text LARS ALVEGÅRD
FORSKARPROFIL
INTERVJU
Som fisken i vattnet
Från “En akademisk kvart” - korta populärvetenskapliga lunchföreläsningar om aktuell forskning.
Foto: Jan-Olof Yxell
6
FORSKNING 1-2/2013
1-2/2013 FORSKNING
7
FORSKARPROFIL
Kristina ”Snuttan” Sundell är en framgångsrik professor
och forskningsledare inom ämnesområdet biologi och
miljövetenskap vid Göteborgs universitet.
Men hon är också känd i bredare kretsar genom sin
omfattande populärvetenskapliga gärning.
KRISTINA SUNDELL HAR ägnat sig åt popu-
lärvetenskap under många år och deltog
som doktorand i Öppet Hus-arrangemang
på zoologi-institutionen vid Göteborgs
universitet. Hon byggde också upp nära
kontakter med media och fanns med på
fakultetens jour-lista för journalister. Hon
har också deltagit på Vetenskapsfestivalerna genom åren. Sedan 2005 har hon
varit med i vetenskapsradions program
Alltinget från Göteborg och sedan 2010 i
Kunskapskanalens program Studio Natur
i TV. Men hon har också föreläst ute på
skolor, varit handledare för projektarbeten
och arrangerat studiebesök. Universeum i
Göteborg - Nordens största science center
- har varit en viktig arena för kontakter
med skolelever.
Det är alltså en ovanligt gedigen och
mångfacetterad populärvetenskaplig verksamhet som givit henne
Ångpanneföreningen pris för Kunskapsförmedling 2013.
Men vad har egentligen varit
hennes drivkraft?
– Mest handlar det väl om en
personlighetsfråga. Jag är nog
ganska utåtriktad och om man då
har ett brinnande intresse för någonting,
så vill man ju berätta om det, konstaterar Kristina Sundell. Och som nybliven
doktorand, och även tidigare, så tyckte jag
att det jag höll på med var så fantastiskt
spännande att jag helt enkelt inte ville
undanhålla detta för ”resten av världen”.
Jag ville berätta om det.
– Men det absolut största problemet
är ju att det är för få timmar på dygnet. Och eftersom
man inte kan göra något åt det och det heller inte går
att klona sig själv, så får man göra det bästa man kan av
situationen. Men det blir naturligtvis ständiga prioriteringar. Man hinner ju inte med allt. Samtidigt måste
man hålla sig väl framme inom forskningen för att inte
tappa kompetens. Dagens konkurrens inom forskningen
är mycket hård. Idag är det ju även många mycket bra
forskningsprojekt som inte får anslag.
– Men har du då inte med nödvändighet upplevt en
konflikt mellan de krav du haft på dig som forskare och
ditt arbete med populärvetenskap?
– Nja, jag skulle inte vilja kalla det en konflikt, även
om det innebär avvägningar. Vi har ju som forskare och
lärare väldigt många uppdrag - jag är studierektor till exempel och viceprefekt med ansvar för grundutbildningen
och så vidare. Varje roll skall skötas inom en viss procentsats av tjänsten. Men ”den tredje uppgiften” - som
forskningsinformationen fortfarande kallas - får oftast
inga procent alls. Den får
man hinna med ändå, alltså
på fritiden. Men jag har
upplevt en stor förändring
i inställning både från universitetets ledning centralt
och mera lokalt. Det har
blivit en alltmer positiv
attityd, det tas initiativ och
man säger att information är viktigt. Men det räcker inte
alltid så långt att man tilldelar särskild tid. Man litar till
eldsjälarna. Och kanske kommer dessa alltid att krävas.
”Har man ett brinnande intresse för
någonting, så vill
man ju berätta om
det.”
8
FORSKNING 1-2/2013
Det blev fisk istället
Kristina Sundell trivs inte bara som fisken i vattnet när
hon får berätta om fiskar. Hennes verksamhet handlar
om hur man kan odla fisk på ett sätt så att fisken också
mår bra. Hur kom hon in på detta område?
Ur TV-programmet ”Studio Natur”.
– Jag var fascinerad över hur djur kan leva i så många
olika miljöer, berättar hon. Mitt examensarbete handlade om strandsnäckor och hur de klarar av att leva i de
tuffa och varierande miljöerna alldeles i strandzonen
med stora skillnader i salthalt, fuktighet, temperatur etc.
Jag var fascinerad av att även små, ryggradslösa djur,
som inte är så komplexa, kan klara detta. Jag hade gärna
fortsatt studera denna imponerande anpassningsförmåga, men när jag skulle fortsätta som doktorand, så
fanns det ingen lämplig handledare inom ämnesområdet
i Sverige eller ens våra grannländer. Jag var till och med
över i Storbritannien och letade handledare, men det
blev lite för komplicerat.
– Men inom Göteborgs universitet fanns en mycket
stark zoofysiologisk avdelning som huvudsakligen
arbetade med fisk, så då fick det bli det istället. Och så
småningom gick mitt intresse över mot fiskar. Att förstå
hur de fungerar och anpassar sig och de reglersystem de
har. Sådan kunskap är ju väldigt viktig att ha om man
skall odla fisk och särskilt om man vill göra det på ett
etiskt och miljömässigt uthålligt sätt.
– Har den populärvetenskapliga verksamheten givit
dig några nya idéer eller infallsvinklar på din forskning?
Har det varit någon form av dubbelriktat utbyte?
