Etnicitet och identitet skapad genom handlingar
Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier - ISV Etnicitet och identitet skapad genom handlingar Mångkulturalismens många sidor Emina Rahic & Erna Begovic – Irma Alisic & Johanna Östlund – Sofie Ekberg & Maria Habib Davidsson– Carl Hassellöf & Tomas Landström Antologi från Samhälls- och kulturanalys år 2015 Handledare: Anna Bredström Förord Vi vill ta tillfället i akt att tacka de informanter som medverkat i studierna, utan dem hade denna antologi inte varit möjlig att utföra. Vi vill också passa på att tacka vår handledare Anna Bredström för hennes hjälpsamhet och vägledning. Innehållsförteckning KAPPA ...................................................................................................................................... 1 TRANSNATIONALITETENS TVÅ SIDOR........................................................................................ 3 SVENSKA MYNDIGHETERS DISKURS OM HEDERSRELATERAT VÅLD OCH SOCIAL TJÄNST I PRAKTIK ..................................................................................................................................... 3 DISKURSEN OM HEDER OCH VANÄRA I DEN OFFENTLIGA SEKTORN I SVERIGE ....................... 4 EN RASIFIERAD VARDAG - DISKURSENS EFFEKTER ................................................................... 5 TRANSNATIONALITETENS TVÅ SIDOR ........................................................................ 6 INLEDNING ................................................................................................................................. 6 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR .............................................................................................. 7 AVGRÄNSNINGAR OCH URVAL AV INFORMANTER .................................................................... 7 INTERVJU ................................................................................................................................... 8 ETISKA STÄLLNINGSTAGANDEN ................................................................................................ 9 TIDIGARE FORSKNING ............................................................................................................... 9 TEORETISKA PERSPEKTIV ....................................................................................................... 12 TRANSNATIONELLA RELATIONER/PERSPEKTIV .......................................................................... 12 DIASPORA ................................................................................................................................. 13 ETNICITET ................................................................................................................................. 14 METOD OCH METODDISKUSSION ............................................................................................. 15 SJÄLVREFLEKTION .................................................................................................................... 15 ANALYSMETOD ........................................................................................................................ 16 KODNING OCH DISPOSITION ....................................................................................................... 17 ANALYS .................................................................................................................................... 18 LÄNGTAN EFTER HEMLANDET ................................................................................................... 18 VI OCH DEM ............................................................................................................................... 20 SYNEN PÅ SAM- OCH FRAMTIDEN .............................................................................................. 23 ÅTERVÄNDA ELLER STANNA KVAR............................................................................................ 24 TILLHÖRIGHETSKÄNSLAN ......................................................................................................... 26 LIVET I SVERIGE ........................................................................................................................ 28 ROMANTISERANDET AV LANDET SVERIGE................................................................................. 30 ATT UPPRÄTTHÅLLA KONTAKTEN ............................................................................................. 32 SLUTDISKUSSION OCH RESULTAT ............................................................................................ 33 REFERENSLISTA ....................................................................................................................... 36 SVENSKA MYNDIGHETERS DISKURS OM HEDERSRELATERAT VÅLD OCH SOCIAL TJÄNST I PRAKTIK ............................................................................................ 38 INLEDNING ............................................................................................................................... 38 AVGRÄNSNING ......................................................................................................................... 38 SYFTE ....................................................................................................................................... 39 FRÅGESTÄLLNINGAR ............................................................................................................... 39 BAKGRUND ............................................................................................................................... 39 REGERINGENS DEFINITION OCH RIKTLINJER UTIFRÅN HEDERSRELATERAT VÅLD OCH FÖRTRYCK .................................................................................................................................................. 40 TIDIGARE FORSKNING ............................................................................................................. 41 TIDIGARE RAPPORT KRING SOCIALTJÄNSTENS ARBETE MED HEDERSRELATERAT VÅLD ............. 41 HEDERSVÅLD I SVENSK OFFENTLIG POLITIK .............................................................................. 43 TEORETISKA PERSPEKTIV ....................................................................................................... 44 ETNICITET SOM SOCIAL KONSTRUKTION .................................................................................... 44 SEXUALITET SOM ETNISK MARKÖR ............................................................................................ 45 METOD ..................................................................................................................................... 46 URVAL ...................................................................................................................................... 47 ETIK .......................................................................................................................................... 48 ANALYSMETOD ......................................................................................................................... 49 ANALYS .................................................................................................................................... 50 HUR UPPFATTAS HEDER AV SOCIALTJÄNSTEN SAMT STÖDORGANISATIONEN? ........................... 50 ETNICITET I RELATION TILL HEDER ............................................................................................ 51 DISKURSEN OM HEDER............................................................................................................. 53 SEXUALITET I RELATION TILL HEDER ..................................................................................... 53 VILKA TILLVÄGAGÅNGSÄTT SAMT ÅTGÄRDER VIDTAR SOCIALTJÄNSTEN FÖR ATT HANTERA HEDERSRELATERAT VÅLD OCH FÖRTRYCK? ............................................................................... 55 Socialtjänst i praktik ................................................................................................................. 55 SOCIALTJÄNSTENS FÖRHÅLLNINGSÄTT TILL REGERINGENS DEFINITION KRING HEDERSRELATERAT VÅLD OCH FÖRTRYCK ................................................................................ 57 AVSLUTANDE DISKUSSION ....................................................................................................... 58 REFERENSLISTA ....................................................................................................................... 59 DEN SVENSKA DISKURSEN OM HEDER OCH VANÄRA I DEN OFFENTLIGA SEKTORN .............................................................................................................................. 61 INTRODUKTION ........................................................................................................................ 61 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ............................................................................................ 61 DISPOSITION............................................................................................................................. 62 TIDIGARE FORSKNING ............................................................................................................. 62 OM HEDER ................................................................................................................................. 62 MELLAN TYSTNAD OCH TAL ...................................................................................................... 62 I SKOLANS VILJA ATT ÅTGÄRDA ”HEDERSRELATERAT” VÅLD .................................................... 64 LOVE IN ANOTHER COUNTRY .................................................................................................... 65 STUDIENS ANSATS ..................................................................................................................... 66 TEORETISK REFERENSRAM ..................................................................................................... 67 SOCIALKONSTRUKTIVISM .......................................................................................................... 67 Klibbighet ................................................................................................................................. 68 KULTUR .................................................................................................................................... 69 KULTUR, ETNICITET OCH NATION .............................................................................................. 70 POSTKOLONIAL FEMINISM OCH INTERSEKTIONALITET ............................................................... 71 METOD ..................................................................................................................................... 72 INTERVJU................................................................................................................................... 72 DISKURSANALYS ....................................................................................................................... 74 ETISKA REFLEKTIONER ........................................................................................................... 75 ANALYS .................................................................................................................................... 76 DISKURSEN OM HEDER OCH VANÄRA ........................................................................................ 76 KULTUR .................................................................................................................................... 77 DEN AVVIKANDE KULTUREN ..................................................................................................... 77 DET SVENSKA SOM UTGÅNGSPUNKT.......................................................................................... 79 NÅGON MÅSTE HJÄLPA DEM ...................................................................................................... 80 EN REFLEXIV DISKURS ............................................................................................................... 81 AVSLUTANDE DISKUSSION ....................................................................................................... 86 REFERENSLISTA ....................................................................................................................... 89 TRYCKTA KÄLLOR ..................................................................................................................... 89 EN RASIFIERAD VARDAG - DISKURSENS EFFEKTER ............................................ 91 INLEDNING ............................................................................................................................... 91 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ............................................................................................ 91 DISPOSITION............................................................................................................................. 92 TIDIGARE FORSKNING ............................................................................................................. 92 RELATIONER INOM BISTÅNDSARBETE, ARBETSKONTEXT ........................................................... 92 PERSONLIGA RELATIONER, VÄNSKAP OCH VÄRDEN. .................................................................. 93 METOD ..................................................................................................................................... 95 URVAL ...................................................................................................................................... 96 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT............................................................................................................... 96 ETIK ......................................................................................................................................... 97 TEORI ....................................................................................................................................... 98 ANALYS .................................................................................................................................. 102 FRÅN SAMHÄLLSSTRUKTURER TILL RASMEDVETENHET .......................................................... 102 FOSTRAN GENOM EGET ANSVAR OCH REFLEXIVITET................................................................ 103 SKAPANDET AV GEMENSKAP, SOCIALA RELATIONER OCH IDENTITETER .................................. 106 RASDISKURSENS PARADOXER.................................................................................................. 109 AVSLUTANDE REFLEKTIONER ............................................................................................... 110 TANKAR OCH FUNDERINGAR FÖR VIDARE FORSKNING ........................................................ 111 REFERENSLISTA ..................................................................................................................... 112 1 Kappa Vad innebär det att leva i ett mångkulturellt samhälle där flera kulturer samspelar med varandra? Hur formas människors föreställningar om kulturer och vad innebär det för deras identiteter? Denna antologi behandlar, bland annat, hur människor socialt konstruerar etnicitet och vilken innebörd det kan ha för människors liv. Transnationalitetens två sidor skriven av Emina Rahic och Erna Begovic handlar om hur individer med utländsk bakgrund pratar och berättar om sina egna erfarenheter om vilka kopplingar de har till sina hemländer men även till Sverige. Irma Alisic och Johanna Östlund undersöker olika myndigheters definition av “heder och hedersvåld” samt lyfter fram hur de hanterar fall som är hedersrelaterade. Sofie Ekberg och Maria Habib Davidsson utforskar hur diskursen om “hederskultur” ser ut hos de yrkesverksamma i Sverige idag och hur det påverkar specifika sociala grupper i samhället. Carl Hassellöf och Tomas Landström undersöker hur diskursen om “ras” formar människors identiteter inom biståndsarbete och vilka effekter det kan få i människor vardagspraktiker. Denna antologi lyfter fram hur etnicitet formas genom handling och problematiserar vad detta kan innebära för människors föreställningar om samhället. Sverige beskrivs i vissa sammanhang som ett mångkulturellt land där människor med olika etnisk bakgrund lever, arbetar, och studerar. I boken Etnicitetens gränser och mångfald skriver Aleksandra Ålund om att invandrare, på olika samhällsplan, diskrimineras, anses vara avvikande och segregeras.1 Genom att människor i samhället ser till varandras olika kulturella och etniska skillnader skapas grupperingar, med andra ord “vi” och “dem”. Vidare skriver Ålund att samhällets ojämna utveckling har lett till att människor drabbas av att olikheter träder fram som i sin tur skapar ojämlik “resursfördelning, och ekonomisk och politisk makt…”.2 Den ojämna utvecklingen ligger till grund för segregation i samhället, individers identitetskriser samt sociala konflikter.3 Ojämlikhetens sociala sida har, inom det mångkulturella samhället och i “samband mellan fattigdomens utbredning och välfärdsstatens sönderfall…”, blivit allt mer märkbart. 4 Begreppet etnicitet används i vardagliga, politiska och akademiska sammanhang. Begreppet används för att beskriva sociala grupper som bland annat delar gemensamt ursprung, språk, normer, kulturella traditioner samt religion.5 I vårt mångetniska och mångkulturella samhälle så har mångkulturalismen i allt högre grad utpekats som ett problem. En grund för den kulturella konflikten är den etniska mångfalden och det är dessa kulturella konflikter som tenderar att generaliseras i ett “vi och dem” tänkande, där majoritetskulturen innebär en normerande och Aleksandra Ålund, “Etnicitetens mångfald och mångfaldens etniciteter. Kön, klass, identitet och ras”, i Etnicitetens gränser och mångfald, red. Erik Olsson, (Falun, 2005), s 50. 2 Ålund, s. 53. 3 Ålund, s. 53. 4 Ålund, s. 54. 5 Tünde Puskás & Aleksandra Ålund, ”Etnicitet- gränsdragningens och skillnadsskapandets komplexitet”, i Migrationens och etnicitetens epok: kritiska perspektiv i etnicitets- och migrationsstudier, red. Magnus Dahlstedt & Anders Neergaard, (Stockholm, 2013), s.28. 1 2 dominerande ställning.6 Etnicitet kan betraktas som ett begrepp som förknippas med bland annat identiteter, kategorier och grupper, kollektiv samt relationer. Ur ett socialpsykologiskt perspektiv kan “etnisk identitet” även anses som en kollektiv identitet. Denna identitet kan vara känslomässigt laddad för individen och tenderar ibland att tillskrivas av andra.7 Enligt Thomas Hylland Eriksen kan etnicitet och social identitet ses som något föränderligt och situationsbetingat. Det finns tillfällen då etnicitet inte förefaller som något viktigt och stunder då det är allt som betyder något. Andra faktorer som medverkar i vår identitet, som kön, klass, ålder eller vad du arbetar med kan i vissa tillfällen översegla och underminera ett etniskt ursprung. Den etniska aspekten av individen blir viktig i situationer då den ger något som individen uppfattar som betydelsefullt.8 Då socialantropologin belyser händelser mellan människor och identiteten traditionsenligt anses vara något som finns inuti individen har det inte gjorts studier av den personliga identiteten i någon större utsträckning. På senare tid har det visats hur sidor av individen som tidigare uppfattats som oföränderliga med fördel kan utforskas som symboliska aspekter av sociala processer. Forskning inom etnicitet har visat på ett samband mellan sociala processer och identiteten.9 Ett postkolonialt perspektiv har inspirerat antologin, inom det postkoloniala betraktas kulturella identiteter, eller etnicitet, inte som något fast, utan något föränderligt.10 Identiteter beskrivs, många gånger, som hybrida, menande att identiteten hos en människa har formats av flera kulturella influenser och kan därför inte kategoriseras eller förstås som tillhörande av endast en kultur.11 Tanken är att lyfta fram och problematisera hur etnicitet socialt konstruerats, inom olika delar av samhället, och belysa hur hybrida identiteter kan uppstå.12 Detta i syfte att öka förståelsen för vilken roll etnicitet spelar för människor i olika delar av samhället. Med ett socialkonstruktionistiskt synsätt kan vi se på identitet och etnicitet som något i ständig förändring. Etnicitet är istället något som individen själv identifierar sig med och genom andras ögon.13 Socialkonstruktivismen ifrågasätter våra förgivet tagna tankar om vår omvärld, men även om oss själva. Istället för att se på företeelser och fenomen som naturliga säger detta perspektiv att under ytan döljer sig en komplex social påverkan.14 Socialkonstruktivismen menar att även Puskás & Ålund, s.27 Mehrdad Darvishpour & Charles Westin (red.), Migration och etnicitet: perspektiv på ett mångkulturellt Sverige, (Lund 2007) s. 23f. 8 Thomas Hylland Eriksen, Etnicitet och nationalism, (Falun, 2007), s. 42 f. 9 Hylland Eriksen, s. 79. 10 Stefan Jonsson, Andra platser: en essä om kulturell identitet, Norstedt, (Stockholm, 1995) s. 127. 11 Ania Loomba, Kolonialism/Postkolonialism: en introduktion till ett forskningsfält, (Stockholm, 2006) s. 118. 12 Jonsson, s. 127. 13 Puskás & Ålund, s. 29. 14 Vivien Burr, Social constructionism, (London, 2003), s. 3. 6 7 3 individens innersta djupaste själv skapas genom sociala handlingar. Den definition vi har av oss själva, vår identitet påverkas av samhällets makt-, köns- och klasstrukturer.15 I antologin utvecklas dessa tankegångar kring hur identitet utformas i olika sociala miljöer genom diskurs. Frågor som, hur påverkas individen av att leva i en maktrelation gentemot nationen, staten, biståndsorganisationer och andra yrkesverksamma utvecklas med hjälp av ytterligare teorier. Den här antologin lyfter fram hur identitet skapas i olika sociala processer. Transnationalitetens två sidor Hur finner individer med utländsk bakgrund en tillhörighetskänsla i både det nya respektive gamla hemlandet? Detta är en grundläggande fråga författarna Emina Rahic och Erna Begovic ställer i studien “Transnationalitetens två sidor”. Rahics och Begovics studie är grundad genom kvalitativa intervjuer, där åtta informanter har fått svara på våra frågor angående deras tillhörighetskänsla i både det gamla hemlandet samt Sverige. Vi har valt att inte begränsa oss till en folkgrupp, utan fler, då olika grupper har olika berättelser och det är detta Rahic och Begovic är ute efter. Människor utvandrar av olika skäl, vilket kan ge olika berättelser samt synvinklar på individers tillhörighetskänsla. Begrepp som transnationalitet och etnicitet behandlas i studien och sätts i kontext till hur individers identitet formas utifrån deras livsberättelser. Genom att analysera individernas livsberättelser utifrån narrativ och fenomenologisk analys samt hermeneutisk tolkning förstår vi våra informanters förflutna och framtid. Denna typ av analysmetod har bidragit till att individernas identitet och transnationalitet förståtts på ett djupare vis, samt att alla faktorer som ingår under forskningsämnet, så som sociala och politiska relationer, kommit att få spela en avgörande roll för individernas tillhörighetskänsla. Svenska myndigheters diskurs om hedersrelaterat våld och social tjänst i praktik Hur ser myndigheter och organisationer kring heder? På vilka sett påverkar etnicitet, sexualitet och makt diskursen om heder? Hur hanteras dessa fall av myndigheter och organisationer och uppstår det någon typ av problematik i utredningen? I Alisic och Östlunds studie genomförs kvalitativa intervjuer med socialtjänsten och utöver dessa intervjuer även en intervju med informanter som arbetar på en högre nivå inom området heder, förtryck och våld. Syftet med dessa intervjuer är att undersöka dessa myndigheters förståelse och definition kring fenomenet hedersvåld. Teman som har framkommit i uppsatsen är etnicitet, makt och sexualitet. Alla dessa 15 Jonas Stier, ”Etnisk identitet”, i Migration och etnicitet: perspektiv på ett mångkulturellt Sverige, red. Mehrdad Darvishpour & Charles Westin, (Lund, 2008), s. 62. 4 olika teman vävs in i varandra på ett eller annat sätt och har används för att analysera intervjumaterialen. Det som framkom i intervjuerna är att det finns en föreställning om att det oftast är flickor och kvinnor som blir utsatta för hedersrelaterat våld, då dem är begränsade. Majoriteten av informanterna förknippar dessa flickors och kvinnors skam och heder med sexualitet och begränsningar av deras frihet och livsval. Ett återkommande ämne under intervjuerna är att flickor bör ha en begränsad sexualitet där man till exempel inte får ha sex innan giftermål. Det framkom under intervjuerna att dessa individer tvingas förhålla sig till familjens och släktens normer. Det man kan se efter att ha tematiserat intervjuerna är att hedersvåld förknippas med invandring och etnicitet. Det talas dessutom om normer, kulturer och religion utifrån ett perspektiv där man normaliserar föreställningen kring det svenska och västerländska levnadssättet. Det talas om det ”svenska och västerländska” levnadsättet som ”vi” samtidigt som det ”främmande” och icke västerländska levnadssättet benämns och uppfattas som ”dem”. Precis som en av våra informanter uttrycker sig så är vissa fall en ideologisk fråga, det vill säga finns hedersvåld eller inte? En tolkning av det kan vara att individers egna föreställningar och förförståelse skulle kunna vara avgörande kring hur fallen hanteras. Diskursen om heder och vanära i den offentliga sektorn i Sverige Den tredje uppsatsen ställer frågor som berör hur “vi” och “dem” skapas i diskursen om “heder”? Genom att intervjua personer som i sitt yrkesliv kommer i kontakt med “hederskultur” ämnar Ekberg och Habib Davidsson att utforska hur diskursen ser ut och vad den kan avslöja. Med avstamp i tidigare forskning och diskussioner kring kultur, etnicitet och nation försöker vi synliggöra denna sociala grupps utsatthet. Det finns en förutfattad mening om vilka som anses tillhöra denna debatterade “kultur”. Studien har ett kritiskt perspektiv på diskursen om detta fenomen och är därmed ifrågasättande gentemot de åsikter som uttrycks i den insamlade empirin. Det görs generaliseringar i talet om kultur och vi inser att det är nödvändigt men bör göras med försiktighet. Felaktiga generaliseringar kan leda till stigmatisering av sociala grupper, vilket är något som uppmärksammats under studiens gång. Vilka som tros vara offer och förövare inom “hederskulturen” är stereotypiska identiteter trots ett ständigt motstånd mot just fördomar. Det sägs att fenomenet inte är knutet till någon geografisk plats, trots det jämförs “hederskultur” alltjämt mot “svenskhet”. I debatten om “hederskultur” finns det en stark sida som legitimerar sig själva genom erfarenhet och kunskap som spelar nyckelroller i vårt samhälle idag. Dessa personer drivs utav en vilja att hjälpa och därmed blir det svårt att ifrågasätta dem. Det upplevs att familjer med dessa normer ofta döms på förhand för att vara kriminella. Ekberg och Habib Davidsson ifrågasätter när “kulturella värderingar” blir något för det offentliga 5 rummet istället för något privat. Författarna menar inte att det inte förekommer våld inom familjer men försöker synliggöra när en förälder går från att vara sträng till att vara kriminell enligt empirin. Det finns tydliga tendenser till att det västerländska sättet är att föredra. Att uppnå “svenska förhållanden” är något att sträva efter. Dessa tankegångar försöker Ekberg och Habib Davidsson dekonstruera med hjälp av postkolonial feministisk teori. En rasifierad vardag - diskursens effekter Hur kan diskursen kring ”ras” forma identiteter? Vilka föreställningar finns kring just ras och rasism? Denna studie undersöker dessa frågor inom biståndsarbete. De intervjuer som genomförts är med svenska praktikanter och volontärer som arbetat med biståndsarbete, även intervjuer med sydafrikanska biståndsarbetare har genomförts. Hur kan relationer mellan dessa olika biståndsaktörer se ut och hur kan de påverkas av förståelsen av ras? Carl Hassellöf och Tomas Landströms studie tar sig an dessa olika frågor med hjälp av teoretiska verktyg och tidigare forskning. Michel Foucaults teori kring diskursanalys och om hur diskurser formar våra föreställningar om världen och hur språket är ett verktyg för makt är den analysmetod vi använt i arbetet med uppsatsen. Tidigare forskning som använts granskar hur relationer inom biståndsarbetet och relationer i en kontext av vänskap formar biståndsarbetet och diskursen. De relationer som blir aktuella i detta hänseende är främst mellan västerländska och lokala arbetare inom internationellt bistånd. Postkolonialism och mångkulturalism är två teorier som tillämpas i analysen. De lyfter fram viktiga aspekter som synliggör hur diskursen kring ras utformas. Postkolonialism ses som en fortsättning av kolonialismen där de gamla koloniserade länderna fortsätter vara beroende av de koloniserande eller västvärlden. Teorin kring mångkultur syftar till en samhällsbild där det inte finns en given kultur att förhålla sig till, utan flera, som medborgare. Båda dessa teorier blir relevanta för studien då syftet är att undersöka hur diskursen om ras tas i uttryck i en kontext av biståndsarbete och vilka effekter det kan ha för formandet av identiteter. 6 Transnationalitetens två sidor Inledning I takt med den ökade globaliseringen rör allt fler människor på sig, både innan- och utanför nationsgränser. Anledningarna till varför människor flyttar är många, bland dem vanligaste finns politiska oroligheter och krig. Tryggheten att bo i det land man har sin egen och sin familjs historia är dock för många inte en självklarhet. Människor från alla världens hörn och kanter lämnar den tryggaste platsen på jorden, sitt hem, för att överleva, skydda sig själva och sin familj och söker sig till länder som Sverige, för att återskapa den där tryggheten. Detta var anledningen till varför våra föräldrar sökte sig hit. Under 1990-talet påbörjade de politiska oroligheterna på Balkan att bli allt större och krig utbröt, vilket i sin tur ledde till att tiotusentals människor tvingades fly, däribland våra föräldrar. Livet i Sverige betraktades som en säker plats med fungerande demokratiskt styre, stabil ekonomi och en tryggare framtid med både jobb och utbildning.16 Sverige blev migranternas nya hemland. I takt med att livet i Sverige tog fart, tillkom ytterligare faktorer så som orientering och anpassning till det svenska samhället samtidigt som många bibehåller sitt modersmål, traditioner och kulturer. Denna dubbla tillhörighet medför att individer känner tillhörighet till båda länderna, vilket i sin tur medför att individerna känner stabilitet och trygghet till det nya hemlandet samtidigt som deras kultur, traditioner och språk gör att dem känner en stark koppling till det gamla hemlandet. Trots att människorna lever i Sverige, lever det gamla hemlandets ande inom dem. Genom individernas etniska bakgrund och svenska liv kan känsla om tillhörighet uppstå och medföra frågor kring vart individen egentligen hör ”hemma”. Detta ämne finner vi vara väldigt intressant då vi vill genom informanternas berättelser se hur de orienterar sig, och uppfattar sig själva i relation till sina två hemländer. Utifrån deras berättelser vill vi få fram en bild av hur deras verklighet ser ut, men dock inte ta detta för givet och se det som en sanning. Denna studie utgår från informanternas berättelser om deras verklighet och vi som forskare försöker att problematisera olika aspekter dem tar upp. Vi försöker se samband och kopplingar till dem bakomliggande orsakerna till deras utsagor. Därför har vi, två studenter vid Linköpings Universitet, valt att utföra en studie om transnationalitet. Detta begrepp är relevant för många individer inom olika samhällen och länder, däribland Sverige. Vi vill undersöka hur dessa individer involverar både det nya samhället i sitt liv samtidigt som, många av dem, fortfarande på något vis har en relation till sitt gamla hemland. Vi finner ämnet transnationalitet intressant utifrån våra egna erfarenheter och ville undersöka hur Eastmond Marita, Familjens välfärdsprojekt: Att återskapa hem och vardagsliv på flera platser, i Eastmond Marita & Åkesson Lisa (red.), Globala familjer. Transnationell migration och släktskap, (Riga, 2007), s. 51. 16 7 andra människor, av olika etniska bakgrunder, betraktar sin vardag i Sverige och hur relationen till det gamla hemlandet ser ut, hur kontakter och relationer upprätthålls och hur deras identitet låts påverkas av detta. Vi vill se hur individer funnit sig själva och sin identitet, samt analysera deras livsberättelser utifrån vetenskapliga metoder och tidigare forskning. Begreppet transnationalitet är, för många, fortfarande relativt nytt då forskningen kring ämnet satte fart i början av 1900-talet när forskare i USA upptäckte att migranter, i många fall och på olika sätt, bevarade kontakter till sina hemländer. I och med upprätthållningen av relationen till migranternas familj, tillkom även nya perspektiv som inte längre enbart kunde förstås inom forskningsområden så som internationell migration.17 Därav tillkom det nya perspektivet transnationalitet. Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie är att undersöka hur individer befinner sig i det transnationella, det vill säga, vilka kopplingar och vilken relation dem känner till Sverige samt det gamla hemlandet och hur detta ger avstamp på deras identitet och tillhörighetskänsla. Hur ser relationen till hemlandet ut i deras vardagliga svenska liv? Hur ser individerna på sam- och framtiden, utifrån sina erfarenheter? Hur uppfattar informanterna själva sin etniska identitet i förhållande till sitt liv i Sverige? Avgränsningar och urval av informanter Avgränsningarna som skett har varit i syfte att främja studiens syfte. Människor med invandrarbakgrund har varit lämpliga för vår studie då vi som tidigare nämnt undersöker hur människor relaterar till både det nya och gamla hemlandet och hur detta påverkar deras identitet samt tillhörighetskänsla. Vi har inte valt att begränsa oss till en eller två etniska grupper, detta då olika folkgrupper utvandrade ur sina gamla hemländer av olika anledningar och vid olika tider. Vi ifrågasätter om detta kan ha någon påverkan på hur människor ser på sitt liv och valde därför att inte begränsa oss till någon särskild etnisk grupp, utan istället valde vi att fokusera på informanter som kunnat ge oss detaljerade och områdesrika berättelser. I denna studie har vi valt att inte begränsa oss till enbart en etnisk grupp, utan istället valt att låta urvalet ske utifrån slumpmässiga premisser. Detta då vi ville få ett så brett material som möjligt att analysera. Ju bredare material desto fler likheter och skillnader kan vi hitta mellan våra informanter och på så sätt besvara vårt syfte samt frågeställningar. De åtta informanterna vi Gustafson Per, Ett transnationellt perspektiv på migration, i Olsson Erik m.fl. (red.), Transnationella rum. Diaspora, migration och gränsöverskridande relationer, (Finland, 2007), s. 15. 17 8 intervjuat är mestadels kvinnor mellan 20 och 40 års ålder, samt en man i samma åldersgrupp. Fördelarna med att intervjua åtta personer är att vi får ett större perspektiv med tanke på deras olika åldrar, vilket ger olika berättelser och erfarenheter. Ju äldre individen är desto mer upp- och nedgångar har denne bemött i sitt liv, inom exempelvis arbete, familj och samhället i sig. Att en individ uppoffrat att vidareutbilda sig och börjat arbeta för att kunna försörja sin familj. Våra yngre informanter har gett oss ett större och bredare perspektiv på hur det är att vara född och uppvuxen i ett land men ändå känna starka kopplingar till sin etniska bakgrund. Nackdelen med denna typ av urval av informanter är att vi inte kan dra generella slutsatser utifrån deras utsagor, då dem är olika, samt att kvinnor och män ser på saker ur olika perspektiv och med tanke på att vi enbart har en man som informant kan livsberättelserna vi fått ta del av bli ensidiga. Samtidigt så är vi inte ute efter att dra generella slutsatser, då vi är ute efter informanternas egna perspektiv på våra frågor och därför behövs inte några generella slutsatser dras. De etniska grupperna vi valt att intervjua är dock etablerade inom det svenska samhället, vissa mer än andra. Och med etablerade menar vi att grupperna har bland annat kulturella och religiösa föreningar i dem två medelstora svenska städerna, där vi utfört intervjuerna och även där informanterna bor, arbetar eller studerar. Vi har intervjuat människor från forna Jugoslavien, Mellanöstern och även östra Afrika. Den förkunskap vi har om grupperna är att dem kommit till Sverige vid olika tidpunkter och av olika anledningar, bland annat till följd av krig, förföljelser eller som arbetskraftsinvandrare. Dessa anledningar kan utgöra olika tankeperspektiv hos informanterna och därmed ge oss olika infallsvinklar och svar på frågorna vi ställt. Intervju Intervjuerna som vi utfört med våra informanter har utgått från en semistrukturerad intervju tillvägagångssätt där vi används oss av ett frågeschema även kallad intervjuguide, ordningsföljden på frågorna varierade beroende på informanternas svar. När vi tyckte att informanterna ej gav oss tillräckligt utförliga svar kompenserade vi med följdfrågor. Frågorna var allmänt formulerade men gav oss rika svar, varför vi valde att formulera de på det sättet var på grund av att vi ville att informanterna skulle känna sig trygga och kunna utforma sina svar på ens eget sätt och för att få utförliga svar som gynnar sedan vår analys. Skillnaden mellan en kvalitativ och kvantitativ intervju är att inom den kvantitativa intervjun använder man sig av en strukturerad intervjuguide där begrepp och viktiga frågeställningar ska besvaras medan inom en kvalitativ intervju ligger tyngden på informanternas egna synsätt och uppfattningar. I boken Den kvalitativa forskningsintervjun skriver Steinar Kvale och Svend Brinkmann att syftet med en kvalitativ forskningsintervju är att förstå ämnen från den levda vardagsvärlden ur informantens egna perspektiv, strukturen för intervjun ska likna ett vanligt vardagssamtal men med en professionell frågeteknik. Eftersom vi intervjuar våra informanter för att få svar på dess 9 relation till Sverige samt hemlandet och även deras tillhörighetskänsla är den kvalitativa intervjun lämpligast då den handlar om intervjupersonernas livsvärld och relationen till den. Etiska ställningstaganden När man som forskare ska intervjua individer är det viktigt att skydda de och deras deltagande för att vi som forskare har ett etiskt och moraliskt ansvar innan vi går ut på fält. För att skydda våra informanter och dess uttalanden har vi använt oss dem fyra olika etiska kraven. Den första är samtyckeskravet som säger att forskaren måste informera deltagaren om studiens syfte och att påpeka att deltagandet är frivilligt men även att hen har all rätt att dra sig ur när som helst. Genom att få samtycke från våra deltagare använde vi oss av ett informationsblad som skickades ut innan intervjuerna utfördes för att dem skulle få läsa syftet med studien, rättigheterna de har samt vem som har tillgång till material och den slutförda forskningsstudien, detta förhållningssätt heter informationskravet. Brinkmann och Kvale skriver att en skriftlig överenskommande/avtal mellan deltagare och forskare bör framkomma, detta är då specifikt inom institutionella miljöer för att deltagaren ska ge sitt samtycke till bland annat deltagandet och tillstånd till framtida användning av materialet. Eftersom vi inte utfört sådana intervjuer valde vi att inte ha ett skriftligt samtycke utan istället muntligt. Varför vi valde muntligt samtycke var för att det annars skulle likna ett kontrakt eller avtal som gör att deltagarna känner sig tvingade till att skriva under och detta skulle kanske på så vis skrämma deltagaren. För att våra deltagare inte ska bli identifierbara har vi förhållit oss till konfidentialitetskravet som i forskning betyder att den insamlade privata data som identifierar personerna i undersökningen inte avslöjas eller blir identifierbara av utomstående. Principen är att intervjupersonerna ska ha rätt till ett privat liv och det är vår uppgift som forskare att skydda deras privata integritet och genom nyttjandekravet värnar vi att all insamlad data kommer endast att användas inom forskningssyfte. Tidigare forskning Aleksandra Ålund, professor vid Linköpings Universitet, och hennes forskning användes som utgångspunkt till boken Bortom etnicitet. Boken är en sammansättning texter, som på ett eller annat sett är, relaterade till ämnet etnicitet. Författarna till boken menar att Ålunds arbete får de underordnade grupperna i samhället att se sociologi ur ett annat perspektiv, då hon problematiserar det vardagliga livet med feministiskt sociologisk teori. De underordnade gruppernas röst blir inte nedtystad utan snarare placerad högre på dagordningen inom relevanta maktrelationer och blir på så vis relevanta för den sociologiska delen av samhället.18 En väldigt väsentlig del av Ålunds forskning för vår studie är identitetskonstruktioner, som går ut på att hitta Mulinari Diana, Räthzel Nora, Introduktion, i Mulinari Diana & Räthzel Nora, Bortom etnicitet (red.), (Finland, 2006), s. 9f. 18 10 svaren på frågorna många unga svenskar med utländsk bakgrund ställer sig själva. ”Var är hemma?” eller ”Vad är hemma” är exempel på sådana frågor.19 Marita Eastmond och Lisa Åkesson, forskare vid Göteborgs universitet, har tillsammans skrivit boken Globala familjer där två inriktningar ger oss en inblick på hur transnationalitet och familj samt släkt samverkar inom det vardagliga livet. Författarna har sin utgångspunkt i att se hur individer både kan ha en aktiv koppling till hemlandet samtidigt som dem är delaktiga i att skapa sig en trygg tillvaro i det nya landet. Samspelet mellan transnationella individers liv i Sverige och deras globala koppling innefattar ofta konflikter och kluvenhet hos individen själv. Detta ger författarna en ytterligare inblick i hur människornas identitet och tillvaro skapas samt hur den ser ut.20 De avsnitt i boken som vi främst använt oss av är kapitel 2, Familjens välfärdsprojekt: Att återskapa hem och vardagsliv på flera platser samt kapitel 11, Svenskkapverdeaner: Nya generationer, förnyade identiteter. Kapitel 2 ger oss en inblick över hur migranter från Bosnien-Hercegovina skapat sig ett liv i sitt nya hemland Sverige samtidigt som majoriteten av migranterna upprätthållit en transnationell relation till sitt gamla hemland. Kapitlet ger oss en överblick hur båda länderna kombineras och skapas som ”hem”.21 Eastmonds definition av familjens välfärdsprojekt innebär att familj och släktskap utgör en central roll i transnationella individers liv och anses vara ”en ideologi om solidaritet och välfärd”. Under inbördeskriget i Bosnien förstördes hem liksom släktband, men det viktiga, menar Eastmond, är att familjers välfärdsprojekt utgjort en drivkraft i återuppbyggandet av landet i efterkrigets verklighet.22 Under kriget i Bosnien var förstörelsen av, det livslånga projektet av att skapa ett hem, ett sätt att ifrån människor deras gemensamma ekonomiska, sociala och symboliska likheter. Genom det livslånga skapandet av ett vanligt hus till ett varmt hem investerar människor dels ekonomiska resurser men även sin sociala anknytning till området eller staden.23 Vid ett fråntagande av familjers hem uppfattas individer förlora anknytningen, vilket senare skulle få konsekvenserna av att människor på grund av sin upplevelser inte längre ville återvända.24 Eastmond kommer fram till att familj, på grund av individers transnationella identitet, inte längre kan definieras platsbunden men har heller inte förlorat sin betydelse när människor befinner sig på geografiskt åtskilda platser. I relation till båda hemländer, Bosnien och Sverige, skapar individerna ett transnationellt hem dock är ordet hem Mulinari, s. 11. Eastmond Marita, Åkesson Lisa, Introduktion, i Eastmond Marita & Åkesson Lisa, Globala familjer. Transnationell migration och släktskap, (red.), (Riga, 2009), s. 9. 