1. No category

En heldag om
Ekonomiskt
bistånd
Halmstad 18 februari 2015
Denna kursdokumentation är en sammanställning av några fakta som jag tror kan vara användbara
i det dagliga arbetet med ekonomiskt bistånd. På några ställen har jag tagit mig friheten att ta
bort, kopierat, strukit under och ibland gjort egna kommentarer till de angivna källorna. Det kan
hända att något blivit fel och jag hoppas att ni har överseende därmed och vid tveksamheter
kollar med källan.
Copyright Nils Allan Danielsson
[email protected]
nilsallan
[email protected]
2
Förslag till ämnen att ta upp

Avvisande av sent inkommet överklagande – rättidsprövning - det här blir ofta fel och
vi får många frågor från handläggarna om hur man ska göra

Ändra tidigare fattat bifallsbeslut till avslag – när får man göra det/ när får man INTE
göra det - ta gärna exemplet fattar beslut tidigt i månaden (till exempel den 10/2 för
perioden mars), upptäcker sedan att XX inte gjort vad hen ska och ändrar beslutet till
avslag?

EES-medborgares rätt till bistånd – uppehållsrätt – måste gås igenom och upprepas
gång på gång på gång…

Nygift par, make/maka invandrar till Sverige – hur länge kan vi hävda att de borde ha
planerat flytten bättre och med den motiveringen avslå ansökan om bistånd?

Nygift ungt par under 25 år som bor hos föräldrar – hur länge kan vi hävda att vi inte
bifaller bistånd till eget boende?

Vill ej underkasta sig/delta i psykolog- eller läkarundersökning för att styrka
eventuell arbetsförmåga/arbetsoförmåga eller påbörja rehabilitering – ej skäl för avslag
säger Förvaltningsrätten, vad göra i stället?

Inte skött sin missbruksrehabilitering – ej skäl för avslag säger Förvaltningsrätten hur många försök från vår sida att motivera till rehabilitering och
misslyckanden/uteblivanden från klienten anses vara tillräcklig skäl för avslag? Kan
man någonsin ge avslagmed denna motivering?

Hur många försök från vår sida med rehabilitering, arbetsprövning, avstämningsmöten
med FK, AF, vården mm och vägranden från klienten anses vara tillräcklig skäl för
avslag?
3
AVVISA ÖVERKLAGAN
Tre veckor från det sökande fick del av
beslutet
Annorlunda för oss
Möjligheter att schabbla bort överklagan?
Förvaltningslagen
Vi hjälper till med överklagandet
4 § Varje myndighet skall lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till
enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde. Hjälpen skall lämnas i den
utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och
myndighetens verksamhet.
Frågor från enskilda skall besvaras så snart som möjligt.
Om någon enskild av misstag vänder sig till fel myndighet, bör myndigheten hjälpa honom
till rätta.
Då klaganden fick del av beslutet
23 § Ett beslut överklagas skriftligt. I skrivelsen skall klaganden ange vilket beslut som
överklagas och den ändring i beslutet som han begär.
Skrivelsen ges in till den myndighet som har meddelat beslutet. Den skall ha kommit in dit
inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet. Om klaganden är en part som
företräder det allmänna och beslutet överklagas till en förvaltningsrätt eller kammarrätt, skall
överklagandet dock ha kommit in inom tre veckor från den dag då beslutet meddelades.
Tiden för överklagande av sådana beslut som gäller föreskrifter som avses i 8 kap.
regeringsformen och som inte delges räknas från den dag då beslutet gavs till känna. Har
beslutet getts till känna vid mer än ett tillfälle, räknas tiden från dagen för det sista föreskrivna
tillkännagivandet.
Avvisa enbart för sent inkomna överklagningar
24 § Den myndighet som har meddelat det överklagade beslutet prövar om skrivelsen med
överklagandet har kommit in i rätt tid. Har skrivelsen kommit in för sent, skall myndigheten
avvisa den, om inte annat följer av andra eller tredje stycket.
Skrivelsen skall inte avvisas, om förseningen beror på att myndigheten har lämnat
klaganden en felaktig underrättelse om hur man överklagar.
Skrivelsen skall inte heller avvisas, om den inom överklagandetiden har kommit in till den
myndighet som skall pröva överklagandet. I ett sådant fall skall denna myndighet
4
vidarebefordra skrivelsen till den myndighet som har meddelat beslutet och samtidigt lämna
uppgift om vilken dag skrivelsen kom in till den högre instansen.
Endast göra rättidsprövning
25 § Om skrivelsen inte avvisas enligt 24 §, skall den myndighet som har meddelat beslutet
överlämna skrivelsen och övriga handlingar i ärendet till den myndighet som skall pröva
överklagandet.
Omprövning av beslut
27 § Finner en myndighet att ett beslut, som den har meddelat som första instans, är uppenbart
oriktigt på grund av nya omständigheter eller av någon annan anledning, skall myndigheten
ändra beslutet, om det kan ske snabbt och enkelt och utan att det blir till nackdel för någon
enskild part ...
Ändra beslutet ”lite grand”?
28 § Ett överklagande av en myndighets beslut förfaller, om myndigheten själv ändrar beslutet
så som klaganden begär. I så fall tillämpas inte 24 och 25 §§.
Ändrar myndigheten beslutet på annat sätt än klaganden begär, skall överklagandet anses
omfatta det nya beslutet, om inte avvisning skall ske enligt 24 §.
Överklagande av avvisningsbeslut
30 § Har en skrivelse med överklagande avvisats på grund av att den har kommit in för sent,
får avvisningsbeslutet överklagas i samma ordning som beslutet i huvudsaken. Har
avvisningsbeslutet efter överklagande prövats av en högre instans, får den högre instansens
beslut i frågan inte överklagas.
Som regel gäller klagandes tidsuppgift
Om vi inte tillämpar delgivning av avslagsbeslut kan det ibland vara svårt att avgöra när
sökande tagit del av beslutet. Då gäller klagandes uppgift om när den fick beslutet skriftligt
och överklagningstiden räknas från den dagen, JO:s ämbetsberättelse 2006/07 sidan 319, Dnr
776-2004.
Inte vår sak att pröva överklagbarhet
Vi ska bara pröva om överklagan har kommit in i rätt tid. Det är förvaltningsrättens uppgift att
utreda och besluta om övriga förutsättningar är uppfyllda, till exempel om det är ett beslut
som över huvud taget går att överklaga, Socialstyrelsens handbok Ekonomiskt bistånd (2013)
sidan 137.
Tandläkaren överklagade att inte patienten fick bistånd till tandvård
Se även JO-beslut 18 december 2012, dnr 4434-2012 och 26 oktober 2011, dnr 889-2011,
nämnden skickat tillbaka överklagan eftersom de bedömde att klaganden inte var part i målet
och därmed inte hade rätt att överklaga. Så fel kan det bli.
5
ÄNDRA GYNNANDE BESLUT
Tillit, negativ rättskraft
Tre ändringsmöjligheter
När är beslutet fattat?
Eventuellt återkallelseförbehåll ska stå i
beslutet
Ändrat beslut kräver avslagsbeslut med
överklagandeinstruktioner
Gynnande beslut har negativ rättskraft
Har vi bestämt att någon ska få pengar så gäller som regel detta, även om vi kommer på att
det var ett dumt beslut. Gynnande beslut har som regel negativ rättskraft, det går inte att
ändra, det vill säga sökanden ska kunna lita på ett beslut från oss. Det finns tre fall där ett
gynnande beslut kan ändras.
Återkallelseförbehåll
Vi har i beslutet skrivit in att det kan, och på vilka grunder det kan, ändras.
Vilseledande uppgifter
Om sökanden inte lämnat korrekta uppgifter som legat till grund för beslutet.
Säkerhetsskäl
Är inte så aktuellt för oss (kanske mer aktuellt för de som exempelvis ger bygglov).
RÅ 2000 ref 16 gällde hemtjänst, men ger bra vägledning även för oss när det gäller ”negativ
rättskraft”. Socialstyrelsen har i det ärende uttryckt sitt stöd för denna rättsprincip.
BESLUT FATTAT NÄR DET OFFENTLIGGJORTS
Socialstyrelsen skriver i boken ”Handläggning och dokumentation inom socialtjänsten” sidan
135:
"Om beslutet inte är meddelat anses i praxis myndigheten kunna rätta alla slags fel i ett
beslut."
I boken ”En introduktion till förvaltningsrätten” står på sidan 61 att
”Frågan om möjligheterna att rätta ett beslut uppkommer först sedan det blivit expedierat,
d.v.s. på något sätt offentliggjort för parten (ofta att part fått hem en skriftlig kopia av
beslutet). Innan dess räknar man i princip med att alla beslut kan komma att ändras. Se t.ex.
RÅ 1972 ref. 2”.
6
ÅTERKALLELSEFÖRBEHÅLLET SKA STÅ I BESLUTET
Ärendet gällde om bistånd kunde krävas tillbaka när sökande fått sommarjobb och fått
muntlig information om att det kunde bli aktuellt med återbetalning utifall någon fick andra
inkomster. Nämnden hade tagit ett ”rambeslut” för juli och augusti, men ansåg att hon skulle
betala tillbaka i och med att hon fått sommarjobb. I ”rambeslutet” stod det inget om möjligt
återkrav.
Genom Regeringsrättens avgörande (RÅ 2000 ref 16) får numera anses fastlagt under vilka
förutsättningar ett beslut angående bistånd kan ändras till nackdel för biståndstagaren. Före
Regeringsrättens avgörande har det måhända funnits utrymme för att hävda att det på grund
av ändrade omständigheter varit möjligt att ändra ett beslut om bistånd även om någon av de
ovan nämnda generella förutsättningarna för ändring av beslut inte varit för handen. Jag vill
därför inte rikta någon kritik mot nämnden i denna del. JO 2003/04, dnr 4000-2000 sid 240.
Biståndet kunde inte krävas tillbaka.
PENGAR KAN INTE STOPPAS OM BESLUTET MEDDELATS
Sökanden hade fått muntlig information om att biståndet beviljades under förutsättning att
hon medverkade i utredningen. Ansökan handlades snabbt och pengarna skickades ut. När
handläggaren fick reda på att sökanden inte medverkat i utredningen stoppades betalningen
och sökandes informerades via brev om att så skett.
Ett s.k. gynnande förvaltningsbeslut kan inte utan vidare ändras. Beslutet sägs ha negativ
rättskraft. Enligt de principer som har utbildat sig i förvaltningsrättslig praxis vinner ett
gynnande beslut normalt negativ rättskraft senast vid den tidpunkt när beslutet har expedierats
eller på annat sätt tillkännagetts för adressaterna. --- Tidpunkten för när möjligheterna att
ändra ett beslut om bistånd upphör torde anknyta till tidpunkten för när beslutet har blivit
offentligt (se JO:s ämbetsberättelse 1997/98 s. 348), JO 2005/06, dnr 635-2003 sid 282.
BESLUT EJ VERKSTÄLLT PÅ GRUND AV ÅTERKALLELSEFÖRBEHÅLL,
ÖVERKLAGBART
Enligt beslutet beviljades NN försörjningsstöd för mars månad 2003 med 7 155 kr. Därav
skulle 5 528 kr utbetalas omgående, medan 1 627 kr skulle utbetalas vecka 12.
En utgångspunkt är att bistånd betalas ut månadsvis (se bl.a. Socialstyrelsens handbok om
ekonomiskt bistånd s. 116). JO har dock förståelse för nämndens strategi att – som angetts i
remissvaret – hjälpa NN att ”finna en väg ut ur ett passivt bidragsberoende”. JO finner inte
skäl att i detta ärende anlägga några synpunkter på att det enligt nämndens mening förelåg
starka skäl att dela upp utbetalningen av biståndet.
Enligt beslutet skulle utbetalningen vecka 12 göras under förutsättning att ”sökande ej haft
någon ogiltig frånvaro”. Härmed avsågs det praktikarbete som NN skulle delta i. Frågan är
dock hur socialförvaltningen i formellt hänseende skulle ha handlagt ärendet om NN hade
uteblivit från arbetsplatsen utan att ha giltiga skäl för det och någon utbetalning således inte
skulle ske. I beslutet beviljade socialnämnden NN:s ansökan i sin helhet.
Någon generell regel om under vilka förutsättningar en myndighet kan ändra ett beslut av
annan anledning än rena förbiseendefall finns inte. Av allmänna förvaltningsrättsliga principer
följer att gynnande beslut som huvudregel inte kan ändras till nackdel för den enskilde. Det
har i praxis dock gjorts undantag från denna huvudregel. Ett sådant undantag innebär att ett
gynnande beslut kan återkallas med stöd av förbehåll i själva beslutet eller i den författning
som ligger till grund för beslutet (se prop. 1985/86:80 s. 39).
Det finns inte några författningsbestämmelser om hur ett sådant förbehåll skall utformas.
Någon rättspraxis som klart belyser saken finns inte heller. Det aktuella beslutet kan närmast
7
sägas ha innehållit ett villkor för själva verkställigheten av beslutet i viss del. JO vill inte
utesluta att utformningen av beslutet ändå skulle ha gett nämnden möjlighet att ompröva det i
denna del.
Även om JO inte finner skäl att rikta någon kritik mot nämnden, anser JO att beslutet borde ha
utformats på ett sådant sätt att det tydligare hade framgått att nämnden hade rätt att återta det
tidigare beslutet i den aktuella delen för det fall att NN inte fullgjorde sitt praktikarbete.
