1. No category

lNDUSTRIENS NORRLANDSUTREDNING
Protokoll från tredje allmänna
samnanträdet
den 6 och 7 maj 1941
INDUSTRIENS UTREI.XfINGSINSTITUT
STOCKHOLM
.r..~~·.11 s fört ~s]g1}]?:.&
uppställd i anslutning till den till sammanträdet utsända
f öredragningslistan.
sid.
§ 1•
§.§-R1:II1_<?-_Y1."!JE0.a:.e. t s__öjl_;p n~A~E;. • . • • . • • . • • • • . • • • • • • . •
§ 2•
.Del t_~_g9re ~
§ 3.
N o~!' ~li_n_d_~_k_a___i:J?.a._fi1g_rå_g_o_~
o
o a o. • • • o . . . . o
•
o
o •
"
o
f)
o o •
.., o . . . . . . . . . .
•.•.....•.•.... . ...
.,
...L
1-2
3-27
In!_e_9:.ning_sföEe_2:r_a.:g av byråchef en 1r. Berger ( s. 3Di.~~s~ion~inlägg_ av professorn O. Jonasson
(s.11-15,17), direktören :S. Holmbäck (s.16), byråchefen T. Berger (s.16,17), direktören T. H~rnod
(s.16-17, 18, 24-25), generaldirektören G. Dahlbeck (s.17), professorn A. ~ontgomery (s.18-19),
direktören Eman. Högberg (s.19-20,25), generaldirektören A. _ Granholm (s.20-23,26-27), direktören
Å. Nerell (s.23-24, 25-26), direktören E~ UnanderScharin (s.26) och överdirektören E.Lindeberg (s.27);
11).
N<3.gra synpunkter .J2..~_f_or~_W_11gens betydel?.~
§ 4.
för Iforrlangs _ind_ll8tr:J.§].;La
utv~c_l~~~_n_g_
..•...•••••.•..••. ~
28-51
Inlednin_gsfö:::ized!_'ag av civilingenjören E. V'l aldenström {s.-28-45). Overdirektören E .. Lindeberg (s.45,
50-51) •. Diskus~ionsi_gl§f;g_ av generaldirektören G.
Malm (s.45-47), direktören G. Sundblad (s.47-49)t
professorn H. Kreiiger (s.49-50), jägmästaren E.
Ronge (s.50) och disponenten K.F. Göransson (s.51).
§ 5.
land .....
(1
regioninde+._~jngJ.:.j'I_Qrr-
Ekonomisk-geografisk
o
•••••••••••••
~
•••
Cl
•
Q
•
~
••••••••
.,
•
o o •••••
<l • • • • •
52-69
. Inledningsfö_Eedrag av docenten W•· William-Olsson
(s.52-'b4T. Overdirektören E. Lindeberg (s.64, 66,
67-68, 69). Ri~kus~i2nsinläg_g av direktören T. Hernod (s.64), .docenten '.J . '7illiarn-Olsson (s.64 1 66,68),
professorn O. Jonasson (s.64-65)? fil.dr. E. Kempe .
(s.65-66), generaldirektören G. Malm (s.66), disponenten W. Lindgren (s.66-67), disponenten V.F. Ernberg
( s.68) och direktören H. Sunden (s.68-69).
70-77
Inlednin.asföredrag av skogschefen L. · MattssonMårn-(8. 70).-Di~kussiQnsi~l~gg av jägmästaren E~
Ronge (s.70-72,74-75), everdirektören E. Lindeberg
(s.72,73,75-76,77), skogschefen L. Mattsson-Mårn
(s.72,73,74), disponenten W. Lindgren (s.72,76-77),
forstmä staren A. Duus-Otterström (s.72-7 3), doktorn
R. Hallgren (s.74), direktö re n G~ Sundblad (s.74) 1
skogschefen B. Ternstedt (s.76), jägmästaren B.
Flodman (s.76) och direktören T. Hernod (s.77).
J
II.
Bilago~2-
Rj~tec~~~~
över personer, kallade till tredje all-
männa sammanträdet med· Industriens Norrlandsutredning den 6 och 7 maj 1941 ••••..•...•••.
Bil. 1.
Rationalisering inom skogsarbetet av skogschefen
L.
].[attsson-]1~årn
. ~ .......
ir
••••••••••••••••••
Bil. 2.
I'
r
Protokoll från sammanträde med
Industriens Norrlandsutredning
tisdagen den 6 och onsdagen den7 maj 1941 å Arbetsledareinstitutets lokal, Regeringsgatan 32, Stockholm.
Tisdagen den 6 maj
kl. 10.
§ lo
Sammanträdets
öppnande·
Ordföranden i styrelsen för Industriens Utredningsinsti tut, direktören J.S. Edström förklarade sammanträdet öppnat och yttrade i anslutning därtill:
Mina herrar! Jag ber att å Industriens Utredningsinsti tuts vägnar få hälsa Eder alla hjärtligt välkomna och
vänder mig därvid särskilt till generaldirektörerna Granholm,
Malm och Dahlbeck, direktör Högberg, direktör Nerell och rro··
fessor Jonasson.
Utredningsinstitutet kom på sin tid till stånd för
att möjliggöra för industriens män att bereda sig inför uppdykande planer och frågor, så att man i förväg hade studerat oc}1
diskuterat igenom de olika problemen. ]et var tydligt, a t t
Norrlandsproblemet var ett av de viktigaste vi hade. För
dess studium tillsattes därför en särskild kommi tte, inom vil·ken överdirektören Lindeberg var vänlig åtaga sig ordförande-·
skapet. Denna kommi tte håller i dag och i morgon sitt tre(ije allmänna sammanträde.
Jag ber att få överlämna klubban till överdirektören
Lindeberg.
§ 2.
].el tagare.
Till dagens sarmnanträde hade kallelse utsänts i enlighet med bifogade förteckning (bilaga 1).
Följande personer
hade vid förhandlingarnas början kommit tillstädes~
Herr Chefredaktören Fil.Dr( I. Anderson
11
Skogschefen C.E. Barth
11
Byråchefen T. Berger
2.
Herr Direktören E. Brod~n
" Amanuensen A· Carlsson
It
Generaldirektören G. Dahlbeck
Il
Direktören J.s. Edström
Il
Konsuln John Ekman
" Disponenten V.F. Ernberg
Docenten Gerd Enequist
Herr Disponenten A· Enström
Il
M. Friis
Il
Generaldirektören A. Granholm
It
Förste Provinsialläkaren R. Hallgren
Il
Direktören E. Hedberg
Il
Direktören T. Hernod
Il
Direktören B. Halmbäck
Il
Direktören E· Högberg
Il
Professorn I. Högbom
" Direktören Mo Högfeldt
" Professorn o. Jonasson
Il
Dire;ctören Fil. Dr o E· Kempe
Il
Överdirektören E. Lindeberg
Il
Disponenten W·T· Lindgren
Il
Handelsrådet Vo Lundvik
Il
Generaldirektören Go Malm
Il
Skogschefen I. Mattsson-Mårn
Il
Professorn A· Montgomery
Il
Direktören J,.. Nerell
Il
Jägmästaren E. Ronge
Il
Jägmästaren N. Schager
Il
Professorn Tho Streyffert
" Direktören Ro Slmden
Il
Konsuln lr" Sverdrup
" Slrngschefen Bo Ternstedt
Il
Direktö~en E
Unander~Scharin
" Civilingenjören E. Waldenström
Il
Fil.kand" H Wik
11
Docenten Wo Willia.rn- Olsson
0
§ 3.
Herr Ordföranden lämnade ordet till byråchefen T.
Norrländska
trafikfrågor• ·
Berger, vilken lovat inleda överläggning'drna med föredrag om
"Norrland och järnvägarna."
Byråchefen Be:r:_g_er yttrade, Herr Ordförande, mina
herrar!
När Norrlands trafikfrågor och särskilt dess järnvägsproblem tidigare ställts under debatt ha de i regel
inriktats på önskemål och krav om gynns8l1l.mare behandling
i kommunikationshänseende av Norrland än det övriga Sverige. Jag har utgått från att, när de norrländska trafikfrågorna nu åter aktualiserAts på initiativ av Industriens
Norrlandsutredning, dessA önskemål och kr9V, om ock underförstått fortfArande stå i förgrunden. Med dennq utgångspunkt hg för dettg korta föredrQg, som man velat bereda
en järnvägsman tillfälle att håll8, uppställts följande
tre frågor:
1) Intager Norrland en gynnsgmmare eller ogynnsallLmare ställning än det övriga Sverige i kommunikationshänseende ?
2) Föreligger behov 8.V ett ytterlig8.re gynnBnde av de norrländska kommunik8.tionerna?
3) Kan ett sådant ytterligare gynnande åstadkommas och
svares?
fö~­
Här skall dock förutskickas att behandlingen av
dessa frågor kommer att begränsas företrädesvis till järnvägstrqfiken. •
I...
Vad den förstq fr&gan beträffar, må till qtt börjq
med erinras om det säker: ~gen välbek8nta förhållandet att
inom Europg vårt lqnd intager plAtsen n~o 1 ifråga om järnvägsnätets omfattning rel<:it:Lvt till folkmängden. Pi;:r 1000 invånare har Sverige i1ämligen 2. 67 km järnvägsl inj e, mEd i:in
intet annat europeiskt land kommer över 2 km. Tyskland h11r
sålunda 0 - 80, Storb r itgnnien 0 .68 , Frankrike 1.01 och Danmark 1.31 km per 1000 i nvånar e. Cm nu detta, som nämnt,
förmodligen är :,:n känd sqk, så to~~de de"G däremot för mången
vara en nyhet, att Norrl~nd ytter 1 i g:i rc di stanser'1 r sqmt1 iga europeiska lä~der i dett0 hänseende. Denna landsdel
har nämligen 4,0 km jä1·1wäg por 1000 invånare, medcin det
övriga SverigE h3r 2.4.
Om jqg nu här anfört dessa siffror, må ingen tro att
det är för att givs uttryck åt n&gon negativism beträffande
de norrländsb1 t•·AfikfrågoT'n~ . Det är ju självfallet stt
de nu angivna relqtio n st~len icke kunna tillmätas någon ensam avgörande betydelse för bod ~ma ndet qv i vad mån ett
land är gynnat elle~· ej med järnväg=i.r: ;:; lld r.mstund d es sa
tal lika mycket ära exponenter för be byggel sens gl eshet som
för järnvägsnätetc t~thet.
M"m k3.n ju också :.1tr.ryckq S'tken så, qtt den fördel,
som Norrland äger i den std~rr bqnlängdcn per cqpit9, uppj
4.
väges av den nA.ckdel som är förenAd med de stora avstånden
och därmed följ.'3.nde långa trr.rnsportsträckor.
Det är emellertid icke uteslutande tillgången på
.kommunikationer eller befordringsmöjligheter, som har bety...,.
delse fö-r bedömi:i.ndet '3.V frågan, hu ~,·uvida Norrl"lnd intager
en mer eller mindre gynnad ställning än landet i övrigt,
utan härvid torde i lik'3. hög grad kostnadssynpunkterna böra
be1=1ktas. Dessa h.s tidigare frl'lmförts i s<imband med diskus.,.
sionen om förräntningskravet vid statens järnvägar och skall
här ~ed några ord beröras.
Som bekant visa statens järnvägars olika bandelar
mycket varierande räntabilitet, och i stort sett förhåller
det sig så, att Norrlandslinjerna. med undant<ig av malmbanan Luleå-V3ssijaure gränsen, visa driftunderskott, sed~n
det södra och mellersta nätet lämna överskott . St1=1tens
järnvägars årsberättelse innehöll tidigare en. ekonomisk redogörelse för de olika bandel<irna, varvid driftöverskottet
resp • . .,. underskottet var ställt i relation till byggnadskost naden; För det sista året, 1929, som denna redogörelse pub .,.
licerades, lämnade exempelvis linjen Stockholm-Mqlmö ett
driftöverskott motsvarande c:a 10 procent av byggnl=ldskostnaden, medan linjen Bräcke-Boden visade ett driftunderskott
uppgående till c:a 2 procent av dess byggnadskostnad.
När järnvägsrådet år 1924 i anledning av då pågående
taxeberedning uttalade sig över bl.a. frågan om vilket förräntningskrqv, som bör ställqs på st8tsbanekapit<ilet, tog
rådet denna Norrlandsnätets bristqnde ränt~bilitet till in tåkt för ett yrkande om uppdelning av stqtsbanenätet i affärsbanor och s.k. kulturbanor, vqrvid forräntning ansågs
böra krävas blott på affärsbanornas kqpitqli medqn kultur banornas underskott skulle bestridas av landets skattebetq lare via budgeten. ~ådet menade även, att man härmed kunde
förvänta en strängqre ~terhållsamhet i qvseende på anslag
till oekonomiska utvidgningar av järnvägssystemet, vilket
vore en väsentlig fördelc Det kan ha sitt intresse att erinra om denna gentemot särskilt Norrlandsintressena snäva
inställning hos en korporation företrädande landets nä.ringar.
Förslaget bi träddes icke a·: departemen tschefen, VET-till väl i främsta rummet j ärnvägsstyrelsens klarläggande f;,v
frågan torde ha bidragit. Styrelsen påvisade nämligen att
den bristande räntB.bili teten hoe Norrlandslinj erna i ckc b . ··
rodde på att dessa i sig själ va voro trafiksvaga uta.n x1 ,. ,
statens järnvägars låga geno:msnittstaxs jämte höga löneni'.':'
tillämpades även för dessa bandelar. I södra Sverige fun.:· ,oc.
enskilda järnvägar med lägre trafikfrekvens än NorrL=mdslL-i· ·
j erna, men som det oaktat voro räntab}a. Norrlandslinj erv.r.i.
kunde mycket väl göras till affärsbanor, om man för dess
trafikanter tillämpade Cten högre taxa. som gällde för
enskilda järnvägars trafikant er
j
n1ånr~·,;_
södra Sverige.
De nu anförda synpunkterna torde alltjämt äga giltig···
het 9 och det synes lämpligt att understryka dem även i förevarande sammanhang 9 enär genom desamma en mycket viktig principiell ståndpunkt är fastslagen 9 nämligen~ statsbanenätets
ekonomiska integr2-tet. Järnvägsstyrelsen har ständigt häv_J
5.
dat denna ståndpunkt om statsbanornas odelbara enhet i cko·nomiskt avseende icke endast vid nyssnämnda tillfälle utcm
även i andra sammanhang, exempelvis beträffande malmban:::i.n.
Om denna princip hittills gällt endast statsbanenätet, kommer den hädanefter genom det allmänna förstatligandet av en ·
skilda järnvägar att utsträckas till hela landets järnvägsnät, om man nu inte vill utbryta några mindre smalspåriga
banor.
Därest man vill göra gällande, att Norrland intager
en undantagsställning i avseende på kostnaderna för kommunikationerna, så är och blir förhållandet enahanda med åtskilliga andra delar av landet, som genomkorsas av trafiksvaga
hittillsvarande enskilc.a järnvägar ., Det är emellertid icke
givet, att denna undantagsställning innebär ett gynnande av
vederbörande bannät på det övrigas bekostnad, och alldeles
särskilt beträffande Norrlandsnätet kan det starkt ifrågasättas, om så är fallet. Det råder nämligen en påtaglig sam·verkan mellan det norra och södra statsbancnätet i så måtto,
att genom utbyggandet av det förra trafikrörelsen ökat på
det södra nätet såväl direkt som indirekt genom näringslivets
främjande. Det är sålunda mer än tveksamt, om man med hänsyn till det järnvägsekonomiska resultatet kan betrakta Norrlandsnätet generellt som favoriserat på bekostnad av det södra·
För att uttömmande besvara den första av de uppställda frågorna bör emellertid också fastställas, i vad mån för
speciella transporter Norrland är mera gynnat än de andra
landsdelarna. Det är härvid lämpligt att anlmyta till den end·ra frågan, om behov föreligger av ett sådant särskilt gynnE~.n ·
de, och då givetvis i form av undantagstariffer. Då dct t ~
behov skall undersökas, har man att skilja mellan det som ev····
ser förnödenheter till Norrland och det som avser förbättring av det norrländska näringslivets avsättningsmöjligh et 0;r.
Till att börja med sks ll i korth et redogöra s f ör
några tidigare undantagstariffe:::.~ som gällt vid trc.u1sport
vissa förnödenheter till Norrland .,
Redan år 1895 fogade.::; till de ordinarie tariff12r nc.
en mycket ·betydande nedsättning fö r transpor t er av omal en
spannmål, mjöl och fodervaror ti ll Norrland . För mjöl och
spannmål utgjorde nedsättningen före år 1914 ungefär 25 procent, på de längsta ifrågakommrmde avstånden 5 men höjdes nämn·da år till c: a 35 cprocent · Den speciella Norrlands tariffen
för mjöl och spar.J1inål upphävc,es dock vid fastställandet av
1929 års taxa, vilket för det s ena re varuslaget icke innebar
någon fraktförhöjni n g 9 men där emo t för mjöl. Skälen varf ör rnfL.n
ansåg sig kun~a höj e. tarj_ff en f ö:r mjöl i kun..Yla vara a v intresse ntt enföre, i dettc;, sarrnnanb.arJ.g. Dels förhöll det sig
så, att om men genom den lägTe tai"'iffen möjligen kunde förvänta överflyttning till långväga j ärnvägstre.nsporter från
kombinerade sjö- och kortväga järnvägstrans porter, erhölle
järnvägarna därvid ic ke~ mere bidra g till f a st a kostnader än
vid don kortväga trr:ns ~)ort en enl igt den hö gr e tariff en. Ur
järnvägs ekonomisk synpun kt va r den h ögre t a r i f f en al lt så väl
försvarad, även om därigenom viss avledning till sjön kunde
befaras ° Från trafik311t ernas synpunkt vor e det visserli gen
•
en fördel med den lägre tariffen, men denna fördel syntes
mycket obetydlig. Med en beräknad årskonsumtion av 150 kg
mjöl per individ skulle fraktskillnaden mellan den lägre och
högre ta~iffen uppgå allenast till 66 öre per år.
Då man allt emellruiåt på sina håll ställer sig den
frågan, i vad mån de långa järnvägstransporterna och därmed
höga fraktkostnaderna bidraga till den lägre levnadsstandarden för Norrlands befolkning, kan det vara skäl att med siffror påvisa vad denna fraktkostnad verkligen betyder. En
överslagsberäkning ger vid handen att den samlade järnvägsfrakten vid 1000 km ~:s befordringsstriicka för de viktigaste
konsumtionsvarorna, kött, smör, margarin, mjöl, socker och
specerier uppgår till endast omkring 20 kr. per individ och
år. En rimlig reduktion av frakten, låt säg2. på 20 procent 9
skulle alltså innebära en bespe.ring på endast 4 ...... kr·,, por
år, ett bel opp av så ringa storlek att det knappast b ehövcr
tillmätas någon betydelse för levnadsstondarden. Man torde
väl därför kunna fastslå, att något behov icke föreligger
av några undantagstariffer för ifrågavarande livsförnödenheter.
Före ikraftträdandet av 1929 års taxa farms för
transport av potatis m.fl. rotfrukter till Norrland (stationer norr om Bollnäs på avstånd om minst 800 km) on sedrill
gammalt gällande nedsättning med 25 procent eller däromkring.
Oaktat denna låga fraktkostnad, sändes vid dåvarande tidpunkt obetydligt med rotfrukter. Då därtill förutsättningarna
för rotfruktsodling i Norrland voro mycket goda, ansågs den
särskilda nedsättningen böra utgå, vilket också skedde i 1929
års taxa· För närvarande äro transporterna av rotfrukter
till Norrland relativt obetydliga. Det transporteras lika
mycket potatis från som till Norrland.
Även för hö och halm fanns tidigare viss nedsättning för transporter till Norrland, som emellertid också uteslöts i nu gällande taxa·
Det torde av det sagda framgå, att för samtliga nu
nämnda förnödenheter föreligger icke något behov av särskilda
fraktlättnader vid transport till Norrland. Då dessutom den
allmänna problemställningen rörande Norrlands folkförsörjning väl närmast gäller en ökning av intensiteten i dess egen
produktion, synes man kunna fastslå ntt frågan om fraktlättnader för tilltransporter av vissa förnödenheter icke; b:i.r
tuell. Därmed har man också för dess.r:, förnö dc:mhetcrs vidk:, · mande nekande besvarat den tredje frågan, om i detta hh1s: ,_.::- ·
de särskilda förmåner böra beredas och kunna försvaras.
Beträffande frågan om tariffåtgärder till förbättring av det norrländska näringslivets 2,vsättningsmöjlighct ,: ;r
skall till at·G börja med redogöras för de förmåner 9 som i
frakthänseende tidig2.re gällt. I första rummet knyter si~ :
intresset här till de särskilda oxporttarifferna.
På förslag 2v då e.rbetande taxekommi tte föro:rdn211 _,
Kungl. Maj:t om införande fr.o.m. den 1 janua:ri 1913 :..w ex-..
porttariffer för vissa järn-och stålvaror samt för papp och
papper. Dessa gällde vid befordring till svensk hamn och då
frakt erlades för minst 200 km· Ingen av dessa expor tt.'.:'.ri.;.
fer kan sägas ha medfört någon särskild förmån för Norrl2n<:l9
eftersom produktionsområd.ena för ifrågavarande varuslag ärc
förlagda till mellersta och södrc Sverige.
0
··
Senare ha vid åtskilliga tillfällen förslag varit
uppe om utvidgning 2.v exporttarifferna. Efter ett uttalanf.r.::
av järnvägsrådet framlade sålunda järnvägsstyrelsen år 19 c5t: ·'
under förutsättning dock att Kungl. Maj ~t ·ansåg att så borc;1 o
ske, förslag till införc.<..nde av exporttariff er avseende även
sågade och bilade trävaror samt trämassa, att tillämpas redan vid 100 km· Senast ha exporttarifferna varit föremål för
behandling i 19 38 års j ämvägstaxekommi tt 8. Kommitt en har
fÖr8slagit införande av sådana tariffer som nu gälla för papp
och papper samt vissa järn- och stålvaror även för byggna dssnickerier och monteringsfärdiga trähus samt, vilket har stor
betydelse för Norrland, för kryssfaner, fiberplattor och
torr trämassa. Kommitten uteslöt sålunda vissa varuslag,
för vilka järnvägsstyrelsen år 1934 ifrågasatte exporttariffer, nämligen sågade och bilade trävaror samt våt trämass a.
Skälen härtill voro beträffande trävaron1a att behovet icke
var så generellt att det motiverade särskilda tariffer utan
lämpligen kunde tillgodoses genom speciella nedsättningar.
För våt trämassa innebär den föreslagna ordinarie tariffen
en så väsentlig nedsättning o.tt särskild exporttariff syntes
obehövlig.
D.e föreslagna exporttar:;_fferna har kommitten ans e tt
böra tillämpas först fr.o.m. 250 km, vilket kommitten motiverade med lastbilstrafikens utveckling och dess ur drifto c!~o­
nomisk synpunkt påtagliga företräden inom den kortare av-·
ståndsrayonen. Det kan också nämnas, att kommitten föres ]·--~
git att exporttarifferna efter Kungl. Maj ~ts prövning och lJ c·-slut skola tillämpas endast under tider, då påvisbart min 1~~» 2
god eller oviss konjunktur råder inom ved erbörande närings gren.
Vid sidan av exporttarifferna, som fastställas ev
Kungl• Maj :t, böra nämnas sådana undentagstariffer av me r .'.'.
allmän karaktär, som järnvägs styrelsen fastställt för
transporter av vissa varuslag i s n,,.rntrafik med ut lDUdet ocL
av vilka den viktigast e avser trävaror från Norrlcu1d till
Danmark. Det är skäl framhålla en principiell skillnad mellan dessa undantagstariffer och de vanliga oxportt ariffern2.'
Medan de senare innebära åtminstone tidvis en uppoffring från
järnvägarnas sida och hE karaktären av en statlig stödåtgärd
vidtagen till skyddande av veder1.Jörande marlmad, så ha nyss ..
nämnda u.nde..ntagstariffer samma inneoörd som övriga in dividu~
e lla av j ämvägsstyrelsen medgi vna nedsättningar , d, v· s. de
avse att tillföra sto.tens järnvägar trafi k och få instruk-·
tionsenligt endnst bcvilj as, när d e medföra fördel för jä:i:'n-..
vägen. I regel ha dessa undant~1gstariffer från Norrlruid
fastställts för att åt järmlägen bevara eller tillföra så d&"l'.'.
transporter som eljest hade gått med r:tndra transportme del,
Stundom h a r den järn\rägs ekonomiska fö rd elen icke varit s å
omedelbar: utan nedsättningen k an ha haft ett mera indir ekt
motiv, exempel vis i cl.en trafikjkning 9 som på lång sikt kcLo.'1.
förväntas vid ett gyri.na nde i frakthär.:.seendc av viSE'l cxpun ···
sionsmöjlig industrigrcno Oft2 ho, dessa c1irekta och in0irc1:::··
8.
ta järnvägsekonomiska fördelar tillsqmmans beaktats vid
fraktnedsättningens införAnde.
I detta sammanhang kanske också den sp~ciella träkolsteriffen bör omnämnas såsom företrädesvis berörAnde Norrlånd. Tariffen är egentligen avsedd som en stödåtgärd åt järnindustrien, men genom den avsevärda rabatt, som den inneb~~
särskilt för de långA transportavstånden, bidr~ger dert givetvis till att öka avsättningsmöjligheterna för den norrländska
träkolshanteringen. Den har i detta 8.Vseende SAmma betydelse
som nu gällande provisoriska nedsättningstRriff för bränsleved, v11rs införande ju närmAst nödvändiggjö rts på grund av
den allmänna bränsleförsörjningens läge, men som därvid också
är till fördel för den norrländska produktionen.
· ·
·
Som torde framgå av det nu anförd~, s~ bottnar egent~
ligen den norrländska trensportfrågan i de långa avstånden
och därAV följande ~tora belastning av fraktkQstnadernq, som
särskilt för näringslivet är till en obestridlig nackdel~ Här
har nu påvisats hurusom man i speciella fall sökt undanr~dji ·
eller lindra verkningarna av dessa nackdelar. Det kan vara
skäl att här påvisa,-'hurusommA.n också för de ordinarie . tA.rifferna sökt i görligaste mån taga hänsyn till behovet 8.V lå_g'1
frakter för de längsta befordringsavstånden. Vid det stor~
beredningsarbete, som utfördes av 19o7 års taxekommitte oc h
som resulterade i nu gällande 1929 års taxa, stod önskemålet
om särskilt låga fraktsatser för långdi~t8.nstrafiken på Norr~
land i förgrunden. Detta önskemål blev också i gällande tqxq
tillgodosett helt i den utsträckning som var järnvägsekono~
miskt möjlig.
Ti:i.riffernq gjordes nämligen fr.o.m. · 400 km .
parallella med den s.k. minimitariffen (~om 4ttrycker storleken på de föränderligq kostnqderna för trqnsporten) vilket
innebär, att det bidrgg till täckande qv de fqstq kostnqderna, som uppstår vid en transport, blir lika stort vid 400
som 1000 och 1500 km. Järnvägen h8.r '1.lltså intet ekonomiskt
intresse av att få utförA. transporter på ett längre avstånd;
då därig~nom icke uppstår större revenu. Längre kan mAn förvisso icke gå, när det gäller qtt tillgodose kraven på lågq
tariffer för långdistanstrafiken, och det kan för övrigt ifrågasättas, om en dylik tariffsättning rent principiellt
sett kan anses helt oant8.stbar. I det senqste taxeförslaget
av 1938 års järnvägstaxekommitte h9. r emellertid denna tariffernas bundenhet till minimitqrif f en på långa qvstånd något
uppmjukats och tarifflägena i stort sett bibehållits, oakt a t
minimitariffens något lägre nivå på l&nga avstånd skulle kunnq
giv8. 11.nledning till viss sänkning. Näringslivets behov ~v
låga frakter har i kommitteförslaget i stället tillgodosetts
bl.q. genom ett generellt införqnde av lägre tariffer för 15tons vagnslaster.
Beträffande de frqmtidq utsikterna för lägre tq r iffer för den långväga NorrlandstrqfikeL är det väl icke hel t
uteslutet, att den nu beslutade e lektrifieringen av helq
norra stambqn11n kA.n gi V8. anledning till viss r eduktion en;
fraktsqtserna. Att profeterq härom är givetvi s vanskl igt ,
alld~nstund hela d e t vil8.nde taxeförslqge t vad tarif f l ägenn
beträff8.r givetvis i s inom tid måste göras till för emå l f ör
en öv~rqrb e tning, nä r e tt nyt t p risläg e hunnit st Abilis era
sig.
9.
Den nu lämnade redogörelsen har uteslutande berört
godstrafiken, och detta torde också få anses naturligt med
hänsyn till att det ju i första rummet är avsättningsmöjligheten för industriernas produkter 9 som samla intresset inorri
varje norrlandsutredning. Vill man här säga några ord även
om Norrlands kommunikationsproblem i avseende på persontrs.·fiken, så kunna dessa sammanfattas i ett fastställande av
att det härvidlag knappast är fråga så mycket om kostnr~der
och priser, utan där gäller det mera kommunikationerna som
sådana, möjligheterna att ofta och snabbt kunna förflytta
sig till och från och även mellan de olika norrländska orter-·
na. Den gällande persontaxan med den starka reduktionen vid
långa befordringssträckor kan ju sägas vara synnerligen ändamålsenlig för Norrland och dess trafikanter. Man torde
icke med fog kunna ställa ytterligare anspråk på statsbanc··
taxan i detta hänseende
Vad beträffar tillgodos eendet av
behovet av snabba och täta tåglägenheter 9 kommer detta alltid att ytterst begränsas av den trafikmängd som står till
förfogande, och vilken som bekant icke kan jämföras med den
i södra och mellersta Sverige. Inom denna ram torde man emel··
lertid kunna påräkna ett minst lika generöst tillgodoseende
av Norrlands trafikbehov som det övriga Sveriges. När man en
gång kommer tillbaka till normala förhållanden, bör framför
allt norra stambanans elektrifiering kumia bidraga till för-··
bättring av personsamfärdseln på Norrland.
0
Som redan inledningsvis framhölls 9 skulle föredraget
begränsas att avse järnvägskommunikationerna· Som avslutning
skall här endast med några ord omnämnas ett par frågor berörande andra transportmedel. Som nyss nämnts, ära möjligheterna att tillgodose personsamfärdselns behöv all tid bero-ende på tillgänglig trafikmängd. Detta förhållande har man
all anledning beakta, särskilt i samband med de allt emellruiåt uppdykande projekten om en luftfartslinje utefter den norrländska kusten. Annu så länge måste den civila luftfaI'ten i
Europa koncentrera sig på storstäder, mellan vilka en dag1L,
högfrekvent persontrafik förekommer, och icke ens där kunde
före kriget fullt affärsmässiga avgifter uttagas. Trafiken
subventionerades därför undan tags löst i samtliga läYlder, oc<~
motiven härför torde ha varit av olika slag. I vissa lä..Yl~dc::r
ha möjligen de indirekta fördelarna av att a..YJ.sluta det egna
landet med de stora europeiska handelscentra tillsammans Vi;(~
en spekulation att på lång sikt uppnå räntabilitet på linj c.~···
na varit utslagsgivande.
I andra länder ~-ia utan tvi_vel oc
militära och strategiska synpunkterna dominerat, Vad 2E
norrländsk kustlinje beträffar 9 synes icke något av c,essa L.O··
ti v äga giltighet• En dylik luftfartslinj e torde få betr~1'·~· ·
tas som varande av mycket diskutabelt värde med hänsyn så7.<:J1
till den säkerligen högst avsevärda subvention som erfordras
för driftens upprätthållande som till de betydande kapital-·
investeringarna för själva luftfartsleden med landflygplat··
ser m.m.
Till slut endast några ord om Norrland och bilismen.
Det ligger i sakens natur att motortrafiken har en synnerligen stor uppgift att fylla i det nordliga Sverige på grund
av dess demografiska struktur
När järnvägsnätet nått den
omfattning, att det icke lililgre ansågs försvarbart att vidare
utbygga detsamma med hänsyn till de förutsebara mycket bety-dande såväl kapi taJ.utJ.ägg som årsförluster vid driften, tog
0
10 ·
järnvä.gsstyrelsen år 1929 initiativ till inrättand~t av en
statlig automobillinje för gods- och personbefordran mellan
Övertorneå och Pajala som ett substitut för en ifrågasatt
järnvägslinje. Medan den årliga driftförlusten för en järnvägslinje beräknades till c:a 900 000 kr
kalkylerade järnvägsstyrelsen med ett driftunderskott på endast 180 000 kr
för billinjen. Häri var då inräknad räntan på anläggnihgskapitalet - över 11 milj. kr· för järnvägslinjen och 600 000
kr. för billinjen. Den regelbundna linjetrafiken hade emel lertid redan före tillkomsten av Pajalalinjen nått en rätt
betydande utveckling i Norrland, främst genom postverkets diligenstrafik, som dock företrädesvis inriktats på post - och
personbefordran. För närvarande kommer Norrland långt före
det övriga Sverige i avseende på omnibuslinjer. Av koncessionerade linjer den 1 januari 1937 ä gde Norrland 48 000 km, medan Svealand och Götaland tillsammans redovisade 64 000 kr:J.
Pr 1000 invånare hade Norrland 43 och det övriga Sverige en···
dast 12 km·
0
,
0
Vad beträffar lastbiltrafiken, är det svårt att få
någon belysande bild av förhållandena särskilt i Norrland
Att döma av antalet fordon synes denna trafik icke vara lika
starkt utvecklad i Norrland som annorstädes, vilket måhända
icke får anses så överraskande med hänsyn till indus triens
lokalisering. Pr 1000 invånare har Norrland 5.s l astbilar
och det övriga Sverige s.g, Ser man till endast lastbilar
i yrkesmässig trafik däremot äro förhållandena i stort se tt
ensartade, nämligen 2.5 i Norrland och 2.6 för landet i övrigt. Beträffande den yrkesmässiga lastbilstrafiken gjordes
1937 på järnvägsstyrelsens initiativ en försöksutredning,
vars resultat även redovisades länsvis, Man kan icke säga
att dessa resultat visade några specifika drag för Norrlands
vidkommande åtminstone inga andra än som kunna givas en na-turlig förklaring. De stora lastdryga fordonen äro relativt
färre i de nordliga länen än i de övriga, vilket återverkar
på transportarbetet, som visar en lägre siffra för Norrland 9
107 tonkm per dag och fordon emot 134 för övriga Sverige!
En lastbil går med last också 10 km kortare sträcka 9er dag
i Norrland än i södra och mellersta Sverige - 42 km emot 52·
Fraktinkomsten visar något högre siffra per tonkm för Norrland 23,5 öre mot 20.5, vilket väl är att tillskriva dels for~
donens mindre bärighet dels den kortare körlängden, vilka
förhållanden samverka t ill en nå got sämre drift ekonomi.
Jag vill nu till slut framhålla att jag är fullt meo ··veten om att den här lämnade redogörelsen för Norrlands trr ·fikfrågor ingalunda är uttömmande och måhända med goda f.::kC: ''l
en och annan också kan betraktas till sitt innehåll som m;;< -:ct;
mager . Särskilt kan det anses som en brist at t sjöfarten >.·T
icke berörts och detta desto mera som denna dels har en li·· ;>viktig funktion att fylla i Norrl ands kommunikation sväsen c'oJ.s
genom sina av klimatiska förhållanden betingade rubbningar
rymmer mer av svårlösta problem än järnvägsväsendet. Genc'"
dessa rubbningar komma emellerti d också järnvägarna at t il.'
taga en nyckelställning, och de tta må då anföras som ett r i :1 ·..
svar för att den nu lämnade framställni n gen före t :rädesvis be···
handlat Norrland och järnv ägar na
I vad mån det i avseend.2
på järnvägsväsendet finn s ett specifikt Norrlanr1sproblem är
en fråga som jag helst vill lämna öppen. Jag skulle dock
0
11.
vilja uttala den förmodan att de eventuella järnvägsproblemen
till sitt väs en äro desamma för Norrland som för övriga lands···
delar även om de på grund av landets struktur dock kunria framträda mera accentuerade.
Professor Jonasson: Herr Ordförande
9
mina herrar!
När jag för cirka en månad sedan av Industriens
Utredningsinstitut blev tillfrågad 9 om jag ville bli den
andre inledaren i dag 9 blev jag glad, men samtidigt måste
jag omedelbart tillägga 9 att bristen på tid har gjort 9 att
mitt inlägg i dag blir ganska korte
Jag vill först erinra om det tämligen kända f örhål-··
landet 9 att 9 när det gäller ett gammalt land som Sverige cch
över huvud taget Västeuropa, bygden kommit till först och
järnvägarna sedanc I nya länder, t. ex. de trans ocean?~ lt:[:r>·
derna,har förhållandet som regel varit det motsatta; där L;JT
man byggt ut järnvägen först, och efter järnvägen har bygd,:m.
kommit 9 och genom bygden skulle järnvägarna sedermera genom
frakter från och till denna bygd få sina kostnader täckta.
Norrlands del kan man säga 9 att i vissa fall det har varit
ett slags mellanting mellan dessa båda utvecklingsskeden 1 ;;i(;·n
i stort sett har järnvägarnas tillblivelse även i Norrland
gått till ungefär likadant som i det övriga Sverige 9 även om
strategiska synpunkter i större utsträckning fått göra sig
gällande vid planerandet av sträckningarna i Norrland än i
återstående delar av Sverige. Man kan sålunda säga 9 att den
järnväg, som var av behovet mest betingad i Norrland? den kom
till först, och den, som därnäst var av behovet betingad, kom
till därefter o.s.v.
Betrakta vi Norrland är det tämligen klart, att den
järnvägslinje i Norrland med undantag av Gästrikland,
som jag
i detta sammanhang icke räknar till Norrland utan mera till
Bergslagsbygden - den linje 1 som i första hand skulle dragas
i Norrland - givetvis var den 9 som förenade de nedre äl vdalarn.a
med varandra. När dessa älvdalar med undantag för Storsjöområdet äro de mest uppodlade i Norrland 9 och åkerarealen samt
därmed jordbruksbefolkningen ökar ner mot kusten 9 där också
skogsindustrierna till följd av flottningen ligga, var det
tämligen klart 9 att man skulle försöka förena de nedre 8.lv- .
dalarna med varandra" Precis så blev ju inte fallet i verk1j g-heten 9 utan man byggde norra stambanan med en sträckning r -,
got innanför kusten" Orsakerna varför mai1 drog den så
långt från kusten ha väl varit i stort sett fyra" Man t:c:_:,:'
för det första framhålla 9 att det skedde ti11 följd s.v st· : .r-giska skäl. För det andra förmenade man, att en annan järnv.::c
i Norrland vore när)tan lika behövlig som en kG.stjärnväg 9 n
ligen den 9 som skulle förena det övrj_ga svenska järnvägBnä~ :'i;
med den jämtländska silurbygderL Genom utbyggandet av en
kompletterande tvärbana till Jämtlavid fylldes nu även deti·
behov relativt gott. För det tredje kan det vara möjlie_~t, ·
man tog en viss hänsyn till konkurrensen från sjöfarten oc;
därför gärna såg 9 att linjen drogs ~.i t8t längre från farty·~-c.'-. .
trafikens vägar. Slutligen spelade antagligen även rent +;i;: _niska förhållanden in. Brobyggnaderna skulle exempelvis ha
blivit betydligt dyrare närmare kusten än där nu järnvägen
går fram.
