1. No category

INDUSTHIEHS NORt1LANDSUTREDIHNG
-------·---·-----·--- ----v----·-··-----· -
--.--~--·--· -· · ·------~-··-·--- -
o.- • ·~----..
·- ·· •· -- , . ""' '" """.,.
Protokoll
från första allmänna
-----.....
---sarnJnanträdet
INDUSTRIENS UTRCDNINGSIH'.JTITUT
ST OCirn: OLLT
Innehållsförteckning
uppställd i anslutning till den till sammanträdet utsända
föredragningslistan.
sid.
frågan
§ 1.
De 1 tagare .
o o
1
§ 2.
SanL.~anträdets öppnande o o•o•o·············
2
§ 3.
Principiella synpunkter på norrlands-
•
•
•
•
•
0
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
o o o •
•
•
•
0
•
•
•
•
•
•
• o o o •
•
•
•
•
•
•
•
•
•
o ,
•
•
• o • o •
•
•
•
•
•
o o o • •
•
~
•
•
•
o o •
•
•
•
0
•
Inledningsf öreQrag av professorn Th. Streyffert
(Bilaga AT.
a) Gränsdragning mellan Industriens Norrlands utredning och Statens norrlandsutredning~
Diskussionsinlägg av överdirekt ören E. Lindeberg-('s.
2r:- -
b) Befolkning och försörjning.
Di~k~ssi2n~iQl~gg av amanuensen A. Carlsson
rs.2-4T, direktören ·.v. Ekman (s.4-5,6,1112), direktören C. Kom~e {s.5,7,10,12), professorn A. Montgomery (s.5-6,9-10,11), disponenten A. Enström (s.6-7,7-8), direktören
To H~rnod (so8-9, 1 0-11), skogs chefon L.
Mattsson-Mårn (s .11) och övordircktörcn E ..
Lindeborg(s.11).
c) Samverkan inom industrien för främjande av
teknisk forskning mod särskild hänsyn till
träförädlingsindus tri cns problem.
Civilingenjören E. Waldcnström (s.12-13)
och övordircktören E. Lindoberg (s.13).
d) Principiella föruts ät tningar f ör snmvorkon
inom industrien mod avseende på riskbärandc
för ny storindustriell företagsamhet. Professorn Th. Stroyffert (s.1 3-14), sekreteraren R. Sund6n (s.14-16), direktören T. Hbrnod ( s .16) , direktören W. Ekmcm ( s .16), direktören C. Kempe (8.16-17) , j ägmästarcn N.
Schagor (s.17) och övordiroktöron E. Lindoberg (s.17).
e ) Aktuella förutsättningar för öka t utnyttj ande av Norrlands tillgångar på m0,lm och vattenkraft o Överdircktören E. Lindeberg (s.
17,18) och direktören T. H~rn od (s,17-18).
f) Industrions möjligheter att främja småindustri och hantverk i Norrlo.nd .
Amnnucnscn A. Carlsson (s.19-20), direktören W. Ekman (s.20), direktören B. Holmbäck (s.20-21), disponenten A. Enström (s .
21-22) 9 fil.dr, E. Kempe (s .22) och jäg-
2-25
II.
Did.
mästo..ren E. Rongo (s.22).
g) I vilk[t C1.vsccnden kan industricn främja
jordbruket i Norrland?
Direktören B. Holmbäck (s.22-23, 24-25),
fil.dr. E. Kempe (s.23-24) 1 fil.lie. G.
Rappa (s.24), övcrdiroktöreD E. Lindeberg
( s. 24) och jägmästc\ren E. Ronge ( s. 2'.5) •
§ 4.
ningen
Meddol:::mdc angående avvcrkningsberäk-
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o •
o o o o • o o e o • •
o o •
o • •
o o o o • •
•
Redo,g_örclse CLV jägmästctron A.E. Hagberg (Bilo,go,-B). - ;Qiskussi2_n~igl_§:gg_ _av jägmästaren A.E.
Hagberg (s.25-(.7T 1 f il.dr. ~.Kempe (s.27),
jägmästaren M. Nordg_uist (s.27) och överdircktören E. Lindeberg (s.27).
§ 5.
Tillvarato,gande av
m~ndervärdigt viFk~
och o..vfo..11 inom de norrländska sko_gsindustricrna • • ••
_I_n1_e_9:ning_sföre_9:rc:g_av civilingenjören E. 'Ial -denström (Bilog8 C).
~)
Principiella synpunkter på utredningens
omf:J.ttning och ::Jyft'o; och
b) Möjligheter till bedömcmdo o.v tillgång
och priser för oliko. sl:1gs skogs avfall.Civilingenjöron E. Wo.ldenström ( s. 28-29) ,
övordirektöron E. Lindeb erg (s.28,29,30),
jägmäs tnren;LE. Hagberg (s.29), jägmäst a ren E. Ronge (s.29 9 30) , direktören W.
Ekmo..n (s. 29- 30) och skogschofcm IJ. Mntts-son-MEn·n (s.30 9 30-31).
c) Tänkbara användningsområden för skogsnvfnllot; och
d) Spociellet problem bcträffnndo björken.
Civilingenjören E& Waldonström ( se bil .
C. sid. 9 ff). Övcrdirektöran E. Lindeberg (s. 31, 32) 9 direkt ören C. Kempe
(s.31) 9 civilingenjören E. Waldonström
( s. 31 ;-33) 9 pr ofess orn 'rh. Strcy:ff e r t
( s.31-32) och jägmäc3tc:,ron E. Rongc ( s.
32-33 ).
c) Möjligheter till bättre: utnyttjande o,v
o.vfnll och biprodukter vid sågverk och
masso.fCLbrikcr.
Civlingenjöron E. W~ldo nst röm (s ~ bil.
C. s.22 ff ). ~is k~SQi2~~inlägg av
övcrdiroktörcn E. Lindeborg Ts. 33) 9
direktören ':[ . Ekmm1 (EJ. 33) och direktören C. Kempe ( s.33 ).
25-~27
lII.
sid.
· § 6.
Svenska vall- och mosskul turf öreningons
nya f örsöksvorksamhct i Norrland
•
0
•
0
•
0
•
•
•
•
•
0
0
•
0
•
0
0
s
33 ... 3G
~edogörels~
av fil.lie. G. Rappe (Bilaga D).
o..v o,manuensen A. Carlsson
'fs.33-34T, jä~mästaren N. Schagcr (s.34), fil.
dr. E. Kempe ( s. 34) , j ägmäs tanm E. Rongc ( s.
35), profesnorn A. Montgomcry (s.35-36), övordirektören E. Lindeborg (s.36) och fil.dr. A.
Elofson (s.36).
Disk~s_§.ion_~i~l_§:gg
samt publicering av
utredningsmnter~..'..'J.l~t
••••••••..•
36·-41
Anförande ov sekreteraren R. Sunden (s.3640T1-dircktören T. Hcrnod (s.40) ~·fil.dr. E.
Kempe ( s. 40) och handelsr.~1,dct V. Lundvik ( s.
40-41).
:Bilagor:
Principiella synpunkter av professor Thorsten
St rc yf fe rt •...
o o •• o o o o •
o •••• o
~
o •
o ••••••••• o o
Bil. A.
P .M. angående beräkning av virkesf örråd och avverk-·
ning inom Norrbottens län av jägmästare A.E.
Hagbe rg .,
o
o •••••••• o •• o
Cl
o •• o o •• o •••• o ••••• o •
Il
Bil. :i..
Diskussionspromemoria röro.ndc åtgärder för tillvaratagande av mindervärdigt vir1rn och avfo.11 inom
de norrläpj.ska skogsindustriern0, av ci vilingenj ör Erlo.nd Vfaldcnström •••••. , • , •••..••.•.• , .
Studiegårdar i
N~rrland
ro Go Rapp c
o •
•
•
Bil. C.
av agronomen fil.lie. frihor• •
o •
•
• ,,. •
• • •
•
• ·• •
•
•
• o •
O'
•
•
~
•
•
•
o o
Bil. D.
Protokoll från sammanträde med
Industriens
Norrlandsutredr~p_g_
tisdagen den 12 och onsdagen den 13 november 1940 å Sveriges Industriförbunds lokal, Malmtorgsgatan
10~
Stoc~"iolm.
Tisdagen den 12 november
kl. 10.
§ 1.
Deltagare.
Till detta sammanträde hade kallelse utgått till följande
personer~
Herr Chefredaktören Fil.Dr. Ivar Anderson
" Amanuensen A, Carlsson
" Direktören W. Ekman
" Disponenten A. Enström
" Jägmästaren A.E. Hagberg
11
Direktören T. Hernod
11
Direktören B. Holmbäck
11
Direktören Carl Kempe
11
Direktören Fil.Dr. Erik Kempe
" Överdirektören E. Lindeberg
Il
Handelsrådet V. Lundvik
11
Direktören A. Löf
Il
Skogschefen L. Mattsson-Mårn
Il
Professorn A. Montgomery
11
Jägmästaren M. Nordy_ulst
" Fil.lie. G. Rappe
" Jägmästaren E. Ronge
" Jägmästaren N. Schager
Il
Professorn Th. Streyffert
Il
Sekreteraren R. Su,_~den
" Direktören R. Sundfelt
" Civilingenjören E. Waldenström
Den 12 nov. ld. 10. ; ;O.
·;:-;
.L
•
flo~~l~ill~sutrcdning.
~~'rinci -~Ji sll::\
s)
Grfö1sdrag:.1L1g i:r1;lla~1 In,:~-._:_:Jt:c:':-i_e n2
n o r:clcir1d s1lt i') e dnin:_~ o cl.1 ~~ -c c-:. -G c:1.~.~:5
norrlc;,ndsut redning.
b)
J3ef ollmin':: och för3ö:rjnir:c;: C-'~­
fl~rJc-C11i11:g,
l .. r1Jetsl::r. ~J.,fte ;:1s,
~~~-;~~"' ·· ~
li2).2.et 9 Ti:i.to:rts:JclJyg{i;elsc;;;.
c)
Samverl:an. inom industri en L52°
främj c-;.nd c nv tekni sk f o:rsknj_;:-~~'
ene d s~~n::>kilc1 hänsyn till tr~:n5:r-­
äc.Uing sinclust~'.'iens IJrobl c :i1.
1
d)
nrinci)iella förutsättningar fö ~
sa1Tve:rk_~,n inom indus trien 1·: w 11
~1V3 eer1c12 }J/1 1-")i s~~b;~iJ~e..x1c1c f i_
_",r i1:.r
storindus triell f ö J'.'Gt :c.g s:xnJ.1:,-t .
c)
./~--lct"1.lell .~1
öl~st
f ;j lll_;C s l\-C t :1i l'l[;C~l" ~=
11tnyt-G j a:~1cle c~tv r;orr·l .
:.-:
~.:·
till-:st:,ngar p\ r:ELLrr och v ·_-';; ·'
lc1,')if-c.
IJ.1tlt1r:: tri 011s mö jJ~ i r:·~11e te;:., oJ-s-:;
fTLi:nja sm:cindustTi och '~L~:-::.·,~,,­
l
.~.: oJ..,,rlc..~nd.
o
'
!:f')
C) I
~JJ~-:.)..~~cc~t :J~\ inc1l:.r.~ t :~:'._ .2r1EJ
r<c~ll1cteY ~;
0
2.
§ 2.
sammanträdets
:§iwnand~~
Handelsrådet V.
Lundvik~
Jag ber att få hälsa herrar:'la
välkomna till detta möte och föreslår att vi måtte utse övur-·
direktören Lindeberg att leda förhandlingarna.
Är detta beslutat?
Jag finner frågan med ja besvarad.
§ 3.
Principiella
Herr Ordföranden överdirektör E. Lindeberg: Dagons
!npunkter
sammanträde avser att behandla en promemoria angående "Prin·E
orrlands-cipiella synpunkter på norrlandsfrågan" av professor Streyff ert
frågan.
och därefter den avverkningsberäkning för Norrbottens län, som
-· ·
upprättats av jägmästare Hagberg. Diskussionen angående förf3tnämnda promemoria har tänkts ansluten till vissa punkter, som
framgå av föredragningslistan. Jag ber att få övergå till den
a) Gränsförsta av dessa punkter, a) "Gränsdragningen mellan Statens._
dragning
norrlandsutredning och Industriens norrlandsutredning" ._ Bemellan statens träffande föredragningslista och promemoria se bilaga A.
norrlandsutBeträffande Statens norrlandsutredning vill jag använredning och da detta tillfälle att nämna ett par ord om denna. Dess försI~dustriens
ta uppgift skall som bekant vara att sammanställa ett grundnorrlandsut- läggande material, på vilket den fortsatta utredningen kan bygredning.
ga. Enär Industriens norrlandsutred:ning redan tidigare upp.,.
gjort sitt arbetsprogram har viss hänsyn härtill tagits vid
upprättande av programmet för den statliga utredningens nu pågående arbete för undvikande av dubbelarbete. Det beräknas,
att denna första del av den statliga utredningens arbete skall
vara färdig om ungefär ett år.
b) :Befolk-
ning och
försörjning.
Enär ingen tycks vilja yttra sig beträffande denna
övergå vi till pun1d b) ":Befolkning och försörjning".
'11.:uLkt
Amanuensen A. Carlsson~ Den väsentligaste slut sats 9
som professor Streyffert kommit till i sin promemoria, när han
talar om det framtida förhållandet mellan befolkning och för"sörjningsmöjlighetor i Norrland, är 1 att det måste göras en
prognos särskilt för Norrland och kanske till och mod särskj_J-t
för vissa speciella delar av Norrland, eftersom de faktorer,
som påverka befolkningsutvecklingen, äro så väsentligt olik:;.
i övre och nedre Norrland. I anslutning härtill skall jag rc . . .
dogöra litet för de resultat man har kommit till enligt olika
hypoteser beträffande dem blivande befolkningsutvecklingen.
Det har genom olika demografiska utredningar klarlagts,
att landets befolkning inom en viss framtid kommer att minskas.
Däremot är man ju inte ense om, när denna tidpunkt kan komma
att inträffa, och den är också beroende på vilka värden man ger
de faktorer, som inverka på befolkningsutvecklingen. Enligt
den mest pessimistiska hypotesen skulle befolkningen nå sitt
maximum strax efter 1940, alltså åren 1941-1942, för att därefter fortfara att hålla sig konstant några år framåt och först
kraftigt börja gå nedåt efter 1950. Den skulle enligt denna hy·potes vara omkring 4 miljoner år 1984. Vid ett något gynnsam-
3.
mare val av förutsättningar skulle maximum nås ett tiotal år
senare. Enligt ännu .on, något gynnsammare hypotes skulle detta maximum förskjutas fram emot början av 1960-talet.•
Nu är ju förhållandet dc;t, när det gäller Norrland,
att en eftersläpning där ägor rum. De faktorer, som nu leda
till bef olkningsminskning, äro mycket kraftigare i södra Svcri·ge och ha inte nått samma utveckling i övre Norrland, alltså i
Västerbotten och Norrbotten, medan däremot i Västernorrlands,
Gävleborgs och Kopparbergs län don låga fruktsamheten är synnerligen påfallande . Den var till och mod under medeltalet för
hela landet inom Västernorrlands och Gävleborgs län. Don vä-·
sentliga skiljaktigheten i cm prognos för Norrlands del jämförd
med en för hela landet skulle alltså framför allt gälla Västcrbottere och Norrbottens län medan däremot Västernorrlands och
Gävleborgs län ansluta sig så gott som fullständigt till utvecklingen i det övriga Sverige.
Det är en annan sak, som i detta sammanhang har mycket
stor betydelse, nämligen den följdverkan av denna utveckling,
som tar sig uttryck i omskiftningen inom åldrarna . Man kan som
bekant emotse en kraftig ökning av de äldre åldersklasserna,
från 50-70 år och uppåt.. Drar man ut konsekvenserna härav speciellt för Norrland, finner man, att de komma att förstärka de
ogynnsamt verkande faktorerna för den omföring av arbetskraften i Norrland, som nu är aktuell.
Det är även en ann~m omständighet, som påverkar befolkningsutvecklingen inom ett område och det är omflyttningen,
dels omflyttningen inom området mellan framför allt tätort och
landsbygd och dels ut- och inflyttningen. När det gäller omflyttningen inom området, i detta fall Norrland, utvisar den
samma drag som i det övriga Sverige, n&~ligen en inflyttning
till tätorterna, ehuru denna tendens för Norrlands vidkoilli~ande
uppträtt något senare.
Vad beträffar utflyttningen och inflyttningen till Norrland, så har emigrationen från Norrland ej nått någon större
omfattning förrän på 1920- talet, men har sedan dess liksom från
riket i övrigt nästan upphört. Den har emellertid under de seno.ste åren efterträtts av en utflyttning till södra delarna
av Sverige, framför allt då från Västernorrlands län. I vad
mån den kommer att bli bestående beror i viss mån på de åtgär"--·
der, som de bestämmande i fråg'.l om Norrland vidtnga .
Jag skulle vilja lägga ytterligare några synpunkter på
befolkningsfrågo.n, i vad det gäller att balansera försörjnings·möjligheterna med befolkningsutvecklingen. Det är allmänt omvittnat, o.tt möjlighetern:::. a tt få befolkningen i Norrland att
genom egna initiativ skapa företagsamhet inte äro stora. Om
man tänker på Västernorrl:::md och dess industribefolkning, som
sedan årtionden v a rit van vid att få arbete sig förelcgt av de
stora industrierna, över huvud taget vant sig vid att någon kommit och satt försörjningsmöjligheter i händern'1 på dem , och e,tt
staten vid inträdande arbetslöshet trätt emellan med sitt understöd, så först å r man att befolkningen fortsätter med sin initiativlöshet och över huvud inte kcm tänka sig annat än att någon
hjälper den till sysselsättning och ger den ett arbete . Detta
gäller även om den uppväxande ungdomen, som stundom över huvud
4.
taget ej kommit in i ordnat arbete. Dotta motverkar även sto..rkt
möjligheterna till omskolning ci,v .:lrbctskrc.ften och 2tt över huvud
differcmticro. näringslivet, bl.o.. i form av .småföretagsamhet.
Nu kcm man emellertid säga, att det behövs ökad yrkesutbildning i Norrland 9 men var den sko.11 ägo. rum, är en annan
snk. Västcrnorrlandsutrcdningen föreslår i sitt betänkande,
att denna. yrkesutbildning skulle ägo, rum i södrn delarna ~~LV
landet för att de utbildade sedo.n skulle återvända 11 bättre rus-tade för produktive, insatser", som man uttryckt sig, till hembygden att där bidrnga till förctngsamhctens ökning. Det där är
nog en alltför optimistisk uppf8.ttning. Vill man verkligen
befordra. ett diffcrcntiernt närinc;sli v i Norrland, får mr'..n nog
förlägga tyngdpunkten av yrkesutbildningen också till Norrhc11'1.
Så skulle jag bare, vilj2 tillägga något om omslrnlni D,~o:~>­
möjlighotcrno.. Undervisningsrådet Lundqvist har för inte länge
sedan sagt, att möjligheten o.tt omskola arbetskraft skulle VQrn
väl så stor inom äldre åldersklctsscr som inom cmdr~-... Det vore;
naturligtvis mycket introsscmt att även få höra industrimännc:n::.;
uppfattning på elen punkten och få en uppfattning om huruvi d~~
de kunna medgivn ett mern positivt bodömcmde av mö jligheterrn.:
att fä det äldre nrbetslöshotsklicntclet i Norrland sysselsntt.
Detta klicmtel kan ju komma ntt öko.s, därför att bofolkningsut-·
vecklingen går i dem riktningen CLtt de äldre åldersklasserna
över huvud öka relativt hastigare än de yngroo
Direktören W. Ekman~ Jo.,g hnr begärt ordet med anledning av vad amanuensen Carlsson sade om yrkcsskolundervisningen. Ännu ha ju inte arbetsgivarna kommit i den ställningen att
de ha dikt0,torisk makt att kunna ordna bofolkningssiffrorna efter beh0,g eller födelsefrekvensen så som kanske skulle vara
lämpligt för industrien, men det finns ju även andra områden,
där man verkligen kan göra någonting. Som ett sådant område
har här nämnts yrkesskolundervisningen. Donna är dock ett tveeggat svärd, det måste vi komm0, ihåg.