Härigenom skulle det inte ha rått någon oklarhet om att förordnandet rörande utbetalningen
inte gällde enbart verkställigheten, utan att nämnden, med ändring av det tidigare beslutet
såvitt här är i fråga, skulle ha haft att fatta ett nytt formellt biståndsbeslut. NN hade då haft
möjlighet att kunna överklaga det nya beslutet till länsrätten.
Eftersom NN inte hade haft möjlighet att överklaga en ”utebliven verkställighet” av det
tidigare beslutet, hade det nu anvisade förfarandet självklart varit lämpligare från
rättssäkerhetssynpunkt (JO 2005/06, dnr 985-2003 sid 287).
8
EES-MEDBORGARE,
1 maj 2014
Registreringsskyldighet bara för
tredjelandsmedborgare
Svensk medborgare som utnyttjat fria
rörligheten
Skenäktenskap inte godkänt
Fler familjemedlemmar
Från förordningen till lagen
UPPEHÅLLSRÄTT FÖR EES-MEDBORGARE M.FL.
Utlänningslagen 3 a kap. med hemmagjorda rubriker
Fyra kategorier har uppehållsrätt
3 § En EES-medborgare har uppehållsrätt om han eller hon
1. är arbetstagare eller egen företagare i Sverige,
2. har kommit till Sverige för att söka arbete och har en verklig möjlighet att få en anställning,
3. är inskriven som studerande vid en erkänd utbildningsanstalt i Sverige och enligt en
försäkran om detta har tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning
samt har en heltäckande sjukförsäkring för sig och familjemedlemmarna som gäller i Sverige,
eller
4. har tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning och har en
heltäckande sjukförsäkring för sig och familjemedlemmarna som gäller i Sverige.
Åck deras familjemedlemmar
4 § En sådan familjemedlem till en EES-medborgare som avses i 2 § första stycket har
uppehållsrätt om EES-medborgaren har uppehållsrätt enligt 3 §.
En sådan familjemedlem till en EES-medborgare som avses i 2 § första stycket har
uppehållsrätt.
Uppehållsrätt enligt första eller andra stycket föreligger inte om ett äktenskap ingåtts, ett
samboförhållande inletts eller en utlänning adopterats uteslutande i syfte att ge utlänningen
uppehållsrätt. Lag (2014:198).
2 § Med familjemedlem till EES-medborgare avses i denna lag en utlänning som följer med
eller i Sverige ansluter sig till en EES-medborgare och som är
1. make eller sambo till EES-medborgaren,
2. släkting i rakt nedstigande led till EES-medborgaren eller till hans eller hennes make eller
sambo, om släktingen är beroende av någon av dem för sin försörjning eller är under 21 år,
3. släkting i rakt uppstigande led till EES-medborgaren eller till hans eller hennes make eller
sambo, om släktingen är beroende av någon av dem för sin försörjning, eller
4. annan familjemedlem, om familjemedlemmen i det land som han eller hon har kommit från
är beroende av EES-medborgaren för sin försörjning eller ingår i EES-medborgarens hushåll
eller om det av allvarliga hälsoskäl absolut krävs att EES-medborgaren personligen tar hand
9
om familjemedlemmen.
Med familjemedlem till EES-medborgare avses i denna lag även en utlänning med sådan
familjeanknytning som anges i första stycket till en svensk medborgare som återvänder till
Sverige efter att ha utnyttjat sin rätt till fri rörlighet enligt rörlighetsdirektivet och som
utlänningen har följt med eller anslutit sig till när den svenska medborgaren utnyttjat sin rätt
till fri rörlighet. Lag (2014:198).
Behövs inget skriftligt "tillstånd" för att ha uppehållsrätt (till skillnad mot
uppehållstillstånd)
5 § Uppehållsrätten finns så länge villkoren är uppfyllda.
Arbetstagare behåller sin uppehållsrätt vid bland annat tillfällig arbetsoförmåga
5 a § En EES-medborgare som har uppehållsrätt som arbetstagare eller egen företagare enligt
3 § 1 anses som arbetstagare respektive egen företagare och behåller sin uppehållsrätt även
om han eller hon
1. drabbas av tillfällig arbetsoförmåga på grund av sjukdom eller olycksfall, eller
2. inleder en yrkesutbildning.
I fall som avses i första stycket 2 måste utbildningen ha samband med den tidigare
sysselsättningen, förutom i fall då EES-medborgaren är ofrivilligt arbetslös.
Arbetstagare behåller sin uppehållsrätt vid ofrivillig arbetslöshet om anmäld på af
En EES-medborgare som har uppehållsrätt som arbetstagare enligt 3 § 1 anses som
arbetstagare och behåller sin uppehållsrätt om han eller hon är ofrivilligt arbetslös efter mer
än ett års anställning och har anmält sig som arbetssökande vid den offentliga
arbetsförmedlingen. Har EES-medborgaren fullgjort en anställning som varit tidsbegränsad
till mindre än ett år eller inträffar den ofrivilliga arbetslösheten under de första tolv
månaderna av en anställning, anses EES-medborgaren under motsvarande förutsättningar i
stället som arbetstagare i sex månader och behåller sin uppehållsrätt under samma tid.
Familjemedlem som inte själv är EES-medborgare kan få behålla sin uppehållsrätt även
om referenspersonen (härledningspersonen?) dör
5 b § En EES-medborgares familjemedlem som inte själv är EES-medborgare behåller sin
uppehållsrätt om den person från vilken han eller hon härlett sin uppehållsrätt avlider, under
förutsättning att familjemedlemmen då har vistats i Sverige som familjemedlem under minst
ett år och
1. är arbetstagare eller egen företagare i Sverige,
2. har tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning och har en
heltäckande sjukförsäkring för sig och familjemedlemmarna som gäller i Sverige, eller
3. är medlem i en familj som redan är bildad i Sverige av en person som uppfyller villkoren i
1 eller 2.
Studerande barn, med vårdnadshavare kan behålla uppehållsrätten även om
referenspersonen (härledningspersonen?) dör eller lämnar landet
5 c § En EES-medborgares familjemedlem som är släkting i rakt nedstigande första led till
EES-medborgaren och som är inskriven som studerande vid en erkänd utbildningsanstalt i
Sverige behåller sin uppehållsrätt om den förälder från vilken han eller hon härlett sin
uppehållsrätt avlider eller reser ut ur Sverige. Detsamma gäller en person som har vårdnaden
om familjemedlemmen. Uppehållsrätten kvarstår till dess att familjemedlemmen har avslutat
10
studierna.
Familjemedlem som inte själv är EES-medborgare kan få behålla sin uppehållsrätt även
efter skilsmässa
5 d § En EES-medborgares familjemedlem som inte själv är EES-medborgare behåller sin
uppehållsrätt om anknytningen till den person från vilken han eller hon härlett sin
uppehållsrätt upphör genom äktenskapsskillnad, ogiltigförklaring av äktenskapet eller
upphörande av samboförhållandet, under förutsättning att han eller hon uppfyller vad som
föreskrivs i 5 b § 1, 2 eller 3 och
1. äktenskapet eller samboförhållandet har varat i minst tre år, varav minst ett år i Sverige, när
förfarandet för äktenskapsskillnad eller ogiltigförklaring av äktenskapet eller upplösning av
samboförhållandet inleds,
2. vårdnaden av EES-medborgarens barn har överlåtits på familjemedlemmen,
3. det är befogat med hänsyn till särskilt svåra omständigheter i förhållandet, eller
4. familjemedlemmen genom överenskommelse mellan föräldrarna eller genom
domstolsbeslut har rätt till umgänge med ett barn och denna umgängesrätt måste utövas i
Sverige.
Permanent uppehållsrätt efter fem år
6 § En EES-medborgare som har vistats lagligt i Sverige utan avbrott under minst fem år har
permanent uppehållsrätt.
7 § En EES-medborgares familjemedlem som inte själv är EES- medborgare och som har
vistats lagligt i Sverige utan avbrott under minst fem år med den person från vilken han eller
hon härleder sin uppehållsrätt, har permanent uppehållsrätt.
Gränser för vistats "utan avbrott"
8 § Det som sägs i 6 och 7 §§ påverkas inte av tillfälliga vistelser utanför Sverige som inte
överstiger sammanlagt sex månader per år eller av en längre vistelse utanför Sverige på grund
av obligatorisk militärtjänstgöring. Detsamma gäller vid vistelse utanför Sverige under högst
tolv på varandra följande månader på grund av graviditet och förlossning, allvarlig sjukdom,
studier eller yrkesutbildning, utstationering på grund av arbete i ett annat land eller särskilda
skäl.
Permanent är permanent
9 § Den permanenta uppehållsrätten gäller utan villkor och kan endast upphöra om
utlänningen har vistats utanför Sverige i mer än två på varandra följande år.
Familjemedlem som inte själv är EES-medborgare ska ha uppehållkort
10 § En EES-medborgares familjemedlem som inte själv är EES-medborgare och som har
uppehållsrätt ska ansöka om uppehållskort hos Migrationsverket senast tre månader efter det
att han eller hon kom till Sverige. Detta gäller dock inte för en utlänning som har ett giltigt
uppehållstillstånd eller som inom tre månader från ankomsten till Sverige har ansökt om ett
sådant tillstånd.
12 a § Migrationsverket ska utfärda
1. intyg om permanent uppehållsrätt till en EES-medborgare som har ansökt om sådant intyg
och som har permanent uppehållsrätt,
2. uppehållskort till en EES-medborgares familjemedlem som inte själv är EES-medborgare,
om han eller hon har ansökt om sådant kort och har uppehållsrätt, och
11
3. permanent uppehållskort till en EES-medborgares familjemedlem som inte själv är EESmedborgare, om han eller hon har ansökt om sådant kort och har permanent uppehållsrätt.
12
Socialstyrelsen gett ut
vägledning om EESmedborgares rätt till bistånd
Uppehållsrätt = likabehandling
Akut nödsituation ev hemresa
Uppehållsrätt så länge villkoren är uppfyllda
Ekonomiskt aktiva: exv anställda å
arbetssökande
Ekonomiskt icke-aktiva: studerande och
andra självförsörjande
Rätten till socialt bistånd för medborgare inom EU/EES-området
En vägledning från Socialstyrelsen
Likabehandling
EU-rättens princip om likabehandling innebär att en EU/EES-medborgare som bedöms ha
uppehållsrätt i Sverige har rätt till socialt bistånd och andra sociala förmåner på samma villkor
som svenska medborgare (sidan 7).
Hjälp med hemresa
Personer som inte bedöms ha hemvist i en kommun där de tillfälligt vistas har bara rätt till
bistånd för att avhjälpa en akut nödsituation som inte går att lösa på annat sätt.4 I praktiken
innebär det oftast att personen får enstaka bistånd till mat, logi eller resa till sin hemkommun.
Detta resonemang kan föras även i förhållande till EU/EES-medborgare som bedöms sakna
uppehållsrätt och därmed sin egentliga hemvist i Sverige, till exempel personer som sökt sig
till Sverige utan att ha realistiska möjligheter att göra sig gällande på den svenska
arbetsmarknaden och som måste tigga för att klara sin försörjning (sidan 8).
Olika villkor för ekonomiskt aktiva och icke ekonomiskt aktiva
Möjligheterna att få uppehållsrätt skiljer sig åt mellan så kallat ekonomiskt aktiva EU/EESmedborgare och så kallat icke ekonomiskt aktiva. Till ekonomiskt aktiva räknas arbetstagare,
egenföretagare, arbetssökande samt deras familjemedlemmar. Till kategorin icke ekonomiskt
aktiva hör t.ex. studenter och pensionärer som i denna egenskap inte är yrkesaktiva.
För icke ekonomiskt aktiva EU/EES-medborgare krävs för att få uppe-hållsrätt att den
enskilde EU/EES-medborgaren har tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars
försörjning och en heltäckande sjukförsäkring. Några sådana krav ställs däremot inte på
ekonomiskt aktiva EU/EES-medborgare (sidan 10).
13
Socialstyrelsens
vägledning om EESmedborgares rätt till bistånd
Anställning: utföras åt nån annan,
under dennes arbetsledning,
ge ersättning
normalt höra hemma på arbetsmarknaden.
INTE amatöridrottsnivå, återanpassning
Kriterier för ”arbetstagare”
EU-domstolen har angett att en helhetsbedömning ska göras utifrån alla omständigheter som
avser arten av arbete och arbetsförhållandena. I denna bedömning är tre kriterier avgörande
och måste uppfyllas för att någon ska anses vara arbetstagare:
• arbete ska utföras åt någon annan,
• personen ska vara under dennes arbetsledning, och
• arbetet ska ske mot ersättning.
Den breda tolkningen av dessa kriterier innebär t.ex. att även den som arbetar åt någon som
praktikant, lärling, hembiträde eller au pair anses som arbetstagare under förutsättning att
ersättning betalas. Även den som avlönas för utfört arbete i form av kost och logi kan
betraktas som arbetstagare. En mycket låg ersättning är inte heller ett hinder. Det avgörande är
i stället om det arbete som utförs kan anses vara sådant som normalt hör hemma på arbetsmarknaden.
Helt utanför begreppet arbetstagare faller aktiviteter som över huvud taget inte är ekonomiska
till sin natur, t.ex. utövandet av sport på amatörnivå eller verksamhet som har till syfte att
återanpassa personer till arbetslivet. Anställningar av så kallad atypisk karaktär, dvs. andra
anställningar än tillsvidareanställning på heltid, som deltidsanställningar av olika omfattning,
tidsbegränsade anställningar och säsongsarbeten är alltså normalt tillräckliga för att personen
som utför dem ska anses som arbetstagare.
