen vAi
jer ocks& omr&den med mer iångsamt strömmande vatten Ari laxen.
Yngien kari tiilbringa fiere &r i vattendraget innan de vandrar
ned i havet. Vandringsyngjens storiek varierar meri överskrjder i
alimänhet laxens vandringsyngeis storiek. Vandringen ut i hava
företas i huvudsajc p& v&ren men ocks& under heia sommaren, Hava—
öringarna vandrar inte lika iångt som laxarna. P& basen av mArk—
ningsresui har man kunnat konstatera att en atörre del av Botten—
vikena havaöringar vandrar norrut Ari söderut, Iekvandringen upp
i Aivarna p&g&r under hela somaareri meri kuiminerar p& hösten.
r
•
:1’.::
3
3.3
VÄNDRINGSSIK
Under sin lekvandring når vandringssiken sin födelseälvs mynning
från och mcd juu. Den egentiiga uppstigningen sker i september.
Siken leker i oktober—november i forsar och andra strömma områ—
den, Ynglen kläcks i månadsskiftet april-maj och vandrar snart
därefter ut ± havet. Födovandringen i havet räcker 4
6 år,
varefter de fullvuxna sikarna påbörjar lekvandringen.
-
3.4
ÅL
Alen leker ± Sargassohavet i västra Atianten, Ynqlen transporteras
med
Golfströmmen till Europas kuster och Östersjön och vandrar
via älvar och åar upp i insjöarna. 1 motsats till dc övriga vand
ringsfiskarna sker födovandringen i sötvatten. Dl ålarna uppnått
könsmognad inleder dc sin lekvandring ner längs vattendragen ut
± havet och till Sargassohavet.
3.5
NEJONGA
Nejonögats lekvandring upp ± älvar och åar börjar i augusti och
pågår åtminstone fram till midvintern, eventuellt t.o,m, över
årsskiftet. På basen av fångstmängderna anses uppstigningen vara
kraftigast ± september, oktober och delvis ± november (Tuunainen
et al. 1980, Sjöberg 1980, Tuikkala 1971)
Publikationerna ±
fråga behandlar bl.a. Pyhäjoki och det svenska vattendraget Rick
leå, som ligger m±tt emot Karleby.
.
Leken börjar p1 våren ± forsarna och p1 sandbottnar omdelbart
nedanom forsarna dl vattnets temperatur stigit till 10 C (Sjöbcrg
14 °C (Tuikala 1971). Romtätheten kan stiga till
1980), 12
åtskill±ga tusen per m beroende pI utsträckningen av lämpliga
lekbottnar. Eftcr 10
14 dagar kläcks larverna, som dl är under
10 mm långa, Äntalet små larver (8-36 mm) varierar från några
tiotal till ett par tusen individ per kvadratmeter av lekområdet.
1 och ± närheten av detta gräver sig larverna ned ± bottnet och
t±llbringar sI sin första sommar (Tuikkala 1971)
På hösten och
under följande sommar transporteras dc, uppenbarl±gen passivt,
nedströms där dc gräver s±g ned ± f±nt bottenmaterial mcd högt
innehåll av organ±ska ämncn (Hard±sty och Potter 1971)
Larverna
förekommer rikligast p1 0
50 cm djup (Tu±kkala 1971, Valtonen
1980). Några pålitliga utredn±ngar över larvernas rörelser vid
var±erande vattenstånd har inte gjorts men speciellt under vår—
översvämningarna sker sådana (Valtonen 1982)
-
-
.
.
-
Metamorfosen tar vid under slutet av larvernas sista sommar ±
älven. Följande vår har dc vuxit till 90
130 mm och går ned i
havet (Tuunainen et al. 1980, Sjöbcrg 1980). Enligt Sjöbcrg (1980)
±nleds denna vandr±ng ± Ricklel ± mitten av mars och pågår till
senare hälften av maj. 1 Kymmene och Kumo älvar har man ± samband
mcd sikyngelflngst f 1tt nedvandrande nejonögon i slutet av april
och början av maj (Ikonen, opublicerat matcrial)
Nejonögat stannar
4
6 Ir ± älven (Sjöberg 1980, Kainua och Valtonen 1980)
Havs
skedet är dlligt känt men räckcr 1
4 Ir, oftast 2
3 Ir
(Äbakumov ref. Hardisty och Potter 1971, Tuikkala 1971).
-
.
—
.
-
-
4
4.
4.1
INSAMLING AV
Hösten 1980 intervjuades 40 personer ur de matlag som Usicar 1
Kyro älys huvudf&a från mynning till Koskenkorva Avsikten
ppgf
var att samla bakgrund5U
om fånqster av främst
h
sk
fi
oc nejonöga men också om det övriga fisket, saint att ut—
reda de vandrde arternas UPP5tiing i älven Det ezakta anta—
let personer som idkar fiske i detta älvavsnitt är inte känt. Det
rör sig dock sannolikt om ett hetydligt större antal än de sota
intenjdes Vilket bör beaktas vid ranskning av resultaten
Betraffaflde fAngster förlades
till Aren 1979 och
1980 efterscmi de intenjuade mindes dessa år bättre. För tidi
gare år Utreddes bara de allmäna dragen i fisket.
undantagna erlades i de kotamuner som gräns. till
o
Kyr älvs vattenoarade Under Anu 1970
1971 i medeltal 2 000
Dessutota löste t.ex. inom Seinäj&vi fiske
lags otaråde drygt 100 personer bosatta i andra kommuner till
e 5i ifrAgavar område. Enligt
stånd till fiske. och fiskad
jg
rs
fo
ri
e
k
Vilt— och Fi5
riksotafattande fiskeri
ng
löstes det i Lillkyro, Storkyro, Ylistaro, Seinä
undersökni
joki, Ilmajoki och Kuriitita Ar 198 2714 st sk. flskekort
—
4.2
PROVflJIGST AV
För att utreda nejonögats Uppstigniflg i älven och fAngstkv5j..
teterna under dessa tre fångstsäsog förde 3
5 persone
Kyro älvoni.rådet daglige0 bok över fAngster 1 Lappfjards &
3 personer Dessa personer tillde...
Isojoki gjorde5 detta av 2
lades
vilka returnerades vid f&ngst..
Songens slut. 1 Kyro älv fisitade alla med mjärr i Voitby fors
1. Veijjo och i Hiirikoski 1 Lillkyr0 1 Lappfjards &
Iso—
joki idkade endast en av dessa personer miärdfgst i denna &
är ryssja ett vanligare f&ngstredsp
var här
Lappfjärds fjärden (åmynninge) och mjärdfisket skedde 1 Nybro
forsen, sota är den första forsen räicnat fr&n taynninge
—
-
—
-
4•3
UNDERSÖnJING AV NEJONöGEzRr,ER
För att undersöka nejonögats fortPlantning togs prover i augus
ti fr&n Kyro älv, pA tretton ställen 1980, fetaton Ställen 1981
och från aderton Ställen 1982 (bild 1 och tabefl 1). 1 Lapp
fjärds &
Isojoki togs i början av septepj,5 1980 prov fr&n sju
ställen, 1 augustj 1981 från fjorton och i augusti 1982 från
aderton ställen (bild 2 och tabell 1).
-
-
IOO
fl Cqfle
5
)
v
‘——4
NR
1 —1 3
1 —1 7
1—13 18—22
NR
NR
1980—82
1981
1980 och —82
01(1
ILMA]0KI
1
Jo”.
/
/
1
/
1
(
\ r-4-
r’
1
(OOOJ
‘4
“4’
‘4
0
5
10
15
20km
‘
%
Bild 1.
Provtaqningsställen för nejonögelarver i Kyro älv åren
1980—1982,.
6
Tabeli
1.
Provtagningsställen för nejonögelarver
Kyro älv
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10,
11,
12,
13,
14,
15.
16,
17,
18.
19.
20.
21.
22.
Voitby, Roksobacken
Voitby, Lansorsund
Voitby fors, västra sidan av Boskasholmen
Voitby fors, östra sidan av Boskasholmen
stra delen av Voitby fors
Lilikyro, Golkasforsen
Liilkyro, västra delen av Perkiönkoski
Lilikyro, östra delen av Perkiönkoski
Lilikyro, Hiirikoski
Storkyro kby, Pappilankoski
Ylistaro, Viitala by, Kyyränkoski
Ylistaro, Hanhikoski, Koivulahti
Seinäjoki, Äunes
Storkyro, Lehmäjoki
Storkyro, Lehmäjoki
Storkyro, Orismalanjoki, Konttarinmäki bro
Storkyro, Orismalanjoki, Isokylä
Ilmajoki, nedanför Koskenkorva dammen
Kurikka, Nenättömn luoma, mynningsområdet
Kurikka, Nenättömin luoma, Sahakylä
Kurikka, Lohuluoma ,mynningsområdet
Kurikka, Lohiluoma, Peräkorvenmaa
Lappfjärd å
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7,
8.
9,
10,
11.
12,
13,,
14.
15.
16.
17.
18.
-
1980-82
1980-81
1980-82
1980-82
1980—82
1920—82
1980-82
1980-82
1980—82
1980—82
1980—82
1980—22
1980-82
1981
1981
1981
1981
1982
1982
1982
1982
Isojoki
Lappfjärds kby, Nybroforsen
1980-82
Lappfjärd, nedre delen av Perusforsen
1980—82
Lappfjärd, övre delen av Perusforsen
1980-82
Dagsmark, Klemetsforsen
1980—82
Isojoki, Ohriluoma, Tuimalankoski
1980—82
Vanhakylä, forsen nedanför fiskodlingsanstaltenl98o—82
Villamo, Vainionpää
1980-82
Viilamo, Juuttila
198182
Pettukylä, Honkaniemi
1981—82
Dagsmark, Liliån/Kärjenjoki (första bron)
1981—82
Lillån/Kärjenjoki c. 2 km från mynningen
1981-82
Dagsmark, Karijoki bron vid plantskolan
1981—82
Karijoki, bron vid Peltoniemi och Vuorimäki
1981—82
Älakylä, Forsby, Heikkilänjoki
1981—82
Forsen vid Vanhakylä fiskodlinqsanstalt
1982
Möykky, Heikkilänjoki
1982
Korsbäck, Kärjenjoki
1982
Kärjenkoski, Kärjenjoki
1982
Bild 2.
2
DAGSMARK
+
17
10
18
VANHAKYLÄ
11
+
6
15
8
ISOJOKI
7
14
Provtagningsställen för nejonögelarver i Lappfjärds å
Isojoki åren 1980—82.
+
LAP
VÄÄRT11
1
12
13
-
9
+
16
NR
NR
NR
0
1
1
—
—
—
7
16
18
5
1980
1981
1982
10
15
8
Proven togs i strandvattnet på högst en meters djup så att man
med spade qrävde upp ett 5-15 cm tjockt skikt av för olikåldri
ga nejonögelarver lujp1Sg botten. Provens yta upfljcattades till
mellan 0,10 — 0,50 m’. Vanligen var den c. 0,25 m4. PA över en
halv meters djup undvek man att ta prov med spade eftersom
bottenmaterial och larver lätt skölbort då provet lyfts till
ytan. Proven sällades i dubbla såll, vilkas maskstorlek var
5 mm och 0,75 mm.
1 Kyro älv användes Ar 1980 också elektriska fiskredskap för
att finna nejonögelarver pA tre av provtagninqsområdena: i Voit—
by forsen väster om Bo2kasholmen och nedanför forsen behandla—
des en yta pA c. 40 m • 1 och nedanför Hiirikoskt i Lillkyro
var flan c. 130 m och i Hautala i Seinäjoki behaxdlades c.
130 m’.
Aren 1981 och 1982 utökade man provtagningen med hjälp av en håv
med rak, vass nedre kant som alltså skar genom bottenmaterialet.
Maskstorleken var 300 mm. Avsikten var att komplettera och sflra
fångsterna av de allra minsta larverna som kläckts sam somr.
Håvproven togs från n&gra tiotals cm djup till litet över en
nEters. Proven fr&n de största djupen togs med håv för att undvika bortsköljning av materialet.
Alla larver konserverades i teknisk alkohol och längden mättes
senare.
4•4
FANGST AV StK- OCH NEJONÖGELARVER P1 VANDRING 1(07 HAVET
För att få taq pA nedvandrande yngel av nejonöga och vandrings
sik placerades en yngeifäil i Kyro älvs mynning (bild 3). 5. 11.5.1981 var den i Oxholma i Koivulahti men flyttades pga. om—
ständigheterna 12.— 15.5.1981 till området under landsvägsbron
över Koivulahti.
4.5
MXRKNING AV NEJONÖGON
Genom märkning av Aterfångst försökte man klarlägga de ungefär
liga mängderna nejonögon som stiger upp i Kyro älv. För detta
ändamål märktes i Voitbyforsen 22. — 23.10.1981 sammanlagt 444 st
nejonögon med ett märke av plast. Medan märkningen pågick he
dövades djuren med bedövningsmedlet 1(5-222 och släpptes till
baka i älven omedelbart då de kvicknat till.
fl hösten 1982 hade man för avsikt att märka ett möjligast stort
antal nejonögon. För detta ändam&l lade en lokal fiskare ut en
nejonögeryssja i mynningen i september — oktober, man han fick
ingen f&ngst, och därför kunde nejonögon inte märkas år 1982.
0
•1
,Bild 3.
Sikyngeifälla. Fällan placeras vid ytan på önskad
plats i älven. Maskstorleken är 1 mm (Salojärvi et al.
1981)
> = strömriktningen.
10
5.
5.1
RESULTAT
INSN1LING AV FANGSTUPPGIFTER
1 omr&det kriflg Voitby och dammen i Koskenkorva idkas det enligt
undersökning enbart husbehovs— och fritidsfiske. Av de intervjua—
dc hade en person varit yrkesfiskare i älvens nedre lopp under
1950— och 1960—talen och en annan hade haft fiske som binäring
under 1950-talet.
1 älvens nedre lopp har, enligt de intervjuade, sA gott som alla
fiskar varit “vandringsfiskar” och fångats d& de g&tt upp i
älven för att leka eller för att invänta lektiden. Enligt de
intervjuade eker detta »ii i dag och älven är oersättlig som lek
område för fisken.
Piskefångsterna har i allmähtet använts i det egna hushållet och
delvis skänkts till grannarna. Några har använt fisk som husdjurs
foder. Förutom hel- och deltidafiskarna hade två av de intervjua—
dc även s&lt fisk under 1950— och 1960-talen.
Tabell 2 visar dc intervjuades genomsnittliga fångster av olika
fiskarter under 1979—1980. Mete och dragrodd sanaa dock efter
som fångsterna mcd dessa redskap, speciellt det forstnämnda, är
avAra att minnas. Beträffande resultaten från Ar 1980 bör upp
märksnmmas att intervjuerna skedde i slutet av oktober dA fångst—
säsongen ännu inte helt avslutats.
1 dc flesta av matlagen deltar bara en person i fisket (1979 del—
tog 2—7 personer i fisket i 8 av matlagen, 1980 deltog 2—7 per
soner i 7 av matlagen). Liknande har situationen varit under
1950—1970—talen. 1 de 18 intevjuade matlagen deltog under 1950—
talet 1-4 personer i 4. Under 1960-talet deltog i 6 av 22 mat
lag 2-6 personer, och pA 1980—talet deltog 2-7 personer i 7 av
24 matlag.
tfft3t91.tW
7%ttl
.
.
n,.
rc’rcn
m,.
11
Tabeli 2.
De intervjuade personernas fångster av olika fiskarter
per fångsedskap år 1979 och 1980 i medeltal (kg per år)
—
Fangstredskap
Nät
(över 40 mm)
katse
Fngstred- gädda
skap i användning
st (tot.st)
lake
braxen
mört
id
nejänöga
st/år
39
(56)
9,3
2,9
1,4
21,5
18,4
11,5
—
56
(58)
7,0
6,3
2,3
6,8
16,7
2,0
—
1
( 4)
5,0
—
—
—
35
(35)
—
—
7
( 7)
—
120
ryssja
lakkrokar
abborre
nejonögemjära
—
—
175,0
1,5
1980
Fangstredskap
Nät
(över 40 mm)
katse
ryssja
lakkrokar
nejonögemjärd
Fangstredskap 1 användning
st (tot.st)
gadda
abborre
lake
braxen
mört
id
nejonöga
st/år
43
(64)
5,6
4,2
1,0
17,8
10,3
6,3
61
(63)
6,9
6,8
1,3
29,0
4,0
1
( 4)
1,0
7,3
175,0
30
(30)
8
( 8)
—
1,5
—
1,5
—
163
Äv de intervjuade hade 30 fiskat under 1950— och 1960-talen. En—
ligt dem var fisket då av ekonomisk betydelse för matiagen. Under
197O-talet och för närvarande uppger 25 % av de intervjuade att
fisket saknar ekonomisk betydelse. Detta torde bero på att fångs
terna försämrats. Fiskets betydelse för rekreationen är dock av
‘avsevärd betydelse’ 47 % av de intervjuade ansåg fisket vara
viktigt som fritidssysselsättnjng och hobby (tabeil 3).
12
Tabeil 3.
Fiskets betydelse för matiagen, talen anger %—andelar av
de intervjuade
1950—talet
Nädvändigt för
matlagets uppehälle
1960—talet
1970—talet
1979
1980
5
4
Stor betydelse
76
56
42
41
43
Liten betydelse
19
40
31
33
32
Ingen ekonomisk
betydelse
0
0
27
26
25
X
älvens nedre lopp
(älvmynningen
-
Veikkaala)
För att utreda fiskets ailmänna drag frågade man dessutom om vilka
förändringar fångsterna genomgått från 1950—talet fram till 1980,
och om orsakerna till dessa förändringar (tabeil 4). Ingen av de
intervjuade ansåg att några märkbara förändringar skett ännu på
1950—talet. Sedan dess har fångsterna av lax, öring, löja, stäm
och nors minskat. Beträffande nejonöga, gädda, abborre, lake,
braxen, mört, id och gös är åsikterna delade, några ansåg att
fångsterna ökat, andra att dc minskat.
Nors
Gös
Stäm
125ja
Id
Mört
Braxen
I.ake
?\bborre
Gädda
-
—
—
—
—
—
—
-
—
—
—
—
—
—
-
—
—
—
—
—
1
-
—
—
1
2
—
2
-
.
-
6
1
2
3
2
5
2
1
7
3
4
5
3
8
4
—
—
2
—
—
2
3
1
1
1
3
2
-
Lex /öring
—
2
-
Sik
Nejonqa
antal
svar
antal
svar
—
2
—
3
2
3
5
3
2
4
2
2
1
Slutet
av 1960—
talet
ental
svar
—
3
—
3
3
6
7
5
4
7
2
2
2
Börjen
cv 1970—
talet
antal
svar
1
3
1
3
3
4
6
7
4
5
2
2
2
Slutet
av 1970—
talet
antal
svar
1
2
1
3
3
4
5
7
4
7
2
2
1
antal
svar
1979
1
—
1
3
2
4
4
5
3
5
2
2
1
2.
2.
1,
2.
2.
2.
1.
2.
1.
2.
1.
2.
1.
2.
1.
2.
2,
2.
2.
1.
Orsak till för8ndringen
1. vattiets kvalitet
förbättrats
2. dålig vattenkvalitet
antal
utdikningar, nudd
svar
ringar, avloppsvat—
ten, vallbyggen,
1980
Börjen
cv 1960—
talet
antal
svar
1980
1979
F5ngsterna minskat, tidpinkt
Slutet
av 1970—
talet
antal
svar
Början
cv 1960—
talet
antal
svar
Börjen
av 1970—
talet
antal
svar
Fångstcrna tcat, tidpunkt
Fiskart
Slutet
cv 1960—
talet
antal
svar
Förändringar i fiskfångsterna i Kyro lv och de viktigaste orsakerna till dem enhiqt intervju—
uppgifter
Tabeli 4.
Cj3
14
De intervjuade anser att rninskningen av fångsterna beror p1 att
Jattnets kvalitet försämrats till följd av utdikninqar, mudd
ringar, utsläpp av avloppsvatten och vallbyqgen (i älvens nedre
lopp)
Denna utvecklinu fick, enligt dem, sin börjen cl 1960—
talet och har fortsatt och förvirrats under l97Otalet, di man
också kunnat konstatcra fiera fall cv fisködö och smakfel i
fisk. Enligt fiere cv de intervjucdc har fånqsterna av många fisk—
arter dock förbättrats under dc senaste åren, 62 ¾ ansåg detta
bero på att vattenkvaljteten förbättrcts under de 2’3 senaste
åren (jfr, Vääriskoskj 1982) och att fiskbeståriden håller p1 att
återhämta sig. Samtidiqt har smakfel i fisken försvunnit.
Under dc senaste decennjcrnc har också valet cv fångstredskcp
genomgått förändringar, Bland dc intervjuade är katsen numera det
vani igaste fångstredskar. Också användn ingen cv nöt har k lart ökat
jämfört mcd 1950— och l960—talen: P1 1950—talet fiskade 3 cv dc
intervjuade mcd nät, på l960—talet 6, p1 l970—talet 8 och år 1980
16 personer, Näten är stormaskiqa, 40—80 mm, bara två cv dc inter—
vjuade hade vardera ett nät mcd maskor mindre än 40 mm,
Sikhåvningen ± älvens nedre iopp har upphört, inte heller någon
långrevsfiskcre fanns att intervjua. (P1 1950— och 1960—talen
fiskade ännu 4 personer mcd långrev och undcr 1970—talet 1 person),
Änvändningcn cv ryssja och lckkrokar minskade också stcrkt från
l95O—talet fram till år 1980,
En cv dc intervjucde hade undcr 1960- och l97O-talen cnvänt not
i Ilmajoki; den bästa engångsfångstcn under 1970-talet bestod cv
350 kg braxcn, mcdelfångsten per år uppgick under bådc årtiondcna
till 80-200 kg braxen, Äntalct notdrag per år hade uppgått till
bara någrc få och fångsten 51 gott som uteslutande bestitt cv
braxcn. Hela fångsten har fiskare-i inte kunnat använda i sitt eget
hushåll eller sälja, överflödet. siäpptes tillbaka i älven.
511
Vandr ingsf iske n
före
1960 —talet
P1 basen cv fiskeri-intcrvjuer fick man lax i Kyro älv under 1930—
talct tbild 4). Laxar/öringcr, som lyckcts ta sig över dammen vid
Koskcnkorva hade också observcrats, Åtminstone området mellan äl—
vcns mynning och Koskcnkorvadammen har fungerat som lekområde för
laxei.Några uppqifter om egentligt laxfiske och laxfångster i
Kyro älv har inte stått ctt få. Dessutom frarngick det ± intcrvju—
erna att alla fiskare inte skiljer lex och öring från varandra.
Äv dc laxar/havsöringcr som passerat Koskenkorvadammen och obser—
verats eller fångats har sannoljkt dc flestc varit havsöringar.
Utgående från detta har havsöringens förökningsområde utsträckt
sig till den del cv älven som ligger ovanför Koskenkorvadcmrnen,
Uppgifter om öringsf±ske och -fångstcr har dock inte stått till
buds. Meilan hcvet och Koskenkorvaajpen har det funnits övcr
40 he forsar lämpliga som lekplatser för öring och lax i huvud
fåran. Ur denna siffra saknas bl,a. Hanhikoskj i Ylistero, som
rensades p1 1930-talet, Ovanför Koskenkorvadammen har det dessutom
enligt forsinventeringsuppgifter (Vattenstyrelsen 1980) funnits
ytterligare 60 he lämpiiga forsar.
15
t
1
Å 193O—4O—TA.L
1980
PÅ 95O-TALET
1 SWTE’r ÄV 196 O—JEr
1%)
1935
/
-‘
1963
1965
1974
1 93O—\Lgr
1973
1960
1937
1979
1978
1979
1980
PÅ 1930-TMEP
PÄ 1950-TAIEr
1
•“O•
1
1
1
/
7
t
)
(
1
0
Bild 4.
5
10
15
20 km
Fångstplatserna för lax/öring enligt intervju—
uppgifterna.
16
Enhigt
gick vandrjngssiken upp ± lven i
området mellan havet och Golkasforsen (bild 5)
Det r möjligt
att den gått även högre n så, men det framkommer inte ur inter
vjuerna Senare har sikar dock påtrffats ven ovanför detta orn—
råde, Bristen på uppgjfter hrifrån kan tänkas tero på att sik
fångades bara upp till Golkas. Beträffande fånqstern 1 älvorn
det saknas uppg±fter, men håvfångste var enhigt ±ntervjun nk—
liga
Före
196O—talet hade dc ±ntervjuade inte observerat 11.