Yrkesskolundervisningen är alldeles utomordentligt bra,
när man har en verksamhet, som skall läggas ned, och man s kall
försöka bli av med det arbetQrövorskott man har. Då blir mecn
lekande och lätt av med 2110. de ungo., och så står man där med
de gamla.
Men skall vi försöka sk2ffa industri till Norrl:md, ;: i'~~~ll
vi väl inte göra oss av med folket! Här var det tydligen r:ir. -ningen att mo...n skulle försöko. ordno. med yrkesskolor, så c:,t t m.:.~n
fick yrkesarbetare i Norrland. Men det kom.lller nog o:tt visa sic; ,
a tt arbetskraften söker sig till de ställen, där mnn beta l ar
mest, och onekl igen är verkstadsindustri en inom v ad vi i dci,g-ligt tal knllo. mellersta Sverigo den industri, som har de rc:_.;::t
uppressade lönerna. Den yrkesutbildade söker sig dit, och .- ·~i.'.;
undrar, om mcm inte kommit gcmskc~ långt på den vägen. Det :~~-c
en annan sak också som jag i dettct s~1mm2nhang tror c~tt vi fi\
lov att fästa en viss uppmärksnmhct vi d, nämligen 0,tt en dc:l
industrier även i Norrl and ho., fön=iökt ordna sina pensionsför-·
hållandcn för nrbetarna. Jag hctr hålli t på med den saken i 15
år, så att jag har en viss erfarenhet därom. Genom ordnade
pensi onsförhåll2ndon o.vskil j er mcm den äldre etrbotskraften personer i 60-65 års åldern erhållet fo lkpension och få sysslc.
5.
med andre::, saker.
Direktören C. Kempe: Jc.g kan tyvärr ej delo. dirckt(',x·
Elanc..ns åsikt beträffande yrkesskolorno.. Så länge vi ha 0tt cöro. med ett problem, som är så ::;,ktuell t och maktpåliggande so:n:.
det o.tt undvikc.. arbetslöshet i våra trakter, en arbetslöshet,
som ju framför etll t går ut över de yngre elementen bland t:lrbo···
to.rna, är det vår skyldighet c,tt se till ntt dcssc, Z:l rbotarc få
sysselsättning v::lr som helst och hur som helst. Och om dc-t i
och för sig är en fro.rnkomlig väg, vilket jag tror att det är 9
att utbildet dem .i yrkesskola, knn det inte hjälpc..1s o..tt man får
ta risken att de söko. sig till nndra, bättre betnlta platser.
Vi få helt enkelt lov att intensifiera vår industri och sköte,
den så, att den kan betalo. liko. god lön som det beto.lo..s på 0,nd·ra håll. Och dot knn vi, det är jag övertygad om .
Vnd sedan befolkningsminskningen beträffar kan j .::tg göra mig till tolk för en kanske mycket kättersk åsikt. Jo,g tror
nämligen inte på de där tcoriernn om någon f ollaninskning i framtiden. Antingen blir det så att vi själva i tid inse faro.n av
att en sådan f ollaninskning kommer c.tt äga rum, eller, om vi inte inse det, och inte vidta åtgärder att förhindrQ de nu rådande förhållandenas inverkan på nativitctsproblemet i detta land,
så lär oss historien - icke minst den historia, som vi uppleva
i dessa dc.gar - att ett land obönhörligt utsätter sig för risken av att det blir ett horror vacui; folken strömma till från
andra länder, där det finns ett befolkningsöverskott, för o.tt
fylla ut tomrummet.
Professor A. l\IIontgomery~ Herr Ordförnnde! Jag tror lik-·
som direktör Kempe inte heller på dessa befolkningsprognosor ,
ty de utgå från den förutsättningen att folkomflyttningen s kc. 11
vara en faktor o..v underordnad nc.. tur . Jo.g tycker o., tt 0,ll tin[:
talar för att, om det här skulle bli en starkare tendens till
folkminskning än nu är fallet, det kommer at t bli en oemotståndlig ström av invandrare utifrån. Just nu är det väl för övrigt
ännu större risker eller möjligheter för en sådan utveckling än
någonsin tidigare. Och det är därf ör go.nsko. v:-mskligt 0,tt ÖV\l'
huvud göra upp några prognoser över befolkningen. I nlla h8J >·
delser vore det försikti go.,st att räkne med att någon folkmir.,;3\:-ning inte kommer till stånd.
Jag har tidigare varit inne härpå, och det har omnämnts
här, de olika risker, som vi för närvarnnde ha att räkna med
såväl på det ekonomiske. som på andro. områden, och inte c.nnat
än jag ko..n so, ha do o.llcso.mm<:.m c~vgö rcm de betyd else för denne,
utredning i cmdra civseenden. Hur Norrl:indsfrågan egentligen
uppstått, i den form vi nu het 8-tt diskuterct den, är egentligen
en fråga, som leder tillbaka till det förra världskriget, til l
de rubbningo.r i avsättningsförhållandena, som då uppstodo, och
till de storo. rubbning0,r i penningväsendet, som då ägde rum.
Det är väl ingenting som så st2,rkt ho.T skaknt icke minst exportindustriernas ekonomi som den våldsamma defl nt i on, som uppkom
efte r fö rrn världskriget med allt vad detta förde med s i g. Vi
måste för närv::;,rcmdc~ i o.ll a händelser anse det sannolikt, at t
avsättningsmöjlighetern2 för don industri, på vilken Norrland i
nll n fnll bygger, komma ntt gestnltn sig ogynnsammare än de
gjorde föro krigsutbrottet - det är i all0, fetll en mycket försiktig knlkyl - och vi måste tyvärr också tn med i rälmingcm
6.
att sådanc..:, rubbningar på penningväsendets område kunrn~ komme.;. u:tt
inträde. och ytterligare förvärro. so.kon. Inför sådanc, frf.'Lmt idf'J·utsiktor tyckor jo..g det verkc~r nödvändignre nu än någonsin o.tt
stödjr.t den del cw NorrL1nds näringsliv, som i c..lln fall är don
väsentliga., nä.Elligcn cxportindustricrnD., och jc..:.g är myckc:t tvck-·
snm, om m:::m skulle kunne, vinnn något egentligt på hcmno.industricns område i Norrland utc:.n att oo.mtidigt försvåra läget för CX··
portindustriorna. Vi få ju tänka oss, att om vi skulle lyck:.---.s
få till stånd en hemmc.mc;.rkno..dsindustri av större omfnttning -..
något som j<2g tror är ytterst osannolikt ctv c.ndra skäl - skulle
mo,n utan tvi vcl få bovi ttno. en sugning nv arbetskr2ft från ex· ·
portindustricrnci., möd deras reln.ti vt sett lägre löner, till dcr:l ···
sa. hcmmamarkno.dsindustricr 9 som väl skulle arbeta enligt clc , V··
tal, som i allmänhet gälle. i riket.
Jng tror cw o.....ridro.. skäl inte heller att det skull o fin···
rn1s någro. möjligheter r::.. tt inriktn sig på ett stödj nnde o.v jord~­
bruket i större omfetttning. ,Jc.g vill bcirc: i förb igåondc närnw:
detta, därför ntt ende. mö jlighcton att h.""Unno. slå in på dem po-·
li tiken o.tt söka utvidga jordbruket i Norrlf.l.nd är, orn. det ki.u>·
de vinnas sannolikhc.:t för att dot svenska j orclbrulrnt sl-rull c :.: u.'1· ·
nn räkna. med en export i större utsträckning och :på l ö:n:2ndc
villkor. Att det i Norrland under andra omständigheter skul1::;
kunnn finnas plats för en expansion av det svenske jordbruket,
synes mig gunsko. svårt ntt förstå, och alldeles obegripligt
blir det' · om mo.n nu räknar mod i.:m folkminskning.
Om det är något, som historien visar i frågo. om Norr·..
lc.nd, är det, citt Norrletnds hel0 utve ckling fr2mför allt vo.rit
beroende nv skogsindustrierna. Mc..n kornmor då till don sluts c:~t-~
sen, att det är möjligheterno. för dessa industrier, som äro de
avgöretnde, och ett allt o.nnCLt är av ganska tvivolo.ktig betydelse.
Direktönn W. Ekman~ Först sko.11 jng be ntt få instämrm
mod vad den för egående talaren näm...rid c i sitt slutomdömo, vilke t
jag tror är fullkomligt riktigt . Jc.lg begärde ordet, då direktör
Carl Kempe klandret.de mitt uttal".nde angående yrkesSk olon1c.
Jag tror nog att vårr::.. åsikter kunna s ammanfoga s ganskc.. väl .
Förhållandena äro naturligtvis ytterst olika. i Västerbotten ocn
Norrbotten och Gästrikland. Jc1g har tal0,t för o.tt mc~n i nte
skall bygga för mycket på yrke:;sskolornc.. Att de kunn2 v ccI'C.
lämpliga vid vis sa tillfällen genom u.tt o,vlnsto. z...;,r1Jcts1 ö ;..:.:~1--'·t i
är riktigt, men man märke:;r snart att det är de bästa tcg.~?vrd. i,:;-~:;:.·-­
no.. bland arbetarna som gå över i yrk0sskolornc. och c.;,tt 1'u:~n
blir c..v med sitt bästct fol k und:"ln f ör undnn.
DisponentBn A.., Ens tröm~ Direktör J:fäm::::.n h.'.1r själv nyss
sagt, a tt . det är stEillno.d J~förhåll e;ndcnc. i frfigo. om yrk~J ~3·· ·
undervisninc;en i110lL;.n t. ux. Gä.strikl C1.:nc1 och Norrbotten. Dcrc '·
..
t an~[~
.. k pa, nar vi t c;,J. c. om ci.r.b e-cs
' 1.o::::fä:U>·
.. 1 .
s k l. 11 naa.'l mas t c vi. aven
fråg or. I övre lforrlcmd hF.;,r m~m. sökt rådet bot för en mycket
s törr e arbe tslö Ed.1c.;t än som någonsin k:::.m komme. i fråge..:. i Giiwsr ikland . Det räcker då inte .1x1ra med yrk esutbil dningen, ut c:1
mo.n får t a till c;.ndrn medel, t. ex . ett son jng skulle vilj e" 1c ~1 ...
l a för. oms~olning c:,,v arbetskraft. J::1g skil jcr nänligen på. Y.E-::
kcsutbildning och omskolning. I det senare f etll c:t gäller det
I'olk---r-30 å 4-0:""ar'oaldern, ·s om., därest vedcrbörcmde inte på niJ.-·
g ot sätt får hjälp från indrn'3tricn Gll c r det .::i.llmänna , ov:i.1U::o:c,0
0
"
•
7.
ligen under sin återstående li vsticl kommer att ligga dot sll-·
männa till last.
Amcmuenson Carlsson sade, att undervisningsrådet Luna. ...
qvist kommit med ett påstående, att mc:m mycket väl km1de ODJ.~31'~·1···
lo. allt yrkesutbildat folk mellan 35·-40 års ålder. Dc;t är cJ_J_ ....
delos riktigt. Erf2renheton viso..r, o.tt det i många fo.11 t.o.n.
har lyckats bättre i desse. åldro.r än med de ungn förmodligen be · ·
roende på att de förra hnft större CLnsvo..rskänsla 9 ansvar för en
familj, och därför lagt sig t1oro. vinn om att ta vc.ra på don un~~
dervisning de få eller som skolorna ha velat ge dem. Norr-landsfrågan i dag är allvarligare, anser jag, än den någonsin
tidigare har varit, därför o.tt Norrland förut har varit OXJX'..n-·
derande, tillväxande, i det att nyn exportindustrier ständigt
ho. tillkomrni t, modem läget i dag är det motsntto. - nu försvinna exportindustrierna, men människorna försvinna inte av sig
själva. Det är just inför detta problem, att cxportindustrien
på grund av dels rationaliseringen och dels måhändo. brist på
råvaror, måste beskäros, som åtminstone jag blivit särskilt in·tresserad av den [~.k. norrlandsfrågnn. Jag kan inte förstå,
att vi skola kunna behållG vårn människor där uppe i mellersta
och övre Norrlrmd utan att vi göra någonting för det; antingen
måste vi skaps hem.'llaindustri eller omskola arbetarna till andra yrken och skicka dem till södro. Sverige eller helt enkelt,
om vi ha råd därtill, ge dem pension och låta dem vnra kvar i
Norrland såsom understöds tagare. Vi få inte tro, att Norrlc~nc1
i dag har samnm möjligheter som Norrlr.md hade 1914. Vi. ha into
samma möjligheter nu som förr att inom exportindustricn borudc::.
befolkningen försörjningsmöjligheter, utan det blir nödvändigt
att söka nya områden för deras försörjning - i detta c~vscondc
får man väl lov att använda sig av både hemmamarknadsindustri
och jordbruk.
Direktören C. Ko1npe ~ Jag skall ge direktör Enström s:l
innerligt rätt, när han säger, att norrlandsproblemet i do.g ~;:r
mycket mer accentuerat än det någonsin varit. Jag är däro1no !,
inte ense mod honom, när hc,n säger, o. tt jordbruket och herIL.'llc.in·dustrien är vnd vi i stor utsträckning skolu lit2. till. Jag
känner mig mera dro.gen till vad professor Montgomery sade om
ntt det är exportindustrien, som i första hand skall stå för
rusthållet, och att det är på exportindustricns axlar bördan
kan och skall läggo.s.
Hernmamnrknadsindustri är naturligtvis bra, där den korn.-·
mer till stånd, men jag ho..r inte något absolut förtroende till
att man på det sättet kan lösa problemet i stort, utan det är
nödvändigt att starta exportindustri, och i det avseendet, minn
herrar~ finns det ofo..ntligt mycket att görg.
Det kommer cttt hän-·
du med oss vo.,cl som hänt på många andra håll, nämligen att hu·vudprodukten icke är den, som bär upp industrienj utan de s.k.
biprodukterne,, Så sor jag utvecklingen.
Disponenten A. Enström~ Mrn1 får inte bortse från den
hjälp, som hommc.m~1rkno.cisindustrien kan ge oss, när det gäller
att, intill dess att vi få frmfl dessa biprodukter från vår
skogsindustri, hjälpa befolkningen tillrätta där uppe. Det iir
självfallet att vi in te hol t och hållet kunno. bygga pö. hemD.:
marknadsindustri i men när jag t8.lade om den industricn, c:vst'tc;
jag en industri, som säljer v a ror till hela Sverige och int :~:
1 • •
G.
endast till Norrland.
Direktören '.11 • Hernod~ Är det ni.inne inte så bibräffc.Lcl0
Norrland, att utvecklingen där tidigare har visat, att den stora norrlcmdsindustricn, basc~r.'.ld på skogen, har varit nå ocr11:;:ct
kapitalslukande och underkastad så hastigt svängande konjunkturer, att ko.pi tc.let har avskräckts från att göra sig gällctn.dC::
i Norrland. På grund nv att det erfordras så stort kcLJii tal :e::T
industrien och på grund o.v den relativt blygsam,"'TI.a förmögenhe t
vi ha här i lc:mdet, är all industri baserad på bankernas och
allmänhetens via bcmkerna tillho.ndc::.håll o.nde av ko.pi tal. Det
egna ko.pi talet är obetydligt och har varit föremål för skifti."lnde historier, om jog så får sägo.. Kunde man inte där sök~ anledningen till att den s . k. hem.mamarknadsindustrien i så liten
oofa.ttning fått någon nämnvärd utveckling i Norrland? Man he. r,
mod andra ord sagt, ansett, att Norrland har varit farligt.
Det anfördes bl.a. såsom ett motiv för att hemmamarknadsindustri inte går i Norrland, att Norrland är dåligt beläget.
Jag tror inte det förhåller sig på det sättet, ty är det inte
så, professor Montgomery, att vi ho.. kommit i det läget att för
vissa produkter merkostnaden i frakthänseende för råmaterinlic:;r
och för återförande av den färdiga produkten från Norrland till
södra eller mellersta delarna av landet, där den större befolkningsmassan bor, således fraktkostnaden i förhållande till priset, spolar så förfärligt stor roll som folk i allmänhet tror~
Jag har vid några tillfällen blivit tvu...~gen att göra visss ut redningar på detta område, och har därvid funnit, att den d~i,r
fraktkostnaden i förhållande till priset inte var så farlig, då
det gällde konsumtionsvaror, i varje fall inte översteg möjli'_'.;·heterna.
Jag kommer sedan till vad professor Montgomery s.c:;de om
risken för exportindustrien till följd o..v skogsindustrio..rbct ~_'.r­
nas lönekrav. Skogsindustrien är en exportindustri, jämförd ned
en industri, som arbetar på den tullskyddade hemmamo.rlmadcn, o"l.
jag så får sägo., utan risker från exportkonkurrensens sida .
Det kan emellertid inte vederläggas, att det under de senc..stc
20 åren har visat sig, att den svenska nrbetarrörelsen ukm '.j v,>··
kan visat förståelse för exportindustriens behov av lägre lö:c.c r
än den skyddnde hemmamarknaden. Då frågnr man sig~ skull ej dm:•_ ...
na bristande förståelse elimineras~ eller motsättningen skärpas ,
genom att man på en industritrakt) där man har övervägande exportindustri ~ skulle kräva samma löneställning som exempelvis
för plåtma.nufakturarbete? Jag tror inte på det heller, därför
att man hGr vunnit den erfarenheten, att i Norrland knut vic1
knut med :Lndustriarbctaren 9 som tjänar så och så mycket, bor
stuveriarbeto.ren, som tjännr 3 8. 4 gånger så mycket som in-dustriarbetaren, och det går bra det också.
Jcig hör att de-'-:; nu göres den invändningen, att det är
säsongarbete . Ja, det är ett säsorrgar"bete i utpräglad grad i.
Västerbotten och Norrbotten likaväl som i Sux1dsvall, där de
värsta oarterna ev stuvericJ.rbetarelöner finnas, men där pågår
detto. arbeto årc-'.; runt så när t1om på två n tre månader, och stuveriarbetarons åTsinkomst är i de flosta fall dubbelt så hog som
industriarbetarens. Man får tydligen akta sig för att genernlisera htirvidlo.g, och jag tror således att det finns förutfJiitt-ningar även i avseende å hemmamarknadsindustri.
9.
Om jng nu får återgå till vad jag började tala om sku1-le jag vilja säc;ct, c.-i,tt j~:,g tror att det nuvnrande läget i lfor:c-land beror på bristcmde intresse och viljo. hos kapitalet att :;f:,
in där uppe. Jo..g är för min del övertyg2d om att norrlandsindustrien som sådan får gå över från den nedärvda föreställ~
ningen att bara göra träv~~lror och colluloso., som man i gener:.:>·
tioner hållit på med, och låta mobilisera kapi tål för c~tt sät·ta igång mod annan vorksarnhet parnllollt med den, som för närvarande där bedrives.
Vi veta att för toxtilindustrien i Borås produktions-kurvan vnd bomull sklädcr beträffar går parallellt med sysscl-sättningskurvan för Norrland. Vore det då inte :möjligt 0,tt
överflytta donna industri till Norrland? Jag tror e,tt det i:i.:r
cm stor sak att till vorkc.. bomullsvaror, mon det är en li ton c;~'-~;:
att skapa konfektionsindustri. J3g tror ocksE'J. o.tt det fimJ.::1 ·:.:'.'1c1--·
ra sådana industrier, som nEm skulle kunna tänket på i (~_ct c:rv, '.~•:­
endet. Hur jag än ser denncl.. sak, kommer jag till det rofml t"'
tet, att det är kapi ti='..lcts intresse för Norrland, som inte i:'imw
i tillräcklig grad.
Och dessutom visc.r erfarcnl1etcn, att det
finns on motvilja mot o.tt öve:r huvud förlägga något till Norrland. Jag tc:.lar nu inte med Luobe Nordström - jag :J.nläggcr in-·
te sådano. synpunkter på frågmL Men Ul1.dcr de senaste årtionr.:'(:-na och tidigo.rc, fGstän de;, inte så utpräglat, har åtminstone,
förslag om ott få förct ~·~gso.mhct på andra områden förlo.gd tilJ.