:De järnvägssträckningar, som därefter blevo de vikti:::;;
te, voro tvärjärnvägarna 1 ty liksom enligt gamle professor A..G,
Högbom i stort sett Norrland från älvarnas källflöden och '.jri(c:,
ner mot kusten är indelat i fyra Tegioner, så äro de norrlän(B-·
ka bygderna med deras näringsliv anpassade längs äl vriktningår-·
na. - A. G. Högboms regionindelriing är mera att uppfatta såson
en god geografisk generalisering av de särskilda älvbygderna
eller ådalarnas näringsområden. - :Det var därför viktigt att få
tvärbanor genom de mest betydande av dessa bygder. Den första
tvärbanan blev den till Östersund· Den var även motiverad med
hänsyn till, att i den riktningen låg det viktigaste passet
till Norge. Jämtland har ju som bekant tidigare tillhört Norge. Under denna äldre tid var det lättare för Storsj öby gden
att ha sina handels vägar över norsk hamn än över svensk hamn.
Den andra tvärbanan, från Boden till Narvik, betingades icke som
den föregående i första hand av jordbruket utan av järnmalmerna•
:Den hade också fördelen av att gå genom det andra stora passstråket mellan Norrland och Norge. Sedan dessa två tvärbanor
färdigbyggts borde ha följt andra äl vdalsbanor.
S,å skedde dock
icke, utan man påbörjade i stället den s .k. inlandsbanan. Dessförinnan hade emellertid tvärbanorna ned till kuststäderna ut -byggts. Inlandsbanans tillkomst dikterades väl huvu.dsakligen
av strategiska skäl. När vi nu ha tvärbanorna och inlar1dsoan:-cm
utbyggda, skulle jag emellertid förmoda 1 att trafiken på tv~L-'1Ja-·
norna är viktigare än lJå inlandsbanan. Delar av inlFJlldsb;::;_nan
äro mera att up 'fatta som uppsamlingsbanor för tvärj än1v~5garna
än tvärtom. På tal om inlandsba...Ylans strategiska motivering t)cjr
dock framhållas, att den dragits förhållandevis väl i överenr:-i ...,
stämmelse med fortsättningen av silurområdet och dessutom i
stort sett till de östra kanterna av de stora sjöarna, där vi
också ha haft och ha de gamla bygderna och byarna lokaliser:c' '"o
När man drog fram järnvägarna kanske man mest tänkte
jordbruket, på Norrland sås om kolonisationsområde för j ord.b:tuk.
Jag vill då framhålla en sak, som visserligen är känd 1 men sur 1
behöver understrykas, nämligen att jordbruket fortfarande är
Norrlands vikt"lgaste näringsgren, om man därmed menar, att den
näringsgren är viktigast, som sysselsätter mest folk. Det r0lativa talet för jordbruksbefolkningen i förhållande till hcJ.a
Sveriges totala befolkning är för landet i dess helhet ungcftir
35 %· Jag har inte haft tid att precis :räkna ut detta tal fc;r
Norrlands del, men jag skulle tro, att det ligger på ungefö,r
45 %· Endast för fyra län i Sverige är det relativa talet st.i')1" re än 50. Detta är i första hand förhållandet i Västerbottern:0
län, därefter i Jämtlands . län 9 vidare kommer Gotlar1ds län samt
Skaraborgs län. Av detta följ er ju icke 9 att Norrland på någ0 i;
sätt är självförsörjande med jordbruksprodukter. J>aradoxalt
nog är förhållandet snarare det 9 att ju rnindre det rela tj_va ta·let är för ett lön 9 desto större är detta överskott
För Sk<.l1v:~fJ
del är talet 25 '7~, och ändå finnes ingen del av Sverige, som
kan avvara så mycket livsförnödenheter som ;just de två Skån('] :;.,.
nen. Hur det precis förhåller sig med överskott och u11.dt~:r'3 '-:t
av livsförnödenheter i Sverige och i olika delar av Nc-rr~Vu1c:·
vet man icke. Vid tiden för förra världskriget gj orc1e N:LlD
Wohlin sin utmärkta u11ders ökning över det svenska j onfö~:"LI-c": :,:.
inrikes avsättningsförhållanden, en undersökning, som än i
:'~
har stort värde och som jag tror det skulle vara motj.verat e::.-:~;-i;
aktualisera. Wohlin kom fram till, att i Norrland civer lc:ig
refanns underskott av livsfärnödenhe-~er, låt vara i vissa 1:·}}
1
o
L)·
icke så stort 9 men dock ett unden3kott också på de varor, ;/;;-·:
:råchefen Ber ger nyss nämnde 9 rotfrukt el" 9 potatis ävensom p{\ ni)t-kött. När föregående föredragshållare framhöll, att det skul1e
existera en utförsel av rotfrukter från J'Torrland, så avsåg;:: hL:.rmed sannolikt endast järnvägstransporterna. Vi veta inte så noga, hur stor trafiken i det avseendet har varit med bilar eller
med fartyg.
När det gäller att utjämna dessa utörre eller mind.re underskott i Norrland genom tillförsel såväl från det övriga Sverige
som från olika delar av Norrland - ty det är ju så, att det i
vissa delar av Nor:rlacvid finns i.:iverskott och i andra underskott ··,
föreligga icke endast skiljaktigheter mellan landsbygd och stä-der utan också mellan olika landsbygdsom:råden, och då kan det
vara svårt att säga 9 vilket trafikmedel som utfijr den största
delen av detta distributionsarbete. Lokalt sett kanske de största transporterna ske landsvägsledes. När det gäller transi)orter
av detta slag från Norrland, skulle jag vara benägen tro1 att
det är järnvägarna, som utföra det mesta av detta arbete, men
när det gäller de stora livsmedelstransporterna till de norrländska orterna förmodar jag att det är båtarna 9 som frakta det mesta.
Härmed korrnner jag in på frågan, vilket konnnunikation.s:medel som i Norrland över huvud taget är det viktigaste, om det
är järnvägarna eller landsvägskommunikationerna, flottledc:r-m:-:.
eller båtarna. Även detta är svårt att avgöra. Tiet beror p(J.,. 9
hur man mäter det hela, och om man ser på det mera direkt, el1e:i::·
om man även tar hänsyn till de indirekta värdeförhållandena.
J3il trafiken i Norrland är ju förhållandevis stor, det hörde v:i.
av det föregående före draget. Jag vill minnas, att exem)el vJ u
betydligt mer 8n hälften av den saJnmanlagda busslinj elängdcc::_
ligger norr om Ialälven. Vad sjöfarten angår, har ju denna der:i.
största betydelsB för Norrlands viktj_gaste näringsgrenar, allt
som hör till skogsindustrierna och bergsbruket. Vad flottledu:cna betyda, behöver jag inte särskilt erinra om. Alla dess~
kommunikationer komplettera varandra på ett gott sätt, Enligt
min mening komplett era framförallt bilarna, bussarna och järn-vägarna varandra på ett bättre sätt i Norrland än i mellersta
och södra Sverige.
])et sades ockoå av byråchefen Berger, att järnvägarna
intaga en nyckelställning i konnnunikationsväsendet. ])et kunna
vi inte bestrida· Järnvägarna komplettera icke utan de bind:::i
ihop de övriga kornrn.unikationsmedlen. I sin nyssnämnda utredning säger Nils Wohlin bl.a. "att vårt lands järnvägsnät är av
överväldigande betydelse för jordbruket och li vsme delshandeln,
behöver icke sägas 11 •
Jag vill understryka detta. Speciellt
när det gäller det norrländska jordbruket och den livsmedels-handel, som jag nyss berörde, är det alldeles säkert, att s{t
var det och så är det och så kanske det kommer att fortsätta
att vara. ])ärmed är icke sagt, att räntabiliteten på jörnv~:
na är bättre än räntabiliteten på de andra, huvudsakligen
ägda trafikmedlen, utan det är väl snarare tvärtom. ])e 11r=i. v··
da kommunikationsmedlen måste för att lrn.rma existera uppv:iJ:c:: ,_il
något så när god räntabilitet, eljest nedläggas de, imdel' det
att räntabiliteten? här det gäller statens järnvägar - och df; t:
finns ju knappast annat än statens järnvägar i Norrland -, inte
är så god, särskilt när det gäller järnv:·igarna inom den nor::-'< ::.:r, ..
len av denna väldiga landsända· Jag undantager därvid malmbu ,·w o
·< · -
14.
Det är järnvägarnas stora, fasta kostnader, som här spela in.
I
Man ka11 också i detta sammanhang fråga sig, om det slml-·
le vara berättigat att bygga några nya ,j[:irnvägslinjer i Norr-land. Jag är litet rädd för att ingc'i på denna sak, nf:l:r jag inte har tillräckligt undersökt den. Det förefaller mig dock som
om, när en sådan st:ciicJming har a..YJ.setts böra utbyggas, som den
mellan Sveg-Hede eller jö.rnvägen upp till Särna 9 så sklllle man
med lika stort skäl kumia peka på några andra sträclmingar i
Norrland, som kunde vara lika berättigade. Om vi från norr till
söder taga några exempel och ~ ör ja vid Kalixälven, s~L kunde en
järnväg kanske tänkas mel1an Overkalix och :Nederkalix; efter
Skellefteäl ven skulle det vara tänkbart med en j ärnvi5gsl:Lnj rfrån Bastuträsk till Norsjö, således i Skellefteä1vens d:;.,l
upp till de nya gruvsamhällena däruppe; en annan .järnvt[,'S ;:,.-:<!_-·
le kunna vara motiverad även i Ångerman~U vens mellersta ddl
förbi Åsele och otänkbar vore ej heller en från Ragu:nd;:, :f öJj ande först Ind8.lsälvens bygd och seda..D rakt till Cster~3unc1.
1~
Dessa för slag äro baJ~a. tankeex1Jeriment, 'Tilka ,jEJ.g såsorn g'~:o
utan att närmare ha u...YJ.dersökt förhålJandenCl, funnit a:rilednil
göra. Alternativet är givetvis landsvägskommunikationer~'l u i; ...
byggande. Fördelen med motortrafiken är bl. a. att man i:nte
binder så stort kapi t:.1.l som i järnvägsru1läggningarna.. Det
betydligt lättare att flytta dessa trafikmedel.
1
I
När det gäller sjötrafiken, är Norrland mycL:et väl ut-rustat med hamnar. Av en utredning, som gjordes för något mer
än tio år sedan av Svenska hamnf örbundet framgick, att det i
hela Sverige, om man tnr med även smårnmnar, finns ett så stort
antal hamnar som 600 st . Men om man begränsar sig ti11 att medtaga hamnar, med ett ingående eller avgående nettotonnage av
lägst 200. 000 ton, blir antalet hamng,r endast 60. Utgå vi emcl-lertid från samtliga haJ1mplatser, 600 stycken, finna vi, att
icke mindre än 225 av dessa voro belägna efter norrl·1ndsh'l.lsten,
9ch att de flesta lågo vid flodmynningarna, framför allt vid.
Angermanäl ven~., Inaa:Lsäl vens och Lj,ungans :rpynningsområdc:. J?e. _.
allra flesta aro lastageplatser for de trabearbetande industri erna - varje sågverk med eller utan massafabrik äger ju sin 1:::1A····
tageplats, från vilken dess timmer skepp~s. Någon s~örre . }<,;G-- '"
centration av trävarutransporter till storre ha.mnar ager aLtt:~::.
icke rum 9 och kan icke heller äga rum 9 menade man 19?8, då de n -·
na utredning gj orde2. Nu veta vi, att läget är något anno l. ..:' :: · ,
Det är väl också ett 1,v de viktigaf::,te utredningr:>objel-;t0m r::·
denna norrlandsutredning att juct undersöka denna evc1:+:-LTc '. '
koncentration av skogsindustrierna vid älvmynningarna·;
Lastageplatf3erna ·för trävaru-·· och papperfJIDEv:ose
äro, som sagt, i regel inte stora; varutrafiken går no:rT1:3J-,
inte upp till 200.000 ton i :fle cta,let fall. Enda.r:; t för :'>.+
tiotal uppgår de nu till 300. 000 -ton och diiru t över. })e i.3 t
lastageulatserna äro ~ Kramfors med en fartygstrafik c?.cv ci< -.
650. 000 ~ Svanö med något .över 400. 000 ton 1 Prånö med ci ·• k:<
400.000 ton samt Iggesund och Karskär med cir1cc1 35().0U(J tv ,c
Bland de övriga större la.stageplat[3erna må nämnas C.i:.>tI'.ccYtr.' : ~ir; T :~ '- ·
sundet, Dornsj ö 9 Kubikenborg och Väja i alla med omkring 35G. ·) ~)r~
tons trafik. Alla dessa hamnar äro så gott r3om uteslutanclc TL-·
riktade på expo1·t, under det att för de f :c). stadsharrm:::n·n''l. i ::11·1 --·
mänhet importen överväger .
15 "
Innan jag lämnar sjöfarten ber jag särskilt få framhålla dess mest karakteristiska drag,nämligen,att fartygen i stor
utsträckning gå barlastade till Norrland för att hämta def:>U
trävaror, massa och järnmalm. Detta är billigt fraktrun9 ;::io;·'
borde utnyttjas. Det vore väl exempelvis icke otänkbart, att
när Norrland, som f'ö rut påpekats, har und.erskot t på brödsiid,
det på något ställe i Norrland 9 t. ex. Sundsvall, anlade:3 en
större kvarn. Så har emellertid icke varit fallet. Norrland
har inga större kvarnar· Mjölet införes från södra och meller~;···
ta Sveriges storkvarnar·
Diskuterar man trafikmedlen i förhållande till produlctionen behöver man icke inskränka sig till att i det senare ledet
endast innefatta den industri, som är naturlig för Norrland,
d.v.s. den som fogar sig väl till skogen, till vattenkraften
och till malmerna. Man kan ge problemet den i ännu högre grad
positiva uppläggningen~ Hur påverka transportförhållandena överhuvud företagsamhetens trivsel i Norrland? Man kan ju ä.ven
tänka sig annan företagsamhet än skogsindustri och bergsbruk
förlagd hit upp, tillförande järnvägarna och de andra kommunikationsmedlen större transportmängd · Mot resonemanget att förlägga viss kraftslukande industri upp till det på elektrisk
kraft rika Norrland framhålles, att för vissa av dessa tänkta
industrier det kan vara fördelaktigare att överföra kraften
till mellersta och södra Sverige och att lokalisera indu.strien
dit. När det gäller de rena skogsindustrierna, är det anmärkningsvärt att, när vi väl ha sågverken och massaindustrien i
stor utsträclming förlagda till Norrland, pappersbrukens antal
är så ringa. Det är många. faktorer, som förklara., varför vi
ha pappersbruken fortfarande belägna i södra och mellersta.
Sverige, icke minst i den sydvästra delen av Sverige, i Värmland
och Dalsland. Det har bl. a• samband med de bättre, isfria hamnförhållandena därnere och med svårigheten att kunna magasinera
papper. Jag kan i detta sammanhang nämna 9 att vid den utre:;önin ,:;: ~
som jag hade tillfälle att göra för 1932 års trafikutredn:l.n c:c;
räkning, det visade sig, att beträffande massa 9 som skickade:;:;
över hamnstäderna Stockholm, Gävle och Göte~org bande1en Vi:inrc i:!b- ·
Iångsele, d.v.s. järnvägssträckan innanför Ornsköldsvik, som r c-gel skickade mera massa till Göteborg än till Stockholm och
Gävle, ett förhållande som efter allt att döma är för heJa cl:.~ : 1
norrländska massaexporten mest påfallande under vintern, då ;:;;:-[kustens hamnar ligga tillfrusna .
När det gäller l'Torrla.11ds framtida industriella u t -reck·ling med tanke på elektrisk kraftöverföring och isfria harrnm·'l
bör man också ihågkomma grannskapet till Norge. Lika väl so;·. ,
man överför elektrisk energi till andra trakter av Sverige,
skulle det vara motiverat a,tt undersöka , om icke en viss del r:iv
den svenska industrien skulle kunna läggas på norskt territorium. Trondhjems -· eller Narvilrntrakten elJJn' hamnstaden Mo ligga
med goda trafikförbindelser på kort avstånd från ännu icke ut byggda större svenska vattenfall·
Herr Ordförande ! Härmed ä r jag färdig med mitt diskuss:kns·inlägg . Mina synpunkter ha framförts med eh viss grad av osäkerhet. Men när det gäller att få ett fastare grepp på de norr-·
ländska trafikfrågorna i allmänhet samt på förhållandet : järnväg , båt, buss el.L er bil, så ha vi i nget större material till
vårt förfogande~ på vilket bestämda synpunkter eller påst2,endcn
kunna grundas.
lo •.·
Herr Ordfö:eande11:_~ J,".=Lg ber att få tacka professor Jont ;_, -..
för hans. inlägg· och lämnar härefter ordet till direktör Holrn.t:c.;.ck
!.
0
Direktören B. Ho.lmbäok: Byråchefen Ber ger nämnde, när det
gällde transport avförncidenheter till Norrlai1d, att den fraktnedsättning, som tidigare hade gällt~ rörde sig om ungefär 20
kronor per individ och år och att detta :knappast hade någon in~
verkan på levnadsstahdarden och därför förelåge inte något särskilt behov av fraktnedsättning~ om jag förstått hans yttrande
rätt. Jag undrar, om det är alldeles riktigt, och om man ej i
detta fall får lov att tänka på medelinkomsten per inkomsttagare o Gjorde man det, sku.lle jag tro att även ett så blygsamt
belopp som 20 kronor per capita skulle vara av mycket stor betydelse. I Norrbotten är medelstorleken av farr.. iljerna · omkring
sju personer och då borde en sådan fraktnedsiittning innebära 140
kronors lättnad per år efter detta beräknings sätt. När därtill
kormner, att dessa medelinkomster kanske inte röra sig om högre
belopp än 1500
2000 kronor, måste även ett så blygsamt belopp
som 20 kronor sägas vara av mycket stor betydelse för levnadsstandarden• ·
a
Byråchefen T. Berger ~ Det var så, att dessa 20 kronor :c c presenterade j ärnvägsfrakter för de konsumtionsvaror, som beJ·i·~k­
nades transporterade per järnväg, d.v.s. kött 9 specerier, ka:!':f'2 9
margarin m•. m. och jag ifrågasatte en rabattering med 20 'fb av
detta belopp, som motsvarar 4 kronor. Men räknar man med 10 ;:;,
blir det bara 2 kronors besparing, och dessa 2 eller 4 kronor
är vad som ka:n ifrågakom:ma för att förbilliga konsumtionsvaro:rnr: .
Direktören T. Hernod~ Herr Ordföra..11.del Jag begä.rde crdcd~~
icke därför att jag har så mycket att säga men därför att jsr
under byråchefen Bergers anförande kom att tänka på en sak E::om
för oss industrimän i Norrland har varit ett utomordentligt intressant problem och ett problem som fö:r oss på den här sidan
om Bottniska viken i förhålla..'lde till Finland varit förenat .med
mycken undran.
Redan under förra kriget och under den tid, som förflutit
efter detta, under vilken tid den finska träindustri en expande rade så som den gjort, ha vi all tid avundsamt sett på våra ko 1leger i Finland, hur de ifrån Kemi eller ännu längre norrifrån
kunnat vintertid skeppa sina varor, cellulosan framför allt 9
till isfri hamn vid Finska vikeno När vi frågade finska indudtri·
män inom vår bransch om hur detta kcmde bära sig, fingo vi ibl;i11d ·
ett småleende till svar men inte någon närmare förklaring annat
än den att frakterna äro billigare och att det bär sig för de:i:n
att skicka cellulosan den vägen" Nu tar jag för alldeles givet,
att sve:nsk statsbaneledning och järnvägsfolk i allmänhet ocJn3;~~
s ·t uderat de finska förhållandenao Varför jag begärt ordet
alltså för att fråga 9 om det är möjligt att få e-tt svar på d:c, -1::<;.
spörsmål3 Vilka tankegång®r kunna antas ligga bakom instf:J.l-ningen i frakthänseende, såväl från den finska .statsmakterL.> . 'J'J
från den finska järnvägDförvaltningens sida? Det är väl c,:i. · · ~ 1 .:'f'~
uppenbart 9 att man anser det för la..11.det av betydelse att bc:::. --- ..
industrien tilJfälle till skeppning året runt genom lämpligt ~· -,_
vägda frakttariffer . . Vi norrländska industrimän ha emellertj_ (
icke klart för oss , hur m2n här i Sverige resonerar i dctt2
fall, och det skulle VHra. mycket tacknämligt att ffl veta nå. .:::
därom, eftersom det här gäller ett av vf~ ra stora problem.
17~
Svaret skulle kanske också ge ytterligare en förklarir.g
till professor Jonassons påpekande, att pappersindustrien c'',, :;.:·
tillverlmingen av högförädlad cellulosa är lokaliserad tiJJ l·::;llersta och framför allt södra eller sydvästra Sverige. ])et är
isförhållandena, sjöfartens uppläggning under vintern plus de
oöverkomliga järnvägsfrakterna, som äro de största orsakerna till
att en högre förädling av våra skogsprodukter icke kunnat eke
i Norrland.
I
Byråchefen T. Berger~ Det är mycket svårt att säga något
om den saken utan att ha siffror tillgängliga, men ett faktum,
som väl spelat stor roll, är de finska statsbanornas oerhört
låga driftkostnader; många av linjerna trafikeras såsom rena
godslinjer och de ha därför mycket lägre kostnader än statsbanorna i Sverige.
Generaldirektören G. Dahlbeck~ Jag skulle vilja instämma
Det är självklart, att man
inte kan ge ett svar på den frågan på rak arm, men det är i alla fall så, att de finska taxorna äro mycket billigare liksom
över huvud taget den lägre levnadsstandarden i Finland medför
U5gre kostnader jämfört med våra förhållanden. Jag föreställer
mig emellertid ~ men därom vet jag ännu mindre - att själva produktionskostnaden för cellulosan i Finland är lägre än hos oss ,
varigenom den .skulle kunna tåla en i viss mån större frakt
1\r
det inte också så beträffande dessa finska transporter, om nr:~n
nu skall sätta hamnarna i Finska viken i någorlunda paritet med.
dem vi ha på ostkusten, att avstånden bli betydligt kortare!
i byråchefen Bergers sista yttrande.
6
Professorn o. Jonasson: Jag för min del antydde denna eak
mycket kort i mitt förra anförande. ])et är emellertid. givet ,.,t ';
man har funderat mycket över var orsaken kan lig,:c.a till att JY.'.)~
persbruken inte i större utsträclming ha förle.gts til1 platsc1
för massafabrikationen i Norrland. Jag nämnde något om att r:c:t
kanske kund~ bero på banförhållandena
På den bansträcka, Vtl.nnäs-Långsele, som skickade mera papper över Göteborg än övnr
Stockholm och Gävle, skedde transporten hela Eirct" Men om det
vore möjligt att någon gång av statens jtirnvägars vagnsgodstrafik kunna undersöka dessa förhållanden endast för en vint er,
skulle nog bilden bli en helt annan. ])ct skulle nog då visa
sig vara flera bansträckor, som skickade icke stora mängder men
dock mera över isfri hamn än över Gävle. När jag nämnde~ att
detta kanske kunde bero på banlängdsförhållandena, tänkte jag
nog på vissa förhållandenp som framko:rmni t vid förfrågninge.r hos
pappersgrossister i Göteborg. Jag har nämligen frågat pappeTs grossister vad det kunde bero på att de ordnade transporterna
så, och då svarade de, att det berodde på lagringsförhållrL11.dcnn.
Man tycker eljest att det skulle vara förhållandevis lätt att
lagra den torra massan och att man inte sl.r.ulle laga?a pappf;rct,
men större delen av papperet går åt i städerna, tryckerierna,
tidningstryckerierna o.s.v., och dessa ligga mycket cent:ro,lt ucl1.
ha inte några stora magasineringsmöjligheter. Det kan ockm~, '7c.···
ra så, att när papperet inte magasineras det lmnske beror pi't
att det är för dyrt att magasinera papperet i städ«·,rr.u) diLr
tryckerierna ligga, och gro~_sisterna kanske inte ha ncS.gr: ::r:· ·. ·
lighet er att magasinera papperet" ])å blir dot fabri}~GI'l!.a 1 ,.. :::,1.
få magasinera det, och ligger då pappcrsbrukot så till~ att drJt
har skeppningsmöjlighoter över isfri hamn, så har detta bru\ er:.
fördel framför ett i Norrland.
0
- ~--- ~- -----
18.
Direktören T. Hernod: Herr Ordförande! Jag väntade naturligtvis icke att få nago t uttömmande svar på min fråga, men vad
jag avsåg att få veta var, om det var känt, huruvida den finska
statsbaneledningen vid dessa tariffers fastställande var påvGrkad
av någon allmän näringspoli tik i Finland, om jag så får uttrycka
mig, så att dessa fraktkostnader sålunda icke voro beroende av
den matematiskt uträknade kostnaden för trafikens bedrivande .
Det är ju så mycket nytt i finskt näringsliv som pekar på att
man i hög grad beaktar nödvändigheten av att befordra en exportindustri i Finland, som starkt stöder på skogen. Numera
är inte produkti onskostnuden så förfärligt mycket mindre i Finland. Levnadsstandarden är visserligen lägre, men man har den
känslan, att det vintertid i Finland sker en alldeles speciell
insats från vederbörligt håll i syfte att möjliggöra utskeppning vintertid. Det var denna fråga, som jag inte fick svar ~å,
hur den allmänna synen på detta problem är ur rent näringspol :~~
tisk synpunkt.
f
'
Professorn A· Mqp_i:_ggmery: Jag är icke järnvägsman, men
jag har varit i Finland ganska länge och har haft en smula kontakt med dessc. problem. Jag skulle vilja säga att först och
främst är det en omständighet, som i mycket hög grad påverkat
kostnadsberäkning och allt sådant i Finland på ett annat s ätt
än i Sverige och det är den omständigheten 1 att Finland aldri«; hf-'.!"
haft den deflationskris som vi fingo genomgå. Kostnaderna knnde därför i Sverige aldrig justeras ned på ett sätt som motsv•:'irade nedgången i prisnivån. I Finland slapp man detta och cUfrfi:ir
bidrog redan det till att möjliggöra eri. lägre kostnadsnivå i
Finland särskilt i fråga om arbetslöner och dylikt.
Vidare är det en annan sak~ som också inverkar på och som
har stor betydelse för alla räntabili tetsberäkningar och det är
att järnvägarnas byggnadskostnader, det värde som skulle förrän tas 1 har blivit lågt i Fit1land jämfört med vad det har blivit
i Sverige? delv:Lr.:: på grund av a.~~ ssa förhållanden. Jag tror att
direktör Hernod ha~ 0 alldeles rätt i att det också finns en mera
målmedvet en nä:~ir:gs :) o1i tik i Finlan:i 9 som inrikt ar sig på att
ställa j ä:rn väg::. ::>::::c2. i r1tor u tsträ::::kning i exportindustri ens tjänst.
Detta beror na-:.;t,;.rlig-cvis till st0r del på att exporten betyder
ännu mycket mera i :B'inla~1d är: i Sveri ge , och a lldeles speciel lt
sko gsindust ri e:"nab ex)o::·· t c .Det a:r över 80 % av exporten} som
faller på sko g:nndrnJt:r].crna, ·~ :1gefiir häJ. ften på trävarorna ocb.
den andra häl:tt.:m rå. IDL~"':a 081.l papper.
Jag tror ~ci.tt IL:.:Lll på många håJ..l~ i:Jke :i_ industr::..kretser 1
resonerar rå (et sh~tet, ~tt dst s tatsfinansiella systemet ~i
ett stort l<:.::imbi:ae:r_'::t.-'.; företaes :~ 1; 2J_ man eventuel lt förlorar r i·- :· · -._
" sai· bryt p 0.
i2i l,),...·r'Jl"'"'
g Ct•. .u·J. ,..... t l~
1- a ll
>-~,,.. ;..
~.ma
~ g ..-,t
'.;- ··1r~;J·--~er
c.,
. .L
')
-·"a.,"'I
Q.i.~ i'g ··.:::i·..1
.r:--c.<
V i' 8. s"' .(
J .
o.s.v·. Vi d en ~~el apeciclla t1ö:p•;;.nk-c;er har det helt enk\..lt " cjt
en nödvärniiglle-c :f0r Pi::i13l'}.:~ '].tt på det"\;a sätt stödja exportoL 9
-i
~
d T·J.
' . d'·" ti·i
. ,~lar ·11.a_:t'-'-,_, en sa
·
"11 nin2>
.
. - f..or a _,c,.:;
dar
-H-...LDJ.o.n
svar va1 u -1-uas ·~a
Det var s8.:r:··::;k~_ :;_T; i htir;Jan av 1930--i:;r;le·c en nödvändighet fö r I' ....J.land att ::Cå ut e::.1. cå st ur expo::t som möj ligt för a tt hålla b . ·,,::' ningsoalBY1sen _,ej L· . t~.t:Lana.e·'~ u})pe, oclJ do-cta medverkade säk .·
i hög grad til.!.. de 1tj.gre tariffcr:ia , J"::.g tror således att Jd-;
är lämpl igt att L1dcn;tryka"' stt h ela den kostnadskaleyl : Do:11
de finslr..a s t atsbe.norna b;ygga på~ är lit ot annor=_unda än den, ;;~:-:J.n
här i Sverige pä gr1A.nc' av vt•.ra e '.;:onorni'' ka förhål landen och vt·.r
ekonomiska utv eckJ.ir~ g ~illäm:par, '/ida:ce h2~r man i Finland all.0
Q
.L
i.
G .
1··1
0
r'.V)
"
1
0
1 0
J.
19 .
deles bestämt andra synpunkter på järnvägarnas ställning till den
statliga ekonomi en än man här har haft• Man har i F-inland mera
anlagt vidare synpunkter än rena räntabilitetssynpunkter och har
också haft lättare att göra det, därför att läget kostnadsmässigt
sett har tett sig gynnsammare i Finland än här._
Direktören Eman. Högberg: En ej ovänentlig faktor, som
man även får räkna med då man ser på Finlands export vintertid ev
vissa produkt er, är, att Finland nu bara har en eller högst två
exporthamnar under vintern, medan vi i Sverige ha ett flertal
sådana hamnar" Detta gör att i Finland en del isbrytarmateriel ,.
som finnarna framsynt nog ha skaffat sig under billigare ticLJ:,
kunnat koncentreras och utnyttjas på en eller högst två plr~t::c: r,
vilket gör att lastfartygen vågat ta större risker och gå ti11 .:
dessa hamnar,. väl vetande att de åtnjuta det stöd och den hjälp
som ett för isbrytning särskilt byggt fartyg kan lämna. Det lrn.r
under många år visat sig vara av oerhört stort värde för de
finska transportförhållandena att Finland har skaffat sig såd.,1na isbrytande fartyg .
I Sverige är läget däremot helt annorlundao Med det få tal statsisbrytare som vi ha och som skall betjäna en ofantligt
lång kuststräcka, där i många fall även hamnarna behöva hjälp
för att föra isolerade fartyg in och ut, blir denna hjälp som
fartygen kunna påräkna ytterst problematiske Då vi ännu inte
kormnit så långt, att de oceangående fartygen i större utsträckning blivit isförstärkta i sådan grad att deras befälhavare vå ga ta på sig risken att gå upp hit vi~tertid 9 så vägra de i
allmänhet att fullfölja resorna in ~ Ostersjön och i varje fall
norr om Stockholm. Envar vet, att Oregrundsgrepen kan vara och
många gånger är synnerligen besvärlig; att där ta sig fram utan
eskort av ett isbrytande fartyg är praktiskt taget omöjligt.
Det ha vi sett bevis på under den senaste vintern. Jag går så
långt, att jag vågar påstå, att hade Sverige haft mera isbrytarmaterial till förfogande kunde vi i vinter till vårt lands förfogande ha haft ett flertal fartyg, som varit infrusna i Norr la.ndshamnar0 De fingo inte gå sydvs.rt i höstas, därför att is brytarhj äl)möjlighet saknades ., Där tror jag således att vi hc:.
en mycket viktig punkt att hålla fast vid 9 då det gäller det
svenska exportproblemet vintertid·
Skulle jag sedan våga mig p2 att säga :.iågot vicn.rc·
.1·u
det icke står på föredragningalistan något därom, skulle_: clc-L
helt enkelt vara~ att det är kustsjöfarten som enligt min be...,
stämda uppfattning är av en ej oväsentlig betydelse då det g~.'1 -·
ler samhörigheten mellan dels oceantrafiken och Norrland ocb
dels trafiken i övrigt inom Sverige. Vi veta alla? a~t Nor::.·"' :.
till största delen 2r bebyggt utefter ku.steno Där ha vi Cit·
största industrierna och de tätast bebyggdn. orterna, och rnc· . .·r ··antal hamnar vi ha inom denn.a landsänoa 9 där vnrj e ham.YJ. p_:,r·..
\t
taget har sin industri och sitt samhälle .och flera hamnar, :;'- ::.»:1för allt i övre Norrland, sakna ~i:',rnväg9 torde man väl tryggt
kuru1a säga, att kustfarten för Norrlandr:i del är av allra storstc,
betydelse o Vi hörde ju f;-;r en stund. sedan sägas, att det p2, de
längre sträckorna inte olev så stort netto utan snarare förlu~:;t
för järnvägstransporternao Där har sjöfarten sin fördel i a t t
å längre sträckor kunna befordra gods efter en billigare tax,},
meden på kortare) sträckor sjöfarten är utslagen i konkurrcnsc::no
9
'
1
1 (:
1
: ;
20;
Jag skuile vilja framhålla, att ett större samgående och
ett kompletterande de olika trafikmedlen emellan i större utsträckning än som hittills varit fallet utan tvekan skulle vara
till gagn och nytta framför allt för Norrlando
Generaldirektören A. Granholm: Jag har under min tid som
sta:tsb9.nech:ef efter förra världskriget haft att samarbeta ätmirn:itone med två statsbanechefer i Finland, och jag kan säga med
anledning av direktör Hornods fråga, att de nog såsom föredr,""gande inför sin regering velat följa ungefär samma linje i e ffärshänseende och i näringspolitiskt hänseende för järnvägr~r'".r:s
del som vi velat följa här hemma i Sverige,, Det är ju dock 13{~
- och jag är härvidlag i viss mån förekommen av professor Mo::J.tgomery ·- att de för sin del kunna räkna med att de finska j i:i·<,nvägarna efter skilsmässan från Ryssland gingo till verket mc d
ett väsentligen i penningvärde minskat, ehuru till sin verkJj
omfattning något obestämt belopp i kapital, som skulle rmses
investerat av räntepliktig natur i den finska statsbaneanläg·ningeno Men därtill kommer vad som ur affärssynpunkt sett r;:· ~Jc­
stämmande för de finska järnvägarnas möjligheter att, sett L~~cån
trafikanternas synpunkt~ erbjuda i skilling rälmat - det myntslag., vari trävaruaffärcrnas fraktslu t väl oftast göras - så
väsentligt mycket lägre frakter än vad de svenska statsbanorna
kunna göra.
Det förhållandet bottnar ju kanske icke så mycket i det
något lägre priset på förnödenheter och sådant, som man arbetar
med vid den finska statsbanedriften och egendomens underhåll,
utan fre,mför allt i förhållandet att löneläget för den stora
personalen, åtminstone för dem som betraktas såsom tjänstemannapersonal, där är så väsentligt mycket lägre än häro
Emellertid har ju statsbaneledningen i Sverige under
många års lopp gjort försök att åstadkomma användningsbara fraktsatser både för trämassa och papper, vilket jag omnämner, eftersom det ju är dessa produ]r:ter som diskussionen nu på slutet har
kommit att röra sig mest om,, Och där har man då replierat på
något, som jag ansåg att man även vid revisionen av statsbano.,.;;
taxorna, vilken efter 19 38 års taxekommi ttes arbete fick lov r,tt
ajourneras, måhända bort kunna beaktas mera i differentierir .:i: nu
tecken än vad taxekommi tten gjort. Vid den normala tra:fi.'(t,j 'r:,:,n
hos statsbanorna norr om Krylbo ha vi en tämligen stark: b~c. · • :~:
tomvagnsström från Norrlc.md nedåt det övri~a Sverige, scjn1 ic\.
upphör förrän fram emot närnnda station, ibland litet nord1iLrr : 9
ibland t. o .m. litet sydligare. Detta är en följd av att det c''· ·
ut och dag in transporteras på järnvägen bl. a~ väldiga li vsr:1 ' •L :J.s"'-mängder till Norrland. Dessa järnvägstransporter -- och det
J.
jag gentemot professor Jonassons åsj_kt framhå::Lla - utgörg J :' :>parten av det som Norrlond behöver -<:;illfön:i,s av förnödcnhctc ·, .,
Ifrågavarande tomvagns ström har gjort det möjligt att crbj ll5
frakt satser, varierande med v~i.ssa ayståndsrayone:::- 9 för 110 dt:J· -:u: ;port till den enda ha;nn som plägar vara den användbara, näm.:LL
Göteborgo Jag vill göra ett litet m=Lnnesförbehåll beträffand,,;
siffrorna för den procentuellt &"lgivna nedsättningen, men j::"cg
skulle tro att denna har varit så pass hög som 60 % för de r:o~L'(J-·
ligaro rayonerna och för rayonen omkring Inclalsälven 35-40 ~0,,
Nedsättningen från de normala tarifferna har gällt så väl bet :d~~:e­
fande pappor som beträffendc trämassa
Denna nedsättning i ta·rifferna har emellertid inte kommit till någon nämnvärd använd0
0
21.
ning,, och detta tyder på att även mod den bästa för de induct ·i~­
ella behoven gjord anpassning kommer me.n dock icke ned till d . 1;
som industrien är van vid att betala för att komma ut med si :""·
berörda produktero En av anledningarna till detta är, som j ·- g
skulle tro , att för don övervägande delen c:.v massaproduktion : n
åtminstone - ka.nske mindre för pappersproduktionen - sjön är c!cn
naturliga vägen och pr2.ktiskt taget den enda användbara vägen?
därför att respektive industrier inte äga några järnvägsförbindelser ända fram till verken utan få utföra det dyrbarn, tilli:iggs transportarbetct att föra prr ·dukt(]rna med andra landvägR tro.ns portmedel fram till någon järnvägsstr,tion. I den mån återigen
som det finns eller kan ordnas järnvägsförbindelse fram till
verken håller jag för min del för troligt att det, när förhål landena en gång rätta till sig i världen igen och göra det möj ligt att kalkylera, ske.11 kunna åstadkomme.såtskilligt i den rj_k:t ning, som direktör Hornod efterlyste.
