Etnicitet och identitet skapad genom handlingar

Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier - ISV
Etnicitet och identitet skapad
genom handlingar
Mångkulturalismens många sidor
Emina Rahic & Erna Begovic – Irma Alisic & Johanna
Östlund – Sofie Ekberg & Maria Habib Davidsson– Carl
Hassellöf & Tomas Landström
Antologi från Samhälls- och kulturanalys år 2015
Handledare: Anna Bredström
Förord
Vi vill ta tillfället i akt att tacka de informanter som medverkat i studierna, utan dem hade denna
antologi inte varit möjlig att utföra. Vi vill också passa på att tacka vår handledare Anna
Bredström för hennes hjälpsamhet och vägledning.
Innehållsförteckning
KAPPA ...................................................................................................................................... 1
TRANSNATIONALITETENS TVÅ SIDOR........................................................................................ 3
SVENSKA MYNDIGHETERS DISKURS OM HEDERSRELATERAT VÅLD OCH SOCIAL TJÄNST I
PRAKTIK ..................................................................................................................................... 3
DISKURSEN OM HEDER OCH VANÄRA I DEN OFFENTLIGA SEKTORN I SVERIGE ....................... 4
EN RASIFIERAD VARDAG - DISKURSENS EFFEKTER ................................................................... 5
TRANSNATIONALITETENS TVÅ SIDOR ........................................................................ 6
INLEDNING ................................................................................................................................. 6
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR .............................................................................................. 7
AVGRÄNSNINGAR OCH URVAL AV INFORMANTER .................................................................... 7
INTERVJU ................................................................................................................................... 8
ETISKA STÄLLNINGSTAGANDEN ................................................................................................ 9
TIDIGARE FORSKNING ............................................................................................................... 9
TEORETISKA PERSPEKTIV ....................................................................................................... 12
TRANSNATIONELLA RELATIONER/PERSPEKTIV .......................................................................... 12
DIASPORA ................................................................................................................................. 13
ETNICITET ................................................................................................................................. 14
METOD OCH METODDISKUSSION ............................................................................................. 15
SJÄLVREFLEKTION .................................................................................................................... 15
ANALYSMETOD ........................................................................................................................ 16
KODNING OCH DISPOSITION ....................................................................................................... 17
ANALYS .................................................................................................................................... 18
LÄNGTAN EFTER HEMLANDET ................................................................................................... 18
VI OCH DEM ............................................................................................................................... 20
SYNEN PÅ SAM- OCH FRAMTIDEN .............................................................................................. 23
ÅTERVÄNDA ELLER STANNA KVAR............................................................................................ 24
TILLHÖRIGHETSKÄNSLAN ......................................................................................................... 26
LIVET I SVERIGE ........................................................................................................................ 28
ROMANTISERANDET AV LANDET SVERIGE................................................................................. 30
ATT UPPRÄTTHÅLLA KONTAKTEN ............................................................................................. 32
SLUTDISKUSSION OCH RESULTAT ............................................................................................ 33
REFERENSLISTA ....................................................................................................................... 36
SVENSKA MYNDIGHETERS DISKURS OM HEDERSRELATERAT VÅLD OCH
SOCIAL TJÄNST I PRAKTIK ............................................................................................ 38
INLEDNING ............................................................................................................................... 38
AVGRÄNSNING ......................................................................................................................... 38
SYFTE ....................................................................................................................................... 39
FRÅGESTÄLLNINGAR ............................................................................................................... 39
BAKGRUND ............................................................................................................................... 39
REGERINGENS DEFINITION OCH RIKTLINJER UTIFRÅN HEDERSRELATERAT VÅLD OCH FÖRTRYCK
.................................................................................................................................................. 40
TIDIGARE FORSKNING ............................................................................................................. 41
TIDIGARE RAPPORT KRING SOCIALTJÄNSTENS ARBETE MED HEDERSRELATERAT VÅLD ............. 41
HEDERSVÅLD I SVENSK OFFENTLIG POLITIK .............................................................................. 43
TEORETISKA PERSPEKTIV ....................................................................................................... 44
ETNICITET SOM SOCIAL KONSTRUKTION .................................................................................... 44
SEXUALITET SOM ETNISK MARKÖR ............................................................................................ 45
METOD ..................................................................................................................................... 46
URVAL ...................................................................................................................................... 47
ETIK .......................................................................................................................................... 48
ANALYSMETOD ......................................................................................................................... 49
ANALYS .................................................................................................................................... 50
HUR UPPFATTAS HEDER AV SOCIALTJÄNSTEN SAMT STÖDORGANISATIONEN? ........................... 50
ETNICITET I RELATION TILL HEDER ............................................................................................ 51
DISKURSEN OM HEDER............................................................................................................. 53
SEXUALITET I RELATION TILL HEDER ..................................................................................... 53
VILKA TILLVÄGAGÅNGSÄTT SAMT ÅTGÄRDER VIDTAR SOCIALTJÄNSTEN FÖR ATT HANTERA
HEDERSRELATERAT VÅLD OCH FÖRTRYCK? ............................................................................... 55
Socialtjänst i praktik ................................................................................................................. 55
SOCIALTJÄNSTENS FÖRHÅLLNINGSÄTT TILL REGERINGENS DEFINITION KRING
HEDERSRELATERAT VÅLD OCH FÖRTRYCK ................................................................................ 57
AVSLUTANDE DISKUSSION ....................................................................................................... 58
REFERENSLISTA ....................................................................................................................... 59
DEN SVENSKA DISKURSEN OM HEDER OCH VANÄRA I DEN OFFENTLIGA
SEKTORN .............................................................................................................................. 61
INTRODUKTION ........................................................................................................................ 61
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ............................................................................................ 61
DISPOSITION............................................................................................................................. 62
TIDIGARE FORSKNING ............................................................................................................. 62
OM HEDER ................................................................................................................................. 62
MELLAN TYSTNAD OCH TAL ...................................................................................................... 62
I SKOLANS VILJA ATT ÅTGÄRDA ”HEDERSRELATERAT” VÅLD .................................................... 64
LOVE IN ANOTHER COUNTRY .................................................................................................... 65
STUDIENS ANSATS ..................................................................................................................... 66
TEORETISK REFERENSRAM ..................................................................................................... 67
SOCIALKONSTRUKTIVISM .......................................................................................................... 67
Klibbighet ................................................................................................................................. 68
KULTUR .................................................................................................................................... 69
KULTUR, ETNICITET OCH NATION .............................................................................................. 70
POSTKOLONIAL FEMINISM OCH INTERSEKTIONALITET ............................................................... 71
METOD ..................................................................................................................................... 72
INTERVJU................................................................................................................................... 72
DISKURSANALYS ....................................................................................................................... 74
ETISKA REFLEKTIONER ........................................................................................................... 75
ANALYS .................................................................................................................................... 76
DISKURSEN OM HEDER OCH VANÄRA ........................................................................................ 76
KULTUR .................................................................................................................................... 77
DEN AVVIKANDE KULTUREN ..................................................................................................... 77
DET SVENSKA SOM UTGÅNGSPUNKT.......................................................................................... 79
NÅGON MÅSTE HJÄLPA DEM ...................................................................................................... 80
EN REFLEXIV DISKURS ............................................................................................................... 81
AVSLUTANDE DISKUSSION ....................................................................................................... 86
REFERENSLISTA ....................................................................................................................... 89
TRYCKTA KÄLLOR ..................................................................................................................... 89
EN RASIFIERAD VARDAG - DISKURSENS EFFEKTER ............................................ 91
INLEDNING ............................................................................................................................... 91
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ............................................................................................ 91
DISPOSITION............................................................................................................................. 92
TIDIGARE FORSKNING ............................................................................................................. 92
RELATIONER INOM BISTÅNDSARBETE, ARBETSKONTEXT ........................................................... 92
PERSONLIGA RELATIONER, VÄNSKAP OCH VÄRDEN. .................................................................. 93
METOD ..................................................................................................................................... 95
URVAL ...................................................................................................................................... 96
TILLVÄGAGÅNGSSÄTT............................................................................................................... 96
ETIK ......................................................................................................................................... 97
TEORI ....................................................................................................................................... 98
ANALYS .................................................................................................................................. 102
FRÅN SAMHÄLLSSTRUKTURER TILL RASMEDVETENHET .......................................................... 102
FOSTRAN GENOM EGET ANSVAR OCH REFLEXIVITET................................................................ 103
SKAPANDET AV GEMENSKAP, SOCIALA RELATIONER OCH IDENTITETER .................................. 106
RASDISKURSENS PARADOXER.................................................................................................. 109
AVSLUTANDE REFLEKTIONER ............................................................................................... 110
TANKAR OCH FUNDERINGAR FÖR VIDARE FORSKNING ........................................................ 111
REFERENSLISTA ..................................................................................................................... 112
1
Kappa
Vad innebär det att leva i ett mångkulturellt samhälle där flera kulturer samspelar med varandra?
Hur formas människors föreställningar om kulturer och vad innebär det för deras identiteter?
Denna antologi behandlar, bland annat, hur människor socialt konstruerar etnicitet och vilken
innebörd det kan ha för människors liv. Transnationalitetens två sidor skriven av Emina Rahic
och Erna Begovic handlar om hur individer med utländsk bakgrund pratar och berättar om sina
egna erfarenheter om vilka kopplingar de har till sina hemländer men även till Sverige. Irma Alisic
och Johanna Östlund undersöker olika myndigheters definition av “heder och hedersvåld” samt
lyfter fram hur de hanterar fall som är hedersrelaterade. Sofie Ekberg och Maria Habib
Davidsson utforskar hur diskursen om “hederskultur” ser ut hos de yrkesverksamma i Sverige
idag och hur det påverkar specifika sociala grupper i samhället. Carl Hassellöf och Tomas
Landström undersöker hur diskursen om “ras” formar människors identiteter inom
biståndsarbete och vilka effekter det kan få i människor vardagspraktiker. Denna antologi lyfter
fram hur etnicitet formas genom handling och problematiserar vad detta kan innebära för
människors föreställningar om samhället.
Sverige beskrivs i vissa sammanhang som ett mångkulturellt land där människor med olika etnisk
bakgrund lever, arbetar, och studerar. I boken Etnicitetens gränser och mångfald skriver Aleksandra
Ålund om att invandrare, på olika samhällsplan, diskrimineras, anses vara avvikande och
segregeras.1 Genom att människor i samhället ser till varandras olika kulturella och etniska
skillnader skapas grupperingar, med andra ord “vi” och “dem”. Vidare skriver Ålund att
samhällets ojämna utveckling har lett till att människor drabbas av att olikheter träder fram som i
sin tur skapar ojämlik “resursfördelning, och ekonomisk och politisk makt…”.2 Den ojämna
utvecklingen ligger till grund för segregation i samhället, individers identitetskriser samt sociala
konflikter.3 Ojämlikhetens sociala sida har, inom det mångkulturella samhället och i “samband
mellan fattigdomens utbredning och välfärdsstatens sönderfall…”, blivit allt mer märkbart. 4
Begreppet etnicitet används i vardagliga, politiska och akademiska sammanhang. Begreppet
används för att beskriva sociala grupper som bland annat delar gemensamt ursprung, språk,
normer, kulturella traditioner samt religion.5 I vårt mångetniska och mångkulturella samhälle så
har mångkulturalismen i allt högre grad utpekats som ett problem. En grund för den kulturella
konflikten är den etniska mångfalden och det är dessa kulturella konflikter som tenderar att
generaliseras i ett “vi och dem” tänkande, där majoritetskulturen innebär en normerande och
Aleksandra Ålund, “Etnicitetens mångfald och mångfaldens etniciteter. Kön, klass, identitet och ras”, i Etnicitetens
gränser och mångfald, red. Erik Olsson, (Falun, 2005), s 50.
2 Ålund, s. 53.
3 Ålund, s. 53.
4 Ålund, s. 54.
5 Tünde Puskás & Aleksandra Ålund, ”Etnicitet- gränsdragningens och skillnadsskapandets komplexitet”, i
Migrationens och etnicitetens epok: kritiska perspektiv i etnicitets- och migrationsstudier, red. Magnus Dahlstedt & Anders
Neergaard, (Stockholm, 2013), s.28.
1
2
dominerande ställning.6 Etnicitet kan betraktas som ett begrepp som förknippas med bland annat
identiteter, kategorier och grupper, kollektiv samt relationer. Ur ett socialpsykologiskt perspektiv
kan “etnisk identitet” även anses som en kollektiv identitet. Denna identitet kan vara
känslomässigt laddad för individen och tenderar ibland att tillskrivas av andra.7
Enligt Thomas Hylland Eriksen kan etnicitet och social identitet ses som något föränderligt och
situationsbetingat. Det finns tillfällen då etnicitet inte förefaller som något viktigt och stunder då
det är allt som betyder något. Andra faktorer som medverkar i vår identitet, som kön, klass, ålder
eller vad du arbetar med kan i vissa tillfällen översegla och underminera ett etniskt ursprung. Den
etniska aspekten av individen blir viktig i situationer då den ger något som individen uppfattar
som betydelsefullt.8
Då socialantropologin belyser händelser mellan människor och identiteten traditionsenligt anses
vara något som finns inuti individen har det inte gjorts studier av den personliga identiteten i
någon större utsträckning. På senare tid har det visats hur sidor av individen som tidigare
uppfattats som oföränderliga med fördel kan utforskas som symboliska aspekter av sociala
processer. Forskning inom etnicitet har visat på ett samband mellan sociala processer och
identiteten.9
Ett postkolonialt perspektiv har inspirerat antologin, inom det postkoloniala betraktas kulturella
identiteter, eller etnicitet, inte som något fast, utan något föränderligt.10 Identiteter beskrivs,
många gånger, som hybrida, menande att identiteten hos en människa har formats av flera
kulturella influenser och kan därför inte kategoriseras eller förstås som tillhörande av endast en
kultur.11 Tanken är att lyfta fram och problematisera hur etnicitet socialt konstruerats, inom olika
delar av samhället, och belysa hur hybrida identiteter kan uppstå.12 Detta i syfte att öka förståelsen
för vilken roll etnicitet spelar för människor i olika delar av samhället.
Med ett socialkonstruktionistiskt synsätt kan vi se på identitet och etnicitet som något i ständig
förändring. Etnicitet är istället något som individen själv identifierar sig med och genom andras
ögon.13 Socialkonstruktivismen ifrågasätter våra förgivet tagna tankar om vår omvärld, men även
om oss själva. Istället för att se på företeelser och fenomen som naturliga säger detta perspektiv
att under ytan döljer sig en komplex social påverkan.14 Socialkonstruktivismen menar att även
Puskás & Ålund, s.27
Mehrdad Darvishpour & Charles Westin (red.), Migration och etnicitet: perspektiv på ett mångkulturellt Sverige, (Lund
2007) s. 23f.
8 Thomas Hylland Eriksen, Etnicitet och nationalism, (Falun, 2007), s. 42 f.
9 Hylland Eriksen, s. 79.
10 Stefan Jonsson, Andra platser: en essä om kulturell identitet, Norstedt, (Stockholm, 1995) s. 127.
11 Ania Loomba, Kolonialism/Postkolonialism: en introduktion till ett forskningsfält, (Stockholm, 2006) s. 118.
12 Jonsson, s. 127.
13 Puskás & Ålund, s. 29.
14 Vivien Burr, Social constructionism, (London, 2003), s. 3.
6
7
3
individens innersta djupaste själv skapas genom sociala handlingar. Den definition vi har av oss
själva, vår identitet påverkas av samhällets makt-, köns- och klasstrukturer.15
I antologin utvecklas dessa tankegångar kring hur identitet utformas i olika sociala miljöer genom
diskurs. Frågor som, hur påverkas individen av att leva i en maktrelation gentemot nationen,
staten, biståndsorganisationer och andra yrkesverksamma utvecklas med hjälp av ytterligare
teorier. Den här antologin lyfter fram hur identitet skapas i olika sociala processer.
Transnationalitetens två sidor
Hur finner individer med utländsk bakgrund en tillhörighetskänsla i både det nya respektive
gamla hemlandet? Detta är en grundläggande fråga författarna Emina Rahic och Erna Begovic
ställer i studien “Transnationalitetens två sidor”. Rahics och Begovics studie är grundad genom
kvalitativa intervjuer, där åtta informanter har fått svara på våra frågor angående deras
tillhörighetskänsla i både det gamla hemlandet samt Sverige. Vi har valt att inte begränsa oss till
en folkgrupp, utan fler, då olika grupper har olika berättelser och det är detta Rahic och Begovic
är ute efter. Människor utvandrar av olika skäl, vilket kan ge olika berättelser samt synvinklar på
individers tillhörighetskänsla. Begrepp som transnationalitet och etnicitet behandlas i studien och
sätts i kontext till hur individers identitet formas utifrån deras livsberättelser. Genom att analysera
individernas livsberättelser utifrån narrativ och fenomenologisk analys samt hermeneutisk
tolkning förstår vi våra informanters förflutna och framtid. Denna typ av analysmetod har
bidragit till att individernas identitet och transnationalitet förståtts på ett djupare vis, samt att alla
faktorer som ingår under forskningsämnet, så som sociala och politiska relationer, kommit att få
spela en avgörande roll för individernas tillhörighetskänsla.
Svenska myndigheters diskurs om hedersrelaterat våld och
social tjänst i praktik
Hur ser myndigheter och organisationer kring heder? På vilka sett påverkar etnicitet, sexualitet
och makt diskursen om heder? Hur hanteras dessa fall av myndigheter och organisationer och
uppstår det någon typ av problematik i utredningen? I Alisic och Östlunds studie genomförs
kvalitativa intervjuer med socialtjänsten och utöver dessa intervjuer även en intervju med
informanter som arbetar på en högre nivå inom området heder, förtryck och våld. Syftet med
dessa intervjuer är att undersöka dessa myndigheters förståelse och definition kring fenomenet
hedersvåld. Teman som har framkommit i uppsatsen är etnicitet, makt och sexualitet. Alla dessa
15
Jonas Stier, ”Etnisk identitet”, i Migration och etnicitet: perspektiv på ett mångkulturellt Sverige, red. Mehrdad Darvishpour
& Charles Westin, (Lund, 2008), s. 62.
4
olika teman vävs in i varandra på ett eller annat sätt och har används för att analysera
intervjumaterialen. Det som framkom i intervjuerna är att det finns en föreställning om att det
oftast är flickor och kvinnor som blir utsatta för hedersrelaterat våld, då dem är begränsade.
Majoriteten av informanterna förknippar dessa flickors och kvinnors skam och heder med
sexualitet och begränsningar av deras frihet och livsval. Ett återkommande ämne under
intervjuerna är att flickor bör ha en begränsad sexualitet där man till exempel inte får ha sex innan
giftermål. Det framkom under intervjuerna att dessa individer tvingas förhålla sig till familjens
och släktens normer.
Det man kan se efter att ha tematiserat intervjuerna är att hedersvåld förknippas med invandring
och etnicitet. Det talas dessutom om normer, kulturer och religion utifrån ett perspektiv där man
normaliserar föreställningen kring det svenska och västerländska levnadssättet. Det talas om det
”svenska och västerländska” levnadsättet som ”vi” samtidigt som det ”främmande” och icke
västerländska levnadssättet benämns och uppfattas som ”dem”. Precis som en av våra
informanter uttrycker sig så är vissa fall en ideologisk fråga, det vill säga finns hedersvåld eller
inte? En tolkning av det kan vara att individers egna föreställningar och förförståelse skulle kunna
vara avgörande kring hur fallen hanteras.
Diskursen om heder och vanära i den offentliga sektorn i
Sverige
Den tredje uppsatsen ställer frågor som berör hur “vi” och “dem” skapas i diskursen om
“heder”? Genom att intervjua personer som i sitt yrkesliv kommer i kontakt med “hederskultur”
ämnar Ekberg och Habib Davidsson att utforska hur diskursen ser ut och vad den kan avslöja.
Med avstamp i tidigare forskning och diskussioner kring kultur, etnicitet och nation försöker vi
synliggöra denna sociala grupps utsatthet. Det finns en förutfattad mening om vilka som anses
tillhöra denna debatterade “kultur”. Studien har ett kritiskt perspektiv på diskursen om detta
fenomen och är därmed ifrågasättande gentemot de åsikter som uttrycks i den insamlade empirin.
Det görs generaliseringar i talet om kultur och vi inser att det är nödvändigt men bör göras med
försiktighet. Felaktiga generaliseringar kan leda till stigmatisering av sociala grupper, vilket är
något som uppmärksammats under studiens gång. Vilka som tros vara offer och förövare inom
“hederskulturen” är stereotypiska identiteter trots ett ständigt motstånd mot just fördomar. Det
sägs att fenomenet inte är knutet till någon geografisk plats, trots det jämförs “hederskultur”
alltjämt mot “svenskhet”. I debatten om “hederskultur” finns det en stark sida som legitimerar sig
själva genom erfarenhet och kunskap som spelar nyckelroller i vårt samhälle idag. Dessa personer
drivs utav en vilja att hjälpa och därmed blir det svårt att ifrågasätta dem.
Det upplevs att familjer med dessa normer ofta döms på förhand för att vara kriminella. Ekberg
och Habib Davidsson ifrågasätter när “kulturella värderingar” blir något för det offentliga
5
rummet istället för något privat. Författarna menar inte att det inte förekommer våld inom
familjer men försöker synliggöra när en förälder går från att vara sträng till att vara kriminell
enligt empirin. Det finns tydliga tendenser till att det västerländska sättet är att föredra. Att uppnå
“svenska förhållanden” är något att sträva efter. Dessa tankegångar försöker Ekberg och Habib
Davidsson dekonstruera med hjälp av postkolonial feministisk teori.
En rasifierad vardag - diskursens effekter
Hur kan diskursen kring ”ras” forma identiteter? Vilka föreställningar finns kring just ras och
rasism? Denna studie undersöker dessa frågor inom biståndsarbete. De intervjuer som
genomförts är med svenska praktikanter och volontärer som arbetat med biståndsarbete, även
intervjuer med sydafrikanska biståndsarbetare har genomförts. Hur kan relationer mellan dessa
olika biståndsaktörer se ut och hur kan de påverkas av förståelsen av ras? Carl Hassellöf och
Tomas Landströms studie tar sig an dessa olika frågor med hjälp av teoretiska verktyg och
tidigare forskning.
Michel Foucaults teori kring diskursanalys och om hur diskurser formar våra föreställningar om
världen och hur språket är ett verktyg för makt är den analysmetod vi använt i arbetet med
uppsatsen. Tidigare forskning som använts granskar hur relationer inom biståndsarbetet och
relationer i en kontext av vänskap formar biståndsarbetet och diskursen. De relationer som blir
aktuella i detta hänseende är främst mellan västerländska och lokala arbetare inom internationellt
bistånd.
Postkolonialism och mångkulturalism är två teorier som tillämpas i analysen. De lyfter fram
viktiga aspekter som synliggör hur diskursen kring ras utformas. Postkolonialism ses som en
fortsättning av kolonialismen där de gamla koloniserade länderna fortsätter vara beroende av de
koloniserande eller västvärlden. Teorin kring mångkultur syftar till en samhällsbild där det inte
finns en given kultur att förhålla sig till, utan flera, som medborgare. Båda dessa teorier blir
relevanta för studien då syftet är att undersöka hur diskursen om ras tas i uttryck i en kontext av
biståndsarbete och vilka effekter det kan ha för formandet av identiteter.
6
Transnationalitetens två sidor
Inledning
I takt med den ökade globaliseringen rör allt fler människor på sig, både innan- och utanför
nationsgränser. Anledningarna till varför människor flyttar är många, bland dem vanligaste finns
politiska oroligheter och krig. Tryggheten att bo i det land man har sin egen och sin familjs
historia är dock för många inte en självklarhet. Människor från alla världens hörn och kanter
lämnar den tryggaste platsen på jorden, sitt hem, för att överleva, skydda sig själva och sin familj
och söker sig till länder som Sverige, för att återskapa den där tryggheten. Detta var anledningen
till varför våra föräldrar sökte sig hit. Under 1990-talet påbörjade de politiska oroligheterna på
Balkan att bli allt större och krig utbröt, vilket i sin tur ledde till att tiotusentals människor
tvingades fly, däribland våra föräldrar.
Livet i Sverige betraktades som en säker plats med fungerande demokratiskt styre, stabil ekonomi
och en tryggare framtid med både jobb och utbildning.16 Sverige blev migranternas nya hemland.
I takt med att livet i Sverige tog fart, tillkom ytterligare faktorer så som orientering och
anpassning till det svenska samhället samtidigt som många bibehåller sitt modersmål, traditioner
och kulturer. Denna dubbla tillhörighet medför att individer känner tillhörighet till båda länderna,
vilket i sin tur medför att individerna känner stabilitet och trygghet till det nya hemlandet
samtidigt som deras kultur, traditioner och språk gör att dem känner en stark koppling till det
gamla hemlandet. Trots att människorna lever i Sverige, lever det gamla hemlandets ande inom
dem.
Genom individernas etniska bakgrund och svenska liv kan känsla om tillhörighet uppstå och
medföra frågor kring vart individen egentligen hör ”hemma”. Detta ämne finner vi vara väldigt
intressant då vi vill genom informanternas berättelser se hur de orienterar sig, och uppfattar sig
själva i relation till sina två hemländer. Utifrån deras berättelser vill vi få fram en bild av hur deras
verklighet ser ut, men dock inte ta detta för givet och se det som en sanning. Denna studie utgår
från informanternas berättelser om deras verklighet och vi som forskare försöker att
problematisera olika aspekter dem tar upp. Vi försöker se samband och kopplingar till dem
bakomliggande orsakerna till deras utsagor.
Därför har vi, två studenter vid Linköpings Universitet, valt att utföra en studie om
transnationalitet. Detta begrepp är relevant för många individer inom olika samhällen och länder,
däribland Sverige. Vi vill undersöka hur dessa individer involverar både det nya samhället i sitt liv
samtidigt som, många av dem, fortfarande på något vis har en relation till sitt gamla hemland. Vi
finner ämnet transnationalitet intressant utifrån våra egna erfarenheter och ville undersöka hur
Eastmond Marita, Familjens välfärdsprojekt: Att återskapa hem och vardagsliv på flera platser, i Eastmond Marita
& Åkesson Lisa (red.), Globala familjer. Transnationell migration och släktskap, (Riga, 2007), s. 51.
16
7
andra människor, av olika etniska bakgrunder, betraktar sin vardag i Sverige och hur relationen till
det gamla hemlandet ser ut, hur kontakter och relationer upprätthålls och hur deras identitet låts
påverkas av detta. Vi vill se hur individer funnit sig själva och sin identitet, samt analysera deras
livsberättelser utifrån vetenskapliga metoder och tidigare forskning.
Begreppet transnationalitet är, för många, fortfarande relativt nytt då forskningen kring ämnet
satte fart i början av 1900-talet när forskare i USA upptäckte att migranter, i många fall och på
olika sätt, bevarade kontakter till sina hemländer. I och med upprätthållningen av relationen till
migranternas familj, tillkom även nya perspektiv som inte längre enbart kunde förstås inom
forskningsområden så som internationell migration.17 Därav tillkom det nya perspektivet
transnationalitet.
Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att undersöka hur individer befinner sig i det transnationella, det vill
säga, vilka kopplingar och vilken relation dem känner till Sverige samt det gamla hemlandet och
hur detta ger avstamp på deras identitet och tillhörighetskänsla.
 Hur ser relationen till hemlandet ut i deras vardagliga svenska liv?
 Hur ser individerna på sam- och framtiden, utifrån sina erfarenheter?
 Hur uppfattar informanterna själva sin etniska identitet i förhållande till sitt liv i Sverige?
Avgränsningar och urval av informanter
Avgränsningarna som skett har varit i syfte att främja studiens syfte. Människor med
invandrarbakgrund har varit lämpliga för vår studie då vi som tidigare nämnt undersöker hur
människor relaterar till både det nya och gamla hemlandet och hur detta påverkar deras identitet
samt tillhörighetskänsla. Vi har inte valt att begränsa oss till en eller två etniska grupper, detta då
olika folkgrupper utvandrade ur sina gamla hemländer av olika anledningar och vid olika tider. Vi
ifrågasätter om detta kan ha någon påverkan på hur människor ser på sitt liv och valde därför att
inte begränsa oss till någon särskild etnisk grupp, utan istället valde vi att fokusera på informanter
som kunnat ge oss detaljerade och områdesrika berättelser.
I denna studie har vi valt att inte begränsa oss till enbart en etnisk grupp, utan istället valt att låta
urvalet ske utifrån slumpmässiga premisser. Detta då vi ville få ett så brett material som möjligt
att analysera. Ju bredare material desto fler likheter och skillnader kan vi hitta mellan våra
informanter och på så sätt besvara vårt syfte samt frågeställningar. De åtta informanterna vi
Gustafson Per, Ett transnationellt perspektiv på migration, i Olsson Erik m.fl. (red.), Transnationella rum. Diaspora,
migration och gränsöverskridande relationer, (Finland, 2007), s. 15.
17
8
intervjuat är mestadels kvinnor mellan 20 och 40 års ålder, samt en man i samma åldersgrupp.
Fördelarna med att intervjua åtta personer är att vi får ett större perspektiv med tanke på deras
olika åldrar, vilket ger olika berättelser och erfarenheter. Ju äldre individen är desto mer upp- och
nedgångar har denne bemött i sitt liv, inom exempelvis arbete, familj och samhället i sig. Att en
individ uppoffrat att vidareutbilda sig och börjat arbeta för att kunna försörja sin familj. Våra
yngre informanter har gett oss ett större och bredare perspektiv på hur det är att vara född och
uppvuxen i ett land men ändå känna starka kopplingar till sin etniska bakgrund. Nackdelen med
denna typ av urval av informanter är att vi inte kan dra generella slutsatser utifrån deras utsagor,
då dem är olika, samt att kvinnor och män ser på saker ur olika perspektiv och med tanke på att
vi enbart har en man som informant kan livsberättelserna vi fått ta del av bli ensidiga. Samtidigt
så är vi inte ute efter att dra generella slutsatser, då vi är ute efter informanternas egna perspektiv
på våra frågor och därför behövs inte några generella slutsatser dras.
De etniska grupperna vi valt att intervjua är dock etablerade inom det svenska samhället, vissa
mer än andra. Och med etablerade menar vi att grupperna har bland annat kulturella och religiösa
föreningar i dem två medelstora svenska städerna, där vi utfört intervjuerna och även där
informanterna bor, arbetar eller studerar. Vi har intervjuat människor från forna Jugoslavien,
Mellanöstern och även östra Afrika. Den förkunskap vi har om grupperna är att dem kommit till
Sverige vid olika tidpunkter och av olika anledningar, bland annat till följd av krig, förföljelser
eller som arbetskraftsinvandrare. Dessa anledningar kan utgöra olika tankeperspektiv hos
informanterna och därmed ge oss olika infallsvinklar och svar på frågorna vi ställt.
Intervju
Intervjuerna som vi utfört med våra informanter har utgått från en semistrukturerad intervju
tillvägagångssätt där vi används oss av ett frågeschema även kallad intervjuguide, ordningsföljden
på frågorna varierade beroende på informanternas svar. När vi tyckte att informanterna ej gav oss
tillräckligt utförliga svar kompenserade vi med följdfrågor. Frågorna var allmänt formulerade men
gav oss rika svar, varför vi valde att formulera de på det sättet var på grund av att vi ville att
informanterna skulle känna sig trygga och kunna utforma sina svar på ens eget sätt och för att få
utförliga svar som gynnar sedan vår analys. Skillnaden mellan en kvalitativ och kvantitativ
intervju är att inom den kvantitativa intervjun använder man sig av en strukturerad intervjuguide
där begrepp och viktiga frågeställningar ska besvaras medan inom en kvalitativ intervju ligger
tyngden på informanternas egna synsätt och uppfattningar.
I boken Den kvalitativa forskningsintervjun skriver Steinar Kvale och Svend Brinkmann att syftet
med en kvalitativ forskningsintervju är att förstå ämnen från den levda vardagsvärlden ur
informantens egna perspektiv, strukturen för intervjun ska likna ett vanligt vardagssamtal men
med en professionell frågeteknik. Eftersom vi intervjuar våra informanter för att få svar på dess
9
relation till Sverige samt hemlandet och även deras tillhörighetskänsla är den kvalitativa intervjun
lämpligast då den handlar om intervjupersonernas livsvärld och relationen till den.
Etiska ställningstaganden
När man som forskare ska intervjua individer är det viktigt att skydda de och deras deltagande för
att vi som forskare har ett etiskt och moraliskt ansvar innan vi går ut på fält. För att skydda våra
informanter och dess uttalanden har vi använt oss dem fyra olika etiska kraven. Den första är
samtyckeskravet som säger att forskaren måste informera deltagaren om studiens syfte och att
påpeka att deltagandet är frivilligt men även att hen har all rätt att dra sig ur när som helst.
Genom att få samtycke från våra deltagare använde vi oss av ett informationsblad som skickades
ut innan intervjuerna utfördes för att dem skulle få läsa syftet med studien, rättigheterna de har
samt vem som har tillgång till material och den slutförda forskningsstudien, detta förhållningssätt
heter informationskravet. Brinkmann och Kvale skriver att en skriftlig överenskommande/avtal
mellan deltagare och forskare bör framkomma, detta är då specifikt inom institutionella miljöer
för att deltagaren ska ge sitt samtycke till bland annat deltagandet och tillstånd till framtida
användning av materialet. Eftersom vi inte utfört sådana intervjuer valde vi att inte ha ett skriftligt
samtycke utan istället muntligt. Varför vi valde muntligt samtycke var för att det annars skulle
likna ett kontrakt eller avtal som gör att deltagarna känner sig tvingade till att skriva under och
detta skulle kanske på så vis skrämma deltagaren. För att våra deltagare inte ska bli identifierbara
har vi förhållit oss till konfidentialitetskravet som i forskning betyder att den insamlade privata
data som identifierar personerna i undersökningen inte avslöjas eller blir identifierbara av
utomstående. Principen är att intervjupersonerna ska ha rätt till ett privat liv och det är vår
uppgift som forskare att skydda deras privata integritet och genom nyttjandekravet värnar vi att
all insamlad data kommer endast att användas inom forskningssyfte.
Tidigare forskning
Aleksandra Ålund, professor vid Linköpings Universitet, och hennes forskning användes som
utgångspunkt till boken Bortom etnicitet. Boken är en sammansättning texter, som på ett eller annat
sett är, relaterade till ämnet etnicitet. Författarna till boken menar att Ålunds arbete får de
underordnade grupperna i samhället att se sociologi ur ett annat perspektiv, då hon
problematiserar det vardagliga livet med feministiskt sociologisk teori. De underordnade
gruppernas röst blir inte nedtystad utan snarare placerad högre på dagordningen inom relevanta
maktrelationer och blir på så vis relevanta för den sociologiska delen av samhället.18 En väldigt
väsentlig del av Ålunds forskning för vår studie är identitetskonstruktioner, som går ut på att hitta
Mulinari Diana, Räthzel Nora, Introduktion, i Mulinari Diana & Räthzel Nora, Bortom etnicitet (red.), (Finland,
2006), s. 9f.
18
10
svaren på frågorna många unga svenskar med utländsk bakgrund ställer sig själva. ”Var är
hemma?” eller ”Vad är hemma” är exempel på sådana frågor.19
Marita Eastmond och Lisa Åkesson, forskare vid Göteborgs universitet, har tillsammans skrivit
boken Globala familjer där två inriktningar ger oss en inblick på hur transnationalitet och familj
samt släkt samverkar inom det vardagliga livet. Författarna har sin utgångspunkt i att se hur
individer både kan ha en aktiv koppling till hemlandet samtidigt som dem är delaktiga i att skapa
sig en trygg tillvaro i det nya landet. Samspelet mellan transnationella individers liv i Sverige och
deras globala koppling innefattar ofta konflikter och kluvenhet hos individen själv. Detta ger
författarna en ytterligare inblick i hur människornas identitet och tillvaro skapas samt hur den ser
ut.20 De avsnitt i boken som vi främst använt oss av är kapitel 2, Familjens välfärdsprojekt: Att
återskapa hem och vardagsliv på flera platser samt kapitel 11, Svenskkapverdeaner: Nya generationer, förnyade
identiteter.
Kapitel 2 ger oss en inblick över hur migranter från Bosnien-Hercegovina skapat sig ett liv i sitt
nya hemland Sverige samtidigt som majoriteten av migranterna upprätthållit en transnationell
relation till sitt gamla hemland. Kapitlet ger oss en överblick hur båda länderna kombineras och
skapas som ”hem”.21 Eastmonds definition av familjens välfärdsprojekt innebär att familj och
släktskap utgör en central roll i transnationella individers liv och anses vara ”en ideologi om
solidaritet och välfärd”. Under inbördeskriget i Bosnien förstördes hem liksom släktband, men
det viktiga, menar Eastmond, är att familjers välfärdsprojekt utgjort en drivkraft i
återuppbyggandet av landet i efterkrigets verklighet.22 Under kriget i Bosnien var förstörelsen av,
det livslånga projektet av att skapa ett hem, ett sätt att ifrån människor deras gemensamma
ekonomiska, sociala och symboliska likheter. Genom det livslånga skapandet av ett vanligt hus till
ett varmt hem investerar människor dels ekonomiska resurser men även sin sociala anknytning till
området eller staden.23 Vid ett fråntagande av familjers hem uppfattas individer förlora
anknytningen, vilket senare skulle få konsekvenserna av att människor på grund av sin
upplevelser inte längre ville återvända.24 Eastmond kommer fram till att familj, på grund av
individers transnationella identitet, inte längre kan definieras platsbunden men har heller inte
förlorat sin betydelse när människor befinner sig på geografiskt åtskilda platser. I relation till båda
hemländer, Bosnien och Sverige, skapar individerna ett transnationellt hem dock är ordet hem
Mulinari, s. 11.
Eastmond Marita, Åkesson Lisa, Introduktion, i Eastmond Marita & Åkesson Lisa, Globala familjer. Transnationell
migration och släktskap, (red.), (Riga, 2009), s. 9.
21 Eastmond Marita, Familjens välfärdsprojekt: Att återskapa hem och vardagsliv på flera platser, i Eastmond Marita
& Åkesson Lisa, Globala familjer. Transnationell migration och släktskap, (red.), (Riga, 2009), s. 45.
22 Eastmond, s. 46.
23 Eastmond, s. 47.
24 Eastmond, s. 51.
19
20
11
olika betingat. I Bosnien är hem känslomässigt berikat där historier finns medan i Sverige kopplas
ordet till trygghet både ekonomiskt och framtidsmässigt för yngre generationer.25
Kapitlet 5 handlar om kapverdier, denna etniska grupp är dock inte relevant för vårt arbete
då ingen av våra informanter har rötter på Kap Verde. Dock har vi ändå kunnat tillämpa
fakta utifrån texten på våra informanten. Senare års forskning har visat hur barn vars
föräldrar har migrerat till ett nytt land vill skapa nya band med föräldrarnas ursprungsland.
