Handlingar till samhällsbyggnadsnämnden
SBN 2015-12-08 1 2015-12-04 Handlingar till samhällsbyggnadsnämnden (urval enligt KS beslut 2013-10-15, § 243) SBN 2015-12-08 2 2015-12-04 SBN 2015-12-08 Tjänsteställe/handläggare Samhällsbyggnadskontoret Planavdelningen Oskar Roussakis E-post: [email protected] Tel: +46 0491-88148 3 2015-12-04 Beslutsinstans Samhällsbyggnadsnämnden Yttrande - Medborgarförslag 15/15, planändring som medger flerbostadshus på Snäckan 1, 2, 5 och Oskarshamn 3:7 Förslag till beslut Samhällsbyggnadsnämnden antar Samhällsbyggnadskontorets yttrande som sitt eget och tillstyrker förslaget. Ärendet Samhällsbyggnadskontoret har av kommunstyrelsen beretts möjlighet att yttra sig rörande ett medborgarförslag som föreslår en planändring som medger flerbostadshus i 5-8 våningar på Snäckan 1, 2, 5 och Oskarshamn 3:17. Detta skulle enligt förslagsställaren möjliggöra bostäder i ett attraktivt läge vilket kan bidra till att kommunens mål om att vara 30 000 invånare år 2030 uppnås. Enligt förslagsställaren står kvarteret Snäckan inför en planerad rivning vilket skulle frigöra attraktiv tomtmark. Förslagsställaren menar att området är attraktivt för exploatörer och har ett optimalt avstånd från centrum med närhet till bland annat nöje, handel och rekreation. Förslaget är linje med intentionerna i den fördjupade översiktsplanen för Oskarshamns stad om att förtäta staden med nya bostäder i centrala lägen. En satsning på nya flerfamiljsbostäder i stadskärnan bedöms bland annat stärka centrum som mötes- och handelsplats samt bidra till en hållbar utveckling. Detta genom att befintlig infrastruktur kan användas, kollektivtrafikstråk stärkas och naturområden sparas. Andelen äldre invånare kommer att bli allt högre i staden och lägenheter i centralt läge bedöms även som attraktivt boende för många äldre. En satsning på att möjliggöra byggande av nya flerbostadshus i centrum bedöms därför vara ett förslag som stämmer överens med kommunens intentioner. Ungefär halva kvarteret ägs av kommunen medan övrig mark ägs av en privat fastighetsägare. De nämnda fastigheterna ägs av kommunen. Vid ett eventuellt framtida planarbete bör kommunen föra en dialog med den privata fastighetsägaren om hur hela kvarteret skulle kunna utvecklas. Utformning och byggnadshöjder är något som regleras under detaljplaneskedet, vilket innebär att hustyper och våningsantal är en senare fråga att utreda och besluta om. Det bör tydliggöras att ett bifall till medborgarförslag 15/15 inte innebär att ett planarbete automatiskt påbörjas. Den frågan bör diskuteras i ett större sammanhang där man prioriterar mellan alternativa utvecklingsprojekt i staden Oskarshamn. _______________________ Bodil Liedberg Jönsson Samhällsbyggnadschef ______________________ Oskar Roussakis Planarkitekt SBN 2015-12-08 Beslutsunderlag Tjänsteutlåtande 2015-10-29 Skickas till Kommunstyrelsen 4 2015-12-04 SBN 2015-12-08 5 2015-12-04 SBN 2015-12-08 6 2015-12-04 Områdets avgränsning SBN 2015-12-08 7PROTOKOLL 2015-12-04 Sida 1 Kommunfullmäktige Sammanträdesdatum 2015-10-12 § 162 Dnr KS 2015/000780-2 Medborgarförslag nr 15/15 - Planförändring som medger flerbostadshus på Snäckan 1, 2, 5 och Oskarshamn 3:17 Kommunfullmäktiges beslut Medborgarförslag nr 15/15 överlämnas till samhällsbyggnadsnämnden för beslut och besvarande. Ärendet Inkom: 2015-09-30 Från: Fredrik Rådstedt Ärendets behandling Kommunfullmäktiges presidium föreslår att medborgarförslag nr 15/15 överlämnas till samhällsbyggnadsnämnden för beslut och besvarande. Dagens sammanträde Ordföranden ställer proposition på presidiets förslag och finner att kommunfullmäktige beslutar bifalla detta. Skickas till För åtgärd: Samhällsbyggnadsnämnden Justerarsignaturer Utdragsbestyrkande SBN 2015-12-08 Tjänsteställe/handläggare Samhällsbyggnadskontoret Planavdelningen Farnaz Wigh E-post: [email protected] Tel: +46 0491-764314 8 2015-12-04 Beslutsinstans Samhällsbyggnadsnämnden Samrådsbeslut för detaljplan för Emmekalv 4:309, Påskallavik, Oskarshamns kommun Samhällsbyggnadskontorets förslag till beslut Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att godkänna planförslaget så att detaljplanen kan skickas ut på samråd. Ärendet Samhällsbyggnadskontoret fick 2013-02-25 i uppdrag att upprätta ny detaljplan för Emmekalv 4:309, Påskallavik. Planområdet ligger centralt i Påskallavik och omfattar en areal på cirka 15 200 m2 (se Bild 1). Detaljplanens syfte är att möjliggöra för nya tomter för såväl friliggande enfamiljshus som sammanbyggda hus. Påskallavik har en speciell karaktär och för att bidra till att denna bevaras är syftet också att ta hänsyn till områdets natur och särskilda bebyggelse- och tomtstruktur. Bild 1 _______________________ Bodil Liedberg Jönsson Samhällsbyggnadschef ______________________ Farnaz Wigh Planarkitekt SBN 2015-12-08 Beslutsunderlag Tjänsteutlåtande daterat 2015-11-05 1. Plankarta 2. Planbeskrivning 3. Barnchecklista 4. Behovsbedömning Skickas till Samhällsbyggnadskontoret 9 2015-12-04 SBN 2015-12-08 10 2015-12-04 SBN 2015-12-08 11 S AM RÅ DS HA ND L IN G PL A NB E S K R I V N I N G Detaljplan för Emmekalv 4:309 Påskallavik Centralorten, Oskarshamns kommun Upprättad av samhällsbyggnadskontoret nov 2015 Dnr SBN 2013/6 Uppdragsbeslut Samrådsbeslut Granskningsbeslut Antagande Laga kraft 2013-05-14 201x-xx-xx 201x-xx-xx 201x-xx-xx 201x-xx-xx 2015-12-04 SBN 2015-12-08 SAMRÅDSHANDLING 12 2015-12-04 DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309 MEDVERKANDE I PLANARBETET Detaljplanen har upprättats av samhällsbyggnadskontoret i Oskarshamns kommun. Följande personer har medverkat i planarbetet: Oskarshamns kommun Farnaz Wigh Erik Hjärtqvist Bodil Liedberg Jönsson Leif Carlsson Håkan Johansson Lennart Nilsson Stefan Sämfors Jerry Svensson Ulrika Palmér Nilsson Sida 2 Planarkitekt Tf.Planachef Samhällsbyggnadschef Kartchef Mark- och planingenjör Kommunekolog Trafikingenjör Projekteringsingenjör Miljö- och hälsoskyddsinspektör SBN 2015-12-08 13 2015-12-04 SAMRÅDSHANDLING DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309 INNEHÅLL INLEDNING.........................................................................4 Vad är en detaljplan? Detaljplaneprocessen - normalt planförfarande 4 4 SYFTE OCH OMFATTNING...............................................6 Planens syfte Läge och areal Markägoförhållanden 6 6 6 TIDIGARE STÄLLNINGSTAGANDEN................................7 Översiktliga planer Detaljplaner Riksintressen Fornlämningar Behovsbedömning av miljöpåverkan 7 7 7 7 7 FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR..................8 Natur Miljöförhållanden Risk och säkerhet Bebyggelseområden Friytoroch rekreation Planförslag Strandskydd Gator och trafi Teknisk försörjning Sociala frågor 8 10 12 13 15 16 20 20 22 23 GENOMFÖRANDE.............................................................24 Organisatoriska frågor Fastighetsrättsliga frågor och konsekvenser Tekniska frågor Ekonomiska frågor 24 24 25 25 KONSEKVENSER AV PLANENS GENOMFÖRANDE.......26 Sida 3 SBN 2015-12-08 14 SAMRÅDSHANDLING 2015-12-04 DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309 INLEDNING Samhällsbyggnadskontoret fick i februari 2013 in en ansökan om planbesked angående upprättande av detaljplan för fastigheten Emmekalv 4:309 (ägs av byggherren) och de kommunägda fastigheterna Emmekalv 4:298 och del av Emmekalv 4:169 i Påskallavik. I juni 2015 skrevs ett nytt avtal mellan kommunen och den nya ägaren till fastigheten Emmekalv 4:309. Detaljplanen omfattar endast fastigheten Emmekalv 4:309 (ägs av byggherren) . Med detaljplanen vill fastighetsägaren möjliggöra uppförandet av ett tiotal bostadstomter. En detaljplan ska grundas på ett program som anger utgångspunkter och mål för planen, om det inte är onödigt. I det här fallet har inget program upprättats. Detaljplanen består av följande handlingar: Plankarta med bestämmelser - -Planbeskrivning -Fastighetsförteckning -Behovsbedömning ut. En detaljplan medför i princip en rätt att bygga i enlighet med planen under en särskild genomförandetid, som är högst 5 år. Planen är bindande vid prövning av lov. Detaljplanen reglerar även andra rättigheter och skyldigheter, inte bara mellan markägare och samhället ,utan också markägare emellan. Det är en kommunal angelägenhet att planlägga mark och vatten. Detta kallas ofta det kommunala planmonopolet och innebär att det är kommunerna som antar planer inom de ramar som samhället bestämt. Det kommunala planmonopolet innebär att kommunen bestämmer om planläggning ska komma till stånd eller inte. Plankartan med bestämmelser är det dokument av planhandlingarna som är juridiskt bindande. Planbeskrivningen, detta dokument, är därmed inte juridiskt bindande utan endast vägledande. I planbeskrivningen redovisas bland annat planens syfte, tidigare ställningstaganden, förutsättningar och förändringar samt genomförande och konsekvenser av planens genomförande. Plankartan med planbestämmelser är detaljplanens viktigaste handling och är det dokument av planhandlingarna som är juridiskt bindande. Planbeskrivningen (detta dokument) är till för att beskriva detaljplanens syfte och dess förutsättningar och förändringar. I planbeskrivningen ingår också beskrivningar av planens konsekvenser och hur det är tänkt att planen ska genomföras. Nedan ges en inledande beskrivning av vad en detaljplan är och hur processen för just den här detaljplanen ser ut. VAD ÄR EN DETALJPLAN? En detaljplan ska upprättas när det ska byggas nytt eller när bebyggelse ska förändras eller bevaras. Med en detaljplan reglerar kommunen användningen av mark- och vattenområden och redovisar hur gränserna mellan allmänna platser, privat kvartersmark och vattenområden ska se Sida 4 INLEDNING SBN 2015-12-08 15 2015-12-04 SAMRÅDSHANDLING DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309 DETALJPLANEPROCESSEN - NORMALT PLANFÖRFARANDE Processen för att upprätta en detaljplan kan ske med enkelt eller normalt planförfarande. Planförfarandena skiljer sig något åt, men i stora drag följer de samma mönster. I det här fallet upprättas detaljplanen med normalt planförfarande och nedan följer en kortare beskrivning av processen, se även figuren nedan. Samråd Under samrådet är ett första förslag till detaljplan allmänt tillgängligt under minst fyra veckor. Syftet med samrådet är att hämta in synpunkter och kunskap från de som berörs av planen. Under samrådet ska länsstyrelsen, kända sakägare samt andra som har ett väsentligt intresse av planförslaget ges möjlighet att lämna synpunkter. Granskning Efter samrådet sammanställs inkomna synpunkter i en samrådsredogörelse och eventuella ändringar görs i planhandlingarna. Därefter görs det nya planförslaget allmänt tillgängligt för granskning under minst tre veckor. Under granskningen är det återigen möjligt att lämna in synpunkter på förslaget. Antagande och laga kraft Efter granskningen sammanställs inkomna synpunkter i ett granskningsutlåtande och eventuella ändringar görs i planhandlingarna. Detaljplanen prövas sedan för godkännande av samhällsbyggnadsnämnden. Om inga överklaganden inkommer vinner detaljplanen laga kraft tre veckor efter det att protokollet justerats. INLEDNING Sida 5 SBN 2015-12-08 16 SAMRÅDSHANDLING 2015-12-04 DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309 SYFTE OCH OMFATTNING PLANENS SYFTE MARKÄGOFÖRHÅLLANDEN Syftet med detaljplanen är att möjliggöra nya bostadsfastigheter i Påskallavik. Planen är flexibel för att möjliggöra olika bostadstyper, såsom friliggande enfamiljshus (villor) och sammanbyggda hus (radhus, parhus och kedjehus). Planområdet består av fastigheten Emmekalv 4:309 (privatägd fastighet). Utskrift från WebbGIS Utskriftsdatum: 2015-10-06 Skala 1:2 500 ± LÄGE OCH AREAL Påskallavik ligger cirka 1,5 mil söder om Oskarshamns tätort (Se karta1). Planområdet ligger centralt i Påskallavik och omfattar en areal på cirka 15 200 m2 eller 1,5 hektar. Planområdet gränsar i norr till Kristdalavägen, i öster till herrgårdsfastigheten samt i söder och väster till befintliga gång- och Utskrift från WebbGIS cykelvägar (Se karta 2). Karta 2. Planområdets ungefärliga avgränsning inom den röda linjen. Servitut Ledningsrätt Gemensamhetsanläggningar ytor Administrativa namn Ledningsrätt Avtalsservitut Fastighetsgränser Registersiffror Servitut Gemensamhetsanläggningar linjer Traktgränser Storskaliga fastighetsbeteckningar 0 60 Utskriftsda 120 m © Oskarshamns kommun Enbart för internt bruk Karta 1. Planområdets ungefärliga avgränsning inom den röda cirkeln. Sida 6 SYFTE OCH OMFATTNING 0 2 500 © Oskars Enbart fö SBN 2015-12-08 17 2015-12-04 SAMRÅDSHANDLING DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309 TIDIGARE STÄLLNINGSTAGANDEN ÖVERSIKTLIGA PLANER Detaljplanen överensstämmer till viss del med översiktsplanen. Fastigheten Emmekalv 4:309 ligger inom ett område som i översiktsplanen pekas ut som utvecklingsområde där området runt herrgårdsområdet bör kunna kompletteras med ny bebyggelse där stor hänsyn tas till herrgårdsmiljön. Oskarshamns kommun arbetar just nu med en ny översiktsplan där Påskallaviks framtida utveckling kommer att behandlas. Aktuellt planområde ligger centralt med närhet till befintlig service och kommunikationer. En utveckling enligt planförslaget innebär en hållbar förtätning av Påskallavik och skulle ge orten attraktiva nya bostäder. DETALJPLANER Fastigheten Emmekalv 4:309 är inte planlagd. RIKSINTRESSEN Planområdet ligger inom ett område som är av riksintresse för kulturmiljö i Kalmar län. Området för riksintresset sträcker sig från Em i söder till Vånevik i norr. Karaktäristiskt för området är framförallt varvs- och hamnverksamhet med centrum för stenbrytning. I Påskallavik har hamnen och utskeppningen styrt bebyggelsens utformning. Platsen är känd som byggplats för skepp under 1700-talet. I Påskallavik kan man än idag se det stora sädesmagasinet i hamnen och längre upp gästgiveriet, skeppshandeln och herrgården. Aktuellt planförslag bedöms inte ha en negativ påverkan på riksintresset. Planområdet ligger bakom herrgården, avskilt från kusten och de historiska sambanden. objekt ska behörig expertis rådfrågas och en ansökan om tillstånd för exploatering ställas till Länsstyrelsen i Kalmar Län, Kulturmiljöfunktionen, som fattar beslut i ärendet och avgör vilka eventuella fortsatta arkeologiska insatser som krävs. Om fornlämningar påträffas inom området råder anmälningsplikt enligt Kulturminneslagen. BEHOVSBEDÖMNING AV MILJÖPÅVERKAN En behovsbedömning har upprättats i samband med val av planförfarande. Denna visar att planen inte kan antas medföra någon betydande miljöpåverkan. Någon miljökonsekvensbeskrivning har därför inte upprättats. Se behovsbedömningen för ställningstagande och motivering. Detaljplanen bedöms inte leda till betydande påverkan på miljön, människors hälsa och säkerhet eller hushållningen med mark, vatten och andra resurser. Detaljplanen möjliggör en utveckling och förtätning av Påskallaviks samhälle. Planområdet ligger i anslutning till befintlig bebyggelse, infrastruktur och kommunikationer. FORNLÄMNINGAR Det finns inga kända fornlämningar inom planområdet. Vid påträffande av intressanta TIDIGARE STÄLLNINGSTAGANDEN Sida 7 SBN 2015-12-08 18 SAMRÅDSHANDLING 2015-12-04 DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309 FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR NATUR Mark, vegetation och djurliv En naturinventering gjordes av kommunens ekolog i mars 2014. Kartan nedan visar planområdet indelat i tre olika delområden. Till varje delområde finns en beskrivning av området (Se karta 3). Buskskiktet består av en blandning av en, hassel, syren, uppslag av rönn med mera. Utmed Kristdalavägen i norr finns en mycket tät ridå av syrenbuskar. Markfloran består främst av gräset kruståtel. Här finner man också ganska rikligt av mossor, bland annat hakmossa. Längs kanten mot det öppna området i söder ligger ett äldre odlingsröse. Karta 3. Delområden som naturinventerats. Område 1 - Tallskog Planområdets norra del består av gles tallskog utmed en åsrygg. Tallarna är av varierande ålder, cirka 120-200 år gamla. På någon enstaka äldre tall växer tallticka. Här finns även några torrträd och lågor av tall. Ett av torrträden hade ett bohål och förekomst av hackspett kunde observeras. Åsen har här en ganska tydlig ryggform och markytan har rikligt med uppstickande stenar. Bland övriga trädslag märks björk, rönn och lönn. Sida 8 Område 2 - Öppna gräsmarker Denna del av planområdet består av gräsmarker som tidigare utgjort en del av herrgårdens trädgård. Den nordöstra delen består av klippta gräsytor, väster därom ligger en helt ohävdad gräsmark med högvuxen gräsvegetation av arter som hundäxing och skräppa. I nordvästra hörnet ligger en övergiven och igenvuxen tennisplan. På planen växer nu en ganska tät gräsvegetation och bredvid planen växer några enstaka träd av sälg och björk. Här FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR SBN 2015-12-08 19 2015-12-04 SAMRÅDSHANDLING DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309 finns även nyponbuskar, enstaka apel och ung ek. Längst i väster finns täta hallonsnår, genom denna del går en väl upptrampad stig i riktning mot herrgården. I skogsområdet finns en knuttimrad rödmålad loftbod(se bild 2), förmodligen hitflyttad från annan plats. En loftbod är ett förrådshus i två plan som förr användes till förvaring av mat och kläder. Virket har rötskador, särskilt på södra och västra sidan. Den vanliga utvändiga trappan till övervåningen saknas helt idag och flera golvplankor saknas inne i huset. Yttertrappan till första våningen är uppbyggd av gamla kvarnstenar. Mellan loftboden och gång- och cykelvägarna söder och väster om tallskogen finns upptrampade stigar. Bild 1. Gamla tallar inom planområdet som bör bevaras. Bild 2. En knuttimrad loftbod. Område 3 - Tallskog Skogsbevuxen höjdrygg med tallar i varierande åldrar, merparten är cirka 100-120 år och några enstaka är cirka 150-200 år. På flera tallar växer det tickor, det flesta troligen av arten tallticka. På vissa träd syns utgångshål för någon större vedlevande skalbaggsart. Någon enstaka tallåga observerades. Inom området finns även en del ung tall, rönn och ek. På en liten före detta lucka i skogen har man satt gullregnsträd, som idag är relativt gamla. Skogen har ett glest buskskikt av enbuskar och en gräsrik markflora (kruståtel) med inslag av ris, främst lingon men även ljung och blåbär. I botten växer ofta en ganska tät matta av mossa. Marken är på vissa ställen blockrik med enstaka hällar. Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer Detaljplanen möjliggör att planområdet kan omvandlas till ett bostadsområde med plats för tio till tjugofem bostadsfastigheter. Större delen av planområdet saknar viktiga naturvärden. De naturvärden som är värda att bevara återfinns i den äldre tallskogen där träd i så stor utsträckning som möjligt bör bevaras för att ge karaktär till bostadsområdet. De äldsta tallarna med tallticka har mätts in och vägarna inom planområdet har anpassats så att så många tallar som möjligt kan bevaras. FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR Sida 9 SBN 2015-12-08 20 SAMRÅDSHANDLING 2015-12-04 DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309 Markbeskaffenhet och geotekniska förhållanden Jordarten inom planområdets norra del är isälvssediment med sand och block. Höjdryggen med tallskog består av morän och berg. Markens beskaffenhet ur grundläggningssynpunkt bedöms vara god. MILJÖFÖRHÅLLANDEN Miljökvalitetsnormer Det finns tre aktuella förordningar om miljökvalitetsnormer; en för föroreningar i utomhusluft, en för vattenförekomst och en för omgivningsbuller. En detaljplan får inte medföra att en miljökvalitetsnorm överträds. Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer Inga åtgärder genomförs i detaljplanen. isälvsgrus grus morän hällmark Luftföroreningar Grön + orange = mycket bra infiltrationsjordar Karta 4 .”Jordarter” Geoteknisk utredning Sida 10 Luftkvalitetsförordningen (2010:477) anger normer för ämnena kvävedioxid/kväveoxid, svaveldioxid, bly, partiklar (PM10 och PM2,5), bensen, kolmonoxid, ozon, arsenik, kadmium, nickel och bens(a)pyren i utomhusluft. Det har inte gjorts några mätningar av luftkvaliteten i Påskallavik men med tanke på ortens storlek så finns inga misstankar om att luftkvaliteten skulle ligga över de gällande gränsvärdena. FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR SBN 2015-12-08 21 2015-12-04 SAMRÅDSHANDLING DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309 Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer Ett genomförande av planförslaget innebär fler boende i Påskallavik och därmed fler bilresor. Ökningen är dock liten och bedöms inte medföra att miljökvalitetsnormerna för luft överskrids. Vattenförekomst Enligt vattenmyndighetens statusklassning har vattenförekomsten idag måttlig ekologisk status och ej god kemisk status. Åtgärdsinsatser sker genom Oskarshamns kommuns arbete med VAplanering. VA-planeringen sker i fyra steg; framtagande av VA-översikt, VA-policy, VA-plan samt implementering i den kommunala budgeten översiktsplaneringen. miljökvalitetsnormerna för hav, sjöar och vattendrag kan uppnås. Dagvattensystemen ska vara utformade så att en så stor del av föroreningarna som möjligt kan avskiljas eller nedbrytas under vattnets väg till recipienten. Tillförseln av föroreningar till dagvattensystemen ska begränsas så långt som möjligt och föroreningar ska i första hand angripas vid källan. Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer Planområdet ligger inom ett avrinningsområde som påverkar ytvattenförekomsten i Påskallaviksområdet. Nya bebyggelseområden ska förses med lokalt omhändertagande av dagvatten (LOD), där takdagvatten, dagvatten från garageuppfarter och draneringsdagvatten ingår. I kommunens VA-policy står det att dagvattenlösningar ska bidra till att Bild 3. Flygbild som översiktligt visar planområdet. FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR Sida 11 SBN 2015-12-08 22 SAMRÅDSHANDLING 2015-12-04 DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309 Omgivningsbuller Planförslaget möjliggör för fler personer att bosätta sig i Påskallavik vilket innebär en viss ökning av trafik och buller. Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer Trafik och bullersökning bedöms dock inte medföra att högsta rekommenderade gränsvärden överskrids. Aktuellt planområde bedöms vara lämpligt för bostäder. Området ligger centralt i Påskallavik och planens genomförande blir en naturlig förtätning av Påskallaviks samhälle. Inom planområdet finns ingen risk för översvämning eller skred och grundläggningsförhållandena är goda. Detaljplanen bedöms vara förenlig med Miljöbalkens 3,4 och 5 kapitel. Förorenad mark Konsultbolaget Struktor Miljö AB gjorde en miljöundersökning (se bilaga 1) med anledning av att delar av fastigheten tidigare har använts för odling och i samband med detta kan bekämpningsmedel ha använts. Provtagning av marken visade på låga halter av analyserade markföroreningar, och samtliga analyserade organiska ämnen (bekämpningsmedel) visade på halter under detektionsgränsen. Metallanalyserna har jämförts med Naturvårdsverkets generella riktvärde för känslig markanvändning, KM. Alla de analyserade metallerna visade på halter under KM. Känslig markanvändning betyder att man kan nyttja marken för bostäder och liknande (se bild 4). Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer Inga åtgärder krävs eftersom halterna av de analyserade för oreningarna understiger riktvärdet för känslig markanvändning. Radon Inom planområdet finns förhöjd och eventuellt förhöjd risk för markradon. Sida 12 Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer Nya bostäder ska uppföras på sådant sätt att de klarar de krav och riktlinjer som ställs för radon. Plankartan har en bestämmelse om att nya byggnader skall uppföras i radonsäkert utförande. Störningar Inom området finns i nuläget inga verksamheter som är störande eller som ett riskmoment. Området utsätts inte för några bullerstörningar från trafik, industri eller dylikt. Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer En lokal trafikökning kommer att ske då detaljplanen ger möjlighet för fler att bosätta sig i området. Ökad trafik medför en viss ökning av buller och luftförorening. Ökningen är dock förhållandevis liten och bedöms inte medföra att högsta rekommenderade gränsvärden överskrids. Bild 4. En del av tomten som tidigare var handelsträdgård RISK OCH SÄKERHET Planområdet ligger kustnära men löper inte risk för att drabbas av förhöjda vattenstånd. Planområdets lägsta del ligger cirka 6,5 meter över havsnivån. Det föreligger ingen risk för skred. Påskallavik ligger inom ett område där FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR SBN 2015-12-08 23 2015-12-04 SAMRÅDSHANDLING DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309 insatstiden för räddningstjänsten beräknas till mellan tio och tjugo minuter. E22 är rekommenderad väg för farligt gods och ligger cirka 600 meter från planområdet. Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer Inga åtgärder genomförs i detaljplanen. BEBYGGELSEOMRÅDEN Bostäder Planområdet ligger centralt i Påskallavik och omges i norr och väster av villaområden. I herrgårdsbyggnaden, öster om planområdet, finns idag lägenheter. Det finns ingen bostadsbebyggelse inom planområdesgränsen. Befintliga bostäder närmast planområdet är till stor del uppförda under tidigt 1900-tal samt under 1980- och 90-talet. Huvudbyggnadernas storlek varierar mellan 100-150 m2 och de angränsande tomternas storlek varierar mellan 600-2 500 m2. Byggnadshöjden varierar mellan cirka 4 och 6 meter och det vanligaste fasadmaterialet är trä. Befintlig bebyggelse I den östra delen av planområdet ligger den äldre herrgårdsbyggnaden vilken har en speciell karaktär, och för att bevara denna byggnads dominerande ställning, är det viktigt att respektera högsta byggnadshöjden i planområdet (se karta 5). Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer Detaljplanen möjliggör förtätning i Påskallavik. Planen reglerar inte vilken typ av bostäder som får byggas utan är flexibel vad gäller byggnadstyp. Det finns därmed förutsättning för en blandning av villor, radhus, parhus och kedjehus inom området. Karta 5. Lokaliseringskarta FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR Sida 13 SBN 2015-12-08 24 SAMRÅDSHANDLING 2015-12-04 DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309 Plankartan reglerar storlek på nya fastigheter, byggnadsarea, byggnadshöjd samt placering av byggnader på fastigheterna. Utformningen av tomten bör utgå från den struktur som finns i omgivningen och ny bebyggelse ska harmoniera med bebyggelsen i Påskallavik i övrigt. Vid maximalt utnyttjande av tomter för villabebyggelse innebär detta 15 bostadstomter för friliggande enfamiljshus. Vid maximalt utnyttjande av kvartersmarken för sammanbyggda hus och friliggande enfamiljshus innebär det omkring 14 sammanbyggda hus (radhus/parhus/kedjehus) och 9 bostadstomter för friliggande enfamiljshus. enfamiljshusen får byggas i en våning med största byggnadsarea 220 m2. Nya sammanbyggda hus (radhus/parhus/ kedjehus) placeras på tomter som är minst 300 m2 och högsta 40% av tomten får bebyggas. De nya sammanbyggda husen får byggas i max två våningar. Högsta byggnadshöjd för huvudbyggnad i en våning är 4 meter och för två våningar 6 meter. Vind får ej inredas i tvåvåningsbyggnader. Komplementbyggnad får uppföras med en högsta byggnadshöjd på 3 meter. För tomten öster om den nya kvartersgatan tillåts endast friliggande enfamiljshus. Bostadshus får inte placeras närmare Kristdalavägen än 12 m. (Väglagen § 47) Huvudbyggnad och komplementbyggnad får inte placeras närmare kvartersgata än 6 meter och närmare tomtgräns än 4,5 meter. Dessa områden har prickmarkerats i plankartan. Detaljplanen tillåter både friliggande enfamiljshus och, på delar av planområdet, sammanbyggda hus (radhus/parhus/kedjehus). Huvudbyggnaden får uppföras i en till två våningar (se plankarta). Nya friliggande enfamiljshus placeras på tomter som är minst 850 m2. De nya friliggande Bild 5 . Herrgårdsbyggnad Sida 14 Bild 6. Villa i grannskapet Bild 7. Villor på Kristdalavägen FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR SBN 2015-12-08 25 2015-12-04 SAMRÅDSHANDLING DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309 Byggnadskultur och gestaltning Bostadsbebyggelsen i Påskallavik domineras av traditionell villabebyggelse i en till två våningar. Det finns enbart ett fåtal hyresrätter. Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer I den fördjupade översiktsplanen pekas området ut som utvecklingsområde. Området ska ha blandade hustyper för att få en attraktiv yttre gestaltning med Påskallavikkaraktär. I detaljplanen medges tomter för både friliggande enfamiljshus och sammanbyggdahus (radhus/parhus/kedjehus) och planbestämmelsen B - bostäder och B fril. - friliggande bostäder används. Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer Detaljplanen möjliggör bostadsbebyggelse på några av ovan nämnda lek- och rekreationsytor. Planen säkerställer att hela området även efter detaljplanens genomförande har god förbindelse med det befintliga gång- och cykelvägnätet. Detaljplanens genomförande påverkar inte elljusspåret eller lekplatsen väster om planområdet. Möjligheterna att flytta loftboden i skogsområdet till ny plats bör undersökas i samband med exploatering. Offentlig och kommersiell service Inom planområdet finns ingen offentlig eller kommersiell service och förskolan utanför planområdet är nedlagd. I Påskallavik finns skolverksamhet, mataffär, postombud, pizzeria, bensinstation, bibliotek, gästgiveri och hotell. Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer I detaljplanen anges ingen yta för offentlig service. Bild 8. Lekplatsen FRIYTOR och rekreation Inom fastighet Emmekalv 4:309 finns öppna gräsmarker och tallskog. På några av tallarna växer tallticka. Området söder om förskolan och bandyplanen har i idag gällande detaljplan för markanvändningen park och plantering. Inom planområdet finns ett skogsområde med en loftbod. Upptrampade stigar mellan loftboden och gång- och cykelvägarna söder och väster om planområdet visar att skogsområdet används. Vid den nedlagda förskolan finns en lekplats med gungor och väster om planområdet ligger en större lekplats med fotbollsplan, gungor, rutschkanor och annan lekutrustning. Park och naturmiljö Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer Inom detaljplanen medges ingen naturmark. Inom och i anslutning till planområdet finns gång- och cykelvägar som används flitigt av både skolbarn och av de boende i Påskallavik. Ett femtiotal meter söder om planområdet ligger ett 2 km långt elljusspår. FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR Sida 15 SBN 2015-12-08 26 SAMRÅDSHANDLING 2015-12-04 DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309 Bild 9. Öster om Planområdet PLANFÖRSLAG parhus och friliggande villor. På följande sidor visas tre utformningsalternativ. Planen är flexibel när det gäller utformning och placering av ny bebyggelse och alternativen bör därför enbart ses som exempel som visar tillåten omfattning av ny bebyggelse. Tomtstorleken för de föreslagna tomterna utgår från hur det ser ut i angränsande områden. Det tredje alternativet visar hur området skulle kunna se ut om kvartersmarken utnyttjas för radhus, parhus, kedjehus och frilligande villor. I alla alternativen finns en gemensam avfallsstation, en kvartersgata och en gång- och cykelväg. Det första exemplet visar hur området skulle kunna se ut om kvartersmarken utnyttjas för friliggande enfamiljshus. Det andra exemplet visar hur området skulle kunna se ut om kvartersmarken utnyttjas för Bild 10. Söder om planområdet Sida 16 FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR SBN 2015-12-08 27 2015-12-04 SAMRÅDSHANDLING DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309 ALTERNATIV 1 - Friliggande enfamiljshus Illustrationen nedan visar ett exempel på hur området kan se ut om det byggs ut med maximalt antal friliggande enfamiljshus (villor) med minsta tomtstorlek 850 m2 och största E byggnadsarea 220 m2. Totalt möjliggörs då för 15 nya friliggande enfamiljshus. Högsta byggnadshöjd är 4 meter vilket möjliggör byggnation av friliggande 1/5 planshus enfamiljshus. En gång- och cykelväg förbinder planområdet med omgivande gång- och cykelvägnät. I planområdetssyöstra del möjliggörs för en ny avfallsstation. E Illustration 1. Ljusgrön färg visar föreslagen kvartersmark för bostadstomter. Bostadsbebyggelse är mörkgrå. Blågrå färg visar föreslagen kvartersmark för transformatorsstation. Mörkgrön färg visar föreslagen gång- och cykelväg.Rosa färg visar avfallsstation. FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR Sida 17 SBN 2015-12-08 28 SAMRÅDSHANDLING 2015-12-04 DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309 ALTERNATIV 2 - Friliggande enfamiljshus och sammanbyggda hus (parhus) Illustrationen nedan visar ett exempel på hur området kan se ut om det byggs ut med maximalt antal friliggande enfamiljshus öster E om gatan och parhus på västra sidan. Totalt möjliggörs då för 9 st friliggande enfa- miljshus med största byggnadsarea 220 m2 på östra sidan. Två huskroppar med 7 respektive 4 parhus på västra sidan med minsta tomtstorlek 300 m2 och högsta 40% av tomten får bebyggas. Högsta byggnadshöjd är 6 meter för sammanbyggda hus och 4 meter för enfamiljshus. En gång- och cykelväg förbinder planområdet med omgivande gång- och cykelvägnät. I planområdetssyöstra del möjliggörs för en ny avfallsstation. E Illustration 2. Ljusgrön färg visar föreslagen kvartersmark för bostadstomter. Bostadsbebyggelse är mörkgrå. Blågrå färg visar föreslagen kvartersmark för transformatorsstation. Mörkgrön färg visar föreslagen gång- och cykelväg.Rosa färg visar avfallsstation. Sida 18 FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR SBN 2015-12-08 29 2015-12-04 SAMRÅDSHANDLING DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309 ALTERNATIV 3 - Friliggande enfamiljshus och sammanbyggda hus (radhus/KEDJEhUS- parhus) Illustrationen nedan visar ett exempel på hur området kan se ut om det byggs ut med maximalt antal friliggande enfamiljshus E respektive sammanbyggda hus. Totalt möjliggörs då för 7 nya friliggande enfa- miljshus med största byggnadsarea 220 m2 på östra sidan. Två huskroppar med 10 radhus/kedjehus och 2 parhus på västra sidan med minsta tomtstorlek 300 m2 och högsta 40% av tomten får bebyggas. Högsta byggnadshöjd är 6 meter för sammanbyggda hus och 4 meter för enfamiljshus. En gång- och cykelväg förbinder planområdet med omgivande gång- och cykelvägnät. I planområdet syöstra del möjliggörs för en ny avfallsstation. E Illustration 3. Ljusgrön färg visar föreslagen kvartersmark för bostadstomter. Bostadsbebyggelse är mörkgrå. Blågrå färg visar föreslagen kvartersmark för transformatorsstation. Mörkgrön färg visar föreslagen gång- och cykelväg.Rosa färg visar avfallsstation. FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR Sida 19 SBN 2015-12-08 30 SAMRÅDSHANDLING 2015-12-04 DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309 STRANDSKYDD Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer När en detaljplan ersätts med en ny detaljplan återinträder strandskyddet (Miljöbalken 7 kap. 18 g §). I Påskallaviks samhälle återinträder 100 meters strandskydd. Skolgatan kommer fortsätta att vara tillfartsväg till området. Plankartan anger gata för Skolgatan som avslutas med en vändplan. Gatan bör utformas med 7m gatubredd (1m motveck+5m körbana+1m sidoyta). Ensidig lutning med motveck på västra sidan. I planområdet syöstra del finns en yta för gemensam sophantering. Detta gör att sopbilar inte behöver köra in i bostadsområdet. Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer Aktuellt planområde ligger mer än 100 meter från strandlinjen vilket innebär att området inte omfattas av strandskydd. Bild 11,12. Skolgatan karta 8. Vägnamn GATOR OCH TRAFIK Gatunät Planområdet gränsar till Kristdalavägen i norr och Skolgatan i öster. Skolgatan är tillfartsväg till området. Trafikverket är väghållare för Kristdalavägen och Oskarshamns kommun är väghållare för Skolgatan. Inom planområdet finns en körbar väg fram till bandyplanen och tennisplanen, och västerut övergår vägen i cykelväg. Från Kristdalavägen gäller 12 meter byggnadsfritt avstånd (Väglagen § 47). Sida 20 Bild 13. Skolgatan- vändplan för sopbilar FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR SBN 2015-12-08 31 2015-12-04 SAMRÅDSHANDLING DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309 Kristdalavägen GC-väg Kustvägen Lokalgata Ny GC-väg Karta 9. Nya och befintliga vägar Bild 14,15. Kristdalavägen Plankartan anger utfartsförbud mot Kristdalavägen och en del av nya kvartersgatan på grund av begränsad sikt. Detaljplanens genomförande kommer att innebära en viss ökning av trafikmängden på Skolgatan. Om planområdet bebyggs med högst 25 nya bostäder innebär det i princip en trafikökning med 100 bilar per dygn. Utgångspunkten för denna beräkning är att varje hushåll ger upphov till i snitt 4 enkelresor med bil per dygn. Trafikmängden på Skolgatan är idag cirka 170 fordon/dygn. Efter detaljplanens genomförande blir därför trafikmängden cirka 270 fordon per dygn. Gång- och cykelvägar Planområdet gränsar i väster till en gång- och cykelväg som går genom planområdet och ansluter till Skolvägen. Gång- och cykelvägen används mycket av boende i Påskallavik och är ett av huvudstråken för barn som cyklar eller går till och från Påskallaviks skola. Bild 16. Vy från gång- och cykelväg FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR Sida 21 SBN 2015-12-08 32 SAMRÅDSHANDLING 2015-12-04 DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309 Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer Planens genomförande medför en ökad trafik på Skolgatan. Gång- och cykelvägar får anläggas inom områden som i plankartan är markerade med CYKEL. GC-väg ska ha minst 3 m belagd bredd. Planens genomförande medför att en del av cykelvägen norr om bandyplanen omvandlas till gata. I övrigt påverkas inte befintliga gång- och cykelvägar av detaljplanens genomförande. TEKNISK FÖRSÖRJNING Vatten, avlopp och dagvatten Omkringliggande bostadsområden är anslutna till kommunens vatten- och avloppsnät. Det bästa sättet att lösa dagvattenfrågan är med infiltration inom egen fastighet. Avrinning från gata leds via diken väster om planområdet till en bäck som leder ut i havet. Gatan bör höjdsättas för att säkerställa att VAledningar erhåller tillräckligt frostfritt djup och erforderlig lutning erhålles på gatan för dagvattenavrinning. Bild 17. Vy från Kustvägen och närmaste hållplats till planområdet Kollektivtrafi Närmaste busshållsplats är hållplatsen Skeppshandeln som ligger på Kustvägen, cirka 300 meters gångavstånd från planområdet. Hållplatsen trafikeras av linje 169 (Oskarshamn – Påskallavik – Emsfors). Hållplatsen Påskallavik E22 ligger på cirka 900 meters gångavstånd från planområdet och nås genom att följa Kustvägen västerut. Hållplatsen trafikeras av linjerna 160 (Kalmar – Mönsterås – Oskarshamn - Västervik) och 161 (Expressbuss Kalmar - Oskarshamn). Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer Detaljplanens genomförande bidrar till fler invånare i Påskallavik vilket innebär ett ökat underlag för kollektivtrafiken. Hållplatserna ligger på ett acceptabelt promenadavstånd från planområdet. Kollektivtrafikens linjesträckning påverkas inte. Sida 22 Karta 10. Dagvatten hantering Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer För aktuell detaljplan gäller att ny bebyggelse ska anslutas till det kommunala vatten- och avloppsnätet. Kommunen bygger VA-ledningar och avloppspumpstation utanför planområdet med anslutning mot Rödskärsgatans vändplan. I naturområdet SO om Rödskärsgatans vändplan anlägges ett översilningsområde för dagvattenhantering. Befintligt dike mot söder (väster om bandyplan) rensas för dagvattenavrinning från översilningsområdet. FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR SBN 2015-12-08 33 2015-12-04 SAMRÅDSHANDLING DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309 Förutsättningarna för infiltration är goda inom planområdet som består av mycket grus och isälvssediment. Plankartan har följande bestämmelser gällande dagvatten: ”Dagvatten omhändertas lokalt inom egen fastighet.” Takavvattning löses genom stuprör med utkastare. Ett genomförande av detaljplanen bedöms inte påverka miljökvalitetsnormerna för vatten negativt. El och tele I planområdet finns en transformatorstation. Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer Planområdet ansluts till befintligt elnät. I plankartan finns ett E1-område, det vill säga område för tekniska anläggningar så som transformatorstation. Mellan transformatorstation och byggnad, brännbar byggnadsdel eller brännbart upplag ska finnas ett skyddsavstånd. Avfall och värme Ledningsrätten söder om planområdet påverkas inte av detaljplanens genomförande. Omhändertagande av avfall ska ske enligt Oskarshamns kommuns renhållningsordning. Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer I planområdetssydöstra del, i slutet av Skolgatan, möjliggörs för en yta för gemensam sophantering. Detta gör att sopbilen inte behöver köra in i bostadsområdet. Sophantering kan till exempel lösas med underjordsbehållare för att effektivisera användningen av markytan. SOCIALA FRÅGOR kommunal handlingsplan baserad på FN:s standardregler för delaktighet och jämlikhet för människor med funktionsnedsättning. Det övergripande syftet med programmet är att ange riktlinjer för kommunens nämnder, styrelser och förvaltningar i deras planering av verksamheten. Detta för att förbättra tillgängligheten för alla människor i Oskarshamns kommun. Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer Planen förutsätter att dess innehåll anpassas för att uppfylla gällande lagar och kommunens handikappolitiska program rörande tillgänglighet. Eventuella åtgärder för att uppfylla tillgänglighetskraven sker i första hand på den egna fastigheten. Barnperspektivet Enligt beslut i kommunfullmäktige 2007-03-12 ska alla barn och unga ha rätt att leva och utvecklas i ett säkert och tryggt Oskarshamn. Som en del i att uppnå detta har en checklista tagits fram som ska genomgås i samband med planärenden. Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer Planområdet ligger centralt i Påskallavik med närhet till bland annat Påskallaviks skola. I anslutning till planområdet finns ett gång- och cykelvägnät som används av barn och unga för att ta sig till skolan. Detaljplanens genomförande medför något mer trafik på vägar som idag inte är så trafikerade. En stor del av de befintliga gång- och cykelvägarna bevaras. Trafikökningen är förhållandevis liten och säkerheten för barn bedöms därför inte påverkas av planens genomförande. Tillgänglighet Ett handikappolitiskt program för Oskarshamns kommun antogs av kommunfullmäktige 200201-14 (reviderat 2007). Programmet är en FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR Sida 23 SBN 2015-12-08 34 SAMRÅDSHANDLING 2015-12-04 DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309 GENOMFÖRANDE I genomförandedelen redovisas de organisatoriska, fastighetsrättsliga, tekniska och ekonomiska åtgärder och konsekvenser som behövs för att åstadkomma ett samordnat och ändamålsenligt genomförande av detaljplanen. Här redovisas kommunens utgifter och inkomster som föranleds av planen. Genomförande är en del av planbeskrivningen som i likhet med övriga delar av planbeskrivningen inte har någon självständig rättsverkan. De uppgifter som redovisas i delen om genomförande ska endast ses som vägledande vid genomförandet av detaljplanen. ORGANISATORISKA FRÅGOR Beräknad tidplan Samråd Granskning Antagandeprövning vintern 2015/2016 vintern 2015/2016 våren 2016 Genomförandetid Detaljplanens genomförandetid är 5 år från den dag planen vinner laga kraft. Under genomförandetiden kan planen normalt inte ändras eller upphävas om inte särskilda skäl finns. Om kommunen inte ändrar eller upphäver planen efter genomförandetidens utgång fortsätter den att gälla. Efter genomförandetidens utgång kan dock planen ändras eller upphävas utan att uppkomna rättigheter i planen behöver beaktas. Ansvarsfördelning/Huvudmannaskap Byggande inom kvartersmark, betecknat B, E1 och E2 i plankartan avses ske i enskild regi. Tillåten användning är mark för bostäder, transformatorstation och avfallsstation. Oskarshamns kommun ska vara huvudman för de allmänna platser som är utlagda i detaljplanen, betecknade med GATA och CYKEL. Kommunen har därmed ansvar för dessa områdens drift och skötsel. Trafikverket ska vara väghållare och huvudman Sida 24 för den allmänna plats som i detaljplanen betecknas VÄG och har därmed ansvar för områdets anläggning, drift och skötsel. Avtal Exploateringsavtal avses att upprättas mellan Oskarshamns kommun och markägaren av Emmekalv 4:309/ exploatören vad avser anläggande av område som i detaljplanen benämns GATA och CYKEL. Planavtal Planavtal har upprättats mellan ägaren av Emmekalv 4:309 och Oskarshamns kommun angående detaljplanens upprättande. Planavgift ska därmed inte tas ut vid kommunens bygglovhantering avseende exploatering inom planområdet. FASTIGHETSRÄTTSLIGA FRÅGOR OCH KONSEKVENSER Fastighetsplan, fastighetsindelningsbestämmelser Någon fastighetsplan finns tidigare inte upprättad inom planområdet. Fastighetsindelningsbestämmelser bedöms inte behöva upprättas inom området. Fastighetsbildning All mark inom detaljplanen är i privat ägo. Markägaren tar initiativ till och bekostar för detaljplanens genomförande erforderlig fastighetsbildning vilken också förutsätts inkludera tillskapadet av gemensamhetsanläggning för avfallsstation enligt planbestämmelse E2. GENOMFÖRANDE SBN 2015-12-08 35 2015-12-04 SAMRÅDSHANDLING DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309 TEKNISKA FRÅGOR Åtgärder inom planområdet Vatten och avlopp (VA) För detaljplanens genomförande krävs en utbyggnad av det kommunala vatten- och avloppsnätet. Planområdet ingår i VA-verksamhetsområdet för Oskarshamns kommun. Det innebär att avgift för VA ska tas ut vid anslutning. Kommunen upprättar anslutningspunkt för VA i plangränsen vid nya gång- och cykelvägen (GC-vägen). Anslutningspunkten dimensioneras för cirka 25 lägenheter. Markägaren/exploatören erlägger anläggningsavgift för dessa. VA-ledningar inom planområdet ska dimensioneras för minst 20 lägenheter i GC-vägen, för att sedan minska i dimensioner mot slutändarna. Vattenledningsnätet dimensioneras för brandpost i GC-vägens anslutning mot nya gatan. När gatan och GC-vägen är utbyggd av markägaren/exploatören avses dessa att vederlagsfritt enligt exploateringsavtal överlämnas av markägaren/exploatören till kommunen såsom huvudman för desamma (PBL 6:13). Samtliga anläggningskostnader (VA-gata, GC-väg, belysning, fiberkabel med mera) inom planområdet bekostas av markägaren/exploatören. Åtgärder utanför planområdet Oskarshamns kommun bygger VA-ledningar och avloppspumpstation utanför planområdet med anslutning mot Rödskärsgatans vändplan. I naturområdet sydost om Rödskärsgatans vändplan anläggs ett översilningsområde för dagvattenhantering. Befintligt dike mot söder (väster om bandyplan) rensas för dagvattenavrinning från översilningsområdet. Dagvatten Ny bebyggelse ska anslutas till kommunala VA-ledningar i närområdet. Ny bebyggelse ska också förses med lokalt omhändertagande av dagvatten (LOD), där dagvatten från tak, dagvatten från hårdgjorda ytor och dräneringsdagvatten ingår. Ny gata och gång- och cykelväg (GC-väg) Detaljplanen förutsätter för bostadsbebyggelse att ny gata byggs, vilken är en förlängning av Skolgatan. Dessutom avses GC-vägnätet utökas i sydvästra delen av planområdet. Gatan bör utformas med 7 meters gatubredd (1 meters motveck + 5 meter körbana + 1 meter sidoyta). Ensidig lutning med motveck på västra sidan. Vid byggande av gatan måste densamma utformas med överbyggnad enligt Anläggnings - AMA och VGU. Gatan ska byggas med LED - gatubelysning, cirka 6 stycken, enligt kommunens anvisningar. GC-vägen ska ha minst 3 meter belagd bredd. EKONOMISKA FRÅGOR Planekonomi Utgifter VA-utbyggnad fram till planområdet 500.000:- kronor Rensning av dike och översilningsområde för dagvatten 200.000:- kronor Drift VA/avloppspumpstation/ år 10.000:- kronor Drift och skötsel av gata och GC-väg/år 7.000:- kronor Drift gatubelysning/år 4.000:- kronor Inkomster Anslutningsavgifter för VA, 25 lägenheter (inkl. moms) GENOMFÖRANDE 685.000:- kronor Sida 25 SBN 2015-12-08 SAMRÅDSHANDLING 36 2015-12-04 DETALJPLAN FÖR Emmek alv 4:309 KONSEKVENSENSER AV PLANENS GENOMFÖRANDE Detaljplanen möjliggör att planområdet kan omvandlas till ett bostadsområde med plats för mellan ett tjugotal till ett trettiotal bostadsfastigheter. Genomförandet av planen ses som en hållbar förtätning av Påskallaviks samhälle eftersom området ligger centralt med närhet till befintlig service och kommunikationer. Planen är flexibel för att möjliggöra olika bostadstyper, så som villor, radhus, parhus och kedjehus. Detaljplanen ger möjlighet för fler att bosätta sig i Påskallavik vilket är positivt för samhället eftersom det ger ett större underlag för skola, bibliotek, butiker, föreningsliv, kollektivtrafik med mera. Större delen av planområdet saknar viktiga naturvärden. Exploatering i området medför att vissa träd måste fällas för att möjliggöra ny väg och byggnation av hus. Det är framförallt i norra och sydöstra delen av Emmekalv 4:309 som träd måste fällas. Generellt bör träd bevaras i så stor utsträckning som möjligt för att ge karaktär till bostadsområdet. De äldsta tallarna med tallticka har mätts in och vägarna inom planområdet har anpassats så att så många tallar som möjligt kan bevaras. Detaljplanen innebär en förändrad utblick för de fastigheter som ligger närmast planområdet. Höjden på nya hus begränsas med en byggnadshöjd på maximalt 4 meter för villor och 6 meter för radhus, parhus och kedjehus. Detta motsvarar 1,5 plan för villor och två plan för radhus, parhus och kedjehus. Det befintliga villaområdet i väster ligger på en högre höjd än planområdet, detta tillsammans med avståndet mellan områdena gör att den nya bebyggelsen inte upplevs och påträngande. Det finns även ett par fastigheter som ligger närmare planområdet och som därmed kommer att påverkas i något större utsträckning. Det är framför allt Emmekalv 4:8, Emmekalv 4:276, Emmekalv 4:111, Emmekalv 4:141, Emmekalv 4:264 och Emmekalv 4:66. De gränsar till området och kommer få nya grannar när detaljplanen genomförs. Sida 26 KONSEKVENSER AV PLANENS GENOMFÖRANDE SBN 2015-12-08 37 Samhällsbyggnadskontoret Oskarshamns kommun, Varvsgatan 8, Box 706, 572 28 Oskarshamn tel: 0491-880 00, fax: 0491-883 09, e-post: [email protected] 2015-12-04 SBN 2015-12-08 38 2015-12-04 Tjänsteställe/handläggare Samhällsbyggnadskontoret Miljö- och byggavdelningen Beslutsinstans Kristina Erlandsson Samhällsbyggnadsnämnden E-post: [email protected] Tel: +46 0491-76 45 64 Remiss- Förslag till nya lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön Förslag till beslut Samhällsbyggnadsnämnden godkänner förslag till nya lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön samt överlämnar förslaget till kommunstyrelsen för fortsatt handläggning. Ärendet Samhällsbyggnadskontoret har gjort en översyn och arbetat fram ett förslag till nya lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön. Bakgrund Nuvarande lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön antogs av kommunfullmäktige 2003-12-07, § 146 och reviderades 2005-02-14, § 22. I framtagandet av nytt förslag till föreskrifter har Sveriges kommuner och landstings skrift ”Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön, 2012” använts. Kontoret har gjort en grundlig genomlysning av föreskrifterna och en rad ändringar har gjort. Ändringar av större betydelse har gjorts inom områdena trädgårdseldning, eldning för uppvärmning och trivseleldning, gatumusik samt tvätt av fordon. _______________________ Bodil Liedberg Jönsson Samhällsbyggnadschef Beslutsunderlag ______________________ Kristina Erlandsson Bitr. miljö- och byggchef 1. Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön 2012, Sveriges kommuner och Landsting Skickas till Kommunstyrelsen För åtgärd: Kommunstyrelsen SBN 2015-12-08 39 2015-12-04 Nuvarande lokala föreskrifter för att skydda Nytt förslag till lokala miljö- och OSKARSHAMNS KOMMUNS LOKALA FÖRESKRIFTER FÖR ATT SKYDDA MÄNNISKORS HÄLSA OCH MILJÖ Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön för Oskarshamns kommun fastställda av kommunfullmäktige den 2016 -xx-xx…§ xx ... människors hälsa och miljö Fastställda av kommunfullmäktige 2003-12-08, § 146 Reviderade senast av kommunfullmäktige 2005-0214, § 22 Gäller fr.o.m. 2005-03-22 (7 §, punkt 4 gäller från och med 2006-01-01) hälsoskyddsföreskrifter Dessa lokala föreskrifter gäller från 2016-01-01 Med stöd av 9 kap. 7 - 8 §§ och 10-13 §§ miljöbalken (1998:808) samt 13, 17, 39 - 40 och 42-44 §§ förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd meddelar kommunfullmäktige följande lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön Inledande bestämmelser Inledande bestämmelser 1§ Utöver bestämmelserna i miljöbalken (1998:808) och förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd gäller följande lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön. 1§ Utöver bestämmelserna i miljöbalken (1998:808) och förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (1998:899) gäller följande lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön. Samlad bebyggelse definieras i plan- och bygglagen (1987:10), PBL, 8 kap. 4 §. Det framgår av kartbilaga vilka områden som byggnadsnämnden beslutat ska betecknas som samlad bebyggelse. Eventuella ändringar i fråga om vilka områden som utgör samlad bebyggelse gäller, även i fråga om dessa bestämmelser, från och med det datum då byggnadsnämndens beslut om ändring träder i kraft. Ändringar i kartbilaga till dessa föreskrifter ska vara identiska med de ändringar som görs för byggnadsnämndens räkning Vad som sägs i dessa lokala bestämmelser gäller inte i de fall där generalläkaren utövar tillsyn över verksamheten eller åtgärden. Områden med detaljplan eller områdesbestämmelser eller sammanhållen bebyggelse samt öar i skärgården framgår av kartbilaga 1. Områdesskydd för vattentäkter framgår av kartbilaga 2a- c. Områden som kräver särskild hänsyn framgår av kartbilaga 3a- d. SBN 2015-12-08 40 Avloppsanordningar och annan toalett än WC 2§ Enligt 13 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd krävs det tillstånd av miljö- och hälsoskyddsnämnden för att 1 inrätta avloppsanordning till vilken vattentoalett ska anslutas 2 inrätta urinseparerande toalett 3 ansluta vatten-/urinseparerande toalett till befintlig avloppsanordning samt enligt dessa bestämmelser inrätta 4 annat slag av toalett som förmultningstoalett, eltoalett, torrtoalett med latrinkompostering eller med dessa jämförbara toaletter Enligt dessa föreskrifter krävs dessutom tillstånd av miljö- och hälsoskyddsnämnden för att inrätta annan avloppsanordning än som anges i punkterna 1-3, exempelvis avloppsanordningar för bad-, disk- och tvättavloppsvatten. a inom område med detaljplan/områdesplan eller samlad bebyggelse b inom området öster om Europaväg 22, markerat på kartbilaga c inom områden som omfattas av strandskydd enligt 7 kap. 13 och 14 §§ miljöbalken markerat på kartbilaga Observera att det därutöver enligt 13 och 14 §§ förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd krävs anmälan till miljö- och hälsoskyddsnämnden för att a inrätta annan avloppsanläggning än som anges i § 2 punkterna a-c ovan b ändra avloppsanordning om åtgärden kan medföra väsentlig ändring av avloppsvattnets mängd eller sammansättning 2015-12-04 Avloppsanordningar och toalettlösningar 2§ Det krävs tillstånd för ändring av befintlig avloppsanläggning när ändringen kan påverka anläggningens reningsförmåga. Ändringar som kräver tillstånd är: • Inrättande och anslutning av WC, eller annan VAanordning, till befintlig anläggning, • ny lokalisering av anläggning, • byte av sluten tank, • materialbyte i infiltration eller liknande reningssteg. 3§ Enligt dessa föreskrifter krävs tillstånd för att inrätta avloppsanordning utan vattentoalett 4§ Anmälan ska göras till samhällsbyggnadsnämnden för att inrätta andra slags toaletter än vattentoalett. 5§ Det krävs tillstånd av samhällsbyggnadsnämnden för kompostering och eget omhändertagande av urin och latrin. SBN 2015-12-08 41 Djurhållning 3§ Inom område med detaljplan/områdesbestämmelser krävs det tillstånd av miljö- och hälsoskyddsnämnden för att hålla 1. nötkreatur, häst, get, får eller svin 2. pälsdjur och fjäderfä som inte är sällskapsdjur 3. orm För hållande av orm krävs dessutom tillstånd även inom områden med samlad bebyggelse, se kartbilaga. 2015-12-04 Djurhållning 6§ Det krävs tillstånd av samhällsbyggnadsnämnden för att inom område med detaljplan eller områdesbestämmelser hålla 1. nötkreatur, häst, get, får, svin 2. pälsdjur och fjäderfä som inte är sällskapsdjur 3. orm Inom område med detaljplan tillåts inte ny hästhållning närmare än 200 m till bostadsbebyggelse, skolor eller barnstugor. Redan befintliga ridanläggningar/hästställen markerade på karta (ÖP 2000 sid. 18) tillåts fortsätta eller överlåta sin verksamhet. Spridning av gödsel 4§ Skyddszoner minst 6 meter breda (räknat från strandbrinkens överkant) skall finnas där naturligt skydd saknas längs vattendrag (å, bäck, kanal eller större diken etc.) sjöar och Östersjön (räknat från strandlinje för högvattenyta) som gränsar mot spridningsarealerna. Mindre skyddszon, minst 1 meter bred skall lämnas där naturligt skydd saknas längs smådiken som gränsar mot spridningsarealerna. Skyddszonerna skall vara ständigt bevuxna med gräs och helst även med träd och buskar. De ska också vara ogödslade och obesprutade med kemiska bekämpningsmedel. Gödselhantering 7§ Slam från avloppsreningsverk får inte användas vid gödsling eller upplagras utan tillstånd av samhällsbyggnadsnämnden. 8§ Vid spridning av naturlig gödsel, slam eller annan orenlighet inom eller intill område med detaljplan gäller utöver vad som följer av Statens jordbruksverks föreskrifter följande: Spridning får ej göras så att utspridd gödsel (stallgödsel och/eller andra gödselmedel) kan hamna i eller avrinna till vattenområde (å, bäck, diken, kanaler, sjö etc.). 1. Tidpunkten för spridning ska anpassas till sådana väder- och vindförhållanden som minskar risken för luktolägenheter . Torrt och blåsigt väder med vind från bebyggelsen innebär minst risk. 5§ 2. Nedbrukning ska ske i SBN 2015-12-08 42 För område med detaljplan/områdesbestämmelse eller samlad bebyggelse gäller, utöver av vad som följer av Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1999:79) - Om försiktighetsmått vid spridning av gödselmedel - följande: 2015-12-04 omedelbar anslutning till spridningen 3. Spridning får inte ske närmare än 6 meter från sjö eller vattendrag Vid spridning av stallgödsel på arealer som finns inom eller närmare än 300 m från område med detaljplan/områdesbestämmelse eller samlad bebyggelse, ska nedbrukning ske inom 4 timmar efter spridningen. Tidpunkten för spridning ska anpassas till sådana väder- och vindförhållanden som minskar risken för luktolägenheter. Gödselstad inom område med detaljplan/områdesbestämmelse eller samlad bebyggelse 6§ Enligt 37 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd krävs anmälan till miljö- och hälsoskyddsnämnden av den som avser att ordna en gödselstad eller annan upplagsplats för djurspillning inom område med detaljplan. Enligt dessa föreskrifter krävs sådan anmälan även inom områden med områdesbestäm- melser eller samlad bebyggelse. Skydd för ytvatten och ytvattentäkter och enskilda vattentäkter 7§ För att undvika förorening av ytvatten, Östersjön, sjöar och vattendrag eller kommunens vattentäkter bör tvätt av motorfordon ske i för ändamålet avsedd anläggning. Enklare tvätt, under förutsättning att den sker utan avfettning, får ske på gräsmatta Skydd för ytvattentäkt och enskilda vattentäkter 9§ Den som avser att ordna ett upplag som kommer att innehålla petroleum olje- eller tjärprodukter, lösningsmedel, vägsalt eller andra liknande produkter inom de områden som märkts ut på kartbilaga 2a- c (områdesskydd för vattentäkter), ska anmäla detta till SBN 2015-12-08 43 2015-12-04 eller annan icke hård yta som förmår att fånga upp tvättvattnet utan att det rinner till dike, vattendrag eller gatubrunn samhällsbyggnadsnämnden innan upplaget påbörjas. Tvätt av motorfordon får inte ske 1 på asfalterade eller på annat sätt hårdgjorda ytor 2 inom 50 m från strandlinje för högvattenyta eller i övrigt på plats som innebär att tvättvattnet, utan föregående oljeavskiljning, avleds till dagvattensystem, sjö, vattendrag eller Östersjön. Anmälan eller tillstånd enligt denna paragraf krävs inte om tillstånd enligt 5 § eller anmälan enligt 22§ i förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd eller enligt bestämmelserna i 11 kap miljöbalken om vattenverksamhet eller enligt vad som har förordnats i beslut om vattenskyddsområden. Enligt dessa föreskrifter krävs anmälan till miljö- och hälsoskyddsnämnden för att 3 inrätta och använda ny borrad grundvattentäkt eller 4 använda äldre borrad grundvattentäkt inom området öster om E 22, markerat på kartbilaga 8§ Spridning av gödsel och bekämpningsmedel av klass 1 eller 2, får inte ske närmare än: a. 1 meter från diken b. 6 meter från sjö eller annat vattendrag c. 12 meter från dricksvattentäkt 10§ Det är förbjudet att lagra gödselstukor inom kommunalt vattenskyddsområde (kartbilaga 2a- c), områden som kräver särskild hänsyn (kartbilaga 3a- d) eller 50 meter från enskild vattentäkt 11§ a Det krävs tillstånd från samhällsbyggnadsnämnden för att inrätta en ny enskild bergborrad vattentäkt öster om E22 och inom skyddsområde för vattentäkt, (kartbilaga 2a- c och 3a-d). 11§ b Det krävs anmälan till samhällsbyggnadsnämnden för att inrätta en enskild anläggning för ytvattentäkt eller grundvattentäkt inom område med detaljplan, områdesbestämmelser, sammanhållen bebyggelse. 12§ Det är förbjudet att med rengöringsmedel eller avfettningsmedel tvätta fordon, maskiner, båtar eller husvagnar mm, om tvättvattnet kan rinna obehandlat till dagvattenbrunn, SBN 2015-12-08 44 2015-12-04 dike, vattendrag, sjö, hav eller vattentäkt. Förbudet gäller både tomter och gatumark. Sådan tvätt ska ske i särskilda anläggningar avsedda för ändamålet. Spridning av bekämpningsmedel på skyddade områden 9§ För att skydda nyckelbiotoper och områden med arter skyddade av Ramsarlistan får dispens för spridning av kemiska eller biologiska bekämpningsmedel, som är avsedda för att bekämpa lövsly, över skogsmark eller för behandling av enskilda trädstammar enligt 14 kap. 20 § första stycket miljöbalken inte medges i de områden inom kommunen som har märkts ut på kartbilaga. Värmepump Värmepumpar 10 § Enligt 17 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd är det förbjudet att utan anmälan till miljö- och hälsoskyddsnämnden inrätta en värmepumpsanläggning för utvinning av värme ur mark, ytvatten eller grundvatten. 13§ Värmepumpsanläggning för utvinning av värme ur mark, ytvatten eller grundvatten får inte inrättas utan anmälan till samhällsbyggnadsnämnden. Inom vattenskyddsområden som märkts ut i kartbilaga 2a- c, krävs tillstånd från samhällsbyggnadsnämnden för att inrätta sådan anläggning. Enligt dessa föreskrifter krävs tillstånd av miljö- och hälsoskyddsnämnden för att inrätta en sådan anläggning inom skyddsområde för allmän vattentäkt, inom ett avstånd av 50 meter från förordnad vattentäkt, se kartbilaga, samt i Östersjön, sjöar eller vattendrag. Tillstånd enligt denna paragraf krävs inte för värmepumpsanläggning som kräver tillstånd enligt 5 § eller anmälan enligt 21 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Buller från luftvärmepump, fläktar, kylanläggningar och liknande Anmälan eller tillstånd enligt denna paragraf krävs inte för värmepumpsanläggning som kräver tillstånd enligt 5 § eller anmälan enligt 22 § i förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. SBN 2015-12-08 45 2015-12-04 11 § Buller från luftvärmepumpar bedöms på samma sätt som buller från fläktar, kylanläggningar och liknande som placeras utomhus d.v.s. enligt Naturvårdsverkets riktlinjer för externt industribuller, (SNV Råd och riktlinjer 1978:5). Tomgångskörning Tomgångskörning 12 § En förbränningsmotor i stillastående motordrivet fordon får hållas igång utomhus i högst en,1, minut. 14§ Förbränningsmotor i stillastående motordrivet fordon får hållas igång i högst 1 minut inom kommunens geografiska område. Detta gäller inte: Detta gäller inte: 1. om trafikförhållanden föranlett fordonet att stanna, t.ex. i trafikkö . om motorn hålls igång för att - i den mån det behövs för fordonets ändamålsenliga brukande - driva annan anordning (på fordonet) än sådan som avser uppvärmning eller komfortabelt klimat 3. om det krävs för att fordonet vintertid ska kunna framföras trafiksäkert 1. om trafikförhållanden föranlett fordonet att stanna, t.ex. i trafikkö 2. om motorn hålls igång för att - i den mån det behövs för fordonets ändamålsenliga brukande driva annan anordning (på fordonet) än sådan som avser uppvärmning eller komfortabelt klimat och om det kan ske utan att olägenheter för människors hälsa uppstår. Eldning för uppvärmning och trivseleldning Eldning 13 § Småskalig eldning av fast bränsle för uppvärmning och varmvattenproduktion i en vedpanna som inte uppfyller Boverkets byggregler, BFS (1998:38), eller inte är försedd med ackumulatortank, är inte tillåten under tiden 1 juni – 31 augusti inom område med detaljplan/områdesbestämmelse eller samlad bebyggelse 14 § 15§ a Småskalig eldning av fastbränsle för uppvärmning och/eller varmvattenproduktion är förbjuden i icke miljögodkänd panna. Förbudet gäller inom detaljplanelagt område under tidsperioden den 1 november till och med 31 mars. Med miljögodkänd panna menas fastbränslepanna som uppfyller utsläppskraven i Boverkets SBN 2015-12-08 För skötsel och tillsyn av eldningsanordning för fasta bränslen gäller att lufttillförseln ska vara god och att bränslet ska förvaras torrt. Pannan får endast eldas med det bränsle som den enligt tillverkaren är avsedd för. Saknas sådan anvisning får bränslet endast bestå av rent trä som inte är förorenat eller behandlat med något slag av träskyddsmedel eller annan kemikalie. Så kallad ”pyreldning” får inte förekomma Dokumentation över genomförd sotning och underhåll av eldningsanordningen ska finnas hos ägaren av anläggningen under minst fem, 5, år. 15 § Eldning av löv, kvistar och annat trädgårdsavfall får bara ske under månaderna april och oktober 46 2015-12-04 byggregler 15§ b Vid nyinstallation eller byte av panna avsedd för eldning med fastbränsle får endast miljögodkänd panna installeras. Pannan ska uppfylla utsläppskraven i Boverkets byggregler (BFS 2011:6 med ändr). Fastbränslepanna med manuell bränsletillförsel ska förses med rätt dimensionerad ackumulatortank. Fastbränsle definieras som ved, flis, träpellets och träbriketter. 15§ c Eldningsanordning får endast eldas med det bränsle som den enligt tillverkaren är avsedd för. Saknas anvisning får endast rent fastbränsle som inte är förorenat användas såsom rent trä. Pellets och briketter ska uppfylla svensk standard. 15§ d Eldning i befintliga lokala eldstäder som kaminer, öppna spisar och liknande som inte uppfyller de nationella miljökraven ska eldas på sådant sätt att närboende inte utsätts för besvärande lukt och sot. I områden med detaljplan eller områdesbestämmelser får sådan eldning endast ske i syfte att trivselelda, vilket innebär ca 1 m3 fast mått ved per år. 15§ e Vid nyinstallation eller byte av braskamin, kakelugn, braskassett etc. ska miljökraven enligt Boverkets byggregler (BFS 2011:6 med ändr.) uppfyllas. Vid eldning ska hänsyn tas till omgivningen så SBN 2015-12-08 47 2015-12-04 att negativa effekter på människors hälsa inte uppstår. Eldning utomhus 16§ Eldning av torra löv, kvistar och annat trädgårdsavfall inom områden med detaljplan, är förbjudet. Inom områden med områdesbestämmelser och sammanhållen bebyggelse är det endast tillåtet under tiden 1 november – 31 mars. Undantag görs för valborgsmässoeldar den 30 april. Eldning får dock inte ske i strid mot meddelat eldningsförbud. 17§ Det är förbjudet att bränna halm på åkermark. Med halm menas strå, stjälk eller delar av blast. Finns ingen föreskrift i nuvarande Gatumusik 16 § Utövande av gatumusik inom område med detaljplan/områdesplan eller samlad bebyggelse får endast ske mellan kl. 10.00 och kl. 18.00 dagligen och under förutsättning att - ljudförstärkare/högtalare inte används i samband med utövande av musik. Begränsningen i första stycket gäller inte utövande av gatumusik som sker i enlighet med tillstånd som polismyndigheten utfärdat enligt ordningslagen. Miljö- och hälsoskyddsnämnden får i övrigt meddela de föreskrifter om utövande av gatumusik på viss offentlig plats som i ett enskilt fall behövs för att hindra att olägenhet för människors hälsa uppkommer. SBN 2015-12-08 48 2015-12-04 Ansökan och anmälan Ansökan och anmälan 17 § Enligt 46 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd ska en ansökan eller anmälan till miljö- och hälsoskyddsnämnden enligt lokala föreskrifter meddelade med stöd av 39, 40 och 42 §§ i förordningen vara skriftlig och innehålla de uppgifter som behövs för ärendet samt de ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för att bedöma de anordningar, lokaler eller anläggningar som avses i ansökan eller anmälan. 18§ En ansökan eller anmälan till samhällsbyggnadsnämnden ska vara skriftlig och uppfylla kraven i 25 och 46 §§ förordningen om miljöfarlig verksamhet samt 19 kap 5 § respektive 22 kap 1 § miljöbalken. Straffbestämmelser Sanktioner 18 § I 29 kap. miljöbalken finns bestämmelser om straff och förverkande. 19§ Den som av uppsåt eller oaktsamhet bryter mot dessa föreskrifter, kan dömas till böter eller fängelse i högst två år, enligt 29 och 30 kap miljöbalken (SFS 1998:808). Dispens Dispens 19 § Miljö- och hälsoskyddsnämnden får i enlighet med miljöbalken 16. kap. 2 § för begränsad tid medge dispens från dessa föreskrifter. 