Nu har man emellertid att skilja på två sorters utskeppning även från de pe::.ppers- och massaindustrier~ som i regel använda sig av sjövägen för sina transporter. Den ena är användningen av den mera bundna kustlinjesjöfarten - den mindre betydelsefulla - den andra är den direkta trampfarten. Den senare
transportformen är naturligtvis billigare och handicapar c1E3 ~ fd -­
ra9 och det betingar giv: tvis att den även i fortsättningen gas
sin särskilda plats i resonemanget. Vad skeppning direkt mu :'
oceangående fartyg beträffar har man inte b2.ra nu under kri::::-·
tidens särskilda förhållanden utan även förut hört viss2, tr<'~V ·n de frågor framställas om man inte skulle kunna tänka sig att
det göres någonting annat än som nu är vanligt o Det finns stcrredare 9 ägare av fartyg som äro oceangående i linjetr2"fik oc::1
så stora; att deras dagskostnader, vare sig f2,rtygen ligga f'. -\. _- 1:1.o.
eller röra sig, äro så höga, att de~ vilja hävc1c. 9 att kunde r-, ;•_
få nödiga upp1äggningsmöjligheter och h2Jnnbangårdsgestal tn i r ._ ·· .:·
i den stora västkusth8JIL.vien, så skulle det sparas så mycket i
dyrbar tonnagetid 9 att det skulle för redarna själv.st rent r· v vc.ra möjligt att betala den prisskillnad, som industrien skulle
behöva få tillgodorälma sig, för att kunna föra ned lasterQq
för dessa linjefartyg till västkusthamnen- Detta är sannolikt
inte främmande för de herrar, som sj_ tta här, men eftersom j 2,g
fått äran att gästa ett utredningsinsti tut, skulle jag vilj2,
tillåta mig rekommendera en undersökn.ing om i ve~d mån det åsyf·tade kan vara möjligt" Det är ju, som jag nyss antydde, kl.s.rt
att en sådan anordning är förbunden med vissa kapaci tetsölmingnr
hos hamnen. Där behövs magasinsutrymmen och där behövs ju också
vissa förbättringe.r i bangårdens spårsystem, som görc:i. det möj ligt att snabbare lossa och lesta fartygena Resonemanget gällde:
icke hellE:;r bara de exportw1.ror, som vi nu sysslat med, utrm cl c;t
skulle måhända även te sig billigare för dem. att vidar ::; transportera storfartygens i.111port2.rtiklar av väsentligt brokigare sl:.1g
efter en seglingskoncc.;ntration på västkusthrunnen. Skulle dcnn 'l,
koncentration bli mycket stor, skulle dette. måhänc,a komma P.tt
än mer än vad som i vc:TjG fall för den inre samfärdssln bcttng.,.::..:
kräva även en utbyggnad av den dit för3JldG viktiga järnvägs J_:i.I1jen så att den blir dubbelspårig hela vägen. Detta måste v; · ·
dock göras i varje fall och vid det här laget är mr-m väl b e·
att vi tsorc1a behovet härav mer än var1 jag gjo r de 9 då. j n. g sJ : :::' , ._
min bana såsom chef för stat ens järnvägar. Nu äger ju s om t , -ke.n t den slutliga övergE:ngcm till elektrisk drift rum och d
kan sedan inte ve.ra tal om ens att inte i alla händ e lser de
22.
transportkvantiteter, som det med hänsyn till rimliga utvecklingsaspokter i vårt land härvidlo.g kan komn1c~ ntt röra sig om
a'kola. trafiktekniskt sett verkligen också kunna mrvccklas.
Jag skall så be att få säga bara några ord till särskilt
med anledning av det som direktör Högberg vo.: __ inne P~· Jo.g hnr
full respekt för hans syn på ~orrlands kustsJofnrt,_1 den mån
den avser sådana varor, som pa grund av den produk~1ons- och
transportgeografiska placc)ringen av varan eller andra omständ:Lgheter än varan lämpar sig enbart för sjötransport. Och de fallen äro ju, om man räknar ihop dem samt därvid f3kiljer på begreppen tramphamnar och trafikhamnar, de flesta. Men för de
återstående fallen kan mc:n ju inför kommande tider, då en omgestaltning i hela världen och även inom vårt land kanske medför
en omgestaltning även inom landets trafikväsende, fråga sig, om
det samfärdselssystem, som kä..YJ.netecknat vårt land'.i manga hänseenden, är det nationalekonomiskt riktiga och det kommunikationsekonomiskt sett riktiga. Det är ju klart, att tillgången till
två parallella vägar för tr8Ilsporterna givotvis ur vissa intressesynpunkter sett, både för trafikanters del och för trafikförctr'"gares del, kan vara en fördel, men man får dock inte glömm2, r'tt
en sådan dubblering måste bottna i sammanlagt större drif-t:skc:-D t nader, vilka av någon skola betalas. Och då kommer jag in p{'.. c.n
ny propos för en utr;dning 9 som väl kan förtjäna att företago.n
icke bara av värde för dem var på sitt håll, som antingen äro
direkt medintresserade i ett trafikföretags ekonomiska resul t r:. t
eller som på förtroendepostor representera alln18.nägda företag.
Den vore nog av ett mycket stort värde även för på längre si1': t
tänkande ekonomer av olika kategorier. Vid cm sådan utrednin7
möter man i främsta rummet en komplikation i de förräntningsJo::r r~v,
som måste ställas på ett trafikföretag såsom A och 0 9 likaväl
som på en verksamhet av produktivt slag, vilken det varn månd c o
Men vi ha hos oss att räkna med en Ci:fferentiering i begreppen
därvidlag. Om jag då tänker på järnvägens plats i det stora
transportsystem, som skall betjäna vårt lruids hela liv, så omsluter järnvägsföretsgets affärsansvar så att säga allt vad som
för dess del behövs för e.tt kunna fungera: vägen såväl som den
rullande materielen 9 underhållet och förnyelsen. Detta är däremot inte fellet beträffande de ojämförligt flesta andra företagar grupperna inom trafikväsendet. Bilismen har ju, vad den yrkesmässiga delen därav beträffar, sin förräntning beräknad nära nog
endast med hänsyn till don av företagarna använda rullande materie -len. Det ges blott en viss bidragsskyldighct genom bilbeskattningen även för vägunderhåll m.m. 9 som i övrigt länmas till att falla
på skattebetalarnas konto. Analogt är förhållandet beträffanc1o
sjöfarten, såväl den icke reguljära, men dock i inrikesfart gåonde1 som den reguljärao
Man får alltså lov att, vid studiet [~V de taxc:;sättning:':mcjj-·
ligheter som skulle kunno. framgå 2-v cm under~1öJming som den i ·t;,-gasatta, nödvändigt skilja på det något olika utgångsläget _,,.;
kalkylerna i de olik2. <,rtfallen inom trafikväsendet.
En annan sak, som därvidlag j_nverkar är också den c;f/, : ·:t
som användningen av två par2llellvägar, där såc1r:~nct finnas 9 h::~ :t
på trafikunderlaget för kommunikationDföret o. gcn kventitati vt ::v tt .
Det är ju klart att en uppdelning av don samle"c1c.; trafikm2,ngr~~Cl
på två vägar försvagar trt\fikunderlnget :f ör vcr och en av dem
och därmed minsl{ar möjligheterna att komma till lägre tE::.xe ~Jir;
23.
Det är ju ABCD med st_9ra bokstäver i speciellt järnvägarnas kasus på grund av deras ekonomiska inre konstitution. Dut i:ir ;3-å
mycket, som j ärnvägsmän emellan brukar kallas för fasta kostnc:,""'
der, som man har att bära .och i varje fall så litet kostnader, som variera med trafikens storlekc Man får vid sterk tTc:t""'
fikfrekvens oformligt stora inkomstöverskott. Ett flagrant
exempel på detta är de resultat, som statens järnvägar uppvi r3r'~
i dessa dagar och seden något år tillbaka.. Dot är därför kl cj_ t,
att en koncentration av trr:..fiken i den mån detta i övrigt ti.r
trafiktekniskt och trafikgeografiskt lämpligt medför växande
möj lighetcr att arbetn med en lägre tD,xa, näringslivet till favöro
0
Det säges ibland, att om det l odande transportorganet
får sig förtroendet givet att vara mera ens2mt om trafiken, så innebär detta en sorts mono:pol 9 och med monopol följ er utpressning.
Nu är det inte någon bekwmelse att man tillhör något politiskt
parti, ifall man säger, att det likväl är en mycket fördelakt ig,
för att inte säga direkt betryggande sak, att transportväsendet
i så stor utsträckning som möj l:igt blir lagt i det allmännas hand•
En krass taxepolitik 9 som annars skulle med stöd av ett oonopol
bli möjlig kan då anläggas att verkligen drivas i näringslivets
intresse och icke i den egocentriska inkomstgivningens och
penningproduktionens syfte. Jag har under de många år som jag
har varit med och burit ansvaret för statsbanornas taxeväsen,
sett hur ömmande de som makten över taxan hava äro för näringslivet 9 ofta emot företagsförvaltaren. Riskerna på detta område
tror jag därför att man lugnt kan se bort ifrån. Det kan ju
h8nda att en finansminister i skattetyngda tider kan v2ra i behov av pengar, men trots det att han är det i dag, har han int e
velat lyssna )å mig åtminstone 9 då jr:~g bakom kulisserna före
julen förra året plädcraJe för att något li tct mer än 10 % tL,zehöjning vid järnvägarna skulle tagE.s ut i dessa tider till
skattebetalandes favör. Men det ville han icke.
En uppspaltnin g av trafiken på fle ra vägar förminslrn:r rc-mellertid inte t ara clc möj lighett::r man kunde ha att föra en
nerösare taxepoli tik. Den förminskar tyvärr också cie möjl:i
ter man kan ha till att i anläggningstekniskt och trafiktck1:1ic ;:t
hänseende efterhand utbilc12- transportupparaten till att bli 21lt
bättre och bättre tjänlig för dem som den skall betjänae Detta
problem är dock så nånga går.ger ·'8e!1;:u1dlat och det har så må:ng2
gånger tvistatc om 9 att man väl får C1J1se D.tt det varken är pletsen eller tidpunkten för att här ta upp den till närmare diskussion. Men då plats och tic1 ges därti~!_l, är det ett av de
stora problem, som e:'.llj_gt mi:1 Iilexnng mås·t.:;o lös gs och lösas på
ett gott sätt 9 ifal1 m211 vi.11 be"c:: akte svenska samhället som
ett stort folkhushåll~ som ska11 försöka att under on god husfader leva sparsamt mon i allo. fa1:::_ leva gott,
1
Direktörer: A. Ne:rell~ Jag begärde ordet närmast för att
lämna ett kompletterande svs,r' på en fråga angående Finlands
järnvägstaxor ,och jag ber att :få gora det med ett par ord.
Det är fullt :cikti gt ~ vad scm :1är har sagts , nämligen
att de finansiella mål en hos Finlands statsjärnvägar i stort
s:tt är~ .. kon{??ruenta med v·årao De ·t har vic1are sagts 9 att de
finska Jarnvagarnm::; ornkostnade·;:' är\) betydligt lägre än de svens-·
ka banornas 9 och det ä;:' också ri_kt:Lgt. Men det är något annb:i;
som gör 9 att finnarna bet:"cz_j,ff 2n6-e t riivaror m. rn. . k1;:_n::.-1c 1,~J_J_ · '
sina taxor läc;re, och d et .J.r de1~as trafik-underl e:1.g . ri:·r.·:.v;-u:· L"''"
transporterna gå där sö"'i.eröver, och den tomvagrn:::ski c knL12~ 9
som det sist hLir talades rnri av gene :ra1dire\:t ör Gr a nholill , ocJ:
som förckom:a.er h är i Sveri g e 9 derL exiEJt erar inte i Pinl2ncL
Floderna rinn2 från s~'i,gverk en 'Lt fel hö.11 9 lzan rrran ~:1ö.g:3. 9 och
i' nt e o.cal'Yl~1
.Dl ot tni' 11
'' 0 c'J f'o~..
. .";'[ e 0r-1~·\'·-e n.0
ol,.·n
0 l~
·l ·e-y-.Yl
-:~ >
,. · •
(1 e 11a
i;1,:,o• .i.
c:.• Oirl
'"
U
::..c:·c -F'l
-'-~
;.L''"·'·
•- .c'
1
1' inlands j ärnvtigar ha ett tontD.l, övers tigc,nde Dtatens jf-:i.rn.· ·
väcars tontal, tack vare att den :LLnska trfivc::Guprodul-::tioneD
till det ytte rsta anviinder :B1 inlo.nds j~:i.rnv).igar för sina tram'. ')O r ·
ter 9 och det förhållandet E3kulle n1an ög onblickli .r~~en lrn.nna
applicera :_Jå det stora problem, som_ gene raldirektör Granholm
h 2x dragit upp 9 vilket z:tr . kärn:-Jrobl emet för hela c1en:1a norr-·
landsutredning; i den mån Dom ji:irnvägsT::roblemet 2.r ett norr-·
lands problem. J:ts skulle n;istan vilja s~i:~~a5 att det för j ij.ITi· ·
vägarna existerar ett n orrlandsproblem, och det bottnar just
i f rågan om anvrindningen av tom.vagns överskottet i Norrland.
Järnvjgarna h.runna inte lämna last ifrån sig för sjöf'arts trcL1-·
sporter upp till lJorrlc.:.nd för att därirs enom minska torn.vagnsdrcFI-ning en ned1t . De t vore el jes t et t bek'V-itmt sätt, orr1 järnv~i:::~a::·.:__,
na inte vore benägna för transrJorter sö derut. Men eftersom
fa rtygen gå.r torrnna di t upp till Norrland och ful l 2. ned därif rån och förhållandet för järnvägarna. är det motsatta, m~ste
det ske en ut j ärnn.ing förr eller senar e . J ~t:rnväg arna kun.nc1
dock inte lämna ifrån sig sitt gods . Det är avsändaren av
godset, som väljer tr:::>..nE:portmedlet, och avsändarna överg ~:L mer·
och mer till att anlita j iirnv~.i"g a1'na i ~'täll e t för s jöfarten,
Den gamla bilden med grosshandelshusen i h amnstäderrn:: ä.r nu··
mera försvunnen; hela vår distrioutionsapparat he-r unde r lC:'"'C
och 1940- talen lagts om, framför s.11 t såsom en :föl ~icl av de
ökade bil transporterna, ty bil trans porterna komplet-;.;er:::L utJ:~::: · ..
ningarna från j ä rnvägarna på ett helt annat sätt än tidi:~r:.'.-,\:;
när bönderna körde sina h äs tforor från j .~i. rnvägarna.
1• •,
3
<:<
·""'.)
fH'<
,_,)-Yl ·"'l
r"" :·,
.LLl1<..() c;
,.,
J ag vill, me d instämmanc,e i v a d gene r a l direktör Gr'::;.~
holm sagt , framhålla , att det centrala i denna u tre dnin s ;c:: '
nes mig ligga i att kunna använd.e. de t Ui.'1.der alla fi.jrhål l::.:t.::~·­
nödvändiga tomvagnsöver uko tt, som finns i Iforrland , varvi d
man icke får gå förbi den sv{trastc:; }Junlcten i dettn prob1 cL
nämligen at t omk ostnaderne. i h a:nn:.trna. f 01' omlastning t:Ll:L
transoceana fartyg ära s~ utomordentligt höea.
Direktören T. H~rn o d : Herr Ordförande! De t roar mis
att framställa en fråga· till. vännen life rel l , som vander upp
och ned på det he la och gör fr~gan till ett j ärnvägsproble-;1
i stället för ett näringslivs p roblem och säger att problemet
i I1inland är så ofantligt mycke t förenklat, d-'.:i.rför s.tt i n ·,
dustrien d ä:r använder sig av komrnunik.",,t ionerna pc'l ett helt r..n ,,
nat sätt. Det 8.r alldeles givet i att industri en använder si,::;
av j ärnv ägarna på et t annat sä·l;t än här , då jLi.rnv~ic;Dtaxan cF5. 3~
är sä ofantligt mycket läg re.
Jag kan inte gä p& d jupet i denna fråga men j ag ber f å
påpeka, att vi ha en jtirnviigsfrakt från Holm'.-3und tj_ll Stoc1dw1m 1
1
d en ·-r;1x1
f
•
som 1 ig.ser
i' L)~ '7 0 , meaa~-1
vasa t:Lll Helsingfors är
ca 10 k ronor. 'I':ill Gö teborcs är motsve.:ra.nde frakt 29:80 1 och
8. str~ickan Holms und-Träl lebor g bel öpc;r den sig till 35 ~ 6) ,
industri, som måste frakta varor även under den tid i de'\ den
r) " 7
O
T
'
'
25.
inte kan frakta över närmast belägna hamn, söker sig till det
trafikmedel, som befordrar varorna på bästa sätt, men om frak-ten är för hög, kan den inte göra det. Nu säger jag inte det-·
ta för att a:rigripa vare sig statens järnvägars förvaltning
eller andra utan för att fästa uppmärksamheten vid ett beklagligt förhållande för Norrlands utveckling, d.v.s. för he·la vårt land, som måste lita i så hög grad till den norrländska industrien för att uppehålla sin standard.
Direktören Eman. Högberg~ Herr Ordförande! :bet vaT
ett par ord i generaldirektör Granholms anförande, som jag
fäste mig särskilt vid . Han sade, att oceansjöfartens män
hade haft den tanken uppe att låta fartygen stanna i Göteborg 7
då de sluppe den sto+a kostnad som var förenad med att gå
runt till ostkusten. Jag skulle vilja säga, att det vore en
olycka för hela Sveriges ostkust och framför allt för Norrland, om denna tanke förverkligades. Jag har en känsla av
att ledningarna i vissa mycket betydande svenska hamnar arbe··ta i riktning på att förbilliga kostnaderna i samband med om-lastning, men därvidlag är det en mycket viktig sak att obse~·
vera, som jag anser att herrar industrimän och exportörer från
Norrland böra ha sin uppmärksamhet riktad på, nämligen att det
skulle innebära en väsentlig fördyring och s tora olägenheter
att ta godset enbart med omlastning i Göteborg. Dessutom kan
man ju med den kännedom man fick om förhållandena för ett och
ett halvt år sedan i Göteborgs hamn fråga sig, huruvida hamnen över huvud taget, trots dubbelspår och allting, skulle ensam kunna ombesörja den stora trafik , som det s kulle innebära.
När omlastning försiggick i Göteborg i fjol vintras , veta vi
att man betalade ut liggedagsers ättningar till oerhört stora
belopp för fartygen, vilka kostnader således komma på lastägarna och sedan belastade varans pris. I stället anser jag, att
allt bör göras för att, såsom fallet varit under de senaste
tio åren, utsträcka den oceangående sjöfarten till ostkusthamnarna9 vilket även bör kunna genomföras med tanke på Norrlands-·
industriens utveckling. En viktig förutsättning härför är
dock, som jag nämnde nyss, att vi få tillräckligt med stats··
isbrytare och att en del av tonnaget bygges med isförstärkning. Detta har redan gjorts till viss grad och kan väl gö . ras än mer.
Vad för övrigt beträffar det som generaldirektör Gr:"Ll'-···
holm nämnde om att allt borde läggas under järnvägen, får ~ '
ju säga, att jag har en annan uppfattning - och det är helt
naturligt . Jag tycker, att varje vara skall själv få söka deL
naturligaste och billigaste transportvägen, ty ·det transport .sättet står sig väl allra längst i konkurrensen. Och den ~Hm
under nuvarande f örhållanden inte kan vara med, då varje tr~ i.n ...
sp ortsätt l ägges på en sund ekonomisk lJasis, får f inna f:i j_g J.
att sluta med sin rörelse.
Direktören A. J'Jerell ~ Jag skulle bara. vilja säga :nåt"J'.'a
ord med anledning av minvän Hernods sista yttrande, men jag
skall då svara mera sakligt och icke personligt. Den finska
trävaruexport en sker i nte på jä:cnväg därför att det är bil1j.gt,
utan därför att den är tvungen att gå den vägen på grund av
transporttekniska förhållanden. På grund av detta tvång blir
det en stor ansvällning av gods på jtirnvägarna, vilket gör att
det blir billigare att anli ta dem. Det är just de t som är
26 .
grunden till generaldirektör' Granholms yttrande~ "Koncentrera
transporterna 7 få ni ned taxan". Det visar också, att de
finska statsbanorna inte ha missbrukat användningen av den
stora chans de ha att draga nytta av trävaruexportörerna, som
äro tvungna att anlita järnvägen.
Direktören E. Unander--Scharin ~ Här har i huvuds ak lie·-·
rörts frågor, som gälla exporten och trafikproblemen i Norr land . Det föreligger dock under de senaste tiotalen år en
utveckling inom industrien i Norrland f ör att :producera för
vårt eget behov, och då är det alldeles klart, särskilt om
industrien är förlagd till det nordligaste Norrland och pr odukterna därifrån skola transporteras till det övriga Sverige ,
att just fraktkostnaden 7 trafikproblemet, är fö r den där u ppväxande hemmaindustrien av kolossalt stor betydelse ~
Jag skulle vilja hemställa till Industrien s norrlands utredning att i allra högsta grad beakta denna s ak , ty jag
tror, att man genom en omläggning av taxepolitiken just beträffande de långa avstånden skulle kunna medverka till u ppnåendet av det mål 7 som denna utredning uppställt för sig , nämligen att göra någonting för Norrl and. Jag vill f ramföra detta förslag här i denna krets, och j ag hoppas att det skal l
göras vad som göras kan därför. Jag tror, och det har sagts
många gånger förr, att en differentiering av norrlandsindustri·-·
en innebärande en övergång från ren exportindustri till hemmamarknadsindustri skulle vara till nyt t a icke endast för Norr-··
land utan även för det övri ga Sverige .
Generaldirektören A. Granholm ~ För att det int e s kal l
råda något missförstånd med anledning av vad dire ktör HögbeTg
nyss sade, vill jag meddela, att de redarefunderingar· som jrtg
omnämnde nyss med antydan om att de f örtjänade att närmare un- ·
dersökas, icke härstamma från några hamnintre s s ent er va r ken
under min sta tsbanechefstid elle r nu på senare tid utan frEh ~
redare självao Och de reda re, s om t al a t med mi g därom, ha.
bott vid olika hamnar . Man kan allt.s å nog inte påstå, att
det är något visst aktualiserat hamnint resse men väl kan de :~
komma att bli konkurrerande hamnintres s en av , om det öve r hu·..
vud taget skall bli något av det h el a.
Eft ersom j ag antydde den olikhet i utgångsläget för be-·
dömandet av de inbördes t a xemö jlighet erna vid användandet av
flera vägar, vill jag framhålla som ett exempel, hur olika
det ter sig med de kalkylatoriska f ör utsättningarna, om, som
direktör Högberg framhöll det är så ytterst angeläget för at t
kunna prestera en användba r och billi g trans por t väg från Norr·..
l and att vi få s tora och s tarka i sbrytar fartyg . Vem betal a r
de ssa? I nte b et a l ar s j öfart en dem ens tillnärmel sevis , u t an
den kostnaden faller på skattebetalarna . Skulle man lägga
dessa kostnader på sjö taxorna, kanske dessa redare önskemål g'enast skulle te sig en liten smula s amverkande . Det har hi t till s icke skett , men det k ommer kanske a tt ske , fastän O.et ä:r
från r edarnas sida en full k omligt f r ämmande syn på det t a pro·blem ~ man skall inte b etal a allting s j älv ut an bara en d e l ~
och re st en f år man s om s t öd t a u t från an dra ~ Så får man inte
räkna exempelvis vid järnvä gen.
Sedan vill jag s äga ett s i s t a ord, då det
frG.m.hc~llr'
9
27.
att trafikanten skall få ri~d:;t att väl ja den lämpligaste vägen.
Det har aldrig varit en tanke hos en c;amEial kommunikationsman
som jag att nå<:;onting annat skall få ske. Men däremot har jag
upplevat starka invändningar emot en fö:cetagsledare för vad han
gjort i akt och mening att förbättra sitt företags ekonomiuka
resultat och fä litet mera att röri sig med för dess utveckling både till favc:ir för si:'la trafikante r och för sin princi
Han har blivit utsatt för mycket hård k ri tik 1 därf ör :1tt bn-1
har företagit fraktnedsättningar, som do ck ha bevisatE; ha-;nJ, 'n;
rit ägnade att förbättra företagets ekonomiska slutresultat.
Och vad som är ännu värre~ som ordförande och ledare av 19::50
års taxekommi tte har jag uprlmii:c1rna.::1mat att såv&il fö:r närL1gs·li vet som även för det större ·- i dett a sam"'Tiar1hang j i:i:cnväg sföTc>taget - berörda företaget icke enc1c::rnt c;fterströ.vansvärcla utur:_ J..
viss mån av omständighetern a betingade allm~inna sänkningar sir
vissa tariffer stött :_Jå det kraftigast e motstånd i akt och mc->
ning att kunna bi behålla systemet flera vägm: • . Detta kan inte,
när man ser f3aken i Dtort och pfJ. l:C:ingr1:0 sikt 9 vara den rik-t:L ~ :;a
politiken. Skall det bli möjligt att hålla på principen om ett
fritt val för trafikanterna av trans1Jortvi:Lg, böra väl ocks/i
tTafikföretagen ha frihet att åstadkomma vad de f ör sin del an·-se vara det f;rdelaktige, för trafikanterna och sig själva 1 an-..
nars får man inte i framtiden någon sundaTe kommunikati orn__.:;poli-··
tik än den man haft tills dato, och den kornmunikationspolitik,
som sedan åtminstone 15 års tid tillbaka förts i vårt land har
direk t och indirekt kostat samhiiJ_let oerhörda belopp , som vi ha-·
de kunnat använda bättre i nuvarande tider, exempelvis till
försvarslån och sådant.
Herr 01~d:rö_~and_~n: Då nu incen mera begärt ordet på denna
punkt av f öredragningDlistan får jag tacka byråchefen Berger
ännu en gång för hans inledningsföredrag liksom även ;:lrofessor
Jonasson för vad han här har sagt. Jag tackar likas å alla öv·.
riga, som deltagit i denna disku.ssion.
Det står alldeles klart, att :när denna fråga nu tag~;_ t c
upp för första gången i Horrlandsutredningen såsom en norr
:_:;
fråga, har det varit utomordent1i0t v~iTdefull t att ff°-i nor;'. cy::1 ·
punkter från trafiktekniskt h åll, och m:in uppfattninr; ti:r· . tmi!
att man även från näringsli vt::~tf:3 sida ln;mJ_111t komr1a me d syn1:runlc i~e:; .·.:
som varit av värde. Direk tör Hernod har framlagt viss0, f.l}ic:r ::;. ..
mål och del vis fått dem besvarade 1 fastän h an kanske inte f~r
riktigt nöjd med en del av svaren. :Di rektör Hernod antvdcio" c:·:·;t
vi i Norrland stå inför l)rodul:tionsomLc~gg:nini?;ar, som kc~;~1:,;1_,-:c'
na komma att påverka den ställning Norrland kori1uer a.tt få ti:l:L
det övriga landets näringsliv, och det f inns nog även andra
punkter, där det n orrländska näringEilivet Imns}:e konrn1er s.tt .- ·r·..·
ändr a karaktär inom en jämf örel :::ievi :3 n3ra liggande fr2mt :i d .
.
skulle därför förmoda, att det kan vara sk~H att man från de
norrländska intre ssenas sida ytterli r;c:n~e återkommer till denn:~:.
fråga.
Jag vill alltså. u -ttalo. ett t a ck för de synpunkter, som
vi fått framförda av repr esentanter för ol ika närinesgrermr i
diskussi onen .
23.
Tisdagen den 6 maj
kl. 2.
§ 4.
Till överläggningen hade, . förutom de under § 2 förtecli'>··
nade
personerna~
infunnit sig:
H. K.H. Kronprinsen
Herr Generaldirektören
"
w.
Borgquist
Direktören J . L. Ekman
Bruksdisponenten K. F . Göransson
Il·
J?rof essorn H• Kretiger
"
Sekreteraren A. Odholm
"
"
Direktören G•. Sundblad och
Professorn E, Velandcr .
~ rskningens
Civilingenjören Erland Waldenström inledde diskussionen
-~tydelse
. ·r Norr med ett föredrag om Några synpunkter på forskningens betydelse
~ds instriella för Norrlands industriql_la utveckling& Civilingenjören Walden"'"'.
_1tveokling ·
ström yttrade~
Eders Kungl . Höghet, Herr Ordförande, mina herrar !
När det gäller att bedöma forskningens betydelse för Norrlands
industriella utveckling kan det vara av intresse att som ut -~
gångspunkt undersöka några sidor av det mera generella spö1·~3 ·­
målet rörande förhållandet mellan forskning och industri över ·huvud taget. Man kan då konstatera, att industriens aktiva
intresse för grundläggande naturforskning är en anmärkningsv<;Tt
ny företeelse . Under de fyra århundraden? som förflutit se dan
den moderna naturforskningens metodik utformades under renässr::i n -·
sen, har man visserligen ofta insett, att denna naturvetenskc-,p
liga forskning kan giva praktiskt användbara resultat, men
först vid tiden omkring det senaste sekelskiftet började j_n oL
industrien en positiv inställning till forskningen göra sig
märkbar. Sedan dess har industrien i allt högre grad korrml:Lt
att betrakta forskningen som ett fundamentalt villkor för s :l_ ~~ t
bestånd och sin utveckling och strävar i känslan härav att ta·ga den grundläggande forskningen i egna händer för att utföra
den i stor skala och enligt industriella principer i fråga om
organisation och effektivitet. Detta industriens intresse f ?ir
forskning behöver ingen förklaring. Industrien bygger på tek··niken och denna i sin tur innebär ju ett utnyttjande av naturen
i människans tjänst. Detta utnyttjande kantekniken uppnå endast genom att studera materien i alla de former, i vilka den
uppträder, utforska dess lagar och på så sätt söka behärska den°
Tekniken arbetar härvid med alldeles samma material och med i
princip samma metoder som den reY).a naturforskningen.
29 .
Med hänsyn till alla de missuppfattrdngar, som r ått i
fråga om förhållandet mellan teknik och naturvetenskapj förtji l-·
nar det särskilt understrykas, att skillnaden mellan teknis lc
och vetenskaplig forskning icke är en skillx1ad i arbetsmet od.
Skil,lnaden hänför sig i stället till forskningens syfte så till-·
vida , att den vunna kunskapen om natur en av tekniken och in-~
dustrien utnyttjas för att ställa materien i den mänskliga. behovstillfredsställelsens tjänst, under det att för den rena ve"
tenskapen utforskandet av naturlagarna mer har karaktären av
sj älvä.ndamål; de erhållna kunskaperna användas här i främsta
rummet för att öka forskarens möjligheter att ytterligare f ördjupa sitt vetande angående materien. Härmed följer, att i vetenskaplig respektive telmisk forskning )roblemen välj as och
resultaten värderas eft·e r skilda principer.
Detta är en enkel och klar gränsdragning. Men termerna
teknisk och vetenskaplig forskning ha i dagligt tal i regel fått
en diffus och från dessa distintioner avvikande innebörd. Ve--·
tenskaplig i motsats till teknisk kallas i regel all forskning,
den må vara inriktad på industriella mål eller ej 9 så länge
den utföres i liten skala, fordrar stor noggrannhet och delikata
instrument. Övergår man sedan att utprova en process i allt
större skala och under mer industriella betingelser, anses forskningen i allt högre grad bli teknisk. Detta betraktelsesätt
är godtyckligt och inger principiella betänkligheter, och i :fort~­
sättningen skall här i möjligaste mån undvikas att alls använda
termerna vetenskaplig respektive teknisk forskning. Dess a ter-··
mer ha, genom det sätt 9 på vilket de använts, givit upphov t:L11
farliga missförstånd. Den uppfattningen har nämligen kommi t
att göra sig gällande 9 att den tekniska forskningen skulle vaTa
mindre 11 vetenskaplig 11 än annan forskning. Detta är helt och hö..1let felaktigt. Man har också föranletts att tro, att den tekniska forskningen av sina utövare skulle fordra en helt annan
(och i mångas tänkesätt lägre) kompetens än den vetenskapliga.
Detta är även fel, ty i stort sett äro vid bägge slagen av forsk·..
ning kompetensfordringarna desamma9 nämligen en viss gru.ndl äggan-·
de kännedom om naturforskningens hi ttiJJs uppnådda resultat, in~
gående bekantskap med dess a~parativa resurser och arbetsme to~
der samt förmåga att tillämpa dessa, med allt vad detta innebär
i fråga om fantasi 9 konstruktivt logiskt tänkande och handlag
för experimentarbeten. Den sist antydda missuppfattnin gen har
bJ.a. haft till konsekvens 9 att det dr agits en mycket skarp
gränslinj e mellan å ena sidan alla, som utbildats vid tekniska
läroanstalter - de må sedan bli forskar e eller driftsledare ·-och å andra sidan de naturforskare, som ha uni vers i tetsbildning .
. Den förra gruppen har kommit att framstå som en enhet, 11 t eknj_kern", i motsats till vet enskapsmannen eller 11 t eore tikern". Det
hade varit naturligare att draga gränslinj en så, att forskaren?
såväl den universitets- som tekniskt högskolebildade, f&tt--:tl·.:,c-Eri ra en funktionell enhet till skillnad. från driftsingenjören.
Den omständigheten, att man vid våra tekniska högskolor i b l ::-Lt
obetydlig grad skilj er på utbildningen för två så pass, åtmin·-·
stone när det gäller kemi, åtski lda funktioner , som forsk aren
och drift sin genjören 9 har haft till fö ljd 9 att utbildnin gen c,v
speciell personal för kemisk-industriell forskning blivit efter-·
satt 9 och har även bidragit till att befästa uppfattnin gen om
forskningsverksamhet som ett underordnat och kanske även ov~i,s entligt komplement till själva driftstekniken.
1
30.
Skall man alltså indela forskning i olika kategorier,
måste detta ske efter forskningens syfte. En forskning, där
man eftersträvar resultat, som direkt eller indirekt finna till·lämpning i någon industriell produktionsprocess, kunna vi 11;alla
industriell forskning till motsats från den verksamhet, där man
söker resultat i syfte att utnyttja dem som vapen i den fortsatta forskningen och som kan kallas akademisk forskning. Gränuen
blir ingalunda alltid klar men själva indeTn:i,ng:igrunden har utt
principiellt berättigande·
(Jämför fig. 1). Den industriella.
forskningen kan i sin tur genomlöpa alla stadier, från grund-läggande forskning (all akademisk forskning är samtidigt grund··
läggande) till allt mer tillämpad forskning, ju mer man närmar
sig de industriellt utförbara processerna 9 där tekniken får ta
hand om det hela. Det är alltså det streckade området (fig. 1) 9
som berör industri en, och dctt::
består av både grundläggande ocl}
alla grader av tillämpad for::ikning.
/
När man på vanligt sätt
talar om vetenskaplig och teknisk
forslming låter man emellertid i
regel 9 som jag nämnde 9 vet enska.p lig forskning bli synonym med all
slags grundläggande forskning?
både akademisk och industriell.
Man drar alltså en horisontell
gräns 9 A-B i fig. 1. Det ligger
då så farligt nära till hands
att antaga, att det är blott det
område, som ligger ovanför denna
gräns, d.v.s. den i utpräglad
grad tillämpade forskningen, Bom
industrien har någon anledning
att intressera sig för. Det finns emellertid ingen verklig intressegräns mellan grundläggande och tillämpad industriell
forskning. Den förra är en oundgänglig förutsättning för den.
senare. Om man bara ägnar sig åt det forsknings område, som Jj
ger närmast själva fabrikationsprocesserna och där man Dy:::'t:::i,
att snabbt få fram resultat, löper man risk att en vacker dar;
komma till ett stillestånd. Det är som att realisera ett v~L~'···
kesförråd utan att tänka på återväxten. Så småningom börja
möjligheterna till industriens vidare utveckling att sina och
några nya anmäla sig inte; de skulle ha vuxit upp ur den grnn< ·
läggande forskningen.
CY
Jag skall förtydliga detta med ett exempel: utforf3.'.zri.n·
det av den kemiska konstitutionen hos det bruna färgämnet i s'1lfatmassa är en uppgift, som för den organisk-kemiska veteirnkc'.~:en
i och för sig är av tämligen underord.nat intresse, men t::om cJ_h.r··emot för sulfatindustrien kan bli av utomordentlig betydelse.
Den tillhör alltså den industriella forskningen. Utforskandet
av konstitutionen hos det gröna färgämnet i växterna är en upp·gift av allra. största intresse för den organiska kemin och bio· ·
login men har, ännu så länge, ingen direkt industriell betydelse och kan alltså närmast hänföras till akademisk forskning.
Vad nu särskilt bör framhållas är, att dessa bägge forsknings-··
uppgifter, den akademiska och don industriella, i samma mån äro
31 .
av grundläggande vetenskaplig natur9 fordra samma teorct=L:J1':2_
kompetens hos forskaren? samma utrustning och instrument. I
själva verket har det visat sig, att det bruna färgämnet i su1-fatmassan varit ett svårare problem för vetenskapen än kloro-·
fyllet. · Om vi tä.Ylka oss, att sulfat färgämnets hemlighet vore·
fullt löst, så skulle man kunna komma fram till viktiga slut-satser angående huru detta ämne på bästa sätt skulle kunna ke:·-miskt angripas d.v.r:i. blekas bort· L.[an skulle då alltså med utgångspunkt från den grundläggande forsk.ningen kunna komma frrnn
till en ny tekniskt användbar blekningsprocess för sulfatmass2°
I själva verket är det ju så, att så gott som varenda in-~
dustriell process har sitt ursp:rn.ng i ett stort antal detalj··
upptäckt er inom den grundläggande fo:rsk...n.ingen. For flertalet
av våra äldre industrier ha urprocesserna passerat ett mycket
stort anteol mellansteg och ligga kanske även långt tillbaka i
tiden• Detta gör, att man kan glömma bort 9 att det finns gr'lmd-läggande forskningsresultat, kanske gjorda för 100 år sedan i
ett annat land? som en viss industri ytterst bygger på. Det
finns åter andra industrier 9 t. ex· telefon- 9 radio-, färgämnes -och läkemedelsindustrier 9 där tidsmomentet mellan det grundläggande forskningsresultatet och den industriella tillämpningen
är mycket kort. Denna 11 inkubationstid 1' visar inom parentes
sagt numera en allmän tendens att bli allt kortare. Dessa nämn-.,
da industrier måste ha särskilt klart medvetande om sitt ursprung direkt ur naturvetenskaperna och det är ingen tillfällig...
het att dessa, mer än andra induPtrier9 ha satt den grundlägg.crn.·de forskningen i högsätet" De tyngas icke heller av någon be ...
svarande belastning av traditionella arbetsmetoder. Anta1c;t
sysselsatta i UoS.Ao inom kemisk 9 elektrisk 9 automobil-, :flyg··"
film-, radio-, petroleum- 9 telefon- och telegrafindustri år 1900
beräknas ha utgjort 375 "000 mot 8, 350. 000 år 19 30 ° Samtl:Lga des·-sa industrier ha skapats genom direkt G:i.J.lämpning av naturvci;cm.·skapliga upptäckter 9 huvudsakligen gjorda strax före och eft c,: ,
sekelskiftet, och ha tack vare ett fortlöpande intensivt for·;~ - ·
ningsarbete på några årtionden utvecklats till att sysselsätt::.
nära 40 % av alla U S .A ~ s :..ndust·ej_aroe'::are. Den amerikansk:1
kemikoncernen Du JJont" en föregångs:i.ndn.stri i fråga om forsk·ning, har beräknat 9 att år 1937 40 ;~ av koncernens försä1jn1.n[;<J··
inkomster härstammade från produktions grenar 9 ~mm utvecklats en·bart under de senaste lO åren, nu Pont har forskningslaboratorier med nära lJJOO·· ·talet anställda. Bc-:;12. Telephone har ca
2, 000 och Genera:.;_ :Glectric 700 anstä;_1d2 i laboratorieverkr:1amhet.
o
Detta var några exe;mpel på industriens nyvaknade intreSE.lc
för grundläggande fo:rsknin.go I insikt om den grundläggand,::. na··
turfo:rskningens fundamentala betydelse för. det industriella
framåtskridandet vtlj a ::'.Y:dustriens män ic:r.:e nö;j a sig med att fJe
denna forskning blot"'.; och bart :::'.'edigere,<i enligt akademiska pr1n··
ciper och i mer eller mind:'e byrå 1:rratisk anday de vilja ta hand
om den 9 aktivt stöo.jc:1 de:'.'1 7 giva den större resurser och effektivare organisation~ i syfte att utv ·2ck~.a den till et·t instru-·
ment i det egna fÖI'etaguts eller j_ndust:'ibronschens kamp i :kon···
kurrensen. Denna industriens ir,ställning till de~ grundlägge:1J1·de forskningen har 9 där den fått göra sig gälJ onde \bi tti11s hu· ·
vudsakligen i u,. S of~.' och ':Lyskland.) 9 fått stora och långt i.frt· ·
helt överskådbara konsekvense:c för bägge Parter - för indu;:rt:; "j rn 9
vars utveckling i oanad grad har påskyndats och fC.ir vilkci1-~h~'1·t- ·
32.
nya vägar öppnats; för f_orskningen, som fått mycket förbättre.dc
arbetsmöjligheter, effektivare organisation och väsentligt höjd
uppskattning från samhällets side.•
När det nu gäller att tillämp2 dessa synpunkter på Uc::·J>·
lands industriella utveckling så måste först framhållas, c,tt
det icke är de aktuell:~, av avspärrningen fr8Jllkallade erc8tt··
ningsproblemen, som i. främsta rummet uvses,,
I stället skall :L
full överensstämmelse med Norrlandsutredningens intentioner t.r~-·"
gas sikte på de problem 9 som gälla på längre sikt; dottn är EJ[';,
mycket mer befogat som de botemedel, varom här är fråga; nämli. .. gen olika slag av grundläggande forr:;kningsverksamhet, äro mc(1
vilkas verkningar först bli märkbara efter en längre tid.