Vidare diskuterar författaren Lisa Åkesson vilken betydelse den tekniska utvecklingen fått
för de transnationella relationerna och menar att tack vore globaliseringen, har relationer till
släktingar utomland kunnat upprätthållas. 26 Åkesson beskriver vidare att, det som oftast
håller människor samma, är dem biologiska släktbanden. Detta tydliggörs när den andra
generationens migranter söker det sociala bandet till föräldrarnas gamla hemland, och
”inbegriper oftast bara släktingar”. 27 Anledningen till detta är då andra generationen varken
har vuxit upp eller bott i det gamla hemlandet och utifrån detta blir släktbanden de enda
sociala banden individerna har.28
Erik Olsson, författare till boken Etnicitetens gränser och mångfald, beskriver migranters
situation i både det nya och gamla hemlandet genom att påvisa migranters känsla av
utanförskap och utfrysthet, oavsett land. Första generationens migranter, och även
kommande generationer kan i många fall uppleva fientlighet, diskriminering eller
uteslutning i det svenska samhället. Migranter utesluts och anses vara främmande, till följd
av detta tillkommer en typ av migrant-samt minoritetskap i Sverige. Konsekvenserna till
detta blir att generationer efter första generationens invandrare kommer att utveckla och
bilda nya gemenskaper, trots att dem i själva verket aldrig besökt det gamla hemlandet.
Dock behöver inte dessa nya gemenskaper slå rot i varken det nya eller gamla hemlandet,
utan var som helst i vår globaliserade värld.29 Vidare beskriver Olsson problematiken för
migranter och arbetskraftsinvandrare med att återvända till det gamla hemlandet.
Lokalbefolkningen betraktar ”utvandrarna” på ett diskriminerande sätt vilket kan leda till
social utfrysning av människor. Migranterna upplever sig själva men betraktas även av
omgivningen som invandrare, eller återinvandrare, i sitt gamla hemland. Faktum är att
marginalisering av migranter sker på ett globalt plan.30 Idag har kommunikationsteknologin
utvecklats som förenklar migranternas relation med sina släktingar som är kvar i hemlandet,
Eastmond, s. 67
Åkesson Lisa, Svenskkapverdeaner: nya generationer, förnyade tillhörigheter, i Eastmond Marita & Lisa Åkesson,
Globala familjer. Transnationell migration och släktskap, (red.), (Riga, 2009), s. 290.
27 Åkesson, s. 291.
28 Åkesson, s. 291.
29 Olsson Erik, Etniska gränser och transnationella gemenskaper. Några reflektioner kring etnicitet, social förändring
och migration, i Olsson Erik, Etnicitetens gränser och mångfald, (red.), (Falun, 2009), s. 14.
30 Olsson, s. 14 ff.
25
26
12
det sker mer intensivt än hur det var förr då vissa inte ens ägde en telefon eller en dator.
Det som också spelar stor roll är återbesöken till ursprungslandet.
Boken Transnationella rum har varit väldigt aktuell under studiens gång. Antologin är beskriver
såväl begrepp som den belyser migranters upplevelser och annan typ av data. Tyngdpunkten
ligger nära studiens huvudämne, nämligen transnationalism och diaspora. Diasporans olika
delmoment beskrivs grundligt och tydligt samtidigt som transnationalismen tas upp, därefter
sammanflätas dem ihop och sätts in i ett perspektiv tillsammans med migrantens identitet.
Vår studie och Katarzyna Wolanik Boström forskningsprojekt om migrationsberättelser i samspel
påminner mycket om varandra genom att vi båda talar om migranters handlande liv i Sverige.
Med detta menas att våra informanter berättar sina livserfarenheter om livet i Sverige, exempelvis
om den tveksamma känslan av tillhörighet som kan förekomma samt svårigheterna under
integrationsprocessen. Våra studier utgår enbart från vad informanterna berättar för oss som vi
sedan analyserar. Boström har använt sig av att analysera intervjuandet genom narrativa gnistor,
där informanten på olika sätt markerar betydelsefulla eller viktiga aspekter genom hur de själva
uttrycker sig under berättandet. Detta kan ske exempelvis genom metaforer, humor, tonfall eller
kroppsspråk. I vår studie har vi utgått från informanternas egna berättelser som vi då tolkat med
hjälp av ett fenomenologiskt tillväga gångsätt. Boström har intervjuat två personer och följt deras
resa från Polen till Sverige och på så sätt underlättar det för henne att tolka kroppsspråk, humor
och olika metaforer och att hennes analys utgår endast från dessa två informanter. I vår studie har
vi intervjuat åtta informanter enskilt, vilket gör det svårare för oss att tolka berättarnas
kroppsspråk och så vidare, sedan är inte det heller relevant för vår studie, då vi använder oss av
ett hermeneutiskt tolkningssätt. Detta tolkningssätt ger oss olika teman samt betydelser till
analystexten, som sedan utgör en del av analysen.
Teoretiska perspektiv
Transnationella relationer/perspektiv
Enligt Per Gustafson definieras begreppet transnationalism som ”en process där migranter,
genom sina dagliga aktiviteter och sociala, ekonomiska och politiska relationer skapar sociala fält
som överskrider nationsgränser”. Forskare har delade meningar när det gäller transnationalism,
vissa tycker att innebörden blir onödigt begränsad och att det kan vara produktivt att nämna olika
internationella utbyten som skapas av multinationella företag, även sociala rörelser och politiska
organisationer som samarbetar i termer av transnationalism. Andra forskare är dock överens om
att det är viktigt att se transnationalism underifrån, det vill säga att sätta migrantens aktörskap i
huvudsaklig fokus. Hur uppstår transnationalism? Den uppstår av eller är konsekvenserna ur
13
migrantens gränsöverskridande aktiviteter, migration, identifikationer och relationer.31 Människan
i allmänhet förväntas tillhöra eller identifiera sig med en nationalstat vilket innebär för migranten
att hen förväntas snabbt kunna flytta över sin lojalitet och identifikation till det nya hemlandet.
Det nationella perspektivet på migration har olika samhällsforskare men även politiker valt att
inriktat uppmärksamheten mot konsekvenserna av invandringen i det så kallade nya hemlandet
och invandring i sig.32
Synen på den nationella migrationen och det transnationella perspektivet är att det ger en annan
bild som gör att migranterna bevarar och utvecklas viktiga band till det gamla och nya hemlandet.
Det är inte alltid så att individen kan flytta över sin identitet och lojalitet till det mottagna landet
på grund av att tillhörigheten och identiteten tycks tillhöra båda länderna. Individen kan också
känna att den varken tillhör hemlandet eller det nya landet. Begreppen ”sändande” och
”mottagande” land blir därför problematiska och med hjälp av transnationalism kan man som
forskare då ifrågasätta en sådan uppdelning. Migration med ett transnationellt synsätt ses inte som
en engångshändelse utan som en pågående process som innebär besök av hemlandet, flyttningar
och även annan slags kontakt med hemlandet.33 Framväxten av transnationella perspektivet
uppstod genom det äldre begreppet diaspora, som används många gånger för att påvisa ett
perspektiv på internationell migration och konsekvenserna som den medfört och som även har
mycket gemensamt med det transnationella perspektivet.34
Diaspora
Begreppet diaspora betyder på gammal grekiska ”sprida över” och har under dem senaste tjugo
åren fått en allt större betydelse inom sociologin samt andra samhällsvetenskapliga grenar.
Begreppet har sitt ursprung hos det judiska folkets historia då dem som känt ofta varit på flykt
medan det idag inte bara är förknippat till en grupp utan snarare betecknar etniska och kulturella
gemenskaper hos människor som bor i annat land än sitt gamla hemland.35
Vidare beskrivs det att begreppet fick en allt större omfattning vid slutet på 1980-talet och i
samband med att globaliseringen satte fart. Samtidigt som diasporabegreppet utvecklas kom även
transnationalitet att utvecklas,36 då dem går hand i hand. I korta och konsista ord kan man säga
att diaspora är en naturlig effekt av att människor, som bor utanför sitt hemlands gränser, bildar
en grupp där deras gemenskaper för dem till varandra. Detta gruppbildande sätter deras
livsberättelse i en större kontext och människorna som ingår i denna gemenskap har blivit
Gustafson Per, Ett transnationellt perspektiv på migration, i Erik Olsson (red.), Transnationella rum. Diaspora,
migration och gränsöverskridande relationer, (Finland, 2007), s. 16.
32 Gustafson, s. 18.
33 Gustafson, s. 18.
34 Gustafson, s. 19.
35 Khayati Khalid & Dahlstedt Magnus, Diaspora – relationer och gemenskap över gränser, i Magnus Dahlstedt,
Anders Neergaard, Migrationen och etnicitetens epok, s. 84.
36 Wahlbeck Östen, Olsson Erik, Diaspora – ett berest begrepp, i Olsson Erik, Transnationella rum (red.), (Finland,
2007), s. 45.
31
14
förskingrade från sitt ursprungliga hemland eller att tidigare generationer blivit det, och därav
befinner individerna inte längre sig inom hemlandets gränser.37
Etnicitet
Begreppet härstammar från den gamla grekiskans ethnos och etnikos, som använder för att
beskriva människor av samma ursprung, eller ”ett folk”.38 Begreppet fick dock en annan betydelse
under 1800-talet, och tyngdpunkten sattes på att urskilja rasmässiga särdrag mellan människor.
Under andra världskriget användes den engelska benämningen ”ethnics” för att urskilja
folkgrupper så som judar, italienare. Detta markerade deras underordnade position. Begreppet
etnicitet har dock sin början i USA och kom först fram vid 1940-talet när sociologerna Warner
och Lunt diskuterade termen. Sociologerna funderade kring om definitionen av begreppet skulle
innefatta alla människor, oavsett hudfärg. Detta medförde att begreppet etnocentrism, som
innebär att man ser på andra grupper utifrån sin egna som står i centrum, blev relevant för
etnicitetsforskningen då dess utgångspunkt medfört att vita människor ansåg sig vara normen och
utan etnicitet medan ”färgade” människor tillskrevs etnicitet på grund av dem ansågs ha ett
exotiska utseende.39
Etnicitet är ett relativt nytt begrepp, och i många fall komplext, men under dem senaste
årtiondena har användningen kommit att bli allt större och kommit att ersätta andra begrepp som
man använt som folkslag eller folkgrupp. Utifrån det konstruktionistiska perspektivet så
definierar man etnicitet som ”en aspekt av en social relation mellan grupper”. Mer specifikt kan
man säga att etnicitet betraktas som en social organisering där gruppens egen förståelse om sig
själva, och andras uppfattning om gruppen, och kulturell gränsdragning har gjorts för att definiera
gruppens etnicitet.40 Med andra ord så gör man skillnad mellan sin egna och andras grupper
genom kulturella skillnader samt att det är något som både görs på genom social interaktion, men
också individuell nivå där personen antingen själv identifierar sig med gruppen eller inte.41
När man studerar människor med utländsk bakgrund och deras identitet kan man i enighet
studera etnisk identitet. Med etnisk identitet menas att man ser på definitioner individer delar
med sin grupps samt samhällets syn på deras etniska bakgrund42, och detta kan utföras på fyra
olika sätt nämligen med det kronologiska, paradigmatiska, tematiska och fenomistiska synsättet.
Vi kommer att under studiens gång analysera etnisk identitet utifrån ett fenomenologiskt
perspektiv, som syftar till att undersöka hur etnicitet görs utifrån vardagliga liv och handlande.
Wahlbeck, s. 46
Wikström Hanna, Etnicitet, (Egypten, 2011), s. 25
39 Wikström, s. 26
40 Wikström, s. 28
41 Wikström, s. 46
42 Jonas Stier, Etnisk identitet, i Darvishpour Mehrdad & Charles Westin, Migration och etnicitet. Perspektiv på ett
mångkulturellt Sverige, (Lund, 2008), s. 55.
37
38
15
Metod och metoddiskussion
Vår studie utgår från den kvalitativa forskningsstrategin med semistrukturerade frågor där
tyngdpunkten ligger mer på ord än siffror, om en jämförelse ska göras med den kvantitativa
forskningsstrategin. Det som också är avgörande för en kvalitativ forskningsstrategi är att vi
använder oss av en induktiv syn på förhållandet mellan praktik och teori, det vill säga att teorin
grundas av de praktiska forskningsresultaten.43 Tyngden ligger även på förståelsen av den sociala
verkligheten (på grundval) av hur våra deltagare tolkar en viss miljö.44 Den kvalitativa
forskningsstrategin fördjupar sig inom ett visst specifikt ämne, därför blev metoden ett självklart
val då vi har forskat om transnationella relationer. Val av informanter har utgått från
bekvämlighetsurvalet där Alan Bryman förklarar i sin bok ”samhällsvetenskapliga metoder” att
forskaren väljer deltagare som finns tillgängliga och som hen känner eller är bekant med. Detta
tillvägagångssätt var lämpligast då vi både har första och andra generationens invandrare i vår
närhet.
Nackdelen med att använda sig av denna forskningsstrategi kan vara att man som forskare tar för
givet att varje informant kommer tala öppet kring varje fråga. Detta antagande kan leda till att
man som forskare får ställa många följdfrågor för att få fram informantens berättelse, vilket
hände i vårt fall samtidigt som vi på grund av vår förförståelse och förkunskap inte alltid ställde
följdfrågor utan istället gick vidare till nästa fråga. Detta berodde naturligtvis på från informant
till informant, och vid många tillfällen kunde vissa informanter själva tala väldigt öppet kring
frågorna utan att följdfrågor krävdes.
Självreflektion
Precis som nämnt under stycket inledning, har vi båda rötter i andra länder, närmare bestämt
Bosnien-Hercegovina respektive Montenegro. Vår relation till studien kan på så vis finnas
problematisk då bland annat förhastade slutsatser kan komma att dras. Därför är det viktigt att vi
ständigt är på vår vakt och försöker undvika den typen av problematik. En annan viktig del är att
våra egna erfarenheter kan komma att spela en stor roll under studiens gång, då vår koppling till
ämnet inte är objektiv. Vi har själva upplevt förvirring kring ens egen identitet och detta ska
varken låtas påverka våra informanter eller studien i sin helhet. Naturligtvis kan våra erfarenheter
vara väsentliga för studien men eftersom studien utgår ifrån andra människors tankar, åsikter och
erfarenheter anser vi det inte vara särskilt relevant att våra egna erfarenheter och tankar påverkar
resultatet.
43
44
Bryman Alan, Samhällsvetenskapliga metoder, (Kina, 2013), s. 340.
Bryman, s. 321.
16
Analysmetod
För att utföra vår analys på bästa sätt har vi valt att utgå från hermeneutisk meningstolkning som
under århundrade försökt lösa problem som kan uppstå när man tolkar olika texter, bland annat
Bibeln, juridiska och litterära texter.45 Vi måste dock förstå att hermeneutik inte är metod som går
steg för steg utan den handlar om generella principer som har setts vara användbara för den långa
traditionen av texttolkning. Det är en metod som menar att förstående är det primära sättet att
vara för människor. Inom den hermeneutiska intervjun kan man som forskare ställa en mängd
frågor till en analystext där de olika frågorna leder till olika betydelser, forskaren tolkar och gör
vissa teser som formar frågorna som ställs till texten därefter bestäms delvis analysen.46 Alla texter
kan dock inte tolkas hermeneutiskt. Det forskaren bör tänka på, innan en går ut på fältet med
sina intervjufrågor, ska hen inte utgå från egna kunskaper. Det vill säga att det ger korta och hårt
strukturerade frågeschema som gör att informanten inte kan öppna upp och tala fritt om sina
upplevelser.47
Med tanke på att studien vi utför går ut på att analysera människors livsberättelser anser vi det
vara lämpligast att använda oss av en analys som går ut på att förstå människors livsberättelser,
förstå deras sätt att berätta på och inlevelse. Med detta i åtanke kom vi fram till att en
kombination av fenomenologi, hermeneutik och narrativ analysmetod skulle få oss att få fram det
allra viktigaste och mest intressanta utifrån dem utförda intervjuerna. Fenomenologi grundades
som filosofi av Edmund Husserl, vid 1900-talet utvecklade Martin Heidegger fenomenologin till
en mer existentiell filosofi, sedan fick metoden en mer dialektisk riktning med hjälp av Jean-Paul
Sarte och Maurice Merleau-Ponty. Metoden handlade först om medvetandet och upplevelsen
som sedan utvecklades av Husserl och Heidegger till att förstå människan och dess omgivning
sedan utvecklade ytterligare Sarte och Merleau-Ponty att människans kropp och handlande
inkluderas i en historisk kontext.48
Fenomenologi inom kvalitativa studier är generellt en term som pekar på ett intresse för att förstå
sociala faktorer, utifrån de egna perspektiven av aktörerna men även hur de beskriver och
upplever världen.49 Genom fokuseringen av innebörden i aktörernas livsvärld har det lett till en
mer klargörande förståelse inom kvalitativ forskningsintervju eftersom forskaren använder sig ut
av en frågeguide som liknar varken ett vardagssamtal eller ett slutet frågeformulär, tyngdpunkten
ligger på vissa teman som sedan kan ge förslag på följdfrågor.50
Kvale, Brinkmann, s. 226.
Kvale, Brinkmann, s. 227
47 Westlund Inger, Hermeneutik, i Fejes Andreas & Robert Thornberg (red.), Handbok i kvalitativ analys, (Egypten,
2015), s. 82.
48 Kvale Steinar, Svend Brinkmann, Den kvalitativa forskningsintervjun, (Kina, 2013), s. 41.
49 Kvale, Brinkmann, s. 42.
50 Kvale, Brinkmann, s. 43.
45
46
17
Vi har även använt oss av en narrativ analys som liknar mycket den fenomenologiska
analysmetoden, skillnaden är att den narrativa analysmetoden lägger mest fokus i
intervjupersonernas historier som berättas samt deras strukturer och intriger. Analysen kan sedan
rekonstrueras av de olika historierna personerna berättar i intervjun som ger en rikare och mer
sammanhängande historia. Just den narrativa analysen handlar också om och lägger fokus på
texters mening och språket, den tar upp intrigerna och de sociala strukturerna i berättelserna.51
Vi som intervjuare kan fråga direkt efter att deltagaren berättat en viss händelse för att sedan
försöka tillsammans med deltagaren strukturera de olika händelserna i en sammanhängande
historia. Det finns tre steg inom den narrativa intervjun, den första är att en berättelse kan peka
på en specifik händelse som är betydelsefull enligt intervjupersonen. För det andra kan
berättelsen handla om personens livshistoria sedd ur dess egna perspektiv, det vill säga en
biografisk intervju eller också livshistoria. För det tredje finns det muntliga historiska intervjun
som handlar om att ämnet sträcker sig utöver personens berättelse och täcker hela samhällets
historia, det vill säga att informanten beskriver ett samhälles muntliga historia utifrån ens eget
perspektiv.52
Det vi som forskare gör när intervjuerna är utförda, är att vi författar våra rapporter och uttrycker
oss genom personernas berättelser som uppstått i interaktionen mellan oss och dem.53
Den narrativa metoden blir aktuell för oss då våra frågor var utvecklade till personernas levda liv,
det vill säga att vi har fått både korta och långa berättelser av händelser och andra ämnen de velat
berätta. Vi ville ta reda på hur dem ser och känner kopplingarna till deras hemland och hur
betydelsefullt det är för dem, vår analys utgår från deras berättelser och vi har försökt med hjälp
av litteraturen förstå varför de tänker eller känner så som dem gör. Med hjälp av dessa tre
analysmetoder har vi kunnat tolka, förstå olika sociala strukturer ur informanternas egna
perspektiv.
Kodning och disposition
För att påbörja vår analys måste vi som forskare gå igenom all insamlad data samt
transkriberingarna av intervjuerna, det gör vi med hjälp av kodning och tematisering. I boken
Handbok i kvalitativ analys skriver Andreas Fejes och Robert Tonberg om kodning där dem
förklarar att det är en slags process som en forskare gör för att ta reda på vad all insamlad data
innebär, för att därefter kunna kategorisera empirin och finna viktiga nyckelbegrepp.54 Utifrån
informanternas egna livsberättelser har vi, med hjälp av fenomenologin, lyft fram nyckelsvaren
angående deras upplevelser gällande omvärlden och olika sociala faktorer.
Kvale, Brinkmann, s. 240.
Kvale, Brinkmann, s. 171.
53 Kvale, Brinkmann, s. 324.
54 Thornberg Robert, Forslund Frykedal Karin, Grundad teori, i Fejes Andreas & Robert Thunberg, Handbok i
kvalitativ analys, (Egypten, 2015), s. 48.
51
52
18
Vidare beskriver författarna att kodning fördelar sig i två grundläggande steg nämligen substantiv
och teoretisk kodning. Dessa två skiljer sig på så sätt att den substantiva kodningen fokuserar
forskaren mest på i början av studien då den främsta uppgiften är att upptäcka och hitta koder i
den insamlade datan.55 Den teoretiska kodningen framkommer i slutet av studien då forskaren
försöker hitta en koppling och samband mellan kategoriseringen och begreppen som funnits
inom den substantiva kodningen, det vill säga att forskaren integrerar dem två olika kodningarna
till en slutlig teoretisk modell. Med denna teoretiska modell uppstår även flera olika teoretiska
koder som är inbyggda i olika teman, i vårt fall transnationalitet.56
Analys
Studiens disposition ser ut på följande vis: informanternas utsagor kring hemlandet sätts i relation
till litteratur för att förstå vilken koppling individerna har och hur dem betraktar sin etniska
bakgrund. Inom det avsnittet dras paralleller till åtskiljandet mellan ”vi” och ”dem” där dem
anses vara lokalbefolkningen i det gamla hemlandet, detta för att understryka individernas känsla
av både hur dem betraktas av lokalbefolkningen men även sig själva. Därefter analyseras
informanternas syn på samtiden samt framtiden. Hur dem lokaliserar sina tankar, i relation till
både det nya och gamla hemlandet, detta görs för att få en djupare förståelse kring hur
individerna tänker om sitt liv nu samt i framtiden och om deras etniska bakgrund på något vis har
en påverkan på detta. Sist men inte minst beskrivs informanternas liv i Sverige, det nya hemlandet
och för många informanter även landet dem är födda i. Vårt mål med detta avsnitt är att utveckla
deras tankar och synsätt på hur deras etnicitet sätts i relation till deras vardagliga liv i Sverige. Vi
tar upp hur nyanlända integreras in i arbetsmarknaden och även hur våra informanter upplevde
denna process, samt vilka åtgärder dem själva tog till.
Längtan efter hemlandet
Jag älskar mitt land. Jag känner att det är där jag har mina rötter, det är därifrån min
familj och släkt är ifrån. Min syn på världen beror mycket på mitt hemland. Mycket
kultur, traditioner och sånt som jag fått indirekt från mina föräldrar. Det betyder
mycket för mig. Jag har en längtan efter mitt hemland.
Informantens upplevelse och uppfattning av hur världen ser ut kretsar kring hens gamla hemland
och etniska bakgrund. Genom kulturen och traditioner hen och hens familj följer upprätthålls
även bandet till det gamla hemlandet. Informanten kallar det gamla hemlandet för ”hemland”
även fast hen är född i Sverige. Rötterna, som hen själv påpekar det, finns i det gamla hemlandet
Thornberg Robert, Forslund Frykedal Karin, Grundad teori, i Fejes Andreas & Robert Thunberg, Handbok i
kvalitativ analys, (Egypten, 2015), , s. 48.
56 Thornberg, Forslund Frykedal, s. 55.
55
19
vilket har gett hen ett alldeles eget synsätt på världen då uppväxten med en dominerade kultur
och tradition från det gamla hemlandet har satt sina spår på informanten. Hen skapar sin sociala
omvärld utifrån sin etniska identitet då det i hens vardag framkommer mycket kultur och
traditioner från det gamla hemlandet som hen fått genom sina föräldrar. Här kan vi se att
föräldrarnas etniska bakgrund vidareförs till barnen, kanske inte direkt men i alla fall indirekt. På
så sätt hålls det gamla hemlandets traditioner, kultur och språk vid liv även i Sverige.
Nästan hela min släkt är där så det blir mycket besök till olika släktingar, varje dag.
Det är mycket släkt och kompisträffar för oss. Annars brukar vi åka till kusten och
bada i havet, vi äter i restauranger, besöker olika ställen och så. Samtidigt som det är
vårt hemland så är vi fortfarande lite turister med tanke på att vi inte bor där... släkten
visar oss nya ställen, ja men utflykter! Annars är vi mest med släkten och så.
Informanten orienterar sig på så vis att hen betraktar sig själv och sin familj som turister under
återbesök i det gamla hemlandet samtidigt som hen kallar det sitt hemland. Denna problematik
återskapas genom den dubbla tillhörigheten som hen känner till det gamla samt nya hemlandet.
Hens etniska identitet görs på så vis att hen anser sig själv vara turist men samtidigt tillhöra landet
då släkten bor där och föräldrar är födda där, återigen en dubbel tillhörighetskänsla. Vidare
beskriver samma informant den dubbla tillhörigheten genom att uttrycka sig på detta vis:
Sverige är ju mitt hem, jag är född här, här är jag uppväxt, det är mitt hem… min
familj är här, alltså dom närmaste är här så Sverige kommer alltid vara mitt hem men
om jag till exempel åker till Syrien så känner jag att det är härifrån jag kommer ifrån
och med tanke på att man inte kan åka till Syrien längre, om jag åker till Turkiet då
känner jag mig mer hemma där kanske för att det påminner om mitt hemland
På grund av det rådande kriget i Syrien kan inte informanten besöka landet, men besöker hen
länder inom samma geografiska område, återskapas ”hemlandskänslan” hos hen. Det gör att hen
förstår att länderna uppfattas likna varandra och en tillhörighetskänsla uppstår hos informanten.
Detta tyder också på att informanten känner en längtan till sitt gamla hemland, då bakgrunden
finns där, samt den etniska kulturen och traditionerna. Den etniska identiteten som skapas hos
informanten ger oss en känsla av, återigen, dubbel tillhörighet. Hen sägs tillhöra Sverige på så sätt
att hen är född och uppväxt i landet samt har sin familj och vänner här, men upplever inte att hen
härstammar härifrån utan snarare Syrien trots att Sverige är hens födelseland. Ordet hem
förekommer ofta och i informantens fall är Sverige hens hem. Problematiken i denna utsaga är att
tillhörigheten återfinns hos båda länderna, men på olika sätt och vis.
20
Utvecklingen går nog mera bakåt… Alltså inte teknologiskt sett utan hur folket beter
sig, det blir bara värre och värre. Det är stora drogproblem, korruptionsproblem, jobb,
inflation, det är ett helt annat system där nere. 57
Informantens utsaga gällande det gamla hemlandet visar på att hen inte känner någon längtan till
Bosnien då dem sociala problemen växer sig allt starkare. Vi kan också tolka detta som att
befolkningen i landet utgör en stor del av problemet då det är de som ligger till grund för dem
sociala problemens framväxt, enligt informantens utsaga, och för att dessa ska minska och
situationen i landet ska förbättras ligger det i människornas samt statens händer. Informanten
uppfattar själv att en förbättring inte sker eller är på väg att ske, istället blir situationen värre.
Ytterligare en av våra informanter har uttryckt sig på ett liknande sätt.
Det är inte krig men det är massor som irriterar mig, korruption, dålig sjukvård,
administration som är jätte dålig och som man inte kan jämföra med Sverige och
svensk demokrati. Alla pratar om demokratin där nere58 men det är bara ett ord, det är
inget på riktigt.
Denna informants utsaga påminner om den ovanför, men är mer riktad mot staten än
befolkningen. Detta kan spela en stor roll i frågan om att återvända till det gamla hemlandet.
Detta kan även vara en aspekt till varför människor saknar sitt gamla hemland i mindre
utsträckning då dem sociala problemen inte är fullt acceptabla av informanterna. Konsekvenserna
av informanternas osäkerhet till det gamla hemlandet kan även komma i underfund att dem allt
mindre identifierar sig med sin etniska bakgrund på grund av det gamla hemlandets negativa
sidor. Och med denna typ av särglidning från det gamla hemlandet orienterar informanterna sig
allt närmare sin svenska identitet och respekterar det svenska rättssystemet mer.
Vi och dem
Alltså just på det sättet […]har man ju visst språket och kulturen med sig […]. Men
det har blivit en förändring i det med tanke på att jag har vuxit upp här […]de bosnier
som bor här kallar sig bosnier men vi skiljer oss väldigt mycket genom att vi beter oss
inte på det sättet som dem där nere. Vi pratar inte likadant. Vi har helt annan ideologi
och tankesätt
Informanten tycks förstå skillnaderna mellan samma etniska grupp människor men som växt upp
i två olika världar, och på så vis skapar hen själv ett ”vi” och ett ”dem” då hen inte känner
57
58
Med där nere syftar informanten på Bosnien-Hercegovina.
Återigen betyder där nere Bosnien-Hercegovina
21
tillhörighet och samhörighet till det gamla hemlandets befolkning. Trots att grupperna delar
samma typ av etnicitet skiljer informanten dem åt genom att tankesätten människorna har är
olika, talet är olika och hela livssynen ser annorlunda ut, med detta menas att kultur, tradition
skiljer sig från varandra. Vidare hävdar informanten hur ideologin och tankesättet skiljer
människorna åt. Detta kan ses som en aspekt av att dem sociala faktorerna ser annorlunda ut i
Sverige och i exempelvis Bosnien, vilket enligt informanten skiljer människorna åt beroende på
vart man är uppvuxen och vilken kultur man tagit sig an. Utsagan urskiljer människor av samma
etniska bakgrund genom informantens tankar och åsikter. Vi finner en problematik i detta då
informantens relation till det gamla hemlandets befolkning inte kan kopplas till hen själv. Vi kan
även se att hen har en dubbel tillhörighet på olika sätt, på så sätt att det som förenar informanten
med det gamla hemlandet är språket, kulturen och traditioner, i övrigt uppfattas hen känna sig
mer ”hemma” i sitt nya hemland, det vill säga, Sverige. Detta ser vi genom att informanten växt
upp i Sverige och klart och tydligt poängterar skillnaderna mellan sig själva och människorna i
Bosnien.
[…] dem betraktade mig inte som somalier. Dem såg ju mig som svensk. Det räckte
med att dem tittade på mig så förstod dem att jag inte var därifrån. […] Dem brukade
alltid säga ”Här kommer […] från Sverige” eller ”Här kommer den svenska […]kan
du prata lite svenska?” så på så sätt betraktades jag annorlunda.
Informanten framhäver tydligt att det gamla hemlandets befolkning inte betraktar hen som
somalier, då hen bor i Sverige. Konsekvenserna av detta kan tolkas som ett slags utanförskap
informanten upplever då den inhemska befolkningen inte accepterar hen som somalier, och gång
på gång drar upp Sverige i konversationer genom att dra paralleller till att hen är svensk, och om
hen skulle kunna säga några ord på svenska. Informanten förstod att hen uppfattades som
annorlunda. Hur påverkar detta informantens självkänsla? Genom att hela tiden bli utpekad som
svensken uppfattar informanten sin särbehandling, och sin svenska identitet som annorlunda.
Osäkerheten i det gamla hemlandet, uppfattas av informanten som att hen inte tillhör där, utan
snarare Sverige då hens svenska identitet kommer fram på tal ofta.
Det var dock inget jag tänkte på när jag var där, utan snarare när jag kom hem till
Sverige igen
Den inhemska befolkningens agerande gentemot informanten sätts först i kontext när hen väl
återvänder hem till Sverige. Notera ordet ”hem”. Ett känslomässigt berikat ord som hen kopplar
till Sverige och sitt liv här. Men vad är hem egentligen? Informantens upplevelse av en sorts
utanförskap i sitt hemland, fick hen att uppfatta Sverige mer som sitt hem då hen inte lika ofta
blir bemött på samma vis. Informantens kritiska reflektion över de inhemska somaliernas
agerande ger sig i uttryck först när hen återvänder hem till Sverige. Det vi finner problematiskt i
22
denna utsaga är varför hen lade märke till det i Sverige och inte i Somalia. Vi tolkar detta som att
hen inte blir lika ifrågasatt angående sin svenska identitet i Sverige då hens fysiska utseende är
avgörande för hens etniska tillhörighet i Sverige, och att den somaliska identiteten istället blir
ifrågasatt. På så sätt blir den somaliska identiteten dominerande och mer uppmärksammad här.
Det är flera av våra informanter som blivit bemötta och sedda på ett annorlunda sätt av den
inhemska befolkningen i det gamla hemlandet, här är två uttalande från våra informanter som
poängterar hur den inhemska befolkningen tror och tycker om människor som lämnat landet och
bor i ett annat.
Aa, absolut jag blir ju kallad för svensken för att jag bor i Sverige, de ser dig som
högre än dem själva.. hon har pengar.. dom har råd.. dom kommer från ett guldland
men egentligen är det ju inte så, vi får kämpa lika mycket som dom
men mest är det ”det är de som har mest pengar” och de som har det ekonomiskt bra,
ingen vet att vi sliter i Sverige och jobbar hårt för att spara och för att åka på semester.
Okej, där nere är det billigare att gå ut, men mat och kläder är samma som i Sverige,
att roa sig är jätte billigt, taxi är billigt, så aa man kan se skillnader när man går där
nere, och det gör att man blir lite annorlunda sedd.
Informanterna till dessa två utsagor har sin bakgrund i två olika länder, och trots detta påpekar
dem båda hur den inhemska befolkningen i respektive land ser på våra informanter. I den första
utsagan beskriver informanten hur hens svenska identitet kommer fram på tal och identifieras
som svensk. I samband med människornas beteckning av hen som svensk, menar informanten,
att ekonomi ses som en viktig faktor då Sverige är kopplat till högre standard, stabil ekonomi och
utveckling. På så vis ser dem informanten som en person av högre status som har tillgång till
goda förutsättningar, inte bara i Sverige utan även i det gamla hemlandet. Den andra utsagan
påvisar samma poäng som citatet ovan men det som skiljer dem åt är att den inhemska
befolkningen i det gamla hemlandet ser informanten som att den har råd med i princip vad som
helst på grund av ländernas olika standard. Problematiken informanterna upplever är att den
inhemska befolkningen i respektive land inte är medvetna om att pengar inte växer på träd, och
att alla som vill åstadkomma något måste arbeta och spara för att sedan exempelvis kunna besöka
sitt hemland. I och med att standarden är lite lägre i dem gamla hemländerna har informanterna
möjlighet att spendera någon slant extra. Och på så sätt blir informanterna annorlunda sedda.
Dessa två citat kommer från informanter som upplevt en särbehandling av den inhemska
befolkningen i det gamla hemlandet, kan inte tas gör given, då detta är en upplevelse och inte ett
faktum.
23
Synen på sam- och framtiden
Ja det är viktigt, men det finns flera anledningar till det. Den ena är ju så att vi kan
prata liksom mitt modersmål eftersom jag själv pratar det. Men det andra har och göra
helt enkelt med att ju fler språk barn lär sig desto lättare har barnet att lära sig fler
språk och förstå fler språk.
Här orienterar informanten sig mot två håll, dels mot sin etniska bakgrund men också mot
framtida barnens framtida språkförmåga. Vi upplever att språket är en viktig faktor för denna
informant då hen själv påvisat detta, och även vill att ens barn ska kunna flera språk. Hen förstår
att i dagens samhälle är det bra att kunna samt förstå olika språk. Informanten orienterar sig mot
sin etniska bakgrund genom att föra vidare sitt modersmål till sina framtida barn, men denna
vidareföring har två anledningar.
[…] språket, högtiderna, traditioner, matkultur, vi tittar mycket på bosniska program
och serier på tv och mina barn tycker om att lyssna på bosnisk musik också [...] vi har
ju massor barn som växt upp som gifter sig, […] många följer fortfarande den normen
som vi gjorde, [… ] jag är den generationen som tycker att på grund av språket,
kulturen, traditioner […] bäst att ha ett äktenskap med någon från samma kultur för
att slippa kulturkrockar. Vi bor i Sverige med massor andra folkslag och det är klart att
man kan bli kär i någon med annan kultur […] av egna erfarenheter har jag sett att det
inte brukar gå så bra, därför följer jag den normen som jag är van vid.
Informantens synsätt menar att det är lättare för individer, med samma etniska bakgrund, att ingå
ett äktenskap och starta ett liv ihop. Detta för att kulturer slipper beblandas och problem uppstå,
då synsätten bland olika kulturer ser olika ut och påföljderna av detta, av informantens egna
erfarenheter, brukar inte sluta bra. Informantens synsätt hänvisar snarare till att hålla sig inom sin
egen kultur samt normer och på så vis undvika kulturkrockar. Dock verkar hen vara medveten
om att blandäktenskap förekommer i dagens samhälle och att individer väljer att inte följa
normerna dock väljer hen att inte följa dagens normer på grund av sina egna tankar och åsikter.
Anledningen till varför hen orienterar sig på detta sätt kan bero på att familjen fortfarande följer
det gamla hemlandets kultur, tradition, språk och högtider och på så vis förstår hen sin omvärld
utifrån dessa faktorer samt förhåller sig till dem.
Språket, somalisk TV, somaliska bröllop är ju väldigt kulturberikade och där känner
man av sin tradition och kultur.
Även här påpekas språket som en viktig faktor till att hålla det gamla hemlands kultur vid liv.
Informanten uttrycker även vilken betydelse bröllop har, och menar att det är vid sådana
24
tillställningar som hens kultur och traditioner kommer fram. Notera ordet sin, som informanten
upplever står hen närmast om hjärtat. Detta kan förstås som hens primära etniska identitet då
hen beskriver det som sin i första hand kultur och tradition. Hen betraktar sin somaliska
bakgrund som nummer ett, och utifrån den skapas även ambient till olika sociala tillställningar.
Följderna av detta blir att hens svenska identitet inte får någon plats i hens vardagliga liv, men
ändå existerar den utifrån informantens mentalitet och tankesätt som hon tagit del av under sitt
liv i Sverige. Det kan vi se genom ovanstående citat då hen får frågan om att återvända till
Somalia, blir problematiskt då hen inte delar samma tankesätt och mentalitet som den inhemska
befolkningen. På så vis kan vi förstå hur den svenska identiteten ändå finns där och lever kvar
trots att den somaliska kulturen samt traditioner utgör mestadels av hens vardag.
[…]bo där nere i några månader eftersom vi har hus och komma tillbaka till Sverige
för att mina barn är här och dom ska leva sitt liv här och resten av livet och sen vill jag
så klart vara nära mina barnbarn se dem växa upp, bli mormor eller farmor.
I informantens utsaga känner hen att flytta till det gamla hemlandet är rimligt under en kort
period då hen äger en bostad där. Hens orientering efter barnen samt framtida barnbarnen
påverkar informantens beslut om att återvända. Detta då de blir tvungna att hålla en
gränsöverskridande kontakt vilket ger effekten av en självklarhet att finnas vid sin familjs sida på
det sättet hen förklarar i citatet.
Återvända eller stanna kvar
Jag har tänkt hela tiden att återvända… återvända och kanske en del av hjärnan tänker
om… för att jag känner ju värme när jag tänker att jag ska bo där nere men jag tänker
när jag är i Sverige och så fort jag åker ner, är det inte samma tanke längre... det är
svårt att förklara. Jag saknar att... komma till Sverige…
Detta var svaret vi fick när informanten svarade på frågan om hen skulle kunna tänka sig
återvända till hemlandet. Här kan vi se en slags förvirring, där individen slits mellan två olika
länder som hen känner starka kopplingar till. Informanten orienterar sig till båda hemländerna,
dock kan analyserandet av beskrivningarna tolkas på olika sätt. När informanten talar om det
gamla hemlandet som om det vore en självklarhet för hen att återvända, någon gång under livet
då hen, precis som många andra, investerat mycket tid, pengar, känslor och socialt umgänge för
att skapa detta hem, men när hen befinner sig på plats upptäcks saknaden av Sverige och livet
här. Orienterandet till båda hemländerna kan i vår tidigare forskning Globala familjer beskrivas som
mycket av det sociala finns i det gamla hemlandet, så som vänner, familj och ägandedom som
drar en tillbaka, medan i Sverige finns den ekonomiska och politiska tryggheten.
