tillständet hos beständen av nejonoga och vandringsfisk 1
VESIHALLITUS—NATIONAL BOARD OF WATERS, FINLAND Tiedotus Report ERKKI IKONEN, HEIKKI AUVINEN, EERO KUIHINEN OCH HANS HÄSTBACKA TILLSTÄNDET HOS BESTÄN DEN AV NEJONOGA OCH VAN DRINGSFISK 1 KYRO ÄLV MARKKU PURSIAINEN, TEUVO JÄRVENPÄÄ, KAI WESTMAN, JUHA TIKKA, EERO KUIfl1NEN OCH JARMO LOUHIMO KRÄFTBESTÄNDENS TILLSTÄND OCH NUVARANDE PRODUKTIONSFÖRUTSÄTrNINGAR 1 KYRO ÄLVS VATENOM RÄDE TEUVO JÄRVENPÄÄ OCH EIRA RAILO DE SUMPADE KRÄFTORNAS FYSIOLOGISKA TILLSTÄND 1 KYRO ÄLV ÄREN 1981 OCH 1982 HELSINKI 1984 Tekijät ovat vastuussa julkaisun sisällöstä, eikä siihen voida vedota vesihallituksen virallisena kannanottona. VESIHALLITUKSEN TIEDOTUKSIA koskevat tilaukset: Valtion painatuskeskus PL 516, 00101 Helsinki, puh. (90)539011 /julkaisutilaukset ISBN 95146-8149-5 ISSN 0355-0745 III Erkki Ikonen, Heikki Äuvinen, Eero Kuittinen, Hans Hästbacka TILLSTÅNDET HOS BESTÅNDEN ÄV NEJONt5GA OCH VANDRINGSFISK 1 KYRO ÄLV v TILLSTÅNDET HOS BESTÄNDEN ÄV NEJONiGÄ OCH VÄNDRINGSFISK 1 KYRO LV INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 INLEDNING 1 2 UNDERSÖKNINGSOMRÄDE 1 3 VÄNDRINGSFISKÄRNÄS OCH NEJONÖGÄTS BIOLOGI 3.1 Lax 2 2 2 4 5 6 7 3.2 3.3 Havsöring Vandringssik 3.4 Å1 3.5 Nejonöga 3 UNDERSÖKNINGSMETODER 4.1 Insamling av fångstuppgifter 4.2 Provfångst av nejonögon Undersökning av nejonögelarver 4.3 4.4 Fångst av sik- och nejonögeyngel på vandring mot havet 4.5 Märkning av nejonögon RESULTÄT 5.1 Insamling av fångstuppgifter 5.11 Vandringsfisken före 1960—talet 5.12 Vandringsfisken nu 5.2 Undersökning av nejonögelarver 5.3 Provfångst av nejonögon 5.4 Fångst av sik- och nejonögeyngel på väg mot havet 5.5 Märkning av nejonögon 4 4 4 4 8 8 10 10 16 19 21 24 24 GRÄNSKNING ÄV RESULTÄTEN 6.1 Tillståndet hos bestånden av vandringsfisk i Kyro älv 6.2 Möjligheterna till restaurering av vandringsfisk bestånden i Kyro älv 6,21 Nödvändiga åtgärder för att förbättra livsmiljön för bestånden av vandringsfisk 1 Kyro älv 6.22 Förbättring av vandringsfiskbestånden i Kyro älv 26 27 SÄMMÄNDRAG 2$ LITTERATUR 2$ 25 25 26 1 INLEDNING Av de finländska vattendrag som rinner ut i Östersjön har åtminsto— ne 60 varit vandringsfiskälvar (Hurme 1961, 1962, 1966a, Mäkinen 1972, Sjöblom et al. 1974, Christensen & Larsson 1979, Lehtonen & Hildn 1980, Tuunainen et al. 1979, 1980, Hildn et al. 1981, Ikonen 1982) Till följd av kraftverksbygqen har bestånden i de stora vandringsfiskälvarna gått under. De viktigaste vandrings fiskarterna har varit lax (Salmo salar L.) , havsöring (Salmo trutta m. trutta L.) , vandringssik (Coregonus lavaretus L. s. str.) och nejonöga (Lampetra fiuviatilis). Kyro älv inberäknad lekte laxen tidigare i 18 älvar (Qitistensen & Larsson 1979) Till följd av människans ingrepp ± vattendragen leker den numera bara i Torne älv och Simojoki. Kyro älv var tidigare en av de 47 älvar där havsöringen förökade sig (Hurme 1962, Christensen & Johansson 1975, Toivonen & Ikonen 1978, Ikonen 1982) 1 dag kan den dock inte betraktas som havsöringsälv i samma mening som Torne älv, Lestijoki, Lappfjärds å-Isojoki, Summanjoki och Urpalanjoki i vilka både lekvandring och yngelproduktion kan iakttas. Vandrings— siken förökade sig tidigare i åtminstone 30 av de finländska vattendrag som rinner ut i Östersjön (Hurme 1966a, Hi1dn et al. 1981, Ikonen 1982). 1 dag har bestånden ± de flesta av dem för störts eller starkt försvagats till föld av människans verksamhet (Ikonen 1982). . . . Många vandringsfiskälvar har också varit nejonöge—älvar. För när— varande bedrivs nejonögefångst i 28 vattendrag (Tuunainen et al. Det är möjligt att det finns många vattendrag där nejon— 1980) ögat förekommit eller ännu förekormner som lämnats utanför dessa beräkningar. Uppgifter om dylika bestånd saknas eftersom man i dessa älvar och åar saknar fångsttraditioner (Ikonen 1982). Också ålen (Änguilla anguilla L.) är en vandringsfisk. Dess födovandring går till insjöarna via åar och älvar. Speciellt de stora stråt systemen har varit viktiga ålvatten (Ikonen 1982) Till följd av att Kyro älvs vattenområde innehåller så få sjöar har det uppen barligen aldrig varit speciellt ålrikt. Byggandet av kraftverk i de stora vandringsfiskälvarna har förstört deras vandringsfisk— bestånd. Kraftverk, rensningar, muddringar, utdikn±ngar och vatten— föroreningen har förstört eller försvagat bestånden även i dc mindre vattendragen (Ikonen 1982) 1 Kyro älv har arbeten som förändrat vattendraget gjorts ända sedan 1700-talet. 1 början av detta århundrade började man bygga kraftverk i älven. Sedan 1950talet har man utfört vattendragsarbeten ± stor skala, vilka kul— minerade på 1970-talet. . . . Denna rapport gäller undersökningens vandr±ngsf±sk- och nejonöge— del. Man har strävat till att klarlägga t±llståndet hos bestånden av vandringsf±sk och nejonöga i Kyro älv i dag samt att granska forutsattningarna for dessa arters yngelproduktion 2 UNDERSöKNINGSOMRÅDET 1 undersökningen granskades vandringsfiskarternas och nejonögats utbredning ± Kyro älvs vattenområde. Mcd undantag för ålen utgör älvenföiökningsområdet medan födovandringen går ut i havet. 2 Vandringsfjs leker huvudsaicligen i Rvens forsavsnjtt, vii ket gör att forsarna Ar av vital betydese för dessa arters fort— bestånd. Kyro Alvs vattenonade har beskrivjts av Pursiainen et al. (1983) i den del av undersökningen som gäller kräftorna. Också Vääriskoski (1982) har beskrjvjt Kyro Ry som livsipiljö för fisk. Som jämföre].seom’.j5 för undersökningarna i Kyro Ry valdes Lapp fjärds & — Isojoki. Avsilcten var i första hand att granska meto— derna för provtagning av nejonögelarver och bokföring av nejon— ögef&ngster. Lappfjärdg Isojoki lämpar sig som jämförelse omr&de eftersom kommersij f&ngst av nejonöga bedrivs i Ari. Ari mynnar ut i Bottenhavet c, 10 km söder ojii Kristinestad. Typiskt för Lappfjärds & - Isojoki är de vidsträckta grundvaten förekomaterna i dess källområden. Xlvoipr&det omfattar 1112 km’, vilket är ungefär en femtedei av Kyro Rva älvomrMe. Tack vare det rikiiga grundyatt Ar vattenkvaljteten i Lappfjärds & — Isojoki naturflgt rätt god. Nedanom de tv& biflödena Kärjenjojcj. och Karijoki Ar BOD-värdena relatiyt höga. Surhetavarjationerna Ar mindre än i övriga Alvar och åar. Kyro Rva vatten är däre mot brunt och belastat av en jordbruksdominerad glesbebyggeis Med beaktande av de naturliga förutsättningarna är vattenkvaljte... ten i Rvens övre lopp dock relatjvt god. 1 den alimänna klassi ficeringen av brujcsvatten placeras Lappfjärds & — Isojoki i klass 1 (tillfredsstäl]ande) mynningsdee i klass 3 (godtagbar). Kyro Alv placeras huvudaakiigen i klass 4 (d&lig) (Vattenatyrel sen 1978 b). Vad beträffar vandringsfjskar är Lappfjärds & — Isojoki kAnd speciellt som havsörings&. . BIOLOGI 3.1 OCH NEJONOGATS LAX Laxen g&r upp i älvarna för att leka från och med försommaren, Lektiden är i oktober. Rommen läggs i forsarnas grusbott, Ynglen kläcks följande v&r och sprider sig till gömstäfle i oli ka deiar av forsen. De stannar i forsen i medeital tre &r ( i sö der 1 — 3 &r, i norr 2 - 5 &r). Efter att ha utveckiats till smolt vandrar yngien ut i havet under maj och juni. 1 Simojoki har vandringsyngje5 medeflängd uppmätts till drygt 15 cm. Födo vandringen i havet räcker 1 - 3 Ar yarefter iaxarna &terv&ider till sin födelseäly för att leka. 3.2 HAVSORflqG Havsöringens biologi påminner i mycket om iaxens, 1 motsats till iaxen som oftast leker i huvudf&ran befinner sig havsöringens lek— omr&den dock aiimänt i bif&ror och käiiomr&dena, Havsöringen vAi jer ocks& omr&den med mer iångsamt strömmande vatten Ari laxen. Yngien kari tiilbringa fiere &r i vattendraget innan de vandrar ned i havet. Vandringsyngjens storiek varierar meri överskrjder i alimänhet laxens vandringsyngeis storiek. Vandringen ut i hava företas i huvudsajc p& v&ren men ocks& under heia sommaren, Hava— öringarna vandrar inte lika iångt som laxarna. P& basen av mArk— ningsresui har man kunnat konstatera att en atörre del av Botten— vikena havaöringar vandrar norrut Ari söderut, Iekvandringen upp i Aivarna p&g&r under hela somaareri meri kuiminerar p& hösten. r • :1’.:: 3 3.3 VÄNDRINGSSIK Under sin lekvandring når vandringssiken sin födelseälvs mynning från och mcd juu. Den egentiiga uppstigningen sker i september. Siken leker i oktober—november i forsar och andra strömma områ— den, Ynglen kläcks i månadsskiftet april-maj och vandrar snart därefter ut ± havet. Födovandringen i havet räcker 4 6 år, varefter de fullvuxna sikarna påbörjar lekvandringen. - 3.4 ÅL Alen leker ± Sargassohavet i västra Atianten, Ynqlen transporteras med Golfströmmen till Europas kuster och Östersjön och vandrar via älvar och åar upp i insjöarna. 1 motsats till dc övriga vand ringsfiskarna sker födovandringen i sötvatten. Dl ålarna uppnått könsmognad inleder dc sin lekvandring ner längs vattendragen ut ± havet och till Sargassohavet. 3.5 NEJONGA Nejonögats lekvandring upp ± älvar och åar börjar i augusti och pågår åtminstone fram till midvintern, eventuellt t.o,m, över årsskiftet. På basen av fångstmängderna anses uppstigningen vara kraftigast ± september, oktober och delvis ± november (Tuunainen et al. 1980, Sjöberg 1980, Tuikkala 1971) Publikationerna ± fråga behandlar bl.a. Pyhäjoki och det svenska vattendraget Rick leå, som ligger m±tt emot Karleby. . Leken börjar p1 våren ± forsarna och p1 sandbottnar omdelbart nedanom forsarna dl vattnets temperatur stigit till 10 C (Sjöbcrg 14 °C (Tuikala 1971). Romtätheten kan stiga till 1980), 12 åtskill±ga tusen per m beroende pI utsträckningen av lämpliga lekbottnar. Eftcr 10 14 dagar kläcks larverna, som dl är under 10 mm långa, Äntalet små larver (8-36 mm) varierar från några tiotal till ett par tusen individ per kvadratmeter av lekområdet. 1 och ± närheten av detta gräver sig larverna ned ± bottnet och t±llbringar sI sin första sommar (Tuikkala 1971) På hösten och under följande sommar transporteras dc, uppenbarl±gen passivt, nedströms där dc gräver s±g ned ± f±nt bottenmaterial mcd högt innehåll av organ±ska ämncn (Hard±sty och Potter 1971) Larverna förekommer rikligast p1 0 50 cm djup (Tu±kkala 1971, Valtonen 1980). Några pålitliga utredn±ngar över larvernas rörelser vid var±erande vattenstånd har inte gjorts men speciellt under vår— översvämningarna sker sådana (Valtonen 1982) - - . . - Metamorfosen tar vid under slutet av larvernas sista sommar ± älven. Följande vår har dc vuxit till 90 130 mm och går ned i havet (Tuunainen et al. 1980, Sjöbcrg 1980). Enligt Sjöbcrg (1980) ±nleds denna vandr±ng ± Ricklel ± mitten av mars och pågår till senare hälften av maj. 1 Kymmene och Kumo älvar har man ± samband mcd sikyngelflngst f 1tt nedvandrande nejonögon i slutet av april och början av maj (Ikonen, opublicerat matcrial) Nejonögat stannar 4 6 Ir ± älven (Sjöberg 1980, Kainua och Valtonen 1980) Havs skedet är dlligt känt men räckcr 1 4 Ir, oftast 2 3 Ir (Äbakumov ref. Hardisty och Potter 1971, Tuikkala 1971). - . — . - - 4 4. 4.1 INSAMLING AV Hösten 1980 intervjuades 40 personer ur de matlag som Usicar 1 Kyro älys huvudf&a från mynning till Koskenkorva Avsikten ppgf var att samla bakgrund5U om fånqster av främst h sk fi oc nejonöga men också om det övriga fisket, saint att ut— reda de vandrde arternas UPP5tiing i älven Det ezakta anta— let personer som idkar fiske i detta älvavsnitt är inte känt. Det rör sig dock sannolikt om ett hetydligt större antal än de sota intenjdes Vilket bör beaktas vid ranskning av resultaten Betraffaflde fAngster förlades till Aren 1979 och 1980 efterscmi de intenjuade mindes dessa år bättre. För tidi gare år Utreddes bara de allmäna dragen i fisket. undantagna erlades i de kotamuner som gräns. till o Kyr älvs vattenoarade Under Anu 1970 1971 i medeltal 2 000 Dessutota löste t.ex. inom Seinäj&vi fiske lags otaråde drygt 100 personer bosatta i andra kommuner till e 5i ifrAgavar område. Enligt stånd till fiske. och fiskad jg rs fo ri e k Vilt— och Fi5 riksotafattande fiskeri ng löstes det i Lillkyro, Storkyro, Ylistaro, Seinä undersökni joki, Ilmajoki och Kuriitita Ar 198 2714 st sk. flskekort — 4.2 PROVflJIGST AV För att utreda nejonögats Uppstigniflg i älven och fAngstkv5j.. teterna under dessa tre fångstsäsog förde 3 5 persone Kyro älvoni.rådet daglige0 bok över fAngster 1 Lappfjards & 3 personer Dessa personer tillde... Isojoki gjorde5 detta av 2 lades vilka returnerades vid f&ngst.. Songens slut. 1 Kyro älv fisitade alla med mjärr i Voitby fors 1. Veijjo och i Hiirikoski 1 Lillkyr0 1 Lappfjards & Iso— joki idkade endast en av dessa personer miärdfgst i denna & är ryssja ett vanligare f&ngstredsp var här Lappfjärds fjärden (åmynninge) och mjärdfisket skedde 1 Nybro forsen, sota är den första forsen räicnat fr&n taynninge — - — - 4•3 UNDERSÖnJING AV NEJONöGEzRr,ER För att undersöka nejonögats fortPlantning togs prover i augus ti fr&n Kyro älv, pA tretton ställen 1980, fetaton Ställen 1981 och från aderton Ställen 1982 (bild 1 och tabefl 1). 1 Lapp fjärds & Isojoki togs i början av septepj,5 1980 prov fr&n sju ställen, 1 augustj 1981 från fjorton och i augusti 1982 från aderton ställen (bild 2 och tabell 1). - - IOO fl Cqfle 5 ) v ‘——4 NR 1 —1 3 1 —1 7 1—13 18—22 NR NR 1980—82 1981 1980 och —82 01(1 ILMA]0KI 1 Jo”. / / 1 / 1 ( \ r-4- r’ 1 (OOOJ ‘4 “4’ ‘4 0 5 10 15 20km ‘ % Bild 1. Provtaqningsställen för nejonögelarver i Kyro älv åren 1980—1982,. 6 Tabeli 1. Provtagningsställen för nejonögelarver Kyro älv 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10, 11, 12, 13, 14, 15. 16, 17, 18. 19. 20. 21. 22. Voitby, Roksobacken Voitby, Lansorsund Voitby fors, västra sidan av Boskasholmen Voitby fors, östra sidan av Boskasholmen stra delen av Voitby fors Lilikyro, Golkasforsen Liilkyro, västra delen av Perkiönkoski Lilikyro, östra delen av Perkiönkoski Lilikyro, Hiirikoski Storkyro kby, Pappilankoski Ylistaro, Viitala by, Kyyränkoski Ylistaro, Hanhikoski, Koivulahti Seinäjoki, Äunes Storkyro, Lehmäjoki Storkyro, Lehmäjoki Storkyro, Orismalanjoki, Konttarinmäki bro Storkyro, Orismalanjoki, Isokylä Ilmajoki, nedanför Koskenkorva dammen Kurikka, Nenättömn luoma, mynningsområdet Kurikka, Nenättömin luoma, Sahakylä Kurikka, Lohuluoma ,mynningsområdet Kurikka, Lohiluoma, Peräkorvenmaa Lappfjärd å 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7, 8. 9, 10, 11. 12, 13,, 14. 15. 16. 17. 18. - 1980-82 1980-81 1980-82 1980-82 1980—82 1920—82 1980-82 1980-82 1980—82 1980—82 1980—82 1980—22 1980-82 1981 1981 1981 1981 1982 1982 1982 1982 Isojoki Lappfjärds kby, Nybroforsen 1980-82 Lappfjärd, nedre delen av Perusforsen 1980—82 Lappfjärd, övre delen av Perusforsen 1980-82 Dagsmark, Klemetsforsen 1980—82 Isojoki, Ohriluoma, Tuimalankoski 1980—82 Vanhakylä, forsen nedanför fiskodlingsanstaltenl98o—82 Villamo, Vainionpää 1980-82 Viilamo, Juuttila 198182 Pettukylä, Honkaniemi 1981—82 Dagsmark, Liliån/Kärjenjoki (första bron) 1981—82 Lillån/Kärjenjoki c. 2 km från mynningen 1981-82 Dagsmark, Karijoki bron vid plantskolan 1981—82 Karijoki, bron vid Peltoniemi och Vuorimäki 1981—82 Älakylä, Forsby, Heikkilänjoki 1981—82 Forsen vid Vanhakylä fiskodlinqsanstalt 1982 Möykky, Heikkilänjoki 1982 Korsbäck, Kärjenjoki 1982 Kärjenkoski, Kärjenjoki 1982 Bild 2. 2 DAGSMARK + 17 10 18 VANHAKYLÄ 11 + 6 15 8 ISOJOKI 7 14 Provtagningsställen för nejonögelarver i Lappfjärds å Isojoki åren 1980—82. + LAP VÄÄRT11 1 12 13 - 9 + 16 NR NR NR 0 1 1 — — — 7 16 18 5 1980 1981 1982 10 15 8 Proven togs i strandvattnet på högst en meters djup så att man med spade qrävde upp ett 5-15 cm tjockt skikt av för olikåldri ga nejonögelarver lujp1Sg botten. Provens yta upfljcattades till mellan 0,10 — 0,50 m’. Vanligen var den c. 0,25 m4. PA över en halv meters djup undvek man att ta prov med spade eftersom bottenmaterial och larver lätt skölbort då provet lyfts till ytan. Proven sällades i dubbla såll, vilkas maskstorlek var 5 mm och 0,75 mm. 1 Kyro älv användes Ar 1980 också elektriska fiskredskap för att finna nejonögelarver pA tre av provtagninqsområdena: i Voit— by forsen väster om Bo2kasholmen och nedanför forsen behandla— des en yta pA c. 40 m • 1 och nedanför Hiirikoskt i Lillkyro var flan c. 130 m och i Hautala i Seinäjoki behaxdlades c. 130 m’. Aren 1981 och 1982 utökade man provtagningen med hjälp av en håv med rak, vass nedre kant som alltså skar genom bottenmaterialet. Maskstorleken var 300 mm. Avsikten var att komplettera och sflra fångsterna av de allra minsta larverna som kläckts sam somr. Håvproven togs från n&gra tiotals cm djup till litet över en nEters. Proven fr&n de största djupen togs med håv för att undvika bortsköljning av materialet. Alla larver konserverades i teknisk alkohol och längden mättes senare. 4•4 FANGST AV StK- OCH NEJONÖGELARVER P1 VANDRING 1(07 HAVET För att få taq pA nedvandrande yngel av nejonöga och vandrings sik placerades en yngeifäil i Kyro älvs mynning (bild 3). 5. 11.5.1981 var den i Oxholma i Koivulahti men flyttades pga. om— ständigheterna 12.— 15.5.1981 till området under landsvägsbron över Koivulahti. 4.5 MXRKNING AV NEJONÖGON Genom märkning av Aterfångst försökte man klarlägga de ungefär liga mängderna nejonögon som stiger upp i Kyro älv. För detta ändamål märktes i Voitbyforsen 22. — 23.10.1981 sammanlagt 444 st nejonögon med ett märke av plast. Medan märkningen pågick he dövades djuren med bedövningsmedlet 1(5-222 och släpptes till baka i älven omedelbart då de kvicknat till. fl hösten 1982 hade man för avsikt att märka ett möjligast stort antal nejonögon. För detta ändam&l lade en lokal fiskare ut en nejonögeryssja i mynningen i september — oktober, man han fick ingen f&ngst, och därför kunde nejonögon inte märkas år 1982. 0 •1 ,Bild 3. Sikyngeifälla. Fällan placeras vid ytan på önskad plats i älven. Maskstorleken är 1 mm (Salojärvi et al. 1981) > = strömriktningen. 10 5. 5.1 RESULTAT INSN1LING AV FANGSTUPPGIFTER 1 omr&det kriflg Voitby och dammen i Koskenkorva idkas det enligt undersökning enbart husbehovs— och fritidsfiske. Av de intervjua— dc hade en person varit yrkesfiskare i älvens nedre lopp under 1950— och 1960—talen och en annan hade haft fiske som binäring under 1950-talet. 1 älvens nedre lopp har, enligt de intervjuade, sA gott som alla fiskar varit “vandringsfiskar” och fångats d& de g&tt upp i älven för att leka eller för att invänta lektiden. Enligt de intervjuade eker detta »ii i dag och älven är oersättlig som lek område för fisken. Piskefångsterna har i allmähtet använts i det egna hushållet och delvis skänkts till grannarna. Några har använt fisk som husdjurs foder. Förutom hel- och deltidafiskarna hade två av de intervjua— dc även s< fisk under 1950— och 1960-talen. Tabell 2 visar dc intervjuades genomsnittliga fångster av olika fiskarter under 1979—1980. Mete och dragrodd sanaa dock efter som fångsterna mcd dessa redskap, speciellt det forstnämnda, är avAra att minnas. Beträffande resultaten från Ar 1980 bör upp märksnmmas att intervjuerna skedde i slutet av oktober dA fångst— säsongen ännu inte helt avslutats. 