Det 2.r onödigt att här närmare redogöra för de :)rohlc 'T1 ,
som de norrländska skogsindustric)rna he ci.tt kämpa mcd;omöjlic:-heten för dessa industrier att expandera kvantitativt t den llå
grund av minskad råvarubas och fortskridonde rationalisering
växande arbetslösheten o.sev• · Läget är allvarligt nu och blir
i framtiden, alldeles oavsett krig och avspärrningar, s2nnoli\:t
ännu allvarligare, om intet göres. Medvetandet om dessa svåra
problem och viljan att i god tid undersöka vad som från industri ens sida k811. göras för att förebygga och avhjälpa dem,
bildar ju själva utgångspunkten för Industriens Norrlandsutrodning. I programmet för denna utredning står också angivet, .~.tt
man i princip bör söJ.r2 lJroblemens lösning j_ ett intensivare
industriellt utnyttjande av de råmaterialrNrnrser, som stå till
buds i Norrland, vilket då bl .. a~ skulle innebära längre driven
förädling av skogsindustriernas hal vfabrik2t, bättre utnyttj o.n-·
de av avfall samt tillvaratagande och förädling av biprodukter.
Det har ofta sagts, att vi, i stället för att exporter":
halvfabrikat såsom pap)ers- eller konsts ilkesmassa borde j_nT:L Jet;;,,
, oss på att exportore, uteslutande färdigt ix~ppor eller kon:::rt·-·
silke, och det har lika ofta svarats, att detta är omö j lie:t ~
\>;
därför att vi sakna telmiska förutsättningar, utan ~::....v dd:L r'n1 1 • •
ningen att i de länder 9 · som skola köpa dor_-Jsa fi:irdj_gprod1J\:t c r,
rG,dan sedan länge finnes en stor välrustr:Ld pappers- och kor;:':·>··
silkeindu.stri, som i stor utsträckning vuxit upp på bash1 ev
våra halvfabrikat. Dessa länder skulle givetvisskydi:le, :.::;ig
att lägga prohibi ti vg tullar på dJ:; fä:rdigproclukter vi skull,;
söka införa. Resonemanget gäller uppenbarligen lik2. väl fi.S~.·
acetatcellulosa1 ccllofc'..n, celluloid och över hu-vua. taget -i.l-'.·
produkter, som re(~_M under längre tid tillverk,::ts i stor :::: :; ~.,-:
utomlands. Men det skuJ_le inte gälla för c~lldoles nya 9 i -d).~,: '.;
land för första gången utE;xperimcrrtera.cJ,:; j)rodukter. Hn,dc, vL::(~O:>-·
processen uppfunnits i ~)verige i ställc·t för i Engl1:mc1 vid D lu-·
t ct av 1800-te"l ct, h.;::,dc; läget VRri t ett helt r-:i,rn1at; vi hc:~dc då
antagligen haft en mycket stor konst.'1ilkch1dustri med export
över hela världen. Vad detta skulle ha betytt i ökat förädJjn[;:J·.• d ej o
••k~a d e:cnt crJ:ragnn
r'
•
t 2.r b o t c oc_h mangsia~L:'.:~ac"C
·i .
var
pa Jrva1 J.• f iccra
fördelning av m2rknaden för vår cellulo[:i,r:i,industri bohövor :i11t::
närmare utveckl2,s.
0
0
1
O
•
Det är väl ovc:;d.orsägligen så, att förhoppningen, att v:L ,
stor skala skulle kunna vido.reförädla ccllulosc:'.. till färdigprodukt er 9 . måste väntr:i., :x1 :::;in uppfyllelse till dess nya, förädlin gr>-·
33.
produkter först utexperimenterats här och vi sedan gå i spet::.ien
för deras successiva utveckling. Göra vi så, ha vi möjligheter
att upptaga helt nya till verknings grenar icke blott för hemma-·
marlrn.aden utan även för export; det visa sådana exempel som
tändstickor, Aga~fyrar, kylskåp och· kullager.
Man kan inte klaga på att möjligheter till nya tillverkningar saknas inom skogsindustrierna. I fråga om antalet och
mångsidigheten av användningsområden kan väl knappast något råmaterial på jorden jämföras med just trä. Man upptäcker också
snart sagt dagligen runt om i världen nya cellulosaprodukter,
ett nytt konstämne, en ny fiber. Om vi här, i det land, som
kanske har bättre naturliga förutsättningar på området än n8.got annat, låter denna utveckling fortsättningsvis gå oss förbi, så riskera vi uppenbarligen, att våra skogsindustrier ständigt få kämpa med de största svårigheter, då de, för att finna
utlösning för sitt behov av kvalitativ expansion (och någon
kvantitativ expansion är ju icke längre tänkbar) se s:i:g hänvisade till att i efterhand taga upp en produktion av utomlands
redan etablerade förädlingsprodukter·
Dessa nya möjligheter amnäla sig inte utan vidare; det
fordras att man systematiskt söker efter dem. Detta sökande t~r
identiskt med industriell forskning, och vad vi nu oundgängligen behöva är· en träkemisk forskningv som är på en gång mer
grundläggande och mer mångsidig än den vi nu åstadkomma och
som skall kunna föra våra skogsindustrier ut på helt nya områden, där cellulosan, biprodukterna och avfallet kunna överfö-ras i färdigprodukter för hemmamarknad och export.
Jag skall tillåta mig att till stöd för min framställning erinra om några data ur träförädlingsindustriens historia'
Vid slutet av 1700-talet framställdes papper ur samma rå-material och med tillhjälp av i stort sett samma fabrikations-·
metoder, som använts alltsedan papperstillverkningen infördes
i Europa vid slutet av 1200-talet. Under en följande period av
mindre än 100 år undergick denna anrika industri en total omvandling, varvid lumpen och handpapperstillverkningen blevo .....~
utträngda av helt nya material och tillverlmingsprocesser ~
Kokning av halm började tämligen allmänt införas om-··
kring år 1800.
·
Pappersmaskinen uppfanns av Robert och Foudrinier om--,
kring år 1800.
Blekning av halm:- och lumpmassa med klorkalk Pller k1o:r:·-gas kom till användning på 1820-talet.
Slipning av trä. uppfanns av Keller omkring år 1845·
Kokning av trä..:. med natriumhydrat under tryck utexpe:r:i-menterades av Watt och Burgess år 1853·
Sulfitproces?eJ:l utarbetades av Ekman i Bergvik omkring
år 1874·
Sulfatkokning infördes av Dahl år 1879·
34.
Den på 1850-talet påvisade möjligheten att frci..rnstälJa
pap:persmassa ur trä. genom tryckkokning utlöste en storartnd
uppfinnarverksamhet av revolutionera...""lde betydelDe för den
tida skogsindustrien 9 som icke kände till armCill form av tr~if
ädling än sågning. Under de följc.mde 30 [tren förDökteD ocr1 ~;a-·
tenterades ett otal kokmetoder och kemika1iebehandlingar. u:1:
virrvarret av föreslau.1a metoder -· ofta. högst fantasti~3ka -., visade sig så småningo1n blott två vara i princip praktiskt an.väEd-·
bara, nämligen förutom den mekaniska slipmetoden sulfi t- oc:1
sulfatmetoderna. nett8. stod fullt klart under 1880-talet ~
alltså cellulosainc1ustriens växlingsrika 11 Sturm- und ])rang 11 -·
period kan anses avslutad. IJäget uppnådde nu fort en avsev=::rri
stabilitet.
])en följande 60-årsperioden fram till nuvarande tid har :i
stort sett varit en konsolideringens tid· Cellulosaindustrien
accepterade de vunna resultaten; uppgiften att finna nya grund~
processer för omvandling av trä i papperf:imassa förlorade all t:mer
i intresse. I stället ha cellulosateknikerna inriktat hela sin
strävan på att utveckla och fullkomna de givna metoderna. Att
komma så långt som möjligt på den väg, som utstakats av de en
gång givna fabrika tians processerna 9 det har varit den oförtröttliga strävCll som 9 kan man säga, har förbrukat det mesta av
cellulosaindustriens utvecklingsenergi under dess hittillsvarande tillvaro. Det har varit målet för den grundläggande forskningen på området 9 allt sedan Peter Klason vid sekelskiftet och
ett par decennier c'ki.refter ensam fungerade som ett hela indust:ci···
ens centrallaboratorium~ och fram till i dag. Det kemiska för-loppet i själva sulfat- och sulfitko1mingen har ingående stude-·
rats, analys- och driftskontrollmetod.er ha utvecklats och fuJJ_ ...
komnats genom dessa forskningar. Och ute i industrien ha fali:;'j~,;1-­
laboratorier, ingenjörer och maskinfirmor byggt vidaTe på CJ;~:::m:-:'.
grundval; de ha åstadkommit besparing av massaved 9 av bri::;_rn.:Jle 9
svavel, kalk och 81ldra råmaterial; maskinerna ha förbätt:rf\tc: 9
produkternas kvalitet har höjts 9 och produ.k"'tionen har fijrbilJj ..
gats. Denna utveckling är imponerande; ingen kan påE.1tå, att
cellulosaindustrien här vilat på några lagrar· ])en har sett uin
väg och gått framåt i)å den. Men man kan 2l8.ga, att vj_ nu ko>'I,r::·:;
i den situation, där denna väg är i trängande behov av att V,_
das.
Sett ur en vidaTe synpunkt kan f::ägas, att det i1vlu:TtrLJ
utnyttjandet av trä fram til1 1870-ta1et huvudsakligen tc)c ;:
e
på träets anv8nd1J.i ng som .lf.Qn.§.trukt.iQQs!.Ucat Q..I.'.Jt;:i,J,,. (sågade träva.1°ur
etc•). Vid denna tidpunkt framkom en ny industri, basen1d )å ett
åtskiljande av fibJ~erna i träet och som alltså utnyttjade träet
som fi bermateria;l. Härigenom öppnades nya möjligheter och dr::.n
nya industrien kom På E1måningom i vårt lan1:i. att i betyde1sE~ öv,;1·flygla sågverksindustrien. Vi stå nu vid trc5skeln till en ny
epok inom träför~'~dlingsindustrien, kännetecknad av ett utnytt~jan­
de av trä som kemiskt råmaterial. ])e möjligheter 1 som här Dtå
öppna, kunna ännu så ]_~inge ej på långt när överblickas' men r}c:t
förefaller inte otrol:igt, att den kemiska vägen i sin tur hm
komma att bli av långt större betydel.f:rn fi:ir trä:förädlingsindustrien
än de två tidigare nämnda·
Med risk fcir att ta1a om mycket, E1orn rGda.vi är känt 9 l3ka.11
jag ge en snabbskiss av cle olika utvägarna fC:ir kemisk förä.cning c.:.v
trä, sådana vi i dag kunna uppfatta dem.
.....
T R
TRÄ
SOM
KONSTRUKTIONSMATERIAL
Såga.de trävaror
Bjälkar
Sparrar
Syllar
Plankor
Ba.ttens
Brl;tder
Sr,_iåvirke
Lådämnen etc.
Stolpar
Props
Faner
TRÄ
SOM
FIBERMATERIAL.
Sulfitnass]" alla
slags
11
Su1fat
papper
och
Slip
"
papp
ll'iberplattor
ÄF ÖR ÄD L I N G
TRÄ
SOM
KDJ1 l SKT
0
RAM/1 TER I i\L
45%
CELLULOSA
Hemicellulosa 20%
Viskoscellulosa - konst•ilke
konst ull
cellofan
Kopparcellulosa.
ben bergsilke
Acetatcellulosa
konstsilke
konstu.11
folier
säkerhetsfilm
konstglas
plastiska massor
l'Titrocellulosa
( konstsilke )
film
konstläder
cellulosa.lack
plastiska massor
{ cel.luloid )
Benzyloellulosa
konstämnen
Etyl
"
"
19
l·.Ietyl
"
Tria.oetyl"
"
Foderoellulosa
Glykos (Sockor·)
LI GN IN 30%
Bcnsoldcrivo.t?
Vanillin
Konstnassor
Bränsle
I
2-5%
I
Makro).. L1olekylära
f konstämnen
l
J
Etyla,lkohol (Sprit) org . kem. prod.
Butylalkohol
lösn.-medel etc.
.A.cet on
Syror
}
HARTS OCH FETT,ASKA
· Ifa.rtssyror, harts, konstämnen
Fettsyror, såpa, tv&l
Beck, trycksvärta n.D.
Terpentin
Cynol
Borneol
KOLNINGSPRODUKTER
Träkol
Tjäror
Ättiksyra
Metanol
.A.ceton
Terpentin
Metan !
..
Tr l
. dl (brann bar gas
•• o
OX1
:J
Hydrolys
Jäsning
C;c
CJ1
•
36.
Trä består till ca 30 %av lignin, till 45 %av cellulo sa, till 20 % av hemicellulosa; restfm utgöres huvudsakligen •· ·.'
harts och fettämnen. Cellulosans kemiska grundsubstans är r::io c ::c;r
En sockermolekyl är uppbyggd krine; en ringformig stomme av fem
kolatomer och en syreatom lfig. 2). En cellulosamolekyl är sa:ri~,.
mansatt av ett stort antal dylika sockerringar, bundna vid v2~ ­
randra i en lång kedja• Antalet länkar i kedjan kan uppgå till
ett par tusen •. Cellulosans molekyl är alltså trådformig och
mycket lång, en så kallad jättemolekyl (makromolekyl).
0
Det har sagts, att vi stå vid början av de stora molekylernas tidevarv. Detta är ingen tom fras, ty konstmaterial 1 ffppbyggda av mycket storamolekyler, makromolekyler, ha redan nåt t
en sådan använ.dning, att de utgöra ett karakteristiskt inslag i
all vår omgivning. Dessa nya material äro inga kristidsföreteelser; de äro i många avseenden överlägsna dem, som mänskligheten
~
01H
ovdCH-~\Cfi
If ' { - - ·
o/ 'OH
C~OH
Socker (glykos)
Cellulosa (del av nolekylkedjan)
Fig, 2.
hittills sedan urminnes tid använt, ni:'tmligen i främsta rum;,'ct t:ct 9
metaller, sten, lergods och glas, De kunna formas och bearbetas
vid låg temperatur och med utomordentli g lätthet. De kunna spinnas ut till trådar finare än det finaste natursilke, valsas till
tunna genomskinliga ark; gjutas till rör, formas till kugglljul
och lager, pressa s ti ll bilk:arosserier ell er flygmaskinskropriar .
De kunna göras genomsk inliga eller av godtycklig färg och strul;:turo. ,De isolera mot värme och elektricitet och angripas idcc e ller föga av s.yror och alkalier.
Gemensamt för alla d essa nästan obegränsat varierb ?,:·-.' ~
konstämnen är, som nämnts 9 att de uppbyggas av makromolck::,.<U:i1.0 :~.
substanser~
En mån gfald dylika ' finnas i naturen; de kunne i:ivun
byggas upp syntetiskt. Hikligast förekommande och billiga:Jt :c·r
cellulosao Kons t ämnesindustrien har även hittills ifråga om ;. :
kanske viktigaste tillämpning, nämligen textilämnen, helt oc ::,
let byggt på cellulosa, s amt i fråga om plastiska material i iiv ~
. ·~
i
I'
.
_J
37.
rigt i mycket stor utsträckning utnyttjat detta material.
Nio tiondelar av världs produktionen av konstsilke öch
cellull består av ren cellulosa, behandlad enligt den s.k. viscosprocessen. De flesta cellofankvali teterna bestå likaså av___
viscoscelluiosa • Genom att framställa olika kemiska derivat av
cellulosa, vilket innebär att man till ringarna i cellulosamoJ e,....
kylen kopplar kemiska grupper av olika slag, fås konstämnen med
nya egenskaper. Hänger man på ättiksyregrupper f å s de t vikt i ga
cellulosaacetatet, som är ett av de mest mångsidigt användburu
konstämnen som hittills upptäckts. Det bildar utgångsmatcri:cil
för konstsilke, kons tull, cellofan, säkerhetsfilm, konstglas och
plastiska massor av olika slag. Mycket mångsidig användning har
även ni trocellulosa , som erhålles om cellulosa förses me cl saljJe · ·
tersyregrupper. Hårav kan cellulosalack er, konstläd er, foto gr~1-­
fisk film samt dessutom plastiska material för ett stort antc-1,J_
ändamål framställas . Kopplar man in benzylgrupper, fås ett kon~~;t ­
änme med stor kemisk motståndskraft och goda elektriska isol c ringsegenskaper; införas etylgrup:;er, fås ett material, som ih·
speciellt lämpat för kabelisolering i
Samtliga de material, som jag nu nämnt, alltså viscossilke,
viscosull, viscosfolier, kopparsilke, acetatsilke, acetatull ,
acetatfolier, plastiska massor av acetat, celluloid, nitrofilm,
cellulosalack, konstläder, benzyloellulosa, etylcellulosa, metyl ce11Ulosa etce, ha först upptäckts, utforskats och industriellt
utnyttjats i utlandet. Under den 50-årsperiod, då cellulosans
användande som textil- och konstmaterial av alla slag vuxit fr am
till världsindustri, har icke, såvitt jag har mig bekant, i s vensk
teknisk fackpress publicerats ett enda svenskt forskningsresultat ,
som berör cellulosaderivatens industriella utnyttjande på hela
·
detta område . Våra utsikter att nu kunna bygga upp en väsentlig
export av någon av dessa utomlands etablerade cellulosaprodukt er
måste anses vara mycket små.
Vi ha hittills tala t om vad som kan åst a dkommas a v ·ce1lulosa genom utnyttjande av dess makromolekylära egenskaper& Har-vid sker ingen sönderdelning av sj ål va cellulosamolekylen. Cc:i1u-losan kan emellertid även kemiskt bearbet a~< på så sätt, att rJ1c:
långa molekylkedj or.na slitas av. Man f år då lågmolek:ylt1.r2, c ·:<1J 1) losaarter; en dylik är fodercellulosao Fortsätt (;S sön dercJJ) :J.r; t :-'
en, tills de enskilda länkarna lösgöras, få vi socker~ Vi c1 E' i'J ····
fi tkolming sker d elvis en dylik nedbrytning , huvudsakligen . .v
cellulosan; detta resulterar i att socker fås i avfallsluten9 ~i' :r
det till mycket stor del kan förjäsas till sprit. Dett s änmc
har, vid sidan av de vanliga användningsområdena, pot entielle'·
m~jligheter som blott få andra ämnen att tjäna som grundsu.br; t. ; :,~
för en vittut gr enad organisk-kemisk indust r i e. Behandlas voc' ··· '- 1
salt- el ler svavelsyra, kan a l~ cellulosa i v e den överf ön~~ :3 :L
socker och vidare till sprit.. Dett a ger givetvis mycket hi:igI''~
spritutbyten än vid vanlig sulfi tkolming; räknat på en vi rm Vi; cJkvanti tet 8-10 gånger mera. I nuvcl-rande tid mod exceptionell c t tcrfrågan på sprit h ar man börjat intress 0r a sig för den indu1::r~; r:L ·­
ella tillämpningen av dylika processero Huruvida man på clerma 1( '~ g
skal l kunna frams tälla konsumtionssocker är tvivelaktigt. Et t
dylikt projekt skulle emellertid kunn a få en enorm bet yde lse :fi:i :;'
hela landet, inte minst Norrland; det kun de därför synas befogett
att frågan grundligt utforskades.
)Oo
Många andra möjlig...heter finnas att via träförsockring korn.roa fram till nya tillverknings grenar. Vi ha nämnt, att j ästsva:npar ku.p.de spalta sockerringe.rna, så att man får sprit. Det fi nns
andra mikroorganismer - dessa äro ofta storartade kemister - som
klyva upp ringarna på annat sätt, så att man får t.ex. butylalkohol och aceton, vilka bägge äro produkter,som under de senaste
åren fått mycket stor användning, bl.a. som lösningsmedel för
olika ändamål. Dylik jäsning utföres sedan länge i industriell
skala i England, där processen upptäcktes9 och numera framförallt
i u.s.A., där man utgår från sockret i majskolvar. Det finns
återi.gen andra mikroorganismer, som kunna angripa hela cellulosakedjan direkt och då ge upphov till bl•a• diverse organiska syroro
J?ylika processer äro emellertid tämligen ofullständigt kända.
Överhuvud måste konstateras; att forskning på det mycket viktiga
område, som omfattar biokemins tillämpning på trä och cellulof1n ~
hittills endast förekommit mycket sporadi r3 kt i vårt land • . J~1rc:c1
på detta håll ha vi ett försprång att inhämta.
Övergå vi nu från cellulosan till ligninet, så stå vi :Lnför problem av kolossala dimensioner, icke blott kvanti t2.ti vt
sett - den ligflinmängd 9 som vår ccllulosc:tindustri får som bi produkt i avlutarna efter kokningen 9 uppgår t ill i runt tal 2 mj_ljoner ton per år - utan problemet har också stora dimension er ge nom sin rent vetenskapliga svårighetsgrad. IJet har arbeto..t s ::J?
lignin i många länder unde r mer än f emtio år, men vi veta a l lt·j ämt mycket litet om vad lignin egentligen är. JJ'orslmingen g<.: :c
dock framsteg även om de äro små, och för varje framsteg som
gjorts har man alltmer kommit att befästas i den uppfattningen,
som redan för länge se dan företräddes av vår storman på området,
Peter Klason 9 att lignin är uppbyggt av mycket värdefulla kemi f31::: a
grundsubstanser 9 nämligen bensolderi vat 9 vilka som bekant utgöra
grundvalen för så mycken kemisk industri 9 bl.a, färgämnes- och
läkemedelsindustriernac Ligninet.innehåller också fenolgrupper,
vilket öppnar en teoretisk möjlighet för framställning R v koraftm- .
ser av bakelittyp. Långtgående försök i den riktningen ha gjorts
i Tyskland och framförallt i Amerika under de sista åren" Mcm kan
alltså säga, att rul teftersom forskning en på området gått fr amåt'
har problemet framstått som svårare men s amt idigt industriellt
och vetenskapligt sett mera lockandeN
Vi ha haft åtskilliga kemister 9 som ha sysslat med ligninforskning här i landet och ännu många fle r a finnas i Tyskland. och
U~S~A.
För närva r ande ha vi i Sverige blott två, som mera re gel bundet ägna sig åt ligninproblemet '.• nämligen prof esso r Holmb e1~ 0~
vid Tekniska Högskola n i Stockholm samt dr Er.dtman v id Cellu lo r:s· ····
industriens Centrallaboratorimn. Dessa bägge utmärkta kemistc:c
arbeta emellertid utc:m några som helst sakkunnigCL hj älpl-r.ra:ftr: ' .
samt med ytterligt begränsa.de 0,pparativa res'J.rser, :-tesul tzd;c;-t; ·!,l :ir
att arbetet går tr ögt och ntt de riskera a tt al~ t mer kor@1~,-- c<'.>-: ~.'
i förhållande till ligni:aspecialis-;::;erna utomlands ;· som ha den
yppersta utrustning och hela s taber av kvalificera de assi 2ten~Gr
till hjälp. Vi ha så få frams t ående organiska kemister ~18,r i i. '/i _.,
det att vi icke ha råd att låta dem slöse, boi't sina krafter !J:
okvalificerat och tidsödande rutinarbete. När man tänker på 7 · '
ett uppklarande av ligninproblemet skulle ku.nna b etyda för v<._.,
skogsindustrier och helc:c vårt land 7 mer f ör vår"'c land än fÖT .. ... :;c~ t
annat land i vä rlden~ Finland undantng c:;t 9 d{ må ste in.an no g k cu:t~:,­
tera, att d et a rb ete 9 vi nu läggg, n ed r:iå frågon 9 icke a lls f> L:ir i
proportion till dess betydelsee När man gör detta konstater[',,ndc~,
måste man samtidigt framhålla 1 att lit:-11infrågan är ett så allmänt ,
0
hela vår skogsindustri omfattande problem, och är så svårt och
ställt på så lång sikt, att det inte kan begäras att enskilda ~in­
dustriföretag vid sina lo.boratorier skoJ.a kunna eller vilja gå in
därpå. ]et är ett utomordentligt exempel på ett problem, som
måste angripas genom gemensamt understödd, grundläggande 9 institutionell forslming.
Hartset och fetterna i veden ge vid sulfatfabrikationen
upphov till terpentin o-ch-flytande harts; det senare kan i sin tur
spaltas upp i' rent h2rts, fettsyror (bl.a. envändbara' för såptillverkning) samt beck. Även på detta område finnas många lock&""1.de
forslmingsproblem på det grundläggande planet. Jag vill barn erinra om att i flytc:mde harts finnas cirka 10 % s .k. oförtvålborr::.
ämnen, om vilka vi egentligen blott veta, att de trolj_gen innehålla fytosteriner 9 substcmscr som skulle lro.nna fa icke ringa betydelse vid tillverkning av läkemedel 9 emulsions'ärt:men etc. Orgr.niska institutionen vid Te1miska Högskolox1 i Stockh.olm har i n;t~cr.;et
år haft på sitt program att grundligt utreda clessa ämnens n::1tuT,·
men planen har måst förfnlla på grund av bristande tid och 1:-trbctskraft. I Tyskland har flytande harts 9 importerat från Svorigo 9
en betydande användning i konstämnosindustri. I fråga om tonx:m_tin kant.ex. frambål1[.W 9 att det ännu är en outforskad fråga 9 huru vår sulfattcrpontin helt skall kunivic. befrias från vissa lukt-·
ämnen samt vilka av dess beståndsdel2r det är, som göra att v~'.rr1.
målare lättare få eksem av sulfatterpentin än av den importer;'.c1e
s.k. balsamterpentinen. Förhållandet har en viss nationalekonomisk betydelse, då vi före kriget måste exportera så gott som hela vår produktion av sulfrJ.tterpentin för 20 öre/kg., samtidigt
som vi tillfredsställde hela vårt inhemska behov genom import till
50 öre/kg. Vissa ter:pentinderivat borde kunna få användning vid
konstämnestill verlr. .:ning.
Till sist ha vi att närill1a ännu ett stort område för kemiskt
utnyttjande av trä 9 nämligen koJningen. Genom upphettning av ved
sönderdelas denna, och man får träkol samt vidare tjära, terpentin,
träsprit, aceton och ättiksyra samt en del brännbara gci,sc;r. Trots
att träkolning är en av våra äldsta och betydelsefuJ_laste industric;r9 är den ur vctensks.plig synpunkt alltjämt mycket dunk84 en omständighet som säkert bidragit till att denna industris tekniskr1. ·
utveckling fortskridit mycket långsamt. Hur sönderdelningen sker
och alla dessa produkter uppstå är ganska ofullständigt känt; detsamma gäller del vis frågan om tjäTornas sammansättning. Säkc;rt ~ir
detta mycket komplicerade problem; de . erbjuda ett rikt fiil t :fö::-c
grundläggande forskning. I synnerhet i dessa dagar ha ju koln:i :J,c~;D­
produkterna tilldragit sig det allra största intresse. Tc;r~)0,i 1.·i~i:n,
metanol och aceton äro 'Z!V stort värde för vår försvarsberecl
,p.
Ur tjäran kan genom hydrering utvinnas benfJin och oljor.
1d
nu gäller att snabbt korrnne. fram till en plan för ett induutr:Lr:: 1.: t
utnyttjande av dessa processer, så har det yari t en mycket tur ,.
black om foten för vedcrbi:\rand~ myndigheter och kommissioner, --··
vi veta för litet om grunde;rna för de många olika procesi3er 9 : •'~;:'
kunna komma i fråga 9 samt att vi så gott e om helt och hållet ::
na vana forskare; och experter på detta vi1digg område. Att :'\:c·J·ningsforskare nu sa1m2_s iir icke att undra på 9. ty vj_ hn in te L ·
något stort institut, son bedrivit grundläggande forskning p:"'. :
rådet och som samt:i.c1igt därmed Jrunnat träna upp en fast stab · .v
specialister. Kolningslab'.)ratoriet vid I. V.A. har varit ense~ it
på detta område; det k~r ut fört ett mycket förtjänstfullt ci.rbctc:: 9
men har in t2 hittills haft tillrtickliga resurser v2,re sig för ;;,tt
kunna i lugn gå till gr'undcn med forskningsfrågorna eller håll[t
1
1.
1 •.• , - ·
40 .
någon kvalificerad fast forskarpersonal.
Detta var en liten rundvondring i de domäner av den grunc1läggande träkemin, som ligga på sid2.11 om själva pappersmasseområdet, som ju för närvar2Jlde dominerar industrien~ Beskrivningon
gör icke anspråk på att vora fullständig. Det finns t.ex. ytterligare många intressanta substanser i sulfitlut, som här ej ni:i,nmtfl.
Ett grundligt utforskande av området komm.e.r säkerligen att hr;,
till effekt att många projekt slås ihjäl såsom o-genomförbara,
men det är lika säkert att man samtidigt kommer att finna nye,
vägar, som vi i dag icke ha någon aning om. Talet om, att vi
skulle sakna råmaterial för en kemisk storindustri, är nog fur ständigt obefogat. Vad vi salma är något ärmu viktigare ä.n ej iH va
rånaterialen, nämligen en välutrustad, välorganiserad, allsidi{i,'.
träkemisk forskning, som skulle sätta oss i stånd att utnyttjn
våra råmaterial~ I ett litet land kan en kemisk storindustrj_ i
värsta fall byggas upp på importerade råmaterial 9 som Schweiz
gör, men aldrig på importerade forskningsresultat. Vi stå nu ~~
det läget, att vi, på många av de områc1cn 9 som nyss berördes, ha
ett försprång att inhämta i förhållonde till länderj som äro :·ninc1re beroende av träförädlingsnäringen än vi. I dessa tider, n:>"r
de stora länderna med en sådan intensi tct driva utvecklingen frr@åt9 räcker det inte med trevande, splittrade försök, öm vi vill
hinna med; vi måsto inrikta oss på målmedvetet genomförda kraftåtgärder.
Här skall nu till sist an tyc1as vissa konkreta å tgärc_er,
som i nuvarande läge synas kunna övervägas för åstadkonm1ande nv
denna grundläggonc1e och allsidiga träkemiska forskning.
Det utan j ämföreilise viktigaste spörsmålet på detta områ.~1-0
gäller tillgången på forskare. Det är up~ienbarligen meningslöut
att bygga stora 9 cyrb::i..rt utrustade institut, att samla fonder eller
att utforma storstilc.ite organisationsplanor 9 om man inte kan :!'J.
folk - och kvalificcr2"t folk - 9 som fyller dessa institut och :- .n.vänder apparaterna, som trivs där och vill stanna kvar. ] 1:j:r :1_2.ir·varande råder brist på kvalificerade forskare för industrien.
Denna brist kan säkert iclrn automatiskt avhjälpas endost
•tt
efterfrågan nu ökas eller att institut tillskapaa där for;:i
kunna sysselsättas. Hänsyn måste tagas ti.ven till andra fc:.l:::to :r·r _:c.
Vi salma för närvarcmc1c i vårt lruld on utbildningsform, spuci( t
avsedd för grundläggande industriel1 forskning. :En civi1in,'} n;j():r'
i kemi är utbildad främst med tanke på att bli driftsing211jfö_' :i_
en kemisk industri" Ifrm har en dol kunslrnper, som en forslrc~:!:· z
knappast behövero Jlfon i gengäld selrnar han åtskilligt i dcx. ~' "': ' \'Ii.
forskare behövliga uttiild11ingen 9 t. ex .. i fråga om teoretj_
skaper, fullstiindi g kfilnne dom om det ngturv2t en.skapliga .::-~rbct _ :~;,;
metodik och resurser, litteraturstudietti te1mik, vana vid oj vständig forslming etc. Det är mycket svårt för honom att Jtir:-; rc\ig
detta på egen h211d 9 när he,:m korm·ner ut i inci_ustrim och där blj_J_' c_:e.tt
på forskningsarbeteo Om detta i något enst:tkr~ fall skulle _l3Tc1.::J:J 9
betyder det i alle, händolser 9 att före'tagetjl där han är anr3t~i11·~ 9
l.mdt:;r många år, kanske utan att ha någon c1"irekt nytte av honor1 9
måste betala hans up]):fostran,
Det synes b1e,ppast vara nödvändigt att stifta en helt ny
utbildningslinj e vid vårc~. tekniska högskolor för fors1mingskomi1:_:i-
41.
ter; det borde räcka med att utgå från civilingenjörsexamen och
bygga vidare på den. I detta l.ovvärda syfte instiftades tclmo1 ogie doktorsexamen för ca 15 år se dan. Denna e;x:amen har tyv{.~~T
haft det felet, att den blivit mycket litet utnyttjad och doktorerna ha därför inte på: långt när spelat den roll för högskolornas egen forslming och för industriens försörjning med forskare,
som man väl från början hoppades, och som är fallet på så många
håll utomlands. Detta har sannolikt huvudsakligen berott på att
fordringarna för denna examen varit mycket höga, betydligt högre
än vad som vore nödvändigt , för den forskarexamen, som här avses.
Delvis hänger nog den ringa tillströmningen samman därmed, att d:en
lönenivå, do bef;ordringsmöjli.gheter och den sociala ställning,
som väntar dessa telmologie doktorer i industriun inte varit tillräckligt lockande. · Det måste ju överhuvud taget vara mycket litet frestande för en teknolog, som efter fyra års studier avlagt
civilingenjörsexamen, att fi5rlänga sina studier i flera år för att
få en examen, som kvalificerar honom för ett forskararbete i industrier.., som kanske är sämre avlönat än det arbete han kunnat
få, om han från den lägre examen gått direkt ut i driften.
Vi skulle behöva on forskarexamen av något enklare slag mavi behövde inte nödvändigtvis kalla don för doktorsexamen -,
som utan att kräva någon disputation, skulle kunna avläggaEi ev
var och en som o:ftcr civilingenjörs examen under säg två år v:L.:1
någon av de tekniska högskolornas institutioner utförde o~;t kvalificerat, självständigt arbete inom grundläggande indust:cicll
forskning. Kunde vi få till stånd detta och få en god tillströmning, då skulle mycket van?, vunnet. Industri en skulle få tillgång på väl utbildade forskare; högskolan skulle samtidigt få
helt andra möjligheter än nu att bedriva grundläggande forsY-•.nj_ng.
Föreståndarna för de olika instituten skulle i doktorandorm·,_ få .
en forskarpersonal, som de nu salmao ])et skulle vara en billig
arbetskraft, om vilken man visste, att den skulle starm2 til1:ct~ck­
ligt länge för att gå till grunden med ett problem och fullfölja
det, och det skulle vara intress~rad arbetskraft, därigenom a·~t
forskarna skulle vara medvetna om, att de genom sitt arbete vid
institutionerna ökade sina meriter och kvalificerade sig för en
examen. Den fåtaliga personal, som j,nsti tutionsföreståndan1a vid
de tekniska högskolorna nu förfoga över, uppfyller ofta icke någon
av dessa fordringar. De äro i regel civilingenjörer, som ta en
anställning som assistenter i väntRn på något [illllat och i hopp
om att så fort som möjligt komma ut i driften.
Den fungerande statliga kom.rni tten för den tekniska ruiclcrvisningens ordnande överväger för närvarande, åtminstone vad beträffar den kemiska avdelningen, en nyorganisation vid våra telmiska högskolor ungefär efter de linjer, som här ha refererats. ])et
synes som om ett sådant reformförslag borde vinna det största intresse från industri ens, icke minst träföräcUingsindustrions,
sidao
Om man nu förutsätter, att enligt dessa eller liknsnde..;
principer sörjts för det viktigaste nv 2.llt, nämligen tilJ..gfö3ccm
på personal, så blir nästa fråga, huru c~et grunclläggande fc:n_,~:: ·­
ningsarbetet lämpligen skall organiseras o
Man måste då till att börja mec!. konstatera, att c1s en~;xiJ_­
da industrilaboratorierna, även de största, aldrig på långt :c.iir
kunna, eller ens vilja, åtaga sig uppgiften att ta h~md om hc1ct
42.
den grundläggande träkemiska forskningen. En ·forskning ställd
på lång silrt, sysslande med problem, som ligga utanför de akti.1clla fabrikationsprocesserna och som ha allmän betydelse för hc1:.:.
industrien·, kan av naturliga skäl åldrig väntas bli i högre grad
omhuldad av ensamma företag. Man torde, när allt kommer omkring,
blott kunna hoppas på att få ·~till stånd en forskning på dett~.
område av den omfattning läget faktiskt kräver, om hela den f;rn:1l2t.de
svenska skogs- och träförädlingsindustrien träder in och gemensamt
bidrager till kostnaderna för detta arbete och förlägger det
c2ntralt vid forskningsinstitut som samarbeta med de tekniskc.1.
högskolorna, där arbetet kan utföras av forskningsprofessorer
med begränsad under'Visningsf:rkyldi ghet, deras as si sten ter samt
doktorander• Man skulle c,å utan onödig dubblering av lokaler,
apparatur och personal uppnå det mångfaldiga syftet att främja
såväl undervisningen som den grundläggande forsk."lingen och samtidigt tillgodose industri ens krav på utbildning av forskare.
Centrala ineti tut för grundläggande forskning ha don fördelen att de kunna drivas i större sk2ola och med större resurser9 toex. större bibliotek, än enskilda laboratorier - så borde
det åtminstone vara.. })etta skulle bl.a. innebära att arbetet
kunde organiseras och fördelas bättre och . kanske också att forskaren skulle få större möjligheter till dagligt ideväckande umgänge
mec1 ett stort antal kolleger än. ute vid en industri, där en vetenskapligt inställd forskare lätt känner sig en smula isolen. .1:1,.