Nejonögat har fångats främst 1 Voitty fors, Beqränsning till
älvens nedre lopp beror av allt att dörna oå att fångsttradjj0
up ± älven, Enhigt ±ntervjuupogifter har nejonögat
saknas högre
ts
ffa
ända upp 1 trakten cv Koskenkorvadammen (bild 6), Det
påträ
gt
jli
är mö
att nejonögat förökat sig ända upp ± Koskenkorva och
u
ske
änn
kan
högre, Lex och öring har observerats kunna ta sig över
den på 195O-talet byggda Koskenkorvada•en
Uppgifter om nejon
s,
at
na
t
ög
men de är fulit möji±gt att också den kan he lyckats
sak
ta sig upp ± den del cv älven som iigger ovanför dammen, lldre
uppgjfter om nejonögefåflgsr 1 Kyro liv saknas, Enhigt Hurme
(1966b) uppgick en fiskares fångst i Voitty fors år 1960 till
10 000 nejonögon fram till mitten av november, På basen av detta
kan
i Kyro liv he uppgått till tiotals tusen
,
iar
et
mp
±
år
exe
5.12
fj5
Vandriflg5
nu
Laxen förökar sig inte 1 Kyro liv, Enhigt intervjuern har man
dock ännu på 1970-talet fått lax 1 älven, Detta torde dock antingen
vara fråga om exemplar som förirrat sig upp i fel liv eller fel
indentifierade öringar. Något spec±ellt laxfiske förekomer inte
± Kyro liv och dc laxar som eventuelit för±rrar s±g upp ± älven
fångas 1 Samband mcd övnigt fiske,
Havsöringen har ännu på 1980-talet påtrlffats ± älven nIna Kosken
Kyro liv har ännu kvan fonsar där öningen kan fönöka
korvadammen
sig. Den tidvjs dåliga vattenkvaljteten kan dock fönsämna rommens
och ynglens möj1jhetr att överieva, Yngeiprodj0 mellan havet
och Koskenkorvadammen har dock inte observerats
Dc öningar som
vandrar upp ± älven ken tänkas härstarnma från bi— och kälifiödenas
bäcköringar, av vilka en del kan vandra ut i havet, Detta fenomen
har obsenverats i Lappfjärds åIsojokj (Ryhänen 1957), Det är ock—
så möjlj att en del av fiskarna kommer från dc utplantenjflar cv
öring som gjort 1 älvoifinädet
Enh±gt Kurikka fiskeförenings 20e utpianteras under åren 1960—68
_s
tte
erä
tsb
he
am
rks
sammaniagt
årsve
12 300 yngel av 1flSjÖ—öning och 1963-66 5 750 bäcköningsyngel
Dessutom pianterade Kalajärvi f±skeiag och Pitkämö fiskerivårds
sammanslutnjng åren 1979 och 1980 ut sammanlagt 850 st fyraårjga
iflSjööningr (Väänjskoskj 1982).
17
AV 1960-TALET
1 975
1976
1979
1974
1980
1980
1
Opi
1
cs’
SE
1970
4Ä JO k
1
1
t
1
•
1
1
:INÄJ0KI
/
t
/
0’
(
1
1
o
Bild 5.
5
10
15
20km
Sikens lekområden och fångstplatser enligt intervju
uppqifter.
18
1970
PÄ 1950-TALET
1
1
SE4ÄJo
1
1 SLUTET ÄV 19
PÄ 1930-TALET
1’
t
1
1
•
1
f
1
/
1
/
1,
1
\• f,
0
Bild 6,
5
10
15
20km
Ornråde där nejonögat fångas och observationer av
nejonöga enligt intervjuuppqifterna.
19
Av dc öringar som pianteras ut i havet kan en del under lekvand—
ringen gå upp ± nrmaste vattendrag. Beträffande produktionen av
havsöringsyngei i Kyro lv r det för närvarande omöjligt att fram
föra några som helst uppskattningar,
1 älvens nedre lopp stiger det årligen upp vandrinqssj
Uppgifter
härom har inkommit både via intervjuerna och egna observatjoner
För närvarande har sikar observerats i älv—
fHudd et al. 1983)
avsnittet mellan havet och Hiirikoski. Också längre upp i älven
har det gjorts sikobservatjoner (Bild 5) och det är troligt att
siken går ännu högre. Yngelproduktj5 storlek är okänd och
yngelfångstern gay inga nedvandrande sikyngel.
.
Åtminstone under de senaste åren har upovandrande ålar inte obser—
verats i Kyro älv. 1 Perkiönkosk± i Liilkyro fångades en ål,som
vägde ett kilo,somaren 1980 (Vesa vattendistrjkt
fältrapport
1980). 1 intervjuerna framkom två ålobservatjoner under 1960— och
19?O—talen (Jalasjärvi fiskelags utplantering av äl c. 960 st är
Fångstredsp lämpiiga för l används dock inte.
1976)
Uppgifterna om hur högt upp i vattendregen nejonögat går baserar
sig ± månqa fali på fångsterna. 1 andre fail begränsas uppvand—
ringen av den lägsta kraftverksdanen
Uppvandrjngsstrfl kan va—
ve i Sverige (mynningen
t
anä
cke
.
erm
ra my
lång Till exempel i Ång
ts 150 km från älv
s)
pia
i höjd med Korsnä
är nejonögats fångst
n
nge
1 Kyro älv ligger den högst beläqna fångst
mynni
(Sjöberg 1980)
piatsen i Hiirikoski i Liilkyro. Daen i dess övre del är dock så
låg att den inte hindrar en vidare uppvandring. Samma gäller dam
marna i Pappilankoski i Storkyro och i Kövkänkoskj och Kirkonkoskj
i Ylistr 1 Lappfjärds å-Isojoki finns bl.a. i Perusfors en mot
svarande damm som nejonögon enligt provfångst av yngel kan te sig
över. Också några av dc intervjuade personerna hade observerat
nejonögon ± Kyro älv ovanför dc nämnda piatserna (bild 6)
1 Kyro
älv ken nejonögat således så gott som obehindrat vandra ända upp
till Koskenkorva där dammen är högre. Under torra perioder ken den
förhindra uppstigning Nejonögat vandrar dock upp 1 älven under
höstens högvatten dl dammen troligen inte heit förhindrar uppstig
ning.
.
.
5.2
UNDERSÖKNING AV NEJONÖGELARVEp
År 1980 hittades i proven från Kyro älv inte en enda nejonögelarv,
inte heller dc elektrjska fiskercdskapen gay några fångster. Dc
sistnämnda användes som en tilläggsmeto, eftersom dc ger en möj
lighet att relat±vt lätt och snabbt behandia större ytor. Änvänd
barheten minskas dock om vattnct är mörkt till färqen, cv vilken
anledning fiskproven från Kyro älv är helt kvalitat±va (tabcll 5)
20
Tabeil 5.
Kvalitativa fiskprov tagna med hjälp av elektriska fiskeredskap i Kyro älv år 1980.
Ärt
st
gädda
Seinäj oki
JA ilkyro
Voitila
Variation i
ängd, cm
st
Variation i
längd, cm
eller ålder
Variation ±
längd, cm
st
4
17,0—23,0
4
13,0—24,0
—
aliborre 52
5,5-17,0
93
5,0I7,0
6
20,5
—
lake
braxen
mört
löja
—
—
11
—
—
—
13,0—17,0
—
1
—
—
50
9
1—soihrig
13,0—20,5
80
1—somrig
1
28
—
stäm
1
20,5
—
—
—
gers
3
5,5—12,5
9
4,5—5,5
—
—
5,0—12,0
—
3,0
3,0—10,0
-
—
Fiskarna mtta med 0,5 cm:s noggrannhet
1 Kyyränkoski i Kyro älv (provtagningsställe 11) fick man år 1981
ur ett håvprov en 6,6 cm lång larv. Från de andra ställena fick
man ingenting. Också år1982 hittademan nejonögelarver bara Då två
av provtagningsställena (nr. 21 och 22, Lohiluoma i Kurikka)
Från vartdera stället fick man 9 larver, vilkas längd varierade
mellan 3,7 och 11,2 cm, medellängd 7,4 cm. På basen av yttre känne
tecken r detomöjligt att säga om det rörde sig om nejonöga eller
bäcknejonöga eller eventuelit om båda. Artbestämningen baserade sig
på antalet oocyter, men eftersom detta delvis är överlappande
hos
de båda arterna är detta material alideles för litet för en sådan
bestämning. Inte heller den jämförelse av antalet kroppssegment
27
som också användes för artbestämningen är tillförlitljg tflardisty
1967). Det att larverna klarade sig i Lohiluoma är dock ett tecken
på att vattnets kvalitet här är bättre än ± hUVudfåran
0
fick man däremot ålders
Äv prov, som togs från LappfjärdSåIsoj
grupoerna till dc larver, som kläckts under vardera somrarna och
som följande vår vandrade ned mot havet (tabeli 6)
Beträffande
mängden larver utgjorde Karijoki det sämsta området, uppenharligen
till följd av vattnets dåliga kvalitet (Vattenstyrelsen 1978b)
Uppskattningen av antalet larver per kvadratmeter är osäkert, vjlket
beror p1
Provmängaen och -ytor. 1 detta
arhete eftersträvade man inte kvantjtavitet utan avsjkten var att
utreda nejonögats förökning i Kyro älv. Lappfjärds å-Isojokj använ
des som jämförelse för att man under dessa tre år skulle kunna jäm
föra hur fortplantningen lyckades i ailmänhet och huruvida provtag
ningen var tillräcklig för ovannämnda ändamål.
Enhigt dessa resultat misslyckaaes nejonögats förökning i Kyro älv
under dessa tre år, Resultaten säger dock ingentjng om huruvida
själva leken misslyckades eller lyckades, rommens l±vstid eller om
en
eventuellidäckfljng av larver,
1 samba mcd Slliningen av proven iakttogs också förekomsten av
Dc stora mussiorna (Unlonidee) upphorde
bottendjur, framst mussior
g
in
)
r
tn
en
ti rik
redan nedanom Hanhikoski (larvobservat_ons
nedfo alv
le
nr 12) (jfr
1 proven fran dc ovrlga
stal
Koskennie_ 1981)
s
de
ms
na
klot— och artmusslor
stalle
nedstro
påtraffa
(Sphaeridium
)
d
utom från ställe nr 2 ± Lansorsun
Pisidium
5.3
PROVFÅNGST ÄV NEJQNGOH
i Kyro älv god.
Aren 1980 och 1981 var nejonögefång5
1 Lapp—
fjärds å—Isojokj var fångsten bäst år 1980, 1987 och 1982 var fångsten
lika stor. År 1982 föil fångsten ± kyro älv dramatjskt. dl dygns
fångsten mcd mjärd år 1980 i medeltal uppgick till 25 nejonögon och
bara 4 nejonögon.
7987 till 22 fick man år 1982
Dem genomsnittlig fångsten per fiskare i Kyro älv var år 1980
1 250 st, 1981 1 500 st, men år 1982 bara 150 st, trots att antalet
fangstreaskap
och -dygn 1 stort sett forblev lika under namnda år
Da man Jamfor fangstern per enhet aren 1980-81 1 Kyro alv och
Lappfjards a-Isojoki framgar det att fisket 1 Kyro alv kunde ha
effektiverats under dessa ar
Helhetsfangsten per ar har beraknats pa basen av fangstbokf1q
1 Kyro clv idkade samnanlagt 7-10 personer ncjonogefangst och 1
och
Lappfjärds å-Isojokj 14—75. Uppgifte om helhetsfångst
fangstbokfor_ng har samiatsi tabeli 7
2
7
3
2
13
6
7
02
0 ‘
7
11
2
3
0
0
1
1
0
3
3
Provtagningsst11en 1—7
1980
8—14 1981
1—18 1982
(bild )
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
1981
2
1
12
3
6
3
6
3
6
1
5
0
0
5
6
13
6
0
1982
Antal larver per prov, st
Nr
1980
Grävaa prov
0
—
—
—
0
0
0
0
—
1
3
—
0
0
0
2
1982
5,4
2,5—2,6
1,8—6,0
2,5—6,4
4,8—6,0
1,9—3,5
2,3—10,9
1,7—12,1
1980
3,4
4,8
—
—
2,7—5,1
1,7—8,2
2,7—6,1
2,3—4,7
1,1—6,2
—
9,6—10,6
4,5
2,0—12,2
1,8—2,0
1,6—2,0
1,6—11,3
1,5—8,7
3,8—9,6
3,9—9,8
8,2
6,9—12,1
1982
—
12,2
3,6
—
—
1,6
1,5—6,5
1,2—6,1
1,3—4,1
2,3—5,8
—
1,3—4,8
1,2—4,8
1981
Larvemas 1ngvariation, cm1
19
11
29
13
4
43
17
29
1980
16
13
42
0
0
29
46
17
25
0
0
8
4
0
25
1981
Antal larver, st/m2
1) 1 dessa kolmunder har också 1ngden hos larvema fr&i håvproven ndtagits
2) 0—resultaten ken bero på att det täta sållet gick sönder i sörrunen nEllan
nätet och kanten, vilket inte observerades under sållninqen
—
0
0
0
—
0
—
0
3
0
1
1
5
4
1981
Antal larver per prov, si
Håvprov
NejonögelarvprOV från Lappfjärds å-Isojoki 1980’82
Plats
Tabeli 6.
19
9
4
50
13
10
13
25
12
25
4
21
0
0
21
50
54
25
0
1982
13 200
1982
—
—
—
14 100
14 000
30 800
Fänqstbokförare
Fångstre3skap/person
1 meleital. st/dvon
Fångit/dyqrr 1 mieita1,
st/fånqstrelskap
Fånqstdygrr i metaltal/
fiskare
Fångst/dygn 1 metaltai/
fiskare
Helhetsfångst 1 n1e1—
tal/fiskare
tangstoygn, sarrron
iaqt
Fänqstboktörarnas hei
hctsf5nqst, at
Mjäf5ngst
Fångstbokfärare
Fångstredskap/person
4tai,st/y3
Fångst/dn i s3eitai,
st/fn stre3ska
Fngstdygn 1 iredeital
fiskare
fngst/dygn i ne1e1ta fT
fiskare
Helhetsfånyst 1 rredei
tal/fiskare
Fngstdygn ,saninan
lagt
Fånstbokförarms heittsfångst, st
od-i ryssjefångst
13 100
1981
Mjlxt3-
28 700
1
Hell-ietsfznyst, st
14
—
—
—
15
15
15
8 800
f<yro liv
1 000
10 400
—
—
—
12 500
1
1 400
15 000
7
7
7
10
oktc*er
Lappfj ärds å—Isoj oki
10
10
septenber
—
—
—
Antal fiskare
vei
per månad
7iuqusU
—
-
Kyro liv
seoteirber
Kyro äiv
—
—____________
fs• oktober
Lappfjärds 5—Isojoki
—
per månad
—
—
—
—
—
—
—
—
Kyro liv
—
—
181
735 1253 5010 7448
111
579
75
56
31
431
116
144
735 1253 1253 1490
579
28
39
75
3,6
56
36
31
19,0 13,1 16,6 46,4 41,4
—
—
—
—
—
—
15
209
15
209
216
15
216
14,0 14,4
15
18
30
15
23
30
126
16
126
216
18
216
653
30
653
I 53
15
L53
310
23
310
384
30
384
8,0 12,0 21,7 30, 0 13,2 12,6
16
—
—
—
—
—
—
171
8
86
22,2
4
21
19
0
6
0
95
916 5204
62
305 1041
0 14,7 54,0
6
12
16
49
78
415
80 1094 2073
26
80 1024
3,0 83,6 27,0
26
24 1
63
80
3,9
21
—
—
—
—
—
—
110
23
37
4,9
7,7
829.
auqusti
sepjerrdre
oktober
novesnber
1980 1981 1982 1980 1981 1982 1980 1981 1982 1980 1981 1982 1980 1981 1982
1980 1981 1982 1980 1981 1982 1980 1981 1982 1980 1981 1982
1
1
1
4
5
3
1
1
1
1
1
1
1
2
1
3
5
1
4
5
3
3
7,6 5,7 6,4 1,6 1,8 1,2
5,0 6,0 10,0 6,0 7,0
5,0 6,0 6,0
•
1,.3 1,0 1,5 1,8 1,0 2,0 1,8 1,1
1,8
2,5 2,3 2,6 29,0 23,0 3,0
2,8 2,4 0,8 2,0 3,1
6,0 2,2 2,1
17,1
0 9,8 30,0 3,0 41,8 15,0 3,5
•
2,7
Iso joki
Iapefjlxds å-
Ilela fångstsäsongen
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
oktober
novnber
1980 1981 1982 1980 1981 1982 1980 1981 1982 1980 1981 1982 1980
1981 1982 1980 1981 1982 1980 1981 1982 1980 1981 1982 1980 1981 1982 1980 1981 1982
3
3
2
4
5
3
2
3
2
3
3
2
3
3
2
1
1
2
1
3
5
1
4
5
3
3
3,9 3,7 4,3 1,6 1,8 1,2 3,1 3,7 4,
4,4 3,6
5,0
3,3 3,9 4,5 4,0
2,0
1,3 1,0 1,5 1,8 1,0 2,0 1,8 1,1
1,8
8,8 4,5 2,4 29,0 23.0 3,0 12,7 7,1 2,7
1,7
2,6
10,6 3,5
1,1
8,0 3,6
0 9.8 30,0 3,0 41,6 15,0 3,5
17,1
3 3
2,7
28
60
36
39
14
90
56
1514,5
25 22
30
21
19
30
12
30
4
21
6
19
26
12
16
21
77
34,3 16,7 10,3146,4 41,4 3,6 9,4 26,3 12,4 35,2 13,0 16,5 3 5,0 13,7
7,7 10,4
2,2
22,2
0 14,7 54,0 3,0 83,6 27,0 3,9
4,9
2052 934 942 1253 1490 144 546 331 181 912 292
499 734 261 229 125
67
86
0 305 1041
80 1024 415
80
37
179 168 179 111 181 118
28
44
29
76 67
60
63
57
60
12
30
8
6
62
95
26
49
78
63
23
6156 2802 1844 5010 7448 431 1092 1143 362 2736 876
998 2203 783 457 125
67
171
0 916 5204
80 4094 2073 241
110
Lappfjlitls å—
Isojoki
HeIs fångstslsongen
14
14
I1Jetsfångst, st
Kyro liv
Lappfjärds ,3—Isojoki och Kyro liv på bason av fnqstbokföring
1980—1982.
1ihetsfc’ingst
;
Antal fiskare
bappfjlrds å-Iso]oki
Nelonä3efiske och —fångst
1980
Är
‘1tbeii 7.
24
Hösten 1982 var vattenståndet lågt, vilket förorsakade probiem
för fisket och sannolikt en minskning av fångsterna. Detta för
klarar dock inte heit den dramatiska nedqången i fngsterna från
Kyro älv eftersom vattenståndet ± de båda vattendragen då var
låqt. Fångsterna minskade inte i Lappfjärds å-Isojoki, utan för
blev på samma nivå år 1981.
Månqårig statistik från olika älvar visar, att nejonöqefångsterna
kan uppv;sa stora variationer fran år till ar i samma alv (Jarvi
1932, Hurme 1962, Sjöberq 1980). Statistiken visar också att
fånqsterna även i vattepdrag som ligger mycket långt från varand
ra oftast minskar och okar samtidigt
Sjoberg (1980) har jamfort
Dalälven och Ljungan (mitt emot Kristinestad) i Sverige, Kemi
joki och ett vattendrag, som rinner ut i Rigabukten från och
mcd 1915.
Den viktigaste förutsättningen för fångst är naturligtvis att äl—
ven har ett eget fortplantningsdugligt bestånd Störningar i det
ta inverkar på fångsterna. Jämfört mcd öring och lax verkar dock
nejonögat att vara mindre trogen sin födelseälv (Valtonen 1979,
Tuunainen et al. 1980) , vilket gör att produktionen i övriga
vattendrag kan hjälpa att utjämna dc årliga variationerna.
Dc nejonögon som 1980-82 vandrande upp i älven härstammade från
leken 1973-75. Förökningen i Kyro älv under dessa och senare år
är okänd, Cm förökningen minskades eller förhindrades under sena—
re hälften av 1970—talet kan detta ha varit orsaken till dc för—
sämrade fångsterna.
Äv ovanstående framgår, att tre år är en alltför kort tid att ut
reda nejonögefångstens utveckling och variation samt nejonögats
förökning.
5,4
FÄNGST ÄV SIK- OCH NEJONGELARVER PÄ VÄG MOT HAVET
Yngeifällan gay inga vandringssik— eller nejonögeyngel. Då fångsten
bcgränsades till t±o dygn under en enda vår kan man inte p1 basen
av detta säga om yngel av vandringssik och nejonöga vandrar ned
till havet i Kyro älv. Fällan medförde dessutom andra probiem.
Sikyngien vandrar ned ± havet samma vår dc kläcks och är alltså
små och svåra att skilja från skräp och annat fast material som
samlas ± fällan.
1 likadana fällor har dessa arters yngel t±digare fångats i Kymmcne
och Kumo älvar, Simjoki och Ule älv samt ± vattnen ovanom den
sistnämnda (Salojärvi et al. 1981, Vilt- och fiskcriforskings
institutct, opubliccrat material)
5,5
MÄRKNING ÄV NEJONöGON
Av dc 444 märkta ncjonögonåtcrficks hösten 1981 inte ett enda.
Till detta bidrog bådc det ringa antalct fiskare och fångstrcd—
skap ovanom Voitbyforsen och det att fångstsäsongcn avslutades
rcdan i månadsskiftet oktobcr—november på grund av kyla.
Äv denna anledning förbereddes en ny märkning i äivmynningcn hösten
1982. Fångsten uppgick dock under scptember—oktobcr till bara
25
n&gra tiotal exemplar (jfr. f&ngsthokföring), viiket ledde till
att en ny m&kninq inte skulle ha lönat sig.
Sålunda uppn&dde märkningen inte under dessa två höstar .Øtt
syfte.
6.
6.1
GRANSKNING
AV
RESULTATEN
TILLSTÅNDET HOS BESTANDEN AV VANDRINGSflSK 1 KYRO JCLV
Kyro älv var tidigare en laxälv. Hurme (1961) anser att laxen för
svunnit ur älven till följd av att älven dämts upp med hjälp av
tvärdammr, Christensen och Johansson (1975) anser att laxen för—
svann redan under det förra århundradet. De “laxar” som nu på—
träffas i Kyro älv är troligtvis havsöringar eller eventuellt
öxemplar som förirrat sig från andra bestånd.
O
Jiurma anser att också havsöringen försvunnit ur Kyro äiv till
följd av tvärdammprna. Havsöringar fångas dock regelbundet i
älven och fångsten kunde eventueflt van t.o.m. större m fisket
inriktades speciellt pA öringar. Dessa öringars härstamning är
dock okänd. De kan komma från .utplanteringar gjorda i havet eller
från yngelprodatjonj. Kyro älv. Hurmes (1961) uppfattning om attt
tvärdainmrna skulle ha förstört beståndet stänuner inte eftersom
havsöringar som överskridit Koskenkorva &mmen observerats. De
konstruktj.oner,som tryggar kraftverkens vattönförsörjnjn&,leder
vattnet till och från kraftverken har däremot gjort att hela for—
sar, specieflt under lågvatten, torrlagts. 1 dessa fall har
yngelområdena i forsarna förlorat sin betydelse. Dammeni Kyl&i
pää torrlägger t.ex. under lågvattenperioder så gott som helt
ifr&gavarande fors. Byggandet av Pitkämöbassängen har .förstört
forsarna i det berörda älvavsnittet. Om dessa vet man att de
fungerat som
för havsöringen. Enligt
de uppgifter som framkom i samband rned Vattenstyrelgensforsjn..
ventering (1980) har forsytan i Kyro älv varit minst 100 ha.
För många forsars del saknas dock uppgiter. Karlström (1977) har
uppskattat produktionen av vandringsyngel av havsöring i Rickleå
1 Sverige till 162—858 ex/ha/&r. Enligt Toivonen (1974) har den
tidigare yngelproduktjonen i Kemi älv uppskattats till 200 ex/ha/
4. Genom att jämföra Kyro älv med den av Karlström (1977) under
sökta Rickelå kunde produktionen av vandringsyngel av havsöring
uppskattas till 16 200
85 800. Om man tillämpar Toivonens (1974)
beräkningar för Kemi älv kunde produktionen i Kyro älv tidigare
ha varit 20 000 per Ar. Hurme (1961) konstaterar dock att den
förlorade Sngelprodujctionen kunde kompenseras genom inplantering
av 50 000
100 000 vandringsyngel i älven. Det internationena
sr&aets arbetsgrupp för laxen i Vstersjön (Baltic
rskning
havsfo
Salmon Assessment Working Group) anser att en vild vandringsyngel
av lax är värt två odlade. Om samaa förhållande anvftnds för 4avst
bringen skulle det kompensationsbehovet, som framföris av Hurne
(1961) uppgå till ett värde av samaa klass som de 32 000
170 000 vandringsyngel somtsvarar Karlströms beräkningar.