25
Ja. Fast vänta, nej… det finns ju inte samma, typ ekonomin är ju inte likadan som i
Sverige, svårt med arbete. Så som det ser ut nu i Montenegro, så nej inte nu. Jag har
skapat mig ett liv här, jag har bott här längre än i Montenegro, så nej idag skulle jag
inte kunna göra det. Men om jag någon gång via ett arbete skulle få jobba i
Montenegro, mer än gärna!
Att livet i Sverige jämförelsevis med Montenegro ser annorlunda ut, betraktar informanten som
en självklarhet. Otryggheten som förknippas av informanten med Montenegro handlar främst om
jobb samt ekonomi och uppfattningen om att hen har byggt upp ett liv i Sverige gör det svårt för
hen att lämna och uppoffra det. Genom informantens utsaga kan vi se att ekonomi, hens sociala
liv och andra förutsättningar håller kvar hen i Sverige men genom hens uttalande kan vi se att hen
hade mer än gärna flyttat till Montenegro genom ett arbete. Problematiken som uppstår är dock
att informanten påvisar en sorts uppoffring av hens sociala liv samt ekonomiska trygghet i
Sverige för ett liv i Montenegro, om en jobbsituation skulle genom Sverige uppstå i Montenegro
skulle det innebära att hen återvänder.
Jag vet inte, beroende på om det blir en ekonomisk förändring i landet och även
mentaliteten måste förändras. Vi tänker och tycker olika och för att jag ska kunna bo
där måste vi åtminstone ha liknande åsikter om något.
Informantens skapande av ett ”vi” ger ett intryck om att människorna, som bor både innan- och
utanför det gamla hemlandets gränser, har en sorts gemenskap, dock påpekas skiljelinjer mellan
människorna. Hen är väl medveten om att, för att ett liv i det gamla hemlandet ska fungera, är alla
inblandade parter skyldiga att bilda en gemensam plattform för samlevnad. Hens tankar kring att
ekonomin inte är den enda faktorn till att ett återvändande idag inte är aktuellt uppfattas som att
landets sociala problem också bidrar till ett icke-återvändande.
Nej, det skulle jag inte kunna tänka mig, det är som sagt krig där, du kan inte utbilda
dig på samma sätt, du kan få jobb men lönerna är ju inte dom bästa, det är ett vackert
land men nej. Det är inget land att bo i så, men besöka det absolut, det skulle jag
kunna göra om och om igen.
Huvudanledningen till varför denna informant inte skulle kunna återvända är det pågående kriget
i Syrien. Andra anledningar är bland annat bristande utbildning och löner. Informanten orienterar
sig på så vis att ändå vilja besöka det gamla hemlandet då släkt och familjevänner lever kvar,
annars anser hen att det är bättre i Sverige. Precis som många andra informanter, och även denna,
ses ekonomi som en avgörande faktor. Informanten poängterar att Syrien inte är något land att
bo i, på grund av dem sociala och politiska problemen som råder i landet. Genom dessa negativa
26
faktorer upplevs Sverige som en trygghetszon, där inget krig råder, där utbildning samt
ekonomisk trygghet finns.
Svår fråga… När jag är där känner jag mig väldigt hemma där men det skulle bli svårt
för mig att leva där nere. Dels för att ungerska är mitt modersmål, kan serbiska lite
sådär så skulle jag dels behöva lära mig språket ordentligt om jag skulle få en
anställning där. […] Och jag har en syster kvar här och jag är väldigt tight med
familjen, mitt tankesätt är väl lite ”Där familjen är, där är jag hemma” Och har lite
svårt att anpassa mig efter sättet de ser på kvinnor…
Informantens vägande mellan att antingen kunna tänka sig återvända till det gamla hemlandet
eller stanna kvar i Sverige för med sig diverse för- och nackdelar. Hens orientering efter sin
närmaste familj upplevs spela en avgörande roll för hens tankesätt samt att den rådande
situationen i det gamla hemlandet Serbien får hen att tänka till och även ta ett steg tillbaka. Trots
baksidorna till ett möjligt återvändande upplever hen en känsla av hemhörighet i Serbien och det
som tros dra hen tillbaka är framför allt den kvarboende släkten i landet.
Informantens vägande kan av oss som forskare uppfattas som en känsla av dubbel tillhörighet i
båda länderna, då för och nackdelar lyfts fram och diskuteras. Utifrån fenomenologin upplevs
informanten ändå dras mer till Sverige då den närmaste familjen befinner sig här, men också att
jobbsituationen skulle kräva mer ut av hen då det serbiska språket skulle behöva utvecklas.
Informanten tillhör minoritetsgruppen ungrare i Serbien, därav uppfattas ungerska som
modersmålet av hen.
Tillhörighetskänslan
[…] man vet ju inte. Förut var det värre, så var det mycket svårare. Jag visste inte hur
jag skulle förhålla mig till det men idag… idag är jag svensk imorgon är jag kanske
montenegrin, nästa vecka kanske något helt annat, typ världsmedborgare och jag har
rätt att tycka det. Vill jag vara montenegrin så ska jag få vara det, det ska vara OK och
ingen ska ha någon åsikt om det. Men jag undviker helst att prata om det, folk förstår
inte…
Informanten ovan förklarar att det är svårt att sätta en prägel på vad hen kallar sig, och att
människor som inte befinner sig i samma situation inte förstår. Många kan nog sympatisera med
hen om att det är svårt att definiera sig som svensk om man har en stark etnisk bakgrund, där
man kan språket, följer traditioner och besöker landet regelbundet men samtidigt också väldigt
svårt att definiera sig som exempelvis i detta fall montenegrin då hen har byggt upp ett liv här i
Sverige, med både utbildning, skola och mycket mer.
27
[…] När jag är i Somalia då är jag svensk, men när jag är i Sverige så är jag somalier, så
man blir nästan lite identitetslös. Det blir en rubbning typ. Det blir förvirrande ibland,
det vore lättare om man liksom visste och kunde en sätta punkt på vad man var.
Etniska svenskar är svenskar oavsett vart dem befinner sig, medan människor som
inte är födda i sitt hemland men har utländsk bakgrund blir tillskriva olika identiteter
och etniciteter beroende på vart dem befinner sig.
Informanten orienterar sig på så vis att hens identitet samt etnicitet blir olika beroende på var hen
befinner sig i världen, och att hen har svårt att sätta punkt på vilket etnisk identitet hen egentligen
upplevs tillhöra. Vidare uttrycker hen att etniska svenskar upplevs ha det mycket enklare när det
gäller sätta punkt på vilken etnicitet dem har. De olika exemplen hen tar upp sätter hen i relation
till varandra genom att vidarepoängtera hur människor tillskrivs olika identiteter samt etniciteter
beroende på var de befinner sig. Återigen finns en dubbeltillhörighet som vi kan se samt att
informanten beskriver det själv. Hen upplever och förstår sin identitet nästan som identitetslös
genom att hen beskrivs leva mellan två olika tillhörigheter.
Alltså jag är svensk men inte svensk på det sättet som ursprungsbefolkningen, utan
mer jag bor här, jag jobbar här och pluggar här och jag lever här helt enkelt. Det här är
mitt land!
Informanten förstår sig själv som svensk för att hen lever, jobbar och studerar i Sverige men har
en egen tolkning på hur en så kallad riktig svensk är som hen inte kan relatera sig till.
Informanten anser inte att man måste vara etnisk svensk för att tillhöra det svenska samhället och
kunna kalla sig svensk utan snarare att man kan ha en annan etnisk bakgrund men fortfarande
betrakta sig som svensk. Det gör hen genom att påvisa att Sverige är hens land även fast hen har
utländsk bakgrund.
Sverige. Det är väl för att jag har bott här i tjugo år, och i mitt hemland en gång. Jag
har byggt ett liv här. Det är här jag studerar, min närmaste familj bor här. Jag är van
vid det här samhället. Jag känner att jag trivs bäst här. Jag känner mig mest hemma
här.
Detta citat är taget ur samma intervju som citatet nedan men visar tydligt att informanten
orienterar sig på olika sätt. Sverige förstås som ett hem för individen men samtidigt upplever hen
ett utanförskap i det svenska normsystemet. Vi förstår hens livsberättelse och tankar utifrån det
fenomenologiska perspektivet där hens berättelse sätts i kontext men samtidigt går emot
varandra. Att både betrakta Sverige som hem och samtidigt anse att hen inte känner sig svensk,
eller passar in i det stereotypa samhället på grund av sin bakgrund. Att sätta ord på detta är
väldigt svårt, men samtidigt förståeligt. Hen har växt upp i Sverige, skapat sig ett liv här och
28
kommer troligtvis att fortsätta bo här, men precis som hen beskriver det själv så betraktar
omgivningen henne inte som svensk. Omgivningens syn på hen leder till att individen själv anser
sig vara utomstående, trots att hen spenderat hela sitt liv i detta land.
Livet i Sverige
Jag gick i SFI och lärde mig svenska i väntan på uppehållstillstånd […] Men här i
Sverige kan man inte göra någonting utan engelska och jag läste franska så jag kunde
inte fortsätta med skolan för att jag tyckte då att jag inte var ung längre … men idag
tycker jag att det är fel tänkt... och så läste jag på Komvux engelska men det var inte så
lätt att i 30 års ålder lära sig två nya språk samtidigt […] och två barn att hand om plus
ett tredje på väg […]
Informanten beskriver sin egen situation som nyanländ flykting i Sverige, där hen fann det
problematiskt att fortsätta studera då hen inte talade engelska och enligt hen själv ansågs vara för
gammal för att fortsätta sina studier. Det som informanten också fann problematiskt var att hen
hade barn att ta hand om och inte ville leva på socialbidrag då hen förstod sig som självständig.
Vi kan dra paralleller till vår tidigare forskning där Gustafson skriver hur hushåll-och
omsorgsarbete försvårade kvinnors vidare studier. Gustafson skriver även hur det engelska
språket var ett krav att redan ha med sig och om migranten inte hade det, innebar det ännu fler år
av studier vilket många inte hade tid för. Istället strävade migranterna för att snabbt få ett arbete
vilket skulle försörja familjen.
Jag är svensk där nere, vi har ett uttryck ... ”om du är främmande en gång, är du det
hela livet” […] det är så sorgligt men det är så
Informanten finner det problematiskt att bli tillskriven identiteter men även kategoriserad ut av
omgivningen. I detta citat förstår informanten sig själv som främmande oavsett vart hen befinner
sig, då omgivningen inte kan acceptera att informanten tillskriver sig hur hen vill. Utifrån
omgivningens uttryck angående främlingar, beskriver informanten sig själv som främmande.
Detta med tanke på att hen förstår sig som svensk där nere och anser sig vara främmande, både i
det gamla hemlandet samt Sverige.
Jag känner inte att jag platsar, jag vet inte. Jag kanske kände mig mer svensk när jag
var yngre men ju äldre jag har blivit och insett att jag inte platsar i det svenska
normsystemet så känner jag mig inte svensk. Det beror helt enkelt på att jag inte
känner att jag passar in den bilden. Oftast definierar man sig själv utifrån vad andra
människor tycker. Och jag känner att om människor frågar mig varifrån jag kommer
och jag säger att jag är svensk då kan dem inte nöja sig med det svaret. Och då känner
29
jag att antagligen inte är det. Men som sagt så beror det på vilken situation det handlar
om.
Genom informantens utsaga förstår hen att det svenska samhället inte kan betrakta hen som
svensk när hen säger att hen är det, följdfrågor förekommer då hens utseende, klädsel eller
liknande ifrågasätts. På så vis upplever hen att hen inte kan kalla sig svensk då den fysiska delen
anses komma i första hand. Informanten orienterar sig i sin vardag genom att definierar sig
utifrån vad andra tycker och tänker. Följden till detta blir att hen betraktar det som en sanning
och upplever att kalla sig svensk inte är socialt accepterat. Detta kan uppfattas som att hen
”måste” ha en utländsk bakgrund på grund av hens utseende, klädstil eller liknande, och kan
utifrån dessa anledningar inte kallas för svensk av samhället. Hen förklarar att hen även inte kan
se sig själv som svensk när samhället betraktar hen på ett annat vis, att hen på grund av
exempelvis sin hudfärg inte anses vara svensk och därav måste ha ett utländskt påbrå.
Denna underförstådda mening av hur en svensk egentligen ser ut vilar inte i vår informants
händer, utan snarare samhällets. En svensk behöver inte vara vit med ljust hår och blåa ögon,
men detta är dock bilden omgivningen har. Genom denna underförstådda rasism som
informanten upplever av omgivning, finner hen det svårt att definiera sig själv. Här träder hens
dubbla tillhörighet fram på ett vis där hen vill betraktas som svensk, då hen är född och
uppvuxen här. Tyvärr blir informanten inte definierad som detta då omgivningens bild av hur
svenskar ser ut inte tycks passa in på hen.
Jag är uppvuxen här, även fast mina rötter härstammar ifrån ett annat område så
känner jag mig ändå svensk.[…] jag bor ju här, jag lever här, jobbar här och pluggar
här. Det är det som spelar roll.
En annan informant med ingen koppling till den ovanstående ser saker ur andra perspektiv. Hen
uttrycker inte vad andra människor tycker och tänker, utan menar mer på att hen byggt sig ett liv i
Sverige och förstår sig som svensk utifrån dem anledningarna, trots att hen har utländsk
bakgrund. Informantens bakgrund tycks av hen själv inte vara särskilt väsentlig då hens liv är i
Sverige. Informanten upplever tydligen inte att utseende är relevant, utan istället är det sociala
livet man byggt upp i Sverige grundläggande för att kalla sig svensk. Vi ställer oss frågan om en
individs fysiska utseende är relevant i förhållande till om man själv känner sig svensk samt hur
omgivningen ser på en. Utifrån dessa två informanter kan man få två olika svar på dessa frågor.
Den ena informanter har sin bakgrund i Somalia och är mörkhyad medan den andra informanten
är född i Bosnien och har mer av ett ”svenskt” utseende med sitt ljusa hår och ögon. Och utifrån
dessa anledningar uppfattas dem av omgivningen på olika sätt.
30
Delvis att jag har rätt till att kalla mig vad fan jag vill, dels att när jag besöker
hemlandet så gör dem en tydlig skillnad på mig och dem, ”det här är min kusin från
Sverige”, då blir det ju ”Ja men jag är svensk”. Men å andra sidan så får jag frågan
”Vart kommer du ifrån” här i Sverige, för att jag har bruna ögon och brunt hår.
Återigen återfinns ett exempel på att informantens fysik uppmärksammas i det svenska samhället
medan när hen besöker sitt födelseland, hamnar betoningen på omgivningen och hur dem
presenterar hen. Genom att betona att hen kommer ifrån Sverige, kopplas individen ganska
automatiskt till att vara svensk, vilket informanten finner problematiskt. Problematiken i denna
utsaga är det ständiga påpekandet och ifrågasättandet i respektive land vilket enligt informanten
ständigt leder till att ständigt behöva förklara sig vart hen kommer ifrån. Informanten upplever
att omgivningen ger hen en identitet som hen inte alltid vill, känner eller behöver tillskriva sig.
Detta väcker starka känslor hos informanten då hen inte alltid varken vill eller behöver svara på
deras frågor eller bekräfta deras tillskrivningar. Vi kan se detta genom att hon uttrycker sig att det
förekommer ett ”jag” och ett ”dem”, även detta finner informanten problematiskt då hen anser
sig ha en dubbel tillhörighet.
Romantiserandet av landet Sverige
Min familj kom hit på 1960-talet, på grund av arbetskraftsinvandringen. Det fanns inte
så många jobb i före detta Jugoslavien. Pappa ville inte vara med i kommunistpartiet
och man belönade oftast dem som var med i kommunistpartiet genom att dem får
jobb, så han vägrade. Hans brorsa hade redan flyttat till Sverige och han tänkte ”Jag
prövar min lycka där”
Informantens familjs beslut att flytta till Sverige kom i det långa loppet att påverka hen.
Informanten förklarar hur pappan i familjen vägrade ansluta sig till kommunistpartiet som
regerade i det före detta Jugoslavien för att på så vis få ett jobb. Genom att föräldern vägrade
ansluta sig till kommunistpartiet, fanns det nästan ingen annan utväg än att flytta utomlands.
Vidare förklarar informanten hur pappans bror sedan tidigare befunnit sig i Sverige, och därifrån
kom idén om att övriga familjen också skulle flytta hit.
Genom den politiska ståndpunkten från pappans sida kom beslutet att migrera till Sverige och
skapa sig ett liv här. Den dåvarande politiska situationen kom att bli anledningen till varför denna
familj lämnade sitt gamla hemland. Genom den dåvarande transnationella relationen till pappans
bror kom även indirekt romantiserandet av Sverige då man här inte behövde ansluta sig till ett
politiskt parti för att få en anställning.
31
Jag bodde ju fem år i Sverige på socialen och jag ville inte det längre, jag ville göra
något själv så jag sökte jobb lite överallt. Jag tog det jobbet som kom först, jag trivdes
inte och ville inte fortsätta jobba men jag fastande vid den fasta lönen jag fick så...
läste jag handel men jag kunde inte söka det jobbet för att man jobbade i skift så
tänkte jag att jag tar det jobbet som passar mina barn och inte mig […] så det är något
som jag tyckte var passande, alltså städbranschen.
Informanten förstod sin framtid som självständig, alltså att inte vara beroende av statens
hjälpmedel. Hens uppfattning om att barnen kommer i första hand begränsade hen till val av
arbete vilket blev i informantens fall, städbranschen. Trots vidare studier och brist på att finna ett
arbete inom det området förändrades förutsättningarna för informanten. Städbranschen var ett
arbete hen inte trivdes med men ansåg och förstod att det passade barnen bäst. Vi kan koppla
informantens utsaga till tidigare forskning då Gustafson skriver att arbete var grunden till att bli
socialt och kulturellt integrerad i det svenska samhället. Hon skriver även att många migranter
inte ville få hjälp från staten utan istället agera självständigt. Detta kan vi se hos vår informant
också då hen agerade på samma vis som Gustafson beskrivit. Informanten orienterade sig mot att
den fasta lönen och barnen befann sig högst upp på hens prioriteringslista och uppfattade att
hens liv skulle anpassas utefter barnen.
Min farbror bodde i Sverige med sin fru och barn så pappa ville flytta till sin bror för
att han kände att barnen skulle få en bättre framtid här i Sverige.. bättre
förutsättningar i skolan och arbetsmarknaden.
Denna informants utsaga om hur hen och hens familj kom till Sverige berodde på att föräldrarna
förstod Sverige som ett land med bättre förutsättningar, framförallt för barnen. Här ser vi igen
hur barnen hamnar i fokus precis som i citatet ovan.
Det är nästan allt! Jag önskar att Bosnien utvecklas mer så att det ser ut som i Sverige
[…] som jag sa innan, administration [...] födelsebevis eller medborgarskap,
vården[...]polis, korruption, det finns inget sådant här så jag önskar verkligen att det
börjar likna mer som Sverige i Bosnien.
På grund av de statliga problemen som informanten känner i sitt gamla hemland Bosnien gör att
hen förstår de tydliga skillnaderna mellan Sverige och Bosnien. I Sverige upplever informanten en
form av trygghet, ordning och reda medan situationen beskrivs annorlunda i det gamla
hemlandet. Informantens upplevelse om att de sociala problemen utgör en större problematik i
Bosnien än i Sverige, uppfattas leda till en romantisering av det nya hemlandet. Vilket i sin
motsats får konsekvenserna av att en känsla av otrygghet i det gamla hemlandet växer hos
informanten. Detta gör att informanten känner otrygghet i Bosnien och upplever att det krävs en
32
utveckling, en utveckling som hen tycks speglar på det svenska samhället för att kunna finna
ordning och reda i det gamla hemlandet. Vilket i sin tur ger hen trygghet, samma trygghet hen
upplever och känner i Sverige.
Att upprätthålla kontakten
Personligen så pratar jag inte så ofta med dem, sen kan det hända någon gång att när
jag är hos mina föräldrar att jag just hamnar i samtalet men annars är det mest mina
föräldrar som håller kontakten och informerar mig också.
Informanten förhåller sig till de gränsöverskridande kontakterna genom sina föräldrar, hen
hamnar endast i kontakt med dem genom besök hos föräldrarna då de just kommunicerar med
släkten. På så sätt upplever informanten sig inte upprätthålla en transnationell kontakt med sina
släktingar i det gamla hemlandet. Att föräldrarna är de som upprätthåller den gränsöverskridande
kontakten, upplever informanten sin egen närvaro vara särskild viktig då hen i vilket fall får
informationen framförd.
Det har ju med att göra att jag inte har vuxit upp med dem […] Och även när vi hälsar
på dem på sommaren så känns det inte riktigt som att vi är nära på något särskilt sätt.
[…] Det känns mer, ja, lite som att träffa någon vän… vi har aldrig […] umgåtts som
en vanlig familj som många har i Sverige…
Vidare förklarar informanten sin relation till släkten som inte särskild nära, och menar att
anledningen till detta ligger i att de inte bor nära varandra, och på grund av deras geografiska
avskildhet är det svårt för informanten att betrakta familjen som en riktig familj. Informanten
sätter sin familjesituation i relation till hur det ser ut i Sverige, att människor här kan umgås som
vanliga familjer och upprätthålla en normal familje- samt släktrelation medan det i hens situation
ser annorlunda ut. Hen betraktar umgänget bland svenska familjer som ett sorts ideal och genom
detta finner hen det svårt att hitta någon samhörighet till sin egen familj samt släkt.
Utifrån det fenomenologiska synsättet kan vi här tolka informantens ord som sårbara, men
samtidigt inte avgörande för informantens liv. Faktumet att informanten inte växt upp med sina
nära och kära bidrar till en känsla av att släktbandet inte är tillräckligt starkt. Som en konsekvens
av detta förstår inte informanten sin släkt som släkt samtidigt som hen har en klar bild av hur
familjer bör umgås och upprätthålla kontakten sinsemellan.
Ja, jag har ju bokstavligt talat släkt överallt. […] Jag har en väldigt stor släkt men min
närmaste släkt bor ju här i Sverige. Jag är ju inte lika nära med släkten som bor i
utlandet, vi pratar liksom över internet. Det beror nog på att vi inte växt upp
33
tillsammans eller har någon starkare relation till varandra. […] Men samtidigt så är
detta vardag typ […] det är nästan omöjligt att lära känna allihop. Och världen är så
stor, jag har inte råd att besöka exempelvis USA en gång i kvarten. Relationen kan
man väl upprätthålla över internet men jag har aldrig känt dem eller träffat dem så.
Denna informant ser på sin relation till sin släkt utifrån liknande perspektiv som informanten
ovan. Hen menar att släkten är så stor och omöjlig att besöka på grund av kostnaderna, samtidigt
som en sorts förståelse hos informanten uppstår att det är omöjligt att kunna lära känna hela sin
släkt. Då släkten är så stor och spridd över hela världen, finns en relativt realistisk bild hos
informanten som hen inte låts påverkas negativt av. Hen uppfattas vara väl medveten om att de
ekonomiska aspekterna begränsar besöken men förklarar att världen är så pass stor. På så vis
känns uppdraget att besöka släkten lite omöjlig, utifrån informantens synsätt. De transnationella
kontakterna upprätthålls genom internet, som i sin utsträckning blir relativt billigare, men även
här påpekas att släktbanden inte är särskilt starka till de som bor geografiskt utspridda utanför
Sveriges gränser.
Vi kan koppla informantens utsaga till vår tidigare forskning som påpekar att barn till föräldrar
födda inom det gamla hemlands gränser visar en vilja till att skapa band till landet i fråga. Utifrån
denna informants utsaga kan skapandet och upprätthållandet av de transnationella
släktskapsbanden ses samtidigt som en sorts realism uppstår bland informantens tankar och
synsätt.
Vi pratar med varandra nästan varje dag, idag har ju massa finesser exempel som
Skype, Viber, Whats app, mest Viber blir det ändå. Förut var det ju bara hemtelefonen
[…] i nuläget har vi kontakt nästan varje dag, förut var det en gång i veckan o så.
Här kan vi se hur informanten orienterar sig för hur teknikens framfart har hjälp den
gränsöverskridande kommunikationen till släkten utomlands eller i det gamla hemlandet. Vidare
framställer informanten att kommunikationen har gått från att enbart äga rum en gång i veckan
till att istället höras regelbundet var eller varannan dag. Med andra ord beskriver informanten att
det idag är mycket enklare att höras och upprätthålla kontakten till nära och kära även över
kostnadsfria medel, medan det förr i tiden inte i samma utsträckning gick på samma sätt.
Slutdiskussion och resultat
Utifrån informanternas svar kan vi se att Sverige förknippas med bland annat ekonomisk
trygghet, trygghet i vardagen, bättre förutsättningar och större plats i arbetsmarknaden. Detta
förstår vi genom informanternas utsagor de om deras gamla hemländer där det bland annat råder
krig, politiska konflikter eller svåra sociala problem. Eftersom de flesta av informanterna är födda
34
och uppväxta i Sverige känner de att Sverige är deras hem för det är här dem lever, jobbar
och/eller utbildar sig. Problematiken vi som forskare finner i detta är att trots benämningen
”hem” känner de sig inte tillhöra Sverige fullt ut. Anledningen till detta tror vi, i alla fall gällande
våra informanter, beror på att de dels inte blir accepterade som svenskar i samhället genom det
ständiga ifrågasättandet av exempelvis deras utseende samt att kultur, språk och traditioner från
det gamla hemlandet fortfarande lever kvar. Med tanke på att det gamla hemlandets kultur lever
kvar gör att det finns kopplingar till det gamla hemlandet. Genom att individerna befinner sig i
det transnationella med mer eller mindre samt har eller känner kopplingar till det gamla
hemlandet, görs det i intryck på deras tillhörighetskänsla men även identitet. Här kan vi se att den
dubbla tillhörigheten tar sig i uttryck. Vem bestämmer vart en individ tycks komma ifrån? Vi har
kommit i underfund att detta beror på omgivningen, att omgivningen inte kan acceptera
individen för det hen vill och känner sig tillhöra, trots att hen talar språket och delar samma
kultur. Vi ser detta ur ett socialt konstruerat perspektiv där omgivningen skapar en individs
etniska identitet. Genom det transnationella behålls förhållandet till det gamla hemlandet vid liv
och sammanhållningen av den etniska gruppen i Sverige får troligtvis individen att känna ett ännu
starkare band till det gamla hemlandet. Detta behöver dock inte stämma rätt in på alla individer
med utländsk bakgrund men spelar naturligtvis en stor och avgörande roll om ens umgängeskrets
delar samma etniska tillhörighet, man talar samma språk samt har samma kulturella och religiösa
åskådningar. Individer som inte har liknande etniska bakgrunder i sin umgängeskrets ser
möjligtvis detta ur ett annat perspektiv, då dem gemensamma faktorerna bland kretsen inte ser
likadana ut och kopplingarna till det gamla hemlandet avtar.
För att svara på vår frågeställning gällande vilken relation våra informanter har till sitt hemland i
relation till dess vardag i Sverige. Det som stod i fokus var framför allt språket, och maten men
även traditionerna och allt som förenar individerna till det gamla hemlandet. Trots att många av
informanterna inte är födda i sina respektive hemländer så anser dem att kopplingen har varit
stark genom att dem antingen årligen eller någon gång under sina liv besökt landet. Genom att
uppleva allt man pratat om finner informanterna en samhörighet till landet och befolkning,
kulturen och traditionerna samt att mycket av detta lever kvar hos dem i deras vardagliga liv
hemma i Sverige.
Informanternas svar kring hur de ser på sam- och framtiden, nämns återigen språk som en
gemensam faktor för samtliga informanter. Att föra över språket till sina framtida barn var
viktigt, dels för att barnen ska kunna känna samhörighet samt upprätthålla kontakt med släkten
utomlands men även dels för att det är nyttigt med fler språk. Vi ser detta som en grundläggande
faktor till att en individ ska kunna känna tillhörighet till sin etniska bakgrund då språk är den
primära pelaren inom kommunikationen. Informanternas syn på framtiden och återvändandet till
det gamla hemlandet varierar och nästan alla nämner deras gamla hemländers ekonomiska
situation. Några nämner också den sociala situationen där bland annat korruption och krig råder.
Informanterna ser Sverige som en trygghetszon och därför har de svårt att tänka sig att återvända
35
till sina gamla hemländer där olika typer av problem är aktuella. En informant nämner även att
situationen i landet inte går mot bättre dagar, utan snarare mot det sämre. Informanternas tydliga
bild av det gamla hemlandets rådande situation får dem att tänka efter och se skillnader mellan
länder, detta får en konsekvens till att Sverige romantiseras medan det gamla hemlandets positiva
sidor inte kommer fram.
Identitet är något som ständigt befinner sig i förändring och ser man detta utifrån etnisk identitet
som en av våra informanter tillskriven sina två främsta etniska identiteter men på geografiskt helt
åtskilda platser. I Somalia anses hen vara svensk av lokalbefolkning då hen bor, lever, arbetar eller
studerar i Sverige, och på så vis kan hen inte betraktas som somalier av lokalbefolkning då hen
inte har någon annan koppling till landet förutom att språket talas, traditionen upprätthålls och
kontakten till familjen hålls vid liv. Informantens identitet blir dock något helt annat när hen
befinner sig i Sverige, då ses hen som en invandrare, eller somalier, på grund av bland annat hens
hudfärg. Detta, som tidigare nämnt, medför förvirring för informanten och precis som hen
uttrycker det själv så blir individer i samma situation ”nästan lite identitetslösa”.
Att ekonomin nämns så ofta av våra informanter är inte särskilt förvånande. Att känna
ekonomisk trygghet i landet man bor i är en avgörande faktor då det har en avgörande roll för
människors liv. När man tänker ekonomisk trygghet tänker man nog främst jobb och utbildning,
att kunna klara av på sina egna ben och inte vara beroende av hjälp från något håll. Och därför är
det väldigt viktigt för människor att landet har en stabil ekonomi för att man ska kunna leva ett så
behagligt liv som möjligt.
Lokalbefolkningens definition av utvandrare uppfattas som främmande och annorlunda, i många
fall blir utvandrarna kallade för diaspora. Detta begrepp har vid många tillfällen varit aktuellt och
anses betona individernas spriddhet över världen, vilket är väldigt aktuellt för många, däribland
våra informanter. Trots att individerna återbesöker sina hemländer blir dem bemötta som
främlingar, utomstående eller annorlunda på grund av deras val att emigrera ut ur landet. Dem
anses inte tillhöra den inhemska befolkningen, även då många som befinner sig på besök i landet
är födda där. Denna problematik finns bland många grupper och kan i många fall orsaka en
ytterligare osäkerhet hos människor. Att uppleva utanförskap av lokalbefolkningen som man en
gång i tiden bodde granne med och nu bli kallad för ”utvandrare” medför en utanförskapskänsla,
även i det gamla hemlandet. Detta kan bero på att kulturerna skiljer sig åt och individerna som
bor i Sverige har tagit del av det svenska samhället, vilket kan uppfattas som avvikande hos den
inhemska befolkningen i det gamla hemlandet. Just på grund av att de inte längre delar samma
meningar som de gjorde förr.
36
Referenslista
Boström, Wolanik, Katarzyna ”Migrationsberättelser i samspel” i Kulturella perspektiv 4:23 s.13-20
(2014)
Bryman, Alan. Samhällsvetenskapliga metoder, 2. Uppl., Liber, Stockholm, 2008
Frykman, Povrzanovic, Maja. ”Att binda samman platser och uthärda avstånd”, i Olsson, Erik
(red.), Transnationella rum: diaspora, migration och gränsöverskridande relationer, 1. Uppl., Boréa, Umeå,
2007
Gustafson, Per. ”Ett transnationellt perspektiv på migration”, i Olsson, Erik (red.), Transnationella
rum: diaspora, migration och gränsöverskridande relationer, 1. Uppl., Boréa, Umeå, 2007
Gustafson, Åsa. Sköra livsmönster. Om integrations- och normaliseringsprocesser bland bosniska flyktingar.
Umeå, 2004
Kvale, Steinar & Brinkmann, Svend, Den kvalitativa forskningsintervjun, 2. Uppl., Studentlitteratur,
Lund, 2009
Mulinari Diana & Nora Räthzel, ”Introduktion”, i Mulinari Diana & Nora Räthzel, Bortom etnicitet
(red.), 1. Uppl., Boréa, Umeå, 2006
Olsson, Erik. ”Etniska gränser och transnationella gemenskaper, några reflektioner kring
etnicitet, social förändring och migration”, i Olsson, Erik (red.) Etnicitetens gränser och mångfald,
Carlsson Bokförlag, Stockholm, 2005
Stier, Jonas. ”Etnisk identitet”, i Westin, Charles & Darvishpour Mehrdad (red.) Migration och
etnicitet, perspektiv på ett mångkulturellt Sverige, 1. Uppl., Studentlitteratur, Lund, 2008
Wahlbeck, Östen & Olsson, Erik. ”Diaspora-ett berest begrepp”, i Olsson, Erik (red.),
Transnationella rum: diaspora, migration och gränsöverskridande relationer, 1. Uppl., Boréa, Umeå, 2007
Westlund Inger, Hermeneutik, i Fejes Andreas & Robert Thornberg (red.), Handbok i kvalitativ
analys, 2. Uppl., Liber, Stockholm, 2015
Wikström, Hanna. Etnicitet. 1. Uppl., Liber, Malmö, 2009
37
Åkesson, Lisa. ” ’De är otacksamma!’ Transnationella skyldigheter ur de kvarboendes
perspektiv”, i Olsson, Erik (red.), Transnationella rum: diaspora, migration och gränsöverskridande
relationer, 1. Uppl., Boréa, Umeå, 2007
Åkesson, Lisa. ”Svenskkapverdeaner, nya generationer, förnyade tillhörigheter”, i Eastmond
Marita & Åkesson Lisa, Globala familjer. Transnationell migration och släktskap, 2. Uppl., Gidlunds
Förlag, 2007
38
Svenska myndigheters diskurs om hedersrelaterat
våld och social tjänst i praktik
Inledning
Fenomenet heder har de senare åren blivit ett mer och mer omtalat begrepp och hedersrelaterat
våld och förtryck pågår ständigt runtom i hela världen.
Hedersrelaterat våld drabbar flickor och kvinnor samt pojkar och män, och det är svenska
myndigheters och organisationers uppgift att hjälpa dessa människor. I denna uppsats så kommer
socialtjänsten att intervjuas samt en organisation på en mer omfattande nivå. Det finns studier
som visar att socialtjänsten har bristande kunskap när det gäller hantering och utredning av
hedersrelaterade fall, detta kan ses som ett stort problem då det är viktigt att hedersrelaterade fall
hanteras på rätt sätt. För att komplettera intervjuerna med socialtjänsten så har en rådgivande
organisation även intervjuats, denna organisation arbetar med att hjälpa myndigheter med
hantering av hedersrelaterade fall. Socialtjänstens diskurs kring heder är relevant för studien då
socialtjänstens egna förståelser kring hedersrelaterat våld skulle kunna påverka hantering och
utredning av de enskilda ärendena.
Trots att de flesta myndigheterna har likvärdiga definitioner som har sin utgångspunkt i
regeringens så är kunskapen om personalens personliga förförståelse och uppfattningar om
hedersrelaterat våld och förtryck relevant då detta avgör hur fall och ärenden behandlas.
Avgränsning
Vi har valt att avgränsa oss till att undersöka socialtjänstens diskurs kring heder. Vi har valt att
avstå från att undersöka själva våldet i sig då huvudfokus kommer att ligga kring att undersöka
vilka tillvägagångsätt samt vilken förståelse och kunskap socialtjänsten har. Denna avgränsning
beror bland annat på att ämnet är otroligt komplext och känsligt. Vi har valt att avstå från att
intervjua personer som på ett eller annat sätt har blivit drabbade av hedersrelaterat våld. I dag
jobbar ett flertal myndigheter och organisationer med våld på ett eller annat sätt. Därför har vi
valt att genomföra intervjuer med socialtjänsten för att undersöka hur de hanterar hedersrelaterat
våld samt vad deras definition av begreppet hedersrelaterat våld är.
39
Syfte
Syftet med uppsatsen är att undersöka socialtjänstens diskurs kring heder samt undersöka hur
socialtjänsten hanterar hedersrelaterade ärenden. Socialtjänsten är i många fall den myndighet
som har huvudansvar vad gäller hantering av dessa fall och anledning till att fokus har lagts på
socialtjänsten är för att tidigare forskning har visat att socialtjänsten upplever en bristande
kunskap vad gäller hanteringen av hedersrelaterade fall. Regeringen har skrivit fram en definition
av heder och hedersrelaterat våld som bland annat socialtjänsten ska förhålla sig till. Baserat på
informanternas utsagor så kommer vi dessutom att undersöka kring huruvida socialtjänsten
förhåller sig till regeringens definition.
Frågeställningar

Hur uppfattas heder av olika svenska myndigheter och organisationer?

Vilka tillvägagångsätt och åtgärder vidtar socialtjänsten för att hantera hedersrelaterat våld
och förtryck?

Hur förhåller sig socialtjänsten till regeringens definition kring hedersrelaterat våld?
Bakgrund
Det finns flera generella definitioner om heder, och Unni Wikan presenterar den såhär. Wikan
beskriver heder som ett begrepp som i alla samhällen har förknippats med något positivt. Heder
handlar om värde i ens egna och andras ögon, det handlar även om självrespekt och social
respekt. Att uppnå en sådan respekt varierar kulturellt och historiskt. Ädla, nobla och
hjältemodiga gärningar förknippas med heder. Men heder sätter även normer för vad som ska
gälla, men det handlar även om makt och smärta. Makt eftersom att det är en elit, smärta
eftersom att hedern har ett pris. Heder är dessutom ett könat begrepp. Wikan beskriver att män
är de som har hedern, medan kvinnorna är dom som har skam. I några samhällen anses kvinnor
till och med sakna heder. Kvinnor har ingen självständig heder, utan de ingår i männens heder, de
bär i sig mäns heder som deras heder beror fullständigt på dem
familjer, släkter, klaner, stammar och nationer kan “tvinna ihop” ett hedersbegrepp som lägger
bördan och smärtan på kvinnors axlar. Offer för heder kan vara kvinna eller man, barn eller
vuxen. Men i regel så är hon en ung kvinna på tröskeln till att bli vuxen, men hennes pojkvän kan
också bringas om livet.