J)å den gemensamt understödda forskningens resultat genom publ:L-·
kation bli kända bland hela krets:en av bidragsgivare, undvik e s
den farliga broms på utvecklingen, so m. ett överdrivet hc1n.li ghet~3makeri fabrikerna emellan utgör. Av avgörande betydelse ä r C":d:t
en dylik central forskning - om den är organiserad på rät t s ät t löper mindre risk att bli ensidigt fabrikationsbunden än vad fallet är vid enskilda fabrikslaboratorier. Ett gemensamt tillskjutet kapital är också tålmodigare än det-'- som bekostas av ett ensamt företag, och c1Gt är just detta "patient money", som det h eter i Amerika, som elen t:,Tundläggande forskningen framför o.11 t be~
hövere
1
Industrilaboratoriernas främsta uppgift borde vara at t
tillämpa och föra vidare de grundläggande forskningsupptäcktu:r 9
som framko!nma vid centrala institut. För detta ändamål mås te de
även ha möjlighctor att b earbeta uppgif ter9 som delvis ha grunc.'.·läggande kri.raktär. Annars blir det lätt så, att en klyfta uppstår mellan å ena sic1e..n området för den grundlä ggande c e:ntra l '.:'
forskningen och å andra sidan industrilaboratoriernas forskning~: ­
område. J)essa områden måste mötas; industrion kan i annat fa11
icke utnyttja de gruncUäggandc problem, som c..~en centrala forsk-ningen ställer. :Det kan vara befogat ::vtt särskilt framhålla ds t
faktum, att blott de industrier, som ha välutveckla"'_e, fö r halvskale:försö k i n rät ta( e e gna laboratori er , kunna til l go ~~ogör a s ig
de grundläggan ·1..e forskningsresul t e.t, som komma fram vi :~ sn ·c cnt r c. l
institution, Ju bättre eget laboratorium man har, desto större
nytta kan man alltså ha av den centrala grundläggande forskni ngen, och desto större anledning har man alltså att intressera s i.g
för den. Ofta resoneras det precis tvärtom.
För närvarande h a vi tack v are cellulosaindustriens iruats
en forskningsprofessur vid Tekniska Högskolan i Stockholm - cJen
första i sitt slag i Sverige - i cellulosateknik och träk:2·11ti :-~c c1
tillhörande institution 9 till vilken h a r anknutits ett c pJ l ulc.:y::;_-
43.
industriens centrallaboratorium. Här bedrives redan en dy1ik
central forskning med gemensamma bidrag från industrieri. De1rr1a
forskning har emellertid i stön:ita utsträckning stannat kvar inom
ramen för det fabrikationsbundna. Här ha gjorts undersökning~1,r
rörande ve.dkvali teternas inverkan på sulfi t-. och sulfatkokning 9
flottningens inverkan på sulfatlutens värmevärde, basningens .och
och evakueringens betydelse vid sulfi t- och sulfatkokning, f'1iS····
storlekens betydelse vid sulfit- och sulfatko~ing och liknande
problem inom området för de sedan gammalt tillämpade fabrikationsprocesserna. Utanför har det blivit mycket litet· • . Detta beror
huvudsaklig.e:n på., att man haft ffi begränsade resurser att röra sig
med, att man måst inskränka sig till de som man säger "omedelbara
forskningebehoven" 9 d.v.s. dem, som närmast höra ihop med den fö-refintliga driften. Först när dessa blivit tillgodosedda kan man
våga sig ut på vidare vatten. Denna fabrikationsbundna forskning
fyller givetvis och kommer alltid att fylla ett stort behov, men
man måste komma ihåg att den blott utgör en detalj i det stora träkemiska problemkomplexet.
For att kunna komma ut på detta större område är nödvändigt~
att den centrala forskningen får helt andra reaurser än nu i fråga om lokaler, personal, standardapparatur och anslag för löpande utgifter. Den statliga kornmitten för den tekniska forskningens ordnande överväger ett väsentligt utbyggande av förefintliga
med Tekniska Högskolan ramarbetande träkemsika forskningsinstitut
och deras personal~ Man måste här givetvis tänka sig en uppdeJ.-ning av ansträngningarna mellan statsmakterna och träförädlingDindustrien. Det synes, som om man då skulle kunna gå efter 1nj.:·1cipen att staten, på sätt som kommitten för tekn±skundervisn:Lng .
kan komma att föreslå, sörjer för bättre tillgång på forslcarc, ev.
doktorander, samt vidare 9 på sätt som kommitten för den telrni'._;ka
forskningen kan föreslå 9 låter tillsätta ytterligare forskniiic;;-:professurer, t~ex. en i papperskemi och en i pyrolys (kolningens
teori och praktik), utvidgar resp. nyup~::för ändamålsenliga fo:rskningsinsti tut samt förser dessa med behövlig utrustning och vi::rn
fast personal. Den samlade träföriidlingDindustrien skulle Ded,'ll
å sin sida garantei_~a årliga bidrag för c~entral forskningsverk .c'. "
het, bi drag som skulle användar:; för extra apparatur (bl. a. hål'.rskaleapparatur för central tilliim)ad fon3kn:Lng), samt från fa= 1
till fall för materialförbrukning, för avlöning av forskningsassis tenter och för doktorand- och docentstipendier etc. Med hänsyn
till frågans vikt för vår träförädlingc:industris framtid, med
hänsyn till problemens mångsidighet och svårighetsgrad och slutligen med hänsyn till vad som göres på området utomlands, skulle
man kunna uppskattningsvis ange detta löpande medelsbehov till
minst 500.000 kr. per år. Om detta på ett tidigt stadiu.~ kunde
ställas i utsild ~ skulle :Lndustrien få eti:; väsentligt ökat intresse för det arbete 1 rc orri nu förberedes av dessa kommi tteer och inflytande på ä.e beslut f:ltatsmakterna kan komma att fatta. Kom-·
mi tteerna skuJ_le å sin sida få ett stöd i sitt arbete genom vissheten att de fon3kn::_j~1gsanstal ter 7 mm de föreslå, icke skulle komma att stå outny-+;t j ac1e eller sakna uppgifter.
1. -
500 c 000 kronor är ca 0 9 0'/ % av sågverks- och massaind.ust:ci-·
ens totala omsättniLg å:' 1938, De+, kan vara av intresse att här
se på några jämföre:l.sesiffrcr fr:in andra industrier i andra i.·;rc-der. DyJika siffror äro svåra att få; i tabellen nedan skall
blott angivas :några 1 fJom såv:i tt man kan bedöma ve:;."ka tillför1:i_ >
liga.
44.
%av
Årliga forslmingsutgifter.i
omsättningen
Ciba och Sandoz ~ två schweiziska läkemedels- och
f är gäpJrl e s f i rm o r
o
o
Medel tal för U. S.A ~s org. -kemiska industrier
Leeds & Northrup 1 BJnerikansk instrumentfirma
Medeltal för 181 amerikanska företag i olika
branscher (enl. National Association of
Manuf acturers)
o
o
o
o o
o
o
o o
o
o
o o
o
o
o o
o o
o
o
o
o
o
o o
o o
o o
o o o o
o
o o
o o
o o
0
o o o o
o o o o
0
o
o
o
o
o
ca 10
4,3
3-4
·%
%
%
o o o
Dessa siffror representera utgifterna för såvcLl fÖTe··
tagens egen forskning som deras bidrag till gemensam forskni11{'.;.
De innefatta också 9 fast i ringa grad 9 utgifter, som inte dirch::t
höra hemma under naturvetenskapsrna i nämligen forskning rönnJ.ClG
försäljningsmetoder 9 mar1madsstudier, konjunkturanalys m.m. c1:I··
likt, som amerikansk industri lägger ned allt större intre~rnc:
och pengar på. Efter att ha gjort dessa reservationer måste
man dock säga, att ·vår tr~"lförädlingsindustri, som säkerligen fcr
närvarande är en av världens mest forskningsbehöva...n.de industri-er, inte borde ligga under ovan..YJ.ä:mnda genomsnittssiffra (2 jO.
Och att därav reservera 0,07% för den gemensamma grundHiggande
forskningen kan knappast anses oproportionerligt mycket. Skall
man överhuvud ge sig in på detta område måste det ske i föresgt . '"
sen, att man så småningom sksll komma fram i täten och hålla fc'5ig
kvar där. Att ge för litet 9 så att forskningsarbetet blir halv-·
gånget, betyder, att de medel, som ges, bli illa använda. Prsgan gäller inte endast vilket forskningsarbete vi ha råd att ha~
utan >~anske främst vilket forskningsarbete vi nu ha råd att uncl~
vara.
Dessa från industrien h~irflyta.,.'1.de medel kunde tänk~s
fördelade på förslag av ett den svenska tri:iförädlingsindustricns
forskningsråd, så sammansatt av institutionsföreståndare och
framstående forskare från industri en 9 att man försäkrade sig
om att forskningen med en viss frihet fLJ.ge röra sig på det 'J.11··oänna· träkemiska området.
Industri en skulle ställa blott det
villkoret, att medlen skulle användas för grundlägga.Yl.de, 211-sidi gt orienterad träförädlingsforskning. I rådet borde in
jämväl representanter för skogsvetenske,perna, så att mon h:iT
finge den mycket viktiga kontakten mellan å ene, sidan trE:Ci5.·
lingstekniken och dess forskningsproblem samt å andre. sic~:::;n
växtförädlingen och skogsteknologien. R-3.det skulle kunn::=~ h2n-..
visa anslag till alla forskare oc11 forskningsorgany so:r1 kurn1c~
komma i fråga för dessa uppgifter; alltså .institutionerna fö:::'
organisk kemi, elektrokemi, komisk tekY.tologi o.s.v. vid Tekntu'.::e.
Högskolan i Stockholm, motsvarande institutioner vid Chalmc;::c;:-1
tekniska högskola, och vid kemj_ska och biokemiska insti tut:Lc•c;. :.'
av olika slag i UppsalE~ 9 Stockholm och Lund, Skogshögskolcm ');: 1
Skogsförsöksansta=.. ten och slutligen c1e nuvarande och bli v011'5 u
träkemiska institutionerna" anslutna till Tekniska Högskolan -,
Stockholm.
Jag har här sökt belysa olika sidor av frågan om aen
grundläggande träkemi["3k0, forskningen och dess betydelse. :Det
program, som här skisser2ts, byggsr på den uppfattningen, att
frågan. bfjr ordnas i anslutning till det arbete 9 som pågår ino~n
kommitteerna för tez..nif3k undervisning och forskning, och att
det kan vara av värde att cl.en får d.iBkuterr::,s inom industrien 5 i
45.
god tid, innan dessa mycket viktiga kommi tteer ha framlagt slut-giltiga resultat och rekommendationer. De handlingslinj er son
angivits må kunna följas eller ej; kvar står att frågan om att
få till stånd en grundläggande träkemisk forskning måste lösei,s
på ett eller annat sätt 9 och lösas snart. Man har sagt, att
det nu inte är rätta stunden att tale, om ökade utgifter för
forskning. Men forskning är ju inte någon lyx, som man ba,rp,
ka.ri kosta på sig, när tidt~rna äro goda och man har gott om
pengar. Det är tvärtom 9 när svö,righeternn, inställa sig och ut-,
vägarna i olika riktningar stängs s, som man särskilt måste taga sig an den grundläggande forskningen, som är och förblir
urkällan till allt industriellt framåtskridande. Det är denna
forskning vi ha att falla tillbaka på och sätta vcirt hopp till
vid läsandet på lång sikt av många av de svåra tekniska, ekonomiska och sociala problem9 för vilkas behandling dertna Industriens Norrlandsutredning tillkommit.
Herr Ordföranden:: Jag tackar d.vilingenj ör Waldenstr;.5m
för hans inledningsföredrag och får därefter lämna ordet ti
generaldirektör Malm
0
Generaldirektören G. Malm~ Den föregående föredrag:::fr1ål ·
laren har ett par {;ånger nämnt några kungliga kommitt eeT 9 de:n
ena arbetar med frågan om en omorganisation av den högre tek-niska undervisningen och den andra behandlar statens medverka:~~
för den tekniska forskningens organisation oc:h dess stödj ar1
Som ordförande i dessa två kommitteer ber jag för det första
att få tacka för att jag fick vara med här och åhöra föred::c:·,
Sedan skulle jag också vilja lä,mna några korta meddelanden.
Kommi-tteerna tillsattes ju som bekant i höstas och de h::1
därför inte kunnat hinna så långt. De äro mitt uppe i sitt ar . bete och därför kan inte heller så mycket r:oiigas om resul ta-ten
därav. Det första som vi ville göra var att få till stånd en :Ln·~
ventering av f orskr1ingen på olika ori1rådeno Den ligger så of3~TJ.t . ·ligt olika till. På järnindustriens område har man en mycket väl
organiserad forskning, och vederbörande säga, att de i huvudsak
kunna sköta den forskningen själva. Det kan dock hända, att det
kommer att visa sig finnas behov 2cv kompletterande sanarbete.
På andra områden har det gestaltat sig olika. Går man till åtskilliga v"-"r för sig arbetande industrier av olika slag, jäsninf;::s~­
industrien och andra, :finner man at-c de flestu av dem sköta sin
egen :forskning och sägaj att de krnn.ma att göra det även frartLge:rrt.
Men, säga de~ "Vi behöva ha goda forskare och vi behöva ha tekniska högskolor, med vilka vi ku.1.-vi:na sur:mrbeta 9 och högskolo1' som
äro utrustade för teknisk f orskn:~ng;'. Vidare ha vi. ingenj Öl"SYC;tenskapsakademiens pionjä:rar·;Jete inom olika grup~)er och kor.:mrl. t'cc2,
som höra därunder. Den har gjort ett mycket f örnäniligt a:::.-·;:;e ~~-:;
och den har som lekant 2firskil t gått in för den bränslete:i':n:L
forskningen. Det framkom också för länge sedan att :C5rE:
att uppföra enS:irskild institutionför bränsleteknisk for ;:;~;:,_:i_.
och det var det första ärende, som vi fingo ta hand om.
ue~c·
förslag genomarbetade~.:; och det har nu fö1--eL:tgts riksd21_gen i e:,}
kungl. proposition. ,Jag antar, att de:rma skall gå iger.cor1i 1 o
det innebär 1 att vi i närheten xv :rekniska högskolan i Stoc\'; -.~·-- .
skola uppföra ett laboratorium för 1:)r3.nsleteknisk f orsY-Ynnr; 9 . __
hur denna sedan sknl1 organiseras, är väl ännu inte riL-ti,·::~ · ~ ____ _
Till en början finns det väl ingentine; annat att göra än r:tt~-';
ingenjörsvetenska:rmakadem::._e:n f ortuätte:c fJi tt arbete där, Tnen
46.
förslaget är lagt så, att arbetet skall knytas an även till Tekniska högskolan. Framtiden får utvi~m vad som är lämpligast.
Vad t.ex. cementindustrien beträffar, så säger den~ wvi
anse att det skall byggas en rementteknisk forskningsanstalt vid
Tekniska högskolan, och vi äro beredda att gå in för ett garn3}:::e,
kraftigt stöd". Det finns tydligen mycket stor förståelse både
då det gäller täckandet av anläggningskostnaderna och att lämna
årliga bidrag för driften.
Vidare finnas andra forskningsområden, som icke direkt
höra till industrien - jag tänker särskilt på det byggnadstekniska forskningsområdet, som är ofantligt viktigt då det gäller
att få en bättre ekonomi på byggnads området. Den frågan .'..:i,r ju
fullständigt oordnad och en organisation måste först och främst
skapas.
Det ligger tydligen olika till på olika f orskningsområden,
men på alla områden 1 möjligen med undantag för det si.st nämnda,
säger man, att vad man behöver framför allt är forskare. Och i
varje fall säger man, att ingenjörerna efter vad man funnit icke
äro kapabla till forskningsarbete. Deras undervisning är inte
så lagd att de bli det, utan man har fått skaffa sig forskare
från universiteten, och man har förklarat sig mycket nö.jd med
dem man fått. De ha utvecklats under andra undervisningsformer,
de äro \ana att arbeta självständigt och gå på djupet, och man
säger, att man allt framgent kommer att söka få sitt folk ifrån
universiteten.
Problemet är tydligen att skaffa forskare, och detta har
också i dag understrukits av föredragshållaren. Vi komma således
att slå in på vägen att försöka få detta ordnat så fort son1 mö-'~
ligt. Om vi arbeta med den frågan, kunna vi, som föredrdgshåJ_ ...
laren sade, hoppas att vara färdiga med ett förslag till de första åtgärderna redan i höst, så att nästa riksdag kan fatta cr--f orderliga beslut för förslagets genomförande. Samtidigt måste
ju de laboratorier, som professorerna vid Tekniska högskolorri:.c
skola ha till sitt förfogande, också utvidgas och utrustas r~ett bättre sätt än nu är fallet, så att professorerna där !1a
fullgoda laboratorier. Man kan ju inte neka till att just c~1 -:1cl
del av våra professorer vid de tekniska högskolorna utföra f ;ri:. ul.:ningsarbeten så långt deras tid medger. Sålunda torde järnicdustrien i stor utsträckning forska genom tekniska högskolornas
professorer. Det första, som kommer att göras, är såledGfl att
söka få sådana anordningar träffade beträffande de tekniska h()g . skolorna, att man kan gå in för utbildning av forskare. Den tanke, som föredragshållaren här framförde, vs.r den, att man skulle
särskilt beträffande kemiste:,na men kanske också beträffande andra skaffa sig en högre utbildningsforn1, och den tanken bör bearbetas och utvecklas, men jag äi~ inte säker på om man hinner framlägga förslag härom till hösten. Emellertid är det ingenting
som hindrar, ifall man går in för formen med forskningsstipendier,
att man på det sättet går en första etapp av vägen för att där-·
igenom bereda möjlighet till ökad utbildning.
0
Vidare kan jag omnämna, att forskningskommitten haft en
del representanter ute för att studera organisationsfrågan beträffande forskningen båc1e i Tyskland och i Schweiz, och tidigare
har industriförbundet sänt ut en hel del studerande till 'J;ngland,
47.
vilket gjort, att vi ha en ganska god överblick över hur forsk·ningen är organiserad i dessa tre länder 9 vill{a äro de, Bom s ti.?;.
främst i Europa beträffande teknisk forskning.
Det gäller nämligen för oss att skapa oss en uppfattning
om hur den telmiska forskningen skall organiseras, och det förefaller tydligt, att man inte skall gå efter sam.ina modell för alla
olika slags industrier. En modell passar för ett slags industri
och en annan för ett annat slags irLdustri. Vi ha emellertid
ansett det vara nödvändigast att först få reda upp frågan om
forskningens organisation, vilket just föredragshållaren här har
framhållit 9 för den industri som är baserad på skogsprodukter,
vilket således är det arbete, som vi nu närmast gett oss in på·.
Vi torde vara av den meningen, att detta skall bedrivas med ut-gångspunkt från den nuvarande institution, som finns på Tekniska
högskolan, och vi ha till i övermorgon kallat representanter från
industrien till ett sammanträde för att med dem överlägga om hur
vi skola organisera arbetet. Vi äro n'.=imligen på det klara med
att utf orrnningen av organisationen på detta område måste ske i
nära samråd med industriens män.
Vad vi korn.ina att mycket snart behöva diskutera mc;d in···
dustrien är - såsom föredragshållaren antydde - frågor som beröra
de avtal, som skola gälla mellan industrien och staton för de
understödsformer, som skola komrna till användning för forsk:n:LE•·:D-insti tut vid Tekniska högskolan. En del av den dislnrnsioncm vä~1tade jag att få höra här.
Direktören G. Sundblad~ Om jag över huvud taget skall ta
till orda här, vill jag allra först säga, att jag ber att få
hundraprocentigt instämma med föredragshållaren, och jag vill
konstatera, att det egentligen skulle vara ganska överflödigt
att yttra sig vidare efter hans klargörande och förnämliga föi-•edrag på detta område. Jag är näraligen övertygad om att, ku1~na
vi forma ut vår träkemiska forskning ungefär efter de riktlinjer
vi här ha fått antydda 9 ha vi gjort ett arbete för framtiden.
· Jag skulle vilja säga 9 att när föredragshållaren slår fast,
att vi hittills ägnat oss åt den tekniska utvecklingen, är det
riktigt 9 men när vi gjort det, har den också baserats på forskning. Tiet har kanske varit nyttigt för att få fram industrierna
i tekniskt avseende i det skick de nu befinna sig. Vi ha lyckligtvis i detta land varit ledande inom cellulosatekniken och
bakom denna ställning ligger säkerligen ett avsevärt arbete, som
utförts av vAra förnämliga svenslra ingenjörer. Jag skulle vilja
säga att gränsen flytor rätt mycket mellan vad som skall betecknas såsom forskning och såsom tekniskt arbete. Man har ju i
alla fall fått lov att bygga upp det hela från botten och detta
har haft sin utomordentligt stora betydelse. Å andra sidan skall
det omedelbart erkän:i.1as att vi ha blivit efter och detta ~L allra
högsta grad 9 när det gäller den grundläggande forskningen. När
det nu gäller att ta igen det förlorade 9 iir det inte hclllc:r :,:;
tvekan om att det är forskare vi behöva. Vi ha icke, om vi ;
ville bygga ut våra forskningfiinsti tutioner 9 folk här j_ vår-~ ~... YlQ
att sätta på de platser, som vi skulle vilja inrätta.
v:i r:r;rn
ett litet exempel tänka oss att vi fjkulle vilja inrätta en r:co·-·
fes sur i pappersteknik här j_ landet 9 så vet åtminstone inte ;j
vem vi skulle kunna sätta dit, så besvärligt är det .. Tfon jur,:t
därför är det nödvändigt att vi till en början och i ett :e11r-; r
j
48.
annat fall kul1na bli tvungria att ta in utländaka specialister för
att hjälpa oss till rätta.
För_e O.ragshållaren sade, att vi på rreknislu1 högskolans
institution för cellulosateknik och träkemi och på det till dem
knutna cel-lulosaindustriens centrallaboratorium ägnat oss i hu·vudsak åt ett begrånsat område. Det är riktigt, men d,et är en
sanningmed modifikation. Vi ha där också doktor Erdtman, som arbetar på ligninområdet, kanske i dag vår ende forskare på dettc:~
område, men vi ha varit tvungna att ägna oss · åt det område, som
ligger inom den tillämpande tekniken eller i varje fall låg i1.i:i,ra
tekniken, och det beror kanske främst på att bidragsgivarna, d. v . s ,
industri en som finansierat centrallaboratoriet, nog tänkt e r~ig, · ·,
att det skulle snart bli något resultat, Det är besvärligt ;: c:, tt
forska med piskan på ryggen för att man skall få fram något :resultat mycket snabbt, men därvidlag vill jag likväl understryka
vad föredragshållaren sade om att forskning är pengar. Det är
nödvändigt, att en forskare får arbeta i lugn och ro, ·och det
kanske inte är något annat område som är så besvärligt somligninkemiens. I varje fall måste vi könstatera, att intresset har
väckts, och jag vill ifrågasätta om icke norrlandsutredningen
genom att ha tagit upp detta ämne till behandling i dag, kan bi,,.
draga till ett omedelbart resultat genom att väcka eller i varje
fall underblåsa den vilja till samarbete , som kanske redan finns,
Det gäller här att få fram en gemensam forskning, på vilken man kan bygga upp resultat. Man har ino:m. cellulosaindustrien,
i den mån tekniken gått framåt, kommit ifrån det öppna·tankeut,...
byte, som under en lång tid existerat. Man har i rätt hög grad ,
när det gällt utvecklingen inom industrien, stängt sina f abriker
och försökt hemlighålla ~ina olika metoder. J~g vågar påstå, a tt
vi ingenjörer, som syssla med detta, nog i· grund och botten p1å~
gas därav och ha klart för oss, att det inte är så förfärlig t hom.,..ligt som kanske disponenterna och direktörerna tro, och enJ.ie;t
min mening skulle vi måhända vinna mycket på ett friare t <'~1ike-::.t"""
byte mellan våra teknici och på att öppna våra fabriker för '-" >·
randra.. Säkert är, att man åtminstone under den period, som fö,,.
regick don nuvarande, då så var förhållandet, kom mycket långt
inom fabrikationen och dess teknik.
Vid sidan om institutionen fö1~ cellulosateknik och trfj.-~ ·c:'rL
vid Tekniska högskolan arbetar också eellulosaindustri cns :-;:.; ' '.; ~' ·J_­
laboratorium. Meningen har varit, att den grundläggande f o,._·::; ·::..
ningen skulle ku1ma förläggas till den sta.tliga insti tutioncri.
och att centrallaboratoriet s_k:ulle kunna i något högre grad i~gna
sig åt den tillämpande forskningen. Fö r det ändamålet har eentrallaboratoriet organiserats så att det vid sin forskning stö dc s
av rådgivande kommitteer av teknici inom de olika områdena i nom
tekniken, och man ha r tänkt sig kunna, genom att s ammanföra ingenjörer från olika områden med centrallaboratoriets folk, fä do
\tunna resultaten snabbare omsatta i praktiken och samtidigt ki.rrma
ställa centralla.borcrtoriet inför industriens aktuellC!.. problmn,
Jag tror, att det vore lyckligt, om man i ;fortsättnin~en kunde
hålla fast vid den tanken , Laboratorie t äT för övrigt i stor
utsträckning organis erat efter srunma former som järnindustriens
forskning. Beträffande en sida av denna forskning har det bnrnti t och brister ännu i hög grad nämligen i fråga om medelstill-gången. Kan man såsom föredragshållaren antydde få fram ett
kraftigt årligt bidrag från industrien - och jag anser ingalunda
49.
att 1/10 %av omsättningssurnmorna, åtminstone när det gäller
cellulosaindustrien, är ett otänkbart belopp - tror jag att vi
skulle ha vunnit myckot ~. Men vi måste å andra sidan förutsätt;:~,
att statsmakterna göra för f orskn}_ngen vad som göras kan och göras skall, i första hand genom uppbyggandet av institutionerna
och genom inrättandet av forskµingsprofessurer ävensom av a~dra
befattningar, låt oss kalla dem laboratorsbefattningar, ungefär
med lektors lön, och framför allt genom inrättandet av forskningsstipendier <'-W sådana dimensionGr att de kunna i någon mån
konkurrera med de löner, som industrien kan bjuda en ux1g ingenjör, som har sina s,tudieskulder att tänka på. Kunna vi lösn problemet på den vägen, så innebär det ändå inte så förfärligt Dtora
utgifter - det låter väsentligt mer än det är - men säkert ii.r
att det skulle vara den bästa placering av pengar som vi }::i_,m:n.:'
tänka oss. Det är där inte fråga om några procent, som vi sk,_1lle
få i ränta:, utan hundratals procent •. Man frågar, om vi ha råd
till det, På det kan jag bara svara: "Vi ha icke råd att låta
bli det"~
Professorn Henrik Kreiiger~ Eftersom de tekniska högl::;ko:Lc:t:'···
na blivit i viss man-nämnda här och eftersom jag är mycket intresserad för teknisk forskning, har j2Lg känt mig manad att :3Ug[1
några ord helt kortfattat om de tekniska högskolorna. Det E3tår
på deras program, att målet för de tekniska högskolorna är teknisk vetenskaplig forskning och undervisning. Om dessa båda
discipliner skulle ställas lika, skulle man ju använda ungefär
lika mycket pengar på den ena som på den andra. Även om vi det
skulle göra, skulle det bli varken hackat eller malet och man skul·~
le varken få det ena eller det andra ordentligt. Därför ha vi
varit nödsakade att lägga den huvudsakliga vikten på undervisningen och detta har varit särskilt nödvändigt för att vi skulle
kunna tillfredsställa de viktigaste behoven. Forskningen har
därigenom blivit i hög grad eftersatt, oaktat man gjort viss2
ansträngningar för att bereda den bättre möjligheter. 1927 tillkom sålunda den teknologie doktorsgraden. 'Den blev inte så eftersträvad som man tänkt sig delvis beroende på den svårighetsgrad,
som uppsatts för dess erhållande, men lika mycket beror det kan.ske på att de inkom[:.:;ter, som vederbörande doktorer kunna påräkna,
inte verkat särskilt lockande. Det är nog många, som gått denna
forskareväg, som funnit att när de väl blivit färdiga med siY:c
dok'torsgrad de stå i ekonomiskt hänseende efter sina jämm1rif!'."·
kamrater, vilket också framhölls av inledaren.
Vad vi behöva· är pengar för att stimulera forskn]_n2;cn.
Vi behöva pengar för att uppföra byggnader, eftersom det ~ir J1:; 11··
vändigt att ha goda utryrnmen för sådana ändamål. Vill man Lite
skaffa pengar till forskning är dot ungefär som om man inte v:LL.l_
kosta på sig en lykta att lysa sig med när det är mörkt.
Vad beträffar anslc:~gen till högskolorna kan jag ju er:;: ,.,
om att vi under många år gjort kraftiga ansträngningar för 2. ,_; '.
få pengar till forskning 9 men vår begäran därom har icke~ bli 7Lt
hörsammad. Man får dock hoppas att det skall bli bättre nu.
Även om man händelsevis skulle kunna skaffa pengar, är man änclå
inte hjälpt med detta på en gång. .Det måste växa ut så smånincorn 9
man måste skaffa fram forskare.· Jag tror också att den påbygg:no,d
utanpå högskolan, som har vc:.,rit skisserad här, innebär ett lycl::ligt sätt att få fram dessa forskare, men man kan inte på en
gång trolla fram vad som i det avseendet behövs. Först och frärn.rJt
50.
behövs det pengar och de pengar, som användas för forskning äro,
som här också förut har sagts, väl nedlagda pengar. Jag kan
emellertid vittna om att det vid de teknisk<:l högskolorna fin:r.E:
en mycket stark och. kraftig vilja att bidraga till framskapandet
av goda resultat i samverkan med industrien.
Jägmästaren E. Ronge: Inledarens föredrag har fått titeln
"Forskningens betydelse för skogsindustriernas utveckling". Detta
ger mig anlednj_ng att jämväl understryka betydelsen av den skogliga forskningen såsom en dock primär faktor. Försöksverksamh eten på skogens område har på senare år erhållit ett nytt tillskott
i och med att skogsträdsförädlingen tillkommit.
Under exploateringstiden i Norrland fanns naturligt nog föga eller inget intresse för skoglig forskning. I och med att vi
mer och mer kommit över på det producerande skogsbruket, ha r intresset alltmer stegrats. Då skogsforskningen ofta betecknats
såsom en fråga på mycket lång sikt, påpekas att med våra nuvarande trädslag omsättes eller förnyas ett virkesförråd på en tid av
25 a 30 år.
Tillgången på skogliga forskare måste betecknas som mycket
svag. Vidare ha r det brustit i kontakten mellan forskningen och
det praktiska skogsbruket . En förändring till det bä,ttre i detta
avseende synes dock ha in~rätt.
Med tanke på den träkemiska forskningen bör ern.ell e1·ti d t )Gtonas, att för ett och samma trädslag föreligger en naturlig va,·riation ifråga om vedens "konstitution", som kan vara av mycket
väsentlig grad. Därjämte förekomma skilda raser eller r asty:per
med skilda egenskaper hos samma trädslag. Intim kontakt med
biologiskt-skoglig sakku..Ylskap är därför nödvändig, om den kemj_fJ ··
ka forskningen från början skall kunna läggas på säker grund.
I det sammanhanget kan omnämna s? att från t. ex. f l ygvr:.o.p-net har hänvändelse skett till Växtförä dlingsfö reningen med hemställan om samarbete rörande skiljaktigheter ifråga om svensk
björk av olika arter eller "raser" samt ifråga om grar1. Den
björkfaner, som f .n. användes av flygva pnet, importeras helt
från Finland. Atgärder äro emellertid redan vidtagna, som avse
att konstatera rådande skiljaktigheter ifråga om björkvirkets
varierande egenskaper.
Med tanke på den från flera håll omvittnade brist på forskare, som föreligger i vårt land, synes motiverad anledning f öreligga att i möjligaste mån tillse, att vederbörande icke betu11gas
med föreläsningsskyldighet i sådan omfat tning, att forskningsverksamheten därav kan bli lidande. Forskningen synes därvid
böra betraktas som det primära och fö r eläsningsverksa:mhet en så-~
som det sekundära.
Herr Ordföranden: Inför den fortsatta diskussionen vill
jag påpeka, att vi nu ha hört uttalanden från represent anter fö:c
nuvarande statliga kommi tteer, uttalanden från de t ekniska 'i · ··
skolornas sida och, genom direktör Sundblad, u ttalande ävur~ :':'.':"
industriens sida. Det ä r utomordentl igt värdefullt, at t ve-> .
huruvida de synpunkter, som hä r företrätts av inledaren och c;i ·-rektör Sundblad, delas på andra håll i nom industrien och om ,::,:;t
är en enig ståndpunkt i de t avseendet. Jag skulle däI·f ör vi1 j:.. _
_____________
__
__:_
~-----· ·-··-
--··- - - - - -
51 .
be herrarna , qm det är någon, som 11ar en avvikande mening 1 att
nu uttala er därom , Jägmästare Ronge skärpte vad inledaren sade
om att det krävdes $amarbete mellan olika slags f orsl<:are och at·t
det alltså behöves ett gemensamt råd för att ordna den kontakt
som behövs mellan dem ,
Disponenten K . F ~ Göransson : Jag har inte någon avvikande
mening utan v ill barähelt ko r t och gott förklara, att jag ansluter mig till vad som sagts genom ingenjör Waldenström och cE ~
rektör Sundblad .
Herr Or dföranden : Då ingen anfört någon avvikande mening ,
får jag anse , ·att den:na diskussion nu kan avslutas , - -
_.......__ _~
----- --- -~
---~- -~--~
--- -~
--~
- - - ~-- ~~~~~--=~~---- - -- -----
-- --- --
52 .
Om3clagen den 7 maj
k1. 10.30.
Ti:konomisk-
~ografisk
l regionindel-
Ordfi5randen lämnade ordet till sekreteraren i 1940 års
Norrlandsutredning 9 docenten
w.
••
William-Olsson, vilken lovat in-
ning i Norr-
lalld·
;;..--
leda en diskussion 9ver ämnet Ekonomisk-geografisk regionindel-·
ning i Norrland.
Docenten w. William-Olsson yttrade; Herr Ordförande;
mina ärade åhörareJ Många gånger har framhållits, att Norr-·
land icke är ett enhetligt område med samma problem överallt.
Trots detta resonera icke blott sörlänningar utan även norrlänningar om Norrland, som om det vore en odifferentierad en-·
het . Detta kom fram med all tydlighet på Härnömässan, där man
talade om Norrlands åkerbruk, Norrlands ungdom, Norrlands in·-·
dustri O•S·V• Man hörde krav, som gingo ut på en norrlännin?:·arnas front mot sörlänningarna. Och denna böjelse att geneTa-lis era Norrland är så stark, att jag själv gjorde den pinsannJJi
erfarenheten, att det är farligt att, när man kommer till en
stad i Norrland, säga, att man aldrig varit där förut.
"TänJ\ 9
han har aldrig varit i Norrland förut", s.~iger man. Ryktet s)rides och man framstår .som ärkesörlänningen, vilken har en enda
önskan, att Norrlandsproblemen skola ställas på framtiden.
Vanan att generalisera utifrån den egna erfarenheten 9 dE~n
egna verksamhetssfären och den egna bygden är det, som skymmer
"sikten" över Norrlandsproblemen. Det är inte i första rummet
kunskap om Norrland, som saknas, utan det är överblick. Vi ha
i varje län personer med de yppersta kunskaper om respekt i ve
läns förhållanden 9 vi ha skogsmän, som känna skogen in i minuta
detalj, vi ha industrimän med de grundligaste kunskaper om in-dustriens problem9 som över huvud stå att uppbringa. På alla
områden finna vi kunskaper 9 men vi sakna en klar överblick av 9
hur de olika delarna samverka till den del av Sverige, som är
Norrland, och vi sal~na en överblick av 9 hur Norrland samverkar
med södra Sverige liksom också i viss mån med världen. För [~tt
få denna överblick måste vi gripa till ett speciellt arbets . redskap, nämligen förminskningsglaset
0
I går, när vi hörde den tekniska forskningen diskv.. ter :u; 9
fingo vi stifta bekantskap med yrkesmannen 9 specialisten, ::i c ·,t
kan sägas ha mikroskopet som sitt förnämsta arbetsredskap.
måste vi gripa till förminskningsglaset i stället därför at-~;
Norrland är så stort och mångskiftande, att vi inte kunna öve:T"
blicka det utan att förminska det
Kartan är redan den en
minskad bild av verkligheten9 men det gäller att förminska F :~· •.
att icke något väsentligt faller bort
Vi komma fram till (] ._ .t
svåra kravet att skilja mellan väsentligt och oväsentligt iL;_·
helhetens synpunkt. Det är detta, som är svårt för specialJ ;3tcm,
därför att ju skickligare han är på fJi tt område dess mera l::re,ft I
lägger han ned på att finna det väsentliga just inom sitt eget
område, och det blir inte tillräckligt tid och kraft över till
0
0
53 .
det stora arbetet att överblicka helheten? vilket fordrar, att
man många gånger ser bort från kanske just det, som är det v~J.. ·-·
sentliga inom det egna området.
Att ställa J<::ravet på överblick betyder ingalunda ett un-derskattande av delarna och delproblemen. Tvärtom. Helheten
samrn ansättes av en oöverskådlig rad av delar och för att det
hela skall fara väl, måste delarna vara väl ordnade. Men delarna måste inpassas i hellleten så att strävandena pa ett område
icke skära sig med strävanden på ett annat område och så att
intet område av betydelse lämnas obeaktat.
När jag nu går att redogöra för den regionindelning av
Norrland, som var den :första arbetsuppgift, som 1940 års norr-·
landsutredning grep sig an med, måste jag betona, att det inte
går att göra en regionindelning, som står utan motsägelse. Den
föreliggande regionindelningen, som ännu icke är definitivt
fastställd, är gjord med beaktande av de synpunkter, som synts
särskilt betydelsefulla· I mångas ögon är den kanske fÖl' grov.
Överskådligheten hade emellertid förlorat :på om man hade gjoTt
den finare 9 och intet hinder möter att klyva upp de större re·-·
gionerna, som jag här kommer att skissera i mindre regioner och
senare behandla dem särskilt.
Den första åtgärd, som måste vidtagas, är att skilja
den rena landsbygden frå.n städerna och tätorterna. Nödvändi ,
heten härav är betingad av den fundamentala skillnaden mellan
å ena sidan den areala produktionen eller den produktion, som
är bunden till produktionsytor, jordbruk 9 skogsbruk och fiske)~
samt den lokala produktionen eller den produktion, som är bm1 ..··
den till produktions ort er, nämligen handel, administration cich
industri m.f1. verksamheter. Till att börja med se vi allts8
bort från alla städer och tätorter och indela Norrlands landsbygd i regioner efter skogsbrukets och jordbrukets förhållanden. Många synpunkter måste därvid läggas men de kunna samman-·
fattas i grupper under rubrikerna: naturgeografiska förhållan··
den, admini stra ti va förhållanden samt kulturgeografiska för·hållanden.
Bland de natur geografiska förhållandena framträder föT::1t
berggrunden, som i södra och mellersta Norrland är mycket sta:rkt
kuperad, det Sten De Geerska rutplatålandet, och i nordliga
Norrland flackt kuperad eller flackt storkuperad, De Geers berg-kul.land· Utom dessa förhållanden framträder den marina gränsen
såsom det i föreliggm1de sammanhang mest betydelsefulla draget.
Denna gräns sträcker sig från trakten norr om Pajala i norr i. en
starkt buktande linje mot söder. I Norrbottens län ligger den
på långt avstånd från kusten, närma+ sig mer och mer kusten ned
mot Västernorrlands lfu'l för att återigen fjärma sig från kurltc:11
i sydliga Norrland.
