Dokumentationen

Ekonomiskt
bistånd
- rättssäkrare
handläggning
Nils Allan Danielsson
2 maj 2012 Växjö
www.kommunutbildning.se
1
Copyright Nils Allan Danielsson
[email protected]
En rättssäkerhetsdefinition.
Jag tror inte att det finns någon klart, av alla accepterad definition av ”rättssäkerhet”.
Nedanstående punkter tycker jag har bäring för vår verksamhet och kan kanske stötta oss
om vi behöver argumentera för att vår verksamhet måste följa de lagar och bestämmelser
som finns.
Legalitet
REGERINGSFORMEN
1 kap Statsskickets grunder
1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket.
Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika
rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick
och genom kommunal självstyrelse.
Den offentliga makten utövas under lagarna.
Objektivitet
REGERINGSFORMEN
1 kap Statsskickets grunder
9 § Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter
inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet beakta allas likhet inför
lagen samt iakttaga saklighet och opartiskhet.
Offentlighet
SOCIALTJÄNSTLAGEN
11 kap Handläggning av ärenden
5 § Handläggning av ärenden som rör enskilda samt genomförande av beslut om
stödinsatser, vård och behandling skall dokumenteras. Dokumentationen skall
utvisa beslut och åtgärder som vidtas i ärendet samt faktiska omständigheter och
händelser av betydelse.
FÖRVALTNINGSLAGEN
Parters rätt att få del av uppgifter
16 § En sökande, klagande eller annan part har rätt att ta del av det som har
tillförts ärendet, om detta avser myndighetsutövning mot någon enskild. Rätten
att ta del av uppgifter gäller med de begränsningar som följer av 10 kap. 3 §
offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Lag (2009:434).
17 § Ett ärende får inte avgöras utan att den som är sökande, klagande eller annan
part har underrättats om en uppgift som har tillförts ärendet genom någon annan
än honom eller henne själv och han eller hon har fått tillfälle att yttra sig över
den, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Myndigheten får
dock avgöra ärendet utan att så har skett
1. om avgörandet inte går parten emot, om uppgiften saknar betydelse eller om
åtgärderna av någon annan anledning är uppenbart obehövliga,
2. om ärendet rör tjänstetillsättning, antagning för frivillig utbildning,
betygssättning, tilldelning av forskningsbidrag eller något jämförbart och det inte
är fråga om prövning i högre instans efter överklagande,
3. om det kan befaras att det annars skulle bli avsevärt svårare att genomföra
beslutet i ärendet, eller
4. om avgörandet inte kan uppskjutas. Myndigheten bestämmer om
underrättelsen ska ske muntligt, genom vanligt brev, genom delgivning eller på
något annat sätt.
2
Underrättelseskyldigheten gäller med de begränsningar som följer av 10 kap. 3
§ offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
OFFENTLIGHETS- OCH SEKRETESSLAGEN (OSL)
10 kap Sekretessbrytande bestämmelser och bestämmelser om
undantag av sekretess
Samtycke
1 § Att sekretess till skydd för en enskild inte hindrar att en uppgift lämnas till en
annan enskild eller till en myndighet, om den enskilde samtycker till det, följer
av 12 kap. och gäller med de begränsningar som anges där.
Partsinsyn
3 § Sekretess hindrar inte att en enskild eller en myndighet som är part i ett mål
eller ärende hos domstol eller annan myndighet och som på grund av sin
partsställning har rätt till insyn i handläggningen, tar del av en handling eller
annat material i målet eller ärendet.
12 kap. Sekretess i förhållande till den enskilde själv, m.m.
Sekretess i förhållande till den enskilde själv
1 § Sekretess till skydd för en enskild gäller inte i förhållande till den enskilde
själv, om inte annat anges i denna lag.
Beslut inom rimlig tid
FÖRVALTNINGSLAGEN
Allmänna krav på handläggningen av ärenden
7 § Varje ärende där någon enskild är part skall handläggas så enkelt, snabbt och
billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. Vid handläggningen skall
myndigheten beakta möjligheten att själv inhämta upplysningar och yttranden
från andra myndigheter, om sådana behövs. Myndigheten skall sträva efter att
uttrycka sig lättbegripligt. Även på andra sätt skall myndigheten underlätta för
den enskilde att ha med den att göra.
SOCIALTJÄNSTLAGEN
11 kap. Handläggning av ärenden
1 § Socialnämnden skall utan dröjsmål inleda utredning av vad som genom
ansökan eller på annat sätt har kommit till nämndens kännedom och som kan
föranleda någon åtgärd av nämnden.
JO-utlåtande (som jag tyvärr inte hittat idag) om att en veckas
väntetid är OK, likaså en vecka från det en överklagan kommit in till
dess den skickas vidare till förvaltningsrätt
Överklagbarhet
SOCIALTJÄNSTLAGEN
16 kap. Övriga bestämmelser
3 § Socialnämndens beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, om
nämnden har meddelat beslut i fråga om- ansökan enligt 2 kap. 3 §,
- bistånd enligt 4 kap. 1 §,
- vägran eller nedsättning av fortsatt försörjningsstöd enligt 4 kap. 5 §,
- förbud eller begränsning enligt 5 kap. 2 §,
- medgivande enligt 6 kap. 6 §,
- medgivande enligt 6 kap. 12 §,
3
- återkallelse av medgivande enligt 6 kap. 13 §,
- samtycke enligt 6 kap. 14 §, eller
- avgifter eller förbehållsbelopp enligt 8 kap. 4-9 §§.
Beslut i frågor som avses i första stycket gäller omedelbart. En förvaltningsrätt
eller kammarrätt får dock förordna att dess beslut ska verkställas först sedan det
har vunnit laga kraft.
KOMMUNALLAGEN
10 kap. Laglighetsprövning
1 § Varje medlem av en kommun eller ett landsting har rätt att få lagligheten av
kommunens eller landstingets beslut prövad genom att överklaga dem hos
förvaltningsrätten.
Grunder för laglighetsprövningen
8 § Ett överklagat beslut skall upphävas, om
1. det inte har tillkommit i laga ordning,
2. beslutet hänför sig till något som inte är en angelägenhet för kommunen eller
landstinget,
3. det organ som har fattat beslutet har överskridit sina befogenheter, eller
4. beslutet strider mot lag eller annan författning.
Dokumentationen är en viktig del i rättssäkerheten. Det finns mycket
matnyttigt om detta i Socialstyrelsens bok: Handläggning och
dokumentation inom socialtjänsten (2010).
Däri finns bland annat Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd
(SOSFS 2006:5) om dokumentation vid handläggning av ärenden och
genomförande av insatser enligt SoL, LVU, LVM och LSS.
Finns på Socialstyrelsens hemsida (men det kan vara värt 177 kronor
med en pappersversion).
4
EU-MEDBORGARE
(+norskar, islänningar & lichtensteinare)
En av grundtankarna med Europeiska unionen är att underlätta den fria rörligheten för
unionsmedborgare. Hur bidrar vi på bästa sätt till detta?
(Fri-)rörlighetsdirektivet 2004/38/EG
Artikel 24
Likabehandling
1.
Om inte annat följer av sådana specifika bestämmelser som
uttryckligen anges i fördraget och sekundärlagstiftningen skall alla unionsmedborgare som enligt detta
direktiv uppehåller sig i den mottagande medlemsstaten åtnjuta samma behandling som den
medlemsstatens egna medborgare inom de områden som omfattas av fördraget.
Även familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat, men som har uppehållsrätt eller
permanent uppehållsrätt, skall åtnjuta denna rättighet.
Utlänningslagen
Det betyder att vi ska ha reda på om personen vistas här enligt rörlighetsdirektivet, det vill
säga : Har personen uppehållsrätt?
Socialtjänstlagen
Om personen har uppehållsrätt ska den uppfylla socialtjänstlagens villkor för att ha rätt till
bistånd. De som gör så gott de kan för att så snabbt som möjligt blil självförsörjande ska ha
bistånd så de klarar sig om det inte går att lösa på annat sätt.
EG-rätten och socialtjänsten – en vägledning.
Boken finns på socialstyrelsens hemsida och innehåller bland annat en kort
presentation av EG-rätten och ett antal exempel hur EG-rätten ska tolkas
i olika situationer. Pris 110 kronor
5
Utlänningslag (2005:716)
3 a kap. Uppehållsrätt för EES-medborgare m.fl.
Allmänna bestämmelser
1 § Med uppehållsrätt avses en rätt för EES-medborgare och deras familjemedlemmar att vistas i Sverige
mer än tre månader utan uppehållstillstånd i enlighet med vad som sägs i detta kapitel. Lag (2006:219).
2 § Med familjemedlem till EES-medborgare avses i denna lag en utlänning som följer med eller i Sverige
ansluter sig till en EES-medborgare och som är
- make eller sambo till EES-medborgaren,
- släkting i rakt nedstigande led till EES-medborgaren eller till hans eller hennes make eller sambo, om
släktingen är beroende av någon av dem för sin försörjning eller är under 21 år, eller
- släkting i rakt uppstigande led till EES-medborgaren eller till hans eller hennes make eller sambo, om
släktingen är beroende av någon av dem för sin försörjning. Lag (2006:219).
Uppehållsrätt
3 § En EES-medborgare har uppehållsrätt om han eller hon
1. är arbetstagare eller egen företagare i Sverige,
2. har kommit till Sverige för att söka arbete och har en verklig möjlighet att få en anställning,
3. är inskriven som studerande vid en erkänd utbildningsanstalt i Sverige och enligt en försäkran om detta
har tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning samt har en heltäckande
sjukförsäkring för sig och familjemedlemmarna som gäller i Sverige, eller
4. har tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning och har en heltäckande
sjukförsäkring för sig och familjemedlemmarna som gäller i Sverige. Lag (2006:219).
4 § En familjemedlem till en sådan EES-medborgare som anges i 3 § 1-2 och 4 har uppehållsrätt. När det
gäller familjemedlemmar till en sådan EES-medborgare som har uppehållsrätt enligt 3 § 3 skall dock endast
EES-medborgarens make eller sambo samt deras barn under 21 år om de är beroende av någon av dem för
sin försörjning, ha uppehållsrätt. Lag (2006:219).
5 § Uppehållsrätten finns så länge villkoren är uppfyllda. Lag (2006:219).
Permanent uppehållsrätt
6 § En EES-medborgare som har vistats lagligt i Sverige utan avbrott under minst fem år har permanent
uppehållsrätt. Lag (2006:219).
7 § En EES-medborgares familjemedlem som inte själv är EES- medborgare och som har vistats lagligt i
Sverige utan avbrott under minst fem år med den person från vilken han eller hon härleder sin uppehållsrätt,
har permanent uppehållsrätt. Lag (2006:219).
8 § Det som sägs i 6 och 7 §§ påverkas inte av tillfälliga vistelser utanför Sverige som inte överstiger
sammanlagt sex månader per år eller av en längre vistelse utanför Sverige på grund av obligatorisk
militärtjänstgöring. Detsamma gäller vid vistelse utanför Sverige under högst tolv på varandra följande
månader på grund av graviditet och förlossning, allvarlig sjukdom, studier eller yrkesutbildning, utstationering
på grund av arbete i ett annat land eller särskilda skäl. Lag (2006:219).
9 § Den permanenta uppehållsrätten gäller utan villkor och kan endast upphöra om utlänningen har vistats
utanför Sverige i mer än två på varandra följande år. Lag (2006:219).