EU-domstolen har godtagit att man beaktar om personen i fråga har arbetat tillräckligt många
timmar för att kunna bli förtrogen med arbetet. Det förhållandet att en person endast arbetar
ett begränsat antal timmar kan, enligt EU-domstolen, vara en indikation på att arbetet i själva
verket är marginellt och sidoordnat. En på förhand tidsbegränsad anställning på två och en
halv månader har ansetts tillräcklig för att en person ska anses som arbetstagare.
Eftersom EU-rätten inte kan åberopas i samband med missbruk eller bedrägerier kan däremot
inte svartarbete ge uppehållsrätt som arbetstagare (sidorna 11 och 12).
14
Socialstyrelsens
vägledning om EESmedborgares rätt till bistånd
Sjuka eller olycksdrabbade anställda och
ofrivilligt arbetslösa, UtlL 3a kap 5-d §§
Svartjobb är inget verkligt och faktiskt
arbete
Företagare behåller inte uppehållsrätten om
verksamheten upphör
Arbeta svart innebär inte ett verkligt och faktiskt arbete (sidorna 12 och 15).
Företagare var verksamhet upphör
Till skillnad från vad som gäller för arbetstagare finns det inte några be-stämmelser om
bibehållen uppehållsrätt för en EU/EES-medborgare som har upphört att bedriva verksamhet
som egenföretagare eller tillhandahålla tjäns-ter. Egenföretagare får därmed, om
verksamheten upphör, i stället förlita sig på EUF-fördragets bestämmelser om fri
tjänsterörlighet och fri etablering i artiklarna 49 och 56. Om en EU/EES-medborgare som har
upphört med verksamheten i fortsättningen ägnar sig åt att söka ett nytt arbete i Sverige ska
hans eller hennes uppehållsrätt och rätt till bistånd bedömas utifrån de förutsättningar som
gäller för arbetssökande.
15
Socialstyrelsens
vägledning om EESmedborgares rätt till bistånd
Kr-domar som anser praktikplats är tecken
på ”verklig möjlighet att få en anställning”.
Kr-dom ansåg att soc inte visat att
uppehållsrätt saknades
Finns ett ”europeiskt sjukförsäkringskort”
Praktikplats till de som har verklig möjlighet att få en anställning?
Kammarrätten ansåg med hänvisning till att kvinnan hade fått en praktikplats att hon hade
uppehållsrätt som arbetssökande med verklig möjlighet att få anställning (Kammarrätten i
Göteborg 15 oktober 2009, mål nr 5917-09), sidan 16. Beviljar Af praktikplats till de som
”har en verklig möjlighet att få en anställning”? Eller är det till de som behöver praktik för
att ”ha en verklig möjlighet att få en anställning”?
Ska vi visa att sökanden inte har uppehållsrätt? Möjligheter till jobb i hemlandet?
Kammarrätten ansåg att socialnämnden inte visat att mannen saknade uppehållsrätt vid
ansökningstillfället. Kammarrätten ansåg inte heller att nämnden haft fog för att fog för att
beakta parets möjligheter att snabbare kunna försörja sig i hemlandet (Kammarrätten i
Göteborg 9 november 2010, mål nr 1600-09), sidan 17. Som regel är det sökanden som ska
visa att den är berättigad till bistånd, när det gäller uppehållsrätt kanske det är nå´t annat
som gäller ...? Inte beakta deras möjligheter till att kunna försörja sig själv i hemlandet?????
”Yttersta skyddsnät”? ”Den som inte själv kan ...”? Göra så gott man kan? Inga andra
lösningar ska finnas? Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) beviljade inte prövningstillstånd
– vilket de ska göra om domen är principiellt viktig ...
Europeiskt sjukförsäkringskort
En EU/EES-medborgare kan i normalfallet uppfylla kravet på heltäckande sjukförsäkring
genom att visa upp ett europeiskt sjukförsäkringskort eller någon annan av de blanketter
utfärdade enligt förordning 883/2004 som styrker att personen omfattas av ett annat lands
sociala trygghetssystem (S1, S2, S3 eller DA1), sidan 18.
16
Socialstyrelsens
vägledning om EESmedborgares rätt till bistånd
Barnperspektiv gäller även om uppehållsrätt
saknas
Familjemedlem har åxå uppehållsrätt
Nordisk konvention ger likabehandling
”Varaktigt bosatta” tredjelandsmedborgare
som vistats länge i ett land
Barnperspektiv
Kommunernas socialnämnder har ett särskilt ansvar för barn och unga, vilket kommer till
uttryck i reglerna i SoL. Huvudprincipen är att socialtjänsten ska behandla barn och unga som
har uppehållsrätt i Sverige på samma sätt som svenska medborgare. Barn som inte har
uppehållsrätt har som huvudregel endast rätt till sådana insatser från socialtjänsten som syftar
till att avhjälpa en nödsituation. Vilka insatser som socialtjänsten ska ge kan inte anges
generellt utan måste avgöras efter en bedömning i varje enskilt fall utifrån barnets bästa (sidan
20).
Familjemedlemmar
För familjemedlemmar gäller huvudprincipen att deras uppehållsrätt är beroende av
anknytningen till en EU/EES-medborgare med uppehållsrätt, så länge familjemedlemmarna
inte själva har fått permanent uppehållsrätt.
En familjemedlem som har uppehållsrätt och vistas i Sverige har rätt till likabehandling av
socialtjänsten på samma sätt som svenska medborgare. Det har ingen betydelse om
familjemedlemmen är medborgare i ett land utanför EU/EES (sidan 23).
Nordiska medborgare
På liknande sätt som EU-rätten innehåller konventionen en regel om likabehandling
(likställdhet). Regeln om likställdhet innebär att en medborgare i ett nordiskt land som
lagligen vistas tillfälligt eller är lagligen bosatt i ett annat nordiskt land, ska likställas med
landets egna medborgare när landet tillämpar lagstiftning som omfattas av konventionen.
Likställdheten enligt artikel 4 gäller för allt socialt bistånd och alla sociala tjänster (sidan 26).
Varaktigt bosatta (tredjelandsmedborgare)
Genom direktiv 2003/109/EG om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare27 ges tredjelandsmedborgare som har vistats i en medlemsstat under en längre tid en särskild rättslig ställning
och rättigheter som tidigare varit förbehållna EU/EES-medborgare. Av artikel 11 i direktivet
följer att svensk socialtjänst ska be-handla tredjelandsmedborgare som har beviljats ställning
som varaktigt bo-satta på samma sätt som svenska medborgare. Direktivet har gjorts till
svensk lag genom bestämmelser i 5 a kap. UtlL.
17
Enligt bestämmelser i 5 a kap. gäller i huvuddrag att en tredjelands-medborgare ska beviljas
ställning som varaktigt bosatt i Sverige om tredje-landsmedborgaren vistats inom EU:s
medlemsstaters territorier utan avbrott under minst fem år. För att beviljas ställning som
varaktigt bosatt i Sverige ska tredjelandsmedborgaren fullt ut kunna försörja sig och sin familj
med egna medel så att grundläggande behov av uppehälle och bostad är tillgodosedda.
När ställning som varaktigt bosatt tredjelandsmedborgare har beviljats kan ställningen inte
återkallas eller på annat sätt gå förlorad med hänvisning till att kravet på försörjningsförmåga
inte längre är uppfyllt. Prövningen skiljer sig därmed från prövningen om uppehållsrätt för en
EU/EES-medborgare.
18
SJÄLVUTNÄMND SPECIALIST
Alla som vistas i kommunen har rätt att
söka och få sin sak prövad? E contrario?
Rätt att överklaga, beslut enligt 4 kap 2 §,
stämmer med EU-rätt??
sakna ”realistiska möjligheter att göra sig
gällande på den svenska arbetsmarknaden” …
”måste tigga”
E contrario inte alltid tillämpligt
Alla personer som vistas i en kommun har därför rätt att ansöka om ekonomiskt eller annat
bistånd enligt bestämmelserna i SoL och att få sin sak prövad och avgjord genom ett formellt
beslut (sidan 7).
Personer som inte bedöms ha hemvist i en kommun där de tillfälligt vistas har bara rätt till
bistånd för att avhjälpa en akut nödsituation som inte går att lösa på annat sätt. I praktiken
innebär det oftast att personen får enstaka bistånd till mat, logi eller resa till sin hemkommun.
Detta resonemang kan föras även i förhållande till EU/EES-medborgare som bedöms sakna
uppehållsrätt och därmed sin egentliga hemvist i Sverige, till exempel personer som sökt sig
till Sverige utan att ha realistiska möjligheter att göra sig gällande på den svenska
arbetsmarknaden och som måste tigga för att klara sin försörjning (sidan 8).
E contrariotolkning - inte alltid
Du har fyra kort som alla har en färg på ena sidan och en figur på den andra sidan:
RÖTT
Δ
GULT
о
Någon påstår att ”Gula kort har en triangel på andra sidan” å du ska kolla om det stämmer
eller inte. Hur många kort måste du vända för att se om påståendet är sant eller fel?
19
SJÄLVUTNÄMND SPECIALIST
”Ett halvår tillräcklig tid” har sex månader
på sig att skaffa nytt arbete
Ofrivilligt arbetslös behåller sin status i
”sex månader eller längre”
Företag som upphört med verksamhet kan
uppfylla villkor som arbetssökande trots
”kommit till Sverige för att söka arbete”
Ofrivilligt arbetslös behåller uppehållsrätten minst sex månader
En arbetstagare som blir ofrivilligt arbetslös behåller sin status som arbetstagare i sex
månader eller längre och utgångspunkten är full likabehandling vad gäller både rätten till
ekonomiskt bistånd och rätten till arbetslöshetsersättning och andra sociala förmåner. Frågan
är vad som menas med ”en längre tid”. I rörlighetsdirektivet anges att en person som arbetat
mindre än tolv månader behåller sin ställning som arbetstagare och därmed uppehållsrätt
under sex månader efter det att anställningen upphört. Det gäl-år. Om anställningen varat i
mer än tolv månader behåller han sin ställning som arbetstagare och har uppehållsrätt så länge
han befinner sig i Sverige. Det krävs i båda fallen att han är arbetssökande (sidorna 14 och
15).
Företagare som upphör med verksamheten
Till skillnad från vad som gäller för arbetstagare finns det inte några bestämmelser om
bibehållen uppehållsrätt för en EU/EES-medborgare som har upphört att bedriva verksamhet
som egenföretagare eller tillhandahålla tjänster. Egenföretagare får därmed, om verksamheten
upphör, i stället förlita sig på EUF-fördragets bestämmelser om fri tjänsterörlighet och fri
etablering i artiklarna 49 och 56. Om en EU/EES-medborgare som har upphört med
verksamheten i fortsättningen ägnar sig åt att söka ett nytt arbete i Sverige ska hans eller
hennes uppehållsrätt och rätt till bistånd bedömas utifrån de förutsättningar som gäller för
arbetssökande. Till skillnad från vad som gäller för arbetstagare finns det inte några
bestämmelser om bibehållen uppehållsrätt för en EU/EES-medborgare som har upphört att
bedriva verksamhet som egenföretagare eller tillhandahålla tjänster. Egenföretagare får
därmed, om verksamheten upphör, i stället förlita sig på EUF-fördragets bestämmelser om fri
tjänsterörlighet och fri etablering i artiklarna 49 och 56. Om en EU/EES-medborgare som har
upphört med verksamheten i fortsättningen ägnar sig åt att söka ett nytt arbete i Sverige ska
hans eller hennes uppehållsrätt och rätt till bistånd bedömas utifrån de förutsättningar som
gäller för arbetssökande (sidan 15).
20
ANMÄLNINGSSKYLDIGHET
Gäller inte längre för oss när det gäller
utlänningar som saknar uppehållstillstånd
Däremot kvarstår sekretessbrytande regeln
i UtlL 17 kap 1 §
Utlänningsförordning 7 kap 1 §: socialtjänsten inte längre med
En underrättelse om en utlännings fullständiga namn, födelsedatum, medborgarskap och
bostadsadress här i landet ska lämnas till Polismyndigheten. En sådan underrättelse behövs
dock inte när det gäller den som har sökt uppehållstillstånd i Sverige eller den som är
undantagen från skyldigheten att ha uppehållstillstånd.
Underrättelse enligt första stycket lämnas av
1. Skatteverket, när utlänningen första gången
a) anmäler sig till folkbokföring i Sverige eller ska folkbokföras här utan egen anmälan,
b) ansöker om godkännande för F-skatt och inte kan visa att han eller hon har
uppehållstillstånd, och
2. arbetsförmedlingskontor, när utlänningen första gången anmäler sig hos förmedlingen för
registrering eller för att på annat sätt ta förmedlingens tjänster i anspråk.
Den som lämnar underrättelse bör uppmana utlänningen att ta kontakt med
Migrationsverket i fråga om uppehålls- eller arbetstillstånd.
Polismyndigheten ska med anledning av en underrättelse se till att utlänningen ansöker om
uppehålls- eller arbetstillstånd hos Migrationsverket eller vidta de andra åtgärder som
underrättelsen ger anledning till.
Men fortfarande ...
Utlänningslagen 17 kap. Skyldighet att lämna uppgifter
1 § Socialnämnden ska lämna ut uppgifter om en utlännings personliga förhållanden, om
Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Migrationsverket, en migrationsdomstol eller
Migrationsöverdomstolen begär det och uppgifterna behövs för att avgöra ett ärende om
uppehållstillstånd eller ett ärende om ställning som varaktigt bosatt i Sverige eller för att
verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning. Detsamma gäller när fråga har uppkommit
om utlänningen har uppehållsrätt.