'
Den marina gränsen är, som redan .• G. Högbom påpekade _ i
sin regionindelning av Norrland, en utomordentligt betydelse :· ~ 11 l
gränslinj e. Nedanför den marina gränsen ha de lägre partier:·;["
av terrängen täckts av sediment, som nu äro de bästa odlinz;s;_i 1Jr~
darna, medan höjdpartierna ligga mod en ursvallad, näringsfatt:Lg
och till odling oduglig morän,. Ovanför den marina gränsen äru
de lägre partierna täckta av myrar, dc:;tta särskilt i Norrnottr:rF1
54 .
och Västerbottens län 9 medan odlingsjorden förekommer dels llS
moränliderna, c1är ingen ursvallning skett, dels vid selen s::FTt
på sedimenten i foma issjöar och postglaciala sjöar. :Oe[c:;~;:.:::.
förhållanden gör det nödvändigt att i hela Norrland skilja LL.1··
lan kustland och inland·
Som en särskild region måste man också urskilja Storr:;) ';...
bygden, som har ::iina särskilda betingelser, bl . a~ på grund e,v
silurförekomsten därstädes.
Klimatet är den andra för regionindelningen bestämmande
naturgeografiska faktorn. Årsisotermerna löpa i stort sett i
nordost-sydvästlig riktning9 dock med en kraftig inbuktning i
storsjöområdet, så att det inre Norrland måste indelas i en
sydligare kallare rE;gion i Härjedalen~ en mellanregion i Stor-sjöbygden med ett mera omväxlande och mildare klimat samt åter,igen en kallare region i lappmarken. Juliisotermerna löpa paral
lellt med Bottenkusten, så att Haparanda har samma juli tempcra,.,.
tur som Gävle . Dessa förhållanden , liksom de förut relaterade,
göra att man bör urskilja kustlandet som en region och det
jämtländska silurområdct såsom en. Nederbördsförhållandena som
i stort sett visa en minskande årlig nederbörd från väster mot
nordväst, ge icke några direktiv för en så grov regionindeln ing
som det t.vp är fråga om.
Den tredje naturgeografiska faktorn r:W särskild betydc l,...
se för regionindelningen är flodområdena. Flodområdena utgc'.rr3.9
trots vad som sades i går, Norrlands viktigaste godstrans;:)OJ'.' l> ·
leder på grund av flottningen? och även vägnätet, såväl ji:'crn ·
gar som landsvägar, äro i väsentlig grad bestämda av dcre. ~3 11:> ·
lar. Därtill utgöra dessa områden i många fall särpräglade ;_' 11· ·
råden och viktiga statistiska reclovisningsområden för skogen.
Läns gränserna äro i flera fall dragna utan hänsyn till flod m'1 -':' :0~·
dena och detta komplicerar regionindelningen eller, annorlur,,> ·
uttryckt, läns gränserna stå hindrande i vägen för en indeln:L ;
efter de rent naturgeografiska synpunkterna.
1
•
Fig. 1, visar de olika norrländsko. älvarnas flodomrr'3.>:19
Åby, Byske och Skellefte älvar rinna UI)P i Norrbottens län, n r:rr1
ha sina mynningar i Västerbottens län. Gide älv rinner upp j
Västerbottens län , och en dol av Ångermanälvens område falle r
inom Västerbottens län 9 mo dan dessa båda älvar mynna ut i V1i~>­
ternorrlands län. Li usnan åter rinner upp i J2Jntlands län 9 Horn.
i detta sarmnanhang bÖr föras samman med Västernorrlands län,
men finner sitt utlopp i Gävleborgs l~m. I övrigt sammanfalla
flodområdena relativt v~H med länen, ehuru vissa svårigheter
uppstå dels i norr på grund e.,v att riksgrU,nE;en mellan Sverir:c!
och Finland är dragen i Torne -Muonio ä.l v samt i söder , där ])c.1·älvens flodområde icke begränsas av Ko:pparbergE:i - och Gävleborg.::~
länsgränser.
Om vi så övergå till de administrativa förhållandena.
finna vi att länsindelningcm först och främst framträdor som b e · ·
stämmande för regionc~rna. Det är nödvändigt att ordna hela ;11'".-·
terialet så att det ligger väl till ur förval tningsmässig sy :·,
:punkt . Länen äro emellertid. alldeles fiir stora och heturo '"<
ur de flesta synpunkter och ha därför kluvits upp i smär:r o '.·."· ·
råden. Men det har därvid inte burit sig bättre än a t t lH<., ·:
ningsstatistiken har förts till ett slag .' lV områden , d,, ~J o l{, '
1 ·-
--"'
' ' ' '"-
'I
FLOOOffRÅOEN
'-
(\-.._ (
\
.._/
/
......
r,/)
I
I
,J
\
\
'
\
I
\
Ka!/x
Ci/V'
\
~
c,
'
I
I
I
\
'\
\
\.
('Jr- ......... , _,I
I
'{
I
\
I' )
I
\
j
'
I
'
\
-
~
Fig. 1. Flodområden i Norrland och Mellansverige.
D
55.
<Ema 9 mGdm jordbrtiLmtatll:tti..lcm fc!rts till eti m1l'.n1 kete;·pr:L av områden 9 .1 (: :..• · •
jordbruksområdena. Slutligen ha vi såsom statistiska redoviu· ·
ningsområden för skogen, som jag nyss nämnde, flodområdena·
J)å man för att bedöma näringslivet måste koppla ihop befoJJ,:-~
ningen med dess försörjningsmöj ligheter, i detta fall jo:rd-·
bruket och skogsbruket, blir regionindelningen ett ganska kv:Lu-·
tigt problem.
I fig. 2 äro jordbruksområdena angivna på den mellersts
bilden . Kustbygden, som sträcker. sig efter hela Norrland, li:_;ger helt under den marina gränsen. Mellanbygden ligger i huvudsak över den marina gränsen, men älvdalarna, som ligga u11der marina gränsen, tränga in i den med sin täta odling och
bebyggelse• Slutligen finna vi inlandet samt det jä.mtländsko,
silurområdet särredo-,,,risat. Till det senare har även förts Tå-sjö i Västernorrlands län.
På den vänstra bilden finnas bygderna redovisade, som
vi ha att hålla oss till i fråga om befoJJGJ.ingsstatistiken.
Bygderna äro vida mindre än jordbruksområdena~ vilket undeT··
1 ät tar en samman j i:imln1 in g.
På den högra. bild. en framtrf:id_er de11
förslagsvis kommit fram.
ref;ionind.eln~j_nr~,
fJiJ.:
I Norrbottens län skiljes mell<.m hus tland och 1a
Svårighet en där har varit att j ordbrulrnområdets gräns 8r d:n;···
gen söder om Pajala och Korpilombolo tingslag, medan bygdr::gr:~n- ,.
sen är dragen norr därom. En jämkning måste göras och dth_"v~i.J
överflyttas bygdens befolJmingssiffror efter jordbruksomr'°1.c3r.?t::
krav, detta bl. a· av LLimatiska och transportgeografiska sk(-:J,
som jag senare skall {iterkomma till. I V8Bterbottens Hin
jordbruks indelningen tidigare skett på kustland, mellanbygd
och inland, (fig. 2) 9 vilket emellertid ändrats i den senac.rbr)
jordbruks räkningen på framstälJning av hur?hållningssällska·uc·:~
i Umeå. Här skiljes alitså endast mella..11 kustland och inlarF1 •
I inlandet är emellertid särredovisad A~rnle och Vilhelmina
lappmark, detta på grund av att de 9 som jag nyss nämnde~ ti11·höra .Ångermanälvens flodområde 9 vartill komma skogliga och
transportgeografiska synpunkter. I vissa sammanhang kunna d~:;
därigenom bryta~3 ut ur Västerbottens län.
I Västernorrlands
län redovisas kustbygden och mellanbygden, vilken senare s:1mmrm· ··
sättes av delar av Västernorrlands län och Jämtlands 1än. H;:~:·.,.
vid blir det nö dv;c',ndigt att klyva norra Angermanbygden och ct·:~
1
..
f"ora v·1,:CSJ
•••
. r 1:rnrnmuner .f ran J or ab
over.
o 0 c b_,_ "lrranJ.n;e
. ru k""
·aomracien::1B
mellanbygd till kustbygden. I ,Jämtlands J)in utskiljas mella?>·
bygden, inlandet och Storsj öbygden° På grund av uppodlingenfJ
intensitet följes därvid bygdeindelninge ::~ , vilket innebär en
justering av jordbruksområdena. Härjedalen måste särredovi~Jaf: 9
detta av såväl klirna tiE3ka som trarn::portgeografiska skäl. I
Gävleborgs län fJärre0.ovisas mellanbygden och kustbygden od
till den senare lägges i överens Dtämm(:::l?, e mod j ordbru1rnräk·ningen den sydöstra c18len av Dalarna· Overf1yttningen fr'\•:.
jordbruksområde til1 bygd eller tvfrrt om måste därvid ske ')
träffande Hassela 9 J[!,rvDö, Unders vik~ Arbrå och Vo:x:na konr 1": •
0
•
0
.,
1
1'
•
1
Mot bakgrunden D.V Anricks åkerkarta 9 fig. 3., frrn ,,t >>
regionindelningens grunddrag, kuDtlandi::t mt~d d.css rc::lat~t·vt r-: ·· '"
odling, den åkerfattige, mellaJJ.bygden med de inträngande åkc~ ··
-;::
.....
0
z
a>
Ol
c
·c:
Q)
-0
c
c
0
'öi
Q)
.....
Ol
a
<f)
.....
:o
~
......
E
a
<f)
c
Q)
-0
oa
.....
E
0
<f)
..:L.
:i
.....
...0
-0
.....
0
...c
u
0
.....
Q)
-0
Ol
>m
oi
LL
..·.
..:~.
·. ....
.. ,.. ·
.·,
·
..
' "·
.
.
'
~
b
1 prick = 1 kvkm åker
Fig. 3 . Sveriges åkerareal (En!. C. J . Anrick) .
56.
täta älvdalarna, det åkerfattiga inlandet och den åkertäta
Storsjöbygden. Även ur skoglig synpunkt stämmer denna regionindelning ganska väl.; Kulturskogar, barrblandbestånd, karr~\·-­
terisera kustlandet i Gävleborgs län, övervägande tallbr:,st'S.n6
förhärska i södra Norrlands inland, granskogen förhärskar i
mellersta Norrland ända upp till Åsele och Vilhelmina lri.:fJ:)murL
i Västerbottens län och längre norrut dominerar tallen.
I samma ögonblick man skiljer städerna och tätorterna
från den egentliga landsbygden, måste den ur la...Yldsbygdens och
arealproduktionens synpunkt gjorda regionindelningen komplettF:~­
ras med en gruppering av städerna och tätorterna· Vad städer·na beträffar kan en sådan göras med hjälp av de tryckta folkräkningarna, men då det gäller de icke administrativa tätorterna, måste man gå till folkräkning;::i,,rnas råtabeller. Ur dem ~rnn
man få fram siffror för de icke administrativa tätorternas yr·kesfördelning inom var och en av de bygder jag nyss talat om.
})är redovisas rnunicipalsamhällena och köpingarna för sig, medaJ1
de övriga tätorterna äro sammanslagna. Materialet har sålunda
avsevärda brister• Man får agglomerationerna klumpvis, men
nackdelen mildras av att bygderna äro relativt små och relativt
enhetliga områden. J)et visar sig vid en granskning av tätorter na9 att de låta sig grupperas i klart markerade typer•
På diagrammen, fig. 4 • 9 redovisas med de skuggade ytorna den absoluta folkmängden i respektive tätorter eller tätorts -grupper. Med hjälp av dem kunna vi göra exakta jämförelser
mellan tätorternas storlek. Siffrorna ange bygdernas nummer
enligt 1930 års folkräkning i vilka tätorterna ligga. Folk·mängdsuppgifterna äro emellertid icke huvudsaken i diagrammen
utan de staplar, som ange befolkningens tillhörighet till olika
grupper av yrken. Från vänster räknat på diagrammen markeno,r
den första stapeln befolkning tillhörig jordbruk, skogsbru. 1.<::,
boskapsskötsel och fiske 9 uttryckt som procent av totala :fo1k-..
mängden; de följ ande staplarna markera 6 industri; handel o c',
samfärdsel; allmän tjänst och fria yrken; husligt arbete; E:: ;;~t
f. d· yrkesutövare och övriga.
Staplarna ange tillsaJnmans du
olika orternas näringsgeografiska karaktär.
Industristaplarna äro uppdelade i~ byggnadsindustri 9
vitt; gruvdrift och metallindustri 9 de svarta fält en; skot;D· ·
industrierna (pappers industri en och uassaindustrien) markcrc .'!( ,
med rutning; och d.äremellan alla övriga indv.strigrupper, ma1 :>~~­
rade med vertikala streck. Stapeln för handel och samfärdscl
återigen är delad så att järnvägsbefolkningcn, ringar, skilh1
undan från den övriga befolkningen~ varigenom vi kunna be dföia
järnvägarnas betydelse i de olika orterna"
Vi finna en rad orter , karakteriserade av relativt jij,mn
yrkesfördelning; dot är städerna och handelsorterna. Dessa ka-·
rakteriseras av en kraftig stapel för handel och samfärdsel och
en industristapel9 som visar en mångskj_ftande industri. Alla
de olika industrigrupperna finnas representerade i dessa ortor.
Kontrasterande mot dessa fra;nträder en annan typ av orter 1 näm·-
121'
llömo:Sand
Slockhdm
•
126'
Lxck.sele
'.k-<>j<v~
126
Ovr. "'.!?!?/
SA-elle#.å
.shxr
122
125"
(/,,.,e,; .slaa'
ö'Vr.'!9y/
..112
Ovr. 17991.
129
Kalix m :e
132
ki"runa
Gi/11/vo.re
-'?q/m~I
Il/
103
Al6y "'' "
Sf:pr:"f
koe~n
Ovr. agg/.
/.21
Övr. osyl.
122
12,Y.
Jörn m:e
' • 118
yqn,,qs
kö;o,;.,y
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 117.·en ·-
Fig . 4 . Folkmängd och yrkesgruppering inom visso tätorter och tätortsgrupper i Norrland . För teckenförklaring hänvisas till texten.
57.
ligen industriorterna. Dessa karakteriseras av en kraftig industristapel. Befollrrlingen inom dem domineras helt och hållet
av industri en. Men det märkliga är, att dessa orter i allmänhet äro ensidiga.
En rad av orter domineras helt av massa- och sågverksindustrierna och äro för sin utveckling bestämda av dessa in-·
dustrier• Sker en kontraktion inom dem, avspeglas dett a i
t.ex. handelsbefolkningens storlek, enär denna huvudsakli gen
utgöres av detaljhandlare, som förse industribefolkningen mc:~.
varor&
Andra typer av industriorter finnas Också; t.ex• S<::m.d-vikens köping, där järn- och metallirtdustrien är den domirte·"·
rande. Industristapeln är där nästan'helt svart. På samma
sätt se vi, att Kiruna, Gällivare, Malmberget - de äro sammanslagna i detta sammanhang - äro dominerad8 av gruvdriften. I Alby municipalsamhälle finna vi också en ensidig typ;
det är den kemiska industrien, som där domin erare
Skillnaden mellan städer och handelsorter å den ena sidan samt industriorter å den andra ligger däri , att i städerna
och handelsorterna är handeln kra ftig och industrien mångskiftande, medan indui3triorterna behärskas av ensidig industri.
Städerna och handelsorterna visa samma yrkessammansättning i
orter av de mest skilda storleksordningar. Stockholm har samma typ som exempelvis Kramfors. Å andra sidan utmärka sig industriorterna för utomo r dentlig ensidighet, antingen de äro
stora eller små eller träindustriorter, gruv- och metallindustriort er eller övriga industriorter.
Slutligen ha vi en kategori i Norrland, som domineras
av järnvägsväsendety t.ex. Vännäs köping9 där över 50 ~ av
befolkningen utgöres av järnvägstjänstemän och deras familjer.
Grupperingen a v tätorterna blir
följ an de~
lo
städer och han.delsorter
2.
industriorter a) trä- eller skogsindustriorter
b) gruv- och :metallindustriorter samt c ) övriga industriort er
3.
järnvägsorter·
På kartan, Pl l
äro de olika ort erna inlagda eft e r
geografisk karaktär. Skrafferingen 9 som ligger i bottnen ~)11
kartan anger tidsavst ån d et från d e handc) l sorter 1 som ha mor
än 2000 invånare 9 vi l ket är en godtyc kli gt vald gräns. Ticl.uavstånd.en ha avsetts utefter järnvägs- och orrmi buslinj er på f:3[:
sätt, att det markeras, hur långt man kommer på en timme, två
timmar, tre timmar etc. me d järnvägarnas pe rsontåg ell e r om.n:Lbussarna· Vidare har fört;.tsetts, att man från busslinj ernr:i. och
järnvägarna kan komma i alla ri·ktningar med en hastighet a v
4 lan i timmen, då man lämnat det mekan iserad e fo rdon e t. Av
kart an få vi en bild ev de olika handelsort ernas och städernc:.,E:'
omlanq, vilka delar av Norrland, som så att säga b ehärskas
från Ostersund 9 Sundsvall 9 Umeå ell er andra städer eller större
0
0
,
.
..._
, ,., •r.
~·
...
;
Plansch 1. Tidsavstånd från handelsorter med mer än 2 000 invånare.
Stark förminskning av karta i fem färger . För teckenförklaring
hänvisas ti 11 texten.
58 .
handelsortero Av de mörkare partierna på kartan se vi gränsen
mellan exempelvis Östersunds och Sundsvalls omland , hur de o ~'.:i­
ka städerna behärska lappmarken o . s.v. GJ::rafferingen vu.:r:.:c,
hur långt "bort" landsbygden ligger·
Länsgränserna firo inlagda med. svart strcckning och tjäna huvudsakligen till orientering. Regiongränserna äro i n lagda med blått.
K.'lrtan ger den transportgeografiska och den kul turgeo ~
grafiska motiveringen för den regionindelning, som vi ha
gjort . KUstlandet är markerat i ljus ton, det ligger nära
kulturhärdar och administrativa och ekonomiska centra liksom
också Storsjöbygden . Härjedalen framträder genom sin mörkare
färg som "avlägset ". · Paj ale. och Korpilombolo tings lag ha si na snabbaste förbindelser med Gällivare, och bör därför sammanföras med lappmarken i ej med kustlandet . Åsele och Vilhelmina
lappmarker äro transportgeografiskt orienterade mot söder och
sydost , ett av motiven för deras särredovisande·
Om vi se på färgerna på tätorterna , märka vi också
skillnaden mellan Bergsslagen med dess dominerande j ä rn - och
gruvindustri, utmärkt med de röda kloten , och Norrland med de
ensidiga träindustriorterna, markerade med gu.l t , samt de ensamt liggande Boliden, Gällivare och Kiruna längst i norr .
Befolkningsagglomerationerna äro markerade med klot,
rymdproportionellt mot invånartalen enligt 1935 års folkräkning . Städerna och handelsorterna äro, som ovan sagts , teck·nade med svart, träindustriorterna med gult, järn- och metallindustriorterna med rött och övriga industriorter med grönt.
Slutligen äro järnvägsortcrna tecknade i blått.
Jag har nu redovisat, hur landsbygden indelas i regio ·ner och hur tätorterna grupperas , och motiverat åtgärderna
med de näringsgeografiska förhållandena, sådana de betingas
av vissa naturgeografiska och transportgeografiska huvuddrag
och komma till uttryck i befolkningens yrkesfördelningo Mon
motiveringen skulle icke vara fullständig utan att vi samti digt göra en redovisning av de demografiska förhållandena.
Vi skola då först granska nativitetsförhållandena i städerna, på den egnntliga landsbygden och på den agglomer.wdc
landsbygden sådana de avspeglas i tab. l· utvisande ''Repro~
dukt ionsindex 1935", vilket är ett grovt mått på befolJr,nings-·
Tab.
Re produktions index. 1935.
}.
Gävl. Västern.
IAdm.lb.
Städer
I
I
IEg . lbQ
1Aggl olb •
o.s4
0.54
0.93
0.66
Jämtl.
i
j
Väl:it. b. i Norrb.
1.09
o.9s
0 .93
Oo52
0.96
Oo8l
0.74
0 °93
0 092
0.52
0.75
1.14
I
I
!
i
I'
;ik~~--l
_
.....................
lo26
~
0 .'J O
0 . -,
0.72
1.40
0•
0 . 84
o. 7:.'.
(I_/
·:..
1) (
59.
'
'
reproduktionen. Om index är lika mc:d 1, ersätter befolkningen
sig själv mod rådande nativitets- och mortalitctsförhållanden,
om det är.över 1 befinner sig befolkningen i växande, och om
det är under 1 krymper bc:;folkningen samman. Om vi se på den
egentliga landsbygden först, finna vi, att index för riket
ligger vid 0.97 9 vilket visar att den svenska landsbygden
har slutat att ersätta sig själv, slutat att vara en källa för
befolkningstillväxten, Av de olika länr::m. :finna vi att Gävle~­
borgs län har siffran 0.93 ,. Västernorrlands län 0 .gs och
Jämtlands län 0.96. I.andsbygdsbefolkningen har där slutat att
ersätta sig själv· I Västerbottens och i Norrbottens län 9
särskilt i det sistnänmda 9 ligger siffran ännu rätt förmånl:i. gt
till· Om vi se på städerna visa de för riket siffran 0. 52, '.JJ:tså hälften så hög som den bör vara, och vi finna, hurusom den
även för de sydnorrländska städerna håller sig vid 0.54 och
0.52. I Västerbottens städer går dem upp till 0·.75 och i
Norrbottens städer till 0.72. Där äro förhållandena sålunds
bättre men långt ifrån tillfredsställande.
Om vi nu se på den agglomererade landsbygden finna yj_ 9
att siffran för riket 9 liksom för NorrlandsHinen· J;igger avsevärt under reproduktionstalet 1 och om man tar hänsyn till
åldersfruktsamheten, visar det sig, att fruktsam.11.eten i dessa
icke administrativa tätorter är nastan lika låg som i städer-·
na. Fruktsamhetsfö rhållandena ge alltså motiv för att sk il.,..
ja städerna och tätorterna från landsbygden, som gjorts i
det föregående.
Befolkningsförhållandena inom de olika regionerna kunna
här redovisas endast genom exemplifiering. I fig. 5. anges
befolkningens sammansättning inom fyra olika landsbygdsregio.,..
ner 1 kustlandet i Gävleborgs län, Storsjöbygden, mellanbygden
i Jämtlands- och Västernorrlands län samt kustlandet i Norr.,..
bottens och Västerbottens län. Figurerna äro s. k. ålders py.,..
ramider, som anger till vänster män och till höger kvinnor i
åldersgrupperna 0-5 9 5-10, 10-15 och 15-20 år o.s.v. Åld ersgrupperna äro angivna i pyramidernas mitt och deras procentuella andel av totalbefolkningen anges av skalan vid pyramidernas baser. Rutningen anger ogifta och streckningen gifta .
Likheten är stor mellan befolkningens sammansättning i de olika regionerna. Pyramiderna äro visserligen smalare upptiJ.1 i
de nordligare regionerna, vilket tyder på, att nativite ts fal-·
let börjat tidigare söderut än i norr, men i alla fallen ha 7 i
en kraftigt avtagande nativitet, vilket kommer till uttryck
i att basen är underdimensi onerad
Ett karakteristiskt genomgående drag är kvinnornas undertalighet, vilket är särsk jl t
framträdande i åldrarna 20-30 år
Det märkliga är, att gi:ftc!r...
målsfrekvensen för dessa åldrar är låg; endast omkrin g en tTod-·
jedel av de undertali ga kvinnorna äro g ifta inom des('J a landB ·bygdsregioner, Såväl kvinnornas undertalighet som den lågi.J
giftermålsfrekvensen måste sammanhänga med bekymmersmnma för-..
hållanden för näringslivet.
0
0
Landsbygdsbefolkningen har en likartad struktur inom
olika regioner, men detta kan icke sägas om tätortsbefolkning-·
en. I fig. 6 redovisas befolkningen i städerna i Västerbo ttens län, handelsorterna i Västerbottens och Norrbottens kust':""
land, träindustriorterna i Västerbot t ens och Norrbottens kustland samt Boliden och Ursviken, vilka sistnämnda hänförts till
.zr. Eg.lb.
Man
9SS68
sr. +
s
2
0
0
2
Kvinnor
Mån
,,,.0822
SY.
+
3
2
0
Kl/ln17or
10/:f98
/09/2/
0
o'Y. .r
f'
z
:J
/
o
o
/
.z
+
:J
.r
6/.
Fig. 5. Befolkningens sammansättning i fyra landsbygdsregioner, kustlandet i Gävleborgs län (IX), Storsjöbygden (IV), mellanbygden i Jämtlands
och Västernorrlands län (V) samt kustlandet i Norrbottens och Västerbottens län ( 11) .
80·
Nån
•
Kvinnor
75-Bo
/>1å"n
11032
/0627
9997
Kvinnor
/0922
5-/() IX>OXXXX>0.
~~~-l""-"-"ii'-"'~"""'~""'! 0-J" pc.""r'~><;><""',.....""+~.----,
!I
2.
0
0
2
"
+
s
67.
Rey.ZL fhnde/sor/er
80-w
/1an
Mafi
2625"
3579
S- 10
S -/0
~~;.>Q!;~~lO.:'.Sq&~QQ:>~ 0-5 !lC><~~~~lC>C~.31...,r---,
3
L
0
0
~~~8S~~~~381~o-;l-""'""'4""-''-l"<=of==l-~"+-"-"-'P
.J
2
0
0
2
.J
Fig. 6. Befolkningen i städerna i Västerbottens län, handelsorterna i Västerbottens och Norrbottens kustland, träindustriorterna i Västerbottens och
Norrbottens kustland samt gruv- och metallindustriorter (Boliden och
Ursviken) i samma region .
60.
gruv- och metallindustriorter. Såväl städerna som hande1s-·
orterna visa en övertalighet för den kvinnliga befoll<..ningeni
och denna övertalighet är särskilt märkbar i åldrarna 20-30
år, där det kommer c;a 1200 kvini."1.or på 1000 män. Där råde::·
alltså det motsatta förhållandet mot på landsbygden· I =Ln·
dustriorterna där.emot återfinnes en jämvikt mellan könen oc1
denna jämvikt är bibehållen i de betydelHefulla åldersgrupperna mellan 20 och 30 år. Städerna och handelErnrterna ka···
rakteriseras av en betydande inflyttning? en rt:;lati vt hög
kvinnlig giftermålsfrekvens, detta trotD kvinnornas övertalig···
het, och en låg nativitet. Träindustriortr:;rna }::arakterifle:c: 1u
av en "åldrande" befolkning och en låg gj_fterllk.'1.lsfrekvens? :.;u:-·
dan man i de kraftigt expanderar1de Boliden och Ursviken har
stark inflyttning, hög giftermålsfrekvens och till synes hi..ig
nativitet. Även ur demografir:~k synpunkt är det således för
det första nödvändigt att skilja tätorterna från landsbygden9
vilket tidigare påpekats 9 och, för det andra i att skilja på
de olika tätortsgrupperna efter deras näringsgeografiska kt::i,raktär.
1
Hur samverka nu de olika norrländska regionerna med varandra och med landet i deSE3 helhet?
Iiandsbygdsregionerna äro till sin utveckling bestämda
av för det första tätorterna, som ligga inom dem och äro de·ras kund er beträffande exempel vis li vDmedel, samt för det and-·
ra, av träindustrierna vid kusten, som ta deras virke. Men
dessutom måste man se deras stäl1l1ing mot bakgrunden av hela
den svenska landsbygdens ställning som konkurrerar med dem så·-scm arealproducerande områden.
Fig. 7 visar den svenska arealproduktionen och dEm
svenska vuxna landsbygdsbefolk:ningen undc;r c'.en senaste rna'1B·.,·
åldern, från 1880 fram till 1935.
Kurvan 1 visar jordbrukets totala ve getabilie produkt.:,,-,,.
])en har stegrats från :Lndexsiffra..vi 100 till indexsiffran l
nu. Kurvan 2 visar, hur den animala produktionen stegrats i..Lo.
der samma period, från 100 till 260, medan kurvan 3, f:10m är
den rakt dragna kurvan 9 visar skogs produktionen i kubikmetc:1·,
vilken stegrats från 100 till 160. Den vuxna landsbygdsbe:f:\ 1 1'.---·
ningen, kurvan 4, hr:iT under samma tid sjunidt något. Pro-·
duktionsresultatet per individ har om icke fördubblats r3li -, ,.
långt därifrån under den senaste mans ål derr1.
Vad ha vi då att vänta oss i den framtid~ som kormner
efter nu pågående krig? Sverige f:ir i stort sett själ vförsör~,
jande med avsee:mde på spannmål. Man kan med ganska stor säku:~'·­
het säga, att vegetahilie:oroduktionen icke kan fortsi:itta att
stegras i längden 9 c:när vi knappast med våra löneförhållr::;.ndcn
kunna tänka os:.:.; att exportera såda..via produkter till andra Hi.nc!e;-;:--.
Den animala produktionuIH3 stegring kr:in säkerligen icke fortsätta som hittills. Vi ha redan måst subventionera en högst
betydande export av :=:1rnc5r för att ku.nna up:::ic~hålla produktioner.
Skogsproduktionen slutliL::sen kan ich::e fortsätta att stegras uom
hittills, därför att vi nu ta ut hela återväxten. Samtliga ~)J'.'O­
dukt ionskurvor må stc komma att böja av mot en mera vågrät lin-~
je o Hur blir det då med Dro dnktionsresultaten per individ j_
1l /
200·-
I
/
/
I Jordurukeh verJielob1!0
produklion (sliordeen~
'hele;: 11edello! !88!-1885~
100.)
/
-------,j------ .lI
Jordbruk~.)
anima(a
produld1on (kolor1er.
11edello! /CJål-1885 ~oa)
lil 5koq5/Jruke6 produkf ion (kuuikmefer) !ie-
delfoi 188/~/885::/00)
N
N Vuxen lanchuy9chbefolknlnr;; (!800 år..5 fo&mdnr;o.r/00)
o----'--~_.___...________..---'-----'--
188'0 90190010 20 .JO -10
Fig . 7.
Den areella produktionens och den vuxna landsbygdsbefolkningens
utveckling efter år 1880.
61.
'•
framtiden? Vi måste vänta oss, att det koilIDler att stegras i
hög grad med tanke på växtförädling, husdju:rsförädJ.ing och
våra möjligheter med en rationell omreglering av jordfördelningen, liksom våra möjligheter att mekanisera.
Om produktionen ej kan ökas och :produktionsresul taten
per individ alltjämt förbättras, måste en reglering ske genom att den m8nskliga arbetskraften minskas. Denna process
är redan i full gång och avspeglar sig i de demografiska fö:r---·
hållandena inom landsbygdsregionerna, som ovan beskrivits 9
och vars mest framträdande drag är, att de unga kvinnorna
lämna landsbygden samtidigt som giftermålsfrekvensen bland
de återstående är låg.
Den landsbygdsavfolkning, som vi hittills konstaterat?
är sannolikt bara början till en ännu kraftigare sådan. Mr.·.n.
har flera skäl att tro, att denna landsbygdsavfollming blir
särskilt svår i Norrland, men andra och starkare skäl tala
för att den ej blir så svår i Norrland som i mellersta Sver:;_('.c.
Det främsta av dessa skäl är att skogen kominer att kräva en
noggra.."Ll'l skötsel. Därtill torde det finnas goda möjlighctu:c
att utvidga det norrländska jordbruket till en ökad grad av
självförsörjning.
Städerna och handelsorterna äro i sin utveckling å ena
sidan betingade av omlanden, vilka åskådliggjordes på den isokronkarta, som jag förut visat, och det allmänna välståndet
inom omlanden. Å andra sidan äro de beroende av sin ställning i det system av orter, från vilket Sverige styres politiskt, ekonomiskt och kulturellt.
De sedan urminnes tid specifikt stadsbildande verksamheterna ä:ro administration och politiska, ekonomiska och kulturella verksamheter, och det karakteristiska för dessa verksamheter är en pyramidformig organisation med lokala organ spridda
över landsbygden, dem överordnade orga..YJ. i provinsstäder och
centrala organ i de politiska, administrativa och kulturella
huvudstäderna. Schemat för deras uppbyggnad återges i fig. e.
Så ligga exempelvis häradsrätter spridda över laYJ.det 1 hovrätter i ett fåtal hovrättsstäder och högsta domstolen i huvud· ·
staden, sCIDJ.t lanthandel spridd över landsbygden. 9 kombiner<;:J:
detalj-· och grosshailLLel i småstäder och grosshandel i cl{cn· · '· ··
ka huvudstäder" Ett gott exempel utgör s:~·Jlväsendet.. Fo
olor ligga r~pridda över hela landsbygden 9 kc:mJnuna1a mell~ :1::.:iJ;:•..
lor i smärre orter 9 läroverk i läroverks städer och slutligcr.
universitet i de kulturella huvudstäderna,
Karakteristiskt för detta system är er fortgående kv:J
tetskoncentration så att de mest kvalificerade: inom vart om· ·
råde föras -i;ill den ort 9 som ligger närmqst högre i orfunn.. / .': ,
Genom detta system få vi en kvali tetskonccntration till h
.Lnorterna och till huvudstäderna9 som äro grunden för deras o J>
hörda utv·2ck1ing. Till dessa verks a7Y'Jiet er ä:ro knutna de mån,;·-·
skj_ftande industrier 9 som jag förut visc;.t va:-.ca utmärkande fCJ:r
städerna och handels orterna. Den grafisk~" industrien är dj_-.
rekt krlut9n ti::i.l det ekonomiska9 po1itiska och kulturella livets b12n1'.lpunktero Sc5mnadsindustrien likaså~ genom modern2,o
Det är C:.e ledandes fruar och döttrar, som :cesa utomlands och
konrrna hem med de nya modcdmpulserna· På samma sätt är det med
L.....i ...
•
Fig . 8 . Schematisk framställning av de pyramidformigt uppbyggda
verksa mheternas lokalisering.
·alla
mod.eb~vidJ:lFt indust1~ier
och deras
G-c11om kval it etBl{Onccntru.tion fr[-imj 2tS
antc:~l ,C;i,:r
clä1~tj_ll,
i
stiga:nr.:L:) •
e~c1101n st\t;:1 1.::.i
nya impuls t.:r, upplcomstc~n av nye. -c illverl{nj__n gct.r 9 som från
li ton början växa ut till r~tora företag.
Det är dcSD[~
dustrier, som man nu allmänt cft ,:::r lysc~r i lTo:rrlancl
'. -·-
(:.;11
0
I korthet hm stgdens utve:ckling boskri vas på följ·::;· c
sätt; FrämjacJo främst ::~v kommunik:::'"tion.Dteknikcm tillv.s.xcc 1c
specifikt stadsbild221dc verksaxrrhct c:rne. ·'.,1cd en stcirrc styr1:2
ju större deras konc ontra.tion blir, dragundc med sig vir.-JEJg
slag av typiska stadsindustricr, och ju mer alla dessn tilJ.
stor del byt esprodukti va vcrksn.t11hct a· 9 eller sådan<:., vort:GrJJ:nlL<ter, som arbeta för omlandc:n, växa ocb. blomstn1.. 9 duss mer nt-..
vecklas stadens egcmproduktive, vcrl;:c3;~.rn...1-icter eller de vcr l\:: ~:oc..:.i.1:i-­
heter, som arbeta för stadens E:gen bofollming. Effekten för
stärkes dols av r.ttt mec1 c1e ledande -på oli ka områden följa h öge·:
inkomster, clc~ls c_.tv att tillväxten i sig själv gor ständigt öke.-de inkomster, som möjliggöra en liberal sJ;:;::i.ttepolitik och :n
hög allmänstanda:rd 9 vilket i sin tur n. ttra}10rar nya förc..::t n g och
även människor~ soJJ. C:~r·agit sig tillbnko. från förvärvsarbe te t
men medför:::" sina elrnnomisl\:a tillgångar
M•
0
Stadens utvf;ckling skruvas sålunda ständigt uppåt 1 c:tt
fcmomen som motsv2. rg13 LcV cm motsatt rörelse -9å lcmdsbygden lik~
som även i många dåligt lottade:; tätortcr 9 där utvecklingen t:n.n
förliknas vid en sug221clc malström. Det 8.r denna process, som
avspeglar sig i dc ova.."'l bc~skri "ma demografisk2 förhållan dcnr1 J_
landsbygdsregioncrn 2 och i städern['., och harnlclsortorm.l•
De specifikt stadsbildandc verlrnamhctcrna och därrn:'"'d
städerna och he:.ndc1sortcrna äro som ovan sagts i förstn. ru:::n::n · t
beroende av kommuniknt tonc rn2"s snabbhet. 'På kartan l'Jlo C:' :_·::•
ges tidsavstånden från Stockholm 1920 och 19 )8. De vi:il d='-'<' ·
förbättringar, som k.?.rtorn.'.1 visa, äro huvudförutsi=i.ttnin :: ;n ...
städerna~s och b.nnd. elsortcrnas ste. rl{3, till v~ixt liksom. oc}tDr.
.i1
den ökande sugning9 som 18.lldsbygdcns be folkning är ut satt
1
Industriortcrn:1 ti.ro beroende n.v sina industriers ut / ' "
ling. Vad betrs.ffar mctr~llindustriortcrn2, kc!l'l dc~tta förhå2 ·: ·
de exemplifiera::> mod ke. rtsoric;n" fi g. 9. , som visar cL::n sv. ,
ka frrunst8,llningen ev smi dbart järn och stål 1860, 1890 , J.,,
och 1936° Vi finna .tt en v ä ldi g konccntr· oringsproc oss i:igt
rum nv hela j ärnhantcringcm. frår.;. ett :::itort antal små c'nht; tc T'
till alJ.t större och o.11t färre c:nl1otor. IJettn har givit ,:; :J.{'.:
tillkänna i induDtri t~~.torterna därigenom att den ene.. eft ,:; r Cc1:
2ndro. har tync:~t bort och dött, allt c::ftcrsom de olikn ind w~; trJ.· ..
01-n>:t ha ncdlggts.
])cmn~:t procefä3 gav up~Jhov till svåra E:;oc:iJJct
olägerJwtor, som. cm.c1lortid icke korn.mo till cm ['låd<:u1 e;,llmäL
känx1cc1om som i vt~r a c]i~.zc;..I '
Und er proccssc.n smcs t intern-; ivg
skede farms också c:"'nj_[:;r<::::ti onon som en rc,gul s.tor . Det är c.::1
parallelJ.förotoelsc till "brulrndöc1.cn" 9 som vi nu bcvi ttnc~ och
som givit norrL-c,nc1oprobl e:mcm deras nJ:::tuc.lit ot, nämligen m~c:i. ~:1;::: '~ · ·
och sågverksindur:3tricrnF~ S krympand e~ 2.rbot8,ra;.-1ta l.. På fig. 10
se vi hur såg-rorkon.s och hyvl l'r i c~ rnns ?.rb c t e,,ro..ntal förd.o l.2rl1 fi
åren 192 0 och 19 :'if3 . V:L se hur dels anläggningarnas antal mirJ. b kat och r1c1s nnt~,lcn .<J.rbc tn.ro inom do sco c~ c,nUiggnin gar mins : J·~t,
För att vara r~ittvi~3 borde mmJ. he. mcdtc:cgi t massn.industricrnr•.s
utveckling, mcm bi1c1on nne;e r principen i det händelscförlo 2y::: 9
som vi ha framför oE:b. Dcssn orters utveckling är bostän.~r.1 :.J)~'-..
0
TIDSAVSTAND ~
sroc~~oLM ~
årl920
·
0
Plansch 2. Tidsavstånd från Stockholm åren 1920 och 1938.
c
' ......../\
Lonq_d.5kala
0
100
200
0
300,l(m.