1 dc flesta av matlagen deltar bara en person i fisket (1979 del— tog 2—7 personer i fisket i 8 av matlagen, 1980 deltog 2—7 per soner i 7 av matlagen). Liknande har situationen varit under 1950—1970—talen. 1 de 18 intevjuade matlagen deltog under 1950— talet 1-4 personer i 4. Under 1960-talet deltog i 6 av 22 mat lag 2-6 personer, och pA 1980—talet deltog 2-7 personer i 7 av 24 matlag. tfft3t91.tW 7%ttl . . n,. rc’rcn m,. 11 Tabeli 2. De intervjuade personernas fångster av olika fiskarter per fångsedskap år 1979 och 1980 i medeltal (kg per år) — Fangstredskap Nät (över 40 mm) katse Fngstred- gädda skap i användning st (tot.st) lake braxen mört id nejänöga st/år 39 (56) 9,3 2,9 1,4 21,5 18,4 11,5 — 56 (58) 7,0 6,3 2,3 6,8 16,7 2,0 — 1 ( 4) 5,0 — — — 35 (35) — — 7 ( 7) — 120 ryssja lakkrokar abborre nejonögemjära — — 175,0 1,5 1980 Fangstredskap Nät (över 40 mm) katse ryssja lakkrokar nejonögemjärd Fangstredskap 1 användning st (tot.st) gadda abborre lake braxen mört id nejonöga st/år 43 (64) 5,6 4,2 1,0 17,8 10,3 6,3 61 (63) 6,9 6,8 1,3 29,0 4,0 1 ( 4) 1,0 7,3 175,0 30 (30) 8 ( 8) — 1,5 — 1,5 — 163 Äv de intervjuade hade 30 fiskat under 1950— och 1960-talen. En— ligt dem var fisket då av ekonomisk betydelse för matiagen. Under 197O-talet och för närvarande uppger 25 % av de intervjuade att fisket saknar ekonomisk betydelse. Detta torde bero på att fångs terna försämrats. Fiskets betydelse för rekreationen är dock av ‘avsevärd betydelse’ 47 % av de intervjuade ansåg fisket vara viktigt som fritidssysselsättnjng och hobby (tabeil 3). 12 Tabeil 3. Fiskets betydelse för matiagen, talen anger %—andelar av de intervjuade 1950—talet Nädvändigt för matlagets uppehälle 1960—talet 1970—talet 1979 1980 5 4 Stor betydelse 76 56 42 41 43 Liten betydelse 19 40 31 33 32 Ingen ekonomisk betydelse 0 0 27 26 25 X älvens nedre lopp (älvmynningen - Veikkaala) För att utreda fiskets ailmänna drag frågade man dessutom om vilka förändringar fångsterna genomgått från 1950—talet fram till 1980, och om orsakerna till dessa förändringar (tabeil 4). Ingen av de intervjuade ansåg att några märkbara förändringar skett ännu på 1950—talet. Sedan dess har fångsterna av lax, öring, löja, stäm och nors minskat. Beträffande nejonöga, gädda, abborre, lake, braxen, mört, id och gös är åsikterna delade, några ansåg att fångsterna ökat, andra att dc minskat. Nors Gös Stäm 125ja Id Mört Braxen I.ake ?\bborre Gädda - — — — — — — - — — — — — — - — — — — — 1 - — — 1 2 — 2 - . - 6 1 2 3 2 5 2 1 7 3 4 5 3 8 4 — — 2 — — 2 3 1 1 1 3 2 - Lex /öring — 2 - Sik Nejonqa antal svar antal svar — 2 — 3 2 3 5 3 2 4 2 2 1 Slutet av 1960— talet ental svar — 3 — 3 3 6 7 5 4 7 2 2 2 Börjen cv 1970— talet antal svar 1 3 1 3 3 4 6 7 4 5 2 2 2 Slutet av 1970— talet antal svar 1 2 1 3 3 4 5 7 4 7 2 2 1 antal svar 1979 1 — 1 3 2 4 4 5 3 5 2 2 1 2. 2. 1, 2. 2. 2. 1. 2. 1. 2. 1. 2. 1. 2. 1. 2. 2, 2. 2. 1. Orsak till för8ndringen 1. vattiets kvalitet förbättrats 2. dålig vattenkvalitet antal utdikningar, nudd svar ringar, avloppsvat— ten, vallbyggen, 1980 Börjen cv 1960— talet antal svar 1980 1979 F5ngsterna minskat, tidpinkt Slutet av 1970— talet antal svar Början cv 1960— talet antal svar Börjen av 1970— talet antal svar Fångstcrna tcat, tidpunkt Fiskart Slutet cv 1960— talet antal svar Förändringar i fiskfångsterna i Kyro lv och de viktigaste orsakerna till dem enhiqt intervju— uppgifter Tabeli 4. Cj3 14 De intervjuade anser att rninskningen av fångsterna beror p1 att Jattnets kvalitet försämrats till följd av utdikninqar, mudd ringar, utsläpp av avloppsvatten och vallbyqgen (i älvens nedre lopp) Denna utvecklinu fick, enligt dem, sin börjen cl 1960— talet och har fortsatt och förvirrats under l97Otalet, di man också kunnat konstatcra fiera fall cv fisködö och smakfel i fisk. Enligt fiere cv de intervjucdc har fånqsterna av många fisk— arter dock förbättrats under dc senaste åren, 62 ¾ ansåg detta bero på att vattenkvaljteten förbättrcts under de 2’3 senaste åren (jfr, Vääriskoskj 1982) och att fiskbeståriden håller p1 att återhämta sig. Samtidiqt har smakfel i fisken försvunnit. Under dc senaste decennjcrnc har också valet cv fångstredskcp genomgått förändringar, Bland dc intervjuade är katsen numera det vani igaste fångstredskar. Också användn ingen cv nöt har k lart ökat jämfört mcd 1950— och l960—talen: P1 1950—talet fiskade 3 cv dc intervjuade mcd nät, på l960—talet 6, p1 l970—talet 8 och år 1980 16 personer, Näten är stormaskiqa, 40—80 mm, bara två cv dc inter— vjuade hade vardera ett nät mcd maskor mindre än 40 mm, Sikhåvningen ± älvens nedre iopp har upphört, inte heller någon långrevsfiskcre fanns att intervjua. (P1 1950— och 1960—talen fiskade ännu 4 personer mcd långrev och undcr 1970—talet 1 person), Änvändningcn cv ryssja och lckkrokar minskade också stcrkt från l95O—talet fram till år 1980, En cv dc intervjucde hade undcr 1960- och l97O-talen cnvänt not i Ilmajoki; den bästa engångsfångstcn under 1970-talet bestod cv 350 kg braxcn, mcdelfångsten per år uppgick under bådc årtiondcna till 80-200 kg braxen, Äntalct notdrag per år hade uppgått till bara någrc få och fångsten 51 gott som uteslutande bestitt cv braxcn. Hela fångsten har fiskare-i inte kunnat använda i sitt eget hushåll eller sälja, överflödet. siäpptes tillbaka i älven. 511 Vandr ingsf iske n före 1960 —talet P1 basen cv fiskeri-intcrvjuer fick man lax i Kyro älv under 1930— talct tbild 4). Laxar/öringcr, som lyckcts ta sig över dammen vid Koskcnkorva hade också observcrats, Åtminstone området mellan äl— vcns mynning och Koskcnkorvadammen har fungerat som lekområde för laxei.Några uppqifter om egentligt laxfiske och laxfångster i Kyro älv har inte stått ctt få. Dessutom frarngick det ± intcrvju— erna att alla fiskare inte skiljer lex och öring från varandra. Äv dc laxar/havsöringcr som passerat Koskenkorvadammen och obser— verats eller fångats har sannoljkt dc flestc varit havsöringar. Utgående från detta har havsöringens förökningsområde utsträckt sig till den del cv älven som ligger ovanför Koskenkorvadcmrnen, Uppgifter om öringsf±ske och -fångstcr har dock inte stått till buds. Meilan hcvet och Koskenkorvaajpen har det funnits övcr 40 he forsar lämpliga som lekplatser för öring och lax i huvud fåran. Ur denna siffra saknas bl,a. Hanhikoskj i Ylistero, som rensades p1 1930-talet, Ovanför Koskenkorvadammen har det dessutom enligt forsinventeringsuppgifter (Vattenstyrelsen 1980) funnits ytterligare 60 he lämpiiga forsar. 15 t 1 Å 193O—4O—TA.L 1980 PÅ 95O-TALET 1 SWTE’r ÄV 196 O—JEr 1%) 1935 / -‘ 1963 1965 1974 1 93O—\Lgr 1973 1960 1937 1979 1978 1979 1980 PÅ 1930-TMEP PÄ 1950-TAIEr 1 •“O• 1 1 1 / 7 t ) ( 1 0 Bild 4. 5 10 15 20 km Fångstplatserna för lax/öring enligt intervju— uppgifterna. 16 Enhigt gick vandrjngssiken upp ± lven i området mellan havet och Golkasforsen (bild 5) Det r möjligt att den gått även högre n så, men det framkommer inte ur inter vjuerna Senare har sikar dock påtrffats ven ovanför detta orn— råde, Bristen på uppgjfter hrifrån kan tänkas tero på att sik fångades bara upp till Golkas. Beträffande fånqstern 1 älvorn det saknas uppg±fter, men håvfångste var enhigt ±ntervjun nk— liga Före 196O—talet hade dc ±ntervjuade inte observerat 11. Nejonögat har fångats främst 1 Voitty fors, Beqränsning till älvens nedre lopp beror av allt att dörna oå att fångsttradjj0 up ± älven, Enhigt ±ntervjuupogifter har nejonögat saknas högre ts ffa ända upp 1 trakten cv Koskenkorvadammen (bild 6), Det påträ gt jli är mö att nejonögat förökat sig ända upp ± Koskenkorva och u ske änn kan högre, Lex och öring har observerats kunna ta sig över den på 195O-talet byggda Koskenkorvada•en Uppgifter om nejon s, at na t ög men de är fulit möji±gt att också den kan he lyckats sak ta sig upp ± den del cv älven som iigger ovanför dammen, lldre uppgjfter om nejonögefåflgsr 1 Kyro liv saknas, Enhigt Hurme (1966b) uppgick en fiskares fångst i Voitty fors år 1960 till 10 000 nejonögon fram till mitten av november, På basen av detta kan i Kyro liv he uppgått till tiotals tusen , iar et mp ± år exe 5.12 fj5 Vandriflg5 nu Laxen förökar sig inte 1 Kyro liv, Enhigt intervjuern har man dock ännu på 1970-talet fått lax 1 älven, Detta torde dock antingen vara fråga om exemplar som förirrat sig upp i fel liv eller fel indentifierade öringar. Något spec±ellt laxfiske förekomer inte ± Kyro liv och dc laxar som eventuelit för±rrar s±g upp ± älven fångas 1 Samband mcd övnigt fiske, Havsöringen har ännu på 1980-talet påtrlffats ± älven nIna Kosken Kyro liv har ännu kvan fonsar där öningen kan fönöka korvadammen sig. Den tidvjs dåliga vattenkvaljteten kan dock fönsämna rommens och ynglens möj1jhetr att överieva, Yngeiprodj0 mellan havet och Koskenkorvadammen har dock inte observerats Dc öningar som vandrar upp ± älven ken tänkas härstarnma från bi— och kälifiödenas bäcköringar, av vilka en del kan vandra ut i havet, Detta fenomen har obsenverats i Lappfjärds åIsojokj (Ryhänen 1957), Det är ock— så möjlj att en del av fiskarna kommer från dc utplantenjflar cv öring som gjort 1 älvoifinädet Enh±gt Kurikka fiskeförenings 20e utpianteras under åren 1960—68 _s tte erä tsb he am rks sammaniagt årsve 12 300 yngel av 1flSjÖ—öning och 1963-66 5 750 bäcköningsyngel Dessutom pianterade Kalajärvi f±skeiag och Pitkämö fiskerivårds sammanslutnjng åren 1979 och 1980 ut sammanlagt 850 st fyraårjga iflSjööningr (Väänjskoskj 1982). 17 AV 1960-TALET 1 975 1976 1979 1974 1980 1980 1 Opi 1 cs’ SE 1970 4Ä JO k 1 1 t 1 • 1 1 :INÄJ0KI / t / 0’ ( 1 1 o Bild 5. 5 10 15 20km Sikens lekområden och fångstplatser enligt intervju uppqifter. 18 1970 PÄ 1950-TALET 1 1 SE4ÄJo 1 1 SLUTET ÄV 19 PÄ 1930-TALET 1’ t 1 1 • 1 f 1 / 1 / 1, 1 \• f, 0 Bild 6, 5 10 15 20km Ornråde där nejonögat fångas och observationer av nejonöga enligt intervjuuppqifterna. 19 Av dc öringar som pianteras ut i havet kan en del under lekvand— ringen gå upp ± nrmaste vattendrag. Beträffande produktionen av havsöringsyngei i Kyro lv r det för närvarande omöjligt att fram föra några som helst uppskattningar, 1 älvens nedre lopp stiger det årligen upp vandrinqssj Uppgifter härom har inkommit både via intervjuerna och egna observatjoner För närvarande har sikar observerats i älv— fHudd et al. 1983) avsnittet mellan havet och Hiirikoski. Också längre upp i älven har det gjorts sikobservatjoner (Bild 5) och det är troligt att siken går ännu högre. Yngelproduktj5 storlek är okänd och yngelfångstern gay inga nedvandrande sikyngel. . Åtminstone under de senaste åren har upovandrande ålar inte obser— verats i Kyro älv. 1 Perkiönkosk± i Liilkyro fångades en ål,som vägde ett kilo,somaren 1980 (Vesa vattendistrjkt fältrapport 1980). 1 intervjuerna framkom två ålobservatjoner under 1960— och 19?O—talen (Jalasjärvi fiskelags utplantering av äl c. 960 st är Fångstredsp lämpiiga för l används dock inte. 1976) Uppgifterna om hur högt upp i vattendregen nejonögat går baserar sig ± månqa fali på fångsterna. 1 andre fail begränsas uppvand— ringen av den lägsta kraftverksdanen Uppvandrjngsstrfl kan va— ve i Sverige (mynningen t anä cke . erm ra my lång Till exempel i Ång ts 150 km från älv s) pia i höjd med Korsnä är nejonögats fångst n nge 1 Kyro älv ligger den högst beläqna fångst mynni (Sjöberg 1980) piatsen i Hiirikoski i Liilkyro. Daen i dess övre del är dock så låg att den inte hindrar en vidare uppvandring. Samma gäller dam marna i Pappilankoski i Storkyro och i Kövkänkoskj och Kirkonkoskj i Ylistr 1 Lappfjärds å-Isojoki finns bl.a. i Perusfors en mot svarande damm som nejonögon enligt provfångst av yngel kan te sig över. Också några av dc intervjuade personerna hade observerat nejonögon ± Kyro älv ovanför dc nämnda piatserna (bild 6) 1 Kyro älv ken nejonögat således så gott som obehindrat vandra ända upp till Koskenkorva där dammen är högre. Under torra perioder ken den förhindra uppstigning Nejonögat vandrar dock upp 1 älven under höstens högvatten dl dammen troligen inte heit förhindrar uppstig ning. . . 5.2 UNDERSÖKNING AV NEJONÖGELARVEp År 1980 hittades i proven från Kyro älv inte en enda nejonögelarv, inte heller dc elektrjska fiskercdskapen gay några fångster. Dc sistnämnda användes som en tilläggsmeto, eftersom dc ger en möj lighet att relat±vt lätt och snabbt behandia större ytor. Änvänd barheten minskas dock om vattnct är mörkt till färqen, cv vilken anledning fiskproven från Kyro älv är helt kvalitat±va (tabcll 5) 20 Tabeil 5. Kvalitativa fiskprov tagna med hjälp av elektriska fiskeredskap i Kyro älv år 1980. Ärt st gädda Seinäj oki JA ilkyro Voitila Variation i ängd, cm st Variation i längd, cm eller ålder Variation ± längd, cm st 4 17,0—23,0 4 13,0—24,0 — aliborre 52 5,5-17,0 93 5,0I7,0 6 20,5 — lake braxen mört löja — — 11 — — — 13,0—17,0 — 1 — — 50 9 1—soihrig 13,0—20,5 80 1—somrig 1 28 — stäm 1 20,5 — — — gers 3 5,5—12,5 9 4,5—5,5 — — 5,0—12,0 — 3,0 3,0—10,0 - — Fiskarna mtta med 0,5 cm:s noggrannhet 1 Kyyränkoski i Kyro älv (provtagningsställe 11) fick man år 1981 ur ett håvprov en 6,6 cm lång larv. Från de andra ställena fick man ingenting. Också år1982 hittademan nejonögelarver bara Då två av provtagningsställena (nr. 21 och 22, Lohiluoma i Kurikka) Från vartdera stället fick man 9 larver, vilkas längd varierade mellan 3,7 och 11,2 cm, medellängd 7,4 cm. På basen av yttre känne tecken r detomöjligt att säga om det rörde sig om nejonöga eller bäcknejonöga eller eventuelit om båda. Artbestämningen baserade sig på antalet oocyter, men eftersom detta delvis är överlappande hos de båda arterna är detta material alideles för litet för en sådan bestämning. Inte heller den jämförelse av antalet kroppssegment 27 som också användes för artbestämningen är tillförlitljg tflardisty 1967). Det att larverna klarade sig i Lohiluoma är dock ett tecken på att vattnets kvalitet här är bättre än ± hUVudfåran 0 fick man däremot ålders Äv prov, som togs från LappfjärdSåIsoj grupoerna till dc larver, som kläckts under vardera somrarna och som följande vår vandrade ned mot havet (tabeli 6) Beträffande mängden larver utgjorde Karijoki det sämsta området, uppenharligen till följd av vattnets dåliga kvalitet (Vattenstyrelsen 1978b) Uppskattningen av antalet larver per kvadratmeter är osäkert, vjlket beror p1 Provmängaen och -ytor. 1 detta arhete eftersträvade man inte kvantjtavitet utan avsjkten var att utreda nejonögats förökning i Kyro älv. Lappfjärds å-Isojokj använ des som jämförelse för att man under dessa tre år skulle kunna jäm föra hur fortplantningen lyckades i ailmänhet och huruvida provtag ningen var tillräcklig för ovannämnda ändamål. Enhigt dessa resultat misslyckaaes nejonögats förökning i Kyro älv under dessa tre år, Resultaten säger dock ingentjng om huruvida själva leken misslyckades eller lyckades, rommens l±vstid eller om en eventuellidäckfljng av larver, 1 samba mcd Slliningen av proven iakttogs också förekomsten av Dc stora mussiorna (Unlonidee) upphorde bottendjur, framst mussior g in ) r tn en ti rik redan nedanom Hanhikoski (larvobservat_ons nedfo alv le nr 12) (jfr 1 proven fran dc ovrlga stal Koskennie_ 1981) s de ms na klot— och artmusslor stalle nedstro påtraffa (Sphaeridium ) d utom från ställe nr 2 ± Lansorsun Pisidium 5.3 PROVFÅNGST ÄV NEJQNGOH i Kyro älv god. Aren 1980 och 1981 var nejonögefång5 1 Lapp— fjärds å—Isojokj var fångsten bäst år 1980, 1987 och 1982 var fångsten lika stor. År 1982 föil fångsten ± kyro älv dramatjskt. dl dygns fångsten mcd mjärd år 1980 i medeltal uppgick till 25 nejonögon och bara 4 nejonögon. 7987 till 22 fick man år 1982 Dem genomsnittlig fångsten per fiskare i Kyro älv var år 1980 1 250 st, 1981 1 500 st, men år 1982 bara 150 st, trots att antalet fangstreaskap och -dygn 1 stort sett forblev lika under namnda år Da man Jamfor fangstern per enhet aren 1980-81 1 Kyro alv och Lappfjards a-Isojoki framgar det att fisket 1 Kyro alv kunde ha effektiverats under dessa ar Helhetsfangsten per ar har beraknats pa basen av fangstbokf1q 1 Kyro clv idkade samnanlagt 7-10 personer ncjonogefangst och 1 och Lappfjärds å-Isojokj 14—75. Uppgifte om helhetsfångst fangstbokfor_ng har samiatsi tabeli 7 2 7 3 2 13 6 7 02 0 ‘ 7 11 2 3 0 0 1 1 0 3 3 Provtagningsst11en 1—7 1980 8—14 1981 1—18 1982 (bild ) 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 1981 2 1 12 3 6 3 6 3 6 1 5 0 0 5 6 13 6 0 1982 Antal larver per prov, st Nr 1980 Grävaa prov 0 — — — 0 0 0 0 — 1 3 — 0 0 0 2 1982 5,4 2,5—2,6 1,8—6,0 2,5—6,4 4,8—6,0 1,9—3,5 2,3—10,9 1,7—12,1 1980 3,4 4,8 — — 2,7—5,1 1,7—8,2 2,7—6,1 2,3—4,7 1,1—6,2 — 9,6—10,6 4,5 2,0—12,2 1,8—2,0 1,6—2,0 1,6—11,3 1,5—8,7 3,8—9,6 3,9—9,8 8,2 6,9—12,1 1982 — 12,2 3,6 — — 1,6 1,5—6,5 1,2—6,1 1,3—4,1 2,3—5,8 — 1,3—4,8 1,2—4,8 1981 Larvemas 1ngvariation, cm1 19 11 29 13 4 43 17 29 1980 16 13 42 0 0 29 46 17 25 0 0 8 4 0 25 1981 Antal larver, st/m2 1) 1 dessa kolmunder har också 1ngden hos larvema fr&i håvproven ndtagits 2) 0—resultaten ken bero på att det täta sållet gick sönder i sörrunen nEllan nätet och kanten, vilket inte observerades under sållninqen — 0 0 0 — 0 — 0 3 0 1 1 5 4 1981 Antal larver per prov, si Håvprov NejonögelarvprOV från Lappfjärds å-Isojoki 1980’82 Plats Tabeli 6. 19 9 4 50 13 10 13 25 12 25 4 21 0 0 21 50 54 25 0 1982 13 200 1982 — — — 14 100 14 000 30 800 Fänqstbokförare Fångstre3skap/person 1 meleital. st/dvon Fångit/dyqrr 1 mieita1, st/fånqstrelskap Fånqstdygrr i metaltal/ fiskare Fångst/dygn 1 metaltai/ fiskare Helhetsfångst 1 n1e1— tal/fiskare tangstoygn, sarrron iaqt Fänqstboktörarnas hei hctsf5nqst, at Mjäf5ngst Fångstbokfärare Fångstredskap/person 4tai,st/y3 Fångst/dn i s3eitai, st/fn stre3ska Fngstdygn 1 iredeital fiskare fngst/dygn i ne1e1ta fT fiskare Helhetsfånyst 1 rredei tal/fiskare Fngstdygn ,saninan lagt Fånstbokförarms heittsfångst, st od-i ryssjefångst 13 100 1981 Mjlxt3- 28 700 1 Hell-ietsfznyst, st 14 — — — 15 15 15 8 800 f<yro liv 1 000 10 400 — — — 12 500 1 1 400 15 000 7 7 7 10 oktc*er Lappfj ärds å—Isoj oki 10 10 septenber — — — Antal fiskare vei per månad 7iuqusU — - Kyro liv seoteirber Kyro äiv — —____________ fs• oktober Lappfjärds 5—Isojoki — per månad — — — — — — — — Kyro liv — — 181 735 1253 5010 7448 111 579 75 56 31 431 116 144 735 1253 1253 1490 579 28 39 75 3,6 56 36 31 19,0 13,1 16,6 46,4 41,4 — — — — — — 15 209 15 209 216 15 216 14,0 14,4 15 18 30 15 23 30 126 16 126 216 18 216 653 30 653 I 53 15 L53 310 23 310 384 30 384 8,0 12,0 21,7 30, 0 13,2 12,6 16 — — — — — — 171 8 86 22,2 4 21 19 0 6 0 95 916 5204 62 305 1041 0 14,7 54,0 6 12 16 49 78 415 80 1094 2073 26 80 1024 3,0 83,6 27,0 26 24 1 63 80 3,9 21 — — — — — — 110 23 37 4,9 7,7 829. auqusti sepjerrdre oktober novesnber 1980 1981 1982 1980 1981 1982 1980 1981 1982 1980 1981 1982 1980 1981 1982 1980 1981 1982 1980 1981 1982 1980 1981 1982 1980 1981 1982 1 1 1 4 5 3 1 1 1 1 1 1 1 2 1 3 5 1 4 5 3 3 7,6 5,7 6,4 1,6 1,8 1,2 5,0 6,0 10,0 6,0 7,0 5,0 6,0 6,0 • 1,.3 1,0 1,5 1,8 1,0 2,0 1,8 1,1 1,8 2,5 2,3 2,6 29,0 23,0 3,0 2,8 2,4 0,8 2,0 3,1 6,0 2,2 2,1 17,1 0 9,8 30,0 3,0 41,8 15,0 3,5 • 2,7 Iso joki Iapefjlxds å- Ilela fångstsäsongen — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — oktober novnber 1980 1981 1982 1980 1981 1982 1980 1981 1982 1980 1981 1982 1980 1981 1982 1980 1981 1982 1980 1981 1982 1980 1981 1982 1980 1981 1982 1980 1981 1982 3 3 2 4 5 3 2 3 2 3 3 2 3 3 2 1 1 2 1 3 5 1 4 5 3 3 3,9 3,7 4,3 1,6 1,8 1,2 3,1 3,7 4, 4,4 3,6 5,0 3,3 3,9 4,5 4,0 2,0 1,3 1,0 1,5 1,8 1,0 2,0 1,8 1,1 1,8 8,8 4,5 2,4 29,0 23.0 3,0 12,7 7,1 2,7 1,7 2,6 10,6 3,5 1,1 8,0 3,6 0 9.8 30,0 3,0 41,6 15,0 3,5 17,1 3 3 2,7 28 60 36 39 14 90 56 1514,5 25 22 30 21 19 30 12 30 4 21 6 19 26 12 16 21 77 34,3 16,7 10,3146,4 41,4 3,6 9,4 26,3 12,4 35,2 13,0 16,5 3 5,0 13,7 7,7 10,4 2,2 22,2 0 14,7 54,0 3,0 83,6 27,0 3,9 4,9 2052 934 942 1253 1490 144 546 331 181 912 292 499 734 261 229 125 67 86 0 305 1041 80 1024 415 80 37 179 168 179 111 181 118 28 44 29 76 67 60 63 57 60 12 30 8 6 62 95 26 49 78 63 23 6156 2802 1844 5010 7448 431 1092 1143 362 2736 876 998 2203 783 457 125 67 171 0 916 5204 80 4094 2073 241 110 Lappfjlitls å— Isojoki HeIs fångstslsongen 14 14 I1Jetsfångst, st Kyro liv Lappfjärds ,3—Isojoki och Kyro liv på bason av fnqstbokföring 1980—1982. 