20§ Samhällsbyggnadsnämnden får meddela dispens från vad som gäller enligt 1-17 §§ i dessa föreskrifter, om det är uppenbart att risk för olägenheter från miljö- och hälsoskyddspunkt inte föreligger. Miljö- och hälsoskyddsnämnden får enligt samma lagrum förena tillstånd, godkännande samt dispens från dessa föreskrifter med villkor. Avgifter 20 § Miljö- och hälsoskyddsnämnden får ta ut avgift för prövning av ansökningar om tillstånd eller dispens, för handläggning av anmälan samt för tillsyn i övrigt enligt dessa föreskrifter enligt den taxa för prövning och tillsyn inom miljöbalkens område som kommunfullmäktige antagit. Avgifter 21§ Samhällsbyggnadsnämnden får ta ut avgift för prövning av ansökningar om tillstånd och dispens, för handläggning av anmälan samt för tillsyn i övrigt enligt dessa föreskrifter enligt den taxa för prövning och tillsyn inom miljöbalkens område som kommunfullmäktige antagit. SBN 2015-12-08 49 2015-12-04 Ikraftträdande Ikraftträdande 21 § Dessa lokala föreskrifter träder i kraft den 2004-01-01 och ska tillämpas på ärenden som har inletts från och med denna dag. Äldre lokala föreskrifter ska tillämpas på ärenden som inletts före detta datum. Dessa lokala föreskrifter gäller från det datum som kommunfullmäktiges beslut i ärendet vinner laga kraft Äldre lokala föreskrifter ska tillämpas på ärenden som har inletts dessförinnan. Information Skydd för ytvattentäkt och enskilda vattentäkter 9- 12§§ Avspolning med endast vatten, för att avlägsna lera, damm och liknande är tillåtet, inom egen fastighet, på gräsmatta eller grusplan och liknande ytor som kan fånga upp tvättvattnet utan att det rinner till dagvattenbrunn, dike, vattendrag, sjö eller hav. Värmepumpar 13§ Inrättande eller användning av luftvärmepump ska ske på sådant sätt att störningar som buller inte uppkommer från anläggningen. Gäller inom kommunens geografiska område. Eldning för uppvärmning och trivseleldning 15 § För skötsel och tillsyn över eldningsanordning för fasta bränslen gäller att lufttillförseln ska vara god. Ved och annat fastbränsle ska förvaras torrt och vid eldning hålla en högsta fukthalt på 25 %, om inte eldningsanordningen är konstruerad för eldning med högre fukthalt. Dokumentation efter genomförd sotning och underhåll av eldningsanordning ska sparas hos ägaren av anläggningen minst fem år. OBS: ska vara klickbara kartor i dokumentet/enligt möte 12/3 2015 SBN 2015-12-08 50 2015-12-04 Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljönLokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön 1 SBN 2015-12-08 Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön 51 2015-12-04 2 SBN 2015-12-08 52 2015-12-04 FÖRORD Bakgrund Sedan underlaget till lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa senast uppdaterades år 2002 har bland annat förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (i kommentarerna nedan förkortad FMH) förändrats i vissa hänseenden. Vidare har ett antal av de föreskrifter och allmänna råd som omnämns i föreskrifterna eller kommentarerna upp-daterats eller ersatts. De bemyndiganden i FMH som ligger till grund för föreskrifterna är dock i stort sett de samma som tidigare och huvuddelen av föreskrifterna har således inte förändrats. Tidigare föreskrifter om hantering av mjölk, svavelhaltigt bränsle och spridning av bekämpningsmedel har dock tagits bort. Som nyheter kan vidare noteras att anmälningskrav för luftvärmepumpar inte längre be-gränsas till en- eller tvåfamiljsfastigheter. Vad gäller dispenser för att bekämpa lövsly med kemiska bekämpningsmedel har kommunen numera möjlighet att motsätta sig att sådana dispenser meddelas, men kan inte ensidigt besluta om i vilka områden sådana dispenser förbjuds i enskilda fall. Straff-bestämmelserna i 29 kap. miljöbalken har ändrats på så sätt att endast överträdelser av föreskrifter avseende tomgångskörning och gatumusik är straffsanktionerade. Mark- och miljööverdomstolen har i ett avgörande undanröjt ett föreläggande om eldningsförbud som baserats på en föreskrift som ansetts gå utöver kommunens bemyndigande. Underlaget består, liksom tidigare, av ett dokument med två delar; en del med förslag till före-skrifter och en del med kommentarer till föreskrifterna. Kommentarerna riktar sig till den som utformar föreskrifterna och bör läsas vid uppdatering av föreskrifterna eller utfärdande av förelägganden med stöd av föreskrifterna. Av kommentarerna framgår bland annat grunden för kommunens bemyndigande och i vissa fall intressanta upplysningar från förarbeten och praxis. I underlaget benämns ansvarig nämnd nu miljönämnd vilket enligt den definition som intagits i den nya plan- och bygglagen innebär den eller de nämnder som fullgör kommunens uppgifter på miljö- och hälsoskyddsområdet. Några föreskrifter har av olika anledningar alternativa skrivningar. Syftet med alternativen framgår av kommentarerna. Av några av bestämmelserna framgår även vad som gäller enligt andra regler, t.ex. följer direkt av FMH. Denna skrivning har även tidigare funnits med i syfte att undvika miss-förstånd i fråga om vad som är tillåtet med avseende på t.ex. avloppsanordningar. Upplysningen behöver dock inte framgå av föreskrifterna. De lokala föreskrifterna har varierande namn på samma tema i olika kommuner. I detta underlag benämns föreskrifterna nu ”lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön”. Vid användande av de enskilda föreskrifterna, t.ex. som grund för ett föreläggande, måste dock kontrolleras om det aktuella bemyndigandet medger skydd för miljön (avlopps-anordningar och värmepumpsanläggningar) eller enbart för människors hälsa. Stockholm, augusti 2012 ___________________ Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön 3 SBN 2015-12-08 53 2015-12-04 INNEHÅLLSFÖRTECKNING FÖRORD Bakgrund ........................................................................................................ 3 FÖRESKRIFTER Inledande bestämmelser ................................................................................. 6 Avloppsanordning .......................................................................................... 6 Annan toalett än WC ...................................................................................... 6 Djurhållning ................................................................................................... 7 Tomgångskörning .......................................................................................... 7 Spridning av gödsel........................................................................................ 7 Skydd för ytvattentäkter och enskilda grundvattentäkter .............................. 8 Värmepumpar ................................................................................................ 8 Eldning ........................................................................................................... 9 Bränning av halm ........................................................................................... 9 Camping ......................................................................................................... 9 Gatumusik ...................................................................................................... 9 Ansökan och anmälan .................................................................................. 10 Sanktioner .................................................................................................... 10 Dispens ......................................................................................................... 10 Avgifter ........................................................................................................ 10 Ikraftträdande och övergångsbestämmelse .................................................. 10 KOMMENTARER Bakgrund ...................................................................................................... 11 Avloppsanordningar ..................................................................................... 12 Andra toaletter än WC ................................................................................. 12 Djurhållning .................................................................................................12 Tomgångskörning ........................................................................................ 13 Spridning av gödsel...................................................................................... 13 Skydd för ytvattentäkter och enskilda grundvattentäkter ............................ 14 Värmepumpar.. ............................................................................................ 16 Eldning ......................................................................................................... 17 Bränning av halm ......................................................................................... 19 Camping ....................................................................................................... 19 Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön 4 SBN 2015-12-08 54 2015-12-04 Gatumusik .................................................................................................... 19 Ansökan och anmälan .................................................................................. 20 Sanktioner ................................................................................................... 20 Dispens ......................................................................................................... 20 Avgifter ........................................................................................................ 21 Ikraftträdande och övergångsbestämmelse .................................................. 21 KOMMENTARER TILL BORTTAGNA BESTÄMMELSER Hantering av mjölk ...................................................................................... 22 Spridning av bekämpningsmedel .................................................................22 Bränslen ....................................................................................................... 22 Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön 5 SBN 2015-12-08 55 2015-12-04 Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön för XX kommun meddelade av kommunfullmäktige den …§ xx ... Med stöd av 9 kap. 7 - 8 §§ och 10-13 §§ miljöbalken (1998:808) samt 13, 17, 39 - 40 och 42-44 §§ förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd meddelar kommunfullmäktige följande lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön. Inledande bestämmelser 1§ Utöver bestämmelserna i miljöbalken (1998:808) och förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (1998:899) gäller följande lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön. Avloppsanordning 2§ Enligt 13 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd krävs det tillstånd av miljönämnden för att 1. inrätta en avloppsanordning som en eller flera vattentoaletter ska anslutas till, eller 2. ansluta en vattentoalett till en befintlig avloppsanordning. Enligt dessa föreskrifter krävs dessutom tillstånd av miljönämnden för att 3. inrätta annan avloppsanordning än som anges i punkterna 1-2, exempelvis avloppsanordningar för bad-, disk- och tvättavloppsvatten, inom de områden som har märkts ut på kartbilaga x-y. Enligt 13 och 14 §§ förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd krävs anmälan till miljönämnden för att 4. inrätta en annan avloppsanordning än som anges i punkterna 1-3, 5. ändra en avloppsanordning, om åtgärden kan medföra väsentlig ändring av avloppsvattnets mängd eller sammansättning. Anmälan eller tillstånd enligt dessa bestämmelser krävs inte för avloppsanordning som kräver tillstånd enligt 5 § eller anmälan enligt 21 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd eller om avloppsanordningen är avsedd att föra avloppsvattnet till enbart en allmän avloppsanläggning. Annan toalett än WC 3§ Det krävs anmälan till miljönämnden för att inrätta 1. förmultningstoalett, 2. eltoalett, 3. torrtoalett med latrinkompostering Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön 6 SBN 2015-12-08 56 2015-12-04 Djurhållning 4§ Det krävs tillstånd av miljönämnden för att hålla 1. nötkreatur, häst, get, får eller svin, 2. pälsdjur eller fjäderfä som inte är sällskapsdjur, eller 3. orm inom område med detaljplan eller områdesbestämmelser. Tomgångskörning 5§ En förbränningsmotor i stillastående motordrivet fordon får hållas i gång i högst x minuter. Detta gäller inte 1. om trafikförhållandena föranlett fordonet att stanna, t.ex. i trafikkö, 2. om motorn hålls i gång för att – i den mån det behövs för fordonets ändamålsenliga brukande – driva annan anordning (på fordonet) än sådan som avser uppvärmning. Omedelbart tomgångskörningsförbud gäller dock fordon som stannats vid broöppning och järnvägsövergång. Spridning av gödsel 6§ Alternativ 1 Vid spridning av naturlig gödsel, slam eller annan orenlighet inom eller intill område med detaljplan gäller följande: 1. Tidpunkten för spridning ska anpassas till sådana väder och vindförhållanden som minskar risken för luktolägenheter. Torrt och blåsigt väder med vind från bebyggelsen innebär minst risk. 2. Nedbrukning ska ske i omedelbar anslutning till spridningen. 3. Spridning får inte ske närmare än xx meter från sjö eller annat vattendrag. Vad som föreskrivs i första stycket ska gälla de även de tätbebyggda områden som har märkts ut på kartbilaga x-y och som inte omfattas av detaljplan. Alternativ 2 Den som avser att sprida naturlig gödsel, slam eller annan orenlighet inom eller intill område med detaljplan ska anmäla detta till miljönämnden innan spridning sker. Anmälan krävs även innan sådan spridning sker inom de tätbebyggda områden som har märkts ut på kartbilaga x-y och som inte omfattas av detaljplan. Inom de områden som avses i första och andra styckena, får naturlig gödsel, slam eller annan orenlighet inte spridas närmare än xx meter från sjö eller annat vattendrag och ska den nermyllas i omedelbar anslutning till spridningen. Anmälan enligt första och andra styckena fordras inte för spridning av väl brunnen gödsel från nötkreatur, häst eller fjäderfä om den sker i ringa omfattning t.ex. på villatomt, och om nermyllningen sker i omedelbar anslutning till spridningen. Anmälan fordras inte heller om spridningen eller orenligheten regleras i tillstånd enligt miljöbalken. Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön 7 SBN 2015-12-08 57 2015-12-04 §7 Den som avser att anordna gödselstad eller annan upplagsplats för djurspillning inom område med detaljplan ska enligt 37 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd ge in anmälan till miljönämnden. Detsamma gäller enligt dessa föreskrifter inom de tätbebyggda områden som har märkts ut på kartbilaga x-y. Skydd för ytvattentäkter och enskilda grundvattentäkter §8 Alternativ 1 För att undvika förorening av kommunens reservvattentäkt x-sjön utgör x-sjön och y-sjön och en hundra meter bred strandzon (mätt från respektive sjös strandlinje vid normalvattenstånd) vid dessa sjöar ett skyddsområde, där följande gäller. 1. Brandfarlig vara ska hanteras och förvaras enligt vad som föreskrivs för vattenskyddsområde i 10 kap. i Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2003:24). 2. Andra för vattnet skadliga ämnen, såsom tjärprodukter, smörj- och transformatoroljor eller liknande kemiska produkter, får enligt dessa föreskrifter inte lagras så att vattnet riskerar att förorenas. 3. Tvätt av motorfordon får inte ske. Alternativ 2 Den som avser att ordna ett upplag som kommer att innehålla petroleum-, olje- eller tjärprodukter, lösningsmedel, vägsalt eller andra liknande produkter inom de områden som har märkts ut på kartbilaga x-y ska anmäla detta till miljönämnden innan upplaget påbörjas. Anmälan krävs inte om anmälnings- eller tillståndsplikt föreligger enligt 5 eller 21 §§ förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd eller enligt bestämmelserna i 11 kap. miljöbalken om vattenverksamhet eller enligt vad som har förordnats i beslut om vattenskyddsområde. 9§ Med anledning av risken för knapphet på sött vatten krävs anmälan till miljönämnden för att inrätta eller använda en ny anläggning för grundvattentäkt i de områden som har märkts ut på kartbilaga x-y. Befintliga anläggningar för grundvattentäkter inom angivna områden ska anmälas till miljönämnden. Värmepumpar 10 § Värmepumpsanläggning för utvinning av värme ur mark, ytvatten eller grundvatten får inte inrättas utan anmälan till miljönämnden. Inom de områden som har märkts ut på kartbilaga x-y krävs tillstånd från miljönämnden för att inrätta en sådan anläggning. Anmälan eller tillstånd enligt denna paragraf krävs inte för värmepumpsanläggning som kräver tillstånd enligt 5 § eller anmälan enligt 21 § i förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön 8 SBN 2015-12-08 58 2015-12-04 11 § För att inrätta eller använda en luftvärmepump inom de områden som märkts ut på kartbilaga x-y krävs anmälan till miljönämnden. Eldning 12 § Småskalig eldning av fastbränsle för uppvärmning och varmvattenproduktion i en panna som inte är miljögodkänd enligt Boverkets byggregler BFS 2011:6 eller försedd med ackumulatortank, är inte tillåten under tiden 1 juni - 31 augusti inom de områden som har märkts ut på kartbilaga x-y. 13 § För skötsel och tillsyn över eldningsanordning för fasta bränslen gäller att lufttillförseln ska vara god och att bränslet ska förvaras torrt. Pannan får eldas med det bränsle som pannan enligt tillverkaren är avsedd för. Saknas anvisning får bränslet endast bestå av sådant trä som inte är förorenat. Dokumentation efter genomförd sotning och underhåll av eldningsanordning ska sparas hos ägaren av anläggningen minst fem år. 14 § Eldning av torra löv, kvistar och annat trädgårdsavfall inom områden med detaljplan är förbjuden under tiden 1 april – 30 september. Regler om transport och annan hantering av trädgårdsavfall finns även i kommunens avfallsföreskrifter. Eldning får aldrig ske i strid med gällande brandföreskrifter. Bränning av halm 15 § Det är förbjudet att bränna halm inom de områden som har märkts ut kartbilaga x-y. Camping 16 § Camping som inte sker på campinganläggning är förbjuden under tiden 15 juni- 15 augusti inom de områden som har märkts ut på kartbilaga x-y. Gatumusik 17 § Utövande av gatumusik på x-gatan och y-torget samt gränder och platser som gränsar till x-gatan och y-torget får endast ske mellan kl. 14.00-18.00 dagligen och under förutsättning - att ljudförstärkare/högtalare inte används i samband med utövande av musiken, och att utövandet av musiken inte sker i grupper av fler än två personer. Begränsningen i första stycket gäller inte utövande av gatumusik som sker i enlighet med tillstånd som polismyndigheten utfärdat enligt ordningslagen (1993:1617). Miljönämnden får i övrigt meddela de föreskrifter om utövande av gatumusik på viss offentlig plats som i ett enskilt fall behövs för att hindra att olägenhet för människors hälsa uppkommer. Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön 9 SBN 2015-12-08 59 2015-12-04 Ansökan och anmälan 18 § En ansökan eller anmälan till miljönämnden ska vara skriftlig och uppfylla föreskrivna krav (25 och 46 §§ förordningen om miljöfarlig verksamhet och 19 kap. 5 § respektive 22 kap. 1 § miljöbalken.) Sanktioner 19 § I 29 kap. miljöbalken finns straffbestämmelser och i 30 kap. miljöbalken samt förordningen (2012:259) om miljösanktionsavgifter finns bestämmelser om miljösanktionsavgifter. Dispens 20 § Miljönämnden får medge dispens från vad som gäller enligt § x-y i dessa föreskrifter, om det är uppenbart att risk för olägenheter från miljö- och hälsoskyddspunkt inte föreligger. Avgifter 23 § Miljönämnden får ta ut avgift för prövning av ansökningar om tillstånd och dispens, för handläggning av anmälan samt för tillsyn i övrigt enligt dessa föreskrifter enligt den taxa för prövning och tillsyn inom miljöbalkens område som kommunfullmäktige antagit. Ikraftträdande och övergångsbestämmelse 24 § Dessa lokala föreskrifter träder i kraft den ……. Äldre lokala föreskrifter ska tillämpas på ärenden som har inletts dessförinnan. _____________________ Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön 10 SBN 2015-12-08 60 2015-12-04 KOMMENTARER Bakgrund I ingressen till exemplen hänvisas till de paragrafer i miljöbalken (1998:808) och förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (1998:899), nedan förkortad FMH, som innehåller bemyndiganden för kommunerna att utförda lokala föreskrifter. Endast föreskrifter med stöd i dessa bemyndiganden får utfärdas. Kommunerna har dock möjlighet att meddela föreskrifter även inom avfallsområdet (avfallsföreskrifter). Sådana föreskrifter behandlas inte här. Miljöbalken ger kommunerna möjlighet att meddela föreskrifter som behövs till skydd mot olägenheter för människors hälsa (9 kap. 10-13 §§ miljöbalken). I föreskrifterna kan det t.ex. anges att verksamhet som kan medföra olägenhet för människors hälsa inte får bedrivas eller inrättas utan att kommunen har lämnat tillstånd eller att anmälan har gjorts till kommunen. Lagstiftaren har i 9 kap. 13 § miljöbalken särskilt angett att kommunala föreskrifter som meddelats till skydd för olägenheter för människors hälsa inte får medföra onödigt tvång för allmänheten eller ”annan obefogad inskränkning” i den enskildes frihet. Vissa föreskrifter kan meddelas både med avseende på skyddet för människors hälsa och skyddet för miljön. Detta gäller föreskrifter om enskilda avloppsanläggningar och värmepumpar. Generellt gäller att kommunerna inte behöver utnyttja hela bemyndigandet och t.ex. förbjuda innehav av alla de djur som nämns i 40 § första stycket punkten 2 FMH. Kommunerna har dock inte möjlighet att gå utöver bemyndigandet och meddela föreskrifter om andra djur än den än de som omfattas av bemyndigandet. Föreskrifterna ska vara tydliga med vad som gäller och bör kungöras i god tid. Föreskrifterna ska kungöras enligt reglerna i kommunallagen (5 kap. 62 § och 6 kap. 30 §) I 44 § FMH finns vidare bestämmelser som, vid sidan av kommunal-lagen, gäller för kungörandet. Föreskrifterna ska kungöras i länets författnings-samling. Vidare ska kommunen tillse att föreskrifterna anslås i ortstidning samt att tryckta exemplar finns att tillgå för allmänheten. I prop. 2011/12:149 finns förslag till ändringar i kommunalagen med avseende på kungörande av kommunala föreskrifter. Reglerna, som föreslås träda i kraft den 1 januari 2013, innebär att kommunala föreskrifter ska kungöras genom att det på kommunens anslagstavla tillkännages att protokollet med de beslutade föreskrifterna har justerats. Gällande kommunala föreskrifter ska vidare finnas tillgängliga på kommunens webb-plats. Där ska de vara samlade i kommunens författningssamling eller på annat sätt. Förordningsregler om kungörelse i länets författningssamling och ortstidningarna ska enligt förslaget slopas. Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön 11 SBN 2015-12-08 61 2015-12-04 Avloppsanordningar 2§ Tidigare underlag innehöll två alternativa skrivningar med endast redaktionell skillnad. För tydlighets skull innehåller detta underlag endast en av skrivningarna. Någon ändring i sak har inte skett. Av tydlighetsskäl upptar bestämmelsen även vad som gäller direkt enligt FMH. Enligt 13 § första stycket FMH krävs tillstånd även för att ansluta en vattenklosett till en befintlig avloppsanordning. Av 13 § tredje stycket andra meningen FMH framgår att kommunen kan föreskriva tillståndsplikt för BDT-avloppsanordningar inom vissa delar av kommunen. En utvidgad tillståndsplikt ska vara motiverad för att skydda människors hälsa eller miljön. Det kan t.ex. gälla områden som är särskilt känsliga för avloppsvatten eller områden som är utsatta för betydande mängder avloppsvatten. Enligt 43 § FMH ska de tillståndspliktiga områdena märkas ut på en särskild karta som fogas till föreskrifterna. Enligt 6 kap. 5 § punkten 4 i plan- och byggförordningen (2011:338) krävs anmälan vid installation eller väsentlig ändring av anläggning för vattenförsörjning eller avlopp i en byggnad eller inom en tomt. Andra toaletter än WC 3§ Bemyndigandet finns i 40 § första stycket punkten 3 FMH. Med stöd därav kan föreskrifter meddelas om inrättande av andra slags toaletter än vattentoaletter, t.ex. förmultningstoaletter, förbränningstoalett, frystoalett, paketeringstoalett och torrtoalett. Här kan kommunen som alternativ kräva tillstånd. Det går också att begränsa kravet till vissa områden, som i sådant fall ska märkas ut på kartbilaga. I de lokala avfallsföreskrifterna kan finnas möjlighet att få dispens för egen behandling av latrin. Tillståndsprövningen enligt de lokala föreskrifterna bör samordnas med sådan dispensprövning och en hänvisning till avfallsföreskrifterna kan med fördel läggas till i anslutning till bestämmelsen. Djurhållning 4§ Paragrafen grundas på 39 § FMH. Bestämmelsen har justerats redaktionellt för att helt motsvara bemyndigandet. Tillståndsplikt kan endast föreskrivas för områden med detaljplan eller områdesbestämmelser och om det krävs för att skydda människors hälsa. Ett sådant tillstånd får förenas med särskilda villkor. Bemyndigandet medger inte föreskrifter som förbjuder hundar, katter, kaniner och liknande pälsklädda sällskapsdjur eller t.ex. spindlar. Av rättsfallen R 1988:101 och R 1998:110 framgår att varken större antal kaniner i en kaningård eller höns med inhägnad att betrakta som sällskapsdjur. Oavsett om tillståndsplikt krävs enligt denna paragraf gäller enligt 36 § FMH att husdjur och andra djur som hålls i fångenskap ska förvaras och skötas så att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer. Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön 12 SBN 2015-12-08 62 2015-12-04 Tomgångskörning 5§ Bemyndigandet finns i 40 § första stycket punkten 1 FMH. När det gäller antalet minuter får en avvägning göras utifrån vad som är lokalt motiverat. Det bör ligga i linje med lagstiftarens intentioner att begränsa föreskrifternas omfattning t.ex. till område med detaljplan eller andra tätortsområden. Begränsas föreskriften till att bara gälla vissa områden bör de märkas ut på särskild karta (jfr. 43 § i förordningen). Spridning av gödsel 6§ Bemyndigandet finns i 40 § första stycket punkten 2 FMH. Två alternativ anges; alternativ 1 är inriktat på föreskrifter för hanteringen och alternativ 2 inriktat på att hanteringen ska anmälas. Om det behövs för att skydda människors hälsa kan krav på tillstånd föreskrivas i stället. Avståndet till sjö eller vattendrag bör bestämmas utifrån de förhållanden som råder på plats i kommunen. Jordbruksverket får enligt 12 kap. 10 § miljöbalken meddela de föreskrifter som skäligen kan behövas från miljöskyddssynpunkt i fråga om begränsningar i antalet djur i jordbruk, försiktighetsmått för gödselhanteringen och växtodlingen. Jordbruksverkets bemyndigande att, tillsammans med Naturvårdsverket, meddela föreskrifter avseende gödselhanteringen framgår även av 10 § första punkten i förordningen om (1998:915) om miljöhänsyn i jordbruket. Numera gäller SVJFS 2004:62 med föreskrifter och allmänna råd om miljöhänsyn i jordbruket vad avser växtnäring (ändrad genom SJVFS 2011:25). I denna föreskrift finns, både för hela riket och för vissa definierade känsliga områden, bl.a. begränsningar i fråga om hur nära sjö eller annat vattendrag spridning får ske och vissa tidsbegränsningar för spridning. De föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigandet i 40 § första stycket punkten 1 FMH kan enligt 42 § FMH också utvidgas till att gälla andra tätbebyggda områden. För att en sådan utvidgning ska få införas krävs särskilda skäl. Utmärkning på kartbilaga är obligatorisk enligt 43 § FMH. Om varken tillstånds- eller anmälningsplikt bedöms nödvändig, kan vissa allmänna bestämmelser om hanteringen föreskrivas. Exempel på sådana lämnas i alternativ 1. Fjärde stycket första meningen i alternativ 2 syftar till att inte medföra onödigt tvång för allmänheten och obefogad inskränkning i den enskildes frihet, se 13 § FMH. Fjärde stycket andra meningen i alternativ 2 innebär att i den mån villkor för spridning meddelats i tillstånd till jordbruk enligt 5 eller 21 § FMH behövs inte någon särskild anmälan för gödselhantering. §7 Bestämmelsen i 37 § FMH kan genom bemyndigandet i 42 § utvidgas till att omfatta tätbebyggda områden som inte omfattas av detaljplan. Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön 13 SBN 2015-12-08 63 2015-12-04 Skydd för ytvattentäkter och enskilda grundvattentäkter §8 Bemyndigandet finns i 40 § första stycket punkten 5 FMH. Föreskrifterna kan gälla skyddet för ytvattentäkter eller enskilda grundvattentäkter. Normalt torde bestämmelser om skydd för ytvattentäkter och enskilda grundvattentäkter behövas bara i vissa områden i kommunen. I den mån sådana vattentäkter används för eller är avsedda för vattenförsörjningsändamål kan det behövas föreskrifter för att hindra att olägenheter för människors hälsa uppkommer. Föreskrifter om skydd för vattentäkter kan användas exempelvis i de fall där det inte anses motiverat att förklara ett område som vattenskyddsområde enligt 7 kap. miljöbalken. Naturvårdsverkets handbok 2010:5 om vattenskyddsområde berör i avsnitt 1.2.2 skydd av vattentäkter med lokala föreskrifter. I föreskrifterna kan regleras frågor om hantering av petroleumprodukter och andra kemikalier, spridning av gödsel, spridning av bekämpningsmedel, infiltration av avloppsvatten, industriell verksamhet, grävning m.m. Länsstyrelsen i Västra Götaland har tagit fram en vägledning i frågan: ”Skydd av vattentäkter med lokala hälsoskyddsföreskrifter.” Av intresse är även åtgärdsprogrammen för de olika vattendistrikten. Det ska noteras att bemyndigandet möjliggör föreskrifter som skyddar hälsan. Någon koppling till vattenförekomstens status, vid sidan av hälsoskyddsaspekten, torde inte vara möjlig. Naturvårdsverkets föreskrift 2000:4 har ersatts av föreskriften NFS 2003:24, ändrad i NFS 2009:3. Av 10 kap. i föreskriften 2003:24 framgår vilka särskilda regler som gäller för vattenskyddsområden. Med vattenskyddsområden avses enligt definitionen i föreskriften (kap. 2) dels mark- eller vattenområde som med stöd av 7 kap. 21 § miljöbalken fastställts till skydd för en grund- eller ytvattentillgång eller områden för vilka kommunala föreskrifter har meddelats med stöd av 40 § FMH, dels områden som fastställts med stöd av motsvarande äldre bestämmelser. Förslaget innehåller två olika alternativ. Alternativ 1 innehåller exempel på vissa bestämmelser för att skydda en reservvattentäkt. Alternativ 2 är avsett för att t.ex. skydda enskilda grundvattentäkter i känsliga områden mot risker för föroreningar från vissa verksamheter. Alternativt kan tillstånd krävas för sådana upplag. Ytterligare information om tillstånd för hantering av brandfarliga gaser och vätskor finns i SÄIFS 1995:3 med ändringar i SÄIFS 1997:3. Tillståndsplikt för hantering av explosiva och brandfarliga varor föreskrivs i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor. Det kan anmärkas att uppläggning av fast avfall eller andra fasta ämnen är tillstånds och anmälningspliktig enligt 5 och 21 §§ FMH. Tillståndsplikt gäller dock inte för ändring av verksamhet som innebär lagring av timmer som inte sker på eller nära vattentäkter och behövs p.g.a. t.ex. storm eller orkan. SNI koderna 90.130 eller 90.140 gäller användning av avfall för anläggningsändamål. Enligt 6 kap. 1 § plan- och byggförordningen (2011:338) krävs normalt bygglov för att anordna upplag och materialgårdar. Viss klarhet i vad som avses med ”upplag” finns i prop. 1985/86:1 sida 684 med hänvisning till redogörelse i prop. 1959:168 s. 138. Från redogörensen kan nämnas att bestämmelsen endast omfattar upplag som är mer permanent eller omfattande. Ett litet förråd kan således betraktas som upplag, förutsatt att det är permanent. Vidare anges att endast sådant som lagras utomhus betraktas som upplag. Av 7 kap. 21 § miljöbalken framgår att länsstyrelsen eller kommunen får förklara ett område som vattenskyddsområde till skydd för en grund- eller ytvattentillgång som utnyttjas eller kan antas komma att utnyttjas som vattentäkt. Länsstyrelsen eller kommunen kan vidare enligt 7 kap. 22 § meddela föreskrifter för sådana områden. Innan Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön 14 SBN 2015-12-08 64 2015-12-04 kommunen fattar beslut om föreskrifter till skydd för yt- eller grundvatten i de lokala hälsoskyddsföreskrifterna bör kontrolleras att dubbelreglering inte sker. Lantmäteriet ska underrättas skyndsamt när kommunen har meddelat föreskrifter om skydd för ytvattentäkter eller enskilda grundvattentäkter (44 § fjärde stycket FMH). Detsamma gäller om sådana föreskrifter ändras eller upphävs. §9 Enligt 9 kap. 10 § första stycket miljöbalken gäller att alla anläggningar för grundvattentäkter ska inrättas och användas på ett sådant sätt att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer. I andra stycket samma bestämmelse bemyndigas kommunerna att – i de fall det inte krävs tillstånd till vattenverksamhet enligt 11 kap. miljöbalken – föreskriva att det ändå ska krävas tillstånd av kommunen eller anmälan till kommunen för att inrätta och använda en ny anläggning för grundvattentäkt i områden där knapphet på sött vatten råder eller befaras uppkomma. Det gäller dock bara om det behövs för att hindra att olägenheter för människors hälsa ska uppkomma. Kommunen får även föreskriva anmälningsplikt, dock inte tillståndsplikt, för sådana anläggningar som redan finns inom angivna områden. Begreppet ”knapphet på sött grundvatten” omfattar såväl det fallet att brunnar sinar som att brunnar drabbas av saltvatteninträngningar. De kommunala föreskrifterna kan komma i fråga i områden där det antingen finns bostäder som inte har tillgång till vatten i tillräcklig utsträckning eller av godtagbar kvalitet eller där det finns risk för att sådana problem ska uppkomma och där orsaken är att grundvattenuttagen från brunnar i området är eller kan befaras bli för stora (prop. 1997/98:45 I s. 354). Kommunen kan, genom att föreskriva om tillstånds- eller anmälningsplikt, förhindra tillkomsten av eller påverkan på användningen av nya anläggningar. Kommunen kan då också påverka lokaliseringen av nya brunnar. Tillstånd som meddelas får förenas med villkor enligt 16 kap. 2 § andra stycket miljöbalken. Kommunen kan i samband med tillståndsprövning också kräva att det kontrolleras om det t.ex. förekommer radon i vattnet. För anläggningar som redan finns får kommunen föreskriva anmälningsplikt inom angivna områden, inte tillståndsplikt. Genom anmälningsplikten får kommunen kännedom om de anläggningar som finns. Har något datum för anmälan av sådana befintliga anläggningar inte tidigare funnits kan ett datum nu föreskrivas, lämpligen minst sex månader från det att föreskrifterna träder i kraft. Om det behövs kan kommunen, med stöd av 26 kap. 9 § miljöbalken besluta om skyddsåtgärder och försiktighetsmått enligt 2 kap. 3 § miljöbalken för att förhindra att olägenheter för människors hälsa uppkommer. Kommunen kan även, genom detaljplan eller områdesbestämmelser, införa bygglovsplikt för vissa grundvattentäkter som är undantagna från tillståndsplikt enligt 11 kap. 11 § 1 punkten miljöbalken (9 kap. 8 § första stycket punkten 5 plan- och bygglagen 2010:900). Detta avser även vattentäkter för en- eller två familjefastigheter eller jordbruksfastigheters husbehovsförsörjning eller värmeförsörjning, dock endast när det finns särskilda skäl för en bygglovsprövning (9 kap. 8 § andra stycket plan- och bygglagen). Plan- och bygglagens regler bör tillämpas främst då det inom kommunen finns behov av att ha en planmässig hantering av grundvattenfrågorna inom nya områden som anläggs. Värmepumpar 10 § Enligt 17 § FMH är det förbjudet att utan anmälan till miljönämnden inrätta en värmepumpsanläggning för utvinning av värme ur mark, ytvatten eller grundvatten. Kommunen får föreskriva att det i stället ska krävas tillstånd av nämnden för inrättande av Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön 15 SBN 2015-12-08 65 2015-12-04 sådan anläggning inom kommunen eller inom vissa delar av kommunen om det behövs för att skydda människors hälsa eller miljön. En förutsättning för att kommunen ska få föreskriva tillståndsplikt i stället för anmälningsplikt för inrättande av värmepumpar är att det behövs för att skydda människors hälsa eller miljön. I en kommun eller inom delar av en kommun kan förhållandena vara sådana att det - av miljö- och hälsoskyddsskäl - är olämpligt att inrätta en värmepumpsanläggning. Det kan t.ex. bero på att mark- och terrängförhållandena är olämpliga från hälsosskyddssynpunkt för en sådan anläggning. Ett annat skäl kan vara att det i närheten av den inom det aktuella området finns dricksvattentäkter som riskerar att förorenas. Genom att införa tillståndskrav blir det lättare för kommunen att förhindra att sådana anläggningar kommer till stånd eller säkerställa att de utförs så att risker elimineras. Det är möjligt att föreskriva att tillståndsplikt ska gälla hela kommunen om det behövs för att skydda människors hälsa eller miljön. Om tillståndsplikt införs bör det dock ligga i linje med lagstiftarens intentioner att om möjligt begränsa tillståndsplikten till sådana områden eller objekt som är särskilt skyddsvärda. Om föreskrifterna begränsas till vissa områden ska de märkas ut på särskild kartbilaga. Tidigare föreskriven obligatorisk anmälningsplikt avseende luftvärmepumpar(17 § FMH) har tagits bort från och med den 1 mars 2002, se vidare nedan § 11. För större anläggningar krävs tillstånd eller anmälan enligt 5 eller 21 §§ FMH. Verksamhetskod 40.110 avser anläggningar för en uttagen eller tillförd mängd av mer än 10 MW. Det kan anmärkas att tillstånd till vattenverksamhet inte krävs för utförande av anläggningar för utvinning av värme om åtgärden inte avser vattentäkt (11 kap. 11 § punkten 3 miljöbalken). 11 § Bemyndigandet finns i 40 § första stycket punkten 10 i FMH och ger kommunen möjlighet att meddela föreskrifter om luftvärmepumpar. Luftvärmepumpar torde innefatta både vad som kallas luft/luft och luft/vatten värmepumpar där skillnaden är vilket internt värmesystem som fastigheten har. Inskränkningen till en- eller två-familjsfastigheter har tagits bort (SFS 2002:768) och föreskriften gäller generellt. Det är således möjligt att införa anmälnings- eller tillståndsplikt för luftvärmepumpar om det behövs för att hindra att olägenheter för människors hälsa uppkommer i kommunen. Det är vidare möjligt att föreskriva tillstånds- eller anmälningsplikt för hela kommunen om det krävs för att skydda människors hälsa. Kommunen kan i stället för att kräva tillstånd kräva att en luftvärmepump inrättas eller används på visst sätt så att olägenhet för människors hälsa inte uppkommer. Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön 16 SBN 2015-12-08 66 2015-12-04 Eldning 12 § Bemyndigandet finns i 40 § första stycket punkten 6 i FMH och omfattar tillfälligt förbud mot småskalig eldning med vissa fasta bränslen inom särskilt angivna områden. Möjligheten för kommunerna att reglera småskalig eldning infördes 1995. I prop. 1994/95:119 s. 17 utvecklar regeringen frågan om de möjligheter kommunen har att inom vissa områden begränsa användningen av småskalig eldning. Beträffande direkteldade pannor, varav det stora flertalet är kombipannor, uttalar regeringen att kommunen bör kunna föreskriva att annan uppvärmningsform ska användas inom vissa belastade områden och under vissa tider. Föreskrifterna måste vara tillfälliga och avse särskilt angivna områden, främst där effekterna är påtagliga. Det kan t.ex. gälla dalgångar och områden med stora höjdskillnader mellan husen. Åtgärder i områden med daghem, servicehus och sjukhem och liknande bör prioriteras. Förbudet bör enligt förbundets uppfattning kunna utvidgas i tiden eller kompletteras så att det även gäller helger på våren och hösten eller vid vissa vädertyper (inversion). Förbudet får dock inte göras generellt, se vidare nedan. Bestämmelsen hänvisade tidigare till Boverkets byggregler BFS (1998:38) som innehöll krav på standard för ”miljögodkända” pannor, mindre än 50 kW. Dessa krav för installation inom tätort borde, enligt allmänna råd från Boverket, även användas inom tätort på anläggningar som är större än 50 kW. Reglerna i BFS 1998:38 har ändrats genom BFS 2011:26 med ändringar. I kap. 6:741 (BBR 19). I och med tidigare gällande BFS 2006:12 gäller samma regler för tätort och landsbygd och reglerna för utsläpp från fastbränsleeldade pannor har enligt därefter gällande byggregler i stort varit oförändrade. Regeringen uttalade i förarbetena (prop. 1994/95:119 s. 18) att vägande skäl talar emot att kommunerna skulle få möjlighet att utfärda generella förbud mot småskalig eldning med fasta bränslen i befintliga anläggningar. Regeringen framhöll i sammanhanget att en möjlighet till förbud mot eldning i anläggningar som uppfyller kraven för miljögodkännande skulle innebära ett ingrepp mot den enskilde som inte står i rimlig proportion till den utsläppsminskning som skulle bli följden. Från rättssäkerhetssynpunkt ansågs det inte rimligt att den som investerat i en miljögodkänd anläggning inte har möjlighet att använda den. Bemyndigandet kom endast att omfatta tillfälliga förbud. Förbud som träffar miljögodkända pannor som inte uppfyller kraven i BFS 2011:6 och inte heller är försedd med ackumulatortank, bör - mot bakgrund av att det rör sig om ett tillfälligt förbud - enligt förbundets uppfattning inte anses medföra någon obefogad inskränkning i den enskildes frihet. Utsläpp från s.k. trivseleldning kan ibland ge uppskov till problem för berörda grannar. I mer svårartade fall, t.ex. till följd av uppenbart olämplig eldningsteknik eller felaktigt bränsle kan kommunen som tidigare enligt hälsoskyddslagen meddela förbud i det enskilda fallet (prop. 1994/95:119. s. 18). Precis som för övriga föreskrifter bör de tillkännages i god tid och de berörda områdena ska vara väl definierade. Det bör medges undantag från föreskrifterna i samband med strömavbrott och andra krissituationer. Kommunerna har som framgår ovan möjlighet att meddela tillfälliga föreskrifter. Vad som är att anse som ”tillfälligt” har varit oklart. Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön 17 SBN 2015-12-08 67 2015-12-04 Frågan berördes i någon mån av Mark- och miljööverdomstolens dom den 27 januari 2011 i mål M 4771-10 (MÖD 2011:09). En kommun hade, med stöd av en lokal föreskrift, förbjudit en verksamhetsutövare att elda vissa slag av material i sin panna. Föreskriften angav att ”all eldning av hushållsavfall, plast, målat eller tryckimpregnerat virke eller spånskivor eller liknande material är förbjudet.” Skrivningen stämmer överrens med vad som fram till 2002 angavs i Kommunförbundets underlag till lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön. Miljööverdomstolen upphävde förbudet med motiveringen att kommunen vid fastställande av den lokala föreskriften gått utöver bemyndigandet som kunde härledas från 40 § 6 punkten FMH. Föreskriften, som vare sig var begränsad i tid eller rum återspeglade inte heller – enligt domstolen – begränsningen till småskalig eldning i behörighetsregeln. Domstolen fann inte heller något annat bemyndigande för kommunen att föreskriva på ett sådant sätt som skett i den aktuella delen av föreskriften. Den aktuella föreskriften torde ha baserats på en annan punkt, punkten 7, i 40 § första stycket FMH, se vidare nedan § 13. Avgörandet klargör att föreskriften endast får innehålla tillfälligt förbud inom särskilda områden, se vidare 13 § nedan. 13 § Bemyndigandet finns i 40 § första stycket punkten 7 FMH och omfattar skötsel och tillsyn av eldningsanordning för vissa fasta bränslen. Det kan i vissa kommuner vara aktuellt att ge ytterligare anvisningar. Detta kan innebära något om högsta fukthalt samt att pellets och briketter som eldas bör uppfylla kraven i svensk standard. För att nämnden ska kunna förvissa sig om att fastighetsägaren har haft underhåll på pannan föreslår vi att dokumentation över sotning och underhåll ska sparas i fem år. Fastighetsägaren bör kunna visa handlingarna om nämnden finner skäl för det. Något föreläggande att förete handlingarna torde inte kunna grundas på denna föreskrift. En föreskrift med totalt förbud att elda hushållsavfall, plast, målat eller tryckimpregnerat virke, spånskivor eller liknande material prövades i Mark- och miljööverdomstolens dom den 27 januari 2011 i mål M 4771-10 (MÖD 2011:09). Se ovan under 12 § om denna dom. Något klargörande i frågan vad som kan anses vara godtagbara skötselföreskrifter finns inte. Tidigare formulering i underlaget, som överensstämde med den föreskrift som prövades i detta mål, ersattes 2002 med nuvarande skrivning. Restriktioner för förbränning av avfall kan vidare finnas i de lokala avfallsföreskrifterna. Hänvisning bör i sådant fall göras. Vidare kan noteras Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 27 september 2007 i mål M 8206-06 (MÖD 2007:24) där bestämmelserna i 15 kap. miljöbalken ansågs ge en kommun lagligt stöd för att i sin renhållningsordning föreskriva förbud mot eldning med trädgårdsavfall. Vi vill även erinra om bestämmelser i 15 kap. 18 § miljöbalken och 45 § avfallsförordningen (2011:927) avseende hantering av avfall. Tidigare avfallsförordning har 2011 ersatts av en ny förordning och bestämmelsen i 15 kap. 18 § miljöbalken har ändrats. Bl.a. har uttrycket ”gräva ner” utmönstrats utan att någon ändring i sak är avsedd. Regeringen tillsatte sommaren 2011 en utredare (dir 2011:66) med uppdrag att göra en översyn av avfallsområdet och då bl.a. se över ansvaret för omhändertagande av hushållens avfall. Utredningens förslag ska presenteras i 3 september 2012. Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön 18 SBN 2015-12-08 68 2015-12-04 14 § Bemyndigandet finns i 40 § punkt 8 i FMH. Möjligheten att utfärda föreskrifter om tillfälligt förbud mot eldning av löv m.m. infördes samtidigt som bemyndigandet om tillfälligt förbud mot småskalig eldning. I motiven (prop. 1994/95:119 s. 18) uttalas att utomhuseldning av löv, kvistar m.m. är olämpligt i tätortsmiljö, att röken ofta skapar allvarliga problem för astmatiker och andra känsliga människor och att lokal kompostering är ett bättre alternativ än förbränning, varför kommunerna borde ges möjligheter att i viss omfattning meddela begränsningar även av sådan eldning inom planlagt område. Förbudet kan även formuleras så att det träffar torrt trädgårdsavfall som inte kan komposteras, vilken är i enlighet med avfallshierarkin, se avfallsdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG). Det kan finnas skäl att uppmärksamma om länsstyrelsen eller kommunen har meddelat föreskrifter om förbud helt eller delvis mot eldning utomhus enligt 2 kap. 7 § förordning om skydd mot olyckor (SFS 2003:789). Tidigare gällande räddningstjänstförordning är upphävd. Flera kommuner tillåter eldning endast under en eller två veckor på våren eller hösten, t.ex. veckorna 17 och 40. Det får dock betraktas som oklart om sådant förbud kan anses rymmas under begreppet ”tillfälligt”, se även under paragraf 13 hänvisat rättsfall. Bränning av halm 15 § Möjligheten att utförda lokala föreskrifter om halmbränning infördes i hälsoskyddsförordningen 1998 och bemyndigandet finns nu i 40 § första stycket punkten 9 FMH. Förbudet kan enligt bemyndigandet endast omfatta åkermark. Med halm menas strå, stjälk eller delar av blast. Restriktioner för bränning av gräs och hö kan inte göras med stöd av detta bemyndigande. Camping 16 § Bemyndigandet finns i 40 § andra stycket FMH. Om det i kommunen förekommer camping i betydande omfattning får kommunen meddela särskilda föreskrifter eller förbjuda sådan verksamhet om det behövs för att hindra att olägenheter för människors hälsa uppkommer. Inom vissa utsatta områden kan förhållandena vara sådana att totalförbud mot camping kan vara motiverat året runt om dessa förutsättningar är uppfyllda. Som tidigare noterats gäller enligt 9 kap. 13 § att föreskrifter som meddelats till skydd för olägenheter för människors hälsa inte får medföra onödigt tvång för allmänheten eller annan obefogad inskränkning i den enskildes frihet. Campinganläggningar var tidigare anmälningspliktiga enligt 38 § punkten 2 FMH (ändrad genom SFS 2010:953). Av 45 § punkten 5 FMH framgår nu i stället att kommunen, genom tillsyn, ska ägna särskild uppmärksamhet åt bl.a. campinganläggningar. Gatumusik § 17 Bemyndigandet finns i 40 § tredje stycket FMH. Enligt 14 § i tidigare gällande hälsoskyddslagen fick miljönämnden i särskilda fall meddela de villkor som behövdes för att hindra uppkomsten av sanitär olägenhet vid viss verksamhet eller i samband med utnyttjande av en plats eller en lokal som allmänheten hade tillträde till. Bestämmelsen gav inte nämnden rätt att meddela Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön 19 SBN 2015-12-08 69 2015-12-04 generella föreskrifter i hälsoskyddshänseende, utan det skulle vara föreskrifter som i ett enskilt fall behövdes för att föreskriva den begränsning av eller uppställa de krav som kunde behövas ur hälsoskyddssynpunkt. Bestämmelsen var lämplig att använda i de fall man i förväg ville ange villkoren för en viss verksamhet. Någon direkt motsvarighet till 14 § hälsoskyddslagen har inte införts i miljöbalken. I motiven till miljöbalken anför regeringen (prop. 1997/98:45 del II s. 117) att en kommun kan ges rätt att meddela villkor som behövs för att hindra uppkomsten av olägenhet för människors hälsa och för att undanröja sådan olägenhet vid viss verksamhet eller i samband med utnyttjande av en plats eller lokal som allmänheten har tillträde till och som och att sådan rätt skulle kunna komma i fråga för att begränsa gatumusik och andra liknande störningar på platser där den kan kunde ge upphov till olägenhet för människors hälsa. Regeringen har bara i begränsad utsträckning utnyttjat denna möjlighet, nämligen när det gäller att i ett enskilt fall meddela föreskrifter om utövande av gatumusik på viss offentlig plats om det behövs för att hindra att olägenhet för människors hälsa uppkommer. Detta innebär att kommunerna bara kan utfärda sådana föreskrifter om utövande av gatumusik. Fördelen med bestämmelsen är att villkoren för utövande av gatumusik kan bestämmas på förhand och ges tillämplighet gentemot alla tänkbara utövare av gatumusiken. Om störande gatumusik flyttar mellan olika platser och det är angeläget att villkor kan beslutas snabbare, kan det finnas skäl att fullmäktige uppdrar åt miljönämnden att meddela erforderliga föreskrifter. Eftersom villkoren bara får meddelas i ”enskilda fall” bedömer vi att det inte är fråga om sådana generella föreskrifter att beslutet måste fattas av fullmäktige. Ansökan och anmälan § 18 En ansökan eller anmälan till den kommunala nämnden ska vara skriftlig. För ansökans innehåll gäller vad som föreskrivs i 25 och 46 §§ FMH respektive 19 kap. 5 § och 22 kap. 1 § miljöbalken. Sanktioner § 19 Straffbestämmelserna i 29 kap. 4 § miljöbalken har ändrats sedan tidigare föreskrifter utformades. Genom att 29 kap. 4 § som avser otillåten miljöverksamhet kopplas till bestämmelser med stöd i bemyndigandet i 9 kap. 6 § miljöbalken innebär detta att förprövningsmöjligheter (anmälnings- och tillståndsplikter) med stöd av andra bemyndiganden i balken inte längre är straffsanktionerade. De överväganden som gjorts inför förändringen framgår av bl.a. av SOU 2004:37 s. 280 f. Enligt 29 kap. 9 § punkten 2 är överträdelse av föreskrifter om tomgångskörning och gatumusik straffsanktionerade på bötesnivå. Enligt förordningen (2012:259) om miljösanktionsavgifter som träder i kraft den 1 juli 2012 kan miljösanktionsavgift, liksom tidigare, dömas ut vid överträdelser av 13 och 17 §§ FMH. Dispens § 20 Även i tidigare underlag för lokala hälsoskyddsföreskrifter har en generell undantagsmöjlighet funnits med. För att möjliggöra en smidig tillämpning av de lokala föreskrifterna kan det för vissa fall vara lämpligt med en generell möjlighet att medge undantag eller att bevilja dispens. Undantag eller dispens kan medges för begränsad tid (16 kap. 2 § första stycket miljöbalken) och kan förenas med villkor (16 kap. 2 § andra stycket miljöbalken). Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön 20 SBN 2015-12-08 70 2015-12-04 Avgifter 21 § Enligt miljöbalken får kommunerna ta ut avgift för sin prövning och tillsyn enligt miljöbalken och föreskrifter meddelade med stöd av miljöbalken. Föreskrifter om sådana avgifter beslutas av kommunfullmäktige. Det kan vara lämpligt att i de lokala föreskrifterna upplysa allmänheten om att ärenden eller handläggning som grundas på föreskrifterna kan vara avgiftsbelagda. Det kan noteras att sedan 2011 gäller en ny miljötillsynsförordning (SFS 2011:13). Ikraftträdande och övergångsbestämmelse 22 § För tydlighets skull bör anges när föreskrifterna ska börja gälla. Som framhållits i de inledande kommentarerna finns förslag på att kommunernas föreskrifter ska kungöras genom meddelande på den kommunala anslagstavlan och hållas tillgängliga på kommunens webbplats (prop. 2011/12:149). De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 2013. Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön 21 SBN 2015-12-08 71 2015-12-04 KOMMENTARER TILL BORTTAGNA BESTÄMMELSER Hantering av mjölk (8 §) I 40 § första stycket punkten 4 FMH finns alltjämt bemyndigande att utfärda föreskrifter om hantering av mjölk, på vilken livsmedelslagen (2006:804) inte tillämpas. Kommunerna har inte längre tillsyn över primärproducenterna. EU:s mjölkdirektiv (Rådets direktiv 85/397/EEG av den 5 augusti 1985) ställer krav på hygien i de utrymmen där djuren vistas och mjölkas samt i de utrymmen där mjölken hanteras och hantering av mjölk och mjölkningsutrustning. Statens Jordbruksverks föreskrift om hygien och hälsa vid produktion av mjölk (SJVFS 1994:33) har upphört att gälla. Enligt uppgift från Jordbruksverket har föreskrifterna ersatts av branschkontroll. Spridning av bekämpningsmedel (18 §) Tidigare 14 kap. 19 § miljöbalken har upphävts genom SFS 2000:946. Tidigare skrivning innebar att kommunen fick besluta att dispens för spridning av kemiska eller biologiska bekämpningsmedel som är avsedda för att bekämpa lövsly, över skogsmark eller för behandling av enskilda trädstammar inte fick medges inom vissa områden av kommunen. Av 14 kap. 7 § miljöbalken andra stycket framgår nu att kemiska och biologiska bekämpningsmedel som är avsedda för att bekämpa lövsly inte får spridas över skogsmark eller användas för att behandla enskilda trädstammar. Enligt 14 kap. 9 § miljöbalken får dock den myndighet regeringen bestämmer i vissa fall medge dispens från detta förbud. Dispens kan meddelas när det behövs för vetenskaplig prövning eller med hänsyn till skogsmarkens läge och beskaffenhet, spridningens inverkan på livsbetingelserna för växt- och djurlivet och andra allmänna intressen - inte rimligen genom röjning med mekaniska metoder går att tillgodose kravet om återväxt av skog i 6 § skogsvårdslagen (1979:429). Dispenser meddelas av Skogsstyrelsen. Enligt 14 kap. 9 § tredje stycket miljöbalken får en dispens inte ges i ett område som har betydelse för friluftslivet, naturvården, den lokala befolkningens trivsel eller något annat kommunalt intresse om kommunen motsätter sig det. Innan dispensfrågan avgörs ska kommunen således ges tillfälle att yttra sig. Enligt Skogsstyrelsen är denna typ av ärenden sällan förekommande. Enligt 11 § i NFS 1997:2 krävs skriftlig anmälan till den eller de kommunala nämnder som utför uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet av den som ska sprida bekämpningsmedel på banvall, idrottsanläggning och områden större än 1 000 m2 där allmänheten får färdas fritt, med undantag för åkermark. Bestämmelserna i 12 och 13 §§ i NFS 1997:2 reglerar vad som gäller för sådan anmälan, bl.a. avseende information. Enligt 14 § i föreskriften (1997:2) får bekämpningsmedel inte användas yrkesmässigt utan tillstånd från kommunal nämnd med ansvar för dessa frågor i särskilda fall; närmare bestämt på tomtmark vid flerfamiljshus, på gårdar till förskolor och skolor eller allmänna lekplatser, inom skyddsområde för vattentäkt eller vid planerings eller anläggningsarbeten. Bekämpningsmedel får vidare inte spridas på naturbetesmarker eller ängar (15 §). Förutsättningar för undantag m.m. finns i 16-18 §§ av NFS 1997:2. Bränslen 20 § Möjligheten att i 5 § förordningen (1998:946) om svavelhaltigt bränsle meddela föreskrifter om förbränning av bränsle enligt 14 kap. 21 § miljöbalken finns inte kvar. Denna möjlighet försvann under år 2000. Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön 22 SBN 2015-12-08 72 2015-12-04 SBNLokala 2015-12-08 73 människors hälsa och 2015-12-04 föreskrifter för att skydda miljön Bilaga till cirkulär 12:41. Upplysningar om innehållet Anna Marcusson, avdelningen för juridik, 08-452 75 49, [email protected] Kerstin Blom Bokliden, avdelningen för tillväxt och samhällsbyggnad, 08-452 78 60, [email protected] SBN 2015-12-08 74 2015-12-04 Detaljplaner, områdesbestämmelser, samlad bebyggelse och öar i skärgården Kartbilaga 1a Ishult Krokstorp Kristdala Baggetorp Bråbo Får Skrikebo Björnhult Bockara Korsvägen Århult Möckhult Teckenförklaring ! Öar med bebyggelse Sammanhållen bebyggelse Skorpetorp Område med områdesbestämelser Detaljplanelagt område 0 5 10 Kilometers SBN 2015-12-08 75 2015-12-04 Kartbilaga 1b Detaljplaner, områdesbestämmelser, samlad bebyggelse och öar i skärgården Solstadström ! ! ! ! ! ! !!! ! Flivik ! ! Mörtfors ! Klintemåla ! ! Misterhult Ölvedal ! Krokstorp ! ! ! ! ! ! ! ! ! Fårbo ! ! ! ! Figeholm ! ! ! Skrikebo ! !! Teckenförklaring ! Öar med bebyggelse Sammanhållen bebyggelse Saltvik Område med områdesbestämelser !! ! Detaljplanelagt område ! !!! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! !! ! Oskarshamn ! ! ! ! 0 5 ! 10 Kilometers SBN 2015-12-08 ! 76 !! ! ! 2015-12-04 Fårbo Detaljplaner, områdesbestämmelser, samlad bebyggelse ochFigeholm öar i skärgården ! ! Kartbilaga 1c ! ! ! ! ! Skrikebo ! ! ! !! ! ! ! ! ! Saltvik ! !!! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !! ! ! Oskarshamn ! ! ! !! !! ! ! ! ! ! !!! ! !! ! !!! ! ! !! !! !!! ! Skorpetorp ! ! ! Påskallavik ! Emsfors ! Emsfors Teckenförklaring ! Öar med bebyggelse Sammanhållen bebyggelse Område med områdesbestämelser Detaljplanelagt område 0 5 10 Kilometers SBN 2015-12-08 77 2015-12-04 Kartbilaga 2a Områdesskydd för vattentäkter Ishult Krokstorp Kristdala Baggetorp Bråbo Skrikebo Björnhult Bockara Korsvägen Teckenförklaring Århult Möckhult Vattenskyddsområde inre yttre 0 5 10 Kilometers Skorpetorp SBN 2015-12-08 78 2015-12-04 Områdesskydd för vattentäkter Kartbilaga 2b Solstadström Flivik Mörtfors Klintemåla Misterhult Ölvedal Krokstorp Fårbo Figeholm Skrikebo Teckenförklaring Vattenskyddsområde inre yttre Saltvik 0 Oskarshamn 5 10 Kilometers SBN 2015-12-08 79 2015-12-04 Områdesskydd för vattentäkter Fårbo Kartbilaga 2c Figeholm Skrikebo Saltvik Oskarshamn Skorpetorp Påskallavik Emsfors Emsfors Teckenförklaring Vattenskyddsområde inre yttre 0 5 10 Kilometers SBN 2015-12-08 80 2015-12-04 Områden som kräver särskild hänsyn Kartbilaga 3a Ishult Krokstorp Kristdala Baggetorp Bråbo Skrikebo Björnhult Teckenförklaring Skyddzon för 300 m från kustlinjen 100 m från vattenskyddsområde Bockara 300 m från vattenskyddsområde Hummeln 100 m från hög riskklassade vattenytor, VISS Korsvägen Århult 100 m från hög riskklassade vattendrag, VISS 50 m från vattendrag Tillståndsplikt för dricksvattentäckt 0 Möckhult 3 6 Kilometers SBN 2015-12-08 81 2015-12-04 Områden som kräver särskild hänsyn Kartbilaga 3b Solstadström Flivik Mörtfors Ölvedal Klintemåla Misterhult Krokstorp Baggetorp Fårbo Figeholm Teckenförklaring Skrikebo Skyddzon för 300 m från kustlinjen 100 m från vattenskyddsområde 300 m från vattenskyddsområde Hummeln 100 m från hög riskklassade vattenytor, VISS Saltvik VISS 100 m från hög riskklassade vattendrag, 50 m från vattendrag Tillståndsplikt för dricksvattentäckt Oskarshamn 0 5 10 Km SBN 2015-12-08 82 2015-12-04 Kristdala Områden som kräver särskild hänsyn Kartbilaga 3c Baggetorp Bråbo Skrikebo Björnhult Bockara Korsvägen Århult Möckhult Skorpetorp Teckenförklaring Skyddzon för 300 m från kustlinjen 100 m från vattenskyddsområde 300 m från vattenskyddsområde Hummeln 100 m från hög riskklassade vattenytor, VISS 100 m från hög riskklassade vattendrag, VISS 50 m från vattendrag Tillståndsplikt för dricksvattentäckt 0 5 10 Km SBN 2015-12-08 Fårbo Figeholm 83 2015-12-04 Områden som kräver särskild hänsyn Kartbilaga 3d Skrikebo Saltvik Oskarshamn Skorpetorp Påskallavik Emsfors Emsfors Teckenförklaring Skyddzon för 300 m från kustlinjen 100 m från vattenskyddsområde 300 m från vattenskyddsområde Hummeln 100 m från hög riskklassade vattenytor, VISS 100 m från hög riskklassade vattendrag, VISS 50 m från vattendrag Tillståndsplikt för dricksvattentäckt 0 5 10 Km SBN 2015-12-08 Tjänsteställe/handläggare Samhällsbyggnadskontoret Miljö- och byggavdelningen Kerstin Åbinger E-post: [email protected] Tel: +46 0491-764561 84 2015-12-04 Beslutsinstans Samhällsbyggnadsnämnden Remiss: Yttrande över Boverkets rapport 2015:32 Ovårdade tomter och förfallna byggnader Samhällsbyggnadskontorets förslag till beslut Samhällsbyggnadsnämnden tillstyrker de ändringar som Boverket föreslår i rapport 2015:32 Ovårdade tomter och förfallna byggnader och lämnar följande kommentarer: • För att komma till avslut i tillsynsärenden behövs inte bara möjlighet till förenklad kungörelsedelgivning för beslut utan även för kommunikationsskyldigheten enligt 17 § förvaltningslagen. Det bör finnas möjlighet att använda förenklad kungörelsedelgivning även i kommuniceringsstadiet i de fall fastighetsägaren inte går att nå på normalt sätt. • Det är angeläget att den nya föreslagna lydelsen av 11 kap 24 § plan- och bygglagen även fortsättningsvis innefattar möjlighet att förelägga om stängselskyldighet för anläggningar för industriändamål som saknar byggnadsverk, exempelvis nedlagda stenbrott, bergtäkter och gruvor. • Problematiken med herrelösa fastigheter ökar och frågan måste få en lösning. Ärendet Kommunstyrelsen har remitterat Boverkets rapport 2015:32 Ovårdade tomter och förfallna byggnader till samhällsbyggnadskontoret för yttrande senast den 31 december 2015. Samhällsbyggnadskontoret har upprättat förslag till yttrande. Bakgrund Regeringen har uppdragit åt Boverket att utreda de problem som kommuner har med att komma till rätta med ovårdade tomter och förfallna byggnader. Särskilt har regeringen pekat på problemen att komma i kontakt med fastighetsägare samt de ekonomiska konsekvenserna av att fastighetsägare saknar medel och att fastigheter saknar värde. Boverket har i rapporten belyst problemområdena och kommit fram till att det krävs radikala och från rättssäkerhet långtgående åtgärder för att komma till rätta med de problem som tillsynsmyndigheten har att få kontakt med fastighetsägarna. Vidare konstaterar Boverket att tillsynsmyndigheten (byggnadsnämnden) är skyldig att ingripa mot avvikelser från plan- och bygglagstiftningen även om det innebär att kommunen i slutändan riskerar att få stå för kostnaden för verkställighet av tillsynsbeslut. Boverket föreslår att ändringar görs i plan- och bygglagen så att delgivning ska underlättas för rivningsförelägganden som avser byggnadsverk som är så helt eller delvis förfallna eller i väsentlig omfattning skadade att de äventyrar säkerheten för den som uppehåller sig i eller i närheten av dem. Vidare föreslås att möjligheten att förelägga om stängsel kring byggnadsverk utvidgas. För dessa SBN 2015-12-08 85 2015-12-04 båda åtgärder föreslås att delgivning ska kunna ske genom en förenklad form av kungörelsedelgivning i Post- och Inrikes Tidningar. Boverket föreslår även att det införs ett statligt stöd till kommuner som i slutändan belastas med kostnader med anledning av verkställighet av tillsynsbeslut för vissa allvarliga brister. Ytterligare ändringar som föreslås är bland annat att tillsynsmyndigheten ges rätt att begära de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen, att bortforsling av rivningsmaterial ska kunna ingå i ett rivningsföreläggande och att det införs ett lagkrav på tillsynsplan för byggnadsnämnderna. Samhällsbyggnadskontorets synpunkter Det är bra att problemen kring tillsyn av ovårdade tomter blir belysta. Som Boverket konstaterar ställer hanteringen av tillsynsärendena stora krav på byggnadsnämnden när det gäller regelverket, förvaltningsrätten och hur olika skrivelser och beslut om tillsyn ska utformas på ett korrekt sätt. Handläggningen av tillsynsärenden är såväl resurs- som tidskrävande. Byggnadsnämnden stöter ofta på svårhanterliga hinder som t ex problem att nå ägare med delgivning. I slutändan finns också risken att kommunen får stå för hela eller en betydande del av kostnaderna för en verkställighet. Samhällsbyggnadskontoret delar helt denna problembeskrivning. För att underlätta hanteringen föreslår Boverket att beslut om rivningsföreläggande, beslut om föreläggande om stängsel kring byggnadsverk och beslut om att åtgärden ska ske på den försumliges bekostnad får kungöras genom ett meddelande i Post- och Inrikes Tidningar. Samhällsbyggnadskontorets erfarenhet av tillsynsärenden är att det redan i kommuniceringsstadiet kan uppstå problem att nå fastighetsägare. Enligt 17 § förvaltningslagen får ett ärende inte avgöras utan att den som är sökande, klagande eller annan part har underrättats om en uppgift som har tillförts ärendet genom någon annan än honom eller henne själv och han eller hon har fått tillfälle att yttra sig över den, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Myndigheten bestämmer om underrättelsen ska ske muntligt, genom vanligt brev, genom delgivning eller på något annat sätt. Även om det inte finns generella krav på skriftlig kommunikation, är det ur bevissynpunkt att föredra, särskilt om det är så långtgående ingripande i äganderätten som det här är fråga om. Men det är alltså redan här som vi har upplevt att ärenden tagit stopp. Dels finns det personer som använder systemet för att förhala kommunikationsprocessen, dels finns det fastigheter som har en ägare men med okänd adress och där adresseftersök inte ger något resultat. I det sistnämnda fallet finns det alltså ingen att kommunicera med trots att det de facto finns en ägare som kan vara bosatt i en annan världsdel . Vid kommunicering till senast känd adress kommer försändelsen tillbaka med stämpeln ”Adressat okänd”. Även att det är en mycket långtgående åtgärd, skulle det behövas en möjlighet att i vissa fall kunna använda förenklad kungörelsedelgivning även för att tillgodose kravet i 17 § förvaltningslagen om kommunikationsplikten. Möjligheten att förelägga om stängsel kring byggnadsverk föreslås utvidgas att omfatta mer än byggnadsverk för industriändamål, vilket är bra. Det bör dock även fortsättningsvis finnas möjlighet att föreskriva om stängselskyldighet även för industritomter som saknar byggnadsverk, som till exempel nedlagda stenbrott och bergtäkter. Nuvarande lydelse av 11 kap 24 § PBL ger byggnadsnämnden befogenhet att förelägga ägaren till övergivna byggnader och andra anläggningar för industriändamål att sätta upp stängsel kring dessa för att förhindra olycksfall. Ett sådant föreläggande anses kunna avse skyldighet att anordna stängsel vid gruvor där brytningen har upphört. Det är angeläget att denna möjlighet kvarstår. Problemen med herrelösa fastigheter ökar. Boverket konstaterar att det inte går att driva ett sådant ärende på ett framgångsrikt sätt. Även att frågan finns inom fler områden än plan- och bygglagen måste den problematiken få en snar lösning. Det finns ett stort pedagogiskt problem att förklara varför förfallna byggnader tillåts fortsätta att förfalla och tillsynsmyndigheten saknar effektiva verktyg att ingripa. SBN 2015-12-08 86 2015-12-04 Av konsekvensbeskrivningen i rapporten framgår att utredningens förslag innebär att kommunen får ökade kostnader för verkställighet av rivningsförelägganden och förelägganden att anordna stängsel kring byggnadsverk. I viss utsträckning kan detta kompenseras genom ett i utredningen föreslaget statligt stöd för verkställighet av beslut om rivningsförelägganden för byggnadsverk som är så helt eller delvis förfallna eller i väsentlig omfattning skadade att de äventyrar säkerheten för dem som uppehåller sig i eller i närheten av byggnadsverket. Problematiken blir att kommunen även fortsatt inte på förhand kan vara säker på att få några av sina kostnader betalda. Utredningen innefattar också ett förslag om att byggnadsnämnden ska ha en treårig tillsynsplan för att öka möjligheterna för att tillsynsverksamheter och tillsynsansvar prioriteras högre i tilldelningen av de kommunala resurserna. Uppföljningen underlättas inte bara för kommunerna utan även för Boverket och länsstyrelsens uppföljning av kommunernas tillsynsarbete. I ljuset av Boverkets konstaterande att kommunerna generellt sett avsätter alltför begränsade resurser för tillsyn enligt plan- och bygglagen kommer tillsynsplanen att sätta fokus på behovet av ökad tilldelning av tid och resurser för tillsynsverksamheten. Sammantaget tillstyrker samhällsbyggnadskontoret utredningens förslag. Rapporten innehåller dock flera frågeställningar som behöver utredas vidare. För att få en effektiv tillsynsverksamhet är det mycket angeläget att tillsynsmyndigheten ges bättre verktyg att hantera även dessa frågor. _______________________ Bodil Liedberg Jönsson Samhällsbyggnadschef Beslutsunderlag Tjänsteutlåtande 2015-11-24 Skickas till Kommunstyrelsen ______________________ Kerstin Åbinger Miljö- och byggchef SBN 2015-12-08 Sida 1 av 2 87 2015-12-04 Datum Vår beteckning 2015-11-03 KS 2015/000889-2 Ert datum Er beteckning Tjänsteställe/handläggare Strategi- och näringslivsenheten Monica Hultenius E-post: [email protected] Tel: +46 0491-76 42 81 , Fax: Samhällsbyggnadskontoret Remiss: Boverkets rapport 2015:32 - Ovårdade tomter och förfallna byggnader Yttrande till kommunstyrelsen ska vara inne senast den 31 december 2015. STRATEGI- OCH NÄRINGSLIVSENHETEN Monica Hultenius Förvaltningsassistent Postadress Besöksadress Växel Hemsida Kommunens e-post adress Box 706 57228 Oskarshamn Varvsgatan 8 Tel 0491-880 00 Fax 0491-887 90 www.oskarshamn.se [email protected] SBN 2015-12-08 88 Sida 2 av 2 2015-12-04 SBN 2015-12-08 89 2015-12-04 RAPPORT 2015:32 REGERINGSUPPDRAG Ovårdade tomter och förfallna byggnader SBN 2015-12-08 90 2015-12-04 SBN 2015-12-08 91 2015-12-04 Ovårdade tomter och förfallna byggnader SBN 2015-12-08 92 Titel: Ovårdade tomter och förfallna byggnader Rapportnummer: 2015:32 Utgivare: Boverket, september, 2015 Upplaga: 1 Tryck: Boverket internt ISBN tryck: 978-91-7563-285-8 ISBN pdf: 978-91-7563-286-5 Sökord: Ovårdade tomter, förfallna byggnader, bristande underhåll, skötsel, växtlighet, ekonomiska konsekvenser, fastighetsägare, byggnadsnämnden, regler, tillsyn, förslag, konsekvensutredning, planoch bygglagen, lag om betalningsföreläggande och handräckning, planoch byggförordning Diarienummer: 20140-3188/2014 Process: 3.4.1 Rapporten kan beställas från Boverket. Webbplats: www.boverket.se/publikationer E-post: [email protected] Telefon: 0455-35 30 00 Postadress: Boverket, Box 534, 371 23 Karlskrona Rapporten finns i pdf-format på Boverkets webbplats. Den kan också tas fram i alternativt format på begäran. 