1. No category

Berättelsen om Björken 1
Sid 1 av 26
Berättelsen om
Björken 1
En berättelse om huset och om familjen som bodde där
under nästan tre kvarts sekel.
Berättad av Tage Sundqvist 2009
Utgåva 1. 2009-01-26 Tage Sundqvist
Berättelsen om Björken 1
Sid 2 av 26
Inledning
Björken 1 var det namn som man gav det hus som i dag har adressen: Holmenvägen 7 352 50
Växjö. När huset byggdes var postadressen: Björken 1 Räppe.
Huset byggdes 1922-23 av min farfar Knut Sundqvist och hade då fastighetsbeteckningen Öjaby
Hansagård 7:6. Senare fastighetsbeteckning är Skäret 3.
Detta hus var det första nyare hus som uppfördes på området. I söder fanns järnvägens
personalbostad som låg där nu Holmenvägen 9-11 ligger. Huset revs i början på 1980-talet.
I norr låg gården Holmen som då bestod av ett litet rött timrat hus på den plats där i dag
Holmenvägen 4 ligger. Ett nytt bostadshus till gården uppfördes på 1930-talet och har i dag
adressen Holmenvägen 2. Den ”gamla stuan” - som ”Klara på Holmen” kallade den - revs någon
gång runt 1950. I övrigt fanns ingen bebyggelse på Holmenområdet vid denna tidpunkt.
Så här såg området ut på ett flygfoto tagit någon gång i slutet av 1920-talet.
Huset jag talar om är det hus som ses nederst till vänster på fotot. I träddungen strax bakom
ligger järnvägens personalbostad och bortom hamnbassängen ligger Räppe station.
På åkern i nedre kanten ligger ladugården som tillhör Holmens gård. Gårdens bostadshus kan
man skönja mellan ladugården och hamnen.
På höger sida av bilden ligger Lådfabriken som blev viktig för familjens försörjning.
.
Framsidan: Oljemålning från ett foto någon gång i början av 40-talet. Vyn är från vad som
kallades ”Holma gärde”. Lägg märke till bersån av hassel som på bilden skymmer entréporten.
Bersån kallades för ”lövsalen” och användes ofta till kaffestunder tillsammans med grannarna
Utgåva 1. 2009-01-26 Tage Sundqvist
Berättelsen om Björken 1
Sid 3 av 26
Familjen Sundqvist
Familjen Sundqvist gissningsvis 1919
När huset byggdes bestod familjen av:
Knut född 1879 och Ester född 1881
Barnen:
Helge
född 1907
Gulli
född 1909
Sture
född 1911
Lisa
född 1914
Olle
född 1918
Efter det att huset var klart utökades familjen med ytterligare en son:
Tage
född 1925
död 1934
Det är hans namn som jag som skriver detta fått överta.
Utgåva 1. 2009-01-26 Tage Sundqvist
Berättelsen om Björken 1
Sid 4 av 26
Här ser vi familjen samlad framför det nybyggda huset. Bilden är troligen tagen 1924 eller
möjligen våren 1925. Tage är ännu inte född men kan finnas i Esters mage.
Här har vi den kompletta bilden med alla medlemmar i familjen Sundqvist.
Bilden är tagen i ”Salen” någon gång 1928-29
Utgåva 1. 2009-01-26 Tage Sundqvist
Berättelsen om Björken 1
Sid 5 av 26
Det är inte meningen att detta ska bli någon släkthistoria, men för att läsaren skall kunna placera
de personer som nämns i texten gör jag en kort presentation.
Knut född 1879
Föddes i Räppe och växte upp i Järnvägens personalhus på granntomten. Fader Magny (Magnus)
arbetade som stationskarl på Räppe station. Magny kom från torpet Högsby som låg där
Skanskas asfaltsverk nu ligger.
Knuts farfar Peter föddes 1809 i Bergunda med efternamnet Annikason med anmärkningen oäkta
i födelseboken.
Någon gång på 1820-talet byts namnet i kyrkböckerna till Sundqvist.
Ester född 1881
Föddes i Bergunda och kom från torpet Sunnanvik som låg vid Bergqvarasjöns södra strand.
Knut och Esters barn
Helge född 1907 gift med Inga
Bodde hela sin livstid kvar i huset. Arbetade på Lådfabriken.
Deras barn:
Tage
född 1941
Karin
född 1945
Gulli född 1909. Förblev ogift.