—
-
O
-
0
Av de ovannämnda 100 hektaren forsar i Kyro älv har över hälften
förstörts av kraftverks— och övriga utbyggnadsarbeten och vatten—
regleringar. Trots detta innehåller älven i sitt övre lopp,nedan
om Ylistaro och i biflödena forsar, vilka skulle lämpa sig som lek
och yngelproduktionsoåden Utbyggnads- och dräneringsarbetena
L.
Å
26
Lörorsakar dock förändrinqar i vattenkvaliteten (främst beträf
fande pH) och i strömningsförhållandena, vilket för många vand
ringsfiskars del förhindrar yngelprodnktionen.
Det faktum, att bestånden av vandringssik bevarats bättre i Kyro
älv än andra vandringsfiskar beror delvis på att vandringssiken
är beroende av älven bara från höst till vår, medan de övriqa
vandrinqsfiskarna tillbringar 2-7 år i älven som rom och yngel.
Under den korta tid siken tillbringar i älven finns det större
möjligheter att letalvärden rörande alla årsklasser inte skall
inträffa. De vandringsfiskar, som lever i älven, råkar däremot
med större sannolikhet ut för perioder med dålig vattenkvalitet.
Nejonögebestånden decimeras under perl.oder av dålig vattenkvali
tet. Nejonöqon, som vandrat upp till ä»en, tillbrinqar här höst
och vinter och leker först i juni. Säkta pH—värden observeras
ofta just då översvämningarna går tillbaka på hösten, vintern
och våren. Detta kan under många år ta livet av de nejonögon,
som gått upp för att leka. Döda nejonögon har observerats i
älven. Nejonögats larver tillbringar c. 5 Ar i älven och är
således under lång tid utsatta för effekterna av dålig vatten
kvalitet. Eftersom man i lekområdena och hela älven (utom i
Kyyrönkoski i Ylistaro och Lohiluoma i Kurikka) hittat vare sig
0—’åriga larver eller larver överhuvudtaget, påverkar den dåliga
vattenkvaliteten uppenbarligen nejonögats båda skeden. 1 mot
svarande områden i Lappfjärds å-Isojoki fann man larver av alla
åldersklasser. Nejonögat har dessutom konstaterats vandra upp
i Kyro älv i större mängder än i Lappfjärds å—Isojoki, vilket
är märkligt, då man inte funnit några larver. Den rikliga vand
ringen torde till en del kunna förklaras mcd att nejonögat är
mindre troget sin födelseälv än de övriga vandringsfiskarna
(Valtonen 1979, Tuunainen et al. 1980).
1 älvens nedre lopp, vilket i allmänhet utgör det bästa lekområ—
det, finns det i Kyro älv många för nejonögat lämpliga forsar
och selomr&den från Voitby ända till Hanhikoski. Enligt larv
proven och Koskenniemi (1981) förekommer det i forsarna också
sandbottnar lämpliga för lek. Eftersom nejonögat vandrar upp i
Kyro älv kan de också föröka sig om vattenkvaliteten inte
sjunker under de senaste årens nivå. En uppföljning av undersök—
nisgen skulle kräva t.ex. kontinuerlig pH-mätning, eftersom
extremvärdesperioderna och dessas längd är avgörande för organis—
mernas fortbestånd. Den nuvarande regleringen förorsakar dess—
utom nedanför Hanhikoski endast små förändringar i vattenstån
det, vilket är viktigt med tanke pA nejonögats förökning, då
dc flesta larverna påträffas på 0—50 cm djup (Tuikkala 1971,
Valtonen 1980).
6.2
MOJLIGHETERNA TILL RESTAURERING AV VANDRINGSflSKEBESTANDEN 1 KYRO XLV
6.2lNödvändigaåtgärderförattförbättra livsmiljön för bestånden av vand—
ringsfiskiKyroälv
till de viktigaste &tgärderna hör en förbättring av vattnets kva
litet, speciellt beträffande pH-värdet. Tillflödet av surt vattefl
i älven borde förhindras mcd alla tillbudsstående medel.
27
Kratfverkens avtappningar borde förändras så att forsarna under
hela året och alla tider på dygnet skulle förses med rinnande
vatten. Dammarna och dc konstruktioner, som dirigerar vatten—
strömningen, borde förändras så, att så stora delar av forsområde—
na som möjligt kontinuerligt skulle få täckas av rinnande vatten.
Detta skulle innebära förändringar av regieringen, avlägsnandet
av vissa dammar och omplacerinq av dammluckor. Återförande av
stenbottnar i rensade forsar kunde också komma i fråga.
För att göra det möjligt för de lekmogna fiskarna att nå också
yngelproduktionsområdena ovanom dammarna borde dessa antingen
ändras eller förses med fisktrappor, vilka fungerar också under
perioder mcd låg vattenförinq.
6.22
Förbättring
älv
Kyro
av
vandringsfiskbestånd
1 de områden, som lämpar sig för yngelproduktion, kan man plan—
Det är möjligt, att
tera ut havsöringsyngel (0—1 år gamia)
i Ylistaro efter
forsområdet
±
t.ex,
sig
klara
öringsyngel kunde
i forsområdet
na
miljöfaktorer
Om
där,
trivs
som också kräftan
som smolt ned
dc
vandrar
överlever,
yngien
att
är så gynnsamma,
s
utplanter±ng
till
lekvandring
sin
på
i havet och återvänder
så
ett
±
också
ut
ngel
har
planterats
stället. Havsör±ngsy
förorenat vattendrag som Vanda å. Där konstaterades dc leva kvar
± forsområdet i över ett kalenderår och från tidigare utplante—
ringar härstammade yngel har sannolikt redan vandrat ut ± havet,
.
För att nyetabiera Kyro älv som lekområde för havsöring och kanske
också lax kunde man även piantera ut vandringsyngel ± älven och
älven
dess mynning. Också ± detta fail prägiar sig yngien ±
fått lax
man
har
sätt
På
detta
leka.
att
och återvänder dit för
älv
Kymmene
förorenade
svårt
rätt
den
±
och ör±ng att vandra upp
Kymmene
i
arter
av
dessa
rom
får
nu
man
1 sådana mängder, att
älvs mynning.
1 Vanda å har man också experimenterat mcd att kläcka rom i å—
och ynglen uppföddes till mittenav den
vattnet. Rommen överlevde
sommaren.
på kläckningen följande
1 Kyro älv finns det ännu kvar forsområden, där öringen t.o.m.
kunde leka. Om inte vattenkvaliteten och ur fiskens synpunkt
olämpl±ga avtappningar förhindrar det kunde Kyro älv producera
också vandringsyngel födda ± älven.
För att förstärka bestånden av vandringssik kunde man gå in för
att samla rom ± älvens nedre lopp, uppföda dem under en sommar
och piantera ut dem i älvens nedre lopp eller mynninq. Dc ut—
älven och återvänder till den
planterade ynglen prägiar sig ±
under sin lekvandring.
Utplantering av ål har konstaterats ge goda resultat också i
Polens hårt belastade insjövatten (Bartel, muntl. ±nf.). 1 det
fail, att bestämmelserna angående fisksjukdomar inte lägger hinder
± vägen, kunde ål utplanteras ± sådana delar av Kyro älv, där
det inte finns kräftor.
28
7.
SAMMÄNDRAG
Innan människans ingrepp i Kyro älv antog dc proportioner dc har
i dag förökade sig lax, havsöring, vandringssik, och nejonöga i
älven. 1 dag tillåter endast de två sistnämnda en kommersielit
lönande fångst. Ärligen fångas också havsöringar i samband mcd
annan fångst. Till följd av uppdämning, vattenreglering och ut
byggnadsåtgärder samt den dåliga vattenkvaliteten som förorsakats
av dräneringsåtgärderna har vandringsfiskarnas yngelproduktion
antingen heit eller delvis upphört. 1 jämförelseområdet Lappfjärds
å
Isojoki där älvnaturen heller inte fått förbli oförändrad för
ökar sig havsöringen dock fortfarande. Tack vare denna naturliga
produktion och utplanteringar fångas här årligen några hundra havs
öringar. 1 Lappfjärds å
Isojoki fann man också nejonögelarver
i alla dc undersökta områdena och nejonögat fångas mcd både ryssja
och mjärdar. 1 Kyro älv utqör dc årligen inträffade pHsänkningar—
na det största hotet mot vandringsfiskcn. Detta kan också vara or—
saken till att inga nejonögslarver hittades i Kiven. Förbättring
av vattenkvaliteten, restaurering av yngclprotuktionsområdena samt
minskning av dc fiskeriekonomiska skador som förorsakas av dammar—
na och regieringen av vattenföringen skulle göra det möjligt att
skapa för vandringsfisken lämpiiga livsmiijöer i dc områden som
inte fullständigt förstörts av utbyggndså1ärder. Genom yngelut
planteringar i dessa områden kunde dc fås att producera vandrings—
yngel. Genom utplantcring av vandringsyngcl i älvmynningen kunde
man åter få havsöringen (kanske också iaxen) och vandringssiken
att vandra upp i Kyro älv.
—
LITTERATUR
Abakumov,
V. 1956.
The mmdc of life of the Baltic river
iamprcy. J. Vop. Ikhtioi, 16; 133-138 (In Russian)
Citcd in M.W. Hardistry and I.C. Potter (cd.).
The
biology of lampreys. Vol. 1. 1971.
Christensen, 0. and Johansson, N. (Ed.) 1975.
Reference report
on Baitic salmon with additional information on Baltic
sea trout compiied by the Working Group on Baltic
Sainion. Laxforskningsinstitutets Meddelande 2/1975.
Christenscn, 0,
Baltic
Baitic
Report
and Larsson, P.-O. tEd.) 1979.
Review of
Sainion Rescarch.
Ä synopsis compiied by the
Sainion Working Group.
Cooperative Research
89/ICES.
Hardisty, M.w. 1961.
Oocyte numbers as a diagnostic character
for the identification of ammocoete species. Nature
191: 1215-1216.
Hardisty, M.W. and Potter, 1.0. 1971; The behavior, ecoloqy
and growth of larval Iampreys, 85-125. In: M,W,
Hardisty and I.C. Potter (cd.).
The biology of
lampreys. Acadcmic Press, Dorking. 423 p.
Hilddn, M., Hudd, R. & Lehtonen, H. 1981.
Ympäristömuutosten
vaikutukset kalastukseen ja kalakantoihin Saaristomeressä ja Pohjanlahden Suomen puoleisessa osassa.
Riista- ja kalatalouden tutkimuslaitos, kalantutkimus
osasto. Tiedonantoja 20: 36-59.
29
Hudd,
R.,
Hurme,
5.
Hilddn, M., Urho, L., Äxell, M.-3. och Jåfs, L. 1983.
Fiskeriundersökningar av Kyro älvs mynnings— och
influensområde 1980—82. Vesihallituksen tiedotuksia
(in press)
1961.
Pohjanmaan joet vaelluskalajokina. Maataloushallituksen kalataloudellisen tutkimustoimiston mo
nistettuja julkaisuja 13: 1-85.
1962.
Suomen Itämeren puoleiset vaelluskalajoet.
Maataloushalljtuksen Kalataloudellinen tkimustojmjs
to. Monistettuja julkaisuja 24: 1-198.
1966a.
Vaellussijan kutujoet Suomen rannikolla.
Suomen Kalastuslehtj 73: 246—248.
1966b.
Nahkiaisjoet Suomen rannikolla.
tuslehti 73: 135—138.
Ikonen,
Suomen Kalas—
E. 1982.
Migratory fishstocks and fishery management
in regulated Finnish rivers flowing to the Baltic Sea.
In: Second international symposium on regulated
streams tin print)
Oslo.
.
Järvi,
T.H. 1932. Suomen merikalastus ja okipyynti.
Söderström Osakeyhtiö, Borgå.
Werner
Kainua, 1<. and Valtonen, T. 1980.
Distribution and abundance
of European river lamprey (Lampetra fluviatilis)
larvae in three rivers running into Bothnian Bay,
Finland. Can. J. Fish. Äguat. Sci. 37: 1960—1966.
Karlström, ö. 1977. Habitat selection and population
of salmon (Salmo salar L.) and trout (Salmo
parr in Swedish rivers with some references
activities. Acta Universitatis Upsaliensis,
72 p,
densities
trutta L.)
to human
vol. 404,
Koskenniemi, E. 1981.
Kyrönjoen ja Seinäjoen makroskooppisen
pohjaeläimistön alueellinen vertailu. Vaasan vesipiiri
(duplic.). 19 p.
Lehtonen,
H. and Hilddn, M. 1980.
The influence of pollution
on fisheries and fish stocks in the Finnish part of
the Gulf of Finland. Finnish Marine Research, vol.
247: 110—123.
Mkinen,K. 1972.
Jokien rakentamisen vaikutus vaeltavien lohi
kalojen poikastuotantoon Suomessa. (duplic.) Helsingfors
universitet, zoologiska institutionen, Helsingfors. 98 p.
Pursiainen, M. , Järvenpää, T. , Westman, K. , Tikka, J. , Kuitti
nen, E. ja Louhimo, J. 1983.
Kyrönjoen vesistöalueen rapukan
tojen tila ja nykyiset ravuntuotantoedellytykset.
(duplic.)
Ryhänen,
R. 1957.
tuslehti
Havaintoja Isojoen taimenista.
64: 7—12, 42—44, 84—87.
Suomen kalas
30
Salojärvi, K., Auvinen, II. ja Ikonen, E. 1981. Oulujoen vesis
tön kalatalouden hoitosuunnitelma. Riista- ja kalata
louden tutkimuflaitos, kalantutkimusosasto. Monistettu
ja julkaisuja 1: 1—277.
Sjöberq, K. 1980. Ecology of the European river lamprey
(Lampetra fluviatilis) in Northern Sweden. Can. J. Fish
Aquat. Sci. 37; 1974—1980.
Sjöblom, V., Tuunainen, P., Toivonen, J., Westman, K., Sumari,
0., Simola, 0. ja Salojkvi, K. 1974.
Itämeren ja Belttien
kalastusta ja elollisten luonnonvarojen säilyttämistä
koskevan yleissopimuksen perusteella Suomen osalle tu
leva lohenistutusvelvollisuus. Riista- ja kalatalouden
tutkimuslaitos, kalantutkimusosasto. Tiedonantoja 2:
22—52.
Toivonen, 3. 1974.
Kemijoen vaelluskalojen istutustarpeen las
kentaperusteista. Riista- ja kalatalouden tutkimuslai
tos, kalantutkimusosasto. Tiedonantoja 2: 1-21.
Toivonen, J. ja Ikonen, E. 1978.
Havsöringen i Finland.
Fiskeritidskrift för Finland, vol. 5: 104—109.
Tuikkala, A. 1971. Nahkiaisen elintavoista ja sen pyynnistä
Pyhäjoella. Kalataloussäätiön monist. julk. 40: 1-59.
Tuunainen, P., Nylander, E., Alapassi, T. ja Aikio, V. 1979.
Kalastus ja kalakannat Tornionjoen vesistössä. (mo
niste). Riista- ja kalatalouden tutkimuslaitos, kalan
tutkimusosasto. 82 p.
Tuunainen, P., Ikonen, E. and Auvinen, H. 1980.
Lamprey and
lamprey fisheries in Finland. Can. J. Fish. Aguat.
Sci. 37: 1953—1959.
Vaasan vesipiirin vesitoimisto, kenttäraportti 1980.
Valtonen, T. 1979.
Yemijoen nahkiaiskanta ja nahkiaisen touk
katuotanto eräillä Kemijoen alueilla. Perämeren tut
kimusasema (duplic.). 27 p.
1980.
Lestijoessa v. 1978 havaittujen veden laadun
muutoksien aiheuttaman kalataloudellisen haitan tut
kimus. Perämeren tutkimusasema (duplic.). 44 p.
1982. Virtaavien vesien rakentamisen vaikutukset
kala—, nahkiais— ja rapukantoihin, 67-71. Teoksessa:
E. Jutila ja M. Hild6n (toim.). Vesistöjen rakentami
nen ja kalatalous. VKA ry: 61-71.
Vesihallitus 1978a.
Pohjanmaan eteläosan vesien käytön koko
naissuunnitelma. 1 osa.
Vesihallitus, tiedotus 140.
1978b. Pohjanmaan eteläosan vesien käytön kokonais-.
suunnitelma. II osa. Vesihallitus, tiedotus 140.
1980.
Koski—inventointi. Vesihallitus, tiedotus 188.
31
Vflriskoslci, E. 1982. Avustavan virkamiehen
kalatalouslau
sunto koskien Kyrön5oen vesist&aloussuupssitelmaa
Rintalan pengerryksen ja Seinäjoen suuosan osalta.
(duplic.). 48 p.
c/o
CJ)
1—I
CI)
Z
(nt:;i
ri
H
‘.
CD
c•4
r+CD
CD
‘V)
35
KRXFTBESTANDENS TILLSTAND OCH NUVARANDE PRODUKflONSFORUTSXTT
NINGAR 1 KYRO XLVS VATTENOMRADE
INNEHÅLL
Sida
INLEDNING
36
2
KYRO XLVS VATTENOMRÅDE 50)1 KRXflMILJÖ
2.1 Vattendragsarbeten, vattenfÖring och reglering
2.11 Utbyggnad
2.12 VattenfÖring och reglering
2 • 2 Vattnets kvalitet
2.3 Bottnarnas beskaffenhet
2.4 Övriga faktorer
37
37
37
38
39
40
40
3
UNDERSÖKNINGENS FÖRLOPP, MATERIAL OCH JIETODER
3.1 Undersökningens allm8nna fÖrlopp
3.2 FÖrfrågningar, intervjuer och bokfÖring av fångsterna
3.3 Provkräftninqarna
3.31 Provkräftningsområdena
3.32 Tillvägaqångssättet vid provkräftningarna
3.4 SumpfÖrsÖk
41
41
41
42
42
42
42
4
KRXflBESTÅNDENS TILLSTAND 1 ÄLVOMRÅDET
4 • 1 Kräftornas utbredninq och kräftfångster
4.11 KyrÖ älvs huvudfåra
4.12 Seinäjoki, Kihniänjoki
4.13 Jalasjoki, Hirvijoki
4.14 Kauhajoki
4.2 Beståndens täthet och tillstånd
4.3 UndersÖkning av kräftornas tillstånd med sumpfÖrsÖk
46
46
46
49
50
50
50
54
5
NUVARANDE PRODUKTIONSFÖRUTSXTTNINGARNA FÖR XLVOMRÅDET
54
5.1 Utbredningsområdenas gränser
54
5.2 Kräftproduktionens tillstånd och utvecklingsmÖjligheterS8
5.21 Huvudfårans nedre lopp
58
5.22 Ylistaro kyrkby
59
Hanhikoski
5.23 Huvudfårans Övre lopp
59
5.24 Seinäjoki, Kihniänjoki
59
5.25 Jalasjoki och Kauhajoki
60
-
6
SA)QIANDRAG
61
LITTERATUR
62
36
1
INLEDNING
Kräftans naturliga utbredninqsområde liqger i Finland söder 01ff
villmanstrand. Mcd hjalr av utplante
linjen Kaskö
St. Michel
ringar har man dock spritt den ända upp till Kittalä och Salla.
Nu förekommer den i ett enhetligt område från Pello till linjen
Kuusamo
Suomussalmi (Westman 1973). Dc första inpsanteringarna
i österbotten skedde enlagt uppgift redan i slutet av förra år
hundradet.
-
-
—
Då kräftbcstånden är tillräckligt starka för att till&ta fångst
är deras ekonomiska betydelse i Aar och alvar ofta större än den
lokala fiskens. De v&ldsnnnna förändringarna som skett i v&ra vatten
drag till följd av människans ekonomiska vcrksamhet under de se
naste årtiondena har antingen dirckt eller indirekt förorsakat
stora förluster i form av försämrade kräftfångster. Jämsides mcd
kräftpesten utgör dessa förandringar alltjämt det största hotet
mot kräftbestånden (Pursiainen och Westman 1982).
1 samband mcd utbyggnaden av dc österbottniska älvarna under 1960och 1970-talen har man upprepade gånger märkt att kräftbeståndcn
skadats svårt eller t.o.m. hclt försvunnit i dc områden som påver—
kats av vattendragsarbetena (Westman 1974, Niemi 1979). Enligt
Niemi (1976) uppgick kräftfångsterna i österbotten i medlet av 1970talet till c. 600 000 ex/år, vilket är mindre ti 10 % av dc bästa
fångsterna tidigare.
Kräftan är ett långsamt djur som lever i den relativt smala strand
zonen. Härigenom utsätts den direkt för utbyggnadsarbetcnas effekter.
Rensningar, muddringar och invallnangar sker oftast just i dc områ—
den där kräftan vistas och dA den har små möjlighcter att fly qår
hela bcståndct lä t under (se t cx Westman 1974,1979 Niemi 1976),
Gustafsson 1977).
Under byggnadsskedet kan fbr&ndringarna i vattnets kvalitet vara
mycket tydliga och spridas långt nedströms. Dc största skadorna upp
st&r oftast som en kombination av flere olika faktorcr. Grävarbetcna
grumlar vattnct ncdströms, ökar dess partikcl- och järnhalt och
minskar syreinnehållet. Var för sag skulle ovann&mnda faktorer inte
nödflndigtsvis förstöra kräftbcstånden men den srninnnnlagda cffektcn
blir för stor (Pursiainen och Westman 1982).
Utbygganden förorsakar också långvariga förändringar, vilka i längden
har en ännu större inverkan på kräftbeståndcn. Rensningar och mudd
ringar försvårar eller förstör kräftans mbjlighet att finna gömslen
och näring och det dröjer länge innan förhållandena ens något så när
återställs (t.ex. Pursiainen et al. 1981). Till följd av grävnings—
och forskningsarbeten samt andra åtgärder är vattcnkvaliteten ofta
långvarigt försämrad och dc konstgjorda bass&igerna kan flnge nedsät
ta syrehalten i utloppsvattnen (t .ex • Alasaarela och Salmela 1980).
Dc kraftverk och konstgjorda bassänger som så gott som regclbundet
medföljer utbyggnadcn av ett vattcndrag förlindrarstrbmningsförhållan
dena pA ctt avgörande sätt. Dygnsregleringen tjdnar kraftekonomin
men sliter specicllt pA strandzonen där kräftan har sitt hemvist
(Pursiainen och Westman 1982).
37
Ryro älv är österbottens största älv och har tidigare givit goda
Savitt man vet har kraftfangst bedr;vits har anda
kraftfangster
sedan 1910-talet De bästa fångsterna togs under 1920-50—talen.
Sedan dess har kraftbestanden dock gått tilibaka Orsakerna till
detta och till att kraftorna stailvis helt forsvunnit ar oftast
okanda men atminstone i en del av fallen har man misstankt vatten—
dragsarbeten och kräftpest. Kräftpesten medför dock inte bestående
skador, utan bestanden hamtar sig oftast antingen pa naturlig vag
10 ar (jfr t ex Pursiainen och
eller genom inplantering pa c
Westman 1982).
1 Kyro älvs älvområde har man utfört betydande vattendragsarbeten
ända sedan 1930-talet. Speciellt under 1970-talet genomförde man
projekt i mycket stor skala. För närvarande förverkligas arbeten, som
ingår i Vattenhushållningsplanen för Kyro älv (se t,ex. Vattenstyrel
sen 1978).
Västra Finlands vattendomstols beslut 35/1980 Ä förpliktar vattensty
relsen att följa mcd dc inverkningar regleringsplanen för Kyro älvs
övre lopp har på fisket, Enligt ett forskningsavtal mellan Vasa vat
tendistrikts vattenbyrå och Viit— och fiskeriforskningsinstitutets
lett en under
fiskeriforskningsavdelning har fiskeriforskningsavdelningen
sökning om fiskerinäringens tillstånd i Kyro älvs vattenområde under
åren 1980—82.
Denna rapport handlar om den del av undersökningen som gälide kräftan.
1 den kartlades kräftbeståndens och fångsternas utveckling och nu
tillstånd i Kyro älvs vattenområde och granskades även fdutsättningar—
na för kräftproduktion i området.
2
KYRO
2.1
2.11
ALVS
VÄTTENOMRÄDE
SOM
KRFTMILJO
VÄTTENDRÄGSÄRBETEN, VÄTTENFRING OCH REGLERING
Utbyggnad
1 Kyro älv har man utfört vattendragsarbeten ända sedan 1700—talet,
främst för att motarbeta översvämningar och främja flottningen. 1
stor skala inleddes arbetena dock först på 1950—talet då man även
borjade sträva till andra former av vattenanvändning såsom kraftpro—
duktion och anskaffning av bruksvatten. Samtidigt som man fortsatt
mcd arbeten for oversvamningsskydd, har man till forman for jord—
och skogsbruket dränerat och dikat ut stora markområden. Detta har
lett till att vattenföringen ökat under översvämningstider och mins
kat under torrare årstider (se t,ex. Vattenstyrelsen 1978).