2015-12-04 SBN 2015-12-08 93 2015-12-04 Förord Boverket har på uppdrag av regeringen utrett de problem med ovårdade tomter och förfallna byggnader som finns framförallt i glesbygdskommuner. Regeringen har särskilt pekat på problemen att komma i kontakt med fastighetsägare samt de ekonomiska konsekvenserna av att fastighetsägare saknar medel och att fastigheter saknar värde. I uppdraget har också ingått att analysera om det finns anledning att förtydliga eller förändra regelverket för hur vegetation får växa, framför allt på småhusfastigheter. Boverket lämnar i rapporten förslag på åtgärder som förbättrar möjligheterna att komma till rätta med de allvarligaste problemen. I rapporten pekar Boverket också på några anslutande frågor som behöver utredas vidare i ett annat sammanhang. I arbetet med uppdraget har Boverket i olika former samrått med och tagit hänsyn till synpunkter från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Kronofogdemyndigheten, Jordbruksverket, Lantmäteriet, Villaägarnas Riksförbund, länsstyrelserna och ett urval av kommuner. Karlskrona september 2015 Janna Valik generaldirektör SBN 2015-12-08 94 2015-12-04 Innehåll Förkortningar ................................................................................. 6 Inledning och läsanvisningar ......................................................... 7 Bakgrund ...............................................................................................7 Uppdraget ..............................................................................................7 Boverkets avgränsning och inriktning ...................................................8 Genomförande ......................................................................................9 Rapportens disposition ..........................................................................9 Sammanfattning .......................................................................... 10 Bakgrund till Boverkets överväganden .............................................. 10 Boverkets förslag................................................................................ 11 PBL-frågor som behöver utredas vidare ............................................ 15 Anslutande problemområden ............................................................. 17 Bakgrund..................................................................................... 20 Olika kategorier av bristande underhåll och skötsel .......................... 20 Byggnadsnämndens tillsyn ................................................................ 21 Boverkets plan- och byggenkät .......................................................... 22 Kommunmöte ..................................................................................... 23 Myndighetskontakter .......................................................................... 25 Relevanta bestämmelser ................................................................... 27 Förslag m.m. ............................................................................... 34 Utgångspunkter .................................................................................. 34 Problem att nå ägare .......................................................................... 35 Kommunernas kostnader vid verkställighet ....................................... 42 Krav på skötsel och underhåll av tomter och byggnadsverk m.m. .... 44 Särskilt om växtlighet på tomt ............................................................ 45 Byggnadsnämndens rätt att få upplysningar och handlingar ............. 47 Bortforsling av rivningsmaterial vid rivningsföreläggande .................. 48 Utvidgad möjlighet att förelägga om stängsel .................................... 49 Kronofogdemyndighetens uppgift enligt 11 kap 29 § PBL ................. 49 Krav på tillsynsplan ............................................................................ 50 Vägledning om tillämpningen av 11 kapitlet PBL m.m. ...................... 51 KA ska få genomföra underhållsutredning ......................................... 52 PBL-frågor som behöver utredas vidare ...................................... 54 Tillsynsansvaret och finansiering av tillsynsarbete ............................ 54 Tillkommande egendom av liknande slag – ett problem .................... 56 Rivningslov och startbesked vid rivningsföreläggande ...................... 58 Kraven på skötsel av anordningar på tomt m.m. ............................... 58 Anslutande problemområden ...................................................... 60 Reglering av lös egendom och växtlighet .......................................... 60 Uppställda skrotbilar ........................................................................... 60 Verkställbarhet av byggnadsnämndens tillsynsbeslut ....................... 61 Lagen om offentlig upphandling ......................................................... 62 Konsekvensutredning .................................................................. 63 Inledning ............................................................................................. 63 Målet med förslagen ........................................................................... 63 Bakgrund ............................................................................................ 64 Beskrivning av problemet och vad som ska uppnås .......................... 64 Alternativa lösningar – nollalternativet ............................................... 65 SBN 2015-12-08 95 2015-12-04 Förslagen och beskrivning av alternativa lösningar ........................... 65 Uppgifter om vilka som berörs av regleringen ................................... 68 Uppgifter, bedömningar och beskrivningar av konsekvenser ............ 72 Författningsförslag....................................................................... 74 Lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900) ............................ 74 Lag om ändring i lag (1990:746), om betalningsföreläggande och handräckning ...................................................................................... 82 Förordning om ändring i plan- och byggförordningen (2011:338) ..... 83 Författningskommentarer ............................................................ 84 Plan- och bygglagen (2010:900) ........................................................ 84 Lag (1990:746), om betalningsföreläggande och handräckning ........ 87 Bilaga 1 – Uppdraget................................................................... 88 SBN 2015-12-08 96 2015-12-04 Förkortningar DL Delgivningslag (2010:1932) ExprL Expropriationslag (1972:719) JB Jordabalk (1970:994) KA Kontrollansvarig LOU Lag (2007:1091) om offentlig upphandling MB Miljöbalk (1998:808) MÖD Mark- och miljööverdomstolen PBF Plan- och byggförordning (2011:338) PBL Plan- och bygglag (2010:900) PoIT Post- och Inrikes Tidningar RÅ Regeringsrättens årsbok SKL Sveriges Kommuner och Landsting SOU Statens offentliga utredningar UB Utsökningsbalk (1981:774) UF Utsökningsförordning (1981:981) ÄPBL Plan- och bygglag (1987:10) SBN 2015-12-08 97 2015-12-04 Inledning och läsanvisningar Bakgrund Det finns en hel del byggnadsverk och tomter i landet som inte lever upp till plan- och bygglagstiftningens krav på underhåll och skötsel. En del av dessa orsakar inte några större problem för omgivningen eller för de som vistas i byggnadsverket och på tomten. Så kan t.ex. vara fallet med bristfälligt underhållna och skötta byggnadsverk och tomter som ligger isolerat och långt från annan bebyggelse eller när omgivningen är förstående och inte upplever bristerna som störande. I andra fall upplever omgivningen däremot att bristerna är mycket störande eller riskfyllda och anmäler detta till kommunen. Kommunens byggnadsnämnd är som tillsynsmyndighet enligt PBL då skyldig att ta ställning till om det finns skäl att göra ett tillsynsingripande. Hanteringen av tillsynsärenden ställer stora krav på byggnadsnämnden när det gäller kunskap om regelverket, förvaltningsrätt och hur olika skrivelser och beslut om tillsyn ska utformas på ett korrekt sätt. Det är också förhållandevis resurs- och tidskrävande för byggnadsnämnden att handlägga tillsynsärenden. I tillsynsärenden om bristande underhåll och skötsel av byggnadsverk och tomter stöter byggnadsnämnden dessutom oftare än i andra typer av tillsynsärenden på mer svårhanterliga hinder mot framgångsrika tillsynsingripanden. Det finns olika hinder men det är framförallt svårigheter att nå ägare med delgivning och risken att kommunen i slutändan får stå för hela eller en betydande del av kostnaderna för en verkställighet som utgör de största hindren mot framgångsrika tillsynsingripanden. Uppdraget I rapporten redovisar Boverket ett uppdrag från regeringen om kraven på underhåll och skötsel av byggnadsverk och tomter i bruksskedet och byggnadsnämndernas arbete med tillsyn över att dessa krav följs. Regeringen har i korthet gett Boverket i uppdrag att • utreda kommuners, i synnerhet i glesbygd, problem att komma till rätta med ovårdade tomter och förfallna byggnader • belysa de problem med att komma i kontakt med fastighetsägaren som finns • belysa de ekonomiska konsekvenserna av att fastighetsägaren saknar medel och av att det saknas värde i fastigheten SBN 2015-12-08 98 2015-12-04 • analysera om det finns anledning att förtydliga eller förändra regelverket med avseende på hur vegetation får växa, framför allt på småhusfastigheter • inhämta synpunkter från berörda myndigheter och andra relevanta aktörer • vid behov redovisa de ändringar på lag-, förordnings- och föreskriftsnivå som behövs • beskriva konsekvenserna av om förslagen genomförs, även utifrån den kommunala självstyrelsen och kostnader för kommuner Regeringens fullständiga uppdrag bifogas till rapporten, bilaga 1. Boverkets avgränsning och inriktning Boverket har gjort följande avgränsningar och inriktningar av arbetet med uppdraget. • Flera lagstiftningar har i varierande utsträckning kopplingar till kraven i PBL på underhåll och skötsel av byggnadsverk och tomter och tillsynen av dessa krav. I arbetet med uppdraget har Boverket i första hand utrett om plan- och bygglagstiftningen behöver ändras och kompletteras. De mer omfattande förändringar som kan behöva göras i annan lagstiftning får utredas närmare i ett annat sammanhang. • Uppdraget avser bestämmelserna om underhåll och skötsel av byggnader och tomter. Bestämmelserna gäller dock för alla byggnadsverk, d.v.s. även andra byggnadsverk än byggnader. Boverkets anser inte att det finns anledning att begränsa utredningen och förslagen till byggnader och behandlar därför alla byggnadsverk. • Boverket har främst inriktat utredningen och förslagen på hur de största problemen i tillämpningen kan hanteras för mer allvarliga fall av bristande underhåll och skötsel av byggnadsverk och tomter. • Boverket har även tagit upp byggnadsnämndernas möjligheter att arbeta effektivt med tillsyn när det gäller tillsynsuppdragets tydlighet samt byggnadsnämndernas behov av resurser och kompetens för tillsynsarbete. Detta är grundläggande förutsättningar för tillsynsarbete som har stor betydelse för möjligheterna att komma till rätta med de problem som uppdraget avser. Boverket har inte haft ambitionen att lämna förslag i denna del utan pekar istället på de behov som finns av förtydliganden och ytterligare utredning. SBN 2015-12-08 99 2015-12-04 Genomförande I arbetet med uppdraget har Boverket samrått med länsstyrelserna, Kronofogdemyndigheten, Sveriges Kommuner och Landsting, Jordbruksverket, Lantmäteriet och Villaägarnas riksförbund. Boverket anordnade ett möte i Stockholm den 23 mars där representanter för 15 kommuner deltog. Boverket har även besökt Värmlands län och träffat representanter för länsstyrelsen och Filipstads och Karlstads kommun. Rapportens disposition Efter en inledande sammanfattning följer en genomgång av det underlagsmaterial som Boverket har och de synpunkter som inkommit. Därefter redovisar Boverket förslag m.m. för att komma till rätta med de problem som framkommit. Rapporten avslutas med en konsekvensbeskrivning samt författningsförslag och författningskommentarer. Till rapporten bifogas regeringens uppdrag (bilaga1). SBN 2015-12-08 100 2015-12-04 Sammanfattning Bakgrund till Boverkets överväganden Mycket tyder på att det finns ett stort antal byggnadsverk och tomter som inte lever upp till kraven på underhåll och skötsel av byggnadsverk och tomter. Boverket kan samtidigt konstatera att byggnadsnämnderna relativt sällan ingriper med tillsyn mot avvikelser från kraven. Det kan bero på att byggnadsnämnderna upplever att kraven är höga och svårhanterliga, att de inte utövar tillsyn i tillräcklig omfattning eller att det finns andra problem som i praktiken försvårar och ibland förhindrar ett framgångsrikt tillsynsingripande. I mer allvarliga fall av bristande underhåll och skötsel av byggnadsverk och tomter där byggnadsnämnden har ambition att ingripa är det framförallt svårigheterna att kontakta ägare och risken för kommuner att i slutändan får stå för kostnaderna för verkställighet av ett tillsynsingripande som utgör de största hindren. Efter att ha gått igenom olika alternativa lösningar har Boverket kommit fram till att det krävs radikala och från rättssäkerhetssynpunkt långtgående åtgärder för att komma till rätta med de problem som byggnadsnämnderna har att kontakta ägare. Byggnadsnämnden är i egenskap av tillsynsmyndighet skyldig att ingripa mot avvikelser från plan- och bygglagstiftningen även om det innebär att kommunen i slutändan riskerar att få stå för kostnaden för verkställighet av tillsynsbeslut. För att byggnadsnämnderna ska kunna ingripa med tillsyn och verkställa ett tillsynsbeslut också när de ekonomiska konsekvenserna riskerar att bli betungande behöver de enligt Boverkets uppfattning få ekonomisk kompensation av staten. Under arbetet med uppdraget har Boverket även uppmärksammat andra problem i tillämpningen som byggnadsnämnden men också Kronofogdemyndigheten ibland stöter på vid ingripanden och verkställighet av ingripanden mot bristande underhåll och skötsel av byggnadsverk och tomter. En del av dessa kan mötas med ökade vägledningsinsatser medan andra förutsätter att plan- och bygglagstiftningen ändras. Boverket har också uppmärksammat några frågeställningar som inte direkt omfattas av uppdraget och som dessutom avser andra lagstiftningsområden än PBL men som har stor betydelse för byggnadsnämndens möjligheter att bedriva ett effektivt tillsynsarbete. SBN 2015-12-08 101 2015-12-04 Boverkets förslag Underlätta delgivning av vissa rivningsförelägganden Boverket föreslår att delgivning ska underlättas för rivningsförelägganden som avser byggnadsverk som är så helt eller delvis förfallna eller i väsentlig omfattning skadade att de äventyrar säkerheten för de som uppehåller sig i eller i närheten av dem. Sådana förelägganden behöver inte föregås av ett föreläggande att sätta byggnadsverket i stånd och får alltid och utan närmare utredning delges enbart genom en kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar (PoIT), d.v.s. en förenklad form av kungörelsedelgivning. Delgivning ska anses ha skett en vecka efter dagen för publicering. Möjligheten att alltid använda denna förenklade kungörelsedelgivning föreslår Boverket också ska gälla för Kronofogdemyndigheten vid verkställighet av sådana förelägganden genom särskild handräckning och för byggnadsnämndens beslut att rivning ska genomföras på den försumliges bekostnad. Utvidga möjligheten att förelägga om stängsel kring byggnadsverk och underlätta delgivning av sådana förelägganden Idag finns det i PBL en möjlighet att förelägga om stängsel kring byggnadsverk för industriändamål. Boverket anser att det finns starka skäl som talar för att byggnadsnämnden ska få en möjlighet att förelägga om stängsel även kring andra byggnadsverk om byggnadsverket har brister som kan äventyra säkerheten för dem som uppehåller sig i eller i närheten av byggnadsverket. Boverket föreslår därför att en sådan möjlighet införs i PBL. Boverket föreslår också att delgivning ska underlättas för förelägganden om att anordna stängsel kring byggnadsverk. Sådana förelägganden ska alltid och utan närmare utredning få delges enbart genom en kungörelse i PoIT, d.v.s. en förenklad form av kungörelsedelgivning. Delgivning ska anses ha skett en vecka efter dagen för publicering. Möjligheten att alltid använda denna förenklade kungörelsedelgivning föreslår Boverket också ska gälla för Kronofogdemyndigheten vid verkställighet av sådana förelägganden genom särskild handräckning och för byggnadsnämndens beslut att anordnande av stängsel ska genomföras på den försumliges bekostnad. SBN 2015-12-08 102 2015-12-04 Inför ett statligt stöd till kommuner för verkställighet av vissa beslut om rivningsföreläggande Boverket föreslår att det införs ett statligt stöd till kommuner som i slutändan belastas med kostnader med anledning av verkställighet av vissa rivningsförelägganden. Stödet syftar till att förbättra de ekonomiska förutsättningarna för byggnadsnämnden att verkställa tillsynsbeslut för vissa allvarligare avvikelser. Det ska omfatta kostnader för verkställighet av sådana rivningsförelägganden som Boverket föreslår att förenklad kungörelsedelgivning får användas för. Förtydliga Kronofogdemyndighetens skyldighet att biträda byggnadsnämnden Om byggnadsnämnden beslutat att en åtgärd ska genomföras på den försumliges bekostnad ska Kronofogdemyndigheten lämna den hjälp som behövs för att genomföra åtgärden. Av författningstexten och förarbetena till nuvarande PBL och ÄPBL framgår det inte vilken hjälp som Kronofogdemyndigheten får bistå byggnadsnämnden med. I förarbeten till ännu äldre lagstiftning anges att byggnadsnämnden kan få hjälp av Kronofogdemyndigheten för att få tillträde till en fastighet och byggnad. Boverket föreslår att det förtydligas i PBL att det är sådan hjälp som Kronofogdemyndigheten ska bistå byggnadsnämnden med och vilka befogenheter som Kronofogdemyndigheten ska ha när de lämnar hjälp. Utvidga tillsynsmyndigheters rätt att få upplysningar och handlingar En tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar av byggherren som behövs för tillsynen över bygg-, rivnings- och markåtgärder. Det innebär att byggnadsnämnden i egenskap av tillsynsmyndighet inte har rätt att begära sådana upplysningar och handlingar av andra än byggherrar. Det innebär också att det är tveksamt om rätten till upplysningar och handlingar gäller för tillsynen av underhållsåtgärder eftersom bestämmelsen i praktiken begränsar rätten till att gälla enbart i byggskedet. Boverket anser inte att det finns något skäl att begränsa tillsynsmyndigheternas rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för myndigheternas tillsynsarbete. Boverket föreslår därför att de ska få rätt att begära sådana upplysningar och handlingar även av andra än byggherrar och för allt tillsynsarbete Bortforsling av rivningsmaterial ska kunna ingå i rivningsföreläggande De nuvarande reglerna om rivningsföreläggande har i rättspraxis tolkats på ett sätt som innebär att bortforsling av rivningsmaterial inte omfattas SBN 2015-12-08 103 2015-12-04 av ett beslut om rivningsföreläggande. Det är inte heller möjligt att innan rivning skett med anledning av ett rivningsföreläggande besluta om åtgärdsföreläggande att ta bort rivningsmaterial. Boverket anser att detta är en onödigt omständlig hantering som medför praktiska problem vid verkställighet. Boverket föreslår därför att bortforsling av rivningsmaterial ska kunna ingå som en del i ett rivningsföreläggande. Som en konsekvens av detta bör byggnadsnämnden även vid rättelseföreläggande få en möjlighet att besluta om att forsla bort eventuellt rivningsmaterial. Hänvisa uttryckligen till kraven på utformning I 8 kap 14 § PBL hänvisas till vissa uppräknade bestämmelser när det gäller de tekniska egenskaper som underhållskravet omfattar. Någon motsvarande hänvisning finns inte för den utformning som underhållet omfattar. Boverket föreslår därför att det införs ett förtydligande i 8 kap 14 § PBL att underhållet ska avse den utformning som det ställs krav på i 8 kap 1 § PBL. ”Vårdat skick” är ett otydligt begrepp i PBL Det är tveksamt om kraven i bruksskedet på att byggnadsverk och tomter ska hållas i vårdat skick överhuvudtaget motsvaras av några krav vid uppförande, nyanläggning och ändring av byggnadsverk och tomter. Vilket skick som avses är därmed mycket oklart. Som det är nu så framstår kraven på vårdat skick mer som allmänna krav på ordning och reda utan någon närmare precisering. Det kan ifrågasättas om det är lämpligt att ställa den här typen av krav plan- och bygglagstiftningen. Boverket anser därför att regeringen bör överväga om kraven på vårdat skick i 8 kap 14 och 15 § PBL ska avskaffas och att en motsvarande ändring i så fall sker i 8 kap 16 § för allmänna platser och områden för andra anläggningar än byggnader när det gäller hänvisningen till 8 kap 15 § PBL. Om kraven på vårdat skick inte avskaffas anser Boverket att de behöver tydliggöras så att det klart framgår vilka utgångskrav på vårdat skick som gäller vid uppförande, nyanläggning och ändring. I nuläget är det annars svårt att se vad kraven på vårdat skick tillför utöver kraven på underhåll och skötsel. Inför krav på tillsynsplan för byggnadsnämnden Enligt Boverkets uppfattning ökar möjligheterna för att tillsynsverksamheter och tillsynsansvar prioriteras om de omfattas av krav på tillsynsplan. Det är dessutom lättare att genomföra en meningsfull uppföljning av en verksamhet som är planerad och för vilken det finns uttalade och kon- SBN 2015-12-08 104 2015-12-04 kreta mål. Boverket föreslår därför att regeringen inför ett krav att byggnadsnämnderna ska ha en treårig tillsynsplan som ska revideras vid behov. Om ett krav på tillsynsplan införs kommer Boverket och länsstyrelserna att ge vägledning om innehållet i en sådan plan. Boverket kommer också att följa upp dels att byggnadsnämnderna tar fram tillsynsplaner och dels hur de utformar dem. Beroende på utfallet av uppföljningen får det bedömas om innehållet i en tillsynsplan behöver regleras mer ingående i förordning eller föreskrifter. Vägledning om tillämpningen av 11 kapitlet PBL m.m. Under det senaste året har Boverket ökat vägledningsarbetet på tillsynsområdet. Boverket har bland annat infört en särskild tillsynsgren i Boverkets kunskapsbank, tagit fram ett beräkningsprogram för byggsanktionsavgifter, spelat in två filmer om tillsyn; en om obligatorisk ventilationskontroll och en om förelägganden, och hållit ett webbseminarium om tillsyn. Det finns dock fortfarande en hel del kvar att göra. Boverket planerar därför fortsatta successiva vägledningsinsatser. Boverkets tillsynsvägledning kommer bland annat inriktas på att beskriva processer för olika typer av tillsynsärenden. Som ett led i det arbetet har Boverket inom ramen för den pågående kompetenssatsningen om PBL beviljat bidrag bland annat till ett nationellt projekt som ska ta fram rutiner, processer och beslutsmallar för tillsyn över ovårdade tomter och förfallna byggnader. Allmänna råd om växtlighet och trafik För att förebygga problem när det gäller växtlighets påverkan på trafiken informerar många kommuner i förebyggande syfte om lämplig höjd på växtlighet vid gata och väg. Informationen grundar sig bland annat på rekommendationer om vägutformning utfärdade av f.d. Vägverket och på vägledning från SKL. Eftersom kommunernas information avser ett krav i PBL och Boverket har ett grundläggande vägledningsansvar för PBL finns det skäl för Boverket att ta fram ett allmänt råd om växtlighet vid gata och väg. Boverket planerar därför att utarbeta sådana allmänna råd. De kan ta avstamp i den information som de flesta kommuner redan ger till fastighetsägare och förhoppningsvis bidra till att ytterligare underlätta tillämpningen av kravet. SBN 2015-12-08 105 2015-12-04 KA ska få genomföra underhållsutredning Om byggnadsnämnden gör bedömningen att underhållet av ett byggnadsverk är bristfälligt får nämnden meddela ett föreläggande om att bristerna ska åtgärdas (åtgärdsföreläggande). Innan byggnadsnämnden meddelar ett åtgärdsföreläggande måste nämnden ha en utredning som visar behovet av underhållsåtgärder. Byggnadsnämnden har en möjlighet att uppdra åt en sakkunnig att på ägarens bekostnad utreda behovet av underhållsåtgärder. En underhållsutredning får endast utföras av en sakkunnig person som är särskilt certifierad för det. Idag finns inga sådana sakkunniga. Eftersom det sannolikt inte finns en tillräckligt stor marknad för att det ska bli intressant att ackreditera eller certifiera sig enbart för underhållsutredningar enligt PBL har Boverket övervägt om det finns några andra sakkunniga som skulle kunna genomföra sådana utredningar. De som ligger närmast till hands är de kontrollansvariga enligt PBL (KA). Enligt Boverkets bedömning är det möjligt att ge KA rätt att utföra underhållsutredning genom en ändring i Boverkets föreskrifter om KA utan att det förutsätter någon ändring i PBL eller PBF. Boverket avser att påbörja ett arbete med att ändra i KA-föreskrifterna. PBL-frågor som behöver utredas vidare Tillsynsansvaret och finansieringen av tillsynsarbete Den kommunala tillsynen över tillämpningen av plan- och bygglagstiftningen är otillräcklig och varierar i omfattning. Det beror bland annat på att tillsynsansvaret inte är tillräckligt tydligt reglerat. Ett exempel på det är att det råder olika uppfattningar om under vilka förutsättningar som byggnadsnämnden är skyldig att utöva tillsyn. Boverket anser att det är mycket angeläget att göra en översyn av byggnadsnämndens tillsynsansvar och de resurs- och kompetensmässiga förutsättningar som krävs för att de ska kunna sköta det på ett tillfredsställande sätt. I en sådan översyn bör ingå att utreda om det är möjligt att införa en rätt för byggnadsnämnderna att ta ut en avgift för sitt tillsynsarbete i de fall en förseelse skett. Det finns också anledning att utreda om även byggnadsnämndens tillsynsarbete i likhet med många andra tillsynsmyndigheters tillsynsarbete bör omfattas av tillsyn. Hanteringen av egendom som tillkommer efter tillsynsbeslut Det är inte ovanligt att det vid tidpunkten för verkställighet av ett åtgärdsföreläggande om att ta bort egendom som utgör risk eller olägenhet från en tomt, har tillkommit egendom av liknande slag som den som åtgärds- SBN 2015-12-08 106 2015-12-04 föreläggandet och verkställighetsbeslutet omfattar. Det kan vara fråga om ytterligare en eller flera skrotbilar eller en samling skräp som utökats. Om det finns sådan tillkommande egendom vid verkställighet av ett åtgärdsföreläggande måste den enligt nuvarande regler lämnas kvar på tomten. Det innebär att det efter verkställighet av ett åtgärdsföreläggande kan finnas egendom kvar på tomten som medför liknande eller mer omfattande risker eller olägenheter än de som förelåg vid tidpunkten för beslutet om åtgärdsföreläggande. För att komma till rätta med den tillkommande egendomen måste byggnadsnämnden starta ett nytt tillsynsärende och meddela ett nytt åtgärdsföreläggande innan ett borttagande av den tillkommande egendomen kan verkställas. Boverket anser att detta inte är någon särskilt rimlig och effektiv ordning. För omgivningen framstår det som märkligt att ”hela” problemet inte åtgärdas vid verkställigheten. I förlängningen finns det risk att allmänhetens tilltro till PBL:s förmåga att på ett effektivt sätt komma till rätta med avvikelser försämras. De frågeställningar som finns när det gäller möjligheterna att komma till rätta med tillkommande egendom är dock komplexa, ingripande från rättssäkerhetssynpunkt och kan ha relevans även för andra ingripanden än åtgärdsföreläggande. Boverket anser därför att de bör utredas vidare i ett annat sammanhang. Rivningslov och startbesked vid rivningsföreläggande Enligt PBL krävs det normalt sett rivningslov för att riva en byggnad eller en del av en byggnad inom ett område med detaljplan. Det finns inte något undantag från krav på rivningslov för rivningar med anledning av ett rivningsföreläggande. Med hänsyn till att det är angeläget med en snabb hantering av rivningsförelägganden och behovet av en prövning av rivningslov är marginellt anser Boverket att det bör övervägas om rivningar med anledning av rivningsföreläggande ska undantas från krav på rivningslov i lag, detaljplan och områdesbestämmelser samt krav på anmälan. Ett annat problem i sammanhanget är att det i detaljplaner kan finnas bestämmelser som reglerar förbud mot rivning och som kan utgöra hinder mot verkställighet av ett rivningsföreläggande. Det finns däremot ett behov för samhället att ha insyn över att samhällskraven följs även vid en rivning med anledning av ett rivningsföreläggande. Detta gäller framförallt för hantering och omhändertagande av farligt rivningsavfall. Om kravet på rivningslov och anmälan avskaffas för rivningar med anledning av ett rivningsföreläggande krävs det en särskild reglering för att de ska omfattas av krav på startbesked och kontrollplan. SBN 2015-12-08 107 2015-12-04 Sammantaget kan Boverket se att det finns en hel del oklarheter i den nuvarande regleringen i PBL när det gäller förhållandet mellan reglerna om rivningsföreläggande och reglerna om rivningslov, anmälan, startbesked m.m. Problematiken gäller även vid rättelseföreläggande och åtgärdsföreläggande. Boverket anser därför att dessa frågor bör utredas vidare i ett annat sammanhang. Kraven på skötsel av anordningar på tomt m.m. Anordningar på tomter, allmänna platser och områden för andra anläggningar än byggnader behöver till skillnad mot anordningar i byggnadsverk endast i skälig utsträckning hållas i sådant skick att de fyller sitt ändamål. Boverket anser inte att det finns något rimligt skäl att ställa lägre krav på sådana anordningar. Boverket anser därför att det bör utredas om det finns skäl att skärpa kraven så att även anordningar på tomt, allmän plats och områden för andra anläggningar än byggnader ska hållas i sådant skick att de alltid fyller sitt ändamål. Även förhållandet mellan anordningar och byggnadsverk bör ses över. Anslutande problemområden Reglering av lös egendom och växtlighet Under arbetet med uppdraget har Boverket vid flera tillfällen haft anledning att fundera över om det överhuvudtaget är lämpligt att reglera lös egendom och växtlighet i plan- och bygglagstiftningen. Frågan har framförallt uppkommit när Boverket tittat närmare på tillsynen över störande växtlighet och egendom på tomter och de svårigheter som byggnadsnämnderna har att hantera detta. Plan- och bygglagstiftningen innehåller i huvudsak regler om mark och byggnadsverk. Det är i princip endast när det gäller tomter, allmänna platser och områden för andra anläggningar än byggnader som det finns krav som rör lös egendom och växtlighet. De tekniska egenskapskraven på byggnadsverk avser däremot inte lös egendom. Lös egendom och växtlighet är till skillnad mot mark och byggnadsverk betydligt mer föränderlig till sin förekomst och karaktär. Det är därför svårt att reglera placering och utformning av växtlighet och lös egendom, vilket gör att de nuvarande kraven på vård och skötsel för tomter är svåra att tillämpa när det gäller växtlighet och lös egendom. Bortsett från krav som syftar till att begränsa risk för olycksfall handlar kraven på växtlighet och lös egendom i bruksskedet om att det inte ska uppkomma betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken. När SBN 2015-12-08 108 2015-12-04 det gäller omgivningen är det fråga om störningar som i stor utsträckning även regleras i annan offentligrättslig lagstiftning, framförallt miljöbalken, och i civilrättslig lagstiftning, framförallt jordabalken (1970:994), JB. Boverket anser att det finns skäl att överväga om det är möjligt att lyfta ut regleringen av växtlighet och lös egendom på tomter, allmänna platser och områden för andra anläggningar än byggnader från plan- och bygglagstiftningen och koncentrera den till och precisera den i annan lagstiftning. Verkställbarhet av tillsynsbeslut I PBL har det inte meddelats någon särskild föreskrift om verkställbarhet av byggnadsnämndens beslut. Ett åtgärdsföreläggande eller ett rivningsföreläggande som vunnit laga kraft är därför inte att betrakta som en självständig exekutionstitel utan måste fastställas i ett utslag inom ramen för särskild handräckning. Detta gäller även i de fall föreläggandet överklagas och fastställs i en dom. Frågan om förvaltningsmyndighets beslut som exekutionstitel behandlas för närvarande av Utsökningsutredningen som ska redovisa sitt uppdrag senast den 1 november 2016. I uppdraget ingår bland annat att ta ställning till om reglerna avseende verkställbarhet av förvaltningsmyndigheters beslut bör ändras eller om det på annat sätt behöver vidtas åtgärder för att myndigheter effektivt ska kunna utverka en exekutionstitel, och att ta ställning till om och i sådant fall under vilka förutsättningar handlingar bör kunna vara direkt verkställbara. Boverket anser att det finns skäl att överväga frågan om byggnadsnämndens tillsynsbeslut kan utgöra exekutionstitel vid behandlingen av utredningens kommande betänkande. Uppställda skrotbilar ett problem Problemen med ovårdade tomter består inte sällan av uttjänta bilar som i större eller mindre utsträckning är skrotfärdiga. I vissa fall kan de medföra risk för olycksfall eller betydande olägenhet för omgivningen. Tidigare betalade staten ut en premie till den som lämnade sin bil för skrotning, en s.k. skrotbilspremie. Många kommuner anser att skrotbilspremien hade mycket positiva effekter på miljön och säkerheten och ledde till ett markant minskat antal uppställda bilar på tomter och ute i naturen. Offentlig upphandling vid verkställighet Vid genomförande av rivning och andra mer omfattande åtgärder måste Kronofogdemyndigheten och byggnadsnämnderna oftast ta hjälp av enskilda entreprenörer. Kraven att agera snabbt kan medföra stora problem vid tillämpningen av lagen (2007:1091) om offentlig upphandling (LOU). De verkställighetsåtgärder som ska vidtas kan dessutom vara komplexa SBN 2015-12-08 109 2015-12-04 och mycket svåra att förutse i förhand på ett sätt som krävs för att utforma ett adekvat förfrågningsunderlag vid en upphandling. Boverket har inte haft möjlighet att titta närmare på frågan inom ramen för detta uppdrag. Frågeställningen är dessutom generell och berör flera lagstiftningsområden. Möjligheterna till expropriation av s.k. herrelösa fastigheter När en juridisk person upplöses efter en konkurs kan det inträffa att en fastighet som ägs av den juridiska personen inte går att avyttra. Fastigheter som ägs av upplösta juridiska personer brukar kallas herrelösa fastigheter. Enligt expropriationslagen (1972:719), ExprL, får expropriation ske för att försätta eller hålla en fastighet i tillfredsställande skick när grov vanvård föreligger eller kan befaras uppkomma. Enligt ExprL kan en god man utses för att representera en herrelös fastighet. På så sätt finns det någon att kommunicera skrivelser och beslut med i expropriationsärenden. I tillsynsärenden enligt PBL som avser herrelösa fastigheter har byggnadsnämnden däremot inte någon motpart att kommunicera skrivelser och beslut med. Det går därmed inte att är driva ett sådant ärende på ett framgångsrikt sätt. Ett sätt att hantera problemet är att utvidga möjligheterna till expropriation även till andra former av bristfälligt skötta och underhållna fastigheter än de som är eller kommer att bli grovt vanvårdade. Problematiken med herrelösa fastigheter finns dock även på andra lagstiftningsområden än PBL. SBN 2015-12-08 110 2015-12-04 Bakgrund Olika kategorier av bristande underhåll och skötsel Byggnadsverk och tomter som inte uppfyller plan- och bygglagstiftningens krav på underhåll och skötsel kan grovt sett delas in i fyra kategorier. 1. Byggnadsverk och tomter med avvikelser som inte är så stora eller som omgivningen inte upplever olägenheter av och som inte medför någon uppenbar risk för olyckor. Den här kategorin av avvikelser, som är antalsmässigt störst, får byggnadsnämnderna inte in några anmälningar om och de fångas sällan upp i någon tillsynsinsats. 2. Byggnadsverk och tomter med avvikelser som inte är så stora men där omgivningen upplever olägenheter eller att det föreligger risk för olyckor. För byggnadsverk och tomter i den här kategorin får byggnadsnämnderna ofta in anmälningar utifrån. Byggnadsnämnderna känner här inte sällan en osäkerhet kring var gränsen går för otillräcklig skötsel och underhåll. 3. Byggnadsverk och tomter med avvikelser som är så stora att det är fråga om bristande underhåll och skötsel av större omfattning men där omgivningen inte upplever olägenheter eller det inte föreligger någon uppenbar risk för olyckor. Byggnadsverk och tomter i den här kategorin ligger ofta avsides från annan bebyggelse. Det kan även vara fråga om byggnadsverk och tomter i mer sammanhållen bebyggelse men där den närmaste omgivningen inte uppfattar bristerna som störande eller riskfyllda. Eftersom byggnadsnämnderna inte får in några anmälningar utifrån är ingripanden för den här kategorin helt beroende av om byggnadsnämnden fångar upp dem i någon egen tillsynsinsats. 4. Byggnadsverk och tomter med avvikelser som är så stora att det är fråga om förfall och där omgivningen upplever olägenheter eller det föreligger en risk för olyckor. Sådana avvikelser anmäls ofta och byggnadsnämnden ingriper om det är möjligt. De problem som regeringen pekar på i uppdraget finns av förklarliga skäl främst i den sista kategorin av byggnadsverk och tomter. Ingripanden mot bristerna i de övriga kategorierna är mer beroende av hur byggnadsnämnderna uppfattar sitt tillsynsansvar och deras möjlighet och kompetens att bedöma och ingripa mot brister. SBN 2015-12-08 111 2015-12-04 Byggnadsnämndens tillsyn Vilja att utöva tillsyn Byggnadsnämnderna avsätter generellt sett alltför begränsade resurser för tillsyn över att kraven i plan- och bygglagstiftningen följs. För att komma till rätta med förfallna byggnadsverk och tomter som i större omfattning är ovårdade, d.v.s. de mer allvarliga fallen av bristande underhåll och skötsel, avsätter dock kommunerna i jämförelse med vad som är fallet på en del andra tillsynsområden inom plan- och bygglagstiftningen förhållandevis mycket resurser. Önskan om en attraktiv livsmiljö för kommunmedborgarna och de negativa konsekvenserna för omgivningen är faktorer som utgör incitament för byggnadsnämnderna att arbeta med tillsyn över hur kraven på skötsel och underhåll av byggnadsverk och tomter följs och att ingripa mot i vart fall de allvarligare fallen av avvikelse från kraven. Tillsyn och allmänhetens tilltro till PBL Många byggnadsverk och tomter lever inte upp till plan- och bygglagstiftningens krav på underhåll och skötsel. Det räcker att göra en rundtur i landet för att få detta bekräftat. Avvikelserna finns både i städer och på landsbygden men är mer vanliga på landsbygden. Det är med hänsyn till mängden byggnadsverk och tomter som inte uppfyller kraven på skötsel och underhåll inte realistiskt att förvänta sig att byggnadsnämnderna kan eller kommer att kunna ingripa med tillsyn mot alla avvikelser. Det finns därför anledning att fundera över förhållandet mellan samhällskraven när det gäller underhåll och skötsel av byggnadsverk och tomter och samhällets tillsyn över att dessa följs. Om diskrepansen mellan kraven och hur de följs blir alltför stor riskerar det att skada allmänhetens tilltro till plan- och bygglagstiftningen. För att motverka en sådan obalans måste antingen kraven sänkas eller tillsynen och tillsynsingripandena öka. Om kravnivån inte förändras är det därför viktigt att kommunerna har goda och realistiska möjligheter att ingripa mot i vart fall de mer allvarliga fallen, d.v.s. i situationer där omgivningen drabbas av betydande olägenheter eller där det finns en risk för olyckor. Hinder mot tillsynsingripande Även om det finns en vilja och ett intresse hos byggnadsnämnderna att ingripa mot bristande skötsel och underhåll av byggnadsverk och tomter så stöter de inte sällan på problem som försvårar eller omöjliggör ett framgångsrikt tillsynsarbete. Det är framförallt tre problem som byggnadsnämnderna har svårt att hantera. SBN 2015-12-08 112 2015-12-04 Svårt att nå ägare Byggnadsnämnderna har ofta svårt att få kontakt med ägare till tillsynsobjekt och att delge tillsynsbeslut. Problemet är störst när det gäller ägare som har sin huvudsakliga vistelse utomlands. Eftersom ett tillsynsbeslut måste delges med den det riktar sig till för att det ska kunna verkställas så utgör en misslyckad delgivning ett effektivt hinder mot ett framgångsrikt tillsynsarbete. Det är dessutom jämförelsevis vanligare att det förekommer delgivningsproblem i tillsynsärenden om bristande underhåll och skötsel av byggnadsverk och tomter än i många andra typer av tillsynsärenden. Kommunen drabbas av kostnader Kommunerna riskerar många gånger att få stå för kostnaderna med anledning av verkställighet av tillsynsingripanden. Det beror på att fastigheterna inte sällan har mycket låga värden och att ägarna saknar eller har mycket begränsad ekonomisk förmåga. Det finns då inte några förutsättningar för att kommunen genom utmätning hos ägaren ska kunna få betalt för verkställighetskostnaderna. Kostnaderna kan i vissa fall, t.ex. vid verkställighet av ett rivningsföreläggande, uppgå till betydande belopp. Tillsynsprocessen upplevs som besvärlig Många byggnadsnämnder upplever att reglerna och processen för att ingripa med tillsyn enligt plan- och bygglagstiftningen är besvärlig och kräver förhållandevis mycket arbetstid och resurser. Det är lätt göra formella misstag och det händer relativt ofta att tillsynsprocessen av olika anledningar stannar upp. Byggnadsnämnderna drar sig av dessa skäl för att inleda och slutföra tillsynsärenden i den utsträckning som lagstiftningen förutsätter. Boverkets plan- och byggenkät Boverket skickar varje år ut en plan- och byggenkät till samtliga länsstyrelser och kommuner. I enkäten för 2014 ställde Boverket några frågor om byggnadsnämndernas hantering av bristande underhåll och skötsel av byggnadsverk och tomter. 250 av landets 290 kommuner besvarade frågorna. Av svaren går det i korthet att utläsa följande. • Byggnadsnämnderna utfärdade o 332 förelägganden om bristfälligt underhåll av byggnad. o 473 förelägganden om bristfällig skötsel av tomt. o 271 förelägganden om störande växtlighet som utgör olägenhet för omgivningen. SBN 2015-12-08 113 2015-12-04 • 59 procent av byggnadsnämnderna utfärdade inte något föreläggande om bristfälligt underhåll av byggnad. • 49 procent av byggnadsnämnderna utfärdade inte något föreläggande om bristfällig vård av tomt. • 75 procent av byggnadsnämnderna utfärdade inte något föreläggande om störande växtlighet som utgör betydande olägenhet för omgivningen. • Ungefär två tredjedelar av kommunerna anser att det finns skäl att förtydliga eller skärpa kraven på underhåll av byggnader och vård av tomter. • Kommunerna anser att de största hindren för ett framgångsrikt tillsynsarbete är svårigheter att nå ägare, risk för att kommunen i slutändan får betala för verkställighet av tillsynsingripanden och problem att utforma korrekta tillsynsbeslut. Kommunmöte För att belysa de problem som kommunerna upplever när det gäller bristande underhåll och skötsel av byggnadsverk och tomter anordnade Boverket ett möte i Stockholm den 24 mars 2015. Vid mötet deltog 15 inbjudna kommuner. Boverket har utöver det även besökt Värmlands län och träffat representanter för länsstyrelsen och Filipstads och Karlstads kommun. Följande synpunkter och idéer kom fram vid dessa möten. Problem • Det är förhållandevis vanligt att tillsynsärenden ”kör fast” och det finns ett stort behov av vägledning för att undvika detta. • Delgivning försvåras inte sällan av oklara ägarförhållanden, pågående ägarbyten, herrelösa fastigheter och fastigheter som ägs av dödsbon. • Byggnadsnämnden vill inte vara obekväm och drar sig därför för att arbeta med tillsyn. • Det finns ingen plan och inga mål för tillsynsarbetet. • Låga fastighetsvärden och bristande ekonomisk förmåga hos ägare leder till att byggnadsnämnden inte påbörjar tillsynsärenden. • Det utförs inte tillräckligt med tillsyn eftersom byggnadsnämnden inte kan finansiera tillsynsarbetet med avgifter. SBN 2015-12-08 114 2015-12-04 • Det är svårt att få klart besked om ett tillsynsbeslut vunnit laga kraft. • Kraven är oklara när det gäller störande växtlighet och vad som avses med betydande olägenhet för omgivningen. • En del ägare av bristfälligt underhållna och skötta byggnadsverk och tomter har sociala problem eller psykisk ohälsa som försvårar kontakt och kommunikation. • Det är många kommunikationssteg i tillsynsärenden och byggnadsnämnden har en tung bevisbörda. • Det är tidskrävande att driva ett tillsynsärende och lätt att göra fel. • Det är oklart när ett uttjänt fordon eller en samling av uttjänta fordon medför att en tomt är ovårdad. • Förfallna byggnader och tomter i industrimiljö nära bostadsbebyggelse är ett problem. • Byggnadsnämnderna upplever problem med särskild handräckning. • Begreppet ”betydande olägenhet” är svårtillämpat - olägenhet för vem? • Förfallna byggnader har en mycket negativ inverkan på stadsbilden. • Byggnadsnämnderna hanterar endast anmälningar och har inte tid att arbeta med egeninitierad planerad tillsyn. • Förfallna byggnader som är farliga står kvar alltför länge på grund av den långa tid det tar att driva ett tillsynsärende och de problem som ofta uppstår i sådana ärenden. • Det förekommer att förfallna byggnadsverk överlåts till ny ägare innan verkställighet och att de nya ägarna är svåra att nå eller saknar ekonomisk förmåga att bekosta en verkställighet. • Det finns ett behov av att kunna förbjuda användning av tomt och stängsel kring även andra byggnadsverk än byggnader för industriändamål. • Det finns ett behov av att byggnadsnämnden får rätt att begära upplysningar och handlingar även av andra än byggherrar. SBN 2015-12-08 115 2015-12-04 Idéer • Det behövs bättre stöd till byggnadsnämnderna genom att o införa krav på tillsynsplan o ta fram checklistor för processteg o ta fram vägledning om rättspraxis, o erbjuda juriststöd från Boverket o inrätta en expertgrupp PBL o ta fram vägledning och riktlinjer om ovårdad tomt – särskilt om växtlighet • Inför ett statligt stöd till kommuner för rivningsåtgärder • Gör det möjligt för kommuner att överta övergivna fastigheter • Återinför skrotbilspremien • Inför riktlinjer för vitesbelopp • Förkorta och förenkla delgivningsprocessen • Förtydliga begreppet ”betydande olägenheter för omgivningen” • Förbättra återkopplingen från domstol om viten • Inkludera bortforsling av rivningsmaterial i rivningsföreläggande Myndighetskontakter Boverket har gett myndigheter m.fl. möjlighet att komma in med synpunkter med anledning av uppdraget. Här återges i korthet de synpunkter som lämnats. • Bestämmelsen i 11 kap 29 § PBL behöver förtydligas så att det framgår vad det är för åtgärder som Kronofogdemyndigheten kan bistå med. Kronofogdemyndigheten utför inte åtgärden utan bistår bara kommunen för att kommunen ska kunna genomföra sitt beslut. Med hänsyn till att det rör sig om ingripande åtgärder mot enskilda bör det vara tydligt vilka åtgärder Kronofogdemyndigheten kan utföra och vilka bestämmelser i utsökningsbalken som är tillämpliga. • För att Kronofogdemyndigheten ska kunna utföra handräckning är det viktigt att kommunens tillsynsbeslut är utformat så att det tydligt SBN 2015-12-08 116 2015-12-04 framgår vad som ska genomföras och vad som omfattas av handräckningen. Själva åläggandet måste vara klart och tydligt annars kan verkställigheten som regel inte utföras enligt 5 kap 2 § utsökningsförordningen (UF). • Egendomsmassan kan skifta över tid och även om kommunens tillsynsbeslut och kronofogdemyndighetens utslag tydligt anger vad som ska forslas bort kan ny egendom ha tillkommit och den omfattas då inte av verkställigheten. Det skulle behöva införas en möjlighet att fånga upp tillgångar som tillkommit och som inte omfattas av handräckningsbeslutet. • Allt som ska verkställas måste finnas med i kommunens tillsynsbeslut. Om det vid en rivning inte framgår av exekutionstiteln att rivningsmaterialet ska forslas bort har Kronofogdemyndigheten inte möjlighet att göra det. Det skulle behöva införas en möjlighet att komma till rätta med den här typen av problem. • Vid genomförande av rivning och andra mer omfattande åtgärder måste Kronofogdemyndigheten ta hjälp av enskilda entreprenörer. Kraven på Kronofogdemyndigheten att agera snabbt kan medföra stora problem vid tillämpningen av LOU. De verkställighetsåtgärder som ska vidtas kan dessutom vara komplexa och mycket svåra att förutse i förhand på ett sätt som krävs för att utforma ett adekvat förfrågningsunderlag vid en upphandling. Det finns ett behov av att undersöka om Kronofogdemyndigheten i alla lägen ska vara bunden av LOU eller om det kan finnas undantag som ger Kronofogdemyndigheten möjlighet att på ett friare sätt anlita uppdragstagare att medverka i myndighetsutövningen (se artikel 51 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). • Det vore önskvärt med en tydligare lagstiftning rörande träd och häckar på fastigheter. Avsaknaden av tydlig lagstiftning leder ibland till missämja grannar emellan. Det är förhållandevis märkligt att byggnation på fastigheter är starkt reglerat i Sverige, medan det nästan helt saknas reglering för växtlighet på fastigheter, trots att tät växtlighet kan ge upphov till liknande barriär- och skuggeffekter som byggnader. En internationell jämförelse visar att lagstiftningen i Danmark, Norge, Tyskland och England är betydligt tydligare. • Det finns idag möjlighet att ansöka om byggnadsvårdsbidrag från länsstyrelserna i Sverige. Bidraget är till för att stödja bevarandet av byggnader, parker, trädgårdar och andra anläggningar, som har högt kulturhistoriskt värde. Bidraget förbättrar närmiljön. En tanke skulle SBN 2015-12-08 117 2015-12-04 därför kunna vara att anslå statliga medel till en närmiljöfond. Kommunerna skulle kunna få täckning för sina kostnader ur fonden för att komma till rätta med ovårdade och förfallna byggnader, när de inte lyckas få täckning för sina kostnader från fastighetsägarna. Effekten av en närmiljöfond skulle precis som med byggnadsvårdsbidraget, kunna bli en förbättrad närmiljö. • Problemet med ovårdade tomter och förfallna byggnader är inte så stort. Däremot har kommunerna stora problem med att kontakta ägare och med de ekonomiska konsekvenserna av tillsynsingripanden i vissa fall. • Många mindre kommuner har få tillsynsärenden och är ovana att handlägga dem på rätt sätt och formulera korrekta beslut. • Regleringen och rättstillämpningen när det gäller växtlighet är i stort sett bra. Om möjligheterna att ingripa mot växtlighet ökar kommer det att medföra en betydande arbetsbelastning för byggnadsnämnderna. • Gränsdragningen mellan lagstiftningar som i varierande utsträckning är tillämpliga vid bristande underhåll och skötsel av byggnadsverk och tomter behöver tydliggöras. Relevanta bestämmelser Kraven på underhåll och skötsel av byggnadsverk och tomter avser bruksskedet. Till skillnad mot vad som gäller vid uppförande, nyanläggning och större ändringsåtgärder omfattas inte underhålls- och skötselkraven av någon generell process motsvarande lov- och byggprocessen. Det innebär att ägare av byggnadsverk och tomter på eget ansvar och utan uppmaning från någon myndighet ska följa kraven på underhåll och skötsel. Granskningen av om kraven följs sker därmed helt och hållet inom ramen för byggnadsnämndens anmälans- och stickprovsstyrda tillsyn. Mot bakgrund av hur byggnadsnämnderna arbetar med tillsyn innebär det att granskningen av kraven på underhåll och skötsel av byggnadsverk och tomter i praktiken är beroende av att det kommer in anmälningar utifrån. Kraven på underhåll och skötsel av byggnadsverk och tomter finns i 8 kap PBL och byggnadsnämndens tillsynsansvar och ingripandemöjligheter regleras i huvudsak i 11 kap PBL. De bestämmelser som är av störst intresse återges i det följande. SBN 2015-12-08 118 2015-12-04 Krav på underhåll av byggnadsverk Enligt 8 kap 14 § PBL ska ett byggnadsverk hållas i vårdat skick och underhållas så att dess utformning och de tekniska egenskaper som avses i 4 § i huvudsak bevaras. Underhållet ska anpassas till omgivningens karaktär och byggnadsverkets värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt. Om byggnadsverket är särskilt värdefullt från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt, ska det underhållas så att de särskilda värdena bevaras. En anordning för ett syfte som avses i 8 kap 4 § första stycket 2-4, 6 eller 8 PBL, ska hållas i sådant skick att den alltid fyller sitt ändamål. I 1 kap 4 § PBL definieras underhåll som en eller flera åtgärder som vidtas i syfte att bibehålla eller återställa en byggnads konstruktion, funktion, användningssätt, utseende eller kulturhistoriska värde. Som framgår av bestämmelsen är det byggnadsverkets egenskaper som i huvudsak ska bevaras. Det innebär t.ex. att byte från en gammal spis till en ny modern spis är en underhållsåtgärd trots att den nya spisen har en del nya funktioner. Bestämmelsen i 8 kap 14 § PBL gäller på samma sätt för alla byggnadsverk och det är den utformning och de tekniska egenskaper som det ställdes krav på när byggnadsverket uppfördes eller ändrades som genom underhåll av byggnadsverket i huvudsak ska bevaras. Enligt förarbetena till den tidigare plan- och bygglagen (1987:10), ÄPBL bör hänsyn tas till olika omständigheter som kan påverka bedömningen av vilka åtgärder som är nödvändiga, bland annat byggnadens läge, användning och återstående brukstid1. Kravet på underhåll kan många gånger sättas lägre för byggnader som i huvudsak tillgodoser endast en enskild fastighetsägares behov än för byggnader dit allmänheten har tillträde eller som används av en större krets av personer. Underhållsskyldigheten påverkas vidare av den omgivning i vilken byggnaden ligger. Man kan ställa högre krav på underhåll, om byggnaden ligger i en känslig miljö, t.ex. om den är belägen centralt i en stadskärna, än om den ligger inom ett avskilt industriområde. Ytterligare omständigheter som kan vara av betydelse i sammanhanget är byggnadens ålder och återstående brukstid. Underhållsåtgärder som skulle framstå som helt naturliga om byggnaden skulle stå kvar och användas under en längre tid kan många gånger undvaras, om det finns grundad anledning att anta att byggnaden snart ska ri1 Prop 1985/86:1 s 513 ff SBN 2015-12-08 119 2015-12-04 vas. Om det exempelvis i kommunens bostadsförsörjningsplanering eller på något annat sätt har gjorts helt klart att byggnaden ska rivas eller bygggas om inom en snar framtid, torde det inte finnas anledning att kräva annat än att klart oacceptabla brister undanröjs. En strängare bedömning måste dock göras beträffande underhållet av anordningar för tillgänglighet, för skydd mot olycksfall och brand, för avfallshantering och för att hindra att hälsorisker uppstår. I fråga om sådana anordningar är det i allmänhet inte befogat att göra någon skälighetsprövning. De skall hållas i stånd på sådant sätt att den avsedda funktionen eller det avsedda skyddet bibehålls så länge byggnaden är i bruk. Krav på skötsel av tomter Enligt 8 kap 15 § PBL ska en tomt hållas i vårdat skick och skötas så att risken för olycksfall begränsas och betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken inte uppkommer. Om det på tomten finns en anordning som är avsedd att uppfylla kraven i 8 kap 9 § PBL, ska den i skälig utsträckning hållas i sådant skick att den fyller sitt ändamål. Lekplatser och fasta anordningar på lekplatser ska underhållas så att risken för olycksfall begränsas. Byggnadsnämnden får besluta att det ska planteras på tomten och att befintlig växtlighet på tomten ska bevaras, om det behövs för att uppfylla kraven på vård och skötsel för att begränsa risken för olycksfall och för att betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken inte uppkommer. I förarbetena till motsvarande bestämmelse i ÄPBL anges att vegetation inte får tillåtas växa så högt att den i oacceptabel grad skuggar grannens tomt 2. I förarbetena till 3 kap 2 § ÄPBL - som innehåller motsvarande bestämmelse för byggnads placering och utformning - sägs bl.a. att det vid bedömningen av vad som i det enskilda fallet är att betrakta som en betydande olägenhet för omgivningen även måste beaktas områdets karaktär och förhållandena på orten 3. Toleransnivån kan alltså variera mellan olika platser. Domstolarna har i rättspraxis gett uttryck för en restriktiv tolkning av när betydande olägenhet på grund av störande växtlighet föreligger. Som exempel kan nämnas att regeringsrätten i ett avgörande inte ansåg att en fastighetsägare kunde åläggas att ta bort växtlighet i form av 17 björkar med en höjd på 13 - 15 meter i gränsen mot en fritidsfastighet. Utredningen i målet visade att sikten mot havet begränsades av dessa och att fastigheten vid solsken delvis skuggades av träden under en stor del av dagen. Träden orsakade därför olägenhet för fastighetens ägare men Regeringsrätten 2 3 Prop. 1985/86:1 s 523 ff Prop. 1985/86:1 s 484 SBN 2015-12-08 120 2015-12-04 fann det dock inte styrkt att olägenheterna var betydande (RÅ 1993 not. 521). Liknande synsätt har Mark- och miljööverdomstolen gett uttryck för i ett avgörande som gällde en hög och tätvuxen tujahäck (MÖD 2012:57). Domstolen anför i domen; ”Prövningen av om skuggning från en tujahäck eller annan vegetation kan anses utgöra en betydande olägenhet måste ske utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Av betydelse för prövningen är bl.a. i vilken omfattning skuggning sker och hur det aktuella området ser ut i övrigt. I den förhållandevis sparsamma praxis som finns på området har domstolarna varit restriktiva med att bedöma skuggning från olika typer av vegetation som en betydande olägenhet (se bl.a. RÅ 1993 not. 521). Mark- och miljööverdomstolen har vid syn kunnat konstatera att X 44 ligger i ett lummigt område och gränsar mot ett skogsparti i söder och väster. Fastigheten är förhållandevis liten och möjligheterna att ha uteplatsen på annat ställe är begränsad. Det kan vidare konstateras att några av tujorna, i förhållande till uteplatsen, är placerade bakom bostadshuset på X 44. Dessa kan inte anses bidra nämnvärt till skuggningen på uteplatsen. Den skuggning som de övriga tujorna medför når inte uteplatsen förrän tidigast omkring kl. 16:30 på eftermiddagen. Med hänsyn till att skuggningen från tujorna endast omfattar några timmar per dag och med beaktande av att det även i övrigt är ett lummigt område där viss skuggning får tålas, finner Mark- och miljööverdomstolen vid en samlad bedömning att tujorna inte i oacceptabel grad skuggar grannfastigheten X 44. Även om skuggningen från tujorna innebär en viss olägenhet för ägarna till X 44, kan vad som framkommit i målet inte anses utvisa att olägenheten är betydande i den mening som avses i 3 kap 17 § första stycket ÄPBL. Mark- och miljööverdomstolen finner därför, i likhet med mark- och miljödomstolen, att det inte funnits förutsättningar att besluta om föreläggande rörande tujorna. Överklagandet ska därför avslås”. Mark- och miljööverdomstolen har i senare rättsavgöranden gett uttryck för samma restriktiva synsätt på vad som är betydande olägenhet (t.ex. MÖD målnr. P9750-14) Som framgår av dessa avgöranden är utrymmet för att växtlighet ska anses utgöra en betydande olägenhet mycket begränsat. Det är enligt Boverkets bedömning sannolikt betydligt lättare att ha framgång med ett påstående att växtlighet utgör en betydande olägenhet för trafiken. SBN 2015-12-08 121 2015-12-04 Regler om tillsyn Byggnadsnämnden ska pröva förutsättningarna för och behovet av att ingripa eller besluta om en påföljd så snart det finns anledning att anta att någon inte har följt en bestämmelse i PBL, i föreskrifter, domar eller andra beslut som har meddelats med stöd av lagen eller i EU-förordningar som rör frågor inom lagens tillämpningsområde (11 kap 5 § PBL). Ett tillsynsärende kan initieras på olika sätt hos byggnadsnämnden. Ett vanligt sätt är att det kommer in en anmälan om att det skett någon felaktighet. Men ett tillsynsärende kan även påbörjas på nämndens egna initiativ. Enligt Boverkets uppfattning ingår det i byggnadsnämndens tillsynsansvar att planera stickprovsvisa egeninitierade tillsynsinsatser grundade på riskanalyser och olika temaområden. Oavsett hur ett tillsynsärende påbörjas så har byggnadsnämnden olika möjligheter att ingripa beroende på vilken avvikelse det är fråga om. När det gäller ingripande mot bristande underhåll och skötsel av byggnadsverk och tomter är det framförallt åtgärdsföreläggande och rivningsföreläggande som kan bli aktuellt. Åtgärdsföreläggande Åtgärdsföreläggande får byggnadsnämnden besluta om när en ägare eller nyttjanderättshavare inte sköter en tomt eller underhåller ett byggnadsverk (11 kap 19 § PBL). Ett åtgärdsföreläggande innebär att en åtgärd ska vidtas inom en viss tid. Det kan t.ex. vara fråga om underhåll av ett byggnadsverk eller uppstädning av en ovårdad tomt. Vid utformningen av ett åtgärdsföreläggande är det viktigt att det av föreläggandet tydligt framgår vilken åtgärd det är som ska utföras, hur det ska ske, när det senast ska ske etc. Det finns många exempel i rättspraxis där domstolar underkänt åtgärdsföreläggande på grund av att de varit otydligt utformade. Underhållsutredning Innan byggnadsnämnden genom ett åtgärdsföreläggande förelägger en ägare att underhålla eller sköta ett byggnadsverk eller en tomt måste nämnden ha en utredning som visar behovet av åtgärder. Nämnden får i sådana fall uppdra åt en sakkunnig att utreda behovet av underhållsåtgärder (11 kap 18 § PBL). Den sakkunnige ska vara certifierad enligt 10 kap. 8 § 2. Innan en sakkunnig utses måste byggnadsnämnden genom besiktning eller på annat sätt konstatera att det föreligger brister i fråga om underhållet. Byggnadsnämnden ska innan den beslutar om ett sådant uppdrag i ett föreläggande ge byggnadsverkets ägare tillfälle att inom en viss tid ge synpunkter på uppdraget och på frågan om vem som ska betala SBN 2015-12-08 122 2015-12-04 kostnaderna för uppdraget. När tiden har gått ut får byggnadsnämnden uppdra åt en sakkunnig att på ägarens bekostnad utreda behovet av underhållsåtgärder (11 kap 27 § 2 st PBL). Med sakkunnigutredningen som underlag kan byggnadsnämnden ta ställning till om det är påkallat att ingripa med ett åtgärdsföreläggande eller ett rivningsföreläggande (11 kap 21 § PBL). Det senare kan t.ex. bli aktuellt om det krävs så omfattande åtgärder att sätta ett byggnadsverk i stånd att det närmast är att betrakta som en nybyggnad. Rivningsföreläggande Ibland är byggnadsverk så bristfälligt underhållna att det inte är praktiskt möjligt eller ekonomiskt försvarligt att åtgärda bristerna. Byggnadsnämnden kan då besluta om rivningsföreläggande. Ett rivningsföreläggande förutsätter att byggnadsverket är förfallet eller skadat i väsentlig omfattning (11 kap 21 § PBL). Innan byggnadsnämnden beslutar om rivningsföreläggande måste ägaren få skälig tid att sätta byggnadsverket i stånd. Det är inte möjligt att förelägga någon att antingen sätta byggnaden i stånd eller riva den. Nämnden måste välja mellan dessa åtgärder (RÅ 1971 ref. 34; se även JO 1992/93 s. 524). Av domstolsavgöranden framgår att byggnadsnämnden innan den meddelar ett rivningsförläggande i normalfallet först ska underrätta ägaren om sin syn på byggnadens bristfälliga skick och i ett särskilt beslut ger denne möjlighet att "inom skälig tid" sätta byggnaden i stånd (jfr RÅ 1977 2:41 och 1987 ref. 170). Sådana beslut kan överklagas (13 kap 3 § PBL). Först om ägaren inte följer beslutet får nämnden besluta om rivningsföreläggande. Om ett byggnadsverk har brister som kan äventyra säkerheten för dem som uppehåller sig i eller i närheten av byggnadsverket kan byggnadsnämnden förbjuda den som äger eller har nyttjanderätt till det att använda hela eller delar av byggnadsverket (11 kap 33 § PBL). Verkställighetsåtgärder Byggnadsnämnden får förena åtgärdsföreläggande och rivningsföreläggande med vite (11 kap 37 § PBL). Om ett föreläggande inte följs kan byggnadsnämnden besluta om att åtgärden ska utföras på den försumliges bekostnad (11 kap 27 § 3 st PBL). Ett sådant beslut förutsätter att byggnadsnämnden i föreläggandet upplyst om att det kan bli aktuellt (11 kap 28 § PBL). SBN 2015-12-08 123 2015-12-04 Byggnadsnämnden kan också ansöka om verkställighet genom särskild handräckning hos Kronofogdemyndigheten (11 kap 39 § PBL och lagen [1990:746] om betalningsföreläggande och handräckning). Kronofogdemyndigheten förelägger normalt sett svaranden i ärendet om särskild handräckning att yttra sig över ansökan innan myndigheten meddelar utslag. Ett sådant föreläggande ska delges med svaranden. SBN 2015-12-08 124 2015-12-04 Förslag m.m. Utgångspunkter I den här rapporten fokuserar Boverket på de mer allvarliga formerna av bristande skötsel och underhåll av byggnadsverk och tomter och kommunernas problem att komma till rätta med dessa. Det handlar om förfallna byggnadsverk och om tomter som är ovårdade i betydande omfattning. De kontakter som Boverket haft med byggnadsnämnderna bekräftar att svårigheterna att kontakta ägare och de ekonomiska riskerna för kommunerna vid verkställighet av tillsynsbeslut är de största problemen vid tillsynsingripande mot bristande underhåll och skötsel av byggnadsverk och tomter. I arbetet med uppdraget har Boverket på olika sätt även uppmärksammat och tagit del av en del andra problem och frågor som har betydelse för byggnadsnämndernas möjligheter att bedriva ett effektivt tillsynsarbete. Här en sammanfattning i punktform av de problem som framkommit och som Boverket bedömer är mest angelägna att behandla. • Tillsynsärenden går inte att slutföra eftersom kommunerna har svårt att få kontakt med ägare. • Kommuner riskerar att få stå för kostnaderna för verkställighet av tillsynsingripanden. • Bortforsling av rivningsmaterial ingår inte i rivningsföreläggande. • Möjligheterna att förelägga om stängsel kring byggnadsverk är för begränsade. • Egendom av likartat slag som tillkommer efter byggnadsnämndens tillsynsbeslut eller efter Kronofogdemyndighetens verkställighetsbeslut måste hanteras i nya beslut. • Oklart vilken hjälp som Kronofogdemyndigheten enligt 11 kap 29 § PBL är skyldig att lämna till byggnadsnämnden. • Kraven på underhåll och skötsel av tomt upplevs som otydliga. • Problematiskt att komma åt störande växtlighet med hjälp av plan- och bygglagstiftningen. • Finns inte någon som är certifierad att utföra underhållsutredningar. SBN 2015-12-08 125 2015-12-04 • Kommunens tillsynsansvar upplevs som otydligt – ska kommunerna genomföra egeninitierad tillsyn. • Många kommuner planerar inte och har inga mål för sitt tillsynsarbete och har dessutom svårt att finansiera sådant arbete. • Processen att handlägga ett tillsynsärende upplevs som komplicerad och tidskrävande och det är förhållandevis lätt att göra misstag. • Kraven på offentlig upphandling medför att verkställighet av tillsynsbeslut drar ut på tiden. Boverket beskriver och bedömer nedan hur dessa och några andra problem och frågeställningar kan hanteras. Problem att nå ägare I tillsynsärenden om bristande underhåll och skötsel av byggnadsverk och tomter har byggnadsnämnderna förhållandevis ofta problem att nå ägare och att delge skrivelser och tillsynsbeslut. Ibland kan det också vara svårt för byggnadsnämnden att ta reda på om det överhuvudtaget finns en ägare och vem det i så fall är. Konsekvensen av detta är att handläggningen av tillsynsärenden alltför ofta blir mer kostsam eller i sämsta fall avstannar och inte kan slutföras på ett framgångsrikt sätt. Det leder till frustration hos byggnadsnämnder och hos den omgivning som berörs. I förlängningen riskerar det också att leda till att allmänhetens tilltro till byggnadsnämndens och plan- och bygglagstiftningens förmåga att komma tillrätta med avvikelser urholkas. I uppdraget pekar regeringen särskilt på detta problem. Problemet har också bekräftats vid de kontakter som Boverket haft med olika kommuner. Orsakerna till att byggnadsnämnder har problem att nå ägare av bristfälligt skötta och underhållna tomter och byggnadsverk varierar. Sådana tomter och byggnadsverk ägs inte sällan av personer som flyttat därifrån eller övergett dem. Problemet är störst i kommuner där fastigheter i större utsträckning ägs av personer som har sin huvudsakliga vistelse utomlands. Det kan i dessa fall vara oklart eller svårt att ta reda på vilken alternativ adress som ägaren kan nås på. Det är dessutom en ofta omständlig och tidskrävande process att delge personer utomlands. Det förekommer också att fastigheter saknar ägare, s.k. herrelösa fastigheter eller att ägare av olika skäl saknar rättshandlingsförmåga och behöver ställföreträdare i form av förvaltare som kan vara delgivningsmottagare i ägarens ställe. Ett annat problem kan vara att en fastighet byter ägare under SBN 2015-12-08 126 2015-12-04 handläggningen av ett tillsynsärende eller efter byggnadsnämndens tillsynsbeslut med åtföljande nya problem att få tag på den nya ägaren. Från rättssäkerhetssynpunkt är det viktigt att personer underrättas om vad som tillförts ett ärende och vad som krävs av dem. Samtidigt är det viktigt att ärenden avslutas inom rimlig tid och att detta inte förhindras på grund av att någon håller sig undan eller av andra skäl inte går att nå. Denna balansgång mellan behovet av rättssäkerhet och behovet av en effektiv hantering av ärenden är svår och känslig och det måste finnas starka skäl för att motivera avsteg som medför ingrepp i äganderätten och inskränkningar i personers behov av rättssäkerhet. Regler om delgivning PBL och förvaltningslagen Byggnadsnämndernas problem att nå ägare gör sig främst gällande vid delgivning av tillsynsbeslut. Det finns visserligen inte några direkta regler i plan- och bygglagen (2010:900), PBL, om delgivning av tillsynsbeslut. I 13 kap 16 § 1 st PBL hänvisas dock bland annat till 23 § förvaltningslagen (1986:223), FL, när det gäller bestämmelser om överklagandetid. Det innebär att ett tillsynsbeslut måste delges med ägaren för att den tiden bevisligen ska börja löpa och för att byggnadsnämnden i praktiken ska kunna gå vidare med verkställighet av beslutet. När det gäller förelägganden som är förenade med vite så krävs det för övrigt uttryckligen i 2 § lagen (1985:206) om viten att vitesförelägganden ska delges. Lagen om betalningsföreläggande och handräckning Det finns krav på delgivning även för Kronofogdemyndigheten i de fall byggnadsnämnden ansöker om verkställighet av ett tillsynsbeslut genom särskild handräckning. Av 25 § lagen om betalningsföreläggande och handräckning framgår att svaranden, d.v.s. den som en ansökan om särskild handräckning avser, i ett föreläggande ska ges tillfälle att yttra sig över