Bodde hela sin livstid kvar i föräldrahemmet.
Sture född 1911. Gifte sig med Ella (syster till Inga)
Bosatte sig i Bergsnäs där han byggde en villa. Arbetade som konduktör vid SJ.
Deras barn:
Ulla
född 1947
Margareta född 1949
Lisa född 1914 gift med Ingemar Sandahl. Bosatte sig i Jönköpingstrakten.
Ingemar arbetade bl.a. som speceri- och fiskhandlare.
Deras barn:
Göran
född 1939
Tommy
född 1943
Bengt
född 1947
Olle född 1918 gift med Runa. Arbetade som konditor i Skövde. Barnlös.
Tage född 1925. Avled 1934 i hjärnhinneinflammation.
Utgåva 1. 2009-01-26 Tage Sundqvist
Berättelsen om Björken 1
Sid 6 av 26
Husbyggnadsplaner
Knut och Ester bor i två rum och kök i järnvägens personalbostad. Knut arbetar på
järnvägsstationen som kontorsbiträde (kontorist). Med den stora barnaskaran blir det trångbott
och man funderar på hur man skall lösa frågan. Det har vid denna tid börjat bli vanligt att man
bygger ”egna hem”. Man lyckas få köpa ett markområde som gränsar till järnvägens tomt. Den
låg på andra sidan sockengränsen dvs. i Öjaby, något som på aldrig berörde Knut och hans
familj. De räknade sig fortfarande som Bergundabor och alla barnen gick t.ex. i skolan i
Bergunda.
Att bygga ett så stort hus måste ha varit ett vågspel vid denna tid, men Knut var en god ekonom
och Ester var duktig på att hushålla. Man planerar att bygga ett hus så att man antingen kunde
hyra ut en lägenhet eller att hyra ut rum för att få lite extra inkomster. Den nystartade lådfabriken
på andra sidan kanalen låg bara ett par hundra meter bort och där visste man att det alltid fanns
ungkarlar som ville hyra rum. Mer om Esters pensionatsplaner på sid 18.
År 1922 är det klart med tomt och en släkting till Ester – Karl Holmér – anlitades som arkitekt.
Så här såg ritningen ut.
Utgåva 1. 2009-01-26 Tage Sundqvist
Berättelsen om Björken 1
Sid 7 av 26
Byggnadsarbetet påbörjades hösten 1922 - något som framgår av Knuts noggrant förda kassabok.
Tomten var ännu inte avstyckad och inköpt men på något sätt fanns en överenskommelse med
markägaren som var ”Aktiebolaget Öjaby”.
Av boken kan man se att man
hösten 1922 anlitat ett antal
personer från trakten som
arbetskarlar – sannolikt för att
gräva grunden.
Man kan också se att man köpt
cement för 150 kr och betalat
Holmér 50 kr för ritningen.
På inkomstsidan kan man se att
man lånat 2127 kr av Esters
ogifta syster Anna.
Fler lån tas efterhand både i
Sparbanken och av Anna och
andra privatpersoner.
Vid inflyttningen sommaren
1923 uppgår lånen till 8967 kr
och kostnaderna till 8959:82 kr.
Tidpunkten för byggnationen finns dokumenterad på en blyertsanteckning som hittades på en
bräda när verandan renoverades på 1990-talet.
”Räppe den 15 maj 1923 siste dagen på denna villan. Blev alltså färdig. Edvin Petersson”
När man flyttade in våren/sommaren 1923 var det fortfarande en hel del arbeten kvar med
bygget. Hösten 1925 var avstyckningen av tomten klar och köpebrev kunde upprättas. Knut och
Ester köpte tomten för 2086 kr. Den totala kostnaden för tomt och bygge blir fram till denna
tidpunkt 16509:67 kr.
I och med att man fått lagfart på fastigheten kunde de privata lånen saneras och man kunde få
inteckningslån
Enligt en värderingshandling från oktober 1925 är fastigheten värderad till 17.500 kr.
Det är troligen den handling som ligger till grund för de inteckningslån som nu kunde tas.
Utgåva 1. 2009-01-26 Tage Sundqvist
Berättelsen om Björken 1
Sid 8 av 26
Så blev huset
När verandan renoverades på 1990-talet hittades en bräda med följande blyertsanteckning:
”Räppe den 15 maj 1923 siste dagen på denna villan. Blev alltså färdig. Edvin Petersson”
Bilden verkar vara tagen någon månad tidigare eftersom björkarna ännu inte hade grönskat.