1ihetsfc’ingst ; Antal fiskare bappfjlrds å-Iso]oki Nelonä3efiske och —fångst 1980 Är ‘1tbeii 7. 24 Hösten 1982 var vattenståndet lågt, vilket förorsakade probiem för fisket och sannolikt en minskning av fångsterna. Detta för klarar dock inte heit den dramatiska nedqången i fngsterna från Kyro älv eftersom vattenståndet ± de båda vattendragen då var låqt. Fångsterna minskade inte i Lappfjärds å-Isojoki, utan för blev på samma nivå år 1981. Månqårig statistik från olika älvar visar, att nejonöqefångsterna kan uppv;sa stora variationer fran år till ar i samma alv (Jarvi 1932, Hurme 1962, Sjöberq 1980). Statistiken visar också att fånqsterna även i vattepdrag som ligger mycket långt från varand ra oftast minskar och okar samtidigt Sjoberg (1980) har jamfort Dalälven och Ljungan (mitt emot Kristinestad) i Sverige, Kemi joki och ett vattendrag, som rinner ut i Rigabukten från och mcd 1915. Den viktigaste förutsättningen för fångst är naturligtvis att äl— ven har ett eget fortplantningsdugligt bestånd Störningar i det ta inverkar på fångsterna. Jämfört mcd öring och lax verkar dock nejonögat att vara mindre trogen sin födelseälv (Valtonen 1979, Tuunainen et al. 1980) , vilket gör att produktionen i övriga vattendrag kan hjälpa att utjämna dc årliga variationerna. Dc nejonögon som 1980-82 vandrande upp i älven härstammade från leken 1973-75. Förökningen i Kyro älv under dessa och senare år är okänd, Cm förökningen minskades eller förhindrades under sena— re hälften av 1970—talet kan detta ha varit orsaken till dc för— sämrade fångsterna. Äv ovanstående framgår, att tre år är en alltför kort tid att ut reda nejonögefångstens utveckling och variation samt nejonögats förökning. 5,4 FÄNGST ÄV SIK- OCH NEJONGELARVER PÄ VÄG MOT HAVET Yngeifällan gay inga vandringssik— eller nejonögeyngel. Då fångsten bcgränsades till t±o dygn under en enda vår kan man inte p1 basen av detta säga om yngel av vandringssik och nejonöga vandrar ned till havet i Kyro älv. Fällan medförde dessutom andra probiem. Sikyngien vandrar ned ± havet samma vår dc kläcks och är alltså små och svåra att skilja från skräp och annat fast material som samlas ± fällan. 1 likadana fällor har dessa arters yngel t±digare fångats i Kymmcne och Kumo älvar, Simjoki och Ule älv samt ± vattnen ovanom den sistnämnda (Salojärvi et al. 1981, Vilt- och fiskcriforskings institutct, opubliccrat material) 5,5 MÄRKNING ÄV NEJONöGON Av dc 444 märkta ncjonögonåtcrficks hösten 1981 inte ett enda. Till detta bidrog bådc det ringa antalct fiskare och fångstrcd— skap ovanom Voitbyforsen och det att fångstsäsongcn avslutades rcdan i månadsskiftet oktobcr—november på grund av kyla. Äv denna anledning förbereddes en ny märkning i äivmynningcn hösten 1982. Fångsten uppgick dock under scptember—oktobcr till bara 25 n&gra tiotal exemplar (jfr. f&ngsthokföring), viiket ledde till att en ny m&kninq inte skulle ha lönat sig. Sålunda uppn&dde märkningen inte under dessa två höstar .Øtt syfte. 6. 6.1 GRANSKNING AV RESULTATEN TILLSTÅNDET HOS BESTANDEN AV VANDRINGSflSK 1 KYRO JCLV Kyro älv var tidigare en laxälv. Hurme (1961) anser att laxen för svunnit ur älven till följd av att älven dämts upp med hjälp av tvärdammr, Christensen och Johansson (1975) anser att laxen för— svann redan under det förra århundradet. De “laxar” som nu på— träffas i Kyro älv är troligtvis havsöringar eller eventuellt öxemplar som förirrat sig från andra bestånd. O Jiurma anser att också havsöringen försvunnit ur Kyro äiv till följd av tvärdammprna. Havsöringar fångas dock regelbundet i älven och fångsten kunde eventueflt van t.o.m. större m fisket inriktades speciellt pA öringar. Dessa öringars härstamning är dock okänd. De kan komma från .utplanteringar gjorda i havet eller från yngelprodatjonj. Kyro älv. Hurmes (1961) uppfattning om attt tvärdainmrna skulle ha förstört beståndet stänuner inte eftersom havsöringar som överskridit Koskenkorva &mmen observerats. De konstruktj.oner,som tryggar kraftverkens vattönförsörjnjn&,leder vattnet till och från kraftverken har däremot gjort att hela for— sar, specieflt under lågvatten, torrlagts. 1 dessa fall har yngelområdena i forsarna förlorat sin betydelse. Dammeni Kyl&i pää torrlägger t.ex. under lågvattenperioder så gott som helt ifr&gavarande fors. Byggandet av Pitkämöbassängen har .förstört forsarna i det berörda älvavsnittet. Om dessa vet man att de fungerat som för havsöringen. Enligt de uppgifter som framkom i samband rned Vattenstyrelgensforsjn.. ventering (1980) har forsytan i Kyro älv varit minst 100 ha. För många forsars del saknas dock uppgiter. Karlström (1977) har uppskattat produktionen av vandringsyngel av havsöring i Rickleå 1 Sverige till 162—858 ex/ha/&r. Enligt Toivonen (1974) har den tidigare yngelproduktjonen i Kemi älv uppskattats till 200 ex/ha/ 4. Genom att jämföra Kyro älv med den av Karlström (1977) under sökta Rickelå kunde produktionen av vandringsyngel av havsöring uppskattas till 16 200 85 800. Om man tillämpar Toivonens (1974) beräkningar för Kemi älv kunde produktionen i Kyro älv tidigare ha varit 20 000 per Ar. Hurme (1961) konstaterar dock att den förlorade Sngelprodujctionen kunde kompenseras genom inplantering av 50 000 100 000 vandringsyngel i älven. Det internationena sr&aets arbetsgrupp för laxen i Vstersjön (Baltic rskning havsfo Salmon Assessment Working Group) anser att en vild vandringsyngel av lax är värt två odlade. Om samaa förhållande anvftnds för 4avst bringen skulle det kompensationsbehovet, som framföris av Hurne (1961) uppgå till ett värde av samaa klass som de 32 000 170 000 vandringsyngel somtsvarar Karlströms beräkningar. — - O - 0 Av de ovannämnda 100 hektaren forsar i Kyro älv har över hälften förstörts av kraftverks— och övriga utbyggnadsarbeten och vatten— regleringar. Trots detta innehåller älven i sitt övre lopp,nedan om Ylistaro och i biflödena forsar, vilka skulle lämpa sig som lek och yngelproduktionsoåden Utbyggnads- och dräneringsarbetena L. Å 26 Lörorsakar dock förändrinqar i vattenkvaliteten (främst beträf fande pH) och i strömningsförhållandena, vilket för många vand ringsfiskars del förhindrar yngelprodnktionen. Det faktum, att bestånden av vandringssik bevarats bättre i Kyro älv än andra vandringsfiskar beror delvis på att vandringssiken är beroende av älven bara från höst till vår, medan de övriqa vandrinqsfiskarna tillbringar 2-7 år i älven som rom och yngel. Under den korta tid siken tillbringar i älven finns det större möjligheter att letalvärden rörande alla årsklasser inte skall inträffa. De vandringsfiskar, som lever i älven, råkar däremot med större sannolikhet ut för perioder med dålig vattenkvalitet. Nejonögebestånden decimeras under perl.oder av dålig vattenkvali tet. Nejonöqon, som vandrat upp till ä»en, tillbrinqar här höst och vinter och leker först i juni. Säkta pH—värden observeras ofta just då översvämningarna går tillbaka på hösten, vintern och våren. Detta kan under många år ta livet av de nejonögon, som gått upp för att leka. Döda nejonögon har observerats i älven. Nejonögats larver tillbringar c. 5 Ar i älven och är således under lång tid utsatta för effekterna av dålig vatten kvalitet. Eftersom man i lekområdena och hela älven (utom i Kyyrönkoski i Ylistaro och Lohiluoma i Kurikka) hittat vare sig 0—’åriga larver eller larver överhuvudtaget, påverkar den dåliga vattenkvaliteten uppenbarligen nejonögats båda skeden. 1 mot svarande områden i Lappfjärds å-Isojoki fann man larver av alla åldersklasser. Nejonögat har dessutom konstaterats vandra upp i Kyro älv i större mängder än i Lappfjärds å—Isojoki, vilket är märkligt, då man inte funnit några larver. Den rikliga vand ringen torde till en del kunna förklaras mcd att nejonögat är mindre troget sin födelseälv än de övriga vandringsfiskarna (Valtonen 1979, Tuunainen et al. 1980). 1 älvens nedre lopp, vilket i allmänhet utgör det bästa lekområ— det, finns det i Kyro älv många för nejonögat lämpliga forsar och selomr&den från Voitby ända till Hanhikoski. Enligt larv proven och Koskenniemi (1981) förekommer det i forsarna också sandbottnar lämpliga för lek. Eftersom nejonögat vandrar upp i Kyro älv kan de också föröka sig om vattenkvaliteten inte sjunker under de senaste årens nivå. En uppföljning av undersök— nisgen skulle kräva t.ex. kontinuerlig pH-mätning, eftersom extremvärdesperioderna och dessas längd är avgörande för organis— mernas fortbestånd. Den nuvarande regleringen förorsakar dess— utom nedanför Hanhikoski endast små förändringar i vattenstån det, vilket är viktigt med tanke pA nejonögats förökning, då dc flesta larverna påträffas på 0—50 cm djup (Tuikkala 1971, Valtonen 1980). 6.2 MOJLIGHETERNA TILL RESTAURERING AV VANDRINGSflSKEBESTANDEN 1 KYRO XLV 6.2lNödvändigaåtgärderförattförbättra livsmiljön för bestånden av vand— ringsfiskiKyroälv till de viktigaste &tgärderna hör en förbättring av vattnets kva litet, speciellt beträffande pH-värdet. Tillflödet av surt vattefl i älven borde förhindras mcd alla tillbudsstående medel. 27 Kratfverkens avtappningar borde förändras så att forsarna under hela året och alla tider på dygnet skulle förses med rinnande vatten. Dammarna och dc konstruktioner, som dirigerar vatten— strömningen, borde förändras så, att så stora delar av forsområde— na som möjligt kontinuerligt skulle få täckas av rinnande vatten. Detta skulle innebära förändringar av regieringen, avlägsnandet av vissa dammar och omplacerinq av dammluckor. Återförande av stenbottnar i rensade forsar kunde också komma i fråga. För att göra det möjligt för de lekmogna fiskarna att nå också yngelproduktionsområdena ovanom dammarna borde dessa antingen ändras eller förses med fisktrappor, vilka fungerar också under perioder mcd låg vattenförinq. 6.22 Förbättring älv Kyro av vandringsfiskbestånd 1 de områden, som lämpar sig för yngelproduktion, kan man plan— Det är möjligt, att tera ut havsöringsyngel (0—1 år gamia) i Ylistaro efter forsområdet ± t.ex, sig klara öringsyngel kunde i forsområdet na miljöfaktorer Om där, trivs som också kräftan som smolt ned dc vandrar överlever, yngien att är så gynnsamma, s utplanter±ng till lekvandring sin på i havet och återvänder så ett ± också ut ngel har planterats stället. Havsör±ngsy förorenat vattendrag som Vanda å. Där konstaterades dc leva kvar ± forsområdet i över ett kalenderår och från tidigare utplante— ringar härstammade yngel har sannolikt redan vandrat ut ± havet, . För att nyetabiera Kyro älv som lekområde för havsöring och kanske också lax kunde man även piantera ut vandringsyngel ± älven och älven dess mynning. Också ± detta fail prägiar sig yngien ± fått lax man har sätt På detta leka. att och återvänder dit för älv Kymmene förorenade svårt rätt den ± och ör±ng att vandra upp Kymmene i arter av dessa rom får nu man 1 sådana mängder, att älvs mynning. 1 Vanda å har man också experimenterat mcd att kläcka rom i å— och ynglen uppföddes till mittenav den vattnet. Rommen överlevde sommaren. på kläckningen följande 1 Kyro älv finns det ännu kvar forsområden, där öringen t.o.m. kunde leka. Om inte vattenkvaliteten och ur fiskens synpunkt olämpl±ga avtappningar förhindrar det kunde Kyro älv producera också vandringsyngel födda ± älven. För att förstärka bestånden av vandringssik kunde man gå in för att samla rom ± älvens nedre lopp, uppföda dem under en sommar och piantera ut dem i älvens nedre lopp eller mynninq. Dc ut— älven och återvänder till den planterade ynglen prägiar sig ± under sin lekvandring. Utplantering av ål har konstaterats ge goda resultat också i Polens hårt belastade insjövatten (Bartel, muntl. ±nf.). 1 det fail, att bestämmelserna angående fisksjukdomar inte lägger hinder ± vägen, kunde ål utplanteras ± sådana delar av Kyro älv, där det inte finns kräftor. 28 7. SAMMÄNDRAG Innan människans ingrepp i Kyro älv antog dc proportioner dc har i dag förökade sig lax, havsöring, vandringssik, och nejonöga i älven. 1 dag tillåter endast de två sistnämnda en kommersielit lönande fångst. Ärligen fångas också havsöringar i samband mcd annan fångst. Till följd av uppdämning, vattenreglering och ut byggnadsåtgärder samt den dåliga vattenkvaliteten som förorsakats av dräneringsåtgärderna har vandringsfiskarnas yngelproduktion antingen heit eller delvis upphört. 1 jämförelseområdet Lappfjärds å Isojoki där älvnaturen heller inte fått förbli oförändrad för ökar sig havsöringen dock fortfarande. Tack vare denna naturliga produktion och utplanteringar fångas här årligen några hundra havs öringar. 1 Lappfjärds å Isojoki fann man också nejonögelarver i alla dc undersökta områdena och nejonögat fångas mcd både ryssja och mjärdar. 1 Kyro älv utqör dc årligen inträffade pHsänkningar— na det största hotet mot vandringsfiskcn. Detta kan också vara or— saken till att inga nejonögslarver hittades i Kiven. Förbättring av vattenkvaliteten, restaurering av yngclprotuktionsområdena samt minskning av dc fiskeriekonomiska skador som förorsakas av dammar— na och regieringen av vattenföringen skulle göra det möjligt att skapa för vandringsfisken lämpiiga livsmiijöer i dc områden som inte fullständigt förstörts av utbyggndså1ärder. Genom yngelut planteringar i dessa områden kunde dc fås att producera vandrings— yngel. Genom utplantcring av vandringsyngcl i älvmynningen kunde man åter få havsöringen (kanske också iaxen) och vandringssiken att vandra upp i Kyro älv. — LITTERATUR Abakumov, V. 1956. The mmdc of life of the Baltic river iamprcy. J. Vop. Ikhtioi, 16; 133-138 (In Russian) Citcd in M.W. Hardistry and I.C. Potter (cd.). The biology of lampreys. Vol. 1. 1971. Christensen, 0. and Johansson, N. (Ed.) 1975. Reference report on Baitic salmon with additional information on Baltic sea trout compiied by the Working Group on Baltic Sainion. Laxforskningsinstitutets Meddelande 2/1975. Christenscn, 0, Baltic Baitic Report and Larsson, P.-O. tEd.) 1979. Review of Sainion Rescarch. Ä synopsis compiied by the Sainion Working Group. Cooperative Research 89/ICES. Hardisty, M.w. 1961. Oocyte numbers as a diagnostic character for the identification of ammocoete species. Nature 191: 1215-1216. Hardisty, M.W. and Potter, 1.0. 1971; The behavior, ecoloqy and growth of larval Iampreys, 85-125. In: M,W, Hardisty and I.C. Potter (cd.). The biology of lampreys. Acadcmic Press, Dorking. 423 p. Hilddn, M., Hudd, R. & Lehtonen, H. 1981. Ympäristömuutosten vaikutukset kalastukseen ja kalakantoihin Saaristomeressä ja Pohjanlahden Suomen puoleisessa osassa. Riista- ja kalatalouden tutkimuslaitos, kalantutkimus osasto. Tiedonantoja 20: 36-59. 29 Hudd, R., Hurme, 5. Hilddn, M., Urho, L., Äxell, M.-3. och Jåfs, L. 1983. Fiskeriundersökningar av Kyro älvs mynnings— och influensområde 1980—82. Vesihallituksen tiedotuksia (in press) 1961. Pohjanmaan joet vaelluskalajokina. Maataloushallituksen kalataloudellisen tutkimustoimiston mo nistettuja julkaisuja 13: 1-85. 1962. Suomen Itämeren puoleiset vaelluskalajoet. Maataloushalljtuksen Kalataloudellinen tkimustojmjs to. Monistettuja julkaisuja 24: 1-198. 1966a. Vaellussijan kutujoet Suomen rannikolla. Suomen Kalastuslehtj 73: 246—248. 1966b. Nahkiaisjoet Suomen rannikolla. tuslehti 73: 135—138. Ikonen, Suomen Kalas— E. 1982. Migratory fishstocks and fishery management in regulated Finnish rivers flowing to the Baltic Sea. In: Second international symposium on regulated streams tin print) Oslo. . Järvi, T.H. 1932. Suomen merikalastus ja okipyynti. Söderström Osakeyhtiö, Borgå. Werner Kainua, 1<. and Valtonen, T. 1980. Distribution and abundance of European river lamprey (Lampetra fluviatilis) larvae in three rivers running into Bothnian Bay, Finland. Can. J. Fish. Äguat. Sci. 37: 1960—1966. Karlström, ö. 1977. Habitat selection and population of salmon (Salmo salar L.) and trout (Salmo parr in Swedish rivers with some references activities. Acta Universitatis Upsaliensis, 72 p, densities trutta L.) to human vol. 404, Koskenniemi, E. 1981. Kyrönjoen ja Seinäjoen makroskooppisen pohjaeläimistön alueellinen vertailu. Vaasan vesipiiri (duplic.). 19 p. Lehtonen, H. and Hilddn, M. 1980. The influence of pollution on fisheries and fish stocks in the Finnish part of the Gulf of Finland. Finnish Marine Research, vol. 247: 110—123. Mkinen,K. 1972. Jokien rakentamisen vaikutus vaeltavien lohi kalojen poikastuotantoon Suomessa. (duplic.) Helsingfors universitet, zoologiska institutionen, Helsingfors. 98 p. Pursiainen, M. , Järvenpää, T. , Westman, K. , Tikka, J. , Kuitti nen, E. ja Louhimo, J. 1983. Kyrönjoen vesistöalueen rapukan tojen tila ja nykyiset ravuntuotantoedellytykset. (duplic.) Ryhänen, R. 1957. tuslehti Havaintoja Isojoen taimenista. 64: 7—12, 42—44, 84—87. Suomen kalas 30 Salojärvi, K., Auvinen, II. ja Ikonen, E. 1981. Oulujoen vesis tön kalatalouden hoitosuunnitelma. Riista- ja kalata louden tutkimuflaitos, kalantutkimusosasto. Monistettu ja julkaisuja 1: 1—277. Sjöberq, K. 1980. Ecology of the European river lamprey (Lampetra fluviatilis) in Northern Sweden. Can. J. Fish Aquat. Sci. 37; 1974—1980. Sjöblom, V., Tuunainen, P., Toivonen, J., Westman, K., Sumari, 0., Simola, 0. ja Salojkvi, K. 1974. Itämeren ja Belttien kalastusta ja elollisten luonnonvarojen säilyttämistä koskevan yleissopimuksen perusteella Suomen osalle tu leva lohenistutusvelvollisuus. Riista- ja kalatalouden tutkimuslaitos, kalantutkimusosasto. Tiedonantoja 2: 22—52. Toivonen, 3. 