ansökningen. Föreläggandet ska delges med svaranden och delgivning ska enligt 29 § samma lag ske i enlighet med vad som enligt rättegångsbalken gäller för delgivning av stämning i tvistemål. Delgivningslagen I delgivningslagen (2010:1932), DL, finns regler om delgivning. Reglerna i delgivningslagen gäller om inte något annat anges i annan lag. I delgivningslagen finns olika delgivningssätt; vanlig delgivning, muntlig delgivning, förenklad delgivning, särskild delgivning med juridisk person, stämningsmannadelgivning och kungörelsedelgivning. När en delgivningsmottagare bevisligen är svår att nå med en försändelse eller vid ett SBN 2015-12-08 127 2015-12-04 besök är de effektivaste delgivningssätten förenklad delgivning, stämningsmannadelgivning i form av s.k. spikning och kungörelsedelgivning. Förenklad delgivning sker genom att den handling som ska delges skickas till delgivningsmottagaren på dennes senast kända adress eller folkbokföringsadress. Närmast följande arbetsdag skickas det ett kontrollmeddelande om att handlingen har skickats. Förenklad delgivning bygger på tanken att den som vet om att det finns t.ex. ett tillsynsärende ska bevaka sin post och anmäla adressändringar m.m. För att använda förenklad delgivning krävs därför att delgivningsmottagaren bevisligen fått information om att det delgivningssättet kan komma att användas. Det är inte möjligt att använda förenklad delgivning av en handling som inleder ett förfarande. Förenklad delgivning är därmed sällan ett användbart delgivningssätt vid delgivning av tillsynsbeslut där delgivningsmottagaren håller sig undan eller saknar känt hemvist eller folkbokföringsadress. I sådana fall är endast stämningsmannadelgivning i form av s.k. spikning eller kungörelsedelgivning de delgivningssätt som i praktiken är möjliga att använda. Båda dessa delgivningssätt förutsätter att delgivningsmottagaren saknar känt hemvist och att det inte kan klarläggas var han eller hon uppehåller sig. För att stämningsmannadelgivning genom s.k. spikning ska få användas krävs dessutom att det finns anledning att anta att delgivningsmottagaren har avvikit eller på annat sätt håller sig undan. Detsamma gäller vid kungörelsedelgivning om delgivningsmottagaren har känt hemvist men inte kan anträffas där. Byggnadsnämnden och Kronofogdemyndigheten kan ha problem att utreda om delgivningsmottagaren saknar hemvist, känt uppehållsställe eller har avvikit eller på annat sätt håller sig undan. Om detta inte går att utreda tillräckligt säkert är inte heller stämningsmannadelgivning genom s.k. spikning eller kungörelsedelgivning möjlig att använda som delgivningssätt. Risken är därmed stor att myndigheterna på grund av delgivningsproblem inte kan fullfölja tillsynsärenden och ärenden om verkställighet på ett framgångsrikt sätt. Om man som det anges i uppdraget vill förbättra byggnadsnämndernas möjligheter att framgångsrikt slutföra tillsynsärenden i de fall ägare inte kan nås med delgivning på de sätt som lagstiftningen anger, krävs det enligt Boverkets bedömning att möjligheterna att delge underlättas betydligt. Boverket anser att det finns starka skäl att underlätta för byggnadsnämnderna och Kronofogdemyndigheten att delge tillsynsbeslut och förelägganden i ärenden om tillsyn och särskild handräckning när det gäller bristande underhåll av byggnadsverk med brister som kan äventyra SBN 2015-12-08 128 2015-12-04 säkerheten för dem som uppehåller sig i eller i närheten av byggnadsverket. De två alternativa lösningar för att underlätta delgivning som Boverket anser kan vara tänkbara och möjliga är delgivning genom annan delgivningsmottagare eller genom en form av utvidgad och förenklad kungörelsedelgivning. Delgivning genom annan delgivningsmottagare Ett krav på delgivningsmottagare innebär att alla som förvärvar en fastighet måste ange en annan fysisk eller juridisk person som delgivningsmottagare för att beviljas lagfart av inskrivningsmyndigheten. Fördelen med ett sådant krav är att myndigheter får betydligt förbättrade möjligheter att lyckas med en delgivning. Det förutsätter dock att det ställs höga krav på vem som får vara delgivningsmottagare. En nackdel med ett krav på annan delgivningsmottagare är att det inte får någon retroaktiv verkan för delgivning med befintliga ägare. Det är en alltför omfattande och orealistisk lösning att i efterhand kräva att alla fastighetsägare ska registrera en annan delgivningsmottagare. Det innebär att ett krav på delgivningsmottagare för nya ägare av fastigheter inte under överskådlig tid kommer att få någon märkbar positiv effekt på möjligheterna att delge fastighetsägare. Behovet av annan delgivningsmottagare är störst när det gäller ägare som har sin huvudsakliga vistelse utomlands. Med hänsyn till olika europakonventioner är det dock sannolikt inte möjligt att begränsa ett retroaktivt krav på registrering av delgivningsmottagare till sådana ägare. En annan nackdel är att ett sådant krav inte träffar ägare av byggnadsverk på fastigheter som ägs av annan än den som äger byggnadsverket, s.k. ofri grund. Sist men inte minst kommer ett sådant krav att omfatta ett oproportionellt stort antal fastighetsägare i förhållande till det antal fastighetsägare som problemet avser. Sammantaget anser Boverket att det inte är lämpligt att införa ett krav på delgivningsmottagare. Utvidgad och förenklad möjlighet till kungörelsedelgivning Från rättssäkerhetssynpunkt är det en mer ingripande lösning att sänka delgivningskraven än att införa krav på att ange en annan delgivningsmottagare. Om man vill övervinna svårigheterna att delge ägare på de sätt SBN 2015-12-08 129 2015-12-04 som delgivningslagen erbjuder är detta dock enligt vad Boverket kan se den enda möjliga lösningen på problemet. Boverket anser också att det är försvarbart att göra det i vart fall vid vissa allvarligare fall av bristande underhåll av byggnadsverk. Eftersom en sänkning av delgivningskraven är relativt ingripande och påverkar enskildas rättsäkerhet och äganderätt anser Boverket att en sådan i ett första steg bör begränsas till tillsynsbeslut och verkställighetsbeslut som avser bristfälligt underhåll där utebliven verkställighet säkerhetsmässigt får störst negativa konsekvenser. Boverket anser att det finns skäl att underlätta för byggnadsnämnden att delge rivningsförelägganden som avser byggnadsverk som är förfallna eller i väsentlig omfattning skadade. En förutsättning för att underlätta delgivning är att det föreligger sådana brister som motiverar ett användningsförbud enligt 11 kap 33 § p 1 PBL för hela eller delar av byggnadsverket. Det innebär att kraven på delgivning bör underlättas i ärenden som avser byggnadsverk som är så helt eller delvis förfallna eller i väsentlig omfattning skadade att de äventyrar säkerheten för dem som uppehåller sig i eller i närheten av byggnadsverket. Boverket anser att det för sådana fall finns så starka skäl för verkställighet att ägarens äganderätt och behov av rättssäkerhet får tåla ingrepp. När det gäller den här typen av ärenden finns det ofta skäl att vidta säkerhetsåtgärder i avvaktan på verkställighet av rivningsföreläggandet. Ett sätt att minska risken är att förelägga om att stängsel ska anordnas kring byggnadsverket och besluta att föreläggandet ska gälla omedelbart. För att påskynda möjligheterna till verkställighet av förelägganden om att anordna stängsel kring byggnadsverk anser Boverket att möjligheten att delge även sådana förelägganden bör underlättas om byggnadsverket har brister som kan äventyra säkerheten för dem som uppehåller sig i eller i närheten av byggnadsverket. Som framgår senare i denna rapport föreslår Boverket även att möjligheterna att förelägga om stängsel kring byggnadsverket utökas till att gälla alla typer av byggnadsverk. Vid val av tillvägagångssätt för att underlätta delgivning anser Boverket att stämningsmannadelgivning genom s.k. spikning eller kungörelsedelgivning är de delgivningssätt som är lämpligast att utgå från. Vid valet dem emellan anser Boverket att kungörelsedelgivning bör väljas. Som framgår ovan så krävs det för att få använda kungörelsedelgivning en utredning om att delgivningsmottagaren saknar känt hemvist eller att det finns anledning att anta att den denne har avvikit eller på annat sätt håller sig undan. Det kan vara mycket svårt för byggnadsnämnden att utreda detta. Boverket anser därför att det för de mer allvarliga tillsynsärenden om bristfälligt underhåll av byggnadsverk som beskrivs ovan bör införas SBN 2015-12-08 130 2015-12-04 en möjlighet för byggnadsnämnden att till skillnad mot vad som gäller enligt DL vid delgivning alltid och utan närmare utredning använda kungörelsedelgivning. Möjligheten att alltid använda kungörelsedelgivning bör också gälla för Kronofogdemyndigheten vid verkställighet av sådana tillsynsbeslut genom särskild handräckning och byggnadsnämndens beslut enligt 11 kap 27 § 3 st PBL att rivning och anordnande av stängsel ska genomföras på den försumliges bekostnad. Ett rivningsföreläggande bör enligt rättspraxis alltid föregås av ett särskilt beslut där byggnadsnämnden ger ägaren möjlighet att inom skälig tid sätta byggnaden i stånd 4. Sådana beslut kan överklagas enligt 13 kap 3 § PBL och måste i praktiken delges. Först om ägaren inte följer beslutet får nämnden besluta om rivningsföreläggande. För de fall som Boverket föreslår att delgivningskraven kan sänkas, är det dock oftast inte meningsfullt att sätta byggnadsverket i stånd. Boverket föreslår därför att ett rivningsföreläggande i de fallen inte behöver föregås av ett sådant särskilt beslut om att sätta byggnadsverket i stånd. Den föreslagna formen av utvidgad och förenklad kungörelsedelgivning ska ske genom att ett meddelande om rivningsföreläggandet eller föreläggandet om att anordna stängsel publiceras i PoIT. Publicering behöver inte ske på annat sätt. Delgivning ska anses ha skett en vecka efter dagen för publicering. Om byggnadsnämnden anser att det är en fördel kan nämnden även anslå meddelandet på kommunens anslagstavla. När byggnadsnämnden tillämpar denna i förhållande till delgivningslagens bestämmelser utvidgade rätt till kungörelsedelgivning, ska myndigheterna senast den dag som kungörandet publiceras i PoIT skicka meddelandet om kungörelsen i lösbrev till ägaren. Kvarstående delgivningsproblem Förslaget att införa denna utvidgade och förenklade form av kungörelsedelgivning för vissa tillsynsbeslut löser inte delgivningsproblemen i alla de tillsynsärenden om bristfällig skötsel och underhåll som byggnadsnämnden och Kronofogdemyndigheten har svårigheter att slutföra på ett framgångsrikt sätt. Det är dock ett första steg för att förbättra byggnadsnämndens möjlighet att ingripa. Om en utvärdering visar på positiva erfarenheter och effekter bör det övervägas om möjligheten kan utvidgas till att gälla för fler ärenden om bristande underhåll och skötsel av byggnadsverk och tomter och kanske också till andra typer av tillsynsärenden. 4 jfr RÅ 1977 2:41 och 1987 ref. 170 SBN 2015-12-08 131 2015-12-04 Särskilt om s.k. herrelösa fastigheter När en juridisk person upplöses efter en konkurs kan det inträffa att en fastighet som ägs av den juridiska personen inte går att avyttra. Detta kan t.ex. bero på att fastigheten är belägen eller utformad så att den är svår att utnyttja eller att den är förorenad och kräver kostsamma saneringsåtgärder. Fastigheter som ägs av upplösta juridiska personer brukar kallas herrelösa fastigheter. Det är inte ovanligt att en herrelös fastighet förr eller senare kommer att bli grovt vanvårdad. I sådana fall är det möjligt för staten eller en kommun att expropriera fastigheten. Enligt 2 kap 7 § ExprL får expropriation ske för att försätta eller hålla en fastighet i tillfredsställande skick när grov vanvård föreligger eller kan befaras uppkomma. Enligt förarbetena till lagen kan ett försättande i tillfredsställande skick i vissa fall ske genom rivning av befintlig byggnad och uppförande av en ny mer ändamålsenlig byggnad. Detta är fallet när det inte är ekonomiskt försvarligt eller ens tekniskt genomförbart att rusta upp en vanvårdad byggnad. Enligt 3 kap 2 a § ExprL kan en god man utses för att representera en herrelös fastighet. På så sätt finns det någon att kommunicera skrivelser och beslut med i expropriationsärenden. I tillsynsärenden enligt PBL som avser herrelösa fastigheter har byggnadsnämnden däremot inte någon motpart att kommunicera skrivelser och beslut med. Det går därmed inte att är driva ett sådant ärende på ett framgångsrikt sätt. Problematiken med herrelösa fastigheter finns dock på många andra områden än PBL. Boverket anser inte att problemet ska lösas på ett enskilt lagstiftningsområde utan det bör lösas generellt och i ett sammanhang. Särskilt om delgivning med personer som saknar rättshandlingsförmåga Det förekommer att förfallna byggnadsverk och ovårdade tomter ägs av personer med olika typer av psykiska eller andra problem, vilket på olika sätt kan försvåra eller omöjliggöra för byggnadsnämnden att kontakta och kommunicera med dem. De företräds många gånger av släktingar eller av god man. Om en ägare är ur stånd att vårda sig själv eller sin egendom kan tingsrätten utse en förvaltare för denne. Delgivning av t.ex. tillsynsbeslut kan med rättslig verkan ske med förvaltaren. Boverket bedömer att det därför inte finns något behov att reglera detta ytterligare i plan- och bygglagstiftningen. SBN 2015-12-08 132 2015-12-04 Kommunernas kostnader vid verkställighet Även i de fall byggnadsnämnden och Kronofogdemyndigheten har möjlighet att delge tillsynsbeslut och beslut om särskild handräckning med ägaren, kan de ekonomiska konsekvenserna av en fortsatt verkställighet utgöra ett hinder. Det är framförallt i glesbygdskommuner inte ovanligt att bristfälligt underhållna tomter och byggnadsverk har ett mycket lågt värde och att ägare helt saknar eller har mycket begränsad ekonomisk förmåga. I sådana situationer är det inte möjligt för kommunen att få täckning för verkställighetskostnader genom utmätning i fastigheten eller i ägarens övriga tillgångar och lön. Det innebär att kommunen riskerar att i slutändan få betala hela eller en stor del av kostnaden för en verkställighet. När det gäller verkställighet av rivningsförelägganden handlar det om stora belopp, inte minst när det gäller industribyggnader, och till detta kommer kostnader för byggnadsnämndens och Kronofogdemyndighetens arbetsinsats. I princip finns det två olika sätt att påverka byggnadsnämnderna till att ingripa med tillsyn över bristfälligt underhållna byggnadsverk även i de fall de riskerar att få stå för kostnaderna för en verkställighet. Det ena är genom tvång i form av ingripanden mot byggnadsnämnder som inte ingriper när det finns skäl till det. Det kan t.ex. ske genom att införa en tillsyn över att byggnadsnämnderna sköter sitt tillsynsansvar på rätt sätt och kombinera det med olika sanktioner och verkställighetsmedel. Ett annat sätt att hantera problemet är att ge kommunerna ekonomiska incitament för att ingripa i form av ekonomiskt stöd som kompensation för hela eller en del av de kostnader som en kommun riskerar att få stå för i slutändan. Det finns visserligen skäl som talar för att införa en tillsynsmyndighet som har tillsyn över hur byggnadsnämnderna sköter sitt tillsynsarbete och ingriper när det finns skäl för det. Ett sådant förslag förutsätter dock enligt Boverket att byggnadsnämndens tillsynsansvar preciseras betydligt mer ingående än vad som är fallet idag. Det krävs också att byggnadsnämnderna får bättre ekonomiska förutsättningar för att arbeta med tillsyn. Att införa en tillsyn över hur byggnadsnämnderna sköter sitt arbete är också en förhållandevis stor förändring och det bör i så fall avse all tillsyn som kommunerna ansvarar för i plan- och bygglagstiftningen. Boverket är inte beredd att i detta sammanhang lägga fram ett sådant förslag men återkommer till frågan senare i denna rapport. Istället anser Boverket att det finns skäl att ge kommunerna större ekonomiska incitament att arbeta och ingripa med tillsyn. SBN 2015-12-08 133 2015-12-04 Statligt stöd till kommuner för verkställighet av vissa tillsynsbeslut Staten och kommunerna har ett gemensamt intresse av att förfallna byggnadsverk som utgör en säkerhetsrisk åtgärdas. De har också ett gemensamt intresse av att miljömålet god bebyggd miljö nås. Kommunerna har ett intresse av att miljön i kommunen är attraktiv och att kommuninvånarna inte utsätts för oacceptabla störningar från omgivningen. För att förbättra förutsättningarna för byggnadsnämnden att verkställa vissa allvarligare avvikelser föreslår Boverket därför att det införs ett statligt stöd till kommuner som i slutändan belastas med kostnader med anledning av verkställighet av sådana förelägganden. Stödet bör i ett första skede begränsas till de mest angelägna fallen där rivning är aktuellt och kostnaderna därmed blir betydande. Boverket anser att stödet ska omfatta kostnader för verkställighet av sådana beslut som Boverket föreslår att utvidgad och förenklad kungörelsedelgivning får användas för. Det innebär att stöd ska kunna ges för verkställighet av beslut om rivningsföreläggande för byggnadsverk som är så helt eller delvis förfallna eller i väsentlig omfattning skadade att de äventyrar säkerheten för dem som uppehåller sig i eller i närheten av byggnadsverket. När det gäller kostnader för verkställighet i ett ärende om särskild handräckning så är förfarandet reglerat i 17 kapitlet UB och i viss mån i förordningen om avgifter vid Kronofogdemyndigheten (1992:1094). Utgångspunkten är att svaranden skall betala kostnaderna och att Kronofogdemyndigheten ska utsöka dem hos svaranden. Kan kostnaderna inte tas ut av svaranden får de istället utsökas hos sökanden om kostnaderna inte har förskotterats. Kommuner är inte skyldiga att betala förskott. Det går inte att exakt ange vilka åtgärder som Kronofogdemyndigheten vidtar för att driva in kostnaderna hos svaranden utan verkställighet sker i enlighet med 4 kap. 9 § UB. Där anges att Kronofogdemyndigheten i den utsträckning som behövs med hänsyn till ansökans innehåll, tillkommande uppgifter, gäldenärens förhållanden och omständigheterna i övrigt ska utreda gäldenärens anställnings- och inkomstförhållanden samt undersöka om gäldenären har utmätningsbar egendom. Utredningen och Kronofogdemyndighetens åtgärder anpassas från mål till mål beroende på vilken information om tillgångar som finns och på annat sätt framkommer. De ekonomiska konsekvenserna för kommunerna har betydelse för tillsynsarbetet I sammanhanget är det viktigt att komma ihåg att risken för att kommuner i slutändan får stå kostnaderna för verkställighet av tillsynsbeslut inte på SBN 2015-12-08 134 2015-12-04 något sätt är unik för tillsynen över underhåll och skötsel av byggnadsverk och tomter. Detsamma gäller för andra typer av tillsynsingripanden i PBL. Kommunernas möjligheter att finansiera tillsynsarbete och de andra kostnader som tillsynsarbete kan medföra har en stark koppling till den grundläggande frågan vilket tillsynsansvar som byggnadsnämnden egentligen har och vilka förutsättningar som staten gett byggnadsnämnden att ta det ansvaret. Boverket återkommer till den frågan senare i den här rapporten. Krav på skötsel och underhåll av tomter och byggnadsverk m.m. Kraven på skötsel och underhåll i plan- och bygglagstiftningen är förhållandevis höga och det finns många tomter och byggnadsverk som inte i alla avseenden uppfyller dessa krav. Det har framförts åsikter om att kraven är svåra att tillämpa och att det inte är alldeles lätt att bedöma om underhåll och skötsel av byggnadsverk och tomter skett på rätt sätt. Det finns alltid situationer som är svåra att förutse vid utformningen av lagstiftning. När är en skrotbil så ovårdad att den utgör en betydande olägenhet eller när är ett byggnadsverk så förfallet att det går att besluta ett rivningsföreläggande, är exempel på sådana situationer. Det ligger i sakens natur att det inte går att genom lagstiftning i detalj reglera den typen av frågor utan det får bedömas från fall till fall och ytterst genom vägledande rättspraxis. Boverket anser att kraven i 8 kap 14 – 15 § PBL, med de nyanseringar som görs i förarbetsuttalanden och i rättspraxis i stort sett är väl utformade och ger tillräcklig vägledning för rättstillämpningen. Boverket har dock i några avseenden synpunkter på bestämmelserna. ”Vårdat skick” är ett otydligt begrepp Kraven i PBL på vårdat skick och underhåll av byggnadsverk och vårdat skick och skötsel av tomter i 8 kap 14 – 15 § PBL avser bruksskedet. För att kraven ska vara logiska och möjliga att tillämpa måste det finnas motsvarande krav vid uppförande, nyanläggning och ändring av byggnadsverk och tomter eftersom det är mot dessa krav som skötseln, underhållet m.m. ska ske i bruksskedet. Finns inte motsvarande krav i dessa tidigare skeden går det inte att bedöma om kraven i bruksskedet uppfyllts. Kravet på underhåll av byggnadsverk motsvaras av tydliga utgångskrav om utformning och tekniska egenskaper i 8 kap 1 – 4 § PBL. Detsamma gäller för skötsel av tomter som motsvaras av tydliga krav om hur tomter ska ordnas i 8 kap 9 § PBL. SBN 2015-12-08 135 2015-12-04 Det är däremot tveksamt om kraven i bruksskedet på att byggnadsverk och tomter ska hållas i vårdat skick överhuvudtaget motsvaras av några krav i tidigare skeden. Vad Boverket kan se tillför de inte heller något utöver kraven på underhåll av byggnadsverk och skötsel av tomter. Som det är nu så framstår kraven på vårdat skick mer som allmänna krav på ordning och reda utan någon närmare precisering. Boverket anser dessutom att det kan ifrågasättas om det är lämpligt att ställa den här typen av krav plan- och bygglagstiftningen. Boverket anser därför att regeringen bör överväga om kraven på vårdat skick i 8 kap 14 § och 15 § PBL avskaffas och att en motsvarande ändring sker i 8 kap 16 § för allmänna platser och områden för andra anläggningar än byggnader när det gäller hänvisningen till 8 kap 15 § PBL. Om kraven på vård vårdat skick inte avskaffas anser Boverket att kraven behöver tydliggöras så att det klart framgår vilka utgångskrav på vårdat skick som gäller vid uppförande, nyanläggning och ändring. I nuläget är det annars svårt att se vad de tillför utöver kraven på underhåll och skötsel. Hänvisa uttryckligen till kraven på utformning I 8 kap 14 § PBL hänvisas till vissa uppräknade bestämmelser när det gäller de tekniska egenskaper som underhållskravet omfattar. Någon motsvarande hänvisning finns inte för den utformning som underhållet omfattar. Boverket föreslår därför att det införs ett förtydligande i 8 kap 14 § PBL att underhållet ska avse den utformning som det ställs krav på 8 kap 1 § PBL. Särskilt om växtlighet på tomt Tomter ska skötas så att risken för olyckor begränsas och betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken inte uppkommer. Det innebär att det i PBL även ställs krav på skötsel av växtlighet på tomt. Kravet i den del det avser begränsning av risken för olyckor har vad Boverket känner till inte inneburit några större tillämpningsproblem när det gäller växtlighet. Det kan t.ex. aktualiseras i de fall större träd riskerar att falla ner på egendom eller personer i omgivningen. Det kan däremot vara svårare för enskilda fastighetsägare att bedöma när växtlighet medför betydande olägenheter för omgivningen eller för trafiken. Frågan om betydande olägenhet för omgivningen på grund av växtlighet är också en fråga som förhållandevis ofta skapar problem och är föremål för prövning i domstol. SBN 2015-12-08 136 2015-12-04 Växtlighets påverkan på trafiken Boverket har inte fått signaler om att det finns några tillämpningsproblem när det gäller växtlighets påverkan på trafiken. För att förebygga problem informerar många kommuner i förebyggande syfte om lämplig höjd på växtlighet vid gata och väg. Informationen grundar sig bland annat på rekommendationer om vägutformning utfärdade av f.d. Vägverket och på vägledning från SKL. Eftersom kommunernas information avser ett krav i PBL och Boverket har ett grundläggande vägledningsansvar för PBL finns det skäl för Boverket att ta fram ett allmänt råd om växtlighet vid gata och väg. Boverket planerar därför att utarbeta sådana allmänna råd. De kan ta avstamp i den information som de flesta kommuner redan ger till fastighetsägare och förhoppningsvis bidra till att ytterligare underlätta tillämpningen av kravet. Växtlighets påverkan på övrig omgivning När det gäller kravet att växtlighet ska skötas så att betydande olägenheter i övrigt för omgivningen inte uppkommer är läget enligt Boverkets uppfattning annorlunda. Många byggnadsnämnder anser att detta krav är svårtillämpat. Utgångspunkten för kravet är begreppet ”betydande olägenhet”. De olägenheter som är vanligast förekommande när det gäller växtlighet är skuggning, försämrad utsikt och nedskräpning. Vad som utgör betydande olägenhet ska enligt förarbetena till nuvarande och äldre lagstiftning bedömas med urskiljning och utifrån de förhållanden som råder på den aktuella platsen 5. Som framgår av redogörelsen för rättspraxis om störande växtlighet tidigare i denna rapport har domstolarna i ett flertal fall ansett att utrymmet är mycket begränsat för att betrakta en upplevd olägenhet som betydande. Detta har senast bekräftats i en dom från MÖD (MÖD P 9750-14). I den senare domen nämner domstolen att det finns bestämmelser även i 3 kap JB som reglerar en fastighetsägares skyldigheter i förhållande till bl.a. angränsade fastighet men att det inte fanns förutsättningar att beakta eventuella brister enligt sådana skyldigheter inom ramen för domstolens prövning av målet. Rättstillämpningen på området är med andra ord restriktiv och om fastigheten ligger i ett område som i övrigt är lummigt finns det väldigt liten utsikt för byggnadsnämnden att med framgång kunna ingripa med tillsyn. 5 Prop 2009/10:170 s. 464 och prop 1985/86:1 s. 517 f SBN 2015-12-08 137 2015-12-04 Boverket har förståelse för att de olägenheter som växtlighet i form av träd och buskar m.m. kan orsaka i form av skuggning, nedskräpning och försämrad utsikt ibland kan upplevas som mycket påfrestande för omgivningen. Det är dock mycket tveksamt om PBL är rätt lagstiftning för att mer ingående än vad som är fallet idag hantera sådana problem. Den här typen av grannerättsliga frågor av mer civilrättslig karaktär är besvärliga för byggnadsnämnden att hantera på ett effektivt sätt. Boverket anser därför att dagens kvalifikationsgräns om betydande olägenhet för PBL:s tilllämplighet är rimlig. Boverket noterar dessutom att utvecklingen av vad man som granne får tåla snarare gått i motsatt riktning under senare tid genom de utökade möjligheterna att uppföra allt större komplementbyggnader m.m. utan bygglov och i strid mot detaljplan. I 3 kap JB finns bestämmelser som civilrättsligt reglerar rättsförhållandet mellan grannar. Om regleringen av störningar för omgivningen med anledning av växtlighet ska skärpas anser Boverket att det är lämpligast att det sker genom civilrättsliga regler inom ramen för jordabalken eller i miljöbalken. Om en mer ingående reglering ändå ska ske i PBL får det konsekvenser även för andra delar av lagen. Begreppet ”betydande olägenhet” finns även i andra kapitlet i PBL. Om utrymmet för att ta hänsyn till olägenheter ska utökas till även olägenheter som inte är betydande måste kraven ändras såväl för bruksskedet som för nyanläggningsskedet. Det får dock konsekvenser för möjligheterna till nybyggnation och nyanläggning av byggnadsverk som är svåra att överblicka inom ramen för detta uppdrag. Byggnadsnämndens rätt att få upplysningar och handlingar Enligt 11 kap 8 § 1 st 2 p PBL har en tillsynsmyndighet rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar av byggherren som behövs för tillsynen över bygg-, rivnings- och markåtgärder. Det innebär att byggnadsnämnden i egenskap av tillsynsmyndighet inte har rätt att begära sådana upplysningar och handlingar av andra än byggherrar. Det innebär också att det är tveksamt om rätten till upplysningar och handlingar gäller för tillsynen av underhållsåtgärder eftersom bestämmelsen i praktiken begränsar rätten till att gälla enbart i byggskedet. Boverket anser inte att det finns något skäl att begränsa tillsynsmyndigheternas rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för myndigheternas tillsynsarbete. Boverket föreslår därför att de ska få rätt att begära sådana upplysningar och handlingar även av andra än byggherrar och för allt tillsynsarbete SBN 2015-12-08 138 2015-12-04 Bortforsling av rivningsmaterial vid rivningsföreläggande De nuvarande reglerna om rivningsföreläggande har i rättspraxis tolkats på ett sätt som innebär att bortforsling av rivningsmaterial inte omfattas av ett beslut om rivningsföreläggande. Det är inte heller möjligt att innan rivning skett med anledning av ett rivningsföreläggande besluta om åtgärdsföreläggande att ta bort rivningsmaterial. Det beror på att det vid den tidpunkten ännu inte kan konstateras att rivningsföreläggandet inte följts. En förutsättning för ett sådant åtgärdsföreläggande är enligt ett domstolsavgörande att det kan grundas på ett åsidosättande av någon föreskrift enligt byggnadslagstiftningen, exempelvis på skyldigheten enligt dåvarande byggnadsstadgan att hålla tomt i vårdat skick eller på förbudet att anordna upplag utan byggnadslov (RÅ 1987 ref 170). Något sådant åsidosättande med avseende på rivningsmaterialet hade i det fallet inte förekommit när åtgärdsföreläggandet beslutades. Enligt domstolen saknade byggnadsnämnden därmed befogenhet att förelägga om att forsla bort rivningsmaterialet. När en rivning har verkställts efter ett rivningsföreläggande och ägaren därefter inte forslar bort rivningsmaterialet krävs med andra ord att det fattas ett särskilt beslut om bortforsling av själva rivningsmaterialet (åtgärdsföreläggande) och i förkommande fall ett nytt verkställighetsbeslut av Kronofogdemyndigheten innan rivningsmaterialet kan forslas bort från fastigheten. Rivningsmaterialet kan därmed komma att ligga kvar på fastigheten under en avsevärd tid. Boverket anser att detta är en onödigt omständlig hantering som medför praktiska problem vid verkställighet. De fördelar från rättssäkerhetssynpunkt som detta förfarande leder till är ytterst marginella i förhållande till nackdelarna. Det är också sannolikt så att det finns väldigt liten förståelse bland boende på kringliggande fastigheter för att rivningsmaterialet, som kan upplevas som mer störande än det rivna byggnadsverket, ligger kvar på fastigheten. Boverket föreslår därför att bortforsling av rivningsmaterial ska kunna ingå som en del i ett rivningsföreläggande. Som en konsekvens av detta bör byggnadsnämnden även vid rättelseföreläggande få en möjlighet att besluta om att forsla bort eventuellt rivningsmaterial. SBN 2015-12-08 139 2015-12-04 Utvidgad möjlighet att förelägga om stängsel I PBL finns det en möjlighet att förbjuda den som äger eller har nyttjanderätt till ett byggnadsverk att använda hela eller delar av byggnadsverket om det har brister som kan äventyra säkerheten för de som befinner sig i eller i närheten av byggnadsverket (11 kap 33 § 1 st 1 p PBL). Det finns däremot inte någon möjlighet att förelägga om stängsel annat än för byggnadsverk för industriändamål (11 kap 24 § PBL). Boverket anser att det finns ett behov att utöka byggnadsnämndens möjligheter att förebygga att de som befinner sig i eller i närheten av byggnadsverk inte skadas på grund av att byggnadsverket har brister. Det kan vara brister i byggnader eller i andra anläggningar som t.ex. pooler. En relativt effektiv åtgärd för att förebygga sådana olyckor är att anordna stängsel kring byggnadsverket. Boverket anser därför att det finns starka skäl som talar för att byggnadsnämnden ska få en möjlighet att förelägga om stängsel även kring andra byggnadsverk än sådana för industriändamål om byggnadsverket har brister som kan äventyra säkerheten för dem som uppehåller sig i eller i närheten av byggnadsverket. Boverket föreslår att en sådan möjlighet införs i PBL. Som framgår ovan föreslår Boverket också att delgivning ska underlättas för sådana föreläggande. Kronofogdemyndighetens uppgift enligt 11 kap 29 § PBL Om ett åtgärdsföreläggande eller ett rivningsföreläggande inte följs får byggnadsnämnden besluta att åtgärden ska genomföras på den försumliges bekostnad och hur det ska ske (11 kap 27 § 3 st PBL). För att byggnadsnämnden ska få meddela ett sådant beslut krävs att föreläggandet innehållit en upplysning om detta (11 kap 28 § PBL). Om byggnadsnämnden beslutat att en åtgärd ska genomföras på den försumliges bekostnad ska Kronofogdemyndigheten lämna den hjälp som behövs för att genomföra åtgärden (11 kap 29 § PBL). Av författningstexten och förarbetena till nuvarande PBL och ÄPBL framgår det inte vilken hjälp som Kronofogdemyndigheten får bistå byggnadsnämnden med. Kronofogdemyndigheten anser att det med hänsyn till att det är fråga om ingripande åtgärder mot enskilda tydligt bör framgå vilka åtgärder den kan utföra när den bistår en kommun och vilka bestämmelser i utsökningsbalken (UB) som i sådana fall är tillämpliga. I förarbeten till ännu äldre lagstiftning anges att byggnadsnämnden kan få hjälp av Kronofogdemyndigheten för att få tillträde till en fastighet och SBN 2015-12-08 140 2015-12-04 byggnad 6. Boverket föreslår att det förtydligas i 11 kap 29 § PBL att det är sådan hjälp som Kronofogdemyndigheten ska bistå byggnadsnämnden med. Eftersom Kronofogdemyndighetens biträde inte sker inom ramen för ett utsökningsmål (se 1 kap 1 § UB) måste det i PBL anges vilka bestämmelser i UB som är tillämpliga vid Kronofogdemyndighetens biträde. Boverket föreslår därför att det i 11 kap 29 § PBL anges vilka bestämmelser i UB som är tillämpliga. De bestämmelser som är aktuella är 2 kap 17 § UB om brytande av lås m.m. och 3 kap 1 – 5 § utsökningsförordningen (1981:981), UF, med allmänna bestämmelser om en sådan förrättning. I sammanhanget kan nämnas att byggnadsnämnden enligt nuvarande regler också har möjlighet att få biträde av polismyndigheten för att få tillträde till fastigheter och byggnadsverk (11 kap 9 § PBL). Krav på tillsynsplan Inom flera lagstiftningsområden krävs det att tillsynsmyndigheten har en tillsynsplan för sitt tillsynsarbete. Så är det t.ex. inom miljötillsynen där det i miljöbalken ställs krav på att kommunen har en tillsynsplan för sin miljötillsyn. I plan- och bygglagstiftningen ställs det dock inte krav på att byggnadsnämnden har en tillsynsplan för sin tillsyn. Det finns däremot ett krav att byggnadsnämnderna ska följa upp sitt tillsynsarbete (8 kap 8 § PBF). Konkurrensen om resurser är hård i kommunerna och det är viktigt att ha goda argument för att inte hamna i underläge vid fördelningen av dessa. Enligt Boverkets uppfattning ökar möjligheterna för att tillsynsverksamheter och tillsynsansvar prioriteras om de omfattas av krav på tillsynsplan. Det är dessutom lättare att genomföra en meningsfull uppföljning av en verksamhet som är planerad och för vilken det finns uttalade och konkreta mål. Argumenten är därför starka för att ställa krav på tillsynsplan även när det gäller byggnadsnämndens arbete med tillsyn enligt PBL. Det finns visserligen inget som hindrar att byggnadsnämnderna på eget initiativ gör en tillsynsplan. Som svar på Boverkets plan- och byggenkät uppgav knappt en tredjedel av kommunerna att de under 2013 planerade sin tillsyn. Motsvarande andel var 40 procent 2014. Det innebär att mer än hälften av landets kommuner överhuvudtaget inte planerar sin tillsyn. Eftersom Boverket i tidigare tillsynsrapporter till regeringen konstaterat 6 17 § lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m. och prop. 1975/76:164 s 80 SBN 2015-12-08 141 2015-12-04 att byggnadsnämndernas arbetar för lite med tillsyn är det oroväckande att så många kommuner inte planerar sitt tillsynsarbete. Det finns flera fördelar med att ha en tillsynsplan och Boverket kan inte se att det finns några vägande skäl som talar mot att införa ett krav på att byggnadsnämnderna ska ha en tillsynsplan för sitt tillsynsarbete enligt plan- och bygglagstiftningen. Om alla kommuner har en tillsynsplan för sitt tillsynsarbete förbättras dessutom Boverkets och länsstyrelsernas möjligheter att följa upp kommunernas tillsynsarbete. Boverket föreslår därför att regeringen inför ett krav i plan- och byggförordningen (2011:338), PBF, att byggnadsnämnderna ska ha en treårig tillsynsplan som ska revideras årligen. En tillsynsplan bör innehålla en nulägesbeskrivning av problemområden och av resurser och kompetens för tillsyn, en beskrivning av målen för byggnadsnämndens tillsyn och en plan för uppföljning och utvärdering av tillsynen och tillsynsarbetet. Om ett krav på tillsynsplan införs kommer Boverket och länsstyrelserna att ge vägledning om innehållet i en sådan plan. Boverket kommer också att följa upp dels att byggnadsnämnderna tar fram tillsynsplaner och dels hur de utformar dem. Beroende på utfallet av uppföljningen får det bedömas om innehållet i en tillsynsplan behöver regleras mer ingående i förordning eller föreskrifter. Vid fördelningen av resurser för olika uppgifter i kommunerna har även finansieringsmöjligheten stor betydelse. De tillsynsområden där det är möjligt att ta ut en tillsynsavgift har i praktiken en konkurrensmässig fördel vid fördelningen av resurser. Boverket återkommer till den frågan senare i rapporten. Vägledning om tillämpningen av 11 kapitlet PBL m.m. Byggnadsnämndernas svårigheter att komma till rätta med bristande underhåll och skötsel av byggnadsverk och tomter beror inte enbart på otillräcklig eller otydlig lagstiftning. I viss utsträckning kan en del av tilllämpningsproblemen förebyggas och undvikas genom utökad och mer djupgående vägledning från Boverket och länsstyrelserna. Många byggnadsnämnder upplever att det är besvärligt och tidskrävande att tillämpa bestämmelserna om tillsyn i PBL. Det är lätt hänt att det sker formella fel under handläggningen eller vid utformningen av tillsynsskrivelser och tillsynsbeslut. Formella fel leder ofta till att handläggningen av ärenden måste tas om från början. SBN 2015-12-08 142 2015-12-04 Byggnadsnämnden ska ta upp en fråga om tillsyn till prövning om det kan antas ha skett avvikelser från bestämmelser, domar eller beslut (11 kap 5 § PBL). Eftersom byggnadsnämndernas tillsyn i många kommuner har en relativt blygsam omfattning är det uppenbart att de inte alltid tar upp tillsynsfrågor till prövning trots att de borde göra det. För att underlätta för byggnadsnämnderna är det viktigt att de får en så kvalificerad vägledning som möjligt. Vägledningsbehovet gäller bestämmelserna som sådana, nyheter och förändringar, rättspraxis, goda exempel, handfasta råd om hur olika processer i PBL kan bedrivas effektivt och rättssäkert m.m. Boverket och länsstyrelserna har i uppgift att ge byggnadsnämnderna sådan vägledning (8 kap 13 – 15 och 18 – 19 § PBF). Under det senaste året har Boverket ökat vägledningsarbetet på tillsynsområdet. Boverket har bland annat infört en särskild tillsynsgren i Boverkets kunskapsbank, tagit fram ett beräkningsprogram för byggsanktionsavgifter, spelat in två filmer om tillsyn; en om obligatorisk ventilationskontroll och en om förelägganden, och hållit ett webbseminarium om tillsyn. Det finns dock fortfarande en hel del kvar att göra. Boverket planerar därför fortsatta successiva vägledningsinsatser. Boverkets tillsynsvägledning kommer bland annat inriktas på att beskriva processer för olika typer av tillsynsärenden. Som ett led i det arbetet har Boverket inom ramen för den pågående kompetenssatsningen om PBL beviljat bidrag bland annat till ett nationellt projekt som ska ta fram rutiner, processer och beslutsmallar för tillsyn över ovårdade tomter och förfallna byggnader. KA ska få genomföra underhållsutredning Om byggnadsnämnden gör bedömningen att underhållet av ett byggnadsverk är bristfälligt får nämnden meddela ett föreläggande om att bristerna ska åtgärdas (åtgärdsföreläggande). Innan byggnadsnämnden meddelar ett åtgärdsföreläggande måste nämnden ha en utredning som visar behovet av underhållsåtgärder. Det kan vara en resurskrävande och svår uppgift att ta ställning till på vilket sätt ett byggnadsverk brister i underhåll och vilka åtgärder som behöver vidtas. Byggnadsnämnden har därför en möjlighet att uppdra åt en sakkunnig att på ägarens bekostnad utreda behovet av underhållsåtgärder (11 kap 18 § PBL). Det är viktigt att byggnadsnämnden innan den beslutar om en sådan utredning först gör en översiktlig bedömning av byggnadsverket. SBN 2015-12-08 143 2015-12-04 En underhållsutredning får endast utföras av en sakkunnig person som är särskilt certifierad för det. Marknaden för detta är dock sannolikt mycket begränsad. För närvarande finns det därför inte några föreskrifter om certifiering eller några ackrediterade organ och certifierade sakkunniga. Boverket har övervägt om det finns några andra sakkunniga som skulle kunna genomföra sådana utredningar. De som ligger närmast till hands är de kontrollansvariga enligt PBL (KA). För att certifieras som KA krävs en bred kompetens och erfarenhet inom byggteknik. KA har normalt sett goda grundförutsättningar för att bedöma om ett byggnadsverks tekniska egenskaper har bevarats och vilka underhålls-, reparations- eller rivningsåtgärder som behöver vidtas om så inte är fallet. Boverket anser att den som är certifierad som KA normalt sett också är lämpad att utföra underhållsutredningar enligt 11 kap 18 § PBL. I de fall KA behöver det kan denne också anlita kompletterande kompetens. Enligt Boverkets bedömning är det möjligt att ge KA rätt att utföra underhållsutredning enligt 11 kap 18 § PBL genom en ändring i Boverkets föreskrifter om KA utan att det förutsätter någon ändring i PBL eller PBF. Boverket avser att påbörja ett arbete med att ändra i KAföreskrifterna. SBN 2015-12-08 144 2015-12-04 PBL-frågor som behöver utredas vidare Tillsynsansvaret och finansiering av tillsynsarbete Enligt 11 kap 5 § PBL ska tillsynsmyndigheterna, d.v.s. även byggnadsnämnden, pröva förutsättningarna för och behovet av att ingripa eller besluta om en påföljd så snart det finns anledning att anta att någon inte har följt en bestämmelse i PBL, i föreskrifter, domar eller andra beslut som har meddelats med stöd av lagen eller i EU-förordningar som rör frågor inom lagens tillämpningsområde. De bestämmelser som byggnadsnämnden har tillsyn över framgår av 8 kap 2 § PBF och avser både byggskedet och bruksskedet. Innebörden av bestämmelserna är att byggnadsnämnden har ett mycket omfattande tillsynsansvar och behöver avsätta mycket tid och resurser för sådant arbete. Regeringen angav också i samband med att nuvarande PBL infördes att den förväntade sig att byggnadsnämnderna skulle arbeta mer med tillsyn. De uppföljningar som Boverket gjort visar dock att byggnadsnämnderna behöver utöka sitt tillsynsarbete. Boverket kan också konstatera tillsynens kvalitet och omfattning varierar mycket mellan olika byggnadsnämnder. Tillsynen över enkelt avhjälpta hinder och OVK är två tydliga exempel på områden där byggnadsnämndernas tillsynsinsatser inte är tillräckliga mot bakgrund av de problem som uppenbarligen finns. I Boverkets senaste uppföljningsrapport redovisas länsstyrelsernas uppföljning av kommunernas arbete med enkelt avhjälpta hinder. Där framgår att byggnadsnämnderna inte bedriver tillsyn i den utsträckning som behövs. Området är lågt prioriterat, det saknas tid och resurser, reglerna upplevs som svårtolkade och mycket ansvar läggs på den enskilde tjänstemannen. Endast 11 procent av kommunerna uppger att de har tillräckligt med resurser för att arbete fullt ut med frågan. Det finns ingen samlad statistik över hur många byggnader i landet som saknar utförd OVK-besiktning inom rätt tidsintervall. Branschorganisationerna Funkis och Svensk ventilation genomförde under 2014 en enkätundersökning om OVK-tillsyn över samtliga grund- och gymnasieskolor. Endast 40 procent av kommunerna uppgav att OVK genomförts på samtliga grund- och gymnasieskolor. 20 procent av kommunerna saknade dessutom skriftliga rutiner för att följa upp OVK-protokoll och anmärkningar. SBN 2015-12-08 145 2015-12-04 Det finns flera orsaker till att det ser ut som det gör. Kommunerna har generellt sett ansträngd ekonomi och det är svårt för dem att prioritera tillsyn före arbete med lov- och byggprocessfrågor. Den otillräckliga och mycket skiftande kommunala tillsynen inom plan- och bygglagstiftningen kan också förklaras av en otydlig reglering av tillsynsansvaret och det faktum att det inte finns någon myndighet som utövar tillsyn över att kommunerna sköter sitt tillsynsarbete. Ett exempel på att tillsynsansvaret inte är tillräckligt tydligt reglerat är frågan under vilka förutsättningar som byggnadsnämnden är skyldig att utöva tillsyn. Enligt Boverkets uppfattning är byggnadsnämnden inte enbart skyldig att utöva tillsyn efter anmälningar utifrån. Byggnadsnämnden är också skyldig att genomföra egeninitierad tillsyn när det finns skäl för det. Det ligger i själva tillsynsbegreppets natur att det är fråga om stickprovskontroll baserad på riskbedömningar och det går inte ihop med en helt anmälansstyrd tillsyn. Att byggnadsnämnden har en skyldighet att bedriva tillsyn på eget initiativ råder det dock delade meningar om. Det är naturligtvis inte tillfredsställande att det råder oklarhet och olika uppfattning i en så grundläggande fråga i PBL som innehållet i byggnadsnämndens tillsynsansvar. En annan fråga som har stor betydelse för byggnadsnämndens möjligheter att bedriva tillsynsarbete är finansieringen. Som Boverket redogjort för ovan i samband med förslaget om statligt stöd till kommuner för verkställighetskostnader rörande vissa tillsynsbeslut och krav på tillsynsplan, är finansieringsproblemen generella för allt tillsynsarbete. Byggnadsnämnderna har till skillnad mot vad som är fallet på många andra tillsynsområden i samhället inte rätt att ta ut avgifter för sitt tillsynsarbete. Tillsynsarbetet finansieras istället ofta i praktiken med avgifter från lov- och byggprocesserna, vilket inte är tillåtet, och de eventuella byggsanktionsavgifter som nämnden tar ut. Byggnadsnämnderna har härigenom mycket begränsade möjligheter att få kostnadstäckning för tillsyn i bruksskedet. Tydliga exempel på sådana tillsynsområden är återigen OVK-tillsynen och tillsynen över enkelt avhjälpta hinder. Det framstår som allt mer uppenbart att det finns ett glapp mellan den tillsyn som lagstiftningen förutsätter att byggnadsnämnderna ska utföra och den tillsyn som byggnadsnämnderna i verkligheten utför. Enligt Boverkets uppfattning beror det som sagt delvis på att tillsynsansvaret inte är tillräckligt tydligt uttryckt och att det inte finns någon tillsyn över att byggnadsnämnderna sköter sitt ansvar. Men det beror också på att byggnadsnämnderna egentligen aldrig fått några realistiska förutsättningar att uppfylla det tillsynsansvar de faktiskt har. Utifrån vad Boverket har kun- SBN 2015-12-08 146 2015-12-04 nat utläsa av förarbetena till nuvarande och tidigare plan- och bygglagstiftning finns det t.ex. inte någon närmare redogörelse för varför och hur byggnadsnämnderna förutsätts kunna sköta detta omfattande tillsynsansvar utan att staten ger dem några ekonomiska förutsättningar att axla det ansvaret fullt ut. Mot denna bakgrund anser Boverket att det finns anledning att göra en översyn av byggnadsnämndens tillsynsansvar och de resurs- och kompetensmässiga förutsättningar som krävs för att de ska kunna sköta det på ett tillfredsställande sätt. I en sådan översyn bör ingå att utreda om det är möjligt att införa en rätt för byggnadsnämnderna att ta ut en avgift för sitt tillsynsarbete i de fall en förseelse skett. Det finns också anledning att utreda om även byggnadsnämndens tillsynsarbete i likhet med många andra tillsynsmyndigheters tillsynsarbete bör omfattas av tillsyn. Tillkommande egendom av liknande slag – ett problem Enligt Kronofogdemyndigheten är det inte ovanligt att det vid tidpunkten för verkställighet av ett åtgärdsföreläggande om att ta bort egendom som utgör risk eller olägenhet från en tomt, har tillkommit egendom av liknande slag som den som åtgärdsföreläggandet och beslutet om verkställighet omfattar. Det kan vara fråga om ytterligare en eller flera skrotbilar eller en samling skräp som utökats. Om det finns sådan tillkommande egendom vid verkställighet av ett åtgärdsföreläggande måste den enligt nuvarande regler lämnas kvar på tomten. Det innebär att det efter verkställighet av ett åtgärdsföreläggande kan finnas egendom kvar på tomten som medför liknande eller mer omfattande risker eller olägenheter än de som förelåg vid tidpunkten för beslutet om åtgärdsföreläggande. För att komma till rätta med den tillkommande egendomen måste byggnadsnämnden starta ett nytt tillsynsärende och meddela ett nytt åtgärdsföreläggande innan ett borttagande av den tillkommande egendomen kan verkställas. Boverket anser att detta inte är någon särskilt rimlig och effektiv ordning. För omgivningen framstår det som märkligt att ”hela” problemet inte åtgärdas vid verkställigheten. I förlängningen finns det risk att allmänhetens tilltro till PBL:s förmåga att på ett effektivt sätt komma till rätta med avvikelser försämras. Samtidigt kan det från rättssäkerhetssynpunkt naturligtvis ifrågasättas om byggnadsnämnden och Kronofogdemyndigheten ska ha rätt att ta bort mer egendom än den som omfattas av ett åtgärdsföreläggande. Det skulle ställa myndigheterna inför svåra bedömningar och en betydande risk för SBN 2015-12-08 147 2015-12-04 att de i efterhand kan komma att anklagas för att ha tagit bort mer egendom än de har rätt att göra. Ett sätt att effektivisera beslutsprocessen för tillkommande egendom av liknande slag är att införa en möjlighet för byggnadsnämnden att i ett beslut om åtgärdsföreläggande ange att det även omfattar egendom av liknande slag som tillkommit efter beslutet. Vid verkställighet av åtgärdsföreläggandet behöver i sådana fall inte den tillkommande egendomen lämnas kvar på tomten. På så sätt kommer det inte som en överraskning att verkställigheten även omfattar den tillkommande egendomen. Det kan givetvis uppkomma svåra gränsdragningsfrågor när det gäller vad som är egendom av liknande slag som den som åtgärdsföreläggandet i första hand avser. I sådana fall får den myndighet som genomför verkställigheten vid tveksamhet hellre fria än fälla. I detta sammanhang kan nämnas att Kronofogdemyndigheten normalt sett förvarar egendom i tre månader efter en verkställighet. En motsvarande skyldighet skulle kunna införas för byggnadsnämnden i de fall verkställighet sker genom kommunens försorg. På så sätt minskar risken betydligt för att det av misstag sker rättsförluster. Boverket är medveten om att den redovisade lösningen på problemet är radikal från rättssäkerhetssynpunkt. Om man vill åstadkomma en effektivisering av verkställigheten när det gäller tillkommande egendom så har Boverket dock svårt att se något bättre tillvägagångssätt. Det är inte heller så stor skillnad mellan denna lösning och den möjlighet som byggnadsnämnden har att med stöd av 11 kap 32 a § PBL förbjuda att en bygglovpliktig åtgärd som utförts utan bygglov utförs på nytt. Samma problematik som ovan kan även uppstå efter att ett åtgärdsföreläggande följts eller verkställts. Det är inte helt ovanligt att samma situation som den som föranledde det tidigare åtgärdsföreläggandet uppstår igen t.ex. genom att egendom flyttas tillbaka på fastigheten. Bestämmelsen i 11 kap 32 a § PBL täcker inte dessa situationer eftersom den endast avser bygglovpliktiga åtgärder. Ett helt annat sätt att angripa problemet är att införa en byggsanktionsavgift som omfattar de situationer när ett förbud mot tillkommande egendom har överträtts. Byggsanktionsavgift är från administrativ synpunkt generellt sett betydligt enklare att hantera än ett vitesföreläggande och fungerar även som ett verkställighetsmedel i och med bestämmelserna om dubblering av byggsanktionsavgiften om rättelse inte sker. Under förutsättning att det finns utmätningsbara tillgångar kan ett sådant sanktionerat förbud ha en förebyggande verkan. SBN 2015-12-08 148 2015-12-04 De frågeställningar som finns när det gäller möjligheterna att komma till rätta med tillkommande egendom är komplexa, ingripande från rättsäkerhetssynpunkt och kan ha relevans även för andra ingripanden än åtgärdsföreläggande. Boverket är därför inte berett att nu lämna ett direkt förslag på hur problemet ska lösas utan frågan bör utredas vidare i ett annat sammanhang. Rivningslov och startbesked vid rivningsföreläggande Enligt 9 kap 10 § PBL krävs det normalt sett rivningslov för att riva en byggnad eller en del av en byggnad inom ett område med detaljplan. Det finns inte något undantag från krav på rivningslov för rivningar med anledning av ett rivningsföreläggande. Med hänsyn till att det är angeläget med en snabb hantering av rivningsförelägganden och behovet av en prövning av rivningslov är marginellt anser Boverket att det bör övervägas om rivningar med anledning av rivningsföreläggande ska undantas från krav på rivningslov i lag, detaljplan och områdesbestämmelser samt krav på anmälan. Ett annat problem i sammanhanget är att det i detaljplaner kan finnas bestämmelser som reglerar förbud mot rivning och som kan utgöra hinder mot verkställighet av ett rivningsföreläggande. Det finns däremot ett behov för samhället att ha insyn över att samhällskraven följs även vid en rivning med anledning av ett rivningsföreläggande. Detta gäller framförallt för hantering och omhändertagande av farligt rivningsavfall. Om kravet på rivningslov och anmälan avskaffas för rivningar med anledning av ett rivningsföreläggande krävs en särskild reglering för att de ska omfattas av krav på startbesked och kontrollplan. Sammantaget kan Boverket se en hel del problem i den nuvarande regleringen i PBL när det gäller förhållandet mellan reglerna om rivningsföreläggande och reglerna om rivningslov, anmälan, startbesked m.m. Problematiken gäller även vid rättelseföreläggande och åtgärdsföreläggande. Boverket anser därför att dessa frågor bör utredas vidare i ett annat sammanhang. Kraven på skötsel av anordningar på tomt m.m. Om det på tomten finns en anordning som är avsedd att uppfylla kraven i 8 kap 9 § PBL, ska anordningen enligt 8 kap 15 § 2 st PBL i skälig utsträckning hållas i sådant skick att den fyller sitt ändamål. Lekplatser och fasta anordningar på lekplatser ska underhållas så att risken för olycksfall begränsas. I 8 kap 16 § PBL anges att det som gäller i fråga om vård och skötsel av en tomt enligt 15 § ska i skälig utsträckning också tillämpas på SBN 2015-12-08 149 2015-12-04 allmänna platser och på områden för andra anläggningar än byggnader. Boverket förutsätter att bestämmelsen även syftar på kravet i 8 kap 15 § 2 st PBL för anordningar. Boverket har svårt att förstå varför anordningar på tomt, allmän plats och områden för andra anläggningar än byggnader till skillnad mot anordningar i byggnadsverk endast i skälig utsträckning ska hållas i sådant skick att de fyller sitt ändamål. Det kan vara fråga om anordningar som finns för att tillgodose kraven på framkomlighet för utryckningsfordon, att personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga ska kunna komma fram eller att risken för olycksfall begränsas. Enligt Boverkets uppfattning finns det inte något rimligt motiv för att ställa lägre krav på anordningar på tomt, allmän plats och områden för andra anläggningar än byggnader än de krav som ställs på anordningar i byggnadsverk. Boverket föreslår därför att det utreds om även sådana anordningar ska hållas i sådant skick att de alltid fyller sitt ändamål. I det sammanhanget bör även förhållandet mellan anordningar och byggnadsverk ses över. SBN 2015-12-08 150 2015-12-04 Anslutande problemområden Reglering av lös egendom och växtlighet Under arbetet med uppdraget har Boverket vid flera tillfällen haft anledning att fundera över om det överhuvudtaget är lämpligt att reglera lös egendom och växtlighet i plan- och bygglagstiftningen. Frågan har framförallt uppkommit när Boverket tittat närmare på tillsynen över störande växtlighet och egendom på tomter och de svårigheter som byggnadsnämnderna har att hantera detta. Plan- och bygglagstiftningen innehåller i huvudsak regler om mark och byggnadsverk. Det är i princip endast när det gäller tomter, allmänna platser och områden för andra anläggningar än byggnader som det finns krav som rör lös egendom och växtlighet. De tekniska egenskapskraven på byggnadsverk avser däremot inte lös egendom. Lös egendom och växtlighet är till skillnad mot mark och byggnadsverk betydligt mer föränderlig till sin förekomst och karaktär. Det är därför svårt att reglera placering och utformning av växtlighet och lös egendom, vilket gör att de nuvarande kraven på vård och skötsel för tomter är svåra att tillämpa när det gäller växtlighet och lös egendom. Bortsett från krav som syftar till att begränsa risk för olycksfall handlar kraven på växtlighet och lös egendom i bruksskedet om att det inte ska uppkomma betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken. När det gäller omgivningen är det fråga om störningar som i stor utsträckning även regleras i annan offentligrättslig lagstiftning, framförallt miljöbalken, och i civilrättslig lagstiftning, framförallt jordabalken. Boverket anser att det finns skäl att överväga om det är möjligt att lyfta ut regleringen av växtlighet och lös egendom på tomter, allmänna platser och områden för andra anläggningar än byggnader från plan- och bygglagstiftningen och koncentrera den till och precisera den i annan lagstiftning. Uppställda skrotbilar Problemen med ovårdade tomter består inte sällan av uttjänta bilar som i större eller mindre utsträckning är skrotfärdiga. I vissa fall kan de medföra risk för olycksfall eller betydande olägenhet för omgivningen. Skrotfärdiga bilar lockar t.ex. ofta till sig barn som tycker att det är spännande att leka i dem. De kan därmed utgöra en potentiell säkerhetsrisk. Byggnadsnämnden får genom åtgärdsföreläggande ingripa mot den typen av risker och olägenheter och besluta att uttjänta bilar ska tas bort från SBN 2015-12-08 151 2015-12-04 tomter. Eftersom det tar mycket av byggnadsnämndens tid och resurser i anspråk att driva ärenden om åtgärdsföreläggandes är det dock värdefullt om behovet av tillsynsingripande kan minska genom förebyggande åtgärder, t.ex. ekonomiska incitament Tidigare betalade staten ut en premie till den som lämnade sin bil för skrotning, en s.k. skrotbilspremie. Många kommuner anser att skrotbilspremien hade mycket positiva effekter på miljön och ledde till ett markant minskat antal uppställda bilar på tomter och ute i naturen. Under arbetet med uppdraget har det varit svårt att få fram tillförlitlig statistik som visar omfattningen av uppställda skrotfärdiga bilar på tomter och utvecklingen över tid. Enligt kommunernas bedömning har dock antalet skrotfärdiga bilar som står uppställda på tomter och i naturen ökat betydligt efter det att skrotbilspremien avskaffades. Verkställbarhet av byggnadsnämndens tillsynsbeslut En intressant fråga är vilken status som ett beslut enligt 11 kap 27 § 3 st PBL har. Utgångspunkten är att förvaltningsmyndigheters beslut inte är verkställbara. För att de ska vara verkställbara hos Kronofogdemyndigheten krävs att det har meddelats en särskild föreskrift om det (3 kap. 1 § 6 UB). Vilka skäl som kan motivera att ett sådant beslut görs direkt verkställbart utvecklas inte i förarbetena till UB. I PBL har det inte meddelats någon särskild föreskrift om verkställbarhet av byggnadsnämndens beslut. Ett åtgärdsföreläggande eller ett rivningsföreläggande som vunnit laga kraft är därför inte att betrakta som en självständig exekutionstitel utan måste fastställas i ett utslag inom ramen för särskild handräckning (11 kap 39 § PBL). Detta gäller även i de fall föreläggandet överklagas och fastställs i en dom7. Det kan diskuteras om byggnadsnämndens beslut med stöd av 11 kap 27 § PBL 3 st att en åtgärd ska genomföras genom kommunens försorg på den försumliges bekostnad och hur det ska ske utgör en exekutionstitel. För att göra byggnadsnämndens beslut till en exekutionstitel som kan verkställas av Kronofogdemyndigheten måste det finnas en verkställighetsföreskrift i lagen som anger att Kronofogdemyndigheten får genomföra (verkställa) åtgärden enligt UB:s regler. Frågan om förvaltningsmyndighets beslut som exekutionstitel behandlas för närvarande av Utsökningsutredningen 8 som ska redovisa sitt uppdrag 7 8 NJA 2013 s. 413 Ju 2014:24 SBN 2015-12-08 152 2015-12-04 senast den 1 november 2016. I uppdraget ingår bland annat att ta ställning till om reglerna avseende verkställbarhet av förvaltningsmyndigheters beslut bör ändras eller om det på annat sätt behöver vidtas åtgärder för att myndigheter effektivt ska kunna utverka en exekutionstitel, och att ta ställning till om och i sådant fall under vilka förutsättningar handlingar bör kunna vara direkt verkställbara. Boverket anser att det finns skäl att överväga frågan om byggnadsnämndens tillsynsbeslut kan utgöra exekutionstitel vid behandlingen av utredningens kommande betänkande. Lagen om offentlig upphandling Vid genomförande av rivning och andra mer omfattande åtgärder måste Kronofogdemyndigheten och byggnadsnämnderna oftast ta hjälp av enskilda entreprenörer. Kraven på framförallt Kronofogdemyndigheten att agera snabbt kan medföra stora problem vid tillämpningen av LOU. De verkställighetsåtgärder som ska vidtas kan dessutom vara komplexa och mycket svåra att förutse i förhand på ett sätt som krävs för att utforma ett adekvat förfrågningsunderlag vid en upphandling. Det finns enligt Kronofogdemyndigheten ett behov att undersöka om myndigheten i alla lägen ska vara bunden av LOU eller om det borde finnas undantag som ger Kronofogdemyndigheten möjlighet att på ett friare sätt anlita uppdragstagare att medverka i myndighetsutövningen (se artikel 51 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). Boverket anser att den frågeställning som Kronofogdemyndigheten tar upp är viktig och har stor betydelse för hur snabbt Kronofogdemyndigheten och byggnadsnämnderna kan verkställa ett tillsynsbeslut. Boverket har dock inte haft möjlighet att titta närmare på frågan in om ramen för detta uppdrag. Frågeställningen är också generell för fler lagstiftningsområden. SBN 2015-12-08 153 2015-12-04 Konsekvensutredning Inledning En konsekvensutredning av regeländringar i lag, förordning, föreskrifter och allmänna råd görs för att avgöra om regeländringen är samhällsekonomiskt försvarbar. I detta fall handlar det främst om att bedöma om fördelarna med att utöka byggnadsnämndes möjlighet att ingripa med tillsyn mot bristfälligt skötta och underhållna tomter och byggnadsverk överstiger nackdelarna och kontrollera att det inte finns bättre alternativa lösningar på problemen. I praktiken handlar det om en gränsdragning mellan ägarens intresse av att själv få bestämma över sin fastighet och omgivningens intresse av att tomt och byggnadsverk inte utgör en betydande olägenhet eller medför risk för olyckor. Nedan analyseras förslagets konsekvenser och ges övergripande svar på frågeställningarna enligt förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelskrivning. Målet med förslagen I rapporten föreslår Boverket att: • delgivning av vissa tillsynsbeslut underlättas • det införs ett statligt stöd till kommuner för kostnader för verkställighet av vissa beslut • tillsynsmyndigheternas rätt att begära upplysningar och handlingar utökas • bortforsling av rivningsmaterial ska kunna ingå i ett rivningsföreläggande och rättelseföreläggande • byggnadsnämndens möjlighet att förelägga ägare av byggnadsverk att uppföra stängsel kring byggnadsverk utökas till fler byggnadsverk • det införs en hänvisning i 8 kap 14 § PBL • Kronofogdemyndighetens skyldighet enligt 11 kap 29 § PBL preciseras • det införs ett krav på tillsynsplan för byggnadsnämnderna SBN 2015-12-08 154 2015-12-04 Boverkets förslag syftar till att på olika sätt underlätta för byggnadsnämnderna att på ett framgångsrikt sätt ingripa mot ovårdade tomter och förfallna byggnadsverk. I rapporten pekar Boverket även på några problem och frågeställningar som behöver övervägas eller utredas i ett annat sammanhang och som därför inte ingår i denna konsekvensbeskrivning. Bakgrund Regeringen har gett Boverket i uppdrag att utreda de problem som många kommuner har att komma till rätta med ovårdade och förfallna byggnader, framför allt i glesbygdskommuner. Boverket ska särskilt belysa de problem som finns att komma i kontakt med fastighetsägare och de ekonomiska konsekvenserna av att fastighetsägare saknar medel och fastigheten har lågt värde. I uppdraget ingår även att analysera om det finns anledning att förtydliga eller förändra regelverket med avseende på hur vegetation får växa, framföra allt på småhusfastigheter. Beskrivning av problemet och vad som ska uppnås Många byggnadsverk och tomter i landet lever inte upp till plan- och bygglagstiftningens krav på skötsel och underhåll. En hel del av dessa orsakar inte några större säkerhetsmässiga risker eller andra problem för omgivningen eller för de som vistas i byggnadsverket och på tomten. I andra fall utgör bristerna en olägenhet för omgivningen och i vissa fall en olycksrisk för de som vistas i eller i anslutning till byggnadsverket eller på tomten. Byggnadsnämnden är skyldig att utreda behovet av att ingripa så snart det finns anledning att anta att någon inte följt en bestämmelse i PBL. I tillsynsärenden om bristande underhåll och skötsel av byggnadsverk och tomter stöter byggnadsnämnden oftare än i andra typer av tillsynsärenden på mer svårhanterliga hinder mot framgångsrika tillsynsingripanden. Det är framförallt fråga om svårigheter att nå ägare med delgivning och risken att kommunen i slutändan får stå för en betydande kostnad för tillsynsingripanden men det finns även andra problem. I förlängningen leder detta till att byggnadsnämnden i vissa fall inte vill eller kan ingripa, och olägenheten för omgivningen kvarstår i form av t.ex. säkerhetsrisker och minskade fastighetsvärden. Utgångspunkten i Boverkets förslag är att underlätta för byggnadsnämnderna i deras arbete med tillsyn över ovårdade tomter och förfallna byggnader. Syftet är bland annat att det ska leda till mindre risk för olycksfall, SBN 2015-12-08 155 2015-12-04 en bättre miljö och en större tilltro till PBL-systemet. Fokus ligger på att underlätta för byggnadsnämnden att ingripa i de fall där byggnadsverk är så förfallna att det föreligger risk för olyckor. Förslagen går ut på att underlätta delgivning och ge en möjlighet för byggnadsnämnden att få ett statligt stöd för en del av kostnaderna i samband med verkställighet av vissa rivningsförelägganden. Alternativa lösningar – nollalternativet Vid analys av en alternativ lösning till ett regeländringsförslag bör först ställas frågan vad som skulle ske om regeländringen överhuvudtaget inte genomförs. Detta kallas ofta nollalternativet och redovisas för att beskriva det troliga scenariot om regeländringen inte genomförs. Nollalternativet fungerar som utgångspunkt när regeländringens konsekvenser ska kvantifieras och värderas. Nollalternativet i det här fallet innebär att inga ändringar görs vad gäller delgivning av rivningsförlägganden för byggnadsverk med allvarliga säkerhetsbrister och att kommunerna inte får någon ekonomisk kompensation för sina kostnader för verkställighet av sådana rivningsförelägganden. Det innebär också att de övriga ändringarna som Boverket föreslår inte kommer till stånd. Om inga förändringar genomförs kommer de nuvarande problemen att kvarstå. Det innebär att problemen att delge personer som medvetet håller sig undan eller har sin huvudsakliga vistelse utomlands kvarstår. Kommunerna får även fortsättningsvis stå för kostnaden för en rivning i de fall då ägaren saknar ekonomisk förmåga och fastigheten har lågt värde. Byggnadsnämnden kan inte förelägga ägare av andra byggnadsverk än sådana för industriändamål att uppföra stängsel kring byggnadsverket. Rivningsmaterial som uppstår till följd av ett rivnings- eller rättelseföreläggande och som fastighetsägare inte fraktar bort från fastigheten måste hanteras i ett nytt föreläggande. Det kommer att råda fortsatt osäkerhet om vilken hjälp som Kronofogdemyndigheten enligt 11 kap 29 § PBL är skyldig att ge byggnadsnämnden. Byggnadsnämnden behöver inte ha en tillsynsplan för sitt tillsynsarbete och har inte rätt att begära att få upplysningar och handlingar av andra än byggherrar. Förslagen och beskrivning av alternativa lösningar Boverkets förslag att underlätta delgivning av vissa beslut Boverket föreslår att byggnadsnämnden ska få använda en utvidgad och förenklad form av kungörelsedelgivning för rivningsförelägganden och SBN 2015-12-08 156 2015-12-04 förelägganden om att anordna stängsel kring byggnadsverk. En förutsättning för detta är att byggnadsverket har brister som kan äventyra säkerheten för dem som uppehåller sig i eller i närheten av byggnadsverket. Denna möjlighet ska även gälla för Kronofogdemyndigheten vid delgivning av förelägganden efter ansökan om särskild handräckning och beslut av byggnadsnämnden att rivning eller anordnande av stängsel ska genomföras på den försumliges bekostnad. Utvidgad och förenklad kungörelsedelgivning föreslås ske genom publicering i PoIT. Delgivning ska anses ha skett en vecka efter publiceringen. Alternativa lösningar Ändringar i delgivningslagen Det går att uppnå målet genom att göra motsvarande ändringar i de generella delgivningsreglerna i delgivningslagen. Nackdelen med en sådan lösning är att reglerna i delgivningslagen i huvudsak är generella och då skulle gälla för fler typer av ärenden. Boverket anser att målet nås enklare genom en ändring direkt i PBL. Delgivningsmottagare Boverket har övervägt om målet kan nås genom att ställa krav på att ägare anger annan delgivningsmottagare. Det kan ske genom att alla som förvärvar en fastighet måste ange en annan fysisk eller juridisk person som delgivningsmottagare för att beviljas lagfart av inskrivningsmyndigheten. Nackdelen med en sådan lösning är att det inte får någon retroaktiv verkan för delgivning av befintliga ägare. Det får inte heller någon verkan för ägare av byggnadsverk som står på ofri grund. Ett krav på delgivningsmottagare skulle också drabba ett oproportionerligt stort antal ägare för att komma tillrätta med den minoritet av ägare som missköter sig. Förenklad kungörelsedelgivning för fler ärenden Man kan också tänka sig en lösning där den föreslagna förenklade formen av kungörelsedelgivning utökas till att omfatta även andra typer av tillsynsbeslut. Boverket anser dock att det utifrån rättsäkerhetssynpunkt är att gå alltför långt i nuläget. Först bör effekterna av de ändringar som Boverket föreslår utvärderas innan man tar ställning till en eventuell utökning till fler