Är det Edvin Petersson som stolt står i mitten?
Utgåva 1. 2009-01-26 Tage Sundqvist
Berättelsen om Björken 1
Sid 9 av 26
Huset var efter dåtidens mått modernt. Uppvärmningen skedde med kakelugnar och i köken
fanns en vedspis. I källaren fanns en vedeldad bakugn där man kunde baka sitt matbröd. I källare
och kök fanns rinnande kallt vatten som man pumpade upp med en handpump från en egen
brunn.
Några toaletter fanns inte inomhus utan man hade torrdass i ett uthus.
När byggnadsarbetena var avklarade med hjälp av hantverkare från bygden återstod att få
ordning på trädgården. Trädgården var en viktig del för självhushållet. Där kunde man odla
potatis och grönsaker.
I familjen fanns nu förutom Knut två andra arbetsföra karlar – Helge och Sture – som ju nu
kommit en god bit upp i tonåren. Gemensamt planerade man trädgården med köksträdgård,
grusgångar, gräsmattor och blomsterrabatter. Man planterade fruktträd som till viss del
fortfarande finns kvar. Jag återkommer till trädgården på annan plats.
Den tomt som man köpt var på ca 1600 m2 , något som man snart tyckte var för litet. Det fanns
ytterligare lite brukbar mark ner mot ån. Knut undersökte saken med ”ingenjör Magni” - som
representerade markägaren – ifall det var möjligt att få köpa till lite mark. Man kom överens om
att Knut skulle få betala för marken ned till det började bli sankmark ner mot ån. När
köpekontraktet skrevs ritades gränserna ut över sankmarkerna ut till den öppna ån. Det är den
gräns som än i dag gäller för fastigheten Öjaby Hansagård 7:10. Den totala tomtarealen inklusive
vattenområdet blev drygt 5000 m2 . Lagfart ficks 1932 och köpeskillingen var 342 kr och 25 öre.
På detta område kom Knut och sönerna att lägga ner mycket arbete.
Ett skäl till att man ville ha mer mark var att man ville bygga ett nytt och större uthus. Helge var
nu drygt 20 år och hade gått i smedlära och jobbade nu på Lådfabriken. Han planerade att öppna
en cykelverkstad och till detta ville han ha en lokal.
Sagt och gjort. Knut och sönerna satte igång uthusprojektet. På den utökade tomten fanns en del
skog som man avverkade och lät såga till virke. Vidare samlade man ”sjunktimmer” i ån, dvs.
timmer som blivit kvar på botten efter timmerflottning.
Någon gång i början av 1930-talet stod uthuset klart. I bottenplanet fanns cykelverkstad, förråd,
torrdass och ett hönshus. På övre plan fanns förrådsutrymmen och ett enkelt inrett bostadsrum –
”hönsavinden” - som kunde användas sommartid.
På väggen utanför verkstaden hängde bl.a. denna fina emaljskylt.
I verkstaden lagade och sålde Helge inte bara cyklar. Han var en
tusenkonstnär och till honom kom folk från grannskapet när något
behövde lagas.
Det var alltid öppet när Helge var hemma från sitt arbete på
fabriken d.v.s. på kvällar och helger.
Utgåva 1. 2009-01-26 Tage Sundqvist
Berättelsen om Björken 1
Sid 10 av 26
Trädgården
När jag här nu beskriver trädgården är det som jag minns den under min uppväxt på 1940/50talet. Då var det Knut och Sture som främst som var trädgårdsmästarna.
Senare på 60-80-talen var det i huvudsak Inga som tog över den sysslan.
Man kan säga att trädgården var uppdelad i 4 delar.
•
•
•
•
Köksträdgården. Huvudsakligen belägen bakom huset, men även bakom uthuset.
Gräsmatteområdet. Beläget söder om huset och ned till uthuset. I detta område fanns
välordnade rabatter i gräsmattan.
Vildpark. Bakom uthuset fanns en del köksträdgård och hönsgård, men området längre
ner mot ån var sank och brukades inte utan bestod mest av träd och buskage. Detta
område fylldes efter hand ut och röjdes upp.
Dammområdet. På maden längst ut mot ån hade man anlagt en damm genom att bygga
en vall längs tomtgränsen. Längst ut mot den öppna ån anlade man en badbrygga och där
fanns också en båtplats.