.f{X)
JOOOTOIY
1-~~~-9~~,~--~1TOI>'
0
.5000
10000
0
TOI>'
.50000 100000150000200000250(X}(}
Fig . 9. Framställning av smidbart järn och stål åren 1860, 1890, 1920 och
1936 i Bergslagen kommunvis.
:fyverka-hhyvkrier/955 ·
(
"
\
I
I
I
•
~
' 1
I
0
0
0 ([}.
.
~ ·~
•
~~:c ~
...~ ~ -'
0
flo
0
I
0
. ..
....
'
0
~
(
<
0
Fig . l 0 . Arbetarontolet inom sågverk och hyvler ier åren 1920 och 1935 .
(
)
I
63.
nämligast av två faktorer, dels hur mycket virke, som landsbygdsregionerna kunna leverera, dels de möjligheter som den
tekniska forskningen ger att vidareförädla halvfabrikaten°
Vad de övriga industriorterna beträffar måste deras för-·
hållanden bedömas från fall till fall. Järnvägsorterna slnt·ligen äro i sin utveckling bestämda av kommunikationstokni n°
En stark ökning av tågens snabbhet konnner exempelvis gtt }=:')Jt'·,
om villkoren för dem, på samma sätt som utvecklingen av tå
hastigheterna hittills gjort 0
Slutligen är det nödväna.igt att sammanställa de nor:,'··
ländska problemen med det svenska befo lkningsproblemet
V-C.
finna då ett karakteristiskt drag 9 som icke kommer c:,tt undc;å
att sätta sin prägel på Norrland i dess helhet och på varenda
en av dess regioner och varenda en av dess tätortsgrupper, n~im~~
ligen den svenska befolkningens ålderssammansättning. Bild 11
visar den svenska befolkningens ålderssammansättning. År _icno
fUnnos de största kullarna i de yngsta åldrarna, befolkningspyramiden var "normal"· År 1935 har nativitetsfallet satt in,
och vi ha fått den abnorma form på pyramiden, som också fr31Ilträtt i de olika norrländska reEionerna. Ålderspyramidens utseende år 1985 är skrämmande. Aven den mt."!st optimistiska hypo-tes (IV), som befolkningskommissionen vågat räkna med, visar
en "förgubbad" befolkning, och den mest pessimistiska hypotesen (I) 9 byggande på tanken att ·nativitctsfallet fortgår~ visar ett utdöende folk.
0
Under alla omständigheter torde man få räkna med en
stark konkurrens mellan land och stad liksom mellan olika or··
ter och näringsgrenar om de fåtaliga unga människorna.
Om jag nu skulle avsluta detta föredrag med att säga några ord om hur norrlandsproblemen te sig i deras helhet för
Norrland och i de olika regionerna 9 måste ,jag, som så många
gånger förut betonats, framhäva9 att det inte går med nc?:gr:~
patentlösningaro
])en sista bilden understryker med en förfärande sty:tL 'L
kravet på att de försörjningsmojligheter 9 som skapas. ä:ro l:c:1·
kurrens kraftiga -· anno,rr:J kunna dessa försör jningsmö j L-{o.;hct er
icke behålla de fåtaliga ungdomro'na,
De olika rc;gionerna och tä.tcrtsgrupperna ha var och
sina problem-- Generellt gäller err:ellertid att alla gode k1·
ter måste sättas in och utnyttjas, men inom den ram eom mö;j1i
heterna ge J så att ing2n spj ärnnr emot udden.
Skogen :'.Ilåste på grund av sin dominerande betydelse fiir
hela Norrlands näTingsliv och för samtliga dess regioner och
dess dominerande täto1·tsgru-;iper skötas perfekt.
Jordbruket måste; rationci,liseras 9 så att man inte längre:
får höra att rrocluktionen skulle kun..11a uppehållas med halva an-..
talet personer om jordfördelning och drift vore rationella.
Byggrrndsverksamheten på. landet måste rättc:s efter dessa förhå1landen0
Skogsmännen måste beräkna hur mycket Tåvaror som trä-
Fo!krnänqden~ ålder.:.rÖrde!mnq.
ÅrN.55
År/Cl!O
9.)år
Xvmnor
Il;
Il;
~
~
·..;;:
'lU;(/)300 2502CO150 100 JO
• /'16n
'"(
JOO 250 ZOOöO 100 50
~
·~
50 la? 150 200 250 lixn
Fig . l l . Folkmängdens åldersfördelning åren 1910, 1935 och 1985
~
~
'"{
64.
industriort (3rne, lru._nna påräkna,
Telrnikerna 1'1{3.ste be döma de möj li ghetor 9 som dem t::;k-·
niska forslrningen kan ge,
Industrimännen måste klargörc::, 9 vilka anläggningc~,r ;::rnrr
äro livskraftiga och vilka som skola utdömc:')S o
Ordentliga prognoser 9 grundade på näringslivets art
och möjligheter 9 måste göras upp för varje stad och tätort.
Först därigenom kunna sc:iJnhällena byggns rött.
På grund av mekanismen i stadsutve:cklingen 9 som ktinnc.;·tecknaJ:'l av accumulation på vissa platser och sugande virvorrörelser på 211dra 9 torde det vare·. nödvändigt att åstad~
komma en effektiv korrnnw.121 skatteutjämning.
Slutligen }{OJYL.'llor je,g fr8JJ1 till den kanske allvarligaste frågan, nämligen förgubbningsproblemet. (Jag vill då ci te~·
ra överdiri:;ktör Lindeberg, som jag mc:;d orätt nämner först nu,
enär vi tills2,filrn~ms diskuterat dessa problem. Den överårigL:.
arbcts:lcraft, som nu blir utrstionaliscrad, borde kunna e.nvan~
das i skogsförbättn:u.1de åtgärder och däri0enom pensionera sig
själv genom att lärrme, c:;fter sig en bättre bas för nä.rin@3livet för de fåtaliga ungdoms kullar, som skola bära fr2,mti den.
Herr Ordf ör:::.mden: Vi tacka f öreclragshållaren och 1 tirlnc::,
ordet fritt.--·--- -~~---~----Direktören T. H~rnod: Jag ber bara att i korthet f;
framställa en fråga. Föredragshållaren visade en 1zurv;:i h>·
träffande skogsavkast:ningen 9 och det iir ju givet, att i<f1,'1.-,_ ~­
det förflutna måst fästa sig vid ku1Jik.metertalet, Det
emellertid vara intressant att veta, om det vill forskningelJ
på detta område framkommit någonting, som pekar på cle:n för-bättring 9 som ju m«iste inträda, i och med det att vir}<::ct i
sin halvförädlade eller vidare fö-;:oi3.d1ade form dock ger ett
högre värde än vad den tidigare gjorde sZwom materie.]_ ende:,: 'för konstruktioner. ICan mc1n a~\r dettc:·t d1,,a några rnera hor): 1 i.~~.!.
givande slutsatser?
1
Docenten ·1!, Williai11-0lssonx Den å.beroinde kurvan öv~?T'
avverkningen är lagen direkt-ef~ter Tor J onso:ns beräkningar,
och jag har inte gjort någon s:1dan beräkning som den direkt:·~:'
Hernod frågade efter.
Professorn O. <Jonasson: Det har varit synnerligen i:n-tressant att höra, dÖce11t-eii- 1 ,"rilliam--Olssons redogc)reL:ie över
en del av det hi ttillsvarandG c.r1Jetet i denna utredning. Jc::.c_'.
skall emellertid endast beröra en sak, närnligen den ekonomiflk· ··
geografiska n~gionindelnin,:sen av Norrland, som upptog den st;:ir···
re delen av hans frmnDtällnin{s. l'Ltr jag kom hit, var jac; litet orolig för, att docenten Yv'illic.~rn·-Olss on skulle för rnyckct
gå ifrån den regionindelning, i=.on vi fcirut ha haft, och att
det slrulle bli en helt ny regionindelning, men till min stora
"er Jc__i,
"~o·
rt+
..;
'hl
.. -!t
·.Pc.1 11-+
--·n1° Y'1':1r·
,. .
b0'la"a1 J'e f1·11 1_u
Cl u c'a
·~
.C.,_l. .1_1,,,:C
.. )_.._
J_
.Leo
_.eu.
do_},J
~·~c,J .. 0.~
09
indelning är en förbättrh1g av den, co:n väl närmaDt k<::.lls'.,S ~ör
0
].
·;.,-'.::.
Höijers indelning av Sverige i naturliga jordbruksområ.den.
Det är svärt att göra regionindelningar passande ski 1
syften. Man kan vid uppdragandet av dessa regioner ae SverL:':e
såsom en del av Europa, eller såsom en del av världen. Re;si·onin~lninJen får rätta sig därefter.
Eller också betrakta0
Sverige eller del av Sverige, t.ex. Norrland, mera inifrån,
mera lokalt. Den indelning, som vi här ha fått, ansluter si,c,
till den Höijerska, mera lokalt inriktade. En indelning, sor>J
denna har clet stora värdet, att de ['3tatistiska uppgifter, so~n
vi tidigare ha haft över dessa regioner eller områden, med
lätthet kunna användas i fortsättningen. Vidare bygger den
ju, kanske icke helt, men i så stor utsträclrning som möjligt,
på de minsta administrativa enheterna. Det är nästan alltid
en administrativ gräns, som också i::Lr gräns för en region eller
jordbruksområde.
Det är endast beträffande en sak, som jag skt:i.lle vil,ja
komma med ett förslag - jag har tidigare gjort det till c5ve:c-direktör Höijer, som jag tror accepterat det. Ser man Svcri:~:e
utifrån eller som en del av Europa och värl<len, är det en
gränslinje, som kanske är tydligare än någon annan, och det
är den, där f jällheden går fram, och som ungefärligen StlED!'.C~::
faller med odlingsgränsen. Från näringsgeografisk syn:r::-un.Lt
kan man säga, att en avgränsning av f jällhedens och f jä:LJ.en2
område till en särskild region icke är så betydelsefull, mc_,-,,
å andra sidan just därför att näringslivet här är så fatt
kan det vara skäl i att särskilja detta område. Speciellt
när man vill visa en näringsgrens betydelse i förhållande
till landarealen är det av betydelse att frånräkna or,irådc~
ovanför odlingsgränsen. Detta förslag till en ny region
den enda förbättring jag för min del kan ge av denna moc'J.c,r:xi·serade regionindelning av Norrland.
Fil. dr. E. Kempe~ Det är två pu.11kter
.
i fråga om reg5. on ·:_ndelningen, som jag, särskilt UT näringsgeografisk synp1mLt ~
skulle vilja beröra.
För det första gäller det den gräns, som går t.ex.
3trax söder om L jungans utlopp, och det är näringsgeografis-'::t
sett en mycket betydelsefull gräns. Att så är fallet tar '.3;
bl. a. uttryck i det förhållandet, t:~tt, medan det inom hela
området från och med Sunc1svallsområdet - således Ljungans u·:;. .
lopp och upp till Torneälven - :3kcr cm mycket betydande tran-·
sport av :rundvirke med havsflottar, det knappast föreko.m..,11er
någon nämnvärd sådan transport av virke förbi den nämnda gr~i.n···
sen, annat än den transport, E10rn sker till södra och mt.;llentn,
delarna av landet, till Östergötland och till Stockholmstral::-·
ten. Mellan Hälsingland och Medelpad är det mycket liten vir·kestransport s j öviigen. Jag tror därför, att don gränsc;rl är
ganska betydelsefull. Den är också, kanske man kan sc:i,C;ct 9 ,~, .<. ·
linjen mellan den mera bergslags- och bruksbctonaclc Ci.eJc-:i
Sydnorrland och den större del av Norrland, som har z:c.L
näringsgeografiska struktur.
En annan gräns, som föredrag~>hållaren icke~ tog u.p_ci,
motsats till den förra, är den gräns, som går genom ~en ~3. \ .
Sh'Uleskogen och som skiljer norra Ångcrmunland från Ad,:cilcn·~,~
och Härnösandsområdet. Jag tror att även detta är c:1. gc:::t:J:c,'
betydelsefull gräns och att det kan vara skäl att 2:iärrcdovL0;:,
norra Ar1gerrr_anland från södra delarna. Sedan gammalt hfa:~ il såsom föredrag
ocl·c•
l)e+off~r"
rått
et<- t:,'-'"'-'-'1
er_,_, >,_c,'
--, _ c _ 0 'hållarn11_
__
,
.
.,
v _ cGvL e ,
starkt näringsgeografiskt samband m<:;llan norra AngorF1anJ.anci
och södra Västerbotten. Till Dtor del grundar sig clett2 uD,
de nordångormanländr3ka vattendragens ;3t räckning. Gidc~i.lve:;_1
rinner sålunda upp i södra La1/0land 9 all tså i Västerbotten_;;
län men utmynnar inom nordligaste delen av Västcrnorrl1:1xH:i.~J
län. Även Lögdeäl vens flodområde falle r delvis inom Väste::
norrlands, del vis inom Västerbotten:3 län .
0
0
0~
\
\..0·~-
0
-
''
Herr Ordföranden; I anslut ni:r-1t_~ till vad doktor Kc:1~ 1>
sade vill jag betona, att såsom föredragshållaren yttra.t, (!c-~
här gällt att försöka få fram en statistisk redovisning, som
kunde fylla vi~3sa aiwpråk, för vilka han redogjort. Vi ha t:L·digare dj_slmterat detta förslag mod t .ex. direktör Holmbäc1~ 9
och med de flc'sta läI1sjägmästarna i riket , och vi ha tD,1at
mod överdircktör Höijer i Statistiska centralbyrån om det.
Det vore emellertid tacknämligt, om ytt erligare synpu11kteJ:.
som kunna vara vägledande för oss kunna framkomma här i dag,
0
Generaldirektören G. Malm~ Aven jag har, i likhG t mc~d
professor Jonasson, fäst mig vid, att f jällbygden icko betraktats såsom en särskild region. I dagligt tal skiljer
man fjäll bygden från de andra bygderna. Den är inte utan nii-·
ringsli v, ty där f C-irekommer? särskilt i Norrbotten, en mycket
starkt utveckl ad renskötsel. Det stora renbe teslandet ligcc r
i dessa trakter i och renskötseln är en icke föraktlig :närincs-gron. Om man räk11ar med , att det finns 250.000 renar :::;om 1
na 20 % årlig avkastning måste man ju förstå, att det irnKl:::;,T
ett icke oväsentligt netto.
Docenten W. William-Olsson~ Med anledJ1ing av c1u:(-:; ryc
Kempes yttrande kanske jag får säg-a någ ra ord, Det t:,r ,;a:n: 1 k::t
intressant att se :på den gräns, som doktor Kempe senast tE~}_J, ··
de om. Den kommer fram mycket tydligt på en karta, sor•1 uni,:'.::;r
den transportgeografiska indelningen och vidare finns den av
gränsad i bygdestatistiken, men gränsen är där dr::cgen, s :~vj 't
jag förstår, litet för långt söderut. Vidare muste man
en uppdelning efter den marina gränsen däruppe också, s[:>" .:.;-1;:
man måste säga att det här gäller ett mycket invecklat p:i_·cr' L-·
Jag skulle vilja fråga: är det ur Ten landsbygdsprodukb_r:inE ·
synpunkt motiverat att dra den av doktor Kempe förordLde g'<:;,!_>sen över $kules k ogen?
0 ·
Fil.dr. E. Kemne:
Ne j~
Docente11 T.7. VVilJ.ia111-0lss on: l)et är motiverat
säga mera ur naturgeografisk synpunkt?
Fil. dr.
~--"
Kempe:
E:~F.1
a:tt
Ja!
Disponenten W. Lind g ren~ J"ag har tänkt på sannna syn- ,
punkter som direktör Hernod framlade, men je.g först år, att den
statistik , som häl" f1"'am.1(or:nrni t, icke är avsedd att dra någon
slags linje i det avseendet. Om vi säga , att skogen ger sar:EJz'.,
avkastning i dag som exempelvis för 15 år sedan och att den
kommer att göra det även i fort sättningen, hur mycket har c3;°1.
denna avkastning under tiden ökat i värde? Vad innebär :'lettc:t
67.
och vad betyder det för f olkförsörjningen i dess helhet? Från
mitt eget företag kan jag anföra ett eklatant exempel. 1J2'~
kostade det mig 35.000 kronor för ett år att bli av med det
mindervärdiga avfallet.
I fjol eller rättare sagt året f i i ru t ,
lämnade samma avfall fcJ .~\gverket ett netto av i runt tal 320. r' 111
kronor på en försäljn.j_ngsfn_,imma av brutto 2,5 miljoner kTC ; c'.:i ·.
Vad det betyder u r försör:jningssynpunkt dels fö:c de m\n::• :i;·. J" ,• ·_,
som äro sysselsatta med detta arbete , och dels för skoc
"
som helhet betraktat är tydligt och klart, och det måste oc l ,
·bör ju komma fram merc1 i f3tatistiken i fortsättningen .
Herr Ordföranden:· Den framställning, som nu lärnna ·I~ ~~ 9
har 9 såsom det betonades av inledaren 9 åsyftat att ge; en :F•I" ·
klaring till den föreslagna regionindelningen o Just fö :c ::c:
. ku ssion
.
.
~
f a d.is
igang
om ci. . e t var nago-s sars 1n. 1-'c a tt pap
•? k. a 't:: p ...
träffande denna regionindelning har han nu visat på olika s :L· dor av utvecklingen .
0
0
Q
'
• •
Docenten Willia.m-Olsson avslutade sin framställning mc; d
att i samband med befollmingsfr~gorna påpeka, att man skulle
taga i tu på allvar med att ordna så att det fanns arbetskraf t
tillgänglig. Han vj_sade vidare på de där befolkningsgrupperna 9
och det framgick därav at t man har satt in så mycket manuellt
arbete som tänkas kan på olika arbetsuppgifter . Om det j_cke
inträffar någont:Lng extraordinärt, - och det skulle vara en
mycket kraftig i.nflyttning från Finland och från Estland och
Norge, en inflyttning som sker och som faktiskt för med sig
nya problem, ty man kan inte förbise att den medfi)r ganska all varliga befolkningsproblem - är det nog ett faktum att det b15_:;:o
mycket o:!'lt om den manuella yngre arbetskraft 9 som skogsbruket
efterfrågar för f'örbi:ittringsarbet en 9 såsom vägbyggnader 9 sko,:;u·o dlingar 9 markbere<i.viing och dikningar , och jag tror att det
ligger någonting i detta 9 ;:iom bör uppmärksammas vid vår beh:.:;.:n,l -ling av norrlandsfrågan. Under den tid Y då jag tj änstg;j ordc i
domänstyrelsen, ha vi studerat hi thi:5rande frågor gan.ska i n
Yl. ..
de och lagt ned betydEind.e belopp just för desf3a. arlJeten rH:::: c~ -G · :.r.1 ,
ke på att få dem undangj orda,9. medan till gånger- på e.r'b 1:; '_~ ::1
ännu vore relativt riklig .. Aven beträffande den frant i
vecklingen av det nor:rL1ndska jordbruket nr befolkningc:.
:. v
betydelse •. Det kan t~inlras, att vi få lf:iggaJ r1ed en del c1~\r t_·~ .' ·
sämst belägna odlinga.rna och behyggr:~lseno I samband h8.rrnc c''. ,.:-·
mäler sig spörsmålet 1 hur detta återverkar på skogsbruket cc ·
industrien? särskilt ur synpunkten att få en visf3 bebygl:';cl~;!
närheten av skogsbrukets arbetsplatser. Detta är ::m.keT :v ''· ·~ :1
ordentlig vikt. När jag tog upp dem på Stockholms j ägrnt'.;-3·t;c '
klubbs senaste sammanträde 9 förvånade det mig att finna, r~1x'
olika åsikterna voro o En del ftirord8.de bebyggelse i nä:r-hct r 1
av arbetsplats ema 9 även om den b}_eve relativt isole.rad , an iir '~ ,
htillo fön:;, att bästa arbetspTestationen erhölles 9 om man cfi.:.:.:c strävade tätbebyggclse och kmrnrnerade arbetarna på skogarne
.
under de t ider
ar b'e 'cena a··
.ar paga .
0
0
Det kan också hända, att Norrland under inverkan av de:'.:.
emotsedda folkminskn i ngen kommer att få emottaga en stark in flyttning av främling3.r e ~,Tär jag senast var i Luleå, tale,de
jag med biskop Jonzon om detta. Denne uttaladc 9 att det vcrk} ,·de beklänunande mod d en utomordentligt starka inflyttning som
redan ägd ;::: rum, särski l t i form av finsk invandring , där ve0 cr börande 9 mest kvinnor, ej ens förstodo svenska språket• Likvi:.i,J.
ingingo dessa t o o .m . äktenskap på den svenska sidan., Ji\!rkL:.···
ringen låg i d en stora bristen på kvinnlig arbetskraft i j oi-c>
bruket. De svenska kvinnorna dra sig för det hård1.1 arb etet 9
och de svenska J~J.änncn å sin ~lida ans e det und er sin värclig~1ct
att hjälpa hustrurna mud grovsysDlorna.
Jag har bara velat n ämna nå got om dessa saker, iclrn di~r-·
för att de skulle diskuteras vidare i dag utan därför, att j
tror att det 8.r sådant sorr1 vi såsom syssla..YLde med skogsbruks-frågor och egnah2msverksamhc"t ha an.le dning att uppmärksamma ,
och att vi i fortsiittri_ingcm borde samlas för att diskutera dem.
Disponenten V. F'. Ernberg: Det var tntressant att få
höra vad överdirektörcn htir berört 311g,<:1.endo lan dsbygden i f'C5r--·
hålla.Yl de till s täderna. fä:: triiffande tg,let om n at ivitetens nu dgåendc vill jag påpc:ka att det icke gäller bc;träffande övre
Norrland., att nativiteten där ä.r stadd i haE:i tig t nedåtgående .
Med min kännedom om J'forrla11d kan jag säga, att om de t
motstånd, so m reHts emot Nor rland, undanröjes, och om förhå l landena däruppe förbättraf:.<, så skall denna nedåtgående tendnnn
icke fortsätt a, ty möjl:Lgheterna ä ro så stora och norrlän.i.Y).iYLP;cns
kärlek till Norrland ör så stark, att bli endast levnadc;1:Jetingelserna bättre, b~U.r inte faran för nsti vi tetsminski'1iu,~;
stor. Jag kommer tnte i håg siffrorna beträf:fande flykte ;.1 J' ;.'_::::;
landsbygden i Norrla.'1.d., men jag tro r in te att den i:nve::,kr:JT ,i,~11 •::.
än vad nedgån gen i n ativiteten gör.
Det skulle vara in trcc c:::~; 't
att få veta, hur det förhåller sig därmed.
Docenten w. William-Olsson: ,J ag begärde egentligen < ; ···
det med anledning a7 Vc'3.d. som yttrades o;n nativi tet sfi:5rh2.1L<•
na och fruktsamhetEms nedgång. Man tro r fortfarande, at t
samheten befinner sig på tillfredsställande nivå j_ Norr ~_an!'' 9
men på den tabell, som jag fC.':;:ut viE ad e, kan IilCL.YJ. D e rörE:1sc···
riktningen för nativi t etsutvecklingen , Där angi ves 2int2lc :~
barnaföderskor per tmrnn kvinnor i å~.dJ::'a:r:rra E1 till 45 år.
vi satte detta tal li ~ca med. 100 för 8.r 19 30 9 var det i hela
riket 160 för 8.r 1910-19119 100 för 19 30 och 90 för 1935. De~>·"·
sa siffror gälla således den administrativa lands by gdc~n. Vi
ha alltså en ne dgång från 160 till 90. F(:ir städerna ~1ro r c~; ..
pekti ve si f fror 109 9 100 och 97. }för den ac1ministrati va laEdi>·
bygden i Väst ernon:-land"> län äro si ffrorn a 1 65 9 100 och 87;
för städerna 171 9 100 och 88 ° För tEimtlands läns administr<:L
va landsbygd äro de~ 147 9 100 och g,+, men do :tia dock på f em :9:T
dalat ned från 1 00 till 94. I städerna i Nor:rbo tteru,1 län äro
siffrorna 168, 100 o ch 8i3. Vi ha a l lts å ett nativi tetsfal1 9
som måste bet cc kn8.fl så:::; om fruktansvä1't 9 vilket visse rli gen hej ~
dades året före kr iget , men som nu återigen har trätt in ~ ett
akut 9 far1 igt 1ä[?;8 •
- anlade nyc; b :L
herr 0 r a.~··
!on:mden
sitt mycket intres::>2inta inlägg en as pekt på sz,rs:3elsättn~L~H~: · , J'C.,
blemet, som jag i eks ti di ga:ce funnit i deba.t ten i detta ii,r:2·:1<:
Han hävdade, att man vid nvv1ig..1J.ingen a-._r sys::.1e1s=,ittni:ngrTU)>1;_ ·::_ : '-·
terna b ör taga hänsyn ti11 önskvtiTdhc:ten icl;:c blot t av :::n 1 ~. >·
jämning av konju...YLktu1,erna utan ä ven r;,v en j än:na:ee fi)~_,:-::;(. ::jn~_ ·, ·
för de sk=Llda generationerna i framtiden 9 oc.:-1 närma~nc: i.)::;ut:: -::
mellan å ena sidsn den n u.va.rands övertaliga generationun i
':.' ~" · ·
land och å andra sidat.1 de ko:rrnnande undertali g;-1. årskL1'3De:;~n .: '
r-.
C<
• kt""oren .t'-•
Dire_
--.,·t.maen
·1'
~
-T
o
69.
däruppe. Jag tror 9 att derma tanlrngång förtjänar allt bs::):::-·l~:-,'n_-...
de och att man har anJ.edning att söka bilda sig en uppfn.tt:oi
om de konsekvenser 9 som :förverklig@det e.:v ett dylikt p:rogr'.< . ~
skulle föra med sig i olj_ka Dvseendeno
Jag ville i dettn e.ammanhnng Emdast erinra om att c:t' '.,
de mål, mot vilka Industri ens Norrl.':lndsutredning sträv2.r,
att klarlägga förutsättn i ngarna för nya norrl an dsindustricr"
inriktade på täckande t av omedelbara konsumti onsbehov. Avc_': -rande för frågan, huruvida dylika ny<:l industrier skola kom;~ ·
till stånd, är bl.a· arbetslc::inernas höjd. Ur den:na synp-L1_r:.Lt
skulle det otvivelaktigt vara förenat med olägenheter, om nx·betslönerna genom tillkoms t en av offcn tli(~a arbeten, so m icJ;:::::
behöva taga så stor h~:msyn till konkur rensen, skulle komma at t
drivas i höjden. Å andra sidan är det ju ifrc'.in de utgå"1. gspm1kter som vi valt för vårt arbete icke obetingat önskvärt, att
den norrländska lönenivån blir så låg, att en fortgående k:raftig sugning av folk i de arbetsföra åldrarna sker från Norrlanc1
till Sydsverigeo
Med dessa erinringar har jag endast velat i fJ,ll korthet
belysa, att vi knappast under det fortsatta utredningsarbe tct
kunna gå förbi arbetslöneprob l emet i Norrlando
J-ag vill till sist, medo.n jag har ordet, be att få på
utredningsinstitutets vägnar uttala ett mycket hjärtligt tack
till docenten William-Olsson för att han velat ställa sig till
förfogande och hålla detta utomordentligt intressanta och gi·vande föredr~g~ Det öppnade vida perspektiv och många utbl ickar mot framtiden, och det gav - utöver vad rubriken lovado också en föreställning om det rika material, som de..11. statli , ; : ~
utredningen fått fram i fråga om befolkningsprognoseno Vi :::--'o
mycket tacksamma för detta.
Herr Ordföranden~ Då nu ingen mera be gärt ordet
ta vi förhandlingarna och träffas hä:r i gen klockan 2,
av~J~, 'y ··
70.
Onsdagen den 7 maj
kl· 2
§ 6.
Överläggningen bevhJtades av 9 förutom del tagare, som i
det föregående nämnts, jämväl följ ande personer
g
Herr Forstmästaren A· Duus-Otterstrc)m
tionaliseav avrlmin sme dern~.
"
Jägmästaren B. Flod.man och
"
Jägmästaren R. Wikand,: ;r.
Herr Ordföra.nden jverläxn11nde ordet till skogschc:fc:n /:,,
Mattsson-Mårn, vilken föredrog sin p:comemoria angående "I:atj::'-·
nalisering inom skogs ar bet :_~t"? vilken finnes fogad sasom ci
0
ga 2 vid detta protokoll.
-
•
InledaTen bctonade 9 att ifrågave,ran-
de promemoria, som jämte allmänna synpunkter i ämnet främst
behandlade avverkningsmetod.ernas rationa.lisering, utgjorde
första de1en av en SaJ.nr1anfattande studie över reS11l taten från
de av Föreningen Skogsarbe ten bedrivna rationaliseringsstudierna .
I anledning av inledningEiföredraget och sedruJ Herr OJ::>cl-·
"'·u+acka
f ri· ""'"'Y\ den av
VL
.t
~
...L Cl,J...l.
-Po" T"-' O~ r'-1uo11a
...,::odr-·
c""CJ"-)..... . ]1'-'1 "'r
·....,_J..
.yt-+u.J..
0
-L
\...;
.
_.J. . c.~·
1
..::.1...
---
0
-; C1'
O....!-O
0
o
JägmästarenE . __ RongQ_! Herr Orclföra.nclcd. tTag hn(::c ,,
li gen inte tänl;:t yttre, mig 9 förrän eft,2r det :ttt de J c:·c, ;.
vi skola behandla i samband mc~d skogschefcn Mattsson -·Yt~: ."r: c
redrag , ära disku_terade 9 men jag kan ju redan nu belyc1~::. e:r_
"~
som jag haft i tanl;:arna. Tiet gäller ett område 9 Hom nor:tJ:
utredningen haft f.Jr :::i,vfiikt att up:otaga till behandling i E; L l;
annat sarmnanhang. Jag tar eme lle rti cl upp frågan r:. u, däJ'.'f' !:, t :_
den har ·mycket intimt t1a::.nba'1d med frågan om rationaliserin ,'
åtgä:i:'.'derna beträffande a~'Verkningarnac Va:l ja(:'; åc;y:fta,r,
frågan om transpor-'.JeTLC.S m.ekan~ser5ngo
.. ~-- .. l
..
n+ . :; ;_;.,, ."l + ö·"'-'
,,.;:;-;. 1.J.~·-'o-,., . , + ''r•d .
:-· ~-f :~ ,..,.,...,-,,. "'
e -l- ar
b-L \· ei; '-'·'· ,, "? Lc,(,_L u.e
ai:; .; U. " . na V ·.Lo"
·r vb _.,, """
på ett skogsomru5e9 det nog j_ D-~ort uett :k.a:c1 sägas, att ci<:.
heterna till e. 1 dy:;_ik rc: ticma=_i2er:tng ligga rätt enkelt ti~U ,
om det är frt,ga orn ett reluti vt kon8ent:':.'Grat skogsmarksomrf'.~<' c ,
917 0rY1,::i
"et
<'r~ J·-·
-'11. . ·'y1t c: oyi·",-,c-,t
·rri'i•d'r·
"'O~"
<l"'i k"lilll'"
OT'dn''c
,.,;', 1 :: ..,,·~-J.J
ct
__,_....
v<..·· t:.·)-c.-..5·
lu
l
C:...t,
__
•
" -'-1.
t,+
'},
..
"
1:;.gt sa uv i e .) " s;:urrrrisru1 nng, u i can ,,tven
anoTa
~1adana frago:i", c:ry--,
måste tLUmäts.s ·1wcket s-'coT ekonomisk betydelse,
])
rt•'
.,-
'-
V
J
1
...LJ.,,_
0
>..
1
-~
l.A.. 1_.1,~:J·
.Lc~.9
1..
~'·"'
Q.kJ
0
0
l.JC.! .
..
.. ,_ --_! _!
71.
En sådan fråga är skogshärbärgesfrågan, som då skul1e
kunna ord..rias på ändamålsenligt s2"tt" Di0t starkt koncentrer:J.dE;
skogsområdet erbjuder också stora möjligheter att få låg avverkningskostnad. IVIa..ri kan t. ex- förlägga en r3tämplingstrakt
så, att man rationellt utnyttjar terrängförhållandena och får
en optimal förläggning med tanke på terrängförhållanden, utforslingsvägar o. s. Vo Om däremot skogsinarksområdet utgöres,
såsom tyvärr ofta är fallet i Norrland, av splittrad mark i
långa smala skiften 9 ställer det sig beträffande alla dessa
spörsmål, som jng berört här, på ett helt annat och sämre sätt .
Nu är det nog så i Norrland, att förhållandena just på detta
område - jag tänker närmast på bolagen, de stora skogsmarks-·
innehavarna - äro rttt varierande, men i ett beklagligt stort
antal fall är det så, att skogsmarkerna ligga mycket söndersplittrade, fastän de ha en och samma ägare~
. Jag kan nämna som exempel ett fall 9 som jag särskilt
har undersökt, där ett och samma bolag inom en mellannorrJ.i:!udsk
socken innehar f30m ägare sammanlagt cirka 100 stycken geogJ~·c-,,­
fiskt skilda skogss1dften~ Det är icke kamerala enheter j
talar om utan geografiskt skilda skiften 9 och den sarnm::1J1Lc.: :~~
arealen går i alla fall. inte upp ti11 mer än 8000 hekts.r i::::.c·.m
denna socken, och varje frilagt skiftes medelareal är ende.::t
ungefär 60
70 hektar.
a
Jag har tagit med några kartor övor mellersta delen u.v
Norrland. Jag behöver inte visa så många av dem. De torde
på ett ganska överskådligt sätt markera de förhållanden, S(JT''
jag här antytt - det ~ir generalstabE1kartor i skalan 1 ~100.0()0,
där varje färg på kar<;an betyder en bolagsgrupp. :Man filr 2·;_;dessa kartor ett livligt intryck av det lapptäcke som den t:;p]_j_ttrade arealfördelningen för närvarande mc':wte r3ägas represen-tc2'.'S•
Långsmala skiften och de olika ägorrn1 blandade om varandra gör
att skötseln av desr~a me,rker blir fi:irsvårad 9 och en rationalisering måste därför i fråga om markerna spela en utomordentligt
stor roll. Ilet är tydligt 9 att vj_ här äro inne på en eleme:nt~h·
och grundläggande fråga, som man måste söka få någon ordning på
redan i primärstadiet av arbetet m2d att föra norrlandsfrågor·na framåto
Jag vill också tillägga, att det inte är små skiften det
kan gälla härvidlag, det kan vara milslånga smala skiften. I
den arronderi.ng, SOTrt nu bör genomföras, måste man inbegripa
icke endast bolagens utan även enskildas mark, samtidigt som
man måste tillägga? att det ick8 bara är en arronderingsfråga
mellan olika sk:i_ften inom en by, där möjlighet redan nu finns
att få en rationellare fastighetsb:~ldning till stånd, utan det
gäller att skapa en -bättre ordning härutinnan byar och skif~~on­
lag emellan. ~är d.et gäller att arrondera skift eslagen j_non · en.
by 9 finns det som sagt mi:5jli_ghet att genomföra en sådan. ,,
har genom skogschefen I3arth fått låna två kartor~ r:>on1 jaE: ' ;;:,,11
visa här och (:;om torde på <::tt mycket överskådligt sätt ilJ. ·tru-·
ra just vilka mc:jlig)1eter EJOm före::.igga i dE;t avscende-L"
EJDt_;
kartor visa några provukiften i Dal2,rna, som kommit till :i•.,'!
statsanslag för att bevi_sa möjlighet e11 av att genomföTa dvJ
skiften, vilket förut sades vara omöjligt. Kartornn ~:i,:ro :L
lan 1~40.000 ocJ.: avs~; en by i Östanrijö i Ore socken, c1 i:\.r Ko
sbolaget har "bc~tydande markinnehav. Ilet fc)rekommer enbart i
denna by ett åttiotal frilc::.gda s~dften. Ilenna by har se \l':TL
72"
blivit föremål :nr sk:Lfte? c1ch ni:irmarc up;::.ie;iftc:r därom l'~an
skogschefen llarth lärr-JY1E:'co Den 'i.ncl:r''cL k::::.rtan vis2,r res 1.11tatet
av d8t skifte RQn bl:L,r:Lt gcnom:fc)rt.
7
ho:.1y·
c.J.,. 8 ·b
U·.
·n,
/i n0:')1.:--.0 (-:c').++f---:i n·""! ....~.:,_;,r nuu
:'1-+-+ f··r.'--Q1'0
.. ~·n '""··-~.J.~
c'(~n-t}_lp
L·'-·· .t··-~·.:cL ,,.,_.•.•U.,, ".,Le .
-~-b·-'"-,~:'.f:
'-,-•
..
_.
rn;-nc
l'
~
.
'"
11·~r
,;.\ml~
cror1
c-•,'
_r_,_,_,l, ,c•, •..>8..iki.J.I.!.lc1Ycc,•
t..."
" .. u. .. L•~~-tY····.
,_,
'''·
'
-".':.1]'--:)1Ve.uv
1
IJe>n
,,,t-1:;
Komma upp l
intimt samband mod fråg::-J.n on:t rn.tionaliseringcm av ;:;:vvcrkc.
metoderna, att den under alla förhflllr•ndcm måste tagc~r.;
behandling.
1
,
•
c '-'-+
oli1c•
11
Herr Ordföranden: ,J::\:; vill påpek:a att skogsclwfen
:Mattsson-Mår!1s redÖgörl?h>e i dag ende.st utgör första etappen
av hans arbete med denne, fråga. När unge:fär kommer nästa redo göre1f3e?
L. M2ttsson-Mårn
~
Slco gs chefer1 -----... --.-. .,.,.---·---
Ik~t
beror på,
hu1~
önslcemil---
len äro.
Disponenten JJ • . Lindgren: Kc::.n man få en uppgift från
något hå11 om den ungef8rliga arbetstiden för skogsarbetarno.
för närvarande i jämföreJ.se med förhållandena för exempelvis
20 år sed.<Jn.
,J ac J-u~r den be~3t:in1da u_ppfattninge:n 9 att d(:m nu
inte är n11..:::r än 60-·70 -;; r1v vad den var f i5r 4-0 år sedan.
Skogs chefen L. lVb:ttsson-IVL_qrn ~ Ja 9 det finns cm del un-dersökningar gjorda ,] ver dessa fö:rhållande:n, och eftersom .j
ser forstmästare Otterström h~ir närvarandE.;, kc111ske h::m skull·:
vilja ge oss en upplysning om den saken.
Forstmästaren A. Duus-Otterstri'iro.: Vi ha försökt ritt
•
"k
, t
nagon man pene t rera aem1a f_ raga i -fi1••oroningen
.::i ogs3roe en.
1K -1Pr·'5·:1
'g' dOC
bnJ:'-i~:nn
o;.;,Q'O.·
.'-'tt
J"i:'rri!~(·~,,,,"
-f'';.:,_;·
Nu ma Str=> •J c......
\..
__ cu..
-c...1c...w..
ac-_....c,._..v9
_..,
__n-3g0"
.__.. .
l.J.
J...Lo;._ l c-..-:.
tiden så långt tillbaka Dom för 30-L1-0 år sedan kurmG. vi int:c
ge oss in på. ,Jag ~:ikn.lJ_e emellertid tro? att vi fått en rr.T;;c ·värd förkortning av arbetstiden. Vi gjorde på fJtt gs.nska : _, ,,_·t
material 9 inhämtat från :F'ö:reningen SkogsnTbeijons mcdlerr::.:ic:::r 9 :J<~T
några år sedan er1 app:rcxi;.ne.ti v u:'.ldFJrEJökning pf.1, grund ::3.v urn,,·-Lf'·-·
ter 9 som sarnlade:3 in av Elvmötarna ute i markc;1·na.