Enligt uppgifter fran Vattenstyrelsen (1978) och Vasa vattendistrikt
har rensningar och invallningar genomförts (eller är under arbete)
pa följande platser:
—
—
—
—
—
Kyro älvs huvudfåra 1930-1939 och 1968-1976,
Inal1ningsomradet i Tieksi och Rintala är under arbete f.o.m.
Seinäjoki 1948—52, 1964—70 och 1977;
Kihniänjoki 1939-52
Jalasjoki och Hirvijoki 1952-68
Kauhajokiområdet 1959-70.
1980;
38
1 vattenomrMet finns dessutom följande tegleringsmaqasjn och regle
rade sjöar med tillhörande kraftverk:
Seinäj&vi, reqlerad i titten av 1950-talet
Liikapuro könstqjorda s3ö, 1967
Pitkämö konstgjorda sjö mcd 2 kraftverk, 1971
Kalajoki konstgjoraa sjb med 1 kraftverk, 1977
Kyrkösjarvi konstgjorda sjö med 1 kraftverk, 1980
—
-
-
-
Till de planerade och delvis förverkflgade projekten hör uträtnings
fåran för Seinäjokis mynning. Invallningsområdet i Rintala och Tiek
si är nästan flrdigt. Av de arbeten som ingär i vattanhushfllnings...
planen har den planerade uppdämningen av älven mellan Ilmajoki och
Ylistaro mcd tillhörande rensninqar, invallningar, pumpverk, dräne
rings- och skyddsdiken sain de planerade kraftverken i Kirkkokosj.
och Kylänpäänkoski i Ylistaro ännu inte fbrverkligats.
2.12
Vattenföring
och
rcglcrjng
Kyro älvs och dess biflödens avrinningson och vattenföring visas av följande siffror (Hjelt 1977):
Kyro älv
Seinäjoki
Kauhajoki
Jalasjoki
Avrini4ngsomra...
de (km’)
4920
1057
1072
1084
HQ m3/s
116
130
507
130
70
75
85
307
8,5
9,2
44,0
8,5
1,0
JWQ “
0,9
3,7
1,0
NQ
1,0
0,4
0,3
0,3
“
Ett av m&len för vattenhushfllningsplanen för Kyro älv är att öka
minimivattenföringen i älvens nedre lopp fr&n 1 m3/s till 5 m3/s
(vattenstyrelsen 1978). Okningen &stadskoms genom att man under vA—
ren lagrar vatten i de konstgjorda bassängerna. PA vintern används
bassängvatt,e för kraftverkens behov så att dessa pA vären kan ta
emot en del av v&rflodsvatftet. Avtappnhigen följer kraftverkens
dygnsreglerg och vattenföringen beräknas som medeltalet per dygn.
Inverkningaa av dc olika reqlerings- och kraftverksbassängea
(konstgjorda sjöar) kan beräknas pA basen av de normala avtappningar
nas extremvar:
Avtappningen ur den reglerade Seinäjtrvi bör organiseras så att den
pA bästa möjliga sätt tjänar kraftverken i älven nedanför sjön (Vat
tendragskojt5 beslut 19 • 7 • 1952). Influensolnfldet sträcker sig
till Kalajärvibassge5 inloppskanal. Dygnsreglerjng förekommer in
te.
Till Kalajärflbassg leds dessutom tilläggsvat från Kihniän
joki längs en kaFl till Seinäjoki. Over Kihniänjoki regleringsd11
bör minst 0,05 m /s tappas ut i Kihniänjoki (VFVD 10.12 1976).
Den maximala tilltna avtappningen ur Kalajärvi är 15 m3/s (under
översvämning 30 m /s) och dygnsmedetaj för minimivattenförJgen
i Seinäjoki nedanom bassängen 0,7 m /8. För den del av Seinäjoki som
ligger meflan bassängens inlpps— och tölmlingskanal har bestämts en
minimivattenföring pA 0,05 m /s (VFVD 10 • 12 1976). InfluensomrMet
sträcker sig härvid från inlopps- till tömningskanalen i form av
flng vattenförj.ng och inverkan av dygnsreglerj.ngen sträckcr sig i
Lv
*
3
•
*
-
39
Seinäjoki nedanom tömningskanalen.
Från Liikapurobassängen är det tillåtet att i Kihniänjoki,3en gren
av Seinäjoki, under vårflödestiden maximalt tappa ut 3,0 m /s. Mmi—
miavtapningen skall motsvara vattenföringen in i bassängen, höqst
0.05 m /s (VFVD 9.2.1965). Influensområdet begränsar sig närmast
till Kihniänjokis nedre lopp och då dygnsreglering inte förekommer
spelar vattenkvaliteten en större roll än bassängens reglerings—
effekt.
Kyrkösjärvibassängens maximiavtappning får vara 20 m3/s och minimi
vattenföringen i den del av Seinäjoki som lgger nedanom inloppska
september vara 0,9 m /s och under årets
nalen bör under jui
övriga tider 0,1 m /s (VFVD 3.3 1977). Dygnsregleringen verkar star—
kast i Seinäjokis nedre lopp och i mynningens uträtningsfåra, men
troligen påverkas hela Kyro älvs nedre lopp i form av kortvariga
oregelbundna vattenståndsväxlingar (Bilaletdin 1983)
Det långvariga
forsavsnittet mellan inlopps- och tömningskanalen får mycket litet
vatten (ovan nämnda minimivattenföringar) om också man försöker för—
bättra situationen mcd hjälp av bottendammar.
—
.
Från Pitkämöbassängen får tappas ut maximalt 26 m3/s. Minimivatten
föringen i föreningspunkten mellan Jalasjoki och Kauhajoki, dvs,
där Kyro älvs huvudfåra har sin början, bör till sitt dygn9medeltal
vara minst 0,75 x vattenföringen in i basängen plus 0.5 m då vatten
föringen in i bassängen är mindre än 2 m /s. Xr den större än 2 m3/s
bör också minimivattenföringen i föreningspunkten vara 2 m3/s. 1 dc
delar av Jalasjoki och Kauhajoki som ligger nedanför inloppskanaler—
na till Pitkämöbassängen bör ha en minivattenföring på 50 l/s
fVFVD 11.3.1971). Pitkämöbassängen påverkar vattensystemet på många
sätt. Kraftverket i mnloppskanalen från Jalasjoki reglerar vatten—
ståndet i Jalasjokis nedre lopp. Jalasjoki och Kauhajokis nedre lopp
är under delar av året nästan torrlagda. Ävtappningen ur bassängen
dygnsregleras och förorsakar kortvariga vattenståndsväxlingar i
hela Kyro älv (jfr. Bilaletdin 1983).
Oven nämnda utbyggnadsarbeten och vattenregleringssystem gynnar kraft—
produktionen, Deras mekaniska inverkningar är starkast i älvområdets
strandzon, Vintertid bidrar dessutom frysning och bildning av kravis
till att förändra forsområdenas natur och vattenströmningen.
2
.
2
VA’rIfrS KVALITEr
Kyro älv belastas av en jordbruksdominerad glesbebyggelse. Vattnet
är brunfärgat. Till följd av urlakningen är vattenkvaliteten klart
sämre i älvens nedre lopp än uppe i källflödena. Tätorter har också
haft en stark inverkan men sedan reningen av avloppningsvattnen
effektiverades i slutet av 1970—talet har situationen i detta hän—
seende förbättrats (Alasaarela 1981)
Älvvattnets pH är relativt lågt, medeltalen per månad varierar mcl
lan 5,1 och 6,5 (Älasaarela 1981). Ur kräftans fortbestånds synpunkt
är tillfälliga sänkningar av pH och dessas längd av större betydel
se än medeltalet. Dc lägsta pH-värdena uppmäts i ailmänhet under vår
flödet men ofta också på hösten. Det kritiska värdet pH 5 underskri
des vid Skatila, i älvens nedre lopp, nästan regelbundet 2 gånger
40
per år men högre upp i Hanhikoski i Ylistaro klart mer sällan
(jfr. Älasaarela 1981).
Beträffande vattnets syrehait har situationen varit värst i Seinä
joki, Jalasjoki och i huvudfåran, nedanför föreningspunkten mcd
Seinäjoki. 1 Hanhikoski i Ylistaro har syrehalten varit klart lägre
än längre ner i Skatila, vilket uppenbarligen beror på belastningen
av Seinäjoki stads avloppsvatten. Under 1970-talet har vattnets sy—
rehait i Hanhikoski under vintermånaderna och på sensommarna då den
är som lägst regeibundet underskridit mättnadsgraden 40 %. Situatio
nen har något förbättrats efter det att Seinäjoki stads nya vatten
reningsverk inledde sin verksamhet 1979 tÄlasaarela 1981)
Också
tröskeldammen i uträtningsf Iran för Seinäjokis mynning ökar syrehal
ten i det vatten som rinner ut i huvudfåran
Förutom vattnets surhetsgrad och syrehalt utgör koncentrationsnivån
av tungmetallhalter en kritisk faktor för kräftan, Uärn-, mangan
och aluminiumhalterna är tämiigen höga i Kyro älv, 1 Skatila har
järnhalten enligt tre års giidande medeltal kontinuerligt varit över
2 mg/l och dc högsta uppmätta värdena rentav 6,6 mg/l (Alasaarela
1981). Tungmetallhalterna hänger tydligt ihop mcd vattnets surhet,
vilket återigen visar hur viktigt det är att försöka värdera olika
faktorers additiva verkan i detta sammanhang (jfr Westman 1979)
2.3
BOTTNÄRNÄS 3ESKAFFENHET
1 Kyro älvs vattenområde innehåller jordmånen upp till höjdkurvor
na 80—100 m stäilvis gyttjelera (Älasaarela 1981) . 1 huvudfåran kom
mer detta till synes genom att en betydande del cv älvhottnen består
ar slatt firfordelat irateral (iera
: oc
aeten a fnrsomra
dena täcks lerlagren ofta cv sand och i dc egentiiga forsarna oita
cv stenar och block. Utom i forsarna består huvusfårans stränder
främst av lera (jfr. Koskenniemi 1981)
1 jämförelse mcd huvufåran är biflödenas bottnar och strandbankar
relativt mångformiga. Bottnarna ken bestå cv allt från lera och sand
till sten- och blockmark Stränderna är ofta förbuskade och rotbund
na, vilket förhindrar ras. Längs rensade älvsträckor är situationen
emellertid värre.
1 naturtillstånd, och troligen också dl en tillräckligt lång tid
förflutit efter rensningen, invallningar och muddringar är strand
bankarna under ytan fasta och jordarterna tack vare strömningen så
sorterade att kräftorna ken gräva ut gömställen åt sig. En dylik
utveckling förhindras dock i största delen cv Kyro älvs huvudfåra
cv dc snabba vattenståndsväxlingar korttidsregleringen förorsakar
Situationen är li
kadan i Seinäjoki älv nedanför Kalajärvi bassäng och i nedre delen
cv Jalasjoki älv nedanför Pitkämö bassäng,
mellan Pitkämö bassäng och Hanhikoski i Ylistaro
2.4
ÖVRIGÄ FÄKTORER
1 Kyro älvs huvudf ira är vattenväxtligheten knapp och saknas så gott
som heit i älvens meliersta del. Nedanför Hanhikoski biir den dock
rikiigare (Lövdahl 1977). Orsaken till knappheten från Hanhikoski upp
4’
till Ilmajoki torde vara vattenståndsväxlinqarna, uppslamningen
och vattendragsarbetena i området. 1 bifiödena är växtligheten ±
orensade sträckor normal.
Enligt Koskenniemi (1981) har Seinäjoki stads avloppningsvatten en
klar inverkan på bottendjursfaunan. De stora musselarterna minskar
gradvis på vägen nedströms och försvinner heit ± trakten av Storkyro.
Uppgifter om bifiödenas bottendjur som skulle belysa kräftans födo—
resurser är inte tillgängliga.
UNDERSöKNINGENS
METODER
3.1
FÖRLOPP,MÄTERIÄL
OCH
UNDERSöKNINGENS ALLMNNÄ FÖRLOPP
Dc första utredningarna av kräftbeståndens tillstånd ± Kyro älvs
vattenområde kunde påbörjas i början av juni 1980. 1 det första ske
det gjordes i fiskerihushållningsgemenskaperna förfrågningar om
kräftans förekomst i olika områden. Dessa uppgifter kompietterades
mcd personliga intervjuer 1 iilka man aven kartlade antalet matlag
som idkar kräftfångst, Dessa tilisändes, under dc år undersökningen
pågick, blanketter för bokföring av fångsterna.
På basen av inkomna uppgifter om kräftans utbredning utvaldes områ—
den där man genom provfånqst följde mcd kräftbeståndens utveckling.
Under somrarna 1981 och 1982 strävade man efter att kompiettera
provfångstuppgifterna mcd speciella sumpförsök. Av kräftor som
förvarades i sumpar tog man mcd jämna mellanrum hemolymfaprov.
3 2
FORFRÅGNINGÄR,
INTERVJUER OCH BOKFORING ÄV FÅNGSTERNÄ
1 älvområdet verkade sammanlagt 8 fiskelag och motsvarande gemenska—
per (Liilkyro och Kurikka fiskeföreningar, fiskelagen i Kalajais—
järvi, Jalasjärvi, Ikkelänjärvi, Seinäjärvi och Kalajärvi samt Pit—
kämö fiskevårdssammanslutning) Till dessa postades sommaren 1980
frågeformulär angående kräftfångst. Meningen var att kartlägga bl.a.
kräftningsområden, inpianteringar, fail av kräftdöd under en så
lång tid tilibaka som möjligt samt få en uppfattnin om kräftfångs
terna. Alla gemenskaper besvarade förfrågningarna.
.
Intervjuer mcd dc enskilda matiagen gjordes sommaren 1980. Härv±d
intervjuades flera tiotais personer som antingen idkade eller t±—
digare idkat kräftfångst. Intervjuer gjordes längs hela älvens
huvudfåra, Kauhajoki, Kainaston- och Pänteenjoki nedre lopp, Jalas
joki, Hirvijok±, Mustajoki, Seinäjoki och Kihniänjoki. 1 inter—
vjuerna kartiades samma saker som i dc till gemenskaperna sk±ckade
frågeformulären.
Under åren 1980—1982 följdc man mcd kräftfångsterna mcd hjälp av
bokföringsblanketter som tillsändes dc kräftfångstidkandc matlag
man fått reda på, Är 1980 avsändes 27 blanketter av vilka 15 (56 %)
besvaradcs. Härvid frågade man också om fångsterna år 1979. Aren
1981 och 1982 avsändcs 26 rcspcktive 32 blanketter av vilka 16
(62 %) och 27 (84 %) besvarades.
3.3
3.31
PROVKRÄFTNINGÄR
Provkräftningsområdena
Provkräftninqsområdena vaides deis på liasen av förfrågningarna cm
kräftfångst, deis på basen av kräftninqar som Vasa vattendistrikt
utfört i älvområdet (Gustafsson et al. 1980)
Områdena 1—5 ligger
nedanom den del som enligt vattendragsplanen för Kyro älvs övre
lopp skall utbyggas, omtådena 6-10 ligger 1 denna del av hlven
och område 11 ovanför den. Områdena 12-15 förlades till kända
kräftningsplatser i bifiödena, som kontrollpunkter (se bild 1).
Provkräftningsområdenas alimänna drag har samlats i tabeil 1
.
3,32
Till v äg a g ång ss ät te t
n i ng a rn a
vi d
pro vk r ä f t
—
ndamålet mcd provkräftningarna var att följa med kräftbeståndens
struktur och täthet samt kräftornas hälsotillstånd och förökning
Fångsterna utfördes under ungefär samma tld varje år, i slutet av
augusti då de fullvuxna kräftor som kan fångas i mjärdar, efter
det skalbytet fullbordats och yngien kläckts, aktivt rör sig och
söker föda. Förutom dc egentiiga provfångsterna fångades kräftor
1 vissa områden även för andra ändamål, bl,a. till sumpförsöken.
Som fångstredskap användes den för forskningsändamål utvecklade
sk. Evo—mjärden ur vilken kräftorna inte kan rymma (se Westman
et al. 1978. 1 varje kräftningsområde användes 25 mjärdar vilka
fästes på en iångrev mcd 5 m mellanrum 1—3 m från stranden. Mjär
darna lades ut på eftermiddagen och vittjades följande förmiddag.
Som bete användes diupfryst mört,
P1 dc fångade kräftorna uppmättes ryqgsköldens längd (från pann
taggens spets till ryggsköldens bakkant) mcd ett skjutmått mcd
1 mm noggrannhet. Ryggsköldens längd är ganska exakt hälften av
hela kräftans längd. 1 samband mcd könsbestämningen granskades
honornas fortplantningsförmåga p1 basen av dc under stjärten synliga
slemkörtlarnas utvecklingsgrad. Klo— och skalskador registrerades
och hälsotiliständet uppskattades varefter kräftorna släpptes
lösa. Sjuka kräftor och individ i dälig kondition tillvaratogs
för närmare undersökningar.
Mjärdar och övriga fångstredskap
behandiades mcd 4 % formalin in
nan dc fiyttades till nya områden för att förhindra en eventueil
spridning av kräftsjukdomar.
3.4
SUMPFÖRSÖK
Mcd hjälp av sumpförsök kan man främst undersöka hur förändringar
1 vattnets kvalitet inverkar pä kräftorna. Kräftorna hölls 1 suin
par 1 dc utvalda områdena sI att dc kunde granskas under hela ti
den
en klar fördel framom provfångsterna 1 denna typ av under—
sökning.
—
Sumparna tiliverkades av minknät, maskstorlek 10 mm och p1 bottnen
fästes dessutom ett grönt plastnät mcd maskstorlek 4 mm. Sumparna
43
KYRO ALV
0
P R Oy K R A F T N 1 N G SO M R A DEN
\ “1
L
1.
2.
3.
6.
J
5.
6.
7,
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
)
••‘
—
1
/
‘
H AN H K 05 K
HAUTALA
4L4]OKI
TWSKULA
TAIVALKOSKI
JUPAKKAKOSKI
LUOMA
KALAKOSKI
1
1
ILM4]o
1
t
GOL KAS
LILLKYRO kb
HIIRIKOSKI
N APU E
PELMA
RUUSKAt.ANSAARI
KYYRANKOSKI
s
t
/
1
O%J
1
1
1
1
/
/
1
1
/
3
II’
“7
0
BILD
1.
5
10
15
20Im
Provkräftningsområden i Kyro älv åren 198O-1982.
1.
Rikligt bland
stanarna och i
strandbanRarna
Iövskog, rötter och
Strandeankarna
atarr
lärpar aig för
grävning, gäsatäl—
len bland stenarna
Härö grus-, stenoch klip9sötten
Stäilvia relativt
mjukt, grus och
sten
0.5-1
0.5-1
0.5—1
0,51,5
Ylistaro
Kyro älv
Ruuskalansaari
Ylistaro
Kyro älv
Kyyränkosk i
Ylistaro
Kyro älv
Hanhikoski
Ilflm3Oki
Kyro älv
Hautala
Ilmajoki
Kyro älv
Alajoki
Kurikka
Kyro ajv
Tuiskula
Jalasjärvi
Hirvijoki
Taivatkoski
Jalasjärvi
!iirvi joki
Jupakkakoski
Peräsein joki
Seinä joki
6
7
8
9
10
11
12
13
15
14
Rtkligt blanö
stenaroa
Hård ler—, sand
och stenbotten
0.5—2
Ylistaro
Kyro älv
Pelme
5
Präseiijoki
Kahniänjoki
Kalakoski
,.
Storkyro
Kyro älv
Napue
0,5—1
0,5—1
0,5—1
0,5-1
1-2
1—2
0,5-2
Riicligt i atrandbenkar och binnd
stenaraa
Busksnår och sten—
rösen, starr och
näckroaor
Hårö grus- och
stenbotten
Feiativt mjuk
gyttjelera,
hårda bankar
Reiativt hrd
gyttjelera
Relativt hård
gyttjelera
Hård ler—, sand
och grusbotten
Hård ler- och
sandbotten,
stan och berg
Hrd ler— och
sandbotten , sten
och rotter
Ibisk, starr
nänkrosor
Busksnår och
l&skog, starr
och nkrosor
RiRligt bland
stenarna
1 strandbankarna
bankar
or och strand—
East bland tu-
i selcmr&3et,
Försöksaro. 1 aelarvMet
ovanan forsen
Försökaasr. en liten tf .d 3
fors 150 m upasträsa från
landsvägabrofl
FöraökScar, ; attasaren
sallan Kalakoeki och
Ryssäkoski
Nåcpt
Ralativt
n6’tket
Palativt
gykst
Låg (vettenf&ingen
lång)
Låg
(0,1—1.2 mia)
Lövskog, åker, starr
och näckroaor
Wrskog,
näckrosor
Måttlig
(0.2—0,5 mis)
Försöksati. 3 (on nedstrcsa
från Kurikka kb. västra
atrandan
Försöksaar, i forerns
grunda del v;d rreijeriet
sträns från Seinäjokis
rining ,väatra stranden
F&söksomr, 0.5 km
Fclrsöksasr, 1 7 km nedåt
från Seinäjc.*is mninq,
batra stranden (Rintasaari)
Föraöksanrådet ovanför
HanhiRoski bro, nord
atranden
FörsöksanrMet vid syö
atranden av Kvyränkoski
sydstranden
F&söksonådet i aundet
sallan Ruuskalansaari och
FörsökscsirMet vid syö
stranden nedan för Kr,’kän
koski
FöraökaanrM.et 300-500 m
ovanför Perttilä hängbro,
oå sydstraixan
FörsöksaarMet 1980 nedanan
kraftverkets nedra kansi,
1981—82 aeiområdeta
Förscmxar&5et vid syö
atranden nedanför nöjea
ocntret
Föracaådet 1 hign
vattnet nedanm Q,Ucas—
foraen
Mmärknfngar
Lövskog, starr
nänkrosor
Cinpianterad)
Färekaaner
inte
1 liten
skala
Pelativt
mycket
Nåqot
Förekawr
inte
Nuvarande
kräftning
Rclativt
mycket
Reiativt lg
(0.1—0. m/a)
Relativt l.g
(0.1—0.3 mia)
Helativt iåg
(0.1—0.3 mia)
Måttl ig
(0.2—0,5 m/a)
Relativt hg,
varierande
(0.2—1.0 mis)
Måttlig
(0.2—0,5 mia)
(0.1—0.3 mia)
Relativt låg
Peiativt hdg
(0.5—1 m/a)
fors och aelosr&ie
(0.5—1 m/s)
Varierar sallan
Låg
(0.1—0,2 mia)
(0.2—1.0 mia)
tkar i forsen
Låg
Vattnets
strLmingshastigbat
Hög ströriiastighet
fora)
(1—1.5 mia)
Busksnår och gräsve
taticz-i, lite näck—
rosor
Busksnr, lite näck
rosor
&a1ast bland tuvor Äker, starräng
och strandbankar
Rikliqt bland
stenarna
stenarna
Rikligt rrellan
Rakl;gt i atrand— Löuak, atarr,
bankama och biand näokrosor
stenarna
Hård och mjuk
1 strandbankarna
Busksnår och gräs
botten, gyttjeiera, och bianö stenarna vegetation, grus,
stan
nänkrosor
Hård gyttjeiera,
1 atrandbankaxna
Busksnår och 1&—
något gnis och sten och sallan stenar skog, näckroaor
och rötter
Hård och mjuk
botten, sten
och grus
Busksnår, gräs- och
åkervegetatic
starrängar
4
0,5-1
Branta lerbankar
länpade för grävning
Lil]Ryrv
Kyro älv
Hiirlicoski
Hård gyttjelera,
ilta sten
Busksnr, stsrr och
nkrosor
3
0,5—2
Rikligt i strandbankar och bland
stenarna
Stränder och
växtiighet
LilUcyro
Kyro Hlv
Lilikyro kby
Mjuk gyttjelera.
lite sten
Gäaställen och
skyde för
kräftorna
2
1-2
ttnens
beskaffenhet
rAilkyro
Kyro älv
Golkas
FångstanrMets
djup, m
Provkräftningsomrädenas allmnna drag.
1
Nr Kaasun
Xlv/å
Ortnanm
Tabeli
45
f
/
\—
KYRO LV
0
SUMPOMRADEN
J
/
1. NAPUE
1
2, PELMA
3. KYYRANKOSKI
6. MUNAKKA
‘1
STORKYRO
5. HANHIKOSK
1.