1974. Kemijoen vaelluskalojen istutustarpeen las kentaperusteista. Riista- ja kalatalouden tutkimuslai tos, kalantutkimusosasto. Tiedonantoja 2: 1-21. Toivonen, J. ja Ikonen, E. 1978. Havsöringen i Finland. Fiskeritidskrift för Finland, vol. 5: 104—109. Tuikkala, A. 1971. Nahkiaisen elintavoista ja sen pyynnistä Pyhäjoella. Kalataloussäätiön monist. julk. 40: 1-59. Tuunainen, P., Nylander, E., Alapassi, T. ja Aikio, V. 1979. Kalastus ja kalakannat Tornionjoen vesistössä. (mo niste). Riista- ja kalatalouden tutkimuslaitos, kalan tutkimusosasto. 82 p. Tuunainen, P., Ikonen, E. and Auvinen, H. 1980. Lamprey and lamprey fisheries in Finland. Can. J. Fish. Aguat. Sci. 37: 1953—1959. Vaasan vesipiirin vesitoimisto, kenttäraportti 1980. Valtonen, T. 1979. Yemijoen nahkiaiskanta ja nahkiaisen touk katuotanto eräillä Kemijoen alueilla. Perämeren tut kimusasema (duplic.). 27 p. 1980. Lestijoessa v. 1978 havaittujen veden laadun muutoksien aiheuttaman kalataloudellisen haitan tut kimus. Perämeren tutkimusasema (duplic.). 44 p. 1982. Virtaavien vesien rakentamisen vaikutukset kala—, nahkiais— ja rapukantoihin, 67-71. Teoksessa: E. Jutila ja M. Hild6n (toim.). Vesistöjen rakentami nen ja kalatalous. VKA ry: 61-71. Vesihallitus 1978a. Pohjanmaan eteläosan vesien käytön koko naissuunnitelma. 1 osa. Vesihallitus, tiedotus 140. 1978b. Pohjanmaan eteläosan vesien käytön kokonais-. suunnitelma. II osa. Vesihallitus, tiedotus 140. 1980. Koski—inventointi. Vesihallitus, tiedotus 188. 31 Vflriskoslci, E. 1982. Avustavan virkamiehen kalatalouslau sunto koskien Kyrön5oen vesist&aloussuupssitelmaa Rintalan pengerryksen ja Seinäjoen suuosan osalta. (duplic.). 48 p. c/o CJ) 1—I CI) Z (nt:;i ri H ‘. CD c•4 r+CD CD ‘V) 35 KRXFTBESTANDENS TILLSTAND OCH NUVARANDE PRODUKflONSFORUTSXTT NINGAR 1 KYRO XLVS VATTENOMRADE INNEHÅLL Sida INLEDNING 36 2 KYRO XLVS VATTENOMRÅDE 50)1 KRXflMILJÖ 2.1 Vattendragsarbeten, vattenfÖring och reglering 2.11 Utbyggnad 2.12 VattenfÖring och reglering 2 • 2 Vattnets kvalitet 2.3 Bottnarnas beskaffenhet 2.4 Övriga faktorer 37 37 37 38 39 40 40 3 UNDERSÖKNINGENS FÖRLOPP, MATERIAL OCH JIETODER 3.1 Undersökningens allm8nna fÖrlopp 3.2 FÖrfrågningar, intervjuer och bokfÖring av fångsterna 3.3 Provkräftninqarna 3.31 Provkräftningsområdena 3.32 Tillvägaqångssättet vid provkräftningarna 3.4 SumpfÖrsÖk 41 41 41 42 42 42 42 4 KRXflBESTÅNDENS TILLSTAND 1 ÄLVOMRÅDET 4 • 1 Kräftornas utbredninq och kräftfångster 4.11 KyrÖ älvs huvudfåra 4.12 Seinäjoki, Kihniänjoki 4.13 Jalasjoki, Hirvijoki 4.14 Kauhajoki 4.2 Beståndens täthet och tillstånd 4.3 UndersÖkning av kräftornas tillstånd med sumpfÖrsÖk 46 46 46 49 50 50 50 54 5 NUVARANDE PRODUKTIONSFÖRUTSXTTNINGARNA FÖR XLVOMRÅDET 54 5.1 Utbredningsområdenas gränser 54 5.2 Kräftproduktionens tillstånd och utvecklingsmÖjligheterS8 5.21 Huvudfårans nedre lopp 58 5.22 Ylistaro kyrkby 59 Hanhikoski 5.23 Huvudfårans Övre lopp 59 5.24 Seinäjoki, Kihniänjoki 59 5.25 Jalasjoki och Kauhajoki 60 - 6 SA)QIANDRAG 61 LITTERATUR 62 36 1 INLEDNING Kräftans naturliga utbredninqsområde liqger i Finland söder 01ff villmanstrand. Mcd hjalr av utplante linjen Kaskö St. Michel ringar har man dock spritt den ända upp till Kittalä och Salla. Nu förekommer den i ett enhetligt område från Pello till linjen Kuusamo Suomussalmi (Westman 1973). Dc första inpsanteringarna i österbotten skedde enlagt uppgift redan i slutet av förra år hundradet. - - — Då kräftbcstånden är tillräckligt starka för att till&ta fångst är deras ekonomiska betydelse i Aar och alvar ofta större än den lokala fiskens. De v&ldsnnnna förändringarna som skett i v&ra vatten drag till följd av människans ekonomiska vcrksamhet under de se naste årtiondena har antingen dirckt eller indirekt förorsakat stora förluster i form av försämrade kräftfångster. Jämsides mcd kräftpesten utgör dessa förandringar alltjämt det största hotet mot kräftbestånden (Pursiainen och Westman 1982). 1 samband mcd utbyggnaden av dc österbottniska älvarna under 1960och 1970-talen har man upprepade gånger märkt att kräftbeståndcn skadats svårt eller t.o.m. hclt försvunnit i dc områden som påver— kats av vattendragsarbetena (Westman 1974, Niemi 1979). Enligt Niemi (1976) uppgick kräftfångsterna i österbotten i medlet av 1970talet till c. 600 000 ex/år, vilket är mindre ti 10 % av dc bästa fångsterna tidigare. Kräftan är ett långsamt djur som lever i den relativt smala strand zonen. Härigenom utsätts den direkt för utbyggnadsarbetcnas effekter. Rensningar, muddringar och invallnangar sker oftast just i dc områ— den där kräftan vistas och dA den har små möjlighcter att fly qår hela bcståndct lä t under (se t cx Westman 1974,1979 Niemi 1976), Gustafsson 1977). Under byggnadsskedet kan fbr&ndringarna i vattnets kvalitet vara mycket tydliga och spridas långt nedströms. Dc största skadorna upp st&r oftast som en kombination av flere olika faktorcr. Grävarbetcna grumlar vattnct ncdströms, ökar dess partikcl- och järnhalt och minskar syreinnehållet. Var för sag skulle ovann&mnda faktorer inte nödflndigtsvis förstöra kräftbcstånden men den srninnnnlagda cffektcn blir för stor (Pursiainen och Westman 1982). Utbygganden förorsakar också långvariga förändringar, vilka i längden har en ännu större inverkan på kräftbeståndcn. Rensningar och mudd ringar försvårar eller förstör kräftans mbjlighet att finna gömslen och näring och det dröjer länge innan förhållandena ens något så när återställs (t.ex. Pursiainen et al. 1981). Till följd av grävnings— och forskningsarbeten samt andra åtgärder är vattcnkvaliteten ofta långvarigt försämrad och dc konstgjorda bass&igerna kan flnge nedsät ta syrehalten i utloppsvattnen (t .ex • Alasaarela och Salmela 1980). Dc kraftverk och konstgjorda bassänger som så gott som regclbundet medföljer utbyggnadcn av ett vattcndrag förlindrarstrbmningsförhållan dena pA ctt avgörande sätt. Dygnsregleringen tjdnar kraftekonomin men sliter specicllt pA strandzonen där kräftan har sitt hemvist (Pursiainen och Westman 1982). 37 Ryro älv är österbottens största älv och har tidigare givit goda Savitt man vet har kraftfangst bedr;vits har anda kraftfangster sedan 1910-talet De bästa fångsterna togs under 1920-50—talen. Sedan dess har kraftbestanden dock gått tilibaka Orsakerna till detta och till att kraftorna stailvis helt forsvunnit ar oftast okanda men atminstone i en del av fallen har man misstankt vatten— dragsarbeten och kräftpest. Kräftpesten medför dock inte bestående skador, utan bestanden hamtar sig oftast antingen pa naturlig vag 10 ar (jfr t ex Pursiainen och eller genom inplantering pa c Westman 1982). 1 Kyro älvs älvområde har man utfört betydande vattendragsarbeten ända sedan 1930-talet. Speciellt under 1970-talet genomförde man projekt i mycket stor skala. För närvarande förverkligas arbeten, som ingår i Vattenhushållningsplanen för Kyro älv (se t,ex. Vattenstyrel sen 1978). Västra Finlands vattendomstols beslut 35/1980 Ä förpliktar vattensty relsen att följa mcd dc inverkningar regleringsplanen för Kyro älvs övre lopp har på fisket, Enligt ett forskningsavtal mellan Vasa vat tendistrikts vattenbyrå och Viit— och fiskeriforskningsinstitutets lett en under fiskeriforskningsavdelning har fiskeriforskningsavdelningen sökning om fiskerinäringens tillstånd i Kyro älvs vattenområde under åren 1980—82. Denna rapport handlar om den del av undersökningen som gälide kräftan. 1 den kartlades kräftbeståndens och fångsternas utveckling och nu tillstånd i Kyro älvs vattenområde och granskades även fdutsättningar— na för kräftproduktion i området. 2 KYRO 2.1 2.11 ALVS VÄTTENOMRÄDE SOM KRFTMILJO VÄTTENDRÄGSÄRBETEN, VÄTTENFRING OCH REGLERING Utbyggnad 1 Kyro älv har man utfört vattendragsarbeten ända sedan 1700—talet, främst för att motarbeta översvämningar och främja flottningen. 1 stor skala inleddes arbetena dock först på 1950—talet då man även borjade sträva till andra former av vattenanvändning såsom kraftpro— duktion och anskaffning av bruksvatten. Samtidigt som man fortsatt mcd arbeten for oversvamningsskydd, har man till forman for jord— och skogsbruket dränerat och dikat ut stora markområden. Detta har lett till att vattenföringen ökat under översvämningstider och mins kat under torrare årstider (se t,ex. Vattenstyrelsen 1978). Enligt uppgifter fran Vattenstyrelsen (1978) och Vasa vattendistrikt har rensningar och invallningar genomförts (eller är under arbete) pa följande platser: — — — — — Kyro älvs huvudfåra 1930-1939 och 1968-1976, Inal1ningsomradet i Tieksi och Rintala är under arbete f.o.m. Seinäjoki 1948—52, 1964—70 och 1977; Kihniänjoki 1939-52 Jalasjoki och Hirvijoki 1952-68 Kauhajokiområdet 1959-70. 1980; 38 1 vattenomrMet finns dessutom följande tegleringsmaqasjn och regle rade sjöar med tillhörande kraftverk: Seinäj&vi, reqlerad i titten av 1950-talet Liikapuro könstqjorda s3ö, 1967 Pitkämö konstgjorda sjö mcd 2 kraftverk, 1971 Kalajoki konstgjoraa sjb med 1 kraftverk, 1977 Kyrkösjarvi konstgjorda sjö med 1 kraftverk, 1980 — - - - Till de planerade och delvis förverkflgade projekten hör uträtnings fåran för Seinäjokis mynning. Invallningsområdet i Rintala och Tiek si är nästan flrdigt. Av de arbeten som ingär i vattanhushfllnings... planen har den planerade uppdämningen av älven mellan Ilmajoki och Ylistaro mcd tillhörande rensninqar, invallningar, pumpverk, dräne rings- och skyddsdiken sain de planerade kraftverken i Kirkkokosj. och Kylänpäänkoski i Ylistaro ännu inte fbrverkligats. 2.12 Vattenföring och rcglcrjng Kyro älvs och dess biflödens avrinningson och vattenföring visas av följande siffror (Hjelt 1977): Kyro älv Seinäjoki Kauhajoki Jalasjoki Avrini4ngsomra... de (km’) 4920 1057 1072 1084 HQ m3/s 116 130 507 130 70 75 85 307 8,5 9,2 44,0 8,5 1,0 JWQ “ 0,9 3,7 1,0 NQ 1,0 0,4 0,3 0,3 “ Ett av m&len för vattenhushfllningsplanen för Kyro älv är att öka minimivattenföringen i älvens nedre lopp fr&n 1 m3/s till 5 m3/s (vattenstyrelsen 1978). Okningen &stadskoms genom att man under vA— ren lagrar vatten i de konstgjorda bassängerna. PA vintern används bassängvatt,e för kraftverkens behov så att dessa pA vären kan ta emot en del av v&rflodsvatftet. Avtappnhigen följer kraftverkens dygnsreglerg och vattenföringen beräknas som medeltalet per dygn. Inverkningaa av dc olika reqlerings- och kraftverksbassängea (konstgjorda sjöar) kan beräknas pA basen av de normala avtappningar nas extremvar: Avtappningen ur den reglerade Seinäjtrvi bör organiseras så att den pA bästa möjliga sätt tjänar kraftverken i älven nedanför sjön (Vat tendragskojt5 beslut 19 • 7 • 1952). Influensolnfldet sträcker sig till Kalajärvibassge5 inloppskanal. Dygnsreglerjng förekommer in te. Till Kalajärflbassg leds dessutom tilläggsvat från Kihniän joki längs en kaFl till Seinäjoki. Over Kihniänjoki regleringsd11 bör minst 0,05 m /s tappas ut i Kihniänjoki (VFVD 10.12 1976). Den maximala tilltna avtappningen ur Kalajärvi är 15 m3/s (under översvämning 30 m /s) och dygnsmedetaj för minimivattenförJgen i Seinäjoki nedanom bassängen 0,7 m /8. För den del av Seinäjoki som ligger meflan bassängens inlpps— och tölmlingskanal har bestämts en minimivattenföring pA 0,05 m /s (VFVD 10 • 12 1976). InfluensomrMet sträcker sig härvid från inlopps- till tömningskanalen i form av flng vattenförj.ng och inverkan av dygnsreglerj.ngen sträckcr sig i Lv * 3 • * - 39 Seinäjoki nedanom tömningskanalen. Från Liikapurobassängen är det tillåtet att i Kihniänjoki,3en gren av Seinäjoki, under vårflödestiden maximalt tappa ut 3,0 m /s. Mmi— miavtapningen skall motsvara vattenföringen in i bassängen, höqst 0.05 m /s (VFVD 9.2.1965). Influensområdet begränsar sig närmast till Kihniänjokis nedre lopp och då dygnsreglering inte förekommer spelar vattenkvaliteten en större roll än bassängens reglerings— effekt. Kyrkösjärvibassängens maximiavtappning får vara 20 m3/s och minimi vattenföringen i den del av Seinäjoki som lgger nedanom inloppska september vara 0,9 m /s och under årets nalen bör under jui övriga tider 0,1 m /s (VFVD 3.3 1977). Dygnsregleringen verkar star— kast i Seinäjokis nedre lopp och i mynningens uträtningsfåra, men troligen påverkas hela Kyro älvs nedre lopp i form av kortvariga oregelbundna vattenståndsväxlingar (Bilaletdin 1983) Det långvariga forsavsnittet mellan inlopps- och tömningskanalen får mycket litet vatten (ovan nämnda minimivattenföringar) om också man försöker för— bättra situationen mcd hjälp av bottendammar. — . Från Pitkämöbassängen får tappas ut maximalt 26 m3/s. Minimivatten föringen i föreningspunkten mellan Jalasjoki och Kauhajoki, dvs, där Kyro älvs huvudfåra har sin början, bör till sitt dygn9medeltal vara minst 0,75 x vattenföringen in i basängen plus 0.5 m då vatten föringen in i bassängen är mindre än 2 m /s. Xr den större än 2 m3/s bör också minimivattenföringen i föreningspunkten vara 2 m3/s. 1 dc delar av Jalasjoki och Kauhajoki som ligger nedanför inloppskanaler— na till Pitkämöbassängen bör ha en minivattenföring på 50 l/s fVFVD 11.3.1971). Pitkämöbassängen påverkar vattensystemet på många sätt. Kraftverket i mnloppskanalen från Jalasjoki reglerar vatten— ståndet i Jalasjokis nedre lopp. Jalasjoki och Kauhajokis nedre lopp är under delar av året nästan torrlagda. Ävtappningen ur bassängen dygnsregleras och förorsakar kortvariga vattenståndsväxlingar i hela Kyro älv (jfr. Bilaletdin 1983). Oven nämnda utbyggnadsarbeten och vattenregleringssystem gynnar kraft— produktionen, Deras mekaniska inverkningar är starkast i älvområdets strandzon, Vintertid bidrar dessutom frysning och bildning av kravis till att förändra forsområdenas natur och vattenströmningen. 2 . 2 VA’rIfrS KVALITEr Kyro älv belastas av en jordbruksdominerad glesbebyggelse. Vattnet är brunfärgat. Till följd av urlakningen är vattenkvaliteten klart sämre i älvens nedre lopp än uppe i källflödena. Tätorter har också haft en stark inverkan men sedan reningen av avloppningsvattnen effektiverades i slutet av 1970—talet har situationen i detta hän— seende förbättrats (Alasaarela 1981) Älvvattnets pH är relativt lågt, medeltalen per månad varierar mcl lan 5,1 och 6,5 (Älasaarela 1981). Ur kräftans fortbestånds synpunkt är tillfälliga sänkningar av pH och dessas längd av större betydel se än medeltalet. Dc lägsta pH-värdena uppmäts i ailmänhet under vår flödet men ofta också på hösten. Det kritiska värdet pH 5 underskri des vid Skatila, i älvens nedre lopp, nästan regelbundet 2 gånger 40 per år men högre upp i Hanhikoski i Ylistaro klart mer sällan (jfr. Älasaarela 1981). Beträffande vattnets syrehait har situationen varit värst i Seinä joki, Jalasjoki och i huvudfåran, nedanför föreningspunkten mcd Seinäjoki. 1 Hanhikoski i Ylistaro har syrehalten varit klart lägre än längre ner i Skatila, vilket uppenbarligen beror på belastningen av Seinäjoki stads avloppsvatten. Under 1970-talet har vattnets sy— rehait i Hanhikoski under vintermånaderna och på sensommarna då den är som lägst regeibundet underskridit mättnadsgraden 40 %. Situatio nen har något förbättrats efter det att Seinäjoki stads nya vatten reningsverk inledde sin verksamhet 1979 tÄlasaarela 1981) Också tröskeldammen i uträtningsf Iran för Seinäjokis mynning ökar syrehal ten i det vatten som rinner ut i huvudfåran Förutom vattnets surhetsgrad och syrehalt utgör koncentrationsnivån av tungmetallhalter en kritisk faktor för kräftan, Uärn-, mangan och aluminiumhalterna är tämiigen höga i Kyro älv, 1 Skatila har järnhalten enligt tre års giidande medeltal kontinuerligt varit över 2 mg/l och dc högsta uppmätta värdena rentav 6,6 mg/l (Alasaarela 1981). Tungmetallhalterna hänger tydligt ihop mcd vattnets surhet, vilket återigen visar hur viktigt det är att försöka värdera olika faktorers additiva verkan i detta sammanhang (jfr Westman 1979) 2.3 BOTTNÄRNÄS 3ESKAFFENHET 1 Kyro älvs vattenområde innehåller jordmånen upp till höjdkurvor na 80—100 m stäilvis gyttjelera (Älasaarela 1981) . 1 huvudfåran kom mer detta till synes genom att en betydande del cv älvhottnen består ar slatt firfordelat irateral (iera : oc aeten a fnrsomra dena täcks lerlagren ofta cv sand och i dc egentiiga forsarna oita cv stenar och block. Utom i forsarna består huvusfårans stränder främst av lera (jfr. Koskenniemi 1981) 1 jämförelse mcd huvufåran är biflödenas bottnar och strandbankar relativt mångformiga. Bottnarna ken bestå cv allt från lera och sand till sten- och blockmark Stränderna är ofta förbuskade och rotbund na, vilket förhindrar ras. Längs rensade älvsträckor är situationen emellertid värre. 1 naturtillstånd, och troligen också dl en tillräckligt lång tid förflutit efter rensningen, invallningar och muddringar är strand bankarna under ytan fasta och jordarterna tack vare strömningen så sorterade att kräftorna ken gräva ut gömställen åt sig. En dylik utveckling förhindras dock i största delen cv Kyro älvs huvudfåra cv dc snabba vattenståndsväxlingar korttidsregleringen förorsakar Situationen är li kadan i Seinäjoki älv nedanför Kalajärvi bassäng och i nedre delen cv Jalasjoki älv nedanför Pitkämö bassäng, mellan Pitkämö bassäng och Hanhikoski i Ylistaro 2.4 ÖVRIGÄ FÄKTORER 1 Kyro älvs huvudf ira är vattenväxtligheten knapp och saknas så gott som heit i älvens meliersta del. Nedanför Hanhikoski biir den dock rikiigare (Lövdahl 1977). Orsaken till knappheten från Hanhikoski upp 4’ till Ilmajoki torde vara vattenståndsväxlinqarna, uppslamningen och vattendragsarbetena i området. 1 bifiödena är växtligheten ± orensade sträckor normal. Enligt Koskenniemi (1981) har Seinäjoki stads avloppningsvatten en klar inverkan på bottendjursfaunan. De stora musselarterna minskar gradvis på vägen nedströms och försvinner heit ± trakten av Storkyro. Uppgifter om bifiödenas bottendjur som skulle belysa kräftans födo— resurser är inte tillgängliga. UNDERSöKNINGENS METODER 3.1 FÖRLOPP,MÄTERIÄL OCH UNDERSöKNINGENS ALLMNNÄ FÖRLOPP Dc första utredningarna av kräftbeståndens tillstånd ± Kyro älvs vattenområde kunde påbörjas i början av juni 1980. 1 det första ske det gjordes i fiskerihushållningsgemenskaperna förfrågningar om kräftans förekomst i olika områden. Dessa uppgifter kompietterades mcd personliga intervjuer 1 iilka man aven kartlade antalet matlag som idkar kräftfångst, Dessa tilisändes, under dc år undersökningen pågick, blanketter för bokföring av fångsterna. På basen av inkomna uppgifter om kräftans utbredning utvaldes områ— den där man genom provfånqst följde mcd kräftbeståndens utveckling. Under somrarna 1981 och 1982 strävade man efter att kompiettera provfångstuppgifterna mcd speciella sumpförsök. Av kräftor som förvarades i sumpar tog man mcd jämna mellanrum hemolymfaprov. 