typer av ärenden. Boverkets förslag om statligt stöd till kommuner för verkställighetskostnader Boverket föreslår att det införs ett statligt stöd till kommuner som drabbas av kostnader efter verkställighet av rivningsförelägganden som omfattas av den föreslagna möjligheten till underlättad delgivning. Målet SBN 2015-12-08 157 2015-12-04 med förslaget är att öka kommunernas incitament och vilja att ingripa mot mer allvarliga fall av förfallna byggnader. Alternativa lösningar Tillsynsmyndighet med sanktionsmöjlighet och påtryckningsmedel Byggnadsnämnden är skyldig att överväga behovet av att ingripa så fort det kommit till nämndens kännedom att någon avvikit från en bestämmelse i PBL. Ett statligt stöd för verkställighetskostnader fungerar därmed som en morot och incitament för byggnadsnämnderna att göra det de faktiskt redan är skyldiga att göra. Ett alternativ är att öka pressen på kommunerna att göra det de enligt lag ska göra. Det kan ske genom att inrätta en tillsynsmyndighet som granskar kommunernas arbete med tillsyn och som har möjlighet att rikta sanktioner och påtryckningsmedel mot kommunerna om de inte gör det de ska. Boverket utesluter inte att det kan finnas behov av en sådan myndighet, men det är en frågeställning som i så fall bör utredas i ett annat sammanhang tillsammans med andra mer övergripande tillsynsfrågor. En sådan lösning skulle sannolikt inte medföra lägre kostnader än den valda lösningen. Tillsynsavgift Ett annat alternativ till statligt stöd är att införa en möjlighet för byggnadsnämnden att ta ut avgift för sitt tillsynsarbete. De tillsynsavgifter som kommunen får in från olika tillsynsärenden skulle delvis kunna finansiera rivning i de ärenden där kommunen inte har möjlighet att få täckning för sin kostnad. Konsekvenserna av en sådan lösning är dock omfattande och svåröverblickbara och det finns också en risk för att en sådan lösning framstår som orättvis då de som saknar tillgångar slipper betala för att uppfylla de krav som samhället ställer på dem. Ett eventuellt införande av en tillsynsavgift behöver i så fall utredas i ett annat sammanhang. Rivningspremie Ett annat alternativ skulle kunna vara att införa en rivningspremie till ägare som självmant river en förfallen byggnad med allvarliga säkerhetsbrister. En sådan lösning är enligt Boverkets uppfattning mindre lämplig från rättvisesynpunkt då den i praktiken direkt premierar de som missköter sig och inte följer PBL:s krav på att underhålla byggnadsverk. Det skulle också kunna göra att ägare väljer att riva en byggnad istället för att renovera den, oavsett vad som kan anses vara det mest lämpliga utifrån t.ex. byggnadsverkets kulturvärden. Det framstår då som en lämpligare lösning att kommunerna får ersättning för sina kostnader i samband med verkställighet av ett rivningsföreläggande. SBN 2015-12-08 158 2015-12-04 Boverkets förslag om att införa krav på tillsynsplan för byggnadsnämnderna Boverket föreslår att det införs ett krav att byggnadsnämnderna ska ha en treårig tillsynsplan som ska revideras vid behov. En tillsynsplan bör innehålla en nulägesbeskrivning av problemområden och av resurser och kompetens för tillsyn, en beskrivning av målen för byggnadsnämndens tillsyn och en plan för uppföljning och utvärdering av tillsynen och tillsynsarbetet. Alternativa lösningar Bestämmelser i PBL om hur byggnadsnämnden ska bedriva sin tillsynsverksamhet Som alternativ till att införa ett krav på tillsynsplan för byggnadsnämnderna kan bestämmelser i införas PBL som mer i detalj reglerar hur de ska bedriva sitt tillsynsarbete. Det kan handla om bestämmelser om vilken typ av kompetens byggnadsnämnden behöver ha till sitt förfogande och om handläggningstider för tillsynsärenden. Det kan också handla om att sätta en större press på kommunerna att sköta sin tillsynsuppgift på ett bättre sätt än idag. Boverket utesluter inte att det behövs en tydligare reglering i PBL om kommunernas tillsynsansvar. Alltför detaljerade bestämmelser riskerar dock att inverka på kommunernas självstyre. En sådan lösning bör i så fall lämpligen utredas vidare i ett annat sammanhang. Övriga förslag Boverket bedömer att övriga förslag utgör följdändringar. Uppgifter om vilka som berörs av regleringen De som berörs av Boverkets förslag är: • ägare (fastighetsägare och ägare av byggnadsverk på ofri grund) • omgivningen (grannar och berörd allmänhet) • byggnadsnämnderna • Kronofogdemyndigheten • företag som arbetar med rivning, sanering m.m. • staten SBN 2015-12-08 159 2015-12-04 Ägare (fastighetsägare, ägare av byggnadsverk på ofri grund) Underlättad delgivning När det gäller rivningsförelägganden innebär förslaget en lägre rättssäkerhet och inskränkning i äganderätten. Detta får vägas mot nyttan av att förfallna byggnadsverk som utgör en säkerhetsrisk kommer att kunna åtgärdas i större omfattning och på ett snabbare sätt än vad som idag är fallet. När det gäller förelägganden att anordna stängsel kring byggnadsverk innebär förslaget en mer begränsad påverkan på ägares rättssäkerhet och äganderätt. De fördelar från säkerhetssynpunkt som förslaget innebär överstiger denna påverkan. Utvidgad rätt för tillsynsmyndigheter att begära upplysningar och handlingar Förslaget innebär att framförallt ägare får en skyldighet att på begäran lämna upplysningar och handlingar i alla tillsynsärenden. Det innebär en viss men marginell ökad kostnad för dem. Bortforsling av rivningsmaterial Förslaget leder i de allra flesta fall till minskade kostnader eftersom verkställighet kan ske i ett sammanhang och inte behöver delas upp. Utökad möjlighet att förelägga om stängsel kring fler byggnadsverk Förslaget innebär ökade kostnader för ägare. Detta får vägas mot nyttan att snabbt kunna spärra av byggnadsverk som utgör en säkerhetsrisk och förebygga risken för olyckor. Omgivningen (grannar m.fl.) Underlättad delgivning och statligt stöd till kommuner för verkställighetskostnader Förslagen bör innebära att fler tillsynsbeslut verkställs, vilket leder till minskade olägenheter och en trevligare och säkrare miljö för omgivningen. Bortforsling av rivningsmaterial Förslaget möjliggör en snabbare verkställighet av problemet och därmed minskad olägenhet för omgivningen. Möjlighet att förelägga om stängsel kring fler byggnadsverk Förslaget möjliggör en snabbare hantering vid avspärrning av byggnadsverk med säkerhetsbrister och därmed en minskad risk för olyckor. Det SBN 2015-12-08 160 2015-12-04 minskar också risken för att exempelvis barn uppehåller sig på platser där det föreligger en ökad risk för olyckor. Byggnadsnämnderna Underlättad delgivning och statligt stöd till kommuner för verkställighetskostnader Förslaget innebär att byggnadsnämnden får möjlighet att verkställa fler rivningsförelägganden. Det bör även öka byggnadsnämndernas motivation och incitament för att påbörja tillsynsärenden och att besluta om ingripande. Förslaget kan innebära ökade kostnader för verkställighet av rivningsförelägganden och förelägganden att anordna stängsel kring byggnadsverk. Detta kan dock i viss utsträckning kompenseras genom det föreslagna statliga stödet för verkställighetskostnader när det gäller rivningsförelägganden. Utvidgad rätt för tillsynsmyndigheter att begära upplysningar och handlingar Förslaget innebär att ägare m.fl. får en skyldighet att på begäran lämna upplysningar och handlingar i alla tillsynsärenden. Det innebär att byggnadsnämndens tillsyn i bland annat bruksskedet underlättas. Bortforsling av rivningsmaterial Förslaget möjliggör att beslut om ingripanden och verkställighet av beslut kan ske snabbare och effektivare eftersom det inte behövs ett nytt föreläggande och beslut för att frakta bort rivningsmaterialet. Utökad möjlighet att förelägga om stängsel kring fler byggnadsverk Förslaget innebär att byggnadsnämnden får en möjlighet att snabbt spärra av byggnadsverk som utgör säkerhetsrisker i avvaktan på att byggnadsverket sätts i stånd eller rivs Tillsynsplan Förslaget att byggnadsnämnden ska ha en tillsynsplan innebär ett visst merarbete för byggnadsnämnderna. Å andra sidan kan det underlätta när det gäller att få resurser till verksamheten och ge byggnadsnämnden ökade möjligheter att jobba effektivt och planerat med tillsyn. En tillsynsplan bör även underlätta när kommunerna ska följa upp och utvärdera sitt tillsynsarbete, något som de redan idag är skyldiga att göra. Förslaget bedöms endast marginellt påverka kommunernas självstyre. Kommunerna är redan idag skyldiga att följa upp sitt tillsynsarbete. Att SBN 2015-12-08 161 2015-12-04 därifrån planera det, vilket underlättar för uppföljningen, är ett relativt litet steg. Förtydligande av 11 kap 29 § PBL Förslaget innebär att det blir tydligare för byggnadsnämnden vilken hjälp de kan begära av Kronofogdemyndigheten. Kronofogdemyndigheten Underlättad delgivning och statligt stöd till kommuner för verkställighetskostnader Förslaget innebär att antalet ärenden om särskild handräckning när det gäller rivningsföreläggande och föreläggande att anordna stängsel kan komma att öka. Boverket bedömer dock att det rör sig om ett relativt sett fåtal ärenden och att de endast marginellt påverkar kronofogdens totala ärendemängd. Det innebär också att det blir lättare att delge förelägganden i ärenden om särskild handräckning som rör vissa rivningar och anordnande av stängsel. Förtydligande av 11 kap 29 § PBL Förslaget innebär att det blir tydligare för kronofogdemyndigheten vilken hjälp den är skyldig att ge till byggnadsnämnden. Det innebär också att det blir tydligare vilka befogenheter som Kronofogdemyndigheten har när den ger sådan hjälp till byggnadsnämnden. Företag Underlättad delgivning och statligt stöd till kommuner för verkställighetskostnader Förslaget innebär att antalet rivningar kan komma att öka, vilket leder till att företag som utför rivningar får mer att göra. Det handlar dock enligt Boverkets bedömning om ett begränsat antal ärenden. Staten Statligt stöd till kommuner för verkställighetskostnader Förslaget innebär ökade kostnader genom införandet av ett statligt stöd. SBN 2015-12-08 162 2015-12-04 Uppgifter, bedömningar och beskrivningar av konsekvenser Uppgifter om kostnadsmässiga och andra konsekvenser regleringen medför och en jämförelse av konsekvenserna för de övervägda regleringsalternativen Förslagen innebär ökade kostnader för staten i form av statligt stöd till kommunerna för att täcka kostnaden för verkställighet av vissa rivningsförelägganden. Det är svårt att bedöma hur många ärenden som kan bli aktuella för ett sådant bidrag. Den statistik som Boverket har från de frågor som ställdes i plan- och byggenkäten 2014 om ovårdade tomter och förfallna byggnader är inte tillräckligt detaljerad. Mörkertalet är dessutom sannolikt stort. Stödets omfattning får därför utformas med utgångspunkt från regeringens ambitionsnivå och följas upp och utvärderas allteftersom. Det är också svårt att närmare uppskatta de kostnader m.m. som de nuvarande svårigheterna ger upphov till för omgivningen i form av minskade fastighetsvärden, psykiskt lidande på grund av olägenheter och risk för olyckor. Även de ekonomiska konsekvenserna av att de nuvarande problemen riskerar att urholka förtroendet för byggnadsnämnden och tilltron till PBL-systemet är svåra att uppskatta. Boverket gör dock bedömningen att de kostnader som förslagen medför för staten är rimliga i förhållande till de fördelar som förslagen förväntas innebära. Den underlättade delgivningen för vissa beslut och förelägganden innebär ingrepp i äganderätten och till att rättssäkerheten minskar. Det handlar dock om en mindre mängd ärenden och där nyttan av att få till snabba beslut med hänsyn till risken för olyckor väger tungt. Konsekvenser för miljön Förslagen bedöms bidra till att miljömålet god bebyggd miljö uppnås. Konsekvenser för personer med nedsatt funktionsförmåga Boverkets bedömning är att föreslagna ändringar inte medför några negativa konsekvenser för personer med nedsatt funktionsförmåga Konsekvenser ur ett jämställdhetsperspektiv Förslagen till ändringar bedöms inte medföra några konsekvenser från ett jämställdhetsperspektiv. SBN 2015-12-08 163 2015-12-04 Bedömning av om regleringen överensstämmer med eller går utöver de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till EU Regleringen överensstämmer med de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. Förslaget bedöms inte ha några konsekvenser för den fria handeln med varor och tjänster. Bedömning av om särskilda hänsyn behöver tas när det gäller tidpunkten för ikraftträdande och om det finns behov av speciella informationsinsatser Boverket bedömer att någon speciell hänsyns inte behöver tas till tidpunkten för ikraftträdandet. Det behov som finns av vägledning och information kring de nya reglerna bör kunna hanteras inom ramen för Boverkets och länsstyrelsernas vanliga tillsynsvägledning. Konsekvenser för företagen De företag som berörs av förslagen bedöms vara sådana som arbetar med rivning. Konsekvenser för företag som är fastighetsägare beskrivs ovan. De enda företag som berörs av Boverkets förslag är de som arbetar med rivning av byggnadsverk. Generellt bör de företag som arbetar med byggnation även kunna utföra rivningar. Enligt SCB fanns 2014 drygt 26 000 företag verksamma inom byggentreprenad. Även om förslagen leder till fler rivningar och därmed mer arbete för företag som arbetar med rivning, så är Boverkets bedömning att antalet byggnadsverk som kan bli aktuella för rivning med anledning av förslagen fortfarande är ett relativt litet antal. Boverket bedömer att förslagen inte leder till några ökade kostnader för dem, inte påverkar konkurrensförhållandena och att det inte behöver tas någon särskild hänsyn till små företag. SBN 2015-12-08 164 2015-12-04 Författningsförslag Lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900) Enligt riksdagens beslut föreskrivs i fråga om plan- och bygglagen (2010:900) dels att 8 kap. 14 §, 11 kap. 8, 20 – 21, 24, 27 och 29 §§ samt 13 kap. 16 § ska ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 11 kap. 24 § ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 kap. 14 § Ett byggnadsverk ska hållas i vårdat skick och underhållas så att dess utformning och de tekniska egenskaper som avses i 4 § i huvudsak bevaras. Underhållet ska anpassas till omgivningens karaktär och byggnadsverkets värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt. Om byggnadsverket är särskilt värdefullt från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt, ska det underhållas så att de särskilda värdena bevaras. En anordning för ett syfte som avses i 4 § första stycket 2-4, 6 eller 8, ska hållas i sådant skick att den alltid fyller sitt ändamål. Ett byggnadsverk ska hållas i vårdat skick och underhållas så att dess utformning som avses i 1 § och de tekniska egenskaper som avses i 4 § i huvudsak bevaras. Underhållet ska anpassas till omgivningens karaktär och byggnadsverkets värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt. Om byggnadsverket är särskilt värdefullt från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt, ska det underhållas så att de särskilda värdena bevaras. En anordning för ett syfte som avses i 4 § första stycket 2-4, 6 eller 8, ska hållas i sådant skick att den alltid fyller sitt ändamål. SBN 2015-12-08 165 2015-12-04 11 kap. 8 § För att fullgöra sina uppgifter enligt denna lag har För att fullgöra sina uppgifter enligt denna lag har 1. byggnadsnämnden och länsstyrelsen samt den som på nämndens eller länsstyrelsens uppdrag utför ett arbete rätt att få tillträde till fastigheter och byggnadsverk samt att där vidta de åtgärder som behövs för att utföra arbetet, 1. byggnadsnämnden och länsstyrelsen samt den som på nämndens eller länsstyrelsens uppdrag utför ett arbete rätt att få tillträde till fastigheter och byggnadsverk samt att där vidta de åtgärder som behövs för att utföra arbetet, 2. en tillsynsmyndighet rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar från byggherren som behövs för tillsynen över bygg-, rivnings- och markåtgärder, och 2. en tillsynsmyndighet rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen, och 3. en tillsynsmyndighet rätt att hos den som tillverkar eller representerar den som tillverkar och hos den som importerar eller saluför byggprodukter som omfattas av tillsynen a) få tillgång till produkter för kontroll, b) på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs, och c) få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder. En myndighet som framställer kartor för samhällets behov har för att fullgöra sin kartläggningsuppgift också en sådan rätt till tillträde som anges i första stycket 1, dock inte till bostäder. Om det behövs för att 3. en tillsynsmyndighet rätt att hos den som tillverkar eller representerar den som tillverkar och hos den som importerar eller saluför byggprodukter som omfattas av tillsynen a) få tillgång till produkter för kontroll, b) på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs, och c) få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder. En myndighet som framställer kartor för samhällets behov har för att fullgöra sin kartläggningsuppgift också en sådan rätt till tillträde som anges i första stycket 1, dock inte till bostäder. Om det behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna ta del av innehållet i ett utländskt certifi- SBN 2015-12-08 166 2015-12-04 tillsynsmyndigheten ska kunna ta del av innehållet i ett utländskt certifikat, intyg eller annan handling, ska handlingen på myndighetens begäran visas i översättning till svenska. Översättningen behöver inte vara auktoriserad. kat, intyg eller annan handling, ska handlingen på myndighetens begäran visas i översättning till svenska. Översättningen behöver inte vara auktoriserad. 11 kap. 20 § Om det på en fastighet eller i fråga om ett byggnadsverk har vidtagits en åtgärd i strid mot denna lag eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, får byggnadsnämnden förelägga den som äger fastigheten eller byggnadsverket att vidta rättelse inom en viss tid (rättelseföreläggande). Om det på en fastighet eller i fråga om ett byggnadsverk har vidtagits en åtgärd i strid mot denna lag eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, får byggnadsnämnden förelägga den som äger fastigheten eller byggnadsverket att vidta rättelse inom en viss tid (rättelseföreläggande). Byggnadsnämnden får inte besluta om ett föreläggande om det har förflutit mer än tio år från överträdelsen. Om ett föreläggande avser helt eller delvis borttagande av byggnadsverk får byggnadsnämnden förelägga ägaren att även forsla bort rivningsmaterialet. Den tioårsgräns som anges i andra stycket gäller inte om överträdelsen är att någon olovligen har tagit i anspråk eller inrett en bostadslägenhet för ett väsentligen annat ändamål än bostadsändamål. Byggnadsnämnden får inte besluta om ett föreläggande om det har förflutit mer än tio år från överträdelsen. Den tioårsgräns som anges i andra stycket gäller inte om överträdelsen är att någon olovligen har tagit i anspråk eller inrett en bostadslägenhet för ett väsentligen annat ändamål än bostadsändamål. SBN 2015-12-08 167 2015-12-04 11 kap 21 § Om ett byggnadsverk är förfallet eller skadat i väsentlig omfattning och inte sätts i stånd inom skälig tid, får byggnadsnämnden förelägga ägaren att inom viss tid riva byggnadsverket (rivningsföreläggande). Om ett byggnadsverk är förfallet eller skadat i väsentlig omfattning får byggnadsnämnden förelägga ägaren att inom viss tid riva byggnadsverket (rivningsföreläggande) Rivningsföreläggande ska föregås av föreläggande att sätta byggnadsverket i stånd. Rivningsföreläggande får förenas med föreläggande att forsla bort rivningsmaterialet. Rivningsföreläggande som avser byggnadsverk med brister som kan äventyra säkerheten för dem som uppehåller sig i eller i närheten av byggnadsverket 1. behöver inte föregås av föreläggande enligt andra stycket, och 2. får kungöras genom ett meddelande i Post- och Inrikes Tidningar. I det meddelande som avses i fjärde stycket ska anges beslutets huvudsakliga innehåll och var beslutet hålls tillgängligt. Meddelandet ska senast den dag då kungörandet sker skickas till byggnadsverkets ägare. SBN 2015-12-08 168 2015-12-04 Förelägganden om stängsel kring byggnadsverk 11 kap. 24 § Om ett byggnadsverk för industriändamål inte längre används, får byggnadsnämnden förelägga ägaren att anordna stängsel kring det, om det behövs till skydd mot olycksfall. Byggnadsnämnden får förelägga ägaren av en fastighet eller ett byggnadsverk att anordna stängsel kring ett byggnadsverk, om byggnadsverket har brister som kan äventyra säkerheten för dem som uppehåller sig i eller i närheten av byggnadsverket. Ett föreläggande enligt första stycket får kungöras genom ett meddelande i Post- och Inrikes Tidningar. I meddelandet ska anges beslutets huvudsakliga innehåll och var beslutet hålls tillgängligt. Meddelandet ska senast den dag då kungörandet sker skickas till byggnadsverkets ägare. SBN 2015-12-08 169 2015-12-04 11 kap 27 § Om ett föreläggande enligt 17 § inte följs, får byggnadsnämnden besluta att på ägarens bekostnad låta upprätta de ritningar och beskrivningar samt vidta de åtgärder i övrigt som är nödvändiga för att pröva frågan om lov. Om ett föreläggande enligt 17 § inte följs, får byggnadsnämnden besluta att på ägarens bekostnad låta upprätta de ritningar och beskrivningar samt vidta de åtgärder i övrigt som är nödvändiga för att pröva frågan om lov. När den tid för synpunkter som har angetts i ett föreläggande enligt 18 § har gått ut, får byggnadsnämnden uppdra åt en sakkunnig att på ägarens bekostnad utreda behovet av underhållsåtgärder. När den tid för synpunkter som har angetts i ett föreläggande enligt 18 § har gått ut, får byggnadsnämnden uppdra åt en sakkunnig att på ägarens bekostnad utreda behovet av underhållsåtgärder. Om ett föreläggande enligt 19, 20, 21, 22, 23 eller 24 § inte följs, får byggnadsnämnden besluta att åtgärden ska genomföras på den försumliges bekostnad och hur det ska ske. Om ett föreläggande enligt 19, 20, 21, 22, 23 eller 24 § inte följs, får byggnadsnämnden besluta att åtgärden ska genomföras på den försumliges bekostnad och hur det ska ske. Beslut enligt tredje stycket i ärende som avser rivningsföreläggande eller föreläggande att anordna stängsel och som kungjorts enligt 11 kap. 21 § fjärde stycket eller 11 kap. 24 § andra stycket får kungöras genom ett meddelande i Post- och Inrikes Tidningar. I meddelandet ska anges beslutets huvudsakliga innehåll och var beslutet hålls tillgängligt. Meddelandet ska senast den dag då kungörandet sker skickas till byggnadsverkets ägare. SBN 2015-12-08 170 2015-12-04 11 kap. 29 § Kronofogdemyndigheten ska lämna den hjälp som behövs för att genomföra en åtgärd som avses i 27 § tredje stycket. Kronofogdemyndigheten ska lämna den hjälp som behövs för att byggnadsnämnden ska få tillträde till fastigheter och byggnadsverk och där genomföra en åtgärd som avses i 27 § tredje stycket. Bestämmelserna i 2 kap. 17 § utsökningsbalken (1981:774) och 3 kap 1 – 5 § utsökningsförordningen (1981:981) är tilllämpliga när Kronofogdemyndigheten lämnar hjälp enligt första stycket. SBN 2015-12-08 171 2015-12-04 13 kap. 16 § Bestämmelser om överklagande av ett beslut som avses i 3, 5 och 6 §§ finns i 23-25 §§ förvaltningslagen (1986:223). Bestämmelser om överklagande av ett beslut som avses i 3, 5 och 6 §§ finns i 23-25 §§ förvaltningslagen (1986:223). Tiden för överklagande av ett beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser räknas dock från den dag då beslutet eller justeringen av protokollet över beslutet har tillkännagetts på kommunens anslagstavla. När beslutet har fattats av kommunfullmäktige, ska det som enligt 23-25 §§ förvaltningslagen gäller i fråga om den myndighet som har meddelat beslutet i stället gälla kommunstyrelsen. Tiden för överklagande av ett beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser räknas dock från den dag då beslutet eller justeringen av protokollet över beslutet har tillkännagetts på kommunens anslagstavla. När beslutet har fattats av kommunfullmäktige, ska det som enligt 23-25 §§ förvaltningslagen gäller i fråga om den myndighet som har meddelat beslutet i stället gälla kommunstyrelsen. Tiden för överklagande av ett beslut om lov eller förhandsbesked räknas, för alla som inte ska delges beslutet enligt 9 kap. 41 §, från den dag som infaller en vecka efter att beslutet har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar. Tiden för överklagande av ett beslut om lov eller förhandsbesked räknas, för alla som inte ska delges beslutet enligt 9 kap. 41 §, från den dag som infaller en vecka efter att beslutet har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar. Tiden för överklagande av ett rivningsföreläggande, föreläggande att anordna stängsel kring byggnadsverk eller beslut att åtgärd ska genomföras på den försumliges bekostnad, som har kungjorts enligt 11 kap. 21 § fjärde stycket, 11 kap. 24 § andra stycket eller 11 kap 27 § fjärde stycket räknas från den dag som infaller en vecka efter att beslutet har kungjorts i Postoch Inrikes Tidningar. SBN 2015-12-08 172 2015-12-04 Övergångsbestämmelser Denna lag träder i kraft den Lag om ändring i lag (1990:746), om betalningsföreläggande och handräckning Enligt riksdagens beslut föreskrivs i fråga om lag (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning att 29 § ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 29 § Föreläggandet ska delges svaranden i enlighet med vad som enligt rättegångsbalken gäller för delgivning av stämning i tvistemål. Kungörelsedelgivning enligt 48 § delgivningslagen (2010:1932) får dock endast ske i mål om särskild handräckning och i mål om betalningsföreläggande såvitt gäller fastställelse till betalning ur viss egendom enligt 2 § andra stycket. Föreläggandet ska delges svaranden i enlighet med vad som enligt rättegångsbalken gäller för delgivning av stämning i tvistemål. Kungörelsedelgivning enligt 48 § delgivningslagen (2010:1932) får dock endast ske i mål om särskild handräckning och i mål om betalningsföreläggande såvitt gäller fastställelse till betalning ur viss egendom enligt 2 § andra stycket. En kopia av ansökningshandlingarna ska fogas till föreläggandet i mål om betalningsföreläggande som avses i 2 § andra stycket, i mål om särskild handräckning samt i andra mål där handlingarna innehåller någonting utöver vad som framgår av föreläggandet. I mål om särskild handräckning som avser rivningsföreläggande eller föreläggande att anordna stängsel och som delgivits genom kungörelse enligt 11 kap. 21 § fjärde och femte stycket eller 11 kap. 24 § andra stycket plan- och bygglagen (2010:900) får delgivning av föreläggande enligt 25 § ske på samma sätt. Om sökanden ska se till att delgivning sker, tillämpas 32 kap. 2 § rättegångsbalken. En kopia av ansökningshandlingarna ska fogas till föreläggandet i mål om betalningsföre läggande som avses i 2 § andra SBN 2015-12-08 173 2015-12-04 stycket, i mål om särskild handräckning samt i andra mål där handlingarna innehåller någonting utöver vad som framgår av föreläggandet. Om sökanden ska se till att delgivning sker, tillämpas 32 kap. 2 § rättegångsbalken. Övergångsbestämmelser Denna lag träder i kraft den Förordning om ändring i plan- och byggförordningen (2011:338) Regeringen föreskriver i fråga om plan- och byggförordningen (2011:338) att det i förordningen ska införas en ny paragraf, 8 kap. 2 a §, av följande lydelse. 8 kap. 2 a § Byggnadsnämnden ska ha en plan för sin tillsyn. Planen ska omfatta en period om tre år och vid behov revideras. Övergångsbestämmelser Denna förordning träder i kraft den SBN 2015-12-08 174 2015-12-04 Författningskommentarer Plan- och bygglagen (2010:900) 8 kap 14 § PBL I paragrafen anges bland annat att byggnadsverk ska hållas i vårdat skick och underhållas så att dess utformning och tekniska egenskaper i huvudsak bevaras. Ändringen består i att en kompletterande hänvisning införs i första stycket. För att uppnå en bättre balans mellan kraven på att byggnadsverks utformning och tekniska egenskaper i huvudsak ska bevaras införs i första stycket en hänvisning även till kraven på utformning i 8 kap 1 § PBL. Ändringen är ett förtydligande och innebär ingen ändring i sak. 11 kap 8 § PBL I paragrafen anges bland annat att en tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar från byggherren som behövs för tillsynen över bygg-, rivnings- och markåtgärder. Paragrafen ändras på så sätt att andra punkten i första stycket får en ny lydelse. Ändringen innebär dels att en tillsynsmyndighet enligt PBL, t.ex. byggnadsnämnden, har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen även av andra än byggherrar och dels att det klargörs att denna rätt gäller för all tillsyn, d.v.s. även byggnadsnämndens tillsyn i bruksskedet, t.ex. tillsyn över att underhållskravet följs. 11 kap 20 § PBL I paragrafen anges att byggnadsnämnden får förelägga den som äger en fastighet eller ett byggnadsverk att vidta rättelse inom en viss tid (rättelseföreläggande) om det på en fastighet eller i fråga om ett byggnadsverk har vidtagits en åtgärd i strid mot denna lag eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen. Paragrafen ändras på så sätt att det införs ett nytt andra stycke. Ändringen är en följdändring som en konsekvens av det nya tredje stycket i 11 kap 21 § PBL. Ändringen innebär att byggnadsnämnden får förelägga ägaren att även forsla bort rivningsmaterialet om ett rättelseföreläggande avser helt eller delvis borttagande av byggnadsverk. SBN 2015-12-08 175 2015-12-04 11 kap 21 § PBL I paragrafen anges att byggnadsnämnden får förelägga ägaren att riva ett byggnadsverk om det är förfallet eller skadat i väsentlig omfattning (rivningsföreläggande). Paragrafen ändras på så sätt att första stycket får en ny lydelse och att det införs fyra nya stycken. Första stycket ändras på så sätt att förutsättningen att byggnaden inte sätts i stånd inom skälig tid tas bort och ersätts av en bestämmelse i andra stycket. Ändringen är av lagteknisk natur och möjliggör lydelsen i det nya fjärde stycket. Andra stycket är nytt och anger att ett rivningsföreläggande ska föregås av ett föreläggande att sätta byggnadsverket i stånd. Detta gäller enligt rättspraxis redan idag men regleras nu direkt i PBL. Tredje stycket är nytt och gör det möjligt för byggnadsnämnden att förena ett rivningsföreläggande med ett föreläggande att forsla bort rivningsmaterialet. I rättstillämpningen har det varit oklart om byggnadsnämnden samtidigt med rivningsföreläggande kunnat förelägga om bortforsling av rivningsmaterialet. Genom det nya stycket undanröjs alla tvivel om att byggnadsnämnden har rätt att besluta om ett sådant föreläggande redan i samband med rivningsföreläggandet. Fjärde stycket är nytt och anger dels när ett rivningsföreläggande inte behöver föregås av ett föreläggande om att sätta byggnadsverket i stånd, dels hur och under vilka förutsättningar som ett rivningsföreläggande får delges på ett enklare sätt än vad som anges i delgivningslagen. Bestämmelsen gör det möjligt för byggnadsnämnden att utan närmare utredning alltid och snabbt delge rivningsföreläggande som avser byggnadsverk med brister som kan äventyra säkerheten för dem som uppehåller sig i eller i närheten av byggnadsverket genom kungörelsedelgivning. Sådan kungörelsedelgivning får ske genom ett meddelande i PoIT. Tillsammans med den nya lydelsen av 13 kap 16 § innebär det att sådana beslut om rivningsförelägganden vinner laga kraft fyra veckor efter publicering av kungörelsen i PoIT. Femte stycket är nytt och anger vad meddelandet i fjärde stycket ska innehålla samt att meddelandet ska skickas till ägaren senast den dag då kungörandet sker. SBN 2015-12-08 176 2015-12-04 11 kap 24 § PBL I paragrafen anges att byggnadsnämnden får förelägga ägaren av ett byggnadsverk för industriändamål som inte längre används att anordna stängsel kring byggnadsverket om det behövs till skydd mot olycksfall. Paragrafen ändras på så sätt att första stycket får en ny lydelse och att det införs ett nytt andra stycke. Ändringen av första stycket innebär att byggnadsnämnden får förelägga ägaren att anordna stängsel även kring andra byggnadsverk än byggnadsverk för industriändamål. En förutsättning för ett sådant föreläggande är att byggnadsverket har brister som kan äventyra säkerheten för dem som uppehåller sig i eller i närheten av byggnadsverket. Det innebär att byggnadsnämnden kan förelägga om anordnande av stängsel kring alla byggnader och kring andra anläggningar, t.ex. pooler, som har sådana säkerhetsbrister. Andra stycket är nytt och innebär att förelägganden om att anordna stängsel kring byggnadsverk får delges på ett enklare sätt än vad som gäller enligt delgivningslagen. Det innebär att byggnadsnämnden om de beslutar om omedelbart genomförande enligt 11 kap 38 § 1 st PBL har en möjlighet att snabbt verkställa att det anordnas stängsel kring byggnadsverk som har allvarliga säkerhetsbrister. 11 kap 27 § PBL I paragrafen anges bland annat att byggnadsnämnden får besluta att åtgärder ska genomföras på den försumliges bekostnad och hur det ska ske. Paragrafen ändras på så sätt att det införs ett nytt fjärde stycke. Ändringen är en följd av ändringar av 11 kap 21 och 24 § PBL och innebär att i ärende om rivningsföreläggande och föreläggande om att anordna stängsel som delgivits genom kungörelse enligt 11 kap 21 § fjärde och femte stycket eller 11 kap 24 § andra stycket PBL får beslut enligt denna paragraf om att åtgärden ska på den försumliges bekostnad delges på samma sätt. 11 kap 29 § PBL I paragrafen anges att Kronofogdemyndigheten ska lämna den hjälp som byggnadsnämnden behöver vid verkställighet av beslut enligt 11 kap 27 § tredje stycket PBL. SBN 2015-12-08 177 2015-12-04 Paragrafen ändras på så sätt att det tydliggörs vilken hjälp som Kronofogdemyndigheten ska ge byggnadsnämnden och vilka befogenheter som Kronofogdemyndigheten har när den ger sådan hjälp. 13 kap 16 § PBL I paragrafen anges hur överklagandetiden ska räknas för olika överklagbara PBL-beslut. Paragrafen ändras på så sätt att det införs ett nytt fjärde stycke. Ändringen innebär att paragrafen kompletteras med en bestämmelse som anger att tiden för överklagande av ett beslut om rivningsföreläggande som kungjorts enligt 11 kap. 21 § fjärde stycket, 11 kap 24 § andra stycket och 11 kap 27 § fjärde stycket PBL räknas från den dag som infaller en vecka efter att beslutet har kungjorts i PoIT. Övergångsbestämmelser Ändringarna träder i kraft den dag som Riksdagen beslutar. Lag (1990:746), om betalningsföreläggande och handräckning 29 § I paragrafen anges hur förelägganden ska delges med svaranden. Paragrafen ändras på så sätt att det införs ett nytt andra stycke. Ändringen är en följd av ändringar av 11 kap 21 och 24 § PBL och innebär att i ärende om särskild handräckning som rör rivningsföreläggande eller föreläggande om att anordna stängsel, som delgivits genom kungörelse enligt 11 kap 21 § fjärde och femte stycket eller 11 kap 24 § andra stycket PBL, får föreläggande delges på samma sätt. Övergångsbestämmelser Ändringarna träder i kraft den dag som Riksdagen beslutar. SBN 2015-12-08 178 Bilaga 1 – Uppdraget 2015-12-04 SBN 2015-12-08 179 2015-12-04 Regeringsbeslut IV:8 2014-09-04 S2014/2300/PBB S2014/6519/PBB Boverket Box 534 371 23 Karlskrona Socialdepartementet Uppdrag att utreda och föreslå åtgärder avseende ovårdade tomter och förfallna byggnader Regeringens beslut Regeringen ger Boverket i uppdrag att utreda de frågor som är förknippade med de problem som många kommuner har med att komma till rätta med ovårdade tomter och förfallna byggnader, i synnerhet i glesbygd. Boverket ska i detta sammanhang även belysa de problem att komma i kontakt med fastighetsägaren som kan finnas samt de ekonomiska konsekvenserna av att fastighetsägaren saknar medel och det saknas värde i fastigheten. Vidare ska Boverket analysera om det finns anledning att förtydliga eller förändra regelverket med avseende på hur vegetation får växa, framför allt på småhusfastigheter. Boverket ska i samband med uppdraget inhämta synpunkter från berörda myndigheter och andra relevanta aktörer. Boverket ska redovisa uppdraget i form av en rapport med analys och förslag till åtgärder och vid behov de ändringar på lag-, förordnings- och föreskriftsnivå som behövs med anledning av uppdraget samt beskriva konsekvenserna av om förslagen genomförs, även utifrån den kommunala självstyrelsen och kostnader för kommuner. Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet (Socialdepartementet) senast den 30 september 2015. Redovisningen ska hänvisa till diarienummer S2014/6519/PBB. Ärendet Det har, bl.a. genom en skrivelse från länsstyrelsen i Värmlands län den 7 mars 2014, kommit till regeringens kännedom att många kommuner har betydande problem att komma tillrätta med ovårdade tomter och förfallna byggnader. Karaktären på olägenheterna varierar bland annat beroende på om fastigheten är belägen i stadsbebyggelse eller glesbygd. Särskilt i sammanhållen bebyggelse kan störningarna för enskilda, främst i form av förfulad närmiljö men även rent sanitära olägenheter med Postadress 103 33 Stockholm Telefonväxel 08-405 10 00 Besöksadress Fredsgatan 8 Telefax 08-723 11 91 E-post: [email protected] SBN 2015-12-08 180 2015-12-04 2 skadedjur etc., bli stora. Detta leder i sin tur till minskade fastighetsvärden och att kringliggande fastigheter blir svåra att sälja. Vård- och underhållsplikten regleras i 8 kap. 14 och 15 §§ plan- och bygglagen (2010:900), förkortad PBL, varav följer att ett byggnadsverk ska hållas i vårdat skick och underhållas så att dess utformning och tekniska egenskaper i huvudsak bevaras. Underhållet ska anpassas till omgivningens karaktär och byggnadsverkets värde ur historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt. Vidare ska en tomt hållas i vårdat skick och skötas så att risken för olycksfall begränsas och betydande olägenheter för omgivningen och trafiken inte uppkommer. Kommunen har i sin roll som tillsynsmyndighet möjlighet att ingripa mot en fastighetsägare som inte följer dessa regler. Sanktionsmedlen för att få den ansvarige att vidta rättelse är främst föreläggande om åtgärd vid äventyr av vite. Hur omfattande förfallet eller störningarna måste vara för att kommunen ska kunna ingripa med stöd av PBL kan vara svårt för en kommun att avgöra. Enskilda kan uppleva att störningarna som de tvingas tåla är alltför stora. Det finns därför skäl att utreda om gällande regler kan förtydligas och om kraven på fastighetsägare och andra ansvariga bör skärpas. I de fall en kommun bedömer att det finns grund för ingripande är nästa problem ofta att få tag på fastighetsägaren och få denne att åtgärda bristerna. Ibland kan det på grund av överlåtelse eller annan orsak vara svårt att fastställa vem som är ägare till en fastighet eller är ansvarig för bristerna. Det kan också vara svårt att komma i kontakt med fastighetsägaren och delge denne. Även i de fall när kommunen får tag på den ansvarige kan det visa sig att denne till följd av sjukdom eller otillräcklig ekonomi helt saknar möjlighet att vidta de åtgärder som krävs. Problemen är också nära förknippade med avfolkningen i vissa delar av landet där fastighetsvärdena är låga och det ofta saknas ekonomiska incitament för upprustning och underhåll. Detta innebär att det är svårt att nå fram med de medel som finns, främst vitesföreläggande, sanktionsavgifter och handräckning av Kronofogdemyndigheten samt att utföra åtgärder på den försumliges bekostnad. I det sistnämnda fallet riskerar kommunen att få bära alla kostnader om den ansvarige saknar utmätningsbara tillgångar och fastigheten har lågt eller försumbart värde. En annan närliggande fråga är hur vegetation ska få växa på fastigheter. Som ovan nämnts ska en tomt skötas så att betydande olägenheter för omgivningen inte uppkommer (8 kap. 15 § PBL). Träd och buskar som placerats nära eller i direkt anslutning till angränsande fastighet kan, i synnerhet i tätbebyggda områden, medföra olägenheter för grannfastigheten t.ex. om stora delar av den fastigheten skuggas av SBN 2015-12-08 181 2015-12-04 3 vegetationen. Detta kan ibland leda till osämja och konflikt grannar emellan. Skälen för regeringens beslut Mot bakgrund av vad som ovan anförts rörande förfallna fastigheter anser regeringen att det finns ett behov av att närmare belysa den problematik som är förknippad med kommunernas hantering av tillsynsärenden rörande förfallna eller ovårdade byggnader och tomter. Det är viktigt att de möjligheter till ingripanden som kommunerna har fungerar i praktiken, detta för att systemet med tillsyn och sanktioner ska uppfattas som rättvist, rättssäkert och effektivt. Det är också viktigt att det finns förutsättningar för harmoniserade bedömningar av hur stor grad av förfall och misskötsel som ska anses acceptabelt och vad som bör föranleda ett ingripande. Boverket bör därför ges i uppdrag att närmare belysa dessa frågor samt ge förslag på åtgärder för att förenkla kommunernas hantering samt, om så bedöms lämpligt, förslag på författningsändringar, i första hand på PBL-området. Gällande rätt ger vissa möjligheter att ingripa mot vegetation som skymmer eller orsakar andra oönskade följder för omgivande fastigheter. Boverket bör analysera om gällande rätt innebär en lämplig avvägning mellan de olika intressen som gör sig gällande eller om det finns anledning att förtydliga eller förändra regelverket med avseende på hur vegetation får växa, framför allt på småhusfastigheter. En utgångspunkt för uppdraget är det av riksdagen beslutade miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö. Målet innebär bl.a. att den bebyggda miljön ska ge skönhetsupplevelser och trevnad samt har ett varierat utbud av bostäder, arbetsplatser, service och kultur. Boverket ska i utförandet av uppdraget samråda med berörda myndigheter såsom Lantmäteriet, Jordbruksverket, Kronofogdemyndigheten, Sveriges Kommuner och Landsting och länsstyrelserna samt med andra relevanta aktörer. På regeringens vägnar Ulf Kristersson Ludvig Lundgren SBN 2015-12-08 4 Kopia till Jordbruksverket Kronofogdemyndigheten Lantmäteriet Länsstyrelserna Sveriges Kommuner och Landsting 182 2015-12-04 SBN 2015-12-08 183 2015-12-04 SBN 2015-12-08 184 2015-12-04 SBN 2015-12-08 185 2015-12-04 Tjänsteställe/handläggare Samhällsbyggnadskontoret Planavdelningen Beslutsinstans Ingmarie Söderblom Samhällsbyggnadsnämnden E-post: [email protected] Tel: 0491-88149 Remiss gällande Samråd om havsplaneringens inriktning och avgränsning av miljöbedömningen Samhällsbyggnadskontorets förslag till beslut Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att anta samhällsbyggnadskontorets yttrande och överlämna det till kommunstyrelsen. Ärendet Havs- och vattenmyndigheten har remitterat ärendet ”Samråd om havsplaneringens inriktning och avgränsning av miljöbedömning (dnr 3779-14)” till en lång rad kommuner, länsstyrelser m.fl. Samrådshandlingen består av dokumentet ”Förslag till inriktning för havsplaneringen med avgränsning av miljöbedömningen” (se bilaga 1). Frågeställningar som Havs- och vattenmyndigheten gärna ser att man belyser i remissen är: 1. Hur ser ni på föreslagna planeringsmål och -strategier som vägledning för planeringsarbetet? 2. Vilka ytterligare väsentliga frågor finns att hantera inom havsplaneområdena (Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet)? 3. Hur ser ni på föreslagen innehållsmässig avgränsning som en lämplig utgångspunkt för bedömning av havsplanernas betydande miljöpåverkan? Kommunstyrelsen har bett Samhällbyggnadsnämnden att lämna ett yttrande senast 31 december. Synpunkterna på förslaget ska ha inkommit till Havs- och vattenmyndigheten senast den 1 mars 2016. En workshop tillsammans med flera andra kustkommuner samt länsstyrelsen kommer att hållas den 4 december 2015. Samhällsbyggnadskontorets yttrande Oskarshamns kommun, som till halva arealen utgörs av Östersjöns fria vattenområden, ser med tillfredställelse på att även de öppna haven snart kommer bli föremål för en genomtänkt samhällsplanering. Detta innebär också att man ökar takten på det angelägna arbetet med att åtgärda Östersjöns miljöproblem. Östersjön är utpekat som ett särskilt känsligt havsområde, både när det gäller såväl biologisk mångfald och ekosystem, som utsläpp av avfall och luftutsläpp av exempelvis svavel från fartyg. I kommunens arbete med den nya översiktsplanen har sex prioriterade miljömål valts ut, där målet ”Hav i balans samt levande kust och skärgård” är ett av dessa. SBN 2015-12-08 186 2015-12-04 Planeringen kommer enligt förslaget att utgå ifrån den s.k. ekosystemansatsen, vilket borgar för att fortlevnaden av havets ekosystem på lång sikt ska kunna tryggas. Målet med den här ansatsen är att säkra så att användningen av ekosystemen sker på sådant sätt att deras långsiktiga fortlevnad inte äventyras. Havsplanerna kommer förhoppningsvis bland annat att innebära att framtida konflikter mellan olika intressen kan undvikas och att havsområden används till det de är mest lämpade för. Havsplaneringen kan även visa sig bli ett viktigt verktyg för att bidra till att Östersjön åter blir ett friskt och artrikt innanhav. Oskarshamns kommun ser därför positivt på att ett samlat grepp tas över den fysiska planeringen av våra havsområden. Planeringsmålen verkar vara väl genomtänkta i det nu liggande förslaget. Bland dessa tycks det dock saknas ett intresse – bevarandet av de kulturhistoriska värdena som finns ute till havs. De lämningar som kan återfinnas i Östersjön är till exempel i form av välbevarade skeppsvrak och stenåldersbosättningar. I trakterna av Kalmarsund görs nya fynd av sjunkna skepp allt oftare och många gånger är de mycket intressanta ur en kulturhistorisk synvinkel. I vissa andra fall kan dock mer moderna fartygslämningar utgöra ett hinder vid utövandet av någon verksamhet. Till exempel om de sjunkit med en miljöfarlig last ombord. Även sådana lämningar är viktiga att kartlägga, för att man sedan ska kunna uppmärksamma och ta hänsyn till dessa i havsplanerna. Det är mycket viktigt att havsplanerna samordnas med andra planer, till exempel de kommunala översiktsplanerna. I praktiken finns en överlappning, i det som kallas territorial-havet, mellan den kommunala planeringen och havsplanen. Överlappningen består av en cirka 20 km bred zon. Det är därför nödvändigt att det underlag som finns kan användas av båda parter, så att både de kommunala och de statliga planerna blir så bra som möjligt och att därmed en god förvaltning av havsområdena kan bli verklighet. I förslaget har ett flertal s.k. väsentliga frågor identifierats. Det är frågor som bedöms som särskilt viktiga för Östersjön i den här första planeringscykeln. Till dessa hör att skapa förutsättningar för en säker och miljöanpassad sjöfart, fastställande av skyddade områden för att säkerställa biologisk mångfald och utveckling av de viktigaste hamnarna inom plan-området. Oskarshamns kommun vill understryka vikten av att förutsättningarna för sjöfarten säkerställs i havsplaneringen. I takt med en ökad handel ökar också behovet av transporter. Att då välja sjövägen, istället för landtransporter, är ett energieffektivt och miljömässigt fördelaktigt alternativ. I en havsplanering bör man med detta i åtanke även säkerställa framtida transportleder och möjligheter till att utöka hamnverksamhet genom att analysera och planera för var det kan behövas för en omdaning av havsbotten genom muddring, sprängning etc. och vad miljökonsekvenserna blir av dessa. Att säkra ett långsiktigt hållbart fiske ser kommunen också som en huvuduppgift för havsplaneringen, men den näringen saknas tyvärr i det nu liggande förslaget till väsentliga frågor för Östersjön. Fisk är en av våra viktigaste proteinkällor. Och betydelsen lär fortsätta att öka i takt med en ökande befolkning. Förvaltningen av Östersjöns fiskefauna måste alltid vara ett högt prioriterat område, och därmed också en väsentlig fråga, vid all havsplanering. Avgränsningen av miljöbedömningen verkar innehålla de mest relevanta intressena för att kunna göra en bedömning av havsplanernas miljöpåverkan. Till de nio olika aspekterna som ansetts mest betydelsefulla hör biologisk mångfald, människors hälsa och vatten. _______________________ Bodil Liedberg Jönsson Samhällsbyggnadschef ______________________ Ingmarie Söderblom Planarkitekt SBN 2015-12-08 Beslutsunderlag 187 2015-12-04 Tjänsteutlåtande 2015-11-17 Förslag till inriktning för havsplaneringen med avgränsning av miljöbedömningen, dnr 3779-14 Skickas till Kommunstyrelsen SBN 2015-12-08 188 2015-12-04 Förslag till inriktning för havsplaneringen med avgränsning av miljöbedömningen Dnr 3779-14 Havs- och vattenmyndighetens samrådshandling SBN 2015-12-08 Havs- och vattenmyndigheten Datum: 2015-09-01 Ansvarig utgivare: Björn Risinger Omslagsbild: Havs- och vattenmyndigheten Layout: Arkeobild Tryck: e-print, Stockholm 2015 Havs- och vattenmyndigheten Box 11 930, 404 39 Göteborg www.havochvatten.se 189 2015-12-04 SBN 2015-12-08 190 Datum 2015-09-01 Dnr 3779-14 Handläggare Joacim Johannesson Direkt 010- 698 61 51 2015-12-04 Mottagare Enligt sändlista [email protected] Samråd om havsplaneringens inriktning och avgränsning av miljöbedömning Den 1 september 2o14 infördes en bestämmelse i miljöbalken om statlig havsplanering i Sverige som innebär att det ska finnas tre statliga havsplaner; för Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet. Planerna ska omfatta territorialhavet och svensk ekonomisk zon, med undantag av områden närmast kusten. Enligt havsplaneringförordningen (2015:400) ska Havs- och vattenmyndigheten ta fram förslag tillhavsplaner. För att stödja och vägleda arbetet med att utveckla havsplaner samt skapa tydlighet och förankring för den fortsatta planeringsprocessen har Havs- och vattenmyndigheten tagit fram ett förslag till inriktningsdokument Förslag till inriktning för havsplaneringen med avgränsning av miljöbedömningen. Dokumentet innehåller förslag till planeringsmål- och strategier, liksom väsentliga frågor att hantera inom respektive planområde. Dokumentet redovisar även fortsatt process för utarbetande av havsplaner inklusive arbetet med konsekvensbedömningar. Dokumentet avslutas med förslag till avgränsning av den miljöbedömning som ska genomföras enligt miljöbalken. Havs- och vattenmyndigheten vill bjuda in till samråd om förslagen. Frågeställningar vi gärna ser belysta är: 1. Hur ser ni på föreslagna planeringsmål och -strategier som vägledning för planeringsarbetet? 2. Vilka ytterligare väsentliga frågor finns att hantera inom havsplaneområdena (Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet)? 3. Hur ser ni på föreslagen innehållsmässig avgränsning som en lämplig utgångspunkt för bedömning av havsplanernas betydande miljöpåverkan? Synpunkter på inriktningsdokumentet ska ha inkommit till Havs- och vattenmyndigheten senast den 1 mars 2016. Remissynpunkter skickas med e-post till [email protected]. Ange diarienumret 3779-14 i e-postmeddelandets ärendemening. Skicka gärna texten i remissvaret även i wordformat. SBN 2015-12-08 191 2015-12-04 Eventuella frågor under remisstiden om Inriktningsdokumentet kan ställas till Eva Rosenhall ([email protected]) eller AnnaKarin Fridh ([email protected]), och om Avgränsning av miljöbedömningen till Jan Schmidtbauer Crona ([email protected]). Med vänliga hälsningar, Björn Sjöberg Chef Avdelningen för havs- och vattenförvaltning Bilagor Sändlista Förslag till inriktning för havsplaneringen med avgränsning av miljöbedömningen SBN 2015-12-08 192 2015-12-04 Sändlista Centrala myndigheter Länsstyrelser Kommuner Affärsverket svenska kraftnät Samtliga länsstyrelser Samtliga kommuner Boverket Energimarknadsinspektionen Folkhälsomyndigheten Fortifikationsverket Försvarets radioanstalt Försvarsmakten Kammarkollegiet Kemikalieinspektionen Kustbevakningen Lantmäteriet Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Naturvårdsverket Trafikverket Post- och telestyrelsen Riksantikvarieämbetet Statens energimyndighet Statens jordbruksverk Statens geotekniska institut Statens maritima museer Statistiska centralbyrån Sjöfartsverket Sveriges meterologiska och hydrologiska institut Sveriges geologiska undersökning Tillväxtanalys Tillväxtverket Totalförsvarets forskningsinstitut Trafikanalys Transportstyrelsen SBN 2015-12-08 193 2015-12-04 Regionala organ Universitet och högskolor Bransch- och intresseorganisationer Landstinget Västernorrland Blekinge Tekniska Högskola Baltic Sea 2020 Norrbottens läns landsting Chalmers tekniska högskola Coalition Clean Baltic Region Östergötland Göteborgs universitet Fiskbranschens riksförbund Region Kronoberg Havsmiljöinstitutet Fiskesekretariatet Region Blekinge Karlstads universitet Friluftsfrämjandet Region Gävleborgs län Kungliga tekniska högskolan Företagarna Region Halland Linköpings universitet Greenpeace Region Jönköpings län Linnéuniversitet Hallandsfiskarnas producentorganisation Region Skåne Luleå tekniska universitet Jägarnas riksförbund Region Västerbotten Lunds universitet Lantbrukarnas Riksförbund Regionförbundet i Kalmar län Mittuniversitetet Naturskyddsföreningen Regionförbundet Sörmland Sveriges lantbruksuniversitet Skärgårdarnas riksförbund Regionförbundet Uppsala län Södertörns högskola Sportdykarförbundet Stockholms läns landsting Stockholms universitet Sportfiskarna Västra Götalandsregionen Umeå universitet Svensk Energi Uppsala universitet Svensk Sjöfart Örebro universitet Svensk Vindenergi Svensk vindkraftsförening Svenska Båtunionen Svenska Jägarförbundet Svenska kryssarklubben Svenska Turistföreningen Svenskt näringsliv Sverige pelagiska producentorganisation Ek För Sveriges Energiföreningars Riksorganisation Sveriges Fiskares Riksförbund Sveriges Fiskevattenägareförbund Sveriges Hamnar Sveriges Kommuner och Landsting Sveriges Kust- och Insjöfiskares förening Sveriges Kustfiskarförening Väst Sveriges Ornitologiska förening Sveriges Torskfiskare Producentorganisation Sveriges Yrkesfiskares Ekonomiska Förening Transportgruppen Vattenbrukarnas Riksförbund Världsnaturfonden WWF SBN 2015-12-08 194 2015-12-04 Förslag till inriktning för havsplaneringen med avgränsning av miljöbedömningen Havs- och vattenmyndighetens samrådshandling SBN 2015-12-08 195 2015-12-04 Förord Havs- och vattenmyndigheten har haft regeringens uppdrag att förbereda genomförande av svensk statlig havsplanering. Den 1 september 2o14 infördes en bestämmelse i miljöbalken om statlig havsplanering i Sverige som innebär att det ska finnas tre statliga havsplaner; för Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet. Planerna ska omfatta större delen av territorialhavet och svensk ekonomisk zon. I territorialhavet delar staten planeringsansvaret med kommunerna. Enligt havsplaneringsförordningen (2015:400) ska Havs- och vattenmyndigheten ta fram förslag till havsplaner. För att stödja och vägleda arbetet med att utveckla havsplaner samt skapa tydlighet och förankring för den fortsatta planeringsprocessen, har Havs- och vattenmyndigheten tagit fram detta förslag till inriktningsdokument. I förslaget redovisas förutsättningarna för utarbetande av havsplaner samt förslag till havsplaneringens inriktning. Förslagen omfattar planeringsmål- och strategier och en redovisning av väsentliga frågor att hantera och ta hänsyn till i planeringen av respektive havsplaneområde. Dokumentet innehåller även redovisning av fortsatt process för utarbetande av havsplaner inklusive arbetet med konsekvensbedömningar. Dokumentet innehåller även förslag till avgränsning av den miljöbedömning som ska genomföras. Föreliggande förslag till inriktning och avgränsning är på samråd till den 1 mars 2016. Framtagande av förslag till inriktningsdokument har framförallt tagit sin utgångspunkt i den nulägesbeskrivning som togs fram under 2013–2014. Under hösten 2014 hölls workshoppar med kustlänsstyrelser och centrala myndigheter med fokus på utveckling av planeringsmål och process för planeringsarbetet. Björn Sjöberg, Chef Avdelningen för Havs- och vattenförvaltning SBN 2015-12-08 196 2015-12-04 LÄSANVISNING ........................................................................................... 10 Dokumentets disposition................................................................................... 10 INLEDNING ................................................................................................. 11 Havsplanering i havsförvaltningen.....................................................................11 Ny statlig havsplanering .....................................................................................11 Förberedelser för havsplanering ....................................................................... 14 FÖRUTSÄTTNINGAR .................................................................................... 15 Planering utifrån ekosystemansatsen ................................................................ 15 Kommunernas planering av havet..................................................................... 16 Grannländernas havsplanering ......................................................................... 17 Havsrätt och EU-lagstiftning ............................................................................. 17 Allmänna intressen i havsplaneringen .............................................................. 18 Mål och strategier ............................................................................................. 20 Planeringsbehov ................................................................................................22 PLANERINGSPROCESS ................................................................................ 29 Planering i cykler ...............................................................................................29 Deltagande och dialog .......................................................................................29 Tidsplan och process för utarbetande av havsplaner ....................................... 30 Övergripande upplägg för arbetet .....................................................................32 INRIKTNING ................................................................................................ 36 Planeringsmål ....................................................................................................36 Planeringsstrategier.......................................................................................... 40 Bottniska viken ..................................................................................................44 Östersjön............................................................................................................49 Västerhavet ........................................................................................................ 53 AVGRÄNSNING AV MILJÖBEDÖMNINGEN ........................................................ 58 Sammanhang .....................................................................................................58 Behovsbedömning .............................................................................................58 Avgränsning av miljöbedömning.......................................................................58 Samråd vid avgränsning av miljökonsekvensbeskrivningen ............................. 59 Havsplaneringens mandat och antaganden om innehåll ................................. 60 Havsplaneringens detaljeringsnivå och kunskapsläge ..................................... 60 Geografisk avgränsning ..................................................................................... 61 Avgränsning i tid ............................................................................................... 61 Metodmässig avgränsning ................................................................................. 61 Innehållsmässig avgränsning ............................................................................ 61 Alternativavgränsning ....................................................................................... 67 BILAGA: TABELL SOM VISAR MARITIMA AKTIVITETERS MILJÖPÅVERKAN ........... 68 SBN 2015-12-08 197 2015-12-04 Läsanvisning Detta dokument utgör underlag för Havs- och vattenmyndighetens samråd om havsplaneringens inriktning och avgränsning av den miljöbedömning som ska göras enligt miljöbalken. De förslag Havs- och vattenmyndigheten samråder om finns i avsnitten Inriktning och Avgränsning för miljöbedömningen. Dokumentets disposition I Inledningen förklaras vad som menas med havsplanering och havsplanerings roll förvaltningen av havet. Vidare introduceras den nya svenska havsplaneringen med tillhörande lagstiftning; dess huvuduppgift och syfte, geografiska omfattning och gränser, och ansvarsfördelning i genomförandet. Även förberedelsearbete för införande av ny svensk havsplanering redovisas. I avsnittet Förutsättningar redovisas vad havsplaneringsarbetet har att förhålla sig till; ekosystemansatsen som en utgångspunkt för planeringen, kommunernas planering av havet enligt Plan- och bygglagen, grannländernas planering, havsrätt och EU-lagstiftning, lagstiftning om riksintressen och, samhällsmål och strategier. I avsnittet Planeringsbehov ges en sammanfattande bild av nuläge och förväntad utveckling i de maritima sektorerna samt i fråga om försvar, natur- och kulturvård och klimat. I avsnittet Planeringsprocess redovisas tidplan, process och övergripande upplägg för havsplaneringens genomförande. Här beskrivs också ansvarsfördelning och olika aktörers deltagande i arbetet med att utarbeta förslag till havsplaner. I avsnittet Inriktning redovisas själva förslagen till havsplaneringens inriktning. Här finns förslag till tio planeringsmål som ska vägleda planeringsarbetet. Vidare redovisas förslag till planeringsstrategier för hur bland annat avvägning mellan intressen, samspel med andra planer (såväl kommunala som i grannländer) liksom samspel mellan land och hav ska hanteras planeringen. Det finns även förslag till vilka tidsperspektiv och geografiska skalor som är aktuella för havsplanerna. För respektive havsplanområde görs en genomgång av områdets geografiska, miljömässiga och ekonomiska förutsättningar samt de viktigaste frågorna för havsplaneringen att hantera. Dokumentet avslutas med förslag till den avgränsning av den miljöbedömning som ska göras enligt miljöbalken. SBN 2015-12-08 198 2015-12-04 Inledning Havsplanering i havsförvaltningen Vi är på många sätt beroende av vår gemensamma resurs havet. Vi behöver använda oss av havets tillgångar samtidigt som vi ser till att bevara dem för framtiden. Havet förvaltas genom olika typer av regleringar och åtgärder där havsplanerna kan ses som ett av flera verktyg. Andra verktyg är exempelvis tillstånds- och licensgivning, miljöprövning, regler för hur verksamheter får utföras, inrättande av olika typer av skydd och åtgärder för att nå god miljöstatus inom ramen för havsmiljöarbetet. Havsplanering hanterar främst de rumsliga aspekterna i havsförvaltningen. Det handlar om att i havsplaner utifrån ett helhetsperspektiv ge rumsliga förutsättningar för olika typer av verksamheter eller skydd i havet. Havsplaneringen har flera rumsliga dimensioner; utrymmet i och på havsbotten, i vattenpelaren samt på havsytan och utrymmet där ovanför. Havsplaneringen kan kort beskrivas som en process för att analysera och organisera verksamheter i havsområdena för att uppnå miljömässiga, näringspolitiska och sociala mål. Det handlar om att i en öppen process och med inriktning mot framtiden skapa möjligheter för och göra avvägningar mellan olika intressen för nyttjande, utveckling och bevarande. Processen leder fram till havsplaner som på plankartor och i en planbeskrivning visar på lämplig användning av havet. Havsplanering handlar också om att skapa beredskap och att vara bättre rustad för att möta framtiden. Planeringen utgår från ett omvärldsperspektiv och drivkrafter för utveckling som är bredare än de frågor som är direkt knutna till havsområdet. Ny statlig havsplanering Den 1 september 2014 infördes en ny bestämmelse i miljöbalken (4 kap. 10§) om statlig havsplanering i Sverige. Havsplaneringsförordningen (2015:400) reglerar genomförandet av havsplaneringen. Förordningen innehåller bestämmelser om geografisk avgränsning, havsplanernas innehåll, ansvar för genomförande, samråd och samverkan i förslagsarbetet samt, uppföljning och översyn. Enligt förordningen ska Havs- och vattenmyndigheten ta fram förslag till havsplaner med hjälp av berörda länsstyrelser och med stöd från nationella myndigheter som ska bistå med underlag för planeringen. De kommuner, regionplaneorgan, kommunala samverkansorgan och landsting som kan komma att beröras ska ges möjlighet att medverka i förslagsarbetet så att hänsyn kan tas till lokala och regionala förutsättningar och behov. Myndigheten ska verka för samarbete med andra länder och för att de svenska havsplanerna samordnas med andra länders havsplaner. Det ska finnas havsplaner för vart och ett av områdena Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet (figur 1). Havsplanerna ska omfatta Sveriges ekonomiska zon och svenskt territorialhav från en nautisk mil (1 852 meter) utanför den svenska baslinjen med undantag av fastighetsindelat vatten. SBN 2015-12-08 199 2015-12-04 Kommungränsen mellan Östhammars och Norrtälje kommuner utgör avgränsning i havsområdet mellan Bottniska vikens och Östersjöns havsplaneområde. Kommungränsen mellan Helsingborg och Höganäs kommuner utgör avgränsning mellan Östersjöns och Västerhavets havsplanområden. Figur 1. Havsplaneområden. Om det behövs för att uppnå syftet med en havsplan ska Havs- och vattenmyndigheten ta fram förslag till föreskrifter om förbud mot eller begränsningar för verksamheter eller åtgärder inom ett havsplanerat område. Havsplanerna och eventuella föreskrifter beslutas av regeringen. SBN 2015-12-08 200 2015-12-04 Sedan tidigare ska kommunerna enligt plan- och bygglagen (2010:900), PBL, ha en översiktsplan för hela kommunen, dvs. även omfattande det havsområde (inre vatten och territorialhav) som finns inom kommunens gränser. Den nya regleringen innebär att kommunerna och staten har överlappande planeringsansvar i större delen av territorialhavet (figur 2). Figur 2. Planeringsansvar och miljölagstiftning för havet. Huvudsyftet med planeringen är att tydliggöra hur olika havs- och kustområden kan användas, vilket bland annat underlättar för de aktörer som bedriver eller avser att bedriva verksamhet i dessa områden. Havsplanen ska ge vägledning till myndigheter och kommuner vid planläggning och prövning av anspråk på användning av de områden som planerna omfattar. Havsplanen ska ge uttryck för statens samlade syn på hur havsområdena ska förvaltas och planerna innebär ställningstagande till hur olika allmänna intressen ska beaktas. Havsplanen ska redovisa vilka områden som är av riksintresse enligt 3 kap. miljöbalken, dvs. avvägda intressen, och andra allmänna intressen av väsentlig betydelse. Havsoch vattenmyndigheten ska tillämpa en ekosystemansats i sitt arbete. Havsplaneringen är en tvärsektoriell rumslig planering där avvägningar görs mellan olika intressen och områden för nyttjande utifrån politiska målsättningar och givna förutsättningar. Planerna blir ett viktigt instrument för utvecklingen av havsanknutna näringar inte minst genom att öka förutsägbarheten för aktörer som avser att bedriva verksamhet till havs. Havsplaneringen förbättrar möjligheterna att ta hänsyn till ekosystemens förutsättningar och trygga de värden som är grund för näringar som exempelvis turism. EU:s ramdirektiv för havsplanering I juli 2014 beslutade EU om ett ramdirektiv för havsplanering (2014/89/EU) som ska införlivas i medlemsstaternas lagstiftning senast den 18 september 2016. Direktivet innebär att medlemstaterna senast den 31 mars 2021 ska ha upprättat havsplaner. Direktivet är ett ramverk som innehåller minimikrav för medlemsstaternas planering och rör bland annat samspelet mellan land och SBN 2015-12-08 201 2015-12-04 hav, gränsöverskridande samarbeten, organisering och utbyte av information och allmänhetens deltagande i havsplaneringsprocessen. Enligt direktivet ska havsplaneringen stödja tillväxt och en hållbar utveckling för havsbaserad energi, sjötransporter, fiske, vattenbruk samt bevarande, skydd och förbättring av miljön. En ekosystemansats ska tillämpas i planeringen så att de maritima verksamheternas belastning på miljön är förenlig med god miljöstatus enligt EU:s havsmiljödirektiv. Genom bestämmelsen om havsplanering i miljöbalken och tillhörande havsplaneringsförordning har Sverige införlivat direktivet i svensk lagstiftning. Förberedelser för havsplanering Havs- och vattenmyndigheten och kustlänsstyrelserna har under 2012–2014 haft regeringsuppdrag att förbereda den statliga havsplaneringen. Länsstyrelserna i Västernorrlands, Kalmar och Västra Götalands län har genom uppdragen haft en samordnande funktion för länsstyrelserna inom respektive havsplaneområde. Länsstyrelsen i Västra Götaland har även haft i uppdrag att utveckla det gemensamma länsstyrelsearbetet med IT-system och datainsamling och bearbetning för havsplanering. Som ett led i genomförande av regeringsuppdraget har Havs- och vattenmyndigheten utarbetat en nulägesbeskrivning (Rapporten Havsplanering – Nuläge 2014) som ger en bild och analys av havens ekosystem och funktion, och olika sektorers användning och anspråk på havet. Nulägesbeskrivningen baseras på underlag från i första hand centrala myndigheter, länsstyrelser och kommuner, men även intresseorganisationer och forskningsinstitutioner var välkomna att bidra med underlag. På begäran fick Havs- och vattenmyndigheten in sektorrapporter från centrala myndigheter, liksom regionala rapporter för respektive havsplaneområde från länsstyrelsen. För att inhämta synpunkter och kvalitetssäkra nulägesbeskrivningen organiserade Havs- och vattenmyndigheten och länsstyrelserna ett stort antal möten och workshoppar runt om i Sverige. Havs- och vattenmyndigheten erbjöd även möjlighet att lämna synpunkter på den preliminära nulägesbeskrivningen via webben under en period. Utifrån inkomna synpunkter reviderades och fastställdes den slutliga rapporten i mars 2015. Parallellt har ett flertal stödjande underlag tagits fram, som bland annat rör verktyg och metodik i havsplaneringen, erfarenheter från internationella projekt, intressentanalys för havsplaneringen, samhällsekonomisk konsekvensanaslys, ekosystemansatsens tillämpning och förvaltning och planering av havet ur ett historiskt perspektiv. Havs- och vattenmyndigheten har utvecklat kontakter med Sveriges grannländer, genom såväl bilaterala möten som formella samarbeten och gemensamma projekt. Som ytterligare ett led i förberedelsearbetet har detta förslag till inriktningsdokument tagits fram under 2014–15. SBN 2015-12-08 202 2015-12-04 Förutsättningar Planering utifrån ekosystemansatsen