Karolina Jönsson - Juridiska fakulteten

JURIDISKA FAKULTETEN
vid Lunds universitet
Karolina Jönsson
Bankers gransknings – och
rapporteringsansvar
I kampen mot penningtvätt
JUEN09 Ekonomisk brottslighet
HT 15
15 högskolepoäng
Handledare: Helén Örnemark Hansen
Antal ord: 5954
Innehåll
FÖRKORTNINGAR
2
1
3
INLEDNING
1.1 Presentation av ämnet
1.2 Syfte och frågeställning
1.3 Avgränsning
1.4 Metod och material
1.5 Perspektiv
1.6 Forskningsläge
1.7 Disposition
2
REGLERINGEN AV PENNINGTVÄTT
2.1 Inledande kommentar
2.2 Penningtvätt svensk rätt
3
9
9
9
VILKET GRANSKNINGS - OCH RAPPORTERINGSANSVAR
ÅLÄGGS BANKER ENLIGT PTL?
3.1 Inledande kommentar
3.2 Bankens gransknings - och rapporteringsansvar
4
3
4
4
4
5
7
8
14
14
14
AVSLUTANDE ANALYS UTIFRÅN ETT EFFEKTIVITETS -
OCH RÄTTSSÄKERHETSPERSPEKTIV
19
KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING
25
Förkortningar
Brå
Brottsförebyggande rådet
EU
Europeiska unionen
FATF
Financial Action Task Force
FI
Finansinspektionen
PL
Lag om straff för penningtvättbrott,
SFS 2014:307
PTL
Lag om åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism, SFS 2009:62
RF
Regeringsform, SFS 2011:109
SvJt
Svensk Juristtidning
2
1 Inledning
1.1 Presentation av ämnet
Organiserad brottslighet är ett allvarligt problem för samhället och en stor
påfrestning för politiker, myndigheter och staten. Penningtvätt är ett vanligt
inslag i organiserad brottslighet1 och innebär att pengar med kriminellt
ursprung kommer in i den legala ekonomin. Den som kommer undan med
penningtvätt kan göra stora vinster på att begå brott. Penningtvätt kan ske
exempelvis genom valutaväxling eller kontantinsättningar på bankkontor.
Banker är särskilt utsatta för penningtvätt och fungerar som en viktig
inkörsport till den legala ekonomin. Enligt Svenska Bankföreningen, utsätts
svenska banker dagligen för penningtvättsförsök.2 Bankers ansvar har därför
ökat i takt med att penningtvättslagen3 trädde i kraft 2009. Bankers ansvar
att granska och rapportera misstänkta aktiviteter enligt PTL är ett viktigt
vapen i kampen mot att pengar förs in i den legala ekonomin. Lagstiftningen
har dock fått utstå kritik både från svenska aktörer, och från internationellt
håll. Idag har flertalet svenska banker blivit varnade på grund av sin
undermåliga efterlevnad av PTL.4 Senast i maj i år fick Nordea och
Handelsbanken tuff kritik om sin oförmåga att leva upp till PTL:s krav.
Kritiken förenades med varsin varning och straffavgift om 50 respektive 35
miljoner kronor. Det är tydliga indikatorer på att lagen inte fungerar
ändamålsenligt. Om bankerna inte kan alstra sitt ansvar, vad har då lagen för
plats i en rättsstat?
1
Brottsförebyggande rådet rapport 2014:10 Gå på pengarna – antologi om
http://www.penningtvatt.se/Pages/01_Vad%20är%20penningtvätt/Misstanke-ompenningtvätt.aspx, hämtad 15009.
3
Lag om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, SFS 2009:62.
4
Nordea och Handelsbanken varnades i somras ålades att betala avgift om 50 respektive
35 miljoner kronor. Finansinspektionens pressmeddelande 150519, finns på
http://www.fi.se/Press/Pressmeddelanden/Listan/Nordea-varnas-och-ska-betala-50miljoner/, jfr http://www.fi.se/Press/Pressmeddelanden/Listan/Handelsbanken-, hämtade
far-en-anmarkning-och-ska-betala-35-miljoner/ hämtade 151009.
2
3
1.2 Syfte och frågeställning
Denna framställning har som syfte att utreda vilket gransknings – och
rapporteringsansvar banker har för att bekämpa penningtvätt enligt svensk
rätt. För att uppfylla detta syfte har jag sökt att besvara följande
frågeställningar:
-
Hur ser den svenska penningtvättsregleringen ut?
-
Vad
stadgar
PTL
om
bankers
gransknings
–
och
rapporteringsansvar?
För att kunna utreda syftet har två underfrågeställningar valts, för att
klargöra hur svensk rätt är uppbyggd på penningtvättens område. Den andra
frågeställningen kommer att präglas till stor del av de perspektiv som har
valts för denna framställning (se avsnitt 1.5).
1.3 Avgränsning
I fokus för framställningen ligger reglerna om gransknings – och
rapporteringsansvaret,
varför
jag
inte
redogör
för
reglerna
om
kundkännedom. Frågeställningen har svensk rätt som utgångspunkt, och jag
kommer därför inte att fördjupa mig på internationell rätt mer än då det är
nödvändigt. Detta arbete utreder kortfattat vad den straffrättsliga regleringen
om penningtvätt innebär för att förstå tillämpningen i svensk rätt, men avser
inte
att
på
ett
djupgående
plan
utreda
kriminaliseringen
av
penningtvättsbrottet. Av samma anledning berör uppsatsen inte ofrivilligt
främjande av brott, dispositionsförbud, näringspenningtvättbrott eller
liknande. Framställningen avser att utreda reglerna för penningtvätt, varför
finansiering av terrorism inte kommer att beröras. Vidare är bankers ansvar i
fokus och andra verksamhetsutövare lämnas därhän.
1.4 Metod och material
För att uppfylla syftet i denna framställning har rättskällor såsom lag,
förarbeten och doktrin använts. I det tredje avsnittet behandlas beslutspraxis
4
från FI. Genomgående i uppsatsen har dessutom myndighetspublikationer
från Brå och FI använts.
Den rättsdogmatiska metoden fastställer med hjälp av rättskällorna gällande
rätts innehåll. Eftersom denna uppsats inte innefattar en behandling av
enbart rättskällor, har inte en rättsdogmatisk metod använts.5 Vidare ämnar
denna uppsats att analysera gällande rätt i förhållande till grundläggande
rättsprinciper. Jag använder mig därför snarare av en rättsanalytisk metod,
vilken innebär en genomgång av materialet utifrån ett normerande och
analyserande perspektiv.6
1.5 Perspektiv
Denna framställning har som syfte att utreda vilket gransknings – och
rapporteringsansvar som åläggs banker enligt PTL. Det är därför lämpligt att
tillämpa två teoretiska perspektiv på uppsatsen; rättssäkerhet och
effektivitet.