3 2 FORFRÅGNINGÄR, INTERVJUER OCH BOKFORING ÄV FÅNGSTERNÄ 1 älvområdet verkade sammanlagt 8 fiskelag och motsvarande gemenska— per (Liilkyro och Kurikka fiskeföreningar, fiskelagen i Kalajais— järvi, Jalasjärvi, Ikkelänjärvi, Seinäjärvi och Kalajärvi samt Pit— kämö fiskevårdssammanslutning) Till dessa postades sommaren 1980 frågeformulär angående kräftfångst. Meningen var att kartlägga bl.a. kräftningsområden, inpianteringar, fail av kräftdöd under en så lång tid tilibaka som möjligt samt få en uppfattnin om kräftfångs terna. Alla gemenskaper besvarade förfrågningarna. . Intervjuer mcd dc enskilda matiagen gjordes sommaren 1980. Härv±d intervjuades flera tiotais personer som antingen idkade eller t±— digare idkat kräftfångst. Intervjuer gjordes längs hela älvens huvudfåra, Kauhajoki, Kainaston- och Pänteenjoki nedre lopp, Jalas joki, Hirvijok±, Mustajoki, Seinäjoki och Kihniänjoki. 1 inter— vjuerna kartiades samma saker som i dc till gemenskaperna sk±ckade frågeformulären. Under åren 1980—1982 följdc man mcd kräftfångsterna mcd hjälp av bokföringsblanketter som tillsändes dc kräftfångstidkandc matlag man fått reda på, Är 1980 avsändes 27 blanketter av vilka 15 (56 %) besvaradcs. Härvid frågade man också om fångsterna år 1979. Aren 1981 och 1982 avsändcs 26 rcspcktive 32 blanketter av vilka 16 (62 %) och 27 (84 %) besvarades. 3.3 3.31 PROVKRÄFTNINGÄR Provkräftningsområdena Provkräftninqsområdena vaides deis på liasen av förfrågningarna cm kräftfångst, deis på basen av kräftninqar som Vasa vattendistrikt utfört i älvområdet (Gustafsson et al. 1980) Områdena 1—5 ligger nedanom den del som enligt vattendragsplanen för Kyro älvs övre lopp skall utbyggas, omtådena 6-10 ligger 1 denna del av hlven och område 11 ovanför den. Områdena 12-15 förlades till kända kräftningsplatser i bifiödena, som kontrollpunkter (se bild 1). Provkräftningsområdenas alimänna drag har samlats i tabeil 1 . 3,32 Till v äg a g ång ss ät te t n i ng a rn a vi d pro vk r ä f t — ndamålet mcd provkräftningarna var att följa med kräftbeståndens struktur och täthet samt kräftornas hälsotillstånd och förökning Fångsterna utfördes under ungefär samma tld varje år, i slutet av augusti då de fullvuxna kräftor som kan fångas i mjärdar, efter det skalbytet fullbordats och yngien kläckts, aktivt rör sig och söker föda. Förutom dc egentiiga provfångsterna fångades kräftor 1 vissa områden även för andra ändamål, bl,a. till sumpförsöken. Som fångstredskap användes den för forskningsändamål utvecklade sk. Evo—mjärden ur vilken kräftorna inte kan rymma (se Westman et al. 1978. 1 varje kräftningsområde användes 25 mjärdar vilka fästes på en iångrev mcd 5 m mellanrum 1—3 m från stranden. Mjär darna lades ut på eftermiddagen och vittjades följande förmiddag. Som bete användes diupfryst mört, P1 dc fångade kräftorna uppmättes ryqgsköldens längd (från pann taggens spets till ryggsköldens bakkant) mcd ett skjutmått mcd 1 mm noggrannhet. Ryggsköldens längd är ganska exakt hälften av hela kräftans längd. 1 samband mcd könsbestämningen granskades honornas fortplantningsförmåga p1 basen av dc under stjärten synliga slemkörtlarnas utvecklingsgrad. Klo— och skalskador registrerades och hälsotiliständet uppskattades varefter kräftorna släpptes lösa. Sjuka kräftor och individ i dälig kondition tillvaratogs för närmare undersökningar. Mjärdar och övriga fångstredskap behandiades mcd 4 % formalin in nan dc fiyttades till nya områden för att förhindra en eventueil spridning av kräftsjukdomar. 3.4 SUMPFÖRSÖK Mcd hjälp av sumpförsök kan man främst undersöka hur förändringar 1 vattnets kvalitet inverkar pä kräftorna. Kräftorna hölls 1 suin par 1 dc utvalda områdena sI att dc kunde granskas under hela ti den en klar fördel framom provfångsterna 1 denna typ av under— sökning. — Sumparna tiliverkades av minknät, maskstorlek 10 mm och p1 bottnen fästes dessutom ett grönt plastnät mcd maskstorlek 4 mm. Sumparna 43 KYRO ALV 0 P R Oy K R A F T N 1 N G SO M R A DEN \ “1 L 1. 2. 3. 6. J 5. 6. 7, 9. 10. 11. 12. 13. 14. 15. ) ••‘ — 1 / ‘ H AN H K 05 K HAUTALA 4L4]OKI TWSKULA TAIVALKOSKI JUPAKKAKOSKI LUOMA KALAKOSKI 1 1 ILM4]o 1 t GOL KAS LILLKYRO kb HIIRIKOSKI N APU E PELMA RUUSKAt.ANSAARI KYYRANKOSKI s t / 1 O%J 1 1 1 1 / / 1 1 / 3 II’ “7 0 BILD 1. 5 10 15 20Im Provkräftningsområden i Kyro älv åren 198O-1982. 1. Rikligt bland stanarna och i strandbanRarna Iövskog, rötter och Strandeankarna atarr lärpar aig för grävning, gäsatäl— len bland stenarna Härö grus-, stenoch klip9sötten Stäilvia relativt mjukt, grus och sten 0.5-1 0.5-1 0.5—1 0,51,5 Ylistaro Kyro älv Ruuskalansaari Ylistaro Kyro älv Kyyränkosk i Ylistaro Kyro älv Hanhikoski Ilflm3Oki Kyro älv Hautala Ilmajoki Kyro älv Alajoki Kurikka Kyro ajv Tuiskula Jalasjärvi Hirvijoki Taivatkoski Jalasjärvi !iirvi joki Jupakkakoski Peräsein joki Seinä joki 6 7 8 9 10 11 12 13 15 14 Rtkligt blanö stenaroa Hård ler—, sand och stenbotten 0.5—2 Ylistaro Kyro älv Pelme 5 Präseiijoki Kahniänjoki Kalakoski ,. Storkyro Kyro älv Napue 0,5—1 0,5—1 0,5—1 0,5-1 1-2 1—2 0,5-2 Riicligt i atrandbenkar och binnd stenaraa Busksnår och sten— rösen, starr och näckroaor Hårö grus- och stenbotten Feiativt mjuk gyttjelera, hårda bankar Reiativt hrd gyttjelera Relativt hård gyttjelera Hård ler—, sand och grusbotten Hård ler- och sandbotten, stan och berg Hrd ler— och sandbotten , sten och rotter Ibisk, starr nänkrosor Busksnår och l&skog, starr och nkrosor RiRligt bland stenarna 1 strandbankarna bankar or och strand— East bland tu- i selcmr&3et, Försöksaro. 1 aelarvMet ovanan forsen Försökaasr. en liten tf .d 3 fors 150 m upasträsa från landsvägabrofl FöraökScar, ; attasaren sallan Kalakoeki och Ryssäkoski Nåcpt Ralativt n6’tket Palativt gykst Låg (vettenf&ingen lång) Låg (0,1—1.2 mia) Lövskog, åker, starr och näckroaor Wrskog, näckrosor Måttlig (0.2—0,5 mis) Försöksati. 3 (on nedstrcsa från Kurikka kb. västra atrandan Försöksaar, i forerns grunda del v;d rreijeriet sträns från Seinäjokis rining ,väatra stranden F&söksomr, 0.5 km Fclrsöksasr, 1 7 km nedåt från Seinäjc.*is mninq, batra stranden (Rintasaari) Föraöksanrådet ovanför HanhiRoski bro, nord atranden FörsöksanrMet vid syö atranden av Kvyränkoski sydstranden F&söksonådet i aundet sallan Ruuskalansaari och FörsökscsirMet vid syö stranden nedan för Kr,’kän koski FöraökaanrM.et 300-500 m ovanför Perttilä hängbro, oå sydstraixan FörsöksaarMet 1980 nedanan kraftverkets nedra kansi, 1981—82 aeiområdeta Förscmxar&5et vid syö atranden nedanför nöjea ocntret Föracaådet 1 hign vattnet nedanm Q,Ucas— foraen Mmärknfngar Lövskog, starr nänkrosor Cinpianterad) Färekaaner inte 1 liten skala Pelativt mycket Nåqot Förekawr inte Nuvarande kräftning Rclativt mycket Reiativt lg (0.1—0. m/a) Relativt l.g (0.1—0.3 mia) Helativt iåg (0.1—0.3 mia) Måttl ig (0.2—0,5 m/a) Relativt hg, varierande (0.2—1.0 mis) Måttlig (0.2—0,5 mia) (0.1—0.3 mia) Relativt låg Peiativt hdg (0.5—1 m/a) fors och aelosr&ie (0.5—1 m/s) Varierar sallan Låg (0.1—0,2 mia) (0.2—1.0 mia) tkar i forsen Låg Vattnets strLmingshastigbat Hög ströriiastighet fora) (1—1.5 mia) Busksnår och gräsve taticz-i, lite näck— rosor Busksnr, lite näck rosor &a1ast bland tuvor Äker, starräng och strandbankar Rikliqt bland stenarna stenarna Rikligt rrellan Rakl;gt i atrand— Löuak, atarr, bankama och biand näokrosor stenarna Hård och mjuk 1 strandbankarna Busksnår och gräs botten, gyttjeiera, och bianö stenarna vegetation, grus, stan nänkrosor Hård gyttjeiera, 1 atrandbankaxna Busksnår och 1&— något gnis och sten och sallan stenar skog, näckroaor och rötter Hård och mjuk botten, sten och grus Busksnår, gräs- och åkervegetatic starrängar 4 0,5-1 Branta lerbankar länpade för grävning Lil]Ryrv Kyro älv Hiirlicoski Hård gyttjelera, ilta sten Busksnr, stsrr och nkrosor 3 0,5—2 Rikligt i strandbankar och bland stenarna Stränder och växtiighet LilUcyro Kyro Hlv Lilikyro kby Mjuk gyttjelera. lite sten Gäaställen och skyde för kräftorna 2 1-2 ttnens beskaffenhet rAilkyro Kyro älv Golkas FångstanrMets djup, m Provkräftningsomrädenas allmnna drag. 1 Nr Kaasun Xlv/å Ortnanm Tabeli 45 f / \— KYRO LV 0 SUMPOMRADEN J / 1. NAPUE 1 2, PELMA 3. KYYRANKOSKI 6. MUNAKKA ‘1 STORKYRO 5. HANHIKOSK 1. \ ‘1; 1 ( ( ,‘ ILMAJox 1 1’ / 1 1 • — t 1 EI’JAJOwI 4’ / / 1 / %%\ 0 10 15 20ir’ BILD 2. Områden för sumpförsök i Kyro älv åren 1981—1982. 46 var 90 cm långa, 60 cm breda och 30 cm höga, Taket förseddes med gångjärn och på bottnen fästes 10-15 cm långa bitar av täckdiknings rör av plast vilkas ena ända tillslöts, som gömställen för kräf torna. Dessutom placerades grenar, löv och förna på bottnarna, År 1981 inieddes sumpförsöken 8.-11.6. och avslutades 26.—28.10. 1 Napue i Storkyro lämnades sumparna med kräftorna i älven över vintern men kunde, troligtvis dörför att isarna transporterat bort dem, inte återfinnas följande vår, År 1982 inleddes försöken 15.— 17.6. och sumparna avlägsnades 18.20.10. Sumparna utplacerades vartdera året på fyra ställen i huvudfåran. Två av dessa låg i det område som berörs av vattendragsplanen för Kyro älvs övre lopp och två nedanför detta, Som kontrollområde valdes Hanhikoski ± Seinäjoki i Peräseinäjoki kommun (se bild 2) På varje ställe fann fyra sumpar mcd fem kräftor i varje. Kräf— torna togs från provkräftningsoinrådena Ruuskalansaari ± Ylistaro (omr, 6) , Luoma i Peräseinäjoki (14) och Kalakoski (15) Kräftor— na numrerades mcd brännmärken (Äbraharnsson 1972) och med motsva— svarande tuschsjffror. Sumparna sköttes av lokala invånare utom i Pelma i Ylistaro (omr, 2) där de sköttes av Vasa vattendjstrikt. Skötarna hade till upp— gift att mata kräftorna 1-2 ggr i veckan tfisk och växtföda) och att följa mcd djurens kondition, skalbyte, yngelkläckning, beteen dc, näringsintag och dödlighet. Döda kräftor konserverades för att utröna dödsorsaken. Sumparna granskades en gång i månaden och då mättes kräftornas tillväxt och togs hemolymfaprov, Cm kräftorna försvunnit eller dött kompletterades då också sumparna. KRÄFTBESTÅNDENS 4 4 . 1 TILLSTÅND 1 LVOMRÅDET KRÄFTORNAS OCH KRäFTFÅNGSTENS UTBREDNINC Mcd hjälp av intervjuer och frågeformulär uppgjordes en karta över kräftans förekomst i Kyro älvs vattenområde (bild 3) Under den tid undersökningen pågick, beträffande fångsterna från och mcd 1979, skedde inga påtagliga förändringar i utbredninqsområdena, På bild 3 har också utmärkts dc fall av kräftdöd och skador på kräftbestån den som framkommit i intervjuerna. Enligt Etelä-Pohjanmaan maata louskeskus har man i älvområdet planterat in sammanlagt över 10 000 kräftor under åren 1954 1980, . — Tabeli 2 är en sammanstäilning av svaren på -dc utskickade formu— lären rörande kräftfångsterna. 4.11 Kyro älvs huvudfåra Nedanom Ylistaro saknas kräftan praktiskt taget i huvudfåran, Från senare år finns det bara enstaka uppgifter om kräftor som fastnat i fiskeredskap. 1 älvens nedre lopp har kräftbeståndet varit svagt alitsedan 1940—talet, Kräftfångsterna förlorade sin betydelse då beståndet rasade under åren 1945-48 och man har inte ens genom ut— pianteringar lyckats få kräftan att återvända. Dc växande popula 47 1• KYRO ALV KRÄFTFOREKOMST 1 KÄNDA FALL OCH AV KRÄFTDOD SPORADISK 0 SVACT BESTAND 0 / 1973 SOM BESTAND ‘- •4. o o TILLATER ‘1 FANGST 0 1965 ARTAL FOR KRÄFTDOD 1 / ) LMAJ 0X! Ii; t — 1 KURI t / ;ErNÄJoK / / \ ) y 1 c%J 1 0 BILD 3 5 10 15 20km Kräftbestånden samt kända fali av kräftdöd i Kyro älvs vattenområde, 305 (st) 400 Fångster 25 20 30 400 292 12 5 3 23 8 7 Äntal fångstred skap (mjärdar, håvar) 4 4 10 1 Fångstmän 2 2 Kräftningsdygn 1 Kyro älv, huvudfåran 1980 1981 1982 1979 Kräftning och fångster 1979 Matlag År Tabeli 2, 310 98 95 11 4 327 340 71 25 29 93 3 3 8 4 635 117 46 8 7 Seinäjoki, Kihniänjoki 1979 1980 1981 1982 1 550 98 87 11 5 1 960 80 72 14 6 1 177 149 22 11 615 3 688 79 68 11 6 Jalasjoki, Hirvijoki 1979 1980 1981 1982 1982 bland de matlag, som besvarat frågeformuiären. 49 tionerna har upprepade gånger raderats ut, man detta bero på vattnets äkade surhet. 1 intervjuerna anser Det enda kända kräftbeståndet i Kyro älvs huvudfåra som tål fångst finns i ett område som börjar från Ylistaro kyrkoby och siutar 10-15 km uppströms vid Hanhikoski, 1 detta område har 1-3 personer som idkar kräftfångst varje år besvarat frågeformulären. Bland dessa har de årliga fångsterna per matiag varit 130—400 fi medel— tai c. 200) kräftor (se tabeil 2) Fftersom fisket och kräft— fångsterna i detta område inte är organiserade kunde man nå bara en del av fångstmännen. Därför kan man uppskatta de sammanlagda fångsterna bara på basen av det antal fångstmän de svarande upp— gett. Det rör sig uppenbarligen om minst 10 matiag vilket ger en sammanlagd fångst om c. 2000 kräftor ± året. 1 Ylistaro har kräftorna dött åtminstone i två repriser, åren 1945 och 1964. Tack vare inpianteringar återhämtade sig beståndet så väl att man före 1964 kunde få to.m. 1500-2000 kräftor per matlag och år Orsaken till försvinnandena anses vara kräftpest, men det att he— ståndet inte återhämtar sig sedan 1964 anses bero på effekten av Seinäjoki stads avloppsvatten, Från Hanhikoski upp till Kurikka förekommer kräftan endast spora diskt och detta har uppenbarligen varit fallet ända sedan mitten av 1940-talet. Melian Seinäjokis mynning och Ilmajoki kyrkby har man enligt några intervju-uppgifter dock fått måttiiga fångster under några år på 1960—talet. 1 Kurikka har man under senare år pianterat ut kräftor och fått till stånd ett svagt men enhetligt bestånd om också kräftning inte förekommer. 1 Kurikka började man fånga kräftor redan på 1910— talet och t.ex, ± Pitkämö-området fångades enligt fiskeföreningen under åren 1963—64 c. 50 000 kräftor per år. Under decennieskiftet 1960-70 försvann kräftorna, orsaken misstänks vara kräftpest men även de år 1968 påbörjade vattendragsarbetena, Sedan Pitkämö bassängen togs ± bruk år 1969 har man inte längre fått några kräftor. 4.12 Seinäjoki, K ihn iän joki 1 Seinäjoki och Kihniänjoki är bestånden stäilvis relativt rikiiga. Nedanför Peräseinäjoki kyrkby förstödes beståndet troligtvis på grund av den kräftpest under 1970-talets senare hälft som yht och fiskeriforskningsinstitutet bekräftat, Innan dess fick man här rätt rikiiga fångster, 300—400 kräftor per matlag, vilket enligt intervju-uppgifter innebär 1 300 2 000 kräftor/åkilometer. - Vasa vattendistrikts vattenbyrä har allt sedan siutet av 1970— talet med provkräftn±ngar undersökt kräftbeståndet (Vasa vatten distr±kts fäitrapporter 1977-1982) Undersökningarna har visat att avtappningarna ± Kalajärvi bassäng och rensningarna ± Kärjen— koski har ±nverkat negativt på kräftbeståndet. Kräftpestens utbred n±ng uppströms har likaså utretts, varv±d man konstaterat, att den stannade vid Kärjenkoski damm år 1980. Kräftbeståndets täthet före . 50 kräftdöden 1976 uppskattas ha uppgått till hela 5750 817 mjärd fångade kräftor per hektar (4,2 kräftor/strandmeter) ± Toiveran— ta, nedanför Rärjenkoski damm i Seinäjoki. För närvarande förekommer fångstbara bestånd i Seinäjoki ovanför Peräseinäjoki kyrkby och i Kihniänjoki, 1 detta område fångas enhigt förfrågningar knappt 100 kräftor per matlag (se tabeil 2). Dessa områden utnyttjas dock av utsocknes fångstmän vilket bety der att de sammanlagda fångsterna torde vara mångdubbelt större än vad tabeil 2 ger vid handen, 4.13 Ja las joki, H irvi joki 1 Jalasjoki-området finns numera bestånd som tål fångst ± Hirvi joki och ± Koskue. Det rikiiga beståndet i Jalasjoki försvann i början av 1970—talet. 1 detta område började man fånga kräftor på 1970-talet, de hästa fångsterna togs under 1950-talet och ännu ± siutet av 1960-talet togs upp till 1000 1500 kräftor per fånqs— man och år, De nuvarande fångsterna uppgår enligt frågeformulären till drygt 300 ex, per matlag ± året, Eftersom det var omöjligt att nå alla fångstmän uppgär fångsterna också här till mångdubbelt det som framgår i tabeli 2, 4.14 Kauhajoki 1 Kauhajoki är kräftan i stort sett försvunnen. Man antar att be ståndet gick under i början av 1950—talet och i Kainastonjoki— och Pänteenjokiområdena återigen p1 1960-talet, Orsakerna anses vara kräftpest, rensningar och omfaftande utdikningar i närliggan de myrområden, Innan detta skedde gay Kauhajoki relativt goda kräftfåncster, 50-100 kräftor per fångstman och natt, De sammanlagda fångsterna är dock omöjliga att uppskatta. 4.2 BESTÅNDET5 TTHET OCH TILLSTÅND Resultaten av deprovkräftningar som utfördes ± älvområdet har sam— manställts i tabeli 3. 1 område 1 (Golkas) , 2 (Liilkyro kyrkby) 3 (Hiirikoski) , 4 (Naoue) och 9 (Hautala) fick man inga kräftor, vilket också var att vänta, på basen av de utbredningsuppgifter, som inhämtades genom intervjuer. 1 Hiirikoski och Napue har man sporadiskt påträffat kräftor men till mjärdarna förirrade de sig inte. 1 område 10 (Älajoki) fångades en kräfta år 1980, vilket måste betraktas som överraskande eftersom beståndet här är mycket svagt. 1 tabell 3 har samlats alla provfångster. Vid granskning av bestån den borde dock endast de sinsemellan jämförbara fångster som tagits i slutet av augusti beaktas. Dessa har sammanställts i bild 4. De bästa fångsterna från huvudfåran ficks i Kyyränkoski i Ylistaro tområde 7), 0,88-2,25 kräftor per mjärdnatt. Medeltalet under de tre undersökningsåren 1980—1982 var 1,49 kräftor per mjärdnatt. 51,1 47,1 61,7 55,6 50,0 52,6 48,3 61,4 21 .8.80 24.8.81 24.8.82 21.8.80 24.8.81 24.8.82 21 .8.80 20.8.80 92 24.8.81 68 28.9.81 47 15.6.82 124 21.7.82 50 23.8.82 116 20.8.80 9.6.81 11.Tuiskula 12.al— 13.Jupakka— koski i4.Ixzsa 15.Kalakoski 1 21.8.80 10,Alajoki 0 27.8.81 25.8.82 87 83 6 37 22 32 0 1 3 1 0 0 0 24,3 45,5 56,3 51,7 38,6 48,9 52,9 38,3 44,4 50,0 47,4 100,0 76,7 54,5 43,8 0 100,0 66,7 33,3 — 100,0 — 0 — — 40,0 33,3 33,3 60,6 55,6 50,0 40,4 — 60,0 66,7 66,7 9. Hautala 5 6 3 19.8.80 24.8.81 25.8.82 39,4 44,4 50,0 59,6 8. Hanhikoski 33 9 22 57 60,0 66,7 47,1 44,6 40,6 — — 40,0 33,3 52,9 55,4 59,4 50 3,48 3,32 3,68 2,72 1,88 1,24 1,78 4,64 0,24 1,48 0,88 1,28 0,04 0,12 — 0,04 — — 0,20 0,24 0,12 1,32 0,18 0,88 2,28 0,80 0,06 0,68 2,24 0,43 — 0,08 0,04 — 50 100 — — — — — — 19.8.80 8.6.81 24.8.81 25.8.82 20 3 17 56 32 2 1 0 0 0 — — — — 1,77 2,74 2,00 1,62 1,49 1,63 0,82 1,49 0,68 1,37 2,47 0,80 0,83 1,15 0,72 1,02 0,69 45,3± 0,61 44,9± 0,89 46,7± 44,3± 41,4 46,6; 43,7— 46,4± — 49,6 1,06 53,8— 1,82 47,5± 1,06 62,0— 6,00 + — — — 56,5 53,8— 49,2 51,4— 53,3± 46,0 53,0— 49,6± 48 45,9± 52,8 49,7— 52 34 Fångst Fångst/ Nedellängd hanar Ix,nor mjirdnatt hanar % % st 7. Kyyrän— koski 19.8.80 8.6.81 24.8.81 25.8.82 22.9.82 19.8.80 25.8.81 23.8.82 5. Peira 6. Ruuskalan saari 25.8.81 23.8.82 18.8.80 25.8.81 23.8.82 4. Napue 0 0 0 18.8.80 0 0 18.8.80 1.QDlkas 2. IJilkyro kb 3. Hiirikoski st Provkräftningarnas resultat. Provkrfnings- Datum råde Tabeil 3. 