21
KRAV PÅ PLANERING VID FLYTT
Hur påverkat möjlighet till egen
försörjning?
Två månader, men inte tre?
Integrerande samhälle
Understödstagares flyttmöjligheter
Flytt inget självständigt avgörande skäl vid biståndsbedömning
En biståndsberättigad mister inte rätten till bistånd enbart av det skälet att den flyttat från en
kommun till en annan. Avgörande är om det påverkar den enskildes möjligheter att få annan
försörjning än ekonomiskt bistånd.
Missade SFI-timmar genom flytt från Lomma till Malmö
Rätt till bistånd enligt 6 § SoL förutsätter bl.a. att den enskildes behov inte kan tillgodoses på
annat sätt, t.ex. genom inkomster av arbete. Den som är arbetslös bör därför i regel vara
skyldig att söka arbete och godta anvisat arbete om det är lämpligt. Redan i ett tidigare
avgörande har Regeringsrätten funnit att denna skyldighet i princip inbegriper också de
åtgärder i övrigt som samhället ställer till förfogande för arbetslösa, t.ex. i form av
arbetsmarknadsutbildning (RÅ 1986 ref. 6). Också grundutbildning i svenska språket bör i
princip kunna räknas till sådana åtgärder, eftersom det normalt sett måste antas vara en
förutsättning att få arbete i Sverige att den arbetssökande i erforderlig grad behärskar detta
språk. När det gäller kravet på deltagande i grundutbildning för vuxna måste avgörande i det
särskilda fallet vara en bedömning av om grundutbildningen på sikt kan leda till ett arbete (jfr
Socialstyrelsens Allmänna råd 1992:4 s. 25).
I målet har inte framkommit annat än att makarna K. varit i behov av den svenskundervisning
som anordnats för dem i Lomma för att de skulle kunna uppnå sådana färdigheter i språket
som normalt behövs för att få arbete här. Deltagande i den tillhandahållna undervisningen kan
därmed anses vara ett sådant krav som kunnat uppställas för rätt till bistånd enligt 6 § SoL.
Genom att avflytta från Lomma utan att försäkra sig om att svenskundervisning av
motsvarande kvalitet kunde omedelbart erhållas på den nya orten och utan att annat giltigt
skäl har kunnat åberopas - som t.ex. en möjlighet att kunna erhålla varaktig försörjning ändå får familjen K. anses ha undandragit sig de arbetsbefrämjande åtgärder som samhället anvisat.
Även andra skäl för en avflyttning från Lomma måste emellertid kunna godtagas. Några
sådana godtagbara skäl har emellertid inte ens åberopats i målet.
22
På grund av det anförda och då såvitt framkommit vistelsekommunen lämnat makarna K.
bistånd i tillräcklig omfattning för att förhindra uppkomsten av en akut nödsituation skall
ytterligare bistånd för den i målet aktuella tiden inte lämnas familjen K. M.K:s yrkande skall
således lämnas utan bifall (RÅ 1995 ref 88)
Två regeringsråd anförde skiljaktig mening å tyckte att bistånd skulle beviljas. Oenighet på
högsta instans - kanske liten tröst när vi inte är riktigt säkra på hur vi ska besluta?
Skäligt med krav på två månaders egen försörjning efter flytt
Såsom make till den irakiska medborgaren NNs - som är bosatt i Sverige sedan maj 2009 - har
NNo beviljats uppehållstillstånd i Sverige. Han vistas således lagligt i landet och i Linköpings
kommun. NNs och NNo, som båda är i 20-årsåldem, har var för sig varit självförsörjande
innan NNo flyttade till Sverige. Det bör ha stått klart för dem att de i vart fall under en
inledande period skulle sakna tillräckliga medel för sin försörjning efter det att NNo flyttat till
Sverige. Det har inte framkommit att flytten var akut, även om det får förutsättas att makarna
på sikt vill leva och bo tillsammans för att vara tillförsäkrade en skälig levnadsnivå. Enligt
kammarrättens mening är det i ett fall som detta dock rimligt att kräva att makarna planerar
och tar ansvar för sin gemensamma försörjning i Sverige, i vart fall under en inledande period.
Den av socialnämnden tillämpade tiden om ca två månader framstår som skälig. NNs och
NNo kan inte anses ha gjort vad som rimligen kan krävas av dem. Det har inte heller
framkommit att de varit i någon nödsituation (Kammarrätten i Jönköping 20 april 2011, mål
nr 2422-10).
Fel att ställa krav på tre månaders försörjning efter flytt
Den enskilde har enligt rättspraxis en skyldighet att planera sin ekonomi i sådana situationer
där det finns anledning att räkna med att han eller hon kan komma att sakna medel för sin
försörjning (se t.ex. RÅ 1997 ref. 2). Denna skyldighet gör sig inte minst gällande när man
avser att flytta till ett annat land. Frågan är dock för hur lång tid bistånd kan nekas med
hänvisning till skyldigheten att planera sin ekonomi. Enligt kammarrättens mening saknas det
stöd i lagstiftning och rättspraxis för att med denna motivering vägra en person bistånd i tre
månader efter en flytt jfr Socialstyrelsens yttrande i Kammarrätten i Sundsvalls mål nr 192909, dom den 16 april 2010). Stadsdelsnämnden har därför inte haft fog för att avslå NN och
hans frus ansökan om bistånd med hänvisning till deras skyldighet att planera sin ekonomi.
Om paret i övrigt är berättigat till bistånd och i så fall med vilket belopp har inte prövats av
nämnden (Kammarrätten i Göteborg 14 april 2011, mål nr 5094-10).
Flytt från Umeå till Gävle var Ok.
KR Sundsvall 23 februari 2010, mål nr 2722-08
Flytt från Göteborg till Haparanda var inte Ok
KR Sundsvall 21 september 2010, mål nr 464-10
23
Möjligt för understödstagare att flytta
Enligt Kungl. förordning den 25 maj 1847
(Fattigvårdsförordning) krävdes tre års boende utan
fattigvårdsstöd för att någon skulle få hemortsrätt i en
kommun den flyttade till, det vill säga innan
inflyttningskommunen skulle ta över det ekonomiska
ansvaret för fattigvårdens kostnader.
FORNA TIDERS "HEMORT"
/BOSÄTTNINGSKOMMUN
"Både här och i andra länder, säger kommittén sålunda, har erfarenheten nogsamt visat, att
då någon längre tids vistelse fastställes såsom villkor för att inom ett samhälle förvärfva
försörjningsort, det egoistiska sträfvandet att freda sig själf och sitt samhälle från framtida
fattigvårdsutgifter håller sin synnerliga uppmärksamhet fästad å sådana från andra
samhällen inflyttade personer, som af en eller annan anledning kunna befaras komma att i
framtiden falla samhällets fattigvård till last, samt söker på hvarjehanda sätt få dem
aflägsnade från samhället, innan den för hemortsrätts förvärfvande bestämda tiden
tilländagått.
Vanligen begagnades härvid utvägen att genom vederbörande husbönders och jordägares
själfvilliga eller med hvarjehanda mer eller mindre lofliga bevekelsemedel påverkade åtgärd
att från innehafvande tjänst, hemman, torp eller andra lägenheter uppsäga och bortdrifva de
ifrågavarande personerna nödga dem att före den tid, då samhällets möjliga ansvarighet för
deras framtida fattigvård skulle inträda, därifrån till annat samhälle afflytta, och då detta
förfarande förnyades i det ena samhället efter det andra, måste däraf blifva en följd, hvad ock
vid tillämpningen af 1847 års förordning stadgande om treårig stadig vistelse såsom grund
för bestämmande af försörjningsort ganska ofta visade sig inträffa, att en sådan person icke
allenast vida tidigare än eljest skulle blifvit fallet om det ej helt och hållet kunnat förebyggas,
kom i behof af fattigvård, utan äfven att han för sig och sitt hushåll efter årslånga tvister såväl
hos särskilda länsstyrelser som hos Kungl. Maj:t slutligen förklarades i fattigvårdshänseende
tillhöra ett samhälle, där han ej under de senaste tjugu till trettio åren vistats och där han,
okänd för de flesta om ej alla samhällsmedlemmarna, bemöttes med hårdhet och ovilja,
synnerligast då han efter föregångna långvariga tvister om rätta försörjningsorten tillskyndat
samhället utom ansvarighet för den framtida fattigvårdstungan en kännbar
ersättningsskyldighet för den fattigvård, som af annat samhälle lämnats under den tid,
tvisterna pågått. Icke heller hade det varit sällsynt, att till samhället inflyttade mindre
bemedlade personer före de tre årens utgång på lämpligt sätt fömåddes att begäre eller
mottaga fattigunderstöd, på det att deras förvärfvande af hemortsrätt måtte därigenom
afbrytas och samhället försättas i tillfälle att på grund däraf väcka talan om deras
återförande till det samhälle, hvarifrån de inflyttat.”
"Om hemortsrätt och godtgörelse för fattigvård" af Kammarrättsrådet G Hernmarck,
Fattigvård och folkförsäkring, skriftserie utgifven av Centralförbundet för socialt arbete (C. S.
A:s) fattigvårdskommitté, N:o 11, 1906. (Eventuellt blev det nå´t fel när jag skrev av den,
men det tror jag inte :-) /Nad
24
BISTÅND TILL BOENDE
Utsatta bostadslösa som inte själv kan
Bostadsförsörjningen regleras i annan
ordning
Helt bostadslös och har speciella svårigheter får bistånd med bostadsanskaffande
Vad särskilt gäller anskaffande av bostad finns inte något stöd i SoL för att rätten till bistånd
enligt denna lag är avsedd att omfatta tillhandahållande av bostad åt bostadslösa i allmänhet
(jfr prop. 1979/80:1 s. 200 och 356 samt prop. 2000/01:80 s. 92).Vad lagstiftaren främst haft
för ögonen har uppenbarligen varit ekonomiskt bistånd och bistånd till vård- och
behandlingsinsatser samt stöd och service av olika slag. Bostadsförsörjningen regleras i annan
ordning (se numera lagen /2000:1383/ om kommunernas bostadsförsörjningsansvar). I
rättspraxis har dock rätt till bistånd genom tillhandahållande eller ombesörjande av bostad
som uppfyller kraven på skälig levnadsnivå ansetts föreligga när den enskilde är helt
bostadslös och har speciella svårigheter att på egen hand skaffa bostad. I rättsfallet RÅ 1990
ref. 119 konstaterade sålunda Regeringsrätten att den hjälpsökande tillhörde en sådan utsatt
grupp som kunde behöva särskild hjälp t.ex. för att anskaffa bostad.
SoL innehåller inte heller några bestämmelser som innebär att en socialnämnd skulle vara
förhindrad att erbjuda den enskilde lösningar som genomförs inom en annan kommuns
geografiska område eller genom åtagande av en annan kommun under förutsättning att det
erbjudna biståndet uppfyller kravet på en skälig levnadsnivå (jfr 2 kap. 5 § SoL). Tvärtom
förutsätter vissa bestämmelser att insatser enligt SoL ibland genomförs i annan kommun (se
16 kap. 2 §). Ingenting talar för att något annat skulle gälla just beträffande bistånd i form av
tillhandahållande av bostad, oavsett att en sådan lösning ofta leder till att en annan kommun
blir ansvarig för att tillgodose eventuellt ytterligare behov av bistånd (RÅ 2004 ref 130).
Kammarrättsdom om tvåbarnsfamilj i 25 kvadratmeter
NN med familj bor idag på ett f.d. studentboende i korridor med gemensamma utrymmen.
Rummet är 25 kvadratmeter med en sängplats och en liten kokvrå med begränsade
matlagningsmöjligheter. De har en barnsäng där deras yngsta barn sover. Hon och hennes man
turas om att sova på en madrass i kokvrån tillsammans med deras treåriga dotter.
Gjort mycket för att själv ordna lägenhet
Hon har själv uttömt sina egna resurser i försök att finna en bostad. Hon har varit registrerad
på Boplats sedan maj 2011 och sökt varenda ledig lägenhet utan några som helst krav vad
25
gäller t.ex. område, våning eller balkong. Hon har skrivit till samtliga hyresvärdar inom
allmännyttan och även de privata hyresvärdar hon känner till med en redogörelse för deras
ekonomiska situation och frågat om de kan accepteras som hyresgäster.
Har betalningsanmärkningar
Hon har ett tiotal obetalda betalningsanmärkningar som uppgår till omkring 55 000 kr i form
av CSN-lån. Flertalet hyresvärdar har svarat nej på grund av att de erhåller försörjningsstöd
och/eller har skulder. Somliga har svarat att endast om hennes man står som sökande men att
det då krävs att han ensam uppfyller kravet på att inkomsten är tre gånger årshyran. Andra
faktorer som försvårar deras möjligheter att finna en bostad på den ordinarie
bostadsmarknaden är att de är nyanlända i Sverige.
Inget lekutrymme för barnen
Stadsdelsnämnden har inte tagit hänsyn till barnens bästa och barnperspektivet. Barnen har i
det nuvarande boendet ingen plats för leksaker och inget utrymme att leka på. De är även
nekade rätten till ett privatliv då de delar gemensamma utrymmen med helt okända personer.
Det har även förekommit narkotikabruk på boendet vid några tillfällen. Till detta kan tilläggas
att hon helt oplanerat, mycket oväntat och ytterst olägligt väntar ett tredje barn i början på
december 2012. Detta gör en tidigare mycket pressad och svår situation omöjlig.