Norrland mött;3 mccl motvilja från den storn klui1gan o.v inflJ-·
tclscrika i Sverige, som lever i Mellnnsvcrigc. Det har blivit ett slagord att ingenting vågo. på Norrl:=md, men d :t är fel!
Professor A. Montgome:J?..Y..:_ Jag vill säga några ord i li) ...
nefrågan. Det var int.3 min mening att göra gällande, att inte
landsorganisationen har förståelse för exportindustriens speci·ella behov. Men det är en helt annan sak, om man säger, att
om en hemmamarkn&dsindustri skulle utvecklas så i Norrland att
den tog en stor mängd arbetare i anspråk~ måste detta utan vi-·
dare medföra ett tryck på exportindustrien. Så länge det är
en liten hemmaindustri, betyder det inte så mycket, men när
dess arbetarefterfrågan blir större, är det svårt att tänka
sig att inte en sådan utveckling skulle verka ogynnsamt på ex·-portindustrierna.
Den viktigaste frågan är den om möjligheterna att star·ta en hemmamarknads industri i Norrland 1 och direktör Hernod -,.iå
pekade, såvitt jag förstod riktigt, att transportkostnaderne.
inte ha en så avgörande betvde::l.se som det kanske kan f'öreL;.1 _·'.'.1,
Jag har emellertid i mitt anförande påpekat pap:persindust:..·j_c fJ
lokalisering jämfört med massainc-:.us-i;riens. DE::t är tydligt, ... :J t_;
transportkostnaden där :L viss mån r-:pcj_ar ir.., Men de-t f i5 ,_·hå=.:. r
sig på annat sätt med lokal:'...seringsf:rågan 5 ty man kornmer nti.:.:-C::t:"l
aldrig att kunna förklara~ varför hernmaindm3tr-'!..en är lokalir::;c~···
rad på ett stäl:e, enbart genom 'lt-!'; ~)erälma ränte-~ artict~3Hi:'·~.r-;..
och transportkos·+;nader o < e, v" • u-'.;n.a dt:: u är väl ändå i mycket
stor utsträckning de historiska förhå;_lac.denc:. , som där ha E>
lat in. Man kar~ 2-nte j_mpro·visPra en arbetarstam. Den lmr . ':> P.
vuxit under hund:ra år ; i al:;_a hänct e:1s:;:~ under årtionden, i l~ ,t
distrikt, och sedan tendersr industr::..2n att stanna där. ~V'.~r.1
kan i nästan varje land exemplifiera å.et-t;a gen:;m att histo:·i;::kt
undersöka lokalj_seringen av en indus l;ri ocb hur den tenderar
att bli bentående och att det är svå::'t a"tt bryta en sådan ten~
dens.
·
10 .
Om man nu vill söka få till stånd en hemmamarknad.:Jj C ···
dustri i Norrland, vore det då inte bättre att försöka L1Tikte.
sig på en ny industri? Och ju$t för närvarande borde det väl
finnas större möjligheter därtill än vanligt genom d.e proble ··· 5
som avspärrningen har givit upphov till. I den mån därigenom
kan skapas en livskraftig industri, synes Norrland ha en che:mi.~
på hemmamarknadsindustriens område, som borde vara bättre atl
försöka än att antingen konkurrera med hemmamarknadsind"Lrntri
söderut eller anordna filialer av denna industri norrut.
Direktören C. Kempe:_ Jag är i ganska stor utsträck···
ning förekommen av professor Montgomery, när han säger att
denna motvilja att satsa kapital i Norrland kan härledas just
ur det förhållandet~ varför skall det byggas upp en industri
i Norrland, som skall konkurrera med den redan befintliga industrien i södra Sverige eller bli filial till denna? Det är
ju också att, såsom jag ser frågan, gå över ån efter vatten.
Vi ha ju andra möjligheter här uppe än att konkurrera med södra Sverige. Vi ha egna möjligheter, och det är dessa, som jag
vill, jag upprepar det ännu en gång, tillvarataga. Det är
lättare att bryta ned den eventuellt befintliga motviljan mot
att satsa kapital, om vi röra oss på egna landamären och inte
samtidigt bedriva en konkurrerande industri utan bygga upp en
helt ny sådan. Jag instämmer också med vad professor Montgomery
sade, att just nu under rådande avspärrning tiden är inne att
för full maskin sätta igång med uppbyggandet av denna nya industri, som vi kunna kalla vår egen. Den ligger naturligt till
för oss i vi ha råvaran, skogen, vi ha den vattenkraft i Söm behöva1; alltså förutsättningar, som erfordras för ett lyckligt
och vinstgivande resultat av detta program, och de finnas hos
oss. Det är därför inom våra egna landamären, vi skola byc;sa
upp denna nya industri.
Direktören T. Hernod~ Jag skall bara yttra några oTd
och skall inte dra ut på diskussionen länge. När professor
Montgomery säger, att det varit naturliga förutsättningar fi~ 1~
att en industri har slagit rot här och där, så vet jag nu j_, , >:
vad de naturliga förutsättningarna kunna ligga i, annat än
att det har funnits pengar och folk. Jag delar inte den tilJ.·kännagi vna åsikten beträffande papporstillverkningen, att det
har varit bristande förutsättningar för den i Norrland, på
grund av att fraktkostnaderna varit prohi bi ti va. Jag tror at·~
det ligger på ett annat område, nämligen det att cellulosaindustrien och trävaruindustrien under den period, då pappersindustrien utvecklades i södra delarna av landet hade en viss
ymnighet av råvaror och relativt goda konjunkturer, så att man
inte tvingades in på områden :för förädling av råvaran till pap-..
per. Nu är det ju så att områdena äro begränsade, såsom pro fessor Mon tgomery sade, av f örGäl ,jningsmö jligheterna på världs-marknad.en så att vi inte kunna tänka oss alltför stark utveck-·
ling av pappersindustrierna där.
1
När direktör Kempe talade om "avspärrningsindustrierna 11 ,
om man kan kalla dem så, vill jag ju medgiva att det finns möjligheter för att starta sådana där uppe också, men man får dä
ej glömma bort att det finns vissa industrier, vilka kanske
kommit till stånd på grund av avspärrningen, som kanske inte he,
förutsättningar i Norrland, även om det ~ir så att de använde,
endast en obetydlig del av råvaran. Tag som exempel cellu.lJ_ . ·
I-___
11.
industricn. 5 000 ton cellull kostar mcllcm 15 och 20 miljO··ner men förbrukar 6 000 ton cellulosa. Ar det into då en lockc;lsc för cellulosaindustricn att bygga ccllullfabrikcr? Vi ha
också aluminiumoxidtillverkningsfrågan. Den kunde kormna tiJ'_
Norrland, men här är det för närvarande krafter på området i
verksamhet, som inte vilja att en sådan industri skall f~·;. i';i_c·läggas till Norrland, trots att råvaran finns i Boliden och
den erforderliga kraften också finns i Norrland. :En sådn:n s ~J;~
visar att man inte är tilltalo.d av ett · norrlan dspr ojokt.
Skogschefen 11, Mattsson-Tv1årn: Dot var något, so:m professor Montgomery yttrade här, som jag vill fästa uppmärks::.mh, :-ten vid eftersom det stämmer med dem erfaJ:'onhet jag tidigare
fått angående lokaliseringsfrågan. Pö rklaringen till varfi51~
en industri uppkommit just på ett bestämt ställe är det oftr:.
ytterst svårt att få något grepp på, och i va rt fall poängterade professor Montgomery att det inte är frakt ko stnader eller
sådana detaljer, som ligga bakom, utan att det förefaller vare
historiska anledningar; alltså något som bottnar i den tidigar e
utvecklingen. Är inte just detta en punkt som kan tänkas s tödja det resonemang , som förts från direktör Hcrnods sida? Vad
som skulle ha varit den ur sprungliga anl edni ngen till loknliseringen skulle ha varit just helt enkelt initiativet.
Professor A. Montgomery: Jag har också den uppfattningen, att den historiska faktor, som hsr betingat industri ens
lokalisering, till mycket stor del är att finna i rent personliga förhålland en, i initiativkraft. Jag vill understryka, att
det är ofantligt svårt a tt få till stånd någonting på sådana
områden, som redan äro utnyttjade. Vi ha oerhört l itet utrymme för ytterligare expansion inom viktiga hemmamarknadsindustrier. De expanderade så kraftigt under gångna årtionden och för
övrigt rätt läng e dessförinnan också, och om man undersöker
handelsstatistiken, får man det intrycket, att det int e fin1!;'.:'.
mycken plats fö r ny företagsamhet på textil- eller skoinduut :ci-ens område men att det däremot f inns utry:rrune f ör ny fön.• 1:a.,~· · -"
het, vilket också direktör Kempe framhöll. Jag skulle just
vilja fråga, om det inte vore klokare att lägga an på den
punkten, ifall man vill förs öka skapa en hemmamarknadsindustr]_
i Norrland.
Direktören 111 • Hern od~ Möjligheterna på de tta omrac'
professor Montgomery, hänga väl ihop me d om välståndsutveck-··
lingen, om jag så får kalla det, kommer att fortgå så att 1:_·r·nadsstandarden kommer att hö jas i 12nde t och att mö jlighe bc:rl!. ~1
att konsumera nyttigheter kommer att st iga. Om s å är f örhållc.n-det är det givet, att redan exist erande industrie r ha starkare
konkurrensförmåga än nya . Men kan inte ett gradvist skeende i
Norrland på detta område i alla fall bli möjligt?
Herr Ordföranden~ J)et finns således också en levnad:::: standardsfråga, :Oet tror jag är alldeles rikti gt.
Tii rektön;LW. Ekman~ När herrar Ifornod och Kempe tala cm ,
att man måste gö ra nagont1ng och a t t detta kanske måste ske ge nom a tt utvidga de industrier vi ha , vil l j ag bara säga, att
ocksä jag tror att det är den väg vi ha att beträda. Och det
är onekligen på det sättet a tt våra industrier inte precis befinna sig i så lyckligt läge eftersom de endast ha en sträng
..L .. •
på sin båge. Hade man någon annan komplementindustri, på vilken man exempelvis kunde avlasta hemmamarknaden, även om man
bara skulle göra blå.ställ, skulle det nu verkligen vara en n::c-delaktig affär och skulle ha varit utomordentligt bra. S0 vi
på sådana företag som Uddeholm och andra, som ha inte ·bara
skogsindustri utan även järn och annat för sin rörelse, märker
m8Jl att det är en oerhörd fördel för dem_, och man måste nog
tänka på att försöka få fram någon annan industri även hos oss.
Det är ett område där vi själva skulle kunna göra något, och
det är väl inte alldeles omöjligt, att vi, om vi anstränga oss,
skulle kunna lyckas få ihop något kapital för att göra dett a .
Direktören 9. Kem~e : Jag hoppas att ej ha blivit missförstådd när jag ställt mig litet skeptisk mot en hemmamarknadsindustri, som skulle avse att exempelvis flytta sko-, textiloch velocipedtillverkning upp till Norrland. En sådan industri
är för all del välkommen den också, men jag tror att vi kunna
fylla vår uppgift att ta hand om arbetslösheten på ett mera
tillfredsställande sätt genom att gå andra vägar .
Vi ha spritfabriker och det kommer till nya sådana
fabriker. Därtill kan nämnas kolugnsanläggningar i rätt stor
utsträckning, och kolugnar av sådan beskaffenhet att där jämväl
tillvaratagas biprodukterna vid kolfabrikationen. Dessa båda
slags fabriker utgöra ju ett utomordentl igt basismaterial f ör
ytterligare bearbetning 0v produkterna.
Vi ha vidare här i landet en ' import av diverse produkter1 hartsmassor m.m., som vi kunna framställa själva, och när
man väl kommer in på den kemisk-tekniska industrien, är det
alldeles märkvärdigt vad som där rullar upp sig; det ena ger
det andra. Jag tror på stora möjligheter därvidlag inte bare:,
för att förse l andets egna behov utan i vissa fall även för
export. Det är den formen av företagsamhet, som jag vill r-oär·-skil t rekommendera för Norrlands vidkommande.
~)
Samverinom
~an
L~dustrien
Herr Ordföranden: Vi övergå nu till nästa punkt, c)
"Samverkan inom industri en för främjande av teknisk forskni ng
med särskild hänsyn till träförädlingsindustriens probl em".
for främj anle av tekCivilingenjören E. Waldenström: Herr Ordförande! :Oe
1isk f orsl<:- frågor inom norrlandsutredningen , där man har anledning att när-1ing med
mare sysselsätt a sig med forskning, falla huvudsakligen inom
iärskild
det kapitel av utredningen, som r3kall undersöka åtgärder till
iänsyn till utnyttjande av mindervärdigt virke etc. En utveckling på detta
Gräförädområde måste ske via nya tekniska metoder, och sådana växa hulingsinvuds a kligen fram ur den t ekniska forskninge n. Forsknin gsfrå~·
lustriens
gorna komma a11 tså att bli av mycket stor betydelse för denna
)robl em.
del av utredningen.
Frågorna rörande den tekniska forskningen äro som bekant mycket aktuella och omdiskuterade. Det finns en nyli gen
tillsatt statlig kommitte för den tekniska forskni nge ns ord:nc~n- -­
de; i direktiven för denna har handelsmini stern särskilt fram-hållit, att utredningen noga skulle sysselsätta sig med de t -r~·;·i:; _,
tekniska området. Det är då märl-;:ligt att det i denna komuit i·;6
inte finns någon representant för träföräd1ingsindustric~ :n . rJ:i:LL
dessa kommittee r och deras arbeten måste man taga hänsyn i de:nua
norrlandsutredning, så att det inte blir ett alldeles onödigt
dubbelarbete.
~-
_;_ •" ;
0
Eur den gemensamma tekniska forskninc:;en skall ordmu:: ''.r·
ett stort frågekom:::ilcx 9 beträffande vill::et cle ledande induCJtr:i_
männen ha mycket olika up-,:ifattningar även i de grunc11Li{~gande
frågorna. Han har till att börja med diskuterat, i vad ;:15,:n
samarbete på detta rn:nr/~de över }:1uviJd taget är önskvi_irt. Ut'-;->.·
den fria konkurrensen även här dem :för utvecklingen n(5clvi5ndi •::i
livsluften'~
Om man sLJJ_l ha ~:;m~mr1;ete 9 :=:il;:all detta t.':i,nkas u1~1;
i form av gemensar.mna bidrag till centr::J,la forskning:Jinntitut (;1-··
ler taga forl~1en av en forsknin,'.;sn::bri.<1cl 9 soEt delar ut f orsJmin{jS· ·
uppdrag till inclu>Jt:r.'ierna och fön:telar 1;1ecUen för 1mdel'~:>ökni:nr;
ens bedri vandu enlict J ernko~'ltorsaodell? .Jag har i min promemoria anf öi~-1;, att 1x'ida dessa v.'ic:;;_:::.r ~iro värcl:-t största beaktande
men att den,1a utrodnin1; kanske lmvudsakli~;e::n slmlle sysselstitta
sig ·aed den senare formen av saHarbete; detta av den grunden
att frågor rörande centralinsti tutcm ingc~Lende behandlas av de
nämnda stat1icca uti cdnL1.garna. lfär det :_;i:iller bidragen till
dessa centralinstitut, 1Jlir fr.~tgan~ Var s2,::all gränsen dragas
mellan industrien::J och statens bidTag? E~'lligt vilka g:rtLYlder
Glrnla industri ens bidrag uttaxeras, hur skall hänsyn tagas till
de industrier, som lc:..gt ned särskilt mycket penc;ar på egna la··
boratorier? Hur l'lkall c1etta ccntralinsti tut vara organiserat?
Slrall ma"l..1.. t'~]'."ka
c•i' t-.:i
7'
et+u ;.._)0 tor~+u ' -f·o··~n fle-ra f'orqkn1· .t.J.f..::>
Yl(J'O()"'Y'C<na·
,., L:;cre.,.·1 '.Y"j-,
u,, . -c
t...JQ-'- v..:.
J_
samt institut eller flera smärre s 1'Jecialinsti tut? Skola imd;i-·
tuten uppföras i anlrnytning till teJ::nisk '::_i.:J,zr:0kola eller till
ingenjörsvetenska:psakademien l::;ller vara fristående i förhD,llaXLtle
till dessa institutioner? Detta i:ir -~ycket brännande diuJcusaions -·
~imnen i den statliga kom.l'J1itten juDt mL
0
.i.\.
1
..L..
1:J
....1...
_
,
_
...._,
...L
.i.,
1
...__.
Det finns all t~Jå ett mycket stort antal grtmclläggc~ncfo
faktorer, -beträffande vilka det inte råder någon enhetlig up;-1.,..
fattning bland industrimännen. Dttrför tycks det vara lämplict ~
att norrlandsutredningen, innan den överg~~r till disl;:usfjion u.,v
nåc;ot bestämt förslag om hur denna gemensarmna f orsknin::r skall
ordnas först och frtimst försöker f.J, fram nL\gon sortD grundva,l
för en diskusuiono En sådan salrn;:rn näm1i::~en för niirvarande.
Detta har gjort att diskussionerT1'~' kommit a,tt hänc;a i luften
och att nästan alla tänkbara u ':Jfattningar kunnat motiveras Jl,~:
detta omr~tde.
Herr Ordföranden; Jag vill ifråga,sätta, om vi inte bi:5:c::),
skjuta på diskussTonen angående denna pi_,mkt till i morgon, ef·tc:r--,
som det ju, som ingenjör .Ialdenström sagt, gäller en r!lyckct
stor fråga.
d) Princi-"
Vi överg't i så fall till r:nmkten d) "Prin,_9iJ2~_el~ ,.:C:.ö_r_,, __
piella för- utsättningar för samverkan inom industrien med avseende på :riu\, ·
bä~~~d-~i:~f~1~1,?._cfo.~Iri~~}J-f~E~~~!~c~g_:i~ffi.~8--c~'~~~--- - ·-utstLtt:ningar för
samverkan
Professor !~-12~1f_:f_fe_:i::_!_~_ '-Tag skulle vilja börja med
inom indust- -, den allmänna reflexionen, att riskerna för industriell företag-"
rien med
sam.het huvudsakli,::::;en ligga i det ekonomiska livets ökade för,2,vseende på iinderlighet 9 i större bundenhet av kapital och kansk~ även i e:,
riskbi:irande politisk osäkerhet, som kan lcomrna att hålla i sig. A andra sj_(}; X L
för ny f-'ltor-f'inner man, att det föreligger en viss tendens att genom en
industY.'ie11 kraftigt ökad beskattning beEJkiira de vinster, som skalle lcc: a
företa0sam·~ till fortsatt rioktagande.
Detta kan natu:rlie;tvis föran1 '_;('!<
het.
frågan om ett gemensamt riskbärande.
:fc:>_:r:i.ii__
-- --- --------- · -----
Om vi se syieciellt på skogsnärin(:;en, skulle jag dä1' -.·:~1 - ·
ja hänvisa till att riskerna i denna närin,:~sg ren i det förg_<},::~,~>
14.
na ingalunda ha varit små. Där har man alltid måst bära betv-dande risker. Men ~ såsom också påpekats i dag - dessa risk~r
ha väsentligen varit av konjunkturbetonad art. På längre sikt
har utvecklingen varit gynnsam för skogsindustrien hittills.
Den har nämligen ku...Ylnat åtnjuta fördelen av stigande efterfrå-gan på sina produkter. Den har i stigande omfattning kunnat
åtnjuta fördelarna av en viss värdestegring p<'l råvaran ävensom
av en stordrifts alla möjligheter.