Tic'.cn -,r :~
in te så exakt an.given 9 endc~st pö. en kvart;::; timme nt~r el le i~ c::!, 9
och jag skulle tro, att den ti:J., :::;om där redovisades som cff c\·tiv arbetstid, rymmer en hel del icke effuktiv sådan. M:a.c'1. ~::c:r'.
emellertid där fram till en arbctE3tid för :hela vintersäsonc;cn
för Norrlands vi<.".kommande 2v drygt 3 1/ 4- timme per dag fijr llur:garna och en halv timmes längre tid e llc:r.7 3/4 tirnn1e för kii-·
rarnao Detta avser genomsnittet fö::c lu.:la säsongen. Då har I:t:.:LE
ju att räll,na med en avsevärt koTtare arbetstid under den mc5rka[:;te delen av vintern9 än längre fram p<::; våren, men den garn1<~
för.eställnj_ngcn? · att .nDJl genom ;::i.tt tillämpa mycket långa a:rbc,ts° en s 1ULl '.1_c i. nagor:.
"
..
d en lKor t are ar b ets
' t.
dagar pa var
man . u t J. amna
,~La.en under elen mörk:tnte delen av vintern 9 visade sig lmappast
hålla streck nu.rnora. Man har här i bästa fall kommit upp i en
dryg åttatirrn:narsdag pb. vårarn2.? :men man får inte dc:en storE" v.tjämning som man rn.c:;jligtvis tidigare: räknc-:·,,t med.
•
i
0
0
0
~
- 0 - -··
0
• .
00
1
J
r.·AJ.l1
1:.::>"--
_
, __ _
0
0
Som kont:::nten ~. v det hela skulle m.m kanske ko..r1.JJ2 u
att vi nog ha en kort a:r·l)etstid i skogsbruket för n[:.rvarc}Y1(;<
Huruv;ida man har anleclning att ur prestetionssynpunkt p{1:,rr'
.,
- b rot,...,
'~
•T
~
-Ll ~ ·t . d in
. .;.d:., 0CJ' e Hll g lL
en 1.angre
a.r
~
.::: ac.
0 , , a 6 EL .1 c.t. 6 eme_ ~er l
·
·~
· · e ku
· -'!
u,t +va.la
mig
om_. v·l ,na annu
in·~~
,_ nne:t· pavisa 9 vi_i1i::cn r•J'
som för det hårda skogrJarbctct kan anses vara den id::al'. ,
(J'
0
,..,. . .,..
•
r"
.
.
w. •
0
•
•
• -
'
·,
•
'T .'
~I •i_.
fortsätta emellertid dessa t.1.nderDökningar i det vi i foarr.b'.1T ·.•
me cl insamlandet av n:.ateri.<11 till undra ;:::tud.ier, även sam1c::;, :1r'.
material över arbetstideno De t ta ;;;e_t·,:;r i c:;,l ligger U..'1.der be .·: ..
betande 9 men man k:m ännu inte säga 9 vart clet pekar. Jar
'·'
1 ·-r~
at+ .f'1· e.c1 .c•r, s ·...L~ff'ror
k'ororr1r.:, ,,..L+t
vr·•-'0 <·1"E_,, rla''c:,.-:•·eo ~ .-.
e·mellerti'd l0 c .h.
C.:: 9
_
lJ ..
slumpsiffror 9 som jag hf,ir stöder rnj_tt inHigg på 9 utan de SY '"l
v++eI·l i· (.:..:;°'-....
[r')Y'(>
·n~>k'" ,...,[', •1i·+·
G·Ir• F:'F
le kansk " lrc>mma cr;,1-+
....
.J
.../
u \T
.. ·i ' '!1,~
kort arbetsdag fc' r n ~Lr varande i skogstruket och en a:r betr:·t~ ;
som tydligen tenderar att förkortas. Hur detta sedan i:L~VC~'-' = -.~
på prestationerna~ är en annan Gak.
...
-
!
V
V
:L.; ,L:......
J
l;
...,
_,.i._..;0(.J.
V\..'
...i.
_
.-. ....
l:·- '--'--~Gl·
....!...
..__
I.
L.J -_ J.,
LA,,
~-
C·~ ..}
1
_[_._J.,
t_"): _")' :~J..,
....
'· • _
....:..]
Herr Or~1J'Jj_,rer.i_Ci~E..: Disponenten Li:ndgren avsåg nog n
med sin fråga att få reda på hur lång tid i veckodagar fe,
bc-?tar i skogeno cTn.g ha:r roat mig n1ed att fruga mig för on
sakeno För övre Forrl::-:iJ:ld to,8Xo får nan förutsätta, att dr:; r:tI ' betare, som komma _,_rån lmstbygden och ligga kaf3ernerade i
j or 9 arbeta alla veckodagar och ta ut sin arbet~:;tid tämlj_gen C'T dentligt också 9 medrn.1. de 9 som resa hem cell som ha karrnke :3 - L~
mil att färdas tj_ll hemmet 9 ge s j_g i väg på hemväg kanske reC_t..r n
på fredagskvällarna eller ganska tidj_gt på lördagen och inte
komma igen förri::Ln p::°;, rn{indag eftermiddago DE:t är nog en frC\ga,
som också spelar ga:n::ika stor roll, 118.r can skall bedc5ma sko
arbetets frarntid c
En annan :fr;], g;:_~ 9 som jag ställt till mig här är~ har rne;'.1
någon alldeles beutfimd uppfattning om den ålder, som iir den
mest effektiva for skogsarbetarna? Sor'tlj_ga säga att det ,,;,.::':>:är i 20 - 45-årsåldern 9 som man kan tänka si v att få en tilJ _._.:·
lig effekt ur skogsa.rbetarnas arbete, vilket 11nses vc1,:cc
,-.
tu_ngt för att de skola [iysselsättaf-:: li=ingre därmed, und:' T
att man på andra håll :::nöt er cL~t :;;:i::°1ståendet 9 att det ~;r J;:_~n
stora erfarenhet 9 so:m den äldre sl<::ogs,c.:ixbetaren har-, scn1
att han kan hålla på så länge. ,Jag ställes ganska o f t ,::i
det problemet i egnc-..:hemspoli tikc::m 9 5å det gäller arbetars~tt\­
brukc Tillkomsten av såd3Ila aTbetaTsmål:irulr vill man ju 1_;;~, 1
stödja, och det ä:r r;1es t folk i ålde:rn 20-45 :;J,r som är int:o:' ,
serat av sådana arbetarm:rråbruk. Men då blir alJ.tid fTs.
detta sko gaarbete kan ges E.1om lämplj_gt o.r!Jetr:1 tillfii.llc-' T, C::r ·; '
re personer.. En del v::Ci,garbeten och tumning::::arb\';ten 1-::::an ju.
förstås mycket väl handhavas av äldre peTsoner.
0.::" -
Jag skulle clärför vilja f:råga 9 on1 deE;sa saker .sro e;_:
mål för uppmärksamhet, när man studerar frågan. om skogsbrul:::: -! :::
Tationalisering. Km m,311 få ut stör~3t2 möj l_j_ga arl:)etstiO_?
verkar ju detta de fc:wta kostnaderna pr enhet, Det vorr:;
intressaJ1t att få klarlagt, om skogsarbeta::rne,a ålder bör va::·,.1
begränsad t. ex. till åldern 20-45 år.
Skogs chefen L_. Mattsson-lVIåm ~ Ja, herr ordfC:iranck,
..
,
1 . gt
.
.. 1 .
ar
na"tur
_,_i vVlS
E:var +u e t °L~l pa a.e·c. p 1 an~ ·1··ar underso.mingarn~;
i ·r
närvarande ligga, S'lcJ..:r·a på dessa frågor 9 men det är säkerli_t:-cE
ett av de stora -p:robleD1en vi ha fram.för oss att närmar e grc-;,ns
och undersöka prcstat ~Lonsförmågan i olika åldrar och under c
arbetsförhållanden . Atskilligt firms väl redan gjort på det
område· I Tyskl3Ild ha en del sådana direkta prestat:Lonsunc'cT-·
sökningar på skogsarbete utförts, men här i landet v c-: t j
"..T :: :.
om man ännu direkt prövat den saken, såvicla det inte m.öj J --,- ·
skett i samband mecJ de undersölmingar, ::mm äro igångsn.tt ~1.
Bergslaget~
Men ett är säkert, och cet är att cfot ;.ir c:h ..
mål att kunna klargöra alla sådana dE:talj er frmnclclcs.
0
0
74°
Tioktor
R p,~1 l{_c~v· 0r · 'i'rlg·:m nm niir den levande
arbotr:-"\
,•
• • -~~..:::-.:-~-· ~~ ..._, .l.
~
Kraften ar forbrukc .d tor uJ:cogsarb:Jl~e 9 ft exc i 1+0~45-:<0trS2_i_dc~~n 9
är naturlj_gtvis omi"'. j l i g att }JI't? ciff 2vo.J'.'2 p~i generellt, därf ÖI'
att fysiken växlar individ1:..ell t 9 ut:=:cn d(:;n :fr:lgan f§Lr nog av···
"~
i•
-f'~}l ->--'l]
!• l··lL
·· .+-c•·"''··'-~-·,,i· ..~r·y1 c·Li~,~, ~+,,~1·- .1.-1-~ -' c<
go1
as f rctn
ul __ - ·'°'·,11
-'·'···0
.d.r
,,,.,J_•_) . l b o•.~:/:.~.L ,_; L•CL.L Xld 1,,:...cl l t ,v .f_L,_,
i direkt sam.band jr:ed
allmänna fCiTs:l.i tnirJ_:, en 9 och vi ha
i åderförkalkningenrJ fii:: ckomst en· mycket god mät.J.re p:J. dcn.:1::· o
~ •
bla:r ss.rsKi
••
' • lt varJ_• -J-•J -('"
'1
Åd er-·)r
f •• k a 1 1n..uingen
i.:.·TEDrU. :i:ur u:'G
in•;c.:::.· . ...
tionella sällskapetD :för geografisk patologi uppmärks!rnJ1•. L, :c:~:
sällskapet har beho.n,11::1.t dc?n frågun sen.::::.st vi c1 en kongic<:' ~ ~ :
Wien 9 då det bland annat !o.eddelades 9 att det vid den no~:· 1 ;l:i;~: <'~
belägna patologis1GJ. 2t::~tio:ncn i vi:irldcm 9 nämligen dcon i
· 9
gjorts mycket vidlyftj_ga undersöknirw•:1.:r på pe,t:L0ntor från
Umeå lasarett 9 varvid det konstutcrats, ~1tt ådcrr5rkall:-:ii".'J?
sat sig där uppe ha qycket lit0n utbn?clning. J)cttcL sk:ullc t
da på att försli tningcn går lång~H1mt j_ frilg2 om kärlsyE>te::r:<'+ r
och att man ur medicinsk synpunkt kens};:e skulle vc:i.r'rl bi:ij c1 · ·
att tro 9 att ålderi:Jgrt:,nsen skulle lrn.1Tl.'J. höj as utöver 45
dern beträffande skogsarbctarna i No::·rlcmdo
,
o ..
..L
r_
-·\.. . •.1..1...:.
,
' ..,;............
_!_CJ,_
· -·
""i
,...
1
-,
_
0
_j_
0
n
-
C•"
..L
•
'
1•
Dirc;ktören J· Sun,_9.])~§Ld.: J)ct :finns två olike. [->lrJ.gs
clsstu.dier 9 dels de som gå ut på en jämförelse iYH:lla;:-1 olika fc.TJ
under olika förh!illandon 9 dels du meTa individuella tiör32tuct~cr-·
na 9 di=:r mm alltså fi:ilj er indi vid2ns e.rbete och ser efter v:<l·-·
ken tid var j c; arbetstempo tnr samt del vis på b 0;,sis därc~v se <1a21
försökc:r att genom olika metoder underlätta arbetc:t och få mcC
tiden för sådr::.rrn. 2rbctsmoment 9 f.:Jom ta den Fingsta tiden. Har
man icke vid d8 nu ifrågavr-1.rF'.nde tids::;tudierna inriktat sig
därpå också? Tids:3tucLi.crna måste ju gå ut på att få frn.m ved:-,
tyg 9 som underlät-t:;g arbetet, men ockc{i på 2tt sndro. arbt.-,tEiförhållandena 9 att försöke. få fram ett anrn::.t arbetstempo eller 9
i vissa fall9 att organisera arbetet så 9 att en arbetare endast
utför en särskild typ av arbete. Över huV1~ld taget vill jag
fråga, om man inte har gått in för individuella tidsstudir::r.
Skogs chefen L. Ma tts son-Nk'l.rn: J)e arbeten~ som re d2n. :< :co
utförda i detta avsee::.~de ~-I1a huvudsakligen gått ut på .::1.tt ;n.0: ::1
undersökt detaljerna i det arbete 9 som utförts 9 för att ku~ ~, ,
göra detalj j ämföTelser mell311 olika arbetal'e, olika vr::rkty
OoSoVo
Det är just cle3sa j_ndividuelJ.a arl!etE-rnt1J.dier, ~K '
göra grundvalen för det mesta av vc,d u om hi tt:LLLs he,,r u'
Vi ha jägmästare J!1J.odman här närvarande 9 och !Fin handl
dessa arbeten inom Föreningen Skogsarbetcns ar1Jetsstuci
samhet o Han kansk(:' kan 1ärnna ytterligare :någon re rlogij:ce l:"c
undersökningens uppläggningo
,Jägmästar~n E. :~~ng~:
I fråg;a om arbetatiden ~U":'.1 ·j
nämna 9 att det VJ_c1 en J amf o~Y'e~ EJe me_L.lan resultat en frD.n
mycket noggranna u:nders:3k:::i.:~ngar 9 r:iom gjordes t'ör 20 /ir f:ed,,, 9
och de undersökningar 9 som gjorts nu_ på :::;enare t~id ctve·'
:; ,;t
. ·1
..
+-1 .
..
f ramga tt, , a t t' en ic"::e
ovaC:lETiu_.._:1g
sawz1nng
av arbe t Ed;j_den f(;:.c"···
ligger o Nu vill jag inte närmare gå in p,§. dessa saker J1i:iY', ·
det under denna vj_nte:c inhämtade materis.let äl· väl ~mr.u j,c : :::~
bearbetc:,t 9 men rer~,f.tn de·t m8.teri.al 9 som anskaffades under fci~:· -.c:,
vintern 9 gav v:.V handen9 att man här hade framför ;:3ig en fr~
som var allvarligare'. är.i, man hade tä:J.;d; si.g.
j
0
1
•
Landsbygdens avfoJ.lming, so::n det :redan tidigare i d.a~'.
talats om 9 samt elen i samband härmed uppkommande bristen på
arbetskraft, vilken va:d skogarna b0tr;:iffar redan förut gi vtt
I
j'
75.
ti" 11 ka··a~.l.n~ct. ' .~---"_,c·J·rn
1_1_e1_·_;
+viJ_l__ Pn
b,1d_.UdCJnde nöd vän di c:ehet, att
.
den arbetskraft Ernm fj_:rnrn 9 utLyttjas bättre. :Det är därför
anledning att med vj_ss oro se på tendenserna i fråga om ar·betstidens hopkrympning.
"'l. 0P"
""
·1
..
k 9 som icKe
.
b eroraes
.. "
f .. - +J ag vi~l
:::ic1mna
en ann.an ::.ia'ecv -·01·.:Jl"·
mästare Otterström 9 nämligc:;n d12t förhållandet att man fr2::1f
allt i övre Norrland har att rälma med en stark c:irku1.s:':;ion
av arbetare, särskilt huggare 9 me1la.i.'1 olika ar1Jetspl2t:::rnr
Arbetarna ha visserlj_gen. kcntrakt p.Ö viCH:' tid 9 men så t~3J.;c
det man och man emella:r1 om hur arbett?t betalas på andl'n
och då kommer oron i kroppen på dem och de ge sig iväg
den ena arbetsplatsen till den anclrae
På de områden 9 cL'r i;~:··
dersC5kningar gjorts 9 har det kcmstatera.tc; 9 att genom denruc
cirkulations- eller ambuleringc3process det går bort c~n
ckc":
väsentlig del av ar'b e-t stiden frö.n den effekt i va tiden"
1
0
Jag talade n:ls:3 om arr·onder·ir1t_~e11. J t:1g \T.ill. c18.T·ti.l.
meddela 9 att undertecknad fler'a gångeT ha!' ha:ft detta S)(:r:. ·
uppe till diskussion ~ned generaldirektör I!Ialmberg i lant ,: 1i:;-:~, ::·:Lle< n •
TTan ar
:--·- ·i--'- 1'l')"gat,-o.._l_ro.ba.d.
f<~CJ''Y"'l
s t yreJ._oe
n
LI
c) ,a
b·' du. i'·-.+1···ns0e1~·-::i{J
- .Le u_ "" 0
Ch.l
ccV
,).,L
~ ;)_1·ser det nödvändigt jl att åtgi:irder vidtag®..s för att underli'tt:c
en arrondering och därigenom nå fram till en bättre tin,:;ens
ordning :::,n för niirva:rande j_ fråga om j ordci eln:1ng. Han har f:' ~'­
klarat sig villig att överv~),ga varje som helst positivt för--slag på detta område" För ntirvarando ligger ju hela j crdde~1 ~-·
nj_ngsfrågan här i landet i stöpsle1renjl och generaldirektör
Malmberg är ordförande för en statlig F-tredning på detta omrf,- -de.
1_
(>
"7-y.•-rl
,
.,
01.,
... _..,/·
Jag kan också nä11na? att överlantmätare ,Jung i Härll'':5s:: .::'.'cd,
som jag också varit i kontakt med i denna frågajl vid upprer,ac:'c
tillfällen på senare tid sagt sig vara mycket intresserac1 av
saken. Dem1e har t~inkt sig en s8rskild regleringskom:mission 9
tillsatt av staten 9 varvid möjlighet skulle öppn2.s att samrl;;n
föra fastigheterna icke bara inor'l sa:rmna by utan inom :fleTo.
socknar tillsammans för verkställande a-v lär:1pliga markut ~ )y+,_:=;n.
Vi ha tydligen att påräkna et~~ positivt stcid icke rn:.n2t fi:<i :·;
lantmäterihåll på det·:~a område ~
1
Herr Ordföranden~ Det ämne 9 som j ägmä::::t2r2 11'.cn:~ t
om, ha vi resonera-€ ·on1-tidigarc • Jäg111:=istare Honge c::r~":, _,- 1.1 -::,
att det tillhör cle f3aker 9 som skulJ c3 bli en progr::vnp'.l(tl--c)
vi kunde ta upp.
Det blir jL.;_ inte något samm3nt :c~~c::c Lir::: ··-,
kanske fram i oktober, och då skulle den :-::'r~\gan bJ_i fijrc:m,•c. __
för uppmärksamhet o ,Jag har ts,lat ~!ic'cl i~:sncraldirekt'.:\r 1'vI2lr"'~
f"o"rs'aa
~·,c}·
hriV\ .
r")l'l·-· ci ··i
· "'\·~~~1
"1
Om, d t:Qtt'a
. '--'-c 09
~ :,1 . "'-'·-'--'- _Lv~A-:-a ~'''"' ui-b ~Jc~J_\, Vl.J1-l(.'.· p , L, :
taga vis~3a :resor t:i.11- k:·:!To.kt cristJ_ska t:ra_.;;:t ur. HcJJ1_ uch J r
ha tänkt resa till :f ~'rrt olika pl=:~tf:JET i ;3omrruu· fi:, r s.-'., t c:i::; .:·
ra de:nna sak 9 platr~ ,:_;~n ·ot::ULg:iu. både i J1or:ra och i södra f-hrc;:;_c :_
samt i Bergslagen, ,Jag har b~LLri t ombedd att gön1 vev;_ ju:;, . :;~ ·de för att få ".'eEJO:rna ,38, fylliga son: möjligt j_ [;tudiei.3'.·ftc
Vad betri.iffar öy:3rla~r:::;m{tci'C .::i·ungb :='(,r[3lag 9 ;3 cr;1 lvm frf:~1nl ;e:_,-,
vid Härnömässs.n, ':1ar l1o;v1 väEt sig ti11 mig och bett a~~t 'Ti c; l~
le i det fo:rtsatts :=·i .T'Jetet i norrl8J.1dsutreclnj_ngcn, ta up.,;
.(>!-<"Vl1-I
"""'"'
c,au
0n"_t'l
V"
..p~
_Lo.
C'.18)v-.
.·. !.L ,,+-~..-.~,..::Je_"
'-'- UL t: ,), .
-f'"c-'1nr.,
}__ '-•
r:--..,...=Jrr
0..u(,.
d
~:1· .L
-,.-.f,Y>j_E"'l:l
·-~c
,~
1
-r
Cl'
0
'''cS
"7'"c:ir '
(,
1-,
.,..,
11a_,_
,-,..
·' -- . .L
+c·-!.-,+
•cU__,_c', ,,
_:''
l'Y'· -
lL· ..
:
generaldirektör l\i12,1mbcrf'.; orri sakPn ocr yj_ ~ro att d-:m sku_::i.10
kunna brytas J.t såsom en :f'r::'..c::t;isEde f:r~tga .
Vi d dot r1_u hLr ,,,ft c r
sarrn:nanträdets slu~c fijlj ande mir:dl c f:<3111mant:rädot vore det ;n.c;1
76.
ningen att dislrutera f3.:c: b ctrmm :gift cn1a fl5r framtiden
konrrne1" de11 f11 ~i.{?ll1. o c:L~D~l \)8. ·tetJ... o
9
och då
__ ~~cg~chef71,~--~:-:c~:-:~-~f:~~~i:..:te~~·: --,, S~'.~_,_ .r:~hef:r~i- ~fattss~~-I:å~n.,
haT· t'.::.tla.1' on, vc:r KL· .v 1,,~\· ·:.i ... . ..L1-l_,_ o C..t O::.L c.~1,
•,;::D'.l. u. t, ,Jildat "'~:"r'"'k_,_ lcld
verkty gsförmi:'in sorn- -· tt :ce:3a u.r•1kr :Lng tL11 cle o l:Lka kojorna fÖ::;"
att komma i kei:ntald l-11'3- folket•
Det li:t vi nog alla fijrsökt
i VflJ~a fÖ~r.'\T[ll tntng8,1' 9 ~Ilt;Il å.e·t~ 'lElT' c;n DCt}:? C:1C)ill }1C111 ir1te !l1~:iJ.nn.(lc:
nö.got om 9 sor:i 3,r g2m
v :Lktico
1. .
.. .
Vi veta alla? .c:;,tt det ~:i.I· ;3vårt att t'i?t ut u.J1gclomar L
gen till timmerhugc;nin · o
Dt;tta ru-i_ueD
hm HC>m underEJ.å~:L -_,
arbete 9 och det fö.· siikcrt mycket di::::;Jn1ter:::tndc i herrmt i?n ;:; f lJ.·,n
fäc'lerna och :::nöd:cc:.rna 9 cr1 de i:nte skuJ.J.e kun:n'.:~ få ::i:Ln pr)jkc 1xt
p{i armat arbete. IL~11 J:·ri:c 11ellre -ta \Tfi(i ult1e~s a..rl;e-te soFJ. he1.;:·. Jt,
1
1 s1ru
11 e -na:r1 --.'1
f
' ·,~c
I
'
·· 1
'
oc.i.l
Il8.(\o-r 0.::1 i ~ t _,~r(; D~J~oc
De., f3 l 'i~9per 1121n
~Ja.:eci.,-:-·
9
hhgeningsarbetet.
Pojkarna i:Lro sj ii..1vct :Li-~~Pt f>krämcla inför c=
1 rd;,
när de se sina äldre bröder mer Pller mindre utslitna komma
11ern friir1 f;koc;sarll'Jetet o
_A.t-t D,~i :~i1-; :f.::1l~L.:3t ·be1lo1· till. 2.tor cJe}_
på 9.tt :r3oj1<.-:arnc:t) då
~Tig ut i t:Jko{c;en 9 :förue~3 ;}led urusl
'' d'°
1 -ig-.i
.,,rkt
--·
~,,
., ,....;···i'- Q. t··r::L.·t-·;·r,:::i
'l..,..,'"r,n··~
,,.,.,....,-, - +,,··~ -'--,,c
(JC1:.L
.tci..L..i..
C·.t. -vt~· ;)rb('
t1(::.J_._.,,.:.,-....
o_.~(J_-:.....
t~cLJ.1J....a LlL'1. :.i _L.LU1.J.cl
ver~ lct~r g och c1e t [~Ö r ·:_:)_:;.r-1.rc.~-, 1·Jn1t11c~;.J srl: e t
~3lcr~.imr;1c111c.1.e för po ~J }{2>~('.i:1ao
Vi .l1a f' ör .~"J ö kt ritt; i. o:n.L3].Li-tni.r1 f~~ -t,iJ_J_ d.cr1 -\rer lzt}r tSSS k:o J_t1 9 ~1021 ;;ri
brc;d:r:ivit ino:o rnL:_ ff·)r1rali;ning, intressera fol~;:skollärarna i
b.~lg<.ler.112 oc11 slrc .1st.3r1'c ~Lf~eI 1 Y:tr1 i clo oJ_i](s., soclcnc::1:rr1a för d.cr.tr1c1 u~J\:?
och de ha ställt sina lti~aitraftor till förfogande på dessa
kurser :(ör att 2 t:J0,]:1_ under E~löjdtir:mnarna)'-wl.nc-~ medrJcla pojkaP0
0
'
,
0
••
1. :
n2~
r1a
J_
...
J..
\,. i
1
.( l ;...)
fEirc1it~~:Li_cte J1 ~L f:3.ko{;,f;ar -bete o
70 c1 80 ){ av deTn, Bom ]_~i:rn.-nlro 12n 9 l::omr.-:tE1. :r1c· t~ d.-L~-t~ c1e J_tc1;~~~1 i ~J.1.cc c;fJl111gg:r1trtgsarb et e a,._l n.ft..,;..
slag.
Fo l _~-celcol. l ::Jr·arne:- }l!J. 'l:i.S[l t D =Lg: irttre sserc:tcle o 1J a.{I vet
viSGEl
1
1
1
got
intc 9 om man ännu kui""l!~l.ut kmrntatera nb,got resultat därav 9 men
jag antar att de po~jlG::U'J :3o:n folksko .l1i:ir:..1r:na dock ha haft l~_.n-·
der sin spiTc::., v<_> ta. v · ordentliga vcrkt
-bE?t:Vda, då de ko:slT;1a
. . : :-.
"'·~, ·f" -·'. ,r- ·-L,.Q. ' : .1 ,.,-r11 ...:J".'lc1,......,.,.., - ... . -1...,1,-t,-ir··-~·
1 ••t
u LLr l-· 0ok.0 gc.n.
C~1 .L r ,.:) lJc.::.. 9
uC. :) ;:_) :~ Vt.-:.~ ..:.L JJ :::s D lCC J_[:;l SJ:( o- a.s e
1
r--
L r.)
I.... '
--,'"'
J . •. L-;___
I
...,1 1
]) .
T .
"
"
.. . . -'G0,rcn
J agmas
:S:_:__~~}.CJ.tllaQ:
isponcn c J.Jlnc1gren
fr2gado
9 er~
vi 11ad~e gj 01'°1-t någI'f3: tj_QsL~tlld=L(;T', sor1 in~.~.elJt1.re Err1li tc.1r1cle :·-:t·\r J~=OT'·....
r clationsanalytit1ka be, n;:·bc:tnincE1motoc1 ,c-T fL>r att få fram e:n vis~:::
siffra för PJ.rbetsprerJtationer.
Det ha vi r:.iyc:kct rikt i ;t c;;j
Vi ha först och f'r{ms+: y,:?.:r:ktygDvårdcn, ~nert r:;cclan har i;,a:1. '.i1r n
den stora frtlgc1n om 8.'Tver10~1tn
or~?;.::1niLlr1tio.n o
IJ~-i.I1 c~J.cr!. 2.:.t · ~ ··:T - ·
nr•knl.
n
gpn
l"
tf'
i).
:-:i
o
-v·.-,
/
\r-j
1
1re
.
n
?
r("i
+-i
.
·.i
l.,....i::i
-i
l
-~··i
··
D'
··r·-.
. ; -·-. <:·,
V~
_ · ::. .
'-", -'- c,.,_, 9
.•. u v ~ . .L.n. · ·• ~ ,_t ,_o ,, ~ '··' i::> -~'-'-''.c i . ..lvc ot-,u. .-L.t~
'~r
1•uq+
]•
-f'r•°')
0-.
'
-l
(}/'1
r~t~qC:<<l
C)l~C'ani·
C'c-,·J·nr-i
c:ln:•
qTJi·)·r·.qr:c1.C:1
l"-·,
]),,-J,, u '---"'
t.
v
r.--vt·)'·-·'
' .... ,.
....,L'-· """
......._ t:) J: .
,._,i.·. r:.,,._4
f ande avverkningcm? L::Om. v~L. kunna gijl'a. ÖC' f1ton1 virwturnri.o
avver1ming bedrivNJ pi'l. en del si:ällcn hiir :L landet, ocl.: c'i'
,~(·
inte 0tt träd avvc:r·ka.~; c:ft(Jr den l d'c'ce:;tbcrc ])Qtta tyder·
att vedcrbörandl:o komnit rn1de:cJ\md med c"tt .hugg:ningsn.rl11~tc , , i
-~
~
1
Yl
i.....
r l lN
cl_
. ~)
b"0' r •
.--1
~=>a
...L..
1..) ........ . 1
,,
1....,..
--
-~- ~-
\.(~1..
i...,
:l ... .'·v-- i,.,...,. • :-l
- ~:1
c_c
. 1 .tl..a1-i.J...8,(.)<:~-i.-,li ~:-~
d/?. .1.~tt~
:::) .' ...L \.t
\...~n
V J_ ( 2:c c ·_t!··
,
E3pecia.1studier :C:~ir
de lK;trä:ffandc kö::·ningsarbcd;
1
\ri a~ ·v·i E~t r·~i VE1 c f~~ e 1~ .
f'l"CJ,TD. t ~~.t tT'C .1.\:8,lkt~y :pc: r· EJ [lIY.lt ti .~·:j,t · :~ 1'1>:
ar:b et t:JI!l E~ to d e1· vt cl .lcö ~C.11 ~.i_Jl{~Ctl~IlCt[~ 11t~f ö :r.~ ~J!lclu (j \TCI }TU.VLl d. t r~V3 C::. t c
,. 0
lJ.. +-c~·
V j_ 1-..J r d .. d
r':.j !-·,1
ll_i"\''-J.1.,._
\..'J
l;-·
(j
1
Tiispor1cr.~_-1~i:~rl.
'.i7 . . ~· Lir1d. r-:::~:cc, r1 ~ f::.. v d.c 3r ·l;t~r~~cr1d. en 9
:f1i1lt-T{:J[~xt..-;rad ;_ie.g v:iT j_mw på i mitt
n ~• 1n. -_L-i- ,·.·_·._·.:·c:.',_·1
+, , '--·,·· Y'l'
r>
+ -·: ;i "·n i· ·'J' --1.' "-·..... <-.L
:,; ,~ p?.
•.rt .[.LC.l
,,.., :-" r +,_,_l.L
~ ' __..:, <.i Y1 f'o··>:r·anr. 1 t"" ,
'_;<.'-"-_!,,
--~
·'·--·"·-·J>..Ju.L l ~'-·J ..
CC l.f?in
<:..<.
O
l'°~~:ickltgt utr1yt· t j~1,rI 9 C=
~~i1~ :Jt1et - :,ra.cl ,:::il ~l-8,si Dom ti:1p~:Lt clc.l :').\r
.-r•· . \·-).r,n21l_l
._, ·_:_ -~l.1_·o
i-;.inu-,
,., +.;
l ___
-i •
'r··. • l_J~_-,.,
.g tr:ni·
r ;, t , ov
~
_...·.-_.w1.
,,._ d-... en.,•_
9
_\..c · . "'·"
u.L_,_
'-'T
_,__
u.
l
.1..__,
.L.cl..
förekommit
i
:::~r iJJ,t
..Lr --
1 ,,
..
. .· L
min del varje;
r en reL::;a ute::ft ,;r Gn ådal minut sact
ledDen övc;T att ]{OTUT!a.tcra 9 huru dt:)t .::;;:r 1:-;-tällt }Jå det omr{1.dctc
-i o .·-,~ ,..,./'! "' -J-V l· ___
J l 1.1L
+ -~ -,L .-i r..l ~ -~-\J.-·L r.-.'l 9 \)_;:_,
~ •1
·1·
;:-r'~ ,, . . r"f' .,,...,.. '
'I k-~ -·L r
., ,...., ·LOr'
..Jl d o.,t.:, [!JC.,,~J~..
\::-:.;.-:
.•
;_:jC-;.,J.lC.i
v· (),....L
c,, ..... V .. \
(lt::, ..
0
11_L .•
..L
(:'.!Y•
..__.._ ,._,... .
0
•,._L
·..1.J..
-yi
...··· .
",; )':·
· .. fagare .i rr~~Ltning~ sC:.2'"'.' : :_; .:>~. ~<,7 å:r: flt:~dan?. kru~ ;jag konstatera,
att , det L~.r'.,rnra r:md.c:.dt ~;..r ";:.::;,]--: :· ;n '::·..:r .-ten i;id VJ. arbetade, sm;:,
utnyttja.::>. :Det kan .;:i.ldr·ig bli t:c..;.1 c)m r-;--v-crarn-:d~ränz..,r.l.ing, om
man fordrar en skärrnj_ng därvidl:.;:i,g, u.oll d(~i; är ;ju.st det, sori
jag skulle vilja r:·, sagt. :Dt:~tta h::S:c ::.'~{ogsfolket ha i .minriet,
när de skola underhandla med a:cb~ta:rn.a. Jae; har åtminstone
själv d.en erfarcnileten att, 112,r c.1,;t kommer t:Lll kollekti vav·talsförhandlin~:::~r~ ·::>ch arbetarparten :t'onlra:c att kunna intjän·1
en viss d.agsir:.\.Jms-i~, då kum:m ...-i å 1.··år si<la (j•.::kså nr>pställa
kcavet p:'i hd::;:ce a.rbt,ts'f)r0sta:tio~d 0kogri~:,,~h,-;i.:arna i gcmenj som
jae> talar m~~d varje vinter ·- Gtt :pc,r ~ 1J.fH1~1~ s2.dana har jag talat med i ·i.-int;;r - är•J tull t eni ·;r.t Oih '=1.Lt d•3t är 00ftf~rrättJ.igt
som det ä~c. Avf~k:ningoi. c:.,v skr:gstye_~J. •.:rrJLt oå landet hänge-r
no e fhor; med det; r1en kan man ·';j äna fiO r?t 7<j k:rc.J...:10r i V8Ckan
genom a·ct arbeta e~.'ft~kti vt, fi',rbättrar· man Rin standard på c:n
gång med 25 a. 30 ~i:,.
Herr Ordföranden: JA r1n inge?.-i. 1:1;;;·;;.:• r;cg,i:irt
le dessa :föxhandlingm:- :1.ll tsa vara ·1vsl1~:~ad.e •
,Ja1~:
få
o~cd.;;t,
skul~·
'!tadt· ·:~föJ.kt ~ s.Tt v1 Hku11<: t-:~ör:~ -· l i -~ C?~l 'r.:?.Ui:>
a i;-~J !".' ~s ~)Ji.(=; 1 -~i ~.Li ·C et ml-m c er.. JJ'l· .::1 e . :: ull C::!~ '. •
~ti J l.fl-il l_::;
1
Innan vi ~=.:k'i.l;j1:.d ål:; h<-:::i: :iaf~ hä:t r:;tL få 8. Indu::,·~r·iens
+~ek t'ör dessa dag2r
samt ett tack ti11 alJ a Golil V-8.ri t vb~-.l~L~:. .... att in1sJa de olilca
frågorna äve:nso1'1 till d~m: ;:;.-;rn ha d<1 .t~t: :!. t i J.L·:...:i:<,j:.1ioni:1rii.a•
Utre an ingsinsti tut;: -,,:·;{gi·:.ar trarrdöra . -0t
Dessa samman träd.E~Sd8.il:a::~ klr,:. :! ;,;_ ;:~tt ~:..G~l. -i. d·.. t _i'c r-ts .::.-~ ·c:J. ar1:: e tet
inom Indt~st::·ien~~ ·::.Tt:1•,. HJ..ningHJ.;:1r;-~i t·,.,"~ :>'! :-.t~i:iJar..:.J .nor:i.'landsfråg.Jn 1
och meningen i:i:c, r:i:~~. J..ctL-1 e.:d.i-::t.~ inti::: GkA1.1 ·, ~-,{;, stilla på nå·~
got sätt 1F1der ,:;::;nm3:.·~11åua.J.c:.1a. 'J:-,· ä·;:-..k· "i ·:;kal i det övervägas~
i"n·te k"""' ,t•
·,·,1-''J_l.
r '1., 'j.(;
..•.· ..,,s
.. __,.....
_ r~;il•_ ...
.. ,,.,........
·r:1·Å. .Jo
- b ge;....
"'"Y\Sk a "'
. dr:·t
Om
~
..t.1.
.. ! -'·i.._,
onar -'-l.t.
Dessutom Gkola vi bc.''··'1.:t 1;;::.1 ·:/.: s:i;t. i okL··:;or samlas ti,11 ytterligar·e et·t sammrurträdc. ;·:5r ·~Tt ;;1;·: (:;i;,.,+, ki::i.ll kunna fortgå
effektivt tmder ;::-..'Jrn112re1..,·~a:1~:\c 11" ~ f•31'." '. "-· ·tc~äi,t<.1;3, att vi
få träffa '"l1 eller annan ..,,,v !'1<:·11"t::!.:··:·::•..-:., ,>(:, ';:::: dl!il"'.:- ·l::i1.l Stc~"i:(~" ..,l;r:t•
1
Q.1..1.
.I
. . . . .:: . . •
.I.
J'ae:, bt"1' s:ct :L'H. :fr.J ..Z:'i:5ra vår-'c ta-:~;._ 'Y:>. fi)_·}:l. ·J:t·:--~'
:'ri:::'.·.cr
fö rhandli.ngarnfa av>') 1u<:; ':':' "·· •
Direktö~·.'c:m '.11 • B.'>:1:: ~, d.: i~tn :rr O:rdfiira:r~,:::: •
~ 8,:~ tror, at+
jag vågar 1.~äga at·c...} . äi"{oikc.::_' eJ.1 q de närva · <' .'1de>El kiAn.·:>·"r, '.:.=:·.
vi be att :få i:ill 1...:,,-·:::i·di _··Eldi5:"-,:1'l I>i.n:! ~;:Jerg •·::.:mfö:r·a vå:·::: ·~-:~ ::ma
tack fö:r allt a1·b2~·.e J:>;·;_ r.J: :o.e:-.,,• ~ m1~ier (. ~ssa ,.. a(•:qr. DfL·..,...i' 1
skulle jag vilj~~ J.Ii;,;,.;c1 o,Jl:::<.Ei v·l, :~~·~:rl10:~··:.:·:1int·; a·ct Ln.J•. icke ·.'.~. ~­
te förtrct~as, ni~.:;:· Je~~ .:~il1 s:e ,. Le·:- :.:·:,~·ar::c:1Jic ;_:,·.11r;,:._·1-.?t ·,t-