text LARS ALVEGÅRD FORSKARPROFIL INTERVJU Som fisken i vattnet Från “En akademisk kvart” - korta populärvetenskapliga lunchföreläsningar om aktuell forskning. Foto: Jan-Olof Yxell 6 FORSKNING 1-2/2013 1-2/2013 FORSKNING 7 FORSKARPROFIL Kristina ”Snuttan” Sundell är en framgångsrik professor och forskningsledare inom ämnesområdet biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet. Men hon är också känd i bredare kretsar genom sin omfattande populärvetenskapliga gärning. KRISTINA SUNDELL HAR ägnat sig åt popu- lärvetenskap under många år och deltog som doktorand i Öppet Hus-arrangemang på zoologi-institutionen vid Göteborgs universitet. Hon byggde också upp nära kontakter med media och fanns med på fakultetens jour-lista för journalister. Hon har också deltagit på Vetenskapsfestivalerna genom åren. Sedan 2005 har hon varit med i vetenskapsradions program Alltinget från Göteborg och sedan 2010 i Kunskapskanalens program Studio Natur i TV. Men hon har också föreläst ute på skolor, varit handledare för projektarbeten och arrangerat studiebesök. Universeum i Göteborg - Nordens största science center - har varit en viktig arena för kontakter med skolelever. Det är alltså en ovanligt gedigen och mångfacetterad populärvetenskaplig verksamhet som givit henne Ångpanneföreningen pris för Kunskapsförmedling 2013. Men vad har egentligen varit hennes drivkraft? – Mest handlar det väl om en personlighetsfråga. Jag är nog ganska utåtriktad och om man då har ett brinnande intresse för någonting, så vill man ju berätta om det, konstaterar Kristina Sundell. Och som nybliven doktorand, och även tidigare, så tyckte jag att det jag höll på med var så fantastiskt spännande att jag helt enkelt inte ville undanhålla detta för ”resten av världen”. Jag ville berätta om det. – Men det absolut största problemet är ju att det är för få timmar på dygnet. Och eftersom man inte kan göra något åt det och det heller inte går att klona sig själv, så får man göra det bästa man kan av situationen. Men det blir naturligtvis ständiga prioriteringar. Man hinner ju inte med allt. Samtidigt måste man hålla sig väl framme inom forskningen för att inte tappa kompetens. Dagens konkurrens inom forskningen är mycket hård. Idag är det ju även många mycket bra forskningsprojekt som inte får anslag. – Men har du då inte med nödvändighet upplevt en konflikt mellan de krav du haft på dig som forskare och ditt arbete med populärvetenskap? – Nja, jag skulle inte vilja kalla det en konflikt, även om det innebär avvägningar. Vi har ju som forskare och lärare väldigt många uppdrag - jag är studierektor till exempel och viceprefekt med ansvar för grundutbildningen och så vidare. Varje roll skall skötas inom en viss procentsats av tjänsten. Men ”den tredje uppgiften” - som forskningsinformationen fortfarande kallas - får oftast inga procent alls. Den får man hinna med ändå, alltså på fritiden. Men jag har upplevt en stor förändring i inställning både från universitetets ledning centralt och mera lokalt. Det har blivit en alltmer positiv attityd, det tas initiativ och man säger att information är viktigt. Men det räcker inte alltid så långt att man tilldelar särskild tid. Man litar till eldsjälarna. Och kanske kommer dessa alltid att krävas. ”Har man ett brinnande intresse för någonting, så vill man ju berätta om det.” 8 FORSKNING 1-2/2013 Det blev fisk istället Kristina Sundell trivs inte bara som fisken i vattnet när hon får berätta om fiskar. Hennes verksamhet handlar om hur man kan odla fisk på ett sätt så att fisken också mår bra. Hur kom hon in på detta område? Ur TV-programmet ”Studio Natur”. – Jag var fascinerad över hur djur kan leva i så många olika miljöer, berättar hon. Mitt examensarbete handlade om strandsnäckor och hur de klarar av att leva i de tuffa och varierande miljöerna alldeles i strandzonen med stora skillnader i salthalt, fuktighet, temperatur etc. Jag var fascinerad av att även små, ryggradslösa djur, som inte är så komplexa, kan klara detta. Jag hade gärna fortsatt studera denna imponerande anpassningsförmåga, men när jag skulle fortsätta som doktorand, så fanns det ingen lämplig handledare inom ämnesområdet i Sverige eller ens våra grannländer. Jag var till och med över i Storbritannien och letade handledare, men det blev lite för komplicerat. – Men inom Göteborgs universitet fanns en mycket stark zoofysiologisk avdelning som huvudsakligen arbetade med fisk, så då fick det bli det istället. Och så småningom gick mitt intresse över mot fiskar. Att förstå hur de fungerar och anpassar sig och de reglersystem de har. Sådan kunskap är ju väldigt viktig att ha om man skall odla fisk och särskilt om man vill göra det på ett etiskt och miljömässigt uthålligt sätt. – Har den populärvetenskapliga verksamheten givit dig några nya idéer eller infallsvinklar på din forskning? Har det varit någon form av dubbelriktat