Att leva under osäkra boendeförhållanden är som förälder en stor påfrestning med mycket
negativa konsekvenser. De har avråtts från att skola in barnen på förskola innan de vet var de
ska bo då barnen redan ryckts upp från två hem under väldigt kort tid. Hon anser inte att en
familj, inklusive två, snart tre små barn, i ett korttidsboende som består av ett före detta
studentrum utgör skälig levnadsnivå, ens för en kortare tid.
SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE
Någon allmän skyldighet för kommuner att tillgodose behovet av bostad finns inte. Det finns
dock situationer när en kommun kan vara skyldig att bistå med att finna bostad, t.ex. när en
person är helt bostadslös och har speciella svårigheter att på egen hand skaffa bostad (jfr RA
1990 ref. 119 och RA 2004 ref. 130). Frågan i målet är om NN och hennes familj kan anses
tillhöra en sådan särskilt utsatt grupp som har speciella svårigheter att på egen hand skaffa
bostad.
Inte helt utan bostad
Av utredningen i målet framgår att NN bor tillsammans med sin man och två, snart tre, barn i
en lägenhet med kokvrå om 25 kvadratmeter. Familjen står således inte helt utan bostad.
Möjlighet få jobb och betala sina skulder
NN har betalningsanmärkningar och skulder i form av obetalda CSN-lån. Hennes make
studerar SFI och har varken betalningsanmärkningar eller skulder. NN har en fyraårig
högskoleutbildning och hon har tidigare arbetat bl.a. på restaurang. Hon har själv uttryckt att
hon tror sig ha goda möjligheter att hitta ett arbete med hänsyn till sin bakgrund. Det har
således inte framkommit annat än att NN har resurser att själv kunna betala av sina skulder
och därigenom möjliggöra att erhålla en bostad.
Bara sökt i Göteborg med kranskommuner
Enligt NN har hon sedan maj 2011 sökt samtliga bostäder om två, tre eller fyra rum i
Göteborg med kranskommuner men inte lyckats. Stadsdelsnämnden har tidigare anfört att NN
26
inte har uttömt sina möjligheter att själv tillgodose sitt behov av bostad då hon begränsat sitt
sökande till Göteborg.
Även om den enskildes ställningstagande om bostadsort bör respekteras, finns det ingen
ovillkorlig rätt till en viss begärd insats och hänsyn måste även tas till vilka resurser som står
till buds för socialnämnden (jfr RÅ 2004 ref. 130).
Rimligt söka inom pendlingsavstånd
Det bör enligt kammarrättens mening t.ex. kunna ställas som krav att NN söker bostad också i
kommuner som i vart fall ligger inom pendlingsavstånd från Göteborg.
Kammarrätten finner, mot bakgrund av vad som anförts ovan, att även med beaktande av
barnperspektivet kan NN och hennes familj inte anses tillhöra en sådan utsatt grupp av
hjälpsökande som har sådana speciella svårigheter att skaffa bostad att rätt till bistånd i form
av anskaffande av bostad föreligger. Överklagandet ska därför avslås (Kammarrätten i
Göteborg 22 oktober 2012, mål nr 5112-12)
27
PSYKOLOGLÄKARUNDERSÖKNING
Intyg OK
Utredning om enskild vill
Erbjuda tjänster, samråda med den enskilde
Det ekonomiska biståndet kan ofta behöva kombineras med andra sociala tjänster. Dessa skall
utgöra erbjudanden, varför det i princip bör vara möjligt för den enskilde att efterfråga en viss
social tjänst, t.ex. ekonomisk hjälp, och samtidigt avstå från erbjudanden om andra insatser,
som avser behandling. Detta innebär emellertid inte att socialtjänsten är förhindrad att ställa
vissa villkor. Tvärtom förutsätter rätten till bistånd att det föreligger ett faktiskt behov och att
behovet inte kan tillgodoses på annat sätt.
Vidare uttalas att socialtjänsten måste så långt som möjligt i samråd med den enskilde klara ut
hur ett fortsatt hjälpbehov ska kunna förebyggas. Det kan gälla t.ex. krav på den enskilde att
genomgå läkarundersökning av hälsotillstånd och arbetsförmåga eller godta lämpliga
rehabiliteringsåtgärder som syftar till att han återvinner eller förbättrar sin arbetsförmåga (a.
prop. 1979/80:1 s. 195 och 196), HFD 2011 ref 49.
Inte tvångsundersöka
När det gäller vilken omfattning en utredning får ha utan att den enskilde själv har gett sitt
godkännande framgår av förarbetena till den tidigare lagen bl.a. att det inte finns något behov
av befogenheter för socialnämnden att mot en enskilds vilja genomföra läkarundersökning. En
grundläggande princip är också att ett intrång i den enskildes integritet ska vägas mot de
intressen som myndigheten ska tillgodose genom sitt beslut. Om en enskild själv söker
nämndens bistånd, bör uppgifter till grund för beslutet hämtas främst från den enskilde själv
(prop. 1979/80:1 s. 398 ff.), HFD 2011 ref 49.
Intyg kan krävas om sjukinsikt finns
När det gäller utredning av eventuella svårigheter att bli självförsörjande som hänför sig till
mer personliga förhållanden ska följande beaktas. SoL bygger på principer om frivillighet och
samråd med den enskilde inför beslut om olika insatser enligt lagen. Socialtjänstens insatser
ska präglas av respekt för människors självbestämmande och integritet. Det hindrar inte att en
biståndssökande som hävdar att han eller hon på grund av fysiska, psykiska eller andra
personliga problem har svårt att bli självförsörjande kan avkrävas läkarintyg eller annan
utredning om sina svårigheter. En annan sak är att kräva att en biståndssökande ska genomgå
28
en läkar- eller psykologundersökning trots att han eller hon inte anser sig ha några sådana
problem och motsätter sig en undersökning (HFD 2011 ref 49).
Högsta förvaltningsdomstolens inställning till ”Den som inte själv kan...”
Högsta förvaltningsdomstolen har konstaterat att lagstiftaren inte velat ge socialtjänsten
möjlighet att vid prövningen av rätten till försörjningsstöd uppställa andra krav än vad som
följer av 4 kap. 4 - 6 §§ SoL (RÅ 2009 ref. 103), HFD 2011 ref 49.
Det är i mina ögon väldigt märkligt att HFD går emot lagstiftaren som betonar den enskildes
ansvar:
”Avsikten har också varit att förtydliga den enskildes ansvar för att göra vad han eller hon kan
för att försörja sig själv. Uttrycket att "den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan
få dem tillgodosedda på annat sätt" avser att markera den enskilda individens
förstahandsansvar. I detta ligger att den enskilde måste utnyttja alla de möjligheter som
normalt står honom eller henne till buds” (proposition 1996/97:124, sidan 164).
29
PERSONER MED
MISSBRUKSPROBLEMATIK
Frivillighet, motiverande samtal
Göra så gott man kan, lösa på annat sätt
Reducera riksnormen
Noga bevaka att planen följs
Ej krav på behandling, men delta i utredning
och inte använda biståndet till annat
Kammarrättslagtolkning som inte höll
Göra så gott man kan, behovet tillgodoses på annat sätt, SoL 4 kap
1 § Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt
har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin
livsföring i övrigt.
Vid prövningen av behovet av bistånd för livsföringen i övrigt får hänsyn inte tas till den
enskildes ekonomiska förhållanden om rätten att ta ut avgifter för biståndet regleras i 8 kap.
Den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet ska
utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv.
En arbetslös biståndssökande som kan arbeta ska genom att t.ex. aktivt söka arbete själv göra
vad den kan för att på sikt bli självförsörjande. Socialtjänsten har också ett ansvar för att
erbjuda den enskilde behövlig hjälp för att kunna uppnå detta.
När det gäller personer som på grund av t.ex. allvarligt missbruk inte bedöms kunna klara av
att försörja sig själva måste socialtjänstens insatser emellertid ges en annan inriktning. I dessa
fall har myndigheten att i första hand erbjuda honom eller henne hjälp mot missbruket.
Lagstiftaren har betonat att i det arbetet ska principerna om frivillighet och självbestämmande
vara vägledande. Det framgår också av förarbetena att lagstiftaren inte har velat ge
socialtjänsten möjlighet att vid prövningen av rätten till försörjningsstöd uppställa andra krav
än vad som följer av 4 kap. 4 - 6 §§ SoL. (Jag tycker att denna, regeringsrättens, formulering
är konstig eftersom SoL 4:1 säger att ”Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan
få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd”, vilket bör väl innebära att det krävs
att den enskilde gör det den kan för att få bistånd????)
Beräkna kostnadsposterna i riksnormen till en lägre nivå, SoL 4 kap
3 § Försörjningsstöd lämnas för skäliga kostnader för
1. livsmedel, kläder och skor, lek och fritid, förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt
dagstidning, telefon och radio- och TV-avgift,
2. boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring samt medlemskap i fackförening och
30
arbetslöshetskassa.
Skäliga kostnader enligt första stycket 1 ska i enlighet med vad regeringen närmare
föreskriver beräknas enligt en för hela riket gällande norm (riksnorm) på grundval av
officiella prisundersökningar av olika hushållstypers baskonsumtion. Om det i ett enskilt fall
finns särskilda skäl, ska socialnämnden dock beräkna dessa kostnader till en högre nivå.
Nämnden får också i ett enskilt fall beräkna kostnaderna till en lägre nivå, om det finns
särskilda skäl för detta.
Bestämmelsen är emellertid inte aktuell i detta mål, eftersom de kostnader som nämndens
avslagsbeslut omfattade, för boende och fackföreningsavgift, inte ingår i riksnormen.
Noga bevaka att planen följs, SoL 5 kap
9 § Socialnämnden skall aktivt sörja för att den enskilde missbrukaren får den hjälp och vård
som han eller hon behöver för att komma ifrån missbruket. Nämnden skall i samförstånd med
den enskilde planera hjälpen och vården och noga bevaka att planen fullföljs.
Kammarrätten har, under åberopande av intentionerna bakom 5 kap. 9 § SoL, funnit att
nämnden haft fog för sina beslut, eftersom en utbetalning av bistånd i förevarande fall skulle
innebära att nämnden medverkade till P.S:s fortsatta missbruk. En sådan tolkning och
tillämpning av 5 kap. 9 § SoL är enligt Regeringsrättens mening inte riktig. Som framgått
ovan syftar den bestämmelsen till att framhålla dels socialtjänstens ansvar för aktivt
uppsökande och motiverande arbete, dels att vård och behandling ska planeras i samförstånd
med den enskilde missbrukaren.
Ej krav på behandling för missbrukare
Det kan således inte uppställas villkor för en missbrukare att han eller hon ska delta i t.ex. ett
visst rehabiliteringsprogram. Om försörjningsstödet villkoras i sådana hänseenden innebär det
i praktiken att myndigheten tillämpar en sanktion som socialtjänstlagen inte ger utrymme för.
Regeringsrätten finner på grund härav att socialtjänsten inte kan vägra en missbrukare
försörjningsstöd av det skälet att han eller hon inte vill godta, eller inte fullföljer, viss
planering eller vissa insatser som har till huvudsakligt syfte att rehabilitera honom eller henne
från missbruket (jfr RÅ83 2:70 och RÅ84 2:86), RÅ 2009 ref 103.
Men delta i utredning
Socialstyrelsen skriver på sidan 21 i sina Allmänna råd (SOSFS 2013:1) "Om en enskild trots
särskild begäran inte förser nämnden med det underlag som behövs eller motsätter sig att
handläggaren tar nödvändiga kontakter, bör nämnden i regel kunna avslå ansökan."
Det finns några kammarrättsdomar där det bedömts att sökanden genom att inte komma på
besök (exv Kr i Stockholm 17 maj 2004, mål nr 790-04), eller vägrat deltagit i
planeringssamtal (exv KR i Göteborg 13 december 2010, mål nr 3220-10), inte visat att den
varit berättigad till bistånd.
Inte använda biståndet till annat
Enligt 4 kap. 3 § andra stycket SoL kan socialnämnden beräkna de kostnadsposter i
försörjningsstödet som ingår i riksnormen till en lägre nivå i ett enskilt fall, om det finns
särskilda skäl för det. Detta kan t.ex. gälla en missbrukare som uppenbart inte använder
biståndet till vad det är avsett för (prop. 1996/97:124 s. 170).
Kammarrätten i Jönköping ansåg 25 april 2013, mål nr 2942-12, "Utredningen i målet talar
för att NN hade ett pågående missbruk i anslutning till den aktuella biståndsperioden. Det
31
fanns till följd av detta befogad anledning befara att biståndet skulle komma att användas till
annat än vad det var avsett för. Det har därför funnits särskilda skäl att på sätt nämnden gjort
beräkna de kostnadsposter i försörjningsstödet som ingår i riksnormen till en lägre nivå."
32
TRILSKANDE
UNDERSTÖDSTAGARE
”Den som inte själv kan ...”
Af:s arbetsmarknadsåtgärder
Praktik eller annan kompetenshöjande
verksamhet
På 1700-talet fattades arbetskraft och det behövdes även soldater. Då var det förbjudet att vara
arbetslös. De som kunde arbeta fick ingen fattigvård. Detta hängde kvar även efter att det inte
fanns arbete till alla. I historien har fattigdomsorsakerna (individ eller samhälle) framhävts
olika mycket av olika grupper. De besuttna har oftast hävdat individens fel, brister, lättja och
osedliga leverne, som orsaker till fattigdom.
