1. No category

Barn som far illa
En kvalitativ studie om hur förskollärare resonerar kring sin roll i arbetet med
barn som far illa.
Children being maltreated
A qualitative study about how preschool teachers reason around their role in the
work with children being maltreated.
Emma Karlsson
Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap
Förskollärarprogrammet
Grundnivå/15hp
Handledare: Kristin Ungerberg
Examinator: Nina Thelander
17/6 - 2015
Abstract
The aim of this study is to contribute knowledge about how preschool teachers reason around
their role in the work with children being maltreated. The study has been based on the
following questions: How do the preschool teachers identify children being maltreated ? How
do the preschool teachers act after they have identified a child thats being maltreated? What
difficulties experienced preschool teachers based on their professional roles related to child
maltreatment? The method used in the study is a focus group interview, which is a kind of
informal group discussion. The result shows that there are difficulties in the preschool regarding the work with children being maltreated. Some of the difficulties that the preschool teachers raised was the contact with the guardians, society’s negative perception of the social
services, that all the notifications must go through the pre-school manager and that they don’t
have so much experience of notifications.
Keywords
Preschool, maltreated, neglect, notification.
Sammanfattning
Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur förskollärare i förskolan resonerar
kring sin roll i arbetet med barn som far illa. Studien har utgått ifrån följande frågeställningar:
Hur identifierar förskollärarna barn som far illa? Hur agerar förskollärarna när de identifierat
ett barn som far illa? Vilka svårigheter upplever förskollärarna utifrån sin yrkesroll relaterat
till barn som far illa? Metoden som använts i studien är en fokusgruppsintervju, det vill säga
en slags informell gruppdiskussion. Resultatet visar att det finns svårigheter i förskolan kring
arbetet med barn som far illa. Några av de svårigheter som förskollärarna lyfte var kontakten
med vårdnadshavare, samhällets negativa syn på socialtjänsten, att alla anmälningar skall gå
genom förskolechefen och att de inte har så stor erfarenhet av att en anmälan sker.
Nyckelord
Förskola, barn som far illa, omsorgssvikt, anmälningsplikt.
Förord
Jag vill rikta ett stort tack till några personer som haft en obeskrivlig betydelse för att det här
examensarbetet har kunnat genomföras. Jag vill börja med att rikta ett stort tack till er fyra
förskollärare, som ställde upp i min studie. Utan er hade inte den här undersökningen varit
möjlig. Tack också till min handledare, min familj och mina vänner som har stöttat mig, bidragit med värdefulla synpunkter och ställt upp genom hela processen. Utan er hade jag aldrig
klarat av det här. Tack!
Innehållsförteckning
Inledning ........................................................................................................................... 1 Begreppsdefinitioner ................................................................................................................... 2 Forsknings-­‐ och litteraturgenomgång ................................................................................ 3 Läroplanen ..................................................................................................................................................... 3 Socialtjänstlagen ............................................................................................................................................ 3 FN:s konvention om barnets rättigheter ....................................................................................................... 3 Tecken på att ett barn far illa ......................................................................................................................... 4 Svårigheten att anmäla .................................................................................................................................. 4 Sammanfattning ............................................................................................................................................ 6 Syfte ............................................................................................................................................ 7 Frågeställningar ............................................................................................................................................. 7 Teoretiska utgångspunkter .......................................................................................................... 8 Perspektiv på barn och barndom ................................................................................................................... 8 Det vuxna barnperspektivet ...................................................................................................................... 8 Samhällets barnperspektiv ........................................................................................................................ 9 Barns perspektiv ........................................................................................................................................ 9 Min egen syn på barn och barndom ......................................................................................................... 9 Teorins koppling till min studie ................................................................................................................. 9 Metodologisk ansats och val av metod ............................................................................. 10 Metodval ...................................................................................................................................................... 10 Urval ............................................................................................................................................................. 10 Etiska ställningstaganden ............................................................................................................................ 11 Genomförande ............................................................................................................................................. 11 Bearbetning ................................................................................................................................................. 12 Reliabilitet och validitet ............................................................................................................................... 12 Resultat ............................................................................................................................ 14 Förskollärarnas bakgrund ............................................................................................................................ 14 Att identifiera barn som far illa .................................................................................................................... 14 Att agera utifrån vetskapen om att ett barn far illa ..................................................................................... 15 Svårigheter i arbetet med barn som far illa ................................................................................................. 16 Sammanfattning ........................................................................................................................ 18 Hur identifierar förskollärarna barn som far illa? ........................................................................................ 18 Hur agerar förskollärarna när de identifierat ett barn som far illa? ............................................................ 18 Vilka svårigheter upplever förskollärarna utifrån sin yrkesroll relaterat till barn som far illa? ................... 19 Diskussion ......................................................................................................................... 20 Resultatdiskussion .................................................................................................................... 20 Vilka perspektiv visas i mitt resultat? ........................................................................................ 22 Metoddiskussion ....................................................................................................................... 23 Studiens relevans för yrkesutövningen ...................................................................................... 24 Förslag till vidare forskning ....................................................................................................... 24 Slutsats ..................................................................................................................................... 25 Referenser ........................................................................................................................ 26 Bilagor .............................................................................................................................. 28 Inledning
Alla förskolor i Sverige skall enligt läroplanen för förskolan (Skolverket, 2010) vila på en
demokratisk grund, där varje individs frihet, integritet och lika värde skall respekteras och
arbetas kontinuerligt med i verksamheten. I denna studie har jag därför valt att inrikta mig på
hur förskollärare resonerar kring sin roll i arbetet med barn som far illa i hemmet. I Sverige
var 83 procent av alla barn mellan ett och fem år inskrivna i förskolan under hösten 2014
(Skolverket, 2015) och många av dessa barn spenderar en stor del av sin vakna tid på
förskolan. Eftersom den tidigare nämnda statistiken visar att stor del av alla barn i Sverige
vistas i förskolan så är det viktigt att förskollärarna är väl medvetna om hur de skall upptäcka
och agera kring barn som far illa, samt vilka rättigheter och skyldigheter de har när det
upptäcks att ett barn far illa på något sätt.
I den tidigare forskningen har det visat sig att det finns en problematik kring arbetet med barn
som far illa. Ett exempel på detta är Svenssons (2013) avhandling, där hon valt att undersöka
förskolans roll som en upptäckande och stödjande arena i arbetet med barn som far illa.
Resultatet i hennes studie visar att pedagogerna misstänkte att 2 procent av barnen for illa i
sin hemmiljö och att anledningen till att ingen anmälan genomförts antingen berodde på att
pedagogerna ansåg sig ha tillräckligt med resurser för att hjälpa barnet själva eller att de
kände sig otrygga i kontakten med vårdnadshavarna. I några fall berodde det också på en
bristande tilltro till socialtjänsten från pedagogernas sida.
Jag anser att min studies tänkta område har en stor relevans för förskollärarprofessionen, då
det i det långa loppet handlar om att upptäcka barn som far illa. Jag tror nämligen att ökad
kunskap om barn som far illa och hur dessa identifieras skulle kunna minska antalet barn som
far illa men som aldrig uppmärksammas, genom att andra verksamma förskollärare får en
ökad förståelse för vad som ligger till grund för en anmälan.
1
Begreppsdefinitioner
Barn
Med barn syftar jag på en omyndig person under 18 år (Regeringskansliet, 2005). I min studie
kommer jag att rikta in mig på barn i förskoleåldern, alltså mellan ett och sex år.
Barn som far illa
Barn som far illa är ett svårdefinierat begrepp. Med begreppet avser jag i denna studie barn
som inte får sina behov tillgodosedda inom familjen. Det kan vara barn som utsätts för
psykiskt eller fysiskt våld, kränkningar, sexuella övergrepp eller försummelse
(Barnperspektivet.se).
Omsorgssvikt
Med omsorgssvikt syftar jag på barn vars vårdnadshavare inte har förmågan att ge barnet tillräckligt psykisk och fysik näring utifrån barnets behov samt brister i att ge barnet det skydd
det behöver (Hindberg, 2001).
Anmälningsplikt
Med begreppet anmälningsplikt syftar jag på verksamma pedagogers skyldighet att anmäla
vid misstanke om att ett barn far illa, utifrån socialtjänstlagen 14 kap. 1§ (2001:453).
2
Forsknings- och litteraturgenomgång
I mina sökningar efter aktuell forskning till detta examensarbete har jag använt mig av ett
antal olika sökmotorer för vetenskapliga texter. Några av dessa är Karlstads universitets
bibliotekskatalog, den nationella bibliotekskatalogen Libris, samt avhandlingar.se.
De sökord jag har använt mig av är barn som far illa, anmälningsplikt, omsorgssvikt och
förskollärare.
Läroplanen
Enligt förskolans läroplan ska förskolan ”vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för
barnens fostran, utveckling och växande” (Skolverket, 2010, s.5). Verksamheten skall värna
om varje barns omsorg, fostran och lärande och se till att varje barn på förskolan får uppleva
sitt egna värde genom att få sina behov tillgodosedda och respekterade. Detta skall ske i ett
samarbete med hemmen, där arbetslaget tillsammans med vårdnadshavare skall hålla en
öppen dialog kring barnets fostran samt regler och förhållningssätt i förskolan. Om ett barn av
någon anledning befinner sig i svårigheter, så är det arbetslagets ansvar att ge barnet det stöd
och stimulans som denne behöver (Skolverket, 2010).
Socialtjänstlagen
Enligt 1§, kapitel 14 i socialtjänstlagen: Anmälan om och avhjälpande av missförhållanden
m.m. (2001:453) är varje verksam individ som arbetar i en myndighet där han eller hon kommer i kontakt med barn eller unga, skyldiga enligt lag att anmäla vid misstanke om att ett barn
eller en ung person far illa eller är i riskzonen för att fara illa.