Magnus Ulväng menar att en rättsstat ska garantera rättssäkerhet.7
Begreppet rättssäkerhet har getts mången innebörd och anses av vissa ha ett
brett omfång. Rättssäkerhetsbegreppet vilar på flera viktiga rättsprinciper.
Zila menar att rättssäkerhet utgörs traditionellt av förutsägbarhet och likhet
inför lagen.8 Rättssäkerhet kan beskrivas som en maktbegränsning genom
bland annat legalitetsprincipen, objektivitetsprincipen och likhetsprincipen.9
Legalitetsprincipen ges uttryck i 1 kap 1 § 3 st. regeringsformen, där det
framgår att den offentliga makten utövas under lagarna och innebär ett krav
på förutsägbarhet. Vidare reglerar 1 kap. 9 § RF objektivitetsprincipen och
likhetsprincipen, genom att domstolar samt förvaltningsmyndigheter och
andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen ska i sin
verksamhet beakta allas likhet inför lagen, samt iaktta saklighet och
5
Sandgren, Tidsskrift for Rettsvitenskap 2005, s. 656.
Sandgren, Tidsskrift for Rettsvitenskap 2005, s. 651-652.
7
Ulväng, SvJt 2007 s. 1.
8
Zila, SvJt 1990 s. 285.
9
Brottsförebyggande rådet: Lokal organiserad brottslighet – en handbok om motåtgärder,
s. 302.
6
5
opartiskhet. I praktiken innebär det att en stat har en lagstiftning, som åtföljs
av ett rättssystem fritt från godtycke. I den definition som jag väljer att
tillämpa, sträcks begreppet utanför förutsägbarhet och likhet inför lagen.
Rättsstaten ska därmed i denna framställning anses garantera att den
enskilde inte kan åtalas eller dömas utan lagstöd och att alla behandlas lika
inför lagen.10 Rättssäkerhet innebär härvid att den enskilde har möjlighet att
uppnå ett rättvist resultat och effekter av rättsliga beslut.
Zila menar emellertid att rättssäkerhetsbegreppet har fått en oprecis
innebörd, där även ett allmänt skydd mot brott kan anses ingå i begreppet.11
Härvid är åsikterna delade om vad rättssäkerhet innebär. Petter Asp har
påpekat att lagstiftningen har tidigare präglats av rationalitet och humanitet.
Idag har straffrättspolitiken fått stå till sidan för ”säkerhet”, ”effektivitet”
och
”nolltolerans”.12
I
denna
framställning
används
därför
ett
rättssäkerhetsbegrepp som grundar sig på de rättsliga principerna, men
omfattar inte effektivitet eller ett allmänt skydd mot brott.
I
denna
framställning
används
rättssäkerhet
i
motsats
till
effektivitetsbegreppet. Till skillnad från att en rättsstat kan ge en
rättssäkerhetsgaranti, kan rättsstatens handlande ge en effektivitetsvinst.13
Begreppen rättssäkerhet och effektivitet kan emellertid vara svåra att
särskilja. Mellqvist definierar effektivitet som en vilja av att det råder en
viss ordning i en rättsstat, samt att samhället använder de resurser som finns
avsatta för att upprätta ordningen används effektivt.14 Effektivitet kan även
avse de metoder och medel som används för att bekämpa brott och
upprätthålla rättsstaten.15 Zila problematiserar huruvida effektivitet ska
anses vara en del av kravet på rättssäkerhet. 16 Ulväng påpekar att idag anses
effektiv brottsprevention i många lägen vara ett av de krav som ställs på en
rättsstat. Han menar att begreppet rättssäkerhet har förändrats. I doktrinen
10
http://www.aklagare.se/settings/Ordlista/Rattssakerhet/ hämtad 151013.
Zila, SvJt 1990 s. 286.
12
Ulväng, SvJt 2007 s. 5.
13
Ulväng, SvJt 2007 s. 1.
14
Mellqvist, SvJt 2013 s. 752f.
15
Ulväng, SvJt 2007 s. 8.
16
Zila, SvJt 1990 s. 286.
11
6
har det kritiserats att kriminaliseringen av brott, särskilt vid organiserad
brottslighet, har fått spela en förebyggande roll.17 Effektivitet återspeglar
därför i denna uppsats att allmänheten bereds skydd mot att utsättas för
brott18 och att de samhällsresurser som finns avsatta för att upprätta
ordningen används effektivt. Vidare inbegriper effektivitet i detta arbete att
lagstiftningen åtföljs av en effektiv lagföring; rättsäkerhet behandlas snarare
som en viss utformning och hantering av rättssystemet och inte ett skydd
mot brott i allmänhet.
1.6 Forskningsläge
Organiserad brottslighet är väl bearbetat i doktrinen. Det finns omfattande
material, både från svenskt och internationellt håll. Den straffrättsliga
regleringen av penningtvätt har också uppmärksammats i doktrinen, om än
är den senaste regleringen från 2014 fortfarande inte behandlad på samma
nivå. Magnus Ulväng, Nils Jareborg, Sandra Friberg och Petter Asp har år
2014 skrivit boken Brotten mot allmänheten och staten och är i dagsläget ett
viktigt verk vad gäller kriminaliseringen av penningtvätt. Vad gäller den
administrativa regleringen av verksamhetsutövares ansvar i bekämpandet av
penningtvätt är det däremot mer sparsamt med forskning i den juridiska
doktrinen. Penningtvätt som företeelse har varit föremål för statistik och
rapporter av Finansinspektionen och Brottsförebyggande rådet (Brå).
Flertalet av dessa berör även den administrativa regleringen. Brå
publicerade senast 2011 Penningtvätt - Rapportering och hantering av
misstänkta transaktioner, som är en omfattande rapport om gransknings –
och rapporteringsansvaret för verksamhetsutövare enligt PTL. Brå har 2014
publicerat rapporten Gå på pengarna – antologi om tillgångsinriktad
brottsbekämpning. I fokus för rapporten står bland annat kvarstad beslag,
förverkande m.m., varför den faller utanför denna framställnings
avgränsning men rapporten rör till viss del penningtvätt och visar en
intressant utveckling om tillgångsinriktad brottsbekämpning. Brå ska
17
18
Ulväng, SvJt 2007 s. 5.
Zila, SvJt 1990 s. 286f.
7
genomföra en ny undersökning av penningtvätt i Sverige, vilken enligt
uppdraget ska redovisas senast 15 december 2015. Flertalet privata aktörer
och intresseorganisationer har uttalat sig om regleringen i PTL. Svenska
Bankföreningen19 ger återkommande ut artiklar och debattinlägg om
bankers ansvar i bekämpandet av penningtvätt.