21 Eastmond Marita, Familjens välfärdsprojekt: Att återskapa hem och vardagsliv på flera platser, i Eastmond Marita & Åkesson Lisa, Globala familjer. Transnationell migration och släktskap, (red.), (Riga, 2009), s. 45. 22 Eastmond, s. 46. 23 Eastmond, s. 47. 24 Eastmond, s. 51. 19 20 11 olika betingat. I Bosnien är hem känslomässigt berikat där historier finns medan i Sverige kopplas ordet till trygghet både ekonomiskt och framtidsmässigt för yngre generationer.25 Kapitlet 5 handlar om kapverdier, denna etniska grupp är dock inte relevant för vårt arbete då ingen av våra informanter har rötter på Kap Verde. Dock har vi ändå kunnat tillämpa fakta utifrån texten på våra informanten. Senare års forskning har visat hur barn vars föräldrar har migrerat till ett nytt land vill skapa nya band med föräldrarnas ursprungsland. Vidare diskuterar författaren Lisa Åkesson vilken betydelse den tekniska utvecklingen fått för de transnationella relationerna och menar att tack vore globaliseringen, har relationer till släktingar utomland kunnat upprätthållas. 26 Åkesson beskriver vidare att, det som oftast håller människor samma, är dem biologiska släktbanden. Detta tydliggörs när den andra generationens migranter söker det sociala bandet till föräldrarnas gamla hemland, och ”inbegriper oftast bara släktingar”. 27 Anledningen till detta är då andra generationen varken har vuxit upp eller bott i det gamla hemlandet och utifrån detta blir släktbanden de enda sociala banden individerna har.28 Erik Olsson, författare till boken Etnicitetens gränser och mångfald, beskriver migranters situation i både det nya och gamla hemlandet genom att påvisa migranters känsla av utanförskap och utfrysthet, oavsett land. Första generationens migranter, och även kommande generationer kan i många fall uppleva fientlighet, diskriminering eller uteslutning i det svenska samhället. Migranter utesluts och anses vara främmande, till följd av detta tillkommer en typ av migrant-samt minoritetskap i Sverige. Konsekvenserna till detta blir att generationer efter första generationens invandrare kommer att utveckla och bilda nya gemenskaper, trots att dem i själva verket aldrig besökt det gamla hemlandet. Dock behöver inte dessa nya gemenskaper slå rot i varken det nya eller gamla hemlandet, utan var som helst i vår globaliserade värld.29 Vidare beskriver Olsson problematiken för migranter och arbetskraftsinvandrare med att återvända till det gamla hemlandet. Lokalbefolkningen betraktar ”utvandrarna” på ett diskriminerande sätt vilket kan leda till social utfrysning av människor. Migranterna upplever sig själva men betraktas även av omgivningen som invandrare, eller återinvandrare, i sitt gamla hemland. Faktum är att marginalisering av migranter sker på ett globalt plan.30 Idag har kommunikationsteknologin utvecklats som förenklar migranternas relation med sina släktingar som är kvar i hemlandet, Eastmond, s. 67 Åkesson Lisa, Svenskkapverdeaner: nya generationer, förnyade tillhörigheter, i Eastmond Marita & Lisa Åkesson, Globala familjer. Transnationell migration och släktskap, (red.), (Riga, 2009), s. 290. 27 Åkesson, s. 291. 28 Åkesson, s. 291. 29 Olsson Erik, Etniska gränser och transnationella gemenskaper. Några reflektioner kring etnicitet, social förändring och migration, i Olsson Erik, Etnicitetens gränser och mångfald, (red.), (Falun, 2009), s. 14. 30 Olsson, s. 14 ff. 25 26 12 det sker mer intensivt än hur det var förr då vissa inte ens ägde en telefon eller en dator. Det som också spelar stor roll är återbesöken till ursprungslandet. Boken Transnationella rum har varit väldigt aktuell under studiens gång. Antologin är beskriver såväl begrepp som den belyser migranters upplevelser och annan typ av data. Tyngdpunkten ligger nära studiens huvudämne, nämligen transnationalism och diaspora. Diasporans olika delmoment beskrivs grundligt och tydligt samtidigt som transnationalismen tas upp, därefter sammanflätas dem ihop och sätts in i ett perspektiv tillsammans med migrantens identitet. Vår studie och Katarzyna Wolanik Boström forskningsprojekt om migrationsberättelser i samspel påminner mycket om varandra genom att vi båda talar om migranters handlande liv i Sverige. Med detta menas att våra informanter berättar sina livserfarenheter om livet i Sverige, exempelvis om den tveksamma känslan av tillhörighet som kan förekomma samt svårigheterna under integrationsprocessen. Våra studier utgår enbart från vad informanterna berättar för oss som vi sedan analyserar. Boström har använt sig av att analysera intervjuandet genom narrativa gnistor, där informanten på olika sätt markerar betydelsefulla eller viktiga aspekter genom hur de själva uttrycker sig under berättandet. Detta kan ske exempelvis genom metaforer, humor, tonfall eller kroppsspråk. I vår studie har vi utgått från informanternas egna berättelser som vi då tolkat med hjälp av ett fenomenologiskt tillväga gångsätt. Boström har intervjuat två personer och följt deras resa från Polen till Sverige och på så sätt underlättar det för henne att tolka kroppsspråk, humor och olika metaforer och att hennes analys utgår endast från dessa två informanter. I vår studie har vi intervjuat åtta informanter enskilt, vilket gör det svårare för oss att tolka berättarnas kroppsspråk och så vidare, sedan är inte det heller relevant för vår studie, då vi använder oss av ett hermeneutiskt tolkningssätt. Detta tolkningssätt ger oss olika teman samt betydelser till analystexten, som sedan utgör en del av analysen. Teoretiska perspektiv Transnationella relationer/perspektiv Enligt Per Gustafson definieras begreppet transnationalism som ”en process där migranter, genom sina dagliga aktiviteter och sociala, ekonomiska och politiska relationer skapar sociala fält som överskrider nationsgränser”. Forskare har delade meningar när det gäller transnationalism, vissa tycker att innebörden blir onödigt begränsad och att det kan vara produktivt att nämna olika internationella utbyten som skapas av multinationella företag, även sociala rörelser och politiska organisationer som samarbetar i termer av transnationalism. Andra forskare är dock överens om att det är viktigt att se transnationalism underifrån, det vill säga att sätta migrantens aktörskap i huvudsaklig fokus. Hur uppstår transnationalism? Den uppstår av eller är konsekvenserna ur 13 migrantens gränsöverskridande aktiviteter, migration, identifikationer och relationer.31 Människan i allmänhet förväntas tillhöra eller identifiera sig med en nationalstat vilket innebär för migranten att hen förväntas snabbt kunna flytta över sin lojalitet och identifikation till det nya hemlandet. Det nationella perspektivet på migration har olika samhällsforskare men även politiker valt att inriktat uppmärksamheten mot konsekvenserna av invandringen i det så kallade nya hemlandet och invandring i sig.32 Synen på den nationella migrationen och det transnationella perspektivet är att det ger en annan bild som gör att migranterna bevarar och utvecklas viktiga band till det gamla och nya hemlandet. Det är inte alltid så att individen kan flytta över sin identitet och lojalitet till det mottagna landet på grund av att tillhörigheten och identiteten tycks tillhöra båda länderna. Individen kan också känna att den varken tillhör hemlandet eller det nya landet. Begreppen ”sändande” och ”mottagande” land blir därför problematiska och med hjälp av transnationalism kan man som forskare då ifrågasätta en sådan uppdelning. Migration med ett transnationellt synsätt ses inte som en engångshändelse utan som en pågående process som innebär besök av hemlandet, flyttningar och även annan slags kontakt med hemlandet.33 Framväxten av transnationella perspektivet uppstod genom det äldre begreppet diaspora, som används många gånger för att påvisa ett perspektiv på internationell migration och konsekvenserna som den medfört och som även har mycket gemensamt med det transnationella perspektivet.34 Diaspora Begreppet diaspora betyder på gammal grekiska ”sprida över” och har under dem senaste tjugo åren fått en allt större betydelse inom sociologin samt andra samhällsvetenskapliga grenar. Begreppet har sitt ursprung hos det judiska folkets historia då dem som känt ofta varit på flykt medan det idag inte bara är förknippat till en grupp utan snarare betecknar etniska och kulturella gemenskaper hos människor som bor i annat land än sitt gamla hemland.35 Vidare beskrivs det att begreppet fick en allt större omfattning vid slutet på 1980-talet och i samband med att globaliseringen satte fart. Samtidigt som diasporabegreppet utvecklas kom även transnationalitet att utvecklas,36 då dem går hand i hand. I korta och konsista ord kan man säga att diaspora är en naturlig effekt av att människor, som bor utanför sitt hemlands gränser, bildar en grupp där deras gemenskaper för dem till varandra. Detta gruppbildande sätter deras livsberättelse i en större kontext och människorna som ingår i denna gemenskap har blivit Gustafson Per, Ett transnationellt perspektiv på migration, i Erik Olsson (red.), Transnationella rum. Diaspora, migration och gränsöverskridande relationer, (Finland, 2007), s. 16. 32 Gustafson, s. 18. 33 Gustafson, s. 18. 34 Gustafson, s. 19. 35 Khayati Khalid & Dahlstedt Magnus, Diaspora – relationer och gemenskap över gränser, i Magnus Dahlstedt, Anders Neergaard, Migrationen och etnicitetens epok, s. 84. 36 Wahlbeck Östen, Olsson Erik, Diaspora – ett berest begrepp, i Olsson Erik, Transnationella rum (red.), (Finland, 2007), s. 45. 31 14 förskingrade från sitt ursprungliga hemland eller att tidigare generationer blivit det, och därav befinner individerna inte längre sig inom hemlandets gränser.37 Etnicitet Begreppet härstammar från den gamla grekiskans ethnos och etnikos, som använder för att beskriva människor av samma ursprung, eller ”ett folk”.38 Begreppet fick dock en annan betydelse under 1800-talet, och tyngdpunkten sattes på att urskilja rasmässiga särdrag mellan människor. Under andra världskriget användes den engelska benämningen ”ethnics” för att urskilja folkgrupper så som judar, italienare. Detta markerade deras underordnade position. Begreppet etnicitet har dock sin början i USA och kom först fram vid 1940-talet när sociologerna Warner och Lunt diskuterade termen. Sociologerna funderade kring om definitionen av begreppet skulle innefatta alla människor, oavsett hudfärg. Detta medförde att begreppet etnocentrism, som innebär att man ser på andra grupper utifrån sin egna som står i centrum, blev relevant för etnicitetsforskningen då dess utgångspunkt medfört att vita människor ansåg sig vara normen och utan etnicitet medan ”färgade” människor tillskrevs etnicitet på grund av dem ansågs ha ett exotiska utseende.39 Etnicitet är ett relativt nytt begrepp, och i många fall komplext, men under dem senaste årtiondena har användningen kommit att bli allt större och kommit att ersätta andra begrepp som man använt som folkslag eller folkgrupp. Utifrån det konstruktionistiska perspektivet så definierar man etnicitet som ”en aspekt av en social relation mellan grupper”. Mer specifikt kan man säga att etnicitet betraktas som en social organisering där gruppens egen förståelse om sig själva, och andras uppfattning om gruppen, och kulturell gränsdragning har gjorts för att definiera gruppens etnicitet.40 Med andra ord så gör man skillnad mellan sin egna och andras grupper genom kulturella skillnader samt att det är något som både görs på genom social interaktion, men också individuell nivå där personen antingen själv identifierar sig med gruppen eller inte.41 När man studerar människor med utländsk bakgrund och deras identitet kan man i enighet studera etnisk identitet. Med etnisk identitet menas att man ser på definitioner individer delar med sin grupps samt samhällets syn på deras etniska bakgrund42, och detta kan utföras på fyra olika sätt nämligen med det kronologiska, paradigmatiska, tematiska och fenomistiska synsättet. Vi kommer att under studiens gång analysera etnisk identitet utifrån ett fenomenologiskt perspektiv, som syftar till att undersöka hur etnicitet görs utifrån vardagliga liv och handlande. Wahlbeck, s. 46 Wikström Hanna, Etnicitet, (Egypten, 2011), s. 25 39 Wikström, s. 26 40 Wikström, s. 28 41 Wikström, s. 46 42 Jonas Stier, Etnisk identitet, i Darvishpour Mehrdad & Charles Westin, Migration och etnicitet. Perspektiv på ett mångkulturellt Sverige, (Lund, 2008), s. 55. 37 38 15 Metod och metoddiskussion Vår studie utgår från den kvalitativa forskningsstrategin med semistrukturerade frågor där tyngdpunkten ligger mer på ord än siffror, om en jämförelse ska göras med den kvantitativa forskningsstrategin. Det som också är avgörande för en kvalitativ forskningsstrategi är att vi använder oss av en induktiv syn på förhållandet mellan praktik och teori, det vill säga att teorin grundas av de praktiska forskningsresultaten.43 Tyngden ligger även på förståelsen av den sociala verkligheten (på grundval) av hur våra deltagare tolkar en viss miljö.44 Den kvalitativa forskningsstrategin fördjupar sig inom ett visst specifikt ämne, därför blev metoden ett självklart val då vi har forskat om transnationella relationer. Val av informanter har utgått från bekvämlighetsurvalet där Alan Bryman förklarar i sin bok ”samhällsvetenskapliga metoder” att forskaren väljer deltagare som finns tillgängliga och som hen känner eller är bekant med. Detta tillvägagångssätt var lämpligast då vi både har första och andra generationens invandrare i vår närhet. Nackdelen med att använda sig av denna forskningsstrategi kan vara att man som forskare tar för givet att varje informant kommer tala öppet kring varje fråga. Detta antagande kan leda till att man som forskare får ställa många följdfrågor för att få fram informantens berättelse, vilket hände i vårt fall samtidigt som vi på grund av vår förförståelse och förkunskap inte alltid ställde följdfrågor utan istället gick vidare till nästa fråga. Detta berodde naturligtvis på från informant till informant, och vid många tillfällen kunde vissa informanter själva tala väldigt öppet kring frågorna utan att följdfrågor krävdes. Självreflektion Precis som nämnt under stycket inledning, har vi båda rötter i andra länder, närmare bestämt Bosnien-Hercegovina respektive Montenegro. Vår relation till studien kan på så vis finnas problematisk då bland annat förhastade slutsatser kan komma att dras. Därför är det viktigt att vi ständigt är på vår vakt och försöker undvika den typen av problematik. En annan viktig del är att våra egna erfarenheter kan komma att spela en stor roll under studiens gång, då vår koppling till ämnet inte är objektiv. Vi har själva upplevt förvirring kring ens egen identitet och detta ska varken låtas påverka våra informanter eller studien i sin helhet. Naturligtvis kan våra erfarenheter vara väsentliga för studien men eftersom studien utgår ifrån andra människors tankar, åsikter och erfarenheter anser vi det inte vara särskilt relevant att våra egna erfarenheter och tankar påverkar resultatet. 43 44 Bryman Alan, Samhällsvetenskapliga metoder, (Kina, 2013), s. 340. Bryman, s. 321. 16 Analysmetod För att utföra vår analys på bästa sätt har vi valt att utgå från hermeneutisk meningstolkning som under århundrade försökt lösa problem som kan uppstå när man tolkar olika texter, bland annat Bibeln, juridiska och litterära texter.45 Vi måste dock förstå att hermeneutik inte är metod som går steg för steg utan den handlar om generella principer som har setts vara användbara för den långa traditionen av texttolkning. Det är en metod som menar att förstående är det primära sättet att vara för människor. Inom den hermeneutiska intervjun kan man som forskare ställa en mängd frågor till en analystext där de olika frågorna leder till olika betydelser, forskaren tolkar och gör vissa teser som formar frågorna som ställs till texten därefter bestäms delvis analysen.46 Alla texter kan dock inte tolkas hermeneutiskt. Det forskaren bör tänka på, innan en går ut på fältet med sina intervjufrågor, ska hen inte utgå från egna kunskaper. Det vill säga att det ger korta och hårt strukturerade frågeschema som gör att informanten inte kan öppna upp och tala fritt om sina upplevelser.47 Med tanke på att studien vi utför går ut på att analysera människors livsberättelser anser vi det vara lämpligast att använda oss av en analys som går ut på att förstå människors livsberättelser, förstå deras sätt att berätta på och inlevelse. Med detta i åtanke kom vi fram till att en kombination av fenomenologi, hermeneutik och narrativ analysmetod skulle få oss att få fram det allra viktigaste och mest intressanta utifrån dem utförda intervjuerna. Fenomenologi grundades som filosofi av Edmund Husserl, vid 1900-talet utvecklade Martin Heidegger fenomenologin till en mer existentiell filosofi, sedan fick metoden en mer dialektisk riktning med hjälp av Jean-Paul Sarte och Maurice Merleau-Ponty. Metoden handlade först om medvetandet och upplevelsen som sedan utvecklades av Husserl och Heidegger till att förstå människan och dess omgivning sedan utvecklade ytterligare Sarte och Merleau-Ponty att människans kropp och handlande inkluderas i en historisk kontext.48 Fenomenologi inom kvalitativa studier är generellt en term som pekar på ett intresse för att förstå sociala faktorer, utifrån de egna perspektiven av aktörerna men även hur de beskriver och upplever världen.49 Genom fokuseringen av innebörden i aktörernas livsvärld har det lett till en mer klargörande förståelse inom kvalitativ forskningsintervju eftersom forskaren använder sig ut av en frågeguide som liknar varken ett vardagssamtal eller ett slutet frågeformulär, tyngdpunkten ligger på vissa teman som sedan kan ge förslag på följdfrågor.50 Kvale, Brinkmann, s. 226. Kvale, Brinkmann, s. 227 47 Westlund Inger, Hermeneutik, i Fejes Andreas & Robert Thornberg (red.), Handbok i kvalitativ analys, (Egypten, 2015), s. 82. 48 Kvale Steinar, Svend Brinkmann, Den kvalitativa forskningsintervjun, (Kina, 2013), s. 41. 49 Kvale, Brinkmann, s. 42. 50 Kvale, Brinkmann, s. 43. 45 46 17 Vi har även använt oss av en narrativ analys som liknar mycket den fenomenologiska analysmetoden, skillnaden är att den narrativa analysmetoden lägger mest fokus i intervjupersonernas historier som berättas samt deras strukturer och intriger. Analysen kan sedan rekonstrueras av de olika historierna personerna berättar i intervjun som ger en rikare och mer sammanhängande historia. Just den narrativa analysen handlar också om och lägger fokus på texters mening och språket, den tar upp intrigerna och de sociala strukturerna i berättelserna.51 Vi som intervjuare kan fråga direkt efter att deltagaren berättat en viss händelse för att sedan försöka tillsammans med deltagaren strukturera de olika händelserna i en sammanhängande historia. Det finns tre steg inom den narrativa intervjun, den första är att en berättelse kan peka på en specifik händelse som är betydelsefull enligt intervjupersonen. För det andra kan berättelsen handla om personens livshistoria sedd ur dess egna perspektiv, det vill säga en biografisk intervju eller också livshistoria. För det tredje finns det muntliga historiska intervjun som handlar om att ämnet sträcker sig utöver personens berättelse och täcker hela samhällets historia, det vill säga att informanten beskriver ett samhälles muntliga historia utifrån ens eget perspektiv.52 Det vi som forskare gör när intervjuerna är utförda, är att vi författar våra rapporter och uttrycker oss genom personernas berättelser som uppstått i interaktionen mellan oss och dem.53 Den narrativa metoden blir aktuell för oss då våra frågor var utvecklade till personernas levda liv, det vill säga att vi har fått både korta och långa berättelser av händelser och andra ämnen de velat berätta. Vi ville ta reda på hur dem ser och känner kopplingarna till deras hemland och hur betydelsefullt det är för dem, vår analys utgår från deras berättelser och vi har försökt med hjälp av litteraturen förstå varför de tänker eller känner så som dem gör. Med hjälp av dessa tre analysmetoder har vi kunnat tolka, förstå olika sociala strukturer ur informanternas egna perspektiv. Kodning och disposition För att påbörja vår analys måste vi som forskare gå igenom all insamlad data samt transkriberingarna av intervjuerna, det gör vi med hjälp av kodning och tematisering. I boken Handbok i kvalitativ analys skriver Andreas Fejes och Robert Tonberg om kodning där dem förklarar att det är en slags process som en forskare gör för att ta reda på vad all insamlad data innebär, för att därefter kunna kategorisera empirin och finna viktiga nyckelbegrepp.54 Utifrån informanternas egna livsberättelser har vi, med hjälp av fenomenologin, lyft fram nyckelsvaren angående deras upplevelser gällande omvärlden och olika sociala faktorer. Kvale, Brinkmann, s. 240. Kvale, Brinkmann, s. 171. 53 Kvale, Brinkmann, s. 324. 54 Thornberg Robert, Forslund Frykedal Karin, Grundad teori, i Fejes Andreas & Robert Thunberg, Handbok i kvalitativ analys, (Egypten, 2015), s. 48. 51 52 18 Vidare beskriver författarna att kodning fördelar sig i två grundläggande steg nämligen substantiv och teoretisk kodning. Dessa två skiljer sig på så sätt att den substantiva kodningen fokuserar forskaren mest på i början av studien då den främsta uppgiften är att upptäcka och hitta koder i den insamlade datan.55 Den teoretiska kodningen framkommer i slutet av studien då forskaren försöker hitta en koppling och samband mellan kategoriseringen och begreppen som funnits inom den substantiva kodningen, det vill säga att forskaren integrerar dem två olika kodningarna till en slutlig teoretisk modell. Med denna teoretiska modell uppstår även flera olika teoretiska koder som är inbyggda i olika teman, i vårt fall transnationalitet.56 Analys Studiens disposition ser ut på följande vis: informanternas utsagor kring hemlandet sätts i relation till litteratur för att förstå vilken koppling individerna har och hur dem betraktar sin etniska bakgrund. Inom det avsnittet dras paralleller till åtskiljandet mellan ”vi” och ”dem” där dem anses vara lokalbefolkningen i det gamla hemlandet, detta för att understryka individernas känsla av både hur dem betraktas av lokalbefolkningen men även sig själva. Därefter analyseras informanternas syn på samtiden samt framtiden. Hur dem lokaliserar sina tankar, i relation till både det nya och gamla hemlandet, detta görs för att få en djupare förståelse kring hur individerna tänker om sitt liv nu samt i framtiden och om deras etniska bakgrund på något vis har en påverkan på detta. Sist men inte minst beskrivs informanternas liv i Sverige, det nya hemlandet och för många informanter även landet dem är födda i. Vårt mål med detta avsnitt är att utveckla deras tankar och synsätt på hur deras etnicitet sätts i relation till deras vardagliga liv i Sverige. Vi tar upp hur nyanlända integreras in i arbetsmarknaden och även hur våra informanter upplevde denna process, samt vilka åtgärder dem själva tog till. Längtan efter hemlandet Jag älskar mitt land. Jag känner att det är där jag har mina rötter, det är därifrån min familj och släkt är ifrån. Min syn på världen beror mycket på mitt hemland. Mycket kultur, traditioner och sånt som jag fått indirekt från mina föräldrar. Det betyder mycket för mig. Jag har en längtan efter mitt hemland. Informantens upplevelse och uppfattning av hur världen ser ut kretsar kring hens gamla hemland och etniska bakgrund. Genom kulturen och traditioner hen och hens familj följer upprätthålls även bandet till det gamla hemlandet. Informanten kallar det gamla hemlandet för ”hemland” även fast hen är född i Sverige. Rötterna, som hen själv påpekar det, finns i det gamla hemlandet Thornberg Robert, Forslund Frykedal Karin, Grundad teori, i Fejes Andreas & Robert Thunberg, Handbok i kvalitativ analys, (Egypten, 2015), , s. 48. 56 Thornberg, Forslund Frykedal, s. 55. 55 19 vilket har gett hen ett alldeles eget synsätt på världen då uppväxten med en dominerade kultur och tradition från det gamla hemlandet har satt sina spår på informanten. Hen skapar sin sociala omvärld utifrån sin etniska identitet då det i hens vardag framkommer mycket kultur och traditioner från det gamla hemlandet som hen fått genom sina föräldrar. Här kan vi se att föräldrarnas etniska bakgrund vidareförs till barnen, kanske inte direkt men i alla fall indirekt. På så sätt hålls det gamla hemlandets traditioner, kultur och språk vid liv även i Sverige. Nästan hela min släkt är där så det blir mycket besök till olika släktingar, varje dag. Det är mycket släkt och kompisträffar för oss. Annars brukar vi åka till kusten och bada i havet, vi äter i restauranger, besöker olika ställen och så. Samtidigt som det är vårt hemland så är vi fortfarande lite turister med tanke på att vi inte bor där... släkten visar oss nya ställen, ja men utflykter! Annars är vi mest med släkten och så. Informanten orienterar sig på så vis att hen betraktar sig själv och sin familj som turister under återbesök i det gamla hemlandet samtidigt som hen kallar det sitt hemland. Denna problematik återskapas genom den dubbla tillhörigheten som hen känner till det gamla samt nya hemlandet. Hens etniska identitet görs på så vis att hen anser sig själv vara turist men samtidigt tillhöra landet då släkten bor där och föräldrar är födda där, återigen en dubbel tillhörighetskänsla. Vidare beskriver samma informant den dubbla tillhörigheten genom att uttrycka sig på detta vis: Sverige är ju mitt hem, jag är född här, här är jag uppväxt, det är mitt hem… min familj är här, alltså dom närmaste är här så Sverige kommer alltid vara mitt hem men om jag till exempel åker till Syrien så känner jag att det är härifrån jag kommer ifrån och med tanke på att man inte kan åka till Syrien längre, om jag åker till Turkiet då känner jag mig mer hemma där kanske för att det påminner om mitt hemland På grund av det rådande kriget i Syrien kan inte informanten besöka landet, men besöker hen länder inom samma geografiska område, återskapas ”hemlandskänslan” hos hen. Det gör att hen förstår att länderna uppfattas likna varandra och en tillhörighetskänsla uppstår hos informanten. Detta tyder också på att informanten känner en längtan till sitt gamla hemland, då bakgrunden finns där, samt den etniska kulturen och traditionerna. Den etniska identiteten som skapas hos informanten ger oss en känsla av, återigen, dubbel tillhörighet. Hen sägs tillhöra Sverige på så sätt att hen är född och uppväxt i landet samt har sin familj och vänner här, men upplever inte att hen härstammar härifrån utan snarare Syrien trots att Sverige är hens födelseland. Ordet hem förekommer ofta och i informantens fall är Sverige hens hem. Problematiken i denna utsaga är att tillhörigheten återfinns hos båda länderna, men på olika sätt och vis. 20 Utvecklingen går nog mera bakåt… Alltså inte teknologiskt sett utan hur folket beter sig, det blir bara värre och värre. Det är stora drogproblem, korruptionsproblem, jobb, inflation, det är ett helt annat system där nere. 57 Informantens utsaga gällande det gamla hemlandet visar på att hen inte känner någon längtan till Bosnien då dem sociala problemen växer sig allt starkare. Vi kan också tolka detta som att befolkningen i landet utgör en stor del av problemet då det är de som ligger till grund för dem sociala problemens framväxt, enligt informantens utsaga, och för att dessa ska minska och situationen i landet ska förbättras ligger det i människornas samt statens händer. Informanten uppfattar själv att en förbättring inte sker eller är på väg att ske, istället blir situationen värre. Ytterligare en av våra informanter har uttryckt sig på ett liknande sätt. Det är inte krig men det är massor som irriterar mig, korruption, dålig sjukvård, administration som är jätte dålig och som man inte kan jämföra med Sverige och svensk demokrati. Alla pratar om demokratin där nere58 men det är bara ett ord, det är inget på riktigt. Denna informants utsaga påminner om den ovanför, men är mer riktad mot staten än befolkningen. Detta kan spela en stor roll i frågan om att återvända till det gamla hemlandet. Detta kan även vara en aspekt till varför människor saknar sitt gamla hemland i mindre utsträckning då dem sociala problemen inte är fullt acceptabla av informanterna. Konsekvenserna av informanternas osäkerhet till det gamla hemlandet kan även komma i underfund att dem allt mindre identifierar sig med sin etniska bakgrund på grund av det gamla hemlandets negativa sidor. Och med denna typ av särglidning från det gamla hemlandet orienterar informanterna sig allt närmare sin svenska identitet och respekterar det svenska rättssystemet mer. Vi och dem Alltså just på det sättet […]har man ju visst språket och kulturen med sig […]. Men det har blivit en förändring i det med tanke på att jag har vuxit upp här […]de bosnier som bor här kallar sig bosnier men vi skiljer oss väldigt mycket genom att vi beter oss inte på det sättet som dem där nere. Vi pratar inte likadant. Vi har helt annan ideologi och tankesätt Informanten tycks förstå skillnaderna mellan samma etniska grupp människor men som växt upp i två olika världar, och på så vis skapar hen själv ett ”vi” och ett ”dem” då hen inte känner 57 58 Med där nere syftar informanten på Bosnien-Hercegovina. Återigen betyder där nere Bosnien-Hercegovina 21 tillhörighet och samhörighet till det gamla hemlandets befolkning. Trots att grupperna delar samma typ av etnicitet skiljer informanten dem åt genom att tankesätten människorna har är olika, talet är olika och hela livssynen ser annorlunda ut, med detta menas att kultur, tradition skiljer sig från varandra. Vidare hävdar informanten hur ideologin och tankesättet skiljer människorna åt. Detta kan ses som en aspekt av att dem sociala faktorerna ser annorlunda ut i Sverige och i exempelvis Bosnien, vilket enligt informanten skiljer människorna åt beroende på vart man är uppvuxen och vilken kultur man tagit sig an. Utsagan urskiljer människor av samma etniska bakgrund genom informantens tankar och åsikter. Vi finner en problematik i detta då informantens relation till det gamla hemlandets befolkning inte kan kopplas till hen själv. Vi kan även se att hen har en dubbel tillhörighet på olika sätt, på så sätt att det som förenar informanten med det gamla hemlandet är språket, kulturen och traditioner, i övrigt uppfattas hen känna sig mer ”hemma” i sitt nya hemland, det vill säga, Sverige. Detta ser vi genom att informanten växt upp i Sverige och klart och tydligt poängterar skillnaderna mellan sig själva och människorna i Bosnien. […] dem betraktade mig inte som somalier. Dem såg ju mig som svensk. Det räckte med att dem tittade på mig så förstod dem att jag inte var därifrån. […] Dem brukade alltid säga ”Här kommer […] från Sverige” eller ”Här kommer den svenska […]kan du prata lite svenska?” så på så sätt betraktades jag annorlunda. Informanten framhäver tydligt att det gamla hemlandets befolkning inte betraktar hen som somalier, då hen bor i Sverige. Konsekvenserna av detta kan tolkas som ett slags utanförskap informanten upplever då den inhemska befolkningen inte accepterar hen som somalier, och gång på gång drar upp Sverige i konversationer genom att dra paralleller till att hen är svensk, och om hen skulle kunna säga några ord på svenska. Informanten förstod att hen uppfattades som annorlunda. Hur påverkar detta informantens självkänsla? Genom att hela tiden bli utpekad som svensken uppfattar informanten sin särbehandling, och sin svenska identitet som annorlunda. Osäkerheten i det gamla hemlandet, uppfattas av informanten som att hen inte tillhör där, utan snarare Sverige då hens svenska identitet kommer fram på tal ofta. Det var dock inget jag tänkte på när jag var där, utan snarare när jag kom hem till Sverige igen Den inhemska befolkningens agerande gentemot informanten sätts först i kontext när hen väl återvänder hem till Sverige. Notera ordet ”hem”. Ett känslomässigt berikat ord som hen kopplar till Sverige och sitt liv här. Men vad är hem egentligen? Informantens upplevelse av en sorts utanförskap i sitt hemland, fick hen att uppfatta Sverige mer som sitt hem då hen inte lika ofta blir bemött på samma vis. Informantens kritiska reflektion över de inhemska somaliernas agerande ger sig i uttryck först när hen återvänder hem till Sverige. Det vi finner problematiskt i 22 denna utsaga är varför hen lade märke till det i Sverige och inte i Somalia. Vi tolkar detta som att hen inte blir lika ifrågasatt angående sin svenska identitet i Sverige då hens fysiska utseende är avgörande för hens etniska tillhörighet i Sverige, och att den somaliska identiteten istället blir ifrågasatt. På så sätt blir den somaliska identiteten dominerande och mer uppmärksammad här. Det är flera av våra informanter som blivit bemötta och sedda på ett annorlunda sätt av den inhemska befolkningen i det gamla hemlandet, här är två uttalande från våra informanter som poängterar hur den inhemska befolkningen tror och tycker om människor som lämnat landet och bor i ett annat. Aa, absolut jag blir ju kallad för svensken för att jag bor i Sverige, de ser dig som högre än dem själva.. hon har pengar.. dom har råd.. dom kommer från ett guldland men egentligen är det ju inte så, vi får kämpa lika mycket som dom men mest är det ”det är de som har mest pengar” och de som har det ekonomiskt bra, ingen vet att vi sliter i Sverige och jobbar hårt för att spara och för att åka på semester. Okej, där nere är det billigare att gå ut, men mat och kläder är samma som i Sverige, att roa sig är jätte billigt, taxi är billigt, så aa man kan se skillnader när man går där nere, och det gör att man blir lite annorlunda sedd. Informanterna till dessa två utsagor har sin bakgrund i två olika länder, och trots detta påpekar dem båda hur den inhemska befolkningen i respektive land ser på våra informanter. I den första utsagan beskriver informanten hur hens svenska identitet kommer fram på tal och identifieras som svensk. I samband med människornas beteckning av hen som svensk, menar informanten, att ekonomi ses som en viktig faktor då Sverige är kopplat till högre standard, stabil ekonomi och utveckling. På så vis ser dem informanten som en person av högre status som har tillgång till goda förutsättningar, inte bara i Sverige utan även i det gamla hemlandet. Den andra utsagan påvisar samma poäng som citatet ovan men det som skiljer dem åt är att den inhemska befolkningen i det gamla hemlandet ser informanten som att den har råd med i princip vad som helst på grund av ländernas olika standard. Problematiken informanterna upplever är att den inhemska befolkningen i respektive land inte är medvetna om att pengar inte växer på träd, och att alla som vill åstadkomma något måste arbeta och spara för att sedan exempelvis kunna besöka sitt hemland. I och med att standarden är lite lägre i dem gamla hemländerna har informanterna möjlighet att spendera någon slant extra. Och på så sätt blir informanterna annorlunda sedda. Dessa två citat kommer från informanter som upplevt en särbehandling av den inhemska befolkningen i det gamla hemlandet, kan inte tas gör given, då detta är en upplevelse och inte ett faktum. 