Enligt socialstyrelsens (socialstyrelsen.se) rekommendationer så räcker det med en oro eller
misstanke för att anmäla, på så sätt tar du ansvar för barnets välmående. En person som anmäler behöver inte spekulera i om socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd, utan det
räcker att utgå från sin egen bedömning huruvida ett barn far illa eller riskerar att fara illa. Det
är sedan upp till socialnämnden att utreda situationen. Ibland omfattar en misstanke om att ett
barn far illa också en misstanke om någon typ av brott. I dessa fall är det av stor vikt att utöver anmälan till socialtjänsten göra en polisanmälan.
FN:s konvention om barnets rättigheter
FN:s konvention om barnets rättigheter (Regeringskansliet, 2005) antogs 1989 och innehåller
rättigheter som varje barn under 18 år ska ha. Dessa regler skall värna om varje barns
mänskliga rättigheter och finns till för att alla barn skall få möjlighet att utvecklas i en miljö
som känns trygg. Alla artiklar i FN:s konvention om barnets rättigheter är självklart viktiga
och utgör tillsammans en helhet, men konventionen (barnombudsmannen.se) lyfter fyra
principer som kan ses som grundpelare och som alltid ska beaktas när det handlar om frågor
som rör barn. Den första principen är att alla barn är lika mycket värda och ska ha samma
rättigheter samt att ingen får diskrimineras. Den andra principen är att barnets bästa alltid ska
vara grunden till alla beslut som tas. Den tredje är att alla barn ska ha rätt till liv, överlevnad
3
och utveckling. Artikeln lyfter både barnets fysiska, andliga, psykiska och moraliska hälsa.
Den sista principen är att alla barn ska få säga sin mening och att den alltid respekteras. Ett
centralt begrepp i FN:s konvention om barnets rättigheter är begreppet ”barnets bästa”, vilket
är ett begrepp som enligt konventionen (barnombudsmannen.se) finns till för att
uppmärksamma barns rättigheter. Barnets bästa skall alltid komma i första hand oavsett
religion, kultur, etnicitet, funktionshinder eller andra särskilda behov. Vad ”barnets bästa”
innebär måste avgöras i varje enskilt fall och barnets åsikt och erfarenheter skall alltid ligga
bakom tolkningen.
Tecken på att ett barn far illa
I Socialdepartementets utredning (Socialdepartementet, 2001) har man kommit fram till några
aspekter att ta hänsyn till när det gäller arbetet med att uppmärksamma barn som är utsatta för
omvårdssvikt eller fysiskt våld. I samband med att ett barn far illa i hemmet så kan man ofta
se avvikelser i barnets beteende i kontakten med föräldrarna. Socialdepartementet (2001) har
tagit fram tre exempel på detta. Ett avvikande beteende skulle kunna vara att barnet verkar
deprimerat och frånvarande i kontakten med föräldrarna. Ett annat exempel kan vara att
barnet visar rädsla för föräldrarna och ett tredje exempel skulle kunna vara att barnet vill ha
extrem uppmärksamhet av föräldrarna.
Lundén (2010) har skrivit en bok som har sin utgångspunkt i forskningsprojektet Hur mår
förskolebarnen? som genomfördes av den psykologiska institutionen i Göteborg.
Forskningsprojektet hade som syfte att undersöka barnomsorgspersonal och BVCsjuksköterskors syn på hur många barn som utsätts för omsorgssvikt, vilka varningstecken
respektive yrkesgrupp reagerar på, samt om det finns faktorer som försvårar eller underlättar
att göra en anmälan till socialtjänsten. Resultatet av forskningsprojektet visade att
barnomsorgspersonalen kände en oro för 22 procent av barnen, de trodde att 10 procent av
barnen var utsatta för omsorgssvikt och de hade samtidigt observerat tecken på omsorgssvikt
hos 14 procent av barnen. Det tecken som oftast framkom på omsorgssvikt var enligt
barnomsorgspersonalen tecken på fysisk vanvård, därefter tecken på känslomässig
otillgänglighet. I de fall där personalen trodde att ett barn var utsatt för omsorgssvikt
anmäldes endast vart fjärde fall till socialtjänsten. Det framkom även i studien att den grupp
barnomsorgspersonal som var skickligast på att upptäcka omsorgssvikt var de som nyligen
utbildat sig till förskollärare och de som gått någon typ av vidareutbildning (Lundén, 2010).
Svårigheten att anmäla
Mallén (2011) har i en artikel publicerat en studie där hon inriktat sig på varför vissa fall av
övergrepp och vanvård anses svårare att rapportera in till socialtjänsten än andra. I denna
studie har Mallén (2011) valt att inrikta sig på de yrkesverksamma inom barn- och
ungdomshabiliteringen. Studien genomfördes genom gruppintervjuer där ett större antal
verksamma personaler deltog. Resultatet visar att många av deltagarna såg rapporteringen till
socialtjänsten som en sista utväg, där det största hindret till att anmäla ansågs vara närheten
4
till barnens familjer. Andra hinder som visade sig i studien var osäkerhet hos personalen för
barnens framtid efter en eventuell anmälan samt brist på bevis i fall av övergrepp eller
vanvård. Studien visar vidare att synliga fysiska bevis och barnets förmåga att kommunicera
är faktorer som underlättar vid en anmälan (Mallén, 2011).
Precis som Mallén (2011) skriver i sin artikel så menar även Socialdepartementet (2001) att
närheten till barnets familj kan vara ett stort hinder för att anmäla sin oro till socialstyrelsen.
Det kan vara svårt för pedagogerna på förskolan att börja misstro föräldrar som man tidigare
har haft en lång och nära relation till. Som pedagog kan det vara svårt att tro att föräldern
verkligen skadat barnet.
Svensson (2013) har i sin avhandling valt att bland annat undersöka förskolans roll som en
upptäckande och stödjande arena, där syftet ligger i att öka kunskapen kring barn som far illa i
hemmet, samt att undersöka utmaningarna utifrån ett förebyggande perspektiv. Hon har
undersökt ämnet genom en enkätstudie riktad till förskolepersonal inom den kommunala
förskolan samt en longitudinell studie om förskolebarns hälsa och utveckling. Resultatet av
enkätstudien visade att 2 procent av barnen misstänktes fara illa i sin hemmiljö. I de fall där
personalen hade en misstanke om att ett barn for illa i hemmet, ansåg de sig ha bäst kontakt
med barnet i fråga, medan de ansåg sig ha sämst kontakt med pappan till barnet. Resultatet
visar också att föräldrarna informerades i mindre än hälften av fallen och att en anmälan
endast gjordes i en tredjedel. Den vanligaste orsaken till att en anmälan uteblev tycktes vara
av den anledningen att pedagogerna ansåg att förskolan hade tillräckligt med resurser för att
hjälpa barnet själva. I dessa fall hade barnets vårdnadshavare informerats om oron för att
sedan tillsammans kunna arbeta fram en lösning på problemet. I andra fall kunde det handla
om att personalen inte kände sig trygga i kontakten med föräldrarna och huruvida de skulle
reagera på en anmälan. I några fall berodde en utebliven anmälan på en bristande tilltro till
socialtjänsten. Under den longitudinella studien studerades främst förskollärares oro för barns
hemförhållanden. Studien visade att oron för barnets hemförhållanden ökade oron för flera
andra aspekter av barnets hälsa och utveckling, ökat behov av särskilt stöd samt brister i
kontakten med föräldrarna. I studien undersökte man därför sambandet mellan barn i behov
av särskilt stöd och oron för barnets hemförhållanden. Av de barn där det inte fanns några
misstankar om missförhållanden i hemmiljön, ansågs endast 7 procent vara i behov av särskilt
stöd. I de fall där oron för barnets hemförhållanden varit tillfälligt, ansågs 20 procent av
barnen vara i behov av särskilt stöd, medan hela 37 procent av barnen ansågs vara i behov av
särskilt stöd när oron för barnets hemförhållanden varit bestående. I en minoritet av fallen
gjordes en anmälan till socialtjänsten, där det då huvudsakligen fanns en bestående oro för
barnets hemförhållanden.
Svensson (2013) lyfter i sin studie att en utebliven anmälan i vissa fall kan bero på en
bristande tilltro till socialtjänsten. Detta har Germundsson (2011) genomfört en studie
omkring, där han tittar på samarbetet mellan lärare och socialsekreterare kring barn som far
5
illa. Germundsson har genom en sluten studie, där sammanlagt 200 lärare och
socialsekreterare deltog i olika samarbetsprojekt inom området barn i riskzonen, låtit de båda
yrkesgrupperna dela med sig av sina åsikter kring den andra yrkesgruppen. Metoden
Germundsson använt sig av i sin studie är en så kallad associationsstudie, där forskaren
presenterar ett eller flera ord för deltagaren som i sin tur ombeds ange det ord eller uttryck
som han eller hon spontant kommer att tänka på. Studien visar att lärarna har en mer negativ
bild av socialsekreterarna än tvärtom. Studiens slutsatser blir bland annat att båda
yrkesgrupperna har liknande tankar kring barn som befinner sig i riskzonen för att fara illa.
Precis som tidigare nämnt så var lärarnas framställningar av socialtjänsten till en större del
negativ än tvärtom. Socialsekreterarna hade en mer positiv bild av lärare, trots att de ansågs
sakna viss kunskap om socialtjänstens områden. Enligt Germundsson (2011) som genomfört
studien så är en tänkbar orsak att de allra flesta deltagarna har gått i skolan och har en egen
föreställning av hur lärare är, medan lärarna mer sällan haft en personlig kontakt med
socialtjänsten, då det är det yttersta skyddsnätet i samhället. Studien visar också att
deltagarnas sociala representationer spelar en avgörande roll i samverkansprocessen kring
barn som far eller riskerar att fara illa. Denna bild påverkar självklart hur samarbetet mellan
de två grupperna kommer till att bli. När det gäller att hitta faktorer som påverkar varför en
pedagog väljer att antingen anmäla eller att inte anmäla ett barn som far illa, så är just
samspelet med socialtjänsten en viktig del (Germundsson, 2011).