Ekosystemansatsen är en utgångspunkt i EU:s havsplaneringsdirektiv och den svenska havsplaneringsförordningen (2015:400) anger att Havs- och vattenmyndigheten ska tillämpa en ekosystemansats i arbetet att utarbeta havsplaner. Även inom EU:s havsmiljöarbete och gemensamma fiskeripolitik tillämpas en ekosystemansats. Ekosystemansatsen är en internationell strategi för bevarande av naturvärden, hållbart nyttjande och rättvis fördelning av naturresurser. Målet är att säkerställa att användningen av ekosystemen sker utan att äventyra deras långsiktiga fortlevnad avseende deras struktur, dynamik och funktion. Tillämpning av ekosystemansatsen i Sveriges havsplanering innebär bland annat att i planeringsprocessen löpande återkoppla till den miljömässiga målbilden för god miljöstatus som ges inom ramen för havsmiljöförordningen (2010:1341). Havsplaneringen ska enligt havsplaneringsförordningen bidra till att god miljöstatus nås och upprätthålls i Sveriges havsområden. Havsplaneringen behöver alltså ta hänsyn till aspekter som krävs för att miljökvalitetsnormerna kan följas. I havsplaneringsprocessen måste konkretiseras vad god miljöstatus innebär i ett rumsligt perspektiv och analyseras hur olika verksamheter kan påverka havsmiljön. En huvuduppgift för den miljöbedömning som ska göras i planeringen är att peka på möjligheter att bidra till god miljöstatus samt att bedöma vilken betydande påverkan olika användning av havet kan medföra. Miljöbedömningen leder fram till miljökonsekvensbeskrivningar av förslagen till havsplaner. Ett tidigt skede i miljöbedömningen är avgränsningen av dess innehåll och fokus. Se avsnitt Avgränsning av miljöbedömning med förslag till avgränsning där också andra relevanta miljöaspekter och mål tas upp som miljömässiga bedömningsgrunder. En annan del i tillämpning av ekosystemansatsen är att genom samhällsekonomisk analys värdera de marina ekosystemtjänster vi får från havet. Analyserna utgör en viktig grund för de avvägningar som ska göras. I havsplaneringen måste hänsyn tas till olika verksamheters beroende av och påverkan på ekosystemtjänster. Utöver ett integrerat genomförande av miljöbedömning och samhällsekonomisk analys innebär tillämpning av ekosystemansatsen att följande perspektiv fångas upp i planeringsprocessen: • Helhetsperspektiv Havsplaneringen ska eftersträva ett tvärsektoriellt systemperspektiv som inkluderar direkta och indirekta, kumulativa (ackumulerande), kort- och långsiktiga, positiva och negativa effekter inklusive kopplingarna mellan land och hav. • Närhetsprincipen och samordning mellan planeringsnivåer Planeringen ska vara decentraliserad till den lägsta tillämpbara nivån samtidigt som samordning mellan planeringsnivåer eftersträvas. SBN 2015-12-08 203 2015-12-04 • Delaktighet och kommunikation Havsplaneringen ska genomföras i en öppen och samrådsinriktad planeringsprocess med kopplingar mellan kommunala, regionala, nationella och internationella perspektiv inklusive de regionala havskonventionerna Helcom och Ospar. • Planeringsalternativ och omvärldsscenarier Havsplaneringen ska redovisa rimliga alternativ som visar möjligheter och vägval. Omvärldscenarier exempelvis klimatscenario och Business As Usual-scenario (BAU/nollalternativ) eller framtidsscenarior för olika sektorer beskriver vad planeringen behöver förhålla sig till. • Bästa kunskap och teknik Havsplaneringen ska utgå från bästa tillgängliga kunskap om verksamheter och ekosystemen. • Skadebegränsning och återställning Havsplaneringen ska identifiera möjligheter att undvika och begränsa negativa miljöeffekter samt finna möjligheter att bidra till återställning av marina ekosystem. • Försiktighetsprincipen Havsplaneringen ska förutse och förebygga skador på ekosystemens struktur och funktion. Avvägningar mellan intressen som ingår i havsplanerna ska baseras på tillräcklig relevant kunskap. • Flexibel och anpassningsbar förvaltning Havsplaneringen ska behandla frågan om miljöövervakning och uppföljning för att möjliggöra anpassningsbar (adaptiv) förvaltning. Havs- och vattenmyndighetens rapport Tillämpning av ekosystemansatsen i havsplaneringen (2012:14) ger en bredare bild av hur myndigheten tolkar ekosystemansaten i förhållande till havsplaneringen och hur den kan komma till uttryck i arbetet. Kommunernas planering av havet Kommunerna har enligt plan- och bygglagen, PBL, planeringsansvar för Sveriges territorium, vilket även innefattar inre vatten och territorialhav. I 65 kommuner finns överlappande planeringsansvar mellan kommunen och staten när det gäller territorialhavet. Ytterligare ett 20-tal kommuner har kust mot havet, men inte havsområden som ingår i de statliga havsplaneområdena. Få kommunala översiktplaner innehåller i dagsläget tydliga ställningstaganden i havsområdet. Områden nära land och i kustzonen behandlas oftare i plan erna än områden längre ut i territorialhavet. Ställningstagande görs ibland mellan intressen, men konsekvensutreds inte förrän projekt ska genomföras. Några kommuner har gjort tematiska tillägg till sina översiktsplaner för havsbaserad vindkraft. I Norra Bohuslän pågår arbete med att ta fram en gemensam blå översiktsplan för fyra kommuner. I Stockholms län finns regionplanering enligt PBL med ställningstaganden som rör skärgårdsmiljöerna. Stockholms landsting har tagit fram regionplanen. Göteborgsregionens kommunalförbund som är ett regionplaneorgan enligt PBL utsett av regeringen, har tagit fram en förstudie om mellankommunal kustplanering. SBN 2015-12-08 204 2015-12-04 I översiktsplanerna redovisar kommunerna hur man vill främja en långsiktig god utveckling när det gäller bebyggelse och mark- och vattenanvändning i övrigt. Översiktsplanen är grunden för kommunernas rätt att själva besluta om detaljplaner och att tolka innebörden i allmänna intressen. Översiktsplanen ska både vara strategisk och vägledande för vardagsbesluten i plan- och byggärenden. Den fungerar därmed som kommunens verktyg i den interna handläggningen och samordningen samt i dialogen med andra aktörer i samhällsbyggandet. Översiktsplanen är också ett viktigt underlag vid överprövning och för verksamhetsutövare som letar lämplig plats för sin verksamhet. Grannländernas havsplanering Sveriges grannländer har kommit olika långt när det gäller planering av havsområdena. Inom Helsingforskommissionen, Helcom, finns en överenskommelse om att det ska finnas samstämmig planering i Östersjön på plats senast 2020, medan havsplaneringsdirektivet anger mars 2021. Sedan 2003 har det genomförts flera gränsöverskridande projekt för Bottenhavet, Norra Kvarken, Östersjön liksom Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt för att förbereda införande av havsplanering. I Havs- och vattenmyndighetens rapporter Erfarenheter från Plan Bothnia och BaltSeaPlan (2013:3) och Lärdomar av genomförda projekt med relevans för havsplanering (2014:24) sammanfattas, analyseras och bedöms projekt med relevans för kommande svenska statliga havsplanering. I Polen och Lettland har planeringsprocesser påbörjats. I Estland pågår förberedelser. Danmark ska börja planera efter att EU:s havsplaneringsdirektiv har införlivats i den nationella lagstiftningen. I Ryssland har gjorts vissa förberedelser för havsplaneringslagstiftning. Norge har sedan 2013 förvaltningsplaner för alla sina havsområden. I förvaltningsplanerna ingår även miljöfrågor som i Sverige och EU ingår i havsmiljödirektivet. Tyskland har sedan 2009 havsplaner för alla havsområden och ska göra en första översyn av havsplanerna. Finland har regional planering av territorialhavet och förbereder ny lagstiftning utifrån kraven i EU:s havsplaneringsdirektiv. I Litauen har havsplaner nyligen antagits. I avsnitten om respektive havsplaneområde redogörs för gränsöverskridande frågor att hantera och ta hänsyn till i havsplaneringen. Havsrätt och EU-lagstiftning Vid planering av havsområdena måste Sverige förhålla sig till både folkrätten och EU-rätten som ger möjligheter och begränsningar när det gäller Sveriges planering av olika användningar av havet. En havsplan kan inte begränsa en verksamhet eller ett intresse utöver vad som följer av havsrätten. Förenta Nationernas havrättskonvention, UNCLOS (SÖ: 2000:1) reglerar avgränsningen mellan ländernas maritima zoner (inre vatten, territorialhav, angränsande zon och ekonomisk zon) och vilka rättigheter och skyldigheter länderna har i de olika zonerna. Territorialhavet sträcker sig maximalt 12 nautiska mil från de s.k. baslinjerna och den ekonomiska zonen utgör området utanför, dock maximalt 200 nautiska mil från baslinjerna. En nautisk mil motsvarar 1 852 me- SBN 2015-12-08 205 2015-12-04 ter. De svenska maritima områdena är dock mindre och har varierande utsträckning beroende på var de möter andra länders gränser eller zoner. Det finns möjlighet att inrätta en angränsande zon som sträcker sig maximalt 24 nautiska mil från baslinjerna. Sverige har ännu inte inrättat en sådan zon. Den statliga utredningen, havsgränsutredningen föreslog i februari 2015 att en angränsande zon ska inrättas. Utredningens förslag är under beredning i regeringskansliet. I territorialhavet har Sverige suveränitet, vilket innebär obegränsad rätt att reglera olika verksamheter, med undantag av andra staters rätt till oskadlig genomfart med fartyg. I ekonomisk zon har Sverige suverän rätt att utforska, utnyttja och förvalta naturtillgångar i vattnet och på havsbotten och dess underlag. Sverige har även jurisdiktion när det gäller skyddet och bevarandet av den marina miljön, uppförande och användning av konstgjorda öar och andra anläggningar, samt naturvetenskaplig forskning. Genom Sveriges medlemskap i EU har fiskeregleringen förts över till EU inom ramen för EU:s gemensamma fiskeripolitik. I svensk ekonomisk zon har andra stater frihet till sjöfart och överflygning, och att lägga ut undervattenskablar och rörledningar. Om Sverige inrättar en angränsande zon i den ekonomiska zonen har vi bland annat rätt att skydda arkeologiska och historiska fynd. Sverige har suverän rätt till kontinentalsockeln med avseende på naturresurser, dvs. rätt till utvinning av mineraler och icke-levande material. Även EU-lagstiftning som rör miljö och olika sektorer påverkar havsplaneringen. När det gäller frågor som rör havet är utgångspunkten de rättigheter och skyldigheter som följer av havsrätten. De EU-direktiv på miljöområdet som har störst betydelse för havsplaneringen är havsmiljödirektivet, art- och habitatdirektivet, fågeldirektivet, vattendirektivet samt de båda direktiv som reglerar miljöbedömningar och miljökonsekvensbeskrivningar. När det gäller de havsrelaterade sektorerna är EU:s transport- och sjöfartspolitik, energipolitik och den gemensamma fiskeripolitiken väsentliga. De olika EU-lagstiftningarna är utgångspunkten för EU:s havsplaneringsdirektiv. Allmänna intressen i havsplaneringen Lagstiftningen (4 kap 10§ miljöbalken) anger att syftet med havsplanerna ska vara att bidra till en långsiktigt hållbar utveckling. Mark- och vattenområden ska användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde ska ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning ur ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt. Enligt förarbetena till havsplaneringslagstiftningen är vägning av allmänna intressen havsplaneringens främsta uppgift. I plan- och bygglagen beskrivs vad som räknas som allmänna intressen i kommunal planering. Allmänna intressen i kommunal planering är bland annat natur- och kulturaspekter, hänsyn till omgivningen samt vissa bestämmelser i miljöbalken. En del av de allmänna intressena är också riksintressen enligt miljöbalken. Riksintresse kan gälla för såväl områden som är skyddsvärda på grund av sina speciella natur- och kulturvärden, som för områden och anläggningar som är SBN 2015-12-08 206 2015-12-04 av betydelse för ett speciellt nyttjande, exempelvis områden för sjöfart, energi, yrkesfiske, försvar och kommunikation. Även allmänna intressen som inte kan utgöra riksintressen, exempelvis områden för vattenbruk, kan vara viktiga i havsplaneringen. Riksintressen Vilka områden/anläggningar som kan omfattas av riksintresseanspråk eller är av riksintresse framgår av 3 och 4 kapitlen i miljöbalken. Ett riksintresse väger tyngre än andra allmänna intressen vid en avvägning i den fysiska planeringen och riksintressets värde eller betydelse inte påtagligt får skadas. I 3 kap. miljöbalken regleras de verksamhetsanknutna hushållningsbestämmelserna. Flera myndigheter har enligt förordningen (1998:896) om hushållning med mark- och vattenområden ansvar att peka ut områden som de bedömer vara av riksintresse. I dagsläget finns det riksintresseanspråk i havet utpekade för yrkesfiske, kommunikation (sjöfart), totalförsvarets anläggningar, energi samt naturvård och friluftsliv. I många områden finns överlappande anspråk på riksintressen och olika användning kan vara i konflikt med varandra. Vid havsplanering ska en noggrann avvägning göras av vad områdena är mest lämpade för och en bedömning behöver göras i varje enskilt fall. Ett riksintresseanspråk innebär inte alltid ett förbud mot andra åtgärder i eller i närheten av området, men däremot att dess värden ska skyddas i planeringen. Om det finns motstridiga riksintresseanspråk ska havsplanen innehålla en avvägning och en prioritering av den användning som bäst främjar en långsiktig hushållning med havet. Totalförsvarets riksintressen väger enligt miljöbalken alltid tyngre än andra riksintressen. Havsplanerna ska enligt havsplaneringsförordningen (2015:400) redovisa de områden inom havsområdet som är av riksintresse enligt 3 kap. miljöbalken, dvs. de avvägda riksintressena, liksom andra allmänna intressen av väsentlig betydelse. Redovisningen kan komma att avvika från de anspråk på riksintressen som meddelats av myndigheterna. Se även avsnittet om Avvägning mellan intressen. De statliga myndigheter som ska peka ut områden som bedöms vara av riksintressen har var och en inom sitt verksamhetsområde uppsikt över hushållningen med mark och vattenområdena. Länsstyrelsen har uppsikt inom länet över hushållningen med mark- och vattenområden. I 4 kap. miljöbalken finns de geografiskt anknutna hushållningsbestämmelserna. Områden som har särskilt stora värden när det gäller natur- och kulturvård, turism och friluftsliv anges direkt i 4 kap. och dessa områden är i sin helhet av riksintresse. Det gäller bland annat större kust- och skärgårdsområden som inte får utsättas för exploatering som påtagligt skadar deras värden. Samtidigt hindrar bestämmelserna inte uppförande av anläggningar för totalförvaret och utveckling av befintliga tätorter eller av det lokala näringslivet i de här områdena, om andra lämpliga alternativ saknas. Det kan också vara möjligt att utvinna fyndigheter av ämnen eller material. Boverket har uppsikt över de områden som omfattas av 4 kap. 1–7 §§ miljöbalken. SBN 2015-12-08 207 2015-12-04 Mål och strategier Havsplanerna ska bidra till en hållbar utveckling. Planeringen ska utgå från mål och strategier på lokal, regional, nationell och internationell nivå, inklusive EU. Regeringen beslutade i augusti 2015 om en svensk nationell maritim strategi. Strategin innehåller regeringens vision för utveckling av de maritima näringarna: Konkurrenskraftiga, innovativa och hållbara maritima näringar som kan bidra till ökad sysselssättning, minskad miljöbelastning och en attraktiv livsmiljö. Visionen vilar på tre likställda perspektiv: Hav i balans, Konkurrenskraftiga maritima näringar och Attraktiva kustområden. De kommande havsplanerna lyfts fram som ett viktigt instrument för att styra utvecklingen i de svenska yttre havsområdena. Strategin omfattar och integrerar många politikområden; exempelvis näringspolitik, politik för regional tillväxt, sektorpolitik som rör havet och dess användning liksom miljöpolitik. Strategin utgör därigenom ett instrument för att genomföra en svensk integrerad havspolitik. Det övergripande målet för den svenska näringspolitiken är att stärka Sveriges konkurrenskraft och skapa förutsättningar för ökat antal jobb i fler och växande företag. Politiken ska bidra till att uppnå EU:s strategi för tillväxt och sysselsättning, EU2020. I det svenska regionala tillväxtarbetet ingår att ta fram och genomföra en regional utvecklingsstrategi (RUS), som innehåller visioner, mål och långsiktiga prioriteringar för utvecklingen i respektive län. Utvecklingsstrategierna tas fram av regionalt utvecklingsansvariga aktörer som, beroende på län, utgörs av länsstyrelser, landsting(region), kommun eller samverkansorgan. Inom klimat och energi-, transport-, fiskeri-, friluftslivs- och, säkerhets- och försvarspolitiken finns specifika mål relevanta för havsplaneringen. På EU-nivå har kommissionen har tagit fram en strategi för blå tillväxt med syfte att stärka tillväxten inom de sektorer som på olika sätt nyttjar havets resurser. Strategin fokuserar särskilt på utveckling av vattenbruk, förnybar havsbaserad energi, turism, marin bioteknik och utvinning av mineraler. Av de 16 svenska miljökvalitetsmålen är det främst Hav i Balans samt levande kust- och skärgård, Begränsad klimatpåverkan, Giftfri miljö, Ingen övergödning och Ett rikt växt- och djurliv som är centrala för havsplaneringen. Målet Hav i balans, samt levande kust och skärgård innebär att Västerhavet och Östersjön (inklusive Bottniska viken) ska ha en långsiktig hållbar produktionsförmåga och att den biologiska mångfalden bevaras. Kust och skärgård ska ha en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Näringar, rekreation och annat nyttjande av hav kust och skärgård ska bedrivas så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden ska skyddas mot ingrepp och andra störningar. Centralt för miljökvalitetsmålet är att åstadkomma ett hållbart nyttjande av havsmiljön och dess resurser. Miljökvalitetsmålen beskrivs av ett antal preciseringar. Några preciseringar är särskilt relevanta för havsplaneringen. Det gäller exempelvis bevarade ekosystemtjänster, gynnsam bevarandestatus, hotade arter, fungerande grön infrastruktur, värnande av friluftslivet och bevarade kultur- och naturvärden, men även preciseringar om god miljöstatus enligt havsmiljöförordningen (2010:1341) och god kemisk- och ekologisk status enligt vattenförvaltningsförordningen (2004:660). SBN 2015-12-08 208 Havs- och vattenmyndighetens samrådshandling 2015-12-04 Havsmiljöförordningen syftar till att uppnå god miljöstatus i EU:s havsområden senast 2020. För Sveriges havsområden har Havs- och vattenmyndigheten i föreskrift (HVMFS 2012:18) beslutat om vad som kännetecknar god miljöstatus och fastställt miljökvalitetsnormer med indikatorer. Myndigheten har även fastställt ett miljöövervakningsprogram. Ett åtgärdsprogram för att nå god miljöstatus ska beslutas under 2015, för att börja genomföras under 2016. Havsplaneringen är ett verktyg för att anpassa användningen av havet så att utvecklingsbehov tillgodoses samtidigt som miljömålen, inklusive god miljöstatus enligt havsmiljöförordningen nås och upprätthålls. Havsplaneringen ska stödja genomförande av havsmiljöförvaltningen genom att hänsyn tas till målen om god miljöstatus och genom rumslig planering som gynnar god miljöstatus (figur 3). I det föreslagna åtgärdsprogrammet finns åtgärder där havsplaneringen har en betydelsefull roll, som exempelvis åtgärder för att öka områdesskyddet, bidra till gynnsam bevarandestatus för arter och habitat och framtagande av vägledningar för havsmiljörelaterade miljökonsekvensbeskrivningar. Inom ramen för vattenförvaltningsförordningen finns det på motsvarande sätt mål i sötvatten och kustområdet. Sveriges fem vattenmyndigheter ska besluta om nya förvaltningsplaner, miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram under 2015. Internationella miljömål som berör havsplaneringen är bland annat de som överenskommits genom regionala havskonventioner, exempelvis Helcom Aktionsplan för Östersjön samt mål framtagna inom Ospar för Nordostatlanten. EU:s Österssjöstrategi har som övergripande mål Rädda havsmiljön, Länka samman regionen och Öka välståndet som på olika sätt relaterar till havsplane-ring. Till stöd för målen finns en särskild handlingsplan som stödjer genom-förande av ett beslut inom Helcom om att det ska finnas havsplaner på plats i Östersjöområdet senast 2020. Figur 3. Hur havsmiljöförvaltning och havsplanering hänger i ihop. SBN 2015-12-08 209 2015-12-04 Planeringsbehov Anspråken på användning av våra havsområden ökar och förväntas öka ytterligare i framtiden. Samtidigt har vi flera miljöutmaningar i havet såsom hantering av övergödning, effekter av miljöskadliga och farliga ämnen och en förändrad biologisk mångfald. Den förväntade utvecklingen inom olika sektorer leder till ökat tryck på såväl havet som resurs som dess tillgänglighet. Detta i sin tur ökar risken för intressekonflikter. Sektorintressena måste ses i ett helhetsperspektiv och de kumulativa (ackumulerade) effekterna och konsekvenserna av utveckling i såväl Sverige som i våra grannländer måste beaktas och ses i ett långsiktigt perspektiv. Havsplanering är ett viktigt verktyg för att illustrera förväntad och planerad utveckling ur ett helhetsperspektiv och visa på möjliga konsekvenser för havet. Genom arbetet med att ta fram de första havsplanerna påbörjas ett tvärsektoriellt kunskapsuppbyggande samtidigt som det skapas en ökad förståelse för förutsättningar och konsekvenser för nyttjandet av havet. För att ge en närmare bild av vad som ska hanteras i havsplaneringen sammanfattas här planeringsbehov utifrån nuläget och förväntad utveckling i de maritima sektorerna samt i fråga om försvar, natur- och kulturvård och klimat. För mer detaljerad beskrivning och analys hänvisas till Havsplanering – Nuläge 2014. Sjöfart Sverige är beroende av sjöfart som svarar för den dominerande delen av transporterna i den svenska utrikeshandeln – cirka 90 procent mätt i volym eller cirka 180 miljoner ton per år transporteras någon gång i transportkedjan med fartyg. Utöver det transporteras cirka 30 miljoner passagerare per år med färja till och från Sveriges grannländer. Näringslivet är beroende av ett välfungerande transportsystem där olika transportsslag (sjöfart, väg och järnväg) samverkar. Som ett led i arbete med att uppnå klimatmålen kan långväga godstranporter alltmer komma att flyttas från väg till vatten. Fartygen är viktigaste komponenten i själva sjötransportsystemet. Trafiken är dynamisk och styrs framförallt av marknadsförutsättningar. Hamnarna är viktiga som omlastningspunkter. Till sjöfartens infrastruktur hör också farleder och fartygsstråk, där farlederna oftast går inomskärs till och från en hamn och fartygsstråken går utomskärs där det inte finns någon avgränsning i sidled. De riksintressen Trafikverket har meddelat avser både strategiska hamnar, farleder och viktigare fartygsstråk. Fram till 2050 förväntas sjötransporterna till havs mätt i tonkilometer mer än fördubblas. För svenska sjötransporter inom svenskt territorialvatten spås en motsvarande ökning om nästan 80 procent. Samtidigt har storleken på de fartyg som anlöper svenska hamnar ökat kontinuerligt under en lång följd av år. Ökningen av sjöstransporterna kan öka riskerna för olyckor och oönskade utsläpp i havet. Även om också djupgåendet har ökat så är det framför allt längden och bredden på fartygen som har ökat snabbast. Större fartyg leder tillsammans med höga säkerhetskrav till större krav på farlederna. Fartygen närmar sig, eller har nått, de storlekar som farlederna kan klara utan breddning och fördjupning. SBN 2015-12-08 210 2015-12-04 Infrastruktur Det kan i framtiden bli aktuellt med nya fasta förbindelser som passerar havet. Vissa inledande utredningar och undersökningar har gjorts för förbindelser i Öresund (tunnelbana Malmö–Köpenhamn och tåg- och vägtunnel Helsingborg–Helsingör), liksom i Norra Kvarken (bro Umeå–Vasa). Det har även diskuterats en fast förbindelse mellan Sverige–Åland–Finlands fastland. Det finns fiberoptiska kablar för elektronisk kommunikation utlagda på havsbotten, som förbinder Sverige med våra grannländer. Även radiolänkar ingår i kommunikationsstrukturen, exempelvis mellan Sverige och Danmark över Öresund samt mellan det svenska fastlandet och Gotland. Radiolänkar behöver en fri-sikt korridor mellan sändare och mottagare. Nord Stream är en naturgasledning (två parallella rör) mellan Ryssland och Tyskland som passerar Sveriges ekonomiska zon. Det finns planer på ytterligare ledningar. Det finns även en naturgasledning mellan Danmark och Sverige. Energi Samhällsutvecklingen innebär ett beroende av el, vilket förutsätter ett robust och driftsäkert överföringsnät och en alltmer integrerad europeisk elmarknad. Behov av god tillgång till energi är av central betydelse för näringslivet, i synnerhet för den energiintensiva basindustrin. Elberoendet innebär att långvariga elavbrott inte accepteras. I Sverige utgörs den havsbaserade elproduktionen av ett fåtal vindkraftsanläggningar placerade utmed kusten. Produktionen utgör i nuläget bara en mindre del av den svenska elproduktionen och uppgick 2013 till cirka 0,6 TWh, vilket var ca 0,4 procent av den totala produktionen. Det finns dock flera tillstånd för installation av havsbaserad vindkraft som ännu inte nyttjats på grund av otillräckliga marknadsförutsättningar. Dessa tillstånd motsvarar en sammanlagd årlig elproduktion på cirka 8,8 TWh, vilket ska ställas mot en av riksdagen beslutad planeringsram om 10 TWh 2020. Därtill finns pågående tillståndsärenden motsvarande flera TWh installerad effekt. När det gäller vindkraftsteknik är trenden allt större turbiner, högre torn och större vingbredd. Det utvecklas också teknik för lokalisering på större djup än vad som idag är möjligt. Flytande vindkraftverk kan komma att finnas tillgängligt inom ett tiotal år. Energimyndigheten har meddelat riksintressen för havsbaserad vindkraft utifrån kriterier såsom årsmedelvind, djup och områdesstorlek. Dessa riksintressen motsvarar i stor utsträckning befintliga och planerade vindkraftsprojekt. En större försöksanläggning för vågkraft är under uppbyggnad på västkusten. Anläggningen som byggs stegvis förväntas stå färdig år 2020. För vågkraft har ingen samlad kartering av lämpliga områden gjorts och det är osäkert om vågkraft kommer att växa i svenska vatten. Tekniken förväntas i första hand kommersialiseras utomlands. En utvecklad havsbaserad elproduktion kan komma att bli en viktig faktor för att möjligheten att uppnå såväl EU:s som Sveriges klimatmål. EU har beslutat att andelen förnybar energi ska öka till år 2030. Målet kan innebära ökade anspråk på havsområdet för förnybar energi, vilket avspeglas i att regeringen 2014 gav Energimyndigheten i uppdrag att utreda förbättrade stödmekanismer för havsbaserad vindkraft. SBN 2015-12-08 211 2015-12-04 Det finns också en strävan att öka den europeiska integrationen av elnäten. Sådan energiöverföring omfattar installation, drift och underhåll av sjökabelförbindelser. Det finns elförbindelse i form av sjökabel med Finland, Danmark, Tyskland och Polen. Vidare anläggs för närvarande en ny förbindelse med Litauen, liksom planeras ytterligare en med Tyskland. I energisammanhanget kan också nämnas att de svenska kärnkraftverken använder havsvatten för kylning, men detta sker i direkt anslutning till kusten och inte i havsplaneområdena. Utvinning och lagring av material Sveriges geologiska undersökning, SGU, har tagit fram underlag om förekomster av mineral, olja, naturgas och skiffergas, liksom områden med sand och grus på den svenska kontinentalsockeln. Det förekommer idag dock mycket begränsad utvinning på den svenska kontinentalsockeln och det finns inte heller riksintressen meddelade för områden med fyndigheter av ämnen eller material i havet. För närvarande finns ett tillstånd för marin sand- grus och stentäkt. Det är vid Sandhammarbank söder om Ystad. Sanden används för att motverka pågående stranderosion i närområdet. Marin sand och grus kan vara ett alternativ till naturgrus på land och det finns näringsintresse för ökat sand- och grusuttag. En åtgärd inom den svenska maritima strategin är att se över om och under vilka förutsättningar utvinning av marin sand och grus kan ske på svensk kontinentalsockel i syfte att bidra till en hållbar materialförsörjning. I fråga om prospektering av olja avslog regeringen 2009 en begäran om förlängning av ett undersökningstillstånd i sydöstra Östersjön. Sverige har heller inte i svensk lagstiftning införlivat de delar av EU:s offshoredirektiv (2013/30/EU) som krävs för att tillåta gas- och oljeutvinning i svenskt sjöterritorium eller ekonomisk zon. I närområdet förekommer dock utvinning av olja på polsk och rysk kontinentalsockel, liksom undersökningar på den lettiska sockeln. Det förekommer skiffergas i Östersjön, men bedömningen är att det under överskådlig tid inte är aktuellt med utvinning på den svenska kontinentalsockeln. Geologisk lagring av koldioxid får endast ske i Sveriges ekonomiska zon och de områden som inte ingår i fastigheter i svenskt territorialhav från en nautisk mil utanför baslinjen, dvs. motsvarande havsplaneområdet. Sveriges geologiska undersökning har identifierat två områden i Östersjön och ett i Kattegatt där det finns geologiska förutsättningar för potentiell koldioxidlagring. Det pågår gränsöverskridande projekt om att ta fram en lagringsatlas och se över lagringspotentialen i Östersjön. Yrkesfiske Yrkesfiske är viktigt regionalt och lokalt och bidrar till kustsamhällens identitet och livskraft. Fisket bedrivs mer eller mindre intensivt i alla Sveriges havsområden, men det finns en dynamik i fisket som gör fisketrycket varierar geografiskt och över tid. Småskaligt fiske sker normalt inom begränsade områden och i bland stationärt, medan annat fiske sker flexibelt och över stora områden. Var fiske bedrivs varierar mellan säsong, men också hur fiskemöjligheterna, dvs. fiskbestånden och regleringen av dessa, utvecklas. SBN 2015-12-08 212 2015-12-04 En grundförutsättning för yrkesfisket är tillgång till goda fiskbestånd, som i sin tur är beroende av olika livsmiljöer under sina livsstadier. Särskilt kustområdena utgör lek- och uppväxtområden för många marina organismer, även om det finns lekområden även längre ut från kusten. Det finns behov av att skydda miljöerna som utsätts för hårt tryck. Riksintresset för yrkesfiske omfattar framförallt fångstområden, men även hamnar, vandringsområde och ett fåtal lek- och rekryteringsområden. Det pågår en kontinuerlig utveckling av fiskförvaltningen. Det pågår förhandlingar om en långsiktig förvaltningsplan för flera arter inom EU. Planen omfattar sill, skarpsill och torsk i Östersjön. Det pågår även en utveckling av mer selektiva redskap för att minska mängden oönskad bifångst. Som ett led i en reformerad gemensam fiskeripolitik inom EU beslutad 2013 kommer fler beslut i förvaltningen att fattas på regional nivå för Östersjön och Nordsjön Samtidigt pågår sedan en längre period en rationalisering i den svenska fiskerinäringen som innebär färre yrkesfiskare och fiskefartyg. Vattenbruk och blå bioteknik Vattenbruk bedrivs nästan uteslutande nära kusten och inte inom havsplaneområdet. Det finns ingen samlad kartläggning av utvecklingsområden för vattenbruksverksamhet i havsplaneområdena. Inom havs- och fiskeprogrammet kan dock stöd komma att ges till kommuner för att i kommunala översiktsplaner inkludera vattenbrukets placering. I en framtid kan det bli aktuellt med odlingar i utsjön. Det pågår forskning och teknikutveckling både vad gäller arter och odlingsmetoder. Det pågår bland annat försök med odling av makroalger och andra marina organismer i Västerhavet. Olika alger kan bl.a. användas i livsmedelsproduktion eller för framställning av biobränsle. Genom ökad kunskap och utveckling av blå bioteknik kan det i en framtid bli aktuellt med utvinning av genetiska resurser även för andra användningar industriellt eller som läkemedel. Försvar Försvarsmaktens uppgift är att upprätthålla och utveckla ett militärt försvar med förmåga till väpnad strid. För att uppnå och behålla förmågan till väpnad strid på och under vattnet finns marina övnings- och skjutfält inrättande runt Sveriges kust. Försvarets radioanstalt bedriver signalspaning som är störningskänslig och har behov av skydd för att motverka störningar från andra verksamheter i närområdet, och i vissa fall även på långa avstånd. Försvarsmakten har pekat ut riksintressen (3 kap. 9 § andra stycket miljöbalken) och deras influensområden, samt andra områden av betydelse för totalförsvarets militära del (3 kap 9§ första stycket miljöbalken). Riksintressena avser skjut-, spräng-, hamn- och flygverksamhet, radar, sensorer, kommunikationsanläggningar med mera. Friluftsliv (inkl. fritidsfiske) och besöksnäring Friluftsliv och besöksnäring/turism spänner över många aktiviteter och politikområden. Det marina friluftslivet innebär många skilda aktiviteter som båtliv, kajakpaddling, skridskoåkning, bad, dykning, fågelskådning och andra naturupplevelser. Bland annat finns det ca 800 000 fritidsbåtar i Sverige. Det SBN 2015-12-08 213 2015-12-04 finns också goda förutsättningar för fritidsfiske i Sverige och det uppskattas att ca 800 000 människor boende vid kusten bedrev fritidsfiske 2013. Närheten till havet gör kustlandskapet attraktivt för boende, rekreation och turism. Den kustnära besöksnäringen, som är betydande och växande, kan ses som en basnäring i många kommuner och är viktig för regional och lokal utveckling. Friluftsliv och turism kan både vara i konflikt och samverka med varandra. Exempelvis kan exploatering av natursköna platser för turismaktiviteter och båtliv vara i konflikt med friluftslivet. Friluftsliv och turistverksamhet sker framförallt nära kusten och i mindre utsträckning i havsplanområdena. Utpekade riksintressen för naturvård och friluftsliv (inklusive fritidsfiske) enligt 3 kap. 6 § miljöbalken, liksom de områden som anges i 4 kap 2 § i samma lag, där turismens och friluftslivets, främst det rörliga friluftslivets, intressen ska beaktas, sträcker sig ut i havsplaneområdena. Kulturmiljö Sverige har viktiga kulturmiljöer i kust- och skärgårdslandskapet, bland annat fiskelägen, badorter, hamnar, befästningar, fyr- och lotsplatser samt kustanknuten industri. Dessa platser ligger inte geografiskt inom det statliga havsplaneområdet, men havsplaneringen kan ha indirekt påverkan på miljöerna, exempelvis genom påverkan på landskapsbilden eller att förutsättningarna för yrkesfisket ändras. Mer direkt berörs havsplanerna av det omfattande kulturarv som finns under vatten och som främst består av fartygslämningar och submarina landskap, sjunkna boplatser och rester från olika tidsåldrar. Det saknas dock kunskap såväl vad gäller detaljer, som översikter och sammanställningar om kulturvärdena i havet. Riksantikvarieämbetet har påbörjat ett arbete med att ta fram urvalskriterier för att identifiera områden av riksintressen för kulturmiljövården till havs. Arbetet kommer att genomföras i dialog med bland annat länsstyrelsen och Statens maritima museer. Ett planeringsunderlag i form av beskrivning av värden som utgör riksintressen till havs kan utgöra grunden till ett förslag om skyddade områden för havsplaneringen att ta hänsyn till. Kulturmiljöerna och kulturarvet bidrar också till en kulturturism som bedöms ha potential att öka. Naturskydd Befintliga naturreservat, Natura 2000-områden och nationalpark i havet omfattar ca 9 900 km2 eller 6,3 procent av svenskt inre vatten, territorialhav och ekonomisk zon. Sverige har som ett etappmål inom miljömålen att öka andelen till minst 10 procent till 2020. Samtidigt ska de skyddade områdena vara geografiskt representativa och ekologiskt sammanhängande, vilket de inte är i dagsläget. Fågel- och sälskyddsområden, Natura 2000-områden enligt EU:s fågeldirektiv och ytterligare några kategorier områden ingår inte i andelsmålet, men är viktiga i havsplaneringen. Några av områdena är också s.k. Helcom eller Ospar MPA-områden. MPA står för ”marine protected area” som betyder marint skyddat område på svenska. De marina områden som är skyddade utgör en del av den gröna infrastrukturen i havsområdena. Havets gröna infrastruktur, som bara delvis är skyddad, utgörs av livsmiljöer för olika arter, spridningsvägar och flytt- och vandringsstråk för fågel, fisk och andra djurarter. Det saknas ännu en enhetlig och sam- SBN 2015-12-08 214 2015-12-04 lad kunskap om den gröna infrastrukturen i havsområdet, det vill säga om hur viktiga marina livsmiljöer och processer hänger samman i tid och rum. Det pågår övervakning och undersökningar i havsområdet, såväl vad gäller oceanografiska förhållanden som maringeologi, djup och biologisk mångfald inklusive fiskbestånd. Det finns särskilda områden och lokaler i havsplaneområdet för övervakning av sediment ifråga om metaller och organiska miljögifter för havsplaneringen att ta hänsyn till. Säkerhet och risker Östersjön är ett hårt trafikerat hav och står för ca 15 procent av världens sjötransporter. Idag beräknas ca 2000 fartyg förflytta sig på Östersjön vid varje givet tillfälle, vilket ger 3500 – 5000 fartyg per månad. Ökade sjötransporter leder till ökad risk för sjöolyckor, framförallt grundstötning och kollision. Redan i dag beräknas en större olycka (300–500 ton) inträffa vart fjärde år i Östersjön eller Västerhavet, även om risken varierar mellan områden. Störst risk för en stor oljeolycka är i Öresund och Kattegatt. Riktigt stora olyckor (5000–150 000 ton) beräknas inträffa med 26 års intervall i samma områden. Olyckor kan medföra utsläpp i havet av olja, kemikalier eller andra ämnen vilka medför negativa konsekvenser för människor och miljö. Även kärnkraft och petrokemisk industri kan påverkas om utsläpp av olja eller andra skadliga ämnen sker i närheten av kylvattenintag. Stopp i produktionen kan få stora ekonomiska konsekvenser. Kärnkraften är också i sig en verksamhet omgärdad av hårda säkerhetskrav och det sker sjötransporter av kärnavfall. Förutom sjöfart kan även andra verksamheter i havet, t.ex. vindkraft medföra olyckor. Det finns också risker med läckage från vrak och utsläpp från materiel som dumpats eller deponerats i havet, t.ex. från ammunition, kemiska stridsmedel och/eller sedimentbankar med ansamlingar av miljöskadliga ämnen. Störningar som uppstår till följd av olyckor till havs kan påverka möjligheterna att upprätthålla viktiga samhällsfunktioner. Havsplaneringen har att ta hänsyn till risker, men kan även vara ett verktyg för att minska dessa, exempelvis genom att bidra till utveckling av trafikreglering till havs i tid och rum. Klimat Havsplaneringsdirektivet pekar på vikten av att ta vederbörlig hänsyn till effekterna av klimatförändringar när havsplaner utarbetas. Medlemsstaterna bör säkerställa att planeringsprocesserna leder till en övergripande planering där man anger de olika användningarna av haven och tar hänsyn till långsiktiga förändringar till följd av klimatförändringen. Klimatförändringar kommer att påverka haven och människans möjlighet att nyttja havets som resurs på många olika sätt vilket havsplanerna måste förhålla sig till. Klimatförändringar kommer med stor sannolikhet att förändra ekosystemen, isläggningsmönster, strömmar och syresättning, vind- och vågmönster. Människans utsläpp av koldioxid innebär även en ökad försurning av haven med potentiellt långtgående konsekvenser för organismer och ekosystem. De klimatologiska förutsättningarna och deras förväntade ändring i tid, både avseende medelvärden och variabilitet, är således viktiga parametrar för planeringsprocessen. Planeringen behöver därför utgå från den bästa aktuella SBN 2015-12-08 215 2015-12-04 kunskapen om det befintliga och förväntade klimatet i havsplaneområden samt regelbundet ta in ny kunskap om klimatförändringen i uppdateringscyklerna. Klimatet har även en rad mer indirekta kopplingar till havsplaneringen. Havsplaneringsdirektivet påpekar t.ex. att sunda marina ekosystem och deras olika tjänster, om de integreras i planeringsbesluten, ger betydande fördelar i fråga om livsmedelsproduktion, rekreation och turism, begränsning av och anpassning till klimatförändringar, kontroll av kustförändringar och förebyggande av katastrofer. Klimatfrågan kopplar även till själva anspråken på nyttjandet av havet. Med tanke på det överhängande behovet att minska utsläppen av växthusgas inom förhållandevis kort tid, kommer sannolikt anspråken att nyttja havsområden för produktion av olika former av fossilfri energi att öka, t.ex. havsbaserad vind- eller vågkraft. Begränsning av klimatförändringen kan även innebära förändrade transportmönster, t.ex. överflyttning från väg till sjöfart, förutsatt att sjöfarten kan använda sig av fossilfria bränslen eller effektiv utsläppssnål framfart. Havsplaneringen behöver därför ses i ljuset av befintlig nationell och internationell klimatpolitik och dess sannolika förändringar, t.ex. skärpningar av utsläppsmålen eller mer konkreta utsläppsbanor som sannolikt behövs om världen ska nå målet att begränsa den globala uppvärmningen till två grader. Även utifrån ett klimatanpassningsperspektiv kan det finnas anspråk som havsplaneringen behöver ta hänsyn till. Som anpassning mot kusterosion, t.ex. i svenska kustkommuner, används redan idag metoder såsom sandfodring. En ökad användning av sandfordring innebär ett ökat behov av sand och troligvis ökade anspråk på sandsugning från havets botten. Klimatet kopplar alltså till havsplaneringen genom direkta effekter på vissa former av nyttjanden, genom påverkan av ekosystemens status och tjänster för begränsning av och anpassning till klimatförändringen, men även genom påverkan av själva anspråken på hur havet bör nyttjas. Hur klimatet kan hanteras inom havsplaneringen är således en mycket komplex fråga varför nationsövergripande samarbete är nödvändigt. SBN 2015-12-08 216 2015-12-04 Planeringsprocess Planering i cykler Havsplanering är en process som genomförs över flera år. Planeringen kan beskrivas i cykler, där man går från inhämtning av information och analys av nuläget till planering där havsplanerna blir resultaten av planeringsprocesserna. Därefter tillämpas planerna och en uppföljning görs löpande. Enligt havsplaneringsförordningen ska nya förslag till havsplaner tas fram vid behov eller minst vart åttonde år. Figur 4. Planeringscykel. Havsplanering är en lärandeprocess där kunskap, nya planeringsanspråk och intressen tas tillvara och används i kommande cykler. Deltagande och dialog För att säkerställa helhetsperspektivet i respektive havsplan och därmed skapa möjlighet för välgrundade avvägningar behöver berörda ges möjlighet att på olika sätt delta och bidra i arbetet. Ambitionen är att ett brett deltagande ska ge deltagarna nytta också för egen del av att delta i arbetet med planerna och i nästa steg dela ansvaret för tillämpning av planerna. Havsplaneringen ska vara en öppen process och ge möjlighet till medverkan för de som berörs på nationell, regional och kommunal nivå, men även bransch- och intresseorganisationer, liksom forskningsinstitutioner ska beredas möjlighet att på olika sätt medverka. Arbetet kommer också att innebära samverkan med grannländer och internationella organisationer. Formen för deltagande i processen kommer att se olika ut för olika deltagare, såväl över tid i processen som på vilket sätt. Formella samråd kommer att genomföras för inriktningsdokumentet, miljöbedömningsarbetet och förslag till respektive havsplan. Utöver de formella samråden arbetar Havs- och vattenmyndigheten med ett kontinuerligt dialog- och samverkansarbete under hela havsplaneringsprocessen. SBN 2015-12-08 217 2015-12-04 Deltagande och dialog ska bidra till att • havsplanerna uppfattas som gemensamma och av stort värde för utvecklingen av nyttjande och bevarande av de svenska haven, • förståelse och acceptans uppnås så att föreslagna planer kan beslutas av regeringen och verka som riktningsgivare för nyttjande och bevarande, • havsplanerna fokuserar på de mest relevanta frågorna och bygger långsiktig kunskap och förståelse kring nyttandet av havet och • skapa förutsägbarhet för aktörer, inklusive näringsidkare. Tidsplan och process för utarbetande av havsplaner Havs- och vattenmyndigheten har målsättningen att förslag till havsplaner ska överlämnas till regeringen 2018/19. Den exakta tidpunkten för överlämnande av förslag till regeringen är beroende av de synpunkter som lämnas i de samråd som ska genomföras av planförslagen. Den förhållandevis snäva tidsplanen motiveras av att det kan vara en fördel att få fram första planeringscykelns havsplaner relativt snart, så att de kan stödja och underlätta det kommunala planarbetet, att processen i sig kommer att påskynda arbetet med att ta fram bättre planeringsunderlag för framtida planeringscykler och att möjligheten ökar att påverka och bidra till samordning med våra grannländers havsplanering. Figur 5. Tidsplan. Utvecklingen av Sveriges havsplaner föreslås ske i en stegvis planeringsprocess som presenteras närmare nedan. Detta förslag till inriktningsdokument med avgränsning av miljöbedömning utgör en del i det första steget. Steg 1. Bedömning av nuläge och fastställande av inriktning 2013–2016 (pågående steg) Första steget i planeringsprocessen utgörs av förberedelser för planering där en nulägesbeskrivning tas fram och där havsplaneringens inriktning fastställs i ett inriktningsdokument. En avgränsning görs för de kommande miljökonsekvensbeskrivningarna. SBN 2015-12-08 218 2015-12-04 Nulägesbeskrivningen ger en överskådlig bild av förutsättningar för att nyttja havsområdenas resurser och de intressen och anspråk som finns i dagsläget, samt den förväntade utvecklingen. Rapporten har tagits fram i dialog där berörda har deltagit i möten och haft möjligheter att lämna synpunkter på innehållet. Inriktningsdokumentet anger havsplaneringens inriktning och ska stödja och vägleda arbetet med att utveckla havsplaner, men också skapa tydlighet för berörda kring den fortsatta planeringsprocessen. För att få bred förankring för havsplaneringens inriktning genomförs ett samråd av dokumentet. Efter samrådet fastställer Havs- och vattenmyndigheten dokumentet, som blir vägledande för den fortsatta processen. Avgränsningsdokumentet beskriver avgränsning av det fortsatta miljöbedömningsarbetet och presenterar vad miljökonsekvensbeskrivningarna ska fokusera på och hur arbetet ska bedrivas. Havs- och vattenmyndigheten har valt att låta avgränsningsdokumentet ingå som en del i inriktningsdokumentet. Sverige kommer i samband med det nationella samrådet om inriktningsdokumentet underrätta våra grannländer i enlighet med Esbokonventions krav på underrättelse. Underrättelsen ombesörjs av Naturvårdsverket. Steg 2. Utarbetande av förslag till havsplaner och ev. föreskrifter, 2015/17 I andra steget sker själva planeringsbetet, dvs. förslag till havsplaner och eventuellt föreskrifter utarbetas. Preliminära konsekvensbedömningar tas också fram. Arbetet genomförs med det organisatoriska upplägg som beskrivs översiktligt nedan och sker i samverkan och dialog med berörda. Under hösten 2015 påbörjas en tematisk fördjupning. Därefter följer arbetet med att ta fram utkast till planförslag och föreskrifter som i olika omgångar diskuteras med berörda i tvärsektoriella möten och i en hearing. Förslag till havsplaner går sedan ut på samråd i enlighet med steg 3 nedan. Steg 3. Samråd om förslag till havsplaner, ev. föreskrifter och konsekvensbeskrivningar, 2017/18 Förslag till havsplaner som består av plandokument med plankartor och planbeskrivningar, samt ev. förslag till föreskrifter går ut på samråd. Till förslagen bifogas redogörelser för de överväganden inklusive avvägningar mellan intressen som ligger till grund för förslagen, liksom preliminära miljökonsekvensbeskrivningar och samhällsekonomiska bedömningar. Steg 4. Förslag till havsplaner och ev. föreskrifter färdigställs och överlämnas till regeringen, 2018/19 Havs- och vattenmyndigheten bearbetar inkomna synpunkter, för att därefter bearbeta och färdigställa slutliga förslag till havsplaner och ev. föreskrifter. Planerna överlämnas till regeringen tillsammans med en redogörelse för inkomna synpunkter och det övriga underlag som har betydelse för bedömningen av förslaget och som krävs enligt havsplaneringsförordningen. Till förslagen bifogas slutliga miljökonsekvensbeskrivningsdokument som redogör för miljökonsekvenserna av respektive planförslag samt vilka bakomliggande miljöaspekter som har hanterats. SBN 2015-12-08 219 2015-12-04 Övergripande upplägg för arbetet Havs- och vattenmyndigheten har ansvaret att leda och samordna planeringen samt utarbeta förslag till havsplaner. Myndigheten ansvarar också för att strategisk miljöbedömning och samhällsekonomiska konsekvensbedömningar genomförs. I arbetet med havsplanering har Havs- och vattenmyndigheten en sektorsövergripande roll. Vid myndigheten finns en planeringsfunktion som är navet för arbetet med att utarbeta havsplanerna. Uppgiften är att se till att planeringsmål och -strategier får genomslag i planeringen och att olika sakområden ses i en helhet där såväl synergier som konflikter beaktas. Planeringsfunktionen ansvarar också för att samordna, driva och kommunicera den övergripande processen så att de tre havsplanerna tas fram med ett nationellt perspektiv och koordineras såväl nationellt som internationellt. Till stöd för arbetet inrättar och leder Havs- och vattenmyndigheten olika arbetsgrupper. Nedan föreslås övergripande upplägg för arbetet och vilka grupper som kan komma att formas. Figur 6. Övergripande upplägg. Planeringsgrupp En planeringsgrupp med bred kompetens på Havs- och vattenmyndigheten samordnar och leder planeringsprocessen, samt leder arbetet med att utarbeta planförslag. I arbetet ingår att beställa och inhämta de underlag och synpunkter ifrån arbetsgrupper på nationell och regional nivå, som behövs för att utarbeta planförslagen. SBN 2015-12-08 220 2015-12-04 Nationell och tematisk samverkan Tvärsektoriell myndighetschefsgrupp Gruppen har deltagande av myndighetschefer från de nationella myndigheter som är berörda av havsplaneringsarbetet samt myndighetschefer från samordnande länsstyrelser. Kommunerna representeras av Sveriges kommuner och landsting, SKL. Syftet med chefsgruppen är att bekräfta koordineringen mellan myndigheterna genom hela planeringsprocessen och diskutera övergripande strategiska planeringsfrågor. Havs- och vattenmyndigheten kommer att använda sig av befintliga samordningsformer såsom Samordningsgruppen för havs- och vattenmiljöfrågor, SamHav, för att uppfylla syftet med gruppen. Tvärsektoriell referensgrupp Havs- och vattenmyndigheten leder referensgruppen som är sammansatt av representanter på chefsnivå från i första hand centrala myndigheter och samordnande länsstyrelser. Kommunerna representeras i arbetsgruppen av Sveriges kommuner och landsting, SKL. Referensgruppen kommer att ha en viktig funktion för avstämning av helhetsperspektiv, konsekvensbedömningar, förankring och acceptans genom hela planeringsprocessen. Tematiska arbetsgrupper Tematiska arbetsgrupper upprättas för att samlat kunna diskutera och utarbeta sektorunderlag och sektorperspektiv som bidrag till utarbetandet av planerna. De tematiska grupperna leds av Havs- och vattenmyndigheten och består främst av representanter från centrala myndigheter och kustlänsstyrelser. De tematiska grupperna har ett nationellt perspektiv, men ska vid behov fokusera på respektive plans specifika förutsättningar. Tematiska grupper inrättas för sjöfart, energi, fiske, regional tillväxt, naturvård och försvar och säkerhet. Bransch- och intresseorganisationer Planeringsarbetet kräver kunskap och synpunkter från bransch- och intresseorganisationer. Förslagen till havsplaner behöver också förankras hos berörda intressenter. Organisationerna kommer att bjudas in till gemensamma möten med de tematiska arbetsgrupperna och den tvärsektoriella referensgruppen. Härutöver förutses löpande tematiska diskussioner med berörda bransch- och intresseorganisationer kring olika problemställningar, förslag till planeringslösningar osv. Innan planförslagen färdigställs för formellt samråd kommer även en hearing att hållas. Samordning mellan havsplaneområden Utarbetande av havsplaner kräver samordning mellan planområdena. Havsoch vattenmyndigheten leder samordningen med stöd av samordnande länsstyrelser. Samordning kommer att ske på både chefs- och handläggarnivå. Regionalt arbete och samverkan med kommunerna Havsplaneringen är komplex och förutsättningarna skiljer sig åt mellan de olika planområdena, dels de naturgivna förutsättningarna och planeringsbehoven, men också antal berörda att involvera och samarbeta med inom respektive område. Hur arbetet organiseras inom respektive havsplaneområde kan därför skilja sig åt. Nedan beskrivs huvudsakligt upplägg av det regionala arbetet. SBN 2015-12-08 221 2015-12-04 Samordnande länsstyrelser Samordnande länsstyrelser i Kalmar, Västernorrlands och Västra Götalands län ansvarar för regionala samverkansprocesser inom respektive planområde och samordnar arbetet för berörda kustlänsstyrelser. Länsstyrelsen i Västra Götaland har även ansvar för att utveckla det länsstyrelsegemensamma arbetet med it-system, datainsamling och bearbetning av underlag för havsplanering. De samordnande länsstyrelserna deltar i tvärsektoriell referensgrupp och i tematiska arbetsgrupper. Kustlänsstyrelser Länsstyrelserna har en viktig roll i samordningen mellan statlig och kommunal planering, liksom när det gäller kopplingen mellan land och hav. De 14 kustlänsstyrelserna deltar aktivt i Havs- och vattenmyndighetens arbete för kommunal medverkan och i annat stödjande arbete gentemot kommunerna. Länsstyrelserna tar också vid behov fram kompletterande regionalt planeringsunderlag, exempelvis från kommuner och utvecklingsansvariga aktörer eller internt från länsstyrelsen i frågor som faller inom länsstyrelsens normala ansvarsområden. Representanter från kustlänsstyrelserna deltar i tematiska arbetsgrupper. Kustlänsstyrelsen erhåller sedan 2012 finansiering för havsplaneringen. Samverkan med regionala organ Aktörer med regionalt utvecklingsansvar i respektive län leder och utvecklar det regionala tillväxtarbetet. Det regionala utvecklingsansvaret innehas, beroende på län, av landsting/kommun, ett samverkansorgan eller en länsstyrelse. Det finns också ett regionplaneorgan för Göteborgsregionen och regionplanering som genomförs av Stockholms läns landsting som behöver samordnas med den statliga havsplaneringen. De regionala aktörerna ska ges möjlighet att medverka i planförslagsarbetet. Kustlänsstyrelserna kommer att stödja Havs- och vattenmyndigheten i arbetet med samverkan med de regionala aktörerna. Samverkan med kommuner Berörda kommuner ska ges möjlighet att medverka i planförslagsarbetet. Kommunerna har en viktig roll för havsplaneringen eftersom den statliga och kommunala planeringen överlappar i större delen av territorialhavet. Kommunerna ansvarar också för planeringen av havsområdet närmast kusten och på land vilket påverkar den statliga havsplaneringen. För att koordinera lokala förutsättningar och det nationella perspektivet är det nödvändigt med samverkan mellan staten och kommunerna. Förutom att kommunerna förväntas bidra med underlag och synpunkter vid utarbetande av havsplanerna, syftar samverkan till att skapa beredskap för kommande samråd av planförslagen. Kustlänsstyrelserna deltar aktivt i Havs- och vattenmyndighetens arbete för kommunal medverkan och i annat stödjande och samordnande arbete gentemot kommuner. Representanter för kommuner och regioner som representerar olika förutsättningar och landsdelar bjuds in till arbetsgruppen för regional tillväxt. På nationell nivå kommer Sveriges kommuner och landsting, SKL, att ges möjlighet att delta i den tvärsektoriella referensgruppen. Samverkan i övrigt kommer att ske inom SBN 2015-12-08 222 2015-12-04 såväl befintliga samarbetsforum (exempelsvis planeringsträffar inom länen) som genom riktade workshoppar och möten där havsplaneringen är i fokus. Internationell förankring Internationell förankring och koordinering kommer framförallt att ske genom befintliga organisationer och samarbetsformer. Förankring och koordinering sker löpande genom kontakter med grannländer, samarbete inom HelcomVASAB:s gemensamma arbetsgrupp för havsplanering (i fråga om strategiska frågor) och genom gränsöverskridande projekt. Havs- och vattenmyndigheten leder projektet Baltic SCOPE som fokuserar på planering i Östersjöns havsplaneområde. Projektet genomförs med sju grannländer. Esbo-underrättelse och samråd kommer också att bidra till internationell förankring och en möjlighet för grannländer att lämna synpunkter på planförslag och miljökonsekvensbeskrivningar. Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för den internationella koordineringen, men nationella myndigheter förväntas bistå Havs- och vattenmyndigheten med expertkunskap i det internationella arbetet. Naturvårdsverket ombesörjer samråd enligt Esbo-konventionen. Vetenskaplig kunskap och forskning Havs- och vattenmyndigheten kommer att på olika sätt utveckla samarbetet med universitet och högskolor både direkt och genom forskningsrelaterade havsplaneringsprojekt. Havsplaneringen har behov av fördjupad och aktuell kunskap och att ta del av nya forskningsrön inom många områden. Forskningen kan även erbjuda metoder och bidra till kvalitetssäkring i havsplaneringen. Förutom samverkan kring specifika frågor bjuds forskningsinstitutioner in i den dialogprocess som sker fortlöpande när förslag till havsplaner tas fram. Konsekvensbedömningar Konsekvensbedömningsarbetet kommer att integreras i planeringsprocessen. Varje havsplan ska miljöbedömas och samhällsekonomiska analyser ska genomföras. Arbetet med miljöbedömning leds och genomförs av Havs- och vattenmyndigheten, men avstämningar kommer att göras med den regionala nivån och med andra centrala myndigheter som berörs. Arbetet med samhällsekonomisk analys kommer bland annat inkludera en ekosystemtjänstanalys som är en länk mot miljöbedömningen. Arbetet med konsekvensbedömning pågår genom hela planeringsprocessen, men kan förväntas öka i intensitet i samband med framtagandet av utkast och förslag till havsplaner. SBN 2015-12-08 223 Havs- och vattenmyndighetens samrådshandling 2015-12-04 Inriktning Planeringsmål Enligt havsplaneringsförordningen ska näringspolitiska, sociala och miljömässiga mål integreras i havsplanerna. Planeringens huvudinriktning är att havets resurser ska användas så att havsanknutna näringar kan utvecklas och växa samtidigt som ekosystem bevaras och restaureras. Havsplanerna ska bidra till att god havsmiljö nås och upprätthålls. Enligt miljöbalken ska havsplanerna bidra till långsiktigt hållbar utveckling. Utifrån befintlig lagstiftning, samhällsmål och underlag som redovisats i samband med nulägesbeskrivningen föreslås planeringsmål (figur 7). I tidigare avsnitt Förutsättningar redogörs översiktligt för de huvudsakliga lagkrav och samhällsmål som ligger till grund för planeringsmålen. Figur 7. Samhällsmål och föreslagna planeringsmål för havsplaneringen. Havsplaneringen ska eftersträva att uppfylla planeringsmålen som är både övergripande och mer specifika, relaterade till olika typer av användning, behov av skydd i havet eller andra frågeställningar. De är konkretiseringar av havsplaneringens syfte och ger en samlad vägledning som ska bidra till att det nationella perspektivet säkerställs i arbetet med framtagandet av de områdevisa havsplanerna. Planeringsmål föreslås bli gemensamma för de tre planerna, men då förutsättningarna skiljer sig åt, kan olika mål få olika betydelse för planering av respektive planområde. I avsnitten för respektive havsplaneområde identifieras väsentliga frågor på havsplaneområdesnivå som relaterar till planeringsmålen. SBN 2015-12-08 224 2015-12-04 Planeringsmålen anger inriktning för planeringen, men även andra frågor som bedöms som relevanta kan komma att omfattas av planerna. Relevanta samhällsmål och befintlig lagstiftning ska alltid beaktas i planeringen. Här redovisas förslag till planeringsmål: Övergripande mål: Skapa förutsättningar för god havsmiljö och hållbar tillväxt Havsplanerna ska övergripande ge rumsliga förutsättningar så att utvecklingsbehov och mål om hållbar tillväxt tillgodoses samtidigt som havsplanerna bidrar till att god havsmiljö nås och upprätthålls. God havsmiljö beskrivs framförallt i miljökvalitetsmålet Hav i balans, samt levande kust och skärgård och dess preciseringar, även om också andra miljökvalitetsmål är relevanta, exempelvis Ingen Övergödning, Giftfri miljö och Biologisk mångfald. God miljöstatus i enlighet med havsmiljöförordningen utgör en av preciseringarna. Hållbar tillväxt relaterar bland annat till EU2020 och inbegriper både det som kallas blå tillväxt, dvs. tillväxt relaterad till maritima verksamheter, och ekonomisk tillväxt i bred bemärkelse. Tillväxten är hållbar när vi ekonomiskt, miljömässigt och socialt kan tillfredsställa våra behov idag, samtidigt som vi ger förutsättningar för kommande generationer att tillgodose sina behov. En viktig utgångspunkt för havsplaneringen är att hållbar tillväxt förutsätter väl fungerande ekosystem. Mål: Skapa förutsättningar för regional utveckling Havsplanerna ska ge rumsliga förutsättningar för hållbar utveckling, god livskvalitet och attraktiva miljöer regionalt och lokalt. Havsplaneringen ska bidra till att bevara viktiga natur- och kulturvärden, ta hänsyn till landskapsbilden och stödja möjligheter till friluftsliv. Kulturvärden är viktiga för upplevelsen i landskapet, människors identitet och för att skapa attraktiva miljöer att leva och bo i. Rekreation och friluftsliv inklusive fritidsfiske har stor betydelse för människors livskvalitet och hälsa. Natur- och kulturvärden vid kusten och i utsjön utgör också bas för utveckling av besöksnäring i kustsamhällen. Även andra havsrelaterade verksamheter som bidrar till utveckling och blå tillväxt i kustområdet ska ges förutsättningar i havsplaneringen. Mål: Skapa förutsättningar för marin grön infrastruktur och främjande av ekosystemtjänster Grön infrastruktur är naturområden, biotoper, strukturer och element i landskapet (inklusive hav och kust) som skapar ett ekologiskt sammanhang i landskapet och som utgör förutsättningen för att bevara landskapets biologiska mångfald och därmed främja ekosystemtjänster. Ekosystemtjänster är sådant som ekosystemet förser oss med, i form av produkter och tjänster som bidrar till vårt välbefinnande. Tjänsterna är även viktiga för att begränsa klimatförändringarna och för att anpassa samhället för att stå emot dess verkningar. Genom en kombination av skydd, återställande och hållbart nyttjande ska en grön infrastruktur upprätthållas i och runt havet som innebär att fragmente- SBN 2015-12-08 225 2015-12-04 ring av populationer och livsmiljöer inte sker och att den biologiska mångfalden i och runt havet bevaras och utvecklas. Havsplanerna ska bidra till att: • Stödja inrättande av nya marina skyddade områden så att minst tio procent av Sveriges havsområden har formellt skydd senast 2020 och skapa beredskap för ytterligare områden att skydda därefter. Geografiskt utökat skydd kan bli aktuellt för att säkerställa att det marina områdesskyddet är representativt och bidrar till att bevara och stärka viktiga ekologiska samband, strukturer och funktioner i ekosystemen. Representativitet handlar om att de skyddade områdena tillsammans ska fånga upp alla typer av livsmiljöer och arter. Havsplaneringen ska även bidra till att gynnsam bevarandestatus upprätthålls för de arter och livsmiljöer skyddet omfattar. • Tillräckligt säkra biologiskt värdefulla livsmiljöer (oavsett om det finns formellt marint områdesskydd), exempelvis lek- och uppväxtområden för fisk, områden med marina däggdjur och viktiga häcknings-, födosöks- rastoch övervintringsområden för fåglar. • Tillräckligt säkra flyttstråk och vandringsvägar för t.ex. fisk, fågel och fladdermöss. • Ge förutsättningar för vetenskapliga undersökningar och långsiktig övervakning av havsmiljön. Det kan handla om enskilda mätpunkter eller referensområden. Sådana områden kan innebära ett behov av att förebygga framtida störningar i vissa ostörda områden. Mål: Skapa förutsättningar för hållbar sjöfart Havsplanerna ska ge förutsättningar för ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbar sjöfart. Sjöfarten ges tillräckligt utrymme för att kunna växa, samtidigt som havsplanerna bidrar till ökad sjösäkerhet som medför färre olyckor och att riskerna för utsläpp av olja eller andra ämnen, liksom andra störningar minimeras. Havsplanerna ska ge förutsättningar för effektiva transportvägar med låg bränsleförbrukning och att sjöfartens miljöeffekter särskilt minimeras i ekologiskt känsliga områden. Hänsyn ska tas till att Östersjön är utpekat som ett PSSA (Particularly Sensitive Sea Area) av den mellanstatliga sjöfartsorganisationen IMO (International Maritime Organization). Mål: Skapa förutsättningar för god tillgänglighet Förutsättningar ska ges så att det råder god tillgänglighet i transportsystemet till sjöss, att transportinfrastrukturen hållas samman och utvecklas och att överföring av godstransporter mellan väg och hav underlättas. Beredskap ska finnas för fysisk infrastruktur, exempelvis framtida tunnlar eller broar. Rumsliga förutsättningar ska ges för användning av havet för infrastruktur för elektronisk kommunikation i form av sjökablar och radiosystem ska ges. Förutsättningar ska även skapas för människors tillgänglighet till havet för friluftsliv och rekreation. SBN 2015-12-08 226 2015-12-04 Mål: Skapa förutsättningar för utvecklad energiöverföring och förnybar elproduktion i havet Havsplanerna ska stödja arbetet med integrering och anslutning till det europeiska elnätet och ge förutsättningar för de sjökablar för energiöverföring som redan finns, planeras, eller kan komma att bli aktuella, inom Sverige eller mellan Sverige och andra länder, liksom för kablar som rör energiöverföring från havsbaserad elproduktion. Havsplanerna ska bidra till att skapa förutsättningar för Sveriges framtida behov av utvinning av förnybar energi. I detta ska planeringen stödja Sveriges nationella mål om förnybar energi och stödja den nationella planeringsramen för havsbaserad vindkraft som uppgår till en möjlig årlig produktion om 10 TWh el från havsbaserad vindkraft 2020, samt skapa beredskap för ytterligare utveckling därefter mot 2030 som är EU:s nya målår för energiomställning Beredskap ska finnas för annan havsbaserad elproduktion från förnybara källor och havsplanerna ska ge förutsättningar för test av ny teknik på området. Mål: Skapa förutsättningar för ett yrkesfiske som är hållbart Havsplanerna ska ge förutsättningar för ett miljömässigt hållbart, resurseffektivt, innovativt, konkurrenskraftigt och kunskapsbaserat fiske inom ramen för en ekosystembaserad förvaltning som inkluderar hänsyn både till viktiga livsmiljöer för fisk och för andra arter. Särskild viktigt är integrering med planeringen av kustområdena, där det finns många viktiga livsmiljöer för fisk (lek- och uppväxtområden). Mål: Skapa förutsättningar för försvar och säkerhet Totalförsvarets militära del ges förutsättningar för att bedriva sin verksamhet, bland annat genomföra militära övningar under olika förhållanden och bedriva signalspaning. Havsplanerna ska även ta hänsyn till behovet av strategisk försörjning av Sverige vid trängt läge inklusive säkerställande av transporters handlingsfrihet under krisberedskap. Mål: Skapa beredskap för eventuell framtida utvinning av mineraler samt för koldioxidlagring Hänsyn ska tas till att det i framtiden kan vara aktuellt med ökad utvinning av sand och grus, utvinning av mineraler samt koldioxidlagring. Utvinning av olja och gas i Sveriges sjöterritorium eller ekonomisk zon bedöms dock inte vara aktuell under överskådlig tid. Mål: Skapa beredskap för framtida etablering av hållbart vattenbruk med minimerad negativ miljöpåverkan Hänsyn ska tas till att vattenbruk kan bli aktuellt i havsplaneområdena i framtiden. För närvarande finns vattenbruk nästan uteslutande utanför planområdet nära kusten. I en framtid kan det bli aktuellt med vattenbruk längre ut i havet. SBN 2015-12-08 227 2015-12-04 Planeringsstrategier Rättsliga utgångspunkter Havsplaneringen tar sin utgångspunkt i den internationella och nationella rätt som reglerar användningen av havet. Internationella konventioner och regelverk, som havsrättskonventionen (UNCLOS), ska följas, liksom EU-lagstiftning och relaterad svensk lagstiftning som rör havet. Den svenska havsplaneringen ska även följa det ramverk som EU:s havsplaneringsdirektiv bildar för medlemsstaterna. Hur havsplaneringen i Sverige ska utföras regleras i havsplaneringsförordningen. Ett förslag till havsplan som upprättas av Havs- och vattenmyndigheten ska bestå av en karta och en planbeskrivning. Kartan ska redovisa • grunddragen för användningen av havsområdet, • de områden som är av riksintresse enligt 3 kap. miljöbalken och andra allmänna intressen av väsentlig betydelse Planbeskrivningen ska • ange inriktningen för användningen av havsområdet • ange och beskriva vilka områden som är av riksintresse enligt 3 kap. miljöbalken • redogöra för andra allmänna intressen av väsentlig betydelse, den nuvarande användningen av havsområdet, och de planeringsförutsättningar i övrigt som planen tar hänsyn till • redovisa de övervägande som legat till grund för planen • ange hur frågor om oförenliga ändamål bör lösas • tydligt redovisa innebörden och konsekvenserna av användningen av havsområdet enligt planen Föreskrifter om förbud eller begränsningar för verksamheter och åtgärder kan utarbetas om det behövs för att uppnå syftet med planen. Planeringsprinciper De principer som formuleras i det här avsnittet relaterar till hur Havs- och vattenmyndigheten avser att genomföra havsplaneringen. Följande principer ska tillämpas: • Havsplaner kommer att utarbetas på bästa möjliga tillgängliga kunskapsunderlag, med vetskap om att det råder brister i underlagen. Tillämpning av försiktighetsprincipen ställer krav på planeringsunderlag och kan innebära särskilda krav för övervakning och uppföljning. • Havsplaneringen ska ta hänsyn till lokala och regionala förutsättningar och behov, samt vara ett stöd för kommunal och regional fysisk planering. • God samordning med våra grannländers havsplanering ska uppnås. • Havsplaneringen ska beakta effekterna av olika verksamheters samlade påverkan. SBN 2015-12-08 228 2015-12-04 • Olika verksamheters samexistens i ett område ska främjas vid förslag på användning av havet. Synergier mellan olika verksamheter ska sökas. • Hänsyn ska tas till befintliga verksamheter och erhållna tillstånd. • Avvägning mellan riksintressen utgår från miljöbalkens bestämmelser, t.ex. att försvarsintresset ska ges företräde om ett område eller del av område behövs för en anläggning för totalförsvaret och att stora vattenområden