utbyte? – Det kan jag väl inte påstå egentligen, men när man har aktiviteter tillsammans med andra forskare, till exempel i radio eller TV, så lär man sig mycket av de andra och får nya infallsvinklar som kan ge en input även till den egna forskningen. – Hur ser du på de olika målgrupperna då? – Populärvetenskap för barn, vuxna och politiker har ju olika syften. Från att väcka intresse över kunskaps- spridning till opinionsbildning. Men i grunden krävs alltid en förmåga att berätta om forskningen på ett begripligt och intresseväckande sätt. Och ibland vet man inte vilka åhörare man har. Så är det ofta under Vetenskapsfestivalen till exempel. Då är det en väldigt blandad publik. – När man säger politiker är det kanske oftare myndigheter man menar. För mig som arbetar med vattenbruk är det viktigt att ha ett väldigt bra samarbete med Västra Götalandsregionen och även Jordbruksverket. Både tjänstemän och politiker. Vi har varit med och tagit fram visioner, informerat, deltagit i arbetsgrupper, bedrivit lobby-verksamhet etc för att få in den vetenskapsbaserade kunskapen i processen och även driva på utvecklingen. – För en lekman känns det som vattenbruket inte riktigt tagit fart. Hur ser du på det? – Det är alldeles riktigt. Men nu har det blivit ett uppsving. Vi har hakat på Vattenbruksutredningen från 2009 och det finns nu en nationell vision och strategi för utveckling av ett hållbart vattenbruk i Sverige fram till 2020. Vi arbetar nu med en handlingsplan, men vi kan inte få igång en ny näring utan pengar. Mistra skall eventuellt göra en särskild vattenbruksutlysning. Och ett stort EU-projekt inom vattenbruk koordineras från Göteborg. ”Man litar till eldsjälarna. Och kanske kommer dessa alltid att krävas.” 1-2/2013 FORSKNING 9 Odla fisk smartare än höns – Flerårig odling i havet i öppna kassar kanske inte är det bästa för den svenska västkusten. Vi har stora variationer i temperatur, salthalt, isbildning etc, och sedan blir det ju restprodukter från fiskarna som ökar gödningen av havet. Men när det gäller livsmedelsproduktion så är ändå fiskarna de som ger minst restprodukter ifrån sig, de är mästare på foderkovertering, alltså att omvandla foder till kött. Jämför man med vad kor, höns och grisar släpper ut, per kilo foder, så är fiskarna oerhört mycket effektivare. Så det är alltså mera miljösmart att odla en fisk än en höna, konstaterar Kristina Sundell. – Vi tror att man bör ha mera kontrollerade, slutna system, antingen på land eller i havet. Byggnader med kar på land och plexiglasbassänger som flyter i havet till exempel. Det finns sådana provodlingar. Då kan man kontrollera både tillflödet och utflödet av havsvatten och rena vattnet. Vår nisch är inte att konkurrera med den norska laxen. De djupa norska fjordarna ger helt andra förutsättningar. Men även norrmännen har problem med näringsutsläpp och rymningar. – Vi bör satsa på ekologiskt och etiskt hållbart odlade inhemska arter. Liten volym, hög kvalitet och högt marknadsvärde. Nu studerar vi de tekniska och ekonomiska möjligheterna för att verkligen kunna komma igång med odling av inhemska marina arter. Odling av regnbåge och röding kan utökas i till exempel kraftverksdammar och vattenmagasin. Det arbetar man med i Umeå och Uppsala. Men för fiskodling på Västkusten har vi analyserat vilka av våra inhemska arter som skulle kunna passa bäst. Vi startade med ett hundratal fiskarter som vi tog ut från artdatabanken. Sedan har vi sorterat bort de flesta på grundval av olika kriterier. Slutligen har vi fastnat för sex arter som de mest lämpliga. Piggvar, hälleflundra, tunga, torsk, lyrtorsk och havskatt. – Havskatten är ju jätteful, men jättegod. Fodret är en viktig fråga och blåmusslor som proteinkälla är ett tänkbart alternativ. Vi odlar ju redan blåmusslor som livsmedel. Men de som inte duger som människoföda kan användas som fiskfoder. Och havskatten äter redan blåmusslor i stor utsträckning. Men även för de andra arterna stämmer näringsvärdena hos musslorna bra. Och så kan man med fördel kombinera mussel- och fiskodling. Dels blir musslorna mat för både människor och fisk, dels filtrerar och renar musslorna vattnet kring fiskodlingarna. – Konsumtionen av odlad fisk ökar globalt sett, berättar Kristina Sundell. Nästan varannan fisk som äts är od- 10 FORSKNING 1-2/2013 KRISTINA ”SNUTTAN” SUNDELL Ålder: 54 år Bor: Mölndal, gränsande till Göteborg Familj: Man, två goa tjejer, hästen Manne och kaninen Lille Skutt Fritidsintressen: Manne tar mesta tiden, annars mat, trädgård, design, glas, keramik och förstås en god bok Om jag inte blivit forskare: Hade jag nog haft en restaurang lad. Det stämmer nog även för Sverige. Men den odlade fisken importerar vi mest från Norge och Asien. Vi kan odla själva istället, minska transporterna och låta andra äta den odlade fisk vi nu importerar. n 1-2/2013 FORSKNING 11
© Copyright 2024