Registreringsskyldighet m.m.
10 § En EES-medborgare som har uppehållsrätt och som avser att stanna i Sverige under längre tid än tre
månader skall registrera sig hos Migrationsverket.
En EES-medborgares familjemedlem som inte själv är EES- medborgare och som har uppehållsrätt skall
6
ansöka om uppehållskort hos Migrationsverket senast tre månader efter det att han eller hon kom till
Sverige.
Det som sägs i första och andra styckena gäller inte för medborgare i Danmark, Finland, Island och Norge.
Det gäller inte heller för en utlänning som har ett giltigt uppehållstillstånd eller som inom tre månader från
ankomsten till Sverige har ansökt om ett sådant tillstånd. Det som sägs i första stycket skall inte heller gälla
EES-medborgare som är arbetssökande. Lag (2006:219).
11 § Om det kan antas att en EES-medborgare eller hans eller hennes familjemedlem är skyldig att
registrera sig eller att ansöka om uppehållskort enligt 10 §, får Migrationsverket förelägga honom eller henne
att fullgöra denna skyldighet. Migrationsverket får även förelägga EES-medborgaren eller familjemedlemmen
att lämna in sådana uppgifter som är nödvändiga för att registrering och utfärdande av uppehållskort skall
kunna ske. Lag (2006:219).
12 § Ett föreläggande enligt 11 § får förenas med vite.
Fråga om utdömande av vite prövas av migrationsdomstol på ansökan av Migrationsverket.
Vid prövning av en fråga om utdömande av vite får även vitets lämplighet bedömas. Lag (2006:448).
Bemyndiganden
13 § Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från de krav som uppställs i 3-6 §§. Lag (2006:219).
14 § Regeringen får meddela föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas vid registrering och ansökan
om uppehållskort. Lag (2006:219).
”De bestämmelser i rörlighetsdirektivet som behandlar villkoren för att
erhålla uppehållsrätte är relativt invecklade. Detsamma gäller de
nuvarande bestämmelserna om uppehållstillstånd för EESmedborgare, vilka i huvudsak har reglerats i utlänningsförordningen.
För att lagtexten inte skall tyngas med alltför mycket
detaljbestämmelser bör regeringen i relativt stor utsträckning ges
möjlighet att meddela närmare föreskrifter även i fråga om
uppehållsrätt.”
Prop 2005/06:77. Genomförande av EG-direktiven om unionsmedborgares rörlighet inom EU och
varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning, sidan 58
7
Utlänningsförordning (2006:97)
3 a kap. Uppehållsrätt
Att behålla uppehållsrätt i vissa fall
1 § En EES-medborgare som har uppehållsrätt som arbetstagare eller egen företagare enligt 3 a kap. 3 § 1
utlänningslagen (2005:716), anses som arbetstagare respektive egen företagare och behåller sin
uppehållsrätt även om han eller hon drabbas av tillfällig arbetsoförmåga på grund av sjukdom eller olycksfall.
En sådan EES-medborgare som avses i första stycket, anses som arbetstagare respektive egen företagare
och behåller sin uppehållsrätt om han eller hon inleder en yrkesutbildning. Om personen inte är ofrivilligt
arbetslös ska detta gälla endast om yrkesutbildningen har samband med den tidigare sysselsättningen.
En EES-medborgare som har uppehållsrätt som arbetstagare enligt 3 a kap. 3 § 1 utlänningslagen, anses
som arbetstagare och behåller sin uppehållsrätt om han eller hon är ofrivilligt arbetslös efter mer än ett års
anställning och har anmält sig som arbetssökande vid den offentliga arbetsförmedlingen.
En sådan EES-medborgare som avses i tredje stycket, anses som arbetstagare och behåller sin
uppehållsrätt i sex månader om han eller hon är ofrivilligt arbetslös efter att ha fullgjort en anställning som
varit tidsbegränsad på mindre än ett år och har anmält sig som arbetssökande vid den offentliga
arbetsförmedlingen. Detsamma gäller en sådan EES-medborgare som avses i tredje stycket som har blivit
ofrivilligt arbetslös under de första tolv månaderna av en anställning och har anmält sig som arbetssökande
vid den offentliga arbetsförmedlingen. Förordning (2011:408).
2 § En utlänning som är familjemedlem enligt 3 a kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) och som inte är EESmedborgare behåller sin uppehållsrätt, om den person från vilken han eller hon härlett sin uppehållsrätt
avlider, under förutsättning att familjemedlemmen då har vistats i Sverige som familjemedlem under minst ett
år, samt
1. är arbetstagare eller egen företagare i Sverige,
2. har tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning och har en heltäckande
sjukförsäkring som gäller i Sverige, eller
3. är medlem i en familj som redan är bildad i Sverige av en person som uppfyller villkoren i 1 eller 2.
En utlänning som är familjemedlem enligt 3 a kap. 2 § utlänningslagen och som är EES-medborgare måste
uppfylla något av de villkor som anges i 3 a kap. 3 § utlänningslagen eller omfattas av 3 a kap. 4 §
utlänningslagen för att ha uppehållsrätt, om den person från vilken han eller hon härlett sin uppehållsrätt
avlider eller reser ut ur Sverige. Förordning (2011:408).
3 § En EES-medborgares barn som är inskrivet vid en erkänd utbildningsanstalt för att bedriva studier, och
som härlett sin uppehållsrätt från föräldern, behåller sin uppehållsrätt även om föräldern avlider eller reser ut
ur Sverige. Detsamma gäller den person som har vårdnaden om barnet. Uppehållsrätten kvarstår till dess att
den studerande har avslutat studierna. Förordning (2011:408).
4 § En utlänning som är familjemedlem enligt 3 a kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) men som inte är EESmedborgare behåller sin uppehållsrätt, om anknytningen till den person från vilken han eller hon härlett sin
uppehållsrätt upphör genom äktenskapsskillnad, ogiltigförklaring av äktenskapet, upplösning av det
registrerade partnerskapet eller upphörande av samboförhållandet, under förutsättning att han eller hon
uppfyller vad som föreskrivs i 2 § första stycket 1, 2 eller 3, samt
- äktenskapet, samboförhållandet eller det registrerade partnerskapet har varat i minst tre år, varav minst ett
år i Sverige, när förfarandet för äktenskapsskillnad eller ogiltigförklaring av äktenskapet eller upplösning av
samboförhållandet eller det registrerade partnerskapet inleds,
- vårdnaden av EES-medborgarens barn har överlåtits på familjemedlemmen,
- det är befogat med hänsyn till särskilt svåra omständigheter i förhållandet, eller
- familjemedlemmen genom överenskommelse mellan föräldrarna eller genom domstolsbeslut har rätt till
umgänge med ett underårigt barn och denna umgängesrätt måste utövas i Sverige.
En utlänning som är familjemedlem enligt 3 a kap. 2 § utlänningslagen och som är EES-medborgare måste
uppfylla något av de villkor som anges i 3 a kap. 3 § utlänningslagen eller omfattas av 3 a kap. 4 §
utlänningslagen för att ha uppehållsrätt, om anknytningen till den person från vilken han eller hon härlett sin
uppehållsrätt upphör genom sådan händelse som anges i första stycket. Förordning (2011:408).
8
Att få permanent uppehållsrätt i vissa fall
5 § En EES-medborgare som är arbetstagare eller egen företagare och som upphör att arbeta i Sverige har
permanent uppehållsrätt, även om han eller hon inte har vistats här under en fortlöpande period av fem år,
om han eller hon,
1. när han eller hon upphör att arbeta har arbetat i Sverige under de tolv föregående månaderna och
fortlöpande har vistats i Sverige i minst tre år, samt fyllt 60 år eller, såvitt gäller arbetstagare, fått pension i
förtid i samband med att arbetet upphör,
2. slutar sitt arbete på grund av en permanent arbetsoförmåga och fortlöpande har vistats i Sverige i mer än
två år,
3. slutar sitt arbete på grund av en arbetsskada som berättigar till en förmån som helt eller delvis betalas av
en svensk institution, eller
4. efter minst tre års fortlöpande verksamhet och vistelse i Sverige, fortsätter att arbeta i en annan EES-stat
och behåller sin bostad i Sverige till vilken han eller hon återvänder minst en gång i veckan.
Om en sådan situation som avses i första stycket 1 eller 2 inträffar efter minst tre års fortlöpande
yrkesverksamhet och vistelse i Sverige ska yrkesverksamma perioder i den andra staten räknas som om de
tillbringats i Sverige.
Perioder av ofrivillig arbetslöshet som registrerats av Arbetsförmedlingen eller perioder av ofrivilliga avbrott
i arbetet eller frånvaro från eller upphörande av yrkesverksamheten som beror på sjukdom eller olycksfall,
ska anses som yrkesverksamma perioder.
Villkoren som avser vistelsens och verksamhetens längd i första stycket 1 och villkoret som avser
vistelsens längd i första stycket 2 ska inte tillämpas om arbetstagarens eller den egna företagarens make,
sambo eller registrerade partner är svensk medborgare. Förordning (2011:408).
6 § Om en EES-medborgare har permanent uppehållsrätt enligt 5 §, skall även hans eller hennes
familjemedlem enligt 3 a kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) ha permanent uppehållsrätt.
Om EES-medborgaren avlider medan han eller hon fortfarande är verksam som arbetstagare eller egen
företagare men innan han eller hon har permanent uppehållsrätt skall familjemedlemmen som har vistats
tillsammans med arbetstagaren eller den egna företagaren ha permanent uppehållsrätt, om
1. arbetstagaren eller den egna företagaren vid sin död har vistats i Sverige i mer än två på varandra följande
år, eller
2. hans eller hennes död var följden av en arbetsskada. Förordning (2006:262).
Bevis om uppehållsrätt m.m.
7 § -11 §
tror jag inte är så vanligt att vi kommer i kontakt med.
SEKRETESS
UPPGIFTSSSKYLDIGHET I VISSA FALL
Utlänningslagen kap 17
1 § Socialnämnden skall lämna ut uppgifter angånde en utlännings personliga föhållanden, om en
polismyndighet, Säkerhetspolisen, Migrationsverket, en migrationsdomstol, Migrationsöverdomstolen eller
regeringen begär det och uppgifterna behövs för att avgöra ett ärende om uppehållstillstånd eller ett ärende
om tredjelandsmedborgares ställning som varaktigt bosatt i Sverige eller för att verkställa ett beslut om
avvisning eller utvisning. Detsamma gäller när fråga har uppkommit om utlänningen har uppehållsrätt.
9
Hur utreda
”verklig möjlighet att få en anställning”?
Personliga egenskaper i förhållande till den lokala arbetsmarknadens efterfrågan och
tillgångar på arbetskraft.
Språk
Specialkunskaper
Kontakter
Hur väl genomtänkt/planerat?
Har haft arbete i Sverige?
Af:s bedömning, har de någon möjlighet att komma med en kvalificerad gissning hur lång tid
det kan antas ta innan sökanden har en anställning?
Finns tänkbara jobb?
Finns personer med liknande kvalifikationer å
hur länge har de stått till arbetsmarknadens förfogande?
Tidsperspektiv för arbetssökande
EES-medborgare?
Sex månader enligt Antonissendomen (EG-domstolen, mål C-292/89) från åttitalet eller
jämföra med a-kassans tre månader gällande 2012?
Kan det antas att de arbetssökande som regel lämnar landet om de inte får något arbete?