När vi nu stå inför en ny epok, vilket också här har antytts tidigare, så stå.vi därmed också framför ett nytt slag av
:isktagande. Det gäller nämligen nu en helt ny företagsamhet
inom nya grenar, där riskerna äro större, så till vida att en
förlust, om man nu får en sådan, inte kan hjälpas upn av en kom-·
mande högkonjunktur. Detta kan bli en ganska kännbai~ r~ak för
den enskilda företagsamheten med dess i rec;el begränsade recTc<T-·
ser. Vidare är att märka, att det beträffande denna nya före·tagsamhet ju inte finns något tvång att taga sådana risker vilket gör att man även av den anledningen inte kan vänta sig' anrn:.i,t
än att intresset skall vara relativt begränsat. Å andra sidan
torde konku~crensen i framtiden icke bli mildare utan snarare
hårdare än hittills. Det gör att man kan tänka sig, att det
finns ett intresse hos industrien såsom helhet betraktad att
driva fram utvecklingen på nya områden 1 även om det för den en.-skilda företagaren kan te sig synnerligen riskfyllt och därfö~
håller till baka denne, Här sku.lle alltså, om detta resonemang
vore rikti;s;t, ett behov av samverkan före ligga, och det skulle
finnas vissa möjligheter till en fortsatt utveckling under dy-·lik samverkan främst vid tillvaratagandet av den hälft av råvaran inom vissa skogsindustrier, som nu får mindervärdig användning eller ingen användning alls.
Sekreteraren R. Sunden~ Herr Ordförande! Det nuvarande läget erbjuder, som trd.Tgare talare framhållit, alldeles spe-ciella möjligheter för en ny företagsam..Yiet i Norrland.
Det förefaller mig som om det vore nödvändigt, när man
här skall diskutera praktiska uppslag, att man till att börja
med söker precisera, vilka slags risker eller vilken grad av
risker som man har att räkna med. Jag vill då nämna att man
inom industrikommissionen gjort upp ett schema, möjligen base--rat på nog så teoretiska överväganden, men jag tillåter mig i
alla fall att använda detta schema såsom basis för diskussioner..
Om man ser på de nya former av företagsamhet, som ju:· i;
nu skulle komma till stånd - oavsett om det gäll er Norrlnx1d
eller övriga delar av Sverige - ha vi där en grupp av före tu:~: · ·
jag skulle vilja kalla dem för A.-företag - där riskerna äro ::.'elativt små. De hänföra sig till tillverkningar, som ligga j_
linje med den hittillsvarande utvecklingen. Industrien skulle
alltså här endast forcera en expansion, som hittills har före
kommit men som kanske i någon mån retarderats eller hämmats
grund av en pris tryckande konkurrens från utlandet eller lik··
nande företeelser. I detta fall ger det nuvarande läget mö jli,~'- ·
heter för en industri med nya tillverkningar, som måhända klmc"J.El
med rätt stor sannolikhet beräknas korruna att i framtiden bära
och förränta såväl den fasta som den rörliga kostnaden. Just
denna förräntning av båda dessa kostnader är det väsentligen ut··
märkande för det s.k. A-företageto
Ett aktuellt exempel på möjligheten av dylik samverkan torde
föreligga beträffande cellullindustrien, visserligen mindre
från massaindustriens sida, eftersom råvaruåtgången är ringe:.,,
men från textilindustriens sida och från andra intressenter,
grossister m.fl .•
Direktören T. Hernod~ Herr Ordförande~ Jag skulle tro,
att det förefinnes viija att göra en hel del på detta område
bland storindustriens män i hela landet. l'llan får naturligtvis
göra reservationer med hänsyn till det labila läge, i vilket
allting för närvarande befinner sig, men jag skulle tro, att,
om vi komma över i ett läge, som blir jämförbart med det, som
rådde före kriget eller för två år sedan, det alltid kommer
att här i landet finnas benägenhet hos industrien att kollektivt
vidtaga en del åtgärder,i varje fall att - jag kommer nu litet
in på Norrlandsfrågan igen - få en viss omplacering till stånd
av en del av industrien till annat håll, t.ex. till Norrland.
Jag tror också, att denna uppfattning har trängt sig igenom hos
sådana företagare, som funnit sitt eget välstånd vara intimt
sammanknutet med exportindustriens, så att de äro beredda att
göra vissa offer för att få fram en produktion av en hel del
produkter, som kunha tillverkas här i landet; de industrier,
som leva, icke på det välstånd, varunder norrlandsindustrien
lever, ty den lever inte under något välstånd, men som leva på
de många hundra miljoner, som e xportindustrien-skogsindustric-m,
tar in hit i landet, de förstå att ett försämrat läge för dc>1na
industri är farligt och att de således måste bereda sig på att
göra vissa offer.
Direktören 1.V. Ekman~ Herr Ordförande~ Jag tror, att
det är en utpräglad egenskap hos de svenska företagarna, att
de föredra att inte dela risken med andra utan själva föra de
nya projekten i land, men då också vilja ha hela vinsten, när
de lyckas . Vad beträffar statens medverkan tror jag det är
bäst, så länge vi kunna reda oss utan denna.
Direktören T. Hernod~ Herr Ordförande! Det är den
sista delen av direktör Ekmans uttalande, som gör att jag ber
att ånyo få yttra mig. Jag är fullkomligt ense med honom om
att man inte skall ropa på hjälp från staten, när det gäller
att sätta i gång en industri, som kalkylmässigt kan tänkas hc:i
livsförutsättningar under normala förhå:;.landen. Men när staten
nu, för att försörja befolkningen, måste sätta igång en ersättningsindustri, som under normala förhållanden ej är lönsam, är
det blott naturligt, att staten på något sätt ger sitt stöd.
Om jag får komplettera vad jag sade i ett tidigare anfi5-rande, vill jag säga, att jag tror att det finns möjligheter och det är nog så bland storindustriens män i landet att de vilja taga ett steg tillsammans, när det behövs - men var skall en
sådan industri ligga? Inför den frågan kommer det verkligt ::::to--,
ra grälet att sättas i gång.
Direktören C. Kempe:. ,Jag ställer mig rätt skeptisk
till möjligheterna för skogsindustriens män att gå in fö:r n2·. ,, ,_
samverkan; dels äro vi allt fort farande för indi viduali~)ti:::.1~ '~ '_.c ..·
tonade och dels är den kaka, som vi skola dela, när det ~a~. 8r
enbart ett försörjande av hemmamarknaden, alltför liten i t
hållande till det erforderliga kapitalet.
Sedan ha vi som en andra grup~, om vi följa dett a nys :.:· nämnda schema, sådana företag, som kanske kunna förväntas eft er
kriget endast få sina rörliga kostnader täckta - de skulle vara
B-företag .
Slutligen har mari de företag, där riskerna finnas att
man efter kriget varken kan få de fasta eller de rörliga ko E.>-t~
naderna täckta . Beträffande den sista, alltså den allra sämD-·
ta gruppen, är det så, att om en sådan tillverkning tages upp
beror det på trängande försörjningspolitiska skäl , och i det
fallet ligger det väl också ofta så till att staten mycket aktivt får träda in såsom beställare eller till och med såsom
egen företa~are . Nu förefaller det mig emellertid som om just
läget i Norrland skulle erbjuda vissa speciella förutsättningar .
Där ha vi ju en exportindustri, vars sysselsättning i mycket
hög grad har beskurits just genom avspärrningen. Efter krigets
up}lhörande får man hoppas, att denna industri åter skall kunna sysselsätta sitt folk. Det blir alltså frågan om en tempo rär friställninc; av arbetskraft. Om man då genom kollektiv sam-verkan inom industrien kunde ställa arbetskraft till förf ogande från exportindustrien till dessa nya beredskapsföretag,
skulle därmed dylika företag flyttas upp från C- klassen , där
risken bestode i att man inte finge täck..~ing för de fasta kost naderna efter avspärrningens slut. Hur kan denna risk, alltså
risken för att de fasta kostnaderna icke täckas, elimineras?
Det kan ske t.ex. genom att staten tillåter en sådan prissättning som möjliggör en snabbare amortering . Det kan också ske
genom skattelättnader, och därvidlag intager väl frågan om
krigskonjunkturskatten en särställning och en markerad sär·-·
ställning. Det kan också bli frågan om en liberalare tillfo:r;J· ..
ning av reglerna om värdeminskningsavdrag, vilka kanske i och
för sig äro skrivna så att de skulle kunna möjliggöra en s å dan
tillämpning. Det kan möjligen tänkas den formen, att staten
garanterar att den del av anläggningskostnaden, som återstår
oavskri ven vid krigets slut, blir täckt genom tillskot t. Mc1;_
även här öppnas, förefaller det mig, ett utrymme för samver l::u"
mellan enskilda företag . Man kan nämligen också tänka sig? :.tt
de fasta kostnaderna få täckning genom förlängning av amorte -·
ringstiden~ detta kan ske icke bara genom avsättningsgaranti .::,•r ?
genom t . ex . glidande tullar? utan det kan ske , vilket jag tror
att det förekommer redan nu tendenser till, på så sätt att med
större avnämare träffas kontrakt med dessa nya bestämmelser on.
ett visst pris, som kommer att upprätthållas under en längre
period, låt oss säga tio år framåt . Detta kan lämpa sig bra
t .,ex . för korrununala beställningar för vissa slag av byggnadsm ;:,, ·
teriel , men det kan ocks å tänkas samna system enskilda företag
emellan, alltså då beredskapsföretagen, om jag får kalla dem
så, avstå från att taga ut ett möjligt merpris i nuvarande av·spärrnin.~; ssi tuation men i stället från sina kunder få tillgodo, ·
räkna sig ett högre pris efter krigets slut än man eljest kunde
räkna med . Jag tror emell,e rtid att dessa olika slag av samverkan enskilda företag emellan för att eliminera riskerna äro
av mindre praktisk betydelse än när man kommer över till frå-gan om A- företagen, alltså dessa företag, där man skulle kunna
räkna med att få täckning i framtiden för både fasta och rör-liga kostn ader, men där det likväl ä r en r i sk i nuvarande lä(; (;,
som gör att ett enskilt företag kan s k e inte vill ri ske r a si n:1
likvida medel ensamt och k anske inte bG s i t·cer sådana av den
s1 tkotr~eks 8ordnin 0
krr· som här ärferforrd~rtl i gf. f Tiat"·rtä1r talltså . d ~:? t::o~. -:
e_ iva. amver an, som pro esso ,~ rey. ·er
a a om, i n :.ccc:rc~,L.
,
j'
j
rr .
:Direktör Hernod har redan påpekat en av de fundamentala
svårigheter, som kommer att uppställa sig, nämligen var en sådan tillverkning skall förläggas, och det är riktigt, att den
punkten kommer att bli ganska ömtålig. :Därtill kommer ju kanske
andra ömtåliga punkter, exempelvis den om formerna för samverkan, om rena personalia o . s •.v. Jag tror liksom direktör Ekman, att, om man vill gå in för någonting nytt det helst bör
ske utan samverkan med andra. Jag har nog den känslan, att
stämningen i allmänhet är sådan.
·
Herr Ordföranden~
sådant exempel?
AB . Svenska Trähus, är inte det ett
Jägmästaren N. Schager: Ett aktuellt exempel på statsmakternas stöd till en krisproduktion föreligger i garantipriserna för avverkad brännved .
Herr Ordföranden: Jag har den uppfattningen att den
disk--ussion, som nu förekommit, är det enda svar som för närvarande kan ges på denna fråga, och att detta också är de närva·randes mening.
Vi övergå nu till punkten e) "Aktuella förutsättning <ff
e) Aktuelför
ökat
_utnyt t jap.de av Norrlands tillgångar pa malm och vätte;1la förutkraft11.
:Direktör Hernod har lovat att säga några ord. Jag får
sättningerkänna att han just nu blivit anmodad härtill .
ar för ökat utnytt-jande av
Jag.skall passa på att förutskicka, att det inte har
Norrlands
lyckats oss att få den person, som skulle kunna närmare hjäl!;)Cl
tillgångar till med arbetet på denna fråga. Vi hoppas emellertid kunna
på malm och återkomma till den vid ett blivande SE'..u'Ilfilanträde.
vattenkraft.
:Direktören T. Hen1 od~ :Den kraft, som blir disponi bel
i Norrland inom den allra närmaste tiden är mellan 350.000 och
400.000 kilowat t. Från norrländsk synpunkt skulle det således
inte vara problemet krafttillgången, som man skulle behöva fästa
sig vid, ty denna tillgång finns ju f ör närvarande. Beträffande efterfrågan på denna blir detta närmast en konjunkturutvecklingsfråga och en fråga huruvida svenska folket kommer att l eva
på en sådan standard och ha en sådan industri , at t den sedan åtskilliga år tillbaka oavbrutet sti gande kraftkonsumtionskurvan
fortfarand e kommer att s ti ga på samma s ätt. Gör den det och
kanske stiger ytterligare, lär denna krafttillgång oc kså tämligen snart vara konsumerad, i vilket fall kna:Jpast något särskilt
initiativ för utbyggande av den existerande råkraften för närvarande skulle vara nödvändigt att s kapa.
Att denna kommitte bör tänka på, huruvida kraften i
Norrland skall kunna ytterligare utnyttjas och att stimulera
denna kraftkonsumtion, är ju r iktigt. Man slrnlle t. ex. kunna
giva billigare taxor i Norrland - i nte såsom något fatti gunder--·
stöd utan motiverat av att kraftkonsu_mtionen i Norrland har
lägre transf ereringskostnader. Vad samordningen de olika krc.f t . .
verken emellan beträffar är väl den saken ut omordentli gt vä1
tillgodosedd genom den s .k. centrala dri f tsledningen, och dö.
torde det inte vara så mycket mer att göra åt den saken.
En frå ga, som nog förbisetts såväl av de enskilda kr.'J.ft-verken som av s tatens är, a tt man i nte har tillräckligt stimu ..
o
l o.
lerat det borgerliga behovet. Även på detta område bedrives
emellertid en hel del verksamhet, och då kanske det blir ett
dubbelarbete, om man i denna kommitte går in för djupt på det
problemet.
En aktuell fråga i detta sammanhang gäller upptagandet
av en produktion av aluminiumoxid. En sådan tillverkning bö r
av flera skäl förläggas till övre Norrland. Utbyggnader försiggå för närvarande inom den elektrokemiska industrien, och
förutsättningar torde finnas för ytterligare företagsamhet på
de-tta område.
Herr Ordföranden~
dare i denna fråga?
Är det någon, som vill yttra sig vi-
Då så inte är fallet, skulle vi nu skiljas åt för att
träffas här igen precis klockan 14.30. Efter lunchen återstå
således frågorna f) och g) . Dessa ha ju praktiskt taget diskuterats redan förut.
19.
Tisdagen den 12 november
kl. 2. 30.
Herr Ordföranden~ Vi övergå till punkten f) ~Jå före··
·) In0_ustridragnings 1istan 1· •11 fndUj3lf.i_E!_nS_.]~~-jl_i._g_:\:le_'!__8-_1:_~~. frä~j_?-____?l_IE:.åin0-_1:!:s_~ri
•.l ::' !fcÖ j lig- ·
och hantverk i Norrland 11 •
. ., ter ctt-G
· :.., :·~'Il j c1 sm~i.­
Amanuensen A. Carlsson: Herr Ordförande~ Jng har tänkt
ll ~mo t ri och
beröra några punkter, som arosärskil t brännbara, när det gäl· ·
t_,r,.tver}c i
ler utvecklandet av småindustri och hantverk och som jag har
:orrl::.md.
funnit erbjuda svårigheter att få fram speciellt i Norrland .•
Jag vill då först instämma i direktör Ekm.ans uttalande
om yrkesskolorna. De från yrkes- och verkstadsskolorna utexaminerade gå så småningom uteslutande till södra delarna av landet, och verkstadsskolorna ha sina känselspröt ute i dessa de-·
lar av lcmdet utan att se sig om efter möjlighet att placera
de utexarninerade uppe i Norrland. Detta är ju felaktigt.
Hesul tatet blir helt enkelt, att den befolkning, som sedan åter··
står, och som det gäller att sysselsätta, blir allt mer den i
mindre grad kunniga och mindre företagsamma delen samt i ::.:;toTt
sett den äldre arbetarsta~men.
Orn man sedan ser på cle omlrnstna..der, varmed den mindre
företagc-oamheten får arbeta i Norrland, är det ju s j:iJ.vklart,
att det geografiska läget spelar in. Kostnaden förhöjes p ~
månge, sätt; man behöver bara tänka på bränslekostnaden, belys· ·
ningskostnaden, de högre byggnadspriserna på grund c.v detlcal 1;~
klimatet o.s.v. När man sedan kommer in på lönefrågorna, är
det otvivelaktigt så, att dessa ligga på högre nivå i lfo:;."rl:c,;,,nd.
Detta torde i sin tur l)er o på de höga levnadskostnaderna,, ven:····
vid det kan förtjäna anmärkas, att handelsvinsterna i Norrland
synas liggo. kvar på en högre nivå än i det övriga Sverige.
lJär det gäller kraftkostnaden, är det något som man
frapperas av omedelbart och det är, hur pass mycket dessa mind··
re företag få betala för sin kraft. Jag har hört mig för litet
beträffande denna r:iak och lm2,r)past funnit något enda exempel,
där de mindre företagen få betala mindre än 25 öre per kilo~·
watt - och detta i betraktande av att mr.m väl får anse, att
ett pris av 10 öre skulle vara normG.lt och till och med vo,ra
för högt. Detta högre kraftpris beror ju på att det i stort
sett är kommunerna, som äga kraftverken, och dessa inrikta of ...
tast sin politik på att använda elektricitetsdistributionen
som en inkomstkälla.
P~- detta område s~rnlle industrien i
någon mån kunn::l inedv0rka till att f{i ned priserna genom 2tt lå, ..
ta småföretagarna köpa kraft till taxor, som med li ton margi···
nal övorst0::;e det pris, de själva kcipa eller producera Lrafte~ 1.
för.
Vad sedan fraktkostnaderna beträffa spela de inte sr
färligt stor roll i detto. sarrunanhcmg. Jag tror att 1::r1c:t:"'l. cg
ligen överskc.<.ttar dero.s bctydelse, och det .~Lr klart CLtt nL~E
fCir skulle lnmna ti:.inka sic, att en exporterando smtd.ndustri :i.
~1orrland i nå::;on mun kunde }l jälp3.S fram (~8nom att TJJ.3Jl utnyt~· ·: ···
de nsgro, I!l.Ö jli{sheter till SCLmfralrtninG med ;:;tör:rc f Öre ta(;, :·.~ 'L
det är väl osäkert, :-Luruvidc.:. dcttr), ~fr möjligt. En <
::·,nrmn sa'
20 .
som visat sig besvärlig, när det gäller att starta småföretag
är de kommu11ala myndigheternas bristande förståelse för små-företagsamheten, som ej blott tar sig uttryck i förut nämnda
höga krafttaxor utan även i höga tomtpriser å iordningställda
industriområden eller andra hindrande bestämmelser.
Jag vill också peka på den verksamhet, som industrien
bedriver genom företagarföreningarna. Dessa äro ju organisa-tioner, som stödjas av staten i sin egenskap av länsmyndighet
och den större industrien gemensamt, Storindustrien har ju
till icke ringa del skjutit ihop lånemedel åt dessa företagarföreningar. Dessa föreningars verksamhet sker emellertid ej
utan friktion i det betydande risk finnes för kollisioner med
branschintressen både inom vorksamhetsdistriktet och på andra
håll i landet. Det är uppenbart att de, som genom föreningarna
anse sig ha fått sina avsättningsmöjligheter beskurna, se denna
verksamhet med oblida ögon. Det måste tyvärr också konstateras,
att företagarföreningarna utnyttjats som ett medel för den
länsprotektionism, som allt mera breder ut sig i Norrland. Det
är därför särdeles vildigt att det i dessa företagarförem.nga:::B
verksamhet beredes så stort utrymme som möjligt för näringslj_ ....
vets egna önskemål och intressen så att man på det sättet sk<.:L11
kunna leda utvecklingen utan att efteråt behöva komma med an ..
märkningar mot den verksamhet, som bedrives, och utan att ma:'J.
har gjort något försök att leda den på rätt sätt.