23 Synen på sam- och framtiden Ja det är viktigt, men det finns flera anledningar till det. Den ena är ju så att vi kan prata liksom mitt modersmål eftersom jag själv pratar det. Men det andra har och göra helt enkelt med att ju fler språk barn lär sig desto lättare har barnet att lära sig fler språk och förstå fler språk. Här orienterar informanten sig mot två håll, dels mot sin etniska bakgrund men också mot framtida barnens framtida språkförmåga. Vi upplever att språket är en viktig faktor för denna informant då hen själv påvisat detta, och även vill att ens barn ska kunna flera språk. Hen förstår att i dagens samhälle är det bra att kunna samt förstå olika språk. Informanten orienterar sig mot sin etniska bakgrund genom att föra vidare sitt modersmål till sina framtida barn, men denna vidareföring har två anledningar. […] språket, högtiderna, traditioner, matkultur, vi tittar mycket på bosniska program och serier på tv och mina barn tycker om att lyssna på bosnisk musik också [...] vi har ju massor barn som växt upp som gifter sig, […] många följer fortfarande den normen som vi gjorde, [… ] jag är den generationen som tycker att på grund av språket, kulturen, traditioner […] bäst att ha ett äktenskap med någon från samma kultur för att slippa kulturkrockar. Vi bor i Sverige med massor andra folkslag och det är klart att man kan bli kär i någon med annan kultur […] av egna erfarenheter har jag sett att det inte brukar gå så bra, därför följer jag den normen som jag är van vid. Informantens synsätt menar att det är lättare för individer, med samma etniska bakgrund, att ingå ett äktenskap och starta ett liv ihop. Detta för att kulturer slipper beblandas och problem uppstå, då synsätten bland olika kulturer ser olika ut och påföljderna av detta, av informantens egna erfarenheter, brukar inte sluta bra. Informantens synsätt hänvisar snarare till att hålla sig inom sin egen kultur samt normer och på så vis undvika kulturkrockar. Dock verkar hen vara medveten om att blandäktenskap förekommer i dagens samhälle och att individer väljer att inte följa normerna dock väljer hen att inte följa dagens normer på grund av sina egna tankar och åsikter. Anledningen till varför hen orienterar sig på detta sätt kan bero på att familjen fortfarande följer det gamla hemlandets kultur, tradition, språk och högtider och på så vis förstår hen sin omvärld utifrån dessa faktorer samt förhåller sig till dem. Språket, somalisk TV, somaliska bröllop är ju väldigt kulturberikade och där känner man av sin tradition och kultur. Även här påpekas språket som en viktig faktor till att hålla det gamla hemlands kultur vid liv. Informanten uttrycker även vilken betydelse bröllop har, och menar att det är vid sådana 24 tillställningar som hens kultur och traditioner kommer fram. Notera ordet sin, som informanten upplever står hen närmast om hjärtat. Detta kan förstås som hens primära etniska identitet då hen beskriver det som sin i första hand kultur och tradition. Hen betraktar sin somaliska bakgrund som nummer ett, och utifrån den skapas även ambient till olika sociala tillställningar. Följderna av detta blir att hens svenska identitet inte får någon plats i hens vardagliga liv, men ändå existerar den utifrån informantens mentalitet och tankesätt som hon tagit del av under sitt liv i Sverige. Det kan vi se genom ovanstående citat då hen får frågan om att återvända till Somalia, blir problematiskt då hen inte delar samma tankesätt och mentalitet som den inhemska befolkningen. På så vis kan vi förstå hur den svenska identiteten ändå finns där och lever kvar trots att den somaliska kulturen samt traditioner utgör mestadels av hens vardag. […]bo där nere i några månader eftersom vi har hus och komma tillbaka till Sverige för att mina barn är här och dom ska leva sitt liv här och resten av livet och sen vill jag så klart vara nära mina barnbarn se dem växa upp, bli mormor eller farmor. I informantens utsaga känner hen att flytta till det gamla hemlandet är rimligt under en kort period då hen äger en bostad där. Hens orientering efter barnen samt framtida barnbarnen påverkar informantens beslut om att återvända. Detta då de blir tvungna att hålla en gränsöverskridande kontakt vilket ger effekten av en självklarhet att finnas vid sin familjs sida på det sättet hen förklarar i citatet. Återvända eller stanna kvar Jag har tänkt hela tiden att återvända… återvända och kanske en del av hjärnan tänker om… för att jag känner ju värme när jag tänker att jag ska bo där nere men jag tänker när jag är i Sverige och så fort jag åker ner, är det inte samma tanke längre... det är svårt att förklara. Jag saknar att... komma till Sverige… Detta var svaret vi fick när informanten svarade på frågan om hen skulle kunna tänka sig återvända till hemlandet. Här kan vi se en slags förvirring, där individen slits mellan två olika länder som hen känner starka kopplingar till. Informanten orienterar sig till båda hemländerna, dock kan analyserandet av beskrivningarna tolkas på olika sätt. När informanten talar om det gamla hemlandet som om det vore en självklarhet för hen att återvända, någon gång under livet då hen, precis som många andra, investerat mycket tid, pengar, känslor och socialt umgänge för att skapa detta hem, men när hen befinner sig på plats upptäcks saknaden av Sverige och livet här. Orienterandet till båda hemländerna kan i vår tidigare forskning Globala familjer beskrivas som mycket av det sociala finns i det gamla hemlandet, så som vänner, familj och ägandedom som drar en tillbaka, medan i Sverige finns den ekonomiska och politiska tryggheten. 25 Ja. Fast vänta, nej… det finns ju inte samma, typ ekonomin är ju inte likadan som i Sverige, svårt med arbete. Så som det ser ut nu i Montenegro, så nej inte nu. Jag har skapat mig ett liv här, jag har bott här längre än i Montenegro, så nej idag skulle jag inte kunna göra det. Men om jag någon gång via ett arbete skulle få jobba i Montenegro, mer än gärna! Att livet i Sverige jämförelsevis med Montenegro ser annorlunda ut, betraktar informanten som en självklarhet. Otryggheten som förknippas av informanten med Montenegro handlar främst om jobb samt ekonomi och uppfattningen om att hen har byggt upp ett liv i Sverige gör det svårt för hen att lämna och uppoffra det. Genom informantens utsaga kan vi se att ekonomi, hens sociala liv och andra förutsättningar håller kvar hen i Sverige men genom hens uttalande kan vi se att hen hade mer än gärna flyttat till Montenegro genom ett arbete. Problematiken som uppstår är dock att informanten påvisar en sorts uppoffring av hens sociala liv samt ekonomiska trygghet i Sverige för ett liv i Montenegro, om en jobbsituation skulle genom Sverige uppstå i Montenegro skulle det innebära att hen återvänder. Jag vet inte, beroende på om det blir en ekonomisk förändring i landet och även mentaliteten måste förändras. Vi tänker och tycker olika och för att jag ska kunna bo där måste vi åtminstone ha liknande åsikter om något. Informantens skapande av ett ”vi” ger ett intryck om att människorna, som bor både innan- och utanför det gamla hemlandets gränser, har en sorts gemenskap, dock påpekas skiljelinjer mellan människorna. Hen är väl medveten om att, för att ett liv i det gamla hemlandet ska fungera, är alla inblandade parter skyldiga att bilda en gemensam plattform för samlevnad. Hens tankar kring att ekonomin inte är den enda faktorn till att ett återvändande idag inte är aktuellt uppfattas som att landets sociala problem också bidrar till ett icke-återvändande. Nej, det skulle jag inte kunna tänka mig, det är som sagt krig där, du kan inte utbilda dig på samma sätt, du kan få jobb men lönerna är ju inte dom bästa, det är ett vackert land men nej. Det är inget land att bo i så, men besöka det absolut, det skulle jag kunna göra om och om igen. Huvudanledningen till varför denna informant inte skulle kunna återvända är det pågående kriget i Syrien. Andra anledningar är bland annat bristande utbildning och löner. Informanten orienterar sig på så vis att ändå vilja besöka det gamla hemlandet då släkt och familjevänner lever kvar, annars anser hen att det är bättre i Sverige. Precis som många andra informanter, och även denna, ses ekonomi som en avgörande faktor. Informanten poängterar att Syrien inte är något land att bo i, på grund av dem sociala och politiska problemen som råder i landet. Genom dessa negativa 26 faktorer upplevs Sverige som en trygghetszon, där inget krig råder, där utbildning samt ekonomisk trygghet finns. Svår fråga… När jag är där känner jag mig väldigt hemma där men det skulle bli svårt för mig att leva där nere. Dels för att ungerska är mitt modersmål, kan serbiska lite sådär så skulle jag dels behöva lära mig språket ordentligt om jag skulle få en anställning där. […] Och jag har en syster kvar här och jag är väldigt tight med familjen, mitt tankesätt är väl lite ”Där familjen är, där är jag hemma” Och har lite svårt att anpassa mig efter sättet de ser på kvinnor… Informantens vägande mellan att antingen kunna tänka sig återvända till det gamla hemlandet eller stanna kvar i Sverige för med sig diverse för- och nackdelar. Hens orientering efter sin närmaste familj upplevs spela en avgörande roll för hens tankesätt samt att den rådande situationen i det gamla hemlandet Serbien får hen att tänka till och även ta ett steg tillbaka. Trots baksidorna till ett möjligt återvändande upplever hen en känsla av hemhörighet i Serbien och det som tros dra hen tillbaka är framför allt den kvarboende släkten i landet. Informantens vägande kan av oss som forskare uppfattas som en känsla av dubbel tillhörighet i båda länderna, då för och nackdelar lyfts fram och diskuteras. Utifrån fenomenologin upplevs informanten ändå dras mer till Sverige då den närmaste familjen befinner sig här, men också att jobbsituationen skulle kräva mer ut av hen då det serbiska språket skulle behöva utvecklas. Informanten tillhör minoritetsgruppen ungrare i Serbien, därav uppfattas ungerska som modersmålet av hen. Tillhörighetskänslan […] man vet ju inte. Förut var det värre, så var det mycket svårare. Jag visste inte hur jag skulle förhålla mig till det men idag… idag är jag svensk imorgon är jag kanske montenegrin, nästa vecka kanske något helt annat, typ världsmedborgare och jag har rätt att tycka det. Vill jag vara montenegrin så ska jag få vara det, det ska vara OK och ingen ska ha någon åsikt om det. Men jag undviker helst att prata om det, folk förstår inte… Informanten ovan förklarar att det är svårt att sätta en prägel på vad hen kallar sig, och att människor som inte befinner sig i samma situation inte förstår. Många kan nog sympatisera med hen om att det är svårt att definiera sig som svensk om man har en stark etnisk bakgrund, där man kan språket, följer traditioner och besöker landet regelbundet men samtidigt också väldigt svårt att definiera sig som exempelvis i detta fall montenegrin då hen har byggt upp ett liv här i Sverige, med både utbildning, skola och mycket mer. 27 […] När jag är i Somalia då är jag svensk, men när jag är i Sverige så är jag somalier, så man blir nästan lite identitetslös. Det blir en rubbning typ. Det blir förvirrande ibland, det vore lättare om man liksom visste och kunde en sätta punkt på vad man var. Etniska svenskar är svenskar oavsett vart dem befinner sig, medan människor som inte är födda i sitt hemland men har utländsk bakgrund blir tillskriva olika identiteter och etniciteter beroende på vart dem befinner sig. Informanten orienterar sig på så vis att hens identitet samt etnicitet blir olika beroende på var hen befinner sig i världen, och att hen har svårt att sätta punkt på vilket etnisk identitet hen egentligen upplevs tillhöra. Vidare uttrycker hen att etniska svenskar upplevs ha det mycket enklare när det gäller sätta punkt på vilken etnicitet dem har. De olika exemplen hen tar upp sätter hen i relation till varandra genom att vidarepoängtera hur människor tillskrivs olika identiteter samt etniciteter beroende på var de befinner sig. Återigen finns en dubbeltillhörighet som vi kan se samt att informanten beskriver det själv. Hen upplever och förstår sin identitet nästan som identitetslös genom att hen beskrivs leva mellan två olika tillhörigheter. Alltså jag är svensk men inte svensk på det sättet som ursprungsbefolkningen, utan mer jag bor här, jag jobbar här och pluggar här och jag lever här helt enkelt. Det här är mitt land! Informanten förstår sig själv som svensk för att hen lever, jobbar och studerar i Sverige men har en egen tolkning på hur en så kallad riktig svensk är som hen inte kan relatera sig till. Informanten anser inte att man måste vara etnisk svensk för att tillhöra det svenska samhället och kunna kalla sig svensk utan snarare att man kan ha en annan etnisk bakgrund men fortfarande betrakta sig som svensk. Det gör hen genom att påvisa att Sverige är hens land även fast hen har utländsk bakgrund. Sverige. Det är väl för att jag har bott här i tjugo år, och i mitt hemland en gång. Jag har byggt ett liv här. Det är här jag studerar, min närmaste familj bor här. Jag är van vid det här samhället. Jag känner att jag trivs bäst här. Jag känner mig mest hemma här. Detta citat är taget ur samma intervju som citatet nedan men visar tydligt att informanten orienterar sig på olika sätt. Sverige förstås som ett hem för individen men samtidigt upplever hen ett utanförskap i det svenska normsystemet. Vi förstår hens livsberättelse och tankar utifrån det fenomenologiska perspektivet där hens berättelse sätts i kontext men samtidigt går emot varandra. Att både betrakta Sverige som hem och samtidigt anse att hen inte känner sig svensk, eller passar in i det stereotypa samhället på grund av sin bakgrund. Att sätta ord på detta är väldigt svårt, men samtidigt förståeligt. Hen har växt upp i Sverige, skapat sig ett liv här och 28 kommer troligtvis att fortsätta bo här, men precis som hen beskriver det själv så betraktar omgivningen henne inte som svensk. Omgivningens syn på hen leder till att individen själv anser sig vara utomstående, trots att hen spenderat hela sitt liv i detta land. Livet i Sverige Jag gick i SFI och lärde mig svenska i väntan på uppehållstillstånd […] Men här i Sverige kan man inte göra någonting utan engelska och jag läste franska så jag kunde inte fortsätta med skolan för att jag tyckte då att jag inte var ung längre … men idag tycker jag att det är fel tänkt... och så läste jag på Komvux engelska men det var inte så lätt att i 30 års ålder lära sig två nya språk samtidigt […] och två barn att hand om plus ett tredje på väg […] Informanten beskriver sin egen situation som nyanländ flykting i Sverige, där hen fann det problematiskt att fortsätta studera då hen inte talade engelska och enligt hen själv ansågs vara för gammal för att fortsätta sina studier. Det som informanten också fann problematiskt var att hen hade barn att ta hand om och inte ville leva på socialbidrag då hen förstod sig som självständig. Vi kan dra paralleller till vår tidigare forskning där Gustafson skriver hur hushåll-och omsorgsarbete försvårade kvinnors vidare studier. Gustafson skriver även hur det engelska språket var ett krav att redan ha med sig och om migranten inte hade det, innebar det ännu fler år av studier vilket många inte hade tid för. Istället strävade migranterna för att snabbt få ett arbete vilket skulle försörja familjen. Jag är svensk där nere, vi har ett uttryck ... ”om du är främmande en gång, är du det hela livet” […] det är så sorgligt men det är så Informanten finner det problematiskt att bli tillskriven identiteter men även kategoriserad ut av omgivningen. I detta citat förstår informanten sig själv som främmande oavsett vart hen befinner sig, då omgivningen inte kan acceptera att informanten tillskriver sig hur hen vill. Utifrån omgivningens uttryck angående främlingar, beskriver informanten sig själv som främmande. Detta med tanke på att hen förstår sig som svensk där nere och anser sig vara främmande, både i det gamla hemlandet samt Sverige. Jag känner inte att jag platsar, jag vet inte. Jag kanske kände mig mer svensk när jag var yngre men ju äldre jag har blivit och insett att jag inte platsar i det svenska normsystemet så känner jag mig inte svensk. Det beror helt enkelt på att jag inte känner att jag passar in den bilden. Oftast definierar man sig själv utifrån vad andra människor tycker. Och jag känner att om människor frågar mig varifrån jag kommer och jag säger att jag är svensk då kan dem inte nöja sig med det svaret. Och då känner 29 jag att antagligen inte är det. Men som sagt så beror det på vilken situation det handlar om. Genom informantens utsaga förstår hen att det svenska samhället inte kan betrakta hen som svensk när hen säger att hen är det, följdfrågor förekommer då hens utseende, klädsel eller liknande ifrågasätts. På så vis upplever hen att hen inte kan kalla sig svensk då den fysiska delen anses komma i första hand. Informanten orienterar sig i sin vardag genom att definierar sig utifrån vad andra tycker och tänker. Följden till detta blir att hen betraktar det som en sanning och upplever att kalla sig svensk inte är socialt accepterat. Detta kan uppfattas som att hen ”måste” ha en utländsk bakgrund på grund av hens utseende, klädstil eller liknande, och kan utifrån dessa anledningar inte kallas för svensk av samhället. Hen förklarar att hen även inte kan se sig själv som svensk när samhället betraktar hen på ett annat vis, att hen på grund av exempelvis sin hudfärg inte anses vara svensk och därav måste ha ett utländskt påbrå. Denna underförstådda mening av hur en svensk egentligen ser ut vilar inte i vår informants händer, utan snarare samhällets. En svensk behöver inte vara vit med ljust hår och blåa ögon, men detta är dock bilden omgivningen har. Genom denna underförstådda rasism som informanten upplever av omgivning, finner hen det svårt att definiera sig själv. Här träder hens dubbla tillhörighet fram på ett vis där hen vill betraktas som svensk, då hen är född och uppvuxen här. Tyvärr blir informanten inte definierad som detta då omgivningens bild av hur svenskar ser ut inte tycks passa in på hen. Jag är uppvuxen här, även fast mina rötter härstammar ifrån ett annat område så känner jag mig ändå svensk.[…] jag bor ju här, jag lever här, jobbar här och pluggar här. Det är det som spelar roll. En annan informant med ingen koppling till den ovanstående ser saker ur andra perspektiv. Hen uttrycker inte vad andra människor tycker och tänker, utan menar mer på att hen byggt sig ett liv i Sverige och förstår sig som svensk utifrån dem anledningarna, trots att hen har utländsk bakgrund. Informantens bakgrund tycks av hen själv inte vara särskilt väsentlig då hens liv är i Sverige. Informanten upplever tydligen inte att utseende är relevant, utan istället är det sociala livet man byggt upp i Sverige grundläggande för att kalla sig svensk. Vi ställer oss frågan om en individs fysiska utseende är relevant i förhållande till om man själv känner sig svensk samt hur omgivningen ser på en. Utifrån dessa två informanter kan man få två olika svar på dessa frågor. Den ena informanter har sin bakgrund i Somalia och är mörkhyad medan den andra informanten är född i Bosnien och har mer av ett ”svenskt” utseende med sitt ljusa hår och ögon. Och utifrån dessa anledningar uppfattas dem av omgivningen på olika sätt. 30 Delvis att jag har rätt till att kalla mig vad fan jag vill, dels att när jag besöker hemlandet så gör dem en tydlig skillnad på mig och dem, ”det här är min kusin från Sverige”, då blir det ju ”Ja men jag är svensk”. Men å andra sidan så får jag frågan ”Vart kommer du ifrån” här i Sverige, för att jag har bruna ögon och brunt hår. Återigen återfinns ett exempel på att informantens fysik uppmärksammas i det svenska samhället medan när hen besöker sitt födelseland, hamnar betoningen på omgivningen och hur dem presenterar hen. Genom att betona att hen kommer ifrån Sverige, kopplas individen ganska automatiskt till att vara svensk, vilket informanten finner problematiskt. Problematiken i denna utsaga är det ständiga påpekandet och ifrågasättandet i respektive land vilket enligt informanten ständigt leder till att ständigt behöva förklara sig vart hen kommer ifrån. Informanten upplever att omgivningen ger hen en identitet som hen inte alltid vill, känner eller behöver tillskriva sig. Detta väcker starka känslor hos informanten då hen inte alltid varken vill eller behöver svara på deras frågor eller bekräfta deras tillskrivningar. Vi kan se detta genom att hon uttrycker sig att det förekommer ett ”jag” och ett ”dem”, även detta finner informanten problematiskt då hen anser sig ha en dubbel tillhörighet. Romantiserandet av landet Sverige Min familj kom hit på 1960-talet, på grund av arbetskraftsinvandringen. Det fanns inte så många jobb i före detta Jugoslavien. Pappa ville inte vara med i kommunistpartiet och man belönade oftast dem som var med i kommunistpartiet genom att dem får jobb, så han vägrade. Hans brorsa hade redan flyttat till Sverige och han tänkte ”Jag prövar min lycka där” Informantens familjs beslut att flytta till Sverige kom i det långa loppet att påverka hen. Informanten förklarar hur pappan i familjen vägrade ansluta sig till kommunistpartiet som regerade i det före detta Jugoslavien för att på så vis få ett jobb. Genom att föräldern vägrade ansluta sig till kommunistpartiet, fanns det nästan ingen annan utväg än att flytta utomlands. Vidare förklarar informanten hur pappans bror sedan tidigare befunnit sig i Sverige, och därifrån kom idén om att övriga familjen också skulle flytta hit. Genom den politiska ståndpunkten från pappans sida kom beslutet att migrera till Sverige och skapa sig ett liv här. Den dåvarande politiska situationen kom att bli anledningen till varför denna familj lämnade sitt gamla hemland. Genom den dåvarande transnationella relationen till pappans bror kom även indirekt romantiserandet av Sverige då man här inte behövde ansluta sig till ett politiskt parti för att få en anställning. 31 Jag bodde ju fem år i Sverige på socialen och jag ville inte det längre, jag ville göra något själv så jag sökte jobb lite överallt. Jag tog det jobbet som kom först, jag trivdes inte och ville inte fortsätta jobba men jag fastande vid den fasta lönen jag fick så... läste jag handel men jag kunde inte söka det jobbet för att man jobbade i skift så tänkte jag att jag tar det jobbet som passar mina barn och inte mig […] så det är något som jag tyckte var passande, alltså städbranschen. Informanten förstod sin framtid som självständig, alltså att inte vara beroende av statens hjälpmedel. Hens uppfattning om att barnen kommer i första hand begränsade hen till val av arbete vilket blev i informantens fall, städbranschen. Trots vidare studier och brist på att finna ett arbete inom det området förändrades förutsättningarna för informanten. Städbranschen var ett arbete hen inte trivdes med men ansåg och förstod att det passade barnen bäst. Vi kan koppla informantens utsaga till tidigare forskning då Gustafson skriver att arbete var grunden till att bli socialt och kulturellt integrerad i det svenska samhället. Hon skriver även att många migranter inte ville få hjälp från staten utan istället agera självständigt. Detta kan vi se hos vår informant också då hen agerade på samma vis som Gustafson beskrivit. Informanten orienterade sig mot att den fasta lönen och barnen befann sig högst upp på hens prioriteringslista och uppfattade att hens liv skulle anpassas utefter barnen. Min farbror bodde i Sverige med sin fru och barn så pappa ville flytta till sin bror för att han kände att barnen skulle få en bättre framtid här i Sverige.. bättre förutsättningar i skolan och arbetsmarknaden. Denna informants utsaga om hur hen och hens familj kom till Sverige berodde på att föräldrarna förstod Sverige som ett land med bättre förutsättningar, framförallt för barnen. Här ser vi igen hur barnen hamnar i fokus precis som i citatet ovan. Det är nästan allt! Jag önskar att Bosnien utvecklas mer så att det ser ut som i Sverige […] som jag sa innan, administration [...] födelsebevis eller medborgarskap, vården[...]polis, korruption, det finns inget sådant här så jag önskar verkligen att det börjar likna mer som Sverige i Bosnien. På grund av de statliga problemen som informanten känner i sitt gamla hemland Bosnien gör att hen förstår de tydliga skillnaderna mellan Sverige och Bosnien. I Sverige upplever informanten en form av trygghet, ordning och reda medan situationen beskrivs annorlunda i det gamla hemlandet. Informantens upplevelse om att de sociala problemen utgör en större problematik i Bosnien än i Sverige, uppfattas leda till en romantisering av det nya hemlandet. Vilket i sin motsats får konsekvenserna av att en känsla av otrygghet i det gamla hemlandet växer hos informanten. Detta gör att informanten känner otrygghet i Bosnien och upplever att det krävs en 32 utveckling, en utveckling som hen tycks speglar på det svenska samhället för att kunna finna ordning och reda i det gamla hemlandet. Vilket i sin tur ger hen trygghet, samma trygghet hen upplever och känner i Sverige. Att upprätthålla kontakten Personligen så pratar jag inte så ofta med dem, sen kan det hända någon gång att när jag är hos mina föräldrar att jag just hamnar i samtalet men annars är det mest mina föräldrar som håller kontakten och informerar mig också. Informanten förhåller sig till de gränsöverskridande kontakterna genom sina föräldrar, hen hamnar endast i kontakt med dem genom besök hos föräldrarna då de just kommunicerar med släkten. På så sätt upplever informanten sig inte upprätthålla en transnationell kontakt med sina släktingar i det gamla hemlandet. Att föräldrarna är de som upprätthåller den gränsöverskridande kontakten, upplever informanten sin egen närvaro vara särskild viktig då hen i vilket fall får informationen framförd. Det har ju med att göra att jag inte har vuxit upp med dem […] Och även när vi hälsar på dem på sommaren så känns det inte riktigt som att vi är nära på något särskilt sätt. […] Det känns mer, ja, lite som att träffa någon vän… vi har aldrig […] umgåtts som en vanlig familj som många har i Sverige… Vidare förklarar informanten sin relation till släkten som inte särskild nära, och menar att anledningen till detta ligger i att de inte bor nära varandra, och på grund av deras geografiska avskildhet är det svårt för informanten att betrakta familjen som en riktig familj. Informanten sätter sin familjesituation i relation till hur det ser ut i Sverige, att människor här kan umgås som vanliga familjer och upprätthålla en normal familje- samt släktrelation medan det i hens situation ser annorlunda ut. Hen betraktar umgänget bland svenska familjer som ett sorts ideal och genom detta finner hen det svårt att hitta någon samhörighet till sin egen familj samt släkt. Utifrån det fenomenologiska synsättet kan vi här tolka informantens ord som sårbara, men samtidigt inte avgörande för informantens liv. Faktumet att informanten inte växt upp med sina nära och kära bidrar till en känsla av att släktbandet inte är tillräckligt starkt. Som en konsekvens av detta förstår inte informanten sin släkt som släkt samtidigt som hen har en klar bild av hur familjer bör umgås och upprätthålla kontakten sinsemellan. Ja, jag har ju bokstavligt talat släkt överallt. […] Jag har en väldigt stor släkt men min närmaste släkt bor ju här i Sverige. Jag är ju inte lika nära med släkten som bor i utlandet, vi pratar liksom över internet. Det beror nog på att vi inte växt upp 33 tillsammans eller har någon starkare relation till varandra. […] Men samtidigt så är detta vardag typ […] det är nästan omöjligt att lära känna allihop. Och världen är så stor, jag har inte råd att besöka exempelvis USA en gång i kvarten. Relationen kan man väl upprätthålla över internet men jag har aldrig känt dem eller träffat dem så. Denna informant ser på sin relation till sin släkt utifrån liknande perspektiv som informanten ovan. Hen menar att släkten är så stor och omöjlig att besöka på grund av kostnaderna, samtidigt som en sorts förståelse hos informanten uppstår att det är omöjligt att kunna lära känna hela sin släkt. Då släkten är så stor och spridd över hela världen, finns en relativt realistisk bild hos informanten som hen inte låts påverkas negativt av. Hen uppfattas vara väl medveten om att de ekonomiska aspekterna begränsar besöken men förklarar att världen är så pass stor. På så vis känns uppdraget att besöka släkten lite omöjlig, utifrån informantens synsätt. De transnationella kontakterna upprätthålls genom internet, som i sin utsträckning blir relativt billigare, men även här påpekas att släktbanden inte är särskilt starka till de som bor geografiskt utspridda utanför Sveriges gränser. Vi kan koppla informantens utsaga till vår tidigare forskning som påpekar att barn till föräldrar födda inom det gamla hemlands gränser visar en vilja till att skapa band till landet i fråga. Utifrån denna informants utsaga kan skapandet och upprätthållandet av de transnationella släktskapsbanden ses samtidigt som en sorts realism uppstår bland informantens tankar och synsätt. Vi pratar med varandra nästan varje dag, idag har ju massa finesser exempel som Skype, Viber, Whats app, mest Viber blir det ändå. Förut var det ju bara hemtelefonen […] i nuläget har vi kontakt nästan varje dag, förut var det en gång i veckan o så. Här kan vi se hur informanten orienterar sig för hur teknikens framfart har hjälp den gränsöverskridande kommunikationen till släkten utomlands eller i det gamla hemlandet. Vidare framställer informanten att kommunikationen har gått från att enbart äga rum en gång i veckan till att istället höras regelbundet var eller varannan dag. Med andra ord beskriver informanten att det idag är mycket enklare att höras och upprätthålla kontakten till nära och kära även över kostnadsfria medel, medan det förr i tiden inte i samma utsträckning gick på samma sätt. Slutdiskussion och resultat Utifrån informanternas svar kan vi se att Sverige förknippas med bland annat ekonomisk trygghet, trygghet i vardagen, bättre förutsättningar och större plats i arbetsmarknaden. Detta förstår vi genom informanternas utsagor de om deras gamla hemländer där det bland annat råder krig, politiska konflikter eller svåra sociala problem. Eftersom de flesta av informanterna är födda 34 och uppväxta i Sverige känner de att Sverige är deras hem för det är här dem lever, jobbar och/eller utbildar sig. Problematiken vi som forskare finner i detta är att trots benämningen ”hem” känner de sig inte tillhöra Sverige fullt ut. Anledningen till detta tror vi, i alla fall gällande våra informanter, beror på att de dels inte blir accepterade som svenskar i samhället genom det ständiga ifrågasättandet av exempelvis deras utseende samt att kultur, språk och traditioner från det gamla hemlandet fortfarande lever kvar. Med tanke på att det gamla hemlandets kultur lever kvar gör att det finns kopplingar till det gamla hemlandet. Genom att individerna befinner sig i det transnationella med mer eller mindre samt har eller känner kopplingar till det gamla hemlandet, görs det i intryck på deras tillhörighetskänsla men även identitet. Här kan vi se att den dubbla tillhörigheten tar sig i uttryck. Vem bestämmer vart en individ tycks komma ifrån? Vi har kommit i underfund att detta beror på omgivningen, att omgivningen inte kan acceptera individen för det hen vill och känner sig tillhöra, trots att hen talar språket och delar samma kultur. Vi ser detta ur ett socialt konstruerat perspektiv där omgivningen skapar en individs etniska identitet. Genom det transnationella behålls förhållandet till det gamla hemlandet vid liv och sammanhållningen av den etniska gruppen i Sverige får troligtvis individen att känna ett ännu starkare band till det gamla hemlandet. Detta behöver dock inte stämma rätt in på alla individer med utländsk bakgrund men spelar naturligtvis en stor och avgörande roll om ens umgängeskrets delar samma etniska tillhörighet, man talar samma språk samt har samma kulturella och religiösa åskådningar. Individer som inte har liknande etniska bakgrunder i sin umgängeskrets ser möjligtvis detta ur ett annat perspektiv, då dem gemensamma faktorerna bland kretsen inte ser likadana ut och kopplingarna till det gamla hemlandet avtar. För att svara på vår frågeställning gällande vilken relation våra informanter har till sitt hemland i relation till dess vardag i Sverige. Det som stod i fokus var framför allt språket, och maten men även traditionerna och allt som förenar individerna till det gamla hemlandet. Trots att många av informanterna inte är födda i sina respektive hemländer så anser dem att kopplingen har varit stark genom att dem antingen årligen eller någon gång under sina liv besökt landet. Genom att uppleva allt man pratat om finner informanterna en samhörighet till landet och befolkning, kulturen och traditionerna samt att mycket av detta lever kvar hos dem i deras vardagliga liv hemma i Sverige. Informanternas svar kring hur de ser på sam- och framtiden, nämns återigen språk som en gemensam faktor för samtliga informanter. Att föra över språket till sina framtida barn var viktigt, dels för att barnen ska kunna känna samhörighet samt upprätthålla kontakt med släkten utomlands men även dels för att det är nyttigt med fler språk. Vi ser detta som en grundläggande faktor till att en individ ska kunna känna tillhörighet till sin etniska bakgrund då språk är den primära pelaren inom kommunikationen. Informanternas syn på framtiden och återvändandet till det gamla hemlandet varierar och nästan alla nämner deras gamla hemländers ekonomiska situation. Några nämner också den sociala situationen där bland annat korruption och krig råder. Informanterna ser Sverige som en trygghetszon och därför har de svårt att tänka sig att återvända 35 till sina gamla hemländer där olika typer av problem är aktuella. En informant nämner även att situationen i landet inte går mot bättre dagar, utan snarare mot det sämre. Informanternas tydliga bild av det gamla hemlandets rådande situation får dem att tänka efter och se skillnader mellan länder, detta får en konsekvens till att Sverige romantiseras medan det gamla hemlandets positiva sidor inte kommer fram. Identitet är något som ständigt befinner sig i förändring och ser man detta utifrån etnisk identitet som en av våra informanter tillskriven sina två främsta etniska identiteter men på geografiskt helt åtskilda platser. I Somalia anses hen vara svensk av lokalbefolkning då hen bor, lever, arbetar eller studerar i Sverige, och på så vis kan hen inte betraktas som somalier av lokalbefolkning då hen inte har någon annan koppling till landet förutom att språket talas, traditionen upprätthålls och kontakten till familjen hålls vid liv. Informantens identitet blir dock något helt annat när hen befinner sig i Sverige, då ses hen som en invandrare, eller somalier, på grund av bland annat hens hudfärg. Detta, som tidigare nämnt, medför förvirring för informanten och precis som hen uttrycker det själv så blir individer i samma situation ”nästan lite identitetslösa”. Att ekonomin nämns så ofta av våra informanter är inte särskilt förvånande. Att känna ekonomisk trygghet i landet man bor i är en avgörande faktor då det har en avgörande roll för människors liv. När man tänker ekonomisk trygghet tänker man nog främst jobb och utbildning, att kunna klara av på sina egna ben och inte vara beroende av hjälp från något håll. Och därför är det väldigt viktigt för människor att landet har en stabil ekonomi för att man ska kunna leva ett så behagligt liv som möjligt. Lokalbefolkningens definition av utvandrare uppfattas som främmande och annorlunda, i många fall blir utvandrarna kallade för diaspora. Detta begrepp har vid många tillfällen varit aktuellt och anses betona individernas spriddhet över världen, vilket är väldigt aktuellt för många, däribland våra informanter. Trots att individerna återbesöker sina hemländer blir dem bemötta som främlingar, utomstående eller annorlunda på grund av deras val att emigrera ut ur landet. Dem anses inte tillhöra den inhemska befolkningen, även då många som befinner sig på besök i landet är födda där. Denna problematik finns bland många grupper och kan i många fall orsaka en ytterligare osäkerhet hos människor. Att uppleva utanförskap av lokalbefolkningen som man en gång i tiden bodde granne med och nu bli kallad för ”utvandrare” medför en utanförskapskänsla, även i det gamla hemlandet. Detta kan bero på att kulturerna skiljer sig åt och individerna som bor i Sverige har tagit del av det svenska samhället, vilket kan uppfattas som avvikande hos den inhemska befolkningen i det gamla hemlandet. Just på grund av att de inte längre delar samma meningar som de gjorde förr. 36 Referenslista Boström, Wolanik, Katarzyna ”Migrationsberättelser i samspel” i Kulturella perspektiv 4:23 s.13-20 (2014) Bryman, Alan. Samhällsvetenskapliga metoder, 2. Uppl., Liber, Stockholm, 2008 Frykman, Povrzanovic, Maja. ”Att binda samman platser och uthärda avstånd”, i Olsson, Erik (red.), Transnationella rum: diaspora, migration och gränsöverskridande relationer, 1. Uppl., Boréa, Umeå, 2007 Gustafson, Per. ”Ett transnationellt perspektiv på migration”, i Olsson, Erik (red.), Transnationella rum: diaspora, migration och gränsöverskridande relationer, 1. Uppl., Boréa, Umeå, 2007 Gustafson, Åsa. Sköra livsmönster. Om integrations- och normaliseringsprocesser bland bosniska flyktingar. Umeå, 2004 Kvale, Steinar & Brinkmann, Svend, Den kvalitativa forskningsintervjun, 2. Uppl., Studentlitteratur, Lund, 2009 Mulinari Diana & Nora Räthzel, ”Introduktion”, i Mulinari Diana & Nora Räthzel, Bortom etnicitet (red.), 1. Uppl., Boréa, Umeå, 2006 Olsson, Erik. ”Etniska gränser och transnationella gemenskaper, några reflektioner kring etnicitet, social förändring och migration”, i Olsson, Erik (red.) Etnicitetens gränser och mångfald, Carlsson Bokförlag, Stockholm, 2005 Stier, Jonas. ”Etnisk identitet”, i Westin, Charles & Darvishpour Mehrdad (red.) Migration och etnicitet, perspektiv på ett mångkulturellt Sverige, 1. Uppl., Studentlitteratur, Lund, 2008 Wahlbeck, Östen & Olsson, Erik. ”Diaspora-ett berest begrepp”, i Olsson, Erik (red.), Transnationella rum: diaspora, migration och gränsöverskridande relationer, 1. Uppl., Boréa, Umeå, 2007 Westlund Inger, Hermeneutik, i Fejes Andreas & Robert Thornberg (red.), Handbok i kvalitativ analys, 2. Uppl., Liber, Stockholm, 2015 Wikström, Hanna. Etnicitet. 1. Uppl., Liber, Malmö, 2009 37 Åkesson, Lisa. ” ’De är otacksamma!’ Transnationella skyldigheter ur de kvarboendes perspektiv”, i Olsson, Erik (red.), Transnationella rum: diaspora, migration och gränsöverskridande relationer, 1. Uppl., Boréa, Umeå, 2007 Åkesson, Lisa. ”Svenskkapverdeaner, nya generationer, förnyade tillhörigheter”, i Eastmond Marita & Åkesson Lisa, Globala familjer. Transnationell migration och släktskap, 2. Uppl., Gidlunds Förlag, 2007 38 Svenska myndigheters diskurs om hedersrelaterat våld och social tjänst i praktik Inledning Fenomenet heder har de senare åren blivit ett mer och mer omtalat begrepp och hedersrelaterat våld och förtryck pågår ständigt runtom i hela världen. Hedersrelaterat våld drabbar flickor och kvinnor samt pojkar och män, och det är svenska myndigheters och organisationers uppgift att hjälpa dessa människor. I denna uppsats så kommer socialtjänsten att intervjuas samt en organisation på en mer omfattande nivå. Det finns studier som visar att socialtjänsten har bristande kunskap när det gäller hantering och utredning av hedersrelaterade fall, detta kan ses som ett stort problem då det är viktigt att hedersrelaterade fall hanteras på rätt sätt. För att komplettera intervjuerna med socialtjänsten så har en rådgivande organisation även intervjuats, denna organisation arbetar med att hjälpa myndigheter med hantering av hedersrelaterade fall. Socialtjänstens diskurs kring heder är relevant för studien då socialtjänstens egna förståelser kring hedersrelaterat våld skulle kunna påverka hantering och utredning av de enskilda ärendena. Trots att de flesta myndigheterna har likvärdiga definitioner som har sin utgångspunkt i regeringens så är kunskapen om personalens personliga förförståelse och uppfattningar om hedersrelaterat våld och förtryck relevant då detta avgör hur fall och ärenden behandlas. Avgränsning Vi har valt att avgränsa oss till att undersöka socialtjänstens diskurs kring heder. Vi har valt att avstå från att undersöka själva våldet i sig då huvudfokus kommer att ligga kring att undersöka vilka tillvägagångsätt samt vilken förståelse och kunskap socialtjänsten har. Denna avgränsning beror bland annat på att ämnet är otroligt komplext och känsligt. Vi har valt att avstå från att intervjua personer som på ett eller annat sätt har blivit drabbade av hedersrelaterat våld. I dag jobbar ett flertal myndigheter och organisationer med våld på ett eller annat sätt. Därför har vi valt att genomföra intervjuer med socialtjänsten för att undersöka hur de hanterar hedersrelaterat våld samt vad deras definition av begreppet hedersrelaterat våld är. 39 Syfte Syftet med uppsatsen är att undersöka socialtjänstens diskurs kring heder samt undersöka hur socialtjänsten hanterar hedersrelaterade ärenden. Socialtjänsten är i många fall den myndighet som har huvudansvar vad gäller hantering av dessa fall och anledning till att fokus har lagts på socialtjänsten är för att tidigare forskning har visat att socialtjänsten upplever en bristande kunskap vad gäller hanteringen av hedersrelaterade fall. Regeringen har skrivit fram en definition av heder och hedersrelaterat våld som bland annat socialtjänsten ska förhålla sig till. Baserat på informanternas utsagor så kommer vi dessutom att undersöka kring huruvida socialtjänsten förhåller sig till regeringens definition. Frågeställningar Hur uppfattas heder av olika svenska myndigheter och organisationer? Vilka tillvägagångsätt och åtgärder vidtar socialtjänsten för att hantera hedersrelaterat våld och förtryck? Hur förhåller sig socialtjänsten till regeringens definition kring hedersrelaterat våld? Bakgrund Det finns flera generella definitioner om heder, och Unni Wikan presenterar den såhär. Wikan beskriver heder som ett begrepp som i alla samhällen har förknippats med något positivt. Heder handlar om värde i ens egna och andras ögon, det handlar även om självrespekt och social respekt. Att uppnå en sådan respekt varierar kulturellt och historiskt. Ädla, nobla och hjältemodiga gärningar förknippas med heder. Men heder sätter även normer för vad som ska gälla, men det handlar även om makt och smärta. Makt eftersom att det är en elit, smärta eftersom att hedern har ett pris. Heder är dessutom ett könat begrepp. Wikan beskriver att män är de som har hedern, medan kvinnorna är dom som har skam. I några samhällen anses kvinnor till och med sakna heder. Kvinnor har ingen självständig heder, utan de ingår i männens heder, de bär i sig mäns heder som deras heder beror fullständigt på dem familjer, släkter, klaner, stammar och nationer kan “tvinna ihop” ett hedersbegrepp som lägger bördan och smärtan på kvinnors axlar. Offer för heder kan vara kvinna eller man, barn eller vuxen. Men i regel så är hon en ung kvinna på tröskeln till att bli vuxen, men hennes pojkvän kan också bringas om livet. 40 Heder vilar på kvinnors (förutsatta) dygd och moral och är ett kollektivt fenomen. Män dödas inte av sin familj oavsett vilken klandervärd handling de företar sig. Då hedern är ett kollektiv så behöver det inte betyda att gärningsmannen är mördaren. Släkten kan bestämma och peka ut en eller flera till att begå mordet.59 Enligt västliga föreställningar så hör heder och mord inte ihop, begreppet "hedersmord" låter som en motsägelse. Men det är just det som sker i många samhällen där heder och ära hålls i hävd. När man mördar för hederns skull så är det en hedervärd handling. Mördaren blir till en hjälte. Eftersom att heder är kollektiv i sådana samhällen så bidrar mord i hederns namn till att lyfta en hel släkt eller klan. Genom att man inte tål angrepp mot hedern så blir man politiskt och ekonomiskt attraktiv, och man får socialt och kulturellt kapital. Heder handlar om ansikte och värdighet. En grundläggande faktor i hederssamhället är värdighet. Heder är när man kan gå med huvudet högt lyft eftersom ens ansikte är "vitt". En metafor för vanära är ett svart ansikte. Hedern är ett kollektiv, ansvaret är kollektivt, anseendet är kollektivt. "Utan anseende och applåder inget hedersmord". Dessa mord skiljer hedersmord från svartsjukemord. Kvinnor dödas i stora antal av nordiska män, normalt så får de inga applåder eller anseenden. Familjen eller släkten får inte ökad status. Mördaren handlar inte på andras vägnar utan han är en individ. Normalt sätt så är han en äkta man eller sambo, vid hedersmord är däremot mördaren oftast en bror eller far.60 Regeringens definition och riktlinjer utifrån hedersrelaterat våld och förtryck Regeringen beskriver heder som något som har sin grund i, och är starkt förknippat med sexualitet, makt, kön samt kulturella föreställningar kring begreppen. I regeringens definition beskrivs även hedersvåld som något som ofta utövas i nära relationer, dessutom är offret i många fall mycket beroende av förövaren på flera olika sätt men även känslomässigt bunden till sin förövare eller förövarna. För att förstå våldet struktur så är synen på män och kvinnors sexualitet central. Det framgår i regeringens definition att hedervåld och förtryck handlar om kontrollen av flickor och kvinnors sexualitet som även är starkt bunden till kollektivet. Det framgår dessutom i regeringens definition att inom hederstänkandet är föreställningen om oskuld relevant då familjens heder och rykte är förknippat med flickors och kvinnors beteende. Kontrollen kan vara allt ifrån val av kläder, socialt umgänge, rörelsefriheten inom livsval så som yrkesval, utbildning, val av partner, inklusive giftermål samt skilsmässa. I de mest extrema fallen kan hederstänkandet resultera i en fråga om våld, både hot om våld, våldet i sig samt dödligt våld. Regeringen beskriver att offret kan vara både flickor och pojkar samt män eller kvinnor. Eftersom att hedersvåld sker i kollektiv innebär det att förövarna kan vara flera samt av olika kön. Detta innebär att våldet ofta kan utföras och planeras av familjen eller den närmsta släkten, 59 Unni Wikan, Om heder, (Göteborg, 2009), s. 44. s. 55. 60 Wikan, 41 även av andra kvinnor i kollektivet. Eftersom att dessa fall ofta sker och planeras i kollektiv, och dessutom av offrets närmsta familj och släkt krävs det specifik kunskap om hedersvåld och särskilda insatser för att kunna hantera hedersvåld och förtryck. Särskilda insatser i form av polisutredningar, vid riskbedömningar samt olika stödinsatser är relevanta för de enskilda fallen. Hederstänkandet kan ske i olika former beroende på religion och kulturella föreställningar men går däremot inte att koppla till specifika religioner eller kulturer. Hederstänkandet förekommer även i icke religiösa kollektiv och kulturer. Tvångsäktenskap och könsstympning är handlingar som bland annat grundar på föreställningen om att mäns och familjens heder är avgörande och påverkas av kvinnors och flickors sexuella beteenden. Även kvinnor och män som är homo - och bisexuella samt transpersoner drabbas starkt av hedersrelaterat våld och förtryck. Att strida emot familjens tradition och normer kan för den utsatta vara så problematiskt att det inte är ett möjligt alternativ.61 Sammanfattningsvis så lyfter Wikan upp att det till en stor del är kvinnor som blir drabbade av hedersmord, där kan man se att regeringen har liknande syn. Både Wikan och regeringen är dock tydliga med att påvisa att även pojkar och män kan vara offer för hedersvåld. Wikan och regeringen har även liknande syn kring vilka som utför dessa handlingar, och det är oftast familjen och släkten, alltså folk i ens närhet. Både Wikan och regeringen tar upp att det är kollektivet mot individen, alltså kan en hel släkt gå emot en person om de anser att den personen har gjort något fel. Tidigare forskning Tidigare rapport kring socialtjänstens arbete med hedersrelaterat våld Tidigare forskning har visat att socialtjänsten upplever att de har bristande kunskap kring hantering av hedersrelaterade fall, och för att få förståelse kring detta så har vi inspirerats av Hur fungerar skyddat boende? från den nationella utvärderingen av regeringens insatser mot hedersrelaterat våld skriven av Anders Hanberger, Eva Wikström och Mehdi Ghazinour. Rapporten behandlar skyddade boenden med fokus på nio särskilda boenden för hedersrelaterat våld som har fått ett stadsbidrag som är förknippat med regeringens satsning mot hedersrelaterat våld. Syftet med rapporten hur fungerar skyddat boende är delvis att kunna uppmärksamma hur skyddat boende och samverkan mellan placering och utslussning kan förbättras och utvecklas.62 Sverige Riksdagen Justitieutskottet (2008). Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. Stockholm: Riksdagen. , s. 12 f. 62 Hanberger, Anders, Wikström, Eva & Ghazinour Mehdi, Hur fungerar skyddat boende? [Elektronisk resurs] : Delrapport 2 från den nationella utvärderingen av regeringens insatser mot hedersrelaterat våld /, Umeå centre for evalution research, Umeå universitet, Umeå, 2007, förord. 61 42 I rapporten behandlas ansvariga och personalens erfarenheter av skyddat boende och här blir frågan om beslut och utredning även aktuell. Resultat baseras på intervjuer med personal och ansvariga samt med flickor och pojkar som berättar om egna och tidigare erfarenheter. Här framgår det att myndigheternas bedömning av skyddsbehov i många fall inte stämmer överens med de behov som flickor och pojkarna har uttryckts sig om.63 Utöver det bristande skyddet framgår det dessutom att det många gånger uppstår en problematik kring bedömningen av de enskilda fallen. Denna problematik beror delvis på svårigheterna för myndigheter att både se eller ta ställning till individers skyddsbehov när det inte indirekt handlar om fysiskt våld. När det handlar om flickor och pojkar som sedan tidigare eller rent generellt har svårigheter kring bland annat utåtagerande beteende eller testar gränser på olika sett så försvårar detta för myndigheterna att avgöra och utreda behovet av boendeskydd. I sådana fall finns det exempel på att dessa kan anses tillhöra en annan problemgrupp än unga individer utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Risken finns då att dessa inte uppfyller de framtagna kriterierna för att få tillgång till skyddat boende. Något som dessutom framgår under studiens gång är att de ansvariga samt personalen har en uppfattning om att det finns brist på kunskap om det utbud och variation som finns bland skyddade boendeformer. Det finns flera orsaker kring detta men en av orsakerna skulle kunna vara den höga personalomsättningen hos socialtjänsten. Att personal byts ut kan vara en bidragande faktor till att kunskap om boendeformer inte stannar kvar inom organisationen eller myndigheten. Det förekommer uttalanden om att det finns en okunskap hos socialtjänsten och socialsekreterarna vilket innebär att det inte har kunskap om vilka utbud som finns, att de väljer att förhålla sig till det enda utbud som de känner till. Samtidigt menar andra boendeansvariga att det har förekommit en ökad kunskap bland socialarbetare, men att beslutet om att ta det mest praktiska boendet skulle kunna påverkas olika hinder och begränsningar för den enskilda socialsekreteraren att ta enskilda och självständiga beslut.64 Längre fram i studien presenteras socialtjänstens egna åsikter kring kunskap, resurser och åtgärder för hedersrelaterade fall. Det finns föreställningar och uppfattningar från organisationer och personal på skyddsboenden att socialtjänsten delvis har brist på kunskap samt att det finns en stor problematik vad gäller utredningar och beslut. Efter ett utskick av en enkät samt intervjuer med socialsekreterare från storstadslänen framgår det att det både finns en stor osäkerhet, okunskap samt outvecklade rutiner vad gäller hanteringen av hedersrelaterat våld i storstadslänen. Detta är något som behövs åtgärdas och uppmärksammas då socialarbetare har en betydligt stor påverkan och roll vad gäller utredning och hantering av dessa fall.65 Ghazinour, Hanberger & Wikström, s. 43. Ghazinour, Hanberger & Wikström, s.44 f. 65 Ghazinour, Hanberger & Wikström, s.64. 63 64 43 Hanberger, Wikström och Ghazinour diskuterar frågan kring ansvar, rutiner och lagstiftning i relation till hedersrelaterade fall. Författarna betonar socialtjänstens ansvar och menar att socialtjänsten är den myndighet som i de flesta fall utreder ärenden och placerar individer på skyddsboenden.66 Under deras studie genomförs intervjuer med socialsekreterare från storstadslänen och utifrån informanternas egna utsagor är det tydligt att det upplevs en bristande och otillräcklig kunskap kring hur hedersrelaterade fall bör hanteras. Det framgår dessutom att majoriteten av de intervjuade socialsekreterarna anser att rutinerna kring riskbedömningar och omhändertagande är otillräckliga.67 Utifrån detta är tydligt hur stor makt och ansvar socialtjänsten har kring hedersrelaterade fall och bristande kunskap kan leda till felbedömningar. Hedersvåld i svensk offentlig politik Maria Carbins avhandling Mellan tystnad och tal, Flickor och hedersvåld i svensk offentlig politik har även inspirerat oss i uppsatsen. Carbin lyfter fram att hedersrelaterat våld är ett relativt nytt begrepp i Sverige men har under de senaste åren uppmärksammats mer och mer. Detta har inneburit att hedersrelaterat våld och hedersmord har blivit ett omtalat ämne. Regeringen har de senaste åren valt att förstärka resurserna kring hedersvåld. Genom bland annat utbildning, litteratur och forskning kring hedersrelaterat våld ska yrkespersoner inom till exempel socialtjänsten, stödjourer, polis och åklagarmyndigheter få en större förståelse för hur de ska arbeta och hantera hedersrelaterade fall.68 Carbins avhandling undersöker bland annat hur hedersrelaterade händelser förstås och benämns i svensk politik. En av förhoppningarna med Carbins avhandling att kritiskt granska på vilka sett hedersrelaterade fall blir till politiska frågor. 69 Under kapitel fyra i Carbins avhandling tar författaren upp jämställdhet i svensk offentlig politik samt uppmärksammar invandrarkvinnors extra utsatthet. Carbin beskriver att våld mot svenska kvinnor med invandrarbakgrund inte inkluderas i någon större fråga, varken i svensk offentlig politik eller forskning under första halvan av 1990-talet. “Invandrarkvinnor” hamnar i kvinnofridsbetänkandet under kapitlet med titeln “vissa särskilt utsatta kvinnor”, under samma kategori som missbrukande, handikappade och unga kvinnor.70 Under denna kategori talas det om invandrarkvinnor som “mer sårbara än svenska kvinnor.” . Det beskrivs att det är vanligt att kvinnor som tar avstånd och bryter från sin man riskerar att hela familjen dessutom väljer att ta avstånd från henne själv. Genom att ta hjälp från någon närstående eller att kontakta polisen 66 67 Ghazinour, Hanberger & Wikström, s.13 f. Ghazinour, Hanberger & Wikström, s. 64 f. Maria Carbin, Mellan tystnad och tal: flickor och hedersvåld i svensk offentlig politik, (Stockholm, 2010), s. 18 f. 69 Carbin, s. 13 f. 70 Carbin, s. 91 f. 68 44 angående hennes utsatthet för våld kan det innebära och uppfattas som att hon drar skam över hela familjen. I en del sociala grupper är äktenskapsskillnad inte ett alternativ då den tillhörande religionen påstås hindra detta. Carbin menar att det finns en föreställning om att invandrarkvinnors extra utsatthet beror på att kvinnornas utsatthet förknippas med en föreställning av att de har en isolerad livssituation samt på grund av religiösa tillhörigheter. Invandrarkvinnors extra utsatthet motiveras även genom kvinnornas bristande kunskap och nätverk i det nya landet och samhället. På så sätt förknippas kvinnorna med okunskap och isolering. Lösningen till detta presenteras genom att erbjuda information till kvinnorna.71 I en undersökning av integrationsverket under 1990 - talet undersöks olika kulturkrockar utifrån ett flertal invandrarflickors utsagor från intervjuer. Carbin beskriver närmare hur unga flickor blir kategoriserade utifrån en föreställning om vad svenskhet innebär. Utifrån ett citat från integrationsverkets rapport framgår det att kläder och utseende upplevs vara viktiga faktorer bidrar till gränssättningen av vad som anses vara svenskt samt icke svensk. 72 Denna föreställning kring vad som anses vara svensk respektive icke svenskt kan resultera i, samt bidra till generaliseringar och kategoriseringar av olika sociala grupper. Carbin tolkar heder utifrån ett politiskt diskursanalytiskt perspektiv och försöker förstå hur hedersrelaterade fall blir till politiska frågor. Carbin analyserar även heder i relation till jämställdhet inom svensk offentlig politik. Carbin analyserar bland annat heder utifrån ett kulturellt perspektiv. Där Carbin undersöker och lägger bland annat större fokus kring hur etnicitet ses som något som är socialt konstruerat för att få förståelse kring hur heder utifrån ett politiskt perspektiv. Carbin beskriver inte enbart vad som kännetecknar heder utan undersöker fenomenet från flera perspektiv, till skillnad från hur regeringens definition beskriver heder. Carbin diskuterar problematiken kring särskilt utsatta sociala grupper och undersöker hur dessa kategoriseras och benämns i svensk politik. Teoretiska perspektiv Etnicitet som social konstruktion Begreppet etnicitet är ett begrepp som blir aktuellt för uppsatsen. Under intervjuerna tas olika etniska tillhörigheter upp som exempel för att beskriva och förklara begreppet heder. Puskás och Ålund beskriver etnicitet som ett begrepp som används i såväl vardagliga, politiska och sociala sammanhang. Etnicitet används för att beskriva sociala grupper som vanligtvis förknippas i olika termer av kulturella markörer, som bland annat gemensamt ursprung, kulturella sedvänjor samt 71 72 Carbin, s. 92. Carbin, s. 60 f. 45 religion. Kulturella markörer förknippas med begrepp som etnisk identitet eller identifikation som vidare används för att fastställa individer eller grupper av individers identifikation. Individer eller grupper identifierar sig själva eller blir identifierade av andra i termer av etnicitet.73 Under 1960- och 1970-talen så utarbetades begreppet etnicitet som en självständig analytisk kategori, men det var betydligt tidigare än så som forskningen om etniska grupper kom till, bland annat i 1800-talets etnologiska forskning. Det var under tidiga 1900-talet som begreppet etnicitet trädde in i samhällsvetenskapen, det har med Max Webers sociologi att göra. Weber definierade etniska gemenskaper och att det har med gemensamt ursprung att göra samt fysiska likheter, eller till exempel liknande sedvänjor samt minnen av kolonisering och migration. Weber säger att denna tro måste vara viktig för gruppbildningen men att det inte spelar någon roll om en objektiv blodsgemenskap existerar eller inte.74 Socialkonstruktionism är ett perspektiv på etnicitet som etnicitets forskare har ansetts representera. Enligt socialkonstruktionisterna så förstås etnicitet som ett föränderligt, situationsbundet fenomen. Fredrik Barth skrev i en antologi som utkom 1969 att etnicitet är ett uttryck för sociala, snarare än kulturella, processer. Han menar att etnicitet kan förstås som ett slags social organisering av grupper.75 När man talar om etnicitet så kan det resultera i ett vi-och-de-tänkande. Det mångkulturella samhälle som vi har idag har utpekats som ett problem och den etniska mångfalden har blivit som en grund för kulturella konflikter. De konflikterna tenderar till att bli ett vi-och-de-tänkande och majoritetskulturen blir den normerande och dominerande ställningen. Sexualitet som etnisk markör Ett återkommande begrepp under intervjuerna var sexualitet, vi märkte att våra informanter förknippade heder med sexualitet. Beskrivning av begreppet sexualitet kommer att göras utifrån Joan Nagels bok Race, ethnicity and sexuality. Skillnader mellan färg, kultur, land, religion och språk är det som gör att identiteter och gränser byggs genom etnicitet, ras och nationalitet. Etniska gränser är även sexuella gränser. Etnicitet och sexualitet går samman för att inkludera vissa människor och utesluta andra. Detta för att definiera vem som är ren och inte ren och för att forma vår uppfattning om oss själva och andra.76 Det är mindre sannolikt att sexualitet ses som en social konstruktion än etnicitet. För många människor så verkar sexualitet vara ett naturligt inslag i fysiologin. När Nagel diskuterar sexualitet så refererar hon till "män" och "kvinnor" som socialt definierade individer med kulturellt definierade sexuella smaker, partners och aktiviteter. Det finns ingen universellt delad uppfattning om naturliga eller korrekta sexuella begär, sexuella partners eller sexuella aktiviteter. Däremot finns det mycket variation i sexuella aktiviteter då det Tünde Puskás & Aleksandra Ålund, ”Etnicitet- gränsdragningens och skillnadsskapandets komplexitet”, i Migrationens och etnicitetens epok: kritiska perspektiv i etnicitets- och migrationsstudier, red. Magnus Dahlstedt & Anders Neergaard, (Stockholm, 2013), s. 28. 74 Puskás & Ålund, s. 29. 75 Puskás & Ålund, s. 31 f. 76 Joan Nagel, Race, ethnicity and sexuality: Intimate intersections, Forbidden frontiers, (New York, 2003), s. 1. 73 46 finns mänskliga kulturer. Nagel påpekar att trots detta så kommer det alltid att finnas en dominant och hegemonisk Sexualitet som definierar vad som är "tillåtet" när det gäller sexuella begär av antal partners och vilken typ av partners, till exempel monogama förhållanden med det motsatta könet, dock samma ras.77 Sexualitet kan ses som en bunt med gränser som delar upp folk när det gäller sexuella aktiviteter, identiteter, orienteringar och begär. Vi kan observera att det finns skillnader hos människor när det gäller nivån av deras sexuella aktiviteter, typer av sexuella partners, typer av sexuella begär samt deras sexuella läggning. Ibland är dessa skillnader oviktiga, men ibland kan de vara grunden för diskriminering, konflikter, och våld.78 Sammanfattningsvis så kan etnicitet ses som en social konstruktion, det vill säga att det är ett föränderligt och situationsbundet fenomen. Däremot så är det mindre sannolikt att sexualitet ses som en social konstruktion, sexualiteten verkar istället vara ett naturligt inslag i fysiologin enligt många människor. Precis som Puskás och Ålund skriver att vi-och-de-tänkande kan ske genom en etnisk mångfald så skriver dessutom Nagel att sexualitet och etnicitet går samman för att inkludera och exkludera vissa människor samt att kunna se vem som är ren och inte ren, även där blir det ett vi-och-de-tänkande då vissa människor blir exkluderade och stämplas som ”orena”. Sexualitet och etnicitet identifierar människor och kan samspela med varandra. Metod Insamlingen av empirin i denna uppsats gjordes med hjälp av intervjuer. En intervju görs i ett bestämt syfte genom att intervjuaren söker informantens kunskaper, åsikter och erfarenheter av ett visst ämne. Här är inte bara information som sägs under intervjun viktig, hur informationen sägs bör dessutom uppmärksammas och är viktigt för forskaren. Intervju som insamlingsmetod erbjuder en möjlighet att gå på djupet då en intervju ger människor tillfälle att reflektera.79 Under intervjuerna för denna uppsats användes semi-strukturerade intervjuer då vi kände att det skulle underlätta för oss som forskare och för våra informanter. Alan Bryman beskriver i boken Samhällsvetenskapliga metoder att en semi-strukturerad intervju är då forskaren har en lista över specifika ämnen som ska beröras under intervjun, det brukar kallas för en intervjuguide, men informanterna har även stor frihet att utforma svaren som de vill. Det går att ställa frågor som inte står med i intervjuguiden, om det knyter an till det som intervjupersonen har sagt. Detta Nagel, s. 8. Nagel, s. 46. 79 Puskás & Ålund s. 88 f. 77 78 47 användes under intervjuerna för uppsatsen då det pågick väldigt aktiva diskussioner under intervjuerna, och det resulterade till följdfrågor från intervjuarens sida.80 Urval De informanter som användes till uppsatsen var personal från socialtjänsten samt en personal som arbetar inom en stödorganisation som hanterar hedersrelaterat våld på en mer omfattande nivå. Eftersom att syftet med uppgiften är att undersöka hur socialtjänsten och organisationen uppfattar hedersvåld samt hanterar detta så bör informanten inte nödvändigtvis vara någon som enbart hanterar hedersvåld i sina vardagliga arbetsuppgifter. Det beror delvis på att syftet med uppgiften är att undersöka socialtjänsten allmän uppfattning och strategier kring hedersrelaterade ärenden. Genomförande Vi har genomfört totalt tre intervjuer, varav två av dessa är intervjuer i par om två med socialtjänsten. Den tredje intervjun var en enskild intervju med stödorganisationen och skedde genom telefon. Totalt har vi använt oss av fem informanter. Intervjuerna med socialtjänsten skedde på intervjupersonernas arbetsplats, då intervjun skedde under deras arbetstid. Genom att genomföra intervjuerna på informanternas arbetsplats skulle det dessutom kunna innebära en större bekvämlighet, då det finns tillgång till datorer samt information kring ämnet. Under par intervjuerna lade vi märke till att det uppstod en större diskussion vilket är positivt då det genererade i ett rikare material för oss som forskare. Under dessa intervjuer lade vi dock märke till att informanterna höll med varandra och formade svaren efter varandra, detta kan upplevas som negativt då det kan innebära att samtalet kan bli något begränsat då det finns risk för att allas åsikter inte förmedlas. Tanken var från början att vi skulle dela upp uppgifterna under intervjuerna, att en av forskarnas huvuduppgift skulle vara att ställa intervjufrågorna samtidigt som en förde anteckningar och noterar kroppsspråk, händelser och miljön under intervjun. Det visade sig redan under första intervjun att forskaren utan intervjuguide ställde följdfrågor och spontana frågor som sedan gav oss ett rikare material att arbeta med. Därefter ändrades strategin och båda forskarna ställde intervjufrågor samtidigt som anteckningar fördes, däremot resulterade det i att anteckningarna blev tunnare och färre. Intervjuerna har gjorts med socialtjänsten i en mindre stad i Sverige, samt med personal som arbetar på en mer omfattande nivå kring hedersfrågor. Socialtjänsten hamnar i situationer där de tvingas fatta snabba, relevanta och avgörande beslut kring människors livssituationer. Även dessa myndigheter kan vara i behov av rådgivning, där av finns det organisationer som kan rådgöra kring beslut och utredningar. Vi har intervjuat personal som arbetar med rådgivning för 80 Alan, Bryman, Samhällsvetenskapliga metoder, (Malmö, 2002), s. 301. 48 myndighetsutövare och kommer i analysen att behandla intervjuerna och koppla socialtjänstens svar med denna alternativa åsikt från en mer omfattande nivå. Den femte informanten från den tredje intervjun kommer från en mer rådgivande organisation. Anledningen till att vi valde en femte informant från en annan organisation var för att se om och hur svaren kunde skilja sig, och sedan jämföra det i analysen. En annan anledning till att vi intervjuade den femte informanten var just för att den informanten jobbade i en organisation som kan hjälpa och rådgiva myndigheter vad gäller hedersfrågor, som till exempel social tjänsten. Regeringens hemsida fick upp våra ögon för att socialtjänsten ofta kan ha bristande kunskap vad gäller hedersrelaterade frågor, därför kände vi att det skulle vara bra att intervjua en rådgivande organisation. Etik Innan vi började med intervjuerna så informerade vi undersökningspersonerna genom informerat samtycke. Steinar Kvale och Svend Brinkmann beskriver det som att personerna får delta frivilligt samt dra sig ur när de vill.81 Det är viktigt att det som sägs inte kommer ut till någon annan. Vi har dessutom sett till att information om deltagarna inte avslöjas, speciellt då detta är ett så pass känsligt ämne. Vi använde oss av konfidentialitets kravet genom att informanterna anonymiserades och avidentifierades. Kvale och Brinkmann beskriver att konfidentialitet kan beskrivas som privat data som innebär att de identifierade deltagarna inte kommer att avslöjas. 82 Vi som forskare har försökt uppnå en så hög vetenskaplig kvalitet som möjligt på den kunskap som vi publicerar. De publicerade resultaten är dessutom korrekta och representativa för forskningsområdet.83 Det finns diskussioner om etiska principer i samhällsforskningen, det brukar kretsa kring vissa frågeställningar som uppträder i olika skepnader. Diener & Crandall har delat upp det i fyra huvudsakliga områden: om det förekommer någon skada för deltagarnas del, om det förekommer någon brist på samtycke från deltagarnas del, om man inkräktar på privatlivet, om det förekommer någon form av bedrägeri, falska förespeglingar eller undanhållande av viktig information84 Totalt så intervjuades fem informanter och det blev tre intervjuer. Trots att vi formulerade frågorna till intervjuerna på så sätt att ingen tystnadsplikt skulle behöva bestridas så stötte vi på Steinar Kvale & Svend Brinkmann, Den kvalitativa forskningsintervjun, (Lund, 2009), s. 88. Kvale & Brinkmann, s. 88. 83 Kvale & Brinkmann, s. 91. 84 Bryman, s. 443. 81 82 49 etiska problem. Under en intervju fick vi som forskare tillgång till information som är sekretessbelagd och inte relevant för uppsatsen. Detta påverkade däremot inte innehållet i uppsatsen då vi uteslöt denna information. Däremot så innebär det att de krävdes av oss som forskare att inte enbart anonymisera informanterna för studien utan även de som informanterna talade om under intervjun. Analysmetod Den valda metoden för uppsatsen är diskursanalys, diskursanalys har den senaste tiden börjat användas mer och mer i uppsatser, speciellt inom samhällsvetenskaplig och humaniora. Diskurs beskrivs enligt Marianne Winther Jørgensen & Louise Phillips i Diskursanalys som teori och metod som ”ett bestämt sätt att tala om och förstå världen”. När en diskursanalys används så innebär det att stor vikt och fokus läggs vid språket. Ordet diskurs innebär att språket är strukturerat i olika mönster. Diskursanalys har inte enbart en antydning, snarare en rad olika tvärvetenskapliga ansatser som kan användas i ett flertal olika områden och undersökningar85 Michel Foucault skriver i Diskursernas kamp att diskursen inte ska uppfattas som alla de saker man säger och inte heller som sättet att säga dem. Diskursen finns lika mycket i det som man inte säger, som i det man säger. Diskursen finns även i åtbörder, attityder, sätt att vara, beteendemönster och rumsliga dispositioner. Foucault beskriver diskursen som en helhet av de avgränsade och avgränsande betecknande som passerar genom de sociala relationerna.86 Foucault skriver att diskursen - själva det förhållandet att man talar, använder ord, använder de andras ord, ord som de andra förstår och godtar, det förhållandet i sig är en makt.87 Diskursanalysen kom till användning i denna uppsats genom att vi bland annat uppmärksammade att informanterna anpassade tonläge och kroppsspråk utifrån olika ämnen under intervjuerna. Vid användning av diskursanalys som analysmetod så fokuserar forskaren på hur det inom diskurser skapas så kallade sanningseffekter, som varken är sanna eller falska. Parkers version av diskursteori ligger nära och kan förknippas med ideologier. En ideologi innebär en samling idéer och med hjälp av en diskursanalys så försöker forskaren ta reda på hur idéer skapas och sedan fungerar i praktiken. Diskursanalysen används för att studera hur språket används för att bland annat skapa och bevara olika sociala band som vävs samman med den postmoderna föreställningen om att människans värld är socialt och språkligt skapad.88 I Etnologiskt fältarbete skriver Lars Kaijser och Magnus Öhlander att orden är viktiga arbetsredskap för en kvalitativ forskare. All form av fältarbete är beroende av att fältarbetarens har en förmåga att med hjälp av orden fånga in det som studeras och sedan återberätta det. Kaijser & Öhlander Marianne Winther Jørgensen & Louise Phillips, Diskursanalys som teori och metod, (Lund, 2000), s. 7. Michel, Foucault, Diskursernas kamp, (Eslöv, 2008), s. 181. 87 Foucault, s. 182. 88 Kvale & Brinkmann, s. 243 f. 85 86 50 fortsätter att skriva att det är med hjälp av orden som empirin presenteras. Orden används dessutom för att presentera analysen i text för en läsare. Etnologiska texter står för vad som kallas för empiriska exempel, men även tolkande beskrivningar och analytiska texter.89 För att genomföra en analys så är forskaren beroende av det insamlade materialet beskriver Magnus Öhlander i Etnologiskt fältarbete. Genom att ha lärt sig materialet möjliggörs ett analysarbete. Under analysprocessen kan forskaren ringa in vad det insamlade materialet innehåller, söka fram analytiska idéer samt möjliggöra tolkningar av materialet. Öhlander skriver att analysen utvecklas till en process där materialet blir till analytiska idéer som senare växer fram till tolkande och förklarande påståenden. Öhlander lyfter fram att det går att arbeta fram en analys på flera sätt. Många etnologer sorterar materialet genom att till exempel dela upp och sortera materialet utifrån dess innehåll. Det kan till exempel göras genom att använda olika typsnitt för olika delar av materialet, eller att tilldela materialets delar olika färger. Genom att kategorisera materialets olika delar så kallas det för ”tematisering” eller ”kodning”. En tematisering av materialet gör det tydligt att se vad som är återkommande i till exempel intervjuerna.90 Genom att se vad som är återkommande så får forskaren möjlighet att kunna koppla det återkommande ämnet och få användning av detta senare under analysen. Att tematisera materialet är en del av analysen. Under tematiseringar lär man sig materialet, upptäcker mönster, teman, olika motsägelser, ifrågasätter materialet samt testar analytiska idéer och teoretiska teser. Denna del av analysen utvecklas och resulterar sedan i påståenden och slutsatser.91 Under tematiseringen till uppsatsen så delades materialet upp i olika kategorier. Det transkriberade materialet delades upp som stycken under bland annat etnicitet, sexualitet och hantering av fall som är kulturella teman som sedan återges i analysen. Dessa teorier samt tidigare forskning har används för att tolka fenomenet heder. Analys Hur uppfattas heder av socialtjänsten samt stödorganisationen? Under intervjuerna med våra informanter så var begreppen sexualitet och etnicitet återkommande teman, dessa begrepp kopplade våra informanter med heder. Vi tolkade våra informanters svar på det sättet att heder är starkt sammankopplat med sexualitet och etnicitet, detta var två starka faktorer enligt dem. Nedan kommer vi att presentera och sammanställa citat där sexualitet och etnicitet framkom under intervjuerna. 89 Magnus Öhlander, ”Analys”, i Etnografiskt fältarbete, red. Lars Kaijser & Magnus Öhlander, (Lund, 2011), s. 284. Öhlander, s. 275 f. 91 Öhlander, s. 279. 90 51 Etnicitet i relation till heder Och det är ju så att är man en muslimsk flicka så är det inte okej att man ligger med pojkar om man är femton år kanske. För det är ju inte säkert att det är bäst för en flicka som har hela sin kultur inom den muslimska världen att helt plötsligt som 15 åring börja agera som en svensk flicka, det är inte alltid det som är det bästa. Det är inte alltid man ska uppmuntra det heller så någonstans, så hon, någonstans hör hon ju hemma i sin kultur. Det är ju skillnad med att skilja sig i Sverige och i exempelvis Libanon, även fast de skiljer sig här i Sverige så anser ju inte mannen att den är giltig eftersom att det inte är på islamskt vis, enligt dom så. Ovanstående citat är från intervjuerna med socialtjänsten. Något som dessvärre blir problematiskt när heder och begränsningar förknippas med, i dessa fall nationer och religioner är att det uppstår en risk för att kategorisera och generalisera sociala grupper. Puskás och Ålund skriver i Migrationens och etnicitetens epok att kategoriseringar av sociala grupper i form av till exempel kultur och religion kan bidra till och påverka villkoren kring individers medlemskap i samhället och dessutom individers medborgerliga rättigheter.92 Puskás och Ålund beskriver att den etniska mångfalden har framställts som en grundläggande faktor när det gäller kulturella konflikter. Dessa konflikter har en tendens att resultera i att generalisera i ett “vi och dem” tänkande där majoritetskulturen framställs som något normaliserat och dominerande.93 Citaten nedan är ett exempel på att det under en intervju med socialen uppstod ett “vi-och-dem-tänkande” samt en föreställning och dessutom en generalisering av sociala grupper vad gäller heder och normer. Eftersom att det inte finns med i våran kultur, att man kan ha ihjäl nån liksom av sina barn för att dom begår nånting som man inte gillar eller alltså du vet, det finns inte, vi skulle ju aldrig, jag skulle aldrig döda mitt barn. Asså heder finns ju inte så, så därför blir det så extremt läskigt, så därför är det obehagligt att man har svårt att få in i huvudet hur man kan göra så mot ett barn, eller mot sina egna barn. Och så kan ju dom också tycka att det är lite pinsamt alltså även för oss att berätta att de har träffat en ny man för det är ju, alltså det gör man ju inte som islamsk kvinna alla gånger. 92 93 Puskás & Ålund, s. 29. Puskás & Ålund, s. 27. 52 Säg att det handlar om begränsningar så har ju vi familjesamtal där man sitter liksom och försöker enas om vad är rimligt för en 15 åring och utifrån… det vanliga synsättet. I ovanstående citat från en intervju med socialtjänsten används förklaringen “ det vanliga synsättet”. Det vanliga synsättet skulle kunna betraktas som det “västerländska” då detta är majoritetskulturen i Sverige. På så sätt normaliseras det “västerländska” synsättet och levnadsättet. Det går däremot även att tolka ovanstående citat som att man talar om det “vanliga synsättet” som något icke hedersrelaterat synsätt. Citaten ovanför visar tydligt att informanterna kopplar etnicitet och religion med heder. Nedan kommer två citat att presenteras från två olika intervjuer, en intervju är med en myndighet och en intervju är med en organisation som arbetar med heder på en mer övergripande nivå. Första citatet är från socialtjänsten och andra citatet är från informanten som jobbar på en mer omfattande nivå. Alltså jag tycker att det är konstant, men man skulle kunna tänka sig att det skulle ökat för att dom är många flera som har kommit, det är större invandring. Så säger vi alltid att det spelar ingen roll var man kommer ifrån, vilket kön man har, religion eller tradition. Ovan kan man se två helt motsatta svar, det första citat är när frågan “har dessa brott ökat?” ställdes, då svarade informanterna från socialen att man kan tänka sig att det skulle ökat för att det är många fler som har kommit på grund av den ökade invandringen, det andra citatet är från en annan intervju med en informant som jobbar på stödorganisationen, informanten tar avstånd från att det har något att göra med kön, religion eller tradition överhuvudtaget. Regeringen skriver att hederstänkandet kan ske i olika former, beroende på religion och kulturella föreställningar. Däremot kan man inte koppla hederstänkandet till några specifika religioner eller kulturer, hederstänkandet förekommer även i icke religiösa kollektiv och kulturer. En av våra informanter från socialen uttryckte sig även om klädsel, det finns en föreställning om hur svenska tjejer anses klä sig och bete sig, detta blir en generalisering av svenskar också, och vad är egentligen svenskt? Enligt informanten så är familjen rädda för att deras barn ska bli som svenska ungdomar som enligt informanten förknippas med korta kjolar, det vill säga utmanande klädsel. Detta kan man tolka som en kategorisering av flera sociala grupper och kan resultera i ett “vi-och-dem-tänkande.” Ja en faktor är ju bland annat, som jag vet jag skrev något arbete om att dom flyttar hit, till Sverige, för där tappar ju släkten och familjen hedern, eftersom dom är så 53 rädda att sina flickor och pojkar ska bli som svenska ungdomar kanske, klädsel och korta kjolar. Carbin beskriver ett citat från integrationsverkets rapport, där framgår det att kläder och utseende upplevs vara viktiga faktorer när det gäller gränssättningen av det som anses vara svenskt.94 Diskursen om heder Diskursen om heder utifrån informanternas utsagor är starkt förknippat med sexualitet och etnicitet, det är två återkommande teman under intervjuerna. Informanterna menar att sexualitet är starkt bundet med heder då tjejerna måste vara oskulder och spara sig tills giftermål, samt att killarna måste vara heterosexuella, en HBTQ läggning är alltså oacceptabelt. Det innebär att utifrån informanters utsagor så finns det en tydlig gränsdragning kring pojkar och flickors sexualitet. Det anses mer accepterat att pojkar har en friare sexualitet så länge pojkarna inte faller utanför ramarna för vad som i familjen och släkten anses vara normen. I alla intervjuer framgår det att de pojkar som utsätts för hedersrelaterat våld i många fall är homosexuella, transsexuella eller bisexuella. Det talas sällan om flickor som drabbas av hedersrelaterat våld beror på att dem inte är heterosexuella, utan här dras gränser redan vid att vara sexuellt aktiv. Även etnicitet var ett återkommande tema, där hade informanterna dock motsatta svar. Socialtjänsten använder ord som “islamsk kvinna” och “invandring” i sina utsagor för att påvisa hur etnicitet och heder är sammankopplat. Den intervjuade stödorganisationen förknippar varken heder med religion eller någon etnisk tillhörighet. Den informanten menar att det inte spelar någon roll vart man kommer ifrån eller vad man har för kön, religion eller tradition, utan att kulturen påverkar hederstänkandet. Carbin skriver att det finns föreställningar om att invandrarkvinnor är extra utsatta, och detta förknippas med deras isolerande livssituation och religiösa skäl, att invandrarkvinnor är extra utsatta kan även ha att göra med deras bristande kunskap och nätverk i det nya landet och samhället. Kvinnor kan på så sätt förknippas med okunskap och isolering.95 Sexualitet i relation till heder Asså sex är ju en sån faktor, det är ju den starkaste faktorn tänker jag. Flickorna är så utsatta för det, mer än pojkar, för det är ju så, flickor ska vara oskulder. Ja att vara oskuld är ju otroligt viktigt, det är ju det som styr Vi har fått samtal av killar som har HBTQ läggning och är livrädda och riskeras att straffas starkt 94 95 Carbin, s. 61. Carbin, s. 92. 