som inte alls eller endast obetydligt är påverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön så långt möjligt ska skyddas mot åtgärder som kan påtagligt påverka områdenas karaktär • Sjöfarten ska kunna bedrivas i enlighet med havsrättens regelverk Tematisk fokusering I denna första planeringscykel kommer havsplaneringen särskilt fokusera på planeringsfrågor relaterade till naturskydd (inklusive skydd av livsmiljöer för fisk), energi, sjöfart och yrkesfiske. Enligt EU:s havsplaneringsdirektiv ska medlemstaterna sträva efter att bidra till hållbar utveckling för dessa sektorer (samt vattenbruk) samt bevarande och skydd för förbättring av miljön. Naturvård, energi och sjöfart representerar också ökande anspråk på havet. Avvägning mellan intressen Intressen och verksamheter som rör havet är av olika karaktär, vissa relaterar till exploatering och andra till bevarande och skydd. Havsplanerna ska tas fram utifrån en helhetssyn på havet och visa på den mest lämpade användningen i ett nationellt perspektiv utifrån läge, beskaffenhet och behov. Vid intressekonflikter ges ett intresse företräde framför ett annat, eller anvisas ett lämpligt sätt att hantera intressekonflikten. Avvägning och prioritering mellan intressen kommer att utgå ifrån de platsspecifika intressen som är aktuella för det aktuella området, men också ifrån den samlade bilden av nyttjande och behov i hela havsområdet, både i närtid och för framtiden. Prioriteringsordningen vid avvägning mellan intressen kommer därför att variera från fall till fall. Förslagen till havsplaner kommer att innebära ställningstaganden till hur olika allmänna intressen (inklusive riksintressen) ska vägas mot varandra. Havsplanen ska ge uttryck för statens samlade syn på hur havsområdena ska förvaltas och förslagen kan därför komma att avvika från de anspråk och de underlag som de olika nationella myndigheterna har redovisat i form av anspråk på riksintressen eller andra allmänna intressen. Se mer i avsnittet om riksintressen. Fördjupningsområden De geografiska områden som bedöms ha störst nytta och behov av planering kallas fördjupningsområden. Det gäller områden som är eller förväntas bli högt nyttjade och områden med stor sårbarhet eller hög riskfaktor eller där det finns befintliga eller potentiella intressekonflikter. Framtagande av planeringsunderlag kan behöva prioriteras när det gäller fördjupningsområdena och de kan även behöva planeras med större detaljeringsgrad än övriga delar av havet. Områden som i första hand bedöms ha stor nytta av att planeras är de 13 områden som presenteras i Havsplanering – SBN 2015-12-08 229 2015-12-04 Nuläge 2014. I avsnitten om respektive havsplanområde redovisas fördjupningsområdena kortfattat. Den fortsatta planeringsprocessen får visa vilka av de föreslagna fördjupningsområdena som kommer att kräva en mer detaljerad planering. Planalternativ I miljöbalkens reglering av miljöbedömning ställs krav på redovisning av rimliga planalternativ. Sådana kan bidra till att visa på olika möjligheter när det gäller användningen av havsområden och därför vara viktiga att utveckla och lyfta fram i planeringsprocessen. Det är viktigt att i processen dokumentera vilka alternativ som har hanterats och motivera val och avvägningar mellan dem, till exempel genom redovisning av konsekvensbedömningar. Om planeringsprocessen visar att det är relevant med alternativa planförslag, i planens helhet eller i avgränsade områden, kan sådana komma att utarbetas som ett led i framtagande av Havs- och vattenmyndighetens slutliga förslag till havsplaner. Det kan till exempel bli aktuellt för den planering som sker inom fördjupningsområden. Samspel med andra planer Havsplaneringen ska samspela med såväl det internationella planeringsperspektivet som det regionala och kommunala, varför havsplanerna måste relatera till såväl en större geografi som en mindre. Planernas utredningsområden blir därför större, både inåt och utåt, än planområdena. Planeringen av Västerhavet, Östersjön respektive Bottniska viken behöver också samordnas med varandra. Internationellt I det internationella perspektivet ska gemensamma lösningar sökas med grannländerna, samt eftersträvas samordnade redovisningsformer för havsplanerna. Eftersträvansvärt är också att alla grannländer har en gemensam syn på nuläget och delar framtidsvision som utgångspunkt för planeringen. På utsjöbankarna Södra Midsjöbanken och Kriegers flak ska vi eftersträva samordning med Polen respektive Tyskland och Danmark. I Öresund och Kattegatt är målsättningen att samordna med Danmark och i Bottniska viken med Finland och Åland. Kommunalt Havsplaneringen ska, så länge syftet med havsplaneringen uppfylls, ta hänsyn till de befintliga kommunala översiktsplanerna där de redovisar planeringsfrågor och utvecklingsintentioner inom det statliga havsplaneringsområdet. Förutom i planeringen av överlappsområdet mellan den kommunala och statliga planeringen, är det viktigt att den kommunala planeringen vid kusten och i kustvattnet beaktas i den statliga havsplaneringen, även om området formellt inte utgör del av de statliga havsplanerna. Nära kusten sker många aktiviteter samtidigt som det finns värdefulla livsmiljöer som kan påverkas av planering längre ut. Underlag som tas fram under planeringsprocessen och som kan underlätta kommunal översiktsplanering ska tillgängligöras för den kommunala planeringen. När de tre nationella havsplanerna är beslutade ska de stödja kommunal havsplanering. SBN 2015-12-08 230 2015-12-04 Havsplaner emellan De tre havsplanerna ska ha ett sammanhängande nationellt perspektiv som gör det möjligt att bedöma de samlade konsekvenserna av de enskilda planerna. Redovisningssättet i planerna ska vara likartat. Samspel mellan land och hav Utvecklingen i havet är beroende och styrd av aktiviteter på land och havsplanerna måste därför sättas in i detta sammanhang. Befolkning och näringsliv vid kusten, transportsystem och hamnar med mera utgör viktiga referenspunkter för havsplaneringen. Det gör även stads- och landsbygdsutveckling samt regionala utvecklingsstrategier kopplade till land. Även utsläppskällor på land påverkar i hög grad havet, vilket havsplaneringen behöver förhålla sig till. Kommunerna ansvarar för kustzonsförvaltningen och har liksom staten planeringsansvar i territorialhavet. En god samverkan mellan staten, regioner och kommunerär nödvändig för att koordinera lokala och regionala förutsättningar och perspektiv med de nationella frågorna i den statliga planeringen. Planeringens tidsperspektiv Att skapa förutsättningar för utveckling kräver långsiktighet. Förändringar i ekosystem är storskaliga processer som kräver långsiktighet i inriktningar och åtgärder. En havsplan är framtidsinriktad och bör ha en långsiktig planeringshorisont. För att underlätta förståelsen för planeringens långsiktighet och inriktning mot framtiden föreslås 2050 som horisontår och 2035 som referensår. Planeringsmålen Planeringsmål anger vad havsplaneringen kommer att inriktas mot. Målkonflikter kan uppstå i olika områden där flera intressen överlappar. De integrerade konsekvensbedömningarna kommer att vara en hjälp för att i planeringsprocessen identifiera, dokumentera och om möjligt lösa sådana målkonflikter. Geografiska skalor En havsplan ska kunna förstås och användas av många 0lika personer, både professionella och privatpersoner. Det är viktigt att planen är begriplig och överskådlig och att det går att skilja på vad som är ställningstagande och vad som är underlag. Sverige har ett relativt stort havsområde att redovisa i planerna vilket innebär en utmaning i att hitta rätt förhållande mellan hanterbar skala och tillräcklig tydlighet. För den övergripande nivån lämpar sig en redovisning inom skalintervallet 1:800 000–1:600 000, baserat på täckningsgrad, detaljeringsnivå mellan kartskikt, geografi samt gränser för planområden och fördjupningsområden. Skalintervallet ger 10–12 kartblad. Redovisning inom skalintervallet 1:400 000–1:100 000 föreslås för fördjupningsområden. Planeringsunderlag Planeringen kommer att baseras på olika typer av underlag, som riksintresseanspråk, Havs- och vattenmyndighetens nulägesbeskrivning, myndigheternas sektorrapporter, regionala rapporter från länsstyrelserna, regionala utveck- SBN 2015-12-08 231 2015-12-04 lingsstrategier (RUS), kommunala översiksplaner, regionplaner samt rapporter och undersökningar inom olika ämnesområden. Även det som tas fram inom miljöbedömningen och arbetet med samhällsekonomiska konsekvensanalyser utgör en del i underlaget. Kompletterande och fördjupade underlag kommer att behöva tas fram, bland annat för naturvärdesbedömning, områden viktiga för fiskreproduktion, framtidsbilder för utveckling inom olika sektorer och för klimatfrågor. Även utpekade riksintresseområden i havet har olika aktualitet och underlag, varför kompletterande underlag kommer att behövas i havsplaneringen. Behovet av planeringsunderlag ses över med hjälp av tematiska arbetsgrupper. Bottniska viken Särdrag Bottniska vikens planområde omfattar Uppsalas, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län. I området finns 20 kustkommuner med totalt 780 000 invånare. Havsplaneområdet gränsar mot Finland i öster. Gränsen går från Haparanda i norr till Södra Kvarken vid Åland i söder. Kommuner i Bottniska vikens planområde Gävle Robertsfors Haparanda Skellefteå Hudiksvall Sundsvall Härnösand Söderhamn Kalix Tierp Kramfors Timrå Luleå Umeå Nordanstig Älvkarleby Nordmaling Örnsköldsvik Piteå Östhammar SBN 2015-12-08 232 2015-12-04 Figur 8. Bottniska vikens planområde. Bottniska viken är avdelad vid två grunda trösklar, Södra och Norra Kvarken, vilket innebär att det tar lång tid för vattnet att omsättas, uppskattningsvis cirka 30 år. Det instängda läget gör att vattenkvaliteten här nästan helt präglas av vatten från älvar och sötvattendrag, vilket gör salthalten låg i området. Detta påverkar Bottniska vikens ekosystem och vilka arter som återfinns här. I de sydligaste, mest salta, delarna förekommer marina arter i större utsträckning än i de nordligare delarna. Antalet marina arter minskar ju längre norrut man kommer. Olika sötvattenarter, t.ex. gömfröiga kärlväxter, samt mossor och ormbunksväxter, bildar artrika miljöer i norra delen av området. SBN 2015-12-08 233 2015-12-04 Under en normal vinter når den maximala utbredningen av is hela Bottniska viken och de norra delarna av Östersjön. I Bottniska vikens kustnära områden ligger istäcket längst, mellan 100–190 dagar om året. Istäcket påverkar bland annat vattnets omsättning, och fasta konstruktioner kan utsättas för mycket svår påfrestning av havsis, vilket påverkar t.ex. vindkraftsparker och andra konstruktioner. Vågkraft är inte aktuellt på grund av isen och sjöfarten påverkas eftersom fartygen måste följa isbrytarnas vägar. Inom havsplaneringen blir det viktigt att beakta att sommar- och vinterförhållanden kan innebära två helt olika miljöer och förutsättningar. Isläggningen skapar även möjligheter ur flera avseenden, exempelvis genom isvägar i Norrbottens skärgård och vinterturism som t.ex. jakt och långfärdsskridskoåkning. Landhöjningen är störst i Västerbotten (cirka en cm per år) men påverkar hela Bottniska viken. Den har inneburit att Bottniska viken saknar kulturmiljöer under vatten, vilket finns längs andra kuster i Sverige. Tidigare kustbosättningar kan istället hittas längre in på land. Däremot finns liksom i övriga havsområden fartygslämningar av kulturhistoriskt värde. Muddring av farleder är en förutsättning som blir en nödvändighet med tiden i detta redan grunda hav. Landhöjningen i sig bidrar till en mångfald av biotoper och arter i havsmiljön. Bottniska viken är ett område med höga naturvärden. Miljöer med särskilt höga värden är till exempel områden med ängar av kransalger och kärlväxter, små öar och skär, utsjögrund samt områden med stor förekomst av blåstång/smaltång. Det förekommer ett antal olika hotade arter. Det finns även ett antal arter som endast förekommer här, samt några arter som har sina utbredningsgränser inom området. Bottniska vikens natur och de höga naturvärdena utgör en källa till en rad möjligheter, inte minst för besöksnäringen och friluftslivet. Bottenvikens skärgård, Höga kusten och Roslagen utgör riksintresse för det rörliga friluftslivet (4 kap. 2§ miljöbalken). Höga kusten är riksintresse för obruten kust (4 kap. 3§ miljöbalken). Två nationalparker, ca sju marina naturreservat och drygt 100 Natura 2000områden finns i Bottniska viken. Finngrundets bankar utgör Natura 2000områden och ligger mestadels i ekonomisk zon. Det finns även två Helcom MPA-områden, Höga kusten och Haparanda skärgård, inom planområdet som inte utgörs av naturreservat eller Natura 2000. Höga kusten är ett världsarv utsett av UNESCO som ett område med en unik kultur- och naturhistorisk miljö som vittnar om människans och jordens historia. Det finns ett antal fredningsområden för fisk i planområdet. Bottniska vikens långa tradition av industrier har resulterat i många förorenade områden med höga halter av miljögifter längs kusten. Pågående och historiska utsläpp från industri, avlopp och areella näringar påverkar havsmiljön och illustrerar kopplingen mellan land och hav. Inom Bottniska viken finns hamnar av betydelse för transport av bland annat skogsprodukter, petroleum, drivmedel, järnmalm och stål som är betydelsefulla för att långsiktigt säkerställa industrins behov av kostnadseffektiva transportlösningar. Basnäringar som gruv- och skogsindustrin är idag beroende av en fungerande sjöfart. Turbåtstrafik innanför baslinjen med nytta för turism och lokalboende på öar finns i kommuner med skärgård, exempelvis Östhammar, Luleå och Haparanda. Passagerartrafik utanför baslinjen finns i Umeå, över Norra Kvarken SBN 2015-12-08 234 2015-12-04 mellan Umeå och Vasa i Finland. Umeå kommuns översiktsplan har även en vision om en framtida fast förbindelse över Norra Kvarken. Bottniska viken erbjuder ett varierat kustlandskap. Det finns allt från flack skärgård till Höga kustens unika natur som skapar goda möjligheter för besöksnäring och rekreation. En stor potential finns i att utveckla besöksnäringen då områdets attraktiva naturmiljöer kan locka såväl besökare som nya företag. Det finns kommunalt intresse för havsbaserad vindkraft i Bottniska viken, vilket återspeglas i flera kustkommuners översiktsplaner. Vid Storgrunden utanför Gävleborg finns t.ex. tillstånd för en större havsbaserad vindkraftspark. Yrkesfisket inom Bottniska viken är småskaligt. Siklöjefisket har störst ekonomisk betydelse i Bottenviken och strömmingsfisket dominerar i Bottenhavet. Laxfiske bedrivs i hela området. Efterfrågan på lokalt fångad fisk och förädlad fisk är god. Det finns stora möjligheter finns att utveckla verksamheten. Utsjöfisket bedrivs i hög grad av finsk fiskeflotta. Sjötransporterna ökar vilket leder till större risk för olyckor till sjöss som kan få negativa effekter för havsmiljön. I Östhammars kommun, i planområdets allra sydligaste del, ligger Forsmarks kärnkraftverk. I Bottniska viken finns viktiga områden för totalförsvaret. Det finns ett sjöövningsområde lokaliserat längs kusten i Västernorrland och ett antal områden på land inkluderar också riskområden över vatten. Väsentliga frågor De planeringsmål som formuleras i ett tidigare avsnitt i inriktningsdokumentet relaterar till alla tre planområden och utgör övergripande mål även för havsplan Bottniska viken. Här redovisas de frågor som bedöms särskilt viktiga att hantera för Bottniska viken: • Att skapa förutsättning för miljöanpassad, säker och utökad sjöfart med bibehållen framkomlighet • Utökande och fastställande av skyddade områden för att säkerställa biologisk mångfald med beaktande av livsmiljöer, spridningskorridorer och sammanlänkning av områden, särskilt i ekonomisk zon där det i dagsläget finns få skyddade områden • Regional utveckling, bland annat genom utveckling av de viktigaste hamnarna inom planområdet, liksom förbättrade förutsättningar för turism • Utveckling av infrastruktur mellan Umeå–Vasa • Isbildningens konsekvenser; med möjligheter och utmaningar för t.ex. sjöfart, havsbaserad energi, friluftsliv med mera • Landhöjningens konsekvenser; med möjligheter och utmaningar för t.ex. kulturmiljö och sjöfart • Den långsamma vattenomsättningens konsekvenser; med möjligheter och utmaningar för t.ex. miljögifter och vattenbruk • Den låga salthaltens konsekvenser; med möjligheter och utmaningar för t.ex. naturvärden SBN 2015-12-08 235 2015-12-04 Samarbetet med grannländer Samverkan och koordinering med grannländerna kommer att vara viktig under hela planeringsprocessen. Vad gäller processen ligger Sverige före Finland. I Finland pågår arbete pågår med att ta fram ett regelverk för att införliva EU:s havsplaneringsdirektiv. Särskilda frågor att beakta är behov av: • att Sverige och Finland, inklusive Åland, samordnar sin havsplanering så långt som möjligt • att planering av linjära objekt (fartygsstråk/leder, kabeldragningar, kabelanslutningar med mera) koordineras mellan länderna • att fiskförvaltningen utgår från samförstånd och samsyn mellan Sverige och Finland • att sjöfartsrelaterade frågor i Södra kvarken behöver samordnas med Östersjöplanen. Fördjupningsområden Inom Bottniska vikens havsplanområde finns fem potentiella fördjupningsområden: • Södra kvarken. Området är en viktig passage för all sjöfart norr om Åland, och är också av vikt för friluftslivet och turismens sjöfart. Övriga intressen i området är kulturmiljö, försvar, energi och naturskydd. • Finngrundet och Storgrundet. Här finns viktiga naturvärden och intresse för havsbaserad vindkraft. Övriga intressen är yrkesfiske, kulturmiljö samt utvinning av material. • Höga kusten och Vänta litets grund. Här är kulturmiljö, friluftsliv och turism av stor vikt, tillsammans med yrkesfiske, sjöfart och försvar. Samtidigt finns riskområde med miljöfarliga objekt. • Norra kvarken och Rata storgrund. Här är sjöfarten av stor vikt samtidigt som friluftsliv och turism, yrkesfiske, kulturmiljö, vindkraft, infrastruktur och naturskydd också har stora värden. • Bottenvikens skärgård. Här är sjöfarten av vikt samtidigt som hänsyn ska tas till kulturmiljö, friluftsliv och turism, försvar, havsbaserad vindkraft, utvinning av material och naturskydd. SBN 2015-12-08 236 2015-12-04 Östersjön Särdrag Östersjöns havsplaneområde är det största av de tre planområdena och sträcker sig från Ålands hav, runt Skånes kust och upp genom Öresund till kommungränsen mellan Helsingborg och Höganäs. Det omfattar storstadsregionerna, Stockholm och Malmö, Sveriges största öar Gotland och Öland, unika skärgårdmiljöer och områden av stor betydelse för fritidsboende och friluftsliv. Området är administrativt komplext och planeringsförutsättningarna ser olika ut inom olika delar av planområdet. Exempelvis skiljer sig behov och förutsättningar för planering avsevärt åt mellan Öresund och det öppna havet utanför Gotland. Området är också geopolitiskt betydelsefullt och försvaret är en viktig aktör inom planområdet. Kommuner i Östersjöns planområde Borgholm Oskarshamn Haninge Oxelösund Helsingborg Gotland Karlshamn Ronneby Karlskrona Simrishamn Kristianstad Skurup Kävlinge Söderköping Landskrona Sölvesborg Lomma Trelleborg Malmö Trosa Mörbylånga Valdemarsvik Norrköping Vellinge Norrtälje Värmdö Nyköping Västervik Nynäshamn Ystad SBN 2015-12-08 237 2015-12-04 Figur 9. Östersjöns planområde. Östersjöns planområde har sju grannstaters planeringsambitioner att förhålla sig till. Den internationella och gränsöverskridande aspekten kommer därför att få stor betydelse i planeringen. Inte minst är behovet av samsyn på nuläget, ekosystemen och utvecklingspotentialen samt en koordinering av redovisning på plankartor länderna emellan av stor betydelse för att man ska få en helhetsbild av läget och planerad utveckling i Östersjön. Inom planområdet finns sju länsstyrelser och 30 kommuner med överlappande planeringsansvar som delas mellan stat och kommun samt ett antal regionala organ och utvecklingsansvariga aktörer att samarbeta och kommunicera med. Komplexiteten ställer krav på en väl koordinerad havsplaneringsprocess. SBN 2015-12-08 238 2015-12-04 Östersjön är idag ett hårt nyttjat innanhav med många intressenter, såväl nationellt som internationellt. Kusten runt Östersjön har ett högt exploateringstryck. Den förväntade utvecklingen kommer att öka nyttjandegraden ytterligare inom såväl befintliga verksamhets- och intresseområden som inom nya. Sjöfarten är intensiv och förväntas öka kraftigt, intresset för utvinning av olika slags havsbaserad energi, särskilt havsbaserad vindkraft växer med den tekniska utvecklingen, förändrade energipriser och anpassning till klimatförändringen. Ökad sjöfart innebär att den redan stora olycksrisken kommer att öka med risk negativa effekter för miljön. I Östersjöområdet finns idag ett antal kärnkraftreaktorer och det förekommer transporter av radioaktivt material. Utvinning av naturresurser som olja, gas och sand pågår och planeras i närheten av det svenska havsplaneområdet. Området är viktigt för Sveriges totalförsvar, och det bedrivs yrkesfiske i stora delar av området. Inom planområdet finns idag fysisk infrastruktur som i flera fall sammanbinder Sverige med enskilda grannländer, exempelvis kablar, rörledningar och Öresundsbron. Den fasta infrastrukturen förväntas öka inom planeringshorisontens tidsram. Östersjöns unika förmåga att konservera fartygslämningar och att havsnivån har stigit gör att det finns en unik kulturskatt att utforska och bevara. Inom planområdet finns många unika miljöer och naturvärlden som ger goda möjligheter att bedriva ett aktivt friluftsliv och som bör bevaras och utvecklas. Turistnäringen är redan idag en viktig näring i de kommuner som omfattas av planområdet och förväntas växa ytterligare. Möjlighet till friluftsliv och tillgång till attraktiva naturmiljöer är viktiga förutsättningar för utvecklingen av det lokala näringslivet. Ekosystemen inom planområdet är hårt ansträngda och måste hanteras genom gemensamma åtaganden på mellanstatlig nivå inom avrinningsområdet. Ansvaret för Sveriges åtagande för att förbättra Östersjöns miljö, bland annat genom handlingsplanen för Östersjön (Baltic Sea Action Plan) är i åtgärdsprogrammet för havsmiljön fördelat på en rad aktörer såväl nationellt som inom havsplaneområdet, däribland kommuner och verksamhetsutövare. Kunskapen om ekosystemen och den gröna infrastrukturen är bristfällig. Det finns en rad skyddade områden enligt miljöbalken, till exempel Natura 2000områden, men också skyddsområden i form av Helcom och Ospar MPAområden och olika typer av tidsbegränsade skydd för naturvård och fiske. Omfattningen av skyddade områden är dock otillräcklig, särskilt i utsjödelen av planområdet. De marina skyddade områdena är inte heller ekologiskt sammanhängande och representativa. Väsentliga frågor De planeringsmål mål som formuleras i ett tidigare avsnitt i inriktningsdokumentet relaterar till alla tre planområden och utgör övergripande mål även för havsplan Östersjön. Här redovisas de frågor som bedöms särskilt viktiga att hantera för Östersjön i den första planeringscykeln: SBN 2015-12-08 239 2015-12-04 • Att skapa förutsättning för miljöanpassad, säker och utökad sjöfart med bibehållen framkomlighet. • Utökande och fastställande av skyddade områden för att säkerställa livsmiljöer och biologisk mångfald med beaktande av spridningskooridorer och sammanlänkning av områden, särskilt i ekonomisk zon där det i dagsläget finns få skyddade områden • Försvarets möjlighet att utföra sitt uppdrag i ett försvarspolitiskt viktigt område • Nyttjande och bevarande av områdets många utsjöbankar. Här handlar det framförallt om en avvägning mellan vindkraft/sjöfart, och naturvärden samt överenskommelser med grannländer • Planer på utbyggnad av storskalig havsbaserad vindkraft med anslutningar till land, både i havsplaneområdet och i grannländernas zoner • Regional utveckling, bland annat genom utveckling av de viktigaste hamnarna inom planområdet, liksom förbättrade förutsättningar för besöksnäring • Utveckling i Öresundsregionen med ett Öresund som redan är ett trångt område med många intressen • Fast infrastruktur, exempelvis kablar, rörledningar och tunnlar som planeras eller diskuteras. • Internationell koordinering med sju grannländer och att få till stånd gemensamma perspektiv på miljö, bevarande och utveckling Samarbetet med grannländer Samverkan och koordinering med grannländerna kommer att vara viktigt under hela planeringsprocessen. Samtliga EU:s medlemsstater runt Östersjön förväntas utarbeta havsplaner till senast 2021. I dagsläget finns första generationens havsplaner i Tyskland och i Litauen. Övriga länder har påbörjat eller kommer inom kort påbörja sina planeringsprocesser. Den svenska processen ligger i fas med Polens och Lettlands planering, medan övriga länder förväntas påbörja sina planprocesser något senare. Särskilda frågor att beakta är: • Att Sverige saknar överenskommelse med Lettland om avgränsningslinje mellan ländernas ekonomiska zoner • Planeringen av Öresund, där vi kommer att eftersträva samordning med Danmark • Behov av att nyttjande/bevarande av utsjöbankarna Södra Midsjöbanken, som delas mellan Sverige och Polen, och Kriegers Flak, där Tyskland, Danmark och Sverige, har mötande zoner, bör planeras i nära samverkan med berörda länder. • Behov av att hantering av linjära objekt, (fartygsrutter, kabeldragningar, kabelanslutningar m.m.) koordineras mellan länderna • Att sjöfartsrelaterade frågor i Södra kvarken behöver samordnas mellan Bottniska viken- och Östersjöplanerna SBN 2015-12-08 • 240 2015-12-04 Att planeringen bör utgå från samförstånd mellan grannländer kring nuläget och framtiden för Östersjön inklusive tolkningen av ekosystemansatsen och behovet av ett förbättrat miljötillstånd Fördjupningsområden Inom planområdet finns flera fördjupningsområden. Den fortsatta planeringsprocessen och en fördjupad analys av de identifierade områdena får visa vilka av dessa områden som kommer att prioriteras: • Öresundsområdet (högt exploateringstryck) inklusive Kriegers Flak (vindkraftsplaner från Tyskland och Danmark) • Sydvästra Gotlandshavet (bland annat naturskydd i konflikt med sjöfarten) med Midsjöbankarna (där det finns intresse för vindkraftsetablering både på Sveriges och Polens del av den södra banken) och Hoburgs bank (naturskydd och sjöfart) • Hanöbukten med Skånes östkust och Blekinges sydkust samt Bornholmsgattet (sjöfart, försvar, yrkesfiske, friluftsliv) • Nordvästra Gotlandshavet (friluftsliv, naturvård, vindkraft, försvar fiske och sjöfart, inklusive området med inseglingen mot Norrköping och Stockholm (sjöfart, natur och friluftsliv) • Södra kvarken (sjöfart, kultur och naturvård), som även ingår Bottniska vikens planområde Västerhavet Särdrag Västerhavets planområde omfattar Kattegatt och Skagerrak, från Kullen i söder till gränsen mot Norge, och det gränsar till Danmark och Norge. Landområdet innanför Västerhavet består av Västra Götalands län, Hallands län och en mindre del av Skåne län. Planområdet omfattar 15 kustkommuner. Kommuner i Västerhavets planområde Båstad Orust Falkenberg Sotenäs Göteborg Strömstad Halmstad Tanum Höganäs Tjörn Kungsbacka Varberg Kungälv Öckerö Lysekil SBN 2015-12-08 241 2015-12-04 Figur 10. Västerhavets planområde. Totalt bor 1,1 miljon människor i kustkommunerna längs Västerhavet och här finns expansiva områden med hög tillväxt av befolkning och fritidsboende. För befolkningen längs Västerhavet och i synnerhet i Bohuslän har havet alltid varit en viktig resurs. Havet har gett arbete genom fiske, sjöfart och förädlingsindustri. Idag har betydelsen av de traditionella havsanknutna näringarna minskat och ersätts av bland annat friluftsliv och turism som framtida näring. Turismen ökar och exploateringstrycket är högt i kustzonen. Norra Bohuslän (förutom Strömstad) har befolkningsminskning, men samtidigt ett högt exploateringstryck för fritidsbebyggelse. Bohusläns, i ett internationellt perspektiv, SBN 2015-12-08 242 2015-12-04 unika natur- och kulturmiljökvaliteter bidrar till att turism och rekreation är en ökande näring som sysselsätter många personer. Specifikt för västkusten och Västerhavet är: de nästan oceaniska förhållanden som ger stor artrikedom, särskilt i Skagerrak; det höga trycket på friluftsliv och turism; att regionen har nästan hälften av Sveriges maritimt anställda; koncentrationen av stora beredningsföretag och en omfattande handel med fisk och skaldjur; den intensiva sjöfarten som förväntas öka kraftigt; att Sveriges två största hamnar finns här; de stora riskerna för oljeutsläpp som snabbt når land; samt problemet med marint skräp på grund av vindar och strömmar. Förhållandena i Västerhavet passar för att testa nya tekniker för utvinning av havsenergi. Kattegatt och Skagerrak har sinsemellan olika förhållanden beträffande ekosystem, miljöproblem, väderlek, fiske och sjöfart. Det finns en rik och varierande artförekomst i hela Västerhavet med en stor del av Sveriges marina flora och fauna. Drygt tio procent av havsmiljön omfattas av marint områdesskydd. Representativiteten av olika marina livsmiljöer är dock svag. Särskilt viktiga naturvärden i Västerhavet är utsjöområdet Bratten, Kosterhavet med Säcken/Singlefjorden och de djupa delarna av Kosterrännan samt Gullmarsfjorden. Andra skyddsvärda områden med en stor artrikedom är utsjögrunden: Grisbådarna, Persgrunden och Svabergsgrunden i Skagerrak samt Fladen, Stora respektive Lilla Middelgrund, Röde bank, Morups bank och Vanguards grund i Kattegatt. Försvarsmakten har sjöövningsområden i Bohuslän och vid Göteborg, samt ett skjutfält vid Halmstad med omgivningspåverkan inom havsområdet. Sjöfarten är en viktig komponent i Västerhavet med Göteborgs hamn som Skandinaviens största transport- och logistiknod. I planeringen behöver andra intressens rumsliga anspråk koordineras med sjöfartens. Den intensiva sjöfarten innebär en risk för kollisioner och generellt är Kattegatt ett högriskområde. I synnerhet utgör transporterna av olja en risk i Västerhavet. Omfattande oljetransporter sker till de stora svenska hamnarna men kanske främst via oljetankers som passerar på väg ut till Nordsjön från framför allt Ryssland. Här går även många lastfartyg med stora volymer drivmedel i form av bunkerolja. Överföring av bunkerolja från ett fartyg till ett annat, läktring, förekommer vid Skagen. Farledernas närhet till land, den förhärskande vindriktningen och havsströmmarnas riktning gör att ett oljeutsläpp når land mycket snabbt på Västkusten. Mycket farligt gods till hamnarna och transporterna som sker i nära anslutning till kusten längs Västerhavet innebär stora risker. I Halland finns kärnkraftverket Ringhals och även transporter av radioaktivt material förekommer i Västerhavet. Väsentliga frågor Regionerna och länsstyrelserna längs Västerhavet har tagit fram regionala mål och strategier/program som delvis relaterar till havsplaneringen. Energiförsörjningen och omställningen till ett fossilbränslefritt samhälle är en viktig fråga i de regionala tillväxt- och utvecklingsstrategierna samt i preciseringar till miljömålen, med fokus att minska användningen av fossil energi och att satsa på utveckling av förnybar energiutvinning. En annan angelägen fråga är att marina områden med höga biologiska värden ska skyddas. Det omfattar bland annat utveckling av nätverk med god representativitet och att upprätthålla SBN 2015-12-08 243 2015-12-04 produktiviteten och funktionen hos grunda marina ekosystem. Att stärka besöksnäringen ingår i de regionala strategierna för att bidra till regional tillväxt, med havet som nyckelfaktor. Vikten av den kommunala översiktsplaneringen betonas för att åstadkomma ett långsiktigt och hållbart nyttjande av kust och hav. Klimatanpassning och klimatsäkring i kustmiljön är främst frågor för kustzonsplaneringen, men kan även beröra havsplaneringen i form av påverkan på hamnverksamhet och i fråga om lämpliga områden för sandtäkt i havet. De planeringsmål som formuleras i ett tidigare avsnitt i inriktningsdokumentet relaterar till alla tre planområden och utgör även övergripande mål för havsplan Västerhavet. Här redovisas frågor som bedöms särskilt viktiga att hantera för Västerhavet i den första planeringscykeln: • Att skapa förutsättningar för miljöanpassad, säker och utökad sjöfart med bibehållen framkomlighet. En ökande sjöfart kommer att påverka annan användning i Västerhavets relativt trånga havsområde. • Det är väsentligt att utveckla områdesskyddet så att det bildar ett representativt nätverk av skyddade områden. Särskilt viktigt är behovet av att bevara den unika biologiska mångfalden på utsjöbankarna i Västerhavet. • I planeringen behöver intressekonflikten mellan energiutvinning och de höga biologiska värdena på utsjöbankarna hanteras. Även testbäddar för utvinning av havsenergi behöver utrymme. • Friluftslivets behov och utvecklingen av turismnäringen längs Västerhavet är en väsentlig fråga i ett regionalt och lokalt perspektiv. • Fiskets behov av såväl livsmiljöer för fisk och skaldjur som utrymme för fiske, liksom dess påverkan. • Kommande utrymmes- och lokaliseringsbehov för växande maritima näringar såsom vattenbruk. Samarbetet med grannländer Norge har sedan 2013 övergripande förvaltningsplaner för alla sina havsområden, där den senast antagna omfattar Nordsjön och Skagerrak. I förvaltningsplanerna ingår miljöfrågor som i Sverige och andra EU-länder hanteras inom ramen för havsmiljödirektivet. De norska havsområdena används intensivt för landets viktiga industrier fiske, sjöfart, vattenbruk och olja. De stora norska havsområdena har sinsemellan olika förutsättningar. Danmark nyttjar havet mest intensivt av länderna i Östersjöområdet och de huvudsakliga användningsområdena är sjöfart, fiske och energiutvinning. Landet arbetar för närvarande med att införa EU-direktivet om havsplanering i den danska lagstiftningen. Havsplaneringen kommer att leda till en övergripande havsplan som ska reglera statliga myndigheters administration och tillståndsgivning. Fokus i den första planeringsomgången kommer att vara de nuvarande sektorplanerna. SBN 2015-12-08 244 2015-12-04 Särskilda frågor att beakta är: • Sjöfart, områdesskydd samt fiske bedöms vara de frågor som i första hand behöver samordnas med Norge och Danmark. • Linjära objekt, (fartygsstråk, kabeldragningar, kabelanslutningar) behöver koordineras mellan länderna. • För Kattegatt kan intresse från Danmark att utvinna sand/grus behöva hanteras inom havsplaneringen. • Mellan havsplanerna Västerhavet och Östersjön behöver sjöfartsrelaterade frågor i Öresund samordnas, samt fiske i gränszonen. Fördjupningsområden Tre områden har identifierats som troliga fördjupningsområden i Västerhavet; • Svabergsgrunden som har en stor variation av olika bottentyper på olika djup och hyser en mycket hög biodiversitet, men grunden är även intressanta för utbyggnad av både våg- och vindkraft. • Göteborgsområdet, där farvattnet vid Göteborg är intensivt trafikerat i kombination med ett intensivt nyttjat kustvatten. En framtida ökande sjöfart kan öka intressekonflikter i området. • Utsjöbankarna Lilla Middelgrund, Fladen och Stora Middelgrund som har höga naturvärden, men även är intressanta för vindkraftetablering. Danmark har intresse av att utvinna grus. Yrkesfisket och friluftslivet har intressen vid bankarna och det finns fartygstrafik på ömse sidor om dem. SBN 2015-12-08 245 2015-12-04 Avgränsning av miljöbedömningen Sammanhang I detta avsnitt beskrivs avgränsning av miljöbedömning och behovsbedömning enligt 6 kap. 11-18§§ miljöbalken. Genomförandet av miljöbedömningen är en del i att tillämpa ekosystemansatsen. Avgränsningen är samtidigt bredare då miljöbedömningen även ska fånga upp potentiell betydande negativ miljöpåverkan från aktiviteter och verksamheter. Miljöbedömningsarbetet bidrar till kunskap i arbetet med att ta fram förslag till havsplaner och kan också bidra till att lösa vissa målkonflikter på strategisk nivå. En annan aspekt är havsplaneringens koppling till kommunal fysisk planering. Även i kommunal planering görs miljöbedömningar. Överlappet mellan statlig och kommunal fysisk planering i territorialhavet innebär att det tas fram miljöbedömningar med olika detaljeringsgrad för statlig respektive kommunal havsplanering. Terminologi Miljöbedömning av planer och program är den process som innehåller vissa moment som myndigheter och kommuner ska genomföra när de upprättar eller ändrar vissa planer eller program vars genomförande kan antas medföra betydande miljöpåverkan (6 kap. miljöbalken). Behovsbedömning: Den process vid vilken det avgörs om en miljöbedömning krävs. Miljökonsekvensbeskrivning (MKB): Den skriftliga redogörelse där bl.a. den betydande miljöpåverkan som genomförandet av planen, programmet eller ändringen kan antas medföra ska identifieras, beskrivas och bedömas. Källa: Naturvårdsverket Handbok Behovsbedömning Enligt havsplaneringsförordningen antas förslag till havsplaner medföra en sådan betydande miljöpåverkan som avses i 6 kap. 11§ miljöbalken. Det föreligger därför krav på genomförande av miljöbedömning enligt 6 kap. 11–18 och 22 §§ miljöbalken. Arbetet med miljöbedömning kommer att dokumenteras i en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) i form av ett MKB-dokument för respektive havsplan. Miljöbedömningen utgör även den strategisk miljöbedömning som krävs i gränsöverskridande sammanhang inom ramen för Esbo-konventionen. Avgränsning av miljöbedömning Avgränsning av miljöbedömningen ska ske i ett tidigt skede i planeringsprocessen. Syftet med avgränsningen är bland annat att fokusera miljöbedömningen på de miljöfrågor som har störst relevans för planen i fråga. Fokus ligger på den positiva och negativa betydande miljöpåverkan som genomförandet av planen SBN 2015-12-08 246 2015-12-04 kan antas medföra. Det saknas en definition för vad ”betydande” miljöpåverkan innebär, men i Naturvårdsverkets allmänna råd för miljöbedömning av planer och program kan man utläsa att bedömning av betydande miljöpåverkan är plats- och situationsspecifik. Det innebär att bedömningen av betydande miljöpåverkan bland annat beror på vilka naturvärden som påverkas och graden av påverkan. Samråd om avgränsning sker utifrån miljöbalkens krav. Samråd vid avgränsning av miljökonsekvensbeskrivningen Nationellt Den myndighet som upprättar eller ändrar en plan ska samråda om miljökonsekvensbeskrivningens omfattning och detaljeringsgrad (6 kap. 13 § andra stycket miljöbalken). Havsplanerna är planer på nationell nivå eftersom de tillsammans omfattar huvuddelen av Sveriges hav. Den formella samrådskretsen enligt miljöbalken är då Naturvårdsverket och andra berörda statliga centrala myndigheter. Århuskonventionen (artikel 6) stadgar att i beslutsprocesser om miljön ska parterna sörja för att allmänhetens deltagande sker på ett tidigt stadium, när alla alternativ är möjliga och allmänheten kan delta på ett meningsfullt sätt. SEA-protokollet anger i artikel 6 att varje part i lämplig utsträckning ska sträva efter att ge den berörda allmänheten tillfälle att delta i samrådet. Protokollets krav anses vara uppfyllt inom ramen för 6 kap. 13 § miljöbalken. Det står myndigheter och kommuner fritt att i lämplig utsträckning samråda med den berörda allmänheten i dessa frågor (prop. 2003/04:116 s. 52). Havs- och vattenmyndigheten bedömer att kommunerna är en viktig samrådspart i miljöbedömningen. Kustlänsstyrelserna har en viktig roll i att nå ut till kommunerna med information om förslaget till inriktningsdokument inklusive avgränsning av miljöbedömning under samrådet. Havs- och vattenmyndigheten ser även ett allmänt behov av att genomföra ett brett samråd som syftar till att ge alla intresserade, inklusive bransch- och intresseorganisationer en möjlighet att ta del av underlag och lämna synpunkter. Vid betydande miljöpåverkan i annat land Både Esbo-konventionen med tillhörande SEA-protokoll samt SEA-direktivet (2001/42/EG) reglerar samråd vid gränsöverskridande betydande miljöpåverkan. Dessa har genomförts i svensk rätt genom införlivande i 6 kapitlet miljöbalken och MKB-förordningen (1998:905). De generella kraven är att underrätta berörda länder om aktuell planering och genomföra samråd när planförslag och MKB-dokument finns framtagna. Ansvar för samråd gentemot annat land ligger i dag enligt MKB-förordningen på Naturvårdsverket. Havs- och vattenmyndigeten har därför informerat Naturvårdsverket om att havsplaneringen bedömts kunna ge upphov till betydande gränsöverskridande påverkan. Havs- och vattenmyndigheten kommer också bifoga underlag på engelska om inriktningsdokumentet och avgränsningen av miljöbedömning vid underrättelsen. Det är inte ett formellt krav att bjuda in berörda länder att lämna synpunkter på avgränsningen. Havsoch vattenmyndigheten avser dock att erbjuda den möjligheten. SBN 2015-12-08 247 2015-12-04 Havsplaneringens mandat och antaganden om innehåll För att avgöra avgränsningen av miljöbedömingen krävs en översikt av vilken typ av verksamheter som havsplaneringen kan komma att påverka och på vilket sätt. Grundläggande är att havsplanering ska avväga mellan intressen och ange lämplig användning av havsområdet för olika ändamål. Bredden i intressen återspeglas i föreslagna planeringsmål. I miljöbedömningen ska den betydande miljöpåverkan som planen kan ge upphov till bedömas utifrån den användning som anges som lämplig i olika områden. Den direkta, indirekta, kumulativa, kortsiktiga och långsiktiga samlade påverkan ska beskrivas. Havsplaneringens detaljeringsnivå och kunskapsläge kopplat till miljöbedömningen En miljökonsekvensbeskrivning ska enligt 6 kap. 13§ miljöbalken innehålla de uppgifter som är rimliga med hänsyn till: 1. Bedömningsmetoder och aktuell kunskap Kommentar för havsplaneringen: I första hand kommer befintlig kunskap användas, men kompletterande undersökningar kan behövas. Det är nödvändigt med en bred kunskapsutveckling för att bidra till bättre planeringsunderlag. Här finns kopplingar till kunskapsinriktade åtgärder inom åtgärdsprogrammet enligt havsmiljöförordningen. De metoder som tillämpas vid miljöbedömningen kommer att beskrivas och de kriterier och antaganden som används ska redovisas. 2. Planens innehåll och detaljeringsgrad Kommentar för havsplaneringen: I MKB på övergripande nivå behandlas ofta effekterna på större strukturer och system, dvs. bedömningar görs med en lägre detaljeringsgrad än vad som är brukligt i en MKB för projekt. Miljöbedömningen för en havsplan inriktas på samlade och övergripande följder. 3. Var i beslutsprocessen planen befinner sig Kommentar för havsplaneringen: Havsplanerna är på strategisk nivå och är vägledande för kommuner och myndigheter. Havsplaneringen sker tidigt i en process med beslut på olika nivåer som sträcker sig från beslut i den övergripande samhällsplaneringen till beslut om enskilda projekt. 4. Att vissa frågor kan bedömas bättre i samband med prövningen av andra planer och program eller i tillståndsprövningen av verksamheter eller åtgärder Kommentar för havsplaneringen: Det är särskilt viktigt att lyfta fram den statliga havsplaneringens relation till kommunal översikts- och detaljplanering utifrån plan- och bygglagen som löper parallellt med havsplaneringsprocessen. Det är viktigt att avgränsningen för den nationella nivån tillämpas så att inte väsentliga frågor skjuts vidare till tillståndsprövning på projektnivå och endast behandlas på en detaljerad nivå där de övergripande strukturer som orsakar miljöproblemen inte kan ändras. SBN 2015-12-08 248 2015-12-04 5. Allmänhetens intresse Kommentar för havsplaneringen: Under samrådsperioden är det öppet för inlämnande av synpunkter från alla intressenter. Synpunkter och graden av visat intresse från allmänheten kan påverka innehåll och upplägget av den fortsatta planeringsprocessen. Geografisk avgränsning Det geografiska område som havsplanerna omfattar redovisas i figur 1. Miljöbedömningen ska beskriva den betydande miljöpåverkan som kan uppkomma till följd av havsplanerna, både inom och utanför havsplaneområdena. Kopplingen mellan havsområdena och kustzonen är betydelsefull ur ett miljöperspektiv. Därtill kommer gränsöverskridande miljöpåverkan i relation till våra grannländer särskilt att utredas. Avgränsning i tid I miljöbedömningen ska den långsiktiga hållbarheten och miljöpåverkan vara huvudfokus. Kortvarig miljöpåverkan inkluderas om den bedöms ge betydande konsekvenser i ett större sammanhang. Metodmässig avgränsning Miljöbedömningen kommer i största utsträckning grunda sig på befintlig kunskap och genomföras på en övergripande nivå eftersom stora havsområden berörs. Samtidigt är den rumsliga kopplingen och påverkan i ett lokalt/regionalt sammanhang viktig att behandla. Havs- och vattenmyndighete kommer att arbeta med en metod för att analysera olika sektorers påverkan på olika havsområden och bedöma den utifrån de miljömässiga värdena i områdena. Analysen lägger en grund för framtidsperspektivet om var olika verksamheter är mest lämpade. Innehållsmässig avgränsning I miljöbalkens 6 kap. 12§ punkt 6 finns en uppräkning av olika miljöaspekter mot vilka planens betydande negativa respektive positiva miljöpåverkan ska bedömas. Havsplaneringen bedöms framförallt kunna ge upphov till betydande miljöpåverkan som rör följande miljöaspekter: • biologisk mångfald, djurliv, växtliv • människors hälsa • vatten • luft • mark • klimatfaktorer • materiella tillgångar (koppling till samhällsekonomisk analys) • landskap • forn- och kulturlämningar och annat kulturarv SBN 2015-12-08 249 2015-12-04 Havs- och vattenmyndigheten bedömer att det inte är troligt att betydande påverkan uppstår i relation till befolkning och bebyggelse. I miljöbedömningen ska det inbördes förhållandet mellan miljöaspekterna beskrivas liksom indirekta och kumulativa effekter, samt huruvida dessa är permanenta eller tillfälliga. Med kumulativa effekter avses additiva, synergistiska och antagonistiska effekter av samverkande störningar. Beskrivningen av betydande miljöpåverkan för dessa miljöaspekter kommer att grupperas under de rubriker som anges i följande tabell. Redovisning i miljökonsekvensbeskrivning (MKB) Miljöaspekter enligt 6 kap. 12§ miljöbalken Marin ekologi Biologisk mångfald, djurliv, växtliv Vatten, luft och klimat Vatten, luft och klimat Geologi Mark/havsbotten Kulturmiljö Forn- och kulturlämningar och annat kulturarv, landskap Människors välbefinnande (med ekosystemtjänstperspektiv) Människors hälsa, landskap Övrig resurshushållning Materiella tillgångar Utifrån föreslagna planeringsmål bedömer Havs- och vattenmyndigheten att miljöbedömningen i första hand bör fokusera på miljöpåverkan som följer av sjöfart, fasta installationer (t.ex. havsbaserad vindkraft, kablar och ledningar), yrkesfiske, sand-/grusutvinning och militär verksamhet. Även andra verksamheters påverkan kan dock komma att behandlas om de senare bedöms ha betydande påverkan på miljön. Se tabellen i bilagan. Miljökvalitetsmål Följande miljökvalitetsmål bedöms mest relevanta för havsplaneringen: • Hav i balans samt levande kust och skärgård; utgör det centrala tematiska målet för hav och kustzon, innehåller preciseringar. • Ett rikt växt- och djurliv; berör marint växt- och djurliv inklusive fåglar och fladdermöss • Giftfri miljö; berör utsläpp och spridning av förorenande ämnen. • Begränsad klimatpåverkan; berör utsläpp av växthusgaser från t.ex. sjöfart samt omställningen till användning av förnybara energikällor. • Ingen övergödning; berör utsläpp till luft och vatten av kväveföreningar och fosforföreningar. Regeringen har fastställt tio etappmål för biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Särskilt relevant är målet att utöka områdesskyddet så att minst 10 procent av Sveriges inre vatten, territorialhav och ekonomiska zon senast år 2020 har ett formellt skydd. Bevarandet ska ske med ekologiskt representativa och väl sammanlänkade system där reservat, andra effektiva områdesbaserade SBN 2015-12-08 250 2015-12-04 skyddsåtgärder eller miljöanpassat brukande ingår. En utökning av nuvarande områdesskydd med minst 570 000 hektar krävs för att uppfylla etappmålet. Målet ”Hav i balans samt levande kust och skärgård” är utvecklat i elva preciseringar varav följande anses relevanta för havsplaneringen: • Precisering 1 – God miljöstatus Kust- och havsvatten har god miljöstatus med avseende på fysikaliska, kemiska och biologiska förhållanden i enlighet med havsmiljöförordningen (2010:1341). • Precisering 2 – God ekologisk och kemisk status Kustvatten har minst god ekologisk status eller potential och god kemisk status i enlighet med förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön. • Precisering 3 – Ekosystemtjänster Kusternas och havens viktiga ekosystemtjänster är vidmakthållna. • Precisering 4 – Grunda kustnära miljöer Grunda kustnära miljöer präglas av en rik biologisk mångfald och av en naturlig rekrytering av fisk samt erbjuder livsmiljöer och spridningsvägar för växt- och djurarter som en del i en grön infrastruktur. • Precisering 5 – Gynnsam bevarandestatus och genetisk variation Naturtyper och naturligt förekommande arter knutna till kust och hav har gynnsam bevarandestatus och tillräcklig genetisk variation inom och mellan populationer samt att naturligt förekommande fiskarter och andra havslevande arter fortlever i livskraftiga bestånd. • Precisering 6 – Hotade arter och återställda livsmiljöer Hotade arter har återhämtat sig och livsmiljöer har återställts i värdefulla kust- och havsvatten. • Precisering 9 – Bevarade natur- och kulturmiljövärden Havs-, kust- och skärgårdslandskapens natur- och kulturvärden är bevarade och förutsättningar finns för fortsatt bevarande och utveckling av värdena. • Precisering 10 – Kulturlämningar under vatten Tillståndet är oförändrat för kulturhistoriska lämningar under vattnet. • Precisering 11 – Friluftsliv och buller Havs-, kust- och skärgårdslandskapens värden för fritidsfiske, badliv, båtliv och annat friluftsliv är värnade och bibehållna och påverkan från buller är minimerad. Följande precisering bedöms ha mindre relevans för havsplaneringen: • Precisering 7 – Främmade arter och genotyper Främmande arter och genotyper hotar inte den biologiska mångfalden och kulturarvet. • Precisering 8 – Genetiskt modifierade organismer Genetiskt modifierade organismer som kan hota den biologiska mångfalden är inte introducerade. Motivering: Havsplaneringen bedöms ha begränsade möjligheter att påverka introduktion av genetiskt modifierade organismer. SBN 2015-12-08 251 2015-12-04 Målet Ett rikt växt- och djurliv är utvecklat i preciseringar varav vissa sammanfaller med ovan nämnda. Däremot finns en precisering om grön infrastruktur som inte ingår i preciseringen av Hav i balans och levande kust och skärgård: • Precisering Grön infrastruktur Det finns en fungerande grön infrastruktur, som upprätthålls genom en kombination av skydd, återställande och hållbart nyttjande inom sektorer, så att fragmentering av populationer och livsmiljöer inte sker och den biologiska mångfalden i landskapet bevaras. Havsmiljöförordningen/havsmiljödirektivet God miljöstatus enligt havsmiljöförordningen definieras i HaV:s föreskrift HVMFS 2012:18 enligt elva områden (kallade deskriptorer i havsmiljödirektivet). Betydande miljöpåverkan bedöms främst kunna uppkomma i relation till följande områden: • 1 Biologisk mångfald bevaras. • 3 Kommersiellt nyttjande tillåter att bestånd av fisk och skaldjur befinner sig inom säkra biologiska gränser. • 4 Alla delar av de marina näringsvävarna förekommer i normal omfattning och deras reproduktiva kapacitet är intakt. • 6 Havsbottnens egenskaper påverkas inte negativt. • 7 Mänskliga förändringar av de hydrografiska villkoren påverkar inte ekosystemen negativt. • 11 Tillförsel av energi inklusive buller ligger på nivåer som inte påverkar den marina miljön negativt. Viss miljöpåverkan bedöms kunna uppkomma i relation till följande områden: • 2 Främmande arter förändrar inte ekosystemen negativt • 5 Eutrofieringens negativa effekter är reducerade till ett minimum. • 8 Koncentrationerna av främmande ämnen håller sig på nivåer som inte ger upphov till föroreningseffekter. • 9 Främmande ämnen i fisk och skaldjur avsedda som livsmedel överskrider inte fastställda nivåer. Följande områden bedöms inte kunna påverkas betydande genom havsplanering: • 10 Marint skräp orsakar inga skador på den marina miljön. Motivering: Marint skräp är ett växande miljöproblem som kräver samordnade insatser. Åtgärdsprogrammet för havsmiljöförordningen kommer rikta flera åtgärder mot marint skräp. Havsplanering bedöms dock ha begränsade möjligheter att förhindra spridning av och negativ påverkan av marint skräp. SBN 2015-12-08 252 2015-12-04 Miljökvalitetsnormer I Sverige tillämpas ett system med juridiskt bindande miljökvalitetsnormer (MKN) för att uppnå god miljöstatus (GES) i svenska hav. Myndigheter och kommuner ska enligt miljöbalken ansvara för att miljökvalitetsnormer följs. Att upprätthålla eller nå god miljöstatus utgör i sig en miljökvalitetsnorm enligt 17 § havsmiljöförordningen. Havs- och vattenmyndigheten har med stöd av 18 § havsmiljöförordningen genom föreskrifter (HVMFS 2012:18) fastslagit vad som kännetecknar god miljöstatus. Vidare har Havs- och vattenmyndigheten med stöd av 19 § tagit fram ytterligare miljökvalitetsnormer med indikatorer. I tabellen nedan bedöms relevansen av respektive miljökvalitetsnorm för havsplaneringen i en tregradig skala: låg, medel, hög. Relevans har bedömts utifrån havsplaneringens möjligheter att i vägledande rumsliga planer ha en påverkan på möjligheter att följa miljökvalitetsnormerna (både negativ och positiv påverkan). Miljökvalitetsnormer havsmiljöförordningen Miljökvalitetsnormer havsmiljöförordningen Relevans havsplanering Koppling MKNDeskriptorer MKN-beskrivningar A. Tillförsel av näringsämnen och organiskt material Medverkar till GES för: D5. övergödning D1. biodiversitet D4. marina födovävar D6. havsbottnens integritet A1. MKN. Koncentrationer av kväve och fosfor i havsmiljön till följd av tillförsel av näringsämnen från mänsklig verksamhet orsakar inte negativa effekter på biologisk mångfald och ekosystem. Medelrelevans eftersom belastningar för tillförsel av närsalter ofta är knuten till verksamheter på land. Havsbaserat vattenbruk bidrar dock i vissa områden till betydande utsläpp, därför ska potentiell belastning i havsplaneområdet hanteras i havsplaneringen och fångas upp i miljöbedömningen. Kväve släpps också ut i vattnet från passerande fartyg. B. Tillförsel av farliga ämnen Medverkar till GES för: D8. förorenande ämnen D1. biodiversitet D4. marina födovävar D6. havsbottnens integritet B.1 MKN. Koncentrationer av farliga ämnen i havsmiljön får inte överskrida de värden som anges i direktiv 2008/105/EG om miljökvalitetsnormer inom vattenpolitikens område. Medelrelevans eftersom belastning av farliga ämnen främst är knuten till verksamheter på land. Frågor om utsläpp och risk för utsläpp i havsplaneområdet ska dock hanteras i havsplaneringen och fångas upp i miljöbedömningen. B.2 MKN. Farliga ämnen i havsmiljön som tillförs genom mänsklig verksamhet får inte orsaka negativa effekter på biologisk mångfald och ekosystem. C. Biologisk störning Medverkar till GES för: D2. främmande arter D1. biodiversitet C.1 MKN. Havsmiljön ska vara fri från nyutsatta eller flyttade främmande arter och stammar, genetiskt modifierade organismer (GMO) eller organismer vars genetiska egenskaper förändrats på annat sätt, som riskerar att allvarligt hota den genetiska eller biologiska mångfalden eller ekosystemets funktion. C.2 MKN. Havsmiljön ska så långt som möjligt vara fri från nytillkomna främmande arter spridda genom sjöfart. Medelrelevans eftersom havsplanering kan skapa förutsättningar för förändringar av bottensubstrat (fasta installationer) vilket kan påverka spridning av främmande arter. På sikt kan vattenbruk i utsjön komma att få betydelse. Samtidigt finns etablerade internationella samarbeten när det gäller hantering av barlastvatten för att minimera risk för spridning av främmande arter. Internationella samarbeten för att implementera Barlastvattenkonventionen har utvecklats. Arbete sker gemensamt mellan Helcom och Ospar och havsplaneringen har inte bedömts vara det lämpligaste verktyget för att ta fram regleringar om främmande arter. Däremot kan sådana regleringar behöva tas hänsyn till i havsplaneringen. SBN 2015-12-08 253 Miljökvalitetsnormer havsmiljöförordningen Miljökvalitetsnormer havsmiljöförordningen Koppling MKNDeskriptorer MKN-beskrivningar C.3 MKN. Populationerna av alla naturligt förekommande fiskarter och skaldjur som påverkas av fiske har en ålders- och storleksstruktur samt beståndsstorlek som garanterar deras långsiktiga hållbarhet. 2015-12-04 Relevans havsplanering Medelrelevans eftersom havsplaneringen som rumsligt tvärsektoriellt styrmedel har potential att inkludera fiskets påverkan samtidigt som kopplingen till existerande fiskeriförvaltning måste tydliggöras. C4. MKN. Förekomst, artsammansättning och storleksfördelning hos fisksamhället ska möjliggöra att viktiga funktioner i näringsväven upprätthålls. (HVMFS 2012:29). D. Fysisk störning Medverkar till GES för: D6. havsbottnarnas integritet D1. biodiversitet D1. MKN. Den av mänskliga verksamheter opåverkade havsbottenarealen ska, per substrattyp, ge förutsättningar att upprätthålla bottnarnas struktur och funktion i Nordsjön och Östersjön. Hög relevans eftersom havsplanering ska vägleda kring lokalisering av aktiviteter och därför exempelvis kan styra bort aktiviteter med potentiell negativ påverkan från känsliga marina bottenhabitat. D2. MKN. Arealen av biogena substrat ska bibehållas eller öka. D3. MKN. Permanenta förändringar av hydrografiska förhållanden som beror på storskaliga verksamheter, enskilda eller samverkande, får inte påverka biologisk mångfald och ekosystem negativt. Hög relevans eftersom havsplanering ska vägleda kring lokalisering av aktiviteter och därför exempelvis kan styra bort aktiviteter med potentiell negativ påverkan på hydrografiska förhållanden i fall då sådan påverkan kan vara negativ för biologisk mångfald och ekosystem. D4. MKN. Havsmiljön ska så långt som möjligt vara fri från avfall. Låg relevans eftersom havsplaneringen inte i betydande utsträckning bedöms kunna påverka källorna till marint skräp. Dessa finns ofta på land, men även havsrelaterade verksamheter som fiske ger upphov till bl.a. spökgarn och förlust av annan utrustning. Ekosystemtjänster Havs- och vattenmyndigeten kommer att använda ekosystemtjänstanalyser, inklusive beskrivning och bedömning av påverkan på ekosystemtjänster, både i miljöbedömningen i de samhällsekonomiska konsekvensanalyserna. I miljöbedömningen kommer ett ekosystemtjänstperspektiv också finnas med i bedömningen av påverkan på människors välbefinnande. Alla ekosystemtjänster har relevans för havsplaneringen. Nedan markerade ekosystemtjänster bedöms dock vara särskilt relevanta ur ett havsplaneringsperspektiv: • Stödjande: biogeokemiska kretslopp, primärproduktion, näringsvävsdynamik, biologisk mångfald, livsmiljö och resiliens. • Reglerande: klimatreglering, sedimentbevarande, minskad övergödning, biologisk rening och reglering av föroreningar. • Försörjande: livsmedel, råvaror, genetiska resurser, kemikalier, utsmyckningar och energi. • Kulturella: rekreation, estetiska värden, vetenskap och utbildning, kulturarv, inspiration och naturarv. SBN 2015-12-08 254 2015-12-04 Alternativavgränsning Enligt 6 kap. 12 § första stycket miljöbalken ska rimliga alternativ med hänsyn till planens eller programmets syfte och geografiska räckvidd identifieras, beskrivas och bedömas i MKB:n. Efter att planen eller programmet har antagits, ska skälen till att planen eller programmet har antagits i stället för de alternativ som varit föremål för överväganden redovisas (6 kap. 12 § och 16 § miljöbalken) redovisas i en särskild sammanställning. Med ”rimliga alternativ” menas olika alternativa sätt att uppnå målen med planen eller programmet (prop. 2003/04:116). I havsplaneringens inledande fas kommer olika sektorsperspektiv beskrivas som rumsliga anspråk/alternativ. I samordningen av dessa anspråk kan det uppkomma behov av att redovisa ytterligare alternativ. I havsplaneringen ska också de huvudsakliga vägvalen dokumenteras för att bidra till öppenhet i planeringsprocessen. Analysmetoden som tillämpas i miljöbedömningen kommer också att bidra till öppenhet och att avvägningar mellan miljö- och sektorsintressen motiveras. Nollalternativ Förutom minst ett utredningsalternativ ska också ett s.k. nollalternativ redovisas. Nollalternativet ska beskriva miljöförhållandena och miljöns sannolika utveckling om planen, programmet eller ändringen inte genomförs (6 kap. 12 § andra stycket miljöbalken). I havsplaneringen kommer år 2050 utgöra ett horisontår för planeringen. I ett kortsiktigare perspektiv kommer också havsplaneringen förhålla sig till år 2035 som referensår. Även år 2020 är relevant för havsplaneringen eftersom bland annat miljökvalitetsmålen relateras till det året. Nollalternativet beskrivs för horisontåret 2050 och har tagits fram samordnat med arbetet för åtgärdsprogrammen enligt havsmiljöförordningen. Scenarier för olika sektorers utveckling till 2050 har tagits fram och en bedömning genomförts av deras belastning gentemot miljökvalitetsnormerna. SBN 2015-12-08 255 2015-12-04 Bilaga Maritima aktiviteters miljöpåverkan Förnybar Vindkraft energi Vågkraft Täkt- Sand, grus , skal D1, D6, HBLK, störning, undervattensbul- D11 BK, ler RVD Fysisk förlust, fysisk D1, D6, HBLK, störning, undervattensbul- D7, D11 BK, ler RVD X X X X X X X X X X X X X X X D1, D6, HBLK, störning D7 RVD Bentisk trålning Selektivt uttag av arter, D1, D3, HBLK, (bottentrålning) fysiska skador (havs- D4, D6 RVD D1, D3, HBLK, D4 RVD D1, D3, D4, D10 HBLK, RVD X Maritima transporter Undervattensbuller, tillför- D1, D2, sel av förorenande ämnen D5, D8, samt organiskt material, D11 införande och omflyttning av främmande arter HBLK, RVD, BNF, BK, IÖ, GM X X Muddring Fysiska skador D1, D6, D7 HBLK, RVD X X X X Deponering av muddermassor Fysiska skador D1, D6, D7 HBLK, RVD X X X X D6, D11 HBLK, RVD X X X X Materiella tillgångar Människors hälsa, landskap annat kulturarv, landskap Forn- och kulturlämningar och Mark/havsbotten Vatten, luft och klimat växtliv Biologisk mångfald, djurliv, Miljökvalitetsmå** enligt havsmiljödirektivet * Temaområden /deskriptorer kan/belastning Fysisk förlust, biologisk Fysisk förlust, fysisk verksamhet Fiske Typ av potentiell påver- Aktivitet Sektor/aktivitetstema Tabell som beskriver en bedömning av olika sektorers och aktiviteters potentiella påverkan/belastning gentemot relevanta miljöaspekter. Ett x markerar var det bedöms finnas en potentiell påverkan (ex. fysisk förlust) på miljöaspekten (ex. biologisk mångfald). Den faktiska påverkan är beroende av det lokala sammanhanget och förekomst av marina miljövärden påverkar i de flesta fall hur betydande en påverkan/belastning är. X X X botten) Pelagisk trålning Selektivt uttag av arter (trålning i den fria X vattenmassan) Övrigt fiske Sjöfart Linjär infrastruktur Selektivt uttag av arter, marint skräp (spökgarn) Rörledningar/Kablar Fysiska skador (havsbotten), elektromagne- X X X SBN 2015-12-08 Rörledningar/kablar Rekreation 256 2015-12-04 tiska fält Fritidsfiske och turism Selektivt uttag av arter, D1, D10 marint skräp Kryssningstrafik HBLK, X RVD Luftutsläpp tillförsel av D1, D2, HBLK, försurande ämnen, till- D5, D8, RVD, försel av näringsämnen, D11 BNF, undervattensbuller, tillför- BK, IÖ, sel av förorenande äm- GM X X X X X X X X X X nen, införande och omflyttning av främmande arter Färjetrafik Luftutsläpp försurande D1, D2, HBLK, ämnen, undervattens- D5, D8, RVD, buller, tillförsel av föro- D11 BNF, renande ämnen BK, GM Försvars- Skjutfält/- Undervattensbuller och D1, D8, verksamhet övningsområden påverkan på vattenmiljöer D10, D11 HBLK, RVD GM Dumpad ammuni- Tillförsel av farliga tion (befintlig) ämnen, D1, D8 GM HBLK, RVD *Temaområden/deskriptorer enligt havsmiljödirektivet: D1. Biologisk mångfald D2. Främmande arter D3. Fisk och skaldjur D4. Marina näringsvävar D5. Eutrofiering D6. Havsbottnens integritet D7. Hydrografiska villkor D8. Främmande ämnen D9. Främmande ämnen i fisk och skaldjur D10. Marint avfall D11. Tillförsel av energi **Miljökvalitetsmålens förkortningar: HBLK- Hav i balans samt levande kust- och skärgård BK- Begränsad klimatpåverkan BNF- Bara naturlig försurning RDV- Ett rikt växt- och djurliv IÖ- Ingen övergödning GM- Giftfri miljö I tabellen har utgångspunkten varit de föreslagna mål där havsplaneringen syftar att ”Skapa förutsättningar för” utvecklingen och inte den lägre prioriteringsnivån ”Skapa beredskap för”. Det innebär till exempel att vattenbruk inte tas upp i tabellen. I händelse av att vattenbruk i utsjön aktualiseras under planeringsprocessen så kommer miljöbedömningen även behandla dess miljöpåverkan. SBN 2015-12-08 257 Förslag till inriktning för havsplaneringen med avgränsning av miljöbedömningen Enligt havsplaneringsförordningen (2015:400) ska Havs- och vattenmyndigheten ta fram förslag till havsplaner. För att stödja och vägleda arbetet med att utveckla havsplanerna samt skapa tydlighet och för ankring för planeringsprocessen har Havs- och vattenmyndigheten tagit fram detta förslag till inriktningsdokument. Dokumentet innehåller förslag till planeringsmål- och strategier, liksom väsentliga frågor att hantera inom respektive planområde. Dokumentet redovisar även fortsatt process för utarbetande av havsplaner inklusive arbetet med konsekvensbedömningar. Dokumentet avslutas med förslag till avgränsning av den miljöbedömning som ska genomföras enligt miljöbalken. Den 1 september 2014 infördes en bestämmelse i miljöbalken om statlig havsplanering i Sverige som innebär att det ska finnas re statliga havsplaner för Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet. Planerna ska omfatta territorialhavet och svensk ekonomisk zon, med undantag av områden närmast kusten. Havs- och vattenmyndighetens samrådshandling Dnr 3779-14 Havs- och vattenmyndigheten Postadress: Box 11 930, 404 39 Göteborg Besök: Gullbergs Strandgata 15, 411 04 Göteborg Tel: 010-698 60 00 www.havochvatten.se 2015-12-04 SBN 2015-12-08 258 2015-12-04 Tjänsteställe/handläggare Samhällsbyggnadskontoret Planavdelningen Beslutsinstans Ingmarie Söderblom Samhällsbyggnadsnämnden E-post: [email protected] Tel: 0491-88149 Samrådsbeslut, Detaljplan för del av Kristineberg 1:1, Gölkärret, centralorten, Oskarshamns kommun Samhällsbyggnadskontorets förslag till beslut Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att godkänna Detaljplan för del av Kristineberg 1:1, Gölkärret, centralorten, Oskarshamns kommun för samråd. Samhällsbyggnadskontoret fick 2015-11-10 i uppdrag att upprätta en ny detaljplan för rubricerade område. Planen syftar till att möjliggöra för flerbostadshus på området i enlighet med Fördjupad översiktsplan för Oskarshamns stad, antagen 2014-02-10. Delar av planen ersätter delar av befintliga planer och ändrar där beteckningen från bostadsändamål till natur för att säkerställa skyddsområde till befintlig bebyggelse och för att bevara ett viktigt naturområde som behövs för den biologiska mångfalden. _______________________ Bodil Liedberg Jönsson Samhällsbyggnadschef Beslutsunderlag Tjänsteutlåtande 2015-11-17 Skickas till Samhällsbyggnadskontoret ______________________ Ingmarie Söderblom Planarkitekt SBN 2015-12-08 259 2015-12-04 3 Sparre- HAMMAREN 5 7.6 4640 Ga 4 1 3 tGa anta n FILEN 1 2 BLOCKET 8 7.8 3 7.8 9 6.4 Stu reg ata n 6.4 2 5,0 5.2 KRISTINEBERG NATUR 1 FILEN 4641 5.0 D 300 BTG S 225 BTG V 63 PEL dagvatten D 225 BTG S 225 BTG 7 4.67 GA TA 6 5 GÅNG och CYKE L u D 1200 BTG S 800 BTG 4.00 3.7 A GAT 1:1 4.59 GÅNG och 4.64 4.54 B 3.3 GATA CYKEL D 1200 BTG S 800 BTG NATUR V 200 SEGJ D 1200 BTG S 800 BTG 4 3 4.8 KRISTINEBERG 4.52 14 4.0 4.59 NATUR G ÅN 4 3 G 4.82 oc h CY K 4.60 EL 4.8 10 9 8 7 6 5.2 V 110 PVC S 225 BTG D 400 BTG 4.38 2715 5.9 V 200 SEGJ NATUR 6.4 5.0 3.4 6.6 5.3 D 200 PVC V 200 GJJ tunn el 6.9 4151 5.1 V 63 PVC 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 meter Skala: 1:1000 PLANBESTÄMMELSER Följande gäller inom områden med nedanstående beteckningar. Endast angiven användning och utformning är tillåten. Bestämmelser utan beteckning gäller inom hela planområdet. Gränser Planområdesgräns Användningsgräns Egenskapsgräns Administrativ- och egenskapsgräns Användning av allmän platsmark med kommunalt huvudmannaskap (PBL 4 kap 5 § punkt 2) GATA Gata CYKEL Cykel GÅNG och CYKEL NATUR Till planen hör: Planprogram Planbeskrivning Genomförandebeskrivning Miljökonsekvensbeskrivning Fastighetsförteckning Samrådsredogörelse Illustrationskarta Utlåtande efter utställning del av Kristineberg 1:1, Gölkärret, Detaljplan för centralorten Oskarshamns kommun Gång och Cykel Natur Användning av kvartersmark (PBL 4 kap 5 § punkt 3) B Bostäder Egenskapsbestämmelser för kvartersmark Högsta byggnadshöjd i meter (PBL 4 kap 11 § punkt 1 eller 16 § punkt 1) 0,0 u Beslutsdatum Prickmark - marken får inte förses med byggnad (PBL 4 kap 11 § punkt 1 eller 16 § punkt 1) Godkännande Antagande Rasterbilder: Xref ritning: Upprättad Reviderad Laga kraft Instans SBN 2015-12-08 260 S AM RÅ DS HA ND L IN G PL A NB E S K R I V N I N G Detaljplan för del av Kristineberg 1:1, Gölkärret Centralorten, Oskarshamns kommun Upprättad av samhällsbyggnadskontoret november 2015 Dnr SBN 2015/000226 Uppdragsbeslut Samrådsbeslut Granskningsbeslut Antagande Laga kraft 2015-11-10 201x-xx-xx 201x-xx-xx 201x-xx-xx 201x-xx-xx 2015-12-04 SBN 2015-12-08 SAMRÅDSHANDLING 261 2015-12-04 DETALJPLAN FÖR DEL AV KRISTINEBERG 1:1, GÖLKÄRRET MEDVERKANDE I PLANARBETET Detaljplanen har upprättats av samhällsbyggnadskontoret i Oskarshamns kommun. Följande personer har medverkat i planarbetet: Oskarshamns kommun Ingmarie Söderblom Erik Hjertquist Stefan Sämfors Bodil Liedberg Jönsson Håkan Johansson Sida 2 Planarkitekt T f planchef Trafikingenjör Samhällsbyggnadschef Mark- och planingenjör SBN 2015-12-08 262 2015-12-04 SAMRÅDSHANDLING DETALJPLAN FÖR DEL AV KRISTINEBERG 1:1, GÖLKÄRRET INNEHÅLL INLEDNING.........................................................................x Vad är en detaljplan? Detaljplaneprocessen - normalt planförfarande x x SYFTE OCH OMFATTNING................................................xx Planens syfte Läge och areal Markägoförhållanden x TIDIGARE STÄLLNINGSTAGANDEN................................xx Översiktliga planer x Detaljplaner Förordnanden Riksintressen Bostadsförsörjningsprogram Behovsbedömning av miljöpåverkan Kommunala beslut i övrigt FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR..................xx Natur Miljöförhållanden Risk och säkerhet Bebyggelseområden Friytor Vattenområden Strandskydd Gator och trafi Teknisk försörjning Sociala frågor Administrativa frågor Övrigt x GENOMFÖRANDE.............................................................xx Organisatoriska frågor Fastighetsrättsliga frågor och konsekvenser Tekniska frågor Ekonomiska frågor x KONSEKVENSER AV PLANENS GENOMFÖRANDE.......xx Sida 3 SBN 2015-12-08 263 SAMRÅDSHANDLING 2015-12-04 DETALJPLAN FÖR DEL AV KRISTINEBERG 1:1, GÖLKÄRRET INLEDNING Planområdet är beläget i Oskarshamns tätort, cirka 2 km från centrum, i området Gröndal. Planområdet utgörs av en grusfotbollsplan, naturmark och gång- och cykelvägar. Planområdet ligger norr om Östersjövägen och söder om befintliga villor längs med Sturegatan och Bangatan. I öster avgränsas planen av gång- och cykelvägen som i norr ansluter till Nagelgränd. Totalt utgör planområdet en area av cirka 3,8 ha (38 000 m2). Detaljplanen syftar till att möjliggöra uppförandet av flerbostadshus med upp till cirka 50 lägenheter. Detaljplanen syftar även till att säkerställa befintliga gång- och cykelvägar inom planområdet. En detaljplan ska grundas på ett program som anger utgångspunkter och mål för planen. I detta fall så har inget program upprättats eftersom detaljplanen har stöd i Fördjupad översiktsplan över Oskarshamns stad som antogs i februari 2014. Detaljplanen består av följande handlingar: - Plankarta med bestämmelser -Planbeskrivning -Fastighetsförteckning -Behovsbedömning - Barnchecklista En detaljplan ska upprättas när det ska byggas nytt eller när bebyggelse ska förändras eller bevaras. Med en detaljplan reglerar kommunen användningen av mark- och vattenområden och redovisar hur gränserna mellan allmänna platser, privat kvartersmark och vattenområden ska se ut. En detaljplan medför i princip en rätt att bygga i enlighet med planen under en särskild genomförandetid, som är minst 5 år och högst 15 år. Planen är bindande vid prövning av lov. Detaljplanen reglerar även andra rättigheter och skyldigheter, inte bara mellan markägare och samhället utan också markägare emellan. Det är en kommunal angelägenhet att planlägga mark och vatten. Detta kallas ofta det kommunala planmonopolet och innebär att det är kommunerna som antar planer inom de ramar som samhället bestämt. Det kommunala planmonopolet innebär att kommunen bestämmer om planläggning ska komma till stånd eller inte. DETALJPLANEPROCESSEN - BEGRÄNSAT PLANFÖRFARANDE Plankartan med planbestämmelser är detaljplanens viktigaste handling och är det dokument av planhandlingarna som är juridiskt bindande. Planbeskrivningen (detta dokument) är till för att beskriva detaljplanens syfte och dess förutsättningar och förändringar. I planbeskrivningen ingår också beskrivningar av planens konsekvenser och hur det är tänkt att planen ska genomföras. Nedan ges en inledande beskrivning av vad en detaljplan är och hur processen för just den här detaljplanen ser ut. Sida 4 VAD ÄR EN DETALJPLAN? Processen för att upprätta en detaljplan kan ske med standardförfarande eller utökat förfarande. Under vissa förutsättningar är det också möjligt att tillämpa ett begränsat förfarande. Planförfarandena skiljer sig något åt, men i stora drag följer de samma mönster. I det här fallet upprättas detaljplanen med begränsat förfarande. Det är möjligt att växla mellan de olika förfarandena i senare skeden. Samråd Under samrådet är ett förslag till detaljplan allmänt tillgängligt under minst fyra veckor. Syftet med samrådet är att hämta in synpunkter och kunskap från de som berörs av planen. Under samrådet ska länsstyrelsen, kända sakägare samt andra som har ett väsentligt intresse av planförslaget ges möjlighet att lämna synpunkter. INLEDNING SBN 2015-12-08 264 2015-12-04 SAMRÅDSHANDLING DETALJPLAN FÖR DEL AV KRISTINEBERG 1:1, GÖLKÄRRET Om planförslaget godkänns av samrådskretsen i samrådet så kan planförslaget antas direkt. Granskning Om inte alla i samrådskretsen godkänner förslaget kommer inkomna synpunkter sammanställas i en samrådsredogörelse och eventuella ändringar görs i planhandlingarna. Därefter görs det nya planförslaget allmänt tillgängligt för granskning under minst tre veckor. Under granskningen är det återigen möjligt att lämna in synpunkter på förslaget. Antagande och laga kraft Alt. 1 - Efter samrådet, när alla i samrådskretsen har godkänt planförslaget, prövas sedan den föreslagna detaljplanen för godkännande och antagande i samhällsbyggnadsnämnden. Om inga överklaganden inkommer vinner detaljplanen laga kraft tre veckor efter att protokollet från samhällsbyggnadsnämnden har justerats. Alt. 2 - Om inte alla i samrådskretsen godkänner planförslaget, och planen har varit ute för granskning, kommer inkomna synpunkter sammanställas i ett granskningsutlåtande och eventuella ändringar görs i planhandlingarna. Därefter prövas sedan den föreslagna detaljplanen för godkännande och antagande i samhällsbyggnadsnämnden. Om inga överklaganden inkommer vinner detaljplanen laga kraft tre veckor efter att protokollet från samhällsbyggnadsnämnden har justerats. INLEDNING Sida 5 SBN 2015-12-08 265 SAMRÅDSHANDLING 2015-12-04 DETALJPLAN FÖR DEL AV KRISTINEBERG 1:1, GÖLKÄRRET SYFTE OCH OMFATTNING PLANENS SYFTE Detaljplanen syftar till att möjliggöra uppförandet av flerbostadshus med upp till 50 lägenheter. Detaljplanen syftar även till att säkerställa befintliga gång- och cykelvägar inom planområdet samt grönområden. LÄGE OCH AREAL Planområdet är beläget i Oskarshamns tätort, cirka 2 km från centrum, i området Gröndal. Planområdet utgörs av en grusplan som tidigare har använts för bl a fotboll, naturmark och gångoch cykelvägar. Planområdet ligger norr om Östersjövägen och söder om befintliga villor längs med Sturegatan och Bangatan. I öster avgränsas planen av gång- och cykelvägen som i norr ansluter till Nagelgränd. I Väster avgränsas området av en liten anslutningsväg från Östersjövägen som sedan övergår i en gång- och cykelväg upp till Sturegatan.Totalt utgör planområdet en area av cirka 3,8 ha (38 000 m2). Planområdets ungefärliga avgränsning inom den röda linjen. MARKÄGOFÖRHÅLLANDEN Oskarshamns kommun äger all mark inom planområdet. Planområdet Sida 6 SYFTE OCH OMFATTNING SBN 2015-12-08 266 2015-12-04 SAMRÅDSHANDLING DETALJPLAN FÖR DEL AV KRISTINEBERG 1:1, GÖLKÄRRET TIDIGARE STÄLLNINGSTAGANDEN FÖRDJUPAD ÖVERSIKTSPLAN I Fördjupad översiktsplan för Oskarshamns stad, antagen av kommunfullmäktige den 10 februari 2014, anges området inom fastigheten Kristineberg 1:1, kallat Gölkärret, som lämpligt för flerfamiljshus. Vid en detaljplanering ska ersättningsplan för förlorad grusfotbollsplan beaktas. rättats. I och med genomförandet av detaljplanen möjliggörs en utveckling som är förenlig med Fördjupad översiktsplan över Oskarshamns stad. Planområdet ligger i anslutning till befintlig bebyggelse, infrastruktur och kommunikationer. DETALJPLANER Inom planområdet finns fyra gällande detaljplaner. A 1072 - Laga kraft 1921-09-12. Den anger Egnahemsområde samt gatu- och torgmark inom planområdet. A 2502 - Laga kraft 1050-09-4. Den anger mark för bostadsändamål inom planområdet. A 3736 – Laga kraft 1966-11-18. Detaljplanen berör större delen av det aktuella planområdet och anger grönområde för denna del. A 4750 – Laga kraft 1979-03-15. Detaljplanen berör delen längts i öster av det aktuella planområdet och anger fritidsändamål för denna del. RIKSINTRESSEN Planområdet omfattas inte av några riksintressen. BOSTADSFÖRSÖRJNINGSPROGRAM Enligt Bostadsförsörjningsprogram för Oskarshamns kommun, antagen av kommunfullmäktige den 12 december 2011, rekommenderas, oavsett scenario med ökat antal invånare eller inte, att flerbostadshus för t ex kategoriboende såsom 55+ är värdefullt för att komplettera bostadsförsörjningen. BEHOVSBEDÖMNING AV MILJÖPÅVERKAN En behovsbedömning har upprättats i samband med val av planförfarande. Denna visar att någon betydande miljöpåverkan inte kan antas medfölja planens genomförande. Någon miljökonsekvensbeskrivning har därför inte upp- I nuläget så används inte grusplanen för några aktiviteter. TIDIGARE STÄLLNINGSTAGANDEN Sida 7 SBN 2015-12-08 267 SAMRÅDSHANDLING 2015-12-04 DETALJPLAN FÖR DEL AV KRISTINEBERG 1:1, GÖLKÄRRET FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR NATUR Mark, vegetation och djurliv Planområdet utgörs av naturmark, gång- och cykelvägar och en grusplan som ej används för fritidsändamål idag. I sydvästra delen av området finns ett bergsparti. Norra delen är kuperat med stora stenblock. I området finns flera större träd av ek, lönn och björk. I norra delen utgörs markvegetationen av bland annat björnbärssnår. Det finns spår av småvilt , t ex rådjur. Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer Detaljplanen innebär att grusplanen tas i anspråk för byggande av bostäder. Detaljplanen kommer att säkerställa de gång- och cykelvägar som finns inom området. Bergspartiet som finns i områdets södra del kommer att bevaras. Buller från Östersjövägen kommer att dämpas tack vare berget och den växtlighet som finns på berget. Området i norr bevaras som naturmark och blir då en naturlig zon mot befintlig villabebyggelse strax utanför planområdet vid Sturegatan och Bangatan. Naturområdet kommer också att fortsatt bli en viktig del av stadens grönområden och bidra till den biologiska mångfalden i form av spridningskorridor för småvilt, fåglar och insekter. Markbeskaffenhet och geotekniska förhållanden Största delen av planområdet består av normalblockig sandig morän. I södra delen av planområdet, längs med Östersjövägen, finns kalt berg i dagen. I planområdet finns även organiska jordarter. Två stycken miljötekniska markundersökningar har gjorts inom planområdet, en översiktlig undersökning med en resultatrapport upprättad 2011-12-22 och en kompletterande undersökning med en resultatrapport upprättad 2012-0618. Av rapporten till den kompletterande miljötek- Sida 8 niska markundersökningen framgår att grusfotbollsplanen, som tidigare var en torvmosse, har fyllts ut med sand, grus och sten. På 1,5-2 meters djup påträffades stora stenblock. Tegelbitar, asfaltrester och järnskrot påträffades sporadiskt. Övrigt påträffat material var växtdelar, kol och bark. Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer Markundersökningarna från 2011 och 2012 bedöms hålla sin aktualitet då det inte har skett några förändringar i markytans beskaffenhet fram till nutid.Den planerade exploateringen medför att markarbeten kommer att ske i förorenade jordmassor. Innan arbeten påbörjas bör samråd ske med tillsynsmyndigheten, Samhällsbyggnadsnämnden i Oskarshamns kommun. Även om halterna är låga kommer det att krävas en anmälan enligt 28§, Förordningen om miljöfarlig verksamhet, innan arbeten kan påbörjas. I anmälan bör försiktighetsåtgärder och åtgärdsmål för eventuella åtgärder redovisas. I detaljplanen finns bestämmelse X - Innan startbesked för bygglov ges ska marksanering göras. MILJÖFÖRHÅLLANDEN Miljökvalitetsnormer Miljökvalitetsnormerna för luft och buller överskrids inte. Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer Ett genomförande av detaljplanen bedöms inte påverka miljökvalitetsnormerna negativt. Eftersom vattenkvalitén för Oskarshamns kommun har måttlig ekologisk status är det viktigt att planen inte medför ytterligare negativ påverkan för Oskarshamns stad. Ny bebyggelse ska anslutas till det kommunala vatten- och avloppsnätet och dagvatten från ny bebyggelse skall tas omhand inom NATUR-område märkt dagvatten. På planområdet finns god möjlighet för inflitration FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR SBN 2015-12-08 268 2015-12-04 SAMRÅDSHANDLING DETALJPLAN FÖR DEL AV KRISTINEBERG 1:1, GÖLKÄRRET av dagvatten. Förorenad mark Analysresultaten efter markundersökningen visar att jorden i 7 av 20 analyserade jordprov överskrider de generella riktvärdena vid känslig markanvändning (bostäder) för metallerna kadmium, koppar och bly. I alla analyserade prover är halterna lägre än riktvärdet för mindre känslig markanvändning (exempelvis industrier och vägar). Föroreningarna har troligen kommit till området genom att förorenade massor har använts vid utfyllnad. Resultatrapporten visar sammantaget att det finns ställvis förhöjda halter av metallerna kadmium, bly och koppar. Generellt är föroreningarna så låga att de med undantag av kadmium klarar naturvårdsverkets generella krav för bostadsområden och kräver därför ingen åtgärd. Kadmium förekommer i så höga halter att det kan medföra hälsorisker om växter från området förtärs. Risken kan reduceras antingen genom att förbjuda odling av ätbara växter eller att alla ätbara växter planteras i utskiftad och ren jord. Om dessa åtgärder utförs är miljö- och hälsoriskerna i området så låga att de kan accepteras enligt naturvårdsverkets riskbedömningsmodell. Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer Markundersökningarna från 2011 och 2012 bedöms hålla sin aktualitet då det inte har skett några förändringar i markytans beskaffenhet fram till nutid.Den planerade exploateringen medför att markarbeten kommer att ske i förorenade jordmassor. Innan arbeten påbörjas bör samråd ske med tillsynsmyndigheten, Samhällsbyggnadsnämnden i Oskarshamns kommun. Även om halterna är låga kommer det att krävas en anmälan enligt 28§, Förordningen om miljöfarlig verksamhet, innan arbeten kan påbörjas. I anmälan bör försiktighetsåtgärder och åtgärds mål för eventuella åtgärder redovisas. I detaljplanen finns bestämmelse X - Innan startbesked för bygglov ges ska marksanering göras. Radon Marken inom planområdet är till största del normalradonhaltig. I nordöstra delen av planområdet finns ett område med förhöjd radonnivå. Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer Marken är normalradonhaltig och några särskilda byggtekniska krav behöver inte ställas. Störningar Planområdet gränsar till Östersjövägen med ett genomsnittligt antal fordon per dygn på 4080, varav tung trafik 20 per dygn. Detta genererar en del buller och föroreningar. Den högsta tillåtna hastigheten är 50 km i timmen. Bergspartiet med höga träd och växtlighet utgör en bra barriär mot Östersjövägen och verkar bullerdämpande. Järnvägen mellan Oskarshamn och Berga ligger cirka 100 meter från östra planområdet och cirka 200 meter från ny bebyggelse. Tät vegetation mellan järnväg och både inannför och utanför planområdet är bullerdämpande. Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer Inga åtgärder genomförs i detaljplanen. RISK OCH SÄKERHET Räddningstjänstens insatstid till planområdet är mindre än 10 minuter. Enligt skyfallsanalys gjord av DHI Sverige AB, så ligger några av planområdets delar i riskzonen för tillfälliga översvämningar vid s k hundraårsregn. Dessa är dock i stort sett begränsade till planområdets nordöstra och sydöstra hörn. FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR Sida 9 SBN 2015-12-08 269 SAMRÅDSHANDLING 2015-12-04 DETALJPLAN FÖR DEL AV KRISTINEBERG 1:1, GÖLKÄRRET Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer Gång- och cykelvägar utgör en bra vattenledare vid eventuella skyfall. För att säkerställa infiltration av vatten har stora delar av området beteckningen NATUR. BEBYGGELSEOMRÅDEN Bostäder Inom planområdet finns idag inga bostäder. Norr om planområdet finns ett villaområde gränsande till planområdet där villorna är byggda mellan 1946 och 1958 samt mellan 1916 och 1921. Söder om planområdet finns ett område med radhus byggda 1982. Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer ter. Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer I detaljplanen anges ingen yta för offentlig service. Kommersiell service Närmaste kommersiella service finns i Kristineberg, cirka 400 meter ifrån planområdet. I Kristineberg finns livsmedelsaffär, pizzeria, frisör, färgaffär, veterinär, kiosk och spelbutik. Till Oskarshamns centrum, med ytterligare serviceutbud, är det cirka två kilometer. Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer I detaljplanen anges ingen yta för kommersiell service. I den fördjupade översiktsplanen för Oskarshamns stad utpekas området som aktuellt för flerbostadshus. Detaljplanen medger byggnation av ett flerbostadshus i tre våningar och får beteckningen B - bostäder. Högsta byggnadshöjd är 15 meter. I Kristineberg, sydost om planområdet, finns idag flerbostadshus i tre våningar. Den planerade bebyggelsen kommer därmed inte att sticka ut från omgivningen vad gäller höjden. Villabebyggelsen norr om planområdet ligger på en högre höjd och döljs av ett skogsparti. Grönområdet får beteckningen NATUR. Detta innebär att villakaraktären längs med Sturegatan och Bangatan inte kommer att störas av den planerade byggnationen. Växtlighet finns även i planområdets södra del, längs med Östersjövägen i form av bladn annat barrträd och lövträd. Denna växtlighet kommer att bevaras i så stor utsträckning som möjligt och får beteckningen NATUR. FRIYTOR OCH REKREATION Offentlig service Det finns inga vattenområden inom planområdet. Öster om planområdet samt i den norra delen finns låglänta områden som vid perioder av regn troligen är mer eller mindra vattenfyllda. Närmaste offentlig service finns i Kristineberg, cirka 400 meter ifrån planområdet, vårdcentral och bibliotek. Till Oskarshamns centrum, med ytterligare serviceutbud, är det cirka två kilomeSida 10 Området används idag som förbindelselänk mellan gång- och cykelvägarna från Sturegatan och Nagelgränd ner till Östersjövägen, samt som strövområde och för att rasta hundar. I områdets sydvästra del finns en inhängdad yta som inofficiellt används som hundrastplats. Grusplanen används inte längre, det finns inga fotbollsmål eller något stängsel kvar på området. Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer De områden som inte är bebyggelse,gång- och cykelbana eller lokalgata planläggs som allmän platsmark med beteckningen NATUR. VATTENOMRÅDEN FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR SBN 2015-12-08 270 2015-12-04 SAMRÅDSHANDLING DETALJPLAN FÖR DEL AV KRISTINEBERG 1:1, GÖLKÄRRET Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer I den nordöstra delen anges ett område som lämpligt för dagvatten. Likaledes i den sydöstra delen i direkt angränsning till gång- och cykelbanor och tillhörande tunnel. GATOR OCH TRAFIK Gatunät Planområdet gränsar till Östersjövägen med ett genomsnittligt antal fordon per dygn på 4080, varav tung trafik 20 per dygn. Inom planområdet finns en liten lokalgata från Östersjövägen. Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer Inga nya lokalgator planeras på allmän platsmark. Den befintliga rustas upp till den nivå som passar för exploateringen. Gång- och cykelvägar I västra respektive östra kanten av planområdet finns gång- och cykelvägar som förbinder Sturegatan och Nagelgränd med Östersjövägen. Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer De befintliga gång- och cykelvägarna säkerställs genom denna detaljplan. En kompletterande gång- och cykelväg dras från lokalgatan och utanför kvartersmarkens sydöstra gräns för att förbinda gång- och cykelvägen från Sturegatan till busshållplatsen vid Östersjövägen samt gång- och cykeltunneln under Östersjövägen mot Kristineberg. Kollektivtrafi I planområdets södra del, vid Östersjövägen finns busshållplats för lokaltrafik. Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer Inga ytterligare kollektivtrafik planeras inom planområdet. Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer Parkering löses inom kvartersmark. Tillfart till bostadsområdet sker via lokalgatan. Utfarten från det nya bostadsområdet till Östersjövägen sker via den befintliga, upprustade lokalgatan. TEKNISK FÖRSÖRJNING Vatten, avlopp och dagvatten Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer El och tele Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer Avfall och värme Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer SOCIALA FRÅGOR Tillgänglighet Ett handikappolitiskt program för Oskarshamns kommun antogs av kommunfullmäktige 200201-14 (reviderat 2007). Programmet är en kommunal handlingsplan baserad på FN:s standardregler för delaktighet och jämlikhet för människor med funktionsnedsättning. Det övergripande syftet med programmet är att ange riktlinjer för kommunens nämnder, styrelser och förvaltningar i deras planering av verksamheten. Detta för att förbättra tillgängligheten för alla människor i Oskarshamns kommun. Parkering, varumottagning, utfarter FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR Sida 11 SBN 2015-12-08 271 SAMRÅDSHANDLING DETALJPLAN FÖR DEL AV KRISTINEBERG 1:1, GÖLKÄRRET Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer Planen förutsätter att dess innehåll anpassas för att uppfylla gällande lagar och kommunens handikappolitiska program rörande tillgänglighet. Eventuella åtgärder för att uppfylla tillgänglighetskraven sker i första hand på den egna fastigheten. Barnperspektivet Enligt beslut i kommunfullmäktige 2007-0312 ska ”alla barn och unga ha rätt att leva och utvecklas i ett säkert och tryggt Oskarshamn”. Som en del i att uppnå detta har en checklista tagits fram som ska genomarbetas i samband med planärenden. Detaljplanens bestämmelser och riktlinjer Detaljplanen möjliggör för byggande av ett flerbostadshus. I dagsläget finns möjligheten att flerbostadshuset blir ett s k seniorboende då denna boendeform efterfrågas. Om så blir fallet kommer det inte att finnas barn eller unga boende på området. Planen säkerställer ett antal gång- och cykelvägar igenom planområdet som gör att barn och ungdomar på ett säkert sätt kan ta sig från exempelvis Gröndal till Kristineberg. Grusplanen används inte idag vare sig för spontanidrott eller organiserad idrott. ADMINISTRATIVA FRÅGOR ÖVRIGT Sida 12 FÖRUTSÄTTNINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR 2015-12-04 SBN 2015-12-08 272 2015-12-04 SAMRÅDSHANDLING DETALJPLAN FÖR DEL AV KRISTINEBERG 1:1, GÖLKÄRRET GENOMFÖRANDE I genomförandedelen redovisas de organisatoriska, fastighetsrättsliga, tekniska och ekonomiska åtgärder och konsekvenser som behövs för att åstadkomma ett samordnat och ändamålsenligt genomförande av detaljplanen. Här redovisas kommunens utgifter och inkomster som föranleds av planen. Genomförandedelen är en del av planbeskrivningen som inte har någon självständig rättsverkan utan ska ses som vägledande vid genomförandet av detaljplanen. FASTIGHETSRÄTTSLIGA FRÅGOR OCH KONSEKVENSER Fastighetsplan, fastighetsbestämmelser Någon fastighetsplan finns inte tidigare upprättad inom planområdet. Fastighetsindelningsbestämmelser bedöms inte behöva upprättas inom området. Fastighetsbildning ORGANISATORISKA FRÅGOR Beräknad tidplan Samråd december - januari 2015/2016 Antagande februari 2016 Servitut Genomförandetid Detaljplanens genomförandetid är fem år från den dag planen vinner laga kraft. Under genomförandetiden kan planen normalt inte ändras eller upphävas om inte särskilda skäl finns. Om kommunen inte ändrar eller upphäver planen efter genomförandetidens utgång fortsätter den att gälla. Efter genomförandetidens utgång kan dock planen ändras eller upphävas utan att uppkomna rättigheter i planen behöver beaktas. I avstyckningen ska servitut bildas till förmån för Oskarshamns kommun för dag- och spillvattenledningar inom det med u betecknade område i detaljplanen. Fastighetskonsekvenser Från Kristineberg 1:1 avses ett cirka 7.800 m2 stort markområde (betecknat med B i detaljplanen) avstyckas och försäljas för att bilda en egen fastighet. TEKNISKA FRÅGOR Ansvarsfördelning/ Huvudmannaskap Byggande inom kvartersmark, betecknat B avses ske i enskild regi. Tillåten användning är mark för bostäder. Oskarshamns kommun ska vara huvudman för de allmänna platser som är utlagna i detaljplanen, betecknade med GATA, GÅNG och CYKEL samt NATUR. Kommunen har därmed ansvar för dessa områdens utbyggnad, drift och skötsel. Avtal All mark inom detaljplan ägs av Oskarshamns kommun. Kommunen tar initiativ till och bekostar för detaljplanens genomförande erforderlig avstyckning. Ansökan om förrättning initieras av Oskarshamns kommun. Markanvisningsavtral avses att upprättas mellan Oskarshamns kommun och exploatören. Vatten och avlopp (VA) Planområdet ingår i VA-verksamhetsområdet för den alllmänna VA-anläggningen i Oskarshamns tätort. För detaljplanens genomförandekrävs utbyggnad av VA-nätet. Avgift för VA ska tas ut vid anslutning. Dagvatten Dagvatten från kvartersmark skall ledas till lokalt omhändertagande inom de områden som är betecknade med dagvatten på plankartan. GENOMFÖRANDE Sida 13 SBN 2015-12-08 SAMRÅDSHANDLING 273 DETALJPLAN FÖR DEL AV KRISTINEBERG 1:1, GÖLKÄRRET Energi och tele Parkeringsanläggning Tekniska utredningar Dokumentation och kontroll EKONOMISKA FRÅGOR Planekonomi Utgifter Inkomster Inlösen, ersättning Planavgift Sida 14 GENOMFÖRANDE 2015-12-04 SBN 2015-12-08 274 2015-12-04 SAMRÅDSHANDLING DETALJPLAN FÖR DEL AV KRISTINEBERG 1:1, GÖLKÄRRET GENOMFÖRANDE Sida 15 SBN 2015-12-08 SAMRÅDSHANDLING 275 DETALJPLAN FÖR DEL AV KRISTINEBERG 1:1, GÖLKÄRRET Sida 16 GENOMFÖRANDE 2015-12-04 SBN 2015-12-08 276 KONSEKVENSER AV PLANENS GENOMFÖRANDE Samhällsbyggnadskontoret Oskarshamns kommun, Varvsgatan 8, Box 706, 572 28 Oskarshamn tel: 0491-880 00, fax: 0491-883 09, e-post: [email protected] 2015-12-04 SBN 2015-12-08 277 Tjänsteställe/handläggare Samhällsbyggnadskontoret Planavdelningen Erik Hjertqvist E-post: [email protected] Tel: +46 0491-88143 Beslutsinstans Samhällsbyggnadsnämnden 2015-12-04 Godkännande av gestaltningsförslag för Kulturhustorget Förslag till beslut Samhällsbyggnadsnämnden antar förslaget för Kulturhustorgets gestaltning och lämnar över ärendet till tekniska kontoret för detaljprojektering och genomförande. Ärendet Samhällsbyggnadskontoret har upprättat en ny detaljplan för området utanför Kulturhuset. Detaljplanen möjliggör en ny parkering, nytt torg samt hållplatser för bussar i linjetrafik utmed Södra Långgatan. Det är således en viktig bricka i stadsomvandlingsprojektet där nuvarande resecentrum ska tömmas på bussar för att ge möjlighet för utveckling av stadens handel vilket i sin tur möjliggör byggnation på Mejeriplan. Hela området som behandlas i gestaltningsförslaget inrymmer gata (gångfartsområde), parkeringsplatser för bilar och cyklar, gång- och cykelväg, angöring för turistbussar samt en fordonsfri yta som blir själva torgytan. Denna torgyta har flera funktioner: • • • Entrétorg till Kulturhuset Plats för Kulturhuset (och andra) att både tillfälligt och permanent flytta ut verksamhet utomhus, t ex vid evenemang Plats att vara på medan man väntar på bussen I gestaltningen av platsen har ledord varit lite grönare, lite lekfullare och lite annorlunda än de redan befintliga torg som finns i stadskärnan. I förslaget finns utöver traditionell stensättning även en konstgräsyta för vistelse, lek och vila. Det finns karaktärsstarka möbler, lekfulla installationer och färgstarka inslag som kontrasterar mot den grå plattsättningen. Fyra informationstavlor har placerats ut i gestaltningsförslaget för torget. Dessa kommer kommunens kulturverksamhet att sköta och fylla med aktuella fotoutställningar eller dylikt. Tillsammans med en planerad scen på torget är detta två sätt att flytta ut kulturhusets verksamhet utanför väggarna. Vidare innehåller förslaget ett 20-tal träd, traditionella parksoffor, cykelparkeringar, väderskydd för bussresenärer och ledstråk. I anslutning till torgytan finns parkeringsplatser och gång- och cykelväg. Gestaltningsförslaget kommer efter beslut i Samhällsbyggnadsnämnden att lämnas över till Tekniska kontoret för detaljprojektering. Stadsarkitektfunktionen kommer att var fortsatt delaktiga i arbetet. Gestaltningsförslaget föredras av stadsarkitektfunktionen vid aktuellt sammanträde. _______________________ ______________________ _____________________ Bodil Liedberg Jönsson Erik Hjertqvist Mikael Strömberg Samhällsbyggnadschef Stadsarkitektfunktionen Stadsarkitektfunktionen SBN 2015-12-08 Skickas till Tekniska kontoret 278 2015-12-04 SBN 2015-12-08 VY FRÅN ÖSTER ALTERNATIV MED NYA TRÄD KULTURTORGET OSKARSHAMNS KOMMUN BO TALLHAGE, GRÖNA RUMMET LANDSKAPSARKITEKTER AB 20150929 279 2015-12-04 SBN 2015-12-08 280 Tjänsteställe/handläggare Samhällsbyggnadskontoret Planavdelningen Erik Hjertqvist E-post: [email protected] Tel: +46 0491-88143 Beslutsinstans Samhällsbyggnadsnämnden 2015-12-04 Tolkning av detaljplan för Högskulla gård Samhällsbyggnadskontorets förslag till beslut Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att detaljplan MA112 ska tolkas så att ladugårdsbyggnaden kan rivas under förutsättning att den ersätts med motsvarande byggnadsvolym som arkitektoniskt och utformningsmässigt godkänns av kommunens stadsarkitektfunktion. Ärendet En detaljplan för Högskulla gård antogs av kommunens fullmäktige 2009-08-17. I planen finns två bevarandebestämmelser, markerade med Q och k2 på plankartan. Planförfattarens avsikt har varit att bevara den gårdsstruktur som bebyggelsen tillsammans bildar och endast tillåta viss kompletterande ny bebyggelse som stärker gårdskaraktären. Nya byggrätter har givits användningen bostäder. Området bedöms i sin helhet ha ett högt kulturhistoriskt värde. Ladugårdsbyggnaden utgör en viktig volym i gårdsmiljön. I förarbetet med planen diskuterades byggnadens framtid och man kom fram till byggnaden i första hand borde behållas förutsatt att det finns en möjlighet att hitta en användning för den samt att underhållet på byggnaden inte blir övermäktigt. I andra hand skulle byggnadens volym och betydelse för gårdsmiljön säkras genom att möjliggöra för att ladugården rivs men ersätts av en ny motsvarande byggnadsvolym med lämplig utformning. Att ha bostäder på platsen för ladugården ansåg man vara lämpligt. I den antagna detaljplanen är det dock svårt att tolka in att ladugården kan rivas. Den omfattas av skyddsbestämmelserna Q och k2 och i planbeskrivningen står följande: Området i anslutning till Högskulla gård har i planen fått en användning Q vilket innebär att området ska ha en användning anpassad till bebyggelsens kulturvärden. Ny bebyggelse kan upprättas i anslutning till befintlig bebyggelse men byggnader inom området med bestämmelsen Q ska bevaras, dock kananvändningen förändras så länge den överensstämmer med rådande kulturvärde. T.ex. kan i befintlig ladugård inredas bostäder. Vidare står det: De byggnader som är en del av dagens gårdsbyggnation ska visa särskild hänsyn och ska bevaras i ett skick som överensstämmer med det ursprungliga utseendet/uttrycket. Ändring av en byggnad ska utföras varsamt så byggnadens karaktärsdrag beaktas och dess kulturhistoriska värden tillvaratas. Särskilt värdefulla byggnader får inte förvanskas. Färgsättning av fasad är för byggnation runt Högskulla gård bygglovspliktig (område med egenskapsbeteckningen k2). Utformning i samband med om och tillbyggnad eller andra omfattande åtgärder som berör befintliga byggnader ska ske i samarbete med stadsarkitekten och/eller en byggnadsantikvarie. SBN 2015-12-08 281 2015-12-04 Högskulla gård ägs av Oskarshamns kommun men avsikten är att sälja fastigheten. Intressenter finns, men det finns behov av att klargöra hur detaljplanen ska tolkas när det gäller ladugårdsbyggnaden för att fortsätta dialogen med dessa eller framtida intressenter. Ladugårdens skick bedöms vara dåligt (kommer att kompletteras efter noggrannare platsstudie). Nuvarande användning är sannolikt förråd. Att inrymma bostäder i befintlig byggnad bedöms inte vara möjligt utan en mycket omfattande ombyggnad som också påverkar exteriören. Om bostäder är målet är rivning och nybyggnad med all sannolikhet nödvändigt. Annan verksamhet såsom förråd, lager, uppställning av husbilar och båtar vintertid, kanske samlingslokal eller motsvarande skulle kunna inrymmas i befintlig byggnad. Samhällsbyggnadskontorets bedömning Stadsarkitektfunktionens bedömning är att ladugården omfattas av ett skydd i aktuell detaljplan, men att planens syfte i första hand är att tillvarata kulturhistoriskt viktiga miljöer och utveckla dessa på ett positivt sätt. Stadsarkitektfunktionen gör bedömningen att det i detta fall är gårdsmiljön som i första hand är kulturhistoriskt intressant och bör bevaras. Ladugårdens volym och läge är en viktig del av detta. Att bygga om ladugården till bostäder såsom föreslås i detaljplanen bedöms som mycket svårt. Under förutsättning att en ny byggnad omgående kommer på plats samt att denna har en utifrån miljön och omgivningen godtagbar arkitektonisk utformning bedömer stadsarkitektfunktionen att en rivning av ladugården inte motverkar planens syfte. _______________________ Bodil Liedberg Jönsson Samhällsbyggnadschef Beslutsunderlag Tjänsteutlåtande 2015-11-17 Plankarta MA112 Planbeskrivning MA112 Skickas till Samhällsbyggnadskontoret För kännedom: Kommunstyrelsen ______________________ _____________________ Erik Hjertqvist Mikael Strömberg Tf planchef Bygglovsarkitekt SBN 2015-12-08 282 2015-12-04 SBN 2015-12-08 283 2015-12-04 SBN 2015-12-08 284 2015-12-04 SBN 2015-12-08 285 2015-12-04 SBN 2015-12-08 286 2015-12-04 SBN 2015-12-08 287 2015-12-04 SBN 2015-12-08 288 2015-12-04 SBN 2015-12-08 289 2015-12-04 SBN 2015-12-08 290 2015-12-04 SBN 2015-12-08 291 2015-12-04 SBN 2015-12-08 292 2015-12-04 SBN 2015-12-08 293 2015-12-04 SBN 2015-12-08 294 2015-12-04 SBN 2015-12-08 295 Tjänsteställe/handläggare Samhällsbyggnadskontoret Samhällsbyggnadskansli Heléne Fransson E-post: [email protected] Beslutsinstans Samhällsbyggnadsnämnden Tel: 0491-88788 2015-12-04 Verksamhetsplan för energi- och klimatrådgivning i Oskarshamns kommun 2016 Samhällsbyggnadskontorets förslag till beslut Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att godkänna Verksamhetsplan för energi- och klimatrådgivning i Oskarshamns kommun 2016 i enlighet med upprättat förslag. Ärendet Samhällsbyggnadskontoret har upprättat förslag till Verksamhetsplan för energi- och klimatrådgivning i Oskarshamns kommun 2016. Verksamhetsplanen är en beskrivning av hur Oskarshamns kommun avser att bedriva energi- och klimatrådgivning år 2016. Fokus kommer att ligga på främjande av energieffektivisering och förnybar energi inom fastigheter, företag och transporter. Målgrupper är allmänhet, fastighetsägare, bostadsrättsföreningar, övriga föreningar samt små- och medelstora företag. Verksamhetsplan för energi- och klimatrådgivning i Oskarshamns kommun 2016 överlämnas till samhällsbyggnadsnämnden för godkännande. _______________________ Bodil Liedberg Jönsson Samhällsbyggnadschef Beslutsunderlag ______________________ Heléne Fransson Energirådgivare Tjänsteutlåtande 2015-11-19 Verksamhetsplan för energi- och klimatrådgivning i Oskarshamns kommun 2016 Skickas till Samhällsbyggnadskontoret SBN 2015-12-08 296 2015-12-04 Verksamhetsplan för Energi- och klimatrådgivning 2016 1. Kommun Oskarshamns kommun 2. År 2016 3. Budget Statligt bidrag Kommunala medel Summan av de två posterna ovan 280 000 0* 280 000 *Kommunen kommer precis som tidigare att bekosta viss del av de administrativa kostnader som rådgivningen medför, till exempel personalstöd, gemensam kontorsservice och avdelnings/förvaltningsgemensamma aktiviteter och utbildningsinsatser. 4. Prioriterade områden och verksamhetsmål Oskarshamns kommun avser att bedriva energi- och klimatrådgivning året 2016, med fokus på främjande av energieffektivisering och förnybar energi inom fastigheter, företag och transporter. Målgrupper är allmänhet, fastighetsägare, bostadsrättsföreningar, övriga föreningar samt små- och medelstora företag. Vi ska erbjuda rådgivning till de som själva uppsöker den kommunala energi- och klimatrådgivningen. Dessutom ska verksamheten vara uppsökande mot företag, föreningar och privatpersoner inom kommunen. Syftet är att stötta energieffektivisering i företagens verksamheter samt att öka den generella kunskapen om hållbar energianvändning och klimatfrågan bland kommunens invånare. Verksamheten kommer även att inriktas på rådgivning mot de företag och organisationer som omfattas av EU-direktivet om byggnaders energiprestanda (2010/31/EU), EPBD2. Verksamhetsmål för 2016 - 150 stycken rådgivningssamtal med rådsökande företag, föreningar och privatpersoner. - Samtliga tilldelade EPBD2-ärenden ska vara genomförda. - Stödja Energikontor Sydosts arbete för att bygga upp ett företagsnätverk inom regionen. - Arrangera minst ett informationstillfälle om hållbara transporter eller energieffektivisering riktat till företag. - Erbjuda minst ett informationstillfälle eller mässa om energieffektivisering i byggnader eller om hållbara transporter riktat till allmänheten. - Arrangera minst två aktiviteter under den Europeiska Trafikantveckan. SBN 2015-12-08 297 2015-12-04 - Arrangera minst en aktivitet med fokus på solenergi. - Informera aktivt om energi- och klimatrådgivning via kommunens hemsida, annonser och sociala medier - Sprida kunskap om olika energifrågor med länkar till mer information på hemsida och andra digitala medier. - Driva bloggen rådgivningsEKOT tillsammans med energi- och klimatrådgivarna i Hultsfred, Högsby, Vimmerby och Västerviks kommuner. 5. Uppföljning och utvärdering Verksamheten ska följas upp genom att aktiviteter, rådgivningssamtal och besök kontinuerligt rapporteras in via Energimyndighetens rapporteringsverktyg Kontakten. En årsrapport lämnas till Energimyndigheten samt till samhällsbyggnadsnämnden i Oskarshamns kommun. 6. Organisation - Energi- och klimatrådgivningen bedrivs genom egen anställd energi- och klimatrådgivare. - Energi- och klimatrådgivaren är placerad på samhällsbyggnadskontoret. - Energi- och klimatrådgivningen utgör cirka 50 % av en heltidstjänst. 7. Kompetensutveckling och deltagande i regionala nätverk Energi- och klimatrådgivaren avser att delta i följande aktiviteter under 2016: - - Regionala nätverksträffar för energi- och klimatrådgivare anordnade av Energikontor Sydost. Samarbete med energi- och klimatrådgivarna i norra Kalmar län, det vill säga Hultsfred, Högsby, Vimmerby och Västerviks kommuner. Årlig konferens för Energi- och klimatrådgivare anordnad av Energimyndigheten/Energikontoren Sverige för erfarenhetsutbyte med andra energi- och klimatrådgivare, energikontor, Energimyndigheten, samt deltagande i utveckling av verksamheten. Relevant utbildning som anordnas av exempelvis Energimyndigheten eller något av de regionala energikontoren och utbildning som ingår i den av Energimyndigheten obligatoriska utbildningen av kommunala energi- och klimatrådgivare. SBN 2015-12-08 298 2015-12-04 Tjänsteställe/handläggare Samhällsbyggnadskontoret Miljö- och byggavdelningen Beslutsinstans Kristina Erlandsson Samhällsbyggnadsnämnden E-post: [email protected] Tel: +46 0491-76 45 64 Behovsutredning 2016- 2018 för verksamheten inom områdena miljö, hälsoskydd, livsmedel m.fl. Förslag till beslut Samhällsbyggnadsnämnden godkänner ”Behovsutredning 2016- 2018 för verksamhet inom områdena miljö, hälsoskydd, livsmedel, naturvård, receptfria läkemedel m.fl.”. Ärendet Samhällsbyggnadskontoret överlämnar ”Behovsutredning 2016- 2018” för verksamhet inom områdena miljö, hälsoskydd, livsmedel, naturvård, receptfria läkemedel, tobak och folköl m.fl. för godkännande. Bakgrund Samhällsbyggnadsnämnden ska i enlighet med 1 kap 6 § miljötillsynsförordningen (2011:13) ta fram en utredning om tillsynsbehovet för myndighetens hela ansvarsområde enligt miljöbalken. Behovsutredningen ska avse en tid om tre år. Utredningen ska ses över vid behov och minst en gång varje år. Från och med 2012 är det arbete som utförs av kommunekologen inkluderat i behovsutredningen. För att samhällsbyggnadsnämnden ska kunna uppfylla sina skyldigheter enligt livsmedelslagstiftningens kontrollförordning krävs att en verksamhetsplan upprättas. En ändamålsenlig verksamhetsplan förutsätter en aktuell behovsinventering och att nämnden säkerställer tillräckliga resurser. _______________________ Bodil Liedberg Jönsson Samhällsbyggnadschef Beslutsunderlag ______________________ Kristina Erlandsson Bitr. miljö- och byggchef Behovsutredning 2016- 2018 för verksamhet inom områdena miljö, hälsoskydd, livsmedel m.fl. SBN 2015-12-08 299 2015-12-04 Miljö Livsmedel Hälsoskydd Naturvård Receptfria läkemedel Tobak och folköl SAMHÄLLSBYGGNADSNÄMNDEN Antagen 2015-12- , § SBN 2015-12-08 300 2015-12-04 Innehåll 1 Inledning 3 2 Personalresurser 4 2.1 Lagens krav 4 2.2 Nuläge 4 2.3 Resursbehov på kort och lång sikt 4 2.4 Kompetens 5 3 Omvärld 3.1 4 Avfallsförebyggande program Miljö- och hälsoskydd 6 6 6 4.1 Avfall och producentansvar 6 4.2 Förorenade områden 7 4.3 Hälsoskydd 8 4.4 Kemiska produkter och biotekniska organismer 9 4.5 Miljöfarlig verksamhet 10 4.6 Miljötillsyn inom lantbruk 12 4.7 Miljöövervakning 12 4.8 Naturvård 13 4.9 Strandskydd 14 4.10 Strålskydd 15 4.11 Vattenverksamhet 15 5 Försäljning av receptfria läkemedel, folköl och tobak 16 6 Livsmedelskontroll 17 7 Övergripande uppgifter 19 8 Övrig tid 19 9 Sammanfattning 20 SBN 2015-12-08 301 2015-12-04 1 Inledning Samhällsbyggnadsnämnden ska enligt reglemente antaget av kommunfullmäktige den 12 oktober 2015 fullgöra kommunens uppgifter i de delar som skall utföras av kommunal nämnd inom • • • • • • • • • • miljö- och hälsoskyddsområdet enligt miljöbalken utom den kommunala renhållningsskyldigheten enligt 15 kapitlet livsmedelslagen strålskyddslagen lagen om foder och animaliska biprodukter smittskyddslagen lagen om skydd mot internationella hot mot människors hälsa annan lag som skall fullgöras av den kommunala nämnden inom miljö- och hälsoskyddsområdet tobakslagen lagen om handel med vissa receptfria läkemedel alkohollagen vad avser tillsyn över försäljning av öl i detaljhandel Samhällsbyggnadsnämnden skall vidare svara för att initiera och bereda ärenden om inrättande av skyddsområden enligt 7 kap miljöbalken samt handlägga ansökan om dispens från strandskyddsbestämmelserna, om den inte avser byggande inom vattenområde. Samhällsbyggnadsnämnden, som är operativ tillsynsmyndighet, ska enligt bestämmelserna i 2 kap 6 § miljötillsynsförordningen, varje år göra en utredning om tillsynsbehovet inom sitt ansvarsområde. Behovsutredningen ska avse en tid om tre år. Register ska föras över de verksamheter som behöver återkommande tillsyn. Baserat på den gjorda behovsutredningen samt upprättade register ska tillsynsmyndigheten upprätta en tillsynsplan. Behovsutredningen och tillsynsplanen ska beslutas av samhällsbyggnadsnämnden enligt 1 kap 11 § miljötillsynsförordningen. En operativ tillsynsmyndighet ska årligen följa upp och utvärdera sin tillsynsverksamhet. SBN 2015-12-08 302 2015-12-04 2 Personalresurser 2.1 Lagens krav Enligt miljötillsynsförordningen (2011:13) ska en operativ tillsynsmyndighet bedriva tillsynsarbetet effektivt och utveckla personalen kompetens i tillsynsfrågor. Av Livsmedelsverkets vägledning ”Offentlig kontroll av livsmedelsanläggningar” framgår att en kontrollmyndighet som utför livsmedelskontroll ska vara effektiv och opartisk samt ha tillräckligt stor personalstyrka. 2.2 Nuläge Miljö- och byggavdelningen har åtta heltidsanställda personer där en person fungerar som nämndsekreterare om 0, 75 tjänst och en person fungerar som biträdande miljö- och byggchef om 0,5 tjänst. Sammanlagt förfogar miljö- och byggavdelningen under år 2016 över 6,75 årsarbetskrafter för miljö- och hälsoskyddstillsynen samt livsmedelskontrollen, varav 5,55 tjänster för miljö- och hälsoskyddstillsyn och 1,2 tjänst för livsmedelskontroll. En heltidstjänst som kommunekolog är placerad på samhällsbyggnadskontorets kansliavdelning. Kommunekologen ska arbeta med de övergripande och strategiska naturvårds- och miljövårdsfrågorna. Ekologen utgör ett stöd för övriga delar av förvaltningen. Omräknat i årsarbetstimmar motsvarar de tillgängliga tjänsterna under 2016 totalt 10 874 timmar, varav för miljö- och hälsoskyddstillsyn 7 714 timmar, för livsmedelskontroll 1 752 timmar och kommunekolog 1 408 timmar. Utöver redovisade timmar ligger posthantering och övergripande administrativa arbetsuppgifter på kansliavdelningen. Arbetsuppgifterna omfattar 1565 timmar och motsvarar 1 heltidstjänst. I arbetsuppgifterna ingår bland annat registrering och registervård i ärendehanteringssystemet Ecos, arkivvård, fakturering och service till allmänheten. Även administrativt arbete med kommunens VA- plan, recipientkontroll samt registrering av provtagningsresultat av dricksvattenkontroll och radonmätningar ingår. 2.3 Resursbehov på kort och lång sikt Behovsutredningen visar att resursbehovet för miljö- och livsmedelstillsynen uppgår till ca 11 årsarbetskrafter under år 2016. Det är ingen förändring jämfört med år 2015. För 2017 och 2018 pekar behovet på ungefär samma antal tjänster, dvs. ca 11 stycken. SBN 2015-12-08 303 2015-12-04 Resursbehovet för kommunekolog har beräknats till 1,1 tjänst för 2016 samt för 2017 respektive 2018 till ca 1,4 tjänst. Tjänster Tillgängliga tjänster 2016 Behov tjänster 2016 Behov tjänster 2017 Totalt miljö- och hälsoskyddsinspektörer varav miljö- och hälsoskydd 6,75 10,1 9,9 9,7 5,55 8,7 8,5 8,4 livsmedel 1,2 1,3 1,4 1,3 1 1,1 1,4 1,4 7,75 11 11,3 11,0 Totalt kommunekolog SUMMA TOTAL Behov tjänster 2018 Behovet i timmar under perioden 2016 – 2018 beräknas enligt följande. Behov i timmar 2016 2017 2018 Miljö- och hälsoskyddsinspektör 14106 13865 13542 Kommunekolog 1610 15716 1950 15815 1950 15492 SUMMA Behovet på sikt är beroende av omvärlden, av förändrad lagstiftning och de mål kommunfullmäktige och samhällsbyggnadsnämnden ställer upp i de balanserade styrkorten. Miljö- och byggavdelningen är en myndighetsavdelning inriktad på att tillgodose den lagreglerade tillsynsverksamheten. Beslutar kommunen att verka utöver lagstiftningens ram behöver resurser tillsättas för att möta det behov som då uppstår. 2.4 Kompetens Lagstiftningen ställer krav på att nämnden ska ha personal med tillräcklig erfarenhet och kompetens. Verksamhetsutövarna som är föremål för inspektioner och kontroller ställer också krav på att de inspektörer som genomför tillsyn och kontroll har god kompetens, eftersom verksamhetsutövarna betalar för såväl den egna tiden som för inspektörens tid. Därför blir det inte relevant att korttidsrekrytera tillfällig personal som saknar erfarenhet för att genomföra tillsyns- och kontrollarbetet. Kontinuitet behövs. SBN 2015-12-08 304 2015-12-04 3 Omvärld 3.1 Avfallsförebyggande program Naturvårdsverket har arbetat fram ett nationellt avfallsförebyggande program. Det innehåller mål och åtgärder för att minska avfallets miljöpåverkan och mängden avfall och farliga ämnen i material och produkter. Fyra fokusområden har valts: Mat, textil, elektronik samt byggande och rivning. Det avfallsförebyggande programmet innehåller 8 mål och 167 exempel på åtgärder som företag, myndigheter, branschorganisationer, kommuner och landsting kan göra. Under perioden 2016- 2018 planeras fokus på dessa frågor. 4 Miljö- och hälsoskydd 4.1 Avfall och producentansvar Miljömål: Giftfri miljö och God bebyggd miljö Samhällsbyggnadsnämnden ansvarar för tillsyn över avfallshanteringen enligt 15 kap. miljöbalken. Med avfall avses varje föremål, ämne eller substans som ingår i en avfallskategori och som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med. Tillsynen ska verka för att avfallet i möjligaste mån återanvänds, materialåtervinns eller energiåtervinns. I det löpande arbetet med avfall ingår bland annat tillsyn, rådgivning, samverkan och prövning av dispensansökningar gällande de kommunala avfallsföreskrifterna. Inom ämnesområdet ingår transporter, mellanlagring, omhändertagande av avfall, insamling av farligt avfall, miljö/återvinningsstationer och annan yrkesmässig hantering av avfall. Avfall som berör miljöfarliga verksamheter ingår som en del i miljöskyddstillsynen. AVFALL/PRODUCENTANSVAR Resurs behov 2016 Resurs- Resursbehov behov 2017 2018 Hantering av hushållsavfall, enl. kommunens renhållningsordning (dispensärenden) 10 10 10 Nedskräpning 40 40 40 Farligt avfall (inkl kvicksilver) 30 20 20 SBN 2015-12-08 305 2015-12-04 Producentansvar 30 30 30 Avfallsförebyggande program 100 50 50 Information och rådgivning 10 10 10 Ej periodisk tillsyn inom tillsynsområdet 40 20 20 260 180 180 SUMMA 4.2 Förorenade områden Miljömål: Giftfri miljö, Levande sjöar och vattendrag, Grundvatten och god kvalitet och Hav i balans och levande kust och skärgård. Som huvudregel har länsstyrelsen tillsyn över förorenade områden som kommer från områden med A- eller B- verksamheter enligt Miljöprövningsförordningen. Kommunen har tillsyn över C- och U-verksamheter. Tillsynsansvaret kan dock bero på vilken delegering av tillsynen som har genomförts. Kommunen har tillsyn över alla förorenade områden där föroreningarna härrör från en verksamhet som lagts ner före den 1 juli 1969. Kommunen har från Länsstyrelsen övertagit tillsynen över vissa förorenade områden enligt 10 kap miljöbalken. Varje enskilt ärende är omfattande och tidskrävande. Samhällsbyggnadsnämnden är ansvarig för miljötillsynen av Oskarshamns hamn. Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet för den planerade saneringen av Oskarshamns hamn som kommer att starta under våren 2016. Inom Oskarshamns stad är det ett antal förorenade områden som är föremål för exploatering. Tillsynen över dessa områden utövas av samhällsbyggnadsnämnden. Enligt förordningen om PCB ska den som äger en byggnad eller annan anläggning där fogmassa eller halkskyddad golvmassa kan ha använts vid uppförande eller renovering åren 1956-1973 undersöka om fogmassan eller golvmassan är en PCB-produkt. Fastigheter från tiden 1970-1973 ska vara färdigsanerade senast 30 juni 2016. Detta gäller också för industribyggnader uppförda eller renoverade 1956-1973 samt om fog- eller golvmassan använts inomhus. FÖRORENADE OMRÅDEN MSO projekt -fortsättning. nerlagda deponier Hamnsaneringsprojektet Resurs- Resurs- Resursbehov behov behov 2016 2017 2018 15 0 0 30 30 30 SBN 2015-12-08 306 2015-12-04 Förorenade områden 318 334 324 PCB-saneringar 20 20 20 Ej periodisk tillsyn inom tillsynsområdet (t ex ärenden vid exploatering, försäljning av fastigheter, undersökning när verksamheter upphör, anmälningsärenden). 100 100 100 SUMMA 483 484 474 4.3 Hälsoskydd Miljömål: Frisk luft, Säker strålmiljö och God bebyggd miljö Kommunen utövar tillsyn över hälsoskyddsfrågor enlig 9 kap miljöbalken. Här ingår bland annat anmälningar, tillsyn över byggnader som innehåller en eller flera bostäder och tillhörande utrymmen, lokaler för undervisning, vård eller annat omhändertagande, samlingslokaler där många människor brukar samlas, hotell, pensionat och liknande lokaler där allmänheten yrkesmässigt erbjuds tillfällig bostad, idrottsanläggningar, campinganläggningar, badanläggningar, strandbad och andra liknande anläggningar som är upplåtna för allmänheten eller som annars utnyttjas av många människor, lokaler där allmänheten yrkesmässigt erbjuds hygienisk behandling och lokaler för förvaring av djur. Under kommande år spås en ökning av antalet HVB- hem och likande boenden på grund av flyktingströmmarna från Europa, Afghanistan och Syrien. I hälsoskyddsfrågor ingår också råd avseende enskilda brunnar, badvattenprovtagning och radonfrågor. Under 2016 kommer kontoret att delta i ett MSO- projekt om giftfri miljö i förskolan. Projektet är ett tillsynsprojekt där kommunens förskolor kommer att besökas inom ramen för projektet. HÄLSOSKYDD Hotell och motsvarande Campinganläggningar och motsvarande Idrottsanläggningar Lokaler för undervisning Resursbehov 2016 Resursbehov 2017 Resursbehov 2018 56 0 0 0 56 16 16 0 16 80 16 0 SBN 2015-12-08 307 2015-12-04 Förskolor- ingår i MSO- tillsynsprojekt 2016 Giftfri miljö i förskolan 88 0 0 Samlingslokaler- inventeringsbehov Lokaler för hygienisk behandling högrisk lågrisk Lokaler för vård och annat omhändertagande inkl HVB- hem Bassängbad - inomhus Friluftsbad/strandbad EU Friluftsbad/strandbad större Friluftsbad/strandbad annan Djurhållning inom tätbebyggt område Radon inkl sammanställning Anmälan enskilda vattentäkter - information Elektromagnetisk strålning Bullerfrågor 80 60 60 56 0 12 56 33 56 56 84 12 16 20 80 48 6 100 5 10 10 60 16 30 80 48 6 100 5 10 10 50 16 20 80 48 6 100 5 10 10 50 10 10 10 400 400 400 40 30 30 38 40 40 30 40 40 30 40 40 1231 1206 1195 Tillsyn buller mm Latitud och Hamnfestival Ej periodisk tillsyn inom tillsynsområdet (ex klagomål bostäder) Rådgivning samt förmedling av vattenanalyser Remissyttranden - polisen Saneringsintyg Information och rådgivning (ej objektsbundet) SUMMA 4.4 Kemiska produkter och biotekniska organismer Miljömål: Giftfri miljö och Skyddande ozonskikt I det löpande arbetet med kemikalier ingår tillsyn, rådgivning, samverkan och omvärldsbevakning. De fasta tillsynsobjekten är verksamheter som har köldmedieanläggningar och verksamheter som säljer kemiska produkter. Den operativa tillsynen över hanteringen av kemikalier hos miljöfarliga verksamheter ingår som en del i miljöskyddstillsynen. Samhällsbyggnadsnämnden har för kommunens tillsynsobjekt ansvaret för att kontrollera hanteringen av kemikalier och att kontrollera att ”egenanvändare” anmäler sina produkter till det svenska produktregistret och lämnar in registreringsanmälan till den Europeiska SBN 2015-12-08 308 2015-12-04 kemikaliemyndigheten (Echa) i de fall det krävs. Därutöver har nämnden ansvar för att kontrollera både kemikalier och varor som grossister och detaljhandeln säljer. Kontrollrapporter över cisterner med återkommande kontroller enligt naturvårdsverkets föreskrifter är en annan uppgift som nämnden har ansvar för. Skrotningsintyg avseende oljecisterner som tagits ur bruk är en administrativ arbetsuppgift som från och med 2015 ligger på kansliavdelningen. Beslut och tillsyn över brandfarlig och explosiv vara ligger inom räddningstjänstens tillsynsområde. Samhällsbyggnadsnämnden är remissinstans i dessa frågor. Beslut om spridning av bekämpningsmedel inom detaljplanelagt område är frågor som blir föremål för behandling av samhällsbyggnadsnämnden. KEMISKA PRODUKTER Resursbehov 2016 Anläggningar och anordningar med ozonnedbrytande ämnen > 10 kg < 10 kg Verksamheter som säljer kemiska produkter Kontrollrapporter - cisterner Skrotningsintyg - cisterner Brandfarlig vara- remisser Spridning av bekämpningsmedel inom dp Ej periodisk tillsyn inom tillsynsområdet Rapport till KEMI SUMMA Resursbehov 2017 Resursbehov 2018 146 5 45 146 5 45 146 5 45 16 2 34 24 16 2 34 40 16 2 34 40 10 10 10 2 284 2 300 2 300 4.5 Miljöfarlig verksamhet Miljömål: Begränsad klimatpåverkan, Ingen övergödning, Levande sjöar och vattendrag och Grundvatten av god kvalitet Enligt 9 kap miljöbalken har kommunen ansvaret för tillsyn över sådan miljöfarlig verksamhet som inte kräver tillstånd, d v s verksamheter som är anmälningspliktiga (s k Canläggningar) och övriga verksamheter med miljöfarlig verksamhet som varken är prövnings- SBN 2015-12-08 309 2015-12-04 eller anmälningspliktiga (s k U-anläggningar). Från länsstyrelsen har kommunen övertagit tillsynsansvaret för prövningspliktiga verksamheter (s k B-anläggningar) samt för Storskogens avfallsanläggning (s k A-anläggning). Enskilda avlopp påverkar Östersjön genom utsläpp av främst fosfor och men också av kväve. I kommunen finns ett stort mörkertal när det gäller statusen på de enskilda avloppen. De inventeringar som genomförts i kommunen under årens lopp tyder på att det finns många avlopp i kommunen som inte uppfyller lagens krav. I samband med det inledande arbetet att ta fram en VA- plan i kommunen, har samhällsbyggnadskontoret gjort bedömningen att det i Oskarshamns kommun uppskattningsvis finns ca 2500- 3000 enskilda avlopp. Cirka 80-90% av dessa kan vara undermåliga och klarar inte dagens krav på rening. Under 2015 har samhällsbyggnadskontoret startat upp ett projekt där kommunens samtliga avlopp sak inventeras och åtgärdas inom en period om 30 år. Det betyder att ca 200 enskilda avlopp per år ska inventeras. Samtliga avlopp som inte uppfyller dagens krav på rening ska åtgärdas. I samband med att ett utvalt område inventeras kommer informationsmötet att hållas där fastighetsägare bjuds in. Syftet är att informera om projektet samt ges möjlighet att ställa frågor. MILJÖFARLIG VERKSAMHET TILLSYN Resursbehov 2016 Resurs- Resursbehov behov 2017 2018 Planerad tillsyn A-objekt Planerad tillsyn av B-objekt, årlig tillsyn Planerad tillsyn C-objekt, årlig tillsyn Planerad tillsyn C-objekt Planerad tillsyn U - objekt 315 902 315 902 315 902 320 320 320 80 71 176 56 80 72 Enskilda avlopp lokaliseringsprövning, ansökan, inventering och tillsyn Energiproduktion (inkl vindkraft) Värmepumpar för en- och tvåfamiljshus Tillsyns- och kontrollrelaterat arbete Samråd, remisser A-anläggningar Samråd, remisser B-objekt Anmälan nya C-objekt Lokaliseringsprövning Information och rådgivning (ex företagsmöten, infomöten avlopp) 2000 2000 2000 80 200 80 200 100 200 100 100 100 100 160 75 30 230 100 160 75 30 230 100 160 75 30 230 SBN 2015-12-08 Ej periodisk tillsyn inom tillsynsområdet (ex klagomål, ansökningar) SUMMA 310 2015-12-04 300 300 300 4963 5044 4984 4.6 Miljötillsyn inom lantbruk Miljömål: Giftfri miljö och Ingen övergödning Kommunen ansvarar för miljötillsyn över lantbruken. Eftersom Oskarshamn har många mindre lantbruksverksamheter så har en uppdelning gjorts där avsikten är att lantbruk som är C-objekt ska ha årlig tillsyn och verksamheter med mer än 10 nötboskap eller hästar får tillsyn vart tredje år. Verksamheter med mindre än 10 DE får däremot besök vart femte år. MILJÖTILLSYN INOM LANTBRUK Resursbehov 2016 Resur Resurssbehov behov 2018 2017 Lantbruk C-objekt 0 8 0 Djurbesättning < 10 DE 33 33 33 Djurbesättning 10 - 29 nötboskap 28 28 28 Djurbesättning > 30 nötboskap 24 24 24 Fårbesättningar 3 3 3 Hästhållare < 10 hästar 3 3 3 Hästhållare > 10 hästar 0 30 0 Dispens - gödselspridning 4 4 4 Anmälnings- och klagomålsärenden 10 10 10 105 143 105 SUMMA 4.7 Miljöövervakning Miljömål: Frisk luft och Säker strålmiljömiljömålen Tillägg för Vattenrecipientkontroll:: Ingen försurning och Giftfri miljö som rubrik. Samhällsbyggnadskontoret genomför på uppdrag av länsstyrelsen mätningar av bakgrundsstrålning på tre kontrollpunkter inom kommunen. SBN 2015-12-08 311 2015-12-04 Kommunen är medlem i Kalmar läns Luftvårdsförbund, som är en ideell förening. Verksamhetens syfte är att klarlägga luftföroreningarnas spridning och påverkan på miljö och hälsa, att redovisa resultaten så att de är till nytta för planeringsarbetet inom regionen och att verka för att åtgärder vidtas mot luftföroreningar. Medlemmar i förbundet är företag, kommuner och andra myndigheter samt föreningar. Kommunekologen deltar i det regionala samarbetet runt vattenfrågorna runt Kalmarsund och medverkar i såväl LOVA- projekt som andra vatten- och miljöprojekt. Ekologen har också till uppgift att sprida kunskap om kommunens naturvärden till undervisande personal, politiker och allmänhet. MILJÖÖVERVAKNING Resursbehov 2016 Resurs- Resursbehov behov 2017 2018 Mätning bakgrundsstrålning VOC-mätning Kalmarsundskommissionen Vattenrecipientkontroll 12 20 60 40 12 0 60 40 12 20 60 40 Projekt LOVA m m Luftvårdsförbund 0 60 0 60 0 60 SUMMA 192 172 192 4.8 Naturvård Miljömål: Levande skogar, Rikt odlingslandskap, Myllrande våtmarker, Levande sjöar och vattendrag samt Rikt växt- och djurliv. Under begreppet naturvård faller arbetet med inrättande av kommunala naturreservat samt tillsyn av dessa. Utåtriktat naturvårdsarbete vänder sig till skolor, företag och allmänhet. Kommunekologen är en viktig resurs i kommunens eget planarbete. NATURVÅRD Resursbehov 2016 Resurs- Resursbehov behov 2017 2018 Naturreservat tillsyn 60 60 60 Naturreservat dispens 40 40 40 Planarbete, kommunekologen 300 300 300 SBN 2015-12-08 312 2015-12-04 LONA Projekt 40 40 40 Utåtriktat naturvårdsarbete 300 300 300 Remisser/samråd 200 200 200 Skogspolicy/Skogsbruksplan 100 60 60 Sjöprovtagning 45 45 45 1085 1045 1045 SUMMA 4.9 Strandskydd Miljömål: Hav i balans och levande kust och skärgård samt Ett rikt växt- och djurliv Syftet med strandskyddet är att trygga allmänhetens tillgång till strandområden och att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten. Strandskyddet gäller samtliga stränder, vid havet, insjöar och vattendrag. Det är förbjudet att inom strandskyddsområden vidta vissa åtgärder, som till exempel att anlägga, gräva eller bygga något. Det generella strandskyddet är 100 meter men kan vara utökat till 300 m. För att få bygga, gräva, anlägga eller på annat sätt påverka strandskyddsområdet krävs dispens. Dispens kan endast beviljas om det föreligger särskilda skäl. Arbetet med dispensgivning inom strandskyddsområden fördelas mellan kommunekologen och miljö- och hälsoskyddstillsynen. Samhällsbyggnadsnämnden har även tillsynsansvaret för strandskyddet inom kommunens gränser och svarar på remisser från Länsstyrelsen i Kalmar län. STRANDSKYDD Resursbehov 2016 Resurs- Resursbehov behov 2017 2018 Prövning 250 250 250 Tillsyn 200 200 200 SUMMA 450 450 450 SBN 2015-12-08 313 2015-12-04 4.10 Strålskydd Miljömål: Säker strålmiljö Den som avser att bedriva verksamhet där kosmetiskt solarium upplåts till allmänheten ska senast sex veckor innan verksamheten påbörjas anmäla detta till samhällsbyggnadsnämnden (SSMFS 2012:5 § 10). Samhällsbyggnadsnämnden har tillsyn över solarier enligt 16 § strålskyddsförordningen. STRÅLSKYDD Resursbehov 2016 Resurs- Resursbehov behov 2017 2018 Handläggning av anmälan av solarium Tillsyn 4 4 4 15 15 15 Information 15 15 15 SUMMA 34 34 34 4.11 Vattenverksamhet Miljömål: Bara naturlig försurning, Grundvatten av god kvalitet och Hav i balans och levande kust och skärgård Med vattenverksamhet avses uppförande och ändring av anläggningar inom vattenområde och andra åtgärder i ett vattenområde som syftar till att förändra vattnets djup och läge, till exempel muddring, bortledande av ytvatten, anläggningar för bortledande av grundvatten och för tillförsel av vatten för att öka grundvattenmängden och åtgärder som utförs för att avvattna mark. Länsstyrelsen är tillsyns- och prövningsmyndighet. Samhällsbyggnadskontoret är remissinstans. Tillsynsområdet handläggs i huvudsak av förvaltningschef och kommunekolog. Kommunekologen är kommunens resurs i arbetet med att bilda och utveckla vattenråd. VATTENVERKSAMHET Vattentäkter Resursbehov 2016 20 Resurs- Resursbehov behov 2017 2018 20 20 SBN 2015-12-08 314 2015-12-04 Vågkraftverk 0 0 0 Dricksvattentäkt Hummeln 10 10 10 Vattenrådsarbete Samråd/remisser vattenverksamhet Ej periodisk tillsyn inom tillsynsområdet 150 80 10 150 80 10 150 80 10 270 270 270 SUMMA 5 Försäljning av receptfria läkemedel, folköl och tobak Folkhälsomål: Minskat bruk av tobak och alkohol. Samhällsbyggnadsnämnden har efter beslut i kommunfullmäktige övertagit tillsynen över försäljning av tobak samt folköl i detaljhandel från socialnämnden. Kommunfullmäktige har även beslutat att samhällsbyggnadsnämnden ska ha tillsyn över försäljning av receptfria läkemedel. Enligt lagen (2009:730) om handel med vissa receptfria läkemedel får näringsidkare, efter anmälan till Läkemedelsverket, bedriva detaljhandel med vissa receptfria läkemedel på andra försäljningsställen än öppenvårdsapotek. Kommunen ska kontrollera att regelverket följs. Läkemedelsverket har det övergripande tillsynsansvaret och sanktionsmöjligheterna. Kommunen ska rapportera funna brister till Läkemedelsverket som då kan vidta åtgärder. Enligt alkohollagen har kommunen tillsyn över försäljning av folköl i detaljhandel. Den som bedriver detaljhandel med folköl ska anmäla verksamheten till den kommun där försäljningen sker. Enligt tobakslagen har kommunen den omedelbara tillsyn över miljöer och lokaler där rökning är förbjuden, bestämmelser om varningstexter och om marknadsföring av tobaksvaror. RECEPTFRIALÄKEMEDEL, FOLKÖL OCH TOBAK Resursbehov 2016 Resurs- Resursbehov behov 2017 2018 Tillsyn av försäljning av receptfria läkemedel, tobak och folköl Tillsyn av rökfria skolgårdar 0 90 0 0 36 0 Information 80 80 80 SBN 2015-12-08 315 2015-12-04 Ej periodisk tillsyn inom tillsynsområdet (ex klagomål, ansökningar) Adm läkemedel mm 40 40 40 40 20 20 Samverkan andra myndigheter 100 100 100 SUMMA 260 366 240 6 Livsmedelskontroll Mål: Säkra livsmedel Livsmedelstillsynen ska skydda människors hälsa och värna konsumenternas intressen. Konsumenten ska inte behöva riskera att bli sjuk för att livsmedlen innehåller patogena mikroorganismer eller främmande ämnen och föremål. Konsumenten ska heller inte bli vilseledd av felaktig märkning eller presentation av livsmedlen. Ansvaret för livsmedelstillsynen delas mellan Livsmedelsverket, som kontrollerar större anläggningar, länsstyrelserna som kontrollerar primärproduktion och kommunerna, som kontrollerar resterande anläggningar, till exempel butiker och restauranger. Intressenterna ska få en likvärdig, rättssäker, effektiv och ändamålsenlig kontroll med helhetssyn. Inom kommunen finns det ca 200 registrerade livsmedelsverksamheter som kommunen har kontrollansvar för. Miljösamverkan Sydost genomför under 2016 ett tillsynsprojekt om kosttillskott som kontoret ämnar att delta i. Projektets mål är att kontrollera hur märkningslagstiftningen följs, att öka livsmedelsinspektörernas kunskap samt att skapa goda förutsättningar för likartade bedömningar. Märkningen kontrolleras utifrån lagstiftningen om kosttillskott men även de allmänna märkningsreglerna. Ofta används hälsobudskap på förpackningar och i reklam för olika kosttillskott. Det viktigt att det som påstås är korrekt och lätt att tolka, så att konsumenten kan göra ett säkert och medvetet val. Kunskap behövs enligt föreskrifter med märkningskrav som endast gäller för kosttillskott, t.ex. hälso- och näringspåståenden och daglig dos. LIVSMEDELS-KONTROLL Resursbehov 2016 Resurs- Resursbehov behov 2017 2018 Registrering (from 2016 på Adm) Riskklassning Riskklassning av verksamhet 25 25 25 SBN 2015-12-08 Kontroll Nya verksamheter Objekt m 16 t kontrollbehov (1) Objekt m 15 t kontrollbehov (1) Objekt m 14 t kontrollbehov (2) Objekt m 11 t kontrollbehov (1) Objekt m 10 t kontrollbehov (3) Objekt m 8 t kontrollbehov (1) Objekt m 7 t kontrollbehov (13) Objekt m 6 t kontrollbehov (18) Objekt m 5,5 t kontrollbehov (1) Objekt m 5 t kontrollbehov (35) Objekt m 4,5 t kontrollbehov (2) Objekt m 4 t kontrollbehov (10) Objekt m 3,5 t kontrollbehov (6) Objekt m 3 t kontrollbehov (26) Objekt m 2,5 t kontrollbehov (2) Objekt m 2 t kontrollbehov (39) Objekt m 1,5 t kontrollbehov (9) Objekt m 1 t kontrollbehov (43) Objekt m 0,5 t kontrollbehov (2) Extra kontrolltid Smittskydd Misstänkt matförgiftning Klagomål Klagomål på verksamhet ÖVRIGT Remisser Alkohol Samsyn (polis, alkoholhandläggare) Latitud, hamnfestival Provtagning MSO-tillsynsprojekt 2016 Kosttillskott Rapportering till livsmedelsverket Extern samverkan -samråd, samordning och rapportering Intern samverkan Planering Kvalitetsarbete (kontrollplan krishanteringsplan) Information och rådgivning (ej objektsbundet) tex branschmöte Administration (registerhållning, fakturering; avser den tid som ligger på handläggarnivå) SUMMA 316 2015-12-04 80 80 80 16 15 28 11 30 8 91 108 6 175 9 40 21 78 5 70 18 48 0 60 16 15 28 11 30 8 91 108 6 175 9 40 21 78 5 116 9 45 0 60 16 15 28 11 30 8 91 108 6 175 9 40 21 78 5 40 0 29,5 0 60 12 12 12 20 20 20 40 20 40 20 40 20 20 10 10 20 10 10 20 10 10 24 90 24 90 24 90 80 80 240 80 80 240 80 80 240 200 200 200 100 100 100 1888 1922 1822 SBN 2015-12-08 317 2015-12-04 7 Övergripande uppgifter Mål: Bättre företagsklimat, God bebyggd miljö Miljö- och byggavdelningens huvudsakliga verksamhet är inriktad mot myndighetsutövning. Utöver det som är myndighetsutövning tillkommer arbetsuppgifter av mer övergripande karaktär. Företagslotsen finns till som en service till företagen. Uppgiften är att fungera som en sammanhållande länk och hjälpa företagen i kontakten med kommunens olika förvaltningar. En av två företagslotsar finns på miljö- och byggavdelningen. I juni 2015 antogs VA- planen för Oskarshamns kommun. Under 2016 och kommande år kommer berörda förvaltningar att hålla regelbundna träffar 2 gånger per år för att diskutera viktiga frågor rörande VA- planen. Detta för att få en samsyn samt utbyta erfarenheter. Kommunekologen kommer att medverka i processen att arbeta fram ett miljöstrategiskt dokument för Oskarshamns kommun. UPPGIFTER EJ HÄNFÖRLIGA TILL MYNDIGHETS-UTÖVNING Företagslots VA-plan Hållbarhetsstrategi MKB-tolkning SUMMA Resurs- Resurs- Resursbehov behov behov 2016 2017 2018 120 10 100 40 270 120 10 80 40 250 120 40 80 40 280 8 Övrig tid Det är den tid som behövs för de administrativa uppgifter som är nödvändiga för att verksamheten ska kunna fungera. Planens hela inriktning är att prioritera den operativa tillsynen och att effektivisera administrationen så långt det är möjligt. SBN 2015-12-08 ADMINISTRATIVA UPPGIFTER - (sammantaget för samtliga verksamheter exkl livsmedelstillsyn) 318 Resursbehov 2016 2015-12-04 Resurs- Resursbehov behov 2017 2018 Extern samverkan - samråd, samordning och rapportering Intern samverkan 653 653 653 725 725 725 Planering 435 435 435 Kvalitetsarbete 435 435 435 Ärendehanteringssystem 400 400 400 Utveckling av hemsida 260 260 260 Administration – hälsoskydd, (registerhållning, fakturering; avser den tid som ligger på handläggarnivå) Administration - kemiska produkter (registerhållning, fakturering; avser den tid som ligger på handläggarnivå) Administration - miljöskydd (registerhållning, fakturering; avser den tid som ligger på handläggarnivå) Arbete med rutiner 100 100 100 30 30 30 735 735 735 100 100 100 3873 3873 3873 SUMMA 9 Sammanfattning Sammantaget redovisar behovsutredningen att det finns ett behov av 15 648 timmar under år 2016 för att utföra de uppgifter som vilar på miljö- och hälsoskyddsinspektörerna och kommunekologen. Det motsvarar ca 11 tjänster. Antalet befintliga tjänster uppgår till 7,75, varav 5,5 tjänster avser miljö- och hälsoskyddstillsyn, 1,2 livsmedelskontroll och 1 kommunekolog. Prioriteringen av hur den tillgängliga tiden används görs i tillsynsplanen. SBN 2015-12-08 319 Tjänsteställe/handläggare Samhällsbyggnadskontoret Miljö- och byggavdelningen Håkan Lönnbom E-post: [email protected] Tel: +46 0491-88318 Beslutsinstans Samhällsbyggnadsnämnden 2015-12-04 Val av ledamöter till Kommunala rådet för funktionsnedsatta Samhällsbyggnadskontorets förslag till beslut En representant samt ersättare för denna skall utses till Kommunala rådet för funktionsnedsatta. Ärendet Enligt arbetsordningen för Kommunala rådet för funktionsnedsatta, antagen av kommunstyrelsen 2015-04-21, § 122, utsåg kommunstyrelsen Lena Granath (V) till ordförande, och Ingermar Lennartsson (KD) till vice ordförande samt Mattias R Karlsson (S) till ersättare. Övriga nämnder inom kommunen ska utse en representant samt ersättare för denna, som kallas in vid behov när ett ärende berör den aktuella nämnden. Utsedd representant från nämnder har rätt att närvara utan att vara kallad. Ersättning erhålles endast vid de tillfällen som man blir kallad. _______________________ Bodil Liedberg Jönsson Samhällsbyggnadschef Beslutsunderlag Tjänsteutlåtande 2015-11-30 Skickas till Kommunstyrelsen ______________________ Håkan Lönnbom Miljö- och hälsoskyddsinspektör
© Copyright 2024