Direktören W. Ekman~ Jag håller visserligen före, att
storindustrien, exportindustrien, inte skall syssla med småindustri - det blir all tid något valhänt över det - men jag hål· ,
ler fullkomligt med den föregående talaren om att man skall
understödja den ändå i den mån man kan. Det är märkligt att
konstatera, hurusom i närheten av den plats, där en storindustri
finnes, mycket ofta uppkommer - åtminstone händer det i våra
trakter - en hel del avläggare av denna storindustri. Dessa ha
merendels sitt upphov i den yrkesskickliga arbetskraft, som
finnes vid storindustrien~ och som söker sig förvärvsarbete på
den lokala marknaden, först kanske på sidan om sitt ordinarie
arbete, men därefter stadigvarande och i stegrad omfattning, så
att till slut en rad småindustrier uppstå. Jag kunde nämna
flera exempel härpå ur min egen erfarenhet. Sådana industrier
vila på en sund bas, och vi ha alla skäl att stödja dem.
Det nämndes några ord om att industrien borde sälja kraft
för billigt pris. Ja, det är mycket svårt för oss a~t göra det,
ty i regel - jag vet inte om det är så nu men det har varit så
förut - om man köper kraft från vattenfallsstyrelsen, får man
inte sälja ut kraften vidare till andra. Distributionsföre~ing ·
arna ha ju alldeles särskilda bestämmelser i den vägen 9 när rlc
köpa direkt från vattenfallsstyrelsen, men det vore inte för
mycket, att statshjälpen just skulle gå ut på att lämna b~i.JJ_j .,,
gare kraft till dessa småföretag, och det är ju ett utomord~ ~ ~ 1 =~
bra sätt för statsmakterna att :rcunna hjälpa d::im. ·Jag tror f •
min del inte så mycket på den där hjälpen, som man får i form
av kontanta pengar. Det är mycket bättre att få den i form ',7
en rimlig krafttaxa för småföretagarna.
Direktören .B . Holmbäck~ Jag 7ill förutskicka 1 att j' 'C
bara skall tala om Nö'rrbotten, ·ty jag anser att begre~Jpet No r, ·
land är så stort och förhållandena så oändligt varierande i1n ,0
denna landsända att man inte ~:an ta den som en enhet. L'_ -r
jag säga, att nog finns det företagaranda i Norrb otten ocksä,
men norrbottningarna ha inte haft någon smn helst möjlighet
att utbilda denna företagaranda, dels är det utbildningsmöjlig~
heter, som saknas, och dels ha ju konjunkturerna där varit s .~, ·
dana att vederbörande inte haft råd att skaffa sig någon som
helst utbildning utan allt har gått ut på rena kampen för existensen. Endast för att visa, hur det kan gå, när man äntligen
har fått möjl igheter till utbildning, skall jag be att få åberopa vad amanuensen Carlsson näJnnde om att yrkesskolornas där
up~e årgång efter årgång omedelbart absorberas av någon sydsvensk eller mellansvensk industri och att skolorna få utomordentligt gott beröm för sin förmåc;a att sköta sitt arbete.
Det är alltså en befolkning, som visar att den kan något, när
den har fått möjligheter till utbildning. Liknand e svårighet er
att erhålla utbildning möta även beträffande den högre skol-undervisnin,-:;en i länet. ~!?2. en befolkning p~1. u..ngefär 210. 000
och tre samhällen med över 16. 000 inv~i,nare existerade endast ett
enda, periferiskt beläget högre allmänt lärove rk. Det mest
effektiva tror jag för min del är att fortsätta på den väg, som
man här har slagit in på, nämlizjen genom att bereda möjli ,~:;L<c;t
till yrkesutbildD.ing. Då efterfr3gan söderirrcll'l stoppas, fi\
de unga uilopp för sin mycket stora i:rn1elJoende kraft till ut-veckling där uppe, det är min övertygelse.
Slutligen skulle jag vilja peka på den s8regna situa
tian, som för Norrbottens del uppstår genom att staten äger eller kontrollerar större delen av naturtillgångarna. När staten
disponerar lJrodt_,ili:tionsmö jli2;heterna 9 råvarutillgångarna, måst e
staten enligt min mening antingen nytt::_ggöra dem själv eller
ocks{1 frigöra dem för de enskilda så att de kan bli en det enskilda näringslivets till3/mg. Om nu staten går in för den
första linjen finnes det enligt min mening inte aLledning tolka
detta så, att staten ger sitt stöd till näringslivet där uppe,
utan det är helt enkelt s tatens skyldighet att själv göra sin
egendom produktiv, om den ej överlåter detta till andra.
Disponenten A. Enström: Herr Ordförande! Man har ju
på fö rmiddagen i dag' fran hcrgst auk-':;ori tati vt håll sagt ifrån
att man L1te skulle förs o1m att göra nå,;onting uppe i No:n~land,
som möjligen 1runde skapa konkurrens m?d det övriga Sverige. Qn
man skulle l;a detta såsom utgångsläge 7 skulle h ela vårt arbete
hä:;.::' vara tämli0en meningslöst, lfagonting måste v i väl gör2, 9 och
vi måste ocks~•, försöka göra någonting, som hastigt nog ger re sultat, och inte vänta så länge att någon annan måste g ripa i[~.
I så fall når man enligt min meninc fortast målet, om man ffö~-­
uöker att i;å ett eller annat s~~tt befrämja till'Komstr:m av snå-industri. Det kan göras t. ex. Q;enom att man organiserar för811j_rga r, som få till uppgift att befrämj a företagsamheten 1 -v-ilket
också gjorts i övre Norrlanc'L Jag ä1· :"'i.;.llt på de t klara me5~
såsom amanuensen Carls son sagt; o.t t detta, har krj_ ti serats
uppe i Norrland och o,tt :ma:c'l har Gagt r att b.111;:c.:nstei1 a Y de:ss c:',
föreningar har p} vissa ställen utövat e 1'.l l::onkurrens, som
har känts i övr:.ga delar av landet" Hen jag kan 2-nte för s '
att detta gö1~ någonting, ty konkurre:'ls ~iåste ju f innas, och '-Y''l
inte en viss företagsarn.h et kommer b.11 stånd i Nor::clarnl upp ;_,-t;{;T
den kanske j_ stället i Småland., Jag f örstår dä:rföT inte res o-nerr_anget om att man inte skulle i övre GJ_leT mellerst a No:rrl ' ~~'.:_c1
få ägna sig ai::; tillkomsten av nya hemmainclustrie r . När det
P~' den punkten fr:'.igas efte:::_~ möjli,'.;he c erra för storindustrien
f ' d)
c· C
o
att främja småindustrien, vill jag helt enkelt säga att vad
åtminstone den övre delen av Norrland beträffar kan detta l iim;>
ligast ske genom att de befintliga företagarföreningarna stö d·. .
jas. Men det är då också industriens skyldighet att se till
s tt den blir tillräckligt representerad i dessa organisati oner,
vilket också amanuensen Carlsson frarrJ1ålli t, så att den kan t.rt· ·
öva sitt inflytande över det arbete, s om föreningarna lägga
ned, och så att den kan sovra så att säga vid utförandet mr de
f örslag, som komma in.
Doktor E. Kempe~ Om man är med i styrelsen för en företagarförening uppe i Norrland,möter man mycket ofta den där
länsprotektionismen i dess mest extrema form, och det är i nte
minst därför v ä rdefullt, att industrien är representerad i de s ...
sa föreningar. Dels skall den sovra materialet på sätt dispo-·
nent Enström sade, dels fordras det också att denna extrema
länsprotektionisms folk hålles i tömmarna, i den mån det är
möjligt.
Jägmästaren E. Ronge ~ Björken representerar ett grund-material för småindustrien, som den stora industrien såsom
skogsägare k an medverka till att anskaffa. Björken lämpar sig
just för denna småindustri, den må användas av möbelindustrier::.,
för parkettstav, som gengasved el1er vid skidfabrikation, s å i
det fallet skulle ind1rntrien säkerligen kunna ge ett mycket g ott
handtag genom att visa ett större och mera positivt intres se
åt björkförekomsterna än vad fallet fö r närvarande är.
g) I vilka
avseenden
kan industrien
främja
jordbruket
i. Norrland 7
Herr Ordföranden: Vi övergå nu till punkten g ) _"I vi1-ka avseenden kan industri en främja jordbruket i N orrl and~-- ·----Direktören B. Holmbäck~ Jag talar fortfarande om Norr~
botten 1 när jag säger, att man just inte kan skryta med vårt
jordbruk där uppe. Det finns visse rligen en del mycket väl::_1kötta arealer, men det finns dess värre också betydande s ådana ,
som inte skött s så bra. Dessutom strävar man efter att öka ut
den redan odlade arealen utan att försätta den gamla i god hävd .
Många gånger sker nyodling på mark, som inte lämpar sig därfö r,
fastän vi ha enorma arealer av den mest förstklassiga jordbruksjord. Endast beträff ande potatisodlingen har man nått
verkligt goda resultat, troligen beroende på den intensiva
skö tsel~ som ägnas just denna detalj.
En annan sak kanske jag också kan få beröra, och det är
att jag har på känn) att jordbruksbeskattningen i denna landsända och kanske i Norrland i övrigt är litet orättvis. Man
tycker det är li tet märkvärdigt att, när man går igenom samman··
dragen av fastighetstaxeringens resultat, f inna, att Norrbotte:n
har samma t axeringsvärde fö r hektar åker som t.ex. Malmöhus län .
Det beror ju på att värdet på byggnaderna ligger inne i t axe·ringsvärdet per hektar. Detta är alltså en följd av taxeri. n?:u- metoden. Då ställer man sig den frågan: är det riktigt· att, ~::'i5 :r
att ta ett exempel ifrån No rrbotten, 70 % av t a xe r ingsvärdet
skall l i gga i ett improduktivt hus och 30 % i den prodl1_kti va
jordarealen, medan det i Skåne är tvärt om? Man har mycket rninu-·
re möj ligheter att förränta ett så dant taxeringsvärde i Non:··-·
botten. Jag vet i nte, om denna tankegång är rikt ig, men jag
vore tacksam, om Jag k-i.,mde få höra några synpunkter i den fr} ...
gan. Skulle tankegången vara riktig, innebär faktiskt d etta
taxeringsförfa r ande en högst väsentlig f örsämring för jordbruket
23.
i Norrbotten i förhållande till alla andra inkomsttagare i taxe-·
ringshänseende.
Tiet är också en annan sak, som är av mycket stor betydelse, och det är j ordbruksdelarnas ringa storlek. Medelstor-leken för jordbruksdelarna hos oss är, skulle jag tro, ungefär
tre hektar, och det finns ingen möjlighet för ägarna där att
kunna få sin bärgning på så liten åkerareal. Tierma j orddelning
har sin grund i den historiska utvecklingen. Skall man tänka
sig att det skall kunna bli någon ekonomiskt lönande förränt . ning, måste det göras någonting åt den saken.
För jordbrukets del är det slutligen hos oss även en
annan sak, som är av mycket stor betydelse och det är de dåliga
kommunikationerna och de långa avstånden, som göra det svårt
att vinna lönande avsättning för jordbruksprodukterna.
Tioktor Erik Kempe: Vi ha, som direktör Holmbäck ocksJ
nämnde, stora odlingsbara sedimentmarker i övre Norrland. Se-·
dan är det en annan fråga, om man skall tänka sig en ökad odling
i större skala i Norrland eller icke. Eller om man skall tänka
sig, vilket är än viktigare, att den utveckling, som väl måste
och bör ske, främst skall koncentreras på förbättring av gamla
jordbruk 9 som skola sättas i bättre hävd.
En vansklig fråga att besvara är i vilken utsträckning
jordbruket ensamt ger uppehälle åt Norrlands befolkning. Hur
stor del av befolkningen får sin utkomst enbart av jordbruk och
hur stor de1 av befolkningen försörjes genom skogsbruk med
skogsarbete som ett nödvändigt komplement till detta jordbruk?
Hur mycket ger jordbruket och hur mycket skogsbruket i detta
fall?
Beträffande bolagens möjligheter att främja detta jordbruk kanske man i första hand kan tänka sig att frågan skall
gälla de s.k. bolagsbönderna. I det avseendet tror jag att an.,tingen industriens kommi tte eller den blivande statliga utred-~
ningen bör göra en ny inventering angående bolagsböndernas om-fattning för närvarande, Tiet är ju allmänt känt, att det
successivt sker en mycket stark avveckling av arrendejordbruken,
och såvitt jag förstår finns det ingen färsk inventering s..v h1.n
denna sak för närvarande ligger till. Tiet är så att det i åt··
skilliga landsändar, kanske i hela regioner, såsom vi så små-·
ningom kanske komma att definiera dem, knappast existerar några
bolagsbönder såsom arrendatorer.
Bland ytterligare åtgärder, som jag anser att industr~ ... 1
bör vidtaga för jordbruket, framstår den att, när över huvud
taget torpare eller småbrukare eller bönder kräva kompletterir•g
av sitt jordinnehav, antingen det gäller nyodling eller beten,
och det är någorlunda uppenbart att de inte ha sådan mark på
sin ägandes tcrva, det är industriens absoluta skyldighet att,
där så ske kan, utan större olägenhet - och det kan den i regel
utan o1 äg enhet -- säl ja sådan jord på rimliga villkor. Men där-vid kommer å andra sidan den nu gällande lantmäterilagstiftnir:g--en och vållar svårigheter, men det är ju en annan historia.
Industriens egna jordbruk, de jordbruk som drivas i egen
regi, äro inte många. :Oe få storgårdar, som finnas, där jord-
lJruket bedrives i stor skala i l.Jorrland, äro .dock i · huvU.dsak industri bolagens. ~lan skulle därför nästan kunna säga att det har
mindre intresse, i varje fall ntir det gäller övre lforrland, hur
storj ordbniken drivas för Norrland son så.dant, därför att det
~
. d 1·orUK.
~"
d e t ar
.. K 1 ar t , a-G·c
' ' man mc·.s··
,,
.
1
f inns
s_. Ia
se.::. d ana :::: t OrJor
l!Len
te ställa vissa krav Då att industrien inte w:msköter dessa sto··
ra jordbruk, utan att - de i någon mån f2. tj~'i.nstgöra såsom för:-Jöksgårdar.
0
0
1
Doktor G. l1ap:~je~ Det är två olika :;;iroblem, som det
gäller att f& kÖn-s·fa-te·1:.-äde för dagen ang.J.ende det norrländska
jordbruket. Det ena är den ekonomiska bäriz~heten av de bruJ::ningsdelar, som äro allmth1t förelrnrnmand8. Det andra i::Lr ett
detaljspörsmål angående jordbrukstelrn.islca up1)gifter. Det är
just på detta sistnämnda område som jag ans er, att industri en:::;
egna jordbr'L}k skulle kunna Göra nytta som ett slags försöksgårdar9 såsom doktor Kempe uttryckte det. Som exem]el p~ s~­
dana jordbrukstekniska u~pgifter kan nämn.as fastställandet av
vilka produkter en viss landsdel ~:iä st kan producera. Hållan-det av avelsdjur och produlctionen av vallfrö bör tillkomma dem,
De kunna ocks.\ arlJeta för ökad användning av A.E .G .-metoden för
konservering av VQllväxter, vilket för Norrland torde få ofantligt stor betydelse.
Direktör Holm.bäck ansåg beskattningen av de norrländska
jordbruken vara orättvis. Det 8.r klart att den blir så. Eftersom fasti {jheterna i ~forrbotten äro S~l smz~, m~i.ste ju lJyggnadska~
pitalet utgöra en stor procent av det hela. Vidare s 2 de direktör Holmbäclc att olä0enheten lrnrirner att bortfalla i och med att
brukningsdelarna gjordes stör:re, men hu::r stora de skola gör2s,
veta vi in[:;enting om. På detta omri'ide anser jag det vara ytterst
angeläget att forskningsverkE1amhet sättes i gång. i)ådana :9rov
måste göras i olika delar av Nor:::.~land under skilda klimatiska
och ekonomiska förhållanden. I en trakt kanslce jordbruket en-·
dast är till för försörjning 2v familjen, i en annan trakt är
det meningen att man skall leva helt och hållet p jordbru.ket
och där skall då detta vara av en helt annan storlekstyp. Vi
måste således konstruera fram flera olika ty11er av jordbruk och
vi kunna inte bara säga till lant '~:itaren att han sks.11 göra jord-bruken så och så stora. Det är en sak, som först måste utf orskas, och den forskningsup~giften ville jag särskilt lägga industrien på hjärtat att försöka :;?åbörja i den mån möjlighet c'LL:~·­
till finnes.
0
'.
Herr Ordföranden~ Vi få återkomma till denna fråga i
morgon. Jag kan barå--omnämna - utan att jag vet, villrnn betydelse det kan ha --- att i den mån raps- och oljeväxtproduktionen
ökar i södra Sverige, berälmar man att 150.000 hektar, som deltaga i don~· vegetabiliska produktionen, skulle bli tagna i anspråk. Det är högproduktiv jord, och det innebär en förflytt-ning av denna odling n0rrut fastän naturligtvis inte nödvändigtvis uppåt nordligaste Sverige. Det blir i alla fall en förflyttning, som kanske kan ha någon 2terverkan genom att öka kvan-ti teten av erforderlig jord.
Direktören B. Holmbäck~ Uppe i Norrbotten anse vi, att
vi inte äro tärand e pa. 1andet- ·r övrigt utan att vi inte f .3, tillbaka vad som tas från vår landsdBl. Jag skall försöka lämna en
liten uppställning för debet och kredit i detta fall. Den är
25.
inte alls uttöm.mande, men den säger -till.räokligt mycket. 1.rag
som exempel vad staten tagit ut av L.K.A.B. under året 1937/1938.
Den tog först och främst en royalty av 50 miljoner kronor samt
därefter en vinst av 71 miljoner kronor. Det balanserades över
en betycande del, förmodar jag, men jag misstänker att åtminstone 30 mil joner kronor delades ut, varav p.~~ statens del kom 15
miljoner kronor. Det är alltså pä två poster 30 miljoner kronor.
Samma 21" gav statens järnv~i.gar i vinst föl" hela landet 16 miljoner kronor. Denna vinst låg helt och hållet på riksgränsbanan.
Då äro vi uppe i 46 miljoner kronor. Domänstyvelsen gav det året
ungefär 2 miljoner kronor i vinst på Norrbottenskogarna. Det
gör tillsam.mans 48 miljoner kronor. För Porjuskraftverket fi1u1s
det ingen möjlighet att lrnm.rna åt någon siffra, men jag skulle
tro, att åtskilliga miljoner där också togos in av staten. År
1937/1933 togs således undan 50 miljoner kronor från No1~rbotten.
l\l[ot detta skall ställas vad Norrbotten fått av staten. Jag har
gått igenom statistisk årsbok och därvid funnit, att vi fått 12
miljoner kronor, vilket belopp jag utan vidare höjer till 25 miljoner kronor, i åtskillic;a poster. Jag har på detta sätt ko:rnini t
till ett netto })å ungefär 25 miljoner kronor till Norrbottens
fördel.
Jägmästaren E. Honge: Beträffande värdestegringen på
bolagsskogarna bör väl i rättvisans namn också samtidigt anföras, att det var det genom bolagen verkställda utbyggandet av
flottlederna i Norrland, som var den mest springande punk.ten, d~'­
det gällde hö jandet av rotvä:. dena. Det kanske inte vore olämpligt att påileka, att dessa av bolag vidtagna åtgärder, vilka
uppgivits ha kootat ungefär 200 miljoner kronor, medfört denna
rotvärdestegring. Den kom ju inte endast industriens nyinköpta
skogar till godo utan även alla övriga allmänna och enskilda
skogar.
0
§ 4.
ddelande
Herr Ordföranden~ Då skulle vi kunna lämna denna punkt
g:B:"e~de på föredrag:ningsli start.. och övergl till nästa punkt? som gäller
verknings-nI!leddelande angående avverkn_ingsberäknin;-sen". Det gäller den av~i:rif-'-" verkningsberäk:ning för Norrbottens län, som nu har utförts en~
ligt ett tidigare beslut. ~.Ian har gjort denna beräkI1ing med stöd
av det material, som finne,s, och jäc:;mästare Hagberg skall när:.:1ct.-re r~dogöra härför. :Beträffande jägmästare Hagbergs !)romemoria
se bilaga B.