54 Ytterst handlar det om att skydda oskulden, man gör allt för att jag som dotter ska va oskuld tills dagen jag gifter mig Ovan kan vi se våra informanters utsagor där dem uttrycker sig om sexualitet. Det är tydligt att alla informanterna anser att sexualitet är en stor faktor till varför hedersvåld uppstår, till exempel så uttalar dem sig om att det anses vara viktigt inom hederstänkandet att tjejer ska vara oskulder, helst till den dagen dem gifter sig. Regeringen uttrycker att inom hederstänkandet är föreställningen om oskuld relevant då familjens heder och rykte är förknippat med flickors och kvinnors beteende.96 Wikan tar upp i boken Om heder att det finns en sexuell heder som är ett eget begrepp för kvinnor, där kvinnor betraktas som en egendom. Om hon inte följer reglerna så kan priset bli väldigt högt, i värsta fall så tvättas hedern ren med hennes blod. Denna typ av heder som Nasr Khader, känd dansk-syriskpalestinsk författare och politiker - kallar för sexheder är en fråga om antingen eller, det finns inga grader i denna typ av heder.97 Informanterna tar även upp killars utsatthet, där skiljer sig normerna och reglerna. Vad gäller sexualitet i relation till heder hos killarna så är renlighet och oskuld inte en lika stor fråga som hos tjejerna, hos killarna är det viktigare att inte falla ur normen när det gäller vilken sexuell läggning man har, med andra ord så är det oacceptabelt att en HBTQ läggning, detta kan få starka och negativa påföljder. Wikan skriver att muslimska homosexuella män oftast väljer att inte komma ut ur garderoben, skammen blir alldeles för stor. Det är inte bara den enskilda mannen som drabbas av skam, det är även hans familj eller släkt, stam eller minoritet.98 Nagel skriver i sin bok Race, ethnicity and sexuality att olika typer av sexualitet kan få starka konsekvenser, exempel på detta kan vara en persons sexuella aktiviteter eller sexuella läggning, precis som våra informanters utsagor påvisar där tjejerna inte får ha någon typ av sexuell aktivitet medan killarna inte får ha en annan sexuell läggning än heterosexuell. Dessa faktorer kan vara grunden för diskriminering, konflikter och våld.99 Sverige Riksdagen Justitieutskottet (2008). Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. Stockholm: Riksdagen, s. 13 f. 97 Wikan, s. 17. 98 Wikan, s. 13. 99 Nagel, s. 46. 96 55 Vilka tillvägagångsätt samt åtgärder vidtar socialtjänsten för att hantera hedersrelaterat våld och förtryck? Socialtjänst i praktik Det är oftast fler som måste skyddas, inte bara en person, ifall någon ringer hit så är det ju kanske inte alltid så att dottern då utan det kan vara en hel familj som behöver skyddas. Det finns ju aldrig några givna svar för alla fall är ju unika, så man måste hela tiden tänka, säkerhet, säkerhet, säkerhet hela tiden liksom. Så att man erbjuder ju i princip allt vi har och samtidigt så frågar vi ju personen själv ”vad tror du att du behöver för att det ska vara säkert för dig. Ja man försöker ju att kartlägga det på något vis och se hur det ser ut liksom, det är väl den första. Sen är det ju så svårt liksom vilket hot det är frågan om och det är ju inte lätt kanske för den personen att säga eller för oss själva. Det finns ju alla typer av skydd så, det finns ju skydd som sträcker sig olika långt. Någon gång har jag placerat en kvinna på ett ställe som var så hemligt att vi inte fick åka med hela vägen, alltså vi fick lämna av henne på McDonalds i den närliggande staden sen fick dom komma och hämta upp henne och köra henne till det skyddade boendet. Utifrån citaten ovan beskriver informanterna från socialtjänsten hur de har agerat i vissa situationer, särskilt betonas vikten i att tänka utifrån ett säkerhetsperspektiv. Det är tydligt att det finns en medvetenhet kring att hantera hedersrelaterade fall med försiktighet och säkerhet. Informanterna beskriver olika steg i hur fallen hanteras, bland annat förklarar en av informanten att den utsatta individen har möjlighet att påverka vilka resurser som vidtas genom att själv förklara och beskriva vad som behövs och krävs för att individen själv ska känna sig trygg. Ett av stegen vad gäller hanteringen av fallen beskrivs vara en kartläggning, det vill säga vart den utsatta bör placeras för att komma så långt ifrån hoten som möjligt. Däremot krävs det en stor förståelse samt kunskap kring hedersrelaterat våld för att göra en rätt bedömning av fallen. Utifrån citatet nedan framgår det att informanten upplever att det finns ett flertal som arbetar med fallen som har bristande kunskap och är i behov av rådgivning kring hur de ska gå tillväga. 56 Men det är ju kvinnor som är utsatta för hedersvåld, de är ju även rädda för att hamna på skyddade boenden för de är ju rädda att det kan vara någon släkting som är där. Så det är problematiskt, och det kan man ju inte veta för man får ju inte en lista på vilka som är där, så är det ju. Ja skyddat boende och det är ju stödsamtal när man blivit utsatt för våld, det är lite olika vilket, ibland kommer dem ju hit och pratar med oss också ett par gånger sådär, sen beror det ju på lite, hur akut det är, hur otäckt det är eller hur ska jag säga liksom. I vissa fall behövs ju ett ganska långt motivationsarbete. Utifrån socialtjänstens utsagor ovan framgår det att skyddat boende, stödsamtal samt motivationsarbete med den utsatta dessutom är resurser som vidtas vid hanteringen av hedersrelaterade fall. Något som även är avgörande för vilka åtgärder som skall vidtas är baserade på fallens svårighetsgrader. Nedan presenteras citat med en informant som jobbar på en organisation på en mer omfattande nivå. Till det numret ringer alltså alla myndighetspersoner och alla aktörer, inte utsatta. Och ber oss om råd och stöd i ärenden, dom flesta som ringer till oss är ju socialtjänsten, skola, poliser och sjukvården men även privatpersoner. Och om dom berättar om ett ärende för oss, till exempel att man säger att jag har fått en anmälan från skolan det handlar om en 16-årig flicka och hon är kontrollerad, begränsad och så ställer man frågorna, är det hedersrelaterat eller inte? Vad ska jag göra? Vilken sorts riskbedömning och hur ska man gå till väga osv osv. Dom kontaktar oss för råd, hur dom ska utreda, handlägga, var man ska placeras, tips på jurister och sen just det vi ser är kompositeten också, det är ju att många myndigheter som ringer till oss säger ju tyvärr att ”jag har aldrig mött ett sådant område förut, det här är vårt första ärende. Och så har vi också tyvärr kommuner som gör alla fel som man kan göra. Så att det är ju så olika, hur man sköter den utsatta, hur man bemöter och vart man bor om man skaffar sig hjälp och stöd så det är ju långt ifrån klart. Här framgår det att det finns socialtjänster i olika kommuner som tidigare inte har stött på hedersrelaterade fall och som har bristande kunskap som tar hjälp ifrån organisationer som arbetar med frågan på en mer omfattande och högre nivå. Dessvärre kan bristande förståelse och kunskap resultera i att felbedömningar sker samt att den utsatta inte får den hjälp och stöd som krävs i det enskilda fallet. Ghazinour, Hanberger och Wikström tar upp problematiken kring bristande kunskap om hedersrelaterat våld inom socialtjänsten i Hur fungerar skyddat boende? Delrapport 2 från den nationella utvärderingen av regeringens insatser mot hedersrelaterat våld. Författarna 57 beskriver att socialtjänsten har ett helhetsansvar vad gäller insatser i relation till hedersrelaterat våld, såväl mot individ och familj. Och jag lovar när vi får ett sånt samtal så åker vi ut bums, vi släpper allt vi har på händerna och går ut och träffar. Det prioriteras direkt. Detta visar på att det finns en problematik inom hanteringen av hedersrelaterade fall utifrån socialtjänstens utsagor. Det innebär dessutom att risken för felbedömningar ökar när det finns bristande kunskap hos myndigheter och kommuner. Däremot så beskriver socialtjänsten att dessa fall prioriteras framför andra ärenden. Socialtjänstens förhållningsätt till regeringens definition kring hedersrelaterat våld och förtryck Enligt regeringens definition kring hedersrelaterat våld framgår det att heder inte går att förknippa till någon speciell religion, de skriver dessutom att hedersrelaterat våld även kan förekomma i ickereligiösa kulturer. Enligt intervjuerna med socialtjänsten framgår det dock att heder förknippas med religion, i många fall tas Islam upp som exempel vid diskussion kring bland annat begränsningar. Vad gäller uppfattningen kring heder utifrån ett religiöst perspektiv så skiljer sig informanternas utsagor ifrån regeringens definition anmärkningsvärt. När begreppet sexualitet diskuterades under intervjun med såväl socialtjänsten som stödorganisationen så är uppfattningen likvärdig med regeringens definition. Heder förknippas och tolkas ur ett sexuellt perspektiv utifrån informanterna där deras utsagor stämmer överens med regeringens definition. Främst talas det om att hederstänkandet delvis är baserat på sexuella begränsningar. Däremot så är regeringen tydliga med att hedersvåld kan drabba såväl kvinnor som män ur flera perspektiv. Genom att till exempel tvingas utföra och planera våldet med påtryckning från släkten och familjen men även att båda könen kan bli utsatta för hedersrelaterat våld. Utifrån intervjuerna med socialtjänsten diskuterades dock kvinnor som mest utsatta för våldet. Enligt utsagorna så lades ingen större vikt kring förståelsen att även de som utför våldet kan betraktas som utsatta. I regeringens definition förknippas heder inte med någon etniskt tillhörighet, vilket skiljer sig från socialtjänstens utsagor. Här används etniska tillhörigheter, precis som religion för att beskriva heder utifrån begränsningar samt kulturella skillnader. Under intervjun med organisationen så stämmer informantens utsagor överens med regeringens definition. Under intervjun talas det varken om religion eller etnicitet i relation till heder. Socialtjänstens diskurs kring heder skiljer sig från regeringens definition samtidigt som vissa aspekter stämmer överens med regeringens definition som socialtjänsten i praktiken ska förhålla sig till. 58 Avslutande diskussion Heder är ursprungligen något positivt, däremot kan det medföra negativa konsekvenser och påföljder. I många fall när det talas om heder så talar man även om skam, det är mannen som har heder och kvinnan har skam. Mannens heder beror på kvinnan, för det är kvinnan som håller upp mannens heder, och det är även hon som kan smutsa ner den. Om hedern smutsas ner så kan offret bringas om livet, en hel familj, släkt, klan eller stam kan som en gemenskap gå emot henne, det är kollektivet mot individen. När man talar om svartsjukemord så är det inga applåder eller heder med i bilden, familjen går inte emot en enskild individ och mördaren gör det av egen vilja och inte åt någon annan, detta är skillnaden mellan svartsjukemord och hedersmord, hedersmord handlar om ära, heder och applåder - mördaren blir hjälten, för mördaren har återupprättat hedern. Faktorer som etnicitet, sexualitet, kön och kultur har i studien påverkat och format diskursen om heder. Utifrån socialtjänstens utsagor är det tydligt att heder och hedersvåld förknippas med framförallt sexualitet och etnicitet. Regeringen skriver att synen på mäns och kvinnors sexualitet är central för att förstå våldets struktur. I regeringens definition av hedersvåld så framgår det även att det handlar om kontrollen av flickors och kvinnors sexualitet. Föreställningen om att man ska vara oskuld är viktig då familjens heder och rykte är förknippat med flickors och kvinnors beteende. När det gäller sexualitet så hade alla informanterna liknande utsagor, däremot skiljde sig utsagorna och uppfattningen om heder i relation till etnicitet betydligt mellan socialtjänsten och den intervjuade organisationen. Detta skulle kunna bero på att socialtjänsten i Sverige i många fall upplever att de har bristande kunskap om området. Utifrån socialtjänstens utsagor kring diskussionen om sexualitet så framgår det att socialtjänsten lägger större fokus kring sexualitet och förknippar en stor del av förståelsen av heder utifrån ett sexuellt perspektiv. I samband med socialtjänstens utsagor kring etnicitet framgår det ett “vi-och-dem-tänkande”, som i sig kan bli problematiskt då det kan resultera i generaliseringar av sociala grupper. Utsagorna från organisationen tyder däremot inte på att heder förknippas med varken etnicitet eller religion. Stödorganisationen och socialtjänstens diskurs kring heder skiljer sig anmärkningsvärt från varandra, delvis på grund av att informanterna förhåller sig till regeringens definition i olika utsträckningar. Den skilda uppfattningen kan dels bero på att informanterna arbetar med hedersrelaterade fall på olika nivåer och i olika utsträckningar. Utifrån deras vardagliga arbete med heder så skiljer sig även arbetsuppgifterna betydligt, socialtjänstens huvudsakliga uppgift innebär bland annat att hantera ärenden genom att utreda och ordna med skyddsboenden, detta skulle kunna innebära att socialtjänsten inte huvudsakligen lägger fokus på att undersöka förståelsen kring heder samt dess bakomliggande faktorer. Den intervjuade stödorganisationen har i uppgift att ge stöd samt ge rådgivande information till såväl myndigheter som privatpersoner och i och med dessa arbetsuppgifter krävs en större och bredare förståelse kring heder. 59 Trots att alla informanter i studien skall förhålla sig till regeringens definition av heder i sitt praktiska arbete så är det tydligt hur förförståelsen och föreställningar påverkar informanternas diskurs kring heder. Hur kan myndigheter och organisationer som arbetar med hedersvåld i sitt dagliga arbete ha så olika definitioner och åsikter kring heder? Detta skulle devis kunna bero på skilda kunskaper kring området, tidigare erfarenheter, samt förförståelsen kring heder. Avslutningsvis går heder att tolkas som ett komplext och komplicerat fenomen att förstå sig på och tidigare forskning samt informanternas utsagor påvisar att det finns bristande, men även skilda kunskaper kring hedersrelaterat våld. Tidigare studier och forskning kring ämnet visar däremot att medvetenheten kring hedersvåld har ökat under de senaste åren - men det är fortfarande ett stort pågående samhällsproblem. Referenslista Bryman, Alan, Samhällsvetenskapliga metoder, (Malmö, 2002). Carbin, Maria, Mellan tystnad och tal: flickor och hedersvåld i svensk offentlig politik, (Stockholm, 2010). Foucault, Michel, Diskursernas kamp, (Eslöv, 2008). Hanberger, Anders, Wikström, Eva & Ghazinour Mehdi, Hur fungerar skyddat boende? [Elektronisk resurs] : Delrapport 2 från den nationella utvärderingen av regeringens insatser mot hedersrelaterat våld /, Umeå centre for evalution research, Umeå universitet, Umeå, 2007 http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-7685 Kvale, Steinar & Brinkmann, Svend, Den kvalitativa forskningsintervjun, (Lund, 2009). Nagel, Joan, Race, ethnicity and sexuality: Intimate intersections Forbidden frontiers, (New York, 2003). Puskás, Tünde & Ålund, Aleksandra, ”Etnicitet- gränsdragningens och skillnadsskapandets komplexitet”, Migrationens och etnicitetens epok: kritiska perspektiv i etnicitets- och migrationsstudier, red. Magnus Dahlstedt & Anders Neergaard, (Stockholm, 2013), s. 265-296. Sverige Riksdagen Justitieutskottet (2008). Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. Stockholm: Riksdagen. 60 Wikan, Unni, Om heder, (Göteborg, 2009). Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise, Diskursanalys som teori och metod, (Lund, 2000). Öhlander, Magnus, ”Analys”, Etnologiskt fältarbete, red. Lars Kaijser & Magnus Öhlander, (Lund, 2011), s. 265-294. 61 Den svenska diskursen om heder och vanära i den offentliga sektorn Introduktion I dagens Sverige lever människor med olika bakgrunder sida vid sida och det har blivit en vardaglig upplevelse att möta olika kulturer, hederskulturen har på senare tid blivit ett omtalat ämne i både media och politik. Några utstickande fall har resulterat till att debatten om hederskultur blivit aktuell. I diskursen om ”hederskultur” används kulturella särdrag som en skiljelinje i motsats till ”svensk kultur”. I denna studie blir det tydligt hur det ”svenska våldet” särskiljs från våld i hederskontext. Det finns en förutfattad mening om vilka sociala grupper som anses tillhöra hederskulturen. Frågor gällande hur ”vi” och dem” konstrueras i diskursen om ”heder” aktualiseras i studien. Med en kritisk ansats utforskar vi diskursen hederskultur med ett teoretiskt perspektiv inspirerat av postkolonial feminism, intersektionalitet och socialkonstruktivism. Vårt intresse för diskursen om hederskultur grundar sig i att vår förståelse om världen är ett socialt konstruerat fenomen med bakomliggande värderingar och intressen. Verkligheten, så som varje individ uppfattar den skiljer sig åt och nyanseras av olika perspektiv. Studien utforskar informanternas perspektiv på hederskultur och empirin blir grunden för vidare diskussion. Citationstecken används vid första användningen av vissa ord som problematiseras i studien för att påpeka att vi anser att de inte har en fast betydelse. Tecknen kommer enbart användas vid första tillfället för att underlätta flödet i texten. Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att undersöka hur hederskultur uppfattas och talas om i det vardagliga arbetslivet på myndigheter och institutioner i Sverige. Fenomenet hederskultur är komplext och innefattar flera entiteter som genom talet om hederskultur blir synliga. Språket är människans verktyg för att framställa upplevelser och uppfattningar och i språket finns således också värderingar som kan dekonstrueras och analyseras. Studien granskar och diskuterar de ramar som konstruerats av yrkesverksamma inom myndigheter och institutioner och vad dessa medför den enskilda individens livsvillkor. Hur framställs diskursen kring fenomenet hederskultur av yrkesverksamma inom myndigheter och institutioner i Sverige? På vilka sätt förekommer det inkludering och exkludering av olika sociala grupper? 62 Disposition Som en introduktion till studien kommer fyra olika exempel på tidigare forskning att presenteras. I jämförelse till den tidigare forskningen kommer vårt ändamål med studien definieras ytterligare. Efter det diskuteras de olika teorier som studien förhåller sig till. Sedan kommer vi gå in på hur studien har utförts. Därefter följer våra etiska reflektioner kring studiens utförande. Som avslutning på studien kommer en redogörande analys för studien byggas utifrån utvalda citat ur intervjuerna och med en avslutande diskussion. Tidigare forskning Om heder Studien är delvis inspirerad av Unni Wikan som är professor i socialantropologi i Oslo som under en lång tid har forskat om hederskultur. Hon diskuterar i sin bok Om heder vad heder är och olika hedersfall som tagits upp i domstol. Wikan betonar att heder i de flesta samhällen är ett positivt begrepp och begreppet lyfts upp som ett komplext begrepp att beskriva, dock hävdar författaren att i grunden handlar heder om individens eget värde men även hur andra ser på individen. Allt är inte positivt i begreppet heder enligt Wikan, heder är även förknippat med makt och lidande, med makt menar författaren att det finns en överordnad skara som har satt reglerna för vilka normer som råder, och lidande för att hedern kan ha ödesdigra konsekvenser. Utöver detta lyfts det även upp i boken att heder är ett könat begrepp, författaren menar att heder och ära har genom tiderna varit generellt sammankopplat med män, ”män har heder, kvinnor har skam”.100 Wikan menar att det finns samhällen där kvinnor anses sakna en egen heder och därmed ingår i deras mäns heder, och på så vis faller mannens heder fullständigt på kvinnan och hennes dygd. I dessa samhällen menas att hedern är direkt knuten till kvinnan sexualitet och kyskhet, vilket hon anser är en paradox. Wikan diskuterar i sin bok Om heder vad heder är och olika hedersfall som tagits upp i domstol. Wikan menar att det är tydligt att Sverige har problem med att fastställa en rimlig dom då kulturen är främmande för det Svenska rättssystemet. Wikan säger att hederskultur inte handlar om religion och att dessa värderingar även finns inom andra religioner men ändå verkar detta vara en vedertagen sanning i vårt samhälle.101 Mellan tystnad och tal Vi har även inspirerats av Maria Carbins avhandling Mellan tystnad och tal; flickor och hedersvåld i svensk offentlig politik den har som utgångspunkt att undersöka hur debatten om heder benämns 100 101 Unni Wikan, Om heder, (Göteborg, 2009), s. 9. Wikan, s. 60. 63 och uppfattas i den svenska politiken. Carbin påpekar att trots att hedersdebatten har fungerat som en arena för både politikers och forskares åsikter så saknas det studier om vad som faktiskt utförs.102 Syftet med avhandlingen är inte att leta efter lösningar på hedersvåld utan att istället analysera problematiseringar och undersöka de följder som kan uppstå när olika problemformuleringar rubriceras på ett visst sätt men förståelsen av problemen ställs i motsats mot varandra.103 Kategorisering och exkludering är viktiga frågor att studera enligt Carbin, framförallt på nationell nivå. De individer som faller utanför, de som inte passar in i formen av det som anses vara ”svenskt” riskerar att bli placerade i ett landskap av kluvenhet där dessa individer tvingas att anpassa sig för att passa in i det som anses vara svenskt,104 ”det är via föreställningar om andra som svenskheten ringas in”.105 Författaren lyfter vidare upp att den svenska statens relation till ”invandrare” är mångtydig, även om den svenska staten byggs på föreställningen om jämställdhet och lika behandling så går det inte att förneka att invandrare gång på gång exkluderas.106 I det första dokument som Carbin har undersökt om våld mot unga invandrarkvinnor framkommer det att kvinnornas ”kultur” är en viktig aspekt i diskursen. Författaren lyfter upp riksdagsmotioner som exempel där det i motionen fastställs att ”problemet” är kulturellt och de kvinnor som utsätts för denna lever i skärningspunkt mellan två kulturer. Detta kan ses som något problematisk då de unga kvinnornas situation ses inte i första hand som våld, utan det framställs istället som kultur och generationskonflikter.107 Avhandlingen har ett postkolonialt feministiskt perspektiv, med det menar författaren att vissa individer konstrueras som avvikande då de faller utanför en föreställd norm. Exempelvis etniskt svenska mäns våld mot svenska kvinnor anses vara universellt och inte något som är specifikt, författaren skriver även att det svenska våldet används som en mall för att förstå våld mot invandrarkvinnor. Med andra ord används det svenska våldet som måttstock och det ”utländska våldet” konstrueras som avvikande och annorlunda vilket blir särskilt distinkt när de unga invandrarkvinnorna formuleras som extra eller dubbelt förtryckta.108 Våldet och förtrycket fixeras till en stereotypisk identitet, den utsatta flickan med den patriarkala familjen. Konsekvenserna av denna stereotypiska identitet är att alla kvinnor med utländsk bakgrund från en viss geografisk zon där våldet och förtrycket anses komma ifrån, ses nu som eventuella offer tills att motsatsen har bevisats. 109 Carbin menar att kontentan i den politiska debatten är ett försök till att kategorisera och särskilja de från oss. Maria Carbin, Mellan tystnad och tal: flickor och hedersvåld i svensk offentlig politik, (Stockholm, 2010), s. 13 ff. Carbin, s. 29 f. 104 Carbin, s. 35. 105 Carbin, s. 33. 106 Carbin, s. 49. 107 Carbin, s. 55 ff. 108 Carbin, s. 115. 109 Carbin, s. 164 f. 102 103 64 I skolans vilja att åtgärda ”hedersrelaterat” våld Sabine Gruber genomförde år 2007 en studie som ämnar att kartlägga hur skolor hanterar det våld som drabbar flickor med invandrarbakgrund, studiens kritiska ansats gav oss inspiration till denna studie. Gruber har intervjuat verksamma inom elevvården och utgått från deras förståelse av ”hedersrelaterat våld” för studien och vidare problematiseras föreställningen om etnisk identitet, kulturella skillnader, kön och våld. Med en kritisk ansats säger författaren att kategoriseringen ”hedersvåld” eller hedersrelaterat våld inte är något fastställt.110 Anledningen till att Gruber inriktat sig på skolans miljöer är för att det är den institution som visat sig genom studier vara dit utsatta flickor vänder sig för att få hjälp och stöd. Det visade sig under studiens gång att talet om hedersvåld ofta utgår från det våld flickor blir utsatta för och att pojkar som också påverkas glöms bort.111 Hederskultur visade sig även gestaltas som något oföränderligt och fast som invandrare för med sig till Sverige, det talas om att det är en kultur som kommit till Sverige. Elevvårdarna uttryckte det som att hedersvåld hör samman med specifika kulturer, ofta i jämförelse till en svensk kultur. Fastän det framkom att denna generalisering inte är helt oproblematisk så var det ändå specifika länder som ansågs vara ursprungskällor och att kulturen kommit till andra länder i världen genom migration, däribland Sverige.112 I vidare mening kopplas hederskultur till invandrare och att invandrartäta områden anses vara en geografisk plats där hederskultur är mer förekommande. Elevvårdarna visar upp detta resonemang genom åsikten att risken för hederskultur kopplas samman med antalet invandrare på skolan.113 Det våld och hot som förklaras som hederskultur, det vill säga det våld som anses vara kopplat till en viss kultur tydliggör att fenomenet separeras från ”svenskhet” och även från andra typer av våld. Gruber visar med flera empiriska exempel att hedersvåld inte kan liknas med annat våld mot kvinnor. Hedersvåldet anses vara mer hänsynslös och socialt accepterat. Det tolkas också inom förståelsen av traditioner och kultur. Inga liknelser dras mellan kvinnomisshandel och hedersvåld trots att det i båda dessa fall rör sig om kvinnor som utsätts för olika former av våld. De tankegångar som finns kring varför våldet kategoriseras som olika är huruvida offret eller förövaren identifieras som svensk eller invandrare. Dock är det främst ”den andra kulturen” som förklaras på detta vis, när det gäller svenska män som misshandlar kvinnor talas det sällan om kultur. Det verkar uppfattas som att fenomenet inte hör hemma i svenskheten.114 En av de slutsatser Gruber kommer fram till i sin studie är att hedersrelaterat våld tydligt är förknippat med vissa kulturer, även kallade hederskulturer. De handlingar som utförs anses vara en kulturell handling. En följd av detta är att våldet som flickor med invandrarbakgrund utsätts för homogeniseras. Genom att företeelsen homogeniseras reduceras det också till en tolkning, Gruber, Sabine, I skolans vilja att åtgärda "hedersrelaterat" våld: etnicitet, kön och våld, (Linköping, 2007), s. 5 ff. Gruber, s. 18 f. 112 Gruber, s. 23. 113 Gruber, s. 21 ff. 114 Gruber, s. 30 ff. 110 111 65 kulturella tolkningar och andra tolkningar osynliggörs. Fokuseringen på kultur i diskussionen kring detta våld leder även till att hedersvåldet åtskiljs från andra former av våld. Särskilda handlingsplaner, nätverk och grupper sätts ihop för att motverka detta specifika våld. Våldet kopplas i vidare mening samman med olika grupper av människor som, invandrare gentemot svenskar. Denna tonvikt som läggs vid kultur mynnar ut i en stigmatisering av grupper, vilket leder till en misstänksamhet mot de grupperna. Invandrarflickor ses då som tänkbara våldsoffer och deras släktingar som tänkbara förövare. Detta i sin tur påverkar skolan och elevvårdens arbete. Gruber avslutar sin rapport med nya frågor som, får flickorna den hjälp dem behöver, och om den nya kunskap elevvården fått genom att våldet aktualiserats bidrar till en förbättrad situation eller inte?115 Love in Another Country I artikeln Love in Another Country – Race, Gender and Sexuality in Sexual Education Material Targeting Migrants in Sweden ämnar Anna Bredström att bland annat undersöka två broschyrer som riktas till nyanlända flyktingar och invandrare i Sverige. Broschyrerna Kärlek i ett annat land: om sexualitet och samlevnad i Sverige och Mellan människor: tankar om sexualitet och samlevnad i Sverige och världen används i syfte att upplysa invandrare om säkrare sex. Det framkommer i broschyrerna att invandrare är i behov av sexualundervisning, då det anses att nyanlända flyktingar saknar grundläggande kunskaper inom säkrare sex. Bredström problematiserar och diskuterar hur begreppet jämställdhet blir en etnisk markör för svenskhet som stärker rasifierade skillnader mellan invandrare och svenskar, detta fenomen uppmärksammades även i empirin till denna studie. I artikeln analyseras det även hur olika identiteter gestaltas i broschyrerna, bland annat lyfter Bredström upp att invandrare framställs som en gemensam grupp. I Broschyrerna inleds det med en uppmaning till invandrare att de bör läsa broschyrerna för att förstå hur svenskar lever och hur de ser på kärlek och sexualitet för att på så vis kunna anpassa sig och för att lättare socialisera med svenskar. I dessa häften får läsaren ta del av ett avsnitt där invandrare fått möjligheten att uttrycka sina föreställningar om hur de tolkar svenskars syn på sex och kärlek. Dessa föreställningar besvaras i broschyrerna med förklaring ur ett svenskt perspektiv. Bredström lyfter upp att denna pedagogiska riktning kan tolkas som att invandrare förväntas ha stereotypiska föreställningar om hur svenskar är, men samtidigt går det att läsa en underliggande mening i broschyrerna, nämligen att invandrare behöver lära sig den svenska kulturens kärna. Artikeln problematiserar även den nedlåtande ton som broschyrerna har gentemot dess potentiella läsare. Det är inte förvånande att den faktiska informationen om 115 Gruber, s. 73 ff. 66 säkrare sex i häftena är oväsentliga enligt Bredström, det finns en djupare mening än att bara informera om säkrare sex.116 Begreppet kultur används i broschyrerna för att referera till normer och värderingar. Kultur beskrivs som något som håller människor samman och som en känsla av tillhörighet. Dessutom hävdas det i underlaget att det är bra att känna till om varandras kulturer för att på så vis kunna förstå varandra. Även här ifrågasätter Bredström denna kulturella skiljelinje som innebär att invandrare och svenskar är varandras motsatser. Den svenska kulturen framställs i broschyrerna som mer öppen, individualistisk och jämställd medan invandrares kultur är ofta presenterade som motsats till den svenska kulturen. Artikeln problematiserar även att invandrare ses som en gemensam grupp, det framgår inte i häftena vilka som definieras som invandrare och vilka som definieras som svenskar. Dock hävdar författaren att termen invandrare tycks gälla enbart invandrare som är icke västerlänningar och icke vita.117 Den underliggande meningen som går att tolkas är att invandrare bör inte enbart lära sig om den svenska kulturen men även anamma den. Studiens ansats Wikan skiljer sig åt från de andra författarna genom att diskutera olika hedersfall utan att på ett djupare plan problematisera vad diskursen innebär för olika sociala grupper. Carbin analyserar de problematiseringar och följderna när ett problem rubriceras på ett visst sätt. Gruber likt Wikan kommer fram till att hedersrelaterat våld är förknippat med kultur och de handlingar som görs anses vara kulturella handlingar. Dock ifrågasätter Gruber denna fokusering kring kultur då den leder till att hedersvåldet inte jämförs med andra former av våld. Våldet kopplas i vidare mening då samman med vissa grupper i samhället som anses ha en koppling till kulturen. Denna koppling mellan våld och kultur gör att vissa grupper i samhället stigmatiseras då de förutsätts ha kopplingar till hederskultur. Bredström problematiserar tendensen att kulturella skiljelinjer sätts invandrare och svenskar som varandras motsatser. I denna studie framkommer det ofta hur hederskultur jämförs mot den svenska kulturen. Svenska mäns våld mot kvinnor verkar förklaras med bakgrund till psykosociala anledningar medan det våld som förklaras som hedersrelaterat ständigt förskjuts som något traditionellt och kulturellt bundet. Istället för att fokusera på vilka handlingar som utförs så läggs det större vikt vid hur informanterna talar om hederskultur, vilka kopplingar de gör och hur diskursen ser ut gällande fenomenet. Genom att fråga informanterna om deras första ärenden av ”hederskaraktär” får informanten fritt berätta hur hen tänker kring fenomenet och på det viset kan vi diskutera hur diskursen ser ut. Denna studies ansats ligger i att utforska hur myndigheter och institutioner i tre Anna Bredström, “Love in Another Country – Race, Gender and Sexuality in Sexual Education Material Targeting Migrants in Sweden”, Sexualities, (2005:8), s. 517 ff. 117 Bredström, s. 522 f. 116 67 medelstora städer talar om hederskultur och vilka konsekvenser som kan medföras för sociala grupper. Teoretisk referensram Socialkonstruktivism Varför benämner vi ett fordon med två hjul och styre som cykel? Varför går du på höger sida om trottoaren? Hur görs kultur? Det finns flera saker människan gör eller säger som känns och verkar vara “naturliga” eftersom de har gjorts tidigare och kommer troligen fortsätta göras om handlingarna inte ifrågasätts. Genom performativitet har dessa handlingar legitimerats som “naturliga”. Nils Hammarén och Thomas Johansson lyfter att Judith Butler förklarar att performativitet är upprepade handlingar som skapar sanningar om det vi genom upprepningar iscensätter.118 Socialkonstruktivismen har en kritisk syn på den så kallade verkligheten och tar inget för givet utan menar att flera fenomen styrs av bakomliggande grundval.119 I motsats till essentialismen säger socialkonstruktivismen att våra handlingar inte är formade av naturen utan de är socialt konstruerade. Hur vi uttrycker känslor varierar världen över och visar på att människan inte har ett naturligt eller sant sätt att göra det på utan är påverkat av den sociala omvärlden. Det är viktigt att uppmärksamma de sociala handlingar för vad dem är och inte ta dem för givet som naturliga.120 Genom våra sinnen uppfattar vi världen och på det vis skapar vi oss en uppfattning av världen, vår inre verklighet blir således resultatet av en mängd olika signaler. Enligt socialkonstruktivismen är även vår uppfattning om världen socialt konstruerad då individen selektivt tar tillvara på ett visst antal signaler som omgivningen sänder ut. Med hjälp av språket människan skapat tillsammans kan vi välja ut och förstå signalerna och då språket är socialt konstruerat blir också vår uppfattning om verkligheten socialt konstruerad. Därmed är den sanning om verkligheten, såsom vi uppfattar den, varierande genom historien och i olika kulturer.121 Det sätt individen uppfattar verkligheten är påverkat av hens perspektiv och kan därmed skifta och därför ämnar socialkonstruktivismen att utforska dessa versioner av verkligheten. Med sådana glasögon kan vi ifrågasätta sociala handlingar som antas vara naturliga och utforska dem, några exempel kan vara kroppsspråk, normer och sexualitet.122 Detta synsätt är inte nytt och har tidigare uttryckts som att handlingar var historiskt bestämda istället för socialt konstruerade.123 Även den kunskap som genereras från samhällsvetenskapliga studier som denna inte kan ses som Nils Hammarén & Thomas Johansson, Identitet, (Stockholm, 2009), s. 68. Søren Barlebo Wenneberg, Socialkonstruktivism: positioner, problem och perspektiv, (Malmö, 2010), s. 10. 120 Wenneberg, s. 11. 121 Vivien Burr, Social constructionism, (London, 2003), s. 4 f. 122 Wenneberg, s. 13. 123 Wenneberg, s. 62. 118 119 68 sanning utan är också påverkad av nutidens kultur. Enligt socialkonstruktivismen finns ingen enskild sanning om människan och verkligheten utan den är situationsbetingad. Kritik har riktats mot traditionell psykologi för att den antagit en underförstådd, tydlig imperialistisk och kolonialistisk syn på världen där det västerländska sättet är det enda rätta och sedan försökt tvinga detta på andra.124 Om vi antar att de vardagliga interaktionerna mellan människor ses som en produktionslinje av kunskap följer det att språket har en större betydelse än enbart ett sätt att uttrycka sig på. När vi talar med varandra skapar vi en verklighet och språket blir då en handling som socialkonstruktivismen lägger fokus på.125 Istället för att se språk och tanke som två skilda fenomen anses de vara fast förbundna och att språket utgör en grund för våra tankar. Språket är det som producerar och strukturerar oss och våra upplevelser. Det sägs även att språket konstruerar, och inte representerar verkligheten.126 Vi kan alltså konstatera att verkligheten inte är så enkel som den ser ut och med hjälp av socialkonstruktionism ifrågasätta sociala handlingar, dock konstruerar forskaren en ny version av verkligheten samtidigt som hen dekonstruerar en tidigare. Problemet blir när forskaren lämnat tidigare kategorier och dekonstruerat det uppenbara att veta när det tar slut. De nya sanningar som tas fram kan också visa sig vara illusioner och uttryck för sociala konstruktioner.127 Klibbighet I liknelse med det socialkonstruktionistiska perspektivet ser vi också på våra känslor som något som kan interagera med objekt och sociala grupper. Våra känslor är inte bara ett inre psykiskt tillstånd utan påverkar också kroppen. Att uppleva känslan av avsky som en intensiv effekt från en upplevelse kan få oss att känna illamående. Denna känsla är oftast riktad mot ett objekt, att känna exempelvis avsky kommer inifrån kroppen och appellerar mot någon eller något. Dessa känslor av avsky blir enade med objektet, något är således avskyvärt.128 För att förklara detta med hjälp av Sara Ahmeds teori om klibbighet kan objektet förklaras som att ha blivit mättat med nya betydelser så att det tidigare nämnda objektet tar de nya egenskaperna i anspråk. Objektet har i denna mening fått en ny betydelse, en klibbighet och kommer i fortsättningen förstås i förhållande till de nya beskrivningarna. När ett objekt väl har blivit klibbigt är det komplicerat att ladda om det med nya betydelser.129 Burr, s. 7. Burr, s.8. 