40
Heder vilar på kvinnors (förutsatta) dygd och moral och är ett kollektivt fenomen. Män dödas
inte av sin familj oavsett vilken klandervärd handling de företar sig. Då hedern är ett kollektiv så
behöver det inte betyda att gärningsmannen är mördaren. Släkten kan bestämma och peka ut en
eller flera till att begå mordet.59 Enligt västliga föreställningar så hör heder och mord inte ihop,
begreppet "hedersmord" låter som en motsägelse. Men det är just det som sker i många
samhällen där heder och ära hålls i hävd. När man mördar för hederns skull så är det en
hedervärd handling. Mördaren blir till en hjälte. Eftersom att heder är kollektiv i sådana
samhällen så bidrar mord i hederns namn till att lyfta en hel släkt eller klan. Genom att man inte
tål angrepp mot hedern så blir man politiskt och ekonomiskt attraktiv, och man får socialt och
kulturellt kapital. Heder handlar om ansikte och värdighet. En grundläggande faktor i
hederssamhället är värdighet. Heder är när man kan gå med huvudet högt lyft eftersom ens
ansikte är "vitt". En metafor för vanära är ett svart ansikte. Hedern är ett kollektiv, ansvaret är
kollektivt, anseendet är kollektivt. "Utan anseende och applåder inget hedersmord". Dessa mord
skiljer hedersmord från svartsjukemord. Kvinnor dödas i stora antal av nordiska män, normalt så
får de inga applåder eller anseenden. Familjen eller släkten får inte ökad status. Mördaren handlar
inte på andras vägnar utan han är en individ. Normalt sätt så är han en äkta man eller sambo, vid
hedersmord är däremot mördaren oftast en bror eller far.60
Regeringens definition och riktlinjer utifrån hedersrelaterat våld och
förtryck
Regeringen beskriver heder som något som har sin grund i, och är starkt förknippat med
sexualitet, makt, kön samt kulturella föreställningar kring begreppen. I regeringens definition
beskrivs även hedersvåld som något som ofta utövas i nära relationer, dessutom är offret i många
fall mycket beroende av förövaren på flera olika sätt men även känslomässigt bunden till sin
förövare eller förövarna. För att förstå våldet struktur så är synen på män och kvinnors sexualitet
central. Det framgår i regeringens definition att hedervåld och förtryck handlar om kontrollen av
flickor och kvinnors sexualitet som även är starkt bunden till kollektivet. Det framgår dessutom i
regeringens definition att inom hederstänkandet är föreställningen om oskuld relevant då
familjens heder och rykte är förknippat med flickors och kvinnors beteende. Kontrollen kan vara
allt ifrån val av kläder, socialt umgänge, rörelsefriheten inom livsval så som yrkesval, utbildning,
val av partner, inklusive giftermål samt skilsmässa. I de mest extrema fallen kan hederstänkandet
resultera i en fråga om våld, både hot om våld, våldet i sig samt dödligt våld.
Regeringen beskriver att offret kan vara både flickor och pojkar samt män eller kvinnor.
Eftersom att hedersvåld sker i kollektiv innebär det att förövarna kan vara flera samt av olika
kön. Detta innebär att våldet ofta kan utföras och planeras av familjen eller den närmsta släkten,
59
Unni Wikan, Om heder, (Göteborg, 2009), s. 44.
s. 55.
60 Wikan,
41
även av andra kvinnor i kollektivet. Eftersom att dessa fall ofta sker och planeras i kollektiv, och
dessutom av offrets närmsta familj och släkt krävs det specifik kunskap om hedersvåld och
särskilda insatser för att kunna hantera hedersvåld och förtryck. Särskilda insatser i form av
polisutredningar, vid riskbedömningar samt olika stödinsatser är relevanta för de enskilda fallen.
Hederstänkandet kan ske i olika former beroende på religion och kulturella föreställningar men
går däremot inte att koppla till specifika religioner eller kulturer. Hederstänkandet förekommer
även i icke religiösa kollektiv och kulturer. Tvångsäktenskap och könsstympning är handlingar
som bland annat grundar på föreställningen om att mäns och familjens heder är avgörande och
påverkas av kvinnors och flickors sexuella beteenden. Även kvinnor och män som är homo - och
bisexuella samt transpersoner drabbas starkt av hedersrelaterat våld och förtryck. Att strida emot
familjens tradition och normer kan för den utsatta vara så problematiskt att det inte är ett möjligt
alternativ.61
Sammanfattningsvis så lyfter Wikan upp att det till en stor del är kvinnor som blir drabbade av
hedersmord, där kan man se att regeringen har liknande syn. Både Wikan och regeringen är dock
tydliga med att påvisa att även pojkar och män kan vara offer för hedersvåld. Wikan och
regeringen har även liknande syn kring vilka som utför dessa handlingar, och det är oftast
familjen och släkten, alltså folk i ens närhet. Både Wikan och regeringen tar upp att det är
kollektivet mot individen, alltså kan en hel släkt gå emot en person om de anser att den personen
har gjort något fel.
Tidigare forskning
Tidigare rapport kring socialtjänstens arbete med hedersrelaterat
våld
Tidigare forskning har visat att socialtjänsten upplever att de har bristande kunskap kring
hantering av hedersrelaterade fall, och för att få förståelse kring detta så har vi inspirerats av Hur
fungerar skyddat boende? från den nationella utvärderingen av regeringens insatser mot
hedersrelaterat våld skriven av Anders Hanberger, Eva Wikström och Mehdi Ghazinour.
Rapporten behandlar skyddade boenden med fokus på nio särskilda boenden för hedersrelaterat
våld som har fått ett stadsbidrag som är förknippat med regeringens satsning mot hedersrelaterat
våld. Syftet med rapporten hur fungerar skyddat boende är delvis att kunna uppmärksamma hur
skyddat boende och samverkan mellan placering och utslussning kan förbättras och utvecklas.62
Sverige Riksdagen Justitieutskottet (2008). Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och
förtryck samt våld i samkönade relationer. Stockholm: Riksdagen. , s. 12 f.
62 Hanberger, Anders, Wikström, Eva & Ghazinour Mehdi, Hur fungerar skyddat boende? [Elektronisk resurs] : Delrapport
2 från den nationella utvärderingen av regeringens insatser mot hedersrelaterat våld /, Umeå centre for evalution research, Umeå
universitet, Umeå, 2007, förord.
61
42
I rapporten behandlas ansvariga och personalens erfarenheter av skyddat boende och här blir
frågan om beslut och utredning även aktuell. Resultat baseras på intervjuer med personal och
ansvariga samt med flickor och pojkar som berättar om egna och tidigare erfarenheter. Här
framgår det att myndigheternas bedömning av skyddsbehov i många fall inte stämmer överens
med de behov som flickor och pojkarna har uttryckts sig om.63
Utöver det bristande skyddet framgår det dessutom att det många gånger uppstår en problematik
kring bedömningen av de enskilda fallen. Denna problematik beror delvis på svårigheterna för
myndigheter att både se eller ta ställning till individers skyddsbehov när det inte indirekt handlar
om fysiskt våld. När det handlar om flickor och pojkar som sedan tidigare eller rent generellt har
svårigheter kring bland annat utåtagerande beteende eller testar gränser på olika sett så försvårar
detta för myndigheterna att avgöra och utreda behovet av boendeskydd. I sådana fall finns det
exempel på att dessa kan anses tillhöra en annan problemgrupp än unga individer utsatta för
hedersrelaterat våld och förtryck. Risken finns då att dessa inte uppfyller de framtagna kriterierna
för att få tillgång till skyddat boende.
Något som dessutom framgår under studiens gång är att de ansvariga samt personalen har en
uppfattning om att det finns brist på kunskap om det utbud och variation som finns bland
skyddade boendeformer. Det finns flera orsaker kring detta men en av orsakerna skulle kunna
vara den höga personalomsättningen hos socialtjänsten. Att personal byts ut kan vara en
bidragande faktor till att kunskap om boendeformer inte stannar kvar inom organisationen eller
myndigheten. Det förekommer uttalanden om att det finns en okunskap hos socialtjänsten och
socialsekreterarna vilket innebär att det inte har kunskap om vilka utbud som finns, att de väljer
att förhålla sig till det enda utbud som de känner till. Samtidigt menar andra boendeansvariga att
det har förekommit en ökad kunskap bland socialarbetare, men att beslutet om att ta det mest
praktiska boendet skulle kunna påverkas olika hinder och begränsningar för den enskilda
socialsekreteraren att ta enskilda och självständiga beslut.64
Längre fram i studien presenteras socialtjänstens egna åsikter kring kunskap, resurser och åtgärder
för hedersrelaterade fall. Det finns föreställningar och uppfattningar från organisationer och
personal på skyddsboenden att socialtjänsten delvis har brist på kunskap samt att det finns en
stor problematik vad gäller utredningar och beslut. Efter ett utskick av en enkät samt intervjuer
med socialsekreterare från storstadslänen framgår det att det både finns en stor osäkerhet,
okunskap samt outvecklade rutiner vad gäller hanteringen av hedersrelaterat våld i storstadslänen.
Detta är något som behövs åtgärdas och uppmärksammas då socialarbetare har en betydligt stor
påverkan och roll vad gäller utredning och hantering av dessa fall.65
Ghazinour, Hanberger & Wikström, s. 43.
Ghazinour, Hanberger & Wikström, s.44 f.
65 Ghazinour, Hanberger & Wikström, s.64.
63
64
43
Hanberger, Wikström och Ghazinour diskuterar frågan kring ansvar, rutiner och lagstiftning i
relation till hedersrelaterade fall. Författarna betonar socialtjänstens ansvar och menar att
socialtjänsten är den myndighet som i de flesta fall utreder ärenden och placerar individer på
skyddsboenden.66
Under deras studie genomförs intervjuer med socialsekreterare från storstadslänen och utifrån
informanternas egna utsagor är det tydligt att det upplevs en bristande och otillräcklig kunskap
kring hur hedersrelaterade fall bör hanteras. Det framgår dessutom att majoriteten av de
intervjuade socialsekreterarna anser att rutinerna kring riskbedömningar och omhändertagande är
otillräckliga.67
Utifrån detta är tydligt hur stor makt och ansvar socialtjänsten har kring hedersrelaterade fall och
bristande kunskap kan leda till felbedömningar.
Hedersvåld i svensk offentlig politik
Maria Carbins avhandling Mellan tystnad och tal, Flickor och hedersvåld i svensk offentlig politik har även
inspirerat oss i uppsatsen. Carbin lyfter fram att hedersrelaterat våld är ett relativt nytt begrepp i
Sverige men har under de senaste åren uppmärksammats mer och mer. Detta har inneburit att
hedersrelaterat våld och hedersmord har blivit ett omtalat ämne. Regeringen har de senaste åren
valt att förstärka resurserna kring hedersvåld. Genom bland annat utbildning, litteratur och
forskning kring hedersrelaterat våld ska yrkespersoner inom till exempel socialtjänsten,
stödjourer, polis och åklagarmyndigheter få en större förståelse för hur de ska arbeta och hantera
hedersrelaterade fall.68 Carbins avhandling undersöker bland annat hur hedersrelaterade händelser
förstås och benämns i svensk politik. En av förhoppningarna med Carbins avhandling att kritiskt
granska på vilka sett hedersrelaterade fall blir till politiska frågor. 69
Under kapitel fyra i Carbins avhandling tar författaren upp jämställdhet i svensk offentlig politik
samt uppmärksammar invandrarkvinnors extra utsatthet. Carbin beskriver att våld mot svenska
kvinnor med invandrarbakgrund inte inkluderas i någon större fråga, varken i svensk offentlig
politik eller forskning under första halvan av 1990-talet. “Invandrarkvinnor” hamnar i
kvinnofridsbetänkandet under kapitlet med titeln “vissa särskilt utsatta kvinnor”, under samma
kategori som missbrukande, handikappade och unga kvinnor.70 Under denna kategori talas det
om invandrarkvinnor som “mer sårbara än svenska kvinnor.” . Det beskrivs att det är vanligt att
kvinnor som tar avstånd och bryter från sin man riskerar att hela familjen dessutom väljer att ta
avstånd från henne själv. Genom att ta hjälp från någon närstående eller att kontakta polisen
66
67
Ghazinour, Hanberger & Wikström, s.13 f.
Ghazinour, Hanberger & Wikström, s. 64 f.
Maria Carbin, Mellan tystnad och tal: flickor och hedersvåld i svensk offentlig politik, (Stockholm, 2010), s. 18 f.
69 Carbin, s. 13 f.
70 Carbin, s. 91 f.
68
44
angående hennes utsatthet för våld kan det innebära och uppfattas som att hon drar skam över
hela familjen.
I en del sociala grupper är äktenskapsskillnad inte ett alternativ då den tillhörande religionen
påstås hindra detta. Carbin menar att det finns en föreställning om att invandrarkvinnors extra
utsatthet beror på att kvinnornas utsatthet förknippas med en föreställning av att de har en
isolerad livssituation samt på grund av religiösa tillhörigheter. Invandrarkvinnors extra utsatthet
motiveras även genom kvinnornas bristande kunskap och nätverk i det nya landet och samhället.
På så sätt förknippas kvinnorna med okunskap och isolering. Lösningen till detta presenteras
genom att erbjuda information till kvinnorna.71
I en undersökning av integrationsverket under 1990 - talet undersöks olika kulturkrockar utifrån
ett flertal invandrarflickors utsagor från intervjuer. Carbin beskriver närmare hur unga flickor blir
kategoriserade utifrån en föreställning om vad svenskhet innebär. Utifrån ett citat från
integrationsverkets rapport framgår det att kläder och utseende upplevs vara viktiga faktorer
bidrar till gränssättningen av vad som anses vara svenskt samt icke svensk. 72 Denna föreställning
kring vad som anses vara svensk respektive icke svenskt kan resultera i, samt bidra till
generaliseringar och kategoriseringar av olika sociala grupper.
Carbin tolkar heder utifrån ett politiskt diskursanalytiskt perspektiv och försöker förstå hur
hedersrelaterade fall blir till politiska frågor. Carbin analyserar även heder i relation till
jämställdhet inom svensk offentlig politik. Carbin analyserar bland annat heder utifrån ett
kulturellt perspektiv. Där Carbin undersöker och lägger bland annat större fokus kring hur
etnicitet ses som något som är socialt konstruerat för att få förståelse kring hur heder utifrån ett
politiskt perspektiv. Carbin beskriver inte enbart vad som kännetecknar heder utan undersöker
fenomenet från flera perspektiv, till skillnad från hur regeringens definition beskriver heder.
Carbin diskuterar problematiken kring särskilt utsatta sociala grupper och undersöker hur dessa
kategoriseras och benämns i svensk politik.
Teoretiska perspektiv
Etnicitet som social konstruktion
Begreppet etnicitet är ett begrepp som blir aktuellt för uppsatsen. Under intervjuerna tas olika
etniska tillhörigheter upp som exempel för att beskriva och förklara begreppet heder. Puskás och
Ålund beskriver etnicitet som ett begrepp som används i såväl vardagliga, politiska och sociala
sammanhang. Etnicitet används för att beskriva sociala grupper som vanligtvis förknippas i olika
termer av kulturella markörer, som bland annat gemensamt ursprung, kulturella sedvänjor samt
71
72
Carbin, s. 92.
Carbin, s. 60 f.
45
religion. Kulturella markörer förknippas med begrepp som etnisk identitet eller identifikation
som vidare används för att fastställa individer eller grupper av individers identifikation. Individer
eller grupper identifierar sig själva eller blir identifierade av andra i termer av etnicitet.73 Under
1960- och 1970-talen så utarbetades begreppet etnicitet som en självständig analytisk kategori,
men det var betydligt tidigare än så som forskningen om etniska grupper kom till, bland annat i
1800-talets etnologiska forskning. Det var under tidiga 1900-talet som begreppet etnicitet trädde
in i samhällsvetenskapen, det har med Max Webers sociologi att göra. Weber definierade etniska
gemenskaper och att det har med gemensamt ursprung att göra samt fysiska likheter, eller till
exempel liknande sedvänjor samt minnen av kolonisering och migration. Weber säger att denna
tro måste vara viktig för gruppbildningen men att det inte spelar någon roll om en objektiv
blodsgemenskap existerar eller inte.74 Socialkonstruktionism är ett perspektiv på etnicitet som
etnicitets forskare har ansetts representera. Enligt socialkonstruktionisterna så förstås etnicitet
som ett föränderligt, situationsbundet fenomen. Fredrik Barth skrev i en antologi som utkom
1969 att etnicitet är ett uttryck för sociala, snarare än kulturella, processer. Han menar att etnicitet
kan förstås som ett slags social organisering av grupper.75
När man talar om etnicitet så kan det resultera i ett vi-och-de-tänkande. Det mångkulturella
samhälle som vi har idag har utpekats som ett problem och den etniska mångfalden har blivit
som en grund för kulturella konflikter. De konflikterna tenderar till att bli ett vi-och-de-tänkande
och majoritetskulturen blir den normerande och dominerande ställningen.
Sexualitet som etnisk markör
Ett återkommande begrepp under intervjuerna var sexualitet, vi märkte att våra informanter
förknippade heder med sexualitet. Beskrivning av begreppet sexualitet kommer att göras utifrån
Joan Nagels bok Race, ethnicity and sexuality. Skillnader mellan färg, kultur, land, religion och språk
är det som gör att identiteter och gränser byggs genom etnicitet, ras och nationalitet. Etniska
gränser är även sexuella gränser. Etnicitet och sexualitet går samman för att inkludera vissa
människor och utesluta andra. Detta för att definiera vem som är ren och inte ren och för att
forma vår uppfattning om oss själva och andra.76 Det är mindre sannolikt att sexualitet ses som
en social konstruktion än etnicitet. För många människor så verkar sexualitet vara ett naturligt
inslag i fysiologin. När Nagel diskuterar sexualitet så refererar hon till "män" och "kvinnor" som
socialt definierade individer med kulturellt definierade sexuella smaker, partners och aktiviteter.
Det finns ingen universellt delad uppfattning om naturliga eller korrekta sexuella begär, sexuella
partners eller sexuella aktiviteter. Däremot finns det mycket variation i sexuella aktiviteter då det
Tünde Puskás & Aleksandra Ålund, ”Etnicitet- gränsdragningens och skillnadsskapandets komplexitet”, i
Migrationens och etnicitetens epok: kritiska perspektiv i etnicitets- och migrationsstudier, red. Magnus Dahlstedt & Anders
Neergaard, (Stockholm, 2013), s. 28.
74 Puskás & Ålund, s. 29.
75 Puskás & Ålund, s. 31 f.
76 Joan Nagel, Race, ethnicity and sexuality: Intimate intersections, Forbidden frontiers, (New York, 2003), s. 1.
73
46
finns mänskliga kulturer. Nagel påpekar att trots detta så kommer det alltid att finnas en
dominant och hegemonisk Sexualitet som definierar vad som är "tillåtet" när det gäller sexuella
begär av antal partners och vilken typ av partners, till exempel monogama förhållanden med det
motsatta könet, dock samma ras.77
Sexualitet kan ses som en bunt med gränser som delar upp folk när det gäller sexuella aktiviteter,
identiteter, orienteringar och begär. Vi kan observera att det finns skillnader hos människor när
det gäller nivån av deras sexuella aktiviteter, typer av sexuella partners, typer av sexuella begär
samt deras sexuella läggning. Ibland är dessa skillnader oviktiga, men ibland kan de vara grunden
för diskriminering, konflikter, och våld.78
Sammanfattningsvis så kan etnicitet ses som en social konstruktion, det vill säga att det är ett
föränderligt och situationsbundet fenomen. Däremot så är det mindre sannolikt att sexualitet ses
som en social konstruktion, sexualiteten verkar istället vara ett naturligt inslag i fysiologin enligt
många människor. Precis som Puskás och Ålund skriver att vi-och-de-tänkande kan ske genom
en etnisk mångfald så skriver dessutom Nagel att sexualitet och etnicitet går samman för att
inkludera och exkludera vissa människor samt att kunna se vem som är ren och inte ren, även där
blir det ett vi-och-de-tänkande då vissa människor blir exkluderade och stämplas som ”orena”.
Sexualitet och etnicitet identifierar människor och kan samspela med varandra.
Metod
Insamlingen av empirin i denna uppsats gjordes med hjälp av intervjuer. En intervju görs i ett
bestämt syfte genom att intervjuaren söker informantens kunskaper, åsikter och erfarenheter av
ett visst ämne. Här är inte bara information som sägs under intervjun viktig, hur informationen
sägs bör dessutom uppmärksammas och är viktigt för forskaren. Intervju som insamlingsmetod
erbjuder en möjlighet att gå på djupet då en intervju ger människor tillfälle att reflektera.79
Under intervjuerna för denna uppsats användes semi-strukturerade intervjuer då vi kände att det
skulle underlätta för oss som forskare och för våra informanter. Alan Bryman beskriver i boken
Samhällsvetenskapliga metoder att en semi-strukturerad intervju är då forskaren har en lista över
specifika ämnen som ska beröras under intervjun, det brukar kallas för en intervjuguide, men
informanterna har även stor frihet att utforma svaren som de vill. Det går att ställa frågor som
inte står med i intervjuguiden, om det knyter an till det som intervjupersonen har sagt. Detta
Nagel, s. 8.
Nagel, s. 46.
79 Puskás & Ålund s. 88 f.
77
78
47
användes under intervjuerna för uppsatsen då det pågick väldigt aktiva diskussioner under
intervjuerna, och det resulterade till följdfrågor från intervjuarens sida.80
Urval
De informanter som användes till uppsatsen var personal från socialtjänsten samt en personal
som arbetar inom en stödorganisation som hanterar hedersrelaterat våld på en mer omfattande
nivå. Eftersom att syftet med uppgiften är att undersöka hur socialtjänsten och organisationen
uppfattar hedersvåld samt hanterar detta så bör informanten inte nödvändigtvis vara någon som
enbart hanterar hedersvåld i sina vardagliga arbetsuppgifter. Det beror delvis på att syftet med
uppgiften är att undersöka socialtjänsten allmän uppfattning och strategier kring hedersrelaterade
ärenden.
Genomförande
Vi har genomfört totalt tre intervjuer, varav två av dessa är intervjuer i par om två med
socialtjänsten. Den tredje intervjun var en enskild intervju med stödorganisationen och skedde
genom telefon. Totalt har vi använt oss av fem informanter. Intervjuerna med socialtjänsten
skedde på intervjupersonernas arbetsplats, då intervjun skedde under deras arbetstid. Genom att
genomföra intervjuerna på informanternas arbetsplats skulle det dessutom kunna innebära en
större bekvämlighet, då det finns tillgång till datorer samt information kring ämnet. Under par
intervjuerna lade vi märke till att det uppstod en större diskussion vilket är positivt då det
genererade i ett rikare material för oss som forskare. Under dessa intervjuer lade vi dock märke
till att informanterna höll med varandra och formade svaren efter varandra, detta kan upplevas
som negativt då det kan innebära att samtalet kan bli något begränsat då det finns risk för att allas
åsikter inte förmedlas.
Tanken var från början att vi skulle dela upp uppgifterna under intervjuerna, att en av forskarnas
huvuduppgift skulle vara att ställa intervjufrågorna samtidigt som en förde anteckningar och
noterar kroppsspråk, händelser och miljön under intervjun. Det visade sig redan under första
intervjun att forskaren utan intervjuguide ställde följdfrågor och spontana frågor som sedan gav
oss ett rikare material att arbeta med. Därefter ändrades strategin och båda forskarna ställde
intervjufrågor samtidigt som anteckningar fördes, däremot resulterade det i att anteckningarna
blev tunnare och färre.
Intervjuerna har gjorts med socialtjänsten i en mindre stad i Sverige, samt med personal som
arbetar på en mer omfattande nivå kring hedersfrågor. Socialtjänsten hamnar i situationer där de
tvingas fatta snabba, relevanta och avgörande beslut kring människors livssituationer. Även dessa
myndigheter kan vara i behov av rådgivning, där av finns det organisationer som kan rådgöra
kring beslut och utredningar. Vi har intervjuat personal som arbetar med rådgivning för
80
Alan, Bryman, Samhällsvetenskapliga metoder, (Malmö, 2002), s. 301.
48
myndighetsutövare och kommer i analysen att behandla intervjuerna och koppla socialtjänstens
svar med denna alternativa åsikt från en mer omfattande nivå.
Den femte informanten från den tredje intervjun kommer från en mer rådgivande organisation.
Anledningen till att vi valde en femte informant från en annan organisation var för att se om och
hur svaren kunde skilja sig, och sedan jämföra det i analysen. En annan anledning till att vi
intervjuade den femte informanten var just för att den informanten jobbade i en organisation
som kan hjälpa och rådgiva myndigheter vad gäller hedersfrågor, som till exempel social tjänsten.
Regeringens hemsida fick upp våra ögon för att socialtjänsten ofta kan ha bristande kunskap vad
gäller hedersrelaterade frågor, därför kände vi att det skulle vara bra att intervjua en rådgivande
organisation.
Etik
Innan vi började med intervjuerna så informerade vi undersökningspersonerna genom informerat
samtycke. Steinar Kvale och Svend Brinkmann beskriver det som att personerna får delta frivilligt
samt dra sig ur när de vill.81 Det är viktigt att det som sägs inte kommer ut till någon annan. Vi
har dessutom sett till att information om deltagarna inte avslöjas, speciellt då detta är ett så pass
känsligt ämne. Vi använde oss av konfidentialitets kravet genom att informanterna
anonymiserades och avidentifierades. Kvale och Brinkmann beskriver att konfidentialitet kan
beskrivas som privat data som innebär att de identifierade deltagarna inte kommer att avslöjas. 82
Vi som forskare har försökt uppnå en så hög vetenskaplig kvalitet som möjligt på den kunskap
som vi publicerar.
De publicerade resultaten är dessutom korrekta och representativa för forskningsområdet.83 Det
finns diskussioner om etiska principer i samhällsforskningen, det brukar kretsa kring vissa
frågeställningar som uppträder i olika skepnader. Diener & Crandall har delat upp det i fyra
huvudsakliga områden:

om det förekommer någon skada för deltagarnas del,

om det förekommer någon brist på samtycke från deltagarnas del,

om man inkräktar på privatlivet,

om det förekommer någon form av bedrägeri, falska förespeglingar eller undanhållande
av viktig information84
Totalt så intervjuades fem informanter och det blev tre intervjuer. Trots att vi formulerade
frågorna till intervjuerna på så sätt att ingen tystnadsplikt skulle behöva bestridas så stötte vi på
Steinar Kvale & Svend Brinkmann, Den kvalitativa forskningsintervjun, (Lund, 2009), s. 88.
Kvale & Brinkmann, s. 88.
83 Kvale & Brinkmann, s. 91.
84 Bryman, s. 443.
81
82
49
etiska problem. Under en intervju fick vi som forskare tillgång till information som är
sekretessbelagd och inte relevant för uppsatsen.
Detta påverkade däremot inte innehållet i uppsatsen då vi uteslöt denna information.
Däremot så innebär det att de krävdes av oss som forskare att inte enbart anonymisera
informanterna för studien utan även de som informanterna talade om under intervjun.
Analysmetod
Den valda metoden för uppsatsen är diskursanalys, diskursanalys har den senaste tiden börjat
användas mer och mer i uppsatser, speciellt inom samhällsvetenskaplig och humaniora. Diskurs
beskrivs enligt Marianne Winther Jørgensen & Louise Phillips i Diskursanalys som teori och metod
som ”ett bestämt sätt att tala om och förstå världen”. När en diskursanalys används så innebär
det att stor vikt och fokus läggs vid språket. Ordet diskurs innebär att språket är strukturerat i
olika mönster. Diskursanalys har inte enbart en antydning, snarare en rad olika tvärvetenskapliga
ansatser som kan användas i ett flertal olika områden och undersökningar85 Michel Foucault
skriver i Diskursernas kamp att diskursen inte ska uppfattas som alla de saker man säger och inte
heller som sättet att säga dem. Diskursen finns lika mycket i det som man inte säger, som i det
man säger. Diskursen finns även i åtbörder, attityder, sätt att vara, beteendemönster och rumsliga
dispositioner. Foucault beskriver diskursen som en helhet av de avgränsade och avgränsande
betecknande som passerar genom de sociala relationerna.86 Foucault skriver att diskursen - själva
det förhållandet att man talar, använder ord, använder de andras ord, ord som de andra förstår
och godtar, det förhållandet i sig är en makt.87 Diskursanalysen kom till användning i denna
uppsats genom att vi bland annat uppmärksammade att informanterna anpassade tonläge och
kroppsspråk utifrån olika ämnen under intervjuerna.
Vid användning av diskursanalys som analysmetod så fokuserar forskaren på hur det inom
diskurser skapas så kallade sanningseffekter, som varken är sanna eller falska. Parkers version av
diskursteori ligger nära och kan förknippas med ideologier. En ideologi innebär en samling idéer
och med hjälp av en diskursanalys så försöker forskaren ta reda på hur idéer skapas och sedan
fungerar i praktiken. Diskursanalysen används för att studera hur språket används för att
bland annat skapa och bevara olika sociala band som vävs samman med den postmoderna
föreställningen om att människans värld är socialt och språkligt skapad.88
I Etnologiskt fältarbete skriver Lars Kaijser och Magnus Öhlander att orden är viktiga arbetsredskap
för en kvalitativ forskare. All form av fältarbete är beroende av att fältarbetarens har en förmåga
att med hjälp av orden fånga in det som studeras och sedan återberätta det. Kaijser & Öhlander
Marianne Winther Jørgensen & Louise Phillips, Diskursanalys som teori och metod, (Lund, 2000), s. 7.
Michel, Foucault, Diskursernas kamp, (Eslöv, 2008), s. 181.
87 Foucault, s. 182.
88 Kvale & Brinkmann, s. 243 f.
85
86
50
fortsätter att skriva att det är med hjälp av orden som empirin presenteras. Orden används
dessutom för att presentera analysen i text för en läsare. Etnologiska texter står för vad som kallas
för empiriska exempel, men även tolkande beskrivningar och analytiska texter.89
För att genomföra en analys så är forskaren beroende av det insamlade materialet beskriver
Magnus Öhlander i Etnologiskt fältarbete. Genom att ha lärt sig materialet möjliggörs ett
analysarbete. Under analysprocessen kan forskaren ringa in vad det insamlade materialet
innehåller, söka fram analytiska idéer samt möjliggöra tolkningar av materialet. Öhlander skriver
att analysen utvecklas till en process där materialet blir till analytiska idéer som senare växer fram
till tolkande och förklarande påståenden. Öhlander lyfter fram att det går att arbeta fram en
analys på flera sätt. Många etnologer sorterar materialet genom att till exempel dela upp och
sortera materialet utifrån dess innehåll. Det kan till exempel göras genom att använda olika
typsnitt för olika delar av materialet, eller att tilldela materialets delar olika färger. Genom att
kategorisera materialets olika delar så kallas det för ”tematisering” eller ”kodning”. En
tematisering av materialet gör det tydligt att se vad som är återkommande i till exempel
intervjuerna.90 Genom att se vad som är återkommande så får forskaren möjlighet att kunna
koppla det återkommande ämnet och få användning av detta senare under analysen. Att
tematisera materialet är en del av analysen. Under tematiseringar lär man sig materialet, upptäcker
mönster, teman, olika motsägelser, ifrågasätter materialet samt testar analytiska idéer och
teoretiska teser. Denna del av analysen utvecklas och resulterar sedan i påståenden och
slutsatser.91 Under tematiseringen till uppsatsen så delades materialet upp i olika kategorier. Det
transkriberade materialet delades upp som stycken under bland annat etnicitet, sexualitet och
hantering av fall som är kulturella teman som sedan återges i analysen. Dessa teorier samt tidigare
forskning har används för att tolka fenomenet heder.
Analys
Hur uppfattas heder av socialtjänsten samt stödorganisationen?
Under intervjuerna med våra informanter så var begreppen sexualitet och etnicitet återkommande
teman, dessa begrepp kopplade våra informanter med heder. Vi tolkade våra informanters svar på
det sättet att heder är starkt sammankopplat med sexualitet och etnicitet, detta var två starka
faktorer enligt dem. Nedan kommer vi att presentera och sammanställa citat där sexualitet och
etnicitet framkom under intervjuerna.
89
Magnus Öhlander, ”Analys”, i Etnografiskt fältarbete, red. Lars Kaijser & Magnus Öhlander, (Lund, 2011), s. 284.
Öhlander, s. 275 f.
91 Öhlander, s. 279.
90
51
Etnicitet i relation till heder
Och det är ju så att är man en muslimsk flicka så är det inte okej att man ligger med
pojkar om man är femton år kanske.
För det är ju inte säkert att det är bäst för en flicka som har hela sin kultur inom den
muslimska världen att helt plötsligt som 15 åring börja agera som en svensk flicka, det
är inte alltid det som är det bästa. Det är inte alltid man ska uppmuntra det heller så
någonstans, så hon, någonstans hör hon ju hemma i sin kultur.
Det är ju skillnad med att skilja sig i Sverige och i exempelvis Libanon, även fast de
skiljer sig här i Sverige så anser ju inte mannen att den är giltig eftersom att det inte är
på islamskt vis, enligt dom så.
Ovanstående citat är från intervjuerna med socialtjänsten. Något som dessvärre blir problematiskt
när heder och begränsningar förknippas med, i dessa fall nationer och religioner är att det uppstår
en risk för att kategorisera och generalisera sociala grupper. Puskás och Ålund skriver i
Migrationens och etnicitetens epok att kategoriseringar av sociala grupper i form av till exempel kultur
och religion kan bidra till och påverka villkoren kring individers medlemskap i samhället och
dessutom individers medborgerliga rättigheter.92 Puskás och Ålund beskriver att den etniska
mångfalden har framställts som en grundläggande faktor när det gäller kulturella konflikter. Dessa
konflikter har en tendens att resultera i att generalisera i ett “vi och dem” tänkande där
majoritetskulturen framställs som något normaliserat och dominerande.93 Citaten nedan är ett
exempel på att det under en intervju med socialen uppstod ett “vi-och-dem-tänkande” samt en
föreställning och dessutom en generalisering av sociala grupper vad gäller heder och normer.
Eftersom att det inte finns med i våran kultur, att man kan ha ihjäl nån liksom av sina
barn för att dom begår nånting som man inte gillar eller alltså du vet, det finns inte, vi
skulle ju aldrig, jag skulle aldrig döda mitt barn. Asså heder finns ju inte så, så därför
blir det så extremt läskigt, så därför är det obehagligt att man har svårt att få in i
huvudet hur man kan göra så mot ett barn, eller mot sina egna barn.
Och så kan ju dom också tycka att det är lite pinsamt alltså även för oss att berätta att
de har träffat en ny man för det är ju, alltså det gör man ju inte som islamsk kvinna
alla gånger.
92
93
Puskás & Ålund, s. 29.
Puskás & Ålund, s. 27.
52
Säg att det handlar om begränsningar så har ju vi familjesamtal där man sitter liksom
och försöker enas om vad är rimligt för en 15 åring och utifrån… det vanliga
synsättet.
I ovanstående citat från en intervju med socialtjänsten används förklaringen “ det vanliga
synsättet”. Det vanliga synsättet skulle kunna betraktas som det “västerländska” då detta är
majoritetskulturen i Sverige. På så sätt normaliseras det “västerländska” synsättet och
levnadsättet. Det går däremot även att tolka ovanstående citat som att man talar om det
“vanliga synsättet” som något icke hedersrelaterat synsätt. Citaten ovanför visar tydligt att
informanterna kopplar etnicitet och religion med heder. Nedan kommer två citat att
presenteras från två olika intervjuer, en intervju är med en myndighet och en intervju är
med en organisation som arbetar med heder på en mer övergripande nivå. Första citatet är
från socialtjänsten och andra citatet är från informanten som jobbar på en mer omfattande
nivå.
Alltså jag tycker att det är konstant, men man skulle kunna tänka sig att det skulle ökat
för att dom är många flera som har kommit, det är större invandring.
Så säger vi alltid att det spelar ingen roll var man kommer ifrån, vilket kön man har,
religion eller tradition.
Ovan kan man se två helt motsatta svar, det första citat är när frågan “har dessa brott ökat?”
ställdes, då svarade informanterna från socialen att man kan tänka sig att det skulle ökat för att
det är många fler som har kommit på grund av den ökade invandringen, det andra citatet är från
en annan intervju med en informant som jobbar på stödorganisationen, informanten tar avstånd
från att det har något att göra med kön, religion eller tradition överhuvudtaget. Regeringen
skriver att hederstänkandet kan ske i olika former, beroende på religion och kulturella
föreställningar. Däremot kan man inte koppla hederstänkandet till några specifika religioner eller
kulturer, hederstänkandet förekommer även i icke religiösa kollektiv och kulturer.
En av våra informanter från socialen uttryckte sig även om klädsel, det finns en föreställning om
hur svenska tjejer anses klä sig och bete sig, detta blir en generalisering av svenskar också, och
vad är egentligen svenskt? Enligt informanten så är familjen rädda för att deras barn ska bli som
svenska ungdomar som enligt informanten förknippas med korta kjolar, det vill säga utmanande
klädsel. Detta kan man tolka som en kategorisering av flera sociala grupper och kan resultera i ett
“vi-och-dem-tänkande.”
Ja en faktor är ju bland annat, som jag vet jag skrev något arbete om att dom flyttar
hit, till Sverige, för där tappar ju släkten och familjen hedern, eftersom dom är så
53
rädda att sina flickor och pojkar ska bli som svenska ungdomar kanske, klädsel och
korta kjolar.
Carbin beskriver ett citat från integrationsverkets rapport, där framgår det att kläder och utseende
upplevs vara viktiga faktorer när det gäller gränssättningen av det som anses vara svenskt.94
Diskursen om heder
Diskursen om heder utifrån informanternas utsagor är starkt förknippat med sexualitet och
etnicitet, det är två återkommande teman under intervjuerna. Informanterna menar att sexualitet
är starkt bundet med heder då tjejerna måste vara oskulder och spara sig tills giftermål, samt att
killarna måste vara heterosexuella, en HBTQ läggning är alltså oacceptabelt. Det innebär att
utifrån informanters utsagor så finns det en tydlig gränsdragning kring pojkar och flickors
sexualitet. Det anses mer accepterat att pojkar har en friare sexualitet så länge pojkarna inte faller
utanför ramarna för vad som i familjen och släkten anses vara normen. I alla intervjuer framgår
det att de pojkar som utsätts för hedersrelaterat våld i många fall är homosexuella, transsexuella
eller bisexuella. Det talas sällan om flickor som drabbas av hedersrelaterat våld beror på att dem
inte är heterosexuella, utan här dras gränser redan vid att vara sexuellt aktiv. Även etnicitet var ett
återkommande tema, där hade informanterna dock motsatta svar. Socialtjänsten använder ord
som “islamsk kvinna” och “invandring” i sina utsagor för att påvisa hur etnicitet och heder är
sammankopplat. Den intervjuade stödorganisationen förknippar varken heder med religion eller
någon etnisk tillhörighet. Den informanten menar att det inte spelar någon roll vart man kommer
ifrån eller vad man har för kön, religion eller tradition, utan att kulturen påverkar
hederstänkandet. Carbin skriver att det finns föreställningar om att invandrarkvinnor är extra
utsatta, och detta förknippas med deras isolerande livssituation och religiösa skäl, att
invandrarkvinnor är extra utsatta kan även ha att göra med deras bristande kunskap och nätverk i
det nya landet och samhället. Kvinnor kan på så sätt förknippas med okunskap och isolering.95
Sexualitet i relation till heder
Asså sex är ju en sån faktor, det är ju den starkaste faktorn tänker jag. Flickorna är så
utsatta för det, mer än pojkar, för det är ju så, flickor ska vara oskulder.
Ja att vara oskuld är ju otroligt viktigt, det är ju det som styr
Vi har fått samtal av killar som har HBTQ läggning och är livrädda och riskeras att
straffas starkt
94
95
Carbin, s. 61.
Carbin, s. 92.