1.7 Disposition
I syftet att anlägga en teoretisk utgångspunkt för framställningen, utgörs
första avsnittet av ett introducerande kapitel. I detta kapitel redogörs för
syfte, frågeställning, perspektiv m.m. För att besvara framställningens första
frågeställning,
presenterar
avsnitt
två
för
den
svenska
penningtvättregleringen. Härvid läggs grunden för hur svensk rätt behandlar
penningtvätt. Detta görs för att skapa en förståelse för vad penningtvätt
innebär. Avsnittet följs av en redogörelse av vilket gransknings – och
rapporteringsansvar en bank har enligt PTL. I detta kapitel får även
framställningens teoretiska perspektiv som redogörs för i kapitel 1.5 visst
utrymme. Framställningen avslutas med ett analyserande kapitel, där fokus
ligger på att besvara frågeställningarna med hjälp av det teoretiska
perspektivet.
19
Bankföreningen är en intresseorganisation som företräder bankerna i Sverige och verkar
för en sund utveckling av det svenska bankväsendet.
8
2 Regleringen av penningtvätt
2.1 Inledande kommentar
I detta avsnitt presenteras den svenska regleringen av penningtvätt.
Penningtvätt kan definieras på många olika sätt och många har försökt
definiera begreppet i doktrinen. Penningtvätt ges även en legal definition.
Detta kapitel avser inte problematisera definitionsproblematiken, eftersom
det problemet är så extensivt att det skulle kunna passa bra för en egen
framställning. I detta kapitel ges endast en överblick av den svenska
regleringen, och därmed en introduktion av PL och PTL.
2.2 Penningtvätt i svensk rätt
Finansinspektionen definierar penningtvätt som när pengar från brottslig
verksamhet förvandlas till tillgångar som kan redovisas öppet.
20
I Brå:s
rapport Penningtvätt - Rapportering och hantering av misstänkta
transaktioner21 anges att penningtvättbegreppets innebörd varierar beroende
på i vilket sammanhang och i vilket syfte det används. Rapporten påpekade
att penningtvätten ofta ska pengarnas illegala ursprung, eller att ägarskapet
till egendomen ska döljas. Ett annat syfte kan vara att skapa en legitim källa
för egendomens ursprung.22 Brå ansåg att begreppet penningtvätt kan vara
missvisande vad som egentligen menas. För att en gärning ska utgöra
penningtvätt krävs ingen särskild process eller överensstämmelse med en
särskild penningtvättdefinition. Av större vikt är istället gärningens
konsekvenser, snarare än en viss typ av handling. Det medför att begreppets
innebörd istället syftar på de åtgärder som leder till att pengar flyttas in i den
legala ekonomin.23
20
http://www.fi.se/penningtvatt, hämtad 151006.
Brottsförebyggande rådet: Penningtvätt. Rapportering och hantering av misstänkta
transaktioner, Brå 2011:4, s. 23. Refereras härefter till Brå 2011:4.
22
Lokal organiserad brottslighet – en handbok om motåtgärder, s. 244.
23
Lokal organiserad brottslighet – en handbok om motåtgärder, s. 245.
21
9
Den svenska regleringen av penningtvätt har fått kritik för att inte vara
tillräckligt effektiv. Financial Action Task Force (FATF) är ett
mellanstatligt organ som bland annat utfärdar rekommendationer för hur
stater ska agera för att bekämpa penningtvätt. En av FATF:s uppgifter är
även att utvärdera hur rekommendationerna efterlevs. 2006 fick Sverige
kritik för att inte tillräckligt effektivt bekämpa penningtvätt. Organisationen
påpekade att den svenska lagstiftningen medgav bristande åtgärder för att
bekämpa penningtvätt i finansiella institutioner. Utredningen ansåg att
tillsynen var svag, samt att statistiken och rapporteringen av misstänkta
transaktioner var otillräckliga.24 År 2009 trädde PTL i kraft som svensk lag.
PTL har sin grund i det tredje penningtvättsdirektivet.25 Enligt 1 kap. 2 §
PTL riktar sig lagstiftningen mot flertalet olika verksamhetsutövare, såsom
fastighetsmäklare, banker och försäkringsbolag. Syftet med PTL var att
motverka att det finansiella systemet användes för att underlätta
penningtvätt.26FATF utvärderade därefter Sverige återigen 2010. FATF
ansåg att Sverige hade gjort stora framsteg, men utvärderingen riktade
fortfarande kritik mot att systemet inte var helt i enlighet med internationella
åtaganden vad gällde penningtvättshanteringen.27 Nästa år står Sveriges
lagstiftning
återigen
inför
granskning
av
FATF,
med
fokus
på
lagstiftningens effektivitet.28
Penningtvätt regleras i svensk lagstiftning med administrativ och
straffrättslig karaktär.29 År 2014 trädde den straffrättsliga regleringen i PL i
kraft, vilket medförde att penningtvätt för första gången i svensk rätt
utgjorde ett självständigt brott. Dittills hade penningtvätt reglerats genom
24
FATF:s tredje utvärderingsrapport (FATF’s Third Mutual Evaluation/Detaild
Assessement report 2006), s. 69. Jfr Prop. 2008/09:70, s. 51f.
25
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder
för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av
terrorism
26
Gemensam rapport Penningtvätt - en nationell riskbedömning, Dnr 12-13024, publicerad
30 augusti 2013, s. 12f. Hädanefter refererad till Penningtvätt – en nationell riskbedömning,
2013.
27
FATF:s uppföljningsrapport 2010 (Follow-up Report to the Mutual Evaluation Report of
Sweden), s. 4.
28
http://www.swedishbankers.se/Sidor/4_Publikationer/03_Bankfokus%20nr%202,%20201
5/05_E.aspx, hämtad 151007.
29
SOU 2012:12, s. 17.
10
bestämmelser
i
brottsbalken
30
penninghäleriförseelse.
om
exempelvis
penninghäleri
och
Regleringen fick utstå mycket kritik för att den
inte ansågs vara tillräckligt tydlig, vilket ledde till att bekämpningen av
penningtvätt
inte
var
effektiv.31
I
propositionen
En
effektivare
kriminalisering av penningtvätt fastslår regeringen att syftet med PL är att
effektivt motverka att brottsliga pengar förs in i den legala ekonomin och
därigenom komma åt bland annat organiserad brottslighet. 32 Enligt Brå är
PTL av preventiv karaktär, 33 till skillnad från den straffrättsliga regleringen
som används huvudsakligen för att bestraffa den som har begått
penningtvättsbrott.34 En del av syftet med regleringen av PL var att
åstadkomma en mer ändamålsenlig och lättillgänglig reglering med tydliga
kriterier för straffansvar, samtidigt som man skulle upprätthålla kraven på
rättssäkerhet.35
Den administrativa definitionen av penningtvätt finns i 1 kap. 5 § 6 p. PTL.