Sammanfattning
I den tidigare forskningen tas det upp några olika tecken på att barn far illa. Enligt Lundéns
studie (2010) var de vanligaste tecknen på att ett barn far illa, tecken på fysisk vanvård och
känslomässig otillgänglighet. Enligt Socialdepartementets utredning (2001) kan man i
samband med att ett barn far illa i hemmet, se avvikelser i barnets beteende i kontakten med
vårdnadshavarna. Det kan handla om att barnet upplevs deprimerat, mer utåtagerande än
vanligt eller visar en rädsla. Enligt Mallén (2011) är det lättare att upptäcka och anmäla
tecken på fysiskt våld. Resultatet av studien visar också att det underlättar för personalen om
barnet kommer och berättar vad som hänt.
Den tidigare forskningen visar också att det finns en problematik i arbetet med barn som far
illa och författarna tar upp olika hinder som kan leda till att man som pedagog väljer att inte
anmäla sin oro vid misstanke om att ett barn far illa. Både Mallén (2011), Svensson (2013)
och Socialdepartementet (2001) lyfter i sin forskning att närheten till barnets vårdnadshavare
kan var en svårighet i arbetet. Enligt Socialdepartementets utredning (2001) kan det bero på
att det är svårt för pedagogerna att börja misstro en vårdnadshavare som man tidigare haft en
lång och nära relation till. I Svenssons (2013) avhandling handlade problematiken om att
pedagogerna inte kände sig trygga i kontakten med vårdnadshavarna och kände en oro inför
hur de skulle reagera på en anmälan. En annan svårighet i arbetet som lyfts i flera tidigare
studier är samspelet med socialtjänsten. Svensson (2013), Germundsson (2011) och Mallén
(2011) lyfter i sina studier att den bristande tilltron till socialtjänsten kan ses som ett hinder i
6
arbetet. I Malléns (2011) studie visade det sig att många såg rapporteringen till socialtjänsten
som en sista utväg. I den tidigare forskningen har det visats att osäkerheten hos pedagogerna
kan leda till svårigheter i arbetet med barn som far illa. I resultatet av Malléns studie (2011)
visade sig en osäkerhet hos personalen för barnets framtid efter en eventuell anmälan. I
Svenssons (2013) studie däremot så visade det sig att den vanligaste anledningen till att en
anmälan uteblev var för att förskolan ansåg sig ha tillräckligt med resurser för att hjälpa
barnet själva.
Jag kan se en brist i den tidigare forskningen när det gäller studier inriktade på hur
förskollärare resonerar kring sitt arbete med barn som far illa, då mestadels av den tidigare
forskningen jag funnit fokuserar på anmälningsplikten. Utifrån denna brist och utifrån att den
tidigare forskningen visar en problematik kring ämnet barn som far illa, så anser jag det vara
relevant för yrkesutövningen att studera detta närmare.
Syfte
Mitt syfte med denna studie är att bidra med kunskap om hur förskollärare i förskolan
resonerar kring sin roll i arbetet med barn som far illa
Frågeställningar
- Hur identifierar förskollärarna barn som far illa?
- Hur agerar förskollärarna när de identifierat ett barn som far illa?
- Vilka svårigheter upplever förskollärarna utifrån sin yrkesroll relaterat till barn som far illa?
7
Teoretiska utgångspunkter
Här presenteras de teoretiska utgångspunkter som ligger till grund för min studie.
Perspektiv på barn och barndom
I FN:s konvention om barnets rättigheter ses varje barn som en självständig individ som har
rätt till inflytande över sin livsvärld, men vad som egentligen är ett barnperspektiv är ingenting som är definitivt, utan något som ser olika ut för olika människor. Saar och Löfdahl
(2014) visar några olika synsätt på barn och barndom som ursprungligen beskrivits av barndomsforskarna James, Jenks och Prout. Bland dessa synsätt finns bland annat det onda barnet,
som ansågs vara född med en arvsynd. Det oskyldiga barnet, som ses som ett barn som är
oförstört och därför måste skyddas från samhället, samt det immanenta barnet vars förutsättningar finns inneboende i barnet men som ses är ett tomt papper som ska fyllas med innehåll.
Vidare beskrivs det omedvetna barnet, där barndomen inte ses som ett stadium med eget
värde och det naturliga barnet vars utveckling och mognad delas in i olika klasser och kategorier. Det sistnämnda synsättet är det som dominerat bland alla de beskrivningar som finns
inom utvecklingspsykologin. Det naturliga barnet bedöms och kategoriseras i förhållande till
vuxnas kompetents och har därför bidragit till bilden av barn som inkompetenta. Under senare
årtionden har en ny bild av barnet växt fram som ett kompetent barn, det vill säga ett barn som
är aktivt, kompetent och som ivrigt engagerar sig i sin omgivning. Ett barn som bär på kunskap och som vet saker, till skillnad från de tidigare bilderna av barn.
Enligt Pramling Samuelsson, Sommer & Hundeide (2011) så kan ett perspektiv på barn antingen vara ett barnperspektiv eller ett barns perspektiv, dessa skiljs åt beroende på vem det är
som formulerar perspektiven. Om det är barnets egna sätt att se på sig själv och sin omvärld
så kallas det ett barns perspektiv, om det däremot är någon vuxen som företräder barnet så är
det ett barnperspektiv. Barnperspektivet kan i många fall baseras på ett barns perspektiv, där
samhället eller de vuxna försöker förstå omvärlden via barnets egna erfarenheter och tolkningar, men kommer alltid resultera i en tolkning av en vuxen, det vill säga; barnperspektivet.
I statens offentliga utredningar (SOU 2001:72) innehåller begreppen barnperspektiv och barns
perspektiv några olika dimensioner. De första två dimensionerna hör till barnperspektivet och
delas in i de vuxnas syn på barn och samhällets syn på barn och barndom. Den tredje dimensionen tillhör barns perspektiv och innebär barnets egen syn på tillvaron.
Det vuxna barnperspektivet
Som vuxen är det omöjligt att se tillvaron utifrån ett barns perspektiv, därför brukar man prata
om ett perspektiv på värderingar kring barn och barndom utifrån det vuxna barnperspektivet.
Enligt statens offentliga utredningar (SOU 2001:72) är detta perspektiv med stor sannolikhet
det perspektiv som dominerar i vårt samhälle. Perspektivet är präglat av den egna barndomen,
kunskap samt erfarenheter och kan även påverkas av vilket land och i vilken kultur den vuxne
lever i. Dessa faktorer till hur vi ser på barn styrs oftast omedvetet utifrån vad som finns i den
egna ryggsäcken, det vill säga vilka tidigare erfarenheter och tolkningar man har sedan
8
tidigare. Eva Johansson (2003) menar på att en viss barnsyn kan utgöra en grund för ett
närmande till barns perspektiv, medan en annan barnsyn kan hindra och skymma barns
perspektiv för den vuxna. Närheten eller distansen till barns perspektiv beror på huruvida
barns erfarenheter visar sig eller förblir dolda för den vuxna.
Samhällets barnperspektiv
I statens offentliga utredningar (SOU 2001:72) förklaras samhällets barnperspektiv som
samhällets syn på barn och barndom, utifrån en samling av kulturer, värderingar och synsätt
kring barn. Exempel på detta perspektiv är FN:s konvention om barns rättigheters artiklar som
tillsammans bildar konventionens syn på barn – som individer med egna, självständiga
rättigheter, samt olika lagstiftningar gällande barns rättigheter. Perspektivet speglas också i
hur media framställer barn och hur forskningen kring barn ser ut. Enligt Saar och Löfdahl
(2014) får detta perspektiv konsekvenser för hur institutioner och miljöer byggs upp för barn,
samt hur vi planerar för framtiden utifrån att samhället tids nog kommer att förvaltas och
styras av de barn som växer upp i Sverige.
Barns perspektiv
Barnets egna sätt att se på sig själv och omvärlden kallas barns perspektiv. Barnet upplever
sin omvärld med alla sina sinnen. Allt barnet hör, ser och känner sker i samspel med
omgivningen. Precis som med de två tidigare perspektiven så påverkas även barns perspektiv
av erfarenheter. Andra faktorer som kan påverka ett barns syn på sin omvärld är bland annat
musik, media och de vuxna som befinner sig i anknytning till barnet. Barnets sätt att se på
saker förändras i takt med sin egen utveckling och beroende på hur miljön runt om kring är
utformad (SOU 2001:72).
Min egen syn på barn och barndom
Jag ser varje barn som ett kompetent och rikt barn med drivkraft att utforska världen för att
skapa sin egen kunskap. Jag anser att varje barn har rätt till respekt och bör alltid tas på allvar,
oavsett vilken bakgrund, etnicitet, eller kön barnet tillhör. Min barnsyn är en del i min
människosyn och har att göra med mina grundläggande värderingar. Min syn handlar om hur
jag möter både stora och små människor, men även vilka tankar jag har kring dem. Jag anser
därför att den har betydelse för hur jag kommer agera i samspelet med förskollärarna på
förskolan där jag ska genomföra min studie.
Teorins koppling till min studie
Jag kommer att med hjälp av mitt valda teoretiska perspektiv tolka och analysera
informationen som samlas in under studien. Jag hoppas att de olika perspektiven på barn
kommer att hjälpa mig i arbetet med att identifiera olika synsätt hos förskollärarna i resultatet.
Jag kommer främst att tolka resultatet utifrån om det är ett barnperspektiv eller ett barns
perspektiv som framträder. Jag vill också använda de olika perspektiven för att se om
samhällets syn på barn visar sig, om de vuxnas syn på barn träder fram och om förskollärarna
närmar sig ett barns perspektiv i sina resonemang.
9
Metodologisk ansats och val av metod
I detta kapitel kommer jag att redogöra för valet av metod som tillämpas i studien, samt hur
urvalet gått till. Här presenteras även genomförandet, bearbetningen, etiska ställningstaganden
samt studiens reliabilitet och validitet.