ARBETSLINJEN
1800-talet: ”Försvarslös” hade arbetstvång
Idag SoL 4 kap 4 §: ”praktik eller annan
kompetenshöjande verksamhet”
Staten har hand om
arbetsmarknadsåtgärder
SoL 4 kap 4 § ställer krav på soc att
praktiken bl a ska vara kompetenshöjande,
tidsbestämd och efter samråd med Af
Arbetstvång, korrektionshus
Enligt försvarslöshetsstadgan 1846, med förändringar 1853, ansågs såsom laga försvar
dels innehafvande af allmän eller enskild tjenst,
dels idkande af studier eller något visst yrke,
dels att bevisligen genom egna tillgångar eller andras vårdnad ega sin bergning,
dels slutligen att enligt behörigt intyg vara känd såsom den der iakttager ordning och sedlighet
i sitt lefverne samt söker efter förmåga sig ärligen försörja.
Den, som uppnått 15 års ålder och icke under någon af dessa former eger laga försvar, är
försvarslös.
33
Försvarslös person är underkastad:
1. viss uppsigt af särskilda för detta ändamål inom kommunerna valda tillsyningsmän, som
äfven hafva till åliggande att råda och bistå honom genom beredande af utvägar till
försörjning (ett för försvarslöshetslagstiftningen väsentligt stadgande, som dock sällan
tillämpas; mångenstädes har man ej ens utsett dylika tillsyningsmän);
2. inskränkning i friheten att välja vistelseort, ity att han ej utan särskildt pass eller
tillståndsbevis eger att begifva sig utom sin hemort (Genom K. förordn. af d. 21 Sept. 1860 är
skyldigheten för resande att vara försedde med pass upphäfd, utom hvad försvarslöse
vidkommer);
3. under vissa förhållanden arbetstvång, dels inom kommunen på tillsyningsmans anvisning,
dels inom någon orten enskildt tillhörig arbetsinrättning, för så vidt sådan finnes, dels och
vanligast i form af allmänt arbete under viss tid (från 2 månader till 4 år) inom cellfängelse,
arbetsfängelse eller vid kronoarbetskåren, under förutsättning dock att den försvarslöse ej är
till arbete oförmögen. (Anmärkas må, att enligt förut gällande försvarslöshetsstadga af 1833
det allmänna arbetet i korrektionshusen ådömdes på obestämd tid, hvilken ofta i verkligheten
blef ungefär liktydig med lifstiden.)
http://runeberg.org/nfae/0372.html
Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål / sidorna 731-733 Jämför
med UtlL 3 a kapitlet 3 § vilka kategorier EES-medborgare som har rätt att utnyttja den fria
rörligheten i Europa. (En EES-medborgare har uppehållsrätt om han eller hon 1. är
arbetstagare eller egen företagare i Sverige, 2. har kommit till Sverige för att söka arbete och
har en verklig möjlighet att få en anställning, 3. är inskriven som studerande vid en erkänd
utbildningsanstalt i Sverige och enligt en försäkran om detta har tillräckliga tillgångar för sin
och sina familjemedlemmars försörjning samt har en heltäckande sjukförsäkring för sig och
familjemedlemmarna som gäller i Sverige, eller 4. har tillräckliga tillgångar för sin och sina
familjemedlemmars försörjning och har en heltäckande sjukförsäkring för sig och
familjemedlemmarna som gäller i Sverige.)
Enligt av Socialstyrelsen gjord utredning (2005) fanns det kommuner som struntade i
villkoren i 4 kap 4 § (betraktade dem kanske bara som Allmänna råd?) och ansåg att 4 kap 1
§ gav utrymme för återinföra arbetstvång för understödstagarna.
SoL 4 kap 4 §
Socialnämnden får begära att den som får försörjningsstöd under viss tid ska delta i av nämnden
anvisad praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet om den enskilde inte har kunnat erbjudas
någon lämplig arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
Den praktik eller kompetenshöjande verksamhet som avses i första stycket ska syfta till att utveckla
den enskildes möjligheter att i framtiden försörja sig själv. Verksamheten ska stärka den enskildes
möjligheter att komma in på arbetsmarknaden eller, där så är lämpligt, på en fortsatt utbildning. Den
ska utformas med skälig hänsyn till den enskildes individuella önskemål och förutsättningar.
Socialnämnden ska samråda med Arbetsförmedlingen innan beslut fattas enligt första stycket.
Möjligt med avslag enligt SoL 4 kap 5 §.
34
FÖRSUMLIGA
FAMILJEFÖRSÖRJARE
Familjen rätt till bistånd?
Försumlighet kan även idag påverka övriga
familjens rätt till bistånd
Försumlig familjeförsörjares familj inte rätt till skälig levnadsnivå,
omfattas inte av SoL?
Målet gäller frågan i vilken mån familjens rätt till bistånd enligt socialtjänstlagen för juli
månad 1994 påverkas av att H.K. inte stått till arbetsmarknadens förfogande under den tiden.
Av förarbetena till socialtjänstlagen framgår att den som är arbetsför och som kan beredas
lämpligt arbete är berättigad till bistånd endast tillfälligt och till dess han själv kan klara sin
försörjning (prop. 1979/80:1, del A, s. 526). Härav har i praxis ansetts följa att en
förutsättning för att bistånd skall kunna utgå vid arbetslöshet är att den biståndssökande står
till arbetsmarknadens förfogande. En konsekvens av den i äktenskapsbalken och
föräldrabalken föreskrivna underhållsskyldigheten gentemot make och minderåriga barn blir
att om en person med sådan underhållsskyldighet underlåter att ställa sig till
arbetsmarknadens förfogande, detta kan inskränka också övriga familjemedlemmars rätt till
bistånd.
Som tidigare anförts har H.K., genom att vistas utomlands under den tid det sökta biståndet
avsåg, inte stått till arbetsmarknadens förfogande. Mot bakgrund av uppgifter, som lämnats av
socialnämnden om arbetsmarknaden i Härrydaområdet där familjen var bosatt, får det antas
att H.K. skulle ha kunnat beredas förvärvsarbete under juli 1994 och därigenom blivit i stånd
att bidra till försörjning av familjen i övrigt.
H.K:s underhållsskyldighet beträffande den övriga familjen får anses primär i förhållande till
familjemedlemmarnas rätt till bistånd enligt socialtjänstlagen. Det innebär att man vid
bedömningen av dessa personers rätt till bistånd bör beakta även den inkomst H.K. skulle ha
kunnat förvärva om hon stått till arbetsmarknadens förfogande under den aktuella tiden.
Hennes underlåtenhet i sistnämnda hänseende bör, med hänsyn till vad som i övrigt är upplyst
om familjens inkomster och utgifter, medföra att familjemedlemmarnas rätt till bistånd
bortfaller. RÅ 1995 ref 79
35
JOBBSTIMULANS
SoL 4 kap 1 b
fått försörjningsstöd under sex månader i följd ska 25 procent
av inkomsterna av anställning inte beaktas vid bedömningen av
rätten till bistånd enligt 1 § (särskild beräkningsregel).
gäller under två år. Därefter måste kravet på att
försörjningsstöd ska ha lämnats under sex månader i följd
uppfyllas på nytt för att den särskilda beräkningsregeln ska
gälla igen.
Den särskilda beräkningsregeln gäller inte inkomster som anges i
1 a §.
Socialtjänstlagen 4 kap
1 b § För den som har fått försörjningsstöd under sex månader i följd ska 25 procent av
inkomsterna av anställning inte beaktas vid bedömningen av rätten till bistånd enligt 1 §
(särskild beräkningsregel).
Den särskilda beräkningsregeln gäller under två år. Därefter måste kravet på att
försörjningsstöd ska ha lämnats under sex månader i följd uppfyllas på nytt för att den
särskilda beräkningsregeln ska gälla igen.
Den särskilda beräkningsregeln gäller inte inkomster som anges i 1 a §.
Bara inkomst av anställning
Den särskilda beräkningsregeln gäller för inkomst av anställning. Regeln gäller inte för
inkomster som träder i stället för eller grundas på inkomst av anställning, till exempel
aktivitetsstöd, aktivitetsersättning, sjukpenning, sjukersättning, föräldrapenning, pension eller
livränta. Även till exempel inkomst av kapital eller näringsverksamhet (eget företag) eller
skadestånd är undantagna. Den särskilda beräkningsregeln gäller inte heller barns och
skolungdomars arbetsinkomster (Prop. 2012/13:94 s. 26).
Inte politikers arvode
Enligt förvaltningsrättens bedömning innebär ett uppdrag som förtroendevald i
kommunfullmäktige inte att det föreligger ett regelrätt anställningsförhållande mellan den
förtroendevalde och kommunfullmäktige. Mot denna bakgrund och då lagtexten uttryckligen
anger att jobbstimulans endast kan komma i fråga vid inkomst av anställning instämmer
förvaltningsrätten i nämndens bedömning att NN:s arvode från kommunfullmäktige inte ska
omfattas av jobbstimulansen (Kammarrätten i Göteborg 10 juli 2014, mål nr 2360-14).
Behöver inte vara ny eller utökad anställning
Till stöd för sin uppfattning att inte använda den särskilda beräkningsregeln anför nämnden att
motsatsen skulle strida mot syftet med regeln - att stimulera och uppmuntra biståndsmottagare
att komma i arbete eller att utöka sin arbetstid - eftersom NN redan har en
tillsvidareanställning med full sysselsättningsgrad. Kammarrätten konstaterar att ”Med den
entydiga lydelse som bestämmelsen i 4 kap. 1 b § socialtjänstlagen har saknas det utrymme
för att inte tillämpa den särskilda beräkningsregeln på NN:s inkomst av anställning”
(Göteborg, 10 november 2014, mål nr 5047-14).
36
SOCIALSTYRELSENS
MEDDELANDEBLAD
Uppdaterat januari 2015
Ingen kvalificeringstid innan 2013
Två-årsperioden börjar månad sju, oavsett
biståndsbehov
Den särskilda beräkningsregeln kräver inget
särskilt beslut
Jobbstimulans mm Socialstyrelsens Meddelandeblad 7/2013, uppdaterat januari 2015
Kvalificeringstidsbegränsning
Jobbstimulansen gäller från den 1 juli 2013 och kvalificeringstiden är sex sammanhängande
månader med försörjningsstöd. Det innebär att perioden januari – juni 2013 är den första
möjliga kvalificeringsperioden för jobbstimulans. Tid med försörjningsstöd innan dess kan
inte räknas (sidan 2).
Inte två år för den som haft försörjningsstöd mer än sex månader innan anställningen
Jobbstimulansen i form av den särskilda beräkningsregeln gäller i 24 månader och tiden ska
vara sammanhängande. Tvåårsperioden med möjlighet till jobbstimulans börjar när den
enskilde fått försörjningsstöd sex månader i följd (prop. 2012/13:94 s. 40). Det har ingen
betydelse om personen vid den tidpunkten har inkomst av anställning eller inte.
Under tvåårsperioden ska beräkningsregeln användas de månader som den biståndssökande
har inkomst av anställning. Om en person inte har inkomster när jobbstimulansen börjar gälla
kan det alltså gå ett antal månader av 24-månadersperioden utan att beräkningsregeln
tillämpas (sidan 2).
Handläggningsbeslut, ej slutligt beslut (Socialstyrelsens handbok ”Handläggning och
dokumentation inom socialtjänsten” sidan 135)
Beslut fattas om det ekonomiska biståndet, jobbstimulansen innebär endast en
beräkningsregel och ska inte föranleda något särskilt beslut. Alltså behöver inget beslut fattas
om att jobbstimulansen ska börja gälla, den gäller automatiskt när en person har mottagit
försörjningsstöd 6 månader i följd (sidan 3).
37
UNGDOMS INKOMST
Ett helt prisbasbelopp per kalenderår för
”hemmavarande” barn
SKIPPAD ÅLDERSGRÄNS 4 KAP 4 §
I övrigt samma villkor
Studerandekategorin tagits bort i lagen,
men ska enligt prop gälla i alla fall.
Socialtjänstlagen 4 kap
1 a § Följande inkomster ska inte beaktas vid bedömningen av rätten till bistånd enligt 1 §
1. hemmavarande barns inkomster av eget arbete,
2. hemmavarande skolungdomars inkomster av eget arbete, om skolungdomarna är under 21
år.
Till skolgång räknas studier i grundskolan eller gymnasieskolan eller annan jämförlig
grundutbildning.
Inkomster som avses i första stycket får dock beaktas vid tillämpning av 1 § till den del de
överstiger ett prisbasbelopp per kalenderår enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken.
4 § Socialnämnden får begära att den som får försörjningsstöd under viss tid ska delta i av
nämnden anvisad praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet om den enskilde inte har
kunnat erbjudas någon lämplig arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
Den praktik eller kompetenshöjande verksamhet som avses i första stycket ska syfta till att
utveckla den enskildes möjligheter att i framtiden försörja sig själv. Verksamheten ska stärka
den enskildes möjligheter att komma in på arbetsmarknaden eller, där så är lämpligt, på en
fortsatt utbildning. Den ska utformas med skälig hänsyn till den enskildes individuella
önskemål och förutsättningar.
Socialnämnden ska samråda med Arbetsförmedlingen innan beslut fattas enligt första
stycket.
Bestämmelsen gäller alla barn och skolungdomar oavsett var de bor (om de bor i det
hushåll för vilket bistånd beräknas?)
Med hemmavarande barn och skolungdomar menas barn och skolungdomar som bor i det
hushåll för vilket bistånd beräknas. Dit räknas även barn och skolungdomar som på grund av
gymnasiestudier är inackorderade på annan ort. Barn och skolungdomar som bor växelvis hos
respektive förälder eller bor med umgängesförälder räknas som hemmavarande hos båda
föräldrarna. (Prop. 2012/13:94 s. 11 och proposition 2007/08:1 Budgetproposition för 2008,
utgiftsområde 9, s. 146), Socialstyrelsens Meddelandeblad 7/2013, juni 2013 om
lagändringarna vid halvårsskiftet.