Bestämmelsen definierar penningtvätt genom olika åtgärder. Penningtvätt är
exempelvis sådana åtgärder med egendom som kan medföra att egendomens
samband med brott döljs, eller att den brottslige får möjlighet att undandra
sig rättsliga påföljder. Huvudregleringen av penningtvättsbrott anses ligga i
3 § PL.36 Bestämmelsen stadgar att den som vidtar åtgärd som syftar till att
dölja att egendom med bakgrund i brott eller brottslig verksamhet eller till
att främja möjligheterna för någon att tillgodogöra sig egendomen döms till
penningtvättsbrott. Paragrafen exemplifierar vilka åtgärder som avses, det
kan vara att tillhandahålla eller förvärva egendom som medför att
egendomens samband med brott döljs. Ansvar enligt 3 § PL kräver att
gärningen vidtas i penningtvättssyfte, att det är fråga om en viss typ av
åtgärd och att åtgärden avser egendom som härrör från brott eller brottslig
30
9 kap. 6a §, respektive 9 kap. 7a § Brottsbalken. Penningtvättsåtgärder kunde också
bestraffas genom andra straffbestämmelser, t.ex. skyddande av brottsling. Jfr SOU 2012:12,
s. 52.
31
Prop. 2013/14:121, s. 42.
32
Prop. 2013/14:121, s. 1.
33
Penningtvätt – en nationell riskbedömning, 2013.s. 12.
34
SOU 2012:12, s. 59.
35
SOU 2012:12, s. 17.
36
Ulväng, Magnus, Jareborg, Nils, Friberg, Sandra och Asp, Petter: Brotten mot
allmänheten och staten, Upplaga 2, Iustus Förlag, Uppsala 2014, s. 75. Härefter refererad
till Ulväng m.fl., 2014.
11
verksamhet.37Att en åtgärd vidtas i penningtvättssyfte innebär att åtgärden
syftar till att dölja att egendom härrör från brott, eller till att främja
möjligheterna för någon att tillgodogöra sig egendomen eller dess värde.
Enligt PTL:s definition kan åtgärder också vara att den brottslige får
möjlighet att undandra sig rättsliga påföljder eller att återskaffandet av
egendomen försvåras.38 Enligt PL kan det röra sig om att överlåta och
förvärva egendomen eller att vidta åtgärd som möjliggör en skenbar
förklaring till innehavet av egendomen eller att någon uppträder som
bulvan.39 Slutligen avgränsas bestämmelsernas tillämpningsområden av att
egendomen härrör från brott eller brottslig verksamhet. Vid tillämpningen
av PL ställs ett lågt krav på sambandet med brott.40 Lagstiftaren ville vid
antagandet av PL låta den svenska penningtvättregleringen vara tillämplig
på en så vid skala av gärningar som möjligt. 41 Av den anledningen är det
tillräckligt att det kan visas att egendomen härrör från ett brottsligt
förvärv.42
Det är viktigt att belysa att lagstiftningarna skiljer sig åt genom att PL och
PTL berör olika mottagare. PTL riktar sig åt att verksamhetsutövaren i
egenskap av mellanhand utnyttjas för att kunna begå brottet penningtvätt.
PL
riktar
sig
emellertid
åt
den
person
som
begår
själva
penningtvättsbrottet.43 Man kan därmed se de två lagstiftningarna som
komplement till varandra i en kamp mot penningtvätt.
Om en verksamhetsutövare inte lever upp till kraven enligt PTL, kan den få
en varning åtföljd med en straffavgift. Hur kraftig sanktionen är beror på
vilken typ av verksamhetsutövare det rör sig om. Om en bank bryter mot sitt
ansvar, kan FI utdela en straffavgift om högst 50 miljoner kronor.44 FI kan
37
Ulväng m.fl., 2014, s. 75.
Grahn, Thomas; Lundén, Fredric; Madstedt, Kent och Wendleby, Björn: Åtgärder mot
penningtvätt m.m. – en praktisk vägledning och kommentar, Upplaga 1, Norstedts Juridik,
Vällingby 2010, s. 38f. Härefter refererad till Grahn m.fl., 2010.
39
Ulväng m.fl., 2014, s. 77.
40
Grahn m.fl., 2010, s. 24, jfr SOU 2012:12, s. 153.
41
Prop. 2013/14:121, s. 45ff.
42
Prop. 2013/14:121, s. 45ff.
43
SOU 2012:12, s. 141, jfr Prop. 2008/09:70, s. 44-46.
44
Grahn, m.fl., 2010, s. 65.
38
12
även besluta att återkalla tillståndspliktig verksamhet. 2014 återkallade
exempelvis FI Exchange Europé Finans AB:s verksamhetstillstånd.45
45
Beslut FI Dnr 13-399, publicerat 2014-01-13.
13
3 Vilket gransknings – och
rapporteringsansvar åläggs
banker enligt PTL?
3.1 Inledande kommentar
PTL medför att banker förpliktas att ta ett särskilt ansvar för att bland annat
granska
misstänkta
transaktioner
och
att
lämna
information
till
Finanspolisen.46 För att en bank ska kunna möta de förväntningar som ställs
genom PTL:s bestämmelser, krävs att banken vidtar åtgärder. Banken åläggs
därmed ett ansvar som inte kan medföra att kunden alltid har rätt. Härvid har
flertalet storbanker brustit i sina rutiner. Handelsbanken och Swedbank fick
en varning av Finansinspektionen 2011.47 I år fick Handelsbanken och
Nordea varsin varning, åtföljd med straffavgifter om 35 respektive 50
miljoner kronor. I följande avsnitt ska redogöras för vilket ansvar banken
har att granska och rapportera misstänkta aktiviteter och vad som krävs för
att bankerna ska undkomma varning från FI. I detta avsnitt kommer ansvaret
att
utredas
enligt
framställningens
effektivitets
–
och
rättssäkerhetsperspektiv.
3.2 Bankens gransknings – och
rapporteringsansvar
Enligt 3 kap. l § PTL ska en bank granska transaktioner för att kunna
upptäcka sådana som den misstänker eller har skälig grund att misstänka
utgör ett led i penningtvätt. Om misstanke efter närmare analys kvarstår, ska
sådan information om aktivitet som kan tyda på penningtvätt rapporteras till
Polismyndigheten, enligt samma paragraf. Brå gav år 2011 ut en rapport om
hur hanteringen av penningtvätt ser ut i Sverige. I rapporten ingick en analys
av de rapporteringsskyldiga verksamhetsutövarna. Brå rapporterade att
46
Dahlqvist och Holmquist, 2010, s. 206.
http://www.fi.se/Press/Pressmeddelanden/Listan/Straffavgifter-for-Swedbank-ochHandelsbanken/, hämtad 151016.