126 Burr, s. 62. 127 Wenneberg, s. 66 f. 128 Sara Ahmed, The cultural politics of emotion, (Edinburgh, 2014), s. 85. 129 Ahmed, s. 92 f. 124 125 69 Kultur I den vardagliga diskussionen talas det ofta om att vi idag lever i ett “mångkulturellt samhälle”, ett samhälle där ett flertal olika kulturer interagerar med varandra. Andra kulturer, för individen i fråga möjligtvis okänd, tenderar att reduceras till andra främmande egenskaper, värderingar, normsystem och så vidare. Mångkulturalismen, människor som rör sig över hela jordklotet har inneburit att de nu finns bland oss och olika kulturer lever numera sida vid sida. Men vad är egentligen kultur?130 Enligt Thomas Hylland Eriksen menar Edmund Leach att, Kulturen tillhandahåller den sociala situationens form, dess “dräkt”. Ur min synpunkt är den kulturella situationen något redan givet; den är en historisk produkt och en historisk tillfällighet. 131 Det finns vissa saker individer gör för att det passar in i den sociala ram hen lever i. Hylland Eriksen lyfter att vissa kvinnor går utan hatt och bobbat hår, men när de gifter sig bär dem turban. Varför de gör detta är lika svårt att förstå som att vissa kvinnor har en ring på ett specifikt finger för exakt samma sociala förändring. Dessa fenomen är svåra att förklara på ett logiskt sätt, eftersom de är en del av deras kultur och är en social handling som reproduceras för att dem förväntas göra det.132 När vi talar om identiteter och grupper kopplat till nationer med tankar om deras kultur så skapas det så kallade virtuella nationella och kulturella identiteter. Den homogenisering som görs när vi talar om dessa grupper som sinsemellan har grundläggande skillnader stoppas alltjämt i samma fack med bestämda egenskaper och leder till förbestämda identiteter som inte alltid är sanna.133 Det finns två huvudkategorier av teorier som förklarar kultur, den första är, “Kulturer som ett system av värderingar, symboler och tolkningsmönster” och den andra, “Kultur som social handling”. Kultur har under långt tid definierats som ett sammanhängande mönster som innefattar värderingar, symboler och tolkningsmönster och har undersökt kultur som en representation av individers sociala liv. Med detta synsätt betraktas kultur som något som finns och verkar mellan det sociala systemet och den individuella världen. Ett synsätt som kommit sedan några decennier tillbaka ser kulturen i sig som en social handling och inte något som verkar mellan den sociala världen och individen och enligt den teorin är definitionen av kultur som något sammanhängande och statiskt inte längre användbar. Kultur ses istället som något i förändring. Dem färdigheter och egenskaper kultur är för en individ har blivit en del av Masoud Kamali, Kulturkompetens i socialt arbete: om socialarbetarens och klientens kulturella bakgrund, (Stockholm, 2002), s. 12. 131 Thomas Hylland Eriksen, Etnicitet och nationalism, (Falun, 2007), s. 51. 132 Hylland Eriksen, s. 51. 133 Kamali, s. 18. 130 70 entiteterna klass, kön, status och används för att förklara sociala fenomen. Därmed är kultur inte en symbol för det sociala utan är en del av det sociala livet.134 Kultur, etnicitet och nation Själva begreppet etnicitet väcker flera diskussioner och benämningar men inom socialantropologin står det för relationer mellan grupper av individer som ser sig själva och även ses av andra, som kulturellt annorlunda.135 Etniska grupper skapas på grund av just dessa skillnader, gruppidentiteter definieras alltid i motsättning mot något annorlunda. På detta vis skapas även vi och dom. För att några skillnader mellan grupper ska kunna uppmärksammas behöver de ha begränsad kontakt med varandra och även ha en förståelse av att den andra gruppen är kulturellt annorlunda.136 Etnicitet kan således ses som en social identitet som är baserad på kontrasten mot andra.137 För att den etniska identiteten ska vara av personlig betydelse krävs det att individen ser det som att den ger hen något värdefullt, en betydelse som är situationsbetingad.138 Flera länder anser att etnisk särart, det vill säga normer och värderingar som är specifika inom en etnisk grupp är godtagbara om det förblir privat, men var dras gränsen mellan det privata och offentliga? Detta kan vara problematiskt. Exempelvis kan våld mellan makar eller fostran av sina barn betraktas som offentliga i flera europeiska länder men i andra grupper kan det anses vara en privat fråga. En sådan diskussion belyser när etniska gränser är legitima och kan uppfattas som förhandlingar angående innebörder av olika kulturellt betingade tolkningar av individens verklighet. Samtidigt är detta ett bevis på att kultur är relevant för studier med inslag av etnicitet. I vår moderna tid har grupper börjat bli mer lika men samtidigt mer olika varandra. Med ett antropologiskt perspektiv där vi säger att etnicitet är en process tillåter vi också oss att se motsägelsen som en dubbelsidighet mellan inklusion och exklusion, homogenisering och fragmentisering.139 Nation är en term som står för ett band mellan etnicitet och stat. Nationer blir således etniska ideologier som menar att den egna gruppen bör styra en stat. Därav är en nationsstat något som domineras av en etnisk grupp vars språk, religion och andra kulturella symboler vanligtvis sammanbinds med staten enligt Hylland Eriksen. Nationer blir således ideologiska konstruktioner som försöker sammanbinda en (självdefinierad) kulturell grupp och en stat. Det sägs dock att Kamali, s. 19 f. Hylland Eriksen, s. 13. 136 Hylland Eriksen, s. 19 f. 137 Hylland Eriksen, s. 22 ff. 138 Hylland Eriksen, s. 42 ff. 139 Hylland Eriksen, s. 177 ff. 134 135 71 etniska och nationella identiteter är konstruerade och inte naturliga, alltså är relationen mellan en särskild identitet och den kultur den ämnar förkroppsliga inte alltid överensstämmande.140 Postkolonial feminism och intersektionalitet Vi ser intersektionalitet och postkolonial feminism som två viktiga teoretiska verktyg till studien. Med hjälp av dessa två teorier kan vi ställa frågor angående hur makt och ojämlikheter vävs in i föreställningen om vi och dem. Med utgångspunkt i postkolonial feminism kan vi analysera rasism i det svenska samhället utifrån den sociala ordningen som kolonialismen förde med sig. Kolonialismen kan ses som en ideologi som berättigade en organiserad konstruktion av de koloniserade som avvikande, som ”den andre”. Vilket senare ledde till att människor delades in i olika raser, där vissa raser ansågs vara förnämligare än andra. Det går att hävda att postkolonial teori inte är aktuellt att studera i en svensk kontext då Sverige aldrig var en kolonialmakt. Men för att förstå postkolonial feminism och hur denna teori hör hemma även i det så kallade jämställda Sverige behöver vi förstå historien. Även om Sverige aldrig var en kolonialmakt så fanns den koloniala mentaliteten och tankarna om att människor är olika ”raser” i en hierarkisk trappa. Bland annat var Sverige ledande inom forskningen om rashygien. Forskningen togs emot av samhället och tillämpades mot de individer som ansågs vara ”avvikande” utan något större motstånd då forskningen ansågs vara baserad på vetenskaplig fakta.141 Vår tanke är att flera maktstrukturer vävs in i varandra i diskussionen om heder och bör inte analyseras separat vilket gör att teorin om intersektionalitet bli ett viktigt verktyg för att förstå hur olika maktordningar samverkar. Intersektonalitetens grundtanke går ut på att analysera makt och olika maktförhållanden som någonting som omfattas av flera dimensioner, där etnicitet, klass och kön är centrala grundbegrepp.142 Paulina de los Reyes, Irene Molina och Diana Mulinari menar i antologin Maktens olika förklädnader: kön, klass & etnicitet i det postkoloniala Sverige att genom att analysera makt som någonting som konstrueras i relation mot något annat, så kommer den ena relationen få ett högre värde än den andra vilket på så vis skapar en över- och underordning. Exempelvis vid debatten om fenomenet heder kan det bli bekymmersamt när vi enbart riktar in oss på relationen mellan vi och dem eller svenskar och invandrare. För att förstå makten och dess kategorier bör även komplexiteten som finns bakom dessa relationer analyseras. På så vis går det att skapa en förståelse hur och varför dessa relationer framställs som varandras motsatser. En konsekvens som kan framkomma är enligt författarna att genom antagandet att dessa motsatsrelationer är essentiella och fundamentala, kan problematiseringen av hur dessa relationer har uppkommit Hylland Eriksen, s. 126 f. Paulina de los Reyes, Irene Molina & Diana Mulinari, ”Introduktion – Maktens (o)lika förklädnader”, i Maktens (o)lika förklädnader: kön, klass & etnicitet i det postkoloniala Sverige: en festskrift till Wuokko Knocke, red. Paulina de los Reyes, Irene Molina & Diana Mulinari, (Stockholm, 2006), s. 16 f. 142 De los Reyes, Molina & Mulinari, s. 23. 140 141 72 förbises. De los Reyes, Molina och Mulinari hävdar att maktens olika relationer inte kan ses ur en ensidig uppfattning av etnicitet, kön och klass. Detta skapar en kunskap som är fragmenterad, som kan leda till att vi går miste om väsentlig kunskap på hur maktens olika relationer hänger samman. Genom att uppfatta makten som någonting som består av ensidiga kategorier missar vi hur maktens olika relationer konstrueras i en skepnad av över- och underordning.143 Även Carbin poängterar vikten av att förstå intersektionell analys och menar att intersektionalitet kan ses som olika vägar som möts i en korsning som är sammanvävda. Dock bör intersektionalitet inte ses som legobitar som kan staplas på varandra. Carbin lyfter även upp att intersektionalitet kan vara begränsande då vissa kategorier kan tas för givet som om de vore fastställda, vilket kan leda till att vi till slut bara radar upp flera attribut.144 Ur ett postkolonialt feministiskt perspektiv är det vår mening att diskutera konstruerandet av vi och dem. Carbin diskuterar i sin avhandling att med hjälp av det postkoloniala perspektivet kan vi se hur de västerländska benämner och talar om de andra gör att de samtidigt konstruerar sig själva.145 Författaren lyfter även upp att de andra, framför allt kvinnor ses som förtryckta som är i behov av befrielse från deras förtryckande kultur. Dock är det inte enbart befrielse som dessa kvinnor behöver, utan de bör även befrias till den västerländska kulturen.146 Detta kan leda till enligt De los Reyes, Molina och Mulinari att invandrarkvinnor utsätts för ett dubbelt förtryck. Ett förtryck som utgår från två könsmaktsordningar, både från den egna kulturen men även från den svenska. Exempelvis debatten om heder som ofta är förekommande i media, framställs det att heder kan avgränsas och förklaras som något som tillhör en annan kultur med patriarkala värderingar. Vilket kan leda till tron att patriarkala konstruktioner endast existerar i vissa nationella kulturer, som gör att förtrycket ses som en avvikelse från den svenska kulturen. Författarna problematiserar att genom att se på invandrarkvinnor som offer för sina kulturer, kan det skapa en rasistisk förklädnad som möjliggör att brott mot invandrarkvinnor upprepas.147 Metod Intervju I enlighet med syftet i denna studie användes intervjuer till insamling av empiri. Med hjälp av intervjuer kunde vi få reda på hur informanterna ser sin vardag där de möter ”hedersärenden” av olika form. Genom att informanterna i intervjuerna kunde delge sina tolkningar och versioner fick vi ett rikt material att analysera.148 Vårt urval av informanter speglar ett målinriktat urval då de vi kontaktade och frågade ifall de kunde medverka alla är personer som är relevanta för De los Reyes, Molina & Mulinari, s. 20. Carbin, s. 25. 145 Carbin, s. 28. 146 Carbin, s. 32. 147 De los Reyes, Molina & Mulinari, s. 22 f. 148 Eva Fägerborg, ”Intervjuer”, i Etnologiskt fältarbete, red. Lars Kaijser & Magnus Öhlander, (Lund, 2011), s. 85. 143 144 73 studiens syfte.149 I slutändan använde vi oss av fyra informanter från tre medelstora städer. Vår utgångspunkt var att använda oss av fem informanter men en intervju ställdes in i sista sekund. För att en intervju ska bli lyckad så behöver de som intervjuar vara flexibla gentemot informanten då det i grund och botten är ett möte mellan olika människor. Detta innebär också att resultaten från intervjuer är skiftande.150 Då det finns flera faktorer som påverkar hur intervjun går så ska den inte ses som en, enligt Eva Fägerborg ”[...] enhetlig källkategori, utan som resultatet av en viss form av kommunikation.”151 Våra intervjuer var av skiftande karaktär, medan en intervju var lite stel var den andra rena motsatsen där informanten verkade avslappnad. Alla intervjusituationer är olika och vi anpassade oss efter vilka signaler informanten gav oss. En av intervjuerna var lite stelare och då förhöll vi oss till intervjufrågorna och följdfrågor medan som sagt andra informanter pratade på själva utan våra frågor. Vår tanke innan den första intervjun var att en av oss skulle hålla i intervjun, ställa frågorna och hålla igång diskussionen medan den andra skulle göra anteckningar. Redan efter den första intervjun förstod vi att våra olika relationer till detta fält också gjorde att vi hade olika kunskaper och förförståelse så det blev ganska naturligt att vi båda interagerade med informanten eftersom vi förstod olika mycket av det informanten talade om. Däremot märkte vi efter att ha haft några intervjuer slutade vi ställa vissa följdfrågor, då de redan hade ställts vid en tidigare intervju och detta påverkade möjligtvis intervjuerna. Det är omöjligt att som forskare inte påverka intervjusituationen, vi kan enbart försöka vara medvetna på vilket sätt vi påverkat och vad det kan ha inneburit för resultatet. Vissa svarade kort och koncist på frågorna medan vissa bredde ut svaren och ändrade riktning i samtalet. I kvalitativa forskningsintervjuer är det fördelaktigt om intervjun rör sig i oväntade riktningar då det ger kunskap om vad informanten tycker är viktigt.152 Det allra viktigaste för den som intervjuar är att vara uppmärksam och lyssna på informanten.153 Ett naturligt och avslappnat samtal är det som eftersträvas och flera av våra intervjuer kändes enligt oss som det då vi i tre av fyra fall satt kvar en stund efter intervjun och diskuterade med informanterna. Vi upplevde att på plats fick vi en fin kontakt med de flesta av informanterna. Det var enbart vid ett tillfälle som vi gick från intervjun och upplevde att det känts stelt. Anledningen bakom kan vara flera, kanske var det rummet vi satt i, kanske är informanten tystlåten av sig, men vi fick svar på våra frågor. Vi som intervjuar och informanten som blir intervjuad har olika mål med mötet.154 En intervju kan ses som ett samtal fast med ett tydligt syfte och en struktur. Enligt Magnus Öhlander kan dock intervjun inte ses som ett samtal mellan jämställda parter då det är forskaren som kontrollerar situationen.155 Dock upplevde vi intervjuerna som jämlika och att samtalet flöt på bra, men detta är enbart vår upplevelse av situationen. Bryman, Alan, Samhällsvetenskapliga metoder, (Malmö, 2011), s. 434. Fägerborg, s. 87. 151 Fägerborg, s. 92. 152 Bryman, s. 412 f. 153 Fägerborg, s. 93. 154 Fägerborg, s. 93. 155 Magnus Öhlander, ”Utgångspunkter”, i Etnologiskt fältarbete, red. Lars Kaijser & Magnus Öhlander, (Lund, 2011), s. 19. 149 150 74 Inför intervjuerna hade en frågeguide förberetts med öppna frågor och några exempel på följdfrågor. Frågeguiden följdes inte till punkt och pricka utan fungerade som ett stöd för intervjuerna. Enligt Bryman kallas då intervjun för en semi-strukturerad intervju. Det är av stor vikt att frågorna gör det möjligt för forskaren att få information om det valda ämnet och att intervjun är flexibel. Detta anses vara lika viktigt som frågorna.156 Vid ett tillfälle användes knappt frågeguiden men vid en annan intervju, där informanten sett frågorna innan intervjutillfället, så styrde den intervjun till stor del då informanten förberett svar och återgick till sina anteckningar mellan frågorna. Under intervjun användes en bandspelare för att spela in samtalet så att materialet senare kunde transkriberas. Vissa kan tycka att det är obehagligt att bli inspelade och vi upplevde att vissa av informanterna hade frågor innan vi började men efter en stund verkade informanterna slappna av och glömma bort bandspelaren. Bryman menar att om informanterna gått med på att bli intervjuad brukar de vanligtvis också samarbeta efter en stund då nervositeten för bandspelaren lagt sig.157 Strax efter avslutad intervju transkriberade vi intervjun. Då det kräver mycket tid och tålamod ville vi inte vänta med transkriberingarna utan gjorde det direkt efter intervjuerna. Det visade sig även vara lättare att göra transkriberingarna medan intervjun fortfarande var färsk i minnet.158 Diskursanalys Utifrån intervjuerna och informanternas utsagor använde vi sedan empirin och analyserade den med hjälp av den teori och metod som benämns som diskursanalys. Diskursanalysen kan användas på flera sociala områden då det finns flera versioner av den som är tvärvetenskapliga.159 Marianne Winther Jørgensen och Louise Phillips lyfter att Ernesto Laclau och Chantal Mouffe har en version av diskursanalys som inte bara inkluderar språket utan även sociala fenomen. Teorin syftar till att förstå det sociala som en diskursiv konstruktion, på det vis kan det sociala analyseras med hjälp av diskursanalytiska redskap.160 Detta synsätt kan hjälpa oss då vi analyserar vårt material då vi inte enbart är intresserad av språket, utan även det sociala fenomen som beskrivs genom språket. Laclau och Mouffe ifrågasätter den struktur som omringar oss och dess givna position. De menar att varken språkets struktur, vårt samhälle eller identitet är något som kan fixeras utan är något flytande. Analysens mål blir således inte att utreda en objektiv verklighet utan att belysa hur vi skapar en verklighet som förutsätts vara den självklara.161 Då kvalitativa undersökningar skiljer sig åt till stor del och empirin ofta består av människors tänkande och erfarenheter inom den specifika kontexten ska empirin ses som något unikt. På Bryman, s. 414 ff. Bryman, s. 428 f. 158 Bryman, s. 428 f. 159 Marianne Winther Jørgensen & Louise Phillips, Diskursanalys som teori och metod, (Lund, 2000), s. 7. 160 Winther Jørgensen & Phillips, s. 31. 161 Winther Jørgensen & Phillips, s, 40. 156 157 75 grund av detta finns det inga specifika regler för hur en analys ska göra då det skulle kunna begränsa arbetet mer än vad det skulle bidra. Istället förespråkas kreativitet och eget tänkande med undantag av några grundläggande regler. Dessa regler säger att alla tolkning som görs i analysen måste grundas i empiriskt material vilket ska vara så tydligt som möjligt. Det är också viktigt att materialet skildras med alla sina aspekter, alltså att även de fakta som sticker ut vävs in i analysen.162 Att analysera innebär enligt Magnus Öhlander att “[...] man kartlägger och sorterar upp allt som ett material berättar om en viss företeelse[...]”.163 Det är viktigt för forskaren att känna till sitt material väl när analysen påbörjas. För att göra detta tematiserade vi vår empiri vilket innebär att materialet sorterades upp och delades in i olika teman. Det finns flera sätt att göra detta på och vi gjorde som så att vi samlade material som närmade sig varandra, tog upp liknande ämnen. På detta viset blev empirin mer hanterbar.164 Utifrån de teman som uppmärksammades byggde vi upp en analys som vi kopplade till vår teoretiska referensram. Etiska reflektioner Vi är medvetna om den etiska utmaning vi står framför då vi genom denna studie deltar i att reproducera vissa symboler i vår analys av debatten. Däremot är förhoppningen att studien ska kunna bidra till en kritisk granskning av arbetet gentemot hedersrelaterade ärenden. Genom studien vill vi belysa hur myndigheter arbetar med hederskultur och studien kan senare tänkas använda som underlag till en utvärdering av hur hederskultur hanteras. För den som blir intervjuad kan intervjun komma att bli en tankeställare för hur hen arbetar med hederskultur i sin vardag. För studiens skull följer här en diskussion kring etiska svårigheter som vi stött på under arbetets gång och övriga tankegångar kring vad som anses vara viktigt i vår roll som forskare. Det är av stor vikt för oss att de uppgifter som informanterna berättar för oss skyddas och inte blir exponerade. Det kommer därför i studien inte berättas något specifikt om informanterna förutom att de alla på något sätt i sitt arbete kommit i kontakt med hederskultur. Vi anser att informanternas skydd är viktigare än att vi ska gå in på att analysera anledningar bakom olika syn på hederskultur som skulle tänkas kunna göras om vi avslöjade vad informanterna arbetar med, deras ålder, kön, etnicitet och så vidare. I enlighet med individskyddskravet kommer transkriberingar och dokument förvaras och skyddas med hjälp av lösenord och portabla minneskort.165 Informanterna visade viss oro inför intervjuerna då mycket av diskussionerna handlade om deras egna erfarenheter och detta tog vi tid åt att diskutera med informanten innan intervjun startades för att informanten skulle känna sig trygg med oss. Vi kan inte garantera att informanterna kände sig helt trygga med oss och det kan ha påverkat materialet men vi tog vår tid Magnus Öhlander, ”Analys”, Etnologiskt fältarbete, red. Lars Kaijser & Magnus Öhlander, (Lund, 2011), s. 272. Öhlander, s 274. 164 Öhlander, s 275 f. 165 Oscar Pripp, ”Reflektion och etik”, i Etnologiskt fältarbete, red. Lars Kaijser & Magnus Öhlander, (Lund, 2011), s. 80. 162 163 76 åt att diskutera hur materialet skulle hanteras. Oscar Pripp påpekar i Etnologiskt fältarbete att alla intervjuer är en social situation där de medverkande identifierar sig med varandra och således påverkar varandra i olika utsträckning.166 Detta synsätt har vi haft med oss under utförandet av empiriinsamlingen och försökt behandla varje intervju som en situation som måste förstås där och då. En intervju är inget som kan planeras i detalj i förhand utan forskaren behöver vara förberedd på ändringar. Inför intervjun förberedde vi ett informationsbrev som skickades ut via e-post till tänkbara informanter och vid förfrågan skickade vi även ut de intervjufrågor som var planerade. Informanterna fick skriva under informationsbrevet och gav därmed deras samtycke till att medverka i studien. I informationsbrevet framgår det även att uppgifterna som inhämtas enbart kommer användas till studiens syfte. Endast en av informanterna ville se intervjufrågorna i förhand och den intervjun blev betydligt mer styrd av frågorna än dem andra då informanten hade förberett svar på frågorna. I de övriga intervjuerna pratade informanterna på i en sådan utsträckning att vi inte ställde en fråga förrän halvvägs in i intervjun. Vi hade diskuterat detta innan vi startade intervjuerna och var mycket öppna för hur informanterna reagerade på hela intervjusituationen. Analys Diskursen om heder och vanära Hos våra informanter finns det en dominant berättelse om vad hederskultur innebär. Diskursen lyder såhär enligt informanterna; unga vuxna beskrivs som kontrollerade och begränsade i sitt livsutrymme, de är ständigt bevakade. I vissa fall kan denna kontroll även leda till fysiskt våld men det mest förekommande är begränsningar av hens egen rörelsefrihet. Informant: [...] vad vi kan uppleva som svårt ibland, det är när det kommer unga kvinnor eller omyndiga tjejer och de berättar att de lever med väldigt starka restriktioner hemma, att dem inte får ha någon fritid, de får inte umgås med tjejkompisar och absolut inte med killkompisar och är väldigt begränsade, ibland kanske det förekommer viss fysiskt våld men mest den här begränsningen och kontrollen av att hon får inte ha sitt eget liv. Det är ju inte okej, asså det finns ju både barnkonventionen och det finns ganska starkt skydd för barn, att man har rätt till fritid, sin egen personliga utveckling och det finns både på papper och alla vet om att det ska vara så... Diskursen som informanterna lyfter kring fenomenet hederskultur kommer i analysen att monteras ned och analyseras. Informanterna lyfter att de patriarkala strukturerna står i motsats till 166 Pripp, s. 71. 77 föreskrifter om barns utveckling i Sverige, såsom barnkonventionen, och har därmed utvecklats till en komplex debatt och uppmärksammats både inom media och i myndigheternas arbete. Främst uppmärksammas enligt informanterna unga kvinnor som blir kontrollerade och ses som utsatta för patriarkala strukturer som de inte har någon makt över. Männen porträtteras som makthavande och förtryckande av kvinnorna. Således anses också hederskultur vara patriarkalt strukturerat och något förlegat, något gammalt och traditionsbundet i jämförelse till Sverige, trots att det fortfarande är stora skillnader mellan könen i Sverige enligt informanterna. Kultur I diskursen talas det om olika kulturer och de andras kulturer som är relativt okända för informanterna, dessa reduceras till främmande egenskaper, värderingar och normsystem. Globaliseringen har inneburit för individen att ”de Andra” nu finns bland oss och dessa olika kulturer finns nu sida vid sida i Sverige. Kultur definieras som ett sammanhängande mönster som innefattar värderingar, symboler och tolkningsmönster och ses som en representation av individers sociala liv. Kamali påpekar att kulturen inte ska ses som en symbol för det sociala utan som en del av det sociala livet. Det Kamali menar är att kultur kan skapas genom socialt samspel men i informanternas diskurs om hederskultur förknippas vissa värderingar och handlingar till något fast och oföränderligt.167 Maria: Varför arbetar du med heder, var kommer ditt intresse ifrån? Informant: Jag har alltid jobbat med utsatta [...] jag fick chansen att vara del i ett projekt och möta dessa underbara människor som berättade sina livshistorier om hur det var att leva i en annan kultur. Det här med hederskontext och oskuldsnorm, det var ju så nytt för mig. På något sätt känner man ändå att de är ju här nu, de är i Sverige, någon måste hjälpa dem. De för informanten okända värderingarna kring hederskontext och oskuldsnorm förknippas till en kultur som benämns som hederskultur. I diskursen distanserar sig informanten till hederskulturen genom att benämna den som en annan kultur. Den avvikande kulturen Sofie: Men om vi ska försöka definiera begreppet heder, vad är det för dig? Informant: Jo då känner vi till det här med familjestrukturerna att det är liksom en familj och familjens heder omfattar kvinnans kyskhet eller sexualitet och det är då 167 Kamali, s. 19 f. 78 mannen är överhuvudet som sitter någon annanstans kanske i Tyskland eller Australien, någon släkting som ska ha pli på kvinnorna. Fadime är ju ett utmärkt exempel som levde som en svensk och var i riksdagen och pratade, det kostade henne livet, hon hade gått utanför sin cirkel och då kostade det henne livet att upprätthålla hedern. Det är det här som blir så konstigt för oss att förstå, hur man kan döda sitt barn och vadå heder, vi har ju inte de begreppen [...] Enligt denna informant finns inte begreppet heder i en svensk kontext och förblir något kulturellt annorlunda. Grupper av individer som ser varandra som kulturellt annorlunda kan kopplas till etnicitet enligt Hylland Eriksen. Etniska grupper skapas på grund av dessa kulturella skillnader och definieras i motsättning till det annorlunda, de andra.168 Informant: [...] om en begränsning handlar om att du är orolig [...] det är ju en begränsning, för det är ju en fara [...] ja det är ju helt okej, men om jag begränsar min dotter att hon inte får gå på bio för att det kan finnas pojkar, ja men då är det ju en konstig begränsning enligt mig [...] Citatet ovan påvisar ytterligare en kulturell skillnad som uppmärksammats. Informanten menar att begränsningar som innefattar att föräldern skyddar sitt barn från uppenbar fara tolkas som något kärleksfullt medan en begränsning som innefattar att barnet inte får träffa vänner av det andra könet anses vara felaktig. Då kyskhet uppfattas som åtråvärt inom denna kultur enligt informanten ses också umgänge som ett hot. Det finns diskursiva liknelser i empirin med tidigare forskning där det framkommer att hedern i familjen är starkt förknippad med kvinnan sexualitet och är fortfarande ett könat begrepp.169 Dock framkommer det även i empirin att unga män, som tidigare varit en bortglömd grupp numera börjat uppmärksammats. Trots detta är det främst kvinnans sexualitet det talas om som det primära verktyget att bibehålla sharaf (heder på arabiska). Detta ses som en förklaring till de begränsningar som föräldrarna gör mot barnen och anledningen till varför de inte tillåts umgås med personer av det andra könet. Med utgångspunkt i den postkoloniala feminismen visar informanterna i diskursen att vi måste lära dem. Det uttrycks en tydlig social ordning som säger att kulturen är utpekad som tillhörande en avvikande och stagnerad kultur. Det är en okunskap som uttrycks tillhöra kulturen. När vi talar om kultur och värderingar konstrueras det ett vi och dem, det västerländska sättet, vi presenteras av informanterna som det rätta, och att de sociala grupper som faller utanför normen, dem, anses vara i behov av att räddas och omvändas. 168 169 Hylland Eriksen, s. 13. Wikan, s. 9. 79 Det svenska som utgångspunkt Ett återgående tema i empirin är att hederskultur jämförs mot en bild av vad svenskt är. Det finns en åsikt kring att Sverige är ett individualistiskt samhälle som inte har någon stark koppling till sin familj. I motsats till hederskultur som är grundat på patriarkala strukturer ses den svenska kulturen vara byggd på en individualistisk grund och att dessa två strukturer krockar med varandra. Den patriarkala strukturen kopplas även till det kollektiv som familjerna kallas för och eftersom individerna sägs vara mer självgående i Sverige ses inte svenska familjer som ett kollektiv. Dock betonar en av informanterna att det har funnits liknande patriarkala strukturer i Sverige. Informant: [...] det är ju ett annat sätt att strukturera sig än vad det här samhället är uppbyggt på och att man ska vara en individ och att man ska sköta sig själva och ta sina egna handlingar och att alla ska vara egna individer så det krockar ju mycket med individtänkandet som är starkare, alltså mer betonat här [...] Sofie: Så skillnaden du skulle säga mellan våld mot kvinnor och hedersvåld är det kollektivtänket? Informant: Ah, att du ingår i ett kollektiv och då måste du anpassa dig i Sverige är vi mer individualister vi är inte så kopplade till vår familj fast vi har ju varit det om man tittar långt tillbaka, så att det är ju ett patriarkalt våld. Även om kvinnan i familjen, men hon ställer ju upp på mannens villkor för annars så, vad ska hon göra, hon måste ju göra det hon lever ju ihop med honom hon kan ju inte, det här med skilsmässor och sådant är ju inte vanligt. Informanterna lyfter upp att patriarkalt våld är något som även har funnits i Sverige, men att idag arbetas det för ett jämställt samhälle. På så vis blir jämställdhet en etnisk markör för vad som är svenskt eller inte. Diskursen styrs av de skillnader som informanterna upplever finns mellan kulturerna. De olika definitioner av kulturer jämförs ständigt mot varandra för att på så vis kunna åtskilja handlingarna som kulturellt annorlunda. Bredström diskuterar i sin artikel problematiken med att se invandrare och svenskar som varandras motsatser. Invandrare förväntas ta del av den svenska kulturen för att på så vis kunna socialisera med svenskar. Det jämställda Sverige ställs i motsats till den patriarkala hederskulturen och detta är enligt Bredström problematisk då det tenderar att förstärka rasifierade skillnader mellan invandrare och svenskar.170 170 Bredström, s. 517 ff. 80 Någon måste hjälpa dem Informanterna uttrycker att dessa unga vuxna är i behov av räddning och att det är deras ansvar att rädda dem från patriarkala strukturer som hotar deras rörelsefrihet. Då kulturen förkastas i det svenska samhället och anses strida mot de normer och värderingar som förespråkas här, ses de som lever i en hederskontext som utsatta offer enligt informanterna. Detta leder till att yrkesverksamma inom den offentliga sektorn som stöter på unga vuxna som lever i denna problematik automatiskt vill rädda dem ur sin situation. Informant: [...]det var ju så nytt för mig och på något sätt så känner man ändå att dem är ju här nu, dem är i Sverige någon måste ju hjälpa dem, för rätt så snart så förstod vi vad det handlade om och då kunde vi också rätt så snart också hjälpa rätt så många, så jag känner ju att jag vill ju ändå finnas och vara ett stöd och ett språkrör för dem i samhället, både människor som är utsatta för heder [...] där märker jag att det är en sådan stor okunskap för det är där jag tror att allt bottnar sig i att det är okunskap och man vill inte riktigt se problemet [...] Informant: [...] de var helt utelämnade till samhället och hur följer vi upp dem kvinnorna som blir hittagna utav män som gifter sig med någon, så jag tänker att många utav dem tjejerna, fick ju, vi fick faktiskt några kvinnor att bryta med sina, de skiljde sig, de blev tagna till skyddat boende med barnen. Det är också ett arbete i sig, kan man kanske rädda de här barnen från att leva i en hederskontext, för det här var ju mammor som inte ville ha det såhär, de var ju förtvivlade. De var jättemånga kvinnor som var på väg att utbilda sig i sina hemländer och levde ett rätt så bra liv och sen blev de hittagna och bortgifta med en man här [...] Informanterna påpekar att det finns en okunskap i det svenska samhället om hederskultur, därför känner de ett ansvar för att agera och att verka som ett språkrör för denna grupp individer. Informanterna beskriver de unga vuxna som att de är i behov av räddning. De los Reyes, Molina och Mulinari menar att ur ett postkolonialt feministiskt perspektiv framställs de unga vuxna som förtryckta och är inte enbart i behov av räddning, men de behöver även räddas till den svenska kulturen som anses vara öppen, individualistisk och jämställd. De los Reyes, Molina och Mulinari påpekar att detta kan leda till att de unga vuxna utsätts för ett dubbelt förtryck, det vill säga från både den egna kulturen men även från den svenska. I informanternas utsagor talas det om att hederskontexten är byggd på patriarkala strukturer, Det kan enligt den postkoloniala feminismen leda till tron att dessa strukturer endast finns inom vissa nationella kulturer och att de är avlägsna från den svenska kulturen.171 171 De los Reyes, Molina & Mulinari, s. 22 f. 81 I Grubers studie framkommer det att handlingar i en hederskontext kopplas till en specifik kultur, även kallad hederskultur som ofta ställs i jämförelse mot svensk kultur. I vidare mening säger Gruber att det kan leda till att hederskultur kopplas till invandrare och att i invandrartäta områden är handlingar av detta slag mer förekommande. Följden av detta kan enligt Gruber bli att unga vuxna med invandrarbakgrund som utsätts för våld eller andra begränsande handlingar homogeniseras. Genom att fokus läggs på kultur i diskursen om våld och begränsningar leder det till att hederskulturen åtskiljs från andra kulturer.172 173 En reflexiv diskurs De som arbetar med hedersrelaterade ärenden kämpar med olika åsikter och definitioner. På en nivå talas det om kultur och anledningarna bakom men på en annan nivå blir det tydligt för informanterna att särskilja på kulturella värderingar och kriminella handlingar. Informanternas berättelser om hederskultur säger att heder är ihopklibbat med våldet, detta gör det svårt för informanterna att hantera annat våld. Som Sara Ahmed diskuterar om hur känslor appliceras på objekt som kan leda till att objektet blir laddat med en ny förståelse kan också gruppen invandrare bli laddade med negativt laddade åsikter. Föreställningen om invandrare förknippas här med kriminella handlingar och detta kan leda till rasism och ett ännu mer segregerat Sverige.174 I arbetet där yrkesverksamma träffar unga vuxna som upplever sina begränsningar som något negativt upplever informanterna att något måste göras, frågan blir när, och vad som är bäst att göra. Informanterna visar på en reflexiv tankegång kring detta och problematiserar huruvida det är rätt att ta en ung vuxen från sin familj. Informant: Jag förstår ju också att det inte alltid är bättre att ta bort någon från sin familj, jag tänker att de som blir omhändertagna idag som verkligen blir utsatta för grovt våld, de som kan föras bort från landet, det är ju inte så lätt om de hamnar hos någon som inte heller är så bra och blir ensamma och isolerade, alltså det är jättesvåra situationer [...] I citatet ovan lyfter informanten att det kanske inte alltid är bäst att omhänderta någon och föra bort hen från sin familj. Situationen kan i ett sådant skede bli värre för den utsatte. Informanten uttrycker att om den utsatte blir placerad i en omgivning som inte kan relatera till den utsattes situation kan detta leda till att det blir svårare för individen. Dock pekar diskursen också på att när det väl behövs så ska en individ omhändertas. Gruber, s. 30 ff. Gruber, s. 73. 174 Ahmed, s. 92. 172 173 82 Informant: [...] det är det här som blir så konstigt för oss att förstå hur man kan döda sitt barn och vadå heder, vi har ju inte de begreppen, fast det är bara att gå tillbaka lite längre i tiden och tänka på hur det var om vi tänker att kvinnor har burit sjalett, det har vi gjort, vi fick inte visa håret, kvinnor skulle sitta på ett särskilt ställe i kyrkan, när de menstruerar eller fått barn fick hon inte gå till kyrkan och så har det faktiskt varit, vi fick inte rösträtt förrän 1919 och röstade första gången 1921 så att det har ju funnits här också någon slags hederskultur, jag vet min generation där sa man så här, kom inte hem och var med barn, alltså det var ju det värsta som kunde hända en familj, för då skulle hedern i min familj, då skulle min mamma och pappa vanhedras för att jag har varit utsläppt och haft sexuella förbindelser och blivit gravid då kunde man skickas bort till Schweiz eller till något det fanns hem för ogifta mödrar så där har du också en hederstanke, idag finns ju inte det om en kvinna eller tjej blir med barn, det brukar ju ordna sig, det finns ju de runtomkring och kärlek till barnet, det fanns inte då och då hade vi ett hederstänk och det är inte länge sen [...] Informanten ovan pekar på att det har förekommit en jämförbar version av hederskultur i Sveriges historia. Innan jämställdhet förespråkades i samhället var kvinnans sexualitet något som berörde familjens rykte och anseende även i svensk kultur. Vissa liknelser syns här men diskursen präglas samtidigt av att det inte är så längre i det svenska samhället. Informant: [...] det är på något sätt lättare att prata om hedersvåld som begrepp för då är det de där borta det är inte vi som är så fina och vita och där har du också en fördom du har ju myter om att det är dem som står för våldet, och det gör dem också men det är inte den stora biten, män som i hederns namn, sättet de behandlar kvinnor det gör svenska män också fast man pratar aldrig om det, man tar den gruppen och sätter där och då kan man liksom se det så tydligt Sofie: Skulle du säga att de påminner om varandra även fast man kallar det ena för heder och det andra för mäns våld mot kvinnor? Informant: Ja i grunden, alltså om du tänker varför män slår kvinnor så är det ju de patriarkala strukturerna som vi har i Sverige också fast vi säger att vi är jämställda så finns det ju kvar och det är bara att gå in i statistiken och titta på, så länge vi har mäns våld mot kvinnor, så länge vi inte har samma löner, så länge mannen inte tar ut föräldraledigt så är vi inte jämställda. Informanten förklarar i citatet ovan att Sverige fortfarande präglas av patriarkala strukturer och att det förekommer våld mot kvinnor utfört av män. Det uttrycks en liknelse mellan våld i hederns namn och mäns våld mot kvinnor som utförs av svenskar. Även i denna diskurs förskjuts våld i hederskontext till något främmande och annorlunda, som sker utanför Sverige men att grunden i våldet, de patriarkala strukturerna liknar varandra. 