(Regeringens proposition 2005/06:77 sidan 110).
Oavsett detta är det viktigt att vi talar om för en arbetssökande EES-medborgare som
beviljas bistånd att det är för en månad i taget och så länge som vi bedömer att det finns en
”verklig chans att den får en anställning”.
Ur Antonissendomen:
”kan en tidsfrist på sex månader --- inte anses otillräcklig för att ge de berörda personerna
möjlighet att, i värdlandet, informera sig om de erbjudanden om anställning som motsvarar
deras yrkesmässiga kvalifikationer och att, i förekommande fall, vidta nödvändiga åtgärder för
att bli anställd och en sådan tidsfrist inskränker således inte den ändamålsenliga verkan av
principen om fri rörlighet.”
10
Kammarrättsdomar om uppehållsrätt
1.
Ett arbetslöst par, väntar barn, ej uppehållsrätt, endast akuthjälp.
KR Stockholm 13 dec 2011, mål nr 4098-11
2. Bulgarisk kvinna som gett blivit av med sina pengar. Inte uppehållsrätt.
KR Jönköping 7 dec 2011, mål nr 2315-11, Kan jämföras med Migrationsöverdomstolens dom
16 juni 2011, mål nr UM 10307-09, om försörjning genom äldreförsörjningsstöd är att ligga
det sociala biståndssystemet till last.
3. Uppehållsrätt som person med egen försörjning, pension 1 700 kr i mån. Inte
uppehållsrätt.
KR Göteborg 24 okt 2011, mål nr 1304-11
4. Tyskt par med 14-årig dotter, sökt jobb i 14 månader. Inte uppehållsrätt.
KR Sundsvall 26 sept 2011, mål nr 174 --178-11
5. Tysk medborgare bott tre år i Sverige, anmäld på af en månad innan sökte bistånd.
FR tyckte uppehållsrätt, men inte KR.
KR Jönköping 9 juni 2011, mål nr 959-11
6. Litauisk kvinna med två små barn, separerade för drygt ett år sedan, arbetslös. Inte
uppehållsrätt.
KR Göteborg 18 nov 2010, mål nr 2248-09
7. Spelar försörjningsmöjligheterna i hemlandet någon roll för bedömning av rätten till
bistånd? Det tyckte inte KR. HFD beviljade inte prövningstillstånd. Principiellt inte
viktigt????
KR Göteborg 9 nov 2010, mål nr 1600-09
8. Bott gratis på campingplats mot att ha städat toaletter och gårdsplan, varit i Sverige
i två år. Arbetet inte varit i sådan omfattning att de hade uppehållsrätt.
KR Göteborg 11 juni 2010, mål nr 3177-09
9. Lettisk kvinna, nigeriansk man, gemensam baby, arbetssökande hon läser SFI, han
deltidsjobb, varit sex månader i Sverige. Inte uppehållsrätt.
KR Jönköping 29 mars 2010, mål nr 247-10
10. Polska medborgare, läser SFI, varit i Sverige i tre månader. Inte uppehållsrätt.
KR Göteborg 15 mars 2010, mål nr 4229-09
11. Familjemedlem som är beroende av dottern för att klara sig, rätt till bistånd.
KR Jönköping 27 okt 2009, mål nr 2674-09
12. 54-årig skeppsbyggare som bott i kommunen i åtta månader. Länsrätten gjort en egen
11
tolkning av hur åtta månaders resultatlöst arbetssökande innebär för
uppehållsrätten, KR håller med!?!
KR Göteborg 23 sept 2009, mål nr 5294-09
13. Tysk kvinna som efter sex månaders arbetssökande får börja på arbetspraktik som
ska pågå i sex månader. Uppehållsrätt.
KR Göteborg 15 sept 2009, mål nr 5917-09
14. Familjemedlem som är tredjelandsmedborgare. Inte kräva egen försörjning.
KR Stockholm 2 juli 2008, mål nr 4233-08
15. Polsk arbetssökande, klarat sig i två månader, seriöst arbetssökande, läste SFI,
Verklig möjlighet att få ett arbete. Uppehållsrätt.
KR Jönköping 27 sept 2007, mål nr 3248-07
12
Några domar som stöder att det kan krävas att sökanden
planerat flytt för att bistånd ska beviljas
Kan det anses som ett rimligt krav på en svensk medborgare att den planerar inför flytt
mellan två kommuner i Sverige?
Hur lång tid bör man ha ordna sin försörjning för att anses ha gjort en skälig planering?
Kammarrätten i Sundsvall 21 september 2010, mål nr 464-10
Makar hade inte rätt till bistånd efter att ha flyttat från Göteborg till
Haparanda
En förutsättning för rätt till bistånd är emellertid att deras möjlighet att försörja sig själva
inte påverkas negativt av en sådan flyttning. Eftersom makarna vid tidpunkten för sin
flyttning till Haparanda var arbetslösa och – såvitt framgår – inte heller var föremål för
någon form av arbetsbefrämjande åtgärder har flyttningen i och för sig inte haft några
andra konsekvenser i aktuellt hänseende än att makarna gått miste om det försörjningsstöd
som de uppburit från Göteborgs kommun. Kammarrätten anser att det inte råder någon
tvekan om att det är fler arbetstillfällen i Göteborg och att man kan söka arbeten utanför
den kommun man bor. Det fanns inga starka sociala skäl för flytten. Kammarrätten ansåg att
makarna genom att flytta från Göteborg till Haparanda försvårat sina möjligheter att erhålla
arbete och därmed möjlighet att försörja sig själva och inte kunde anses ha tagit sitt ansvar
för sin ekonomiska situation på sätt som krävs för rätt till bistånd. Så trots att
utflyttningskommunen beviljat flyttkostnad och första månadens hyra i Haparanda (vilket
torde betyda att de ansåg flytten nödvändig för att sökanden skulle ha en skälig
levnadsnivå?), ansåg kammarrätten att de inte skulle beviljas bistånd när de flyttat.
Länsrätten, som avslagit makarnas överklagan, pekade även på att makarna inte varit
tillräckligt aktivt arbetssökande.
Kammarrätten i Sundsvall 23 februari 2010, mål nr 2722-08
Ok flytta utan soc medgivande, inte försenat inträde på arbetsmarknaden
Kammarrätten finner att det i målet inte kan anses klarlagt att familjens flytt från Umeå till
Gävle, som ägt rum utan att berörda socialnämnder givits tillfälle att medverka i
flyttplanerna, inneburit att sökandens inträde på arbetsmarknaden försenats. Socialnämnden
borde därför inte på den angivna grunden ha avslagit hans ansökan om försörjningsstöd. Målet
ska därför visas åter till nämnden för prövning av om övriga förutsättningar för rätten till
försörjningsstöd föreligger.
Kammarrätten i Göteborg 14 april 2011, mål nr 5094-10, Hisings Backa
Fel att ställa krav på tre månaders försörjning efter flytt
Den enskilde har enligt rättspraxis en skyldighet att planera sin ekonomi i sådana situationer
där det finns anledning att räkna med att han eller hon kan komma att sakna medel för sin
13
försörjning (se t.ex. RÅ 1997 ref. 2). Denna skyldighet gör sig inte minst gällande när man
avser att flytta till ett annat land. Frågan är dock för hur lång tid bistånd kan nekas med
hänvisning till skyldigheten att planera sin ekonomi. Enligt kammarrättens mening saknas det
stöd i lagstiftning och rättspraxis för att med denna motivering vägra en person bistånd i tre
månader efter en flytt jfr Socialstyrelsens yttrande i Kammarrätten i Sundsvalls mål nr
1929-09, dom den 16 april 2010). Stadsdelsnämnden har därför inte haft fog för att avslå
NN och hans frus ansökan om bistånd med hänvisning till deras skyldighet att planera sin
ekonomi. Om paret i övrigt är berättigat till bistånd och i så fall med vilket belopp har inte
prövats av nämnden.
Kammarrätten i Jönköping 20 april 2011, mål nr 2422-10, Linköping
Skäligt med krav på två månaders egen försörjning efter flytt
Såsom make till den irakiska medborgaren NNs - som är bosatt i Sverige sedan maj 2009 har NNo beviljats uppehållstillstånd i Sverige. Han vistas således lagligt i landet och i
Linköpings kommun. NNs och NNo, som båda är i 20-årsåldem, har var för sig varit
självförsörjande innan NNo flyttade till Sverige. Det bör ha stått klart för dem att de i vart
fall under en inledande period skulle sakna tillräckliga medel för sin försörjning efter det att
NNo flyttat till Sverige. Det har inte framkommit att flytten var akut, även om det får
förutsättas att makarna på sikt vill leva och bo tillsammans för att vara tillförsäkrade en
skälig levnadsnivå. Enligt kammarrättens mening är det i ett fall som detta dock rimligt att
kräva att makarna planerar och tar ansvar för sin gemensamma försörjning i Sverige, i vart
fall under en inledande period. Den av socialnämnden tillämpade tiden om ca två månader
framstår som skälig. NNs och NNo kan inte anses ha gjort vad som rimligen kan krävas av
dem. Det har inte heller framkommit att de varit i någon nödsituation.
Kammarrätten i Göteborg, 29 nov 2011, mål nr 5241-11
Skäligt med två månaders planering/självförsörjning
Det bör enligt kammarrättens mening ha stått klart för NN att de i vart fall under en
inledande period skulle sakna tillräckliga medel för sin försörjning efter det att mannen
flyttat till Sverige och de blivit sammanboende. Det har inte framkommit att flytten på något
sätt varit akut. I förevarande fall anser kammarrätten att det är rimligt att kräva att paret
planerar och tar ansvar för sin gemensamma försörjning i Sverige under i vart fall en
inledande period. Enligt uppgift fick mannen (som var självförsörjande i hemlandet) sitt
uppehållstillstånd i Sverige i mars 2011 och den aktuella ansökan om bistånd avser maj 2011.
Den aktuella tiden, från slutet av mars till och med maj, får anses utgöra en rimlig tid att
kräva att paret planerar och klarar sin egen försörjning. NN kan inte anses ha gjort vad som
rimligen kan krävas av dem för att bidra till sin försörjning och nämnden får därmed anses ha
haft fog för sitt beslut. Överklagandet bör därför bifallas.
RÅ 1995 ref 88
Inte ok att flytta från SFI-undervisning, nödvändigt med svenskkunskaper för
att få jobb
Det måste normalt sett antagas vara en förutsättning att få arbete i Sverige att den
arbetssökande i erforderlig grad behärskar detta språk.
14
Genom att avflytta från Lomma utan att försäkra sig om att svenskundervisning av
motsvarande kvalitet kunde omedelbart erhållas på den nya orten och utan att annat giltigt
skäl har kunnat åberopas - som t.ex. en möjlighet att kunna erhålla varaktig försörjning ändå får familjen K. anses ha undandragit sig de arbetsbefrämjande åtgärder som samhället
anvisat. Även andra skäl för en avflyttning från Lomma måste emellertid kunna godtagas.
Några sådana godtagbara skäl har emellertid inte ens åberopats i målet.
(”För att förtydliga den enskildes ansvar i detta hänseende föreslår regeringen en mindre språklig
justering av nuvarande 6 § SoL som innebär att bistånd kan erhållas först om han eller hon inte själv
kan tillgodose sina behov eller få dem tillgodosedda på annat sät .t Därigenom framstår den enskildes
eget ansvar tydligare i biståndsparagrafen, vilket mer motsvarar den egentliga praxis som gäller för
arbetslösa bidragstagare”, Prop 1996/97:124, sidan 75, talar väl inte för att kraven på den enskildes
planering inför flytt har blivit mindre sedan 1995? Men ...)