47
14
många verksamhetsutövare finner den svenska regleringen oklar och att det
är oklart vilket ansvar verksamhetsutövarna åläggs.48 Enligt PTL inträder
bankens rapporteringsansvar när det finns skälig grund för misstanke.49 Det
gäller således troligen redan när banken ser en indikation på att egendomen
har sitt ursprung i illegal verksamhet, eller på något annat sätt har samband
med brott.50 Banken behöver därmed inte ha något särskilt bevis som visar
på att pengarna har ett samband med brott.51 Tröskeln för när bankers
rapporteringsskyldighet inträder är därför låg. Enligt Grahn m.fl. är den
avsevärt lägre än den nivå som krävs för att förundersökning ska inledas.52 I
praktiken ska banken ha ett system som på ett snabbt, enkelt och
lättillgängligt sätt kan granska de transaktioner och affärsförbindelser som
är under bankens försorg. Systemet ska samla all relevant information om
en affärsförbindelse med en viss kund och som snabbt och självständigt kan
lämna dessa upplysningar på begäran.53 Rapporteringen måste omfatta alla
omständigheter som är relevanta i sammanhanget. Det kan vara information
om varför man uppmärksammade transaktionen, eller på vilket sätt
transaktionen inte anses vara affärsmässigt motiverad.54 Informationen om
granskade och rapporterade aktiviteter ska sparas i fem år, enligt 3 kap. 1b §
PTL.
Lagen ålägger banker att tillämpa ett riskbaserat förhållandesätt gentemot
den
information
som
har.55
banken
Det
innebär
även
att
verksamhetsutövaren åläggs ett ansvar att motverka att deras verksamhet
utnyttjas för tjänster som kan medföra att penningtvätt genomförs. Ju högre
risk verksamhetsutövaren har för att utsättas för penningtvätt, desto
kraftigare åtgärder ska den vidta.56 Verksamhetsutövaren ska i största
möjliga mån avstå från att utföra en transaktion om utövaren misstänker att
48
Brottsförebyggande rådets Rapport 2011:4 Penningtvätt – Rapportering och hantering av
misstänkta transaktioner, Västerås 2011, s. 36. Härefter refererad till Brå 2011:4.
49
Grahn m.fl., 2010, s. 24f.
50
Prop. 2008/09:70, s. 113.
51
Grahn m.fl., 2010, s. 25.
52
Grahn m.fl., 2010, s. 225.
53
Brå 2011:4, s. 37.
54
Grahn m.fl., 2010, s. 288f.
55
Prop. 2008/09:70, s. 48.
56
Brå 2011:4, s. 37.
15
transaktionen har samband med penningtvätt.57 Vad gäller i de fall då
banken kan se indikationer på att egendom har förvärvats genom brott, men
ingen åtgärd har ännu vidtagits? Här torde lagens syfte att motverka
penningtvätt, medförde att ansvaret inbegriper även sådana brott som är å
färde och ålägga banken en skyldighet att vidta åtgärd för rapportering,
menar Grahn m.fl.58
Banken medges viss tid för bearbetning och analys av informationen innan
rapporteringsskyldigheten inträder. Lagstiftaren menar i propositionen att
den interna bearbetningstiden varierar från situation till situation, men den
ska ligga i linje med den sedvanliga kontinuerliga kundkontrollen i bankens
rapporteringssystem, vilket kan variera från någon dag upp till flertalet
dagar, beroende på hur komplicerad transaktionen är.59 Det finns härvid
anledning att beakta huruvida sådan information som verksamhetsutövaren
får tillgång till på annat sätt än genom kundrelationen kan användas. Det
kan exempelvis vara om en bank får reda på att en kund är misstänkt för
brott via massmedia. Enligt Grahn verkar det åligga en skyldighet på
verksamhetsutövaren att bestämma huruvida en rapporteringsskyldighet av
deras information finns i sådana fall. Det verkar emellertid inte råda något
tvivel om att en sådan skyldighet uppstår då informationen är allmänt
tillgänglig.60
Bankernas gransknings – och rapporteringsansvar kan ses ur ett
rättssäkerhetsperspektiv. Reglerna är av förebyggande karaktär, med ett
yttersta syfte av en effektiv bekämpning av penningtvätt.61 Enligt redovisat i
kapitel 1.5 är det inte helt tydligt vad rättssäkerhet inbegriper. I doktrinen
har det kritiserats att kriminaliseringen av brott, särskilt vid organiserad
brottslighet, har fått spela en förebyggande roll. Ulväng menar att det tyder
på att definitionen av rättssäkerhet har modifierats. Rättsäkerheten innebar
att rättsstatens viktigaste uppgift var att skydda mot maktmissbruk, har
57
Grahn m.fl., 2010, s. 287.
Grahn m.fl., 2010, s. 286.
59
Prop. 2008/09:70, s. 113.
60
Grahn m.fl., 2010, s. 286.
61
Penningtvätt – en nationell riskbedömning, 2013.s. 12.
58
16
ersatts av ett allmänt skydd mot brott. Detta problem aktualiseras särskilt då
det rör sig om organiserad brottslighet.62 Man lagstiftar därför alltmer i ett
förebyggande perspektiv. En orsak kan vara att den organiserade
brottsligheten har blivit mer avancerad och mer farlig, vilket inger rädsla
och att därför har en ny hotbild skapats. Ulväng menade att den rådande
hotbilden riskerar att urholka rättssäkerheten.63 Han anförde att hotbilden
egentligen inte har förändrats väsentligt, utan statens repressionsnivå har
ökat påtagligt.64 Ulväng var skarp i sin kritik och hänvisade till Petter Asps
teorier om preventionism där man lagstiftar alltmer för att förebygga brott.
Det leder till att straffrätten har inriktats på fler förebyggande åtgärder i
form av preaktiva åtgärder, snarare än reaktiva åtgärder. Petter Asp har
kritiserat den utvecklingen.65 Ulväng stämmer in i kritiken och menar att
denna utveckling är ett problem för rättssäkerheten.66
PTL ställer, enligt ovan redovisat, långtgående krav på banker och
skyldigheten innefattar att banken ska aktivt kontrollera och ställa frågor till
sina kunder om deras transaktioner. Brå har tidigare rapporterat att det
funnits en mycket låg rapporteringsnivå av verksamhetsutövarna.67 En
anledning kan vara att det är svårt för en bank att på grundval av en
transaktion upptäcka en åtgärd som föranleder penningtvätt.68
Det har riktats ytterligare kritik mot PTL ur rättssäkerhetssynpunkt. Att
privata aktörer åläggs ett stort ansvar i bekämpningen av organiserad
brottslighet har kritiserats. PTL har anklagats för att vara ett angiverisystem
som undergräver rättssäkerheten. Kritik har även här framförts mot att det
utgör ett privatoffentligt partnerskap där offentlig makt utövas med hjälp av
privata aktörer.69 Svenska Bankföreningen har uttryckt kritik mot PTL och
menar att regleringen inte kan anses vara rättssäker, eftersom bankerna i
62
Ulväng, SvJt 2007 s. 5.
Ulväng, SvJt 2007 s. 3.
64
Ulväng, SvJt 2007 s. 5.
65
Asp, SvJt 2007 s. 69.
66
Ulväng, SvJt 2007 s. 6.
67
Brå 2011:4, s. 37.
68
Brå 2011:4, s. 37.
69
http://www.affarsvarlden.se/affarsjuridik/article2590636.ece, hämtad 151014.