– Det kan jag väl inte påstå egentligen, men när man
har aktiviteter tillsammans med andra forskare, till exempel i radio eller TV, så lär man sig mycket av de andra
och får nya infallsvinklar som kan ge en input även till
den egna forskningen.
– Hur ser du på de olika målgrupperna då?
– Populärvetenskap för barn, vuxna och politiker har
ju olika syften. Från att väcka intresse över kunskaps-
spridning till opinionsbildning. Men i grunden krävs
alltid en förmåga att berätta om forskningen på ett
begripligt och intresseväckande sätt. Och ibland vet man
inte vilka åhörare man har. Så är det ofta under Vetenskapsfestivalen till exempel. Då är det en väldigt blandad
publik.
– När man säger politiker är det kanske oftare myndigheter man menar. För mig som arbetar med vattenbruk är det viktigt att ha ett väldigt bra samarbete med
Västra Götalandsregionen och även Jordbruksverket.
Både tjänstemän och politiker. Vi har varit med och
tagit fram visioner, informerat, deltagit i arbetsgrupper,
bedrivit lobby-verksamhet etc för att få in den vetenskapsbaserade kunskapen i processen och även driva på
utvecklingen.
– För en lekman känns det som vattenbruket inte
riktigt tagit fart. Hur ser du på det?
– Det är alldeles riktigt. Men nu har det blivit ett uppsving. Vi har hakat
på Vattenbruksutredningen från
2009 och det finns
nu en nationell
vision och strategi
för utveckling av ett
hållbart vattenbruk
i Sverige fram till
2020. Vi arbetar
nu med en handlingsplan, men vi kan inte få igång en
ny näring utan pengar. Mistra skall eventuellt göra en
särskild vattenbruksutlysning. Och ett stort EU-projekt
inom vattenbruk koordineras från Göteborg.
”Man litar till
eldsjälarna. Och
kanske kommer
dessa alltid att
krävas.”
1-2/2013 FORSKNING
9
Odla fisk smartare än höns
– Flerårig odling i havet i öppna kassar kanske inte är
det bästa för den svenska västkusten. Vi har stora variationer i temperatur, salthalt, isbildning etc, och sedan
blir det ju restprodukter från fiskarna som ökar gödningen av havet. Men när det gäller livsmedelsproduktion så
är ändå fiskarna de som ger minst restprodukter ifrån
sig, de är mästare på foderkovertering, alltså att omvandla foder till kött. Jämför man med vad kor, höns och
grisar släpper ut, per kilo foder, så är fiskarna oerhört
mycket effektivare. Så det är alltså mera miljösmart att
odla en fisk än en höna, konstaterar Kristina Sundell.
– Vi tror att man bör ha mera kontrollerade, slutna
system, antingen på land eller i havet. Byggnader med
kar på land och plexiglasbassänger som flyter i havet till
exempel. Det finns sådana provodlingar. Då kan man
kontrollera både tillflödet och utflödet av havsvatten och
rena vattnet. Vår nisch är inte att konkurrera med den
norska laxen. De djupa norska fjordarna ger helt andra
förutsättningar. Men även norrmännen har problem
med näringsutsläpp och rymningar.
– Vi bör satsa på ekologiskt och etiskt hållbart odlade
inhemska arter. Liten volym, hög kvalitet och högt marknadsvärde. Nu studerar vi de tekniska och ekonomiska
möjligheterna för att verkligen kunna komma igång med
odling av inhemska marina arter. Odling av regnbåge
och röding kan utökas i till exempel kraftverksdammar och vattenmagasin. Det arbetar man med i Umeå
och Uppsala. Men för fiskodling på Västkusten har vi
analyserat vilka av våra inhemska arter som skulle kunna
passa bäst. Vi startade med ett hundratal fiskarter som
vi tog ut från artdatabanken. Sedan har vi sorterat bort
de flesta på grundval av olika kriterier. Slutligen har vi
fastnat för sex arter som de mest lämpliga. Piggvar, hälleflundra, tunga, torsk, lyrtorsk och havskatt.
– Havskatten är ju jätteful, men jättegod. Fodret är
en viktig fråga och blåmusslor som proteinkälla är ett
tänkbart alternativ. Vi odlar ju redan blåmusslor som
livsmedel. Men de som inte duger som människoföda
kan användas som fiskfoder. Och havskatten äter redan
blåmusslor i stor utsträckning. Men även för de andra
arterna stämmer näringsvärdena hos musslorna bra.
Och så kan man med fördel kombinera mussel- och
fiskodling. Dels blir musslorna mat för både människor
och fisk, dels filtrerar och renar musslorna vattnet kring
fiskodlingarna.
– Konsumtionen av odlad fisk ökar globalt sett, berättar Kristina Sundell. Nästan varannan fisk som äts är od-
10
FORSKNING 1-2/2013
KRISTINA ”SNUTTAN” SUNDELL
Ålder: 54 år
Bor: Mölndal, gränsande till Göteborg
Familj: Man, två goa tjejer, hästen Manne och
kaninen Lille Skutt
Fritidsintressen: Manne tar mesta tiden, annars
mat, trädgård, design, glas, keramik och förstås en
god bok Om jag inte blivit forskare: Hade jag nog haft en
restaurang
lad. Det stämmer nog även för Sverige. Men den odlade
fisken importerar vi mest från Norge och Asien. Vi kan
odla själva istället, minska transporterna och låta andra
äta den odlade fisk vi nu importerar. n
1-2/2013 FORSKNING
11