54
Ytterst handlar det om att skydda oskulden, man gör allt för att jag som dotter ska va
oskuld tills dagen jag gifter mig
Ovan kan vi se våra informanters utsagor där dem uttrycker sig om sexualitet. Det är tydligt att
alla informanterna anser att sexualitet är en stor faktor till varför hedersvåld uppstår, till exempel
så uttalar dem sig om att det anses vara viktigt inom hederstänkandet att tjejer ska vara oskulder,
helst till den dagen dem gifter sig.
Regeringen uttrycker att inom hederstänkandet är föreställningen om oskuld relevant då familjens
heder och rykte är förknippat med flickors och kvinnors beteende.96 Wikan tar upp i boken Om
heder att det finns en sexuell heder som är ett eget begrepp för kvinnor, där kvinnor betraktas som
en egendom. Om hon inte följer reglerna så kan priset bli väldigt högt, i värsta fall så tvättas
hedern ren med hennes blod. Denna typ av heder som Nasr Khader, känd dansk-syriskpalestinsk författare och politiker - kallar för sexheder är en fråga om antingen eller, det finns
inga grader i denna typ av heder.97 Informanterna tar även upp killars utsatthet, där skiljer sig
normerna och reglerna. Vad gäller sexualitet i relation till heder hos killarna så är renlighet och
oskuld inte en lika stor fråga som hos tjejerna, hos killarna är det viktigare att inte falla ur normen
när det gäller vilken sexuell läggning man har, med andra ord så är det oacceptabelt att en HBTQ
läggning, detta kan få starka och negativa påföljder. Wikan skriver att muslimska homosexuella
män oftast väljer att inte komma ut ur garderoben, skammen blir alldeles för stor. Det är inte bara
den enskilda mannen som drabbas av skam, det är även hans familj eller släkt, stam eller
minoritet.98 Nagel skriver i sin bok Race, ethnicity and sexuality att olika typer av sexualitet kan få
starka konsekvenser, exempel på detta kan vara en persons sexuella aktiviteter eller sexuella
läggning, precis som våra informanters utsagor påvisar där tjejerna inte får ha någon typ av
sexuell aktivitet medan killarna inte får ha en annan sexuell läggning än heterosexuell. Dessa
faktorer kan vara grunden för diskriminering, konflikter och våld.99
Sverige Riksdagen Justitieutskottet (2008). Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och
förtryck samt våld i samkönade relationer. Stockholm: Riksdagen, s. 13 f.
97 Wikan, s. 17.
98 Wikan, s. 13.
99 Nagel, s. 46.
96
55
Vilka tillvägagångsätt samt åtgärder vidtar socialtjänsten för att
hantera hedersrelaterat våld och förtryck?
Socialtjänst i praktik
Det är oftast fler som måste skyddas, inte bara en person, ifall någon ringer hit så är
det ju kanske inte alltid så att dottern då utan det kan vara en hel familj som behöver
skyddas.
Det finns ju aldrig några givna svar för alla fall är ju unika, så man måste hela tiden
tänka, säkerhet, säkerhet, säkerhet hela tiden liksom. Så att man erbjuder ju i princip
allt vi har och samtidigt så frågar vi ju personen själv ”vad tror du att du behöver för
att det ska vara säkert för dig.
Ja man försöker ju att kartlägga det på något vis och se hur det ser ut liksom, det är väl
den första. Sen är det ju så svårt liksom vilket hot det är frågan om och det är ju inte
lätt kanske för den personen att säga eller för oss själva.
Det finns ju alla typer av skydd så, det finns ju skydd som sträcker sig olika långt.
Någon gång har jag placerat en kvinna på ett ställe som var så hemligt att vi inte fick
åka med hela vägen, alltså vi fick lämna av henne på McDonalds i den närliggande
staden sen fick dom komma och hämta upp henne och köra henne till det skyddade
boendet.
Utifrån citaten ovan beskriver informanterna från socialtjänsten hur de har agerat i vissa
situationer, särskilt betonas vikten i att tänka utifrån ett säkerhetsperspektiv. Det är tydligt att det
finns en medvetenhet kring att hantera hedersrelaterade fall med försiktighet och säkerhet.
Informanterna beskriver olika steg i hur fallen hanteras, bland annat förklarar en av informanten
att den utsatta individen har möjlighet att påverka vilka resurser som vidtas genom att själv
förklara och beskriva vad som behövs och krävs för att individen själv ska känna sig trygg. Ett av
stegen vad gäller hanteringen av fallen beskrivs vara en kartläggning, det vill säga vart den utsatta
bör placeras för att komma så långt ifrån hoten som möjligt.
Däremot krävs det en stor förståelse samt kunskap kring hedersrelaterat våld för att göra en rätt
bedömning av fallen. Utifrån citatet nedan framgår det att informanten upplever att det finns ett
flertal som arbetar med fallen som har bristande kunskap och är i behov av rådgivning kring hur
de ska gå tillväga.
56
Men det är ju kvinnor som är utsatta för hedersvåld, de är ju även rädda för att hamna
på skyddade boenden för de är ju rädda att det kan vara någon släkting som är där. Så
det är problematiskt, och det kan man ju inte veta för man får ju inte en lista på vilka
som är där, så är det ju.
Ja skyddat boende och det är ju stödsamtal när man blivit utsatt för våld, det är lite
olika vilket, ibland kommer dem ju hit och pratar med oss också ett par gånger sådär,
sen beror det ju på lite, hur akut det är, hur otäckt det är eller hur ska jag säga liksom.
I vissa fall behövs ju ett ganska långt motivationsarbete.
Utifrån socialtjänstens utsagor ovan framgår det att skyddat boende, stödsamtal samt
motivationsarbete med den utsatta dessutom är resurser som vidtas vid hanteringen av
hedersrelaterade fall. Något som även är avgörande för vilka åtgärder som skall vidtas är baserade
på fallens svårighetsgrader. Nedan presenteras citat med en informant som jobbar på en
organisation på en mer omfattande nivå.
Till det numret ringer alltså alla myndighetspersoner och alla aktörer, inte utsatta. Och
ber oss om råd och stöd i ärenden, dom flesta som ringer till oss är ju socialtjänsten,
skola, poliser och sjukvården men även privatpersoner. Och om dom berättar om ett
ärende för oss, till exempel att man säger att jag har fått en anmälan från skolan det
handlar om en 16-årig flicka och hon är kontrollerad, begränsad och så ställer man
frågorna, är det hedersrelaterat eller inte? Vad ska jag göra? Vilken sorts
riskbedömning och hur ska man gå till väga osv osv.
Dom kontaktar oss för råd, hur dom ska utreda, handlägga, var man ska placeras, tips
på jurister och sen just det vi ser är kompositeten också, det är ju att många
myndigheter som ringer till oss säger ju tyvärr att ”jag har aldrig mött ett sådant
område förut, det här är vårt första ärende.
Och så har vi också tyvärr kommuner som gör alla fel som man kan göra. Så att det är
ju så olika, hur man sköter den utsatta, hur man bemöter och vart man bor om man
skaffar sig hjälp och stöd så det är ju långt ifrån klart.
Här framgår det att det finns socialtjänster i olika kommuner som tidigare inte har stött på
hedersrelaterade fall och som har bristande kunskap som tar hjälp ifrån organisationer som
arbetar med frågan på en mer omfattande och högre nivå. Dessvärre kan bristande förståelse och
kunskap resultera i att felbedömningar sker samt att den utsatta inte får den hjälp och stöd som
krävs i det enskilda fallet. Ghazinour, Hanberger och Wikström tar upp problematiken kring
bristande kunskap om hedersrelaterat våld inom socialtjänsten i Hur fungerar skyddat boende?
Delrapport 2 från den nationella utvärderingen av regeringens insatser mot hedersrelaterat våld. Författarna
57
beskriver att socialtjänsten har ett helhetsansvar vad gäller insatser i relation till hedersrelaterat
våld, såväl mot individ och familj.
Och jag lovar när vi får ett sånt samtal så åker vi ut bums, vi släpper allt vi har på
händerna och går ut och träffar. Det prioriteras direkt.
Detta visar på att det finns en problematik inom hanteringen av hedersrelaterade fall utifrån
socialtjänstens utsagor. Det innebär dessutom att risken för felbedömningar ökar när det finns
bristande kunskap hos myndigheter och kommuner. Däremot så beskriver socialtjänsten att dessa
fall prioriteras framför andra ärenden.
Socialtjänstens förhållningsätt till regeringens definition kring
hedersrelaterat våld och förtryck
Enligt regeringens definition kring hedersrelaterat våld framgår det att heder inte går att
förknippa till någon speciell religion, de skriver dessutom att hedersrelaterat våld även kan
förekomma i ickereligiösa kulturer. Enligt intervjuerna med socialtjänsten framgår det dock att
heder förknippas med religion, i många fall tas Islam upp som exempel vid diskussion kring bland
annat begränsningar. Vad gäller uppfattningen kring heder utifrån ett religiöst perspektiv så skiljer
sig informanternas utsagor ifrån regeringens definition anmärkningsvärt. När begreppet sexualitet
diskuterades under intervjun med såväl socialtjänsten som stödorganisationen så är uppfattningen
likvärdig med regeringens definition. Heder förknippas och tolkas ur ett sexuellt perspektiv
utifrån informanterna där deras utsagor stämmer överens med regeringens definition. Främst
talas det om att hederstänkandet delvis är baserat på sexuella begränsningar. Däremot så är
regeringen tydliga med att hedersvåld kan drabba såväl kvinnor som män ur flera perspektiv.
Genom att till exempel tvingas utföra och planera våldet med påtryckning från släkten och
familjen men även att båda könen kan bli utsatta för hedersrelaterat våld. Utifrån intervjuerna
med socialtjänsten diskuterades dock kvinnor som mest utsatta för våldet. Enligt utsagorna så
lades ingen större vikt kring förståelsen att även de som utför våldet kan betraktas som utsatta. I
regeringens definition förknippas heder inte med någon etniskt tillhörighet, vilket skiljer sig från
socialtjänstens utsagor. Här används etniska tillhörigheter, precis som religion för att beskriva
heder utifrån begränsningar samt kulturella skillnader. Under intervjun med organisationen så
stämmer informantens utsagor överens med regeringens definition. Under intervjun talas det
varken om religion eller etnicitet i relation till heder. Socialtjänstens diskurs kring heder skiljer sig
från regeringens definition samtidigt som vissa aspekter stämmer överens med regeringens
definition som socialtjänsten i praktiken ska förhålla sig till.
58
Avslutande diskussion
Heder är ursprungligen något positivt, däremot kan det medföra negativa konsekvenser och
påföljder. I många fall när det talas om heder så talar man även om skam, det är mannen som har
heder och kvinnan har skam. Mannens heder beror på kvinnan, för det är kvinnan som håller upp
mannens heder, och det är även hon som kan smutsa ner den. Om hedern smutsas ner så kan
offret bringas om livet, en hel familj, släkt, klan eller stam kan som en gemenskap gå emot henne,
det är kollektivet mot individen. När man talar om svartsjukemord så är det inga applåder eller
heder med i bilden, familjen går inte emot en enskild individ och mördaren gör det av egen vilja
och inte åt någon annan, detta är skillnaden mellan svartsjukemord och hedersmord, hedersmord
handlar om ära, heder och applåder - mördaren blir hjälten, för mördaren har återupprättat
hedern.
Faktorer som etnicitet, sexualitet, kön och kultur har i studien påverkat och format diskursen om
heder. Utifrån socialtjänstens utsagor är det tydligt att heder och hedersvåld förknippas med
framförallt sexualitet och etnicitet. Regeringen skriver att synen på mäns och kvinnors sexualitet
är central för att förstå våldets struktur. I regeringens definition av hedersvåld så framgår det även
att det handlar om kontrollen av flickors och kvinnors sexualitet. Föreställningen om att man ska
vara oskuld är viktig då familjens heder och rykte är förknippat med flickors och kvinnors
beteende. När det gäller sexualitet så hade alla informanterna liknande utsagor, däremot skiljde sig
utsagorna och uppfattningen om heder i relation till etnicitet betydligt mellan socialtjänsten och
den intervjuade organisationen. Detta skulle kunna bero på att socialtjänsten i Sverige i många fall
upplever att de har bristande kunskap om området. Utifrån socialtjänstens utsagor kring
diskussionen om sexualitet så framgår det att socialtjänsten lägger större fokus kring sexualitet
och förknippar en stor del av förståelsen av heder utifrån ett sexuellt perspektiv.
I samband med socialtjänstens utsagor kring etnicitet framgår det ett “vi-och-dem-tänkande”,
som i sig kan bli problematiskt då det kan resultera i generaliseringar av sociala grupper.
Utsagorna från organisationen tyder däremot inte på att heder förknippas med varken etnicitet
eller religion. Stödorganisationen och socialtjänstens diskurs kring heder skiljer sig
anmärkningsvärt från varandra, delvis på grund av att informanterna förhåller sig till regeringens
definition i olika utsträckningar. Den skilda uppfattningen kan dels bero på att informanterna
arbetar med hedersrelaterade fall på olika nivåer och i olika utsträckningar. Utifrån deras
vardagliga arbete med heder så skiljer sig även arbetsuppgifterna betydligt, socialtjänstens
huvudsakliga uppgift innebär bland annat att hantera ärenden genom att utreda och ordna med
skyddsboenden, detta skulle kunna innebära att socialtjänsten inte huvudsakligen lägger fokus på
att undersöka förståelsen kring heder samt dess bakomliggande faktorer. Den intervjuade
stödorganisationen har i uppgift att ge stöd samt ge rådgivande information till såväl myndigheter
som privatpersoner och i och med dessa arbetsuppgifter krävs en större och bredare förståelse
kring heder.
59
Trots att alla informanter i studien skall förhålla sig till regeringens definition av heder i sitt
praktiska arbete så är det tydligt hur förförståelsen och föreställningar påverkar informanternas
diskurs kring heder. Hur kan myndigheter och organisationer som arbetar med hedersvåld i sitt
dagliga arbete ha så olika definitioner och åsikter kring heder? Detta skulle devis kunna bero på
skilda kunskaper kring området, tidigare erfarenheter, samt förförståelsen kring heder.
Avslutningsvis går heder att tolkas som ett komplext och komplicerat fenomen att förstå sig på
och tidigare forskning samt informanternas utsagor påvisar att det finns bristande, men även
skilda kunskaper kring hedersrelaterat våld. Tidigare studier och forskning kring ämnet visar
däremot att medvetenheten kring hedersvåld har ökat under de senaste åren - men det är
fortfarande ett stort pågående samhällsproblem.
Referenslista
Bryman, Alan, Samhällsvetenskapliga metoder, (Malmö, 2002).
Carbin, Maria, Mellan tystnad och tal: flickor och hedersvåld i svensk offentlig politik, (Stockholm, 2010).
Foucault, Michel, Diskursernas kamp, (Eslöv, 2008).
Hanberger, Anders, Wikström, Eva & Ghazinour Mehdi, Hur fungerar skyddat boende? [Elektronisk
resurs] : Delrapport 2 från den nationella utvärderingen av regeringens insatser mot hedersrelaterat våld /, Umeå
centre for evalution research, Umeå universitet, Umeå, 2007
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-7685
Kvale, Steinar & Brinkmann, Svend, Den kvalitativa forskningsintervjun, (Lund, 2009).
Nagel, Joan, Race, ethnicity and sexuality: Intimate intersections Forbidden frontiers, (New York, 2003).
Puskás, Tünde & Ålund, Aleksandra, ”Etnicitet- gränsdragningens och skillnadsskapandets
komplexitet”, Migrationens och etnicitetens epok: kritiska perspektiv i etnicitets- och migrationsstudier, red.
Magnus Dahlstedt & Anders Neergaard, (Stockholm, 2013), s. 265-296.
Sverige Riksdagen Justitieutskottet (2008). Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor,
hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. Stockholm: Riksdagen.
60
Wikan, Unni, Om heder, (Göteborg, 2009).
Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise, Diskursanalys som teori och metod, (Lund, 2000).
Öhlander, Magnus, ”Analys”, Etnologiskt fältarbete, red. Lars Kaijser & Magnus Öhlander, (Lund,
2011), s. 265-294.
61
Den svenska diskursen om heder och vanära i den
offentliga sektorn
Introduktion
I dagens Sverige lever människor med olika bakgrunder sida vid sida och det har blivit en
vardaglig upplevelse att möta olika kulturer, hederskulturen har på senare tid blivit ett omtalat
ämne i både media och politik. Några utstickande fall har resulterat till att debatten om
hederskultur blivit aktuell. I diskursen om ”hederskultur” används kulturella särdrag som en
skiljelinje i motsats till ”svensk kultur”. I denna studie blir det tydligt hur det ”svenska våldet”
särskiljs från våld i hederskontext. Det finns en förutfattad mening om vilka sociala grupper som
anses tillhöra hederskulturen. Frågor gällande hur ”vi” och dem” konstrueras i diskursen om
”heder” aktualiseras i studien. Med en kritisk ansats utforskar vi diskursen hederskultur med ett
teoretiskt perspektiv inspirerat av postkolonial feminism, intersektionalitet och
socialkonstruktivism. Vårt intresse för diskursen om hederskultur grundar sig i att vår förståelse
om världen är ett socialt konstruerat fenomen med bakomliggande värderingar och intressen.
Verkligheten, så som varje individ uppfattar den skiljer sig åt och nyanseras av olika perspektiv.
Studien utforskar informanternas perspektiv på hederskultur och empirin blir grunden för vidare
diskussion.
Citationstecken används vid första användningen av vissa ord som problematiseras i studien för
att påpeka att vi anser att de inte har en fast betydelse. Tecknen kommer enbart användas vid
första tillfället för att underlätta flödet i texten.
Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka hur hederskultur uppfattas och talas om i det vardagliga
arbetslivet på myndigheter och institutioner i Sverige. Fenomenet hederskultur är komplext och
innefattar flera entiteter som genom talet om hederskultur blir synliga. Språket är människans
verktyg för att framställa upplevelser och uppfattningar och i språket finns således också
värderingar som kan dekonstrueras och analyseras. Studien granskar och diskuterar de ramar som
konstruerats av yrkesverksamma inom myndigheter och institutioner och vad dessa medför den
enskilda individens livsvillkor.

Hur framställs diskursen kring fenomenet hederskultur av yrkesverksamma inom
myndigheter och institutioner i Sverige?

På vilka sätt förekommer det inkludering och exkludering av olika sociala grupper?
62
Disposition
Som en introduktion till studien kommer fyra olika exempel på tidigare forskning att presenteras.
I jämförelse till den tidigare forskningen kommer vårt ändamål med studien definieras ytterligare.
Efter det diskuteras de olika teorier som studien förhåller sig till. Sedan kommer vi gå in på hur
studien har utförts. Därefter följer våra etiska reflektioner kring studiens utförande. Som
avslutning på studien kommer en redogörande analys för studien byggas utifrån utvalda citat ur
intervjuerna och med en avslutande diskussion.
Tidigare forskning
Om heder
Studien är delvis inspirerad av Unni Wikan som är professor i socialantropologi i Oslo som under
en lång tid har forskat om hederskultur. Hon diskuterar i sin bok Om heder vad heder är och olika
hedersfall som tagits upp i domstol. Wikan betonar att heder i de flesta samhällen är ett positivt
begrepp och begreppet lyfts upp som ett komplext begrepp att beskriva, dock hävdar författaren
att i grunden handlar heder om individens eget värde men även hur andra ser på individen. Allt är
inte positivt i begreppet heder enligt Wikan, heder är även förknippat med makt och lidande, med
makt menar författaren att det finns en överordnad skara som har satt reglerna för vilka normer
som råder, och lidande för att hedern kan ha ödesdigra konsekvenser. Utöver detta lyfts det även
upp i boken att heder är ett könat begrepp, författaren menar att heder och ära har genom tiderna
varit generellt sammankopplat med män, ”män har heder, kvinnor har skam”.100 Wikan menar att
det finns samhällen där kvinnor anses sakna en egen heder och därmed ingår i deras mäns heder,
och på så vis faller mannens heder fullständigt på kvinnan och hennes dygd. I dessa samhällen
menas att hedern är direkt knuten till kvinnan sexualitet och kyskhet, vilket hon anser är en
paradox. Wikan diskuterar i sin bok Om heder vad heder är och olika hedersfall som tagits upp i
domstol. Wikan menar att det är tydligt att Sverige har problem med att fastställa en rimlig dom
då kulturen är främmande för det Svenska rättssystemet. Wikan säger att hederskultur inte
handlar om religion och att dessa värderingar även finns inom andra religioner men ändå verkar
detta vara en vedertagen sanning i vårt samhälle.101
Mellan tystnad och tal
Vi har även inspirerats av Maria Carbins avhandling Mellan tystnad och tal; flickor och hedersvåld i
svensk offentlig politik den har som utgångspunkt att undersöka hur debatten om heder benämns
100
101
Unni Wikan, Om heder, (Göteborg, 2009), s. 9.
Wikan, s. 60.
63
och uppfattas i den svenska politiken. Carbin påpekar att trots att hedersdebatten har fungerat
som en arena för både politikers och forskares åsikter så saknas det studier om vad som faktiskt
utförs.102 Syftet med avhandlingen är inte att leta efter lösningar på hedersvåld utan att istället
analysera problematiseringar och undersöka de följder som kan uppstå när olika
problemformuleringar rubriceras på ett visst sätt men förståelsen av problemen ställs i motsats
mot varandra.103 Kategorisering och exkludering är viktiga frågor att studera enligt Carbin,
framförallt på nationell nivå. De individer som faller utanför, de som inte passar in i formen av
det som anses vara ”svenskt” riskerar att bli placerade i ett landskap av kluvenhet där dessa
individer tvingas att anpassa sig för att passa in i det som anses vara svenskt,104 ”det är via
föreställningar om andra som svenskheten ringas in”.105 Författaren lyfter vidare upp att den
svenska statens relation till ”invandrare” är mångtydig, även om den svenska staten byggs på
föreställningen om jämställdhet och lika behandling så går det inte att förneka att invandrare gång
på gång exkluderas.106
I det första dokument som Carbin har undersökt om våld mot unga invandrarkvinnor
framkommer det att kvinnornas ”kultur” är en viktig aspekt i diskursen. Författaren lyfter upp
riksdagsmotioner som exempel där det i motionen fastställs att ”problemet” är kulturellt och de
kvinnor som utsätts för denna lever i skärningspunkt mellan två kulturer. Detta kan ses som
något problematisk då de unga kvinnornas situation ses inte i första hand som våld, utan det
framställs istället som kultur och generationskonflikter.107 Avhandlingen har ett postkolonialt
feministiskt perspektiv, med det menar författaren att vissa individer konstrueras som avvikande
då de faller utanför en föreställd norm. Exempelvis etniskt svenska mäns våld mot svenska
kvinnor anses vara universellt och inte något som är specifikt, författaren skriver även att det
svenska våldet används som en mall för att förstå våld mot invandrarkvinnor. Med andra ord
används det svenska våldet som måttstock och det ”utländska våldet” konstrueras som avvikande
och annorlunda vilket blir särskilt distinkt när de unga invandrarkvinnorna formuleras som extra
eller dubbelt förtryckta.108 Våldet och förtrycket fixeras till en stereotypisk identitet, den utsatta
flickan med den patriarkala familjen. Konsekvenserna av denna stereotypiska identitet är att alla
kvinnor med utländsk bakgrund från en viss geografisk zon där våldet och förtrycket anses
komma ifrån, ses nu som eventuella offer tills att motsatsen har bevisats. 109 Carbin menar att
kontentan i den politiska debatten är ett försök till att kategorisera och särskilja de från oss.
Maria Carbin, Mellan tystnad och tal: flickor och hedersvåld i svensk offentlig politik, (Stockholm, 2010), s. 13 ff.
Carbin, s. 29 f.
104 Carbin, s. 35.
105 Carbin, s. 33.
106 Carbin, s. 49.
107 Carbin, s. 55 ff.
108 Carbin, s. 115.
109 Carbin, s. 164 f.
102
103
64
I skolans vilja att åtgärda ”hedersrelaterat” våld
Sabine Gruber genomförde år 2007 en studie som ämnar att kartlägga hur skolor hanterar det
våld som drabbar flickor med invandrarbakgrund, studiens kritiska ansats gav oss inspiration till
denna studie. Gruber har intervjuat verksamma inom elevvården och utgått från deras förståelse
av ”hedersrelaterat våld” för studien och vidare problematiseras föreställningen om etnisk
identitet, kulturella skillnader, kön och våld. Med en kritisk ansats säger författaren att
kategoriseringen ”hedersvåld” eller hedersrelaterat våld inte är något fastställt.110 Anledningen till
att Gruber inriktat sig på skolans miljöer är för att det är den institution som visat sig genom
studier vara dit utsatta flickor vänder sig för att få hjälp och stöd. Det visade sig under studiens
gång att talet om hedersvåld ofta utgår från det våld flickor blir utsatta för och att pojkar som
också påverkas glöms bort.111 Hederskultur visade sig även gestaltas som något oföränderligt och
fast som invandrare för med sig till Sverige, det talas om att det är en kultur som kommit till
Sverige. Elevvårdarna uttryckte det som att hedersvåld hör samman med specifika kulturer, ofta i
jämförelse till en svensk kultur. Fastän det framkom att denna generalisering inte är helt
oproblematisk så var det ändå specifika länder som ansågs vara ursprungskällor och att kulturen
kommit till andra länder i världen genom migration, däribland Sverige.112 I vidare mening kopplas
hederskultur till invandrare och att invandrartäta områden anses vara en geografisk plats där
hederskultur är mer förekommande. Elevvårdarna visar upp detta resonemang genom åsikten att
risken för hederskultur kopplas samman med antalet invandrare på skolan.113
Det våld och hot som förklaras som hederskultur, det vill säga det våld som anses vara kopplat
till en viss kultur tydliggör att fenomenet separeras från ”svenskhet” och även från andra typer av
våld. Gruber visar med flera empiriska exempel att hedersvåld inte kan liknas med annat våld mot
kvinnor. Hedersvåldet anses vara mer hänsynslös och socialt accepterat. Det tolkas också inom
förståelsen av traditioner och kultur. Inga liknelser dras mellan kvinnomisshandel och hedersvåld
trots att det i båda dessa fall rör sig om kvinnor som utsätts för olika former av våld. De
tankegångar som finns kring varför våldet kategoriseras som olika är huruvida offret eller
förövaren identifieras som svensk eller invandrare. Dock är det främst ”den andra kulturen” som
förklaras på detta vis, när det gäller svenska män som misshandlar kvinnor talas det sällan om
kultur. Det verkar uppfattas som att fenomenet inte hör hemma i svenskheten.114
En av de slutsatser Gruber kommer fram till i sin studie är att hedersrelaterat våld tydligt är
förknippat med vissa kulturer, även kallade hederskulturer. De handlingar som utförs anses vara
en kulturell handling. En följd av detta är att våldet som flickor med invandrarbakgrund utsätts
för homogeniseras. Genom att företeelsen homogeniseras reduceras det också till en tolkning,
Gruber, Sabine, I skolans vilja att åtgärda "hedersrelaterat" våld: etnicitet, kön och våld, (Linköping, 2007), s. 5 ff.
Gruber, s. 18 f.
112 Gruber, s. 23.
113 Gruber, s. 21 ff.
114 Gruber, s. 30 ff.
110
111
65
kulturella tolkningar och andra tolkningar osynliggörs. Fokuseringen på kultur i diskussionen
kring detta våld leder även till att hedersvåldet åtskiljs från andra former av våld. Särskilda
handlingsplaner, nätverk och grupper sätts ihop för att motverka detta specifika våld. Våldet
kopplas i vidare mening samman med olika grupper av människor som, invandrare gentemot
svenskar. Denna tonvikt som läggs vid kultur mynnar ut i en stigmatisering av grupper, vilket
leder till en misstänksamhet mot de grupperna. Invandrarflickor ses då som tänkbara våldsoffer
och deras släktingar som tänkbara förövare. Detta i sin tur påverkar skolan och elevvårdens
arbete. Gruber avslutar sin rapport med nya frågor som, får flickorna den hjälp dem behöver, och
om den nya kunskap elevvården fått genom att våldet aktualiserats bidrar till en förbättrad
situation eller inte?115
Love in Another Country
I artikeln Love in Another Country – Race, Gender and Sexuality in Sexual Education Material
Targeting Migrants in Sweden ämnar Anna Bredström att bland annat undersöka två broschyrer
som riktas till nyanlända flyktingar och invandrare i Sverige. Broschyrerna Kärlek i ett annat land:
om sexualitet och samlevnad i Sverige och Mellan människor: tankar om sexualitet och samlevnad i Sverige och
världen används i syfte att upplysa invandrare om säkrare sex. Det framkommer i broschyrerna att
invandrare är i behov av sexualundervisning, då det anses att nyanlända flyktingar saknar
grundläggande kunskaper inom säkrare sex. Bredström problematiserar och diskuterar hur
begreppet jämställdhet blir en etnisk markör för svenskhet som stärker rasifierade skillnader
mellan invandrare och svenskar, detta fenomen uppmärksammades även i empirin till denna
studie. I artikeln analyseras det även hur olika identiteter gestaltas i broschyrerna, bland annat
lyfter Bredström upp att invandrare framställs som en gemensam grupp.
I Broschyrerna inleds det med en uppmaning till invandrare att de bör läsa broschyrerna för att
förstå hur svenskar lever och hur de ser på kärlek och sexualitet för att på så vis kunna anpassa
sig och för att lättare socialisera med svenskar. I dessa häften får läsaren ta del av ett avsnitt där
invandrare fått möjligheten att uttrycka sina föreställningar om hur de tolkar svenskars syn på sex
och kärlek. Dessa föreställningar besvaras i broschyrerna med förklaring ur ett svenskt
perspektiv. Bredström lyfter upp att denna pedagogiska riktning kan tolkas som att invandrare
förväntas ha stereotypiska föreställningar om hur svenskar är, men samtidigt går det att läsa en
underliggande mening i broschyrerna, nämligen att invandrare behöver lära sig den svenska
kulturens kärna. Artikeln problematiserar även den nedlåtande ton som broschyrerna har
gentemot dess potentiella läsare. Det är inte förvånande att den faktiska informationen om
115
Gruber, s. 73 ff.
66
säkrare sex i häftena är oväsentliga enligt Bredström, det finns en djupare mening än att bara
informera om säkrare sex.116
Begreppet kultur används i broschyrerna för att referera till normer och värderingar. Kultur
beskrivs som något som håller människor samman och som en känsla av tillhörighet. Dessutom
hävdas det i underlaget att det är bra att känna till om varandras kulturer för att på så vis kunna
förstå varandra. Även här ifrågasätter Bredström denna kulturella skiljelinje som innebär att
invandrare och svenskar är varandras motsatser. Den svenska kulturen framställs i broschyrerna
som mer öppen, individualistisk och jämställd medan invandrares kultur är ofta presenterade som
motsats till den svenska kulturen. Artikeln problematiserar även att invandrare ses som en
gemensam grupp, det framgår inte i häftena vilka som definieras som invandrare och vilka som
definieras som svenskar. Dock hävdar författaren att termen invandrare tycks gälla enbart
invandrare som är icke västerlänningar och icke vita.117 Den underliggande meningen som går att
tolkas är att invandrare bör inte enbart lära sig om den svenska kulturen men även anamma den.
Studiens ansats
Wikan skiljer sig åt från de andra författarna genom att diskutera olika hedersfall utan att på ett
djupare plan problematisera vad diskursen innebär för olika sociala grupper. Carbin analyserar de
problematiseringar och följderna när ett problem rubriceras på ett visst sätt. Gruber likt Wikan
kommer fram till att hedersrelaterat våld är förknippat med kultur och de handlingar som görs
anses vara kulturella handlingar. Dock ifrågasätter Gruber denna fokusering kring kultur då den
leder till att hedersvåldet inte jämförs med andra former av våld. Våldet kopplas i vidare mening
då samman med vissa grupper i samhället som anses ha en koppling till kulturen. Denna koppling
mellan våld och kultur gör att vissa grupper i samhället stigmatiseras då de förutsätts ha
kopplingar till hederskultur. Bredström problematiserar tendensen att kulturella skiljelinjer sätts
invandrare och svenskar som varandras motsatser.
I denna studie framkommer det ofta hur hederskultur jämförs mot den svenska kulturen. Svenska
mäns våld mot kvinnor verkar förklaras med bakgrund till psykosociala anledningar medan det
våld som förklaras som hedersrelaterat ständigt förskjuts som något traditionellt och kulturellt
bundet. Istället för att fokusera på vilka handlingar som utförs så läggs det större vikt vid hur
informanterna talar om hederskultur, vilka kopplingar de gör och hur diskursen ser ut gällande
fenomenet. Genom att fråga informanterna om deras första ärenden av ”hederskaraktär” får
informanten fritt berätta hur hen tänker kring fenomenet och på det viset kan vi diskutera hur
diskursen ser ut. Denna studies ansats ligger i att utforska hur myndigheter och institutioner i tre
Anna Bredström, “Love in Another Country – Race, Gender and Sexuality in Sexual Education Material
Targeting Migrants in Sweden”, Sexualities, (2005:8), s. 517 ff.
117 Bredström, s. 522 f.
116
67
medelstora städer talar om hederskultur och vilka konsekvenser som kan medföras för sociala
grupper.
Teoretisk referensram
Socialkonstruktivism
Varför benämner vi ett fordon med två hjul och styre som cykel? Varför går du på höger sida om
trottoaren? Hur görs kultur? Det finns flera saker människan gör eller säger som känns och
verkar vara “naturliga” eftersom de har gjorts tidigare och kommer troligen fortsätta göras om
handlingarna inte ifrågasätts. Genom performativitet har dessa handlingar legitimerats som
“naturliga”. Nils Hammarén och Thomas Johansson lyfter att Judith Butler förklarar att
performativitet är upprepade handlingar som skapar sanningar om det vi genom upprepningar
iscensätter.118 Socialkonstruktivismen har en kritisk syn på den så kallade verkligheten och tar
inget för givet utan menar att flera fenomen styrs av bakomliggande grundval.119
I motsats till essentialismen säger socialkonstruktivismen att våra handlingar inte är formade av
naturen utan de är socialt konstruerade. Hur vi uttrycker känslor varierar världen över och visar
på att människan inte har ett naturligt eller sant sätt att göra det på utan är påverkat av den sociala
omvärlden. Det är viktigt att uppmärksamma de sociala handlingar för vad dem är och inte ta
dem för givet som naturliga.120 Genom våra sinnen uppfattar vi världen och på det vis skapar vi
oss en uppfattning av världen, vår inre verklighet blir således resultatet av en mängd olika
signaler. Enligt socialkonstruktivismen är även vår uppfattning om världen socialt konstruerad då
individen selektivt tar tillvara på ett visst antal signaler som omgivningen sänder ut. Med hjälp av
språket människan skapat tillsammans kan vi välja ut och förstå signalerna och då språket är
socialt konstruerat blir också vår uppfattning om verkligheten socialt konstruerad. Därmed är den
sanning om verkligheten, såsom vi uppfattar den, varierande genom historien och i olika
kulturer.121
Det sätt individen uppfattar verkligheten är påverkat av hens perspektiv och kan därmed skifta
och därför ämnar socialkonstruktivismen att utforska dessa versioner av verkligheten. Med
sådana glasögon kan vi ifrågasätta sociala handlingar som antas vara naturliga och utforska dem,
några exempel kan vara kroppsspråk, normer och sexualitet.122 Detta synsätt är inte nytt och har
tidigare uttryckts som att handlingar var historiskt bestämda istället för socialt konstruerade.123
Även den kunskap som genereras från samhällsvetenskapliga studier som denna inte kan ses som
Nils Hammarén & Thomas Johansson, Identitet, (Stockholm, 2009), s. 68.
Søren Barlebo Wenneberg, Socialkonstruktivism: positioner, problem och perspektiv, (Malmö, 2010), s. 10.
120 Wenneberg, s. 11.
121 Vivien Burr, Social constructionism, (London, 2003), s. 4 f.
122 Wenneberg, s. 13.
123 Wenneberg, s. 62.
118
119
68
sanning utan är också påverkad av nutidens kultur. Enligt socialkonstruktivismen finns ingen
enskild sanning om människan och verkligheten utan den är situationsbetingad. Kritik har riktats
mot traditionell psykologi för att den antagit en underförstådd, tydlig imperialistisk och
kolonialistisk syn på världen där det västerländska sättet är det enda rätta och sedan försökt
tvinga detta på andra.124
Om vi antar att de vardagliga interaktionerna mellan människor ses som en produktionslinje av
kunskap följer det att språket har en större betydelse än enbart ett sätt att uttrycka sig på. När vi
talar med varandra skapar vi en verklighet och språket blir då en handling som
socialkonstruktivismen lägger fokus på.125 Istället för att se språk och tanke som två skilda
fenomen anses de vara fast förbundna och att språket utgör en grund för våra tankar. Språket är
det som producerar och strukturerar oss och våra upplevelser. Det sägs även att språket
konstruerar, och inte representerar verkligheten.126
Vi kan alltså konstatera att verkligheten inte är så enkel som den ser ut och med hjälp av
socialkonstruktionism ifrågasätta sociala handlingar, dock konstruerar forskaren en ny version av
verkligheten samtidigt som hen dekonstruerar en tidigare. Problemet blir när forskaren lämnat
tidigare kategorier och dekonstruerat det uppenbara att veta när det tar slut. De nya sanningar
som tas fram kan också visa sig vara illusioner och uttryck för sociala konstruktioner.127
Klibbighet
I liknelse med det socialkonstruktionistiska perspektivet ser vi också på våra känslor som något
som kan interagera med objekt och sociala grupper. Våra känslor är inte bara ett inre psykiskt
tillstånd utan påverkar också kroppen. Att uppleva känslan av avsky som en intensiv effekt från
en upplevelse kan få oss att känna illamående. Denna känsla är oftast riktad mot ett objekt, att
känna exempelvis avsky kommer inifrån kroppen och appellerar mot någon eller något. Dessa
känslor av avsky blir enade med objektet, något är således avskyvärt.128 För att förklara detta med
hjälp av Sara Ahmeds teori om klibbighet kan objektet förklaras som att ha blivit mättat med nya
betydelser så att det tidigare nämnda objektet tar de nya egenskaperna i anspråk. Objektet har i
denna mening fått en ny betydelse, en klibbighet och kommer i fortsättningen förstås i
förhållande till de nya beskrivningarna. När ett objekt väl har blivit klibbigt är det komplicerat att
ladda om det med nya betydelser.129
Burr, s. 7.
Burr, s.8.