\
‘1;
1
(
(
,‘
ILMAJox
1
1’
/
1
1
•
—
t
1
EI’JAJOwI
4’
/
/
1
/
%%\
0
10
15
20ir’
BILD 2. Områden för sumpförsök i Kyro älv åren 1981—1982.
46
var 90 cm långa, 60 cm breda och 30 cm höga, Taket förseddes med
gångjärn och på bottnen fästes 10-15 cm långa bitar av täckdiknings
rör av plast vilkas ena ända tillslöts, som gömställen för kräf
torna. Dessutom placerades grenar, löv och förna på bottnarna,
År 1981 inieddes sumpförsöken 8.-11.6. och avslutades 26.—28.10.
1 Napue i Storkyro lämnades sumparna med kräftorna i älven över
vintern men kunde, troligtvis dörför att isarna transporterat bort
dem, inte återfinnas följande vår, År 1982 inleddes försöken 15.—
17.6. och sumparna avlägsnades 18.20.10.
Sumparna utplacerades vartdera året på fyra ställen i huvudfåran.
Två av dessa låg i det område som berörs av vattendragsplanen
för Kyro älvs övre lopp och två nedanför detta, Som kontrollområde
valdes Hanhikoski ± Seinäjoki i Peräseinäjoki kommun (se bild 2)
På varje ställe fann fyra sumpar mcd fem kräftor i varje. Kräf—
torna togs från provkräftningsoinrådena Ruuskalansaari ± Ylistaro
(omr, 6) , Luoma i Peräseinäjoki (14) och Kalakoski (15)
Kräftor—
na numrerades mcd brännmärken (Äbraharnsson 1972) och med motsva—
svarande tuschsjffror.
Sumparna sköttes av lokala invånare utom i Pelma i Ylistaro (omr,
2) där de sköttes av Vasa vattendjstrikt. Skötarna hade till upp—
gift att mata kräftorna 1-2 ggr i veckan tfisk och växtföda) och
att följa mcd djurens kondition, skalbyte, yngelkläckning, beteen
dc, näringsintag och dödlighet. Döda kräftor konserverades för att
utröna dödsorsaken. Sumparna granskades en gång i månaden och då
mättes kräftornas tillväxt och togs hemolymfaprov, Cm kräftorna
försvunnit eller dött kompletterades då också sumparna.
KRÄFTBESTÅNDENS
4
4
.
1
TILLSTÅND
1
LVOMRÅDET
KRÄFTORNAS OCH KRäFTFÅNGSTENS UTBREDNINC
Mcd hjälp av intervjuer och frågeformulär uppgjordes en karta över
kräftans förekomst i Kyro älvs vattenområde (bild 3)
Under den tid
undersökningen pågick, beträffande fångsterna från och mcd 1979,
skedde inga påtagliga förändringar i utbredninqsområdena, På bild
3 har också utmärkts dc fall av kräftdöd och skador på kräftbestån
den som framkommit i intervjuerna. Enligt Etelä-Pohjanmaan maata
louskeskus har man i älvområdet planterat in sammanlagt över 10 000
kräftor under åren 1954
1980,
.
—
Tabeli 2 är en sammanstäilning av svaren på -dc utskickade formu—
lären rörande kräftfångsterna.
4.11
Kyro
älvs
huvudfåra
Nedanom Ylistaro saknas kräftan praktiskt taget i huvudfåran, Från
senare år finns det bara enstaka uppgifter om kräftor som fastnat
i fiskeredskap. 1 älvens nedre lopp har kräftbeståndet varit svagt
alitsedan 1940—talet, Kräftfångsterna förlorade sin betydelse då
beståndet rasade under åren 1945-48 och man har inte ens genom ut—
pianteringar lyckats få kräftan att återvända. Dc växande popula
47
1•
KYRO
ALV
KRÄFTFOREKOMST
1
KÄNDA
FALL
OCH
AV KRÄFTDOD
SPORADISK
0
SVACT
BESTAND
0
/ 1973
SOM
BESTAND
‘- •4.
o
o
TILLATER
‘1
FANGST
0
1965
ARTAL FOR
KRÄFTDOD
1
/
)
LMAJ 0X!
Ii;
t
—
1
KURI
t
/
;ErNÄJoK
/
/
\
)
y
1
c%J
1
0
BILD 3
5
10
15
20km
Kräftbestånden samt kända fali av kräftdöd i Kyro älvs
vattenområde,
305
(st)
400
Fångster
25
20
30
400
292
12
5
3
23
8
7
Äntal fångstred
skap (mjärdar,
håvar)
4
4
10
1
Fångstmän
2
2
Kräftningsdygn
1
Kyro älv, huvudfåran
1980
1981
1982
1979
Kräftning och fångster 1979
Matlag
År
Tabeli 2,
310
98
95
11
4
327
340
71
25
29
93
3
3
8
4
635
117
46
8
7
Seinäjoki, Kihniänjoki
1979
1980
1981
1982
1
550
98
87
11
5
1
960
80
72
14
6
1
177
149
22
11
615 3 688
79
68
11
6
Jalasjoki, Hirvijoki
1979
1980
1981
1982
1982 bland de matlag, som besvarat frågeformuiären.
49
tionerna har upprepade gånger raderats ut,
man detta bero på vattnets äkade surhet.
1 intervjuerna anser
Det enda kända kräftbeståndet i Kyro älvs huvudfåra som tål fångst
finns i ett område som börjar från Ylistaro kyrkoby och siutar
10-15 km uppströms vid Hanhikoski, 1 detta område har 1-3 personer
som idkar kräftfångst varje år besvarat frågeformulären. Bland
dessa har de årliga fångsterna per matiag varit 130—400 fi medel—
tai c. 200) kräftor (se tabeil 2)
Fftersom fisket och kräft—
fångsterna i detta område inte är organiserade kunde man nå bara
en del av fångstmännen. Därför kan man uppskatta de sammanlagda
fångsterna bara på basen av det antal fångstmän de svarande upp—
gett. Det rör sig uppenbarligen om minst 10 matiag vilket ger en
sammanlagd fångst om c. 2000 kräftor ± året.
1 Ylistaro har kräftorna dött åtminstone i två repriser, åren 1945
och 1964. Tack vare inpianteringar återhämtade sig beståndet så
väl att man före 1964 kunde få to.m. 1500-2000 kräftor per matlag
och år
Orsaken till försvinnandena anses vara kräftpest, men det att he—
ståndet inte återhämtar sig sedan 1964 anses bero på effekten av
Seinäjoki stads avloppsvatten,
Från Hanhikoski upp till Kurikka förekommer kräftan endast spora
diskt och detta har uppenbarligen varit fallet ända sedan mitten
av 1940-talet. Melian Seinäjokis mynning och Ilmajoki kyrkby har
man enligt några intervju-uppgifter dock fått måttiiga fångster
under några år på 1960—talet.
1 Kurikka har man under senare år pianterat ut kräftor och fått
till stånd ett svagt men enhetligt bestånd om också kräftning inte
förekommer. 1 Kurikka började man fånga kräftor redan på 1910—
talet och t.ex, ± Pitkämö-området fångades enligt fiskeföreningen
under åren 1963—64 c. 50 000 kräftor per år. Under decennieskiftet
1960-70 försvann kräftorna, orsaken misstänks vara kräftpest men
även de år 1968 påbörjade vattendragsarbetena, Sedan Pitkämö
bassängen togs ± bruk år 1969 har man inte längre fått några kräftor.
4.12
Seinäjoki,
K ihn iän joki
1 Seinäjoki och Kihniänjoki är bestånden stäilvis relativt rikiiga.
Nedanför Peräseinäjoki kyrkby förstödes beståndet troligtvis på
grund av den kräftpest under 1970-talets senare hälft som yht
och fiskeriforskningsinstitutet bekräftat, Innan dess fick man här
rätt rikiiga fångster, 300—400 kräftor per matlag, vilket enligt
intervju-uppgifter innebär 1 300
2 000 kräftor/åkilometer.
-
Vasa vattendistrikts vattenbyrä har allt sedan siutet av 1970—
talet med provkräftn±ngar undersökt kräftbeståndet (Vasa vatten
distr±kts fäitrapporter 1977-1982)
Undersökningarna har visat
att avtappningarna ± Kalajärvi bassäng och rensningarna ± Kärjen—
koski har ±nverkat negativt på kräftbeståndet. Kräftpestens utbred
n±ng uppströms har likaså utretts, varv±d man konstaterat, att den
stannade vid Kärjenkoski damm år 1980. Kräftbeståndets täthet före
.
50
kräftdöden 1976 uppskattas ha uppgått till hela 5750
817 mjärd
fångade kräftor per hektar (4,2 kräftor/strandmeter) ± Toiveran—
ta, nedanför Rärjenkoski damm i Seinäjoki.
För närvarande förekommer fångstbara bestånd i Seinäjoki ovanför
Peräseinäjoki kyrkby och i Kihniänjoki, 1 detta område fångas
enhigt förfrågningar knappt 100 kräftor per matlag (se tabeil 2).
Dessa områden utnyttjas dock av utsocknes fångstmän vilket bety
der att de sammanlagda fångsterna torde vara mångdubbelt större än
vad tabeil 2 ger vid handen,
4.13
Ja las joki, H irvi joki
1 Jalasjoki-området finns numera bestånd som tål fångst ± Hirvi
joki och ± Koskue. Det rikiiga beståndet i Jalasjoki försvann i
början av 1970—talet. 1 detta område började man fånga kräftor
på 1970-talet, de hästa fångsterna togs under 1950-talet och ännu
± siutet av 1960-talet togs upp till 1000
1500 kräftor per fånqs—
man och år,
De nuvarande fångsterna uppgår enligt frågeformulären till drygt
300 ex, per matlag ± året, Eftersom det var omöjligt att nå alla
fångstmän uppgär fångsterna också här till mångdubbelt det som
framgår i tabeli 2,
4.14
Kauhajoki
1 Kauhajoki är kräftan i stort sett försvunnen. Man antar att be
ståndet gick under i början av 1950—talet och i Kainastonjoki—
och Pänteenjokiområdena återigen p1 1960-talet, Orsakerna anses
vara kräftpest, rensningar och omfaftande utdikningar i närliggan
de myrområden,
Innan detta skedde gay Kauhajoki relativt goda kräftfåncster,
50-100 kräftor per fångstman och natt, De sammanlagda fångsterna
är dock omöjliga att uppskatta.
4.2
BESTÅNDET5 TTHET OCH TILLSTÅND
Resultaten av deprovkräftningar som utfördes ± älvområdet har sam—
manställts i tabeli 3. 1 område 1 (Golkas) , 2 (Liilkyro kyrkby)
3 (Hiirikoski) , 4 (Naoue) och 9 (Hautala) fick man inga kräftor,
vilket också var att vänta, på basen av de utbredningsuppgifter,
som inhämtades genom intervjuer. 1 Hiirikoski och Napue har man
sporadiskt påträffat kräftor men till mjärdarna förirrade de sig
inte. 1 område 10 (Älajoki) fångades en kräfta år 1980, vilket
måste betraktas som överraskande eftersom beståndet här är mycket
svagt.
1 tabell 3 har samlats alla provfångster. Vid granskning av bestån
den borde dock endast de sinsemellan jämförbara fångster som tagits
i slutet av augusti beaktas. Dessa har sammanställts i bild 4.
De bästa fångsterna från huvudfåran ficks i Kyyränkoski i Ylistaro
tområde 7), 0,88-2,25 kräftor per mjärdnatt. Medeltalet under de
tre undersökningsåren 1980—1982 var 1,49 kräftor per mjärdnatt.
51,1
47,1
61,7
55,6
50,0
52,6
48,3
61,4
21 .8.80
24.8.81
24.8.82
21.8.80
24.8.81
24.8.82
21 .8.80
20.8.80 92
24.8.81 68
28.9.81 47
15.6.82 124
21.7.82 50
23.8.82 116
20.8.80
9.6.81
11.Tuiskula
12.al—
13.Jupakka—
koski
i4.Ixzsa
15.Kalakoski
1
21.8.80
10,Alajoki
0
27.8.81
25.8.82
87
83
6
37
22
32
0
1
3
1
0
0
0
24,3
45,5
56,3
51,7
38,6
48,9
52,9
38,3
44,4
50,0
47,4
100,0
76,7
54,5
43,8
0
100,0
66,7 33,3
—
100,0
—
0
—
—
40,0
33,3
33,3
60,6
55,6
50,0
40,4
—
60,0
66,7
66,7
9. Hautala
5
6
3
19.8.80
24.8.81
25.8.82
39,4
44,4
50,0
59,6
8. Hanhikoski
33
9
22
57
60,0
66,7
47,1
44,6
40,6
—
—
40,0
33,3
52,9
55,4
59,4
50
3,48
3,32
3,68
2,72
1,88
1,24
1,78
4,64
0,24
1,48
0,88
1,28
0,04
0,12
—
0,04
—
—
0,20
0,24
0,12
1,32
0,18
0,88
2,28
0,80
0,06
0,68
2,24
0,43
—
0,08
0,04
—
50
100
—
—
—
—
—
—
19.8.80
8.6.81
24.8.81
25.8.82
20
3
17
56
32
2
1
0
0
0
—
—
—
—
1,77
2,74
2,00
1,62
1,49
1,63
0,82
1,49
0,68
1,37
2,47
0,80
0,83
1,15
0,72
1,02
0,69
45,3± 0,61
44,9± 0,89
46,7±
44,3±
41,4
46,6;
43,7—
46,4±
—
49,6 1,06
53,8— 1,82
47,5± 1,06
62,0— 6,00
+
—
—
—
56,5
53,8—
49,2
51,4—
53,3±
46,0
53,0—
49,6±
48
45,9±
52,8
49,7—
52
34
Fångst
Fångst/
Nedellängd
hanar Ix,nor mjirdnatt hanar
%
%
st
7. Kyyrän—
koski
19.8.80
8.6.81
24.8.81
25.8.82
22.9.82
19.8.80
25.8.81
23.8.82
5. Peira
6. Ruuskalan
saari
25.8.81
23.8.82
18.8.80
25.8.81
23.8.82
4. Napue
0
0
0
18.8.80
0
0
18.8.80
1.QDlkas
2. IJilkyro kb
3. Hiirikoski
st
Provkräftningarnas resultat.
Provkrfnings- Datum
råde
Tabeil 3.
1,27
2,28
1,93
1,47
2,10
1,00
0,64
0,70
2,29
49,6±
47,3±
45,9
51,1;
48,9—
53,5±
52,2±
49,1±
5Q,4±
1,07
1,43
1,23
0,78
1,56
0,67
0,82
0,55
1,23
52,5± 0,50
34
92,3
100,0
27,3
67,6
66,7
0
22,2
83,9
57,9
—
—
+
—
—
0,73
0,63
0,85
0,67
1,01
0,53
45,4±
44,0±
40,9
45,1;
42,5—
45,7±
0,56
0,51
0,78
0,52
0,73
0,45
44,3± 0,71 44,8 0,47
42,9± 0,84 42,4— 1,06
44,1±
43,8±
40,1±
43,2±
4,4±
45,0±
23,4
11.8
23,4
15,6
10,3
31,9
12,0
13,8
—
44,4
80,0
22,2
61,0— 3,61 100,0
58
50,5 0,96 50,3 0,76
51,0— 2,00 52,3— 1,37
48,7± 0,99
48,2± 1,89 48,2±1,89
59
58
—
15,6
9,4
15,6
8,3
0
10,9
4,0
4,3
66,7
53,6
58,3
57,1
100,0
100,0
100,0
100,0
50,0
0
70,0
40,0
36,4
47,8
27,3
0
0
36,0
46,2
100,0 100,0
19,6
10,8
19,6
11,8
6,3
22,6
4,0
18,1
66,7
51,4
62,2
37,5
100,0
100,0
100,0
100,0
33,3
66,7
78,8
66,7
31,8
59,6
45,0
0
11,8
62,5
53,1
100
% sas fyller de lagtadgade måtten
hanar honor sanisanlaqt
51,5± 1,50 52,6± 1,17 100,0
49,5± 2,50 47,2 1,99 25,0
45,0
50,3— 2,91 100,0
51,5
51,0
49,0±
49,0±
49,5±
47,0±
45,9±
48,9±
47,7
53
S.E. fryggskölden)
hanor
sanzsanlagt
—
48,7
65,5
—
66,3
80,6
0
21,8
49,8
71,6
91,7
42,9
100,0
100,0
0
100,0
50,0
100,0
63,7
73,9
—
90,0
62,5
76,0
23,1
—
83,3
100,0
3,3
2,4
4,4
0
0
4,0
2,0
35
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
6,1
11,1
0
3,5
5,0
0
0
10,7
0
—
3,4
3,3
0
0
0
28,0
2,7
0
2,7
0
6,3
0
0
0
0
0
0
0
3,5
0
0
0
0
—
0
0
2
1
6
4
1
Porsiin
Kloskador Mjuka
% av knorna
% av
sjuka
fort1antnings- $ av
st
fångsten fångsten
beredda
52
/
ALV
KYRO
PROVKRÄFTNI NGARNAS
RESULTAT
•1
)
3
fb.
PROVKRÄFT,
FANGST / MJ ÄDNATT
ATAL
1
0,00
t
1’
/
1
•
K
1
1
/
/
)/
‘
0
3
‘5
20km
BILD 4. Medelfångst per mjrdnatt vid provkräftningarna i
Kyro älvs vattenomräde.
53
O)
OOjO
1 Rzmska]asaj pr0Vktäftninäjmrade var det nÅgot mindre,
mjardnatt. 1 Hanhikoski (omr. 8) var f&ngsterna bara 0,12
(i medeltal 0,19) kr&ftor per mjärdhatt.
-
0,24
De i medeltal bästa f&ngsterna i hela älvområdet kom fr&n oår&de
14(Luoma) i Peräseinäjoki, 3,68 kräftor per mjärdnatt. Kalakoski
i Kihniänjokj (omr&de 15) ligger inte l&nqt efter rned 3,48 kräft6r
per mjärdnatt (provkräftning bara år 1980). Också resultaten fr&n
område 12, Taivalkoski, 1,21 kräftor per mjärdnatt kan betraktas
sam rätt goda.
O
O
O
O
Det anta]. kräftor sam g&tt i mjärdarna räcker dock inte sam s&dant
till för att beskriva
Också djurens medel.längd
och andelen indivjd sam fyller det lagstadgade mittet bör grnskas.
Dessa ger uppgifter. om fångstintensje och dess inverka p&
populationen Dessutom bör honornas fortplantningsberedsp under—
gökas eftersom den relativt känsligt avspeglar kräftans livsjnöj
ligheter. 1 tabell 4 har sammanställts en kombinatj.on av dessa
observatjo från de områden från vilka man fick kräftor.
1 Pelma nedanför Ylistaro kyrkby (område 5) är beståndet sä svagt
en nännare undersökning inte lönar sig. 1 Ruuskalansaari (6)
och Kyyränkoski. (7) är bäde kräftornas medellangd och andelen iom
fyfler det lagstadgade mättet star, vilket visar att fångsten här
inte belastar populatjonen specieflt sv&rt. Ocks4 andelen. .fort
PlOfltningsbered honor är hög vilket ger vid handen att populatio—
nens täthet i förhållande till miljön är relatiyt l&g och närings
.tillgången tillräcklig (jfr. t.ex. Westman och Pursiainen 1982,
Pursiainen och Westman 1979). Det är dock oroande att porslinsjukan
(Thelohania contejeani) uppträder pA sä mycket sam 10 % av fångs
ten bäde i Pelma och Ruuskalansaari då den normalt drabbar mindre
:än 1 % (Nylund och Westman 1976). Enligt vissa uppgifter har’s5uk—
dornsfrekvensen starkt ökat i en provsjö, vars pH—värde sänkts pA
konstgjord väg (B. Prance, pers .meddj.
att
O
O
O
O
O
Kräftorna från Tuiskula i Kurikka (område 11) ans&gs pA basen av
sin storlek härstanu från utplanteringar som gjordes ovanför det
ta omr&den Aren 1979 och 1980. Eftersom man här inte fick n&grä t
smäkräftor är det omöjflgt att påvisa en lyckad fortlantn]ng.
1 Taivalkoski (Område 12) och i Jupakkakoski (13) verkar det
pA
basen av
som om fångsterna skulle kuntia
ökas. 1 Taivalkoski skedde detta uppenbarligen också under under
5ökningsperj dA både medelstorleken och andelen kräftor
‘sam
uppfyflde det lagstadgade mättet minskat Ar 1982 jämfört med tidi—
gare Ar. Honorna visade ocks& här en lägre
:skap än i huvudflran, vilket visar att beständet är
relativt
Otatt.
.
0.
0
1 Luoma och Kalakosj. (15) i Peräseinäjoki gay försöken godafårigs
ter per mjärd. Okcså den läga medelstorleken och andelen som’upp—
fyller de lagstadgade måtten samt honornas, i förhällande till de
övriga områdena, lAga fortplantnJ.ngsbered5p utgör tecken pA
effekjy fångst och hög populatj.onstäthet
—
-
54
43
UNDERSöKNING ÄV KRFTRONÄS TILLSTÅND MED SUMPFöRSöK
Lika långvariga sumpförsök som dc som utfördes somrarna 1981 och
1982 i Kyro älv har veterligen inte tidigare qjorts. Därför utveck
lades hela tiden tekniken för placering av sumparna, skötsel och
observation av krhftorna. Speciellt svårt var det att åtstadkomma
en heit likvärdiq utfodring av djuren i dc olika sumpområdena. 1
en del fali var det ocksi svårt att särskilja rvmninqar och dödliqhet.
Sumpförsökens resultat framställs i tabellerna 5 och 6, ur vilka
man kan se att inget speciellt avvikande inträffande i något av
områdena. Sommaren 1982 minskade rymningarnas antal klart i förhållan
dc till föregående sommar, vilket ledde till att dödligheten före—
föli ha ökat, 1 alla områden skedde relativt många skalbyten, vi1’
ket visar att kräftorna redde sig rätt hra i sumparna Ryggsköldens
tillväxt per skalbyte varierade sommaren 1981 mellan 2,1 och 4,3 mm
(i medeltal 2,6 mm), Sommaren 1982 var fördelaktigare ur kräftornas
synpunkt, metoderna hade kanske också förbättrats, nu var tillväxten
2,8
4,0 mm (i medeltal 3,1 mm).
Dc fiesta av sumpkrftorna kom från provkräftningsområdena i Luoma
(14) och Kalakoski (15) där andelen fortplantningsberedda honor i
augusti konstaterades vara relativt lie. 1 sumparna blev däremot si
gott som alla honor fortplantningsfärdiga och t.o.m. parade siq och
lade ägg på hösten. Kläckningsresultaten för dc yngel som kommit in
i sumparna mcd äqgbärande honor på våren varierade. Detta kan hero
på dc störningar som placeringen i sumearna medförde men också på
förhållandena i sumpområdet. 1 Napue (område 1) misslyckades kläck
ninaen trots att dc fullvuxna kräftorna
klarade sig hra i sumpen.
Resultaten av den fysioloqiska undersökningen har presenterats i en
skild utredning. Dessa resultat per en antydan on att kräftorna i
Napue har anpassat sig till förhållandena som avviker från förhållan’
dena uppströms. En av dessa avvikelser utgörs av ett sjunkande pH—
värde (jfr. Malley 1980).
5
5. 1
NUVÄRANDE
PRODUKTIONSFöRUTSTTNINGAR
FöR lLVOMRÅDETS
KRFTBESTÄND
UTBREDNINGSOMRÅDENÄS GRMISER
Kräftorna i Kyro älvs huvudfåra härstammar frln utplanteringar i Ylis
taro-området i början av 1970-talet och från utplanteringar i Kurik
ka under dc senaste åren.Utplanteringarna i Ylistaro har så vitt
man vet gjorts i Kirkonkoski, Kylänpäänkoski och Kyyränkoski. Från
dessa områden verkar kräftorna att ha spritt sig uppströms ända till
Hanhikoski medan provfångsterna nedströms i Pelma (område 5) nedan—
för Köykänkoski gay dåliga resultat. 1 motsats till vad man i början
antog ökade kräftmängderna i Hanhikoski (8) inte under provkräftnings
åren,
Enligt Koskenniemi (1981) förekommer dc stora musselarterna inte ne—
danför Storkyro på grund av att pHvärdet sjunker. Den stora före
komsten av porslinsjuka i den täta kräftpopulationen i Ruuskalansaa
55
Tabeli 4.
Qnråde
5.
6.
7.