Kammarrätten i Jönköping 14 juni 2011, mål nr 890-11
Ok flytta trots missat SFI nästan 2 mån, hade grundläggande språkkunskaper,
aktivt arbetssökande
Makarna har uppgett att de flyttade till Borås för att lättare kunna få arbete och för att
barnen skulle kunna studera. Denna uppgift har inte ifrågasatts. Det kan således konstateras
att makarna, genom att flytta från Ulricehamn till Borås, fått ett avbrott i sin
svenskundervisning på knappt två månader.
Samtidigt kan det konstateras att makarna deltagit i sfi under flera år och att NN uppnått
C-nivå. Härigenom bör makarna ha skaffat sig grundläggande kunskaper i svenska språket.
Enligt kammarrättens mening kan det förhållandevis korta avbrottet i studierna inte i någon
avsevärd mån anses ha försenat makarnas möjlighet till arbete och egen försörjning. Makarna
har dessutom uppgett att ett av skälen till att de flyttade till Borås var att de lättare skulle
kunna få arbete, vilket får anses vara ett godtagbart skäl.
Kammarrätten i Göteborg, 28 december 2009, mål nr 6086-09, Kortedala, Göteborg
Ställt sig i kö för SFI, inte tillräckligt för att vara berättigad bistånd
Av utredningen i målet framkommer att NN flyttat till Sverige utan möjlighet att kunna
försörja sig här på egen hand eller genom NN:s försorg. Makarna har således inte gjort någon
planering för hur de ska klara sig ekonomiskt här i riket. I en sådan situation kan
stadsdelsnämnden inte åläggas skyldighet att ge bistånd till deras levnadsomkostnader. Den
omständigheten att NN i anslutning till att hon kom till Sverige ställt sig i kö till SFI-studier
kan inte leda till en annan bedömning.
Kammarrätten i Göteborg 28 september 2009, mål nr 7658--7659-08, Landskrona.
Inte tillräckliga skäl för flytt och inte tillräcklig planering
Annat har inte kommit fram än att NN inför sin flytt till Sverige i februari 2008 varit
medveten om att han skulle sakna inkomster men att han ändå inte vidtagit några åtgärder
för att försöka bidra till sin försörjning. Under sådana omständigheter, och då det inte
kommit fram att hans behov av att flytta hit varit akut, kan han inte anses ha gjort vad som
kan krävas for att ha rätt till bistånd för uppehälle för mars 2008 (Jämför bl.a. dom från
denna kammarrätt den 28 oktober 2008 i mål nr 5870-07 och den 8 juli 2008 i mål nr 671307). På grund av samma skäl har han inte heller rätt till bistånd till hyra får april 2008.
15
Vuxennämnden har för juli 2008 beviljat gemensamt ekonomiskt bistånd till makarna NN. I
fråga om deras rätt till bistånd till hyreskostnad för eget boende för juli 2008 gör
kammarrätten samma bedömning som länsrätten. (Räknas med som godkänd kostnad)
Kammarrätten i Jönköping, 13 maj 2009, mål nr 812-09, Falköping
Särskilt angeläget med ekonomisk planering vid bosättning i annat land
En grundläggande förutsättning för rätt till bistånd enligt SoL är att den enskilde inte själv
kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt. Enskilda har i första
hand ett eget ansvar för sin situation och därmed en skyldighet att planera för sin ekonomi.
Kravet på ekonomisk planering torde vara särskilt angeläget när en enskild ska bosätta sig i
ett annat land.
Även om kammarrätten kan ha förståelse för att äkta makar önskar sammanleva har det inte
framkommit omständigheter som föranleder att NN varit nödsakad att flytta till Sverige vid
den tidpunkt som skedde. NN har genom flytten avstått från inkomst (arbetat fyra år som
lärare) som bidrog till hennes försörjning och hon har därför vid ankomsten till Sverige
saknat inkomster. Hon har inte heller i anslutning till sin ankomst till Sverige anmält sig som
arbetssökande hos arbetsförmedlingen eller i övrigt vidtagit lämpliga åtgärder. NN har
tidigare haft ett kostnadsfritt boende och endast under en kort och tidsbegränsad period
varit självförsörjande genom studiestöd. Mot bakgrund av det ovan anförda finner
kammarrätten att NN och NN inte har gjort tillräckligt eller haft en tillräcklig planering för
att på egen hand kunna trygga sin försörjning och kostnaderna för ett eget boende. På grund
härav är NN och NN inte berättigade till bistånd avseende boendekostnad för januari 2009.
Kammarrätten i Göteborg 23 april 2009, mål nr 2501-08, Malmö
Dotters behov av vård inte tillräckliga skäl för flytt och att säga upp anställning
Mot bakgrund av vad som framkommit i målet gör kammarrätten bedömningen att makarna
NN utifrån de förutsättningar som förelåg vid aktuellt tillfälle borde ha kunnat planera sin
ekonomi bättre innan de reste till Sverige. NN hade en tillsvidareanställning i Makedonien och
genom att först begära tjänstledigt för att därefter säga upp sig från den, har familjen
avstått från en inkomst som bidrog till deras försörjning. Det är inte heller styrkt att den
medicinska utredningen av dottern NN inte hade kunnat utföras i Makedonien, utan endast i
Sverige. Under sådana omständigheter föreligger inte förutsättningar att bevilja ekonomiskt
bistånd.
16
Kammarrätten i Göteborg, 28 oktober 2008, mål nr 5870-07, Partille.
Mamma med barn flyttat hem från USA utan tillräcklig planering, sjuk men inte
sjukskriven inte anmäld på af
Då NN, som alltjämt var gift, inte varit nödsakad att flytta till Sverige omedelbart borde hon
i god tid ha planerat för sina försörjningsmöjligheter i Sverige och vidtagit erforderliga
åtgärder för sin bosättning här, allra helst eftersom det varit ett länge eftersökt mål att
kunna återvända till Sverige. NN har vid ankomsten till Sverige saknat inkomster, utöver visst
underhållsbidrag får barnen. Hon har inte anmält sig som arbetssökande hos
arbetsförmedlingen och inte heller varit sjukskriven. Kammarrätten finner att hon inte har
gjort tillräckligt får att på egen hand får söka trygga sin försörjning inför flyttningen till
Sverige.
Kammarrätten i Stockholm 3 oktober 2008, mål nr 1329-08, Upplands Väsby
Brist på planering inför flytt till Sverige skäl för avslag
Av nämndens utredning framgår att NN kom till Sverige den 6 december 2007 och har enligt
egen utsago inte haft någon planering får flytten till Sverige. Han kan därför inte anses ha
bidragit till sin egen försörjning. Nämnden har således haft fog för sitt beslut. Vad NN
anfört i sitt överklagande föranleder inte någon annan bedömning. (Bistånd för december)
Kammarrätten i Jönköping 14 juni 2010, mål nr 245-10, Norrköping
Fel ställa krav på att hustrun skulle ha sin försörjning ordnad innan hon kom till
Sverige
Såsom maka till den svenske medborgaren HNN - som numera är bosatt i Sverige - har ZNN
beviljats uppehållstillstånd i Sverige. Hon vistas således lagligen i landet och i Norrköpings
kommun sedan november månad 2009. Kammarrätten kan konstatera att det inte ens med nu
gällande bestämmelser om försörjningskrav i utlänningslagstiftningen krävs att HNN ska
kunna försörja sig själv eller att ZNN i förväg har sin försörjning ordnad här i landet för att
ZNN skulle kunna beviljas uppehållstillstånd. Såvitt framgår har ZNN såsom nyanländ till
Sverige vidtagit rimliga åtgärder för att kunna försörja sig genom att anmäla sig till sfi. Att
vägra försörjningsstöd på den grunden att ZNN haft sin försörjning ordnad i Serbien och att
hon skulle ha ordnat sin försörjning i Sverige innan hon flyttade hit får enligt kammarrättens
mening orimliga konsekvenser. Makarna, som får förutsättas vilja leva och bo tillsammans för
att vara tillförsäkrade en skälig levnadsnivå, skulle med ett sådant krav i realiteten få mycket
svårt att någonsin kunna leva tillsammans i Sverige.
HNN synes f.n. ha hälsoproblem som påverkar hans arbetsförmåga och därmed hans möjlighet
till egen försörjning. ZNN, som saknar svenskkunskaper, torde ha mycket små möjligheter att
från Serbien ordna arbete i Sverige. Sammanfattningsvis finner därför kammarrätten att
den omständigheten att ZNN flyttat till sin make i Sverige, utan att i förväg ha ordnat sin
försörjning, inte utgör grund för att vägra makarna TNN ekonomiskt bistånd för nu aktuell
period. Inte heller något annat hinder mot att bevilja bistånd för januari 2010 har
framkommit.
17
SoL 2 a kap.
Om ansvarsfördelningen mellan kommuner i fråga om stöd och
hjälp enligt denna lag
Grundregeln
Bosättningskommunen ansvarar för stöd och hjälp om det inte är ett akut nödläge. Då har
vistelsekommunen ansvar, SoL 2 a kap 2, 3 §.
Bosättningskommun
Med bosättningskommun avses i socialtjänstlagen
1. den kommun där den enskilde är stadigvarande bosatt, eller
2. om den enskilde är stadigvarande bosatt i en kommun men har sin starkaste anknytning till
en annan kommun, den sistnämnda kommunen, eller
3. om den enskilde saknar stadigvarande bostad, den kommun till vilken han eller hon har sin
starkaste anknytning. (SoL 2 a kap, 3 §)
Vistelsekommun
Där den enskilde vistas, där den faktiskt befinner sig. Det faller sig tämligen naturligt att
den enskilde kan vända sig till socialtjänsten i den kommen han/hon befinner sig om det är ett
akut nödläge. Socialnämnden bör beräkna kostnaderna enligt riksnormen till en lägre nivå bl.a.
om den enskilde hamnat i en akut nödsituation och endast behöver tillfälligt ekonomiskt
bistånd för att få möjlighet att reda upp den, eller om den enskilde har för avsikt att endast
vara en kortare tid i vistelsekommunen (Socialstyrelsens Allmänna råd om ek bistånd, SOSFS
2009:23, sidan 5),
Oenighet om vad som är vistelsekommun och vad som är bosättningskommun
Frågan om när en vistelse i en annan kommun än bosättningskommunen ska innebära att
bosättningskommunen ändras, bör avgöras av vad den enskilde har för avsikter med vistelsen.
Om han eller hon har för avsikt att återvända till sin
bosättningskommun och har kvar sin bostad anser
regeringen att bedömningen av vilken kommun som är
bosättningskommun som regel inte bör ändras.
Regeringen anser dock, till skillnad från utredaren, att
vistelsekommunen ska anses vara bosättningskommun så
snart den enskilde uppger att han eller hon inte ämnar
återvända till ursprungskommunen. Regeringen vill med
detta betona att det är viktigt att kommunerna är
lyhörda och inte kräver att en person som inte avser att
återvända till den tidigare hemkommunen ska återvända.
Anger en person att han eller hon inte avser att
återvända så måste kommunen respektera detta.