83 Hylland Eriksen diskuterar att människan gör vissa saker för att det passar in i den sociala ram de lever i. Vissa företeelser ifrågasätts medan vissa helt enkelt anses vara “normala” och det skiftar från individ till individ på grund av den sociala ram som förespråkas. Det är därför svårt att hitta förklaringar till sociala handlingar, då de har sin grund i kulturella värderingar enligt Hylland Eriksen.175 Diskussionen landar i anledningarna bakom begränsningen där vissa anledningar legitimeras som sunda och andra för att vara kränkande. Informanterna lyfter att det finns ett motstånd som de stöter på i arbetet med hedersfrågorna som kommer från så kallade “kulturrelativister” som förskjuter alla företeelser till en kulturell sak, och att vi från väst inte ska tala om för dem hur de ska leva sitt liv. Informanterna menar istället att handlingarna måste ses för vad dem är och inte vilka grunder de ligger på. I denna diskurs menar informanten att kulturella värderingar och normer inte är relevanta utan att fokus behöver läggas på de konkreta handlingarna. Informant: [...] jag möts av idag, det är sådana kulturrelativister som tycker sig på något sätt [...] det här är deras traditioner, vi ska inte gå in och liksom ur ett västerländskt perspektiv och berätta hur de ska leva, alltså för mig är det två olika saker, vissa grejer är straffbara, det är enligt lag förbjudet att gifta bort en flicka eller föra någon utomlands eller könsstympa någon eller begränsa nån alltså, det är straffbart och vi måste följa lagen, det finns inget annat och då kan man inte börja prata om deras kultur och tradition och hej och hå [...] I citatet lyfter informanten att vissa handlingar är straffbara och de ska inte bortförklaras med kultur och tradition, samtidigt säger hen också att begränsningar är straffbart. Skillnaden här blir på vilken grund och vilka grunder som anses vara legitima eller inte. Detta avgör eldsjälarna i sitt arbete och därmed också föreskriver vilka begränsningar som är acceptabla och vilka som inte är det. Informant: [...] när man sitter tillsammans med X, för om det är så att X har ett ärende där man anar att det kan vara heder då ringer de till mig så kommer jag dit och så hjälper jag dem i det samtalet.176 Informanten visar här på att hens kunskap är eftertraktad och har svar på hur ärenden bör hanteras. Det blir även tydligt i det andra citatet att den kunskap som yrkesverksamma tros inneha anses vara värdefull för andra som kommer i kontakt med så kallade hedersärenden. 175 176 Hylland Eriksen, s. 51 Bokstaven X används här för att skydda informanten. 84 Informant: [...] ställ bara de två frågorna, finns det saker som du måste göra som du inte vill göra? eller finns det saker du vill göra som du inte får göra? prata från dessa två frågor så kommer du få en hel berättelse utan av den här flickan eller pojken [...] Informanterna berättade att dessa frågor används som riktlinjer vid möte med unga vuxna för att utreda ifall hen är begränsad och kontrollerad av familjen. Mycket vikt läggs vid dessa två enkla frågor och anses vara avgörande i arbetet mot hederskultur. De som arbetar med unga vuxna uppmanas att ställa dessa frågor till alla unga vuxna de möter i sitt arbete. Informant: [...] Ibland kan det vara så här när man diskuterar mäns våld mot kvinnor och kommer man in på det här med heder och våld i hederns namn då är det väldigt många som är aktiva och har åsikter och tycker både det ena och det andra i förhållande till mäns våld mot kvinnor Maria: Kan du beskriva det? Informant: Ja, det blir så här, när du pratar om våld i hederns namn då är det inte vi svenskar, fina svenskar utan då är det några andra där borta och de kan man ha åsikter om och de kan man kunna lite om men om du pratar om våldet med svenska män vilket är den största biten som vi har här, absolut största biten då är det inte samma intensitet eller samma kunskap eller engagemang i det för att, jag får alltid den här frågan när jag ute och föreläser, alltid! Så säger någon ja men är det inte många invandrare, vi får alltid den frågan, och inte hos oss är det ju inte det, det kan vara svenska män som importerar utländska kvinnor, men då är det mannen som står för våldet, så att det är på något sätt lättare att prata om hedersvåld som begrepp för då är det dem där borta det är inte vi som är så fina och vita [...] I diskursen syns det tydligt att det finns en distans till hederskultur då den anses tillhöra en avlägsen kultur, “de där borta”, gentemot den svenska kulturen. Det svenska våldet diskuteras enligt informanten som något som är större än hedersvåld, men att arbetet mot det svenska våldet inte väcker samma engagemang och intensitet som hedersvåld gör. Informanten uttrycker att även om det svenska våldet är en större problematik så tycks ändå hedersvåldet uppmärksammas mer. Informanten uttrycker i diskursen en värdering i svenskar gentemot invandrare. Fina vita svenskar blir motsatsen till invandrare, de andra. 85 Informant: [...] ja vi tycker det, det är fortfarande det här stadiet som man inte får hamna i att det bygger på eldsjälar, man blir jätte glad när man får tag på just den personen då vet vi att det kommer att gå bra, nu kommer det att fixa sig [..] Informanten i citatet ovan lyfter att ett ärende påverkas i stor utsträckning av vem som hanterar det och att eldsjälar som har kunskap och erfarenhet är till stor fördel för den utsatte. Det finns en tanke om att flera i samhället inte har den kunskap som sägs krävas för att förstå och kunna hjälpa de unga vuxna. Det verkar finnas en oro hos informanterna att om en okunnig person får i uppgift att hjälpa en utsatt ung vuxen kan resultatet bli förödande. Det intressanta i denna diskurs är vilka dessa eldsjälar är och vilken kunskap dem sägs besitta och hur de erhållit den. Informant: [...] jag upplevde det mycket som att man byggde vägen samtidigt som man gick på vägen, det fanns inget riktigt klart att hålla sig, det fanns inga ledstänger att hålla sig i utan man vacklade rätt så mycket och då var det mer utifrån att man fick själv tänka efter så här, kan det vara möjligt att hela släkten var emot en, den här flickan eller pojken, är det möjligt, förstår du man var tvingad verkligen tvungen att berätta för sig själv att det kan, flickan berättar ju det här så att vi levde ju och lärde oss mycket av flickornas berättelse det var ju så vi lärde oss arbetet jag kunde ju ingenting om det här innan. Jag kunde ju mäns våld mot kvinnor, det var jag ju rätt så bra på för att man hade liksom mött mycket i samhället [...] jag mötte också många barn som var utsatta för våld eller hade bevittnat våld. Det tragiska kan jag tycka är att visst har vi kommit längre sen när jag började jobba med där då men jag tycker det går för sakta. De yrkesverksamma inom den offentliga sektorn har skapat sina kunskaper själva genom erfarenheter och de utsattas berättelser. De legitimerar sina handlingar utifrån tidigare ärenden och utvärderar fallen kontinuerligt för att på så sätt förbättra verksamheten. På detta sätt skapar de en kunskap kring hur hederskultur bör hanteras. Informanten uttrycker att processen går för långsamt. Informant: Ja det är många som tänker att man inte borde prata om hedersmord utan skammord. Maria: Eftersom det är ett positivt begrepp? Informant: Ja för det vet jag när jag har varit på utbildningar så är det vissa som tar upp det och då kan jag känna att det är inte det som är intressant att diskutera, det är bara ett ord, det är det som ligger bakom som är, heder för mig är hyckleri i allra högsta grad, att det här rena ansiktet utåt som inte säger någonting om vad det faktiskt rör sig om bakom ridån, den här teatern ja det finns en gemenskap och 86 sammanhållning och allt det där, men det är till ett jätte högt pris, fruktansvärt högt pris. Det finns en vilja hos informanterna att förkasta ordet heder och att istället fokusera på vad som faktiskt görs. Att se handlingarna för vad dem är istället för att se dem som kulturella handlingar. För att kunna hjälpa unga kvinnor som far illa och blir fysiskt eller psykiskt misshandlade sägs det vara nödvändigt att fokus läggs på varje handling som något unikt, precis som det görs med andra former av misshandel. Exempelvis vid annat våld undersöks alla tänkbara bakomliggande orsaker, såsom mentala sjukdomar eller missbruk. När det gäller vissa sociala grupper nöjer man sig med att förskjuta handlingen till något som är kulturellt bundet. Denna tendens blir också tydlig i citatet ovanför där svenska mäns våld mot kvinnor inte är jämförbart med våld i hederskontext utan förklaras som något patriarkalt strukturerat. Avslutande diskussion Det finns en stor grupp unga vuxna idag som lever under ständig begränsning och kontroll men ändå styrs diskursen av de fåtal händelser då någon mördat sitt barn. Samtidigt som detta pågår förespråkas det att mångkultur är något positivt men toleransen för andra värderingar än de svenska ifrågasätts ständigt. Med detta menar vi inte att en kriminell handling är acceptabel, oavsett anledning men det legitimeras som något kulturellt och traditionsbundet. Vi påstår att kultur är föränderligt och att människan skapar den genom sociala handlingar. I diskursen om heder blir det tydligt att visa företeelser ses som knutna till kulturen och därmed blir kulturen något som inte utvecklas. Det förespråkas som sagt att mångkultur är något positivt men trots det är det svenska sättet fortfarande en norm i diskursen som framgår i empirin. Vi ser en problematik i att vissa begränsningar enligt informanterna ses som kriminella handlingar för att de grundar sig på felaktiga värderingar i motsats till den svenska normen. Med detta menas det inte att arbetet som utförs inte är viktigt, dock anser vi att de konsekvenser som arbetet kan föra med sig behöver lyftas upp. Att belägga handlingsplaner enbart på erfarenheter och utsagor kan leda till generaliseringar av vissa grupper som redan är utsatta i samhället och även förstärka rasifierade fördomar. Detta kan bero på att informanterna själva förespråkar ett västerländskt sätt, skulle det vara en mer heterogen grupp kan resultaten blivit mer motsägelsefulla. Den makt som de yrkesverksamma har kan vara problem eftersom den inte blir ifrågasatt och vi anser att den kan leda till stigmatisering av specifika sociala grupper. Diskursen om fenomenet hederskultur av yrkesverksamma inom myndigheter och institutioner i Sverige styrs av en stark tanke kring att hederskultur är något kulturellt annorlunda och ställs i jämförelse mot den svenska kulturen och ett västerländskt levnadssätt. Det svenska sättet sägs 87 styras av individualistiskt tänkande och personlig frihet. Däremot är hederskulturen sammankopplad med kollektiva identiteter och förlegade patriarkala strukturer. Men vad är det svenska egentligen, vem är invandrare och när blir man svensk? Med vårt socialkonstruktivistiska synsätt förespråkar vi att kultur är något vi skapar genom socialt samspel, det vill säga att föreställning av vad svenskt är inte är något fast och bestämt, och därför är inte heller hederskultur något fast och bestämt. Inspirerade av den postkoloniala feminismen ifrågasätter vi varför vi måste lära dem hur barn ska uppfostras, vad som är rätt och fel. Det verkar inte finnas någon tolerans för att olika kulturer ska kunna finnas sida vid sida trots att invandring sägs vara svaret för Sveriges framtid. Diskursen behandlar vilka begränsningar som är acceptabla för föräldrar att göra, detta ställer vi oss kritiska till. Detta innefattar dock inte handlingar som enligt svensk lag är kriminella, att slå ett barn är en kriminell handling och bör ses som sådan. Däremot är det problematiskt när begränsningar som är grundade på normer och värderingar anses vara felaktiga används som anledningar för att förkasta en kultur. De som arbetar med så kallade hedersärenden sätter ramarna för vad som är tillåtet eller inte enligt deras egna normsystem. Eldsjälarna har stor makt och med den kommer också ett stort ansvar. Genom deras arbete sätter de upp sociala ramar som tenderar att leda till inkludering av vissa grupper och exkludering av andra grupper. När handlingar som anses vara kulturellt betingade som sedan förskjuts till invandrargrupper skapas en homogen föreställning om denna grupp. Generaliseringar behövs ibland som verktyg för att diskutera fenomen eller företeelser men när de leder till att grupper blir laddade med betydelser, när gruppen invandrare blir laddade med tankar om hederskultur, patriarkala strukturer och förtryck är dessa svåra att koda om. Gruppen invandrare leds då till att ständigt behöva hävda sig mot dessa laddningar. Dessa fördomar om invandrare kan också leda till att rasifierade tankar förstärks och skapar ett i större utsträckning segregerat Sverige. Vi ser en konflikt i diskursen om hederskultur där informanterna brottas med hur begränsningarna och våldet ska förstås. I en mening pekar informanterna på kulturella skillnader men i en annan så ser informanterna liknelser i de patriarkala strukturerna mellan svenskhet och hederskultur. Trots att informanterna uttrycker liknelser så förskjuts hederskultur till något främmande. I sitt arbete tvingas informanterna att fokusera på konkreta handlingar för att kunna hjälpa den utsatte, men i diskursen om hederskultur används kulturella skiljelinjer för att utmärka vad hederskultur är. Det syns ett förakt i att använda begrepp som heder och kultur. Diskursen om hederskultur av yrkesverksamma inom myndigheter och institutioner i Sverige är problematisk och motsägelsefull. Begrepp som kultur och patriarkala strukturer används för att skilja på olika fenomen, som mäns våld mot kvinnor och våld i hederns namn. Vi vill ifrågasätta varför hederskulturen inte anses vara en del av den svenska mångkulturalismen. Ständigt ställs hederskulturen i jämförelse till det typiska svenska sättet att leva på, som en individualistisk och fri individ. I diskursen om hederskultur finns det en förutfattad mening om vilka som tillhör den, 88 en stereotypisk bild, denna framställs ofta vara en invandrare eller individ med invandrarbakgrund. De yrkesverksamma i Sverige förkastar de så kallade ”kulturrelativisterna” som påpekar att människors olika kulturer och levnadsmönster behöver respekteras i större utsträckning. Hela konceptet med att vi måste rädda dem blir då ifrågasatt. Diskursen präglas av en postkolonial syn där invandrare och hederskultur är något förlegat och traditionsbundet och Sverige porträtteras som det moderna levnadssättet. Däremot upplevde vi att det är problematiskt att ifrågasätta arbetet då det finns fall där individer far illa av värderingar som anses härstamma från denna kultur. Samtidigt bör det påpekas att människor far illa i andra kulturer också, även den svenska men detta uppmärksammas inte med kulturella skiljelinjer och samma engagemang. Vi vill än en gång betona att i vår diskussion om diskursen om hederskultur inte fokuserar på kriminella handlingar utan dess värderingar och normer. En kriminell handling ska behandlas som sådan, oberoende av vilken kultur den baseras på. På det sätt som begreppet kultur används idag påminner om hur begreppet ”ras” tidigare användes. Tidigare såg vi på ras som något hierarkiskt ordnat och dessa värderingar ser vi idag i begreppet kultur. Trots att Sverige inte var en kolonialmakt så har den koloniala mentaliteten funnits tidigare och fortlever idag i diskursen om kultur. 89 Referenslista Tryckta källor Ahmed, Sara, The cultural politics of emotion, (Edinburgh, 2014). Bredström, Anna, “Love in Another Country – Race, Gender and Sexuality in Sexual Education Material Targeting Migrants in Sweden”, Sexualities, (2005:8) Bryman, Alan, Samhällsvetenskapliga metoder, (Malmö, 2011). Burr, Vivien, Social constructionism, (London, 2003). Carbin, Maria, Mellan tystnad och tal: flickor och hedersvåld i svensk offentlig politik, (Stockholm, 2010). De los Reyes, Paulina & Mulinari, Diana, Intersektionalitet: kritiska reflektioner över (o)jämlikhetens landskap, (Malmö, 2005). De los Reyes, Paulina, Molina, Irene & Mulinari, Diana, ”Introduktion – Maktens (o)lika förklädnader”, i Maktens (o)lika förklädnader: kön, klass & etnicitet i det postkoloniala Sverige: en festskrift till Wuokko Knocke, red. Paulina de los Reyes, Irene Molina & Diana Mulinari, (Stockholm, 2006), s. 11-29. Fägerborg, Eva, ”Intervjuer”, Etnologiskt fältarbete, red. Lars Kaijser & Magnus Öhlander, (Lund, 2011), s. 85-112. Gruber, Sabine, I skolans vilja att åtgärda "hedersrelaterat" våld: etnicitet, kön och våld, (Linköping, 2007). Hammarén, Nils & Johansson, Thomas, Identitet, (Stockholm, 2009). Hylland Eriksen, Thomas, Etnicitet och nationalism, (Falun, 2007). Kamali, Masoud, Kulturkompetens i socialt arbete: om socialarbetarens och klientens kulturella bakgrund, (Stockholm, 2002). Pripp, Oscar, ”Reflektion och etik”, Etnologiskt fältarbete, red. Lars Kaijser & Magnus Öhlander, (Lund, 2011), s. 65-84. Öhlander, Magnus, ”Utgångspunkter”, Etnologiskt fältarbete, red. Lars Kaijser & Magnus Öhlander, (Lund, 2011), s. 11-35. 90 Öhlander, Magnus, ”Analys”, Etnologiskt fältarbete, red. Lars Kaijser & Magnus Öhlander, (Lund, 2011), s. 265-296. Wenneberg, Søren Barlebo, Socialkonstruktivism: positioner, problem och perspektiv, (Malmö, 2010). Wikan, Unni, Om heder, (Göteborg, 2009). Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise, Diskursanalys som teori och metod, (Lund, 2000). 91 En rasifierad vardag - diskursens effekter Inledning Det finns flera sätt att se biståndsarbete på, dels kan du se på det som ett problem där länderna som tar emot bistånd återigen hamnar i ett beroendeförhållande gentemot “västvärlden”. Samtidigt kan du se det som att den hjälp och de möjligheter människor får genom internationellt biståndsarbete är något de vanligtvis inte har möjlighet till. Internationellt biståndsarbete bygger på samarbete mellan olika biståndsaktörer såsom lokala biståndsarbetare, volontärer samt biståndstagare. Informanterna i denna studie består både av aktiva och inaktiva biståndsarbetare, praktikanter och volontärer inom internationellt biståndsarbete med barn i Asien och Sydafrika. Med tanke på var biståndsarbetet utförs blir en viktig fråga hur platsen historia påverkar arbetet. Hur hanteras föreställningarna om ras och rasism inom biståndsarbetet i Sydafrika? Hur präglas människor av idéer kring gemenskap och olikheter? Två ytterligare frågor blir hur människor inom biståndsarbete socialt konstruerar sig själva och andra? Hur förstår de sig själva och varandra inom en social kontext där ras har haft en historisk påverkan? Dessa aspekter är viktiga att belysa i syfte att förstå vilka normer och vilka värderingar som producerats och reproduceras och vad det innebär för människors identiteter. Vilka effekter kan detta ha på fostran av barnen inom biståndsarbetet? Denna studie bidrar med att öka vetskapen om hur de sociala aspekterna inom biståndsarbete formar människors arbete och relationer inom internationellt biståndsarbete. Syfte och frågeställningar Vi vill undersöka på vilket sätt diskursen om ras formar identitet och vilka föreställningar om ras och rasism som finns bland våra informanter. I syfte att besvara detta har vi frågeställningarna: Hur ser relationen ut mellan olika aktörer inom biståndsarbetet? Vilken roll spelar den rasistiska diskursen för fostran av barn och vuxna? Hur konstruerar informanterna sina egna och andras identiteter? 92 Disposition Inledningsvis behandlas studiens syfte och frågeställningar. Sedan presenteras informanterna och en redogörelse för vilka de är, samt var de kommer ifrån och varför vi valde dem. På sida två redogörs bakgrunden för studien och hur den tidigare forskningen har varit relevant för den. På sida fem presenteras metoden. Under denna rubrik förklaras vilken metod som används för inhämtningen av empirin. Under rubriken tillvägagångssätt, på sida sex, synliggörs genomförandet av studien i syfte att göra den transparent och för att ge läsaren en bättre förståelse för hur den genomfördes. På sida sju diskuteras viktiga etiska aspekter att tänka på vid en fältstudie. Diskussionen behandlar, bland annat, vikten av att tänka på hur tidigare erfarenheter kan påverka studien och vilka åtgärder som kan tas för att minska risken för att detta inträffar. Under rubriken teori, på sida åtta, behandlas de teoretiska utgångspunkterna för studien. Det redogörs för användningen av Michel Foucaults teorier för att belysa hur diskurser kan forma människors föreställningar om världen och vilka effekter detta kan ha i samhället. Under samma rubrik diskuteras också begrepp som studien nyttjat. Här görs en presentation av vilken betydelse begreppet post-kolonialism har för studien. Även nyliberalism, identitet och mångkulturalism diskuteras. På sida tolv påbörjas analysen. Tidigare forskning Denna studie tar inspiration från Marie Eriksson Baaz, Eric Anton Heusers, Anne-Meike Fechter och Silke Roths tidigare studier och forskning som belyser identitetsskapande processer inom biståndsarbete. Studien kommer också belysa hur status och hierarkier är socialt kodade och påverkar interaktionen mellan människor. Relationer inom biståndsarbete, arbetskontext Relationen mellan biståndsarbetare, volontärarbetare och dess organisationer har, är och kan vara problematisk. Risken att det skapas ett förhållande där den ena parten är underordnad den andra är ständigt överhängande. Det kan exempelvis handla om ett ekonomiskt beroende som kan skapas då biståndsorganisationer investerar pengar i ett projekt som förväntas uppfylla de mål organisationen i fråga har. Detta har även en del i det identitetsskapande som sker i sådana här situationer. En del av detta är, enligt Maria Eriksson Baaz, skapandet av, som hon benämner det, “the Self and the Other”. Där ‘the Self’ är volontären eller individen som åker till ett land för att arbeta med bistånd i olika former och där ‘the Other’ är personen med ett behov, som behöver hjälp från volontären eller organisationen. I Eriksson Baaz bok The Paternalism of Partnership, menar hon att dessa olika aktörer (the Self och the Other) ses som varandras motsatser. ‘The Self’ ses som öppen, trovärdig, organiserad och hängiven medan ‘the Other’ å sin sida ses som 93 otillförlitlig, oorganiserad och oengagerad.177 Vidare menar hon att identiteterna som skapas i denna miljö av utvecklingsarbete eller biståndsarbete inte enbart kan ses som verkningar utifrån en ekonomisk aspekt utan de värden vi sätter på ‘the Self’ och ‘the Other’. Identity is in this perspective, not something that already exists, transcending discourse, place and history. Identities are constituted through the meanings we provide to the Self and the Other.178 Problematik kring denna sorts arbete kan uppstå då det finns olika intressen inblandade, detta då främst i ett förhållande mellan en organisation från exempelvis Sverige som fungerar som en donator och en nationell organisation som har olika mål i sin lokala verksamhet. Sällan har dessa donatorer en inställning att de gör precis som de som tar emot biståndet vill. En intressekonflikt uppstår och detta kan i sin tur leda till att dessa organisationer väljer att avsluta sitt biståndsarbete och lämnar därför området. Eriksson Baaz menar att denna konflikt ska förstås genom att utvecklingssamarbete karaktäriseras genom olikheter och intressekonflikter.179 I boken behandlar författaren två olika områden; postkoloniala studier och utvecklingsstudier. Eriksson Baaz använder sig av diskursanalytiska verktyg som hon använder för att, som hon benämner det, “investigate the silence” som finns när man talar om utvecklings- och biståndsarbete i en kontext av postkolonialism.180 Silke Roth skriver om vilken innebörd kunskap och olika förmågor har inom biståndsorganisationer. Roth menar att dessa aspekter spelar en viktig roll för relationen mellan internationella och nationella volontärer samt biståndsarbetare. Hon menar att det är viktigt att kritiskt reflektera över vilken kunskap som värderas, samt om kunskapen finns tillgänglig för alla och hur den påverkar människors livsvillkor.181 Personliga relationer, vänskap och värden. Med tanke på att studien kommer hantera hur människor interagerar med varandra använder vi oss av Eric Anton Heusers text “Befriending the Field: culture and friendships in development worlds”. Heuser menar att ” cross-cultural friendships” utgör en viktig aspekt för att skapa Maria Eriksson-Baaz, The Paternalism of Partnership: a Postcolonial Reading of Identity in Development Aid, (London, 2005) s. 6 178 Eriksson-Baaz, s. 6 179 Eriksson-Baaz, s. 75 180 Eriksson-Baaz, s. vi 181 Silke Roth, “Professionalisation Trends and Inequality: experiences and practices in aid relationship”, Third World Quarterly, Vol. 33, (2012:8), s. 1460. 177 94 tillhörighet och formandet av identiteter.182 Heuser argumenterar för att detta sociala fenomen utgör en meningsfull resurs inom biståndsarbete, eftersom det är en viktig komponent inom kompetensutveckling. Heuser vill synliggöra hur vänskap inom biståndsarbete fungerar som instrument för människor att pendla mellan olika sfärer av socialt engagemang.183 This intermediate potential renders friendships highly relevant to more in-depth anthropological enquiry into development workers’ everyday lives and their cultural positioning in foreign environments.184 Det sociala utbytet som sker inom en vänskap kan ta många former och är därför relevant att undersöka. Heuser menar att detta utbyte kan sätta igång en process där kulturella värden utmanas av varandra och kan både fungera som en bro för samarbete, lika väl som ett hinder. 185 Studien har använt denna tanke för att problematisera det kulturella utbytet och samarbetet mellan biståndsarbetarna och volontärerna. Detta i syfte att lyfta fram vilka effekter detta kan ha i praktiken inom internationellt biståndsarbete. I syfte att belysa hur personliga relationer mellan människor formar biståndsarbete är det också viktigt att undersöka de värden som framkommer genom människornas interaktioner. AnneMeike Fechter skriver om hur forskning inom biståndsarbete många gånger fokuserar på hur olika institutioner påverkar biståndsarbete och lämnar ute det individuella perspektivet Fechter vill lyfta fram hur de personliga aspekterna i relation till det professionella formar arbetet inom biståndsarbete.186 Med personliga aspekter menar Fechter hur biståndsarbetaren involverar sig i arbetet, alltså vilken slags relation har biståndsarbetaren, eller volontären, till biståndsarbetet och hur påverkar detta resultatet. Fechter menar att det är det är bra, inom biståndsarbete, att involvera sig personligt och kombinera detta med det professionella en personlig relation till biståndsarbetet kan förbättra resultatet.187 Fechters analys blir relevant för vår studie, eftersom våra informanter har olika bakgrund, utbildning samt ursprung med mera. Genom att använda Fechters text framkommer det hur sociala dimensioner och olika värden formar biståndsarbetet, samt de identitetsskapande processer som uppstår i och med den personliga interaktionen människor emellan. Fechter lyfter också fram hur volontärer och biståndsarbetare använder sig av sina egna erfarenheter i arbetet Eric Anton Heuser, “Befriending the Field: culture and friendships in development worlds”, Third World Quarterly, Vol. 33 (2012: 8), s. 1423. 183 Heuser, s. 1423. 184 Heuser; s. 1423. 185 Heuser. s. 1434-1435. 186 Anne-Meike Fechter, “The Personal and the Professional: Aid workers’ relationships and values in the development process”, Third World Quarterly, Vol. 33, (2012:8), s. 1387f. 187 Fechter, s 1401. 182 95 och att det är därför viktigt att ta med den personliga aspekten hur detta formar biståndsarbete vid en analys. Hon argumenterar att det är viktigt att erkänna de personliga aspekterna inom biståndsarbete för att kunna få en bättre förståelse för hur alla aktörer påverkan arbetsprocessen.188 Maria Eriksson Baaz, Anne-Meike Fechter, Silke Roth och Eric Anton Heusers texter har liknande teman, men med olika fokus, som speglar vår studie. Därför är deras forskning relevant för vår studie, då den kastar ljus över olika aspekter inom biståndsarbetet. Dem olika texterna har olika fokus vilket i sin tur hjälper oss att belysa olika perspektiv och bygga vidare på dem tidigare studierna. Fechters fokus ligger i att belysa hur utbytet mellan olika människor påverkar biståndsarbetet, medan Roths belyser hur kunskap och olika förmågor hos biståndsarbetare och volontärer formar detsamma. Heusers lyfter fram hur formandet av tillhörighet skapas genom olika ”cross-cultural friendships” och hur detta påverkar identitetsskapandet inom området. Med hjälp av den tidigare forskningen vi har valt kan vi bredda vår analys och få en bättre förståelse för hur olika aspekter inom biståndsarbete tar form och påverkar människors identiteter och livsvillkor. Den tidigare forskningen kommer också att kombineras med våra teoretiska perspektiv, se teoridel. Metod Studien grundar sig i ett kvalitativt etnologiskt fältarbete, där empirin har samlats in utifrån en kvalitativ modell. Detta innebär att studien fokuserar på att tolka och skapa en förståelse för hur informanterna uppfattar sociala sin sociala verklighet och hur den konstrueras.189 Studien har använt en diskursiv analysmetod i syfte att lyfta fram hur informanterna formar sina identiteter och livsvillkor genom sin vardagspraktik. Detta har inneburit att fokus för analysen har legat vid språket och vilka normer som har producerats och reproducerats genom det.190 Exempelvis; Hur konstruerar och reproducerar informanterna föreställningen om sig själva som en grupp? Vårt empiriska material är inhämtat från intervjuer. Detta i syfte att få ett perspektiv från biståndsaktörers erfarenheter från praktiken och få en bild av deras vardag. Lars Kaijser och Magnus Öhlander menar att intervjuer utgör en bra källa för insamling av data om människors liv och att det ger material som är bra för att analysera och tolka erfarenheter.191 Intervjupersonerna består av olika aktörer som har varit, eller är, inblandade i biståndsarbete. Studien innehåller en diskursanalys av intervjuerna. Detta i syfte att synliggöra hur människor producerar och reproducerar föreställningar om verkligheten genom språket. Fechter, s. 1401 f. Alan Bryman, Samhällsvetenskapliga metoder, (Malmö, 2011)s. 85 & 340ff. 190 Bryman, s. 474 ff. 191 Eva Fägerborg, ”Intervjuer”, i Etnologiskt fältarbete, red. Lars Kaijser & Magnus Öhlander. (Lund, 2011), s. 96. 188 189 96 Urval Informanterna Jonathan, Nahom och Hermon kommer från Sydafrika där de är aktiva biståndsarbetare. Anna genomförde en praktik i Asien och arbetade på ett barnhem, detta ingick i hennes utbildning. Emelie har varit i Sydafrika och varit verksam som volontär. Vi har avidentifierat våra informanter och gett dem nya, fiktiva namn. En gemensam nämnare för samtliga informanter är att de alla har arbetat med barn. Urvalet av informanter gjordes då syftet var att belysa och undersöka hur sociala relationer mellan biståndsarbetare och västerländska praktikanter och volontärer kan ta sig i uttryck inom en internationell och kulturell biståndskontext. Ett fokus var att undersöka identitetsskapande processer inom detta område. Tillvägagångssätt I den här studien har sju intervjuer genomförts. Fyra av dessa genomfördes i Sydafrika. Vi kom i kontakt med informanterna genom en bekant. När intervjuerna var gjorda började vi med transkriberingen samtidigt som vi sökte efter nya informanter. För att få tag på informanter i Sverige vände vi oss till ett antal organisationer som arbetar med någon typ av bistånd, dock utan några svar som gjorde att vi kunde ta kontakt med informanter via dem. Vi valde då att använda oss av bekvämlighetsurvalet192, för att underlätta vårt sökande efter informanter. Två av de svenska informanterna känner en av oss sedan tidigare och den tredje kom vi i kontakt med via en annan informant. Två av dessa tre intervjuer tog plats i en stad i Mellansverige och i en lokal där informanterna kände sig bekväma. Under två av intervjustillfällena var satt vi båda med i rummet. En av oss höll i intervjun medan den andre satt med och antecknade i syfte att få ner tankar och funderingar kring ämnet som diskuterades och för att i slutet av intervjun ställa eventuella följdfrågor. De övriga fem intervjuerna genomfördes endast av en person. Detta skulle kunna innebär att vi kan ha missat eventuella följdfrågor, dock var inte detta något problem då materialet var rikt. Vi arbetade med teoretiska utgångspunkter samtidigt som vi genomförde intervjuerna samt transkriberade. I vår studie har vi, vid ett intervjutillfälle, använt oss av Skype som medium. Att tala via Skype sker via en videolänk vilket innebär att du ser personen du talar med på datorn eller den plattform du använder. Tack vare detta gick vi inte helt miste om den personliga kontakten mellan intervjuare och informant vid intervjutillfället. Detta gjorde inget, eftersom fokuset för analysen inte låg vid informanternas kroppsspråk utan deras utsagor. Då syftet var att undersöka hur sociala relationer formar identiteter används diskursanalys för att lyfta fram identitetsskapande processer från informanternas utsagor. Under bearbetningen av materialet framkom det hur sociala relationer var kopplade till identitetsskapande processer och 192 Bryman, s. 194 ff. 97 utifrån denna tematik arbetade vi vidare med analysen och teorin. Ett återkommande tema från intervjuerna var hur informanterna talade om ras och rasism. Därför har vi valt att använda oss av begreppet ras för att synliggöra och problematisera användningen av det. Genom bearbetningen av materialet uppmärksammade vi teman som var kopplat till ras och rasism. Utifrån dessa teman analyserade vi materialet diskursivt och kunde därigenom belysa vilka effekter rasifiering kunde ha för informanterna i praktiken. Etik Forskaren har det enskilda ansvaret då det kommer till information kring studien och att denna information når ut till de personer som rörs av eller är involverade i studien. Forskaren har som ansvar att innan intervjun eller observationen låta informanterna läsa igenom ett informationsbrev. Då ett par intervjuer reda genomförts var det viktigt att tänka på att inte avslöja för mycket av studiens syfte då det skulle kunna leda till problem kring fortsatta genomförandet av den.193 Att tänka på vid informationen kring studien är att få informanterna att känna sig trygga i sin medverkan och att det finns möjlighet att när som helst avbryta intervjun. Genom informationsbrevet ska samtycke från varje person vi som forskare tänkt att intervjua inhämtas. Vi har samlat in samtycke i samband med ljudupptagningen från intervjuerna. Forskaren har också ansvaret för att hålla alla uppgifter om informanten konfidentiella. Detta innebär att forskaren behöver tänka på hur och var insamlad data förvaras, så att det inte är åtkomligt för utomstående personer.194 Forskaren behöver också tänka på att informanten aldrig är helt säker, eftersom det alltid finns någon risk att bli avidentifierad. Forskaren behöver vidta största möjliga försiktighet vid genomförandet av ett fältarbete. Därför har vi gett samtliga informanter fiktiva namn. Samtidigt behöver forskaren tänka på att studien måste vara genomskinlig och att andra forskare ska kunna upprepa den.195 Den insamlade datan får inte användas till några andra ändamål än den studien som informanterna blivit informerade om.196 Forskarens egen roll och påverkan på studien är också viktig att reflektera över. Hur påverkas studien av tidigare erfarenheter och föreställningar? Vilken relation har vi som forskare till ämnet och hur påverkar det vår uppfattning och analysförmåga? För att bli medveten om hur detta påverkar studien kan det vara bra att göra en självrannsakan.197 Att göra en självrannsakan innebär att reflektera över hur tidigare erfarenheter, föreställningar och känslor kan påverka studien. Exempelvis kan forskaren ha en personlig relation till forskningsområdet vilket kan påverka studien, eftersom forskaren kan skapa sitt egna forskningsresultat. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att det inte går att göra sig helt objektiv inför sitt forskningsområde, men det är Steinar Kvale & Svend Brinkmann, Den kvalitativa forskningsintervjun, (Lund, 2009), s. 87 Bryman, s. 131 ff. 195 Kvale & Brinkmann, s. 89. 196 Bryman, s. 131 ff. 197 Oscar Pripp, ”Reflektion och etik”, i Etnologiskt fältarbete, red. Lars Kaijser & Magnus Öhlander. (Lund, 2011), s. 65. 193 194 98 fortfarande viktigt att vara medveten om hur forskaren kan forma studien. Med tanke på att studien utgörs av två studenter med olika bakgrund, erfarenheter samt relation till forskningsområdet är det viktigt att reflektera över hur detta påverkar studien. Exempelvis har Carl Hassellöf en tidigare relation till forskningsområdet, medans Tomas Landström har ett annat förhållningssätt till det. En grundläggande aspekt inom forskningen är att den potentiella vinsten ska övervinna den potentiella skadan studien kan åstadkomma. Vår studie skulle kunna bidra med att förbättra förståelsen för hur sociala relationer formar identiteter inom en kontext av ras och rasism. Detta skulle kunna vara användbart inom biståndsarbetets utveckling, eftersom det finns en problematik kring relationer mellan olika parter inom internationell biståndsarbete. Teori I studien har aktörer inom internationellt humanitärt biståndsarbete intervjuats. Studien undersöker människors utsagor snarare än att granska organisationers riktlinjer och mål för sin verksamhet. Idén är att undersöka hur biståndsarbetare och volontärer påverkar varandra på ett vardagligt plan och vad det innebär för deras sociala praktik. Studien fokuserar på svenskar som arbetat som volontärer samt biståndsarbetare från Sydafrika. I studien kommer begreppet ras användas. Detta på grund av att informanterna talar om raser och därför skulle kontexten kunna förskjutas om studien benämner det som något annat. Speciellt med tanke på att fokuset för studien är att fånga diskursens problematik kring ras. Studien kommer att belysa aspekter av sociala relationer och hur biståndsarbetares och volontärers identiteter formas av dessa. I boken Identitet skriver författarna Nils Hammarén och Thomas Johansson om identitet och hur identiteter kan te sig och hur vi både kan tillskriva oss själva samt bli tillskrivna identiteter av andra. De hänvisar till Erving Goffman och hans teorier kring roller och hur dessa kan definiera vår identitet. Han menar att varje roll “har ett specifikt “script” eller manuskript att följa.”198 Just denna syn på identitet och hur vi kan iscensätta dessa eller bli tillskriva dem. Det blir relevant för vår studie i hänseendet till begreppet och hur identiteter skapas. Hur blir volontärer och biståndsarbetare tillskrivna identiteter? Blir det som volontärer, biståndsarbetare eller “svenskar”? Vad innebär denna process för deras identitetsskapande och hur de förstår varandra? Detta perspektiv har nyttjats för att kunna synliggöra hur begreppet identitet kan tas i uttryck. För att komplettera Goffmans perspektivet på hur identitet kan formas har också studien inspirerats av Michel Foucualts teorier om hur språket producerar föreställningar om verkligheten. 