63
17
form av privata aktörer lämnas utan vägledning till att tillämpa
regelverket.70 Zila har anfört att man i utländsk doktrin kritiserar en
straffrättslig inblandning i näringslivet.71 Ett inblandande av privata aktörer
har i utländsk doktrin inte ansetts vara i enlighet med definitionen av
rättssäkerhet.72 Ett forskningslag vid Stockholms universitet belyser
problemet med att bankerna får ett mandat från politikerna att bekämpa
brott. Det leder till ett dilemma mellan effektiv brottsbekämpning, och att
samhället står upp för andra viktiga värden såsom rättssäkerhet.73 Med
kravet på rättssäkerhet åtföljs också en särskild skyldighet att med
försiktighet använda de medel och metoder som erbjuds av rättsstaten för att
bekämpa kriminalitet. Brå påpekar att detta aktualiseras särskilt vid
motverkandet av organiserad brottslighet. Vikten av ett samhälle där
organiserad brottslighet är icke-existerande står i kontrast till faran i att vara
alltför vidlyftig och kreativ i sin användning av den juridiska
verktygslådan.74
70
http://www.swedishbankers.se/Sidor/4_Publikationer/12_Bankfokus%20nr%203,%20201
5/03_Bankerna%20vill%20få%20mer%20information%20om%20penningtvätt.aspx,
hämtad 151018.
71
Zila, SvJt 1990 s. 285.
72
Zila, SvJt 1990 s. 285.
73
http://www.vr.se/huvudmeny/forskningvistodjer/humanioraochsamhallsvetenskap/demokr
atiforskning/privatoffentligtsamarbetemotpenningtvatt.4.5e8c90b8117f5bd550a80001904.h
tml, hämtad 151014.
74
Lokal organiserad brottslighet – en handbok om motåtgärder, s. 302.
18
4 Avslutande analys ur ett
effektivitets – och
rättssäkerhetsperspektiv
Syftet med denna framställning är att utreda vilket gransknings – och
rapporteringsansvar banker har för att bekämpa penningtvätt. Utifrån det
som presenterats i framställningen, kan slutsatsen dras att det ansvar som
åläggs bankerna är långtgående. Uppsatsen inleds med en redogörelse av
framställningens perspektiv i form av rättssäkerhet och effektivitet.
Rättssäkerhet kan beskrivas som en övergripande princip för ett rättssystem,
bestående av flera grundläggande principer. Rättssäkerheten garanterar
bland annat att rättsstaten begränsar statens maktutövning och att alla
behandlas lika inför lagen. Till detta står effektivitetsbegreppet i kontrast,
eftersom effektivitet kan vara en vinst som följer av en inskränkning av
rättssäkerheten. Flertalet aktörer har funnit penningtvättsregleringen oklar
vilket har lett till en ineffektiv bekämpning av penningtvätt. Bankers
rapporteringsnivå är låg och flera storbanker har varnats på grund av sin
undermåliga efterlevnad av PTL, vilka är indikatorer på att lagstiftningen
inte fungerar som den ska. Detta anses vara ett effektivitetsproblem. Vad
problemet beror på är inte helt enkelt att fastställa. En anledning kan vara att
begreppet penningtvätt inte har varit tydligt definierat. Penningtvättsbrottet
har fram till 2014 inte varit kriminaliserat i formen av ett självständigt brott,
vilket har lett till att det har varit svårt att förstå innebörden av begreppet
penningtvätt. Lagstiftaren har emellertid försökt åtgärda det problemet
genom en mer enhetlig reglering av penningtvätt, samtidigt som man
upprätthåller kraven på rättssäkerhet och förutsägbarhet. Frågan är om
lagändringen även påverkar PTL och leder till att ansvaret enligt PTL blir
enklare att förstå? Om så är fallet, torde förutsättningarna för effektivitet
öka, och förutsättningarna för att banker ska kunna tillämpa lagen på ett mer
ändamålsenligt sätt. Detta har inte utretts i denna framställning, men är ett
intressant spörsmål som törs att funderas på.
19
Denna framställning visar vilket gransknings – och rapporteringsansvar
banker åläggs enligt PTL. Bankens ansvar är långtgående och skyldigheten
att rapportera blir aktuellt redan på en låg nivå av misstanke. Det framgår att
ansvaret inträder redan vid en indikation på att penningtvätt är för handen;
det behövs alltså inga konkreta bevis på att så är fallet för att banken ska
rapportera. Detta är positivt ur ett effektivitetsperspektiv, eftersom banken
då i högre grad möjliggör en lagföring av de som begår brott.
Enligt ovan har det privatoffentliga samarbetet i straffrätten kritiserats av
flera aktörer, och åsikter har uttryckts för att det inte är samstämmigt med
rättssäkerheten. PTL tar sikte på enskilda verksamhetsutövares ansvar att
upptäcka misstänkta transaktioner som har samband med penningtvätt. Ur
effektivitetssynpunkt är det fördelaktigt vid bekämpandet av penningtvätt,
eftersom mängden rapporter då ökar. Banker är i stor utsträckning utsatta för
penningtvätt, och torde således kunna upptäcka många penningtvättsförsök.
Detta är emellertid inte i enlighet med det formella rättssäkerhetsbegreppet,
eftersom det ger i viss mån privata aktörer ett inflytande i bekämpningen av
brott. I kontrast till detta kan man argumentera att det är viktigt att
bankbranschen genomsyras av ett starkt förtroende. Banker spelar en viktig
roll för allmänheten, eftersom deras position vad gäller det ekonomiska
flödet är oumbärligt. Banker har hand om bankkonton, ser till att
kontanthanteringen fungerar och står för en stor del av finansieringen i
samhället i form av lån vid exempelvis fastighetsköp och krediter till
företag. Det är därför viktigt att bankernas förtroende bibehålls, och en hårt
reglerad marknad är därför motiverad. Att man försöker eliminera
användningen av det finansiella systemet som en språngbräda för illegal
egendom in i den legala ekonomin är ur detta hänseende positivt.