I detta sammanhang bör också uppmärksammas att
regeringens förslag innebär ett klargörande av att
18
vistelsekommunen alltid ansvarar för stöd och hjälp till den enskilde så länge inte
bosättningskommunen är klarlagd. Vistelsekommunen kan således inte avsäga sig sitt ansvar
för den enskilde genom att hänvisa till folkbokföringskommunen (Prop 2010/11:49:
Ansvarsfördelning mellan bosättningskommun och vistelsekommun, sidan 39).
Folkbokföringskommun
När någon sitter i fängelse är folkbokföringskommunen ansvarig. Likaså när någon är på
sjukhus (om det inte är en kommun som tagit initiativ till placeringen), SoL 2 a kap 5 §.
Placeringskommun
Den kommun som beslutat om ett boende för en enskild i en annan kommun har ansvar för alla
stöd- och hjälpinsatser enligt SoL som han eller hon kan ha behov av och inte endast de
insatser som har samband med det ursprungliga hjälpbehovet.
Socialstyrelsens Meddelandeblad Nr 3/2011, sidan 4.
(Även SKL har gett ut ett Cirkulär om ansvarsfördelningen mellan bosättningskommun och
vistelsekommun: Cirkulärnr 11:29)
Hot- och våldsutsatta
Det ska alltid tas hänsyn till om den sökande varit utsatt för hot och/eller våld, exempelvis
kan denne söka hjälp och stöd innan den flyttat till kommunen, SoL 2 a kap, 8 § p 2.
Regeringen föreslår att den kommun som beslutat om boende i en annan kommun behåller ansvaret
för stöd- och hjälpinsatser, om det inte är klarlagt vilken kommun som är den enskildes
bosättningskommun. Det avser framförallt olika grupper av personer som är hemlösa, t.ex. enskilda
för vilka bosättningskommunen inte är klarlagd eller när en hotad person som beviljats skyddat
boende inte har någon klar bosättningskommun. Så snart bosättningskommunen är klarlagd kan
kommunen ansöka om att ärendet överflyttas dit. Denna bestämmelse omfattar samtliga insatser
som den enskilde kan ha behov av, inte bara de som har samband med det ursprungliga
hjälpbehovet.
Propositionen 2010/11:49, sidan 46
Om den hotade på eget initiativ akut beger sig till en
annan kommun och under vistelsen där söker stöd och
hjälp gäller vistelsekommunens yttersta ansvar i den
akuta situationen. Enligt förslagen i denna proposition har
bosättningskommunen det huvudsakliga ansvaret för den
enskilde även om han eller hon vistas i en annan kommun.
Vistelsekommunen är dock enligt regeringens förslag
alltid skyldig att genomföra de insatser som den akuta
situationen kräver, t.ex. skyddat boende och ekonomiskt
bistånd, i avvaktan på att bosättningskommunen erbjuder
behövliga insatser. Vid bedömningen av när en
vistelsekommun övergår till att vara bosättningskommun, kan det finnas anledning att ta
särskild hänsyn till denna grupps speciella situation och därmed tillåta den enskilde att vistas
19
tillfälligt i en kommun under längre tid utan att den gamla bosättningskommunens ansvar
upphör och övergår till vistelsekommunen i egenskap av ny bosättningskommun. Detta gäller
självfallet under förutsättning att den enskilde inte uppger sig vilja byta bosättningskommun
permanent. (Propositionen 2010/11:49, sidan 42)
20
Två domar om att bevilja bistånd till resa när ansökan gäller
försörjningsstöd
Vistelsekommunen kunde inte ordna boende, beviljade först husvagnsboende i
grannkommunen och därefter biljett till kommun 100 mil norröver och avslog
ansökan om annat bistånd
Kommunen har det yttersta ansvaret för att alla som vistas i kommunen får det stöd och den
hjälp som de behöver. Detta kommer till uttryck bland annat i SoL 4 kap. där den som inte kan
få sina behov tillgodosedda på något annat sätt har rätt till försörjningsstöd. I förevarande
fall har visserligen Nacka kommun ordnat boende i Sollentuna men detta kan inte befria
Nacka kommun från försörjningsansvaret då det inte är fråga om ett frivilligt val från
familjens sida att flytta till Sollentuna
Något formellt hinder för socialnämnden att erbjuda en sådan biståndslösning i annan kommun
har inte förelegat. Erbjudandet har emellertid utformats utan hänsyn till att familjen hela
tiden motsatt sig att flytta från Stockholmsområdet, och den har heller inte accepterat
socialnämndens förslag.
--Enligt Regeringsrättens mening saknar en socialnämnd dessutom lagligt stöd för att inte
respektera en enskilds klara ställningstagande i en så grundläggande fråga som byte av
bostadsort. Oavsett anledningen till att familjen avböjt erbjudandet om placering i Sorsele
har vidare socialnämnden i den föreliggande situationen inte kunnat undandra sig att lämna
bistånd i någon form (a. prop. s. 526, jfr RÅ 1995 ref. 56).
RÅ 2004 ref 130
Kammarrätten tyckte att busspengar till tidigare kommun var fel bistånd
Ärendet gällde en man som tidigare studerat i Tanum, därefter flyttat in hos sin mamma i
Göteborg och då fått bistånd där. Efter att ha blivit misshandlad flydde han till Tanum och
bodde hos en fd klasskamrat som pga sitt hyreskontrakt inte fick ha någon inneboende, vilket
gjorde att mannen till soc inte kunde lämna någon boendeadress.
Nämnden beviljade N.N. busskort för att möjliggöra för honom att resa tillbaka till
hemkommunen Göteborg. För att N.N:s behov skulle kunna tillgodoses på detta sätt
förutsattes att N.N. själv uttryckt att det var hans önskemål att återvända till
hemkommunen. Så har inte varit fallet i detta mål. Med hänsyn härtill anser kammarrätten att
N.N:s hjälpbehov inte kan anses ha blivit tillgodosett genom det erbjudna biståndet. Av
utredningen i målet framgår inte om de övriga förutsättningar för rätt till bistånd är
uppfyllda. Målet ska därför visas åter till omsorgsnämnden för erforderlig handläggning.
I 2 kap. 2 § SoL förskrivs att kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i
kommunen får det stöd och den hjälp de behöver. Något krav på att en sökande ska kunna
styrka en bostadsadress, uppvisa hyreskontrakt för boende i vistelsekommunen eller dylikt
uppställs inte i lagen. Det är således tillräckligt att sökanden vistas i kommunen för att utlösa
21
kommunens ansvar att ge det stöd och den hjälp som sökanden behöver.
N.N. har gjort gällande att han vid ansökningstillfallet vistades i Tanums kommun, vilket
nämnden inte har ifrågasatt. Det har heller inte framkommit något annat som ger anledning
att ifrågasätta N.N:s påstående om vistelse i Tanums kommun. Med hänsyn till att
vistelsekommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen ska få det
stöd och den hjälp de behöver är det inte tillräckligt skäl att neka N.N. Ekonomiskt bistånd
för oktober 2008 endast med hänvisning till att han saknar bostad eller att han inte kunnat
uppge någon bostadsadress i kommunen. Nämnden har därmed inte haft rätt att avslå N.N:s
ansökan på denna grund.
Kammarrätten i Göteborg 9 juli 2009, mål nr 285-09
På tillfälligt besök
Östersundsbo besöker bekant i Luleå, har missat besökstid för att söka ekonomiskt bistånd,
varvid Östersund inte beviljar bistånd utan hänvisar till vistelsekommunen, dvs Luleå.
Förvaltningsrätten hänvisade till 2 a kapitlet i SoL och sa att bosättningskommunen,
Östersund, skulle ta ställning till ansökan. Men kammarrätten påpekade att beslutet var taget
innan 2 a kapitlet fanns, så då gällde vistelsekommunen, dvs Luleå skulle bedöma
biståndsbehovet.
Kammarrätten i Sundsvall 13 mars 2012, mål nr 1622-11
22
Bostadslös i åtta år, bott hos kompisar i tre olika kommuner
Länsrätten: NN har skulder hos Kronofogdemyndigheten uppgående till ca. 250 000 kr. Han
svåra recidiverande depressioner. Trots medicinering, har han kvarstående depressiva besvär
som ibland gör honom oförmögen till initiativ samt få honom att tappa handlingskraft. Av
intyg framgår att det är av yttersta vikt för hans psykiska hälsa att han snarast får tillgång
till eget boende. Han har tillsammans med sitt personliga ombud sökt 800 lägenheter men inte
fått hyreskontrakt.
NN är bostadslös sedan åtta år tillbaka. Han blev folkbokförd i Ale kommun i samband med
flytt till bekanta i Sannum. Han är skriven på Älvängens församling (Ale kommun) och har
etablerad kontakt med Psykiatriska öppenvårdsmottagningen i Älvängen samt har adress
Poste Restante i Ale kommun.. Han har inte haft eget boende i Ale kommun. Han har vid flera
tillfällen bott i husvagn och får numer sova hos olika bekanta i Borås, Göteborg och Kungälv
varför han kontinuerligt flyttar mellan dessa kommuner.
Det kan således inte konstateras att NN haft sin dygnsvila eller stadigvarande vistelse i
någon specifik kommun. Trots att NN haft sin dygnsvila i andra kommuner utgör ovan angivna
omständigheter skäl för att Ale kommun ska anses ha ansvar att tillse att NN får det stöd
och den hjälp som han behöver.
Kammarrätten finner det så oklart var NN tillbringar sin dygnsvila att det utifrån hans
boendesituation inte går att avgöra vilken kommun som är hans hemkommun. Inte heller är
utredningen sådan att det, kopplat till uppkomsten av hans biståndsbehov, går att fastställa
en biståndspliktig vistelsekommun. Enligt vad som framkommit i målet är NN emellertid
folkbokförd i Ale kommun, har en postadress där samt genomgår vård i kommunen. Någon
närmare anknytning till någon annan kommun går inte att fastställa. Nämnda förhållanden
utgör därför enligt kammarrättens mening tillräckliga omständigheter för att anse att Ale
kommun är den kommun som har det yttersta ansvaret för att lämna NN den hjälp och det
stöd han behöver. Detta får även anses gälla frågan om NN:s behov av bostad.
Kammarrätten i Göteborg 29 mars 2010, mål nr 6255-09
Tvångsomhändertagen för rättspsykiatrisk vård skulle
överföras från folkbokföringskommun till vistelsekommun.
I förarbetena till 16 kap. 1 § SoL (prop. 2002/03:53 ”Stärkt skydd för barn i utsatta
situationer”, s. 93-94, s. 109-110) uttalas att frågan om det är lämpligt att överflytta ett
ärende får avgöras efter en individuell bedömning i varje enskilt fall. — Även
placeringsärenden som gäller vuxna personer bör i vissa fall kunna flyttas över till
vistelsekommunen utan att denna samtyckt. Det kan gälla t.ex. långvariga vistelser i ett
familjehem i en annan kommun eller att en person med funktionshinder efter ett
biståndsbeslut i hemkommunen vistas i en bostad med särskild service i en annan kommun.
Kammarrätten i Sundsvall 3 april 2012, mål nr 2099-11
23
MISSBRUKARE
Socialnämnden tyckte att missbrukarens behov av boende kunde tillgodoses genom att han
flyttade in i kommunens boende, där han dessutom skulle få hjälp med sitt missbruk.
Kammarrätten tyckte att det var rätt att avslå ansökan.