Metodval
Jag har valt att använda mig av en fokusgruppsintervju, då syftet med denna studie är att bidra
med kunskap om hur förskollärare i förskolan resonerar kring sin roll i arbetet med barn som
far illa. Bryman (2011) beskriver metoden fokusgrupp som att man intervjuar flera personer
samtidigt om en viss frågeställning eller omkring ett specifikt tema. Metoden ingår vanligtvis
i gruppen av kvalitativa intervjuer. Ribaeus (2014) refererar i sin avhandling till Wilkinson
(2004) när hon beskriver metoden som en informell gruppdiskussion där forskaren tar rollen
som en form av moderator och har en mindre aktiv roll i intervjun. Det innebär att jag under
intervjun har haft som uppgift att styra upp och leda tillbaka diskussionen till ämnet om så
behövts. Anledningen till att jag har valt att använda mig av just denna metod är för att jag
anser att den ger mig störst möjlighet att uppfylla mitt syfte med studien, nämligen att bidra
med kunskap om hur förskollärare i förskolan resonerar kring sin roll i arbetet med barn som
far illa. Jag anser därför att det är av stor relevans att jag använt mig av ett gruppsamtal och
inte individuella intervjuer. Detta på grund av att man som arbetslag för löpande diskussioner
kring barns välmående. Enligt Ribaeus (2014) som i sin avhandling om demokratiuppdrag i
förskolan använt sig av fokusgruppsintevjuer som metod, så är en av fördelarna med en
gruppintervju att blyghet kan minska. Hon menar vidare att intervjupersonerna stärks av
varandras närvaro och att dialogen stimuleras av att fler personer deltar i samtalet.
Urval
Eftersom mitt syfte med denna studie är att bidra med kunskap om hur förskollärare i
förskolan resonerar kring sin roll i arbetet med barn som far illa, har jag valt förskollärare som
är verksamma i förskolan. Detta kallar Bryman (2011) för ett målinriktat urval och beskriver
det som så att forskaren gör sitt urval genom att välja personer som är relevanta för det
studien skall undersöka. I studien deltog fyra verksamma förskollärare som arbetar på en och
samma förskola men på olika avdelningar. Samtliga förskollärare är mellan 46 och 57 år
gamla och har arbetat inom förskoleverksamheten mellan 19 och 32 år. Samtliga förskollärare
har tilldelats fiktiva namn för att skydda dem. Förskolan är placerad i en liten ort i Sverige
och innefattar fyra avdelningar med barn mellan 1 och 5 år. Anledningen till att jag valde just
denna förskola är för att jag har en tidigare anknytning till den.
10
Etiska ställningstaganden
Det finns många aspekter som man bör ta hänsyn till när man som forskare genomför en
studie. När det kommer till att välja en förskola rekommenderar Löfdahl (2014) att man väljer
en förskola som man inte har någon tidigare koppling till, då det kan öka risken för att hamna
i känsliga situationer om man har en anknytning till deltagarna. I min studie anser jag det
dock vara en fördel att jag har varit i kontakt med förskollärarna vid några tidigare tillfällen,
då jag tror att detta gör att de känner sig trygga i mitt sällskap. Detta är väldigt viktigt då min
studie handlar om barn som far illa, vilket kan ses som ett känsligt ämne att diskutera för vissa
förskollärare. Det är viktigt att hela tiden se över och tänka igenom vilka etiska dilemman
som kan uppstå och hur man skall hantera dessa om det sker. Jag har varit väldigt mån om att
hela tiden visa respekt och bygga upp ett förtroende. Jag har under hela tiden haft på min
”etiska radar”, vilket enligt Skånfors (2009) innebär att man som forskare måste vara beredd
på att avbryta sin undersökning om man uppfattar att deltagare känner sig obekväma i en
situation. Alla deltagarna har dessutom rätt att avbryta sin medverkan när som helst, även om
de lämnat sitt samtycke från början.
I min studie har jag utgått ifrån Vetenskapsrådets allmänna krav på forskning
(Vetenskapsrådet, 2011); informationskravet, samtyckeskravet, konfidentalitetskravet och
nyttjandekravet. Jag har informerat alla personer som direkt eller indirekt blivit berörda av
forskningen, i mitt fall förskolechefen och förskolelärarna som jag har intervjuat. Jag har att
delat ut skriftlig information angående studiens syfte, vilken del deltagarna har i studien, vilka
villkor som gäller, samt om att deltagandet är frivilligt och att deltagaren har rätt att avbryta
sin medverkan när som helst under studien. De som deltagit i studien får enligt
samtyckeskravet själva avgöra om och hur länge de vill delta. Deltagarna har även haft rätt till
att påverka sina villkor och avbryta sin medverkan utan att utsättas för påtryckningar eller
påverkan. Jag har följt konfidentalitetskravets regler angående hur uppgifter skall sparas, hur
datan skall förvaras, vilka som är behöriga, samt hur tystnadsplikten fungerar. I mitt fall
förvaras datan i en mapp på min privata lösenordskyddade dator. Informationen som jag
samlat in kommer att raderas när examensarbetet är godkänt. Slutligen har jag utifrån
nyttjandekravet säkerställt att de uppgifter som lämnats in om enskilda individer, endast får
användas i forskningsändamål (Bryman, 2011).
Genomförande
Jag började min undersökning genom att ta kontakt med olika förskolechefer via telefon för
att hitta en förskola som var intresserad av att ställa upp och som kändes lämplig för min
studie. Jag fick då kontakt med en förskolechef som jag var bekant med sedan tidigare och
som var intresserad av att ta emot mig. Vi tog sedan ett gemensamt beslut om vilken förskola
jag skulle genomföra studien på. Kontakten med förskolan sköttes via telefon och personlig
11
kontakt. Till en början skickade förskolechefen ut en intressekoll över mail till samtliga
förskollärare på förskolan, men då hon endast fick några enstaka svar och bristen på tid var ett
problem, så tog jag efter godkännande från förskolechefen kontakt med en av förskollärarna
på förskolan för att tydliggöra mitt syfte och se om intresse fanns att delta. Då det var
bekräftat att det fanns förskollärare som ville delta, så fick de tillsammans välja ut en tid och
en plats för intervjun, vilket i detta fall blev förskolan gemensamma personalrum.
Jag lämnade ut informationsblanketter (Bilaga 1) med information om min studie, syftet och
deltagarnas rättigheter. Jag informerade även om hur intervjun skulle gå till och hur lång tid
den väntades ta. Vid intervjutillfället fick deltagarna ytterligare information huruvida samtalet
skulle gå till och fick fylla i samtyckesblanketter (Bilaga 2) för att försäkra att de tagit del av
informationen. Intervjun tog cirka en timme och spelades in, både via en kamera på datorn
och via en mobiltelefons ljudupptagningsprogram. Detta godkändes av alla deltagare muntligt
innan intervjun påbörjades. Anledningen till att jag ville filma var för att komplettera
ljudupptagningen, för att kunna se vilken av respondenterna det är som pratar ifall detta skulle
vara otydligt. Under intervjun har jag tagit på mig en relativt passiv roll, där jag försökt att
styra intervjun så lite som möjligt. Jag har haft som uppgift att leda vidare diskussionen och
att styra tillbaka deltagarna till ämnet om de kommer in på ett sidospår, vilket hände vid ett
fåtal tillfällen under intervjun. Jag har under intervjun använt mig av en intervjuguide (Bilaga
3) för att kunna leda vidare gruppen om så skulle behövas.
Bearbetning
Efter intervjun har jag lyssnat igenom mitt inspelade material under ett flertal tillfällen och
därefter transkriberat hela intervjun. Jag har även tittat på filminspelningen för att förtydliga
att det jag hör på ljudinspelningen stämmer. Utifrån den transkriberade texten har jag använt
mig av överstrykningspennor för att sortera ut vad som kan ge svar på mina frågeställningar.
För att analysera mitt material har jag sedan läst texten ett flertal gånger för att hitta mönster
och dra slutsatser. Jag har tolkat texten utifrån mina valda teoretiska utgångspunkter och tittat
på var barnperspektivet och barns perspektiv visar sig i förskollärarnas resonemang.
Reliabilitet och validitet
Med begreppet reliabilitet menas att undersökningen är tillförlitlig och att den går att upprepa
flera gånger men ändå ge samma resultat. Problemet som kan uppstå när man, precis som jag
väljer en kvalitativ forskningsmetod, är att respondenterna ger olika svar beroende på vem
som utför studien, personkemin, hur respondenten mår och vilken dagsform han eller hon är i
(Bjereld, Demker & Hinnfors, 2009). För att min studie ska uppnå en så hög reliabilitet som
möjligt så har jag använt mig av en metod som till största möjliga mån svarar på mina
frågeställningar och mitt syfte. Enligt Bjereld m.fl. (2009) så är det av stor vikt att använda sig
av samma frågor om man som forskare väljer att intervju flera personer, detta för att ge
samma förutsättningar för samtliga deltagare. När det gäller fokusgruppsintervjuer är frågorna
12
inte lika styrande och trots att man som forskare använder samma frågor i flera
fokusgruppsintervjuer innebär det inte att resultatet kommer bli liknande. Detta beror på att
det är deltagarna som styr i metoden.
Bjereld, Demker & Hinnfors (2009) menar på att begreppet validitet kan förklaras med i
vilken utsträckning man som forskare undersöker det som är avsett att undersöka. Jag har i
min studie använt mig av både ljudinspelning och videoinspelning, vilket ökar studiens
validitet, detta beror på att jag enkelt har kunnat gå tillbaka och kontrollerat vad som har sagts
ordagrant och hur respondenterna förmedlar sig med kroppsspråk och mimik. Eftersom min
studie inriktar sig på hur förskollärare resonerar kring sin roll i arbetet med barn som far illa,
så har jag utgått ifrån en fokusgruppsintervju där ett antal förskollärare deltagit, detta för att
skapa hög validitet i studien och få svar på mina frågeställningar.