8.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
Resultaten av provkräftninqar i augusti
Antal provkräftningar
Pelaa
Puuskalansaari
Kyyränkoski
Hanhikoski
Alajoki
Tuiskula
Taivalkoski
Jupakkakoski
Luoma
Kalakoski
3
3
3
3
1
3
3
1
3
1
Genarisnittsfångsten/
mjrdnatt
st
0,08
1,24
1,49
0,19
0,04
0 ,05
1 ,21
0,24
3,68
3,48
Andel, san fylide11&igd
(ryggskölden) de de stadgade
måtten
nKn
%
46,3
49,8
51,1
49,8
58,0
60,5
50,2
48,2
45,2
44,8
66,7
49,5
59,8
64,3
100
100
50 , 1
66,7
17,0
19,6
Fortplantnfriqs
färdighet
% av honoma
100
75,6
77,8
83,3
0
100
68 ,5
49,8
69,9
48,7
44,80,89
20
11
30.9.
5. lIenhi—
koski
9
20
5
9
3
11
2
30.9.
8.6.
karplette— 30.9.
ring
8.6.
46,20,63
44,20.58
10
6
4
konpiette— 30.9.
ring
4. Munakka
4292,16
20
5
15
30.9.
8.6.
3. Kyyr5n—
koski
45,1123
43,80,70
20
6
14
30.9.
8.6.
49,21,03
2. leima
20
13
7
30.9.
5 .E.
Ryggskölden
Hanar Hanor Sanrnanlagt nin
Utgngsläge
8.6.
Inledning Ävslutning
F&scets längd
lesultat av sumpförsöken 1981.
1. Napue
SunprMe
Tabeil 5.
10
2
16
0
1
10
10
2
0
10x)
5
13
7
—
—
8
80
—
50
3
s
15x)
2
0
0
10
17
5
1
5
st.
%
st.
%
2
1
st.
‘igheten aar
Misstänkta fall av
prslinsjuka 1 st.
5
2,30,24
56
667
100 En del honor oarat sig
29.9.
2
3
lIe flesta honor parat sig
29,9.
2,1026
stuina
100
sunparna.
fsenit (stuina).
Misstänkta fail av xrslinsjuka
x)
En del av rcMren kl8ckt, nn
största delen f&stärd 20.7.
lIe flesta honor narat sig 29.9.
6
91
märkningar
(Pc’rn å våren,
yrqeIklEckninq ete.)
100
10
fortplant
ningsberedda or på
hösten
et.
%
1
2,60,69
4,30,33
28±0,23
05 rri± S.E.
Tillv4xt hos
de ex. scn
ui
5. Kanhi—
koski
4. Kunakka
3. Kyyrän
koski
2. elne
1. Kapue
Siripznråde
3
19.10.
kaTp—
1
kciip—
19.10.
lettering
4
kcep—
19.10.
lettering
18.10.
12
4
karp—
79.10.
lettering
15.6.
11
19.10.
15.6.
8
19.10.
17,6.
8
19.10.
17.6.
lettering
10
19.10.
8
3
9
5
8
3
8
5
6
20
7
20
9
16
4
16
8
16
45,0±1,55
47,4±0,90
44,3±1,61
46,2±0,36
46,7±1,14
45,5±0,65
45,0±1,18
44,6±0,71
41,6±1,33
S.E.
Ryggskölden
Hanar lianor Sannanlagt ao
17.6.
Inlednlng Avslutning
Utgångsläge
Sumpförsöken 1982.
Färsets längd
Tabeil 6.
6
1
4
0
2
1
4
0
4
30
14
20
—
13
25
25
—
25
—
3
5
0
2
1
4
0
1
—
43
25
—
13
25
25
—
6
16
0
19
1
12
0
14
1
12
2,8±0,26
—
3,1±0,22
4,0
3,5±0,20
—
2,9±0,21
4,0
3,4±0,40
TiUvxt 1xs
cia ex. sas
D&iligheten Rynningar Skalbvte bytt akal
RS ao! S,E,
st.
%
st.
%
st,
3
1
5
4
6
2
6
5
5
50
100
71,4
80
100
100
100
100
100
Fortplant
ningsberedcia honor øå
hösten
at.
%
fionorna parat sig och en del
lagt ägg 19.10. 2 fall av
porslinsjuka.
Klädcta yngel 22.7. llaiorna
oarat sig och en del lagt
äga 19.10.
Kläckta yngel 22.7. På en del
av hcrioma (3/4) kunde inte
yngel upptkas trots att de
haft rola. Wnoma parat sig
och lagt ägg 19.10.
Yngelkläckningen lyckats
21.7. Ilaiorna oarat sig
19.10.
Ele flesta honor parat sig
och lagt ägg 19.10.
Ele flesta honor parat sig
och lagt ägg 19,10.
Armi1rkninqar
tilaa på våren,
yngeikläckniiig eto.)
58
riområdet (6) kan vara ett tecken pA att pH—värdet sjtnkst till en
för kräftan kritisk nivå 1 sumpområdet i Nanue 1 Storkco miss
lyckades yngelkläckningen trats att de fullvaxna kraftorne klarade
sig bra i sumparna. flhlsammana ger dessa fakta orsak att anta att
en ökad surhetsgrad, trots att miljön i övrigt är gynnsam beträffan
de t .ex. bottnar, strömning och växtlighet, kan göra att kräftan och
i synnerhet yngelproduktionen blir ldande i den del av älven som
ligger nedanför flistaro kyrkby.
Försvagningen av kräftbeståndet i Hanhikoski och caxifrån upnåt
beror sannolikt ännu på inverkan av Seinäjoki stads avloppsvatten.
Också de ökade effekterna av dygnsregleringen och förändrinqen av
älvnaturen så att vattenståndsvariat±onerna blir aflt mera märkbara
iförslamning) kan förhindra ea nattriig spndninq ev krättorna. Det
Lterstår att se om utplanteringarna 1. Kurikka skali lyckas ge upp
hov till ett kräftbestånd i Nwudfåran. Den för ynrlens at eckling
s& vitala grunda strandzonen är nämliqen speciellt i..tsatt för vat—
tenståndsväxlingar (jfr. Pursiaine i och Westman 1982). Av 5Rlmna
orsak är kräftans framtid i oirrådet rån Pit ämöbacsänqen ned till
Hanhikoski ifrågasatt.
1 Seinäjokis nedre lopu bestäms kräftornas utbredning uppenbarligen
av de skador och försvinnanden som inträffade under senare hälften
av 1970—talet och nya uppsving försvåras av att avtappningen ur Ka
lajärvibassängen dygnsregleras. 1 den del av ä]ven som ligger mellan
bassängens inlopps— och tömningskanal snverkai vattenbnsten negativt
på kräftbeståndet, om också detta ‘iu är förhållandens starkt. 1
Seinäjokis och Kihniärjokis övre lopo minskas kräftcrnas möllighet
att vattnets kvalitet försämra och vatten för ingen r inskar under
vissa ärstider. 1 Jalasjärvicrrådet finns det för närvarande uppen—
bar] igen inte andra hiader för kräftans forteståxi än lokala dik
ningar och andra mindce åtgärcti. Utbredn Ings.inråact vest&ms troligt—
vis av tidigare lokala fail a: xräftöC och s’caäoc rå beständet.
1 Jalasjoki nedre lopp utgör den av Pitkämöbassänger förorsakade
korttidsregleringen ett hindes för abfL.an, nkas vattelbnbter
nedanom bassängens inloppskanal.
1 Kauhajoki saknas kr&ftan i stort sett helt Detta torde bero på
tidigare skador pA best&nden, vifla uppenbarligen &tminstona på
1970—talet förorsakats av vattendragsarbeten. Utom vattendrags— och
översvämningsskyddsarbetena finns det just inga hinder för kräftornas
utbredning i Kauhajokis vattenområde såvida vattenbristen i käll—
områdena och föroreningen i närheten av tätorterna inte utgör en
begränsande faktor.
5.2
5.21
KRXFTPRODUKTIONENS TILLSTÅND OCH UTVECKLINGSMöJLIGHETER
Huvudfårans
nedre
lopp
På grund av de sänkta pH—värdena i huvudfåran nedanom flistaro ver
kar det osannolikt att kräftbestånden här skulie kunna återhämta sig.
Den enda tänkbara milj övårdsåtgärden vore n forbat.r ng av älvens
buffringskapacitet. Nedanför Hiirikoski i Li lkyro utzlanterades
dock hösten 1982 c. 5 000 sommargamla kräftyngel från Evo fiskodlings
anstalt. Genom att följa med hir dessa klarar sig kan man ranska
riktigheten av den här framförda teorin om surhetsgradens inverkan.
59
5.22
Ylistaro
kyrkby
-Hanhjkosk
Huvudfårans enda fångstbara kraftbestånd finns 1 avsnittet mellan
Ylistaro kyrkby och Hanhikoski. De nuvarande fångsterna i detta om
råde uppgår till i medeltal 2 000 kräftor per år, På basen av stor
leksfördelningen i provfångsterna och andra observatjoner kunde den
nuvarande
3-S-faldigas. Beståndet har dock så
nyligen uppnått en storlek som tillåter fångst att utnyttjandet
inte hållit jämna steg med tillvxten. Uppskattnjngsvjs kunde fångs
terna i detta omrade uppgå till c
6 000
10 000 kraftor per år,
och den nuvarande populationen verkar inte ens särskjlt tät i för—
hallande till miljons barkraft
—
Då Uträtningsfåran för Seinäjokis mynning och
i Tieksj och Rintala med tilihörande pumpstatjoner tas i bruk
kan
vattenkvaljteten försärnras och pH sjunka, vilket innebär en fara
för kräftbeståndet Tröske;daen vid Kiikku i uträtningsfåran för
Seinäjoki mynning syresätter eventuelit syrefattigt vatten från
Pyrkösjärvibassäng före det når huvudfåran. 4en samtidigt har Kyr—
kösjärvibassängen medfört en förstärkt korttidsvariatjon i vatten—
ståndet, vilket kan åsamka kräftproduktionen i Ylistaro-området känn—
bara skador. Speciellt dygnsregleringfl kommer troligen att påverka
de små ynglens över1evnaasmöj1iglie fHamrin 1979). 1 fail
Vatten
hushå1lningsplan for Kyro alvs ovre lopp forverkiigas 1 sin hei—
het (inkiusive kraftverken i Ylistaro) kommer det nuvarande kräft—
bestandet trolxgen att gå under
5.23
Huvudfårans
övre
lopp
1 älvavsnittet mellan Hanhikoski och Kurikka har man fått goda
kräft—
fångster senast på l94O—talet. Sedan vattenståndet sänkts har man
inte lyckats få kräftbeståndet att återhämta sig.
Utplanterjngarna
i Kurikka under senare år har givit upphov till ett svagt
bestånd
men dc snabba växlingarna i Vattenståndet gör att
fortplantningsut.
sikterna är dåiiga.
1 Pitkämöområdet fick man ännu på l96O-taiet c. 50 000
kräftor per
år men beståndet försvann i samband med bassängbygget och det
är
uppenbart att det inte kommer att uppnå sin forna nivå igen. Trots
att man mcd olika åtgärder strävar till att återinföra ett
fångst—
bart bestånd i denna del av huvudfåran är det osannolikt
att det
kommer att lyckas.
5.24
Seinäjoki, Kihn iänj ok i
1 Seinäjoki är det möjliqt att kräftbeståndet i
avsnittet mellan
Peräseinäjoki kyrkby och Kyrkösjärvibassäng5 inloppskanal tack vare
det starka beståndet i Kihniänjoki hämtar sig. Denna
utveckling kundc främjas mcd hjälp av inpianteringar (se t.ex. Pursiainen
och
Westman 1982). Den dygnsreglere avtappningen ur Kaiajärvibassänge
kommer dock att inverka meniigt på kräftans möjligheter och
eventuelit
heit förhindra dess fortbestånd, 1 ingen händeise kommer
bestndet
att kunna återställas till sin tidigare storlek av c. 1 300
2 000
kräftor per åkiiometer. För att kunna avgöra skadornas
storlek ford
ras det dock uppföijande undersökningar
—
60
en 3. Vsnjjj nedanför Ryrkös...
Den fastställda msnimsvattjenförg
s
p
gen ifllop
&r sA 1&g att kraftse5tdet har satA
IarvJhassaenr
j
att Aterh 534. Det är möjjj att kflftorna nkgen
atöj1igh
s...
nmL
fis att anpassa sJ.g j avsnjttet meljan n1opp... och tö
jg
1agqn
men
len tack vare hotte “arno som förhjnarar torrg
n
s
r
,
m Kyrkös....
f
Iedanog
l1ko prob med bOtt
der vLnte atg
S
iejg
är vattnets kvalj.tet s& d*flg och dnsre
i&rvibass
a5 är möj1j att &terstalja kr&ft—
effekter sA starka att det knapp
t
e
besttd
4
1
4
4
1 SeinajoJj5 Övre lopp och 3. Rihnsjokj borde kräftan kunna klara
siq hra och bestanden ka vld behov ocksj förstärkas ener Aterina
flngste kontjjj trol3.gen J.nte
föras med hja.p av utPlanter_ga
cet 3. dessa avsnjtt Den dåliga
att kunna förbattras sKrskjzt myscj
s
a
b
törde utgör ett hJ.nder för
kvaajjt nedanom LIIkaPuro
j
.i
r
3
1 avsn
meflan
en Uthrednlng Uppst
.
kunde dock oökså en b1ygs öknlng a’,
Inlopps. och
n
e
n
a
g
utöka de områden där kflftan trivs och
kännb
vattenförin
n
e
n
lunda aven Produktio
4
4
9
4
1
4
.4
1
3.
4
.4
4
1
5.25
4
4
1
1
k_ och
salasjo
1 Jalasjoks och KauhajokjoM 5tjtorde det vna möjligt att förr—
be
med hj&lp av utPlanterjnga
stärka och återjnföra kräft
1 Jalasjokis Övre 1°pp ken det för narvarande starJ bestkdet råka
i far tifl följd av rensning och UtdLJt3agar Om man dock i sam
band med Atgarde UPPatfrk5r kraftor och lämnar ellers ut
1i med gömstj,1 ken bestkd &terstalla
placerar til1rack
Sann sak gKfle Kauhajok_oAdt
61
6
SÄMMÄNDRÄG
1 utredningen av kräftbestånden i Kyro älvs vattenområde kartiades
krftans utbredningsområden, kräftfångsten och kräftbeståndens till
stånd åren 1980-82. Gränsen för de nuvarande beståndens utbrednings
områden, kräftproduktionen och dess potentiella möjligheter i he
la älvområdet undersöktes. 1 sammandrag blev slutsatserna följan—
de:
1.
Som följd av vattendragsarbetena har försurningen i de vatten
som rinner in i Kyrö älv ökat så mycket att buffringskapacite—
ten i älvvattnet tar siut vid Ylistaro kyrkoby, pH-värdet mins
kar så starkt att möjligheterna för kräftan att trivas i älven
nedströms är små.
2.
1 huvudfåran förekommer bestånd som tål fångst endast mellan
Ylistaro och Hanhikoski. Kräftbeståndet uppskattas tåla fångster
på cirka 10 000 kräftor, vilket betyder att möjligheter till
utökad kr.ftning finns, För närvarande hotas beståndet av att
dygnsregleringen biivit kännbarare, och av en eventueli pH—
sänkning till följd av pumpstationer. Om de två kraftverk, som
planerats i Ylistaro byggs går beståndet sannolikt under.
3.
1 älvavsnittet mellan Kurikka och Hanhikoski komxner kräftproduk
tionen till följd av dygnsregleringen i Pitkämö uppenbarligen
inte att uppnå en nivå som tillåter fångst.
4.
1 Seinäjokis övre lopp och i Kihniänjoki tillåter kräftbestån—
den fångst. 1 Seinäjokis mellersta del och nedre lopp har kräf—
tan till följd av den hårda regleringen svårt att klara sig. Man
kan försöka återställa beståndet med hjälp av skötselåtgärder
men torde inte uppnå tidigare produktionsnivåer.
5.
1 Jalasjokis övre lopp finns ett fångsttåligt bestånd och i dess
nedre iopp och i Kauhajoki-området torde det vara möjligt att
genom skötselåtgärder återställa bestånden.
6.
Föratt kunna följa med kräftbeståndens. utveckling borde man år
ligen utföra provkräftningar i Ylistaro området och i Hiirikoski
i Lillkyro, där kräftor utplanterats. Därtill borde man utfeda
huruvida kräftorna utbreder sig från Kihniänjoki till Seinäjoki.
Provplanteringar bor overvagas på sadana omraden dar kraftor
inte förekommer men förutsättningar för framgångsrika utplante—
ringar finns. På sådana vattenområden där byggnadsverksamhet ut—
förs borde bestånden i närliggande områden och nedströms under—
sökas genom provkräftningar och sumpningar.
62
LITTERATUR
Äbrahamsson, S. 1972
Fecundity and growth of some populations
ci Ästacus astacus Linne in Sweden.
Rep. Inst.
Freshw. Res. Drottningholm 52: 23-37.
-
Älasaarela, E. 1981.
Ennakkoselvitys Kyrönjoen yläosan vesistö
toiden tyonaikaisista ja valmistumisen jalkeisen kayton
vaikutuksista Kyrönjoen veden laatuun,
Pohjois-Suomen
vesitutkimustoimisto. Kompendium. 67 s.
—
Älasaarela, E. & Salmela K. 1980.
Siikajoen yhteistarkkailu.
Siikajoen vesistötarkkailun tulokset v. 1979 ja Uljuan
altaan vaikutus Siikajoen veden laatuun ja ainetaseisiin
v. 1969—1979,
Pohjois-Suomen vesitutkimustoimisto.
Kompendium. 33 s.
-
Bilaletdin, A. 1983.
Selvitys Kyrönjoen virtaamavaihteluista kesä
kuussa.
Vattenstyrelsen, Vasa vattendistrikts vatten—
byrå. Kompendium. 5 s.
—
Gustafsson,
E. 1977.
Seinäjoen ja Kihniänjoen rapukanta 1976.
Vattenstyrelsen, Vasa vattendistrikts vattenbyrå.
Kompendium. 19 s.
—
Gustafsson, E., Kuukka, J. & Lähde, J. 1980.
Kala— ja raputalou
dellinen tutkimustoiminta Vaasan vesipiirin alueella
1979.
Vattenstyrelsen, Vasa vattendistrikts vatten
byrå. Kompendium. 82 s.
-.
Hamrin,
S.F. 1979.
The vertical distribution of young crayfish
(Ästacus astacus) in the littoral zone of lake Ivösjön
(South Sweden).
Papers from the Second Scandinavian
Syposium on Freshwater Crayfish. Manuskript. 5 s.
—
Hjelt, 0.
1977.
Kyrönjoen. vesistötaloussuunnitelma, Kyrönjoen
yläosan vesistötyö. Suunnitelmakirja.
Pohjanmaan joki—
suunnittelutoimisto. Seinäjoki.
-
Järvenpää, T. & Railo, E. 1983.
Kyrönjoessa vuosina 1981
sumputettujen rapujen fysiologisesta tilasta.
Vesihallituksen tiedotus. 1 tryck.
ja 1982
-
Koskenniemi, E. 1981.
Kyrönjoen ja Seinäjoen makroskooppisen
pohjaeläimistön alueellinen vertailu.
Vattenstyrelsen,
Vasa vattendistrikts vattenbyrå. Kompendium. 19 s.
—
Lövdahl,
Vattenväxterna i Kyro älv.
M. 1977.
Vattenstyrelsen,
Vasa vattendistrikts vattenbyrå. Kompendium. 11 s.
-
Malley, D.F. 1980.
Decreased survival and calcium uptake by the
crayfish Orconectes virilis in low pH.
Can. J. Fish.
Aquat. Sci. 37: 364—372.
-
63
Niemi, Ä.
1979.
Effects of dredging operations on the crayfish
(Ästacus astacus L.) population in the river Pyhäjoki,
FI1and Papers from the Second Scandinavian Symposium
on Freshwater Crayfish. Manuskript
6 s.
.
Niemi, A.
Pohjanmaan jokien rapukannoista ja ravustuksesta.
1982.
1:
Dahlström, H. & Tikkanen, T. (redj: Limno1ogir
symposion 1976 ja 1977. Limnologiska föreningen i
Finland: 52-63. Helsingfors.
Nylund, V.
& Westman, K. 1976.
Ravun valkopyrstötaudin
(Thelohania contejeani Henneguy) esiintyminen Suomessa.
Suomen kalatalous 48: 21—24.
Pursiainen, M.
& Westman, K. 1979.
The fecundity of the crayfish
astacus L. in five sites of Finland.
Papers
from the Second Scandinavian Symposium on Freshwater
Crayfish. Manuskript. 6 s.
Ästacus
-
Pursiainen, M. & Westman, K. 1982.
Rakennettujen jokien raputalou—
dellinen hyödyntäminen.
I:Jutila, E. & Hildn, M.
(redj: Vesistöjen rakentaminen ja kalatalous. Vesi- ja
kalatalousalan ammattijärjestö VKÄ RY: 135—145.
Helsingfors.
-
Pursiainen, M., Westman, 1<. & Louhimo, J. 1981.
Ravun mahdolli
suudet Siikajoessa ja rapukantojen hoitosuunnitelma.
Kompendium. 40 s.
Vasa vattendistrikt 1977-1978.
Kenttäraportit
Vattenstyelsen 1978.
Pohjanmaan eteläosan vesien käytön kokonais
suunnitelma.
Vesihallituksen asettaman työryhmän ehdo
tus. 1 osa.
Vesihallituksen Tiedotus 140. 259
s. Helsingfors.
-
Westman,
K. 1973.
The population of the crayfish, Astacus astacus
L. in Finland and the introduction of the Ämerican
crayfish Pasifastacus leniusculus Dana.—Freshwater
Crayfish 1: 42-55, Lund,
-
Westman,
1<. 1974.
Uljuan tekoaltaan vaikutukset alapuolisen Siika—
joen rapukantoihin.
Riista- ja kalatalouden tutkimus
laitos, kalantutkimusosasto. Tiedonantoja 1: 37—55.
-
Westman, 1<.
1979.
Raputaloudellisen vahingon kompensointi.
I:Äuvinen, H. & Muhonen, J. (redj: Kalatalousvahinko—
jen arviointi, kompensointi ja korvaaminen. 97-105.
Vesi— ja kalatalousmiehet ry. Helsingfors.
—
Westman,
K., Pursiainen, M. & Wilkman, R. 1978.
Ä new folding
trap model which prevents crayfish from escaping.
Freshwater Crayfish 4: 235-242. Thonon.
-
Personligt meddelade:
Bob France,
Freshwater Institute, Winnipeg,
Canada
6S
67
DE SUMPADE KRÄFTORNÄS FYSIOLOGISKÄ TILLSTÅND 1 KYRO ÄLV ÅREN
1981 OCH 1982
INNEHÄLL
Sida
1
INLEDNING
68
2
MATERIÄL OCH METODER
2.1
Provtagningsställen
2.2,
Provtagning och analyserade parametrar
2.3.
Störande faktorer i den fysilogiska provtagningen
68
69
69
69
3
RESULTÄT OCH GRANSKNING ÄV DESSA
70
4
SAMMÄNDRAG
72
TACK
72
LITTERATUR
72
BILDER OCH TÄBELLER
74
68
-
Under de senaste decennje har kraftj)estanden i stora delar av
Kyro älv g&tt starkt tillbaJ och delvis helt försyttinit (jfr.
Pursiainen et al. 1983). En Uppenbar orsajc till denna oförmliga
utvecicling är de struktuella och kvaljtatjva förän&ingar män
niskane verksamjiet åsamjcat Alvnaturen
1 den utredning av de nuvarande
föjr kraftprodujc..
g5
m Vilt- och Piskeritors
tion i Kyro älv sojg
fiskeri
forsJcningsavd
Utförde under &rerz 1980-1982 ingick ocksa en
serie Sumpför Med dessa strävade man till att ufldersöka hur
Klvvattyaets nuvarande kvalitet lämpar sig för kraftan. Kräftsuq,ar...
na utplacerades i flere olika delar av tvfåran (jfr. Pursiainen
et al. 1983). PA någr av punktena kontrollerades sumpkraftornas
fysiologjj tillstånd sA, att man med hjä]p av Upptepade provtag..
ningar registrer förändrigar i hemolymf5 Santansattning
Genom analys av hemolymf str&yade man att utreda mortalitet och
andra störningar under försöjcets gång, eventuella suhletala skad—
liga förmndriiigar J. hemoly saa kräftans anPassning5föga
till förMndring i
Vattenkvaljteten
Kr&ftans fordringar betraffande vattnet kvalitet &r tills vidare
illa kända. De
undersöimingar som gjorts har främst behandlat kräf—
tans krav pA syrehalt och pE-niva (Lindroth 1950, Cukerzis 1973,
Appelberg 979, Nalley 1980). Också inom Vilt- och Fiskerjf5
har man med hjälp av akvarieförsök utrett kr&ftans
anPassningsfög5 till sänkt syreha]t och vattenförsurning
1 försöj, har man strävat till att Stimulera de förändringar i
vattnetskvalitet som männlskans verksaet medför och regisjzerat
dessa förändringars specifjk5 och samverkande effejcter p& kräftans
hemolynjfa (Järvenpas et al. 1983, NiJcina et al. 1983).