Tre paragrafer var aktuella:
SoL 4 kap 1 § som säger att bistånd beviljas till ”den som inte själv kan ...”, dvs sökanden ska
göra vad den kan för att få annan försörjning;
SoL 4 kap 3 § som säger att riksnormen kan reduceras om det finns särskilda skäl, exv att
biståndet används till annat än vad det är avsett till (exv missbruk) och
SoL 5 kap 9 § som säger att nämnden ska noga bevaka att planerad plan för hjälp och stöd
fullföljs
Regeringsrättens dom, Regeringsrättens Årsbok 2009, referat nr 103 (RÅ 2009 ref 103) .
SoL 4 kap 1 §
En arbetslös biståndssökande som kan arbeta ska genom att t.ex. aktivt söka arbete själv
göra vad den kan för att på sikt bli självförsörjande. Socialtjänsten har också ett ansvar för
att erbjuda den enskilde behövlig hjälp för att kunna uppnå detta.
När det gäller personer som på grund av t.ex. allvarligt missbruk inte bedöms kunna klara av
att försörja sig själva måste socialtjänstens insatser emellertid ges en annan inriktning. I
dessa fall har myndigheten att i första hand erbjuda honom eller henne hjälp mot missbruket.
Lagstiftaren har betonat att i det arbetet ska principerna om frivillighet och
självbestämmande vara vägledande. Det framgår också av förarbetena att lagstiftaren inte
har velat ge socialtjänsten möjlighet att vid prövningen av rätten till försörjningsstöd
uppställa andra krav än vad som följer av 4 kap. 4 - 6 §§ SoL. (Jag tycker att denna,
regeringsrättens, formulering är konstig eftersom SoL 4:1 säger att ”Den som inte själv kan tillgodose
sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd”, vilket bör väl innebära att det
krävs att den enskilde gör det den kan för att få bistånd????)
SoL 4 kap 3 §
En annan sak är att socialnämnden enligt 4 kap. 3 § andra stycket SoL kan beräkna de
kostnadsposter i försörjningsstödet som ingår i riksnormen till en lägre nivå i ett enskilt fall,
om det finns särskilda skäl för det. Bestämmelsen är emellertid inte aktuell i detta mål,
eftersom de kostnader som nämndens avslagsbeslut omfattade, för boende och
fackföreningsavgift, inte ingår i riksnormen.
SoL 5 kap 9 §
Kammarrätten har, under åberopande av intentionerna bakom 5 kap. 9 § SoL, funnit att
nämnden haft fog för sina beslut, eftersom en utbetalning av bistånd i förevarande fall skulle
innebära att nämnden medverkade till P.S:s fortsatta missbruk. En sådan tolkning och
tillämpning av 5 kap. 9 § SoL är enligt Regeringsrättens mening inte riktig. Som framgått ovan
syftar den bestämmelsen till att framhålla dels socialtjänstens ansvar för aktivt uppsökande
24
och motiverande arbete, dels att vård och behandling ska planeras i samförstånd med den
enskilde missbrukaren.
Kontentan av detta:
Det kan således inte uppställas villkor för en missbrukare att han eller hon ska delta i t.ex.
ett visst rehabiliteringsprogram. Om försörjningsstödet villkoras i sådana hänseenden
innebär det i praktiken att myndigheten tillämpar en sanktion som socialtjänstlagen inte ger
utrymme för. Regeringsrätten finner på grund härav att socialtjänsten inte kan vägra en
missbrukare försörjningsstöd av det skälet att han eller hon inte vill godta, eller inte
fullföljer, viss planering eller vissa insatser som har till huvudsakligt syfte att rehabilitera
honom eller henne från missbruket (jfr RÅ83 2:70 och RÅ84 2:86).
25
Domar där det funnits skäl att avslå ansökan från
missbrukare
Ska delta i utredning
Socialstyrelsens bok Ekonomiskt bistånd sidan 144 f.
Konsekvenserna av en ofullständig utredning kan också bli att den enskilde inte får den hjälp
som han eller hon behöver. Handläggaren eller beslutsfattaren är den som avgör om
underlaget är tillräckligt för att ligga till grund för ett beslut.
--Som tidigare har framgått finns det en risk att utredningen inte kan genomföras om den
biståndssökande vägrar att lämna vissa uppgifter eller inte vill ge sitt medgivande till att
uppgifterna hämtas in. Det är viktigt att förklara för den biståndssökande att risken är stor
att ansökan inte kan beviljas, eftersom behovet av ekonomiskt bistånd då inte kan utredas.
---
Tyckte det var onödigt med planeringssamtal
NN var inte intresserad av hjälp och stöd och tänkte fortsätta röka hasch. Han tyckte att
planeringsmöten var onödiga. Nämnden bedömde att NN inte gjorde vad han kunde för att
själv bidra till sin försörjning, att han inte stod till arbetsmarknadens förfogande, att han
inte var villig att bli fri från sitt missbruk och att bevilja bistånd skulle vara att medverka till
hans missbruk, så han fick avslag på sin ansökan.
Förvaltningsrätten ansåg att detta inte var skäl att ge avslag och visade ärendet åter till
nämnden för att pröva om förutsättningar i övrigt förelåg för bistånd till NN. Nämnden
överklagade till kammarrätten och skrev då att ”Eftersom han inte har medverkat till en
utredning har inte någon bedömning av hans behov kunnat göras. NN gör inte vad som
ankommer på honom för att bli självförsörjande och därför har han inte rätt till sökt
försörjningsstöd.” Kammarrätten skriver att ”Kammarrätten delar nämndens bedömning att
NN inte gör vad han kan för att medverka till att bli självförsörjande och han uppfyller
därför inte kraven för att få försörjningsstöd”.
Kammarrätten i Göteborg 13 december 2010, mål nr 3220-10
Måste finnas tillräckligt underlag för att bevilja
Nämnd ansåg att X inte efter förmåga försökt bidra till sin egen försörjning genom att inte
komma till planerade möten som syftade till att han skulle komma till rätta med sitt missbruk.
Kammarrätten ansåg att den som begär en förmån har att visa att han är berättigad till
förmånen. Även en person med missbruksproblem måste alltså medverka till socialtjänstens
utredning i sådan utsträckning att det finns ett tillräckligt underlag för att fatta beslut i
frågan om bistånd. X hade uteblivit från bokade besök hos vuxensektionen och kammarrätten
fann mot bakgrund härav och vad som i övrigt framkommit i målet att X inte var berättigad
till fullt försörjningsstöd.
Kammarrätten i Stockholm 17 maj 2004, mål nr 790-04
26
OSA var, enligt KR, inte rehabiliteringsinsats
”Kammarrätten konstaterar inledningsvis att NNs OSA inte haft till huvudsakligt syfte att
rehabilitera honom från missbruk. Det har därmed inte funnits hinder för socialnämnden att
vägra NN försörjningsstöd på den grunden att NN inte fullföljt sin planerade OSA.” ”Genom
att inte i tid kontakta Arbetsförmedlingen och genom sitt handlande i övrigt har NN själv
medverkat till att han förlorat sin avlönade anställning och därigenom en källa till inkomst”.
Kammarrätten i Jönköping 22 dec 2011, mål nr 1865-11
Bistånd används till annat eller inte medverkat i utredning eller inte gjort
sannolikt att behovet inte kan tillgodoses på annat sätt?
Sökande vägrade lämna urinprov vilket var en anledning att misstänka att han använt
biståndet till annat än vad det var avsett för och han beviljades reducerad norm. Genom att
inte lämna urinprov fick han inte praktikplats på Jobbcenter.
Förvaltningsrätten konstaterar att utredningen i målet visar att NN har återfallit missbruk i
anslutning till den aktuella perioden i målet.
Det rar enligt förvaltningsrättens mening vidare råda tvivel om biståndet kunde komma att ha
använts till vad det var avsett för i och med att han återfallit i missbruk. En1igt
förvaltningsrättens mening föreligger därför särskilda skäl till att på så sätt som nämnden
gjort beräkna de kostnadsposter i försörjningsstödet som ingår i riksnormen till en lägre nivå.
Överklagandet ska därmed avslås.
Kammarrätten skriver: NN har en mångårig missbruksproblematik. Han anför att han helt
saknar möjlighet att försörja sig själv. Kammarrätten konstaterar att han emellertid inte
uppger något skäl till att han vid tiden för nu aktuella ansökningar om bistånd inte kan stå till
arbetsmarknadens förfogande. I målet har framkommit att han erbjudits en praktikplats
under förutsättning att han visar drogfrihet. Vid sådant förhållande finns det enligt
kammarrättens mening inte skäl att ifrågasätta att det från nämndens sida ställts krav på
NN att han medverkar till att hans arbetsförmåga kan utredas genom att han lämnar
urinprov. Vid den tid som är aktuell i målen samtyckte NN emellertid inte till att hans
arbetsförmåga på detta sätt kunde utredas. Mot denna bakgrund har han inte gjort sannolikt
att hans behov av medel för sin försörjning för februari och mars 2011 inte kan tillgodoses på
något annat sätt än genom bistånd enligt SoL.
(Tyvärr fattar jag inte riktigt hur kammarrätten resonerat, hur de kommer fram till att ”han
inte gjort sannolikt att hans behov … inte kan tillgodoses på annat sätt”. Kanske är det samma
som att ”biståndet används till annat” å då antas försörjningsbehovet vara tillgodosett på
annat sätt? Njaee ….)
Kammarrätten i Stockholm 20 dec 2011, mål nr 4114, 4115 -11
Göra drogtest (1) Ok som del i arbetsförmågeutredning
”Av det ovan återgivna framgår att det inte varit fråga om att fullfölja en behandlingsplan
eller rehabiliteringsinsats utan att provtagningarna utgjort ett led i nämndens utredning av
NN:s möjligheter att stå till arbetsmarknadens förfogande. Villkoret att lämna utandnings/urinprov är således en del av utredningen av NN:s möjligheter att bidra till sin egen
försörjning och handlar inte om att hon ska bli fri från ett missbruk. Dessutom har enligt vad
27
nämnden obestritt angett NN själv uppgett att hon inte har några problem med alkohol eller
narkotika. Med hänsyn till syftet med den av NN och nämnden gemensamt upprättade
genomförandeplanen har nämnden haft fog för att koppla
hennes rätt till bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL till att hon
uppfyller de krav som ställs på henne i planen.”
Kammarrätten i Göteborg 31 januari 2011, mål nr 3839-10.
Göra drogtest (2) ej Ok som del i
arbetsförmågeutredning
”En biståndssökande som hävdar att han eller hon på grund
av personliga problem har svårt att bli självförsörjande kan
avkrävas läkarintyg eller annan ufredning om sina
svårigheter. När det gäller drogtester via urinprov eller
blodprov är detta dock att jämställa med kroppsliga ingrepp
som inte kan påtvingas en person utan stöd i lag. Provtagning
kräver således samtycke från den berörde. Provtagning får inte komma till stånd genom hot
om någon sanktion eller andra former av påtryckningar (jfr RA 2009 ref 103 samt bl.a. JO
2011/12 s. 471).
Kammanätten gör följande bedömning.
Av ovan anförda följer att socialnämnden inte kan kräva att NN lämnar in drogtester för att
uppvisa drogfrihet för att få ekonomiskt bistånd. Att provtagningen har varit en del av
utredningen av NN:s möjligheter att stå till arbetsmarknadens förfogande saknar betydelse.”