1,27 2,28 1,93 1,47 2,10 1,00 0,64 0,70 2,29 49,6± 47,3± 45,9 51,1; 48,9— 53,5± 52,2± 49,1± 5Q,4± 1,07 1,43 1,23 0,78 1,56 0,67 0,82 0,55 1,23 52,5± 0,50 34 92,3 100,0 27,3 67,6 66,7 0 22,2 83,9 57,9 — — + — — 0,73 0,63 0,85 0,67 1,01 0,53 45,4± 44,0± 40,9 45,1; 42,5— 45,7± 0,56 0,51 0,78 0,52 0,73 0,45 44,3± 0,71 44,8 0,47 42,9± 0,84 42,4— 1,06 44,1± 43,8± 40,1± 43,2± 4,4± 45,0± 23,4 11.8 23,4 15,6 10,3 31,9 12,0 13,8 — 44,4 80,0 22,2 61,0— 3,61 100,0 58 50,5 0,96 50,3 0,76 51,0— 2,00 52,3— 1,37 48,7± 0,99 48,2± 1,89 48,2±1,89 59 58 — 15,6 9,4 15,6 8,3 0 10,9 4,0 4,3 66,7 53,6 58,3 57,1 100,0 100,0 100,0 100,0 50,0 0 70,0 40,0 36,4 47,8 27,3 0 0 36,0 46,2 100,0 100,0 19,6 10,8 19,6 11,8 6,3 22,6 4,0 18,1 66,7 51,4 62,2 37,5 100,0 100,0 100,0 100,0 33,3 66,7 78,8 66,7 31,8 59,6 45,0 0 11,8 62,5 53,1 100 % sas fyller de lagtadgade måtten hanar honor sanisanlaqt 51,5± 1,50 52,6± 1,17 100,0 49,5± 2,50 47,2 1,99 25,0 45,0 50,3— 2,91 100,0 51,5 51,0 49,0± 49,0± 49,5± 47,0± 45,9± 48,9± 47,7 53 S.E. fryggskölden) hanor sanzsanlagt — 48,7 65,5 — 66,3 80,6 0 21,8 49,8 71,6 91,7 42,9 100,0 100,0 0 100,0 50,0 100,0 63,7 73,9 — 90,0 62,5 76,0 23,1 — 83,3 100,0 3,3 2,4 4,4 0 0 4,0 2,0 35 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 6,1 11,1 0 3,5 5,0 0 0 10,7 0 — 3,4 3,3 0 0 0 28,0 2,7 0 2,7 0 6,3 0 0 0 0 0 0 0 3,5 0 0 0 0 — 0 0 2 1 6 4 1 Porsiin Kloskador Mjuka % av knorna % av sjuka fort1antnings- $ av st fångsten fångsten beredda 52 / ALV KYRO PROVKRÄFTNI NGARNAS RESULTAT •1 ) 3 fb. PROVKRÄFT, FANGST / MJ ÄDNATT ATAL 1 0,00 t 1’ / 1 • K 1 1 / / )/ ‘ 0 3 ‘5 20km BILD 4. Medelfångst per mjrdnatt vid provkräftningarna i Kyro älvs vattenomräde. 53 O) OOjO 1 Rzmska]asaj pr0Vktäftninäjmrade var det nÅgot mindre, mjardnatt. 1 Hanhikoski (omr. 8) var f&ngsterna bara 0,12 (i medeltal 0,19) kr&ftor per mjärdhatt. - 0,24 De i medeltal bästa f&ngsterna i hela älvområdet kom fr&n oår&de 14(Luoma) i Peräseinäjoki, 3,68 kräftor per mjärdnatt. Kalakoski i Kihniänjokj (omr&de 15) ligger inte l&nqt efter rned 3,48 kräft6r per mjärdnatt (provkräftning bara år 1980). Också resultaten fr&n område 12, Taivalkoski, 1,21 kräftor per mjärdnatt kan betraktas sam rätt goda. O O O O Det anta]. kräftor sam g&tt i mjärdarna räcker dock inte sam s&dant till för att beskriva Också djurens medel.längd och andelen indivjd sam fyller det lagstadgade mittet bör grnskas. Dessa ger uppgifter. om fångstintensje och dess inverka p& populationen Dessutom bör honornas fortplantningsberedsp under— gökas eftersom den relativt känsligt avspeglar kräftans livsjnöj ligheter. 1 tabell 4 har sammanställts en kombinatj.on av dessa observatjo från de områden från vilka man fick kräftor. 1 Pelma nedanför Ylistaro kyrkby (område 5) är beståndet sä svagt en nännare undersökning inte lönar sig. 1 Ruuskalansaari (6) och Kyyränkoski. (7) är bäde kräftornas medellangd och andelen iom fyfler det lagstadgade mättet star, vilket visar att fångsten här inte belastar populatjonen specieflt sv&rt. Ocks4 andelen. .fort PlOfltningsbered honor är hög vilket ger vid handen att populatio— nens täthet i förhållande till miljön är relatiyt l&g och närings .tillgången tillräcklig (jfr. t.ex. Westman och Pursiainen 1982, Pursiainen och Westman 1979). Det är dock oroande att porslinsjukan (Thelohania contejeani) uppträder pA sä mycket sam 10 % av fångs ten bäde i Pelma och Ruuskalansaari då den normalt drabbar mindre :än 1 % (Nylund och Westman 1976). Enligt vissa uppgifter har’s5uk— dornsfrekvensen starkt ökat i en provsjö, vars pH—värde sänkts pA konstgjord väg (B. Prance, pers .meddj. att O O O O O Kräftorna från Tuiskula i Kurikka (område 11) ans&gs pA basen av sin storlek härstanu från utplanteringar som gjordes ovanför det ta omr&den Aren 1979 och 1980. Eftersom man här inte fick n&grä t smäkräftor är det omöjflgt att påvisa en lyckad fortlantn]ng. 1 Taivalkoski (Område 12) och i Jupakkakoski (13) verkar det pA basen av som om fångsterna skulle kuntia ökas. 1 Taivalkoski skedde detta uppenbarligen också under under 5ökningsperj dA både medelstorleken och andelen kräftor ‘sam uppfyflde det lagstadgade mättet minskat Ar 1982 jämfört med tidi— gare Ar. Honorna visade ocks& här en lägre :skap än i huvudflran, vilket visar att beständet är relativt Otatt. . 0. 0 1 Luoma och Kalakosj. (15) i Peräseinäjoki gay försöken godafårigs ter per mjärd. Okcså den läga medelstorleken och andelen som’upp— fyller de lagstadgade måtten samt honornas, i förhällande till de övriga områdena, lAga fortplantnJ.ngsbered5p utgör tecken pA effekjy fångst och hög populatj.onstäthet — - 54 43 UNDERSöKNING ÄV KRFTRONÄS TILLSTÅND MED SUMPFöRSöK Lika långvariga sumpförsök som dc som utfördes somrarna 1981 och 1982 i Kyro älv har veterligen inte tidigare qjorts. Därför utveck lades hela tiden tekniken för placering av sumparna, skötsel och observation av krhftorna. Speciellt svårt var det att åtstadkomma en heit likvärdiq utfodring av djuren i dc olika sumpområdena. 1 en del fali var det ocksi svårt att särskilja rvmninqar och dödliqhet. Sumpförsökens resultat framställs i tabellerna 5 och 6, ur vilka man kan se att inget speciellt avvikande inträffande i något av områdena. Sommaren 1982 minskade rymningarnas antal klart i förhållan dc till föregående sommar, vilket ledde till att dödligheten före— föli ha ökat, 1 alla områden skedde relativt många skalbyten, vi1’ ket visar att kräftorna redde sig rätt hra i sumparna Ryggsköldens tillväxt per skalbyte varierade sommaren 1981 mellan 2,1 och 4,3 mm (i medeltal 2,6 mm), Sommaren 1982 var fördelaktigare ur kräftornas synpunkt, metoderna hade kanske också förbättrats, nu var tillväxten 2,8 4,0 mm (i medeltal 3,1 mm). Dc fiesta av sumpkrftorna kom från provkräftningsområdena i Luoma (14) och Kalakoski (15) där andelen fortplantningsberedda honor i augusti konstaterades vara relativt lie. 1 sumparna blev däremot si gott som alla honor fortplantningsfärdiga och t.o.m. parade siq och lade ägg på hösten. Kläckningsresultaten för dc yngel som kommit in i sumparna mcd äqgbärande honor på våren varierade. Detta kan hero på dc störningar som placeringen i sumearna medförde men också på förhållandena i sumpområdet. 1 Napue (område 1) misslyckades kläck ninaen trots att dc fullvuxna kräftorna klarade sig hra i sumpen. Resultaten av den fysioloqiska undersökningen har presenterats i en skild utredning. Dessa resultat per en antydan on att kräftorna i Napue har anpassat sig till förhållandena som avviker från förhållan’ dena uppströms. En av dessa avvikelser utgörs av ett sjunkande pH— värde (jfr. Malley 1980). 5 5. 1 NUVÄRANDE PRODUKTIONSFöRUTSTTNINGAR FöR lLVOMRÅDETS KRFTBESTÄND UTBREDNINGSOMRÅDENÄS GRMISER Kräftorna i Kyro älvs huvudfåra härstammar frln utplanteringar i Ylis taro-området i början av 1970-talet och från utplanteringar i Kurik ka under dc senaste åren.Utplanteringarna i Ylistaro har så vitt man vet gjorts i Kirkonkoski, Kylänpäänkoski och Kyyränkoski. Från dessa områden verkar kräftorna att ha spritt sig uppströms ända till Hanhikoski medan provfångsterna nedströms i Pelma (område 5) nedan— för Köykänkoski gay dåliga resultat. 1 motsats till vad man i början antog ökade kräftmängderna i Hanhikoski (8) inte under provkräftnings åren, Enligt Koskenniemi (1981) förekommer dc stora musselarterna inte ne— danför Storkyro på grund av att pHvärdet sjunker. Den stora före komsten av porslinsjuka i den täta kräftpopulationen i Ruuskalansaa 55 Tabeli 4. Qnråde 5. 6. 7. 8. 10. 11. 12. 13. 14. 15. Resultaten av provkräftninqar i augusti Antal provkräftningar Pelaa Puuskalansaari Kyyränkoski Hanhikoski Alajoki Tuiskula Taivalkoski Jupakkakoski Luoma Kalakoski 3 3 3 3 1 3 3 1 3 1 Genarisnittsfångsten/ mjrdnatt st 0,08 1,24 1,49 0,19 0,04 0 ,05 1 ,21 0,24 3,68 3,48 Andel, san fylide11&igd (ryggskölden) de de stadgade måtten nKn % 46,3 49,8 51,1 49,8 58,0 60,5 50,2 48,2 45,2 44,8 66,7 49,5 59,8 64,3 100 100 50 , 1 66,7 17,0 19,6 Fortplantnfriqs färdighet % av honoma 100 75,6 77,8 83,3 0 100 68 ,5 49,8 69,9 48,7 44,80,89 20 11 30.9. 5. lIenhi— koski 9 20 5 9 3 11 2 30.9. 8.6. karplette— 30.9. ring 8.6. 46,20,63 44,20.58 10 6 4 konpiette— 30.9. ring 4. Munakka 4292,16 20 5 15 30.9. 8.6. 3. Kyyr5n— koski 45,1123 43,80,70 20 6 14 30.9. 8.6. 49,21,03 2. leima 20 13 7 30.9. 5 .E. Ryggskölden Hanar Hanor Sanrnanlagt nin Utgngsläge 8.6. Inledning Ävslutning F&scets längd lesultat av sumpförsöken 1981. 1. Napue SunprMe Tabeil 5. 10 2 16 0 1 10 10 2 0 10x) 5 13 7 — — 8 80 — 50 3 s 15x) 2 0 0 10 17 5 1 5 st. % st. % 2 1 st. ‘igheten aar Misstänkta fall av prslinsjuka 1 st. 5 2,30,24 56 667 100 En del honor oarat sig 29.9. 2 3 lIe flesta honor parat sig 29,9. 2,1026 stuina 100 sunparna. fsenit (stuina). Misstänkta fail av xrslinsjuka x) En del av rcMren kl8ckt, nn största delen f&stärd 20.7. lIe flesta honor narat sig 29.9. 6 91 märkningar (Pc’rn å våren, yrqeIklEckninq ete.) 100 10 fortplant ningsberedda or på hösten et. % 1 2,60,69 4,30,33 28±0,23 05 rri± S.E. Tillv4xt hos de ex. scn ui 5. Kanhi— koski 4. Kunakka 3. Kyyrän koski 2. elne 1. Kapue Siripznråde 3 19.10. kaTp— 1 kciip— 19.10. lettering 4 kcep— 19.10. lettering 18.10. 12 4 karp— 79.10. lettering 15.6. 11 19.10. 15.6. 8 19.10. 17,6. 8 19.10. 17.6. lettering 10 19.10. 8 3 9 5 8 3 8 5 6 20 7 20 9 16 4 16 8 16 45,0±1,55 47,4±0,90 44,3±1,61 46,2±0,36 46,7±1,14 45,5±0,65 45,0±1,18 44,6±0,71 41,6±1,33 S.E. Ryggskölden Hanar lianor Sannanlagt ao 17.6. Inlednlng Avslutning Utgångsläge Sumpförsöken 1982. Färsets längd Tabeil 6. 6 1 4 0 2 1 4 0 4 30 14 20 — 13 25 25 — 25 — 3 5 0 2 1 4 0 1 — 43 25 — 13 25 25 — 6 16 0 19 1 12 0 14 1 12 2,8±0,26 — 3,1±0,22 4,0 3,5±0,20 — 2,9±0,21 4,0 3,4±0,40 TiUvxt 1xs cia ex. sas D&iligheten Rynningar Skalbvte bytt akal RS ao! S,E, st. % st. % st, 3 1 5 4 6 2 6 5 5 50 100 71,4 80 100 100 100 100 100 Fortplant ningsberedcia honor øå hösten at. % fionorna parat sig och en del lagt ägg 19.10. 2 fall av porslinsjuka. Klädcta yngel 22.7. llaiorna oarat sig och en del lagt äga 19.10. Kläckta yngel 22.7. På en del av hcrioma (3/4) kunde inte yngel upptkas trots att de haft rola. Wnoma parat sig och lagt ägg 19.10. Yngelkläckningen lyckats 21.7. Ilaiorna oarat sig 19.10. Ele flesta honor parat sig och lagt ägg 19.10. Ele flesta honor parat sig och lagt ägg 19,10. Armi1rkninqar tilaa på våren, yngeikläckniiig eto.) 58 riområdet (6) kan vara ett tecken pA att pH—värdet sjtnkst till en för kräftan kritisk nivå 1 sumpområdet i Nanue 1 Storkco miss lyckades yngelkläckningen trats att de fullvaxna kraftorne klarade sig bra i sumparna. flhlsammana ger dessa fakta orsak att anta att en ökad surhetsgrad, trots att miljön i övrigt är gynnsam beträffan de t .ex. bottnar, strömning och växtlighet, kan göra att kräftan och i synnerhet yngelproduktionen blir ldande i den del av älven som ligger nedanför flistaro kyrkby. Försvagningen av kräftbeståndet i Hanhikoski och caxifrån upnåt beror sannolikt ännu på inverkan av Seinäjoki stads avloppsvatten. Också de ökade effekterna av dygnsregleringen och förändrinqen av älvnaturen så att vattenståndsvariat±onerna blir aflt mera märkbara iförslamning) kan förhindra ea nattriig spndninq ev krättorna. Det Lterstår att se om utplanteringarna 1. Kurikka skali lyckas ge upp hov till ett kräftbestånd i Nwudfåran. Den för ynrlens at eckling s& vitala grunda strandzonen är nämliqen speciellt i..tsatt för vat— tenståndsväxlingar (jfr. Pursiaine i och Westman 1982). Av 5Rlmna orsak är kräftans framtid i oirrådet rån Pit ämöbacsänqen ned till Hanhikoski ifrågasatt. 1 Seinäjokis nedre lopu bestäms kräftornas utbredning uppenbarligen av de skador och försvinnanden som inträffade under senare hälften av 1970—talet och nya uppsving försvåras av att avtappningen ur Ka lajärvibassängen dygnsregleras. 1 den del av ä]ven som ligger mellan bassängens inlopps— och tömningskanal snverkai vattenbnsten negativt på kräftbeståndet, om också detta ‘iu är förhållandens starkt. 1 Seinäjokis och Kihniärjokis övre lopo minskas kräftcrnas möllighet att vattnets kvalitet försämra och vatten för ingen r inskar under vissa ärstider. 1 Jalasjärvicrrådet finns det för närvarande uppen— bar] igen inte andra hiader för kräftans forteståxi än lokala dik ningar och andra mindce åtgärcti. Utbredn Ings.inråact vest&ms troligt— vis av tidigare lokala fail a: xräftöC och s’caäoc rå beständet. 1 Jalasjoki nedre lopp utgör den av Pitkämöbassänger förorsakade korttidsregleringen ett hindes för abfL.an, nkas vattelbnbter nedanom bassängens inloppskanal. 1 Kauhajoki saknas kr&ftan i stort sett helt Detta torde bero på tidigare skador pA best&nden, vifla uppenbarligen &tminstona på 1970—talet förorsakats av vattendragsarbeten. Utom vattendrags— och översvämningsskyddsarbetena finns det just inga hinder för kräftornas utbredning i Kauhajokis vattenområde såvida vattenbristen i käll— områdena och föroreningen i närheten av tätorterna inte utgör en begränsande faktor. 5.2 5.21 KRXFTPRODUKTIONENS TILLSTÅND OCH UTVECKLINGSMöJLIGHETER Huvudfårans nedre lopp På grund av de sänkta pH—värdena i huvudfåran nedanom flistaro ver kar det osannolikt att kräftbestånden här skulie kunna återhämta sig. Den enda tänkbara milj övårdsåtgärden vore n forbat.r ng av älvens buffringskapacitet. Nedanför Hiirikoski i Li lkyro utzlanterades dock hösten 1982 c. 5 000 sommargamla kräftyngel från Evo fiskodlings anstalt. Genom att följa med hir dessa klarar sig kan man ranska riktigheten av den här framförda teorin om surhetsgradens inverkan. 59 5.22 Ylistaro kyrkby -Hanhjkosk Huvudfårans enda fångstbara kraftbestånd finns 1 avsnittet mellan Ylistaro kyrkby och Hanhikoski. De nuvarande fångsterna i detta om råde uppgår till i medeltal 2 000 kräftor per år, På basen av stor leksfördelningen i provfångsterna och andra observatjoner kunde den nuvarande 3-S-faldigas. Beståndet har dock så nyligen uppnått en storlek som tillåter fångst att utnyttjandet inte hållit jämna steg med tillvxten. Uppskattnjngsvjs kunde fångs terna i detta omrade uppgå till c 6 000 10 000 kraftor per år, och den nuvarande populationen verkar inte ens särskjlt tät i för— hallande till miljons barkraft — Då Uträtningsfåran för Seinäjokis mynning och i Tieksj och Rintala med tilihörande pumpstatjoner tas i bruk kan vattenkvaljteten försärnras och pH sjunka, vilket innebär en fara för kräftbeståndet Tröske;daen vid Kiikku i uträtningsfåran för Seinäjoki mynning syresätter eventuelit syrefattigt vatten från Pyrkösjärvibassäng före det når huvudfåran. 4en samtidigt har Kyr— kösjärvibassängen medfört en förstärkt korttidsvariatjon i vatten— ståndet, vilket kan åsamka kräftproduktionen i Ylistaro-området känn— bara skador. Speciellt dygnsregleringfl kommer troligen att påverka de små ynglens över1evnaasmöj1iglie fHamrin 1979). 1 fail Vatten hushå1lningsplan for Kyro alvs ovre lopp forverkiigas 1 sin hei— het (inkiusive kraftverken i Ylistaro) kommer det nuvarande kräft— bestandet trolxgen att gå under 5.23 Huvudfårans övre lopp 1 älvavsnittet mellan Hanhikoski och Kurikka har man fått goda kräft— fångster senast på l94O—talet. Sedan vattenståndet sänkts har man inte lyckats få kräftbeståndet att återhämta sig. Utplanterjngarna i Kurikka under senare år har givit upphov till ett svagt bestånd men dc snabba växlingarna i Vattenståndet gör att fortplantningsut. sikterna är dåiiga. 1 Pitkämöområdet fick man ännu på l96O-taiet c. 50 000 kräftor per år men beståndet försvann i samband med bassängbygget och det är uppenbart att det inte kommer att uppnå sin forna nivå igen. Trots att man mcd olika åtgärder strävar till att återinföra ett fångst— bart bestånd i denna del av huvudfåran är det osannolikt att det kommer att lyckas. 5.24 Seinäjoki, Kihn iänj ok i 1 Seinäjoki är det möjliqt att kräftbeståndet i avsnittet mellan Peräseinäjoki kyrkby och Kyrkösjärvibassäng5 inloppskanal tack vare det starka beståndet i Kihniänjoki hämtar sig. Denna utveckling kundc främjas mcd hjälp av inpianteringar (se t.ex. Pursiainen och Westman 1982). Den dygnsreglere avtappningen ur Kaiajärvibassänge kommer dock att inverka meniigt på kräftans möjligheter och eventuelit heit förhindra dess fortbestånd, 1 ingen händeise kommer bestndet att kunna återställas till sin tidigare storlek av c. 1 300 2 000 kräftor per åkiiometer. För att kunna avgöra skadornas storlek ford ras det dock uppföijande undersökningar — 60 en 3. Vsnjjj nedanför Ryrkös... Den fastställda msnimsvattjenförg s p gen ifllop &r sA 1&g att kraftse5tdet har satA IarvJhassaenr j att Aterh 534. Det är möjjj att kflftorna nkgen atöj1igh s... nmL fis att anpassa sJ.g j avsnjttet meljan n1opp... och tö jg 1agqn men len tack vare hotte “arno som förhjnarar torrg n s r , m Kyrkös.... f Iedanog l1ko prob med bOtt der vLnte atg S iejg är vattnets kvalj.tet s& d*flg och dnsre i&rvibass a5 är möj1j att &terstalja kr&ft— effekter sA starka att det knapp t e besttd 4 1 4 4 1 SeinajoJj5 Övre lopp och 3. Rihnsjokj borde kräftan kunna klara siq hra och bestanden ka vld behov ocksj förstärkas ener Aterina flngste kontjjj trol3.gen J.nte föras med hja.p av utPlanter_ga cet 3. dessa avsnjtt Den dåliga att kunna förbattras sKrskjzt myscj s a b törde utgör ett hJ.nder för kvaajjt nedanom LIIkaPuro j .i r 3 1 avsn meflan en Uthrednlng Uppst . kunde dock oökså en b1ygs öknlng a’, Inlopps. och n e n a g utöka de områden där kflftan trivs och kännb vattenförin n e n lunda aven Produktio 4 4 9 4 1 4 .4 1 3. 4 .4 4 1 5.25 4 4 1 1 k_ och salasjo 1 Jalasjoks och KauhajokjoM 5tjtorde det vna möjligt att förr— be med hj&lp av utPlanterjnga stärka och återjnföra kräft 1 Jalasjokis Övre 1°pp ken det för narvarande starJ bestkdet råka i far tifl följd av rensning och UtdLJt3agar Om man dock i sam band med Atgarde UPPatfrk5r kraftor och lämnar ellers ut 1i med gömstj,1 ken bestkd &terstalla placerar til1rack Sann sak gKfle Kauhajok_oAdt 61 6 SÄMMÄNDRÄG 1 utredningen av kräftbestånden i Kyro älvs vattenområde kartiades krftans utbredningsområden, kräftfångsten och kräftbeståndens till stånd åren 1980-82. Gränsen för de nuvarande beståndens utbrednings områden, kräftproduktionen och dess potentiella möjligheter i he la älvområdet undersöktes. 1 sammandrag blev slutsatserna följan— de: 1. Som följd av vattendragsarbetena har försurningen i de vatten som rinner in i Kyrö älv ökat så mycket att buffringskapacite— ten i älvvattnet tar siut vid Ylistaro kyrkoby, pH-värdet mins kar så starkt att möjligheterna för kräftan att trivas i älven nedströms är små. 2. 1 huvudfåran förekommer bestånd som tål fångst endast mellan Ylistaro och Hanhikoski. Kräftbeståndet uppskattas tåla fångster på cirka 10 000 kräftor, vilket betyder att möjligheter till utökad kr.ftning finns, För närvarande hotas beståndet av att dygnsregleringen biivit kännbarare, och av en eventueli pH— sänkning till följd av pumpstationer. Om de två kraftverk, som planerats i Ylistaro byggs går beståndet sannolikt under. 3. 1 älvavsnittet mellan Kurikka och Hanhikoski komxner kräftproduk tionen till följd av dygnsregleringen i Pitkämö uppenbarligen inte att uppnå en nivå som tillåter fångst. 4. 1 Seinäjokis övre lopp och i Kihniänjoki tillåter kräftbestån— den fångst. 1 Seinäjokis mellersta del och nedre lopp har kräf— tan till följd av den hårda regleringen svårt att klara sig. Man kan försöka återställa beståndet med hjälp av skötselåtgärder men torde inte uppnå tidigare produktionsnivåer. 5. 