Utgåva 1. 2009-01-26 Tage Sundqvist
Berättelsen om Björken 1
Sid 11 av 26
Så här är min minnesbild av trädgården ca 1950.
Grusgångar förband de olika
delarna av trädgården. På
många ställen var grusgångarna
kantade med perenn-rabatter
(P).
Grusgången som går till
grinden i övre vänstra hörnet i
bilden var kantad på båda sidor
med Hydrangia och rosor på
stam.
Här är ett par bilder under olika
årstider i mitten av 1940-talet.
Jämför med bild på sid 25 som
är tagen ca 40 år senare
Utgåva 1. 2009-01-26 Tage Sundqvist
Berättelsen om Björken 1
Sid 12 av 26
På den stora gräsmattan fanns välordnade
rabatter. I dessa planterade Knut och Sture
sommarblommor (S) som han drev upp i
drivbänkar och planterade ut i mönster. Det
var t.ex. tagetes, astrar, penséer och lövkojor.
På bilden ser vi Knut arbeta vid drivbänkarna
som var belägna strax nedanför uthuset.
På gräsmattan fanns fyra äppelträd (Ä) som med tiden blev väldigt stora. De två övre var
sommarfrukt och ympades efterhand med olika äppelsorter. De närmast uthuset var Åkerö som är
ett vinteräpple. Dessa fyra träd är de ursprungliga som planterades när trädgården anlades.
Därefter har flera andra äppelträd planterats på olika ställen i trädgården.
Knut kör in ved någon gång under 1940-talet. Karin sitter på kärran.
I bakgrunden potatislandet.
Vid hörnet av uthuset stod ett högt och smalt plommonträd som bar goda gammaldags gula
plommon. Hade man tur kunde man skaka ner något moget plo mmon. Längre ner mot
hönsgården fanns ett träd med blå krikon. Frukterna var inte särskilt goda – enligt mitt tycke,
men min syster Karin är av annan åsikt - men trädet behövdes för att pollinera de gula
plommonen.
Utgåva 1. 2009-01-26 Tage Sundqvist
Berättelsen om Björken 1
Sid 13 av 26
Helge hade intresserat sig för biodling
och byggt en bipaviljong för ett
dussintal bisamhällen. Intill denna
paviljong fanns krusbärsbuskar, men
det var inte så populärt att besöka dem
eftersom bina ibland kunde vara lite
ilskna.
På bilden provar Göran och Tage den
nya trehjulingen.
Bakom uthuset låg hönsgården.
Hönsgödsel tillsammans med rikligt
med vatten från ån var en av
förutsättningarna för den frodiga
växtligheten i trädgården.
Vatten tog man i ett rörsystem från ån,
först med hjälp av en handpump och på
senare tid med en elektrisk pump.
Bilden från ca 1944
Under krigsåren var det ransonering på
livsmedel, så självhushållet var viktigt.
Jag förmodar att jag inte var medveten
om vad som skulle hända med de
gulliga kaninerna.
Utgåva 1. 2009-01-26 Tage Sundqvist
Berättelsen om Björken 1
Sid 14 av 26
Dammområdet
På det nyinköpta området ner mot ån började Knut och sönerna snart att anlägga en damm. Längs
tomtgränsen ut i madområdet byggde man en vall. Uppe på denna vall gjorde man en gång så att
man kunde gå runt hela dammen. Som byggnadsmaterial använde man dels material som man
grävde upp från dammens botten och dels material från trädgården t.ex. sten och grus och annat
trädgårdsavfall. Att man använde organiskt material visade sig mindre lyckat eftersom det
multnade och vallarna sjönk ihop så de ständigt måste byggas på.
Dammens sida upp mot trädgården försågs med en
rejäl stenkant av huggna stenblock som man kan
se på denna bild som är tagen när dammen är
ganska nyanlagd.
Ute i dammen anlades ett antal små öar. På en del
av dem planterade man växter.
Båda ovanstående bilder föreställer samma ö fotograferad från olika håll. Det är gissningsvis 10
år mellan bilderna. Man ser att växtligheten har börjat komma tillbaka. För att hålla dammen
öppen krävdes hela tiden underhåll. Allt arbete med rensningen gjordes för hand och materialet
användes dels för att bygga vallar och öar och dels som jordförbättring i trädgården.
Den här bilden är tagen ytterligare ca 10
år senare (ca 1952). Den föreställer
Karin som sitter på ”stora stenen”.