Kammarrätten i Göteborg 26 mars 2012, mål nr 4188-4189-11
Vara nykter för att göra utredning möjlig
Fråga har inte varit om att fullfölja en behandlingsplan eller om rehabiliteringsinsats utan om
nödvändiga krav på nykterhet för att kunna genomföra en av NN begärd och av nämnden
bedömd adekvat utredning för att kunna fastställa vilken typ av insats NN är i behov av för
att på sikt kunna klara sig utan försörjningsstöd. Utredningen i målet ger inte stöd för
bedömningen att NN:s missbruksproblem varit av så allvarlig art eller att hennes personliga
omständigheter i övrigt varit av sådant slag att det inte har kunnat ställas krav på henne om
nykterhet för att kunna genomföra aktuell utredning. Rätt att avslå ansökan.
Kammarrätten i Stockholm 28 september 2007, mål nr 5421-07.
Vara nykter på arbetspraktik
Utredningen i målet ger inte stöd för att NN missbruksproblem varit så allvarligt att krav
inte kunde ställas på honom att delta i arbetspraktik, vilken förutsatte att han var nykter, i
syfte att han skulle bli i stånd att bidra till sin egen försörjning. Kravet på uppvisande av
nykterhet innebar enligt kammarrätten inte att arbetspraktiken var att jämställa med sådana
rehabiliterande insatser som socialförvaltningen enligt Regeringsrätten inte får kräva att
bidragssökande deltar i för att ekonomiskt bistånd skall beviljas. Med hänsyn till att NN
uteblivit från sin arbetspraktik kan han inte anses ha stått till arbetsmarknadens förfogande
på ett sådant sätt som krävs för rätt till annat ekonomiskt bistånd enligt SoL än nödbidrag.
Kammarrätten i Stockholm 23 juli 2007, mål nr 767-07
28
Delta i kompetenshöjande verksamhet
Missbruket var inte av den omfattningen att sökanden inte kunde delta i kompetenshöjande
verksamhet å då skulle den också göra det.
Kammarrätten i Stockholm 7 september 2010, mål nr 2698-10
Före detta (?) missbrukare
Fick avslag på ansökan för andra halvan av april och för maj eftersom att han inte stod till
arbetsmarknadens förfogande. Arbetsförmedlingen ansåg att han var arbetssökande med
förhinder, eftersom han sagt han påbörjat ett drogprogram. Det fanns ett läkarintyg som
intygade sökandes svårigheter, men socialen ansåg att det inte styrkte att han saknade
arbetsförmåga eller under vilken tidsperiod som hans fysiska besvär bedöms bestå.
Sökanden skrev i överklagan att ” Han har besökt arbetsförmedlingen och sökt arbete, men
har i nuläget inte funnit något som passar honom. Han har följt direktiv från olika
handläggare och sökt arbete efter förmåga. Han är dyslektiker och har svårt för att
uttrycka sig i tal och skrift. Påståendet om pågående missbruk är ett missförstånd. Han är på
väg ur sitt missbruk, har deltagit i projekt och har lämnat negativa urinprov under hela
perioden.”
Socialen skrev i sitt yttrande till förvaltningsrättan att ” Det ställs krav för deltagande i
verksamheten. En deltagare ska vara drogfri eller visa prov på motivation att bli drogfri
genom regelbundna drogtester som visar att värdena minskar. Drogtest har avböjts med
motiveringen att det inte är någon ide eftersom han använder droger regelbundet och saknar
motivation till att upphöra. Insatsen avslutades den 16 februari 20 10 sedan positiva
drogtester lämnats och han sagt att motivation till att sluta använda droger saknas.”
Förvaltningsrätten skrev i sina domskäl att ” han inte velat godta och inte fullföljt vissa
insatser som har till huvudsakligt syfte att rehabilitera honom från hans missbruk kan, mot
bakgrund av hans missbruksproblematik och SoL eller dess förarbeten, inte föranleda att
hans rätt till ekonomiskt bistånd bortfaller. NN:s rätt till bistånd kan, mot bakgrund av hans
missbruksproblematik, inte heller göras beroende av att han stått till arbetsmarknadens
förfogande.” Förvaltningsrätten ansåg alltså att han skulle få pengar.
Socialen skrev i sitt överklagande till kammarrätten ” Med hänsyn till att NN lämnat olika
uppgifter och då missbruk inte är åberopat eller styrkt hos nämnden samt att han i strid med sina
egna uppgifter inte kunnat visa någon form av arbetssökande under den aktuella tidsperioden,
bedömer socialnämnden att förvaltningsrätten meddelat sitt beslut
utifrån ett otillräckligt beslutsunderlag.”
Kammarrättens dom: ”Det är utrett i målet att NN varit
inskriven hos Arbetsförmedlingen men inte kunnat uppvisa några
sökta arbeten. Därmed kan han inte anses ha stått till
arbetsmarknadens förfogande på sätt som krävs för att få
ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen. Med hänsyn till vad
NN uppgett i sitt överklagande till förvaltningsrätten och vad som
i övrigt framkommit finns i tiden efter den 16 februari 2010 inte
någon missbruksproblematik dokumenterad. Kravet på aktivt
arbetssökande har således inte bortfallit till förmån för andra
insatser. På grund av det anförda och då NN:s arbetsförmåga inte visat sig vara nedsatt till
följd av sjukdom eller skada har socialnämnden haft skäl att avslå hans ansökningar om
29
ekonomiskt bistånd för månaderna april och maj 2010. Följaktligen ska nämndens
överklagande bifallas.”
Kammarrätten i Jönköping 19 oktober 2010, mål nr 2322-10
Men som Regeringsätten tar upp i tidigare refererade dom:
SoL 4 kap 4 och 5 §§ är inte avsedda att användas för personer som har problem av mer
personlig natur, som t.ex. allvarliga missbruksproblem.
30
STUDERANDE
Har vuxenstuderande rätt till försörjningsstöd?
I förarbetena till SoL (propositionen 1979/80:1 del A s. 201) anförde departementschefen
bland annat följande. Det bör rent principiellt inte vara en uppgift för socialtjänsten att
svara för vuxnas kostnader i samband med studier utan grundregeln bör vara att socialbidrag
inte ska utges till studerande som i övrigt är arbetsföra.
I Socialutskottets betänkande 2000/01:SoU18 Ny socialtjänstlag mm, står det på sidan 32:
"När det gäller socialbidrag till studenter är enligt praxis den som uppbär studiestöd inte
berättigad till bistånd annat än i akuta situationer. Den enskilde är i stället hänvisad till att
ställa sig till arbetsmarknadens förfogande".
Vuxenstuderande ska kunna finansiera sina studier inom ramen för samhällets
studiefinansieringssystem och är därför generellt sett inte berättigade till socialbidrag.
Undantag görs för invandrare i SFI-undervisning (Socialstyrelsens Allmänna råd), samt för
dem som beviljats studier som arbetsmarknadsåtgärd.
Gymnasiestuderande ungdomar under 21 år räknas in i familjens socialbidragsnorm
(Föräldrabalken 7 kap 1 §).
Kan vi kräva att studerande på grundvuxnivå tar studielån?
Nej, men den får inget bistånd. SoL 4 kap 1 § ”Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller
kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd” betyder att kommunen inte har rätt
att bevilja bistånd enligt 4:1? Tveksamt om en kommun har möjlighet att införa ”kommunalt
studiestöd” och rent generellt bevilja ek bistånd till grundvuxstuderande som i övrigt
uppfyller kraven för att få försörjningstöd.
Hur hanteras ansökan från hushåll där den ena parten är studerande med
studiemedel och den andre parten är arbetslös?
Med hänsyn till ovanstående citat från lagens förarbete, ska även den studerande parten
ställa sig till arbetsmarknadens förfogande för att anse göra vad den kan för att göra så gott
den kan för att bli självförsörjande. Men så vitt jag förstår ryms det inom lagens ramar att
man gör en bedömning hur sökande snabbast kommer ut i egen försörjning och det bör då
vara möjligt att, till den som till fullo utnyttjar ordinarie studiefinansieringssystem,
komplettera med ek bistånd om detta är snabbaste sättet för sökande att bli
självförsörjande.
I de fall en part är studerande fråntas han inte försörjningsskyldighet för övriga hushållet,
utan hans/hennes inkomster och utgifter ska räknas med vid biståndsbedömningen.
Om den enskilde har förbrukat sin rätt till ytterligare CSN bör det ändå göras en bedömning
31
hur den snabbast kommer ut i egen försörjning. Den enskildes motivation och förmåga spelar
naturligtvis stor roll. Jobbsökande, deltagande i praktik eller annan kompetenshöjande
verksamhet, behandlingskontakter eller liknande kan vara alternativ som antas snabbare
leder fram till egen försörjning.
Studerande på ungdomsgymnasiet har möjlighet till studiemedel fr o m hösten
det år de fyller tjugo år. Föräldraansvaret gäller till tjugoettårsdagen. Bistånd
till föräldrarna för att täcka ungdomens försörjning eller hänvisa till att behovet
kan tillgodoses på annat sätt, dvs studiemedel?
Föräldraballken 7 kap Om underhållsskyldighet
1 § Föräldrarna skall svara för underhåll åt barnet efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och
föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga. När föräldrarnas underhållsskyldighet bestäms skall hänsyn tas
till barnets egna inkomster och tillgångar samt till barnets sociala förmåner under beaktande av vad som
följer av föreskrifterna om dessa.
Åsså SoL 4 kap 1 § om att ”Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på
annat sätt har rätt till bistånd”.
Det vill säga att barnet kan själv tillgodose sitt behov genom att ta studielån och därmed
torde behovet kunna tillgodoses på annat sätt, vilket gör att bistånd i dessa situationer inte
ska beviljas enligt SoL 4 kap 1 §.
Kan vi minska biståndet när ungdom skolkar från gymnasiet och på så vis går
miste om studiehjälp?
Nämnden har vid beslutet om A Ps rätt till socialbidrag under perioden den 1 oktober 2002 31 januari 2003 valt räkna D P som anhörig till hennes familj. Beslutet om bistånd har
beräknats efter full norm får familjen men samtidigt med en reduktion om 4 275 kr,
motsvarande det belopp i form av studiehjälp som familjen enligt nämnden har gått miste om,
som en följd av att D P har avstått från att fullfölja gymnasieutbildningen. Enligt vad
nämnden har anfört har D P fått klart för sig att nämnden anser att han skall återuppta sina
gymnasiestudier.
Kammarrätten i Göteborg 19 nov 2004, mål nr 1077-04
NN hade inte fullföljt sin planerade skolgång och därför fått indraget studiestöd och inte
beviljats underhållsstöd. NN kan inte anses ha utnyttjat de möjliga alternativ till sin
försörjning som funnits tillgängliga för honom. Han kan därför inte anses ha uppfyllt de krav
som ställs för beviljat ekonomiskt bistånd enligt 4 kap. l § SoL. Socialnämndens beräkning av
inkomstunderlaget (räkna med studiestöd och underhållsstöd som inkomst) är således korrekt
och överklagandet skall därför avslås
Kammarrätten i Jönköping 3 oktober 2006, mål nr 2678-06
Men: Regeringsrätten, 5 juli 2000, mål nr 5135-1998
I den enskildes skyldighet att efter förmåga bidra till sin egen försörjning ingår att delta i
sådan verksamhet som jämställs med arbete/arbetssökande. Gymnasieskolan är en allmän
32
utbildningslinje inom ordinarie utbildningssystem. Dit kan hänföras universitets- eller
högskolestudier oavsett om de är direkt yrkesinriktade eller inte. Ingen av dessa
studiegångar kan jämföras med arbete eller de åtgärder, som anordnas speciellt för
arbetslösa inom ramen för arbetsmarknadspolitiken. Redan av prop. 1996/97:124 framgår att
regeringen inte syftat på annan verksamhet, än sådan som avser arbetslösa. Den enskilde har
således rätt att avbryta studierna och i stället ställa sig till arbetsmarknadens förfogande
och/eller delta i sådan verksamhet som socialnämnden kan ställa som villkor för att bevilja
socialbidrag.