13
Resultat
Mitt syfte med denna studie är att bidra med kunskap om hur förskollärare i förskolan
resonerar kring sin roll i arbetet med barn som far illa. I Resultatdelen kommer jag här att
presentera resultatet utifrån följande kategorier som har uppkommit utifrån mitt syfte och
mina frågeställningar;
•
•
•
Att identifiera barn som far illa
Att agera utifrån vetskapen om att ett barn far illa
Svårigheter i arbetet med barn som far illa
Förskollärarnas bakgrund
Förskollärarna som har deltagit i studien har blivit avidentifierade och fått fingerade namn, för
att skydda deras identitet. De har blivit tilldelade namnen Linda, Sara, Maria och Anette.
Samtliga förskollärare är mellan 46 och 57 år gamla och har arbetat i förskolan i mellan 19
och 32 år.
Att identifiera barn som far illa
Under diskussionen mellan förskollärarna diskuterar de olika sätt att upptäcka barn som far
illa. Både genom förslag på fysiska så som psykiska tecken.
Alla förskollärare är medvetna om att barn som far illa är ett brett begrepp och i vissa fall
svårt att tolka. De anser det vara enklare att uppmärksamma de konkreta tecknen än de psykiska tecknen på att ett barn far illa, såsom blåmärken. Förskollärarna är dock eniga om att
även de konkreta tecknen kan var svåra att tyda. Det är viktigt att vara medveten om var blåmärken sitter normalt, och var de sitter när man borde uppmärksamma dem. Anette menar på
att om ett barn har mycket blåmärken på benen, speciellt på smalbenen så är det ingenting att
oroa sig för, då det är ställen som barn slår i hela tiden. Om man däremot hittar blåmärken på
rygg, mage eller andra platser som är mestadels dolt av en tröja, så kan det finnas anledning
att vara orolig. Förskollärarna ser arbetet med att identifiera barn som väldigt svårt och diskuterar kring vad det egentligen är som gör att vi tolkar saker olika. Anette tror att det till en stor
del beror på deras egna erfarenheter:
Har jag själv varit med om någonting, så har jag mina tentakler ute på ett helt annat sätt och kan se saker
och känna igen signaler på ett sätt som någon annan kanske aldrig skulle tänka på. Om jag däremot aldrig
upplevt någonting så kanske det är guld och gröna skogar för alla. Det beror helt enkelt på vilken
ryggsäck vi har med oss in i arbetet (Anette).
Förskollärarna är eniga om att det är svårare att fånga upp de diffusa tecknen såsom att ett
barn ryggar tillbaka. Anette tror att det beror på att många förskollärare i första hand tänker på
blåmärken och slag, medan det psykiska är mer dolt. Anette ser en problematik i arbetet kring
detta:
14
Ett barn kan ju vara tillbakadraget i sig själv och inte vilja ha så mycket kontakt, men kan man egentligen
anta att det är ett barn som far illa? Eller är det något i barnets natur? Det är väldigt komplext, för det är ju
trots allt så att när man tänker på psykiska besvär, att man tänker spontant att barnet inte visar det utåt,
utan kryper undan istället (Anette).
Sara håller med om att det kan vara en svårighet att upptäcka de barn som har något psykiskt
tecken, men menar på att det är en fördel i om man som förskollärare har arbetat med samma
barn under en längre period. Då kan man lättare se om ett barn förändras på något sätt, kanske
precis som tidigare nämnt att ett barn drar sig tillbaka, eller att det istället blir mer aggressivt
och utåtagerande. Det hänger på hur man som förskollärare tolkar in saker:
Hur tolkar vi in saker? En pedagog kanske tolkar ett barn som ryggar tillbaka som något oroväckande,
medan jag tolkar ett väldigt fysiskt barn som drar sig för närkontakt, som ett orosmoment. Men så är det
ju, alla vill ju inte kramas (Sara).
Hur man än tolkar saker så bör man fundera på om det är något mer som indikerar att något
har hänt, menar förskollärarna. Linda menar på att det i många fall inte behöver vara något
som är i direkt fara för barnet, utan det kan handla om något som förändrat familjebilden, exempelvis ett dödsfall, ett nytt syskon eller en skilsmässa.
Sara har sett i sitt arbete med de lite äldre barnen att det är vanligt att de kan berätta saker,
såsom att ”mamma blev förbannad” men att därifrån gå vidare och göra en orosanmälan anses
vara svårt. Sara fortsätter med att diskutera kring var gränsen går:
Vart går liksom gränsen? När far ett barn illa? Hur gör man den bedömningen? Far de verkligen illa eller
är det bara något jag inbillat mig? Ska jag göra en anmälan? Hur långt ska det egentligen behöva
gå? (Sara).
Att agera utifrån vetskapen om att ett barn far illa
Samtliga förskollärare diskuterar kring hur deras roll spelar in i arbetet kring barn som far illa.
Sara menar att man som pedagog måste vara lite försiktig när det gäller att gå vidare med en
anmälan, så att man inte går på för mycket. Det gäller att lyssna in barnet och ställa frågor
som kan ge en bredare grund att stå på inför en eventuell anmälan. Det kan även vara av stor
fördel att prata med kollegorna i arbetslagen för att se om någon annan har uppfattat barnets
situation på ett liknande sätt. Förskollärarna ser dialogen i arbetslaget som en viktig del i
arbetet kring barn som far illa. De menar på att det gäller att man som förskollärare vågar se
och i de fall där man känner att något inte känns okej är det viktigt att våga lyfta det med
kollegorna på avdelningen. Om man som förskollärare vågar lyfta det som kan kännas
obehagligt så är chanserna stora att det är någon mer ur arbetslaget som har känns samma oro.
I dessa fall kan man tillsammans i arbetslaget gå vidare och göra en noggrannare koll. Alla
15
förskollärare betonar att de är väl medvetna om huruvida de skall gå tillväga om ett barn
misstänks fara illa, och att de har tydliga direktiv från förskolechefen:
Vi går till förskolechefen och diskuterar vad vi känner och berättar vad det är vi funderar på, för blotta
misstanken gör ju att vi ska anmäla, och det handlar ju enbart om en orosanmälan, för sen lämnas det ju
vidare och någon annan tar över det (Anette).
Av dessa förskollärare är det bara Maria och Anette som någon gång har gjort en anmälan.
Sara och Linda har endast varit med om att vårdnadshavare inte kunnat ta hand om sitt barn
av andra anledningar, som inte varit någon direkt fara för barnet. I dessa fall sker oftast ingen
anmälan direkt, utan vårdnadshavaren får hjälp att gå vidare med problemet på egen hand.
Maria lyfter vikten av att hänvisa vårdnadshavare som är i behov av stöd till en instans som är
lämplig, exempelvis familjecentralen. Detta kan leda till att vårdnadshavaren hinner få det
stöd han eller hon behöver innan barnet far illa.
Förskollärarna lyfter ett tillfälle där de fick en dag till att diskutera kring barn som far illa
samt bli informerade av socialtjänsten gällande hur en anmälan går till. Alla förskollärare
lyfte detta som något väldigt positivt och menar på att det är en trygghet att veta vad som
händer och att få ett ansikte på de personer som kan komma till att möta barnen och
familjerna. Samtliga förskollärare är överens om att detta underlättar i arbetet med barn som
far illa.
Svårigheter i arbetet med barn som far illa
Under diskussionen mellan förskollärarna belyser de många olika svårigheter som kan uppstå
i arbetet med barn som misstänks fara illa i hemmet. Ett av hindren som tas upp är kontakten
med vårdnadshavarna, det är ett övervägande som enligt förskollärarna måste ses över innan
man väljer att gå vidare med en anmälan, men samtidigt är alla eniga om att de alltid måste se
till barnets bästa även om det kan skapa jobbiga situationer. Förskollärarna lyfter att det är
deras skyldighet att anmäla och att en utebliven anmälan ses som ett tjänstefel. Förskollärarna
ser en fördel i att det då är förskolechefen som genomför alla anmälningar och tror att detta
beror på vetskapen om att det är förskollärarna som måste möta vårdnadshavarna i hallen
varje dag:
Beroende på vad det är som är anmält så kan det ju bli situationer i hallen som säkert uppfattas som
jobbiga. Jag kan tänka mig att det är otroligt jobbigt för många (Anette).
Anette ser dock att risken är stor att föräldrarna är medvetna om att det trots allt är
förskollärarna på avdelningen som gjort anmälan från början och utifrån det kan det uppstå
konstiga situationer i hallen vid hämtning och lämning. Resterande förskollärare håller med,
men Sara lyfter även att det kan finnas fall där föräldrarna kommer till personalen för att få
hjälp, det kan vara föräldrar som känner att de inte klarar av att ta hand om sitt barn utan
behöver hjälp. Förskollärarna diskuterar kring att det är omständigheterna som avgör hur man
16
som pedagog upplever mötet med vårdnadshavarna. Sara tror att det kan upplevas jobbigt av
den anledningen att man aldrig vet hur reaktionen från vårdnadshavaren kommer att bli.
Förskollärarna diskuterar även kring att det ibland kan upplevas problematiskt att alla
anmälningar skall gå genom förskolechefen. Anette kan i efterhand känna att de som personal
blev överkörda av den dåvarande förskolechefen och hade önskat att de hade fått lite mer
förberedelsetid. I detta fall hade personalen bara fått en hint om att något kanske inte stod helt
rätt till, och hade önskat att chefen kunde hjälpt till med de första frågorna för att sedan se om
det var något att bygga vidare på. Anette upplevde det väldigt jobbigt att inte veta vad som
skulle hända med barnet och vilka personerna som skulle ta sig an familjen var. I Marias fall
var det precis tvärtom. Där hade arbetslaget diskuterat och kommit fram till att en anmälan
var nödvändig att göra, men där chefen istället tyckte att tecknen var för diffusa och valde att
inte gå vidare med det. Ett halvår senare kom det upp till ytan igen och då fanns det konkreta
tecken på att det barnet for illa i hemmet:
Jag kan än idag bli grovt besviken på den ledare vi hade då, som inte tog sitt ansvar. Det här halvåret var
en alldeles för lång tid för det här barnet, då det hade pågått redan innan (Maria).