Fotografen som tagit den övre bilden har
stått någonstans i buskaget till höger om
Karins huvud.
Stenen befinner sig utanför bildfältet,
men ligger lite till höger om bildens
nedre del.
Man ser då att växtligheten har tagit
tillbaka mycket av den vattenspegel som
fanns när den övre bilden togs.
Utgåva 1. 2009-01-26 Tage Sundqvist
Berättelsen om Björken 1
Sid 15 av 26
Här är en bild till från samma område av dammen som på föregående sida. Bilden är från mitten
av 40-talet.
Helge byggde en ”plask-damm” som var populär att bada i. Tyvärr var dammbotten ganska
gyttjig och gyttjan tog sig snart in i plaskdammen och det blev inte lika trevligt att bada där.
Jag tror att dammen revs efter bara en sommar.
Något som kunde vara trevligt var att meta. En eller annan abborre hittade in i dammen via den
strömfåra som gick rakt genom dammen. Det fanns tre olika passager för vattnet genom vallarna.
Här ser vi passagen genom den södra vallen som leder ner mot badbryggan. Till höger i bilden
låg ”klapp-bryggan” – en låg brygga i vattenbrynet. Den användes för att skölja tvätt och tvätta
mattor.
Utgåva 1. 2009-01-26 Tage Sundqvist
Berättelsen om Björken 1
Sid 16 av 26
Fortsätter vi gången fram mellan albuskarna i föregående bild kommer vi fram till badbryggan
och båtplatsen. Det var på sommaren en populär plats för både stora och små.
På bryggan drack man gärna sitt kaffe.
Personerna på bilden:
Knut, Göran, Ester, Helge, Inga, Tage, Lisa, Sture.
(sommaren 1944)
Utgåva 1. 2009-01-26 Tage Sundqvist
Berättelsen om Björken 1
Sid 17 av 26
Under de vuxnas uppsikt kunde barnen plaska i vattnet från landgången som ledde ut till
badbryggan. Tage och Göran 1944.
Ute i ån framför badbryggan låg ett antal stora stenar. Till dem kunde man simma.
Mellan dem bottnade man inte.
Utgåva 1. 2009-01-26 Tage Sundqvist
Berättelsen om Björken 1
Sid 18 av 26
Fiskodling
Den anlagda dammen krävde mycket tid att hålla öppen. Det var många sommarkvällar som
användes för att ”dra dy” från dammen. Med hjälp av en grepliknande raka med långt skaft drog
man loss vass och annan växtlighet.
Helge hade hört talas om att det finns en fisk som heter karp som är bra på att hålla efter
växtligheten i vattnet.
För att kunna behålla fisken i dammen sattes därför nät för alla in- och utlopp från dammen och
vallarna inspekterades och tätades med brädor på några ställen.
Någon gång i början av 50-talet släpptes ett 20-tal karpar ut i dammen och tillsammans med dem
ett par guldfiskar. Karparna vägde något hekto när de levererades från fiskodlingen i Aneboda.
Jag minns att de kom med järnväg i stora plåtkrukor (ungefär som dåtidens mjölkkrukor). Det var
spännande att se när de försvann i dammens vatten.
Fiskarna växte snabbt och blev riktigt tama. När de hörde fotsteg kom de till strandkanten och
väntade på att bli matade. De åt med förtjusning kokt potatis och bröd. Man kunde se deras
ryggfenor i vattenbrynet när de slogs om maten. Ibland kunde man se guldfiskarna blanda sig i
leken.
Fiskarna växte fort och var nog redan efter en sommar uppe i en vikt av 1 kg. Någon enstaka fisk
togs upp för att hamna på matbordet. De flesta skulle gå kvar och göra sitt arbete som växtätare
och växa till sig till nästa år.
Under vintern eller våren hände något som gjorde att det inte fanns några fiskar nästa sommar.
Det fanns olika teorier om vad som hänt. Hade de hittat något smithål i dammen eller hade det
varit tvåbenta tjuvfiskare (med eller utan vingar)? Det hade funnits hägrar i ån denna vinter.
Helge kontrollerade och tätade dammen än en gång och gjorde ett nytt försök med nya fiskar.
Tyvärr gick det likadant denna gång också, men det var roligt så länge fiskarna fanns i dammen.