Jägmästaren A.E._1!9-__g]J~~_g_:_ Denna promemoria angående -be··
räkning av virkesförra.d och avverkning inom Norrbottens län fEc=:endast betraktas som en räJrJiemall. Jag skulle här vilja framhålla, att de synpunkter och de resultat, vilka man kan få ut
ur en sådan promemoria bli helt beroende pa vilken metod, sor; c.'..nvändes vid själva avverlmingsberf:iJmincsen, och innan man går il1
på frågan att lägga fram en avverkningsberäkning för hela lJorr-··
land är det bärJt att endErnt lägga fi~am resultatet för ett område
och diskutera de grunder, som varit vägledande vid berälmingen.
Att man nu utvalt Norrbottens län för denna beräkning beror på
att man haft siffror delvis tillgängliga, vilka avsågo en utredning för sulfitindustrien, som gjordes förra hösten.
1_
Må..i.vi
kan säga, att man för Forrlands vidko:mmande skulle
. .. ·~·.
kunna dela upp s1rngs:narksarealen i tre :::'.tora omr,~~dcn~ I. ~To:. ·=:-­
bottens län och dess älvområden, II. Västerbottens län samt
III. Västernorrlands län med deras älvområden. Därmed skulle
man egentligen omfatta allting inom Norrland med undantag för
vissa delar av Ljusnan, vilka finnas inom Jämtlands län, samt
vidare inom Gävleborgs län.
NorrlJottens län omfattar i detta fall u...YJ.gefär 35 procent av hela arealen. Sedan ko:rruuer Västerbottens län med unge-fär 30 i~ och Västernorrlancl.sälvarna med ungefär 35 9~.
Vi ha fått lov att skarva ihop material, dels hämtat
från riksskoc;staxeringen i Norrbottens län 1926 och dels hämtat
från de nya taxeringar, som successivt utförts efter lappmarkslagens tillkomst 1934. Vi ha ett ganska gott material vad beträffar beräk.J.1.ingen av lappmarkens virkcsförråd, då det gäller
skog, som äges av bolag och lJönder. Beträffande kronoskogarna
har utgångsläget varit sämre, därför att domänstyrelsens taxeringar inte ha gått över hGla området i Iforrbottens län. Vad
Norrbottens kustland lJeträffar, veta vi egentligen just nu ingenting om det aktuella läget, uta...n. vi måste sålunda utgå från att
med stöd av riksslrngstaxeringens n1aterial från 1926 förs öka uträkna vilka avverkJ.1ingar som fastställts sedan den tidpunkten
och till nu och därefter berälma till väRten under den mellan-liggande tiden.
Jag kanske nu skall övergå till tabellerna för att när··
mare åskådliggöra, hur vi lagt upp denna berälming.
Om man ser på tabellen 1, finner man att där redovisas
virkesförr,:'.i,don 1939 så gott vi kunnat få fram dem. Sedan ha vi
redovisat årsavverkningarna såsom de äro verkställda 1mder e:ri.
föregående period~ och vidare ha vi förutsagt virkesförrådet
1949. Vi kunna härav utläsa, hur virkesförrådet ko:rru"'TI.er att förändras under förutsättning att man fortsätter med saJT.una a-v\rerlcningspoli tik, som hittj_lls bedrivits. :Det är härmed inte sagt,
att denna avverlmingsberäkning är sådan som man skulle vilja göra den, om man drev avver1mingen ur skogsskötselns synpunkt.
Nl:en det kan ligga så till att man för vissa avvorlmingsplatser
skulle vilja gå in för en anr~an avverkningspolitik i fortsättningen. Vad som dock kan vara vägledande av denna uppläggning
är, att man därav kan sluta sig till vad som kommer att ske med
virkesförrådet, om vi fortsätta på precis samma sätt som vi nu
gjort beträffande a•rv-erkningen. Vi veta mycket litet om vad vi
bör.,,, {j~5:·': och vi veta ju endast vad vi ha gjort.
Vi ha d8Tefter lagt upp en kalkyl för förändringen av
wirkesförrådet i diameterdimensionerna från 0 till 40 cm, och
för varje slags dimensioi1. skilt ;Jå lap:pmarken och kustlandet.·
Inom lappmarksområdet skP-r en nedgång av virkeskanitalet under
det att en ö1ming i viTkeskarli talet framt::..~ttder för kustlandet
:Oessu"tom ha vi lagt upp en kohxmn, som visar nedgången för dia···
meterdimensionerna 15-40 cm, d.v"s. dä.r massaveden börjar fall2,,
saiut en för dimensionGrna 25--40 cm, där timret börjar falla, J){(
ser man av tabellen~ att nedgål1.gen är så kraftig i 25-40-diar:ie··
tersklassen att det 'ir frågan om att virkesförrådet under tio·årsperioden komm.er att gå ned med mellm1 15 och 20 5L
0
Vidare ha vi gjort ett försök att få den årsavverkning,
27.
som vi sålu...vida rälmat ut ur san1:11andrag :från stämplingslängderr~c:.,
vilka äro uträk.viade per kubikmassa, :fördelad på sortiment efter
teoretisk aptering med avdrag för krökar och röta, m.fl. skador.
Härvid kan äve:n avfallet i viss må.n beräknas, vilket torde vara
av intresse i sa:,noand med utredningen ang;=i.ende avfallets till·varatagande.
Doktor B. KernJL~..:.. Herr ordföranden har lagt upp arbet;:) ..ordningen så. att vi skulle ta denna avve rkning s beräkningsfråga
länsvis. Om denna beräkning visade sig vara riktig beträffande
Norrbottens li:.~n, skulle vi sedan få en liknande uppställning :för
V:isterbottens län och för flodområdena där. Då komma vi in på.
frågan om regionindelning efter de olika älvarna. Det vore
lämpligare~ om det inte förorsakade alltför mycket extraarbete~
att från denna länsf ördeln ing gå tillbaka till floddelarna,
d.v.s. att koppla av länsgränserna och lägga regionerna gruppvis fördelade mellan flod ualarna. Norrbottens län intresse rar
oss kanske inte så mycket som de t\.lvc3,r~ som börja inom Norrbotten och som falla ut inom V'5.ste:rbottens och Viisternorrlancls
län.
Herr Ord±'öranden ~ ifär riksskogsta:xeringens material
blir till gängligt-;--k-,:Ui.' de t göras en bättre uppdelning .
Jii:;mästaren ;~-l~oro:g,~1i ~1~ Den av j ägmästare Hagbe r g
frarnlagda aV1r erk:nin2;sberä1clingen 8.T baserad på det verkliga u ttaget. Däremot har den av ~n·ofesso~'.' Jonson och jägmästare lfodin utförc.a teoretlsL:a avverknir::.gsberäkninge.n icke kunnat taga
hä.visyn till de fa~::tisk::i, utt2c; en. Det ~.i:r sålunda två olika ut-gångslägen för d essa bå.f~a z"vve}:'lrningsb eri:ikningar. Den Hag -bergska avverk:.1ingsberäJ ;:ning en skiljer sig rätt väsentligt från
vad man i allmänhet me:rE·::.:i.· me d t änkt 1 "beräkn a d avverkning, ty den
är baserad på de uttag, som gjor'ts. I vanliga fall tänker man
på. vad man skall taga ut ., DE.o.n nu utforca av\rerlmingsberäk..l.'1.ingen lämnar s:;_ffi~o ·" 1 som e:.1dast u ppgå. til2. i.mgefä.:r 40 7; av siff ...
rorna i den 2,_v JonSi...F: och TJi ocEn fr amJ.a.c::::
da av-1erknin2'sberäk'"'
u
ningen.
Herr 0:::::-·c1fij:-'andcm~ Z" dg ..c&-;_-. tc=-.v~;ka herrarna för diskussionen i dag ocb--·b·e·1~- r.iit-fa·-·på.mi:':1110. 01-r~. 1 att vi skola tr<'iffas här i
morgon på slage t klockan 10.
Dislmssi on <:t.V Civilingenjör
fall inom de norrländska
:;:~.
_r ,·
1
cko~sin-
dustrie rnd 11 •
a;\
Principiclls s:im-·_Junkter ;:iL. :...:. u- ·
rednin:;e:ns omfattning oc~'l :.~:yf - ­
tc.
b)
Möjligheter till bedö:'1C:L}d2 :~ev
tillgång och ~lriser för olik~:-,,
slags slrngsavfall
,,~
c
c)
Tänkbara användnings omri\c1en f :_' ~'-'
slrngsavfallet.
d)
Speciella problem beträffande
björkeno
c)
Möjligheter till bättre utnyttjande av avfall och b iprodukter
vic1 s~-tgver1:= ocl'1 massafabri1cer.
2 :~.J.
Onsdac;en den 13 novemlJer
kl. 10.
~
) 5.
rill vara ta-·
ö7"aricfe-·-av---- ..
;;<.; - - · · -·- ".,.
~~-E_:;_:t_:V_?:?'.:~t v_~r-~e_
Herr Ordföranden~ Jag vill börja med att något tala om
dagens progrå:m.--D~;:--vf"-resonerade om detta i går, kommo vi overe:(J.S om att förs öka ha dagens sa111111cE1träde avslutat kl. 4 precis.
ch avfall
På ~!_)rograrnmet i dag står den redogörelse, som ingenjör
Lnom de
~Jaldenström kommer att giva om "Tillvaratagande av mindervärdi~~t
10J;""':tl"äildska virke och avfall inom de norrländska sko{~sindustrierna" •. (Bilaga
§KogsTn-- · - C). De1ma fr;'lga är så stor och av sådan art, att man torde ni
1usi:i:Lerna.
---·- anledning återkomma till den vid ett blivande sammanträde.
~-- ------ -·· ·-··.
----
,...._.._.__,._._
Ingenjören E. 'v7aldenström:: l~ö rst vill jag med anlednins
av att f orskningsplanen var uppe-i går och det beslöts, att den
skulle tagas UP'J igen i dag, före slå att den tages under punkt
e på dagordningen.
Jag skall be att få ta punkterna a) och b) i ett sammanhang.
~)PrincipiBetr~ffande uppläg&i1ingen av utredningen - åtgärder inom
3lla synpun\.::~ skogsnäringens egen ram -- har jag utgått från att man icke får
cer p.J. ut- fatta det så, att utredningen skall ha till närmaste syfte att
:'.'edningens inför industrierna framlägga best,\mda förslag till driftsomlägg~·
)lnfattning ningar, förbättringar eller nytillverkningar. Jag har i stället
)Ch syfte. uppfattat det så, att utredningen i stället för att meddela problemlösningar bör försöka att söka upp de stora problemen, formu··
))Iviöjliglera dem och analysera de tekniska och ekonomiska förutsättningieter till arna för deras lösande i stort. Till gru...11dval för en dylik ana)edömande
lys skulle först och främst behövas ett belysande - i fruga om
iv tillgång skogsavfall och biprodu..'l\:ter - av hur det ligger till på till)Ch priser sångssidan, Jnr mycket det fi1ms av dessa avfallsprodukter och av
:ör olika
vilka slag de äro. Vidare vilka möjligheter, som finnas, att
Jlags skogs· ·trru1sportera ned a.em till förädlingsanläggningar antingen vid
tvfall.
flodmynningarna eller i skogarna och vilket pris dessa produJcter
komma att betinga vid förädlingsställena.
lfot c.etta måste ställas faktorerna på. användningssidan~
vilka utnyttjningsmöjlighete r finns a.et, vilka fo rdringar stäl2-;':~
resp. användningsområden p[-:. materialet och vilket pris skulle
från anv~indarens sida sett kunna betalas för avfallsmaterialet
på platsen. Då får man fram en viss marginal mellan det pris,
som avfallsleverantören måste betinga sig för att föra fram av-fallet och det ~ ris förädlingsprocessen kan betala.
Beträffande skogsavfallet gäller de t på tillg2mgssidan att
få fram generella uppgifter om mängden och beskaffenheten av av·fallet i de norrländska skogarna. Det är icke möjligt att gå i
detalj, men i stora drag ~mås te m.m. veta, hur frågan ligger till.
En uppskattning av avfallsmängden måste ske under mycke t
noggrant angivande av de förutsättningar, som för uppskattning-en anses gälla. Ur de tidigare uppskattningarna - 1931 års
----------------------------------~~-
- ·
29.
skogssakkunniga har gjort en vif3S uppdelEing 2.v avfall under 4''
i topp - kr: -, man få fram en appr.~ ximati v siffra för avfallsrnängden, Detta har sen1: .. i"'.J :-,:_'":::"lin::;:e t,Jnr-:Jetats av Jonsson och
Modin vid en utredning angående brännvedsförhrukningen" Men
det rör sig om alltigenom hypotetiska avfalls~~ngder, allts&
vad som anses skola kormna att fa1la under de närmaste tio
tjugo åren maximalt 9 under iakttagande av sunda skogsvårdsprinciper.
a
Jag går sedan vidare in lJå transportfrågornaNär de-i~
gäller skogsavfallet, stå transportfrågorna i förgrunden. Det
är dem det i stor u tsträclming kommer att hänga på, men det är
mycket svårt att generalisera de irågorna, för de ligga ol]ka
till på olika platser i No rrland ,,
Herr Ordföranden: Enligt vad jag kan förstå, sönderfaller detta i :Fvenne '"fi7"agor ~ -vad som tekniskt sett är att betrakta.
som avfall? och vilka avvcr};ningu1)elopp / som äro ekonomiskt
tänkbara. Den ;:rv-verlminguberäknj_ng, som nu är gjord, behöver
kompletteras med cm bey~Jkning över skogs avfallet,
J3grnästare11
r, Ha;~lwrg~ l~d:t' vi lade upp C'cenna avverk1
., -.-.• --.,.--.,r--· ,--.. •-·•
ningsberäk.nir.tg / !Jil, 1';, · ~ n tgin go 1J_ från, att vi ha registrerat
avverb1ingarn:_-l, , uå :som dt~ ::fakt :i skt ärr: verks tä.llda· :Denna avverkningsberiikni:ng ger flil;j aktl~L gen i_c ke svar på annat än vad
som vid cle;1na fgktiA!:::a avvt3rkr1_j_nc; f:·11-ler i toppar och lump.
Vill m8Xl teorcti~:ikt ut~:· -·,:;_a ~ va·1 sc:11 däJl;ttÖ":,;er skall falla ut,
får man tänka sjg att t;i ned tj_l l t-.c :x:, 5 cm ., Skulle man stämpla ned ti11 den gr2-rrnen,, sk11:_1e ,-t Le. en betydligt stqrre kvar1ti tet ,,
Jägrn&staren ;?.:__,;gg:l_,3_e_ ~ c:-ag t~:L:i=t :; enc12st be rijra en sak
med anledni.n .g av fi ågan om ci::_c;åEg '~'n " =:::ot rör icke det klen; re virket /toprarna/ utan det skada.de virket, Jag håller mig
endast till taJ.l och gran.
0
Jag vill tå bara undeTstJ:~yko. det förhållandet, att varjrkalky1 rörande vo lymen av clet sL:. 1na;;; vi rket måste bli mycket
vag , såtillvida som det man har att -oetrakta som a vfall kommer
att växla undan för und_c1~'l med konj \.:u:kt nrerna och andra f::Jrh21 -.
landen, aroet skostnac~e:::- o s, v.
Direktören Y'1 · Ekman.~ :Oet är 2LL punkt 9 som ingenjör
V!aldenst1<-irr.. va~:'i T Iiiö_-e- -[cr-·i denna redogöreise och som är ofantligt viktig .. de b ä=:' e.tt vi ='.'å försöka ordna kommunikationerna
på et t betydli;:?t uiittre ::iiltt ö.n bi ttilhi" Vi ha tidsläget eller
förhålland.errn. i a.~-=:r.änhet :ned oss i den vägen" Om vi här komma
till ett sådant Tesultat, a+,t det Dku1Ie behöva byggas v ägar i
skogarna ·· låt csA säga atc; ·::Le ·i:; sl..::i1lle =Ifrågasättas på sarmna
sätt som man o:rJnar med dikn1".lg ,. si:enl~_e man slå ti1lsammans
vissa enheter cch få såäana -;rcigar byggda genom skogsvårdsstyrE:lserna med anslag frt~:i e.craE; t: j_Ja, Då får man de mindre skogsägarna med sig; och de::t vore av oe:rhört stort värde. Vi ha
eklatanta Jl'>'Hf.:l på h;~_r u tomorcLent1igt farltt,t det är~ när var
och en si:c::öt io;r tcirläggDinc;cm av vägarna själv .· De kunna då passa
mycket ·bre. för en skoi-:z:ufigruc:: .. me11 m,1 CJe flyttades ett Jj_tet grand
kanske de ä'ren p2sE::_;, för ;n rr:at_;sa andra sk,'.) 2;sägare c Det är frågor, som -Lriinga sig fram ;)c;h <rn·:n nog kcmmg rrct lcisas av andra
än oss c D2t år billigare a tt ta ga11ringsvirket genom bil-
30.
forsling än att gå in för buntning och frakt i flottlederna.
Kanske blir det nödvändigt9 men vi ha icke sådana pris på kol- .
ved, att det lönar sig nu. Det har gjorts sä stora försök därmed i Dalälven, att jag vågar säga; att under normala förhållanden är det otänkbart att gå den vägen, utan då får man t än-·
ka sig att bygga vägar och få fram avfallet där.
Jag tror vi ha st a tsmakternas bevågenhet, om vi try ck s,
på att transportmedlen i skogarna skola förbättras. Det är cm
post, som vi icke skola glömma bort.
Herr Ordföranden: Transportfrågan är en yt t erligt vi kt ig
sak. Man bör ta i tu med den så fort som möjligt och icke 1åt ::i
den ligga.
Skogs chefen L. Mattsson-Mårn: Ingenjör Waldenström efterlyste möjligheten att -av de avverkni:ngsberäkningar, som utföras, även få fram exaktare siffror på kvantiteterna avfallsvirke. Den avverkni:ngsberäkni:ng, som här utförts, ger endas t
upplysning om det avfall, som faller i samband med uttagande
av de grövre dimensionerna, När man kommer ned till den stora
posten ifråga om avfallet, är metoden icke användbar i samma
utsträckning - då misstänker jag, att man får söka sig fram på
andra vägar. Den storhet, som då närmast blir avgörande för
de kvantiteter, som falla, är den areal i skogen, som man kan
gå över med beståndsvårdande huggningar och som ju sålunda måste behandlas antingen den lämnar ekonomiskt utbyte eller icke .
Där gäller det att närmare fixera storleken av dessa arealer
och göra upp en plan för huru de skola behandlas och vilken
kvantitet, som faller.
Det är den ena sidan· Den andra är, vilka arealer äro
i det skick, att de genom en engångsjustering kunna ställas i
fullgott skick. Då få vi skilja på de normala kvantitete r , s o!n
vi kunna tänka oss, och den stora kvantitet, som säkert kan k1c:.ras genom engångsjusteringar. Jag tror att man då måste gc'i
fram på en annan väg än som tillämpats i den nu framlagda avver-kningsberäkningen. Skall man komma fram där, är det ingen a rrn.<.:J 1
utväg än den ingenjör Waldenström pekade på - att försöka v rU ;ja
ut ett eller annat företag, där det finns mera mat erial sarnl :; t ,
och där tränga ned så långt som möjligt till botten. I vi l kc:,
trakt, beror på materialet, Det framhölls redan i går, att
skillnaderna söderut och norrut äro så stora. Jag förmodar,
att i detta fallet måste man söka ett nordligare och ett sydligare område inom Norrland, så att man får ett par olika type r .
Jägmästaren E. Ronge: Frågan är om icke Ångermanälven
lämpligen bör vara med i utredningen. Det är det nordli ga s to ra tallområdet. Jag: vill förorda, att om man i detta fallet
skulle tänka sig ett företag i södra och ett i norra Norrland,
kanske något vid Ångermanälven skulle vara lämpligt. I övrigt
är det bara fördelaktigt med flera områden.