Samtliga förskollärare är övertygade om att det finns en problematik kring synen på
socialtjänsten och menar på att de har en otroligt negativ klang i samhället. Sara ser en stor
problematik i att många tror att socialen skall komma och ta barnet ifrån familjen, vilket
händer otroligt sällan. Alla förskollärare är överens om att det måste ske en förändring i synen
på socialtjänsten, från att de vill sabotera och straffa, till att de faktiskt är där för att hjälpa och
stötta. Förskollärarna tror att det beror på att de jobbar i det dolda på något sätt och om man
hör någonting om dem så är det alltid det värsta som dras upp i exempelvis media. Detta
gäller enligt förskollärarna även synen på polisen, trots att även polisen finns där för att hjälpa
så används fortfarande begreppet ”Akta dig, annars kommer polisen och tar dig” på daglig
basis bland barn och vuxna. Lösningen ser förskollärarna i att öka informationen både för
förskollärare och för vårdnadshavare:
Det handlar ju om våra förväntningar, vår syn på socialtjänsten. Det är mycket som vi behöver vända, just
att de har en så otroligt negativ klang. Det handlar ju bara om information till alla som behövs. Med hjälp
av det kan vi ändra synen (Anette).
Förskollärarna ser det som en svårighet att det är så sällan man behöver göra en anmälan,
även om det är otroligt positivt. Det gör att det är svårt att som förskollärare tänka sig in i hur
man skulle agera om det blev aktuellt. Anette har vid ett tillfälle anmält ett fall och uppfattade
det som otroligt jobbigt, speciellt att behöva komma in och möta vårdnadshavarna i hallen.
Hon kan dock påstå att det skulle vara lättare att göra en anmälan nu i dagsläget än vad det var
då när hon var relativt ny. Hon kan se en säkerhet i sin yrkesroll nu som inte fanns då, då var
det mycket svårare att förhålla sig till de olika reglerna överhuvudtaget:
Nu har man fått en viss säkerhet. Vi står ju upp för barnen, det är ju deras rätt och deras välmående som
vi ska se till. Men då hade jag mycket svårare att veta, gjorde vi rätt? (Anette).
17
Maria har varit med och gjort anmälningar vid ett flertal tillfällen under sin tid som
förskollärare. Hon kan se en problematik i kontakten med vårdnadshavarna kring barn som far
illa. Maria menar på att vissa vårdnadshavare ser förskollärarna i förskolan som en
myndighetsperson. Hon har varit med om att vårdnadshavarna känt sig otroligt svikna av
förskollärarna och upplevde det lite som att förskollärarna gick bakom deras ryggar när de
gick till sin chef först.
Sammanfattning
Jag kommer här att presentera en sammanfattning av resultaten i studien utifrån mitt syfte och
mina frågeställningar.
Hur identifierar förskollärarna barn som far illa?
Det framgår i resultatet att barn som far illa är ett väldigt komplext begrepp. Förskollärarna
lyfter både fysiska och psykiska tecken på att ett barn far illa och ser svårigheter i att identifiera barnen. Samtliga förskollärare anser att konkreta tecken, såsom blåmärken, är lättare att
identifiera men menar också på att man som förskollärare måste vara medveten om hur dessa
tecken visar sig och var på kroppen de oftast sitter för att kunna upptäcka dem. De diffusa
tecknen anses svårare att identifiera, det kan handla om att ett barn ryggar tillbaka, kryper
undan, blir mer aggressivt eller utåtagerande. Förskollärarna anser sig vara medvetna om att
det inte alltid handlar om att ett barn far illa när han eller hon förändras under en tid, utan att
det även kan bero på något som förändrat familjebilden, exempelvis ett dödsfall, ett nytt syskon eller en skilsmässa. Ett annat sätt att identifiera ett barn som far illa kan vara genom att
barnet själv kommer och berättar någonting för förskolläraren, som väcker en oro för barnets
livssituation.
Hur agerar förskollärarna när de identifierat ett barn som far illa?
Resultatet visar att förskollärarna upplever att de har mycket kunskap om hur de skall agera i
arbetet med barn som far illa. Det är viktigt att vara försiktig innan man som förskollärare
väljer att gå vidare med en anmälan, så att man inte går på för mycket. Förskollärarna lyfter
vikten av att lyssna in barnet och att ställa relevanta frågor för att skapa en grund att stå på.
De är överens om att dialogen i arbetslaget är en viktig del i arbetet med barn som far illa. Det
gäller att man som förskollärare vågar lyfta sådant som kan upplevas som obehagligt med sina
kollegor. Resultatet visar också att det ibland inte behövs någon anmälan, utan att det räcker
med att hänvisa vårdnadshavarna vidare till en lämplig instans som kan ge det stöd de
behöver. Samtliga förskollärare anser att deras arbete med barn som far illa underlättas om de
får kunskap om händelseförloppet hos socialtjänsten och ansikten på de personer som kan
komma till att möta barnen och föräldrarna.
18
Vilka svårigheter upplever förskollärarna utifrån sin yrkesroll
relaterat till barn som far illa?
Det framgår i resultatet att förskollärarna upplever flera svårigheter kring barn som far illa. Ett
av problemen förskollärarna lyfter är att en anmälan sker så sällan och att det därför kan vara
svårt att sätta sig in i olika situationer och dilemman kring barn som far illa. Förskollärarna
diskuterar återkommande kring problematiken som kan uppstå mellan förskolan och
vårdnadshavarna. Det är ett ständigt övervägande mellan kontakten med vårdnadshavaren och
att sätta barnets bästa i första rummet. De diskuterar kring dilemman som kan uppstå, som kan
upplevas jobbiga för pedagogen i fråga. I resultatet framkommer också att det kan bli ett
problem då alla anmälningar skall gå genom förskolechefen. En förskollärare har varit med
om att chefen inte tagit pedagogernas oro på allvar och därför inte gått vidare och gjort en
anmälan. En annan förskollärare har upplevt att förskolechefen körde över personalen och att
de inte fick någon chans att förbereda sig genom att ställa frågor etc. Samtliga förskollärare
upplever en problematik kring den negativa synen på socialtjänsten, och menar på att en
förändring krävs. En av svårigheterna som förskollärarna lyfter kring synen på socialtjänsten
är att många familjer tror att socialtjänsten skall komma och ta barnet ifrån dem, vilket händer
ytterst sällan
19
Diskussion
I det här kapitlet kommer jag presentera min resultatdiskussion utifrån mitt syfte med studien,
nämligen att bidra med kunskap om hur förskollärare i förskolan resonerar kring sin roll i
arbetet med barn som far illa, samt utifrån mina frågeställningar:
- Hur identifierar förskollärarna barn som far illa?
- Hur agerar förskollärarna när de identifierat ett barn som far illa?
- Vilka svårigheter upplever förskollärarna utifrån sin yrkesroll relaterat till barn som far illa?
Vidare i kapitlet kommer jag att analysera och diskutera resultatets koppling till mitt valda
teoretiska perspektiv, kritiskt diskutera mitt val av metod samt visa på studiens relevans för
yrkesutövningen och ge förslag till vidare forskning. Kapitlet avslutas med studiens slutsats.
Resultatdiskussion
I den första delen av resultat och analys-delen diskuterade förskollärarna kring att identifiera
barn som far illa. Samtliga förskollärare upplevde det många gånger problematiskt att identifiera barnen. Precis som i Malléns artikel (2011) så visar resultatet att förskollärarna känner
sig tryggare i att identifiera de fysiska tecknen än de diffusa tecknen på barn som far illa. Enligt Socialdepartementet (2001) kan man som pedagog ofta se avvikelser i barnets beteende
när han eller hon är i kontakt med föräldrarna. Det kan handla om att barnet verkar deprimerat, frånvarande, visar rädsla eller kräver extrem uppmärksamhet. I min studie lyfter liknande
psykiska tecken på att ett barn far illa. Några av de tecknen som lyfts i resultatet är att ett barn
ryggar tillbaka, blir mer aggressivt och utåtagerande eller förändras på något annat sätt under
en tid. När det kommer till de fysiska tecknen är det viktigt att som förskollärare vara medveten om var blåmärken etc. sitter normalt och var de sitter när man borde uppmärksamma
dem. Förskollärarna är väl medvetna om att det är deras egna tolkningar som avgör hur de
som pedagoger tolkar in saker och ser en problematik i att avgöra om det är ett barn som far
illa eller om det är något annat som har påverkat barnet, exempelvis något som förändrat familjebilden. Förskollärarna ser en fördel i om man som pedagog arbetat med samma barn under en längre tid, då det är lättare att se förändringar hos barnet. En tolkning jag gör är att en
ökad kunskap skulle underlätta förskollärares arbete med att identifiera barn.
Nästa del i resultatet handlar om förskollärarnas sätt att agera utifrån vetskapen om att ett barn
far illa. Förskollärarna lyfter vikten av att lyssna in barnet och ställa relevanta frågor. De är
överens om att dialogen i arbetslagen är en viktig del i arbetet och att det är av stor vikt att
man som förskollärare vågar lyfta sådant som känns obehagligt. En tänkbar orsak till detta
20
skulle kunna vara att förskollärarna känner en osäkerhet i att gå vidare med en anmälan och
att de därför vill dryfta sina tankar i arbetslaget innan för att få en bekräftelse. I min analys av
resultatet kan jag se ett stort fokus på anmälningsplikten. Trots att frågorna i min
intervjuguide (Bilaga 3) är inriktade på barn som far illa så belyser förskollärarna gång på
gång vikten av att anmäla och svårigheter som finns i att gå vidare och göra en anmälan. När
de diskuterar kring anmälningsplikten ligger fokus på vad som kan bli jobbigt för dem som
förskollärare och hur man kan förhindra det, medan barnen i fråga glöms bort. Samtliga
förskollärare anser att deras arbete underlättas om de skulle få kunskap om hur socialtjänstens
händelseförlopp går till och vilka personerna som kommer till att möta barnen är. En tänkbar
orsak till detta är samhällets negativa syn och en eventuellt bristande kunskap kring
socialtjänstens arbete från förskollärarnas sida. Germundsson (2011) har genomfört en studie
där resultatet visar att lärare har en mer negativ syn på socialtjänsten än tvärtom. Enligt
honom så är en tänkbar orsak att de allra flesta deltagarna har gått i skolan och har en egen
föreställning av hur lärare är, medan lärare mer sällan haft en personlig kontakt med
socialtjänsten. Anledningen till den negativa synen och osäkerheten inför att genomföra en
anmälan till socialtjänsten skulle kunna vara att det är en väldigt stängd myndighet som på ett
sätt arbetar i det dolda. En annan faktor som kan spela in i den negativa synen på
socialtjänsten är enligt förskollärarna medias framställningar. I många fall är det bara de allra
värsta fallen och kritiken mot socialtjänstens arbete som visas på tv och i tidningar.