Vidare
är
en
frågeställning
att
utreda
hur
den
svenska
penningtvättslagstiftningen ser ut. Härvid har framställningen utrett den
svenska penningtvättsregleringen på ett övergripande plan. Det svenska
penningtvättsystemet får ses som en helhet med två beståndsdelar, där
verksamhetsutövare spelar en viktig roll i det förebyggande arbetet i
20
kriminaliseringen av penningtvätt. Framställningen åskådliggör därför de
olika legala definitionerna av penningtvätt. Det är tydligt att definitionerna i
PTL och i PL är övervägande samstämmiga. Båda definitioner avgränsar
bestämmelsens tillämpning genom att en viss åtgärd ska ha företagits för att
dölja egendomens samband med brott. Det är möjligt att det skulle kunna
medföra tillämpningsproblem, men i doktrinen har det på många ställen
lyfts fram att penningtvätt riktar sig mot en viss konsekvens av ett handlade,
det vill säga att handlingen medför att brottslig egendom förs in i den legala
ekonomin. Det är troligt att 2014 års lags enhetliggörande av
lagstiftningarna kan leda till ett mer effektivt förhållningssätt till
bekämpningen av penningtvätt. Det är emellertid inte troligt att ett
definitionsproblem har varit den avgörande faktorn till att bankerna har haft
svårigheter att efterleva lagkraven. Utifrån resultatet som redovisas i
framställningen är det svårt att ge ett solklart svar till varför banker ej har
kunnat leva upp till sina skyldigheter. En sannolik möjlighet kan vara att
ansvaret helt enkelt är för långtgående. I Brås rapport från 2011 ansåg
många verksamhetsutövare att den svenska regleringen är oklar och att det
är oklart vilket ansvar verksamhetsutövarna åläggs. Denna framställning
visar att ansvaret inträder redan på låg nivå, och man ställer krav på banken
att ha ett omfattande system som automatiskt granskar misstänkta
transaktioner. Ett enkelt svar kan därför vara att PTL ålade bankerna ett
alltför långtgående ansvar, där bankerna helt enkelt inte hann med i
utvecklingen. En bank har miljontals transaktioner om dagen, och då är
frågan om det är realistiskt att tröskeln för ansvar ska inträda redan när
banken ser en indikation på brott? Vidare uppställer lagen enligt förarbetena
krav på att i vissa fall medges endast en dags bearbetningstid innan
rapportering ska ske. Det kräver att bankens rutiner är vattentäta. Härvid får
man förutsätta att mänskliga fel kan uppstå, och att endast en dags
bearbetningstid förväntas i vissa fall är ett högt ställt krav. Däremot är
bankerna stora aktörer i näringslivet, och agerar med mycket makt på en i
övrigt hårt reglerad marknad. Det borde ligga i bankernas intresse att följa
med i utvecklingen för att värna om sitt förtroende. Att ansvaret är för
21
långtgående kan således vara en mycket trolig anledning, men inte en
ursäkt, till att lagens krav inte har följts.
Uppsatsen visar att regleringen av bankernas gransknings – och
rapporteringsansvar enligt PTL är av förebyggande karaktär. Det har
emellertid riktats kritik mot att kriminalisering av brott åläggs en preventiv
effekt. Ulväng menar att preventionismen fyller funktionen av att upprätta
ett krav på att systemet leder till effektivitet. Enligt honom spelar
preventionismen en stor roll vid bekämpandet av organiserad brottslighet.
Det faktum att PTL är av förebyggande karaktär förstärks av att även brott
som är å färde ska rapporteras. Detta är givetvis effektivt i
brottsbekämpningen, eftersom banken då hjälper till med att komma åt de
som utför brott redan på ett tidigt stadium. Det finansiella systemet löper en
stor risk att bli utnyttjade som en inkörsport till den legala ekonomin.
Bankers gransknings – och rapporteringsskyldighet är därför ett väldigt
viktigt verktyg i att motverka organiserad brottslighet. Men ur ett
rättssäkerhetsperspektiv kan denna konstruktion ifrågasättas. Är det rimligt
att bankernas gransknings – och rapporteringsansvar sträcker sig så långt att
det till och med inbegriper ansvaret att rapportera brott som ej ännu är
fullbordade? Man har gett banker och andra verksamhetsutövare ett
långtgående ansvar i att granska och utreda huruvida misstänkt penningtvätt
föreligger. Banker kan därför inte alltid ha möjligheten att bistå principen
”kunden har alltid rätt” – även i de fallen då kunden inte har begått något
brott. Frågan är om inte lagstiftningen kan uppfattas som ett frånskjutande
från myndigheter och politiker till att lägga ett ansvar på privata aktörer. Ur
ett effektivitetsperspektiv, är detta självklart positivt. För att det ska kunna
vara en legitim inskränkning av rättssäkerheten, måste lagen emellertid
åtföljas med tydliga riktlinjer för hur lagen ska tillämpas. Svenska
Bankföreningen har emellertid uttryckt kritik mot PTL i detta avseendet,
eftersom de menar att bankerna i form av privata aktörer har lämnats utan
vägledning till att tillämpa regelverket.
I denna framställning ligger ett allmänt skydd mot brott utanför definitionen
22
av rättssäkerhet. Det är ändock viktigt att påpeka att en rättsstat måste vara
stark nog för att kunna stå emot yttre påfrestningar. Rättsstaten måste
acceptera begränsningar i sin makt genom att uppfylla rättssäkerhetens krav.
Asp menar emellertid att orden säkerhet och effektivitet har fått spela för
stor roll i rättsutvecklingen. En målsättning om effektivitet och säkerhet har
fått innebörden att staten ska skydda medborgarna från brott i allmänhet,
istället för rättssäkerhetens säkerhet mot illojal offentlig maktutövning. Ett
argument för att effektivitet är en legitim inskränkning av rättssäkerheten, är
att en rättsstat förlorar sin styrka om lagstiftningen inte medför att
medborgarna i rättsstaten har en känsla av säkerhet och effektivitet. Ett
samhälle där penningtvätt och organiserad brottslighet kan begås obehindrat
är inte en fungerande rättsstat. Det teoretiska perspektivet i denna uppsats
har varit att effektivitet ses som en utmanare till rättssäkerheten. Man kan
givetvis istället se effektivitet som en så viktig beståndsdel av en rättsstat att
det utgör en del av rättssäkerhetsbegreppet. Härvid får man emellertid
beakta vad effektivitet är, och akta sig för att dra alla situationer över en
kam. Effektivitet är ett dynamiskt och högst subjektivt begrepp. Om
effektivitet innebär att lagen tillämpas på ett korrekt sätt och uppfyller sitt
syfte, kan effektivitet nästintill anses som en del av rättssäkerhetsbegreppet.
Om effektivitet däremot ges innebörden att så många som möjligt lagförs, är
det enligt min mening riskabelt att mäta rättssystemets tillförlitlighet i
termer av effektivitet. Det faktum att den svenska regleringen idag är mer
enhetlig, främjar förutsättningarna för att bankernas ansvar leder till en
effektivare bekämpning av penningtvätt. Precis som diskuterats ovan, måste
man däremot sätta effektivitet i relation till kraven på rättssäkerhet.
Begreppet rättssäkerhet har ingen precis och tydlig definition. Om man
anser att effektivitet står i motsats till rättssäkerhet, är det svårt att
argumentera för att PTL uppfyller kraven helt och hållet. Rättssäkerhet kan
utsträckas till att medborgarnas rättigheter och skyldigheter efterlevs i
praktiken. Det är däremot fortfarande tveksamt om den rättssäkerheten även
kan anses inbegripa effektivitet.