1 Jalasjokis övre lopp finns ett fångsttåligt bestånd och i dess nedre iopp och i Kauhajoki-området torde det vara möjligt att genom skötselåtgärder återställa bestånden. 6. Föratt kunna följa med kräftbeståndens. utveckling borde man år ligen utföra provkräftningar i Ylistaro området och i Hiirikoski i Lillkyro, där kräftor utplanterats. Därtill borde man utfeda huruvida kräftorna utbreder sig från Kihniänjoki till Seinäjoki. Provplanteringar bor overvagas på sadana omraden dar kraftor inte förekommer men förutsättningar för framgångsrika utplante— ringar finns. På sådana vattenområden där byggnadsverksamhet ut— förs borde bestånden i närliggande områden och nedströms under— sökas genom provkräftningar och sumpningar. 62 LITTERATUR Äbrahamsson, S. 1972 Fecundity and growth of some populations ci Ästacus astacus Linne in Sweden. Rep. Inst. Freshw. Res. Drottningholm 52: 23-37. - Älasaarela, E. 1981. Ennakkoselvitys Kyrönjoen yläosan vesistö toiden tyonaikaisista ja valmistumisen jalkeisen kayton vaikutuksista Kyrönjoen veden laatuun, Pohjois-Suomen vesitutkimustoimisto. Kompendium. 67 s. — Älasaarela, E. & Salmela K. 1980. Siikajoen yhteistarkkailu. Siikajoen vesistötarkkailun tulokset v. 1979 ja Uljuan altaan vaikutus Siikajoen veden laatuun ja ainetaseisiin v. 1969—1979, Pohjois-Suomen vesitutkimustoimisto. Kompendium. 33 s. - Bilaletdin, A. 1983. Selvitys Kyrönjoen virtaamavaihteluista kesä kuussa. Vattenstyrelsen, Vasa vattendistrikts vatten— byrå. Kompendium. 5 s. — Gustafsson, E. 1977. Seinäjoen ja Kihniänjoen rapukanta 1976. Vattenstyrelsen, Vasa vattendistrikts vattenbyrå. Kompendium. 19 s. — Gustafsson, E., Kuukka, J. & Lähde, J. 1980. Kala— ja raputalou dellinen tutkimustoiminta Vaasan vesipiirin alueella 1979. Vattenstyrelsen, Vasa vattendistrikts vatten byrå. Kompendium. 82 s. -. Hamrin, S.F. 1979. The vertical distribution of young crayfish (Ästacus astacus) in the littoral zone of lake Ivösjön (South Sweden). Papers from the Second Scandinavian Syposium on Freshwater Crayfish. Manuskript. 5 s. — Hjelt, 0. 1977. Kyrönjoen. vesistötaloussuunnitelma, Kyrönjoen yläosan vesistötyö. Suunnitelmakirja. Pohjanmaan joki— suunnittelutoimisto. Seinäjoki. - Järvenpää, T. & Railo, E. 1983. Kyrönjoessa vuosina 1981 sumputettujen rapujen fysiologisesta tilasta. Vesihallituksen tiedotus. 1 tryck. ja 1982 - Koskenniemi, E. 1981. Kyrönjoen ja Seinäjoen makroskooppisen pohjaeläimistön alueellinen vertailu. Vattenstyrelsen, Vasa vattendistrikts vattenbyrå. Kompendium. 19 s. — Lövdahl, Vattenväxterna i Kyro älv. M. 1977. Vattenstyrelsen, Vasa vattendistrikts vattenbyrå. Kompendium. 11 s. - Malley, D.F. 1980. Decreased survival and calcium uptake by the crayfish Orconectes virilis in low pH. Can. J. Fish. Aquat. Sci. 37: 364—372. - 63 Niemi, Ä. 1979. Effects of dredging operations on the crayfish (Ästacus astacus L.) population in the river Pyhäjoki, FI1and Papers from the Second Scandinavian Symposium on Freshwater Crayfish. Manuskript 6 s. . Niemi, A. Pohjanmaan jokien rapukannoista ja ravustuksesta. 1982. 1: Dahlström, H. & Tikkanen, T. (redj: Limno1ogir symposion 1976 ja 1977. Limnologiska föreningen i Finland: 52-63. Helsingfors. Nylund, V. & Westman, K. 1976. Ravun valkopyrstötaudin (Thelohania contejeani Henneguy) esiintyminen Suomessa. Suomen kalatalous 48: 21—24. Pursiainen, M. & Westman, K. 1979. The fecundity of the crayfish astacus L. in five sites of Finland. Papers from the Second Scandinavian Symposium on Freshwater Crayfish. Manuskript. 6 s. Ästacus - Pursiainen, M. & Westman, K. 1982. Rakennettujen jokien raputalou— dellinen hyödyntäminen. I:Jutila, E. & Hildn, M. (redj: Vesistöjen rakentaminen ja kalatalous. Vesi- ja kalatalousalan ammattijärjestö VKÄ RY: 135—145. Helsingfors. - Pursiainen, M., Westman, 1<. & Louhimo, J. 1981. Ravun mahdolli suudet Siikajoessa ja rapukantojen hoitosuunnitelma. Kompendium. 40 s. Vasa vattendistrikt 1977-1978. Kenttäraportit Vattenstyelsen 1978. Pohjanmaan eteläosan vesien käytön kokonais suunnitelma. Vesihallituksen asettaman työryhmän ehdo tus. 1 osa. Vesihallituksen Tiedotus 140. 259 s. Helsingfors. - Westman, K. 1973. The population of the crayfish, Astacus astacus L. in Finland and the introduction of the Ämerican crayfish Pasifastacus leniusculus Dana.—Freshwater Crayfish 1: 42-55, Lund, - Westman, 1<. 1974. Uljuan tekoaltaan vaikutukset alapuolisen Siika— joen rapukantoihin. Riista- ja kalatalouden tutkimus laitos, kalantutkimusosasto. Tiedonantoja 1: 37—55. - Westman, 1<. 1979. Raputaloudellisen vahingon kompensointi. I:Äuvinen, H. & Muhonen, J. (redj: Kalatalousvahinko— jen arviointi, kompensointi ja korvaaminen. 97-105. Vesi— ja kalatalousmiehet ry. Helsingfors. — Westman, K., Pursiainen, M. & Wilkman, R. 1978. Ä new folding trap model which prevents crayfish from escaping. Freshwater Crayfish 4: 235-242. Thonon. - Personligt meddelade: Bob France, Freshwater Institute, Winnipeg, Canada 6S 67 DE SUMPADE KRÄFTORNÄS FYSIOLOGISKÄ TILLSTÅND 1 KYRO ÄLV ÅREN 1981 OCH 1982 INNEHÄLL Sida 1 INLEDNING 68 2 MATERIÄL OCH METODER 2.1 Provtagningsställen 2.2, Provtagning och analyserade parametrar 2.3. Störande faktorer i den fysilogiska provtagningen 68 69 69 69 3 RESULTÄT OCH GRANSKNING ÄV DESSA 70 4 SAMMÄNDRAG 72 TACK 72 LITTERATUR 72 BILDER OCH TÄBELLER 74 68 - Under de senaste decennje har kraftj)estanden i stora delar av Kyro älv g&tt starkt tillbaJ och delvis helt försyttinit (jfr. Pursiainen et al. 1983). En Uppenbar orsajc till denna oförmliga utvecicling är de struktuella och kvaljtatjva förän&ingar män niskane verksamjiet åsamjcat Alvnaturen 1 den utredning av de nuvarande föjr kraftprodujc.. g5 m Vilt- och Piskeritors tion i Kyro älv sojg fiskeri forsJcningsavd Utförde under &rerz 1980-1982 ingick ocksa en serie Sumpför Med dessa strävade man till att ufldersöka hur Klvvattyaets nuvarande kvalitet lämpar sig för kraftan. Kräftsuq,ar... na utplacerades i flere olika delar av tvfåran (jfr. Pursiainen et al. 1983). PA någr av punktena kontrollerades sumpkraftornas fysiologjj tillstånd sA, att man med hjä]p av Upptepade provtag.. ningar registrer förändrigar i hemolymf5 Santansattning Genom analys av hemolymf str&yade man att utreda mortalitet och andra störningar under försöjcets gång, eventuella suhletala skad— liga förmndriiigar J. hemoly saa kräftans anPassning5föga till förMndring i Vattenkvaljteten Kr&ftans fordringar betraffande vattnet kvalitet &r tills vidare illa kända. De undersöimingar som gjorts har främst behandlat kräf— tans krav pA syrehalt och pE-niva (Lindroth 1950, Cukerzis 1973, Appelberg 979, Nalley 1980). Också inom Vilt- och Fiskerjf5 har man med hjälp av akvarieförsök utrett kr&ftans anPassningsfög5 till sänkt syreha]t och vattenförsurning 1 försöj, har man strävat till att Stimulera de förändringar i vattnetskvalitet som männlskans verksaet medför och regisjzerat dessa förändringars specifjk5 och samverkande effejcter p& kräftans hemolynjfa (Järvenpas et al. 1983, NiJcina et al. 1983). 2 NATERIAL OCH Sumpförsens allmä»ia förlopp har beskrivift i den föregåen rap porte (Pursiainen et al. 1983). ni dA de fogades till Hemolymfaunders a na s n te tt rig i g&ng. Av denna anledning togs hemo da he öv re sa ar lymfaprov endaet en gAng under Ar 1981. Eftersom Provtagnjng och analys & relatin tidsjcrayande togs de följande proven bara fr&n n&gra vissa av alla sumpställen Av de ställen som Utvaldes för gp Provtagning låg ett inom det områciet som enligt vattendra för Ryro Klvs övre lopp skafl utbyggas, ett annat l&g nedanom det— ta. Dessutom utvaldes ett jämförel5eoade i den opåverkade delen av älvens övre lopp. Enbart för höfls dess— utom kraftsnr pA tfl stfllen i Klvens deltaoade år 1982, det ta i avsjkt att undersöka de fYsiolog verkningarna av de d& ofta föreJcom»nde förflagarna av vattnets kvalitet med lågt p11 som följd. Ar 1982 togs prover fr&n juu till oktober mcd en månads mellen Förutom proven från dc i sumpar placerade kraftoa togs g5 dessutom under vartdera undersöim ett hemolymfap från den plats, där sumpkräftorna fAngats, Luoma i Peraseinajoki ..... 69 2. 1 PROVTÄGNINGSSTÄLLEN Provtagningsställena presenteras i bild 11 dessa var: 0. Luoma, Peräseinäjoki, den plats där sumpkräftorna fångades. 1 samband med provtagningen togs härifrån ett prov år 1981. Är 1982 togs ett annat i samband mcd fångsten av surnpkräftor. Vardera gången hölis kräftorna i sump på fångstplatsen över en natt, 1. Hanhikoski, Peräseinäjoki, provtagningsställe för jämförelse material i en opåverkad del av älvfåran. Härifrån togs ett prov även i september år 1981. 2. Munakka, Seinäjoki, nedre delen av ett älvavsnitt som berörts av utbyggnadsarbeten. Äunes, det provtagningsstä;le som använ— des 1981 ligger i dettas omedeibara närliet, 3. Napue, Storkyro, beläget c. 40 km från föregående ställe och nedanför vattenarbetena i Rintala och iekso, Härifrån togs ett prov också ± september 1981. 4. Larvbäcken, Kvevlax, en bäck som rinner ut ± mynningsområdet och fungerar som tömningskanal för Vassor pumpstation. 5. Vassor, Kvevlax, bystranden ± mynningsområdet på östra sidan av Vassorfjärden, 2.2 PROVTÄGNING OCH ÄNALYSERÄDE PÄRAMETRAR Hemolymfaprovet togs mcd hjälp av en injektionsspruta ur kräftornas ventralsinus. Ur denna togs c. 400 p1 per kräfta och gång. Ur pro vet bestämdes totalprotein—, koppar—, kalcium—, magnesium—, kalium—, natrium—, klorid—, giukos—, och laktathalterna (se närmare Järven pää et al. 1979). Efter att jonkoncentrationerna bestämts uträkna des÷desutom skillnaden (SID) mellan starka basiska katjoner (Na , K , Ca2 och Mg2) och starka syra-anjoner (C1) Vid varje provtagningstillfälle togs från vart och ett av sumpstäliena pro ver av 6 hanar och 6 honor. Till följd av att märkbara könsskillna der framgick grupperades proven könsvis (Jfr. Järvenpää et al. 1983) . 2.3 STöRÄNDE FAKTORER 1 DEN FYSIOLOGISKÄ PROVTÄGNINGEN Förutom proven från Luoma, vilka togs ur den naturliga Dopulationen på fångstplatsen härstarnmar hemolymfaproven från kräftor, vilka beroende på provtagningstillfället tillbringat en längre eller kor tare tid ± sump. Proven är därför inte heit jämförbara mcd motsva rande tagna ± en naturlig miljö. Kräftorna i sumparna matades mcd fisk och diverse växtdelar, vilket inte är en heit naturlig diet, Dc bottendjur, som normait ingår i kräftans föda saknades heit. Trots att noggranna observationer om kräftans tillväxt ± detta om råde saknas förefaller det som om sumpkräftornas tillväxt ± sam— band mcd skalbytet något underskred det naturliga medeltalet (jfr Pursiainen et al 1983) Detta kan bero pa bristfallig foda Födans sammansättning var dock mer eller mindre lika på samtliga sumpställen, vilket gör att dessa kan anses vara jämförbara sinsemel lan. Bristerna ± födan kan också ha bidragit till att fördröja skalby— tet trots att den huvudsakliqa orsaken till att så skedde var vatt nets laga temperatur under forsommaren 1982 Majoriteten av kraftor— 70 och 1 augusti, dc sista först na bytte skal först i siutet av juu i september Skalbytenas spridning över en längre tidsperiod än normalt försvårar toikningen av hemolymfaanalyserna. Skalbytet förorsakar nämiigen stora förändringar i hemolymfans sammansätt ning. Till följd av det låga antalet kräftor 1 sumparna var det inte alltid möjligt att till en provserie välja inaivid i samma skalbytesskede, Speciellt provserierna i siutet av juu blev hete rogena. 3. RESULTAT OCH GRANSKNING ÄV DESSA Den utpräglade cykliteten i kräftans liv avspeglar sig klart i he molymfans sammansättning (jfr. t.ex, Ändrews 1967). Det över en lång tid utdragna skalbytet ir 1982 förorsakar en ovan ligt stor spridning i analysresultaten, Resultaten presenteras i tabellerna 19 och bilderna 2-6, Allmänt kan dock konstateras, att analysresultaten från Hanhikoski (jämförelseornrådet) och Munakka är relativt likartade medan resultaten från dc tre övriga provtag ningsställena klart avviker från jämförelseområdet, Totalprotein och kopparhalterna (Bild 2) , vilka uttrycker mängden respirations pigment (hemocyanin) och vilka korrelerar starkt sinsemellan är 1 augusti-septener högre i Vassor och Napue än på dc övriga provtagningsstdllena högre upp 1 älven. En liJmande tendens är märkbar 1 fråga om kalciumhalterna (bild 3). För Napues del kan uiotsvarande förändringar ses också 1 analysresul taten från år 1981 (tabeli 11). Detta torde tyda på en anpassning till försvå randet av syreupptagningen nedströms 1 vattendraget (Järvenpää et al. 1981). Pä sensommaren är lymfans halt av magnesium (Bild 3) lägre 1 pro ven från Napue och tömningskanalen vid Vassors pumpstation än i proven från dc övriga ställena, Den fysiologiska innebörden cv mag nesiumhaltens variationer är dock relativt okänd, Variationerna 1 kaliumhalt är mycket små (Bild 4). Natriumhalterna är 1 augusti septeraber högre 1 proven från Vassor och Napie än t dc övr;ga (Bild Kloridhalterna är lägie 1 proven frår Vasor p rrpstation är 1 5) dc övriga (Bild 5). Skillnaderna i natrium och kloridhalt mellan dc olika provtagningsställena kan bero på en anpassning till olika osmotisk miljö. Å andra sidan bestäms starkjonsskiilnaden (SID) i hög grad just av Na, och Cl skillnaderna (Reeves och Rahn 1979). 1 proven ökar skillnaden i riktning nedströms och är som störst vid Vassor pumpstation (Tabeil 10, Bild 6) 1 vilken mån ökningen i starkjonsskillnad även ökar lymfans buffringsförmåga och den vägen kräftans möjligheter att överleva 1 en sur miljö kräver närmare utredningar. Förhöjd laktathalt, återigen, anses tyda på ökad stress. Från och mcd augusti är denna högre 1 proven från älvens nedre lopp än högre upp (Bild 5), Glukoshalterna är i avvikelserna inom grupperna så sto hela materialet så små och ra att inga märkbara förändr;ngar ken iakttas mellan grupperna (Bild 6). Dl man jämför proven från år 1982 mcd prov tagna vid motsvarande tidpunkt år 1981 (Tabeilerna 7, 8, 11, 12 och 13) framgår det, att den största skillnadcn gäller totalproteinhalterna, vilka år 1981 var klart högre på alla provtagningsställen än år 1982, Detta ken bero p1 en anpassning till sämre vattenkvalitet år 1981. Trots att syrehalten i sig säkert räckt till i det livligt rinnande vattnct ger dc större kvantitctcrna rcspirationspigmcnt år 1981 vid handen, att tryggandet av en tillräcklig syrctillgång fordrat en större an strängning av kräftorna än år 1982, Inga cv dc här bestdmda haltcrna kan dock betraktas som patologiska. 71 1 tabellerna 14—17 presenteras några parametrar angående vattnets kvalitet, vilka anses viktiga för kräftans trivsel. Mätvärdena härstammar från båda undersökninqsåren. Någon direkt korrelation mellan förändringar i vattnets kvalitet och hemolymfans sammansätt— ning kan dock inte påvisas eftersom vattenproven, speciellt under den tid, då kräftorna höilsi sumpar, tagits alltför sällan, Genom långvariga undersökningar har man visat, att vattenkvaliteten för ändras då man rör sig från älvens övre loop nedströms. Kräftorna påverkas bl.a. av försämringen av vattnets buffringsförmåga och därmed påföljande stora och snabba förändringar i pH—värdet (Ala saarela 1981, Storberg 1983). Vilka de förändringar i vattenkvali teten, som var för sig och tillsammans, förorsakar de större för— ändringar i hemolymfans sammansättning,som iakttogs ± Napue och Vassor än högre upp i Munakka är, förblir dock oklart. Man bör ock så komma ihåg, att de mest kritiska perioderna beträffande föränd ringar i vattenkvalitet, översvämningarna höst och vår, vilka mcd— för stora pH—variationer och grumligt vatten, inte finns mcd i denna utredn±ng. Dessutom var sommaren 1982, då det mesta av mate— rialet ±nsamlades ovanligt torr, vilket gör att förändringarna i vattnets kvalitet förblir under det normala. För att få en mera pålitlig helhetsbuld borde man fortsätta sumpförsöken och hemolymfa analyserna under en följd av fiere år. 4 SÄMMANDRAG 1. 2. 3. 4, 5. 1 sammansttningen av kräftornas hemolymfa förekommer märkbara skillnader i dc fixeringar som gjorts p1 olika provtagnings ställen, Skillnaderna torde återsegla vattnets kvalitetsskj1lna der p1 de olika sumpningsstäl;ena Förändringarna ± förhållande till den jämförelsegrupp som sumpats i älvfårans ostörda del biir större nedströms, 1 fråga om många förändringar märks en klar tröskel meilan provtagninqsställe i Munakka och Napue. Dc tydiigaste förändringarna i lymfan är ök ningen av mängden andningspigment, vilket kompenserar försvårad syreupptagnjng, och en ökning cv skillnaden mellan koncentratjo nen av starka baskatjoner och starka syreanjoner, vilket torde vara ett tecken p1 ökade surhetsskador, Sumpningsprovet visade att fullvuxna kräftor kan klara sig tämii gen bra p1 alla provtagningsställe Trots att dc förändringar som konstaterats i dessa provtagningar eller dc analyserade beståndsdelarna ej torde kunna betraktas såsom patologiska, in nebär ändringarna dock rubbningar i det fysioloeiska jämvikts tillståndet, Härav följer att även obetydliaa ytterligare stör ningar kan vara ödesdigra, Provtaeningarna ger inga garantier för en ökning av kräftbeståndet eller för att dc yngre kräftorna kommer att klara sig på sumpningsställena. Dc mest kritiska tids— perioderna mcd tanke på vattenkvaljteten utreddes inte i denna undersökn±ng. För att få en säker bild av huruvida vattenkvaljteten i Kyro älv är lämpad för kräftor borde man utföra sumpningsprov under flera på varandra följande är. P1 s1 sätt skulle den påver1n som excep— tionella väderleksförhål;anden har p1 undersöknjpasresuitaten elimineras. Sumpningsprovet visar att kräftan uppenhariigen lämpar sig som ett indikatordjur som mycket lätt reagerar p1 förändringar i vattenkvaijteten T ÄC K Undersökningen har delvis finansierats medelst understöd av Finlands Akademjs naturvetenskapiiga kommission, LITTRAUR Alasaarela, E. 198]: Ennakkoseivitys Kyrönjoen yläosan vesistö töiden työnaikajsjsta ja valmistumisen jälkeisen käytön Pohjois-Suornen vaikutuksista Kyrönjoen veden laatuun. to, ium, imis 67 s. Kompend vesitutkimusto Andrews, P. 1967: ber den Blutchernjsmus des Flusskrebses s limosus und seine Veränderungen im Laufe Orconecte des Jahres. Z. vergi. Physiol. 