38
KVITTNING
Inte ok ändra gynnande beslut
Socialtjänsten inte rätt driva in skulder
Kammarrätt har annan åsikt än HFD?
”Ta tillbaka” ett gynnande beslut någon, eller några, månader
senare?
Som myndighetspersoner har vi makt att bestämma över enskilda och styrs därvid av lagar
och bestämmelser. Vad säger lagen om vår möjlighet att driva in skulder?
Kan vi dra på kommande bistånd sådant som sökanden fått för kostnader i samband
med umgänge som inte blivit av?
I målet är utrett att NN beviljats ett ekonomiskt bistånd om 938 kr avseende kostnader som
skulle uppkomma under ett umgänge med hans dotter. Det är vidare utrett att kostnaderna i
fråga inte uppstod.
En socialnämnd kan i en sådan situation återkräva beloppet genom en frivillig uppgörelse med
sökanden. Om en uppgörelse inte kan komma till stånd kan nämnden antingen väcka talan om
förutsättningar föreligger för detta eller efterge ersättningsskyldigheten. Det finns inte något
utrymme för en korrigering eller kvittning av det slag som är aktuellt i målet. Överklagandet
ska således avslås.
Högsta förvaltningsdomstolen (HFD, 26 april 2013, mål nr 2486-12)
Socialtjänstlagen 9 kap. Återkrav m.m.
1 § Om någon genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att lämna uppgifter eller på
annat sätt förorsakat att ekonomiskt bistånd enligt 4 kap. 1 § eller fritidspeng enligt 4 a kap. 1
§ betalats ut obehörigen eller med för högt belopp, får socialnämnden återkräva vad som har
betalats ut för mycket.
Om någon i annat fall än som avses i första stycket tagit emot sådant ekonomiskt bistånd
obehörigen eller med för högt belopp och skäligen borde ha insett detta, får socialnämnden
återkräva vad som har betalats ut för mycket.
2 § Socialnämnden får, i andra fall än som avses i 1 §, återkräva bistånd som den enskilde har
erhållit enligt 4 kap. 1 § endast om det har lämnats
1. som förskott på en förmån eller ersättning,
2. till den som är indragen i arbetskonflikt, eller
3. till den som på grund av förhållanden som han eller hon inte kunnat råda över hindrats från
att förfoga över sina inkomster och tillgångar.
Har ekonomisk hjälp lämnats i annat fall än som avses i 4 kap. 1 § får socialnämnden
39
återkräva hjälpen, om den har getts under villkor om återbetalning. Ett beslut som avser
ekonomisk hjälp som kan komma att återkrävas enligt denna paragraf skall vara skriftligt.
Beslutet skall innehålla uppgifter om den eller de omständigheter som enligt denna paragraf
utgör grund för återbetalningsplikten. Beslutet skall delges den enskilde.
3 § Vill socialnämnden föra talan om ersättning som en enskild inte återbetalar frivilligt för
ekonomisk hjälp som avses i 1 eller 2 § eller för kostnader som kommunen har haft enligt 8
kap. 1 § första eller andra stycket, skall talan väckas hos förvaltningsrätten inom tre år från
det kommunens kostnader uppkom. Talan väcks vid den förvaltningsrätt inom vars domkrets
den enskilde är bosatt.
Talan om ersättning får inte bifallas, om den ersättningsskyldige genom att återbetala
kostnaden eller en del av denna kan antas bli ur stånd att klara sin försörjning eller sin dagliga
livsföring i övrigt eller annars synnerliga skäl talar mot bifall till ersättningsanspråket.
4 § Socialnämnden får helt eller delvis efterge den ersättningsskyldighet som avses i 1 och 2
§§ och i 8 kap. 1 § första och andra styckena.
I kronofogdens förbehållsbelopp ingår dels boendekostnad, dels ett belopp som ska täcka
vanliga levnadsomkostnader. Bland annat mat, kläder, hygien, telefon, försäkringar och andra
mindre utgifter för tillfälliga behov. Det beloppet kallas normalbelopp och varierar beroende
på familjesituation. Till exempel tillägg för barn.
Varje år publiceras föreskrifter om bestämmande av förbehållsbelopp med mera och för 2015
är normalbeloppet
4 675 kronor för en ensamstående vuxen
7 723 kronor för sammanlevande makar eller sambor
2 480 kronor för barn till och med 6 år
2 855 kronor för barn 7 år eller äldre (vår riksnorm för 19-20 år= 3 280 kr, vilket kan göra att
hushåll kommer under norm pga införsel från kfm!)
(Förr kallades detta existensminimum och) det är den minsta summa som den som av någon
anledning är skyldig någon pengar ska ha kvar för att klara sig - även om den är skyldig
många miljoner kronor för de grövsta tänkbara brott, även värre än bidragsbrott.
Men vad tyckte en kammarrätt, tio dagar efter HFD:s dom, om NN som i present av sin
mamma fått en veckas utlandsvistelse till sig och två av sina barn?
Nämnden hade avslagit för hela månaden, pga att de varit utomlands en vecka.
Kammarrätten: Mot bakgrund av det ovan anförda kan det inte sägas framgå att NN genom att
vara utomlands försenat familjens möjligheter att bli självförsörjande. Det finns inte heller
uppgifter i utredningen som visar att NN under den tid han befann sig utomlands skulle ha fått
del av olika rehabiliteringsinsatser och därigenom ha blivit i stånd att bidra till familjens
försörjning.
Med hänsyn härtill har familjen haft rätt till försörjningsstöd för juli 2012.
NN får genom den utlandsresa han blivit bjuden på anses ha fått sina egna och två av barnens
behov tillgodosedda på annat sätt under tiden 16 - 23 juni 2012. På så sätt har en inbesparad
kostnad uppstått i juni 2012 som ska beaktas vid beräkningen av försörjningsstödet för den
efterföljande månaden. Med hänsyn härtill ska från försörjningsstödet för juli 2012 avräknas
ett belopp motsvarande en vecka för NN och två av barnen (Kammarrätten i Jönköping, 6 maj
2013, mål nr 270-13).
40
UTVISAD SKULLE HA
FÖRSÖRJNINGSSTÖD
HFD anser att vi inte har rätt att ställa
andra krav än enligt praxis och SoL 4 kap 4 §
Svårtydbar dom ...
Två kammarrättsdomar anser det vara rätt att ställa krav
Kammarrätten i Göteborg tyckte i två fall att det var befogat att inte bevilja fullt försörjningsstöd till
personer som inte hade rätt att vistas i landet (20 maj 2009 mål nr 4920-08 och mål nr 1007-09)
HFD hittade ingen praxis eller lagstöd för att ställa krav på att göra vad man kan
De förhållanden under vilka NN vistas i Sverige innebär således att nämnden rent faktiskt inte
har möjlighet att fullt ut bära sitt ansvar för att uppfylla socialtjänstens mål och syfte, dvs. att
hjälpa den biståndssökande att bli självförsörjande m.m.
Detta innebär dock inte att nämnden har stöd i socialtjänstlagen for att ställa andra krav på
den biståndssökande än sådana som godtagits i praxis eller som följer av 4 kap. 4-6 §§ (jfr
HFD 2011 ref. 49). Det nu aktuella villkoret har inte sådant stöd. Med hänsyn till den långa
tid som nu gått utan att utvisningsbeslutet har kunnat verkställas föreligger inte heller
förutsättningar för nämnden att utge bistånd endast för att täcka NN:s akuta behov (HFD 11
juni 2014, mål nr 6146-12).
Det är i mina ögon väldigt märkligt att HFD återigen går emot lagstiftaren som betonar den
enskildes ansvar:
”Avsikten har också varit att förtydliga den enskildes ansvar för att göra vad han eller hon kan
för att försörja sig själv. Uttrycket att "den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan
få dem tillgodosedda på annat sätt" avser att markera den enskilda individens
förstahandsansvar. I detta ligger att den enskilde måste utnyttja alla de möjligheter som
normalt står honom eller henne till buds” (proposition 1996/97:124, sidan 164).
41
MINNESANTECKNING, INTE
ALLMÄN HANDLING
Tilltro till oss?
Minnesanteckningar vid möte kunde hemlighållas
Med handling förstås enligt 2 kap. 3 § första stycket TF framställning i bl.a. skrift. En
handling är enligt samma bestämmelse allmän om den förvaras hos en myndighet och enligt 2
kap. 6 eller 7 §§ TF är att anse som inkommen till eller upprättad hos myndighet. Enligt 2
kap. 7 § första stycket TF anses handling upprättad hos myndighet, när den har expedierats.
Handling som inte har expedierats anses upprättad när det ärende till vilket den hänför sig har
slutbehandlats hos myndigheten. I stället för vad som föreskrivs i första stycket gäller att
handling anses upprättad när handlingen har färdigställts för anteckning eller införing i
diarium, journal samt sådant register eller annan förteckning som förs fortlöpande eller när
handlingen har justerats av myndigheten eller på annat sätt färdigställts.
Den handling som NN begärt att få ut är inte en till myndigheten inkommen handling utan
nedtecknade anteckningar i samband med ett möte mellan henne och socialnämnden i ett
specifikt ärende som inte har slutbehandlats. Enligt nämnden ska anteckningarna användas
som underlag till en utredning som håller på att sammanställas. Det framgår inte att
handlingen är expedierad, införd i diariet, justerad eller på annat sätt blivit färdigställd.
Handlingen är därmed inte att anse som upprättad i tryckfrihetsförordningens mening och är
därför inte en allmän handling. Av det skälet kan handlingen inte lämnas ut. Överklagandet
ska därför avslås (Kammarrätten i Sundsvall 9 januari 2015, mål nr 2466-14).
Å hur påverkar det tilltron till oss om vi sitter och gör "hemliga" anteckningar, som inte sökande får
se? Det vi skriver bör vi stå för och inblandade får se dem om de vill och tala om om det är nå´t de
tycker är fel. Vi lyssnar på åsikter och har förhoppningsvis nytta av dem, men vi bestämmer vad som
ska tas med i utredningen. Om sökanden tycker att det är fel så är vi enligt SoL 11 kap 6 § skyldiga att
anteckna sökandes åsikter. Ovidkommande kränkande saker ska inte tas med i utredning/journal.
42
DOKUMENTATION
Beslut, åtgärder, omständigheter händelser
av betydelse
Även vid genomförandet
Socialstyrelsen gett ut nya föreskrifter och
allmänna råd
Flera råd har nu blivit föreskrifter
Lätta att följa å förstå!!!!!
Betonar mål och uppföljning av insatser
Socialtjänstlagen 11 kap
5 § Handläggning av ärenden som rör enskilda samt genomförande av beslut om stödinsatser,
vård och behandling skall dokumenteras. Dokumentationen skall utvisa beslut och åtgärder
som vidtas i ärendet samt faktiska omständigheter och händelser av betydelse.
Handlingar som rör enskildas personliga förhållanden skall förvaras så att obehöriga inte får
tillgång till dem.
6 § Dokumentationen skall utformas med respekt för den enskildes integritet. Den enskilde
bör hållas underrättad om de journalanteckningar och andra anteckningar som förs om honom
eller henne. Om den enskilde anser att någon uppgift i dokumentationen är oriktig skall detta
antecknas.
Dokumentation i verksamhet som bedrivs med stöd av SoL, LVU, LVM och
LSS (SOSFS 2014:5)
4 kap. Gemensamma bestämmelser om dokumentation vid handläggning av ärenden
samt vid genomförande och uppföljning av insatser
6 § En personakt ska innehålla en journal samt upprättade och inkomna handlingar av
betydelse för handläggningen av ett ärende eller för genomförande eller uppföljning av
insatser.
7 § Journalanteckningar och andra handlingar som hör till den enskildes personakt ska hållas
ordnade så att det enkelt går att följa och granska handläggningen av ärenden, åtgärder som
vidtas i samband med verkställighet av beslut samt genomförande och uppföljning av insatser.
Allmänna råd
Handlingarna bör också hållas ordnade på ett sätt som underlättar skyldigheten att
systematiskt och fortlöpande utveckla och säkra verksamhetens kvalitet.
43
Journalföring
9 § Åtgärder som vidtas vid handläggning av ett ärende eller vid genomförande eller
uppföljning av en insats ska fortlöpande och utan oskäligt dröjsmål dokumenteras i journalen.
Detsamma gäller faktiska omständigheter och händelser av betydelse för handläggningen av
ett ärende eller för genomförandet eller uppföljningen av en insats.
Av journalen ska det framgå när
1. åtgärder enligt första stycket har vidtagits och av vem,
2. faktiska omständigheter eller händelser av betydelse har inträffat, och
3. en handling av betydelse för handläggningen av ett ärende eller för genomförandet eller
uppföljningen av en insats har kommit in till eller upprättats av den som bedriver verksamhet.
Allmänna råd
Journalanteckningar bör vara kortfattade och innehålla tydliga hänvisningar till andra
handlingar i personakten som ger ytterligare information.
11 § Av journalen ska det även framgå om
1. den enskilde berörs av ett missförhållande som har rapporterats enligt 14 kap. 3 § SoL eller
24 b § LSS till den som bedriver verksamhet,
2. den som bedriver verksamhet har gjort en anmälan som berör den enskilde enligt 14 kap. 7
§ SoL eller 24 f § LSS, eller
3. den som bedriver verksamhet har gjort en polisanmälan som berör den enskilde.