Det blev aldrig utrett vad som verkligen hände med fiskarna. Troligen lyckades de hitta något hål
att smita ut igenom. Det gick rykten om att det fanns folk som fångat karp i ån, men eftersom
fiskerättigheten var lite oklar så ville väl förmodligen inte fiskaren skylta med fångsten.
Det är emellertid officiellt känt att det fångats en karp på upp mot 10 kg längre upp i ån mot
Helgevärma. Detta hände några år efter att karparna funnits i dammen. Karparna kan inte föröka
sig i det kalla vatten, så det måste vara en av de utplanterade.
Pensionatsverksamheten
Som jag tidigare nämnt så hade Ester planer på att bidra till försörjningen genom att ha
pensionatsverksamhet i huset.
På den nystartade Lådfabriken fanns många unga män som behövde någonstans att bo och äta.
Rummen i övre våningen hyrdes ut möblerade och det serverades tre mål mat om dagen.
Förutom till de som var fast inneboende serverades det lunch till ytterligare ett antal arbetare.
Ester var känd för att vara en riktig matmor. Det har berättats att på lördagarna tog hon tåget till
Växjö och storhandlade. På lördagarna arbetade man bara till kl 13 på fabriken och det
serverades därför ingen lunch så därför fick hon tid att göra veckoinköpen.
Hon var en god och välkänd kund hos handlarna i Växjö som packade hennes varor och körde
ner dem till stationen för transport med tåget till Räppe. Innan Ester reste hem igen gick hon
alltid till ”Skånskans” Bageri och köpte ”vattenbröd” d.v.s. småfranska.
Utgåva 1. 2009-01-26 Tage Sundqvist
Berättelsen om Björken 1
Sid 19 av 26
Under tiden hon var i Växjö skulle döttrarna Gulli och Lisa storstäda huset så det var klart när
mor kom tillbaka. Kaffet skulle stå klart på bordet och till det blev det kalas på de färska
”vattenbröden”. Det var en högtidsstund – i vanliga fall åts det grovt bröd bakat i den egna
bakugnen i källaren.
När kaffet var urdrucket knäppte Ester upp snörlivet och kavlade upp ärmarna. Nu var det dags
att förädla de inköpta råvarorna. Hon styckade kött, stoppade korv, stekte kotletter och vad det nu
kunde vara för förberedelser för veckans matbehov. Det har berättats att detta var en högtidsstund
för Ester – hon gillade att laga mat – och var en mycket duktig matmor.
Pensionatsverksamheten pågick några år in på 30-talet och därefter hyrde man ut lägenheten på
övre planet. 1938 gifte sig Helge med Inga och de flyttade in i lägenheten och så var
pensionatsepoken definitivt slut.
Helge tar över
I början av 1950-talet börjar Knuts hälsa svikta och syskonen beslutar att Helge skulle överta
huset. På bottenvåningen bor Ester och Knut med dottern Gulli som led av epilepsi.
På andra våningen bodde Inga och Helge med sina två barn Tage och Karin.
Knut avlider 1954 och Ester 1959. Gulli bor ensam kvar tills hon i mitten på 80-talet flyttar till
ett vårdboende.
Helge sätter nu igång att renovera huset.
Modern vattenledning och vattentoalett
och badkar installeras. Kakelugnarna rivs
och ersätts av vedeldad vattenburen
värme. Köken moderniseras med elspis
och rinnande varmt och kallt vatten. De
spröjsade enkla fönstren byts ut mot
moderna dubbelkopplade fönster.
Väggarna ”tilläggsisoleras” med treetexskivor. De gamla spegeldörrarna gjordes
modernt släta genom att helt enkel spika
på masonit. Huset blev nu efter den tidens
mått modernt.
Här är Helges familj vid denna tid
Rumsindelningen ändrades något. T.ex. fick vi två barn egna rum genom att de väl tilltagna
tamburerna i husets sydvästra hörn byggdes om till rum på båda våningarna. Vidare öppnade
man upp mellan de två rummen på sydsidan – ”salen” och ”herr-rummet” – så att de blev ett stort
sammanhängande vardagsrum med parkettgolv i stället för som tidigare linoleum.
Någon gång på 1960-talet är det dags att slänga ut vedpannan och ersätta den med olja. Så länge
Helge arbetade på lådfabriken hade han fritt bränsle som löneförmån.
1986 flyttar Inga och Helge ner till lägenheten på bottenvåningen. Helge lider av Parkinsons
sjukdom och har svårt att röra sig. I samband med detta renoveras toalettrummet på nedre botten.