126 Burr, s. 62.
127 Wenneberg, s. 66 f.
128 Sara Ahmed, The cultural politics of emotion, (Edinburgh, 2014), s. 85.
129 Ahmed, s. 92 f.
124
125
69
Kultur
I den vardagliga diskussionen talas det ofta om att vi idag lever i ett “mångkulturellt samhälle”, ett
samhälle där ett flertal olika kulturer interagerar med varandra. Andra kulturer, för individen i
fråga möjligtvis okänd, tenderar att reduceras till andra främmande egenskaper, värderingar,
normsystem och så vidare. Mångkulturalismen, människor som rör sig över hela jordklotet har
inneburit att de nu finns bland oss och olika kulturer lever numera sida vid sida. Men vad är
egentligen kultur?130 Enligt Thomas Hylland Eriksen menar Edmund Leach att,
Kulturen tillhandahåller den sociala situationens form, dess “dräkt”. Ur min synpunkt
är den kulturella situationen något redan givet; den är en historisk produkt och en
historisk tillfällighet. 131
Det finns vissa saker individer gör för att det passar in i den sociala ram hen lever i. Hylland
Eriksen lyfter att vissa kvinnor går utan hatt och bobbat hår, men när de gifter sig bär dem
turban. Varför de gör detta är lika svårt att förstå som att vissa kvinnor har en ring på ett specifikt
finger för exakt samma sociala förändring. Dessa fenomen är svåra att förklara på ett logiskt sätt,
eftersom de är en del av deras kultur och är en social handling som reproduceras för att dem
förväntas göra det.132 När vi talar om identiteter och grupper kopplat till nationer med tankar om
deras kultur så skapas det så kallade virtuella nationella och kulturella identiteter. Den
homogenisering som görs när vi talar om dessa grupper som sinsemellan har grundläggande
skillnader stoppas alltjämt i samma fack med bestämda egenskaper och leder till förbestämda
identiteter som inte alltid är sanna.133
Det finns två huvudkategorier av teorier som förklarar kultur, den första är, “Kulturer som ett
system av värderingar, symboler och tolkningsmönster” och den andra, “Kultur som social
handling”. Kultur har under långt tid definierats som ett sammanhängande mönster som
innefattar värderingar, symboler och tolkningsmönster och har undersökt kultur som en
representation av individers sociala liv. Med detta synsätt betraktas kultur som något som finns
och verkar mellan det sociala systemet och den individuella världen. Ett synsätt som kommit
sedan några decennier tillbaka ser kulturen i sig som en social handling och inte något som verkar
mellan den sociala världen och individen och enligt den teorin är definitionen av kultur som
något sammanhängande och statiskt inte längre användbar. Kultur ses istället som något i
förändring. Dem färdigheter och egenskaper kultur är för en individ har blivit en del av
Masoud Kamali, Kulturkompetens i socialt arbete: om socialarbetarens och klientens kulturella bakgrund, (Stockholm, 2002),
s. 12.
131 Thomas Hylland Eriksen, Etnicitet och nationalism, (Falun, 2007), s. 51.
132 Hylland Eriksen, s. 51.
133 Kamali, s. 18.
130
70
entiteterna klass, kön, status och används för att förklara sociala fenomen. Därmed är kultur inte
en symbol för det sociala utan är en del av det sociala livet.134
Kultur, etnicitet och nation
Själva begreppet etnicitet väcker flera diskussioner och benämningar men inom
socialantropologin står det för relationer mellan grupper av individer som ser sig själva och även
ses av andra, som kulturellt annorlunda.135 Etniska grupper skapas på grund av just dessa
skillnader, gruppidentiteter definieras alltid i motsättning mot något annorlunda. På detta vis
skapas även vi och dom. För att några skillnader mellan grupper ska kunna uppmärksammas
behöver de ha begränsad kontakt med varandra och även ha en förståelse av att den andra
gruppen är kulturellt annorlunda.136 Etnicitet kan således ses som en social identitet som är
baserad på kontrasten mot andra.137 För att den etniska identiteten ska vara av personlig
betydelse krävs det att individen ser det som att den ger hen något värdefullt, en betydelse som är
situationsbetingad.138
Flera länder anser att etnisk särart, det vill säga normer och värderingar som är specifika inom en
etnisk grupp är godtagbara om det förblir privat, men var dras gränsen mellan det privata och
offentliga? Detta kan vara problematiskt. Exempelvis kan våld mellan makar eller fostran av sina
barn betraktas som offentliga i flera europeiska länder men i andra grupper kan det anses vara en
privat fråga. En sådan diskussion belyser när etniska gränser är legitima och kan uppfattas som
förhandlingar angående innebörder av olika kulturellt betingade tolkningar av individens
verklighet. Samtidigt är detta ett bevis på att kultur är relevant för studier med inslag av etnicitet. I
vår moderna tid har grupper börjat bli mer lika men samtidigt mer olika varandra. Med ett
antropologiskt perspektiv där vi säger att etnicitet är en process tillåter vi också oss att se
motsägelsen som en dubbelsidighet mellan inklusion och exklusion, homogenisering och
fragmentisering.139
Nation är en term som står för ett band mellan etnicitet och stat. Nationer blir således etniska
ideologier som menar att den egna gruppen bör styra en stat. Därav är en nationsstat något som
domineras av en etnisk grupp vars språk, religion och andra kulturella symboler vanligtvis
sammanbinds med staten enligt Hylland Eriksen. Nationer blir således ideologiska konstruktioner
som försöker sammanbinda en (självdefinierad) kulturell grupp och en stat. Det sägs dock att
Kamali, s. 19 f.
Hylland Eriksen, s. 13.
136 Hylland Eriksen, s. 19 f.
137 Hylland Eriksen, s. 22 ff.
138 Hylland Eriksen, s. 42 ff.
139 Hylland Eriksen, s. 177 ff.
134
135
71
etniska och nationella identiteter är konstruerade och inte naturliga, alltså är relationen mellan en
särskild identitet och den kultur den ämnar förkroppsliga inte alltid överensstämmande.140
Postkolonial feminism och intersektionalitet
Vi ser intersektionalitet och postkolonial feminism som två viktiga teoretiska verktyg till studien.
Med hjälp av dessa två teorier kan vi ställa frågor angående hur makt och ojämlikheter vävs in i
föreställningen om vi och dem. Med utgångspunkt i postkolonial feminism kan vi analysera
rasism i det svenska samhället utifrån den sociala ordningen som kolonialismen förde med sig.
Kolonialismen kan ses som en ideologi som berättigade en organiserad konstruktion av de
koloniserade som avvikande, som ”den andre”. Vilket senare ledde till att människor delades in i
olika raser, där vissa raser ansågs vara förnämligare än andra. Det går att hävda att postkolonial
teori inte är aktuellt att studera i en svensk kontext då Sverige aldrig var en kolonialmakt. Men för
att förstå postkolonial feminism och hur denna teori hör hemma även i det så kallade jämställda
Sverige behöver vi förstå historien. Även om Sverige aldrig var en kolonialmakt så fanns den
koloniala mentaliteten och tankarna om att människor är olika ”raser” i en hierarkisk trappa.
Bland annat var Sverige ledande inom forskningen om rashygien. Forskningen togs emot av
samhället och tillämpades mot de individer som ansågs vara ”avvikande” utan något större
motstånd då forskningen ansågs vara baserad på vetenskaplig fakta.141 Vår tanke är att flera
maktstrukturer vävs in i varandra i diskussionen om heder och bör inte analyseras separat vilket
gör att teorin om intersektionalitet bli ett viktigt verktyg för att förstå hur olika maktordningar
samverkar. Intersektonalitetens grundtanke går ut på att analysera makt och olika
maktförhållanden som någonting som omfattas av flera dimensioner, där etnicitet, klass och kön
är centrala grundbegrepp.142
Paulina de los Reyes, Irene Molina och Diana Mulinari menar i antologin Maktens olika
förklädnader: kön, klass & etnicitet i det postkoloniala Sverige att genom att analysera makt som
någonting som konstrueras i relation mot något annat, så kommer den ena relationen få ett högre
värde än den andra vilket på så vis skapar en över- och underordning. Exempelvis vid debatten
om fenomenet heder kan det bli bekymmersamt när vi enbart riktar in oss på relationen mellan vi
och dem eller svenskar och invandrare. För att förstå makten och dess kategorier bör även
komplexiteten som finns bakom dessa relationer analyseras. På så vis går det att skapa en
förståelse hur och varför dessa relationer framställs som varandras motsatser. En konsekvens
som kan framkomma är enligt författarna att genom antagandet att dessa motsatsrelationer är
essentiella och fundamentala, kan problematiseringen av hur dessa relationer har uppkommit
Hylland Eriksen, s. 126 f.
Paulina de los Reyes, Irene Molina & Diana Mulinari, ”Introduktion – Maktens (o)lika förklädnader”, i Maktens
(o)lika förklädnader: kön, klass & etnicitet i det postkoloniala Sverige: en festskrift till Wuokko Knocke, red. Paulina de los Reyes,
Irene Molina & Diana Mulinari, (Stockholm, 2006), s. 16 f.
142 De los Reyes, Molina & Mulinari, s. 23.
140
141
72
förbises. De los Reyes, Molina och Mulinari hävdar att maktens olika relationer inte kan ses ur en
ensidig uppfattning av etnicitet, kön och klass. Detta skapar en kunskap som är fragmenterad,
som kan leda till att vi går miste om väsentlig kunskap på hur maktens olika relationer hänger
samman. Genom att uppfatta makten som någonting som består av ensidiga kategorier missar vi
hur maktens olika relationer konstrueras i en skepnad av över- och underordning.143 Även Carbin
poängterar vikten av att förstå intersektionell analys och menar att intersektionalitet kan ses som
olika vägar som möts i en korsning som är sammanvävda. Dock bör intersektionalitet inte ses
som legobitar som kan staplas på varandra. Carbin lyfter även upp att intersektionalitet kan vara
begränsande då vissa kategorier kan tas för givet som om de vore fastställda, vilket kan leda till att
vi till slut bara radar upp flera attribut.144
Ur ett postkolonialt feministiskt perspektiv är det vår mening att diskutera konstruerandet av vi
och dem. Carbin diskuterar i sin avhandling att med hjälp av det postkoloniala perspektivet kan vi
se hur de västerländska benämner och talar om de andra gör att de samtidigt konstruerar sig
själva.145 Författaren lyfter även upp att de andra, framför allt kvinnor ses som förtryckta som är i
behov av befrielse från deras förtryckande kultur. Dock är det inte enbart befrielse som dessa
kvinnor behöver, utan de bör även befrias till den västerländska kulturen.146 Detta kan leda till
enligt De los Reyes, Molina och Mulinari att invandrarkvinnor utsätts för ett dubbelt förtryck. Ett
förtryck som utgår från två könsmaktsordningar, både från den egna kulturen men även från den
svenska. Exempelvis debatten om heder som ofta är förekommande i media, framställs det att
heder kan avgränsas och förklaras som något som tillhör en annan kultur med patriarkala
värderingar. Vilket kan leda till tron att patriarkala konstruktioner endast existerar i vissa
nationella kulturer, som gör att förtrycket ses som en avvikelse från den svenska kulturen.
Författarna problematiserar att genom att se på invandrarkvinnor som offer för sina kulturer, kan
det skapa en rasistisk förklädnad som möjliggör att brott mot invandrarkvinnor upprepas.147
Metod
Intervju
I enlighet med syftet i denna studie användes intervjuer till insamling av empiri. Med hjälp av
intervjuer kunde vi få reda på hur informanterna ser sin vardag där de möter ”hedersärenden” av
olika form. Genom att informanterna i intervjuerna kunde delge sina tolkningar och versioner
fick vi ett rikt material att analysera.148 Vårt urval av informanter speglar ett målinriktat urval då
de vi kontaktade och frågade ifall de kunde medverka alla är personer som är relevanta för
De los Reyes, Molina & Mulinari, s. 20.
Carbin, s. 25.
145 Carbin, s. 28.
146 Carbin, s. 32.
147 De los Reyes, Molina & Mulinari, s. 22 f.
148 Eva Fägerborg, ”Intervjuer”, i Etnologiskt fältarbete, red. Lars Kaijser & Magnus Öhlander, (Lund, 2011), s. 85.
143
144
73
studiens syfte.149 I slutändan använde vi oss av fyra informanter från tre medelstora städer. Vår
utgångspunkt var att använda oss av fem informanter men en intervju ställdes in i sista sekund.
För att en intervju ska bli lyckad så behöver de som intervjuar vara flexibla gentemot informanten
då det i grund och botten är ett möte mellan olika människor. Detta innebär också att resultaten
från intervjuer är skiftande.150 Då det finns flera faktorer som påverkar hur intervjun går så ska
den inte ses som en, enligt Eva Fägerborg ”[...] enhetlig källkategori, utan som resultatet av en viss
form av kommunikation.”151 Våra intervjuer var av skiftande karaktär, medan en intervju var lite stel
var den andra rena motsatsen där informanten verkade avslappnad. Alla intervjusituationer är
olika och vi anpassade oss efter vilka signaler informanten gav oss. En av intervjuerna var lite
stelare och då förhöll vi oss till intervjufrågorna och följdfrågor medan som sagt andra
informanter pratade på själva utan våra frågor. Vår tanke innan den första intervjun var att en av
oss skulle hålla i intervjun, ställa frågorna och hålla igång diskussionen medan den andra skulle
göra anteckningar. Redan efter den första intervjun förstod vi att våra olika relationer till detta fält
också gjorde att vi hade olika kunskaper och förförståelse så det blev ganska naturligt att vi båda
interagerade med informanten eftersom vi förstod olika mycket av det informanten talade om.
Däremot märkte vi efter att ha haft några intervjuer slutade vi ställa vissa följdfrågor, då de redan
hade ställts vid en tidigare intervju och detta påverkade möjligtvis intervjuerna. Det är omöjligt att
som forskare inte påverka intervjusituationen, vi kan enbart försöka vara medvetna på vilket sätt
vi påverkat och vad det kan ha inneburit för resultatet. Vissa svarade kort och koncist på frågorna
medan vissa bredde ut svaren och ändrade riktning i samtalet. I kvalitativa forskningsintervjuer är
det fördelaktigt om intervjun rör sig i oväntade riktningar då det ger kunskap om vad
informanten tycker är viktigt.152 Det allra viktigaste för den som intervjuar är att vara
uppmärksam och lyssna på informanten.153 Ett naturligt och avslappnat samtal är det som
eftersträvas och flera av våra intervjuer kändes enligt oss som det då vi i tre av fyra fall satt kvar
en stund efter intervjun och diskuterade med informanterna. Vi upplevde att på plats fick vi en
fin kontakt med de flesta av informanterna. Det var enbart vid ett tillfälle som vi gick från
intervjun och upplevde att det känts stelt. Anledningen bakom kan vara flera, kanske var det
rummet vi satt i, kanske är informanten tystlåten av sig, men vi fick svar på våra frågor. Vi som
intervjuar och informanten som blir intervjuad har olika mål med mötet.154 En intervju kan ses
som ett samtal fast med ett tydligt syfte och en struktur. Enligt Magnus Öhlander kan dock
intervjun inte ses som ett samtal mellan jämställda parter då det är forskaren som kontrollerar
situationen.155 Dock upplevde vi intervjuerna som jämlika och att samtalet flöt på bra, men detta
är enbart vår upplevelse av situationen.
Bryman, Alan, Samhällsvetenskapliga metoder, (Malmö, 2011), s. 434.
Fägerborg, s. 87.
151 Fägerborg, s. 92.
152 Bryman, s. 412 f.
153 Fägerborg, s. 93.
154 Fägerborg, s. 93.
155 Magnus Öhlander, ”Utgångspunkter”, i Etnologiskt fältarbete, red. Lars Kaijser & Magnus Öhlander, (Lund, 2011),
s. 19.
149
150
74
Inför intervjuerna hade en frågeguide förberetts med öppna frågor och några exempel på
följdfrågor. Frågeguiden följdes inte till punkt och pricka utan fungerade som ett stöd för
intervjuerna. Enligt Bryman kallas då intervjun för en semi-strukturerad intervju. Det är av stor
vikt att frågorna gör det möjligt för forskaren att få information om det valda ämnet och att
intervjun är flexibel. Detta anses vara lika viktigt som frågorna.156 Vid ett tillfälle användes knappt
frågeguiden men vid en annan intervju, där informanten sett frågorna innan intervjutillfället, så
styrde den intervjun till stor del då informanten förberett svar och återgick till sina anteckningar
mellan frågorna. Under intervjun användes en bandspelare för att spela in samtalet så att
materialet senare kunde transkriberas. Vissa kan tycka att det är obehagligt att bli inspelade och vi
upplevde att vissa av informanterna hade frågor innan vi började men efter en stund verkade
informanterna slappna av och glömma bort bandspelaren. Bryman menar att om informanterna
gått med på att bli intervjuad brukar de vanligtvis också samarbeta efter en stund då nervositeten
för bandspelaren lagt sig.157 Strax efter avslutad intervju transkriberade vi intervjun. Då det kräver
mycket tid och tålamod ville vi inte vänta med transkriberingarna utan gjorde det direkt efter
intervjuerna. Det visade sig även vara lättare att göra transkriberingarna medan intervjun
fortfarande var färsk i minnet.158
Diskursanalys
Utifrån intervjuerna och informanternas utsagor använde vi sedan empirin och analyserade den
med hjälp av den teori och metod som benämns som diskursanalys. Diskursanalysen kan
användas på flera sociala områden då det finns flera versioner av den som är tvärvetenskapliga.159
Marianne Winther Jørgensen och Louise Phillips lyfter att Ernesto Laclau och Chantal Mouffe
har en version av diskursanalys som inte bara inkluderar språket utan även sociala fenomen.
Teorin syftar till att förstå det sociala som en diskursiv konstruktion, på det vis kan det sociala
analyseras med hjälp av diskursanalytiska redskap.160 Detta synsätt kan hjälpa oss då vi analyserar
vårt material då vi inte enbart är intresserad av språket, utan även det sociala fenomen som
beskrivs genom språket. Laclau och Mouffe ifrågasätter den struktur som omringar oss och dess
givna position. De menar att varken språkets struktur, vårt samhälle eller identitet är något som
kan fixeras utan är något flytande. Analysens mål blir således inte att utreda en objektiv verklighet
utan att belysa hur vi skapar en verklighet som förutsätts vara den självklara.161
Då kvalitativa undersökningar skiljer sig åt till stor del och empirin ofta består av människors
tänkande och erfarenheter inom den specifika kontexten ska empirin ses som något unikt. På
Bryman, s. 414 ff.
Bryman, s. 428 f.
158 Bryman, s. 428 f.
159 Marianne Winther Jørgensen & Louise Phillips, Diskursanalys som teori och metod, (Lund, 2000), s. 7.
160 Winther Jørgensen & Phillips, s. 31.
161 Winther Jørgensen & Phillips, s, 40.
156
157
75
grund av detta finns det inga specifika regler för hur en analys ska göra då det skulle kunna
begränsa arbetet mer än vad det skulle bidra. Istället förespråkas kreativitet och eget tänkande
med undantag av några grundläggande regler. Dessa regler säger att alla tolkning som görs i
analysen måste grundas i empiriskt material vilket ska vara så tydligt som möjligt. Det är också
viktigt att materialet skildras med alla sina aspekter, alltså att även de fakta som sticker ut vävs in i
analysen.162 Att analysera innebär enligt Magnus Öhlander att “[...] man kartlägger och sorterar
upp allt som ett material berättar om en viss företeelse[...]”.163 Det är viktigt för forskaren att
känna till sitt material väl när analysen påbörjas. För att göra detta tematiserade vi vår empiri
vilket innebär att materialet sorterades upp och delades in i olika teman. Det finns flera sätt att
göra detta på och vi gjorde som så att vi samlade material som närmade sig varandra, tog upp
liknande ämnen. På detta viset blev empirin mer hanterbar.164 Utifrån de teman som
uppmärksammades byggde vi upp en analys som vi kopplade till vår teoretiska referensram.
Etiska reflektioner
Vi är medvetna om den etiska utmaning vi står framför då vi genom denna studie deltar i att
reproducera vissa symboler i vår analys av debatten. Däremot är förhoppningen att studien ska
kunna bidra till en kritisk granskning av arbetet gentemot hedersrelaterade ärenden. Genom
studien vill vi belysa hur myndigheter arbetar med hederskultur och studien kan senare tänkas
använda som underlag till en utvärdering av hur hederskultur hanteras. För den som blir
intervjuad kan intervjun komma att bli en tankeställare för hur hen arbetar med hederskultur i sin
vardag. För studiens skull följer här en diskussion kring etiska svårigheter som vi stött på under
arbetets gång och övriga tankegångar kring vad som anses vara viktigt i vår roll som forskare.
Det är av stor vikt för oss att de uppgifter som informanterna berättar för oss skyddas och inte
blir exponerade. Det kommer därför i studien inte berättas något specifikt om informanterna
förutom att de alla på något sätt i sitt arbete kommit i kontakt med hederskultur. Vi anser att
informanternas skydd är viktigare än att vi ska gå in på att analysera anledningar bakom olika syn
på hederskultur som skulle tänkas kunna göras om vi avslöjade vad informanterna arbetar med,
deras ålder, kön, etnicitet och så vidare. I enlighet med individskyddskravet kommer
transkriberingar och dokument förvaras och skyddas med hjälp av lösenord och portabla
minneskort.165 Informanterna visade viss oro inför intervjuerna då mycket av diskussionerna
handlade om deras egna erfarenheter och detta tog vi tid åt att diskutera med informanten innan
intervjun startades för att informanten skulle känna sig trygg med oss. Vi kan inte garantera att
informanterna kände sig helt trygga med oss och det kan ha påverkat materialet men vi tog vår tid
Magnus Öhlander, ”Analys”, Etnologiskt fältarbete, red. Lars Kaijser & Magnus Öhlander, (Lund, 2011), s. 272.
Öhlander, s 274.
164 Öhlander, s 275 f.
165 Oscar Pripp, ”Reflektion och etik”, i Etnologiskt fältarbete, red. Lars Kaijser & Magnus Öhlander, (Lund, 2011), s.
80.
162
163
76
åt att diskutera hur materialet skulle hanteras. Oscar Pripp påpekar i Etnologiskt fältarbete att alla
intervjuer är en social situation där de medverkande identifierar sig med varandra och således
påverkar varandra i olika utsträckning.166 Detta synsätt har vi haft med oss under utförandet av
empiriinsamlingen och försökt behandla varje intervju som en situation som måste förstås där
och då. En intervju är inget som kan planeras i detalj i förhand utan forskaren behöver vara
förberedd på ändringar.
Inför intervjun förberedde vi ett informationsbrev som skickades ut via e-post till tänkbara
informanter och vid förfrågan skickade vi även ut de intervjufrågor som var planerade.
Informanterna fick skriva under informationsbrevet och gav därmed deras samtycke till att
medverka i studien. I informationsbrevet framgår det även att uppgifterna som inhämtas enbart
kommer användas till studiens syfte. Endast en av informanterna ville se intervjufrågorna i
förhand och den intervjun blev betydligt mer styrd av frågorna än dem andra då informanten
hade förberett svar på frågorna. I de övriga intervjuerna pratade informanterna på i en sådan
utsträckning att vi inte ställde en fråga förrän halvvägs in i intervjun. Vi hade diskuterat detta
innan vi startade intervjuerna och var mycket öppna för hur informanterna reagerade på hela
intervjusituationen.
Analys
Diskursen om heder och vanära
Hos våra informanter finns det en dominant berättelse om vad hederskultur innebär. Diskursen
lyder såhär enligt informanterna; unga vuxna beskrivs som kontrollerade och begränsade i sitt
livsutrymme, de är ständigt bevakade. I vissa fall kan denna kontroll även leda till fysiskt våld men
det mest förekommande är begränsningar av hens egen rörelsefrihet.
Informant: [...] vad vi kan uppleva som svårt ibland, det är när det kommer unga
kvinnor eller omyndiga tjejer och de berättar att de lever med väldigt starka
restriktioner hemma, att dem inte får ha någon fritid, de får inte umgås med
tjejkompisar och absolut inte med killkompisar och är väldigt begränsade, ibland
kanske det förekommer viss fysiskt våld men mest den här begränsningen och
kontrollen av att hon får inte ha sitt eget liv. Det är ju inte okej, asså det finns ju både
barnkonventionen och det finns ganska starkt skydd för barn, att man har rätt till
fritid, sin egen personliga utveckling och det finns både på papper och alla vet om att
det ska vara så...
Diskursen som informanterna lyfter kring fenomenet hederskultur kommer i analysen att
monteras ned och analyseras. Informanterna lyfter att de patriarkala strukturerna står i motsats till
166
Pripp, s. 71.
77
föreskrifter om barns utveckling i Sverige, såsom barnkonventionen, och har därmed utvecklats
till en komplex debatt och uppmärksammats både inom media och i myndigheternas arbete.
Främst uppmärksammas enligt informanterna unga kvinnor som blir kontrollerade och ses som
utsatta för patriarkala strukturer som de inte har någon makt över. Männen porträtteras som
makthavande och förtryckande av kvinnorna. Således anses också hederskultur vara patriarkalt
strukturerat och något förlegat, något gammalt och traditionsbundet i jämförelse till Sverige, trots
att det fortfarande är stora skillnader mellan könen i Sverige enligt informanterna.
Kultur
I diskursen talas det om olika kulturer och de andras kulturer som är relativt okända för
informanterna, dessa reduceras till främmande egenskaper, värderingar och normsystem.
Globaliseringen har inneburit för individen att ”de Andra” nu finns bland oss och dessa olika
kulturer finns nu sida vid sida i Sverige. Kultur definieras som ett sammanhängande mönster som
innefattar värderingar, symboler och tolkningsmönster och ses som en representation av
individers sociala liv. Kamali påpekar att kulturen inte ska ses som en symbol för det sociala utan
som en del av det sociala livet. Det Kamali menar är att kultur kan skapas genom socialt samspel
men i informanternas diskurs om hederskultur förknippas vissa värderingar och handlingar till
något fast och oföränderligt.167
Maria: Varför arbetar du med heder, var kommer ditt intresse ifrån?
Informant: Jag har alltid jobbat med utsatta [...] jag fick chansen att vara del i ett
projekt och möta dessa underbara människor som berättade sina livshistorier om hur
det var att leva i en annan kultur. Det här med hederskontext och oskuldsnorm, det
var ju så nytt för mig. På något sätt känner man ändå att de är ju här nu, de är i
Sverige, någon måste hjälpa dem.
De för informanten okända värderingarna kring hederskontext och oskuldsnorm förknippas till
en kultur som benämns som hederskultur. I diskursen distanserar sig informanten till
hederskulturen genom att benämna den som en annan kultur.
Den avvikande kulturen
Sofie: Men om vi ska försöka definiera begreppet heder, vad är det för dig?
Informant: Jo då känner vi till det här med familjestrukturerna att det är liksom en
familj och familjens heder omfattar kvinnans kyskhet eller sexualitet och det är då
167
Kamali, s. 19 f.
78
mannen är överhuvudet som sitter någon annanstans kanske i Tyskland eller
Australien, någon släkting som ska ha pli på kvinnorna. Fadime är ju ett utmärkt
exempel som levde som en svensk och var i riksdagen och pratade, det kostade henne
livet, hon hade gått utanför sin cirkel och då kostade det henne livet att upprätthålla
hedern. Det är det här som blir så konstigt för oss att förstå, hur man kan döda sitt
barn och vadå heder, vi har ju inte de begreppen [...]
Enligt denna informant finns inte begreppet heder i en svensk kontext och förblir något kulturellt
annorlunda. Grupper av individer som ser varandra som kulturellt annorlunda kan kopplas till
etnicitet enligt Hylland Eriksen. Etniska grupper skapas på grund av dessa kulturella skillnader
och definieras i motsättning till det annorlunda, de andra.168
Informant: [...] om en begränsning handlar om att du är orolig [...] det är ju en
begränsning, för det är ju en fara [...] ja det är ju helt okej, men om jag begränsar min
dotter att hon inte får gå på bio för att det kan finnas pojkar, ja men då är det ju en
konstig begränsning enligt mig [...]
Citatet ovan påvisar ytterligare en kulturell skillnad som uppmärksammats. Informanten menar
att begränsningar som innefattar att föräldern skyddar sitt barn från uppenbar fara tolkas som
något kärleksfullt medan en begränsning som innefattar att barnet inte får träffa vänner av det
andra könet anses vara felaktig. Då kyskhet uppfattas som åtråvärt inom denna kultur enligt
informanten ses också umgänge som ett hot.
Det finns diskursiva liknelser i empirin med tidigare forskning där det framkommer att hedern i
familjen är starkt förknippad med kvinnan sexualitet och är fortfarande ett könat begrepp.169
Dock framkommer det även i empirin att unga män, som tidigare varit en bortglömd grupp
numera börjat uppmärksammats. Trots detta är det främst kvinnans sexualitet det talas om som
det primära verktyget att bibehålla sharaf (heder på arabiska). Detta ses som en förklaring till de
begränsningar som föräldrarna gör mot barnen och anledningen till varför de inte tillåts umgås
med personer av det andra könet.
Med utgångspunkt i den postkoloniala feminismen visar informanterna i diskursen att vi måste
lära dem. Det uttrycks en tydlig social ordning som säger att kulturen är utpekad som tillhörande
en avvikande och stagnerad kultur. Det är en okunskap som uttrycks tillhöra kulturen. När vi
talar om kultur och värderingar konstrueras det ett vi och dem, det västerländska sättet, vi
presenteras av informanterna som det rätta, och att de sociala grupper som faller utanför normen,
dem, anses vara i behov av att räddas och omvändas.
168
169
Hylland Eriksen, s. 13.
Wikan, s. 9.
79
Det svenska som utgångspunkt
Ett återgående tema i empirin är att hederskultur jämförs mot en bild av vad svenskt är. Det finns
en åsikt kring att Sverige är ett individualistiskt samhälle som inte har någon stark koppling till sin
familj. I motsats till hederskultur som är grundat på patriarkala strukturer ses den svenska
kulturen vara byggd på en individualistisk grund och att dessa två strukturer krockar med
varandra. Den patriarkala strukturen kopplas även till det kollektiv som familjerna kallas för och
eftersom individerna sägs vara mer självgående i Sverige ses inte svenska familjer som ett
kollektiv. Dock betonar en av informanterna att det har funnits liknande patriarkala strukturer i
Sverige.
Informant: [...] det är ju ett annat sätt att strukturera sig än vad det här samhället är
uppbyggt på och att man ska vara en individ och att man ska sköta sig själva och ta
sina egna handlingar och att alla ska vara egna individer så det krockar ju mycket med
individtänkandet som är starkare, alltså mer betonat här [...]
Sofie: Så skillnaden du skulle säga mellan våld mot kvinnor och hedersvåld är det
kollektivtänket?
Informant: Ah, att du ingår i ett kollektiv och då måste du anpassa dig i Sverige är vi
mer individualister vi är inte så kopplade till vår familj fast vi har ju varit det om man
tittar långt tillbaka, så att det är ju ett patriarkalt våld. Även om kvinnan i familjen,
men hon ställer ju upp på mannens villkor för annars så, vad ska hon göra, hon måste
ju göra det hon lever ju ihop med honom hon kan ju inte, det här med skilsmässor
och sådant är ju inte vanligt.
Informanterna lyfter upp att patriarkalt våld är något som även har funnits i Sverige, men att idag
arbetas det för ett jämställt samhälle. På så vis blir jämställdhet en etnisk markör för vad som är
svenskt eller inte. Diskursen styrs av de skillnader som informanterna upplever finns mellan
kulturerna. De olika definitioner av kulturer jämförs ständigt mot varandra för att på så vis kunna
åtskilja handlingarna som kulturellt annorlunda. Bredström diskuterar i sin artikel problematiken
med att se invandrare och svenskar som varandras motsatser. Invandrare förväntas ta del av den
svenska kulturen för att på så vis kunna socialisera med svenskar. Det jämställda Sverige ställs i
motsats till den patriarkala hederskulturen och detta är enligt Bredström problematisk då det
tenderar att förstärka rasifierade skillnader mellan invandrare och svenskar.170
170
Bredström, s. 517 ff.
80
Någon måste hjälpa dem
Informanterna uttrycker att dessa unga vuxna är i behov av räddning och att det är deras ansvar
att rädda dem från patriarkala strukturer som hotar deras rörelsefrihet. Då kulturen förkastas i det
svenska samhället och anses strida mot de normer och värderingar som förespråkas här, ses de
som lever i en hederskontext som utsatta offer enligt informanterna. Detta leder till att
yrkesverksamma inom den offentliga sektorn som stöter på unga vuxna som lever i denna
problematik automatiskt vill rädda dem ur sin situation.
Informant: [...]det var ju så nytt för mig och på något sätt så känner man ändå att dem
är ju här nu, dem är i Sverige någon måste ju hjälpa dem, för rätt så snart så förstod vi
vad det handlade om och då kunde vi också rätt så snart också hjälpa rätt så många, så
jag känner ju att jag vill ju ändå finnas och vara ett stöd och ett språkrör för dem i
samhället, både människor som är utsatta för heder [...] där märker jag att det är en
sådan stor okunskap för det är där jag tror att allt bottnar sig i att det är okunskap och
man vill inte riktigt se problemet [...]
Informant: [...] de var helt utelämnade till samhället och hur följer vi upp dem
kvinnorna som blir hittagna utav män som gifter sig med någon, så jag tänker att
många utav dem tjejerna, fick ju, vi fick faktiskt några kvinnor att bryta med sina, de
skiljde sig, de blev tagna till skyddat boende med barnen. Det är också ett arbete i sig,
kan man kanske rädda de här barnen från att leva i en hederskontext, för det här var ju
mammor som inte ville ha det såhär, de var ju förtvivlade. De var jättemånga kvinnor
som var på väg att utbilda sig i sina hemländer och levde ett rätt så bra liv och sen blev
de hittagna och bortgifta med en man här [...]
Informanterna påpekar att det finns en okunskap i det svenska samhället om hederskultur, därför
känner de ett ansvar för att agera och att verka som ett språkrör för denna grupp individer.
Informanterna beskriver de unga vuxna som att de är i behov av räddning. De los Reyes, Molina
och Mulinari menar att ur ett postkolonialt feministiskt perspektiv framställs de unga vuxna som
förtryckta och är inte enbart i behov av räddning, men de behöver även räddas till den svenska
kulturen som anses vara öppen, individualistisk och jämställd. De los Reyes, Molina och Mulinari
påpekar att detta kan leda till att de unga vuxna utsätts för ett dubbelt förtryck, det vill säga från
både den egna kulturen men även från den svenska. I informanternas utsagor talas det om att
hederskontexten är byggd på patriarkala strukturer, Det kan enligt den postkoloniala feminismen
leda till tron att dessa strukturer endast finns inom vissa nationella kulturer och att de är avlägsna
från den svenska kulturen.171
171
De los Reyes, Molina & Mulinari, s. 22 f.
81
I Grubers studie framkommer det att handlingar i en hederskontext kopplas till en specifik kultur,
även kallad hederskultur som ofta ställs i jämförelse mot svensk kultur. I vidare mening säger
Gruber att det kan leda till att hederskultur kopplas till invandrare och att i invandrartäta
områden är handlingar av detta slag mer förekommande. Följden av detta kan enligt Gruber bli
att unga vuxna med invandrarbakgrund som utsätts för våld eller andra begränsande handlingar
homogeniseras. Genom att fokus läggs på kultur i diskursen om våld och begränsningar leder det
till att hederskulturen åtskiljs från andra kulturer.172 173
En reflexiv diskurs
De som arbetar med hedersrelaterade ärenden kämpar med olika åsikter och definitioner. På en
nivå talas det om kultur och anledningarna bakom men på en annan nivå blir det tydligt för
informanterna att särskilja på kulturella värderingar och kriminella handlingar. Informanternas
berättelser om hederskultur säger att heder är ihopklibbat med våldet, detta gör det svårt för
informanterna att hantera annat våld. Som Sara Ahmed diskuterar om hur känslor appliceras på
objekt som kan leda till att objektet blir laddat med en ny förståelse kan också gruppen
invandrare bli laddade med negativt laddade åsikter. Föreställningen om invandrare förknippas
här med kriminella handlingar och detta kan leda till rasism och ett ännu mer segregerat
Sverige.174 I arbetet där yrkesverksamma träffar unga vuxna som upplever sina begränsningar
som något negativt upplever informanterna att något måste göras, frågan blir när, och vad som är
bäst att göra. Informanterna visar på en reflexiv tankegång kring detta och problematiserar
huruvida det är rätt att ta en ung vuxen från sin familj.
Informant: Jag förstår ju också att det inte alltid är bättre att ta bort någon från sin
familj, jag tänker att de som blir omhändertagna idag som verkligen blir utsatta för
grovt våld, de som kan föras bort från landet, det är ju inte så lätt om de hamnar hos
någon som inte heller är så bra och blir ensamma och isolerade, alltså det är jättesvåra
situationer [...]
I citatet ovan lyfter informanten att det kanske inte alltid är bäst att omhänderta någon och föra
bort hen från sin familj. Situationen kan i ett sådant skede bli värre för den utsatte. Informanten
uttrycker att om den utsatte blir placerad i en omgivning som inte kan relatera till den utsattes
situation kan detta leda till att det blir svårare för individen. Dock pekar diskursen också på att
när det väl behövs så ska en individ omhändertas.
Gruber, s. 30 ff.
Gruber, s. 73.
174 Ahmed, s. 92.
172
173
82
Informant: [...] det är det här som blir så konstigt för oss att förstå hur man kan döda
sitt barn och vadå heder, vi har ju inte de begreppen, fast det är bara att gå tillbaka lite
längre i tiden och tänka på hur det var om vi tänker att kvinnor har burit sjalett, det
har vi gjort, vi fick inte visa håret, kvinnor skulle sitta på ett särskilt ställe i kyrkan, när
de menstruerar eller fått barn fick hon inte gå till kyrkan och så har det faktiskt varit,
vi fick inte rösträtt förrän 1919 och röstade första gången 1921 så att det har ju funnits
här också någon slags hederskultur, jag vet min generation där sa man så här, kom inte
hem och var med barn, alltså det var ju det värsta som kunde hända en familj, för då
skulle hedern i min familj, då skulle min mamma och pappa vanhedras för att jag har
varit utsläppt och haft sexuella förbindelser och blivit gravid då kunde man skickas
bort till Schweiz eller till något det fanns hem för ogifta mödrar så där har du också en
hederstanke, idag finns ju inte det om en kvinna eller tjej blir med barn, det brukar ju
ordna sig, det finns ju de runtomkring och kärlek till barnet, det fanns inte då och då
hade vi ett hederstänk och det är inte länge sen [...]
Informanten ovan pekar på att det har förekommit en jämförbar version av hederskultur i
Sveriges historia. Innan jämställdhet förespråkades i samhället var kvinnans sexualitet något som
berörde familjens rykte och anseende även i svensk kultur. Vissa liknelser syns här men diskursen
präglas samtidigt av att det inte är så längre i det svenska samhället.
Informant: [...] det är på något sätt lättare att prata om hedersvåld som begrepp för då
är det de där borta det är inte vi som är så fina och vita och där har du också en
fördom du har ju myter om att det är dem som står för våldet, och det gör dem också
men det är inte den stora biten, män som i hederns namn, sättet de behandlar kvinnor
det gör svenska män också fast man pratar aldrig om det, man tar den gruppen och
sätter där och då kan man liksom se det så tydligt
Sofie: Skulle du säga att de påminner om varandra även fast man kallar det ena för
heder och det andra för mäns våld mot kvinnor?
Informant: Ja i grunden, alltså om du tänker varför män slår kvinnor så är det ju de
patriarkala strukturerna som vi har i Sverige också fast vi säger att vi är jämställda så
finns det ju kvar och det är bara att gå in i statistiken och titta på, så länge vi har mäns
våld mot kvinnor, så länge vi inte har samma löner, så länge mannen inte tar ut
föräldraledigt så är vi inte jämställda.
Informanten förklarar i citatet ovan att Sverige fortfarande präglas av patriarkala strukturer och
att det förekommer våld mot kvinnor utfört av män. Det uttrycks en liknelse mellan våld i
hederns namn och mäns våld mot kvinnor som utförs av svenskar. Även i denna diskurs
förskjuts våld i hederskontext till något främmande och annorlunda, som sker utanför Sverige
men att grunden i våldet, de patriarkala strukturerna liknar varandra.