Oavsett hur man vill definiera rättssäkerhet, är det tydligt att lagstiftaren
23
anser att effektivitet är en legitim inskränkning av rättssäkerheten. Det
sistnämnda synsättet har argumenterats för i doktrinen där man anser att
penningtvätt utgör en viktig handling för att den organiserade brottsligheten
ska göra vinst på att begå brott. Lagstiftaren ser organiserad brottslighet som
ett av de största hoten mot dagens samhälle, och därför har man
uppenbarligen antagit en inställning att ändamålet helgar medlen. Detta
synsätt riskerar emellertid att den juridiska verktygslådan används alltför
kreativt. Det ligger därför en fara i att motverka organiserad brottslighet i
form av åläggande av ett långtgående ansvar på banker. Den svenska
regleringen av bankers gransknings - och rapporteringsansvar i kampen mot
penningtvätt kan definitivt vara legitimt ur ett effektivitetsperspektiv.
Förutsättningarna för detta är emellertid att de svenska bankerna lever upp
till sitt ansvar och att de följer de krav som åtföljs av lagstiftningen. Om så
inte är fallet, finns risken att man börjar tumma på en rättsstats
fundamentala principer och värderingar och att den juridiska verktygslådan
används utanför sitt bygge.
24
Käll- och litteraturförteckning
Offentligt tryck
Propositioner
Prop. 2008/09:70 Genomförande av tredje penningtvättsdirektivet
Prop. 2013/14:121 En effektivare kriminalisering av penningtvätt
Statens offentliga utredningar
SOU 2012:12 Penningtvätt
dispositionsförbud
-
kriminalisering,
förverkande
och
Litteratur
Dahlqvist, Anna-Lena och Holmquist, Rolf, Brotten i näringsverksamhet,
Upplaga 2, Norstedts Juridik, Stockholm 2010
Grahn, Thomas; Lundén, Fredric; Madstedt, Kent och Wendleby, Björn:
Åtgärder mot penningtvätt m.m. – en praktisk vägledning och kommentar,
Upplaga 1, Norstedts Juridik, Vällingby 2010
Ulväng, Magnus, Jareborg, Nils, Friberg, Sandra och Asp, Petter: Brotten
mot allmänheten och staten, Upplaga 2, Iustus Förlag, Uppsala 2014
Artiklar
Svensk Juristtidning
Asp, Petter: Går det att se en internationell trend? — om preventionismen i
den moderna straffrätten, Svensk Juristtidning 2007 s. 69 – 82
Mellqvist, Mikael: Om tro, tyckande och vetande - Högsta domstolens
värdering av utsagor, Svensk Juristtidning 2013 s. 753 – 778
Ulväng, Magnus: Brottsbekämpning, rättssäkerhet och integritet — vad är
det som har hänt och vad skall vi göra?, Svensk Juristtidning 2007, s. 1 – 16
Zila, Om rättssäkerhet, Svensk Juristtidning 1990, s. 284 - 305
Tidsskrift for Rettsvitenskap
Sandgren, Claes: Är rättsdogmatiken
Rettsvitenskap 2005, s. 648 - 656
dogmatisk?,
Tidskrift
for
Myndighetspublikationer
Brottsförebyggande rådets rapport 2011:4 Penningtvätt – Rapportering och
25
hantering av misstänkta transaktioner, Västerås 2011
Brottsförebyggande rådet Lokal organiserad brottslighet – en handbok om
motåtgärder, Stockholm 2011
Brottsförebyggande rådet, Rapport 2014:10 Gå på pengarna – antologi om
tillgångsinriktad brottsbekämpning, Lenanders Grafiska AB, Stockholm
2014
Finansinspektionen, Ekobrottsmyndigheten m.fl.: Gemensam rapport
Penningtvätt - en nationell riskbedömning, Dnr 12-13024, publicerad 30
augusti 2013
Finansinspektionens beslut
Finansinspektionen beslut FI Dnr 13-399, Finansinspektionen återkallelse
av tillstånd för Exchange Europe Finans AB, publicerat 2014-01-13
Elektroniska källor
Finansinspektionen, Penningtvätt, publicerad
http://www.fi.se/penningtvatt (hämtad 151006)
14
augusti
2015
Affärsvärlden, Rättssäkerheten urholkas av nya penningtvättslagn,
publicerad
24
mars
2009
17:38,
http://www.affarsvarlden.se/affarsjuridik/article2590636.ece
(hämtad 151007)
Svenska Bankföreningen, FATF granskar Sverige nästa år, 12 juni 2015,
http://www.swedishbankers.se/Sidor/4_Publikationer/03_Bankfokus%20nr
%202,%202015/05_E.aspx, (hämtad 151007)
FATF:s
tredje
utvärderingsrapport
(FATF’s
Third
Mutual
Evaluation/Detaild
Assessement
report
2006)
http://www.fatfgafi.org/media/fatf/documents/reports/mer/MER%20Sweden%20full.pdf
(hämtad 151008)
FATF:s uppföljningsrapport 2010 (Follow-up Report to the Mutual
Evaluation
Report
of
Sweden)
http://www.fatfgafi.org/documents/documents/followupreporttothemutualevaluationreportofsweden.html (hämtad 151008)
Svenska
Bankföreningen,
Misstanke
om
penningtvätt,
http://www.penningtvatt.se/Pages/01_Vad%20är%20penningtvätt/Misstank
e-om-penningtvätt.aspx (hämtad 151009)
26
Finansinspektionen, Pressmeddelande, Nordea varnas och ska betala 50
miljoner,
publicerad
19
maj
2015,
http://www.fi.se/Press/Pressmeddelanden/Listan/Nordea-varnas-och-skabetala-50-miljoner/ (hämtad 151009)
Finansinspektionen, Pressmeddelande, Handelsbanken får en anmärkning
och
ska
betala
35
miljoner,
publicerad
19
maj
2015
http://www.fi.se/Press/Pressmeddelanden/Listan/Handelsbanken-far-enanmarkning-och-ska-betala-35-miljoner/ (hämtad 151009)
Finansinspektionen, Pressmeddelande, Straffavgifter för Swedbank och
Handelsbanken,
publicerad
20
januari
2011,
http://www.fi.se/Press/Pressmeddelanden/Listan/Straffavgifter-forSwedbank-och-Handelsbanken/ (hämtad 151009)
Åklagarmyndigheten, Ordlista rättssäkerhet,
http://www.aklagare.se/settings/Ordlista/Rattssakerhet/ (hämtad 151013)
Vetenskapsrådet, Privatoffentligt samarbete mot Penningtvätt,
http://www.vr.se/huvudmeny/forskningvistodjer/humanioraochsamhallsvete
nskap/demokratiforskning/privatoffentligtsamarbetemotpenningtvatt.4.5e8c
90b8117f5bd550a80001904.html (hämtad 151014)
Svenska Bankföreningen, Effektiv bekämpning av penningtvätt kräver
funktionell reglering, 12 juni 2015,
http://www.swedishbankers.se/Sidor/4_Publikationer/12_Bankfokus%20nr
%203,%202015/03_Bankerna%20vill%20få%20mer%20information%20o
m%20penningtvätt.aspx (hämtad 151018)
27