Övre våningen står obebodd – förutom när vi barn är på besök. Helge tillbringar sina sista dagar
på vårdboende och Inga bor i ensam i huset.
Utgåva 1. 2009-01-26 Tage Sundqvist
Berättelsen om Björken 1
Sid 20 av 26
Ingas trädgård
Efter det att Helge och Inga tagit över ansvaret för huset i början på 50-talet blev det Inga som
fick ta huvudansvaret för trädgården. Helge hade heltidsjobb på Lådfabriken och dessutom hade
han mycket kvällsjobb i cykelverkstaden. Helge gjorde grovarbetet i trädgården, medan Inga tog
ansvaret för plantering, rensning osv.
Under denna tid skedde gradvis förändring i trädgårdens utseende. Många av rabatterna i
gräsmattorna och längs grusgångarna lades igen och gräsytorna gjordes större och mer
sammanhängande. Men även fortsättningsvis fanns stora rabatter och en stor köksträdgård.
Helge ägnade även nu mycket tid med dammområdet. Någon gång under 1970-talet byggde han
t.ex. en pergola av gamla telefonstolpar framför dammen. Här ser vi några bilder från pergolan.
Så här såg pergolan ut när den var nybyggd ca 1970.
Personerna är Karin och Charlie
Ett par bilder ett några år senare (Inga och Karin med Pernilla i famnen)
Utgåva 1. 2009-01-26 Tage Sundqvist
Berättelsen om Björken 1
Sid 21 av 26
En bild från ett släktkalas någon gång på 70-talet.
Gångar och rabatter i högra delen av bilden är nu igensådda med gräs.
Här ser vi Bengt med en med en firre på kroken. Något
skumt verkar det nog vara med storleken på fisken.
Av bilden kan man se att de välskötta grusgångarna fanns
kvar. Till vänster ser vi köksträdgården.
Utgåva 1. 2009-01-26 Tage Sundqvist
Berättelsen om Björken 1
Sid 22 av 26
En bild från Ingas trädgård ca 1987.
Samma vy tagen från andra hållet.
Utgåva 1. 2009-01-26 Tage Sundqvist
Berättelsen om Björken 1
Sid 23 av 26
Intill bipaviljongen fanns ett kastanjeträd med en
speciell historia. Tages son Jan planterade några
kastanjer i en kruka 1975 och gav en planta till
farfar Helge. En systerplanta finns när detta
skrivs kvar i Tages trädgård i Tenhult.
På den här bilden ser vi hur Inga kantade sina köksträdgårdsland med perenna blommor
Utgåva 1. 2009-01-26 Tage Sundqvist
Berättelsen om Björken 1
Sid 24 av 26
När Helges krafter började tryta förföll dammområdet och vassen gjorde sitt återtåg.
Här ser vi barnbarnen Jenny, Pernilla och Torbjörn 1987 på badbryggan.
Den gamla flatbottnade ekan hade nu gjort sitt och låg nu på land och ruttnade
Ekan var ett av Helges många byggnadsverk.
Utgåva 1. 2009-01-26 Tage Sundqvist
Berättelsen om Björken 1
Sid 25 av 26
Den stora blomsterrabatten vid husets entré.
Jämför med bilderna från 40-talet på sid 11
Inga framför dahliarabatten tillsammans med Tages svärmor Ingrid. 1989.
Utgåva 1. 2009-01-26 Tage Sundqvist
Berättelsen om Björken 1
Sid 26 av 26
Epilog
Våren 1988 tar Helges livslåga slut. Inga bor kvar i huset ytterligare två somrar. Arbetet med det
stora huset och trädgården blir för slitsamt.
1990 är epoken Sundqvist i Björken 1 till ända. Huset säljs till Per Posse som startar en ny epok i
husets historia.
Inga flyttar till en nybyggd 2-rumslägenhet intill Klockargården i Öjaby. Där kan hon inte låta bli
att fortsätta odlandet utan anlägger genast tillsammans med grannarna en kolonilott på
Klockargårdens mark alldeles utanför köksfönstret.
I denna lägenhet bor hon fortfarande – snart 97 år gammal – när detta skrivs.
Här sitter Inga på sin uteplats med sitt yngsta
barnbarnsbarn Meja sommaren 2008
Utgåva 1. 2009-01-26 Tage Sundqvist