Skogschefen L. Mattsson-Måm.: Betr. dessa undersökni.n gars
förläggnin g vill jag säga, att vi för vår del gä rna ställa oss
till förfogande f ör undersökning i våra trakter. I det sa mmanhanget är det en annan sak, som vi resonerade i någon mån om
under gårdagen och som kanske borde tagas upp något~
I..
31 .
Granskar man den avverkningsberäkning, som redovisades
går, var den så~pass pessimistisk 9 att det skulle vara synnerligen önskvärt, om man kunde få metoden som sådan provad :p~'..
ett eller annat område, där man har avverkningsberäkningar genomförda tidigare.
i
Vad slutligen beträffar minimidimensionen, somnu tas ut,
lär denna ej alltid vara så exakt kalkylerad, att det ej skulle
löna sig att ta upp även denna fråga till granslming, särskilt
med hänsyn till gränskostnadenc)
renkbara an-
Herr Ordföranden:
3ko gs avfallet.
Ingenjören E. Waldenström :
Vi övergå då till,_ P'.111kt c ! .. "Tänk~ara
_,
ri:indningsom- användning§_områden för_ skogsavfallet" ~
'.'åden för-:
l)
)pociclla
,roblem
Je träff ande
>jörkon .
/se bil . C.,sid · 9 ff./,.
Herr Ordföranden~ Jag har uppfattat det så, att ingenjör Waldenström vill höra , om någon vill påpeka något särskilt
i detta sammanhang. Sedan skulle denna fråga uppskjutas till
ett annat samman träde.
Direktören Q· Kem~: Jag har med intresse hört, vad
ingenjör Waldenström haft att anföra betr. kvali tetsfordringarna på sulfat- och sulfitveden och deras inflytande på massakvali teterna. Beträffande våra egna erfarenheter vill jag då fi.frst
som allmänt omdöme om sulfi tveden oc.h dess beskaffenhet uttal c, ,
att ju högre man förädlar denna produkt, ju mindre fordi~ingar
behw er man ställa på veden. Det 1:'1ter som en paradox, men '.:;,::'
sanning. Jag tror alltså, att man ifråga om sulfi tveden into
behöver gå in för s8,ri::~kild sortering, om jag bortser från s2d.c:na outrerade fall, som n är det rör aig om fj ällgran med svar~>­
kvist • Den lämnar antagligen också vida lägre utbyte.
Vad däremot sulfa tveden beträffar, är det så att där : · _:ic lar ve dfiågan än så lE~nge - jag vet icke om den kommer att gi:'" ra
det fortsättningsvis - en större roll. Bl. a. har man gjort elen
erfarenheten, att om man blandar upp rundvirket i lämplig proeent /30
35 %/ med sågverkshack, får man en bättre kvalitet
än om man bara använder rundvirke - Givetvis är detta också en
försäljningsfråga,, Vi ha förbättrat vår sulfatmassekvalitet
undan för undan, men köparna springa all tid en bit före och begära mer och mer. På det området vore kanske något att åstadkomma, och detta gäller ännu mera om wallboard~
a
Ingenjören .E1.::' __ .YfaJge:q.strö_!.1l: Betr. björken har det ansetts,
att den bör behandlas i ett sammanhang för sig och separat från
barrträds frågorna
Där skulle jag vilja överlä..'Tllla ordet till
professor Streyffert, som hä:cvidlag gjort en preliminär undersökning.
Professor Th. Streyf:f.e..EJ.. : När man tänker sig en bättre
användning av björken? får man först övertyga sig om vad den a.n vänts till tidigare. Jag har däTför gjort ett försök att beräkna förbrukningen av bj ?5rk i främsta rumrr.et för bränsle, men även
för andra användningsformerr /btl,. 3, till ingenjör Wald•mstr(·'.;':s
P.M., sid. 2/. Denna beräkning är dock högst approximativ.
Med stöd av denna bedömning av förbrulm.ingen kan man göra en
jämförelse mellan tillväxt och förbrulmjng av björk /bil, 3.,
sid . 3/ ~ För riket i dess helhet uppstår ett överskott av tiJ: -
32.
växt på ca. 3 milj.kbmi varav huvudparten i Norrland och Kop parbergs 18n med ungefär 2, 3 mil j. ' /kbm och i övriga Sverige
O ,8 milj. kbm. Dcttä överskott av bj ö:ck i övriga Sverige
räcker under nuvarande förhållanden icke långt för att tillgodose den starka efterfrågan på gengasbränsle, även om man tar
hänsyn till att därutöver ett avsevärt reservförråd av björk
finnes i form av ov&r(J_ade bestånd, som äro i be hov av omedelbar genomhuggning. Detta i nnebär, att man i den aktuella s ituationen skulle finna det ganska motiverat att rikta blickarna mot Norrland.. Då är frå gan, om man icke i detta fall skulle
ställa frågan så: hur skall man nyttigg::ira björken i Norrland
för detta nya ändamål, som kanske delvis kommer att kvars tå även
efter kriget, och icke enda st strängt lägga an på att finna
nya användningsområden~ som kanske ko mma i k onflikt med dettfä•
Dessutom skulle man, om man går in för att få ut björken i NoJT--·
land för detta aktuella behov, få så stor e rfar enhe t av .-,tt
över huvud få ut björken, att man skulle kunna ha nytta dbirs.•;för framtiden , när det gäller att, som vi ho.ppas , anviind.a bj;.;,, __
ken för andra ändamål.
Främst gälle:r det då transportfrågorna. Det blir fr:\ gan om transportl eder ti ll järnväg eller till kusten, en f r··1 ::som direkt angår skogs förval tningar:irua och som just cle kunna
yttra sig om. Det Dista blir svårt ifråga om björken, som k:J.~;.p­
past kan flottas. Hö.r blir därför vägfrö.gan s ärskilt aktuell.
Frågan att tillgodogöra si g detta överskott i Norrland för gengasdrift, vilk en huvudsakl igen är :förlagd till mel lersta och
södra Sverige, blir därj ämte en fråga om fjärrt ra..Ylsport. Om
man ser på järnvägarnas trans port er till och från Norrl and ,
föreligger emellertid ett överskott på fraktrum från No rrlan d ,
som skulle i hög grad underlät-ta en n edtransport av björk,
troligen i form av bj örklrnl, vilka taga minsta transportutrymme.
Man skulle också kunna använda trans porter kustledes.
Herr Ordföran d en: Samma f r åga var uppe i riksskogstaxe ringsnämnden i förrgc-'ir-;- där man ställde sig orolig och u ndrcmde'
om en så aktuell fråga som lövträds tillgångarna skulle aktualisera frågan om faran av att det blir et t uttömmande av detta
förråd i södra och mellersta Sveri ge . Nänmden kom till don up::·fattning en, at t man boTde påpe ka fi.:ir bränslekommis;:;ionen, att
detta var en mycket a.llvsrl ig f rå ga . Det sagda gäller ic ke bara björken utan även a:J p nch a n..vian lövskog.
Jägmästaren E. Ronge : Redan m1der gård a{~:en i sarm11D,nh,,,11g
med småindustri en framhöll jag den synpunkten på lång ~?ikt, ' 1,tt
ett mera aktivt intresse än vad som varit fallet borde av dvn
skogsägande industri en ägnas åt björk en . När nu björken i:3.r u.~:; : ;,_~
till diskussi on igen, v ill jag påpeka, att när det gäller tr,·
port av bj ör k söderut, ä r det viktigt att man tänker på at ~; ·. :·c···
vidlag utnyttja den bj örk, som Norrland icke t-Jjälv kan utnyt +,·1 · 1
nämligen den mot västra sidan belägna, mycket r ikliga bj c5rktillgången. Där finns ett björkförråd, vilke t icke tål tre.n :>·
port ned till kust en - det kan icke flo t taf5 . Det saknar va1\i
rotvärde, men om man genom kolning skulle kunna förädl a des f::;,
björksko gs förekomster i det inre Norrla11d, skull e skogen kumu·
nyt tiggöras.
Medan jag har ordet, vill j ag i frågasätta, om utrednin. r:...
en skall gå in på a lla dessa frågor röran de virkeskvali tetern2. •
För d em , som sysslat lit et med detta - j ag skulle önska att m1
1
sulfitexpcrt vi-lle uttul a c~ig 118.ro m "' 0tår det klnrt , att hk:·
öppna sig så stora fr{tgekomplex och här finn as så rnånca okänö:
faktorer 9 att jag vill ifrågasätta, om utredningen skall gtl jn
på det •
... I~genjören ~_:__JV.0.~§_c=:µ_~trög~ Ja~ vill me? P..nl~dning av
vad Jauuastare Ronge sade pa slutet saga, att Jag tankte, a t t
utredningen i det f8.llet r:mbart skuJ.le ge en sammanfattande
framställning av vad vi veta på området 9 alltså av vad som publ icerats, Jag tror det skulle ha et t stort värde 9 för det är
nu splittrat på så många olika håll, och dessa frågor äro dock
av stor vikt för hela den framtida utvecklingen a v skogsbruket.
Herr .Q_rdtö2~_si:r~1.en ;'.
ta punkt.
Då Himna vi detta och övergå till niis-
e)
J\föjligheter
till bättre
utnyttjande
av avfall
Herr Ordfiiranden ~ -Jug 7111 :t.:' råga här nu 9 om desua for-och biprodukter vid mulär som ing. Waicfen-:~'.T:r.·öm ::;tli1·1 ..~ -r.pp, ···:n,.,_·,il1a gå ut?
sågverk och
Vid ett :-r o1r~n1 ::11·1c1 t-; LJctJ.r1urG1tr·?:~.c:_L; nr:. tc,~2~.i -~_s}_.:~ 1~011 sl:::o.ir1 [j ~. 71_1,
massafabriman tillkalla. ;::;ådanc:J tekn:L ;;i :.i.'r~~l~ :i.nJ,_u: iJrj :~r.;_, r.;on1 :r1a fö :1.1~~;~i.it :;nini
ker.
ar att även u:;:' andra rc<ynpun.tde::.· ::n de ,1j :;,-:-c.rr1e:,, ,~·xi. 1ii{5ga diu te···
-:-or .'
ra (::iec•c-'a f-,,~"1·
-'-'-"6
._
"'·
Oi....)
:Direktören ':lo ~k:I1c:;1..:
ligare än att man Ea~ ·-3_;_~:rTv::.
:Direkt CiTen r'
•
· - .....
~(r;;c»?;;
· ' - - · ·· -
.Je:: 'J .rc ' Le'. :~ (J:.:.·mulera.::'.e
• • • • •& . . - . ..... _ . .
~il]
Svenska vallHerr 0Tdför;.:nrleL ~
:ich mossningslistru1,-- --------- - -· -··-·
kulturförePiJ..,lic. G, R::;,ppe :. Pö:rc<rag :jm 11 ~·)venska vaJ.1 - oc~ll momJ1ingens nya
kultur±'öreninge1is
·n}r"c::.. _fo·J.,,(:l,_.::,1,erL~:>arnhet i !Torrlana. 11 , /2e bil.D~./
försöksrerksäillhe t
L Norrland.
Amanuense·r~ !..:..~:~J.~:i_'.'L2;~ ." ?fa.r frs1gar :n,:;~ när rnan. hör att
det i N orrla.nd finnD s:;, rnycJrn"c ytte:rL; gare orJlj.ne:;sbar ~ord~ var
den ligger 9 och um man kan tänka fng att en nyodling !.;:an ske så
att den utökar de nuva.rande l~i1.~;c:::rih2t8::~n:Js oc~1.ingsb:1ra arefa1 och
icke blott simpe.r f1e:ra j ord1:n1Jk. sorn Lckc äro ::.: irsörjnings dugl~L­
ga" Man får si.äJ.lo. elen syn VUh)'.~:. 0:Yi t:-'~J L:iam:uanr; med den 9 att sy~3-·
seE·ättningsmiljL.gh;:~terng., ~:'om Gkoge:::1 ge, j_-;1<;:c Jrl,mna -ra.~"J. dHJam·-·
ma :L framtj den. 9 so;n de 1; ari. t o
Hä:.:· tilJ. ~rn,_;1nier C:e::n r:it:i.onalis e ...
ring 5nom j ry~·<lb.cuKc;t, so:n. :~·edan :försig,-~lr 7 och ~:om :.~' -~-~ vill yt.- ·
terligare pådrj va ? vilket yt-c2rJ.. ig~:;J. e t e~o;J:Xr arbets :.,illfii.JJ.c:n'.J.
inom jordbruket.. Under s åc°i-<::lf::.'.1 i:'örhc"~:i.l ,x1d:,~"l f i n na det s ~:i.:i" ·,::-c:L! cl
anledning ä.gn a lJ~ P ~)m,:~i~r l-\:no,,-r]J_~ c ~
',.'°.:·: ci [) ori '..~- ,. 0::'.. ~~~J~~~ ::1E3 :f'ö ~c at ~~ f:-·{ _;.'.'!'! -~ ·~l
jordbrukets b:l:.· 1äriru:z::i.r o
l 3. e t t rt ~-;aran '.'L'.~ J:LFJ,Il{S ·:_, :: cc .>J {' e ~i ._. ; !, t u1d.L.
slöjden för otor betydelse:,. D\-)'.~ ä:.c ='ciT'.~J,:;_1'.·:::.c
--
..
·-
- --
-
-
34.
icke vara fallet med en efter omständigheterna anpassad industriell verksamhet, förlagd till hemmen. Det gäller att finna sådana arbetsmaskiner, som kunna med samma effektivitet utnyttjas i
hemmen som i fabrikerna och som bli mera lönande i hemindustrien än i en fabrik. I denna form skulle t.ex. viss konfektionsindustri kunna tedrivas 9 eventuellt kompletteras med viss fabriksdrift.
Jägmästaren N. ~_c;pager: Det har f öres1agi ts, att det
skall startas studiegårdar, där man skulle driva olika typer av
jordbruk efter rationella grunder och analysera 9 vad de kum1a
ge för försörjningsmöjligheter åt sina utövare. Detta bör kunna
vinna skogsindustriens speciella intresse ur en synpunkt, som
jag vill belysa.
Vi veta alla 9 att det ingår i den sociala jordbruks 90- ·
litikens ideologi 9 att ett jordbruk i skogstrakt sl{a11 vare 1::;r . bundet icke endast med husbehovsskog utan även med Eitödskog.
Det gjordes en sådan lagändring 1937 9 att det införts en diffus
bestämmelse om att avstyck:ning icke får göras så att avstyck-..
ningslotten icke får stödskog. Denna lagbestämmelse har tilJ·..
lämpats och tolkats så av högsta myndigheterna /lantmäterist.y-·
relsen/, att man hårt velat göra gällande 9 att icke avstyck:ningar få äga rum utan ordentligt till tagna stödskogar, s .'.l. fort
fastigheten hänger ihop med riklig skogstillgång. Detta gäller
också för praktiskt taget rwla Norrland - alltså ett lagligt
avstående från säljarens sida av stödskog, som tar ganska betydande arealer av de.nnes stc5dskog i anspråk. När detta genomfördes, framfördes en rekorrnnendation att expropration för första
gången i den sociala jordbrukslagstiftningen - utom för sjukhus
etc. - skulle förekomma för att förse s.k. ofullständiga jordbruk med skog, varvid det icke skildes mellan husbehovsskog och
stödskog. Detta programuttalande godkändes av riksdagen, men
föranledde icke någon åtgärd, på grund av att det icke var utarbetat, utan överlämnades till en kommission 9 som har i speciellt uppdrag att övervaka frågan om expropriation för sådana
fastigheter, som icke tidj_gr re fått stödskog. Det 2,r ett avsevärt hot 9 som svävar över de större skogsbruken, att behöva avträda väsentliga arealer.
Hela denna ideologi - jag vill därmed icke ha oagt om den
är berättigad eller icke - vilar på den tankegången~ att ett
familjejordbruk, även om det är tillräckligt :=Jtort betr. ål{or-arealen, icke är mäktigt att föda sin man i skogsbygderna
L·:-:t, i1a,
är icke bevisat, utan det är ett uttalande, som verkat bestid:>:"-Lde och vunnit utredningsmäns och lagstifta:".'es öra. När denna
ekonomiska analys av jora_bruksfastigheter av skilda typer s ·i !
äga rum, vore det därför värdefullt om denna åtgärd planloJ] c:h
så, att även detta problem bleve slutgil tj_gt utrett. Ur den
synpunkten är förslaget i clag oerhört viktigt ur skogsj_ndustr:i.-·
ernas synpunkt.
Fil.Dr. E. Kempe~ Jag kanske personligen är speciel1t
intresserad av detta. För ett kvarts sekel sedan tillkom näm-·
ligen i Västerbottens län på initiativ av min fader ett antal
mönsterjordbruk, som bekostades av honom och sköttes om än ich;
så genomtänkt som detta, så dock i samma antJ.a. Liknande anordningar kom sedan till i Norrbotten.
35.
Jägmästaren ~:ggn__g_e: När vi ha sökt inventera möjligheterna ifråga om förtjänsttillfällen i Norrland, förefaller
det mig., som om vi bortse från en av de största faktorerna di:i1'··
vidlag, nämligen skogsbrukets möjligheter att genom arbetstill -·
fällen skapa förtjänster. Den..n.a fråga bör med fördel kunna l)elysas genom de föreslagna studiegårdarna. Jag vill i detta s c:.m--·
manhang nämna, att en utredning av mig för ett tiotal år sedan
syntes ge vid handen, att vi snarare har för litet folk för
skogsbrukets behov i Norrland än tvärtom. ])et kan visserligen
bli ett glapprum vid slutexploateringen av urskogsförrådet, men
å andra sidan äro vi på väg mot intensivare skogsbruksformer.
Ur min synpunkt ser jag tre anledningar till nyttan och betydelsen av att få en försöksve rksamhet av denna art.
1)
För det första att på ett dylikt handlingsbetonat sätt
få åtgärder vidtagna, som bättre ä..n. konsulent - och upplysningsverksamhet kunna befrämja och höja nivån hos jordbruket i dag.
2)
För det andra få vi på ett objektivt sätt studera s~~t
få material för att bed~ima, hur samhället skall vara, när det
är som bäst, för förhållandet mellan jordbruket och skogsbruket.
Alltså denna symbios mellan jordbruk och skogsbruk, som man vill
tänka sig, som reali ter :föreligger, men som icke fått den klara
belysning denna undersölmmg bör ha möjlighet att giva.
3)
Slutligen att skapa ett realmaterial för att be döma den
grund, på vilken en blivande jordbrukslagstiftning bör läggas.
Den grunden salmas - däri instä.11mer jag med j ägmästare Schager.
En förs öks verksamhet ;av denna art kom.~er att ställa frågorna i
blixtbelysning, och resultatet br5r kunna bli va en utformning av
j ordbrukslagstiftningen som säkert skulle vara l yckl igare än den
som varit hittills.
Jag för es täller mig, att det nu a:v riksdagen godkända
förslaget av den norrländska skogsproduktionsutredningen 9 scrn
..
l
l
gar u t pa samver k an me 11an s k ogsagarna
i. s . k
.. o s:eogsvarc.somrc:
c'.C'J:J 9
på något vis skulle kunna kombineras me d studiegårdarnas pro-·
gram, t.ex. ifråga om betesr egleringen .
0
0
0
0
,
Professor A. Mop_t_gömer,y: .:\1ar jag l äste doktor Rappes
föredrag, stod det för mig klart, a tt vad man kunde hoppas på
icke var någon självständig utveclding a v jordbruket i Norrland
utöver nuvarande nivå, därför att det är, såvitt jag kan se,
alldeles omöjligt att visa, var man kan få avsättn:ingsmöj liglwter för ett dyli 1zt_jord.bruk - Läget var det i Sverige under
1930-talet, att jordbruke t has tigt utvecklade sig ti ll en hög
grad av sj älvförsörjning. Det var f l era omst:Oh1dighe ter, som mecl7"
v erkade till det kraftiga j ord"bruksskyddet - försöks verks emh eten
och den statliga politiken på en del andra områden spelade också
in . I alla händelser vgr läget det vid krigsutbrottet, att mQll
icke kunde räkna med någon vidare expansion av det svenska jordbruket, frånsett vis~:la specialområden /foderproduktion o.dyl ./ ,
men ifråga om de stora st2ndardartiklarna var frågan om en avv eckling, mera aktuell ii."'1 en utveckling 1 särc:kil t ifråga om den
animaliska p-roduktionen 9 där man hade ett dyrb a rt exportöversko tt ,
.
som icke i längden kunde tänka s upprätthållet . Det var olika
förslag uppe , hur man skulle bli fri från denna ut gift antingen
genom ökad konsumtion e ll er genom en omläggning. Nu då m311 r a.lcnar med - om allting får fortgå som före kriget - a t t samma
'!