I de fall som socialnämnden kan ställa krav på den enskilde enligt 6 c § SoL (nuvarande 4 kap
4 §) måste socialnämnden först utreda den enskildes förutsättningar och behov och bedöma
vilken verksamhet som bäst tillgodoser dessa (prop. 1996/97:124, s. 77). Verksamheten skall
dessutom enligt 6 c § utformas med skälig hänsyn till den enskildes individuella önskemål och
förutsättningar. Socialnämnden skall samråda med länsarbetsnämnden innan beslut fattas.
Socialnämnden har gjort upp en arbetsplan för NN, som innebär att han skall godta erbjudet
arbete, praktikplats eller annan kompetenshöjande verksamhet enligt normer och riktlinjer i
Västerviks kommun. Denna plan kan emellertid knappast anses relevant, då den inte förefaller
att bygga på någon utredning, och då han inte erbjudits någon konkret åtgärd. Ansökan har
inte heller avslagits enligt 6 d § (nuvarande 4 kap 5 §).
Regeringsrätten gör följande bedömning.
Såvitt framgår av utredningen saknade NN möjlighet att själv tillgodose sina behov då han
skildes från gymnasieutbildningen och föräldrarnas underhållsplikt gentemot honom bortföll.
Han anmälde sig emellertid till arbetsförmedlingen och får anses ha stått till
arbetsmarknadens förfogande. Det har inte gjorts gällande att han avböjt att deltaga i
praktik eller kompetenshöjande verksamhet som erbjudits honom. Mot bakgrund härav finner
Regeringsrätten att grund saknas för att vägra NN det sökta biståndet.
Studerande behövde inte använda sina pengar till att betala junihyra
S.K. uppbar studiemedel fram till terminens slut. Studiemedel är avpassade till terminen och
avsedda att täcka levnadskostnader som hänför sig till denna. Det saknas därför grund för
att i ett biståndsärende kräva att den studerande med studiemedel ska täcka kostnader som
hänför sig till tid efter terminens slut. Överklagandet ska således avslås.
HFD 2011 ref 56
(Jag tycker att det är oerhört konstigt att studeranden inte behöver ta av sitt studiestöd
för att betala junihyran – även om de kan det och ändå ha en skälig levnadsnivå! När
Regeringsrätten skulle döma om ideellt skadestånd skulle räknas med som inkomst hänvisade
de till regeringens uttalande: Frågeställningen måste ses mot bakgrund av socialbidragets funktion som
det yttersta skyddsnätet för människors försörjning. De flesta människor försöker med egen kraft lösa sina
ekonomiska problem och först när inga andra möjligheter står till buds till försörjning kan socialbidrag
komma i fråga. För att principen för socialbidrag ska kunna upprätthållas gentemot dem som gör sitt yttersta
för att klara sin försörjning kan det inte vara rimligt att tillgångar inte avräknas i sedvanlig utsträckning vid
prövningen. Utan att i grunden göra om socialbidragets konstruktion är det därför inte möjligt att generellt
skydda vissa tillgångar mot att beaktas vid prövning av rätt till ekonomiskt bistånd. I sammanhanget kan
även nämnas att kommunerna enligt kommunallagen (1991:900) har att behandla sina medlemmar lika, om
det inte finns sakliga skäl för något annat (likställighetsprincipen). Mot bakgrund av lagtextens
utformning finner Regeringsrätten det dock inte möjligt att bortse från en sådan tillgång vid
33
prövning av rätten till försörjningsstöd, RÅ 2010 ref 42.
Dvs Regeringsrätten anser att det inte går att göra undantag för brottsoffer, som det enligt
SoL 5 kap 11 § hör till socialnämndens uppgifter ”att verka för att den som utsatts för brott och
dennes närstående får stöd och hjälp. Socialnämnden skall särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit
utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin
situation”.. Däremot kan studerande alltså använda sitt studiemedel till saker som inte anses
vara nödvändigt för en skälig levnadsnivå och ändå ha laglig rätt till ekonomiskt bistånd till
den del av junihyran som gäller tid efter terminslut. Men den misshandlade kvinnan måste
använda sitt ideella skadestånd till att betala sin hyran!!! Rättssäkerhet? Likhet inför lagen?
Lagstöd? Skillnad på pappersvärlden, lagens fina ord, och verkligheten, regeringsrättens
dom? Medelklassperspektiv – regeringsrätten identifierar sig med studerande men är
främmande för utsattas situation?)
Inte reducerad ”ferienorm”
HFD-domen ovan berörde inte kammarrättens åsikt (Kammarrätten i Jönköping 13 augusti
2010, mål nr 1999-10) att ferier var tillfälligt akut nödläge och att studenter då bara skulle
beviljas reducerad norm. Detta gick dock samma kammarrätten senare själv emot
(26 januari 2011, mål nr 2015-10) De konstaterar då att normen inte ska reduceras bara för
att behovet bedöms vara kortvarigt.
34
NORMÖVERSKOTT
Det har varken i lag eller praxis fastslagits hur många månader före en ansökan som den
sökandes inkomster skall beaktas.
Kammarrätten i Stockholm 7 maj 2001, mål nr 6658-2000
Inkomster kalendermånaden före den månad som beräkningen avser
”Inkomst- och beräkningsperiod Socialnämnden bör i regel beräkna ekonomiskt bistånd utifrån de inkomster
hushållet hade kalendermånaden före den månad som beräkningen avser. Inkomster som hushållet har fått
tidigare bör i regel inte påverka beräkningen, om de inte var mycket höga eller avsedda för en viss längre
tidsperiod, t.ex. ett avgångsvederlag.”
Socialstyrelsens Allmänna råd (SOSFS 2009:23) sidan 20
”Inkomster som hushållet har fått tidigare än månaden före den månad som ansökan avser bör i regel inte
påverka beräkningen, om de inte var mycket höga eller avsedda för en viss längre tidsperiod, t.ex. ett
avgångsvederlag. Större krav på ekonomisk planering kan ställas på en person som har god kännedom om
kommunens normer och regler än på den som gör sin första ansökan eller inte har ansökt på länge. Det kan
vara rimligt att kräva av en person som endast tillfälligt försörjer sig själv mellan biståndsperioderna, att han
eller hon beaktar detta i sin hushållsekonomiska planering. En person som saknar kunskap om kommunens
norm för försörjningsstöd kan inte förväntas ha levt på denna nivå före ansökan. Frågan är hur mycket den
enskilde har känt till om sin framtida ekonomi och har kunnat planera.”
Socialstyrelsens handbok ”Ekonomiskt bistånd”, 2003, sidan 115
Andra inkomster ger högre levnadsnivå, uppdämda behov
Försörjningsstödets syfte är att fungera som en kortsiktig försörjningskälla och att bara träda in tillfälligt vid
kortare perioder av försörjningsproblem. Försörjningsstödet har nivåbestämts och utformats efter detta syfte.
Nivån förutsätter att människor före och efter biståndsperioden har möjlighet att leva på en ekonomisk nivå
som är högre än försörjningsstödet. Skälet är att hushåll under dessa perioder ska ha möjlighet att tillgodose
de behov som inte ryms inom försörjningsstödets ram, t.ex. inköp av möbler och husgeråd, tandvård,
rekreation. Detta gör det nödvändigt att acceptera inkomster över försörjningsstödsnivån under de
perioder då ett hushåll inte har försörjningsstöd.”
Socialstyrelsens handbok ”Ekonomiskt bistånd”, 2003, sidan 115
Förutsebart inkomstbortfall, känt till våra regler - två månader bakåt
”Även i M.G:s fall är det fråga om en nyansökan. Han har emellertid haft anledning att räkna med att han
efter studiernas avslutande kunde komma att sakna medel till sin försörjning. Enligt Regeringsrättens mening
har omständigheterna varit sådana att det får anses ha ålegat M.G. att planera sin ekonomi så att han
kunnat spara en del av det uppkomna överskottet. Socialnämnden har därför haft fog för att vid
biståndsberäkningen ta hänsyn till inkomster som han uppburit under december 1994.” Ansökan gällde bl a
för februari.
RÅ 1997 ref 2
Oförutsett inkomstbortfall
”Enligt egen uppgift, som inte motsagts i målet, hade han inte haft anledning att räkna med att han skulle bli
utförsäkrad vid den tidpunkt då detta faktiskt skedde. --- Såvitt framkommit av utredningen i målet har
omständigheterna i P.A:s fall inte varit sådana att det kan anses ha ålegat honom att planera sin ekonomi på
det sätt som kammarrätten angett i sina domskäl”.
RÅ 1994 ref 50
35
Inkomst 27 augusti räknades med vid beräkning för december, normöverskottet
räknades sedan med vid beräkning för februari
"Vid normberäkningen för december 2009 har nämnden beaktat inkomster som NN har haft
från och med den 27 augusti 2009. Nämnden har härvid funnit att NN har haft
normöverskott för september, oktober och november vilka överförts till normberäkningen för
december 2009. Det normöverskott som beräknats för december 2009 har överförts till
normberäkningarna för januari och februari 2010."
Sökanden hade tidigare fått bistånd och ansågs därför känna till reglerna och borde ha
sparat av sitt normöverskott ansåg nämnden, vilket kammarrätten höll med om. För att
undvika bostadslöshet hade bistånd beviljats till hyran,. Det kanske kan tyckas lite svårt att motivera
sökanden att ta arbete om all lön som överstiger normen ska sparas för att täcka nästkommande fem månaders behov …?
Kammarrätten i Stockholm, 8 dec 2010, mål nr 4880-81—10
Inkomst i september inte räknas med för december
”Mot bakgrund av de uttalanden från Socialstyrelsen som redovisas i förvaltningsrättens dom
och med beaktande av löneutbetalningarnas storlek anser kammarrätten i likhet med
förvaltningsrätten att det framräknade överskottet för november månad, vilket har sin grund
i löneutbetalningarna i augusti och september, inte ska tas med i den ekonomiska beräkningen
för december månad 2010”
Kammarrätten i Jönköping, 8 juni 2011, mål nr1331-11
Matpenger när överskottet förbrukats
”NN:s ansökan om bistånd avsåg endast ett visst akut nödtillfälle. Vid sådant förhållande
ankom det på nämnden att lämna henne det bistånd som hon vid detta tillfälle inte själv kunde
tillgodose. Det saknar därvid betydelse att NN genom eget agerande kan anses ha vållat sitt
nödläge. ”
RÅ 1995 ref 56
Hur länge ska normöverskott räknas med? Individuell bedömning i varje enskilt fall...
Vad bedöms?
Förutsebart inkomstbortfall, känt till våra regler, barn i hushållet, storlek på normöverskott
och försörjningsbörda, hur länge levt på bistånd (uppdämt behov), vad normöverskottet
använts till (?)
36