57: 7-43. - 73 Äppelberg, M. 1979: The effects of low pH on Ästacus Ästacus L. during moult. Paper presented at the Second Scand. Symp. Freshwater Crayfish, Lammi, Finland 1979. Manuskript. - Cukerzis, J. 1973: Bilogische Grundiagen der Methode der kunstlichen Aufzucht der Brut des Astacus astacus L. Freshwater craytish 1: 187 201. - - Järvenpää, T., Westman, K. and Soivio, Ä. 1979: Sampling and analysing of the haemolymph of the freshwater crayfish Astacus astacus (L.). Paper presented at the Second Scand. Symp. Freshwater Crayfish, Lammi, Finland 1979, Manuskript. - Järvenpää, T., Nikinmaa, M,, Westman, K. and Soivio, Ä. -1983: Effects cd hypoxia on the haemolymph of freshwater crayfish Ästacus astacus L. in neutral and acid wate r during the intermoult period. t: Goldman, C.R. fred.), Freshwater Crayfish V: 86—97. - Lindroth, Ä. 1950: Reactions ot Crayfish on low oxygen pressure. Inst. Freshw. Res. Drottningholm Rep. 31: 110-112. - Malley, D.F. 1980: Decreased survival and calcium uptake by the crayfish Orconectes virilis in low pH. Can. J. Fish. Äquat. Sci. 37: 364-372. - Nikinmaa, M., Järvenpää, T., Westman, K. and Soivio, Ä. 1983: Effects of hypoxia and acidification on the haemolymph pH valyes and ion concetrations in the freshwater crayfish (Astacus astacus LJ. Finn. Fish. Res. 5:17—22. Pursiainen, M., Järvenpää, T., Westman, 1<., Tikka, J.,, Kuit tinen, E. & Louhimo, J. 1983: Kyrönjoen vesistöalueen rapukantojen tila ja nykyiset ravuntuotantoedellytykset. Vesihallituksen tiedotus. i tryck. - Reeves1 R.B. and Ralin, H. 1979: Patterns in vertehrate acidbase regulation. i: Wood, S.C. and Lenfant, C. fred.), Evolution of respiratory processes, a comparative approach, pp. 225-252. Marcel Dekker mc,, New York and Basel. Storberg, K—E. 1983: Kyrönjoen alaosan vedenlaadusta. Vatten styrelsen, Vasa vattendistrikts vattenbyrå. Kompendium. 17 s. - 74 FOR STÄLLENA PROVTAN IN KVEVLAX LUOMA HANHIKOSXI AUNES MUNAKKA NAPUE VASSOR, LARVBÄCKEN VASSOR, BYSIRANDEN 0. 1. 2. 3. 6. 1 LLKYRO FVSIOLOGISK 5. —. 1 N JLMAJ OX 1 t • 1 1 0 7 KURI / / 0 Bild 1. 5 10 15 20km Ställena för fysiologisk provtagning i Kyro älv. 1 AUGUST 1 20 0 2 345 e L ( SE). 0. Luoma, testad med Student’s t—test (*** ytterst siqnifikant, P < 0.001; ** signifikant, P < 0.01). 1. Hanhikoski, 2. Munakka, 3. Napue, 4. Vassor, Larvbcken, 5. Vassor, bystranden. Gruppskillnadernas signifikans Protein- och kopparhalter för de r 1982 i Kyro ölv sumpade kräftornas hemolymfa * 40- 100- Cu2 mt 120- 60 OKTOBER 60 SEPTEMBER prot g/L 60 0 JULI 23L 5 dcl 80 Bild 2. 1 JUNI 0 99 80 100 120 20 60 0 dd 60- 99 60 99 80 cfcf -80 dcf9g 1982 * 0 1 * 0 1 0 11 1 2 3 6 5 JUU 12365 1 ********** 1 2 3 6 5 LOJ 1234 1 T 29 1 « 1 2 3 4 5 1 2 3 4 5 — 1 2 3 L5 2 3 6 1) 1 2 6 8 mekv/t Mg24 10 30 co2 mekv/t 1 23’65 * •I1 1 3 C 5 * LJ OKTOBER 12O365 f Lij SEPTEMBER 4 99 dd 1 23 6 5 AUGUSTI 1 2 3 4 5 * * * 12 cfcf Ka1sium och magnesiumhalter 1 de år 1982 1 Kyro ölv sumpade kräftornas hemolymfa. Förkiaringar som « JUNI 0 för bild 2. 8i1d 3, 2 6 mekv,i[ Mg2’ 10 20 dcf 9 mekv/t 1982 Bild 4. dd f JUU Kaliumhalter i de JUNI K mekv/cfc$’ 9 6 1982 AUGUSTI SEPTEMBER d’cf 29 OKTOBER cywcf 1982 i Kyro 1v sumpade krftornas hemolymfa. Förkiaringar sam för bild 2. dcr 6 6 mekv/ t Bild 5. -160 -200 0 f 1 1 3C*5 ** + JULI 123LS dd 1 2 3 6 5 f 12365 Natrium— och kloridhalter 1 de 0 Q 1 99 JUNI mekv/t 1 260 -160 -200 -240 Na+ mekwt 1982 åT 4 + 1 2 3 4 5 1 AUGUSTI — 12365 , — - - 12345 — - 23%5 *OO SEPTEMBER 1 2 3 L 5 L 123 dd 1 O * - — - * 2 3 6 5 - - 160- 200- 160— 200 mekv/t 260 - 2 3 4 5 - 12365 OKTOBER L.J -***j 1.23,45 1 240- 1982 1 Kyro älv sumpade kröftornas hemolymfa. Förkiaringar som för bild 2. 1 2 3 L 2365 99 Na+ mekv/1 JUNI 99 JULI 99 df AUGUST 1 99 $EPTEMBER 99 L4J OKTOBER JJ dd 60 SID mekv/1 Skillnaderna mellan starka basiska katjoner och starka syra—anjoner (MD) i de år 1982 i Kyro 1v sumpade krftornas hemolymfa. Förkiaringar som för bilU 2. BilU 6. 40 SI D mekv/% D 0 D z L0 0 0 0 0 CD L r * a L CD 0 c c ui 0 LI, •4 40 +0 3 0. CD 0 LI) D CD (D m ui -D m w m CD 3 0 3 CD Ui CD 0 CD w 0 0 3 0 w m 0: 0 +0 +0 * * L Ui 0. L0 0 0 0 0 08 00 ++ o &/ Iabefl 1. O.011 O.O24 (7) 0.248 0.050 (5) 4.2 (7) 46.4 0.9 (5) (5) 0.0O5 0.089 (7) 0.107 g/1 0.096 g/1 mm laktat 47.7 giukos rs längd (5) 6.2 88.9 (7) 2.7 75.1 g/1 ( (5) i7.2 117.8 (7) 5.3 101.4 mg/1 koppar (5) 237 (7) 4 245 mekv/1 klorid (5) iO.9 (5) (5) 29.8 (7) 0.4 27.3 mekv/1 kalcium 3 216 4.3 0.2 (7) 4 222 mekv/1 (7) 0.2 4,0 mekv/1 kalium natrium (5) 8.6 (7) O.3 7.7 mekv/1 magnesium SE) p fångstp[atsen, Luoma i Perseinäjoki 16.6.—82. SD, antalet prov inom parentes). proteiner (Ryggsköldens (rs) 1ngd Krfthemo1ymfans sammansttning co 5. 4. 3. 2. 1. ställe Tabeli 2. ( 1 SE) på fem provtagningsst11en 21. — 23.7.82. 0.045 ±0.004 g/1 0,046 ±0.015 (5) 0.046 ±0.019 mm 50.4 ±7,3 (5) 47.8 ±7,0 (5) magnesium mekv/l 5.3 ±0.7 kalcium mekv/l 24.1 ±0.8 mekv/1 204 ±0.4 (5) 5.5 ±0.5 (5) 4.8 ±0.2 (2) ±1.3 (5) 23.1 ±1,5 (5) 17.9 ±9 196 ±4 (5) 206 ±5 (5) 183 ±1 (5) 4.6 ±0.2 (5) 5.3 ±0,3 (5) 4.5 ±0.2 (5) 212 ±4 (5) 222 ±3 (5) 194 (5) 52.5 ±3.6 (5) ±9,1 (5) 47.3 (5) 44.5 ±5.0 (5) 56.9 ±8,8 (5) 40.1 ±1.6 (2) ±3.8 (4) (5) 0.053 —0.011 (5) 0.064 ±0,013 (5) 0.033 ±0.003 (2) 0.035 ±0.001 (4) (5) 0.064 ±0,036 (5) 0.080 ±0.070 (2) 0.010 ±0.004 (4) 43.0 ±2,9 (4) 52.5 ±2.1 (2) 58.5 -2.5 (4) 45.8 5.4 20.1 (5) ±0.1 ±3 1:3.4 ±3.7 6.0 ±13,3 (4) (2) 14.4 ±.5 (4) (2) 227 ±7 (4) (2) 5.3 ±0.2 (4) ±2 (2) 238 ±7 (4) ±1.6 (2) 62.0 ±53 (4) 66.7 (5) (5) 1:5 4.2 227 natrium 69.6 kalium 60.0 klorid mekv/1 koppar mekv/1 g/l proteiner mg/1 g/1 giukos rs längd laktat 1. Hanhikoski, 2. Munakka, 3. Napue, 4. ]assor (Larvbäcken) och 5. Vassor (bystranden), Hemolymfans sammansttninq hos krfthanar 00 5. 4. 3. 2. 1. st11e labeli 3. ( i SE) p fem provtagningsst11en 21. — ±0.013 (3) ±1.7 (3) (3) (4) 0.013 ±0.003 ±1.9 46.0 0.003 (5) (5) 47.5 ±0.044 ±3.6 (5) (5) 0.084 tO.O20 44.8 0.086 (5) (5) 46.0 ±0.067 ±4,4 0.084 ±73 (3) ±0.001 0.046 (3) ±0,010 0.049 (5) ±0.004 0.046 (5) ±0.004 0.055 (5) ±0,001 0.040 g/l g/1 m[:1 45.0 laktat giukos rs 1ngd (3) ±7.3 86.3 (3) ±6.6 64.8 (5) ±6.2 57.0 (5) ±3.0 65.8 (5) ±2.6 69.7 g/1 proteiner (3) ±9,8 102.2 (3) 76.3 ±3,4 (4) ±10.8 70.6 (5) i:37 69.4 (5) ±5,3 82.5 mg/1 koppar (3) ±6 225 (3) ±7 207 (5) ±5 211 (5) ±2 215 (5) ±1 219 mekv/1 klorid (3) ±0.0 4.4 (3) ±0.3 4.4 (5) ±0.3 5.2 (5) ±0.2 5.0 (5) ±0,2 4.3 mekv/1 kalium (3) ±7 217 (3) ±8 196 (5) ±4 198 (5) ±4 198 (5) ±2 203 mekv/1 natrium (3) ±1.2 26.4 (3) ±1.4 23.4 (5) ±1.3 23.4 (5) ±0.5 23.9 (‘5) ±0,8 25.5 mekv/1 kalcium (3) ±0.4 7.9 (3) ±0,4 6.0 (5) ±0.5 5.8 (5) ±0.3 6.3 (5) ±0.3 6.3 mekv/1 magnesium 23.7.82. 1. Hanhikoski, 2. Munakka, 3. Napue, 4. Vassor (Laribäcken) och 5. Vassor (bystranden). Hemolymfans samnansittning hos krfhonor cc 5. 4. 3. 2. 1. ställe Tabeil 4. (5) ±0.4 (6) ±0.3 (6) 6,2 il.5 (5) 21.3 ±95 (6) 21.9 ±0.4 (6) 20.2 ±0.8 (6) ±9 (5) 206 (6) 214 ±4 (6) 224 ±4 (6) ±0.3 (5) 4.1 ±0.1 (6) 4.2 ±0.1 (6) 4.4 ±0,1 (6) ±8 (5) 224 ±3 (6) 221 ±3 (6) 232 ±2 (6) ±9,9 (5) 56.2 ±6.2 (6) 63.1 ±2.9 (6) 71.8 ±3,3 (6) ±8.4 (5) 46.8 ±5.2 (6) 54.0 ±4. (6) 60.4 ±3,3 (6) ±0.007 (5) 0.051 ±0.004 (6) 0.070 ±0.011 (6) 0.072 ±0,008 (6) ±0.007 (5) 0.045 ±0.017 (6) 0.017 ±0.010 (6) 0.135 ±0,094 (6) ±8.3 (5) 46.8 ±1.8 (6) 49.2 ±34 (6) 51.7 ±9.2 (6) ±3 ±0.8 18.4 189 4.0 208 38.1 32.4 0.041 0.014 53.2 (6) (6) (6) (6) (6) (6) (6) (6) (6) (6) ±0.4 ±1.6 ±4 ±0.2 ±4 ±5.2 ±0,003 ±0.003 ±6.8 (6) ±fl,3 5.5 5.0 5.2 5.7 19.4 200 4.4 mekv/1 221 54.7 44.4 0,052 0.007 50.5 kalcium mekv/1 natriurn meki/1 kalium mekv/1 mekv/1 mg/1 g/1 klorid g/l g/1 mm koppar proteiner laktat giukos rs längd magnesium ( ± SE) på fem provtagningsställen 24.—26.8,82. 1. Hanhikoski, 2. Munakka, 3. Napue, 4. Vassor (Larvbicken) och 5. Jassor (bystranden). Hemolymfans sammansttning hos krfthanar 5. 4. 3. 2. 1. ställe Tabeli 5. ±0.006 (5) ±8.0 (5) (6) 0.076 (6) 0.502 ±0,222 (6) (6) 45.5 ±2,4 (6) ±8,7 (6) (6) 69.3 (6) ±5, SE) p fem provtagningssI11en 24. (6) ±9,1 (6) ±0,1 ±3 (6) 4.5 (6) ±0.2 4.5 (6) ±0.2 4.4 (6) ±0.2 4.6 (5) ±0.2 4.0 meki/1 kalium 224 (6) (6) 76.4 ±3 213 (6) ±3 221 (6) ±3 212 (5) ±2 214 meki/1 klorid ±4,4 71.5 (5) (6) 61.4 ±8.3 67.7 ±5,4 58.3 (6) ±5.0 ±3,3 (6) 42.0 (5) ±2.6 39.8 mg/1 koppar 35.5 (5) ±1.6 34.7 g/1 proteiner ±0,008 ±0.014 ±0.014 0.069 (6) ±3,5 (6) (6) ±0.007 0.027 ±0.017 ±3,4 0.070 45.3 0.037 44.5 (6) (6) (6) ±0.003 0.048 (5) ±0.001 0.044 g/1 laktat ±4.1 0.028 0.008 g/1 mm 46.8 giukos rs längd 48.0 ( — (6) ±3 213 (6) ±4 211 (6) ±6 201 (6) ±3 193 (6) ±fl,7 22.4 (6) ±0.9 23.1 (6) ±0.3 23.1 (6) ±0.6 19.1 (5) ±0.6 ±3 (5) 19.0 mekv/1 kalcium 190 meki/1 natrium (6) ±0,4 6.9 (6) ±0.5 5.2 (6) ±0.3 5.3 (6) ±0.7 5.1 (5) ±0.2 4.6 mekv/1 magnesium 26.8.82. 1. Hanhikoski, 2. Munakka, 3. Napue, 4. Vassor (Laribcken) och 5. Vassor (bystranden). Hemolymfans sammansittning hos krfthonor 5. 4. 3. 2. 1. ställe Tabeli 6. ( ± SE) p fem provtagningsstfillen 22. ±0.011 (5) 0.075 ±0,052 (6) ±3.7 (5) 51.5 ±9,0 (6) (6) (6) 0.022 ±0,003 ±4,3 49.0 0.003 (7) (7) 48.2 ±0,015 ±3,1 (7) (7) 0.037 ±0.003 ±4.0 50.4 0.003 q/1 mm 47.1 glukos rs längd (6) ±0,003 0.061 (5) ±0.012 0.083 (6) ±0,006 0.043 (7) ±0,005 0.044 (7) ±0.006 0.036 g/1 laktat (6) 55.2 ±35 (5) ±2.8 45.5 (6) ±6,5 37.9 (7) ±6,2 35.0 (7) ±7.2 51.3 g/1 proteiner (6) ±3,5 66.2 (5) ±3,4 54.2 (6) ±7,8 45.7 (7) ±8,4 43,2 (7) ±8.9 37.9 mg/1 koppar (6) ±1 219 (5) 215 ±3 (6) ±6 220 (7) ±2 213 (7) ±5 208 mekv/1 klurid (6) ±0.1 3.9 (5) ±0.2 4.2 (6) ±0.1 4.0 (7) ±0,2 4.4 (7) ±0.1 4.1 mekv/1 kalium (6) ±2 217 (5) 216 ±3 (6) ±7 213 (7) ±3 202 (7) ±5 197 mekv/1 natrium (6) 0.8 21.9 (5) ±0.2 21.8 (6) ±0,8 21.0 (7) ±0.7 20.2 (7) ±1.1 20.5 mekv/1 kalcium (6) 0.3 5.4 (5) ±0.4 4.6 (6) ±0.3 4.4 (7) ±0.3 5.6 (7) ±0.8 4.8 mekv/1 magnesium 24.9.82. 1. Hanhikoski, 2. Nunakka, 3. Napue, 4. Vassor (Larvbäcken) och 5. Vassor (bystranden). Hemolymfans sammansttning hos krfthanar 5. 4. 3. 2. 1. 0.025 ±0.017 (6) ±1.6 (6) (5) (5) 45.3 ±0.017 ±4.0 (6) (6) 0.024 ±0.006 ±1,7 45.6 0.012 (6) (6) 44.2 ±0.002 i:50 (5) (5) 0.002 ±0.00 j:8,3 46.3 0.00 46.2 (6) ±0.003 0.049 (5) ±0.010 0.058 (6) ±0,013 0.072 (5) ±0.009 0.037 (5) ±0,004 0.041 g/1 (6) ±7.8 53.6 (5) ±7.0 34.8 (6) ±3,fl 46.5 (6) ±9.0 33.1 (5) ±5.6 35.2 g/1 (6) ±9.1 58.2 (5) ±8.0 41.3 (6) ±5,5 51.3 (6) 40.4 (5) ±7,5 40.1 mg/1 koppar (6) ±3 219 (5) ±6 197 (6) ±4 223 (6) ±5 204 (5) ±2 211 mekv/1 klorid (6) ±0.2 4.1 (5) ±0.2 4.3 (6) ±0.1 4.2 (6) ±0.2 4.2 (5) ±0.2 4.5 mekv/1 kalium (6) ±4 213 (5) ±5 201 (6) ±5 212 (6) ±6 197 (5) ±3 201 mekv/1 natrium (6) ±0.5 22.4 (5) ±0.7 19.8 (6) ±0.7 22.8 (6) ±1.4 19.7 (5) ±0.3 21.5 mekv/1 magnesium (6) ±0.3 5.6 (5) ±0.5 3.6 (6) ±0.5 4.7 (6) ±0.7 4.4 (5) ±0.2 6.0 -- mekv/1 kalcium g/1 proteiner mm laktat glukos rs längd ställe - Hemolymfans sammansttning hos krifthonoT ( t SE) p fem provtagningsst11en 24.9.82. 22. 1. Hanhikoski, 2. Munakka, 3. Napue, 4. Vassor tLarvbäcken) och 5. Vassor (bystranden). labeil 7. —1 5. 4. 3. 2. 1. ställe Tabeli 8. ( SE) på fem provtagn1ngssti11en 18. — 20.10.82. (6) 5,9 ±0.3 (6) 6.8 ±0.5 (5) 8.2 ±0,1 (6) (6) 25.9 ±0.3 (6) 23.5 ±0.5 (5) 24.8 ±0.5 (6) (6) 201 ±1 (6) 213 ±2 (5) 205 ±3 (6) (6) 3.9 ±0.6 (6) 4.6 ±0.8 (5) 3.8 ±01 (6) 232 ±2 (6) 226 ±1 (5) 231 ±3 (6) (6) 45.5 ±1.3 (6) 48.9 ±3,4 (5) 58.2 ±3.2 (6) (6) 39.1 ±0.8 (6) 41.3 ±2.5 (4) 49.3 ±2.1 (5) (6) 0.101 ±0.004 (6) 0.108 ±0.006 (5) 0.107 ±0.005 (6) (6) 0.038 ±0.017 (6) 0.018 ±0.011 (5) 0.017 ±0.008 (6) 46.5 ±2.5 (6) 48.8 ±3.6 (5) 53.3 ±8,3 (6) (6) ±0.6 ±2 ±0.1 ±2 ±5.6 ±3,9 ±0.007 ±0.006 ±5.1 7.3 22.3 190 3.6 224 42.0 34.4 0.081 0.015 47.8 (6) (6) (6) (6) (6) (6) (6) (6) (6) (6) ±0,6 ±0,5 ±2 ±0,2 ±3 ±53 ±4.0 ±0.008 ±0,007 ±4,7 7.6 24.0 207 3.8 240 45.7 36.3 0.081 0.013 47.2 mekv/1 mekv/l mekv/1 mekv/1 mekv/1 mg/1 g/1 g/1 g/1 mm magnesium (6) kalium kalcium klorlU koppar proteiner laktat giukos rs längd natrium 1. Hanhikoski, 2. Munakka, 3. Napue, 4. Vassor (Larvbcken) och 5. Vassor (bystranden). Hemolymfans sammansättning hos krfthanar cc cc 5. 4. 3. 2. 1. 0.040 ±0.016 (6) ±1.8 (6) (5) (5) 45.2 ±0.027 ±4.1 (7) (7) 0.070 ±0.034 ±3,3 46.0 0.124 (7) (7) 45.0 ±0.016 ±4,5 (6) (6) 0.026 ±0.011 ±8.4 46.9 0.013 44.7 (6) ±0,009 0.087 (5) ±0,016 0.072 (7) ±0,005 0.077 (7) ±0,016 0.084 (6) ±0,008 0.073 g/1 (5) ±4.0 27.2 (5) ±6.8 32.6 (6) ±3,4 28.4 (7) ±6,2 30.8 (6) ±6,0 30.7 g/1 (5) ±4,9 27.8 (4) ±6.5 30.9 (6) ±4,5 31.1 (7) ±9.1 38.0 (6) ±8.4 38.8 mg/1 (6) ±7 232 (5) ±5 194 (7) ±9 214 (7) ±8 209 (6) ±7 213 mekv/1 klorid (6) ±0,2 3.4 (5) ±fl,4 3.3 (7) ±0,2 3,0 (7) ±0,2 3.5 (6) ±0,2 3.7 mekv/1 kalium (6) ±6 203 (5) ±3 183 (7) ±10 177 (7) ±9 182 (6) ±7 182 mekv/1 natrium (6) ±0.8 24.5 (5) ±0.8 21.3 (7) ±0.5 25.1 (7) ±1.3 22.4 (6) ±0.8 22.4 mekv/1 kalcium (6) ±0,6 6,0 (5) ±9,5 4.2 (7) ±fl,3 4.5 (7) ±0.8 6.1 (6) ±0.4 7.1 mekv/1 magnesium g/1 koppar mm proteiner giukos rs längd ställe laktat Hemolymfans sammansättning hos kräfthonor ( SE) p fem provtagninqssti11en 18.— 20.10.82. 1. Hanhikoski, 2. Munakka, 3. Napue, 4. iassor (Larvbcken) och 5. VassoT (bystranden). labeli 9. 24. - 26.8.82 - 2.9 (3) 29.8 22.3 ± 1.9 (6) 22,6 ± 3.1 (6) 14.1 ± 3.5 (4) & 5, 30.4 2.1 (5) 32.0 30.8 i 2.8 (6) 3.4 (3) 23.0 26.1 i 2.0 (6) 2.1 (6) 31.0 t 1.1 (5) 3.1 (6) 24.5 3.3 (2) 16.2 dc 1.2 (6) 1.7 (5) 4.3 ± 2.0 (6) 10.3 17.2 2.2 (5) 1.5 (7) 4.4 3,0 (6) 20.5 3,9 (6) 12.0 2.9 (5) 20.7 oo 22.7 1.4 (6) 4.9 20.7 ± 2.1 (6) 12.4 ± 1.3 (6) 3.6 (5) 18.1 & - 4.4 ± 4.0 (7) 21.6 ± 3.2 (6) 9.5 ± 1.9 (6) 3.1 (5) 1.3 (6) 17.8 00 ++ 1.3 2,5 (7) 19.1 2.1 (6) 1.6 (6) 20.10.82 8.9 ± 4.2 (5) — 1.1 (5) 1,7 21.5 ± 2.9 (5) 18. 1.2 (5) 24,9,82 14.6 4.2 — 2.3 18.6 22.. 2.2 (7) 20.3 ± 2.7 (5) 23.7.82 oo — 8.5 ± 3.0 (6) 4.7 (5) 1.2 (7) 2L 2.7 (5) — SE) 1 de undersökta kräftornas hemolymfa. 10.7 22.2 00 ++ - SID, 0. Luoma, 1. Hanhikoski, 2. Munakka, 3. Napue, 4. Vassor (Larvböcken) och 5. Iassor (bystrand). difference Skillnaden mellan starka basiska katjoner och starka syraanjoner (strong ion concentration &f 18.2 16.6.82 &P 4. 3. 2. 1. 0. labeli 10, 3. 3. 1. 0. stölle Tabeil 11. + oo) hemolymfa ( SE) på fyra provtagningsställen 29. — ±0,002 (10) ±3,7 (10) (5) (5) 0.003 ±0.011 ±3.2 48.3 0.024 (10) (10) 43.4 ±0.003 ±39 (12) (12) 0.004 ±0,010 ±5, 45.5 0.040 g/1 mm 46.7 giukos rs löngd 4* (10) ±0.005 0.064 (5) ±0.016 0.082 (10) ±0.002 0.049 (12) ±0,007 0.068 g/1 laktat (10) ±3,6 65.9 (10) ±6,6 88.3 (5) ±8.3 ±3.9 (5) 82.7 (10) ±4.6 65.6 (12) ±4,3 60.4 mg/1 koppar 56.6 (10) ±33 51.4 (12) ±2,9 45.7 g/1 proteiner ++ (10) ±4 221 (5) ±6 222 (10) ±2 218 (12) ±2 224 mekv/1 klorid (10) ±0.1 3.8 (5) ±0.1 4.0 (10) i:01 4.2 (12) ±0,2 4.2 mekv/1 kalium (10) ±4 222 (5) ±4 219 (10) ±2 215 (12) ±2 223 mekv/1 natrium (10) ±0,4 24.7 (5) ±0.7 22.8 (10) ±0.6 22.5 (12) ±0,4 22.3 mekv/1 kalcium 30.9.81. (10) ±0,4 4.4 (5) ±0.3 6.2 (10) ±0.2 5,5 (12) ±0,2 5.3 mekv/1 magnesium Prrniens antal anges inom parentes. Antalet hanar och honor iar 6 d’d, 6 oo (0), 5 cd’, 5 o (1), 2 d’d, 3 0° (2) och 4 6 00 (3). 0. Luoma, 1. Hanhikoski, 2. Aunes, 3. Napue. Sammansättningen för kröftornas (&‘ (*** 3 * N5 NS NS — o NS o NS 2 ** o * NS ** ** NS * 1—3 NS NS NS NS NS o NS — 2 NS 1 ** * NS * NS o NS NS * N5 N5 NS NS ** * NS NS — NS NS NS ** NS o 3 0 0 magnesium relativt signifikant, kalcium * natrium kallum signifikant, klorid ** 30.9.81). Uruppskillnadernas siqnifikans koppar N5 NS proteiner * laktat 0—2 glukos — ytterst siqnifikant, NS rs löngd Student t—test o riktningsgivande och NS icke siqnifikant). testad med 0. Luoma, 1. Hanhikoski, 2. Aunes och 3. Napue (29. Statistisk jömförelse mellan de olika parametrarna för hemolymfaprov från fyra provtaqningsstöllen. 1 grupperna labeil 12. Napue 81 NS Napue 82 - NS (+) Aunes 81 * NS * laktat Munakka 82 — NS glukos (+) (+) ** (+) ** proteiner NS (+) o (+) * klorid (—): (—) o NS NS kalium NS (+) ** (+) natrium (+) (+) * (±) o kalcium NS (+) NS magnesium iärdet lögre ön under det andra undersökninqsåret 1982 (jft. tabellerna 6,7 och 11). (+): värdet högre ön (förkiaringar som 1 tabeil 12). (+) — - under det andra undersökningsret, hemolymfa i september 1981 Statistisk jmtöre1se av de olika parametrarna i de undersökta kröftornas (cd’÷ oo) Hanhikoski 81 Hanhikoski 82 labeli 13. 94 Tabefl 14-17. Tabeli 14. Vissa, för kraftans trivsel betydelsefulla vattenkvalitetsparametrar, vilka uppmätts åren 1981 och 1982 1 Aunes fprovtagningsställe nr 2 för hemolymfaproven), och i Paihojainen, c. 10 km nedströms frän Napue (provtagningsst11e 3), Vattenanaysresu1taten har plockats ur Vasa uattendistrikts vattenlaboratoriums vattenkval itetsregister. Resultat mv analys av vattenkvaliteten. Aunes (5einjoki) 1981 8.10. 16.11. 14.12. 6,8 9,3 0,3 0,2 10,0 9,2 12,3 11 1 79 Datum 20.1. 9.2. 2.3. 1.4. 7.4. 12.5. Temperatur 0,2 02 0,1 0,1 0,2 10,5 10,0 10,5 8,3 02 mg/1 02 mttn. % 9,8 70 71 74 59 75 85 83 88 Grumlighet, Hach FTU Fast substans mg/1 5,6 7,9 4,7 6,4 8,1 26 6,2 7,9 5,8 6,6 17 6,7 11 23 110 23 18 9,3 11 9,4 15 6,6 12 12 12 0,28 0,06 5,6 -y mS/m 10 25 12 0,05 9,18 5,5 5,7 6,6 5,8 200 160 240 240 210 180 26 29 33 33 32 28 3,0 1,7 4,2 2,9 2,2 1,7 9,9 20 29 29 Alkalinitet mmol/1 0,28 026 0,31 0,20 pH 6,7 6,3 6,3 6,0 210 24 23 30 2,2 2,5 2,3 Färg Ptmg/1 CODMfl 519/1 02 Fe mg/1 Suifat mg/1 Tabeil 15. 11 14 12 8 36 Resultat av analys av vattenkvaliteten, Paihojainen (Storkyro) 1981 14.12. Datum 2.3. 1.4. 27.4. 12.5. 1.7. 17.8. 21.10. 16.11. Temperatur °C 0,2 0,2 0,9 6,1 16,4 17,4 3,9 02 mg/1 02 mttn. % 12 11,1 11,9 11,2 8,1 7,4 11,0 13,3 12,6 85 80 86 93 3 79 86 94 90 5,4 4,9 8,2 58 4,1 4,1 5,3 7,4 5,1 26 16 8,1 Grumlighet, Hach FTU Fast substans mg/1 0,1 0,1 6,3 8,2 29 141 12 6,7 14 11 15 7,0 8,9 9,5 15 15 16 Alkalinitet mmol/1 0,26 0,25 0,25 0,11 0,16 0,06 0,10 0,06 pH 6,3 6,3 5,6 6,5 6,3 5,6 5,3 5,2 250 240 280 240 200 180 57 mSJm y 25 Frg Ptnig/i 180 240 5,4 210 CODM mo/1 02 Fe mg/1 23 27 33 36 2,? 29 5,8 30 2,2 29 1,9 30 2,0 2,6 2,5 1,9 1,5 Suifat mg/1 20 12 34 11 12 97 17 39 40 95 Tabeli 16. Resultat av analys av vattenkvaliteten, Aunes fSeinjoki) 1982 Datum 13.1. 15.2. 8.3. 19.4. 3.5. 17.5. 8.6. Temperatur °C 0,3 0,3 8,6 0,2 8,8 0,8 12,4 7,4 3,6 8,8 11,8 9,9 12 11.8. 17.8. 7.9. 15.9. 20.10:25.10. 15.11. 14.12. 18,4 16,9 11,6 10,5 6,8 5,7 7,3 8,9 0,3 0,3 3,6 3,4 12,1 10,9 11,2 12,0 02 mg/1 02 mättn. % 8,9 61 59 60 84 89 82 82 73 60 69 80 83 82 84 83 Grumlighet, Hach FTU Fast substans mg/1 8,4 7,0 7,0 9,2 22 9,0 7,5 s,f 8,1 2,7 14 5,8 8,2 17 13 34 7,8 8,8 43 70 28 29 33 57 16 22 9,8 23 30 18 10 6,6 10 10,2 13,6 5,8 9,2 9,8 12 11 11 17 0,09 0,29 0,20 0,02 5,3 9,8 ymS/n 14 13 0,35 Alkalinitet mmol/1 0,22 0,43 0,42 0,06 0,18 0,48 0,11 pH 5,9 6,6 6,4 5,9 5,7 5,3 6,3 6,8 6,1 5,8 6,8 7,1 6,9 6,5 Färg Ptnig/1 240 210 200 210 200 180 200 160 320 320 240 210 210 210 180 37 23 21 28 28 28 24 21 38 41 27 24 26 28 29 3,2 2,7 2,8 2,5 2,9 2,1 2,4 3,6 4,8 2,3 3,1 2,5 3,0 2,9 1,5 13 10 16 44 C0D mg/i 02 Fe ng/1 14 Suifat mg/1 Tabeil 17. 16 11 0,05 0,03 14 16 22 14 18 8,3 13 7,4 Resultat av analys av vattenkvaliteten, Paihojainen (Storkyro) 1981 Datum 19.1. 17.2. 8.3. 19,4. 3.5. 18,5. Temperatur °C 0,3 0,3 0,1 0,2 3,4 7,4 10,1 12,2 11,8 10,9 02 nig/1 02 mattn. % 10,4 10,3 15.9. 24.9. 20.10 15.11. 15,12. 14,9 10,5 8,3 1,7 2,4 0,3 8,6 9,6 9,9 11,8 11,8 12,8 87 85 86 88 9,1 8.6. - 72 71 69 84 88 91 85 86 Grumlighet, Hach FTU Fast substans mci/1 6,9 5,3 4,6 18 28 8,0 5,5 9,2 4,9 6,4 18 37 6,5 7,4 51 79 20 10 8,8 16 7,8 35 12 mS/m 11 0,23 10 0,26 8,8 0,22 16 0,03 8,6 0,03 11 0,03 11,2 0,11 10 0,32 10 0,10 11 0,31 12 0,21 19 0 5,0 Aka1initet mmol/1 5,5 5,4 5,3 6,2 7,1 6,1 6,9 6,7 250 150 200 200 200 210 280 270 270 200 33 2,6 25 2,4 28 3,6 27 1,6 26 1,8 24 37 25 27 41 2,7 2,3 2,4 3,0 1,4 24 8,4 19 12 17 53 6,2 6,3 6,1 Frg Ptmg/1 240 240 CODMfl mg/1 02 Fe mg/1 33 30 2,9 pH Suifat mg/1 3,5 18 14 8,3 40 25 25
© Copyright 2024