2
NATERIAL
OCH
Sumpförsens allmä»ia förlopp har beskrivift i den föregåen rap
porte (Pursiainen et al. 1983).
ni
dA de
fogades till
Hemolymfaunders
a
na
s
n
te
tt
rig
i g&ng. Av denna anledning togs hemo
da
he
öv
re
sa
ar
lymfaprov endaet en gAng under Ar 1981. Eftersom Provtagnjng och
analys & relatin tidsjcrayande togs de följande proven bara fr&n
n&gra vissa av alla sumpställen Av de ställen som Utvaldes för
gp
Provtagning låg ett inom det områciet som enligt vattendra
för Ryro Klvs övre lopp skafl utbyggas, ett annat l&g nedanom det—
ta. Dessutom utvaldes ett jämförel5eoade i den opåverkade delen
av älvens övre lopp. Enbart för
höfls dess—
utom kraftsnr pA tfl stfllen i Klvens deltaoade år 1982, det
ta i avsjkt att undersöka de fYsiolog verkningarna av de d&
ofta föreJcom»nde förflagarna av vattnets kvalitet med lågt p11
som följd. Ar 1982 togs prover fr&n juu till oktober mcd en månads
mellen Förutom proven från dc i sumpar placerade kraftoa togs
g5
dessutom under vartdera undersöim
ett hemolymfap från
den plats, där sumpkräftorna fAngats, Luoma i Peraseinajoki
.....
69
2. 1
PROVTÄGNINGSSTÄLLEN
Provtagningsställena presenteras i bild 11 dessa var:
0.
Luoma, Peräseinäjoki, den plats där sumpkräftorna fångades.
1 samband med provtagningen togs härifrån ett prov år 1981.
Är 1982 togs ett annat i samband mcd fångsten av surnpkräftor.
Vardera gången hölis kräftorna i sump på fångstplatsen över
en natt,
1.
Hanhikoski, Peräseinäjoki, provtagningsställe för jämförelse
material i en opåverkad del av älvfåran. Härifrån togs ett
prov även i september år 1981.
2.
Munakka, Seinäjoki, nedre delen av ett älvavsnitt som berörts
av utbyggnadsarbeten. Äunes, det provtagningsstä;le som använ—
des 1981 ligger i dettas omedeibara närliet,
3.
Napue, Storkyro, beläget c. 40 km från föregående ställe och
nedanför vattenarbetena i Rintala och iekso, Härifrån togs
ett prov också ± september 1981.
4.
Larvbäcken, Kvevlax, en bäck som rinner ut ± mynningsområdet
och fungerar som tömningskanal för Vassor pumpstation.
5.
Vassor, Kvevlax, bystranden ± mynningsområdet på östra sidan av
Vassorfjärden,
2.2
PROVTÄGNING OCH ÄNALYSERÄDE PÄRAMETRAR
Hemolymfaprovet togs mcd hjälp av en injektionsspruta ur kräftornas
ventralsinus. Ur denna togs c. 400 p1 per kräfta och gång. Ur pro
vet bestämdes totalprotein—, koppar—, kalcium—, magnesium—, kalium—,
natrium—, klorid—, giukos—, och laktathalterna (se närmare Järven
pää et al. 1979). Efter att jonkoncentrationerna bestämts uträkna
des÷desutom skillnaden (SID) mellan starka basiska katjoner
(Na , K , Ca2 och Mg2) och starka syra-anjoner (C1)
Vid varje
provtagningstillfälle togs från vart och ett av sumpstäliena pro
ver av 6 hanar och 6 honor. Till följd av att märkbara könsskillna
der framgick grupperades proven könsvis (Jfr. Järvenpää et al. 1983)
.
2.3
STöRÄNDE FAKTORER 1 DEN FYSIOLOGISKÄ PROVTÄGNINGEN
Förutom proven från Luoma, vilka togs ur den naturliga Dopulationen
på fångstplatsen härstarnmar hemolymfaproven från kräftor, vilka
beroende på provtagningstillfället tillbringat en längre eller kor
tare tid ± sump. Proven är därför inte heit jämförbara mcd motsva
rande tagna ± en naturlig miljö. Kräftorna i sumparna matades mcd
fisk och diverse växtdelar, vilket inte är en heit naturlig diet,
Dc bottendjur, som normait ingår i kräftans föda saknades heit.
Trots att noggranna observationer om kräftans tillväxt ± detta om
råde saknas förefaller det som om sumpkräftornas tillväxt ± sam—
band mcd skalbytet något underskred det naturliga medeltalet
(jfr
Pursiainen et al
1983)
Detta kan bero pa bristfallig foda
Födans sammansättning var dock mer eller mindre lika på samtliga
sumpställen, vilket gör att dessa kan anses vara jämförbara sinsemel
lan.
Bristerna ± födan kan också ha bidragit till att fördröja skalby—
tet trots att den huvudsakliqa orsaken till att så skedde var vatt
nets laga temperatur under forsommaren 1982
Majoriteten av kraftor—
70
och 1 augusti, dc sista först
na bytte skal först i siutet av juu
i september Skalbytenas spridning över en längre tidsperiod än
normalt försvårar toikningen av hemolymfaanalyserna. Skalbytet
förorsakar nämiigen stora förändringar i hemolymfans sammansätt
ning. Till följd av det låga antalet kräftor 1 sumparna var det
inte alltid möjligt att till en provserie välja inaivid i samma
skalbytesskede, Speciellt provserierna i siutet av juu blev hete
rogena.
3.
RESULTAT
OCH
GRANSKNING
ÄV
DESSA
Den utpräglade cykliteten i kräftans liv avspeglar sig klart i he
molymfans sammansättning (jfr. t.ex, Ändrews 1967).
Det över en lång tid utdragna skalbytet ir 1982 förorsakar en ovan
ligt stor spridning i analysresultaten, Resultaten presenteras i
tabellerna 19 och bilderna 2-6, Allmänt kan dock konstateras, att
analysresultaten från Hanhikoski (jämförelseornrådet) och Munakka
är relativt likartade medan resultaten från dc tre övriga provtag
ningsställena klart avviker från jämförelseområdet, Totalprotein
och kopparhalterna (Bild 2) , vilka uttrycker mängden respirations
pigment (hemocyanin) och vilka korrelerar starkt sinsemellan är 1
augusti-septener högre i Vassor och Napue än på dc övriga provtagningsstdllena
högre upp 1 älven. En liJmande tendens är märkbar 1 fråga om kalciumhalterna
(bild 3). För Napues del kan uiotsvarande förändringar ses också 1 analysresul
taten från år 1981 (tabeli 11). Detta torde tyda på en anpassning till försvå
randet av syreupptagningen nedströms 1 vattendraget (Järvenpää et al. 1981).
Pä sensommaren är lymfans halt av magnesium (Bild 3) lägre 1 pro
ven från Napue och tömningskanalen vid Vassors pumpstation än i
proven från dc övriga ställena, Den fysiologiska innebörden cv mag
nesiumhaltens variationer är dock relativt okänd, Variationerna 1
kaliumhalt är mycket små (Bild 4). Natriumhalterna är 1 augusti
septeraber högre 1 proven från Vassor och Napie än t dc övr;ga (Bild
Kloridhalterna är lägie 1 proven frår Vasor p rrpstation är 1
5)
dc övriga (Bild 5). Skillnaderna i natrium och kloridhalt mellan
dc olika provtagningsställena kan bero på en anpassning till olika
osmotisk miljö. Å andra sidan bestäms starkjonsskiilnaden (SID)
i hög grad just av Na, och Cl
skillnaderna (Reeves och Rahn
1979). 1 proven ökar skillnaden i riktning nedströms och är som
störst vid Vassor pumpstation (Tabeil 10, Bild 6)
1 vilken mån
ökningen i starkjonsskillnad även ökar lymfans buffringsförmåga och
den vägen kräftans möjligheter att överleva 1 en sur miljö kräver
närmare utredningar. Förhöjd laktathalt, återigen, anses tyda på
ökad stress. Från och mcd augusti är denna högre 1 proven
från älvens nedre lopp än högre upp (Bild 5), Glukoshalterna är i
avvikelserna inom grupperna så sto
hela materialet så små och
ra att inga märkbara förändr;ngar ken iakttas mellan grupperna
(Bild 6).
Dl man jämför proven från år 1982 mcd prov tagna vid motsvarande
tidpunkt år 1981 (Tabeilerna 7, 8, 11, 12 och 13) framgår det, att
den största skillnadcn gäller totalproteinhalterna, vilka år 1981
var klart högre på alla provtagningsställen än år 1982, Detta ken
bero p1 en anpassning till sämre vattenkvalitet år 1981. Trots att
syrehalten i sig säkert räckt till i det livligt rinnande vattnct
ger dc större kvantitctcrna rcspirationspigmcnt år 1981 vid handen,
att tryggandet av en tillräcklig syrctillgång fordrat en större an
strängning av kräftorna än år 1982, Inga cv dc här bestdmda haltcrna
kan dock betraktas som patologiska.
71
1 tabellerna 14—17 presenteras några parametrar angående vattnets
kvalitet, vilka anses viktiga för kräftans trivsel. Mätvärdena
härstammar från båda undersökninqsåren. Någon direkt korrelation
mellan förändringar i vattnets kvalitet och hemolymfans sammansätt—
ning kan dock inte påvisas eftersom vattenproven, speciellt under
den tid, då kräftorna höilsi sumpar, tagits alltför sällan, Genom
långvariga undersökningar har man visat, att vattenkvaliteten för
ändras då man rör sig från älvens övre loop nedströms. Kräftorna
påverkas bl.a. av försämringen av vattnets buffringsförmåga och
därmed påföljande stora och snabba förändringar i pH—värdet (Ala
saarela 1981, Storberg 1983). Vilka de förändringar i vattenkvali
teten, som var för sig och tillsammans, förorsakar de större för—
ändringar i hemolymfans sammansättning,som iakttogs ± Napue och
Vassor än högre upp i Munakka är, förblir dock oklart. Man bör ock
så komma ihåg, att de mest kritiska perioderna beträffande föränd
ringar i vattenkvalitet, översvämningarna höst och vår, vilka mcd—
för stora pH—variationer och grumligt vatten, inte finns mcd i
denna utredn±ng. Dessutom var sommaren 1982, då det mesta av mate—
rialet ±nsamlades ovanligt torr, vilket gör att förändringarna i
vattnets kvalitet förblir under det normala. För att få en mera
pålitlig helhetsbuld borde man fortsätta sumpförsöken och hemolymfa
analyserna under en följd av fiere år.
4
SÄMMANDRAG
1.
2.
3.
4,
5.
1 sammansttningen av kräftornas hemolymfa förekommer märkbara
skillnader i dc fixeringar som gjorts p1 olika provtagnings
ställen, Skillnaderna torde återsegla vattnets kvalitetsskj1lna
der p1 de olika sumpningsstäl;ena
Förändringarna ± förhållande till den jämförelsegrupp som sumpats
i älvfårans ostörda del biir större nedströms, 1 fråga om många
förändringar märks en klar tröskel meilan provtagninqsställe i
Munakka och Napue. Dc tydiigaste förändringarna i lymfan är ök
ningen av mängden andningspigment, vilket kompenserar försvårad
syreupptagnjng, och en ökning cv skillnaden mellan koncentratjo
nen av starka baskatjoner och starka syreanjoner, vilket torde
vara ett tecken p1 ökade surhetsskador,
Sumpningsprovet visade att fullvuxna kräftor kan klara sig tämii
gen bra p1 alla provtagningsställe Trots att dc förändringar
som konstaterats i dessa provtagningar eller dc analyserade
beståndsdelarna ej torde kunna betraktas såsom patologiska, in
nebär ändringarna dock rubbningar i det fysioloeiska jämvikts
tillståndet, Härav följer att även obetydliaa ytterligare stör
ningar kan vara ödesdigra, Provtaeningarna ger inga garantier
för en ökning av kräftbeståndet eller för att dc yngre kräftorna
kommer att klara sig på sumpningsställena. Dc mest kritiska tids—
perioderna mcd tanke på vattenkvaljteten utreddes inte i denna
undersökn±ng.
För att få en säker bild av huruvida vattenkvaljteten i Kyro älv
är lämpad för kräftor borde man utföra sumpningsprov under flera
på varandra följande är. P1 s1 sätt skulle den påver1n som excep—
tionella väderleksförhål;anden har p1 undersöknjpasresuitaten
elimineras.
Sumpningsprovet visar att kräftan uppenhariigen lämpar sig som
ett indikatordjur som mycket lätt reagerar p1 förändringar i
vattenkvaijteten
T ÄC K
Undersökningen har delvis finansierats medelst understöd av Finlands
Akademjs naturvetenskapiiga kommission,
LITTRAUR
Alasaarela, E. 198]:
Ennakkoseivitys Kyrönjoen yläosan vesistö
töiden työnaikajsjsta ja valmistumisen jälkeisen käytön
Pohjois-Suornen
vaikutuksista Kyrönjoen veden laatuun.
to,
ium,
imis
67 s.
Kompend
vesitutkimusto
Andrews,
P. 1967:
ber den Blutchernjsmus des Flusskrebses
s
limosus und seine Veränderungen im Laufe
Orconecte
des Jahres.
Z. vergi. Physiol. 57: 7-43.
-
73
Äppelberg, M. 1979:
The effects of low pH on Ästacus Ästacus
L. during moult.
Paper presented at the Second Scand.
Symp. Freshwater Crayfish, Lammi, Finland 1979.
Manuskript.
-
Cukerzis, J. 1973:
Bilogische Grundiagen der Methode der
kunstlichen Aufzucht der Brut des Astacus astacus L.
Freshwater craytish 1: 187
201.
-
-
Järvenpää, T., Westman, K. and Soivio, Ä. 1979:
Sampling and
analysing of the haemolymph of the freshwater crayfish
Astacus astacus (L.).
Paper presented at the Second
Scand. Symp. Freshwater Crayfish, Lammi, Finland 1979,
Manuskript.
-
Järvenpää, T., Nikinmaa, M,, Westman, K. and Soivio,
Ä. -1983:
Effects cd hypoxia on the haemolymph of freshwater
crayfish Ästacus astacus L. in neutral and acid wate
r
during the intermoult period.
t: Goldman, C.R. fred.),
Freshwater Crayfish V: 86—97.
-
Lindroth, Ä. 1950:
Reactions ot Crayfish on low oxygen pressure.
Inst. Freshw. Res. Drottningholm Rep. 31: 110-112.
-
Malley, D.F. 1980:
Decreased survival and calcium uptake by the
crayfish Orconectes virilis in low pH.
Can. J. Fish.
Äquat. Sci. 37: 364-372.
-
Nikinmaa, M., Järvenpää, T., Westman, K. and Soivio, Ä. 1983:
Effects of hypoxia and acidification on the haemolymph
pH valyes and ion concetrations in the freshwater
crayfish (Astacus astacus LJ.
Finn. Fish. Res.
5:17—22.
Pursiainen, M., Järvenpää, T., Westman, 1<., Tikka, J.,, Kuit
tinen,
E. & Louhimo, J. 1983:
Kyrönjoen vesistöalueen rapukantojen tila
ja nykyiset ravuntuotantoedellytykset.
Vesihallituksen
tiedotus. i tryck.
-
Reeves1
R.B. and Ralin, H. 1979:
Patterns in vertehrate acidbase
regulation.
i: Wood, S.C. and Lenfant, C. fred.),
Evolution of respiratory processes, a comparative
approach, pp. 225-252. Marcel Dekker mc,, New York and
Basel.
Storberg, K—E. 1983:
Kyrönjoen alaosan vedenlaadusta.
Vatten
styrelsen, Vasa vattendistrikts vattenbyrå. Kompendium.
17 s.
-
74
FOR
STÄLLENA
PROVTAN IN
KVEVLAX
LUOMA
HANHIKOSXI
AUNES
MUNAKKA
NAPUE
VASSOR, LARVBÄCKEN
VASSOR, BYSIRANDEN
0.
1.
2.
3.
6.
1
LLKYRO
FVSIOLOGISK
5.
—.
1
N
JLMAJ OX 1
t
•
1
1
0
7
KURI
/
/
0
Bild 1.
5
10
15
20km
Ställena för fysiologisk provtagning i Kyro älv.
1
AUGUST 1
20
0
2 345
e
L
(
SE). 0. Luoma,
testad med Student’s t—test (*** ytterst siqnifikant, P < 0.001;
**
signifikant, P < 0.01).
1. Hanhikoski, 2. Munakka, 3. Napue, 4. Vassor, Larvbcken, 5. Vassor, bystranden. Gruppskillnadernas signifikans
Protein- och kopparhalter för de r 1982 i Kyro ölv sumpade kräftornas hemolymfa
*
40-
100-
Cu2
mt
120-
60
OKTOBER
60
SEPTEMBER
prot
g/L
60
0
JULI
23L 5
dcl
80
Bild 2.
1
JUNI
0
99
80
100
120
20
60
0
dd
60-
99
60
99
80
cfcf
-80
dcf9g
1982
*
0
1
*
0
1
0
11
1 2 3 6 5
JUU
12365
1
**********
1 2 3 6 5
LOJ
1234
1
T
29
1
«
1 2 3 4 5
1 2 3 4 5
—
1 2 3 L5
2 3 6
1)
1
2
6
8
mekv/t
Mg24
10
30
co2
mekv/t
1 23’65
* •I1
1 3 C 5
*
LJ
OKTOBER
12O365
f
Lij
SEPTEMBER
4
99
dd
1 23 6 5
AUGUSTI
1 2 3 4 5
* * *
12
cfcf
Ka1sium och magnesiumhalter 1 de år 1982 1 Kyro ölv sumpade kräftornas hemolymfa. Förkiaringar som
«
JUNI
0
för bild 2.
8i1d 3,
2
6
mekv,i[
Mg2’
10
20
dcf 9
mekv/t
1982
Bild 4.
dd
f
JUU
Kaliumhalter i de
JUNI
K
mekv/cfc$’ 9
6
1982
AUGUSTI
SEPTEMBER
d’cf
29
OKTOBER
cywcf
1982 i Kyro 1v sumpade krftornas hemolymfa. Förkiaringar sam för bild 2.
dcr
6
6
mekv/ t
Bild 5.
-160
-200
0
f
1
1
3C*5
**
+
JULI
123LS
dd
1 2 3 6 5
f
12365
Natrium— och kloridhalter 1 de
0
Q
1
99
JUNI
mekv/t
1
260
-160
-200
-240
Na+
mekwt
1982
åT
4
+
1 2 3 4 5
1
AUGUSTI
—
12365
,
—
-
-
12345
—
-
23%5
*OO
SEPTEMBER
1 2 3 L 5
L
123
dd
1
O
*
-
—
-
*
2 3 6 5
-
-
160-
200-
160—
200
mekv/t
260
-
2 3 4 5
-
12365
OKTOBER
L.J
-***j
1.23,45
1
240-
1982 1 Kyro älv sumpade kröftornas hemolymfa. Förkiaringar som för bild 2.
1 2 3
L
2365
99
Na+
mekv/1
JUNI
99
JULI
99
df
AUGUST 1
99
$EPTEMBER
99
L4J
OKTOBER
JJ
dd
60
SID
mekv/1
Skillnaderna mellan starka basiska katjoner och starka syra—anjoner (MD) i de år 1982 i Kyro 1v sumpade
krftornas hemolymfa. Förkiaringar som för bilU 2.
BilU 6.
40
SI D
mekv/%
D 0
D
z
L0
0
0
0
0
CD
L
r
*
a
L
CD
0
c
c
ui
0
LI,
•4
40
+0
3
0.
CD
0
LI)
D
CD
(D
m
ui
-D
m
w
m
CD
3
0
3
CD
Ui
CD
0
CD
w
0
0
3
0
w
m
0:
0
+0
+0
*
*
L
Ui
0.
L0
0
0
0
0
08
00
++
o
&/
Iabefl 1.
O.011
O.O24
(7)
0.248
0.050
(5)
4.2
(7)
46.4
0.9
(5)
(5)
0.0O5
0.089
(7)
0.107
g/1
0.096
g/1
mm
laktat
47.7
giukos
rs längd
(5)
6.2
88.9
(7)
2.7
75.1
g/1
(
(5)
i7.2
117.8
(7)
5.3
101.4
mg/1
koppar
(5)
237
(7)
4
245
mekv/1
klorid
(5)
iO.9
(5)
(5)
29.8
(7)
0.4
27.3
mekv/1
kalcium
3
216
4.3
0.2
(7)
4
222
mekv/1
(7)
0.2
4,0
mekv/1
kalium
natrium
(5)
8.6
(7)
O.3
7.7
mekv/1
magnesium
SE) p fångstp[atsen, Luoma i Perseinäjoki 16.6.—82.
SD, antalet prov inom parentes).
proteiner
(Ryggsköldens (rs) 1ngd
Krfthemo1ymfans sammansttning
co
5.
4.
3.
2.
1.
ställe
Tabeli 2.
( 1
SE) på fem provtagningsst11en 21.
—
23.7.82.
0.045
±0.004
g/1
0,046
±0.015
(5)
0.046
±0.019
mm
50.4
±7,3
(5)
47.8
±7,0
(5)
magnesium
mekv/l
5.3
±0.7
kalcium
mekv/l
24.1
±0.8
mekv/1
204
±0.4
(5)
5.5
±0.5
(5)
4.8
±0.2
(2)
±1.3
(5)
23.1
±1,5
(5)
17.9
±9
196
±4
(5)
206
±5
(5)
183
±1
(5)
4.6
±0.2
(5)
5.3
±0,3
(5)
4.5
±0.2
(5)
212
±4
(5)
222
±3
(5)
194
(5)
52.5
±3.6
(5)
±9,1
(5)
47.3
(5)
44.5
±5.0
(5)
56.9
±8,8
(5)
40.1
±1.6
(2)
±3.8
(4)
(5)
0.053
—0.011
(5)
0.064
±0,013
(5)
0.033
±0.003
(2)
0.035
±0.001
(4)
(5)
0.064
±0,036
(5)
0.080
±0.070
(2)
0.010
±0.004
(4)
43.0
±2,9
(4)
52.5
±2.1
(2)
58.5
-2.5
(4)
45.8
5.4
20.1
(5)
±0.1
±3
1:3.4
±3.7
6.0
±13,3
(4)
(2)
14.4
±.5
(4)
(2)
227
±7
(4)
(2)
5.3
±0.2
(4)
±2
(2)
238
±7
(4)
±1.6
(2)
62.0
±53
(4)
66.7
(5)
(5)
1:5
4.2
227
natrium
69.6
kalium
60.0
klorid
mekv/1
koppar
mekv/1
g/l
proteiner
mg/1
g/1
giukos
rs längd
laktat
1. Hanhikoski, 2. Munakka, 3. Napue, 4. ]assor (Larvbäcken) och 5. Vassor (bystranden),
Hemolymfans sammansttninq hos krfthanar
00
5.
4.
3.
2.
1.
st11e
labeli 3.
(
i SE) p fem provtagningsst11en 21.
—
±0.013
(3)
±1.7
(3)
(3)
(4)
0.013
±0.003
±1.9
46.0
0.003
(5)
(5)
47.5
±0.044
±3.6
(5)
(5)
0.084
tO.O20
44.8
0.086
(5)
(5)
46.0
±0.067
±4,4
0.084
±73
(3)
±0.001
0.046
(3)
±0,010
0.049
(5)
±0.004
0.046
(5)
±0.004
0.055
(5)
±0,001
0.040
g/l
g/1
m[:1
45.0
laktat
giukos
rs 1ngd
(3)
±7.3
86.3
(3)
±6.6
64.8
(5)
±6.2
57.0
(5)
±3.0
65.8
(5)
±2.6
69.7
g/1
proteiner
(3)
±9,8
102.2
(3)
76.3
±3,4
(4)
±10.8
70.6
(5)
i:37
69.4
(5)
±5,3
82.5
mg/1
koppar
(3)
±6
225
(3)
±7
207
(5)
±5
211
(5)
±2
215
(5)
±1
219
mekv/1
klorid
(3)
±0.0
4.4
(3)
±0.3
4.4
(5)
±0.3
5.2
(5)
±0.2
5.0
(5)
±0,2
4.3
mekv/1
kalium
(3)
±7
217
(3)
±8
196
(5)
±4
198
(5)
±4
198
(5)
±2
203
mekv/1
natrium
(3)
±1.2
26.4
(3)
±1.4
23.4
(5)
±1.3
23.4
(5)
±0.5
23.9
(‘5)
±0,8
25.5
mekv/1
kalcium
(3)
±0.4
7.9
(3)
±0,4
6.0
(5)
±0.5
5.8
(5)
±0.3
6.3
(5)
±0.3
6.3
mekv/1
magnesium
23.7.82.