83
Hylland Eriksen diskuterar att människan gör vissa saker för att det passar in i den sociala ram de
lever i. Vissa företeelser ifrågasätts medan vissa helt enkelt anses vara “normala” och det skiftar
från individ till individ på grund av den sociala ram som förespråkas. Det är därför svårt att hitta
förklaringar till sociala handlingar, då de har sin grund i kulturella värderingar enligt Hylland
Eriksen.175 Diskussionen landar i anledningarna bakom begränsningen där vissa anledningar
legitimeras som sunda och andra för att vara kränkande.
Informanterna lyfter att det finns ett motstånd som de stöter på i arbetet med hedersfrågorna
som kommer från så kallade “kulturrelativister” som förskjuter alla företeelser till en kulturell sak,
och att vi från väst inte ska tala om för dem hur de ska leva sitt liv. Informanterna menar istället
att handlingarna måste ses för vad dem är och inte vilka grunder de ligger på. I denna diskurs
menar informanten att kulturella värderingar och normer inte är relevanta utan att fokus behöver
läggas på de konkreta handlingarna.
Informant: [...] jag möts av idag, det är sådana kulturrelativister som tycker sig på
något sätt [...] det här är deras traditioner, vi ska inte gå in och liksom ur ett
västerländskt perspektiv och berätta hur de ska leva, alltså för mig är det två olika
saker, vissa grejer är straffbara, det är enligt lag förbjudet att gifta bort en flicka eller
föra någon utomlands eller könsstympa någon eller begränsa nån alltså, det är
straffbart och vi måste följa lagen, det finns inget annat och då kan man inte börja
prata om deras kultur och tradition och hej och hå [...]
I citatet lyfter informanten att vissa handlingar är straffbara och de ska inte bortförklaras med
kultur och tradition, samtidigt säger hen också att begränsningar är straffbart. Skillnaden här blir
på vilken grund och vilka grunder som anses vara legitima eller inte. Detta avgör eldsjälarna i sitt
arbete och därmed också föreskriver vilka begränsningar som är acceptabla och vilka som inte är
det.
Informant: [...] när man sitter tillsammans med X, för om det är så att X har ett ärende
där man anar att det kan vara heder då ringer de till mig så kommer jag dit och så
hjälper jag dem i det samtalet.176
Informanten visar här på att hens kunskap är eftertraktad och har svar på hur ärenden bör
hanteras. Det blir även tydligt i det andra citatet att den kunskap som yrkesverksamma tros
inneha anses vara värdefull för andra som kommer i kontakt med så kallade hedersärenden.
175
176
Hylland Eriksen, s. 51
Bokstaven X används här för att skydda informanten.
84
Informant: [...] ställ bara de två frågorna, finns det saker som du måste göra som du
inte vill göra? eller finns det saker du vill göra som du inte får göra? prata från dessa
två frågor så kommer du få en hel berättelse utan av den här flickan eller pojken [...]
Informanterna berättade att dessa frågor används som riktlinjer vid möte med unga vuxna för att
utreda ifall hen är begränsad och kontrollerad av familjen. Mycket vikt läggs vid dessa två enkla
frågor och anses vara avgörande i arbetet mot hederskultur. De som arbetar med unga vuxna
uppmanas att ställa dessa frågor till alla unga vuxna de möter i sitt arbete.
Informant: [...] Ibland kan det vara så här när man diskuterar mäns våld mot kvinnor
och kommer man in på det här med heder och våld i hederns namn då är det väldigt
många som är aktiva och har åsikter och tycker både det ena och det andra i
förhållande till mäns våld mot kvinnor
Maria: Kan du beskriva det?
Informant: Ja, det blir så här, när du pratar om våld i hederns namn då är det inte vi
svenskar, fina svenskar utan då är det några andra där borta och de kan man ha åsikter
om och de kan man kunna lite om men om du pratar om våldet med svenska män
vilket är den största biten som vi har här, absolut största biten då är det inte samma
intensitet eller samma kunskap eller engagemang i det för att, jag får alltid den här
frågan när jag ute och föreläser, alltid! Så säger någon ja men är det inte många
invandrare, vi får alltid den frågan, och inte hos oss är det ju inte det, det kan vara
svenska män som importerar utländska kvinnor, men då är det mannen som står för
våldet, så att det är på något sätt lättare att prata om hedersvåld som begrepp för då är
det dem där borta det är inte vi som är så fina och vita [...]
I diskursen syns det tydligt att det finns en distans till hederskultur då den anses tillhöra en
avlägsen kultur, “de där borta”, gentemot den svenska kulturen. Det svenska våldet diskuteras
enligt informanten som något som är större än hedersvåld, men att arbetet mot det svenska
våldet inte väcker samma engagemang och intensitet som hedersvåld gör. Informanten uttrycker
att även om det svenska våldet är en större problematik så tycks ändå hedersvåldet
uppmärksammas mer. Informanten uttrycker i diskursen en värdering i svenskar gentemot
invandrare. Fina vita svenskar blir motsatsen till invandrare, de andra.
85
Informant: [...] ja vi tycker det, det är fortfarande det här stadiet som man inte får
hamna i att det bygger på eldsjälar, man blir jätte glad när man får tag på just den
personen då vet vi att det kommer att gå bra, nu kommer det att fixa sig [..]
Informanten i citatet ovan lyfter att ett ärende påverkas i stor utsträckning av vem som hanterar
det och att eldsjälar som har kunskap och erfarenhet är till stor fördel för den utsatte. Det finns
en tanke om att flera i samhället inte har den kunskap som sägs krävas för att förstå och kunna
hjälpa de unga vuxna. Det verkar finnas en oro hos informanterna att om en okunnig person får i
uppgift att hjälpa en utsatt ung vuxen kan resultatet bli förödande. Det intressanta i denna diskurs
är vilka dessa eldsjälar är och vilken kunskap dem sägs besitta och hur de erhållit den.
Informant: [...] jag upplevde det mycket som att man byggde vägen samtidigt som man
gick på vägen, det fanns inget riktigt klart att hålla sig, det fanns inga ledstänger att
hålla sig i utan man vacklade rätt så mycket och då var det mer utifrån att man fick
själv tänka efter så här, kan det vara möjligt att hela släkten var emot en, den här
flickan eller pojken, är det möjligt, förstår du man var tvingad verkligen tvungen att
berätta för sig själv att det kan, flickan berättar ju det här så att vi levde ju och lärde
oss mycket av flickornas berättelse det var ju så vi lärde oss arbetet jag kunde ju
ingenting om det här innan. Jag kunde ju mäns våld mot kvinnor, det var jag ju rätt så
bra på för att man hade liksom mött mycket i samhället [...] jag mötte också många
barn som var utsatta för våld eller hade bevittnat våld. Det tragiska kan jag tycka är att
visst har vi kommit längre sen när jag började jobba med där då men jag tycker det går
för sakta.
De yrkesverksamma inom den offentliga sektorn har skapat sina kunskaper själva genom
erfarenheter och de utsattas berättelser. De legitimerar sina handlingar utifrån tidigare ärenden
och utvärderar fallen kontinuerligt för att på så sätt förbättra verksamheten. På detta sätt skapar
de en kunskap kring hur hederskultur bör hanteras. Informanten uttrycker att processen går för
långsamt.
Informant: Ja det är många som tänker att man inte borde prata om hedersmord utan
skammord.
Maria: Eftersom det är ett positivt begrepp?
Informant: Ja för det vet jag när jag har varit på utbildningar så är det vissa som tar
upp det och då kan jag känna att det är inte det som är intressant att diskutera, det är
bara ett ord, det är det som ligger bakom som är, heder för mig är hyckleri i allra
högsta grad, att det här rena ansiktet utåt som inte säger någonting om vad det faktiskt
rör sig om bakom ridån, den här teatern ja det finns en gemenskap och
86
sammanhållning och allt det där, men det är till ett jätte högt pris, fruktansvärt högt
pris.
Det finns en vilja hos informanterna att förkasta ordet heder och att istället fokusera på vad som
faktiskt görs. Att se handlingarna för vad dem är istället för att se dem som kulturella handlingar.
För att kunna hjälpa unga kvinnor som far illa och blir fysiskt eller psykiskt misshandlade sägs det
vara nödvändigt att fokus läggs på varje handling som något unikt, precis som det görs med andra
former av misshandel. Exempelvis vid annat våld undersöks alla tänkbara bakomliggande orsaker,
såsom mentala sjukdomar eller missbruk. När det gäller vissa sociala grupper nöjer man sig med
att förskjuta handlingen till något som är kulturellt bundet. Denna tendens blir också tydlig i
citatet ovanför där svenska mäns våld mot kvinnor inte är jämförbart med våld i hederskontext
utan förklaras som något patriarkalt strukturerat.
Avslutande diskussion
Det finns en stor grupp unga vuxna idag som lever under ständig begränsning och kontroll men
ändå styrs diskursen av de fåtal händelser då någon mördat sitt barn. Samtidigt som detta pågår
förespråkas det att mångkultur är något positivt men toleransen för andra värderingar än de
svenska ifrågasätts ständigt. Med detta menar vi inte att en kriminell handling är acceptabel,
oavsett anledning men det legitimeras som något kulturellt och traditionsbundet. Vi påstår att
kultur är föränderligt och att människan skapar den genom sociala handlingar. I diskursen om
heder blir det tydligt att visa företeelser ses som knutna till kulturen och därmed blir kulturen
något som inte utvecklas.
Det förespråkas som sagt att mångkultur är något positivt men trots det är det svenska sättet
fortfarande en norm i diskursen som framgår i empirin. Vi ser en problematik i att vissa
begränsningar enligt informanterna ses som kriminella handlingar för att de grundar sig på
felaktiga värderingar i motsats till den svenska normen. Med detta menas det inte att arbetet som
utförs inte är viktigt, dock anser vi att de konsekvenser som arbetet kan föra med sig behöver
lyftas upp. Att belägga handlingsplaner enbart på erfarenheter och utsagor kan leda till
generaliseringar av vissa grupper som redan är utsatta i samhället och även förstärka rasifierade
fördomar. Detta kan bero på att informanterna själva förespråkar ett västerländskt sätt, skulle det
vara en mer heterogen grupp kan resultaten blivit mer motsägelsefulla. Den makt som de
yrkesverksamma har kan vara problem eftersom den inte blir ifrågasatt och vi anser att den kan
leda till stigmatisering av specifika sociala grupper.
Diskursen om fenomenet hederskultur av yrkesverksamma inom myndigheter och institutioner i
Sverige styrs av en stark tanke kring att hederskultur är något kulturellt annorlunda och ställs i
jämförelse mot den svenska kulturen och ett västerländskt levnadssätt. Det svenska sättet sägs
87
styras av individualistiskt tänkande och personlig frihet. Däremot är hederskulturen
sammankopplad med kollektiva identiteter och förlegade patriarkala strukturer. Men vad är det
svenska egentligen, vem är invandrare och när blir man svensk? Med vårt socialkonstruktivistiska
synsätt förespråkar vi att kultur är något vi skapar genom socialt samspel, det vill säga att
föreställning av vad svenskt är inte är något fast och bestämt, och därför är inte heller
hederskultur något fast och bestämt. Inspirerade av den postkoloniala feminismen ifrågasätter vi
varför vi måste lära dem hur barn ska uppfostras, vad som är rätt och fel. Det verkar inte finnas
någon tolerans för att olika kulturer ska kunna finnas sida vid sida trots att invandring sägs vara
svaret för Sveriges framtid.
Diskursen behandlar vilka begränsningar som är acceptabla för föräldrar att göra, detta ställer vi
oss kritiska till. Detta innefattar dock inte handlingar som enligt svensk lag är kriminella, att slå ett
barn är en kriminell handling och bör ses som sådan. Däremot är det problematiskt när
begränsningar som är grundade på normer och värderingar anses vara felaktiga används som
anledningar för att förkasta en kultur. De som arbetar med så kallade hedersärenden sätter
ramarna för vad som är tillåtet eller inte enligt deras egna normsystem. Eldsjälarna har stor makt
och med den kommer också ett stort ansvar. Genom deras arbete sätter de upp sociala ramar
som tenderar att leda till inkludering av vissa grupper och exkludering av andra grupper. När
handlingar som anses vara kulturellt betingade som sedan förskjuts till invandrargrupper skapas
en homogen föreställning om denna grupp. Generaliseringar behövs ibland som verktyg för att
diskutera fenomen eller företeelser men när de leder till att grupper blir laddade med betydelser,
när gruppen invandrare blir laddade med tankar om hederskultur, patriarkala strukturer och
förtryck är dessa svåra att koda om. Gruppen invandrare leds då till att ständigt behöva hävda sig
mot dessa laddningar. Dessa fördomar om invandrare kan också leda till att rasifierade tankar
förstärks och skapar ett i större utsträckning segregerat Sverige.
Vi ser en konflikt i diskursen om hederskultur där informanterna brottas med hur
begränsningarna och våldet ska förstås. I en mening pekar informanterna på kulturella skillnader
men i en annan så ser informanterna liknelser i de patriarkala strukturerna mellan svenskhet och
hederskultur. Trots att informanterna uttrycker liknelser så förskjuts hederskultur till något
främmande. I sitt arbete tvingas informanterna att fokusera på konkreta handlingar för att kunna
hjälpa den utsatte, men i diskursen om hederskultur används kulturella skiljelinjer för att utmärka
vad hederskultur är. Det syns ett förakt i att använda begrepp som heder och kultur. Diskursen
om hederskultur av yrkesverksamma inom myndigheter och institutioner i Sverige är
problematisk och motsägelsefull. Begrepp som kultur och patriarkala strukturer används för att
skilja på olika fenomen, som mäns våld mot kvinnor och våld i hederns namn. Vi vill ifrågasätta
varför hederskulturen inte anses vara en del av den svenska mångkulturalismen. Ständigt ställs
hederskulturen i jämförelse till det typiska svenska sättet att leva på, som en individualistisk och
fri individ. I diskursen om hederskultur finns det en förutfattad mening om vilka som tillhör den,
88
en stereotypisk bild, denna framställs ofta vara en invandrare eller individ med
invandrarbakgrund.
De yrkesverksamma i Sverige förkastar de så kallade ”kulturrelativisterna” som påpekar att
människors olika kulturer och levnadsmönster behöver respekteras i större utsträckning. Hela
konceptet med att vi måste rädda dem blir då ifrågasatt. Diskursen präglas av en postkolonial syn
där invandrare och hederskultur är något förlegat och traditionsbundet och Sverige porträtteras
som det moderna levnadssättet. Däremot upplevde vi att det är problematiskt att ifrågasätta
arbetet då det finns fall där individer far illa av värderingar som anses härstamma från denna
kultur. Samtidigt bör det påpekas att människor far illa i andra kulturer också, även den svenska
men detta uppmärksammas inte med kulturella skiljelinjer och samma engagemang. Vi vill än en
gång betona att i vår diskussion om diskursen om hederskultur inte fokuserar på kriminella
handlingar utan dess värderingar och normer. En kriminell handling ska behandlas som sådan,
oberoende av vilken kultur den baseras på.
På det sätt som begreppet kultur används idag påminner om hur begreppet ”ras” tidigare
användes. Tidigare såg vi på ras som något hierarkiskt ordnat och dessa värderingar ser vi idag i
begreppet kultur. Trots att Sverige inte var en kolonialmakt så har den koloniala mentaliteten
funnits tidigare och fortlever idag i diskursen om kultur.
89
Referenslista
Tryckta källor
Ahmed, Sara, The cultural politics of emotion, (Edinburgh, 2014).
Bredström, Anna, “Love in Another Country – Race, Gender and Sexuality in Sexual Education
Material Targeting Migrants in Sweden”, Sexualities, (2005:8)
Bryman, Alan, Samhällsvetenskapliga metoder, (Malmö, 2011).
Burr, Vivien, Social constructionism, (London, 2003).
Carbin, Maria, Mellan tystnad och tal: flickor och hedersvåld i svensk offentlig politik, (Stockholm, 2010).
De los Reyes, Paulina & Mulinari, Diana, Intersektionalitet: kritiska reflektioner över (o)jämlikhetens
landskap, (Malmö, 2005).
De los Reyes, Paulina, Molina, Irene & Mulinari, Diana, ”Introduktion – Maktens (o)lika
förklädnader”, i Maktens (o)lika förklädnader: kön, klass & etnicitet i det postkoloniala Sverige: en festskrift
till Wuokko Knocke, red. Paulina de los Reyes, Irene Molina & Diana Mulinari, (Stockholm, 2006),
s. 11-29.
Fägerborg, Eva, ”Intervjuer”, Etnologiskt fältarbete, red. Lars Kaijser & Magnus Öhlander, (Lund,
2011), s. 85-112.
Gruber, Sabine, I skolans vilja att åtgärda "hedersrelaterat" våld: etnicitet, kön och våld, (Linköping, 2007).
Hammarén, Nils & Johansson, Thomas, Identitet, (Stockholm, 2009).
Hylland Eriksen, Thomas, Etnicitet och nationalism, (Falun, 2007).
Kamali, Masoud, Kulturkompetens i socialt arbete: om socialarbetarens och klientens kulturella bakgrund,
(Stockholm, 2002).
Pripp, Oscar, ”Reflektion och etik”, Etnologiskt fältarbete, red. Lars Kaijser & Magnus Öhlander,
(Lund, 2011), s. 65-84.
Öhlander, Magnus, ”Utgångspunkter”, Etnologiskt fältarbete, red. Lars Kaijser & Magnus Öhlander,
(Lund, 2011), s. 11-35.
90
Öhlander, Magnus, ”Analys”, Etnologiskt fältarbete, red. Lars Kaijser & Magnus Öhlander, (Lund,
2011), s. 265-296.
Wenneberg, Søren Barlebo, Socialkonstruktivism: positioner, problem och perspektiv, (Malmö, 2010).
Wikan, Unni, Om heder, (Göteborg, 2009).
Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise, Diskursanalys som teori och metod, (Lund, 2000).
91
En rasifierad vardag - diskursens effekter
Inledning
Det finns flera sätt att se biståndsarbete på, dels kan du se på det som ett problem där länderna
som tar emot bistånd återigen hamnar i ett beroendeförhållande gentemot “västvärlden”.
Samtidigt kan du se det som att den hjälp och de möjligheter människor får genom internationellt
biståndsarbete är något de vanligtvis inte har möjlighet till.
Internationellt biståndsarbete bygger på samarbete mellan olika biståndsaktörer såsom lokala
biståndsarbetare, volontärer samt biståndstagare. Informanterna i denna studie består både av
aktiva och inaktiva biståndsarbetare, praktikanter och volontärer inom internationellt
biståndsarbete med barn i Asien och Sydafrika. Med tanke på var biståndsarbetet utförs blir en
viktig fråga hur platsen historia påverkar arbetet. Hur hanteras föreställningarna om ras och
rasism inom biståndsarbetet i Sydafrika? Hur präglas människor av idéer kring gemenskap och
olikheter?
Två ytterligare frågor blir hur människor inom biståndsarbete socialt konstruerar sig själva och
andra? Hur förstår de sig själva och varandra inom en social kontext där ras har haft en historisk
påverkan? Dessa aspekter är viktiga att belysa i syfte att förstå vilka normer och vilka värderingar
som producerats och reproduceras och vad det innebär för människors identiteter. Vilka effekter
kan
detta
ha
på
fostran
av
barnen
inom
biståndsarbetet?
Denna studie bidrar med att öka vetskapen om hur de sociala aspekterna inom biståndsarbete
formar människors arbete och relationer inom internationellt biståndsarbete.
Syfte och frågeställningar
Vi vill undersöka på vilket sätt diskursen om ras formar identitet och vilka föreställningar om ras
och rasism som finns bland våra informanter.
I syfte att besvara detta har vi frågeställningarna:

Hur ser relationen ut mellan olika aktörer inom biståndsarbetet?

Vilken roll spelar den rasistiska diskursen för fostran av barn och vuxna?

Hur konstruerar informanterna sina egna och andras identiteter?
92
Disposition
Inledningsvis behandlas studiens syfte och frågeställningar. Sedan presenteras informanterna och
en redogörelse för vilka de är, samt var de kommer ifrån och varför vi valde dem. På sida två
redogörs bakgrunden för studien och hur den tidigare forskningen har varit relevant för den. På
sida fem presenteras metoden. Under denna rubrik förklaras vilken metod som används för
inhämtningen av empirin.
Under rubriken tillvägagångssätt, på sida sex, synliggörs
genomförandet av studien i syfte att göra den transparent och för att ge läsaren en bättre
förståelse för hur den genomfördes. På sida sju diskuteras viktiga etiska aspekter att tänka på vid
en fältstudie. Diskussionen behandlar, bland annat, vikten av att tänka på hur tidigare
erfarenheter kan påverka studien och vilka åtgärder som kan tas för att minska risken för att detta
inträffar. Under rubriken teori, på sida åtta, behandlas de teoretiska utgångspunkterna för
studien. Det redogörs för användningen av Michel Foucaults teorier för att belysa hur diskurser
kan forma människors föreställningar om världen och vilka effekter detta kan ha i samhället.
Under samma rubrik diskuteras också begrepp som studien nyttjat. Här görs en presentation av
vilken betydelse begreppet post-kolonialism har för studien. Även nyliberalism, identitet och
mångkulturalism diskuteras. På sida tolv påbörjas analysen.
Tidigare forskning
Denna studie tar inspiration från Marie Eriksson Baaz, Eric Anton Heusers, Anne-Meike Fechter
och Silke Roths tidigare studier och forskning som belyser identitetsskapande processer inom
biståndsarbete. Studien kommer också belysa hur status och hierarkier är socialt kodade och
påverkar interaktionen mellan människor.
Relationer inom biståndsarbete, arbetskontext
Relationen mellan biståndsarbetare, volontärarbetare och dess organisationer har, är och kan vara
problematisk. Risken att det skapas ett förhållande där den ena parten är underordnad den andra
är ständigt överhängande. Det kan exempelvis handla om ett ekonomiskt beroende som kan
skapas då biståndsorganisationer investerar pengar i ett projekt som förväntas uppfylla de mål
organisationen i fråga har. Detta har även en del i det identitetsskapande som sker i sådana här
situationer. En del av detta är, enligt Maria Eriksson Baaz, skapandet av, som hon benämner det,
“the Self and the Other”. Där ‘the Self’ är volontären eller individen som åker till ett land för att
arbeta med bistånd i olika former och där ‘the Other’ är personen med ett behov, som behöver
hjälp från volontären eller organisationen. I Eriksson Baaz bok The Paternalism of Partnership,
menar hon att dessa olika aktörer (the Self och the Other) ses som varandras motsatser. ‘The Self’
ses som öppen, trovärdig, organiserad och hängiven medan ‘the Other’ å sin sida ses som
93
otillförlitlig, oorganiserad och oengagerad.177 Vidare menar hon att identiteterna som skapas i
denna miljö av utvecklingsarbete eller biståndsarbete inte enbart kan ses som verkningar utifrån
en ekonomisk aspekt utan de värden vi sätter på ‘the Self’ och ‘the Other’.
Identity is in this perspective, not something that already exists, transcending
discourse, place and history. Identities are constituted through the meanings we
provide to the Self and the Other.178
Problematik kring denna sorts arbete kan uppstå då det finns olika intressen inblandade, detta då
främst i ett förhållande mellan en organisation från exempelvis Sverige som fungerar som en
donator och en nationell organisation som har olika mål i sin lokala verksamhet. Sällan har dessa
donatorer en inställning att de gör precis som de som tar emot biståndet vill. En intressekonflikt
uppstår och detta kan i sin tur leda till att dessa organisationer väljer att avsluta sitt biståndsarbete
och lämnar därför området. Eriksson Baaz menar att denna konflikt ska förstås genom att
utvecklingssamarbete karaktäriseras genom olikheter och intressekonflikter.179 I boken behandlar
författaren två olika områden; postkoloniala studier och utvecklingsstudier. Eriksson Baaz
använder sig av diskursanalytiska verktyg som hon använder för att, som hon benämner det,
“investigate the silence” som finns när man talar om utvecklings- och biståndsarbete i en kontext
av postkolonialism.180
Silke Roth skriver om vilken innebörd kunskap och olika förmågor har inom
biståndsorganisationer. Roth menar att dessa aspekter spelar en viktig roll för relationen mellan
internationella och nationella volontärer samt biståndsarbetare. Hon menar att det är viktigt att
kritiskt reflektera över vilken kunskap som värderas, samt om kunskapen finns tillgänglig för alla
och hur den påverkar människors livsvillkor.181
Personliga relationer, vänskap och värden.
Med tanke på att studien kommer hantera hur människor interagerar med varandra använder vi
oss av Eric Anton Heusers text “Befriending the Field: culture and friendships in development
worlds”. Heuser menar att ” cross-cultural friendships” utgör en viktig aspekt för att skapa
Maria Eriksson-Baaz, The Paternalism of Partnership: a Postcolonial Reading of Identity in Development Aid, (London, 2005)
s. 6
178 Eriksson-Baaz, s. 6
179 Eriksson-Baaz, s. 75
180 Eriksson-Baaz, s. vi
181 Silke Roth, “Professionalisation Trends and Inequality: experiences and practices in aid relationship”, Third World
Quarterly, Vol. 33, (2012:8), s. 1460.
177
94
tillhörighet och formandet av identiteter.182 Heuser argumenterar för att detta sociala fenomen
utgör en meningsfull resurs inom biståndsarbete, eftersom det är en viktig komponent inom
kompetensutveckling. Heuser vill synliggöra hur vänskap inom biståndsarbete fungerar som
instrument för människor att pendla mellan olika sfärer av socialt engagemang.183
This intermediate potential renders friendships highly relevant to more in-depth
anthropological enquiry into development workers’ everyday lives and their cultural
positioning in foreign environments.184
Det sociala utbytet som sker inom en vänskap kan ta många former och är därför relevant att
undersöka. Heuser menar att detta utbyte kan sätta igång en process där kulturella värden
utmanas av varandra och kan både fungera som en bro för samarbete, lika väl som ett hinder. 185
Studien har använt denna tanke för att problematisera det kulturella utbytet och samarbetet
mellan biståndsarbetarna och volontärerna. Detta i syfte att lyfta fram vilka effekter detta kan ha i
praktiken inom internationellt biståndsarbete.
I syfte att belysa hur personliga relationer mellan människor formar biståndsarbete är det också
viktigt att undersöka de värden som framkommer genom människornas interaktioner. AnneMeike Fechter skriver om hur forskning inom biståndsarbete många gånger fokuserar på hur
olika institutioner påverkar biståndsarbete och lämnar ute det individuella perspektivet Fechter
vill lyfta fram hur de personliga aspekterna i relation till det professionella formar arbetet inom
biståndsarbete.186 Med personliga aspekter menar Fechter hur biståndsarbetaren involverar sig i
arbetet, alltså vilken slags relation har biståndsarbetaren, eller volontären, till biståndsarbetet och
hur påverkar detta resultatet. Fechter menar att det är det är bra, inom biståndsarbete, att
involvera sig personligt och kombinera detta med det professionella en personlig relation till
biståndsarbetet kan förbättra resultatet.187
Fechters analys blir relevant för vår studie, eftersom våra informanter har olika bakgrund,
utbildning samt ursprung med mera. Genom att använda Fechters text framkommer det hur
sociala dimensioner och olika värden formar biståndsarbetet, samt de identitetsskapande
processer som uppstår i och med den personliga interaktionen människor emellan. Fechter lyfter
också fram hur volontärer och biståndsarbetare använder sig av sina egna erfarenheter i arbetet
Eric Anton Heuser, “Befriending the Field: culture and friendships in development worlds”, Third World Quarterly,
Vol. 33 (2012: 8), s. 1423.
183 Heuser, s. 1423.
184 Heuser; s. 1423.
185 Heuser. s. 1434-1435.
186 Anne-Meike Fechter, “The Personal and the Professional: Aid workers’ relationships and values in the
development process”, Third World Quarterly, Vol. 33, (2012:8), s. 1387f.
187 Fechter, s 1401.
182
95
och att det är därför viktigt att ta med den personliga aspekten hur detta formar biståndsarbete
vid en analys. Hon argumenterar att det är viktigt att erkänna de personliga aspekterna inom
biståndsarbete för att kunna få en bättre förståelse för hur alla aktörer påverkan
arbetsprocessen.188
Maria Eriksson Baaz, Anne-Meike Fechter, Silke Roth och Eric Anton Heusers texter har
liknande teman, men med olika fokus, som speglar vår studie. Därför är deras forskning relevant
för vår studie, då den kastar ljus över olika aspekter inom biståndsarbetet. Dem olika texterna har
olika fokus vilket i sin tur hjälper oss att belysa olika perspektiv och bygga vidare på dem tidigare
studierna. Fechters fokus ligger i att belysa hur utbytet mellan olika människor påverkar
biståndsarbetet, medan Roths belyser hur kunskap och olika förmågor hos biståndsarbetare och
volontärer formar detsamma. Heusers lyfter fram hur formandet av tillhörighet skapas genom
olika ”cross-cultural friendships” och hur detta påverkar identitetsskapandet inom området. Med
hjälp av den tidigare forskningen vi har valt kan vi bredda vår analys och få en bättre förståelse
för hur olika aspekter inom biståndsarbete tar form och påverkar människors identiteter och
livsvillkor. Den tidigare forskningen kommer också att kombineras med våra teoretiska
perspektiv, se teoridel.
Metod
Studien grundar sig i ett kvalitativt etnologiskt fältarbete, där empirin har samlats in utifrån en
kvalitativ modell. Detta innebär att studien fokuserar på att tolka och skapa en förståelse för hur
informanterna uppfattar sociala sin sociala verklighet och hur den konstrueras.189 Studien har
använt en diskursiv analysmetod i syfte att lyfta fram hur informanterna formar sina identiteter
och livsvillkor genom sin vardagspraktik. Detta har inneburit att fokus för analysen har legat vid
språket och vilka normer som har producerats och reproducerats genom det.190 Exempelvis; Hur
konstruerar och reproducerar informanterna föreställningen om sig själva som en grupp? Vårt
empiriska material är inhämtat från intervjuer. Detta i syfte att få ett perspektiv från
biståndsaktörers erfarenheter från praktiken och få en bild av deras vardag. Lars Kaijser och
Magnus Öhlander menar att intervjuer utgör en bra källa för insamling av data om människors liv
och att det ger material som är bra för att analysera och tolka erfarenheter.191 Intervjupersonerna
består av olika aktörer som har varit, eller är, inblandade i biståndsarbete. Studien innehåller en
diskursanalys av intervjuerna. Detta i syfte att synliggöra hur människor producerar och
reproducerar föreställningar om verkligheten genom språket.
Fechter, s. 1401 f.
Alan Bryman, Samhällsvetenskapliga metoder, (Malmö, 2011)s. 85 & 340ff.
190 Bryman, s. 474 ff.
191 Eva Fägerborg, ”Intervjuer”, i Etnologiskt fältarbete, red. Lars Kaijser & Magnus Öhlander. (Lund, 2011), s. 96.
188
189
96
Urval
Informanterna Jonathan, Nahom och Hermon kommer från Sydafrika där de är aktiva
biståndsarbetare. Anna genomförde en praktik i Asien och arbetade på ett barnhem, detta ingick i
hennes utbildning. Emelie har varit i Sydafrika och varit verksam som volontär. Vi har
avidentifierat våra informanter och gett dem nya, fiktiva namn. En gemensam nämnare för
samtliga informanter är att de alla har arbetat med barn. Urvalet av informanter gjordes då syftet
var att belysa och undersöka hur sociala relationer mellan biståndsarbetare och västerländska
praktikanter och volontärer kan ta sig i uttryck inom en internationell och kulturell
biståndskontext. Ett fokus var att undersöka identitetsskapande processer inom detta område.
Tillvägagångssätt
I den här studien har sju intervjuer genomförts. Fyra av dessa genomfördes i Sydafrika. Vi kom i
kontakt med informanterna genom en bekant. När intervjuerna var gjorda började vi med
transkriberingen samtidigt som vi sökte efter nya informanter. För att få tag på informanter i
Sverige vände vi oss till ett antal organisationer som arbetar med någon typ av bistånd, dock utan
några svar som gjorde att vi kunde ta kontakt med informanter via dem. Vi valde då att använda
oss av bekvämlighetsurvalet192, för att underlätta vårt sökande efter informanter. Två av de
svenska informanterna känner en av oss sedan tidigare och den tredje kom vi i kontakt med via
en annan informant. Två av dessa tre intervjuer tog plats i en stad i Mellansverige och i en lokal
där informanterna kände sig bekväma. Under två av intervjustillfällena var satt vi båda med i
rummet. En av oss höll i intervjun medan den andre satt med och antecknade i syfte att få ner
tankar och funderingar kring ämnet som diskuterades och för att i slutet av intervjun ställa
eventuella följdfrågor. De övriga fem intervjuerna genomfördes endast av en person. Detta skulle
kunna innebär att vi kan ha missat eventuella följdfrågor, dock var inte detta något problem då
materialet var rikt. Vi arbetade med teoretiska utgångspunkter samtidigt som vi genomförde
intervjuerna samt transkriberade.
I vår studie har vi, vid ett intervjutillfälle, använt oss av Skype som medium. Att tala via Skype
sker via en videolänk vilket innebär att du ser personen du talar med på datorn eller den
plattform du använder. Tack vare detta gick vi inte helt miste om den personliga kontakten
mellan intervjuare och informant vid intervjutillfället. Detta gjorde inget, eftersom fokuset för
analysen inte låg vid informanternas kroppsspråk utan deras utsagor.
Då syftet var att undersöka hur sociala relationer formar identiteter används diskursanalys för att
lyfta fram identitetsskapande processer från informanternas utsagor. Under bearbetningen av
materialet framkom det hur sociala relationer var kopplade till identitetsskapande processer och
192
Bryman, s. 194 ff.
97
utifrån denna tematik arbetade vi vidare med analysen och teorin. Ett återkommande tema från
intervjuerna var hur informanterna talade om ras och rasism. Därför har vi valt att använda oss
av begreppet ras för att synliggöra och problematisera användningen av det. Genom
bearbetningen av materialet uppmärksammade vi teman som var kopplat till ras och rasism.
Utifrån dessa teman analyserade vi materialet diskursivt och kunde därigenom belysa vilka
effekter rasifiering kunde ha för informanterna i praktiken.
Etik
Forskaren har det enskilda ansvaret då det kommer till information kring studien och att denna
information når ut till de personer som rörs av eller är involverade i studien. Forskaren har som
ansvar att innan intervjun eller observationen låta informanterna läsa igenom ett
informationsbrev. Då ett par intervjuer reda genomförts var det viktigt att tänka på att inte
avslöja för mycket av studiens syfte då det skulle kunna leda till problem kring fortsatta
genomförandet av den.193 Att tänka på vid informationen kring studien är att få informanterna att
känna sig trygga i sin medverkan och att det finns möjlighet att när som helst avbryta intervjun.
Genom informationsbrevet ska samtycke från varje person vi som forskare tänkt att intervjua
inhämtas. Vi har samlat in samtycke i samband med ljudupptagningen från intervjuerna.
Forskaren har också ansvaret för att hålla alla uppgifter om informanten konfidentiella. Detta
innebär att forskaren behöver tänka på hur och var insamlad data förvaras, så att det inte är
åtkomligt för utomstående personer.194 Forskaren behöver också tänka på att informanten aldrig
är helt säker, eftersom det alltid finns någon risk att bli avidentifierad. Forskaren behöver vidta
största möjliga försiktighet vid genomförandet av ett fältarbete. Därför har vi gett samtliga
informanter fiktiva namn. Samtidigt behöver forskaren tänka på att studien måste vara
genomskinlig och att andra forskare ska kunna upprepa den.195 Den insamlade datan får inte
användas till några andra ändamål än den studien som informanterna blivit informerade om.196
Forskarens egen roll och påverkan på studien är också viktig att reflektera över. Hur påverkas
studien av tidigare erfarenheter och föreställningar? Vilken relation har vi som forskare till ämnet
och hur påverkar det vår uppfattning och analysförmåga? För att bli medveten om hur detta
påverkar studien kan det vara bra att göra en självrannsakan.197 Att göra en självrannsakan innebär
att reflektera över hur tidigare erfarenheter, föreställningar och känslor kan påverka studien.
Exempelvis kan forskaren ha en personlig relation till forskningsområdet vilket kan påverka
studien, eftersom forskaren kan skapa sitt egna forskningsresultat. Samtidigt är det viktigt att
komma ihåg att det inte går att göra sig helt objektiv inför sitt forskningsområde, men det är
Steinar Kvale & Svend Brinkmann, Den kvalitativa forskningsintervjun, (Lund, 2009), s. 87
Bryman, s. 131 ff.
195 Kvale & Brinkmann, s. 89.
196 Bryman, s. 131 ff.
197 Oscar Pripp, ”Reflektion och etik”, i Etnologiskt fältarbete, red. Lars Kaijser & Magnus Öhlander. (Lund, 2011), s.
65.
193
194
98
fortfarande viktigt att vara medveten om hur forskaren kan forma studien. Med tanke på att
studien utgörs av två studenter med olika bakgrund, erfarenheter samt relation till
forskningsområdet är det viktigt att reflektera över hur detta påverkar studien. Exempelvis har
Carl Hassellöf en tidigare relation till forskningsområdet, medans Tomas Landström har ett annat
förhållningssätt till det.
En grundläggande aspekt inom forskningen är att den potentiella vinsten ska övervinna den
potentiella skadan studien kan åstadkomma. Vår studie skulle kunna bidra med att förbättra
förståelsen för hur sociala relationer formar identiteter inom en kontext av ras och rasism. Detta
skulle kunna vara användbart inom biståndsarbetets utveckling, eftersom det finns en
problematik kring relationer mellan olika parter inom internationell biståndsarbete.
Teori
I studien har aktörer inom internationellt humanitärt biståndsarbete intervjuats. Studien
undersöker människors utsagor snarare än att granska organisationers riktlinjer och mål för sin
verksamhet. Idén är att undersöka hur biståndsarbetare och volontärer påverkar varandra på ett
vardagligt plan och vad det innebär för deras sociala praktik. Studien fokuserar på svenskar som
arbetat som volontärer samt biståndsarbetare från Sydafrika. I studien kommer begreppet ras
användas. Detta på grund av att informanterna talar om raser och därför skulle kontexten kunna
förskjutas om studien benämner det som något annat. Speciellt med tanke på att fokuset för
studien är att fånga diskursens problematik kring ras. Studien kommer att belysa aspekter av
sociala relationer och hur biståndsarbetares och volontärers identiteter formas av dessa.
I boken Identitet skriver författarna Nils Hammarén och Thomas Johansson om identitet och hur
identiteter kan te sig och hur vi både kan tillskriva oss själva samt bli tillskrivna identiteter av
andra. De hänvisar till Erving Goffman och hans teorier kring roller och hur dessa kan definiera
vår identitet. Han menar att varje roll “har ett specifikt “script” eller manuskript att följa.”198 Just
denna syn på identitet och hur vi kan iscensätta dessa eller bli tillskriva dem. Det blir relevant för
vår studie i hänseendet till begreppet och hur identiteter skapas. Hur blir volontärer och
biståndsarbetare tillskrivna identiteter? Blir det som volontärer, biståndsarbetare eller “svenskar”?