198 Nils Hammarén & Thomas Johansson, Identitet, (Stockholm, 2009), s. 27. 99 Språket, eller olika diskurser, kan användas som ett medel för att normalisera och legitimera att människor behandlas olika. Studien kommer därför att anpassa en diskursanalys. Detta i syfte att belysa hur diskurser producerar föreställningar om verkligheten och hur denna process kan användas som instrument för att fostra och skapa förutsättningar för människors identitetsskapande.199 Foucault menade att språket är nyckeln till att förstå hur vi formar vår förståelse om världen.200 Genom att belysa hur diskursen om ras präglar informanternas föreställningar går det att lyfta fram hur identiteter formas genom språket. Begreppet diskurs och makt är därför relevant och kommer att användas för tydliggöra problematik, som kan uppstå, inom organiseringen av olika praktiker, därför kommer begreppet diskurs att nyttjas i vår studie.201 Det empiriska materialet utgår ifrån biståndsarbetare och volontärers utsagor och behandlar, bland annat, hur deras relationer ser ut och påverkar arbetet. Foucault menar att makt finns inom alla sociala sammanhang och fungerar som en produktiv kraft som skapar, påverkar och förändrar. Han förklarar att människor som socialiserar på ett vardagligt plan utövar micro-makt. Fokus för makten ligger på utövandet och dess effekter. Detta innebär alltså; hur vi skapar och reproducerar våra föreställningar om verkligheten genom språket. Därför kommer studien inspireras av Foucaults maktteori för att belysa hur biståndsaktörernas föreställningar om ras och rasism påverkar deras sociala relation och identiteter.202 För att synliggöra hur dynamiken mellan olika aktörer ser ut och för att lyfta fram olika maktrelationer inom biståndsarbete, därför används begreppet postkolonialism. Begreppets ursprung kommer ifrån kolonialism. Begreppet kolonialism innebär erövring och kontrollen över andra människors land och resurser.203 Detta innebär att kolonialism inte är något västvärlden själva har uppfunnit, utan ska ses som något som har funnits genom mänsklighetens historia. Kolonialism kan också omfatta en omstrukturalisering av det koloniserade landets ekonomi. Vilket kunde leda till att de koloniserade länderna hamnade i ett beroendeförhållande till de länder som koloniserade dem.204 Det postkoloniala är ett mångtydigt begrepp som hänvisar till en teori, diskurs och ett samhällstillstånd. Postkolonialism syftar till något som hänt efter kolonialism. Postkolonial teori kan belysa ett slags tillstånd som uppkommit i ett land efter kolonialismen och eftereffekterna av att det har varit koloniserat. Den postkoloniala teorins fokus är att lyfta fram konsekvenserna i dessa processer Bryman, s. 484. Bryman, s. 474 ff. 201 Bryman, s. 483 f 202 Sven-Åke Lindgren, “Michel Foucault“, i Klassisk och modern samhällsteori, red. Andersen, Heine & Kaspersen, Lars Bo. (Lund, 2007), s. 252 ff. 203 Ania Loomba, Kolonialism/Postkolonialism: en introduktion till ett forskningsfält, (Stockholm, 2006) s. 24. 204 Loomba, s. 25. 199 200 100 samt förbindelserna mellan dem.205 Inom den postkoloniala teorin ses kulturella identiteter som något relationellt, alltså inte något som är ursprungligt eller fast. Tanken är att lyfta fram ”hur kulturella identiteter uppstår först när människor möter det som ligger bortom gränsen för deras räckvidd och fattningsförmåga.”206 Då studien behandlar hur olika människor med olika ursprung har format varandras identitet och praktik har detta varit användbart för att belysa det kulturella och sociala utbytet mellan människorna. Postkolonialism hänvisar också till en diskurs som belyser en ambivalens inom det postkoloniala samhällets ”ställning mellan det inhemska och västerländska.”207 Detta belyser ett skapande av ett “vi” och “dem” förhållande i samhället. Den postkoloniala teorin används därför, ofta, för att belysa hur olika grupper förtrycks eller påverkas av effekterna av en kolonisering istället för att lägga fokuset på specifika platser. 208 Kritiker, till postkoloniala teorier, menar att detta kan vara problematiskt, eftersom olika platser flyter samman och en slags generalisering av omvärlden sker. Exempelvis kan Afrika ibland framställas som ett land, en enhet, trots att det är en kontinent med väldigt många olika länder, religioner och kulturer. Konsekvenserna av detta blir att man kan tappa de unika situationerna olika platser har. Ytterligare kritik pekar på att begreppet, postkolonialism, utgår ifrån att landet endast har formats historisk från kolonialismen. Självklart fanns det en kultur innan kolonialismen kom som har påverkats landets historia och var det befinner sig idag.209 Detta innebär att begreppet, postkolonialism, och dess användning är avgränsat till att belysa en viss aspekt av hur samhället har formats, då det belyser en viss bestämd aspekt av samhällets utformning.210 Det är viktigt att förstå hur det postkoloniala betonas av sociala, kulturella, ekonomiska och historiska aspekter. Vilket innebär att begreppets innebörd formas utifrån landets tillstånd. Begreppet kan därför användas för att synliggöra generella processer som, inom en global kontext, kan visa ömsesidiga särdrag.211 Vi är medvetna om postkolonialismens begränsningar, men vi har fortfarande användning av den, eftersom fokus i studien är att fånga hur de olika människornas erfarenheter och sociala relationer format deras identiteter. Då vi idag lever i en postkolonial värld innebär det även att de flesta länder idag ses som mångkulturella där det inte alltid finns en given kultur du som medborgare ska tillhöra. David Theo Goldberg menar att den nutida framväxten av mångkulturalism måste förstås genom att samhället under 1900-talet dominerades av den monokulturella, vilket innebär just motsatsen till det mångkulturella, att det endast fanns en given kultur inom en stat. Monokulturalism var, enligt Goldberg, den mer eller mindre ohotade ideologiska förutsättningen under första halvan av 1900- Stefan Jonsson, Andra platser: en essä om kulturell identitet, (Stockholm, 1995) s. 123. Jonsson, s. 127. 207 Jonsson s. 127. 208 Ania Loomba, Kolonialism/Postkolonialism: en introduktion till ett forskningsfält, (Stockholm, 2006) s. 35 209 Loomba, s. 36. 210 Loomba, s. 37. 211 Loomba, s. 37. 205 206 101 talet.212 Med tiden har alltså en förskjutning skett och vi kan idag inte påstå att västvärlden ses som monokulturellt, även om försök numera görs att få det så från olika politiska partier i Europa. I och med diskussionen kring postmodernism har däremot mångkulturalism avancerat inom samhället.213 Goldberg menar att mångkulturalismen går emot generaliseringar och har lätt att fördöma olika diskriminerande system, exempelvis apartheid, då det är ett system som ses som obefogat och just generaliserande.214 Genom studien beskrev informanterna hur dem strävade efter ett mångkulturellt samhälle där alla skulle accepteras. För att komma dit använde sig informanterna sig av olika praktiker som var influerade av ett nyliberalt tänk, där individen stod i fokus för ansvarstagandet och personliga utvecklingen. I vår studie kommer vi ta upp hur de nyliberala tankegångarna har format informanternas och identitet. Nyliberalism kan förklaras som att “människorna betraktas som olika i allt och att de bör förbli olika.”215 Henry A Giroux menar att en ny forskning och ett nytt språk behövs för att förstå hur ras som en pedagogisk kraft kan forma människor, men också hur ras påverkar strukturer och praktiker som formar föreställningarna om ”vi” och ”dem” vilket går att koppla till postkoloniala teorier om rasifiering.216 Giroux menar att nyliberalism, som ideologi, förskjuter ansvaret för problemet med rasism till individen och där igenom suddar ut rasifieringen som ett strukturellt problem i samhället.217 Genom en ansvarsförskjutning från samhällsnivå till individnivå blir individen ansvarig för sin personliga utveckling.218 Nyliberalism argumenterar för att raskonflikter tillhör det förflutna och är därför inte kopplat till individen. Med detta menas inte att nyliberalism förnekar existensen av ras, utan pekar på att ras inte är orsaken till att vissa grupper blir priviligerade.219 Dana-Ain Davis diskuterar hur nyliberalism formar ras, rasifiering och rasism. Till att börja med menar hon att nyliberalism är en uppsättning av ekonomiska grundsatser som syftar till att göra regeringar mer effektiva. Denna effektivitet syftar till att hjälpa individer och länder att konkurrera bättre på den fria marknaden.220 Samtidigt som nyliberalismen alltså syftar till att förbättra människors konkurrenskraft innebär den också minskat ansvar kring, bland annat, sociala problem. Författaren menar att, för att nyliberalismen ska kunna fungera så måste ideologin förkasta identitet. Genom denna förkastning av identitet uteblir även diskursen kring ras och rasism. Nyliberalism modifierar ras då det, enligt Davis, “forces the hand of raceblindness by insisting that race is unimportant”.221 Giroux menar att genom detta David Theo Goldberg, Multiculturalism: A critical reader, (Oxford, 1994), s. 11. Goldberg, s. 14. 214 Goldberg, s. 19. 215 Reidar Larsson, Politiska ideologier i vår tid, (Lund, 2006), s. 142. 216 Henry A. Giroux, “Spectacles of Race and Pedagogies of Denial: Anti-Black Racist Pedagogy Under the reign of neolibereralism.”, Communication education,Vol. 52 (2003,¾) s. 191-192. 217 Giroux, s. 207. 218 Giroux, s. 197. 219 Giroux, s. 198. 220 Dana-Ain Davis, “Narrating the Mute: Racializing and Racism in a Neoliberal Moment”, Souls: A Critical Journal of Black Politics, Culture & Society, vol. 9 (2007:4), s. 349 221 Davis, s. 349. 212 213 102 tillvägagångssätt anses ras och rasism, inom nyliberalismen, som något som tillhör det förflutna. Detta på grund av att ras och rasism inte anses ha något inflytande på individers eller gruppers hållning inom samhället. Analys Från samhällsstrukturer till rasmedvetenhet David Theo Goldberg tar upp hur Sydafrika har formats av rasifierade samhällsstrukturer. Dessa strukturer har format det sociala tillståndet i Sydafrika och att etnicitet, eller “ras”, var en politisk teologi samt ett arv ifrån västvärlden och kyrkan.222 Apartheid fungerade som en idé, eller term, för att rättfärdiga att vita och svarta skulle behandlas olika.223 Under studien kom Sydafrikas historiska arv upp som ett återkommande tema. Med historiska arv menar vi den systematiska rasism som, Goldberg beskriver, har format Sydafrika och dess invånares liv; det vill säga Apartheid. Emelie berättar: De [sydafrikanerna] har ju växt upp i en svart och mycket mer segregerad miljö och det har ju förbättrats. Förut var de ju tvungna att gå med id:kort och visa det så fort polisen frågade och så. Vilket man fick höra mycket historier om liksom hur dem växte upp. På det sättet har ju Sydafrika verkligen förbättrats till det bättre. Det är inte lika segregerat längre. Så det var ju en sak som man lärde sig med det kulturella. Från både Emelies och Nahoms utsagor framkom det hur rasism påverkar biståndsarbetarnas och volontärernas organisering av arbetet och deras syn på samhället. Deras förhållningssätt till hur barnen fostras formas av deras historia. Nahom beskriver: You as a black man you can not afford to stay in [a nice neighbourhood], you know what I mean, but now we don’t teach them racially, we want to teach them [the children] that they can go stay there, it depends on how your intelligence are And let alone that there are white people places because there are no more stigma or a tag that says ’whites only’. Anyone can go and stay there but now within us we have to build that we put the race mind out of our mentality. Because it will never build us in to an extent that we can be able to grow. Både Emelie och Nahom beskriver den utveckling som har skett. Samtidigt går det att utläsa, från citaten, hur det postkoloniala tillståndet har påverkat hur informanterna tänker och agerar. Detta 222 223 David Theo Goldberg, “A political theology of race”, Cultural Studies, Vol. 23 (2009:4), s. 516 & 534 Goldberg, s. 516. 103 synliggörs genom hur Nahom beskriver vilken medvetenhet, eller mentalitet, som finns om ras och att kunskap och medvetenhet är två av nyckelkomponenterna till jämställdhet. Från citaten framkommer en nyliberal tanke om hur ras tillhör det förflutna och att en slags rasblind tankegång präglar deras handlingssätt i förhållande till barnen.224 [...] whereas now, when you take your kid to school, you can take him to a colored school where he can study or she will study with colored people, so that’s why you have to build and mould your child in terms of the race, you have to tell them that race is not a good thing and it’s not constructive, it can just break you and make |you] don’t want to get to some other places or maybe other jobs. It’s nice that we teach the kids, even the parents, they emphasize, even the politicians, they emphasize on that. We want to teach the kids a lot about that and about self-esteem, you know. Från citaten går det att utläsa Nahoms syn på dels gruppmentaliteten bakom arbetet mot rasismen men även på det individuella ansvaret. Från ordvalet av “us” framkommer Nahoms syn på hur de svarta som grupp inte ska använda sig av ett kategoriserande tänk i deras förståelse av andra människor, då det hämmar utvecklingen av människans syn på samhället. “De” ska tillsammans hjälpa varandra, en solidarisk tanke om hur en grupp tillsammans kan förändra sin livssituation. Samtidigt som han talar om att enighet är viktigt, framkommer det från Nahoms citat hur självkänslan hos varje individ blir vital och hamnar i fokus för barnens utveckling. Fostran genom eget ansvar och reflexivitet I syfte att skapa gemenskap och förena olika etniciteter använde sig en av organisationerna sig av sport, i detta fall fotboll. Jonathan beskriver fotbollens roll i en fostransprocess och dess funktion i arbetet för att förena människor: We’ve had these issues with racism in the past, but we are addressing it through sports at [the facilities]. We host an annual soccer tournament and we on purpose go out and invite a white team, a colored team, and we purposely go out and search for an indian team. We want all these races at our tournament to show our kids how much they actually have in common with kids from different races and groups. Then you realize, ’hey I can be friends with George’ who happens to be a white person, I can be friends with Ahmed who happens to be an indian. And then they realize that there’s nothing to it! All these things that are painted. The history of South Africa is what it is, we need to teach our kids about it. But I feel it’s more important that we emphasize the future than our past. There’s nothing we can do about our past. But if we actually emphasize our future to our children South Africa is bound to be a better place. 224 Giroux, s.198. 104 En gemensam tankegång, hos informanterna, speglar en nyliberal modell där eget ansvar, självmedvetenhet och reflexivitet ska förena människor och leda dem bort från rasism. Jonathan vet om att det har funnits problem med rasism historiskt och han talar fortfarande om olika “raser” samtidigt som han inte vill att det ska ligga någon tyngd vid diskursen kring ras och rasism. Ras beskrivs som något som tillhör det förgångna, Jonathan vill inte lägga fokus på det förgångna utan se framåt. Han vill hjälpa barnen att förstå att det inte finns någon mening med att göra skillnad på raser. På frågan kring hur de, inom organisationen, behandlade och pratade om olika samhällsstrukturer som exempelvis rasism, svarade Hermon på följande sätt: We try to unite our children with the different races and sometimes it is hard, sometimes it is easier. But, we try our best because we find that; how do we actually unite them through sports? You find that; when you talk about football we try to get a friendly game with another race. We want our boys to actually feel free to see another race. Hermon fortsätter med att förklara hur viktigt det är att bryta gamla mönster och tankesätt samt visa barnen att de inte är olika, trots tidigare föreställningar. Här synliggörs Heusers teori om hur “cross cultural friendships” utgör ett viktigt verktyg för att arbeta tillsammans och hur detta vänskapsband ska fungera som ett instrument mot rasifiering.225 Fokus ligger på att lyfta fram likheterna hos människor istället för olikheterna. Fotbollen fungerar som ett verktyg för att få in ett mångkulturellt sätt att tänka. De mångkulturella tankegångarna går att utläsa genom Hermons beskrivning av hur kulturer och raser ska kunna leva tillsammans under samma villkor. Här återkommer temat om hur föreställningen kring ras tillhör det förgångna. Hermon trycker på vikten av att barnen vågar träffa människor som har en annan hudfärg eller tillhör en annan kultur. Detta är något som uppmuntras inom organisationen enligt utsagor från informanterna: Let them explore outside. Let them see other people. Let them see other races and you find out that every time we take our boys, we take our children; we take our girls from the dance. We go and mix them with different races so they get use to that. Because you see, some of them they think; only [here] is the safest place to stay. They don’t want to go to other places, but you take them sometimes for them to see and experience their life outside [of here]. Från Hermons utsagor går det att tolka vilken roll han anser mångkulturalism har för barnens utveckling och mot ett jämställt samhälle. Ett syfte med biståndsarbetet är att se till att barnen vågar utmana sig själva, våga bryta sig loss från det “trygga” området de är uppvuxna i och att se 225 Heuser, s. 1423. 105 andra ställen. Detta ger barnen, som individer, perspektiv på vad som är tryggt och inte. De får även erfarenheter som bidrar till deras självutveckling, självförtroende och självkänsla. Från utsagorna framkom det en medvetenhet om rasifieringens konsekvenser och betydelse för individernas utveckling. En nyliberal syn framkommer från Jonathans utsagor kring vilken form fostran för barnen ska ta. Han menar på att apartheid tidigare var ett problem i Sydafrika men att de försöker lära barnen att det inte är deras generations fel eller nuvarande generationer av vita människors fel. Jonathan talar om att förmedla och lära ut jämlikhet: That’s why we in football always say ’you need to respect the man first before you respect the title’ because if you respect the person, what matter does it if he or she is a doctor or whatever? I don’t think that someone would actually be glad to accept a slap from the great Nelson Mandela himself, you would want to know the reason why he slapped you? It’s not about who, it’s about tolerating, being respectful no matter what race they come from, you expect a man to treat you like a man, to treat you the way he would like to be treated. Enligt Jonathan behöver barnen lära sig att resonera och reflektera kring vilken sorts individ de vill vara. Syftet är att få barnen att kunna fatta egna självständiga beslut. Biståndsarbetarna finns där för att lära dem hjälpa sig själva. Detta framkommer när Jonathan beskriver syftet med deras arbete: But the fundamental part is to actually bold them and help them to make better decisions and better choices in their lives. We use life skills, we use real life examples, now with soccer, which I’m heavily involved in, the game itself teaches you a lot of life essentials, lessons, like being patient, working as a team to achieve a goal, tolerance you know. Learn how to lose. It’s much more important than the joy of winning a match. Jonathans beskrivning av fotbollens funktion speglar en aktivering av individen genom självreflexivitet. Detta speglar Nikolas Rose idé om hur det biologiska medborgarskapet kan ses som både individualiserande och kollektiviserande. Han menar att det är individualiserande i den utsträckningen att individer formar relationer efter en medvetenhet om sig själv genom sitt handlande. Inom detta finns ett fokus, i Rose teorier, kring vikten av kunskap för att bli en reflekterande individ.226 Fotbollen fungerar som ett verktyg för att forma barnen till en självreflekterande individ. Genom att de får lära sig vikten av självkännedom, ansvarstagande och 226 Nikolas Rose, The politics of life itself, (Princeton, 2007), s. 134 106 lära sig hantera motgångar. Det går även att utläsa att det är viktigt att de hjälper barnen och ungdomarna att våga och vara modiga i sina val och beslut. Detta speglar också citatet från Anna som pratar om hur hon förde samtal i grupp med barn. Syftet med samtalen var att prata och reflektera över olika ämnen för att skapa en medvetenhet hos barnen. Syftet var nog att bara få barnen, framförallt barnen men även de vuxna som vi hade samtal med med, att uttrycka sina åsikter och börja tänka eller reflektera lite. Men vi pratade mycket om rättigheter, vad de har för rättigheter och att man har rätt att uttrycka åsikter, även negativa, att man inte måste vara glad jämt. Och sen hade vi ett samtal om kvinnokroppen. [...] Huvudrubrikerna var först mänskliga rättigheter, sen hade vi en hette jämlikhet och jämställdhet och en där vi pratade om känslor och en där vi pratade om kvinnokroppen. Utifrån utsagor kunde vi tyda vikten av att diskutera samhälleliga problem och att mycket vikt lades vid att reflektera kring samhället i stort, men även den egna livssituationen. Samtalen som skedde byggde mycket på att barnen skulle reflektera och att de vuxna i det här fallet försökte hjälpa till med just detta. Dessa samtal kunde handla om allt ifrån den egna kroppen till hur vissa handlingar kan komma att påverka både dig och din omgivning på olika sätt. De vuxna agerar som en slags somatisk expertis i syfte att just guida barnen och ungdomarna att bli mer reflexiva. Somatisk expertis kan fungera som någon slags rådgivare men kan även vara psykologer, terapeuter eller liknande. Deras roll kan vara att guida människor i en viss riktning eller få dem att reflektera kring saker i deras liv de vanligtvis inte hade gjort.227 Utifrån ett postkolonialt perspektiv kan detta bli problematisk, eftersom de västerländska volontärerna tar på sig rollen som de som måste lära “de andra”. Detta framkommer från volontärernas föreställningar om barnens avsaknad av reflektionsförmåga och tankar. Genom att hur volontären formulerar sig synliggörs detta, Anna säger hur barnen behöver: “ börja tänka eller reflektera lite.” Skapandet av gemenskap, sociala relationer och identiteter Relationer inom biståndsarbetet är en viktig komponent i för att förstå hur diskursen kring ras och rasism formar sig. En annan viktig del är hur olika sociala relationer kan se ut och hur olika aktörer konstruerar och tillskriver sig själva och andra identiteter. Genom studiens gång synliggjordes betydelsen för hur biståndsaktörerna själva tillskrivs och tillskriver identiteter till andra och vilken innebörd detta kunde ha för diskursen. Hermon talar om hur han, genom sitt handlande, kan påverka barnen han jobbar och umgås med: 227 Rose, s. 28 f. 107 And some of them [the children] are actually missing that in their heart. So I try my best to be with them, off the field, and admit to them, because you need to be a role model to your boys. So if you want your boys to be a better person, a good person, to grow, you need to start with yourself as a coach and show them that this is the way to go, to be a better person in life, so. I spend a lot of time at [the facilities], of work with them [the children] and spend, like, helping them with many things in life. Hermons roll som somatisk expert synliggörs genom att han ger sig själv identiteten 228 som “role model”, eller förebild, och han ska fostra barnen till att bli bättre människor. Från citatet går det att utläsa hur det självreflexiva tänkandet är vitalt för att bli en bättre människa. Detta framkommer genom hans berättelse om hur den personliga utvecklingen måste börja med sig själv. Fokus för fostran ligger i denna kontext hos individen. Eriksson Baaz talar om att människors identiteter måste ses som en dubbel process där subjektet blir inte bara placerad i en subjektsposition utan att de även investerar i en särskild position. 229 Hon refererar till Stuart Hall och hans benämning kring att identitet är något relationellt och att identitet skapas genom skillnader, och inte bara utanför dem. 230 Exempelvis olikheter som att Hermon är vuxen, han har livserfarenheter barnen kanske ännu inte har, han är deras tränare snarare än deras lagkompis. Hermon legitimerar sig själv och sin position som en “role model” gentemot barnen genom att vara något de, enligt honom, saknar. Han vet om att han kan utgöra en skillnad för barnen. Hermon talar om hur han själv behöver föregå med gott exempel för barnen i syfte att kunna hjälpa dem att hjälpa sig själva. Identitetsskapande processer sker, dels genom att han sätter identiteter till sig själv, men även olikheterna mellan honom och barnen kommer fram med hjälp av Eriksson Baaz förklaring. Ett återkommande tema genom informanternas utsagor var hur de tillskrev sig själva identiteter och deras roll i fostransprocessen och vilken roll relationer och gemenskap har. Hermon diskuterar sin roll i sitt arbete: In my group I have a big role that I actually do, because they see me as a role model. Because they [barnen], off [the] primacies they actually come to me asking for help when they have problems. And they sit with me most, like most of the days. Most of the times they spend the time with me because they feel like that they are quite free when they see me and I try my best to be a father figure and a mother figure as well. Hammarén & Johansson, s. 27 Eriksson Baaz, s. 14 230 Eriksson Baaz. s. 14. 228 229 108 Hermon tillskriver sig flera olika identiteter i citatet ovan. Dels talar återigen han om att barnen ser honom som en slags “role model” samtidigt som han försöker vara både en faders- och en modersfigur. Från citatet går det att tolka hur hans personliga relation till barnen spelar en viktig roll i hans arbete. Denna tolkning skulle kunna innebära att Hermon inte ser sin roll, i sitt arbete, som endast professionell utan också som en del av hans liv utanför arbetet. Detta synliggörs genom att han tillskriver sig en identitet som inte enbart handlar om arbete utan även en identitet som är kopplad till en familjerelation. Här framkommer Hermons övergång, från det professionella, till en mer personlig roll i arbetet. Detta speglar Fechters teori om hur det personliga och professionella kan förenas och att denna sammanfogning kan ge positiva effekter inom biståndsarbete.231 De positiva effekterna, som Hermon beskriver, från sin personliga relation till barnen är hur han har kunnat komma närmare barnen och att han har byggt upp ett förtroende gentemot dem. Från detta går det att tolka att Hermon ser sig själv som ansvarig för barnen på en mer personlig nivå än det professionella. En tolkning är gjorts att detta har gjort honom mer involverad i sitt arbete. Vilket har inneburit att han tillskrivit sig själv ett ansvar för barnen och deras välmående. Genom studien återkom det hur biståndsaktörernas professionella och det personliga samspelade i hur de förhölls sig till sitt arbete, sina relationer och agerande. Även för Anna som gjorde praktiserade i Asien och genomförde en del arbete på barnhem. Anna: [...] vi kom ju inte in där [barnhemmet]och blev en professionell socialarbetare utan vi blev ju som en del i deras gemenskap, i deras familj för de var jätteöppna och välkomnande. Så, det är ju väldigt annorlunda mot vad vi skulle göra i Sverige. Det var ju en familj liksom. Emelie: [...] Barnen jag var så nära är en del av mitt hjärta. Så är det. Jag skulle säga att jag är en del av den familjen, jag är en del av familjen. Så tänker jag, tror jag. Det är min relation till organisationen. Från citaten går det att utläsa vikten av hur det personliga korsar det professionella i arbetet och vad det gör i relationen mellan biståndsaktörerna. Den personliga aspekten i biståndsarbetet är en viktig komponent för formandet av gemenskap. Detta speglar Fetchers poäng med att hur det personliga engagemanget har en positiv inverkan på biståndsarbetet. När informanterna pratar om organisationen görs en tolkning av att det inte handlar om organisationen, utan människorna inom den, det arbete de utför och den inställning de har gentemot sitt arbete och främst barnen. Samtidigt synliggör detta hur biståndsaktörernas identiteter formas utifrån arbetet med barnen och hur denna personliga relation formar deras identiteter, eftersom att dem blir en del av familjen. Hammarén och Johansson menar att likheter och skillnader, mellan människor, formas både socialt och symboliskt genom inkludering och exkludering.232 Detta är något som speglar våra informanters utsagor om deras erfarenheter. Likheten är det arbete som samtliga 231 232 Fechter, s. 1401. Hammaren & Johansson, s. 98. 109 informanter beskriver som något mycket viktigt och personligt för dem. Biståndsaktörerna beskriver en känsla av att tillhöra en familj. Denna likhet gör att biståndsaktörerna inkluderar varandra in i en gemenskap. De pratar om att familjen fungerar som verktyg för att överkomma problem tillsammans. Även om informanterna målar upp en bild av hur fostran anammar ett individuellt och liberalt perspektiv, finns det fortfarande en stark solidarisk gruppgemenskap. Jonathan fortsätter att beskriva gemenskapens betydelse: We start to enjoy them [the volunteers] being around here and then soon they robb us of their presence and their smiles, their little jokes they bring bring to the people. So in that sense it becomes so difficult to let them go. Because some of them they start being part of the family. They bring so much value to the organization. And they get nothing in return since they volunteer. So I for one has always valued them. Från detta framkommer också en bild av hur viktig familjen är. Det är dock inte lika viktigt att sätta en tydlig stämpel på vilka som ingår i denna familj. Citatet synliggör en mångdimensionell familjebild. I detta fall består familjen av allt ifrån barnen, de andra biståndsarbetarna och även praktikanter och volontärer. Fenomenet av familjebilden är ett återkommande tema i utsagorna. Detta synliggör hur kulturell tillhörighet inte är något fast och att kulturella identiteter är något bräckligt. Eftersom gemenskapen kan socialt konstrueras kan föreställningarna om sociala och kulturella barriärer överkommas genom gemenskap. Här framkommer den postkoloniala synen på hur identiteter är något relationellt och bräckligt, kopplat till människors förhållningssätt till varandra. Biståndsaktörernas relationer är sammankopplat med deras föreställningar om familjebilden, vilken har format en gemenskap som hjälper dem att överkomma rasism tillsammans. Men vad innebär deras uppmärksammande av ras, och vad gör den för diskursen? Rasdiskursens paradoxer Beskrivningen av familjebilden speglar det rasblinda tankesätt som biståndsaktörerna beskriver. I familjen är alla välkomna, men de talar fortfarande om varandra och andra raser i ett “vi” och “dem”. När Jonathan, i början av analysen, talar om sitt förhållningssätt till ras framträder en slags rasblindhet. Biståndsarbetarna vet om att det finns raser, men de vill visa på att det inte ligger någon skillnad mellan de olika raserna. Viktigt att notera är att de fortfarande uppmärksammar och gör skillnad mellan raser. Jonathans förhållningssätt till sin egen rasblindhet blir paradoxal, eftersom han fortfarande talar om svarta, vita och färgade och att han fortfarande är tvungen att prata om det för att uppmärksamma problematiken. Även Nahom tar upp detta när han pratar om vart du som svart man idag, i Sydafrika, kan bo. Han visar på en medvetenhet kring raser men han menar istället på att du som individ ska vara medveten om dina rättigheter och att hänger på din intelligens vart du kan bo. Detta är i längden ett problem då han fortfarande måste förhålla sig till ras för att kunna uppmärksamma och synliggöra problemet med rasism och ras. Att informanterna gör skillnad mellan raser är något som är återkommande i 110 intervjuerna. De vill överkomma rasism, men de uppmärksammar inte ras. Hur diskursen om ras är rasifieringen framkommer från citaten genom hur de benämner varandra och sig själva. De ser rasismen som ett problem, men använder sig av ras som uttryck. Vilket innebär för diskursen att biståndsaktörerna bygger på föreställningarna om att ras är en realitet, eftersom de gör skillnad och kategoriserar olika grupper. Avslutande reflektioner Genom vår studie har vi lyft fram hur diskursen om ras påverkats och påverkar formandet av gemenskap, fostran och identitet. Vi har belyst hur idrott och gruppsamtal kan fungera som ett verktyg för att förmedla nyliberala tankar om eget ansvar och självmedvetenhet. Från utsagorna framkommer det hur biståndsaktörerna i Afrika ser ras som något som tillhör det förgångna och att de producerar en rasblindhet, men att ras diskursen fortfarande influerar deras liv. Rasdiskursen har format hur barnen de arbetar med fostras och de vuxnas handlande genom att den influerat deras sätt att tänka. Detta synliggörs genom hur de reflexivt resonerar kring ras i deras vardagspraktiker och strävar tillsammans efter jämställdhet. Biståndsaktörerna fokuserar på att barnen och de själva ska uppnå en medvetenhet om vilka möjligheter de har och att ras inte ska begränsa deras liv. Effekterna av denna fostran och formande av en gemenskap, eller familj, har en paradoxal verkan. Familjebilden, eller gemenskapen, bejakar att alla är lika värda och att det inte ska finnas några skillnader i hur människor behandlas, alltså en slags rasblindhet. Samtidigt benämner och kategoriserar biståndsaktörerna människor utifrån ras, vilket kan ge effekterna av att de förstärker föreställningarna om rasskillnader och legitimerar hur diskursen tar sig i uttryck. Genom studien ser vi hur diskursen om ras format och formas genom biståndsaktörernas vardagspraktiker och hur de bemöter samt talar om varandra och sig själva. Exempelvis formas sydafrikanernas identiteter genom att de benämner sig själva som svarta och andra grupper som vita eller färgade. De tillskriver sig själva och andra identiteter utifrån deras hudfärg. Deras rasmedvetenhet gör deras handlande därför rasifierat, då de hela tiden måste förhålla sig till den. Från utsagorna framkommer också informanternas föreställningar om ras genom att de kategoriserar människor utifrån det. Det läggs dock ingen direkt negativa värderingar som präglar kategoriserandet, utan de ser varandra som jämlikar. Detta skulle kunna ses som paradoxalt och något som skulle kunna problematiseras från båda hållen. Å ena sidan bygger dem på föreställningarna om att ras och legitimerar människor syn på varandra som olika. Å andra sidan är det svårt att uppmärksamma en grupps problem utan att inte kategorisera dem som en viss grupp och synliggöra deras problem. I sydafrikanernas fall handlar det om att synliggöra problemet med rasism i deras samhälle där svarta är och har varit en utsatt grupp och hur de tillsammans kan komma bort från rasism. Familjebilden, som biståndsaktörerna beskriver, är ett exempel på hur detta tas i uttryck. Å ena sidan benämner de varandra som olika, men inkluderar ändå varandra i en gemenskap där alla är jämställda. Relationerna mellan aktörerna sträcker sig längre än bara yrkesmässigt och professionellt. De ser på relationen mellan varandra 111 som en slags familjerelation, där alla är inkluderade. Det går att tolka att en effekt av detta har gjort biståndsaktörerna mer involverade i sitt arbete. Vad innebär dessa olika aspekter för samarbetet inom biståndsarbetet? Genom utsagorna framkommer en strävan efter ett mångkulturellt samhälle där alla ska få vara med och där ras tillhör det förgångna. Utifrån biståndsaktörernas utsagor synliggörs innebörden av rasismen och rasdiskursens. Även om rasism finns och ras benämns är detta inget som hindrar samarbetet. Problematik finns dock fortfarande inom biståndsarbete eftersom de fortfarande måste förhålla sig till rasism och ras. Språket är en viktig aspekt att undersöka vid formandet av människors föreställningar och dess innebörd för deras identiteter. Diskursen om ras utgör en viktig samhällsfråga att undersöka om ett jämställt samhälle ska alstras. Tankar och funderingar för vidare forskning Rasdiskursen behöver inte vara ett isolerat problem till biståndsarbete, men kan nog översättas till andra delar av samhället. Därför skulle det vara intressant för vidare forskning att undersöka hur diskursen om ras formar andra samhällssfärer. Exempelvis skulle vidare forskning undersöka hur olika biståndsorganisationer formas och formar rasdiskursen. Forskningen skulle kunna ta upp hur organisationernas riktlinjer och mål styr biståndsarbetet och hur det är influerat av rasdiskursen. Detta skulle kunna kopplas till ett globalt perspektiv på hur gamla kolonier hamnar i ett beroendeförhållande till biståndsorganisationerna och sedan granska deras påverkan på dessa länders samhällsutveckling. Det skulle även vara av intresse för vidare forskning att undersöka hur informanternas åldrar, etnicitet och kön formade deras utsagor och deras identiteter. Detta skulle kunna bredda, inom ramen för biståndsarbete, synsättet av de sociala identitetsskapande processerna hos informanterna i vår studie. Ett intersektionellt perspektiv skulle kunna användas för att fånga skärningspunkterna mellan olika grupper, som exempelvis ålder, kön och klass. 112 Referenslista Bryman, Alan, Samhällsvetenskapliga metoder, (Malmö, 2011) Dana-Ain Davis, “Narrating the Mute: Racializing and Racism in a Neoliberal Moment”, Souls: A Critical Journal of Black Politics, Culture & Society, vol. 9 (2007:4), s. 349 Eriksson-Baaz, Maria, The Paternalism of Partnership: a Postcolonial Reading of Identity in Development Aid, (London, 2005) Fechter, Anne-Meike, “The Personal and the Professional: Aid workers’ relationships and values in the development process”, Third World Quarterly, Vol. 33, (2012:8) Fägerborg, Eva ”Intervjuer”, i Etnologiskt fältarbete, red. Lars Kaijser & Magnus Öhlander. (Lund, 2011), s. 85-112. Giroux, A Henry, “Spectacles of Race and Pedagogies of Denial: Anti-Black Racist Pedagogy Under the reign of neolibereralism.”, Communication education, Vol. 52 (2003,¾) S. 191-211. Goldberg, Theo, David, “A political theology of race”, Cultural Studies, Vol. 23 (2009:4), s. 513537. Goldberg, Theo, David, Multiculturalism: A Critical reader, (Oxford, 1994) Hammarén, Nils & Johansson, Thomas, Identitet, (Stockholm, 2009), s. 27 Heuser, Eric Anton, “Befriending the Field: culture and friendships in development worlds.“, Third World Quarterly, Vol. 33 (2012: 8) Jonsson, Stefan, Andra platser: en essä om kulturell identitet, Norstedt, (Stockholm, 1995) Kaijser, Lars & Öhlander, Magnus (red.), Etnologiskt fältarbete, 2. (Lund, 2011) Kvale, Steinar & Brinkmann, Svend, Den kvalitativa forskningsintervjun, (Lund, 2009) Larsson, Reidar, Politiska ideologier i vår tid, (Lund, 2006) 113 Lindgren, Sven-Åke, “Michel Foucault“, i Klassisk och modern samhällsteori, red. Andersen, Heine & Kaspersen, Lars Bo. (Lund, 2007), s. 249-262. Loomba, Ania, Kolonialism/Postkolonialism: en introduktion till ett forskningsfält, (Stockholm, 2006) Pripp, Oscar ”Reflektion och etik”, i Etnologiskt fältarbete, red. Lars Kaijser & Magnus Öhlander. (Lund, 2011), s. 65. Roth, Silke, “Professionalisation Trends and Inequality: experiences and practices in aid relationship”, Third World Quarterly, Vol. 33, (2012:8) Rose, Nikolas, The Politics of Life Itself: Biomedicine, Power, and subjectivity in the Twenty-First Century, (Princeton, 2007)
© Copyright 2024