1. Hanhikoski, 2. Munakka, 3. Napue, 4. Vassor (Laribäcken) och 5. Vassor (bystranden).
Hemolymfans samnansittning hos krfhonor
cc
5.
4.
3.
2.
1.
ställe
Tabeil 4.
(5)
±0.4
(6)
±0.3
(6)
6,2
il.5
(5)
21.3
±95
(6)
21.9
±0.4
(6)
20.2
±0.8
(6)
±9
(5)
206
(6)
214
±4
(6)
224
±4
(6)
±0.3
(5)
4.1
±0.1
(6)
4.2
±0.1
(6)
4.4
±0,1
(6)
±8
(5)
224
±3
(6)
221
±3
(6)
232
±2
(6)
±9,9
(5)
56.2
±6.2
(6)
63.1
±2.9
(6)
71.8
±3,3
(6)
±8.4
(5)
46.8
±5.2
(6)
54.0
±4.
(6)
60.4
±3,3
(6)
±0.007
(5)
0.051
±0.004
(6)
0.070
±0.011
(6)
0.072
±0,008
(6)
±0.007
(5)
0.045
±0.017
(6)
0.017
±0.010
(6)
0.135
±0,094
(6)
±8.3
(5)
46.8
±1.8
(6)
49.2
±34
(6)
51.7
±9.2
(6)
±3
±0.8
18.4
189
4.0
208
38.1
32.4
0.041
0.014
53.2
(6)
(6)
(6)
(6)
(6)
(6)
(6)
(6)
(6)
(6)
±0.4
±1.6
±4
±0.2
±4
±5.2
±0,003
±0.003
±6.8
(6)
±fl,3
5.5
5.0
5.2
5.7
19.4
200
4.4
mekv/1
221
54.7
44.4
0,052
0.007
50.5
kalcium
mekv/1
natriurn
meki/1
kalium
mekv/1
mekv/1
mg/1
g/1
klorid
g/l
g/1
mm
koppar
proteiner
laktat
giukos
rs längd
magnesium
( ± SE) på fem provtagningsställen 24.—26.8,82.
1. Hanhikoski, 2. Munakka, 3. Napue, 4. Vassor (Larvbicken) och 5. Jassor (bystranden).
Hemolymfans sammansttning hos krfthanar
5.
4.
3.
2.
1.
ställe
Tabeli 5.
±0.006
(5)
±8.0
(5)
(6)
0.076
(6)
0.502
±0,222
(6)
(6)
45.5
±2,4
(6)
±8,7
(6)
(6)
69.3
(6)
±5,
SE) p fem provtagningssI11en 24.
(6)
±9,1
(6)
±0,1
±3
(6)
4.5
(6)
±0.2
4.5
(6)
±0.2
4.4
(6)
±0.2
4.6
(5)
±0.2
4.0
meki/1
kalium
224
(6)
(6)
76.4
±3
213
(6)
±3
221
(6)
±3
212
(5)
±2
214
meki/1
klorid
±4,4
71.5
(5)
(6)
61.4
±8.3
67.7
±5,4
58.3
(6)
±5.0
±3,3
(6)
42.0
(5)
±2.6
39.8
mg/1
koppar
35.5
(5)
±1.6
34.7
g/1
proteiner
±0,008
±0.014
±0.014
0.069
(6)
±3,5
(6)
(6)
±0.007
0.027
±0.017
±3,4
0.070
45.3
0.037
44.5
(6)
(6)
(6)
±0.003
0.048
(5)
±0.001
0.044
g/1
laktat
±4.1
0.028
0.008
g/1
mm
46.8
giukos
rs längd
48.0
(
—
(6)
±3
213
(6)
±4
211
(6)
±6
201
(6)
±3
193
(6)
±fl,7
22.4
(6)
±0.9
23.1
(6)
±0.3
23.1
(6)
±0.6
19.1
(5)
±0.6
±3
(5)
19.0
mekv/1
kalcium
190
meki/1
natrium
(6)
±0,4
6.9
(6)
±0.5
5.2
(6)
±0.3
5.3
(6)
±0.7
5.1
(5)
±0.2
4.6
mekv/1
magnesium
26.8.82.
1. Hanhikoski, 2. Munakka, 3. Napue, 4. Vassor (Laribcken) och 5. Vassor (bystranden).
Hemolymfans sammansittning hos krfthonor
5.
4.
3.
2.
1.
ställe
Tabeli 6.
( ± SE) p fem provtagningsstfillen 22.
±0.011
(5)
0.075
±0,052
(6)
±3.7
(5)
51.5
±9,0
(6)
(6)
(6)
0.022
±0,003
±4,3
49.0
0.003
(7)
(7)
48.2
±0,015
±3,1
(7)
(7)
0.037
±0.003
±4.0
50.4
0.003
q/1
mm
47.1
glukos
rs längd
(6)
±0,003
0.061
(5)
±0.012
0.083
(6)
±0,006
0.043
(7)
±0,005
0.044
(7)
±0.006
0.036
g/1
laktat
(6)
55.2
±35
(5)
±2.8
45.5
(6)
±6,5
37.9
(7)
±6,2
35.0
(7)
±7.2
51.3
g/1
proteiner
(6)
±3,5
66.2
(5)
±3,4
54.2
(6)
±7,8
45.7
(7)
±8,4
43,2
(7)
±8.9
37.9
mg/1
koppar
(6)
±1
219
(5)
215
±3
(6)
±6
220
(7)
±2
213
(7)
±5
208
mekv/1
klurid
(6)
±0.1
3.9
(5)
±0.2
4.2
(6)
±0.1
4.0
(7)
±0,2
4.4
(7)
±0.1
4.1
mekv/1
kalium
(6)
±2
217
(5)
216
±3
(6)
±7
213
(7)
±3
202
(7)
±5
197
mekv/1
natrium
(6)
0.8
21.9
(5)
±0.2
21.8
(6)
±0,8
21.0
(7)
±0.7
20.2
(7)
±1.1
20.5
mekv/1
kalcium
(6)
0.3
5.4
(5)
±0.4
4.6
(6)
±0.3
4.4
(7)
±0.3
5.6
(7)
±0.8
4.8
mekv/1
magnesium
24.9.82.
1. Hanhikoski, 2. Nunakka, 3. Napue, 4. Vassor (Larvbäcken) och 5. Vassor (bystranden).
Hemolymfans sammansttning hos krfthanar
5.
4.
3.
2.
1.
0.025
±0.017
(6)
±1.6
(6)
(5)
(5)
45.3
±0.017
±4.0
(6)
(6)
0.024
±0.006
±1,7
45.6
0.012
(6)
(6)
44.2
±0.002
i:50
(5)
(5)
0.002
±0.00
j:8,3
46.3
0.00
46.2
(6)
±0.003
0.049
(5)
±0.010
0.058
(6)
±0,013
0.072
(5)
±0.009
0.037
(5)
±0,004
0.041
g/1
(6)
±7.8
53.6
(5)
±7.0
34.8
(6)
±3,fl
46.5
(6)
±9.0
33.1
(5)
±5.6
35.2
g/1
(6)
±9.1
58.2
(5)
±8.0
41.3
(6)
±5,5
51.3
(6)
40.4
(5)
±7,5
40.1
mg/1
koppar
(6)
±3
219
(5)
±6
197
(6)
±4
223
(6)
±5
204
(5)
±2
211
mekv/1
klorid
(6)
±0.2
4.1
(5)
±0.2
4.3
(6)
±0.1
4.2
(6)
±0.2
4.2
(5)
±0.2
4.5
mekv/1
kalium
(6)
±4
213
(5)
±5
201
(6)
±5
212
(6)
±6
197
(5)
±3
201
mekv/1
natrium
(6)
±0.5
22.4
(5)
±0.7
19.8
(6)
±0.7
22.8
(6)
±1.4
19.7
(5)
±0.3
21.5
mekv/1
magnesium
(6)
±0.3
5.6
(5)
±0.5
3.6
(6)
±0.5
4.7
(6)
±0.7
4.4
(5)
±0.2
6.0
--
mekv/1
kalcium
g/1
proteiner
mm
laktat
glukos
rs längd
ställe
-
Hemolymfans sammansttning hos krifthonoT ( t SE) p fem provtagningsst11en
24.9.82.
22.
1. Hanhikoski, 2. Munakka, 3. Napue, 4. Vassor tLarvbäcken) och 5. Vassor
(bystranden).
labeil 7.
—1
5.
4.
3.
2.
1.
ställe
Tabeli 8.
(
SE) på fem provtagn1ngssti11en 18.
—
20.10.82.
(6)
5,9
±0.3
(6)
6.8
±0.5
(5)
8.2
±0,1
(6)
(6)
25.9
±0.3
(6)
23.5
±0.5
(5)
24.8
±0.5
(6)
(6)
201
±1
(6)
213
±2
(5)
205
±3
(6)
(6)
3.9
±0.6
(6)
4.6
±0.8
(5)
3.8
±01
(6)
232
±2
(6)
226
±1
(5)
231
±3
(6)
(6)
45.5
±1.3
(6)
48.9
±3,4
(5)
58.2
±3.2
(6)
(6)
39.1
±0.8
(6)
41.3
±2.5
(4)
49.3
±2.1
(5)
(6)
0.101
±0.004
(6)
0.108
±0.006
(5)
0.107
±0.005
(6)
(6)
0.038
±0.017
(6)
0.018
±0.011
(5)
0.017
±0.008
(6)
46.5
±2.5
(6)
48.8
±3.6
(5)
53.3
±8,3
(6)
(6)
±0.6
±2
±0.1
±2
±5.6
±3,9
±0.007
±0.006
±5.1
7.3
22.3
190
3.6
224
42.0
34.4
0.081
0.015
47.8
(6)
(6)
(6)
(6)
(6)
(6)
(6)
(6)
(6)
(6)
±0,6
±0,5
±2
±0,2
±3
±53
±4.0
±0.008
±0,007
±4,7
7.6
24.0
207
3.8
240
45.7
36.3
0.081
0.013
47.2
mekv/1
mekv/l
mekv/1
mekv/1
mekv/1
mg/1
g/1
g/1
g/1
mm
magnesium
(6)
kalium
kalcium
klorlU
koppar
proteiner
laktat
giukos
rs längd
natrium
1. Hanhikoski, 2. Munakka, 3. Napue, 4. Vassor (Larvbcken) och 5. Vassor (bystranden).
Hemolymfans sammansättning hos krfthanar
cc
cc
5.
4.
3.
2.
1.
0.040
±0.016
(6)
±1.8
(6)
(5)
(5)
45.2
±0.027
±4.1
(7)
(7)
0.070
±0.034
±3,3
46.0
0.124
(7)
(7)
45.0
±0.016
±4,5
(6)
(6)
0.026
±0.011
±8.4
46.9
0.013
44.7
(6)
±0,009
0.087
(5)
±0,016
0.072
(7)
±0,005
0.077
(7)
±0,016
0.084
(6)
±0,008
0.073
g/1
(5)
±4.0
27.2
(5)
±6.8
32.6
(6)
±3,4
28.4
(7)
±6,2
30.8
(6)
±6,0
30.7
g/1
(5)
±4,9
27.8
(4)
±6.5
30.9
(6)
±4,5
31.1
(7)
±9.1
38.0
(6)
±8.4
38.8
mg/1
(6)
±7
232
(5)
±5
194
(7)
±9
214
(7)
±8
209
(6)
±7
213
mekv/1
klorid
(6)
±0,2
3.4
(5)
±fl,4
3.3
(7)
±0,2
3,0
(7)
±0,2
3.5
(6)
±0,2
3.7
mekv/1
kalium
(6)
±6
203
(5)
±3
183
(7)
±10
177
(7)
±9
182
(6)
±7
182
mekv/1
natrium
(6)
±0.8
24.5
(5)
±0.8
21.3
(7)
±0.5
25.1
(7)
±1.3
22.4
(6)
±0.8
22.4
mekv/1
kalcium
(6)
±0,6
6,0
(5)
±9,5
4.2
(7)
±fl,3
4.5
(7)
±0.8
6.1
(6)
±0.4
7.1
mekv/1
magnesium
g/1
koppar
mm
proteiner
giukos
rs längd
ställe
laktat
Hemolymfans sammansättning hos kräfthonor (
SE) p fem provtagninqssti11en 18.— 20.10.82.
1. Hanhikoski, 2. Munakka, 3. Napue, 4. iassor (Larvbcken) och
5. VassoT (bystranden).
labeli 9.
24.
-
26.8.82
-
2.9 (3)
29.8
22.3 ± 1.9 (6)
22,6 ± 3.1 (6)
14.1 ± 3.5 (4)
&
5,
30.4
2.1 (5)
32.0
30.8 i 2.8 (6)
3.4 (3)
23.0
26.1 i 2.0 (6)
2.1 (6)
31.0 t 1.1 (5)
3.1 (6)
24.5
3.3 (2)
16.2
dc
1.2 (6)
1.7 (5)
4.3 ± 2.0 (6)
10.3
17.2
2.2 (5)
1.5 (7)
4.4
3,0 (6)
20.5
3,9 (6)
12.0
2.9 (5)
20.7
oo
22.7
1.4 (6)
4.9
20.7 ± 2.1 (6)
12.4 ± 1.3 (6)
3.6 (5)
18.1
&
-
4.4 ± 4.0 (7)
21.6 ± 3.2 (6)
9.5 ± 1.9 (6)
3.1 (5)
1.3 (6)
17.8
00
++
1.3
2,5 (7)
19.1
2.1 (6)
1.6 (6)
20.10.82
8.9 ± 4.2 (5)
—
1.1 (5)
1,7
21.5 ± 2.9 (5)
18.
1.2 (5)
24,9,82
14.6
4.2
—
2.3
18.6
22..
2.2 (7)
20.3 ± 2.7 (5)
23.7.82
oo
—
8.5 ± 3.0 (6)
4.7 (5)
1.2 (7)
2L
2.7 (5)
—
SE) 1 de undersökta kräftornas hemolymfa.
10.7
22.2
00
++
-
SID,
0. Luoma, 1. Hanhikoski, 2. Munakka, 3. Napue, 4. Vassor (Larvböcken) och 5. Iassor (bystrand).
difference
Skillnaden mellan starka basiska katjoner och starka syraanjoner (strong ion concentration
&f
18.2
16.6.82
&P
4.
3.
2.
1.
0.
labeli 10,
3.
3.
1.
0.
stölle
Tabeil 11.
+
oo) hemolymfa
(
SE) på fyra provtagningsställen 29.
—
±0,002
(10)
±3,7
(10)
(5)
(5)
0.003
±0.011
±3.2
48.3
0.024
(10)
(10)
43.4
±0.003
±39
(12)
(12)
0.004
±0,010
±5,
45.5
0.040
g/1
mm
46.7
giukos
rs löngd
4*
(10)
±0.005
0.064
(5)
±0.016
0.082
(10)
±0.002
0.049
(12)
±0,007
0.068
g/1
laktat
(10)
±3,6
65.9
(10)
±6,6
88.3
(5)
±8.3
±3.9
(5)
82.7
(10)
±4.6
65.6
(12)
±4,3
60.4
mg/1
koppar
56.6
(10)
±33
51.4
(12)
±2,9
45.7
g/1
proteiner
++
(10)
±4
221
(5)
±6
222
(10)
±2
218
(12)
±2
224
mekv/1
klorid
(10)
±0.1
3.8
(5)
±0.1
4.0
(10)
i:01
4.2
(12)
±0,2
4.2
mekv/1
kalium
(10)
±4
222
(5)
±4
219
(10)
±2
215
(12)
±2
223
mekv/1
natrium
(10)
±0,4
24.7
(5)
±0.7
22.8
(10)
±0.6
22.5
(12)
±0,4
22.3
mekv/1
kalcium
30.9.81.
(10)
±0,4
4.4
(5)
±0.3
6.2
(10)
±0.2
5,5
(12)
±0,2
5.3
mekv/1
magnesium
Prrniens antal anges inom parentes. Antalet hanar och honor iar 6 d’d, 6 oo (0), 5 cd’, 5 o (1),
2 d’d, 3 0° (2) och 4
6 00 (3).
0. Luoma, 1. Hanhikoski, 2. Aunes, 3. Napue.
Sammansättningen för kröftornas (&‘
(***
3
*
N5
NS
NS
—
o
NS
o
NS
2
**
o
*
NS
**
**
NS
*
1—3
NS
NS
NS
NS
NS
o
NS
—
2
NS
1
**
*
NS
*
NS
o
NS
NS
*
N5
N5
NS
NS
**
*
NS
NS
—
NS
NS
NS
**
NS
o
3
0
0
magnesium
relativt signifikant,
kalcium
*
natrium
kallum
signifikant,
klorid
**
30.9.81). Uruppskillnadernas siqnifikans
koppar
N5
NS
proteiner
*
laktat
0—2
glukos
—
ytterst siqnifikant,
NS
rs löngd
Student t—test
o riktningsgivande och NS icke siqnifikant).
testad med
0. Luoma, 1. Hanhikoski, 2. Aunes och 3. Napue (29.
Statistisk jömförelse mellan de olika parametrarna för hemolymfaprov från fyra provtaqningsstöllen.
1
grupperna
labeil 12.
Napue 81
NS
Napue 82 -
NS
(+)
Aunes 81
*
NS
*
laktat
Munakka 82 —
NS
glukos
(+)
(+)
**
(+)
**
proteiner
NS
(+)
o
(+)
*
klorid
(—):
(—)
o
NS
NS
kalium
NS
(+)
**
(+)
natrium
(+)
(+)
*
(±)
o
kalcium
NS
(+)
NS
magnesium
iärdet lögre ön under det andra undersökninqsåret
1982 (jft. tabellerna 6,7 och 11). (+): värdet högre ön
(förkiaringar som 1 tabeil 12).
(+)
—
-
under det andra undersökningsret,
hemolymfa i september 1981
Statistisk jmtöre1se av de olika parametrarna i de undersökta kröftornas (cd’÷ oo)
Hanhikoski 81
Hanhikoski 82
labeli 13.
94
Tabefl 14-17.
Tabeli 14.
Vissa, för kraftans trivsel betydelsefulla vattenkvalitetsparametrar, vilka uppmätts åren 1981 och 1982
1 Aunes fprovtagningsställe nr 2 för hemolymfaproven), och i Paihojainen, c. 10 km nedströms frän Napue
(provtagningsst11e 3), Vattenanaysresu1taten har plockats ur Vasa uattendistrikts vattenlaboratoriums
vattenkval itetsregister.
Resultat mv analys av vattenkvaliteten. Aunes (5einjoki) 1981
8.10.
16.11.
14.12.
6,8
9,3
0,3
0,2
10,0
9,2
12,3
11 1
79
Datum
20.1.
9.2.
2.3.
1.4.
7.4.
12.5.
Temperatur
0,2
02
0,1
0,1
0,2
10,5
10,0
10,5
8,3
02 mg/1
02 mttn. %
9,8
70
71
74
59
75
85
83
88
Grumlighet, Hach FTU
Fast substans mg/1
5,6
7,9
4,7
6,4
8,1
26
6,2
7,9
5,8
6,6
17
6,7
11
23
110
23
18
9,3
11
9,4
15
6,6
12
12
12
0,28
0,06
5,6
-y
mS/m
10
25
12
0,05
9,18
5,5
5,7
6,6
5,8
200
160
240
240
210
180
26
29
33
33
32
28
3,0
1,7
4,2
2,9
2,2
1,7
9,9
20
29
29
Alkalinitet mmol/1
0,28
026
0,31
0,20
pH
6,7
6,3
6,3
6,0
210
24
23
30
2,2
2,5
2,3
Färg Ptmg/1
CODMfl 519/1 02
Fe mg/1
Suifat mg/1
Tabeil 15.
11
14
12
8
36
Resultat av analys av vattenkvaliteten, Paihojainen (Storkyro) 1981
14.12.
Datum
2.3.
1.4.
27.4.
12.5.
1.7.
17.8.
21.10. 16.11.
Temperatur °C
0,2
0,2
0,9
6,1
16,4
17,4
3,9
02 mg/1
02 mttn. %
12
11,1
11,9
11,2
8,1
7,4
11,0
13,3
12,6
85
80
86
93
3
79
86
94
90
5,4
4,9
8,2
58
4,1
4,1
5,3
7,4
5,1
26
16
8,1
Grumlighet, Hach FTU
Fast substans mg/1
0,1
0,1
6,3
8,2
29
141
12
6,7
14
11
15
7,0
8,9
9,5
15
15
16
Alkalinitet mmol/1
0,26
0,25
0,25
0,11
0,16
0,06
0,10
0,06
pH
6,3
6,3
5,6
6,5
6,3
5,6
5,3
5,2
250
240
280
240
200
180
57
mSJm
y
25
Frg Ptnig/i
180
240
5,4
210
CODM mo/1 02
Fe mg/1
23
27
33
36
2,?
29
5,8
30
2,2
29
1,9
30
2,0
2,6
2,5
1,9
1,5
Suifat mg/1
20
12
34
11
12
97
17
39
40
95
Tabeli 16.
Resultat av analys av vattenkvaliteten, Aunes fSeinjoki) 1982
Datum
13.1.
15.2. 8.3. 19.4. 3.5. 17.5. 8.6.
Temperatur °C
0,3
0,3
8,6
0,2
8,8
0,8
12,4
7,4
3,6
8,8
11,8 9,9
12
11.8. 17.8. 7.9. 15.9. 20.10:25.10. 15.11. 14.12.
18,4
16,9
11,6 10,5
6,8
5,7
7,3
8,9
0,3
0,3
3,6
3,4
12,1
10,9
11,2
12,0
02 mg/1
02 mättn. %
8,9
61
59
60
84
89
82
82
73
60
69
80
83
82
84
83
Grumlighet, Hach FTU
Fast substans mg/1
8,4
7,0
7,0
9,2
22
9,0
7,5
s,f
8,1
2,7
14
5,8
8,2
17
13
34
7,8
8,8
43
70
28
29
33
57
16
22
9,8
23
30
18
10
6,6
10
10,2
13,6
5,8
9,2
9,8
12
11
11
17
0,09 0,29
0,20
0,02
5,3
9,8
ymS/n
14
13
0,35
Alkalinitet mmol/1
0,22
0,43
0,42 0,06
0,18
0,48
0,11
pH
5,9
6,6
6,4
5,9
5,7
5,3
6,3
6,8
6,1
5,8
6,8
7,1
6,9
6,5
Färg Ptnig/1
240
210
200
210
200
180
200
160
320
320
240
210
210
210
180
37
23
21
28
28
28
24
21
38
41
27
24
26
28
29
3,2
2,7
2,8
2,5
2,9
2,1
2,4
3,6
4,8
2,3
3,1
2,5
3,0
2,9
1,5
13
10
16
44
C0D mg/i 02
Fe ng/1
14
Suifat mg/1
Tabeil 17.
16
11
0,05 0,03
14
16
22
14
18
8,3
13
7,4
Resultat av analys av vattenkvaliteten, Paihojainen (Storkyro) 1981
Datum
19.1.
17.2.
8.3.
19,4.
3.5.
18,5.
Temperatur °C
0,3
0,3
0,1
0,2
3,4
7,4
10,1
12,2
11,8
10,9
02 nig/1
02 mattn. %
10,4
10,3
15.9.
24.9.
20.10
15.11.
15,12.
14,9
10,5
8,3
1,7
2,4
0,3
8,6
9,6
9,9
11,8
11,8
12,8
87
85
86
88
9,1
8.6.
-
72
71
69
84
88
91
85
86
Grumlighet, Hach FTU
Fast substans mci/1
6,9
5,3
4,6
18
28
8,0
5,5
9,2
4,9
6,4
18
37
6,5
7,4
51
79
20
10
8,8
16
7,8
35
12
mS/m
11
0,23
10
0,26
8,8
0,22
16
0,03
8,6
0,03
11
0,03
11,2
0,11
10
0,32
10
0,10
11
0,31
12
0,21
19
0
5,0
Aka1initet mmol/1
5,5
5,4
5,3
6,2
7,1
6,1
6,9
6,7
250
150
200
200
200
210
280
270
270
200
33
2,6
25
2,4
28
3,6
27
1,6
26
1,8
24
37
25
27
41
2,7
2,3
2,4
3,0
1,4
24
8,4
19
12
17
53
6,2
6,3
6,1
Frg Ptmg/1
240
240
CODMfl mg/1 02
Fe mg/1
33
30
2,9
pH
Suifat mg/1
3,5
18
14
8,3
40
25
25