;
krafter komma att åtminstone delvis vara verksamma på försök :. :·
gårdarna, kommer väl detta att i hög grad accentuera dessa t: '' ··
denser til l ökad produktion per areal och till besparing på a, -betskraft. Besparing 2v arbetskrcdt har varit ett genomgåendt.~~
drag i svenskt jordbru·";: liksom ihom industrien under senare t.: der, och staten har gjort sitt bästa att accelerera den tcnc1en··
sen genom arbetstidslngun och dess återverkningar på lqnerna··
Det är icko annat att vänta än att denna tendens kommer att
fortsätta. Även om jordbru~rnt kommer att fortsätta i samma omfattning, måste maJ1 därför rälma med en fortgående minslming
av j ordbruksbefolkningen. Det är naturligtvis mycket ijnskv8rt 9
att man söker hö ja det norrländska j ordbrUket till samma nivå som
söderut, men då får man också ta konsekvenserna. Däremot 8.T
det naturligtvis en annan fråga, om man kan tänka sig, att skogsarbetct i större omfattning kan kombineras med småbruk. Jag
tror, att det finns en om ock ringa möjlighet för ett sådant
förfaringssätt.
Herr Ordföranden~ Min uppfc:ttning är icke att vi skola
kunna ge ökade arbetsrnöj1:Lgheter inom jordbruket. Jag har icke
sett det så, utan är fullkomligt beredd på att vi få räkna mc;d
en folkminskning på lc:1.rdsbygden. Vad vi sku_llc få fram v c 1e
ett underlag för bedömande av hur långt det är tänkbart att ek~:.
effekti vi te ten av det norY'liindska jordbrukets sköts el oclJ få CeYt
belysning [ tv sammanhanget jord - skog . Jag hc,T ic1;:e sett det + ,~
som ett bidrag till arbetslöshetens bekämpancle - detta om arbetslöshetens bekäm',Pande }w,r betonats för mycket. Utan det f:';:-:1ler möjlighet en att förVittra el ler rättare~ ick.::) :fi:irs ämrn le ·nadsstandard en för Non·1ands befolkning.
Jag har icke fattat doktor Rappe heller
att man skall taga emot en ökad befollming.
0
~)L1.'
A:
Doktor
Elofson~
Jag har icke någon större anledning att yttra-mig 11hr~-men jag skulle vilja s t älla den :frö gen~·
Ar det gagneligt att söka åstadkormna eri ökad produktion? Var
det icke professor Montgomery 9 som talo.de om C-:ttt vi ha öv;:;rproduktion, och att det VC'Xi t ett beky'mrner, sii.Tskil t på dot animaliska området? Inom jordbruket har icke någon öwerproduktion
förekommit, utan vi s3.1jcc utåt 20
~)0 . 000 ton smör om året9
medan vi importera 60. 000 ton för mar parin till verlming, mellr:in
250.000 och 300°000 ton koncentrerat kraftfoder och mellan
100.000 och 150.000 ton majs till foder. ]et är margarinet,
som är dem stora produkt en 9 som förorsakat civcrproduktion icke
allenast här utan i hela vär lden-
a
§ 7.
R.l.an. för
utHerr Ordförr: ndcn : Vi ha nu endast att cU skutera plm1nn
!.t._dningens
för utrcdningcns:fo1;·fsr_~ttr" 2,rbete.
futsatta ar~e samt
Sekreteraren R . SLJr1c~cn: Jag skall fs:tt~:, mig :3å kc :rt i.· ,,, 1
~l icerin_g möjligt.
Jag före u t"illlr:)r- :nig, att d e t i:ir lt!.mpl i gt att u :n c1 .·T
~u tred denna punkt taga upp ett flertal prr1kti uJ::::\ fri~cgOI' 9 ~:0:::1 r-:;~:, nnrr an· -·
!'.Ur!gsmat eria-hänga med det fortsatta ;::rc·2kt iBka arbet e t,, Hi<rvid viJ_l ,jag
först beröra frågm1 om ett tidsschema fijr de n~i rme>.f->t sktirnllr,
arbctsuppgiftern2..~ viclnre frågc:~n om utrcdningsarbct cts orgr1,1:: :!-
1.U·
sation 9 om publiceringen p,v material(.ot - alltså överhuvudtaget
dess framlµggande ~ och om utredningsresultatets omsättning i
praktiskt handlande,
Man kan konstatera 9 a.tt den ursprungliga plan 9 som godkändes i mars vid de första överläggningarna i denna fråga för
industriens Norrla.'1dsutreoning 9 har v:'._sat sig hålla mycket väl
och motstått de påfrestningar, som den skärpta krissituationen
och förskjutningarna i det allmänna ekonomiska läget medfört.
I själ va verket kan man snarn.st konstatera 9 att de ekonomiskeo.:.
norrlandsfrågorna ha fått en växande betydelse och aktualitet,
Detta gäller såväl den skogliga sektorn som frågorna om åtgärder utanför skogsnäringens egen ::.~am 0 Det är till skogen som b::Lsis för en inhemsk förädlingsinduotri ~, f:lOill man i . vart land nu
faktiskt knyter de störst2. förhop}'!ningarna 9 och det är också
på detta fält som ersiittn:;_ngsproduktiqncm hittills gjort sin:;
största och vackraste Jn.ndvinni:r1gar'., Aven åtgi:i.rd.erna utom sko5r:1näringens ram ha aktualh';crn ts. under d2batten i går och i dB,g
ha framskymtat de norTlöndrJ:<:s. me..lmfynd j_ ·c,~1eterna och vatten ti::_-1 ·
d 8· J<.U;llk,
'· ~
., ·'be:;,..,r
D··,
,'° crrn,
~;,n
,.,1
,] ...c
gan 0c:~a.rn,_'"' o C h Vc•.u
l .in LC
c,, _,_cJ,.
,,n +'
.cJ'.3.r:.:i
·c ,".:. '-"
.L
,__..{ t U8·11 OCJ
kan icke förbigås 2v utrecLning cno Det synes då lämpligt, att
Il sh
l·- o. ~ uc.:;.~
C' !"J ffi"'lrY1r'<
·1 ..Jt t'Jl(~
;,:
l'lgakorrunl• tt'n
e i' f"
. or .f'\·t,
. d . }•o
1<..,lL
.. ~1..l,I
. 8.J'. _.. +~·11".'!
_,cJ..
~, GC
l _ ba.ng
materialet och fram1t:ggu ( :. tt n ti LJ d:i.skr:. fJuion vid ett kommande
sarrunanträde,
0
,:J
r
. ,
-·
::i
Men Norrlandsfr:\:e;2.:.--i har jvc;n andra aspekter än de rent
ekonomiska ocl1 teknis k ,=: och desue. kr :~'TC:' kontakter med personer
på andr2 fält,
Det ha.r tc.'.l at s 0~:1 önskvärdheten att hålla kontakten med de krets2.r 9 som C'-1.rbe:ta på angränsande områden, på de
rent kulturell2 områdena 9 med prästerna, läkarna och icke mirn:lt
med den akademiska ungdomen·
Om vi se på d2 f'rå:_;~or; som framotått som särskilt aktuella i dett2" läge och som to:::.'dc 7arr, mogn2, för u.tt I'elativt snart
tagas upp till b chandling i lika.ande =ormer som skett i går och
i dag, kan man taga de :n i denna on1ning.
For~kJ:?:=LY1..E§Q,
De t torde vara ri:i.tt lämpligt att genna industriens utredning t a ::: irnntakt med d.en N.1ngl, kommi tte /eller
representanter för den/ 9 som ar'x~tar med der. tekniska fo:.cskningen. Kanske det kEm vc~ra ett lämp::i.igL änme för ett SE<.mmp;:J. ...
träde förslags vis i jarn1c::, rie Där kml.s~cec också skuLL(; kunna t.~--­
gas upp den fråga~ fWm icke l:::.unrn1t bcl1an:ll8)3 i dag 9 rationa1inav
- C'.)•·""~ . 1'u
,-n - Tr' ()'~_:iy·nr-,.
--M----- · ~·· ·~
-serl
- . ng e_
_ _s1rcg'"'ri
,:::.":_J ___ _'?__c:::V_'!\.,
-·- - L::i'. ',~_;:-:.r:~"
Kontakten med c~cn akademiDk::t u11göornc;1 sku.lle kanske hF .. i.
tagas upp i det san:unr'.. nh211.get .~ g·e·n·om Ött·--fc:i.re-cfr®'g av en uppsali cr_sare, som sysslar mc-:.-1 0.c~ norrltmdGkn. nx::portfr3.gorna och skri•n;r
en avhandling därom,
Om vi skull 2 hå1lc'. c t t s,·Emnant:::-äd :.:: ve.r2~.rnan må__r1ad, sku _l Je
~..: ~«- ~r.:~· '..· ' ,,.,. . i·, .. ; r .~·., ·...... ~'. et det därn.::ist
följ ande äga rum någon gång i mars, Om vi da gå vidare på lL~··
tan över aktuella frågor, ::.1om skl.:lle beh2.ndlai:::, komma
avverknin gDbcräknin.garna Y
undersökningarna or:a avfallets ar.:. vändningj
malm- · och vat ·t; enkrafti3frågorna.
·
förutorri-c .,. ·-· i :'. :-: '. .' .~
För malmen ha:;.~ kon t akt tagits med pro:fw:;ssor Kalling, som
preliminärt lovat att belysa detta.
Slutligen har oftcrlysts en behandling av frågan om rc«:ionindelning i Norrland, och man kanske också skulle kunna himv ' d
det på ett sammanträde i mars.
Så långt om tidsschemat fijr de närmast aktuella frågor1w,.
Vad angår de organisatoriska frågorna är det så, att d<.t
arbetat sig fram en ordning så tillvida som det egentliga utrcdningsarbotet har bedrivits i en trängre krets, som förutom In::iti-·
tutets och organisationernas funktionärer omfattat hrr I. Andt:;rson,
Barth, Enström, Holmbäck, Mattsson-Mårn, Nordquist, Ron ge och Schager samt särskilt tillkallade experter. Ett Tuehov har emellertid
klart visat sig att få rådgörn med en vidnrc församling, och E>ärskil t dessa dagar ha uppenbarat värdet nv att ha ett utredningens
råd - en vidare kretD. Jag tror det är gnnslrn viktigt, att mnn
slår fast , ntt detta är en lämplig organisations form, där m2n vinner organisatorisk fasthet, men samtidigt smidighet genom ntt :J.rbetsutskottet kon komplettera sig.
Jag övergår nu till att beröra, hur vi diskuterat oss f:retm
rörande de fo:rmer utrcdningsmaterialet bör frO,IDläggo.s i. Hä:r har
10gts fram råpromemorior till diskussion. Det ligger nära till
honds att dessa utvecklas på basis av diskussionerna. Jag tror det
är c,,ngcläget, att dcssn monogrc:dier gjJ, under förf nttnrnas n;:::,mn och
på deras onsvar sr:mt speglr.L författarnns personliga syno Självfallet komma väl förf0,ttn.rnn tacksamt ntt tagn, vnra på de komplcttcrru1dc upplysningo.,r, som kommn fr.2m i diskussionerna, Iles~10 monogrc.fier kunnn ges ut successivt. På grundv:::l e,v dem skulle v81
sedo..n komm2 en sammonfnttning, som skulle utgörn ett kollektivt -:·.rbetc i mera egentlig bemärkelse. Omfo.,ttningcn r:tv dcnnn sr:un:rrrn..::f,-~tt­
ning kon mnn disku ter0,. Mr:n knn tänk[l, sig de:n bredare lagd, eller
mon kon tänka sig den mcrt'. begräns>.tdo J'.'.g vill icke fördölj;',~ rtt
jag ho.r mindre sympn,ti för en omfnttning sådn.n som ,'U'betslöshct sutredningens och rationr:.liseringsutredningcns. Jc.,g tror den kUr'.cioc,
engloso.xiska iden med "findings" och 11 recor.:in10ndntions 11 är en fsr'1,
sorl kunde överväg8.s och som skulle vn.ra lä'Ylplig.
Ko.nske omfnttningcn c~v dom10, sor.u:-w.nf:::.ttc.nde frn:oställning,
son skulle gå i utrednintscns namn, blir beroende C'.V yttcrligo.rc;
en o.nnnn omständighet. J c. g syftar på den fråg.cm: sknll nnn ,,-,_::mo,
ntt industricn gjort sin insats i Norrlondsfrågan, när dennr:;, utredning föreligger. Dottc-., kon vEil knnppnst varn fci,llet ~ Den tid
vi levo., i präglns av den ytterstn förä:aderlighet. Denna onst3ndighet kanske skulle kunnc. tagas till intäkt för den uppfnttningen, att vår kormitto icke skulle forcera sitt nrbetc utan i stället nvvCLkta nomnln förhållnndon. Jng tror e:oellertid att bc 1;rcppet "normala förhållondcn" innebär en ren konstruktion, och ntt
rinn alltid skall fi:rh"lo., [1,tt just den tid mnn lever i åtminstorn:
i någon mån är ur led.
Den nuvnronde ovissheten om framtidsHi;_'.ct
får icke förhindra eller försena utredningsnrbetet, och någon risk
därför föreligger icke heller. Vi böra alltså inrikt~ oss på ntt
inori den ursprungligen Mgivna tiden, d.v.s. någon gång under loppet av 1942 ha det ursprungligen angivna progrn,rmet gcnoIJfört.
Den s luts0, ts vi IJe cl dc:ru1a inställning c1rc:,ga 0.V förhåll c,rdonns växlingar blir den, att vi ständigt nilstc följa N orrl:mdsfrågoJl även i dess fortsättningc · Jag tror, !1tt den uppfn,ttningcn
hnr nång~1 företrädnro här, och att den i vr.rj e fo.11 delnu av dc·1,
son fortlöpruiclc: nrbctc'., nc:c1 dessa frågor - industric:n kc!ll icke ;_J.jpPn Norrln,ndsspörsnålcns IJcd donna på kortnrc sikt ltl(jdn utrccl.LL-'1C
under hänvisning till cttt cUirofter km1 den stc~tligo., :rx1 längre rdkt
40.
lt::.gd::t utredningcm te.. h[.;,,.>J.d on. pro bl enen~ ~L1värton är j 'lt; övcrty,
on ntt det finns en utbredd oening, att industricn icke bör släppe.
initiativet, att den bör verka för att i praktisk hnndling onsätta
de refJUl tnt, sor'.1 kunno. fr:-cnkonT'.la e. v utre:"ningen och c~tt jäok~ c cssn ofter ytterligare föränc1ringnr i lägeto Härför fordras cDel·-·
lertid ett peroanent forun för Norrlandsfrågan. En instans där
de nånga delproble;:ien, de rent skogliga, like. väl son de tek:niskcc
och kon.r:iersiella, belyr~ns från genensnortn och enhetliga u tgån.; Elpunktc;r och ses i sitt sc.:J1r12.nhrmg oed vnrandra. Och icke enc1::'-.:T\;
ned vnrn.ndra utnn även mec1 bakgrunden 0,v den mc~teriella och lrulturelln utvecklingen i övrigt i Norrlc.:md. Lägges nrbetet inom utrec1ningc;n, dess c~rbetsutskott och dess rådgivonc1o krets så soidigt
son i det föregående antytts 9 tror jag, att just dcmna vidare krets
i själva verket bildar kärnan för dettn permanentn forum - en institution soo i sin tur kM växa ut till något av oycket väsentliG
betydelse för Norrlsn ds froJ:i.tid - skola vi knlla det en norrländsk
akn.der:1i?
1
Direktören Te Hcrnod: Jag :n!-isto fä~dge, ntt jo.g icke tänkt
i genom denna fråga 9 rwn j::i,i vill dock framhålln, e,tt jag känner
mig u tonord0;ntli~t till ti:.lr'. c.1 av den rosune av synpunkter' son
sekreterorc; Sunden frm1förde.
Jo.. g för nin c~o l hys01: c1e..."1'1 uppfe. ttningen 1 att man icke k;:m
sikta på att utrcdninr::~en E;kc:.11 var['. r:vsluto.d till någon viss bc·stär11d tid. Jag hör till dc:n, som s1se att c1cssn angelägenheter i"i,ro
och konT'.ln att förbli nv sa(~Cln betydelse 9 att ett permn.nent form~.
för beh2nc: ling cw c'.cssc. fråcor borde å vägc:~brin gns. Det for r.h.,:1r
starknre organis;::.toriskn åtgärder och även kos t nad(3frågan rnistc
ordnas, så att de arbct"..nrJ.e veta, "'n:~d de ha att riitto. sig pftc:i.'>
Det son förefaller mig v:"'. rn d et viktigaste och cl12 t avgöLmdc, ni-;.r
nan skall taga ställnint_~ till dctt2, ~;r att cftersoD vi v~il få
vän trl oss alln rr.iöj l:L {)::'.. sl:"'{;S :försök till lrlr::;sti f'tnint-~ och ut t ryck
för felsyn på dess.:-::. probl cn från politiskt håll , vi aldrig i C/'l_ få
släppn initiativet.
Fil.dr . E. KcTJpc~ Jag d e l ar fullt synpunkteng a tt dcs·<:-:
3.rcmdcn kräva kontinuc rli t:; tillsyn och kontinuerliga utrccnin ·_:- r
av nyn problerJ, nen sc.ntictLgt tror j w; det 2..r nödvtinc1igt, c:!-tt :' ;t
f I' c,L
,-,nl Vl
, o lt"t
sf'. cl
~ tt C.C
'1 .. t ..-·l C ]r
,., ..]_·]__ r ·,:··q
o U D,rt kori'l"'1c-.r
'·'-'-"''
.. S"'ri
,J._., rCuU
c..
'
.>-C·' bli' r - en cc
försening .
0
u.
t
"·•-
Direktören T. Herno cl: Jag vill insttirn1n i dettn på det livli gaste. Vnrj e positiv :::itc;i:i.rd nv nå c;ot slag , ä v en on ti11 sync:D
obetyc1lig, son k::m förns frc:~.n, sk:-ill föras frnD-.
Handelsrådet V. Lunc1 vik: Jag skall bo att å Utre dnin p:f;insti tut0ts vägnn r f'{i t:::,ckct o.lla de eoinenta kraft e r, son under~ två
dagar ställt s ig til1 förfo{;ande här och genon d iskussionsinltic,::
och pronemorio r bidragit till att behållningen ~v dessn dngur blivit så stor.
Jag t~or , att vi alla här för en~ oss i
ett tnck till v&r
Overdirektör Li ndeberg, 80D i sä hö g gr~~ bidraGi t till
att det gå tt fort unc1c.n hi1r, vilket v i alle.. viil uppslm.tt a.
or~förando,
Skulle j.<1g siigrl nr:ic;ot till, är de t att j nc; vill på det ['.llra
li vligcrnte stryko.. unde r, v::-/1 direktör Hernod s.'.'..c'.e or1 vikten :w ::.~tt
bibehålla initiativet. J<.-'.C har under de år j nc tji:Lnstcjort i In ...
dustriförbundet fått cm h cl del er:fc::~renhet cm vc~d j i_.u :;t (l et k~ be~
tyder. Je.{; tror också att d<:::t hr viktigt att vi föroöko.. håll'. ' (',_'
41.
poli tiskn instans crn::.:. utrmf1)r. Ä:co 'le poli tisko.. riktlinj :J~c;.:..
början uppdragna tir utvocklingen fastlåst.
· :1