5 kap. Särskilda bestämmelser om dokumentation hos den beslutande nämnden
Förhandsbedömning enligt SoL
2 § Om nämnden efter en förhandsbedömning beslutat att inte inleda en utredning enligt SoL,
ska detta dokumenteras med uppgifter om
1. att en utredning inte inleds,
2. skälen för nämndens beslut,
3. beslutsdatum, och
4. namn och befattning eller titel på den som har fattat beslutet.
5 § Om den enskilde har lämnat samtycke till att nämnden får kontakta andra myndigheter
eller personer, ska den enskildes samtycke dokumenteras. Av dokumentationen ska det framgå
1. vilka andra myndigheter som får kontaktas och i vilket syfte,
2. om närstående får kontaktas och i vilket syfte,
3. vilka sakkunniga och referenspersoner som får kontaktas och i vilket syfte, och
4. när samtycket har lämnats.
Om den enskilde återkallar hela eller delar av sitt samtycke ska detta dokumenteras så att det
tydligt framgår att samtycket inte längre gäller eller har ändrats.
Dokumentation vid kommunicering
12 § Av dokumentationen ska det framgå om och i så fall när och på vilket sätt
beslutsunderlaget eller andra uppgifter har kommunicerats med den enskilde enligt 17 §
förvaltningslagen (1986:223).
Av dokumentationen ska det också framgå vilka synpunkter som den enskilde har fört fram
till nämnden vid kommuniceringen samt när och på vilket sätt synpunkterna kom nämnden
tillhanda.
44
Uppdrag till utföraren
22 § Nämndens uppdrag till en utförare ska dokumenteras och innehålla uppgifter om den
enskildes namn, personnummer och andra
kontaktuppgifter samt uppgifter som anges i 4 kap. 4 § andra stycket och 4 kap. 5 §.
Dokumentationen av nämndens uppdrag ska också innehålla uppgifter om
1. vilken bedömning som nämnden har gjort av den enskildes behov,
2. vad som ingår i uppdraget,
3. vilket eller vilka mål som gäller för insatsen,
4. former för uppföljning i det enskilda fallet,
5. vilken information som efter en prövning enligt bestämmelserna i offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400), 15 kap. 1 § SoL eller 29 § LSS ska återföras till nämnden i
samband med att insatsen avslutas, och
6. namn och kontaktuppgifter till ansvarig handläggare hos nämnden.
Av dokumentationen ska det framgå när uppdraget, efter en prövning enligt bestämmelserna i
offentlighets- och sekretesslagen, har lämnats till utföraren.
Torde vara aktuellt när det gäller dokumentation av hur vi följer SoL 4 kap 4 § och de villkor
som ska följas när vi ställer krav på att sökande ska delta i praktik och annan
kompetenshöjande verksamhet.
23 § Åtgärder som vidtas av nämnden för att följa upp att den enskilde får den beviljade
insatsen utförd enligt nämndens beslut och gällande författningar ska dokumenteras.
Detsamma ska gälla åtgärder som vidtas av nämnden för att följa upp insatsen mot fastställda
mål och den planering som har gjorts tillsammans med den enskilde.
45
DOKUMENTATION
Lex Sarah rapport och polisanmälan ska
journalföras
Förhandsbedömning
Sekretessmedgivande
Kommunicering
Mål och uppföljning av insatser
Dokumentation i verksamhet som bedrivs med stöd av SoL, LVU,
LVM och LSS (SOSFS 2014:5)
4 kap. Gemensamma bestämmelser om dokumentation vid handläggning av ärenden
samt vid genomförande och uppföljning av insatser
Lex Sarah, polisanmälan
11 § Av journalen ska det även framgå om
1. den enskilde berörs av ett missförhållande som har rapporterats enligt 14 kap. 3 § SoL eller
24 b § LSS till den som bedriver verksamhet,
2. den som bedriver verksamhet har gjort en anmälan som berör den enskilde enligt 14 kap. 7
§ SoL eller 24 f § LSS, eller
3. den som bedriver verksamhet har gjort en polisanmälan som berör den enskilde.
5 kap. Särskilda bestämmelser om dokumentation hos den beslutande nämnden
Förhandsbedömning enligt SoL
2 § Om nämnden efter en förhandsbedömning beslutat att inte inleda en utredning enligt SoL,
ska detta dokumenteras med uppgifter om
1. att en utredning inte inleds,
2. skälen för nämndens beslut,
3. beslutsdatum, och
4. namn och befattning eller titel på den som har fattat beslutet.
Sekretessmedgivande
5 § Om den enskilde har lämnat samtycke till att nämnden får kontakta andra myndigheter
eller personer, ska den enskildes samtycke dokumenteras. Av dokumentationen ska det framgå
1. vilka andra myndigheter som får kontaktas och i vilket syfte,
2. om närstående får kontaktas och i vilket syfte,
3. vilka sakkunniga och referenspersoner som får kontaktas och i vilket syfte, och
4. när samtycket har lämnats.
46
Om den enskilde återkallar hela eller delar av sitt samtycke ska detta dokumenteras så att det
tydligt framgår att samtycket inte längre gäller eller har ändrats.
Kommunicering
12 § Av dokumentationen ska det framgå om och i så fall när och på vilket sätt
beslutsunderlaget eller andra uppgifter har kommunicerats med den enskilde enligt 17 §
förvaltningslagen (1986:223).
Av dokumentationen ska det också framgå vilka synpunkter som den enskilde har fört fram
till nämnden vid kommuniceringen samt när och på vilket sätt synpunkterna kom nämnden
tillhanda.
Uppdrag till utföraren
22 § Nämndens uppdrag till en utförare ska dokumenteras och innehålla uppgifter om den
enskildes namn, personnummer och andra
kontaktuppgifter samt uppgifter som anges i 4 kap. 4 § andra stycket och 4 kap. 5 §.
Dokumentationen av nämndens uppdrag ska också innehålla uppgifter om
1. vilken bedömning som nämnden har gjort av den enskildes behov,
2. vad som ingår i uppdraget,
3. vilket eller vilka mål som gäller för insatsen,
4. former för uppföljning i det enskilda fallet,
5. vilken information som efter en prövning enligt bestämmelserna i offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400), 15 kap. 1 § SoL eller 29 § LSS ska återföras till nämnden i
samband med att insatsen avslutas, och
6. namn och kontaktuppgifter till ansvarig handläggare hos nämnden.
Av dokumentationen ska det framgå när uppdraget, efter en prövning enligt bestämmelserna i
offentlighets- och sekretesslagen, har lämnats till utföraren.
Torde vara aktuellt när det gäller dokumentation av hur vi följer SoL 4 kap 4 § och de villkor
som ska följas när vi ställer krav på att sökande ska delta i praktik och annan
kompetenshöjande verksamhet.
Uppföljningsåtgärder
23 § Åtgärder som vidtas av nämnden för att följa upp att den enskilde får den beviljade
insatsen utförd enligt nämndens beslut och gällande författningar ska dokumenteras.
Detsamma ska gälla åtgärder som vidtas av nämnden för att följa upp insatsen mot fastställda
mål och den planering som har gjorts tillsammans med den enskilde.
47
NYA ALLMÄNNA RÅD
Dator ingår i skälig levnadsnivå
Skälig tid för bostadsbyte ej tidsangiven
Tre-månadersrådet för kvarboende
kvarstår
Pensionärers sparande inte nödvändigt
Ändrat uttryckssätt för ålder
”18-20 år” blivit ”fyllt 18 men inte 21 år”
Även ensamstående kan behöva dator för att ha en skälig levnadsnivå
De domar jag sett har gällt ensamstående som har haft dator, men som vid ansökningstillfället
av någon anledning (separation; gått sönder) inte har kvar den.
Deras biståndsbehov har inte varit kortvarigt.
Kr Sundsvall 2014-09-24, mål nr 2235-14; Kr Jönköping 2014-04-17, mål nr 3211-13 och
mål nr 2850-13
Inget bistånd till avbetalning
Sökanden hade ett drygt år före ansökningstillfället köpt en dator på avbetalning och betalt
med norm. Kammarrätter tyckte att det inte fanns tillräckligt stöd för att han "vid tiden för
ansökan" var i behov av bistånd till dator och internetuppkoppling. Nämnden skrev att
sökanden antagligen skulle bli självförsörjande inom den närmaste tiden (beviljas
sjukersättning), men om det spelade någon roll för kammarrättens avgörande vet inte jag.
Nämnden, förvaltningsrätten och kammarrätten tyckte att sökanden kunde få bistånd
till TV, men inte till surfplatta!?!
Sökanden ville hellre ha en surfplatta och ta emot TV-sändningar via den. Det skulle också ge
andra fördelar bland annat att ha kontakt med socialtjänsten och möjlighet att sänka sina
telefonkostnader. Kammarrätten skriver att "Biståndet ska utformas så att det stärker hans
eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv (4 kap 1 § SoL)", men "Det har inte
framkommit av utredningen i målet att NN har behov av en surfplatta" och avslår NN:s
överklagan.
Förvaltningsrätten skrev att: "En surfplatta, även kallad bl.a. pekdator, med
internetuppkoppling kan ta emot TV-sändningar och därmed i och för sig fylla behovet av en
TV. Innehavet av en sådan kan medföra TV-avgiftsplikt. Surfplattans egenskaper i övrigt får
emellertid likställas med egenskaperna hos en dator, och med surfplattan tillkommer dessutom
en kostnad för internetåtkomst.-.Av utredningen i målet framgår inte att NN sammantaget har
behov av sådan hemutrustning för att tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Vad NN uppger
medför ingen annan bedömning. Socialnämnden, som erbjudit NN en TV, har därmed haft fog
för sitt beslut. Överklagandet ska således avslås." Vadå förmyndarmentalitet???
48
Skälig tid för bostadsbyte
Om socialnämnden bedömer att boendekostnaden inte är skälig, bör nämnden i regel ändå
godkänna den under en övergångstid så att den enskilde ges skälig tid att förändra sin
boendekostnad. Nämnden bör även godkänna den faktiska boendekostnaden så länge den
enskilde aktivt medverkar till att finna ett billigare boende eller på annat sätt försöker sänka
sina boendekostnader. Ovanstående bör inte tillämpas, om boendet är en särskilt dyrbar
nödlösning, t.ex. boende på hotell, och nämnden kan erbjuda ett billigare alternativ med
godtagbar standard i avvaktan på en permanent lösning.
Om den enskilde efter information från socialnämnden och efter skälig tid väljer att behålla
ett boende med en kostnad som inte är skälig, bör ekonomiskt bistånd beräknas utifrån den
boendekostnad som bedöms skälig för en låginkomsttagare på orten (sidan 9).
Boendekostnad vid kort- och långvarigt biståndsbehov
Vid ett kortvarigt biståndsbehov bör socialnämnden i regel godta den faktiska
boendekostnaden. Med kortvarigt avses en period om maximalt
tre sammanhängande månader (sidan 8).
49
SJÄLVUTNÄMND SPECIALIST
Umgängesresekostnad som ”en familj i
allmänhet”, inte låginkomstjämförelse
Barnomsorgsavgift ”i väntan på nedsättning”
Studiestödet räknas inte som vanlig inkomst
”Basbelopp” eller ”prisbasbelopp”?
Samma nivå som familjer i ”allmänhet”
Avgörande för vad som bör vara skälig kostnad för resor och hur ofta bistånd bör ges till
kostnader för umgänge bör anpassas till vad en familj i allmänhet har råd med (sidan 14).
Låginkomsttagare berättigade?
Barnomsorgsavgift i väntan på nedsättning
Socialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till kostnader för t.ex.
– barnomsorg i väntan på nedsättning av avgiften, (sidan 14). Inte när den är nedsatt?
Studerande kan använda sina pengar till annat än skälig levnadsnivå och ändå vara
berättigade bistånd
Socialnämnden bör inte ställa krav på att studiestödet ska räcka under en längre tidsperiod än
den som angivits av den utbetalande myndigheten (sidan 19). Enligt HFD ok att inte betala
hela junihyran även om de har råd??
Barns och skolungdomars inkomster av arbete
Om socialnämnden räknar av barns och skolungdomars inkomster av arbete över ett helt
prisbasbelopp per kalenderår, bör avräkningen ske mot barnets eller skolungdomens del i
familjens kostnader inklusive boendekostnaden (sidan 21).
Barn bör dock kunna ha sparade medel upp till 15 procent av basbeloppet utan att det vid
ansökningstillfället påverkar föräldrarnas rätt till ekonomiskt bistånd för barnet (sidan 19).
Inkomstbasbeloppet kanske bättre stämmer överens med låginkomstjämförelse?
50
SJÄLVUTNÄMND SPECIALIST
Socialnämnden ”bör i regel kunna kräva …
står till arbetsmarknadens förfogande …
villig att ta erbjudet lämpligt arbete”
Bör vara villig ta erbjudet lämpligt arbete
Om den enskilde är arbetslös, bör socialnämnden i regel kunna kräva att han eller hon står till
arbetsmarknadens förfogande på heltid och är villig att ta erbjudet lämpligt arbete. I detta krav
bör också ingå att den enskilde deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, t.ex.
arbetsmarknadsutbildning, praktik eller arbetsrehabiliterande åtgärder. Även grundutbildning i
svenska och s.k. arbetssökarverksamheter bör räknas hit (sidan 15). En intressant tanke i
dessa arbetslöshetens tider när alltfler arbetsuppgifter kan göras med färre anställda, det vill
säga att allt färre efterfrågas på arbetsmarknaden och kraven på anställda höjs, men det
stämmer kanske inte riktigt med praxis (se exempelvis RÅ 2009 ref 103)?
51