I den sista delen av resultatet diskuterade förskollärarna kring problematiken som finns i förskolan kring barn som far illa. Resultatet visar att det finns en stor problematik i arbetet med
barn som far illa. En av de svårigheter som förskollärarna lyfter är kontakten med vårdnadshavare. Detta har även Mallén (2011), Socialdepartementet (2001) och Svensson (2013) tagit
upp i sina resultat. En av förskollärarna lyfter att vårdnadshavarna ibland kan känna sig svikna
av pedagogerna och att de upplever det som att de går bakom deras ryggar när de går till förskolechefen utan någon förvarning. Utifrån den tidigare forskningen och mitt resultat skulle
detta kunna tyda på en brist i dialogen mellan förskollärare och vårdnadshavare, där jag tolkar
det som att förskollärarna använder förskolechefen som en slags sköld att skydda sig bakom
istället för att dryfta oron med vårdnadshavaren. En annan svårighet som förskollärarna lyfte
var att det är så pass sällan en anmälan sker och att det därför är svårt att sätta sig in i vissa
dilemman och situationer. Jag tror att det även här skulle underlätta om förskollärarna fick
mer kunskap kring ämnet, då det har visat sig i den tidigare forskningen att en utebliven anmälan många gånger kan bero på oro eller brist på kunskap (Mallén, 2011; Svensson, 2013;
Germundsson, 2011). Vidare diskuterade förskollärarna kring den negativa synen på socialtjänsten som också kan leda till problematik i arbetet. Germundson (2011) och Svensson
(2013) har i sina avhandlingar dragit slutsatsen att en utebliven anmälan i vissa fall kan bero
på en bristande tilltro till socialtjänsten. Mallén (2011) lyfter i sin artikel att det var många av
deltagarna som såg rapporteringen till socialtjänsten som en sista utväg. Den sista svårigheten
som togs upp under diskussionen var att alla anmälningar skall gå genom förskolechefen, då
det ibland kan leda till att pedagogerna inte blir tagna på allvar eller att förskolechefen går på
21
för hårt och inte ger pedagogerna någon förberedelsetid. Jag kan se en dubbelhet i detta, då
förskollärarna lyfter det som något positivt tidigare i resultatet, där de tycker att det underlättar i mötet med vårdnadshavarna om det är förskolechefen som gjort anmälan.
Trots att resultatet visar att det finns en stor problematik i arbetet med barn som far illa, så
har även positiva upplevelser visat sig under diskussionerna med förskollärarna. Förskollärarna kan se en förbättring när det gäller stödet som erbjuds idag gentemot för ett antal år
sedan och ser breddade möjligheter för att kunna hjälpa en hel familj med stöttning och
samtal. En förskollärare lyfter även ett fall där vårdnadshavarna i efterhand har kommit
fram och tackat arbetslaget för att de gick vidare och gjorde en anmälan. I dessa fall hade
familjerna det väldigt tufft hemma och kände att de inte kunde ge barnet den omsorg det
behövde. Vårdnadshavarna kunde se att pedagogerna bara ville barnets och familjens
bästa.
Vilka perspektiv visas i mitt resultat?
I mitt resultat kan jag identifiera olika synsätt på barn, dels samhällets syn på barn, dels de
vuxnas syn på barn, men även ett närmande av ett barns perspektiv från förskollärarnas sida.
Det vuxna barnperspektivet
Den barnsyn som till störst del framträder under diskussionen är det vuxna perspektivet på
barn (SOU 2001:72), vilket är logiskt, med tanke på att de som deltar i studien är vuxna.
Förskollärarna är medvetna om sin barnsyn och att det är deras erfarenheter som påverkar
deras syn på barn som far illa. Denna medvetenhet skulle kunna vara en väldigt viktigt del
i arbetet med barn som far illa, då det handlar om hur man som förskollärare tolkar in saker
(SOU 2001:72). Resultatet visar att förskollärarna ser barn som enskilda individer som har
olika personligheter och att alla inte kan bemötas likadant. Exempel på detta ges bland annat vid diskussionen kring att identifiera barn som far illa, där förskollärarna diskuterar
svårigheter med identifieringen utifrån svårigheten att tolka barn. Vissa barn är tillbakadragna och vissa är utåtagerande, därför anser förskollärarna att det är en svårighet att
avgöra om det är något i barnets natur eller om det är något som inte står rätt till. I resultatet diskuterar förskollärarna kring sin egen roll i arbetet i första hand och belyser inte svårigheterna utifrån ett barns perspektiv. Stora delar av resultatet innehåller förskollärarnas
tankar och funderingar kring arbetet utifrån att de själva kan hamna i jobbiga situationer
och belyser hur man bör göra för att undvika dessa. Trots att det vuxna perspektivet är
övervägande så kan jag ändå se tecken på att förskollärarna försöker sätta sig in i ett barns
perspektiv. De försöker se omvärlden via barnets egna erfarenheter och försöker hela tiden
se vilka faktorer som kan haft påverkat barnet att göra vissa saker eller uppföra sig på ett
visst sätt.
22
Samhällets barnperspektiv
En förskollärare belyser svårigheterna med att identifiera barn utifrån ett samhällsperspektiv
och menar på att samhället inte tillåter att ett barn är tillbakadraget och att det är därför de
tillbakadragna barnen automatiskt blir ifrågasatta. Enligt statens offentliga utredningar (SOU
2001:72) visar sig samhällets syn på barn i olika lagstiftningar, där bland annat lagen om anmälningsplikt ingår. Under diskussionen diskuterar förskollärarna kring sin skyldighet att anmäla, och talar därför enligt statens offentliga utredningar (2001:72) utifrån samhällets barnperspektiv.
Barns perspektiv
Förskollärarna nämner begreppet ”barnets bästa” under ett flertal tillfällen. Vad de tolkar som
barnets bästa utifrån deras barnsyn ger de dock ingen vidare definition på, men menar precis
som FN:s konvention om barnets rättigheter (Barnombudsmannen.se) att det måste avgöras i
varje enskilt fall och att barnets åsikt och erfarenheter skall ligga bakom tolkningen. Enligt
Pramling Samuelsson, Sommer & Hundeide (2011) kan samhällets eller de vuxnas perspektiv
på barn baseras på ett barns perspektiv, men kommer alltid vara en tolkning av det. Jag kan se
att förskollärarna i diskussionen försöker närma sig ett barns perspektiv genom att försöka se
omvärlden via barnets egna erfarenheter och tolkningar. Detta visar sig i diskussionen kring
att det finns barn som visar tecken på att fara illa, men att det i själva verket kan vara något
annat som ligger bakom dem. I arbetet med dessa barn försöker de närma sig ett barns perspektiv för att se vad det kan bero på, det kan vara något som förändrat familjebilden, ett
dödsfall, ett nytt syskon, eller en skilsmässa.
Metoddiskussion
I min studie kring barn som far illa har jag använt mig av en fokusgruppsintervju, vilket jag
anser varit den rätta metoden för att få en möjlighet att närma mig mina frågeställningar och
mitt syfte utifrån den tidsaspekt och det skrivutrymme som ett examensarbete tillåter. Då mitt
syfte med studien är att bidra med kunskap om hur förskollärare i förskolan resonerar kring
sin roll i arbetet med barn som far illa, så ansåg jag att en kvalitativ metod var lämplig att använda. Metoden har sina för- och nackdelar och en av de svårigheter som jag mött på under
min undersökning är att få ihop förskollärare som har haft möjlighet att delta under en och
samma tidpunkt. Min grundläggande tanke var att genomföra en fokusgruppsintervju med ett
färdigt arbetslag, då jag hade förhoppningar om att diskussionen skulle löpa på så naturligt
som möjligt om jag använde mig av en redan existerande grupp. Efter att haft varit i kontakt
med förskolechefer så insåg jag ganska direkt att det skulle bli en väldigt svår uppgift då det
är svårt att få flera förskollärare från samma avdelning att gå ifrån samtidigt. Istället valde jag
att hålla mig till förskollärare från samma förskola, men som arbetade på olika avdelningar.
Anledningen till att jag valde förskollärare från samma förskola som har en tidigare relation
var för att de är vana att föra diskussioner med varandra och kan känna en trygghet i varandras sällskap, detta tror jag är av stor vikt då vissa förskollärare kan uppfatta ämnet som svårt
23
och obehagligt att diskutera kring i grupper som inte känns trygga. Jag är medveten om att det
finns en risk att förskollärarna som deltar kan påverka varandra och att en tystlåten förskollärare kan försvinna i en grupp med många språksamma förskollärare. I mitt resultat kan jag se
att det är en förskollärare som är underrepresenterad, vilket kan bero på många olika saker där
en orsak skulle kunna vara att hon helt enkelt försvann bland de andra förskollärarna. Under
diskussionen hade jag en mindre aktiv roll och inga värderingar lades medvetet från min sida
under tiden den pågick. Jag är medveten om att mina intervjufrågor har påverkat vilket resultat jag fått fram av studien. I resultatet ligger mycket fokus på anmälningsplikten, trots att jag
inte formulerat någon fråga som handlar om den. En eventuell anledning till detta kan vara att
jag valt att fråga vilka svårigheter de ser i arbetet och att förskollärarna därför lagt en stor vikt
på just sin skyldighet att anmäla. Det är svårt att dra några generella slutsatser om förskollärares förhållningssätt till barn som far illa, eftersom den här studien inte är representativ för
övriga förskolor i Sverige. Om jag istället hade valt att genomföra en enkätstudie eller ett
större antal fokusgruppsintervjuer så hade antagligen resultatet sett annorlunda ut, men eftersom jag enbart genomfört en fokusgruppsintervju där fyra förskollärare deltog så är det en
studie i ett mindre format. Jag kan i efterhand önska att jag hade breddat mitt urval och hittat
fler grupper att intervjua. Jag kan dock inte säga att jag haft som avsikt att hitta någon generell sanning om hur förskollärare förhåller sig till barn som far illa heller, utan detta är bara en
verklighet bland många.