Vad innebär denna process för deras identitetsskapande och hur de förstår varandra? Detta
perspektiv har nyttjats för att kunna synliggöra hur begreppet identitet kan tas i uttryck. För att
komplettera Goffmans perspektivet på hur identitet kan formas har också studien inspirerats av
Michel Foucualts teorier om hur språket producerar föreställningar om verkligheten.
198
Nils Hammarén & Thomas Johansson, Identitet, (Stockholm, 2009), s. 27.
99
Språket, eller olika diskurser, kan användas som ett medel för att normalisera och legitimera att
människor behandlas olika. Studien kommer därför att anpassa en diskursanalys. Detta i syfte att
belysa hur diskurser producerar föreställningar om verkligheten och hur denna process kan
användas som instrument för att fostra och skapa förutsättningar för människors
identitetsskapande.199 Foucault menade att språket är nyckeln till att förstå hur vi formar vår
förståelse om världen.200 Genom att belysa hur diskursen om ras präglar informanternas
föreställningar går det att lyfta fram hur identiteter formas genom språket. Begreppet diskurs och
makt är därför relevant och kommer att användas för tydliggöra problematik, som kan uppstå,
inom organiseringen av olika praktiker, därför kommer begreppet diskurs att nyttjas i vår
studie.201
Det empiriska materialet utgår ifrån biståndsarbetare och volontärers utsagor och behandlar,
bland annat, hur deras relationer ser ut och påverkar arbetet. Foucault menar att makt finns inom
alla sociala sammanhang och fungerar som en produktiv kraft som skapar, påverkar och
förändrar. Han förklarar att människor som socialiserar på ett vardagligt plan utövar micro-makt.
Fokus för makten ligger på utövandet och dess effekter. Detta innebär alltså; hur vi skapar och
reproducerar våra föreställningar om verkligheten genom språket. Därför kommer studien
inspireras av Foucaults maktteori för att belysa hur biståndsaktörernas föreställningar om ras och
rasism påverkar deras sociala relation och identiteter.202 För att synliggöra hur dynamiken mellan
olika aktörer ser ut och för att lyfta fram olika maktrelationer inom biståndsarbete, därför
används begreppet postkolonialism.
Begreppets ursprung kommer ifrån kolonialism. Begreppet kolonialism innebär erövring och
kontrollen över andra människors land och resurser.203 Detta innebär att kolonialism inte är något
västvärlden själva har uppfunnit, utan ska ses som något som har funnits genom mänsklighetens
historia. Kolonialism kan också omfatta en omstrukturalisering av det koloniserade landets
ekonomi. Vilket kunde leda till att de koloniserade länderna hamnade i ett beroendeförhållande
till de länder som koloniserade dem.204 Det postkoloniala är ett mångtydigt begrepp som hänvisar
till en teori, diskurs och ett samhällstillstånd.
Postkolonialism syftar till något som hänt efter kolonialism. Postkolonial teori kan belysa ett slags
tillstånd som uppkommit i ett land efter kolonialismen och eftereffekterna av att det har varit
koloniserat. Den postkoloniala teorins fokus är att lyfta fram konsekvenserna i dessa processer
Bryman, s. 484.
Bryman, s. 474 ff.
201 Bryman, s. 483 f
202 Sven-Åke Lindgren, “Michel Foucault“, i Klassisk och modern samhällsteori, red. Andersen, Heine & Kaspersen, Lars
Bo. (Lund, 2007), s. 252 ff.
203 Ania Loomba, Kolonialism/Postkolonialism: en introduktion till ett forskningsfält, (Stockholm, 2006) s. 24.
204 Loomba, s. 25.
199
200
100
samt förbindelserna mellan dem.205 Inom den postkoloniala teorin ses kulturella identiteter som
något relationellt, alltså inte något som är ursprungligt eller fast. Tanken är att lyfta fram ”hur
kulturella identiteter uppstår först när människor möter det som ligger bortom gränsen för deras
räckvidd och fattningsförmåga.”206 Då studien behandlar hur olika människor med olika ursprung
har format varandras identitet och praktik har detta varit användbart för att belysa det kulturella
och sociala utbytet mellan människorna. Postkolonialism hänvisar också till en diskurs som
belyser en ambivalens inom det postkoloniala samhällets ”ställning mellan det inhemska och
västerländska.”207 Detta belyser ett skapande av ett “vi” och “dem” förhållande i samhället.
Den postkoloniala teorin används därför, ofta, för att belysa hur olika grupper förtrycks eller
påverkas av effekterna av en kolonisering istället för att lägga fokuset på specifika platser. 208
Kritiker, till postkoloniala teorier, menar att detta kan vara problematiskt, eftersom olika platser
flyter samman och en slags generalisering av omvärlden sker. Exempelvis kan Afrika ibland
framställas som ett land, en enhet, trots att det är en kontinent med väldigt många olika länder,
religioner och kulturer. Konsekvenserna av detta blir att man kan tappa de unika situationerna
olika platser har. Ytterligare kritik pekar på att begreppet, postkolonialism, utgår ifrån att landet
endast har formats historisk från kolonialismen. Självklart fanns det en kultur innan
kolonialismen kom som har påverkats landets historia och var det befinner sig idag.209 Detta
innebär att begreppet, postkolonialism, och dess användning är avgränsat till att belysa en viss
aspekt av hur samhället har formats, då det belyser en viss bestämd aspekt av samhällets
utformning.210 Det är viktigt att förstå hur det postkoloniala betonas av sociala, kulturella,
ekonomiska och historiska aspekter. Vilket innebär att begreppets innebörd formas utifrån
landets tillstånd. Begreppet kan därför användas för att synliggöra generella processer som, inom
en global kontext, kan visa ömsesidiga särdrag.211 Vi är medvetna om postkolonialismens
begränsningar, men vi har fortfarande användning av den, eftersom fokus i studien är att fånga
hur de olika människornas erfarenheter och sociala relationer format deras identiteter.
Då vi idag lever i en postkolonial värld innebär det även att de flesta länder idag ses som
mångkulturella där det inte alltid finns en given kultur du som medborgare ska tillhöra. David
Theo Goldberg menar att den nutida framväxten av mångkulturalism måste förstås genom att
samhället under 1900-talet dominerades av den monokulturella, vilket innebär just motsatsen till
det mångkulturella, att det endast fanns en given kultur inom en stat. Monokulturalism var, enligt
Goldberg, den mer eller mindre ohotade ideologiska förutsättningen under första halvan av 1900-
Stefan Jonsson, Andra platser: en essä om kulturell identitet, (Stockholm, 1995) s. 123.
Jonsson, s. 127.
207 Jonsson s. 127.
208 Ania Loomba, Kolonialism/Postkolonialism: en introduktion till ett forskningsfält, (Stockholm, 2006) s. 35
209 Loomba, s. 36.
210 Loomba, s. 37.
211 Loomba, s. 37.
205
206
101
talet.212 Med tiden har alltså en förskjutning skett och vi kan idag inte påstå att västvärlden ses
som monokulturellt, även om försök numera görs att få det så från olika politiska partier i
Europa. I och med diskussionen kring postmodernism har däremot mångkulturalism avancerat
inom samhället.213 Goldberg menar att mångkulturalismen går emot generaliseringar och har lätt
att fördöma olika diskriminerande system, exempelvis apartheid, då det är ett system som ses som
obefogat och just generaliserande.214 Genom studien beskrev informanterna hur dem strävade
efter ett mångkulturellt samhälle där alla skulle accepteras. För att komma dit använde sig
informanterna sig av olika praktiker som var influerade av ett nyliberalt tänk, där individen stod i
fokus för ansvarstagandet och personliga utvecklingen. I vår studie kommer vi ta upp hur de
nyliberala tankegångarna har format informanternas och identitet. Nyliberalism kan förklaras som
att “människorna betraktas som olika i allt och att de bör förbli olika.”215
Henry A Giroux menar att en ny forskning och ett nytt språk behövs för att förstå hur ras som
en pedagogisk kraft kan forma människor, men också hur ras påverkar strukturer och praktiker
som formar föreställningarna om ”vi” och ”dem” vilket går att koppla till postkoloniala teorier
om rasifiering.216 Giroux menar att nyliberalism, som ideologi, förskjuter ansvaret för problemet
med rasism till individen och där igenom suddar ut rasifieringen som ett strukturellt problem i
samhället.217 Genom en ansvarsförskjutning från samhällsnivå till individnivå blir individen
ansvarig för sin personliga utveckling.218 Nyliberalism argumenterar för att raskonflikter tillhör det
förflutna och är därför inte kopplat till individen. Med detta menas inte att nyliberalism förnekar
existensen av ras, utan pekar på att ras inte är orsaken till att vissa grupper blir priviligerade.219
Dana-Ain Davis diskuterar hur nyliberalism formar ras, rasifiering och rasism. Till att börja med
menar hon att nyliberalism är en uppsättning av ekonomiska grundsatser som syftar till att göra
regeringar mer effektiva. Denna effektivitet syftar till att hjälpa individer och länder att
konkurrera bättre på den fria marknaden.220 Samtidigt som nyliberalismen alltså syftar till att
förbättra människors konkurrenskraft innebär den också minskat ansvar kring, bland annat,
sociala problem. Författaren menar att, för att nyliberalismen ska kunna fungera så måste
ideologin förkasta identitet. Genom denna förkastning av identitet uteblir även diskursen kring
ras och rasism. Nyliberalism modifierar ras då det, enligt Davis, “forces the hand of raceblindness by insisting that race is unimportant”.221 Giroux menar att genom detta
David Theo Goldberg, Multiculturalism: A critical reader, (Oxford, 1994), s. 11.
Goldberg, s. 14.
214 Goldberg, s. 19.
215 Reidar Larsson, Politiska ideologier i vår tid, (Lund, 2006), s. 142.
216 Henry A. Giroux, “Spectacles of Race and Pedagogies of Denial: Anti-Black Racist Pedagogy Under the reign of
neolibereralism.”, Communication education,Vol. 52 (2003,¾) s. 191-192.
217 Giroux, s. 207.
218 Giroux, s. 197.
219 Giroux, s. 198.
220 Dana-Ain Davis, “Narrating the Mute: Racializing and Racism in a Neoliberal Moment”, Souls: A Critical Journal of
Black Politics, Culture & Society, vol. 9 (2007:4), s. 349
221 Davis, s. 349.
212
213
102
tillvägagångssätt anses ras och rasism, inom nyliberalismen, som något som tillhör det förflutna.
Detta på grund av att ras och rasism inte anses ha något inflytande på individers eller gruppers
hållning inom samhället.
Analys
Från samhällsstrukturer till rasmedvetenhet
David Theo Goldberg tar upp hur Sydafrika har formats av rasifierade samhällsstrukturer. Dessa
strukturer har format det sociala tillståndet i Sydafrika och att etnicitet, eller “ras”, var en politisk
teologi samt ett arv ifrån västvärlden och kyrkan.222 Apartheid fungerade som en idé, eller term,
för att rättfärdiga att vita och svarta skulle behandlas olika.223
Under studien kom Sydafrikas historiska arv upp som ett återkommande tema. Med historiska
arv menar vi den systematiska rasism som, Goldberg beskriver, har format Sydafrika och dess
invånares liv; det vill säga Apartheid. Emelie berättar:
De [sydafrikanerna] har ju växt upp i en svart och mycket mer segregerad miljö och
det har ju förbättrats. Förut var de ju tvungna att gå med id:kort och visa det så fort
polisen frågade och så. Vilket man fick höra mycket historier om liksom hur dem
växte upp. På det sättet har ju Sydafrika verkligen förbättrats till det bättre. Det är inte
lika segregerat längre. Så det var ju en sak som man lärde sig med det kulturella.
Från både Emelies och Nahoms utsagor framkom det hur rasism påverkar biståndsarbetarnas
och volontärernas organisering av arbetet och deras syn på samhället. Deras förhållningssätt till
hur barnen fostras formas av deras historia. Nahom beskriver:
You as a black man you can not afford to stay in [a nice neighbourhood], you know
what I mean, but now we don’t teach them racially, we want to teach them [the
children] that they can go stay there, it depends on how your intelligence are
And let alone that there are white people places because there are no more stigma or a
tag that says ’whites only’. Anyone can go and stay there but now within us we have to
build that we put the race mind out of our mentality. Because it will never build us in
to
an
extent
that
we
can
be
able
to
grow.
Både Emelie och Nahom beskriver den utveckling som har skett. Samtidigt går det att utläsa, från
citaten, hur det postkoloniala tillståndet har påverkat hur informanterna tänker och agerar. Detta
222
223
David Theo Goldberg, “A political theology of race”, Cultural Studies, Vol. 23 (2009:4), s. 516 & 534
Goldberg, s. 516.
103
synliggörs genom hur Nahom beskriver vilken medvetenhet, eller mentalitet, som finns om ras
och att kunskap och medvetenhet är två av nyckelkomponenterna till jämställdhet. Från citaten
framkommer en nyliberal tanke om hur ras tillhör det förflutna och att en slags rasblind
tankegång präglar deras handlingssätt i förhållande till barnen.224
[...] whereas now, when you take your kid to school, you can take him to a colored
school where he can study or she will study with colored people, so that’s why you
have to build and mould your child in terms of the race, you have to tell them that
race is not a good thing and it’s not constructive, it can just break you and make |you]
don’t want to get to some other places or maybe other jobs. It’s nice that we teach the
kids, even the parents, they emphasize, even the politicians, they emphasize on that.
We want to teach the kids a lot about that and about self-esteem, you know.
Från citaten går det att utläsa Nahoms syn på dels gruppmentaliteten bakom arbetet mot
rasismen men även på det individuella ansvaret. Från ordvalet av “us” framkommer Nahoms syn
på hur de svarta som grupp inte ska använda sig av ett kategoriserande tänk i deras förståelse av
andra människor, då det hämmar utvecklingen av människans syn på samhället. “De” ska
tillsammans hjälpa varandra, en solidarisk tanke om hur en grupp tillsammans kan förändra sin
livssituation. Samtidigt som han talar om att enighet är viktigt, framkommer det från Nahoms
citat hur självkänslan hos varje individ blir vital och hamnar i fokus för barnens utveckling.
Fostran genom eget ansvar och reflexivitet
I syfte att skapa gemenskap och förena olika etniciteter använde sig en av organisationerna sig av
sport, i detta fall fotboll. Jonathan beskriver fotbollens roll i en fostransprocess och dess funktion
i arbetet för att förena människor:
We’ve had these issues with racism in the past, but we are addressing it through sports
at [the facilities]. We host an annual soccer tournament and we on purpose go out and
invite a white team, a colored team, and we purposely go out and search for an indian
team. We want all these races at our tournament to show our kids how much they
actually have in common with kids from different races and groups. Then you realize,
’hey I can be friends with George’ who happens to be a white person, I can be friends
with Ahmed who happens to be an indian. And then they realize that there’s nothing
to it! All these things that are painted. The history of South Africa is what it is, we
need to teach our kids about it. But I feel it’s more important that we emphasize the
future than our past. There’s nothing we can do about our past. But if we actually
emphasize our future to our children South Africa is bound to be a better place.
224
Giroux, s.198.
104
En gemensam tankegång, hos informanterna, speglar en nyliberal modell där eget ansvar,
självmedvetenhet och reflexivitet ska förena människor och leda dem bort från rasism. Jonathan
vet om att det har funnits problem med rasism historiskt och han talar fortfarande om olika
“raser” samtidigt som han inte vill att det ska ligga någon tyngd vid diskursen kring ras och
rasism. Ras beskrivs som något som tillhör det förgångna, Jonathan vill inte lägga fokus på det
förgångna utan se framåt. Han vill hjälpa barnen att förstå att det inte finns någon mening med
att göra skillnad på raser. På frågan kring hur de, inom organisationen, behandlade och pratade
om olika samhällsstrukturer som exempelvis rasism, svarade Hermon på följande sätt:
We try to unite our children with the different races and sometimes it is hard,
sometimes it is easier. But, we try our best because we find that; how do we actually
unite them through sports? You find that; when you talk about football we try to get a
friendly game with another race. We want our boys to actually feel free to see another
race.
Hermon fortsätter med att förklara hur viktigt det är att bryta gamla mönster och tankesätt samt
visa barnen att de inte är olika, trots tidigare föreställningar. Här synliggörs Heusers teori om hur
“cross cultural friendships” utgör ett viktigt verktyg för att arbeta tillsammans och hur detta
vänskapsband ska fungera som ett instrument mot rasifiering.225 Fokus ligger på att lyfta fram
likheterna hos människor istället för olikheterna. Fotbollen fungerar som ett verktyg för att få in
ett mångkulturellt sätt att tänka. De mångkulturella tankegångarna går att utläsa genom Hermons
beskrivning av hur kulturer och raser ska kunna leva tillsammans under samma villkor. Här
återkommer temat om hur föreställningen kring ras tillhör det förgångna. Hermon trycker på
vikten av att barnen vågar träffa människor som har en annan hudfärg eller tillhör en annan
kultur. Detta är något som uppmuntras inom organisationen enligt utsagor från informanterna:
Let them explore outside. Let them see other people. Let them see other races and
you find out that every time we take our boys, we take our children; we take our girls
from the dance. We go and mix them with different races so they get use to that.
Because you see, some of them they think; only [here] is the safest place to stay. They
don’t want to go to other places, but you take them sometimes for them to see and
experience their life outside [of here].
Från Hermons utsagor går det att tolka vilken roll han anser mångkulturalism har för barnens
utveckling och mot ett jämställt samhälle. Ett syfte med biståndsarbetet är att se till att barnen
vågar utmana sig själva, våga bryta sig loss från det “trygga” området de är uppvuxna i och att se
225
Heuser, s. 1423.
105
andra ställen. Detta ger barnen, som individer, perspektiv på vad som är tryggt och inte. De får
även erfarenheter som bidrar till deras självutveckling, självförtroende och självkänsla.
Från utsagorna framkom det en medvetenhet om rasifieringens konsekvenser och betydelse för
individernas utveckling. En nyliberal syn framkommer från Jonathans utsagor kring vilken form
fostran för barnen ska ta. Han menar på att apartheid tidigare var ett problem i Sydafrika men att
de försöker lära barnen att det inte är deras generations fel eller nuvarande generationer av vita
människors fel. Jonathan talar om att förmedla och lära ut jämlikhet:
That’s why we in football always say ’you need to respect the man first before you
respect the title’ because if you respect the person, what matter does it if he or she is a
doctor or whatever? I don’t think that someone would actually be glad to accept a slap
from the great Nelson Mandela himself, you would want to know the reason why he
slapped you? It’s not about who, it’s about tolerating, being respectful no matter what
race they come from, you expect a man to treat you like a man, to treat you the way he
would like to be treated.
Enligt Jonathan behöver barnen lära sig att resonera och reflektera kring vilken sorts individ de
vill vara. Syftet är att få barnen att kunna fatta egna självständiga beslut. Biståndsarbetarna finns
där för att lära dem hjälpa sig själva. Detta framkommer när Jonathan beskriver syftet med deras
arbete:
But the fundamental part is to actually bold them and help them to make better
decisions and better choices in their lives. We use life skills, we use real life examples,
now with soccer, which I’m heavily involved in, the game itself teaches you a lot of
life essentials, lessons, like being patient, working as a team to achieve a goal, tolerance
you know. Learn how to lose. It’s much more important than the joy of winning a
match.
Jonathans beskrivning av fotbollens funktion speglar en aktivering av individen genom
självreflexivitet. Detta speglar Nikolas Rose idé om hur det biologiska medborgarskapet kan ses
som både individualiserande och kollektiviserande. Han menar att det är individualiserande i den
utsträckningen att individer formar relationer efter en medvetenhet om sig själv genom sitt
handlande. Inom detta finns ett fokus, i Rose teorier, kring vikten av kunskap för att bli en
reflekterande individ.226 Fotbollen fungerar som ett verktyg för att forma barnen till en
självreflekterande individ. Genom att de får lära sig vikten av självkännedom, ansvarstagande och
226
Nikolas Rose, The politics of life itself, (Princeton, 2007), s. 134
106
lära sig hantera motgångar. Det går även att utläsa att det är viktigt att de hjälper barnen och
ungdomarna att våga och vara modiga i sina val och beslut. Detta speglar också citatet från Anna
som pratar om hur hon förde samtal i grupp med barn. Syftet med samtalen var att prata och
reflektera över olika ämnen för att skapa en medvetenhet hos barnen.
Syftet var nog att bara få barnen, framförallt barnen men även de vuxna som vi hade
samtal med med, att uttrycka sina åsikter och börja tänka eller reflektera lite. Men vi
pratade mycket om rättigheter, vad de har för rättigheter och att man har rätt att
uttrycka åsikter, även negativa, att man inte måste vara glad jämt. Och sen hade vi ett
samtal om kvinnokroppen. [...] Huvudrubrikerna var först mänskliga rättigheter, sen
hade vi en hette jämlikhet och jämställdhet och en där vi pratade om känslor och en
där vi pratade om kvinnokroppen.
Utifrån utsagor kunde vi tyda vikten av att diskutera samhälleliga problem och att mycket vikt
lades vid att reflektera kring samhället i stort, men även den egna livssituationen. Samtalen som
skedde byggde mycket på att barnen skulle reflektera och att de vuxna i det här fallet försökte
hjälpa till med just detta. Dessa samtal kunde handla om allt ifrån den egna kroppen till hur vissa
handlingar kan komma att påverka både dig och din omgivning på olika sätt. De vuxna agerar
som en slags somatisk expertis i syfte att just guida barnen och ungdomarna att bli mer reflexiva.
Somatisk expertis kan fungera som någon slags rådgivare men kan även vara psykologer,
terapeuter eller liknande. Deras roll kan vara att guida människor i en viss riktning eller få dem att
reflektera kring saker i deras liv de vanligtvis inte hade gjort.227 Utifrån ett postkolonialt
perspektiv kan detta bli problematisk, eftersom de västerländska volontärerna tar på sig rollen
som de som måste lära “de andra”. Detta framkommer från volontärernas föreställningar om
barnens avsaknad av reflektionsförmåga och tankar. Genom att hur volontären formulerar sig
synliggörs detta, Anna säger hur barnen behöver: “ börja tänka eller reflektera lite.”
Skapandet av gemenskap, sociala relationer och identiteter
Relationer inom biståndsarbetet är en viktig komponent i för att förstå hur diskursen kring ras
och rasism formar sig. En annan viktig del är hur olika sociala relationer kan se ut och hur olika
aktörer konstruerar och tillskriver sig själva och andra identiteter. Genom studiens gång
synliggjordes betydelsen för hur biståndsaktörerna själva tillskrivs och tillskriver identiteter till
andra och vilken innebörd detta kunde ha för diskursen. Hermon talar om hur han, genom sitt
handlande, kan påverka barnen han jobbar och umgås med:
227
Rose, s. 28 f.
107
And some of them [the children] are actually missing that in their heart. So I try my
best to be with them, off the field, and admit to them, because you need to be a role
model to your boys. So if you want your boys to be a better person, a good person, to
grow, you need to start with yourself as a coach and show them that this is the way to
go, to be a better person in life, so. I spend a lot of time at [the facilities], of work with
them [the children] and spend, like, helping them with many things in life.
Hermons roll som somatisk expert synliggörs genom att han ger sig själv identiteten 228 som “role
model”, eller förebild, och han ska fostra barnen till att bli bättre människor. Från citatet går det
att utläsa hur det självreflexiva tänkandet är vitalt för att bli en bättre människa. Detta
framkommer genom hans berättelse om hur den personliga utvecklingen måste börja med sig
själv.
Fokus
för
fostran
ligger
i
denna
kontext
hos
individen.
Eriksson Baaz talar om att människors identiteter måste ses som en dubbel process där subjektet
blir inte bara placerad i en subjektsposition utan att de även investerar i en särskild position. 229
Hon refererar till Stuart Hall och hans benämning kring att identitet är något relationellt och att
identitet skapas genom skillnader, och inte bara utanför dem. 230 Exempelvis olikheter som att
Hermon är vuxen, han har livserfarenheter barnen kanske ännu inte har, han är deras tränare
snarare än deras lagkompis. Hermon legitimerar sig själv och sin position som en “role model”
gentemot barnen genom att vara något de, enligt honom, saknar. Han vet om att han kan utgöra
en skillnad för barnen. Hermon talar om hur han själv behöver föregå med gott exempel för
barnen i syfte att kunna hjälpa dem att hjälpa sig själva. Identitetsskapande processer sker, dels
genom att han sätter identiteter till sig själv, men även olikheterna mellan honom och barnen
kommer fram med hjälp av Eriksson Baaz förklaring.
Ett återkommande tema genom informanternas utsagor var hur de tillskrev sig själva identiteter
och deras roll i fostransprocessen och vilken roll relationer och gemenskap har. Hermon
diskuterar sin roll i sitt arbete:
In my group I have a big role that I actually do, because they see me as a role model.
Because they [barnen], off [the] primacies they actually come to me asking for help
when they have problems. And they sit with me most, like most of the days. Most of
the times they spend the time with me because they feel like that they are quite free
when they see me and I try my best to be a father figure and a mother figure as well.
Hammarén & Johansson, s. 27
Eriksson Baaz, s. 14
230 Eriksson Baaz. s. 14.
228
229
108
Hermon tillskriver sig flera olika identiteter i citatet ovan. Dels talar återigen han om att barnen
ser honom som en slags “role model” samtidigt som han försöker vara både en faders- och en
modersfigur. Från citatet går det att tolka hur hans personliga relation till barnen spelar en viktig
roll i hans arbete. Denna tolkning skulle kunna innebära att Hermon inte ser sin roll, i sitt arbete,
som endast professionell utan också som en del av hans liv utanför arbetet. Detta synliggörs
genom att han tillskriver sig en identitet som inte enbart handlar om arbete utan även en identitet
som är kopplad till en familjerelation. Här framkommer Hermons övergång, från det
professionella, till en mer personlig roll i arbetet. Detta speglar Fechters teori om hur det
personliga och professionella kan förenas och att denna sammanfogning kan ge positiva effekter
inom biståndsarbete.231 De positiva effekterna, som Hermon beskriver, från sin personliga
relation till barnen är hur han har kunnat komma närmare barnen och att han har byggt upp ett
förtroende gentemot dem. Från detta går det att tolka att Hermon ser sig själv som ansvarig för
barnen på en mer personlig nivå än det professionella. En tolkning är gjorts att detta har gjort
honom mer involverad i sitt arbete. Vilket har inneburit att han tillskrivit sig själv ett ansvar för
barnen och deras välmående. Genom studien återkom det hur biståndsaktörernas professionella
och det personliga samspelade i hur de förhölls sig till sitt arbete, sina relationer och agerande.
Även för Anna som gjorde praktiserade i Asien och genomförde en del arbete på barnhem.
Anna: [...] vi kom ju inte in där [barnhemmet]och blev en professionell socialarbetare
utan vi blev ju som en del i deras gemenskap, i deras familj för de var jätteöppna och
välkomnande. Så, det är ju väldigt annorlunda mot vad vi skulle göra i Sverige. Det var
ju en familj liksom.
Emelie: [...] Barnen jag var så nära är en del av mitt hjärta. Så är det. Jag skulle säga att
jag är en del av den familjen, jag är en del av familjen. Så tänker jag, tror jag. Det är
min relation till organisationen.
Från citaten går det att utläsa vikten av hur det personliga korsar det professionella i arbetet och
vad det gör i relationen mellan biståndsaktörerna. Den personliga aspekten i biståndsarbetet är en
viktig komponent för formandet av gemenskap. Detta speglar Fetchers poäng med att hur det
personliga engagemanget har en positiv inverkan på biståndsarbetet. När informanterna pratar
om organisationen görs en tolkning av att det inte handlar om organisationen, utan människorna
inom den, det arbete de utför och den inställning de har gentemot sitt arbete och främst barnen.
Samtidigt synliggör detta hur biståndsaktörernas identiteter formas utifrån arbetet med barnen
och hur denna personliga relation formar deras identiteter, eftersom att dem blir en del av
familjen. Hammarén och Johansson menar att likheter och skillnader, mellan människor, formas
både socialt och symboliskt genom inkludering och exkludering.232 Detta är något som speglar
våra informanters utsagor om deras erfarenheter. Likheten är det arbete som samtliga
231
232
Fechter, s. 1401.
Hammaren & Johansson, s. 98.
109
informanter beskriver som något mycket viktigt och personligt för dem. Biståndsaktörerna
beskriver en känsla av att tillhöra en familj. Denna likhet gör att biståndsaktörerna inkluderar
varandra in i en gemenskap. De pratar om att familjen fungerar som verktyg för att överkomma
problem tillsammans. Även om informanterna målar upp en bild av hur fostran anammar ett
individuellt och liberalt perspektiv, finns det fortfarande en stark solidarisk gruppgemenskap.
Jonathan fortsätter att beskriva gemenskapens betydelse:
We start to enjoy them [the volunteers] being around here and then soon they robb
us of their presence and their smiles, their little jokes they bring bring to the people.
So in that sense it becomes so difficult to let them go. Because some of them they
start being part of the family. They bring so much value to the organization. And they
get nothing in return since they volunteer. So I for one has always valued them.
Från detta framkommer också en bild av hur viktig familjen är. Det är dock inte lika viktigt att
sätta en tydlig stämpel på vilka som ingår i denna familj. Citatet synliggör en mångdimensionell
familjebild. I detta fall består familjen av allt ifrån barnen, de andra biståndsarbetarna och även
praktikanter och volontärer. Fenomenet av familjebilden är ett återkommande tema i utsagorna.
Detta synliggör hur kulturell tillhörighet inte är något fast och att kulturella identiteter är något
bräckligt. Eftersom gemenskapen kan socialt konstrueras kan föreställningarna om sociala och
kulturella barriärer överkommas genom gemenskap. Här framkommer den postkoloniala synen
på hur identiteter är något relationellt och bräckligt, kopplat till människors förhållningssätt till
varandra. Biståndsaktörernas relationer är sammankopplat med deras föreställningar om
familjebilden, vilken har format en gemenskap som hjälper dem att överkomma rasism
tillsammans. Men vad innebär deras uppmärksammande av ras, och vad gör den för diskursen?
Rasdiskursens paradoxer
Beskrivningen av familjebilden speglar det rasblinda tankesätt som biståndsaktörerna beskriver. I
familjen är alla välkomna, men de talar fortfarande om varandra och andra raser i ett “vi” och
“dem”. När Jonathan, i början av analysen, talar om sitt förhållningssätt till ras framträder en
slags rasblindhet. Biståndsarbetarna vet om att det finns raser, men de vill visa på att det inte
ligger någon skillnad mellan de olika raserna. Viktigt att notera är att de fortfarande
uppmärksammar och gör skillnad mellan raser. Jonathans förhållningssätt till sin egen rasblindhet
blir paradoxal, eftersom han fortfarande talar om svarta, vita och färgade och att han fortfarande
är tvungen att prata om det för att uppmärksamma problematiken. Även Nahom tar upp detta
när han pratar om vart du som svart man idag, i Sydafrika, kan bo. Han visar på en medvetenhet
kring raser men han menar istället på att du som individ ska vara medveten om dina rättigheter
och att hänger på din intelligens vart du kan bo. Detta är i längden ett problem då han
fortfarande måste förhålla sig till ras för att kunna uppmärksamma och synliggöra problemet med
rasism och ras. Att informanterna gör skillnad mellan raser är något som är återkommande i
110
intervjuerna. De vill överkomma rasism, men de uppmärksammar inte ras. Hur diskursen om ras
är rasifieringen framkommer från citaten genom hur de benämner varandra och sig själva. De ser
rasismen som ett problem, men använder sig av ras som uttryck. Vilket innebär för diskursen att
biståndsaktörerna bygger på föreställningarna om att ras är en realitet, eftersom de gör skillnad
och kategoriserar olika grupper.
Avslutande reflektioner
Genom vår studie har vi lyft fram hur diskursen om ras påverkats och påverkar formandet av
gemenskap, fostran och identitet. Vi har belyst hur idrott och gruppsamtal kan fungera som ett
verktyg för att förmedla nyliberala tankar om eget ansvar och självmedvetenhet. Från utsagorna
framkommer det hur biståndsaktörerna i Afrika ser ras som något som tillhör det förgångna och
att de producerar en rasblindhet, men att ras diskursen fortfarande influerar deras liv.
Rasdiskursen har format hur barnen de arbetar med fostras och de vuxnas handlande genom att
den influerat deras sätt att tänka. Detta synliggörs genom hur de reflexivt resonerar kring ras i
deras vardagspraktiker och strävar tillsammans efter jämställdhet. Biståndsaktörerna fokuserar på
att barnen och de själva ska uppnå en medvetenhet om vilka möjligheter de har och att ras inte
ska begränsa deras liv. Effekterna av denna fostran och formande av en gemenskap, eller familj,
har en paradoxal verkan. Familjebilden, eller gemenskapen, bejakar att alla är lika värda och att
det inte ska finnas några skillnader i hur människor behandlas, alltså en slags rasblindhet.
Samtidigt benämner och kategoriserar biståndsaktörerna människor utifrån ras, vilket kan ge
effekterna av att de förstärker föreställningarna om rasskillnader och legitimerar hur diskursen tar
sig i uttryck. Genom studien ser vi hur diskursen om ras format och formas genom
biståndsaktörernas vardagspraktiker och hur de bemöter samt talar om varandra och sig själva.
Exempelvis formas sydafrikanernas identiteter genom att de benämner sig själva som svarta och
andra grupper som vita eller färgade. De tillskriver sig själva och andra identiteter utifrån deras
hudfärg. Deras rasmedvetenhet gör deras handlande därför rasifierat, då de hela tiden måste
förhålla sig till den. Från utsagorna framkommer också informanternas föreställningar om ras
genom att de kategoriserar människor utifrån det. Det läggs dock ingen direkt negativa
värderingar som präglar kategoriserandet, utan de ser varandra som jämlikar. Detta skulle kunna
ses som paradoxalt och något som skulle kunna problematiseras från båda hållen. Å ena sidan
bygger dem på föreställningarna om att ras och legitimerar människor syn på varandra som olika.
Å andra sidan är det svårt att uppmärksamma en grupps problem utan att inte kategorisera dem
som en viss grupp och synliggöra deras problem. I sydafrikanernas fall handlar det om att
synliggöra problemet med rasism i deras samhälle där svarta är och har varit en utsatt grupp och
hur de tillsammans kan komma bort från rasism. Familjebilden, som biståndsaktörerna beskriver,
är ett exempel på hur detta tas i uttryck. Å ena sidan benämner de varandra som olika, men
inkluderar ändå varandra i en gemenskap där alla är jämställda. Relationerna mellan aktörerna
sträcker sig längre än bara yrkesmässigt och professionellt. De ser på relationen mellan varandra
111
som en slags familjerelation, där alla är inkluderade. Det går att tolka att en effekt av detta har
gjort biståndsaktörerna mer involverade i sitt arbete.
Vad innebär dessa olika aspekter för samarbetet inom biståndsarbetet? Genom utsagorna
framkommer en strävan efter ett mångkulturellt samhälle där alla ska få vara med och där ras
tillhör det förgångna. Utifrån biståndsaktörernas utsagor synliggörs innebörden av rasismen och
rasdiskursens. Även om rasism finns och ras benämns är detta inget som hindrar samarbetet.
Problematik finns dock fortfarande inom biståndsarbete eftersom de fortfarande måste förhålla
sig till rasism och ras. Språket är en viktig aspekt att undersöka vid formandet av människors
föreställningar och dess innebörd för deras identiteter. Diskursen om ras utgör en viktig
samhällsfråga att undersöka om ett jämställt samhälle ska alstras.
Tankar och funderingar för vidare forskning
Rasdiskursen behöver inte vara ett isolerat problem till biståndsarbete, men kan nog översättas till
andra delar av samhället. Därför skulle det vara intressant för vidare forskning att undersöka hur
diskursen om ras formar andra samhällssfärer. Exempelvis skulle vidare forskning undersöka hur
olika biståndsorganisationer formas och formar rasdiskursen. Forskningen skulle kunna ta upp
hur organisationernas riktlinjer och mål styr biståndsarbetet och hur det är influerat av
rasdiskursen. Detta skulle kunna kopplas till ett globalt perspektiv på hur gamla kolonier hamnar i
ett beroendeförhållande till biståndsorganisationerna och sedan granska deras påverkan på dessa
länders samhällsutveckling.
Det skulle även vara av intresse för vidare forskning att undersöka hur informanternas åldrar,
etnicitet och kön formade deras utsagor och deras identiteter. Detta skulle kunna bredda, inom
ramen för biståndsarbete, synsättet av de sociala identitetsskapande processerna hos
informanterna i vår studie. Ett intersektionellt perspektiv skulle kunna användas för att fånga
skärningspunkterna mellan olika grupper, som exempelvis ålder, kön och klass.
112
Referenslista
Bryman, Alan, Samhällsvetenskapliga metoder, (Malmö, 2011)
Dana-Ain Davis, “Narrating the Mute: Racializing and Racism in a Neoliberal Moment”, Souls: A
Critical Journal of Black Politics, Culture & Society, vol. 9 (2007:4), s. 349
Eriksson-Baaz, Maria, The Paternalism of Partnership: a Postcolonial Reading of Identity in Development
Aid, (London, 2005)
Fechter, Anne-Meike, “The Personal and the Professional: Aid workers’ relationships and values
in the development process”, Third World Quarterly, Vol. 33, (2012:8)
Fägerborg, Eva ”Intervjuer”, i Etnologiskt fältarbete, red. Lars Kaijser & Magnus Öhlander. (Lund,
2011), s. 85-112.
Giroux, A Henry, “Spectacles of Race and Pedagogies of Denial: Anti-Black Racist Pedagogy
Under the reign of neolibereralism.”, Communication education, Vol. 52 (2003,¾) S. 191-211.
Goldberg, Theo, David, “A political theology of race”, Cultural Studies, Vol. 23 (2009:4), s. 513537.
Goldberg, Theo, David, Multiculturalism: A Critical reader, (Oxford, 1994)
Hammarén, Nils & Johansson, Thomas, Identitet, (Stockholm, 2009), s. 27
Heuser, Eric Anton, “Befriending the Field: culture and friendships in development worlds.“,
Third World Quarterly, Vol. 33 (2012: 8)
Jonsson, Stefan, Andra platser: en essä om kulturell identitet, Norstedt, (Stockholm, 1995)
Kaijser, Lars & Öhlander, Magnus (red.), Etnologiskt fältarbete, 2. (Lund, 2011)
Kvale, Steinar & Brinkmann, Svend, Den kvalitativa forskningsintervjun, (Lund, 2009)
Larsson, Reidar, Politiska ideologier i vår tid, (Lund, 2006)
113
Lindgren, Sven-Åke, “Michel Foucault“, i Klassisk och modern samhällsteori, red. Andersen, Heine &
Kaspersen, Lars Bo. (Lund, 2007), s. 249-262.
Loomba, Ania, Kolonialism/Postkolonialism: en introduktion till ett forskningsfält, (Stockholm, 2006)
Pripp, Oscar ”Reflektion och etik”, i Etnologiskt fältarbete, red. Lars Kaijser & Magnus Öhlander.
(Lund, 2011), s. 65.
Roth, Silke, “Professionalisation Trends and Inequality: experiences and practices in aid
relationship”, Third World Quarterly, Vol. 33, (2012:8)
Rose, Nikolas, The Politics of Life Itself: Biomedicine, Power, and subjectivity in the Twenty-First Century,
(Princeton, 2007)