Studiens relevans för yrkesutövningen
Under hela den här processen har jag reflekterat mycket över förskollärares uppdrag när det
gäller arbetet med barn som far illa. Med utgångspunkt i mitt resultat så anser jag att det finns
ett behov av mer information och större möjligheter till att diskutera kring ämnet i
arbetslagen. Förskollärarna visar en medvetenhet om vad de har för skyldigheter men visar en
osäkerhet i arbetet med barn som far illa. Vidare tror jag att studien har en stor relevans för
yrkesutövningen, då den ger en möjlighet att ta del av andra verksamma förskollärares tankar
och förhållningssätt till dessa barn. Med min studie vill jag uppmärksamma problematiken
som finns och förhoppningsvis hindra att ett barn far illa utan att detta uppmärksammas,
genom att verksamma pedagoger får en ökad förståelse för hur andra pedagoger resonerar
kring sin roll i arbetet med barn som far illa.
Förslag till vidare forskning
Det har kommit upp många frågor och tankar kring ämnet under studiens gång. Det känns
relevant och viktigt att fortsätta forska i ämnet. Eftersom föräldrakontakten visade sig ha en så
stor roll i arbetet med barn som far illa så skulle jag tycka att det vore intressant att fördjupa
mig i det. Att göra en kvalitativ studie med både pedagoger och föräldrar, där jag undersöker
de olika gruppernas syn på varandra och fördjupar mig i hur samarbetet mellan förskolan och
hemmen kan se ut.
24
Slutsats
Förskollärarna pratar kring att det finns en osäkerhet i arbetet med att identifiera barn som far
illa och ser en svårighet i att avgöra om de diffusa tecknen beror på att barnet far illa eller om
det beror på något annat. Resultatet visar att förskollärarna upplever det som viktigt att lyssna
in barnet och att ställa relevanta frågor samt att dialogen i arbetslaget anses vara en viktig del i
arbetet. En viktig slutsats som kan dras utifrån resultatet är att förskollärarna upplever en problematik i förskolan kring arbetet med barn som far illa. Några av de svårigheter som förskollärarna lyfter är kontakten med vårdnadshavare, den negativa synen på socialtjänsten, att alla
anmälningar skall gå genom förskolechefen och att det är så pass sällan som en anmälan sker.
Att arbeta med barn som far illa är enligt förskollärarna ingenting enkelt, och ibland kan det
vara svårt att säga hur man som pedagog skall reagera och bemöta ett barn som far illa, men i
slutändan måste man påminna sig själv om att allt det vi gör, gör vi för barnets bästa.
25
Referenser
Barnombudsmannen. (2015/9 april). Barnkonventionen. Hämtad från
http://www.barnombudsmannen.se/barnombudsmannen/barnkonventionen/
Barnperspektivet. (2005/30 maj). Brott mot barn. Hämtad frånhttp://www.barnperspektivet.se/barnets-rattigheter/brott-mot-barn/
Bjereld, U., Demker, M. & Hinnfors, J. (2009). Varför vetenskap? Om vikten av
problem och teori i forskningsprocessen.(3.uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder.(2.uppl.) Stockholm: Liber.
Germundsson, P. (2011). Lärare, socialsekreterare och barn som far illa - Om sociala
representationer och interprofessionell samverkan (Studies from The Swedish Institute
for Disability Research, ISSN 1650-1128 ; 36). Doktorsavhandling, Örebro: Örebro
universitet.
Hindberg, B. (2001). När omsorgen sviktar: om barns utsatthet och samhällets ansvar. (Rev.
uppl.). Stockholm: Rädda barnen.
Johansson, E. (2003). Att närma sig barns perspektiv: Forskares och pedagogers möten med
barns perspektiv (Pedagogisk forskning i Sverige, ISSN 1401-6788). Göteborg: Göteborgs universitet.
Lundén, K. (2010). Att identifiera omsorgssvikt hos förskolebarn, vad kan vi lära av
forskningen? . Stiftelsen Allmänna Barnhuset.
Löfdahl, A. (2014), God forskningssed – regelverk och etiska förhållningssätt. I A. Löfdahl,
M. Hjalmarsson & K. Franzen (Red.), Förskollärarens metod och vetenskapsteori (ss.
32-43). Stockholm: Liber.
Mallén, A. (2011). ''It's Like Piecing Together Small Pieces of a Puzzle'. Difficulties in
Reporting Abuse and Neglect of Disabled Children to the Social Services', Journal of
Scandinavian Studies in Criminology and Crime Prevention, 12: 1, 45-62.
Pramling Samuelsson, I., Sommer, D., Hundeide, K. (2011). Barnperspektiv och barnens
perspektiv i teori och praktik. Stockholm: Liber AB
Regeringskansliet. (2005). Mänskliga rättigheter; Barnets rättigheter – En lättläst skrift om
konventionen om barnets rättigheter. Utrikesdepartementets press-, informations- och
kulturenhet
26
Ribaeus, K. (2014). Demokratiuppdrag i förskolan (Karlstad University studies, nr. 2014:17).
Doktorsavhandling, Karlstad: Karlstads Universitet.
Saar, T & Löfdahl, A. (2014), Om perspektiv på barn, barndom, förskola. I A. Löfdahl, M.
Hjalmarsson & K. Franzen (Red.), Förskollärarens metod och vetenskapsteori (ss. 2231). Stockholm: Liber.
Socialtjänstlagen (2001: 453). (2015/28 april). Hämtad från
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Socialtjanstlag-2001453_sfs-2001-453/#K14
Skolverket (2010). Läroplan för förskolan, Lpfö 98 (Rev. uppl.). Stockholm: Skolverket.
Skolverket (2015). PM – Barn och personal i förskola hösten 2014. Stockholm: Skolverket.
Skånfors, L. (2009). Ethics in child research: children’s agency and researchers’ ’ethical
radar’. Childhoods Today, Vol. 3 (1) (online version).
Socialstyrelsen. (2015/9 april). Anmälan till socialnämnden vid kännedom eller misstanke om
att ett barn far illa. Hämtad från
http://www.socialstyrelsen.se/barnochfamilj/barnochungaisocialtjansten/anmalanarbarnf
arilla
SOU 2001:72. Barnmisshandel – Att förebygga och åtgärda. Stockholm: Socialdepartementet
Svensson, B. (2013). Barn som riskerar att fara illa i sin hemmiljö – Utmaningar i ett före
byggande perspektiv (Karlstad University studies, nr. 2013:13). Doktorsavhandling,
Karlstad: Karlstads Universitet.
Vetenskapsrådet. (2011). God forskningssed. Stockholm: Vetenskapsrådet.
27
Bilagor
Bilaga 1. Informationsbrev till pedagoger
Informationsbrev Studie kring barn som far illa Till Dig som är pedagog på …….. förskola.
Under min utbildning till förskollärare vid Karlstads universitet så skall jag göra ett examensarbete som innefattar en studie i förskolan. Studien handlar om barn som far illa i hemmet och
hur ni i förskolan arbetar kring det.
Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur förskollärare i förskolan resonerar kring
sin roll i arbetet med barn som far illa Du tillfrågas därför att vara med och bidra med
kunskap genom att delta i en fokusgruppsintervju. Det innebär en informell gruppdiskussion
som fokuserar på ett särskilt ämne. Intervjun väntas ta ca 60 minuter. Alla som deltar i denna
undersökning kommer att vara anonyma, där koder för förskola och namn kommer att
användas så att ingen utomstående kommer att kunna identifiera varken vem det handlar om
eller vart den intervjuade arbetar. Materialet som kommer fram i samband med intervjun
kommer att enbart vara till för denna undersökning och bearbetas utav mig till dess att arbetet
är godkänt, för att sedan läggas fram i ett examensarbete som publiceras på Diva
(http://kau.diva-portal.org/). Allt material kommer därefter förstöras. Deltagandet är frivilligt
och du kan när som helst välja att avbryta intervjun eller avböja din medverkan i
undersökningen, utan några som helst följder. Intervjun kommer att spelas in för att underlätta
vid sammanställningen.
Till sist vill jag säkerställa att jag kommer ha total tystnadsplikt och att allt material kommer
att förvaras skyddat från obehöriga.
Vid frågor och funderingar angående studien, kontakta mig gärna.
Emma Karlsson
Telefon:
Mail:
28
Bilaga 2. Samtyckesblankett
Samtyckesblankett
Med denna underskrift försäkrar jag att jag vill medverka i Emma Karlssons undersökning
och att jag är införstådd med studiens syfte. Jag godkänner att det som kommer fram under
intervjun får användas i examensarbetet, som sedan kommer offentliggöras. Jag är medveten
om att min medverkan är helt anonym och att intervjun kommer spelas in. Till sist är jag
också helt införstådd med att undersökningen är frivillig och att jag när som helst kan avbryta
min medverkan.
Ort och datum:
Namn:
29
Bilaga 3. Intervjuguide
Frågor att diskutera kring under fokusgruppsintervjun.
- Hur ser ert arbete med att identifiera barn som far illa ut?
- Hur agerar ni när ni upptäcker att ett barn far illa?
- Anser ni att det finns någon problematik i arbetet med barn som far illa?
- Är det något annat ni vill diskutera kring utifrån ämnet?
30