Informationstidning om skogen med lokal prägel
Lokaleko Information från Skogsstyrelsen Nummer 2 I 2015 Södra Norrbottens distrikt Ledare. Carina O. Boström, DISTRIKTSCHEF Informationstidning om skogen med lokal prägel Ni som får den här tidningen, Lokaleko, är skogsägare inom sju av Norrbottens totalt 14 kommuner. Vi som skriver arbetar på Skogsstyrelsens Södra Norrbottens distrikt med skogligt myndighetsansvar för de sju kommunerna Arvidsjaur, Arjeplog, Boden, Jokkmokk, Luleå, Piteå och Älvsbyn. T otalt är vi 19 personer som arbetar inom området och vi finns stationerade på fem olika kontor. Vi vill nå er med bra, matnyttig och trevlig skoglig information med fokus på Norrbotten. Skogsstyrelsens uppgift är bland annat att ha tillsyn över de skogliga aktiviteterna, ge rådgivning, inventera och informera om skogliga frågor. Vi har även möjlighet att på uppdragsbasis leverera produkter och tjänster som gröna planer, utbildningar och skogsbilvägprojektering. I detta nummer har vi valt att ta upp några idag viktiga skogliga frågor; Natura 2000, älg, kulturmiljöer, e-tjänster Distrikschef Carina O. Boström håller i en kalibrerings- och utbildningsdag i fält med distriktets personal. Foto: Johan Kristoffersson samt vikten av goda föryngringar som vi berättar mer om utifrån norrbottniska förhållanden. Vi hoppas att ni ska inspireras av den lokala prägeln på Lokaleko som en del i Skogsstyrelsens rikstidning Skogseko, och vi återkommer i slutet av hösten i Skogseko 4-2015. Trevlig läsning! En vackert höstfärgad kantzon skiljer ett hygge från Natura 2000-området Råneälven. Kantzoner har en mycket viktig effekt för att bibehålla vattenmiljön och kvalitén. Råneälven – en av Europas vädefullaste Inom EU finns utvalda områden med särskilt värdefull natur som benämns Natura 2000. Råneälven är ett sådant område, Piteälven och Görjeån är ytterligare exempel. Skogsbruk vid dessa vattendrag bör ske med försiktighet. R åneälven med alla dess biflöden är utpekad som Natura 2000-område med tanke på att det är ett exempel på en naturlig outbyggd skogsälv med arter och naturtyper som börjar bli en bristvara i Europa. Älven är Sveriges största oreglerade, kustmynnande skogsälv och hyser bland annat en vildlaxstam. Flodpärlmusslan förekommer i god omfattning både i älven samt i biflödena. Dessutom har vi ett av landets bästa kräftfiskevatten i Råneälven. Vi har alltså flera anledningar att känna stolthet för att ha ett så fint vattendrag i vår närhet. Det här manar till ansvarstagande när vi brukar områdena kring Råneälven. Vid skogliga åtgärder är det viktigt att spara tillräckligt väl tilltagna skyddszoner mot älven och dess biflöden. Det är även viktigt att värna om den höga vattenkvaliteten genom att undvika körskador i vattendraget och dess närhet. Hänsynstagandet gäller även vid röjning och gallring. Kontakta gärna Skogsstyrelsen om du önskar få råd om planerade skogliga åtgärder vid vatten. Vill du själv läsa mer om hur du sköter din skog samt om hur du tar god miljöhänsyn vid skötseln så kan du besöka Skogsstyrelsens hemsida www. skogsstyrelsen.se. Text & foto: Nils-Åke Kuoljok Koll på skogsfastigheten med Mina sidor På Skogsstyrelsens e-tjänst Mina sidor finns flera olika typer av kartor, planeringsverktyg och checklistor. Här kan du göra och skicka in en färdig avverkningsanmälan, skapa underlag för att beställa skogliga tjänster, se över röjningsbehovet på din fastighet, eller via skogliga grunddata få en överblick av volymen och hur skogen ser ut på fastigheten. M ikael Granström äger en skogsfastighet i Abborrträsk i Arvidsjaurs kommun, där han är uppvuxen. Idag bor han i Piteå och arbetar som konsult mot framför allt skogsbranschen. Mikael är en aktiv skogsägare som gillar att hålla god koll på vad som görs i skogen. Därför lägger han in alla skogsåtgärder i Skogsstyrelsens e-tjänst Mina sidor. Tjänsten sidor gör det möjligt för Mikael att göra exempelvis avverknings- och gödslingsanmälningar själv. Han kan vara ute i skogen på dagen och planera, och sedan med några enkla knapptryckningar skicka in en avverkningsanmälan hemifrån köksbordet. Mina sidor underlättar också att sköta planeringen på distans. Mikael började använda verktyget för tre år sedan, då det nyligen lanserats. Han tycker att det var lätt att komma igång och lära sig hur det fungerar. Först var det de högupplösta satellit- och flygfotona som lockade. Kartorna var bra att använda för att kunna göra planer eller likande. – För två år sedan gjorde jag en stödplantering på några fläckar. Då var det bra att kunna rita in vilka ytor som skulle planteras samt ange träslag och plantantal på ett smidigt sätt, berättar han. Nyligen lanserades de nya markfuktighetskartorna, något som Mikael ser som ett användbart komplement i Mikael Granström använder Skogsstyrelsens Mina sidor. Efter att har varit ute och sett beståndet kan han göra planeringar eller skicka in en avverkningsanmälan hemifrån köksbordet. planeringen. Han har även hämtat hem ett Grönt Kuvert. I Mina sidor finns även en så kallad delegeringsfunktion som innebär att det är möjligt att delegera läs- och/ eller skrivrättigheter i Mina sidor till Skogsstyrelsens personal. Det innebär att båda parter gemensamt kan titta på och diskutera de kartor, planeringar och ärenden som skogsägaren har på Mina sidor. Mikael har inte provat delegeringsfunktionen ännu, men tycker att det är bra att möjligheten finns. – För ett tag sedan dök det upp ett meddelande i Mina sidor att ett bestånd troligen behövde planteras. Då är det bra att kunna delegera kartorna till Skogsstyrelsen för att fråga om man får några funderingar. I det här fallet var det en yta som hade glömts bort efter en kafferast, så det var bra med en påminnelse. Likaså verkar det smidigt att kunna skicka en delegering till bekanta, släkting, eller barn om man vill diskutera en åtgärd, kunna se beståndsplanering eller så. – Härnäst ska jag lära mig att använda webbappen, det verkar smidigt! Här i Abborrträsk är det dålig mottagning med mobiltelefonen, speciellt ute i skogen. Då är det väldigt bra att kunna starta off-line-läget och ladda ner kartorna för skiftet innan man beger sig ut i skogen, säger Mikael Granström. Text: Ragna Wennström & Emil Öhman Foto: Ragna Wennström Mina sidor Mina sidor nås via www.skogsstyrelsen.se/minasidor Logga in med e-legitimation eller personligt lösenord Gemensamt krafttag gav minskade skador Skrämmande stora mängder skador på forn- och kulturlämningar fick skogsbruket i Norrbotten och Västerbotten att reagera. Efter ett gemensamt krafttag under 2014 har antalet skador minskat avsevärt. Ett problem som diskuterats i över 20 års tid kan ha börjat få en lösning. N orrbottens och Västerbottens kustland har varit det område i Sverige där skogsbruket orsakat flest och kraftigast skador på forn- och kulturlämningar. Resultatet från 2013 års hänsynsuppföljning för kulturmiljöer, som utförs av Skogsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet, visade att nära hälften av alla kända objekt hade blivit påverkade i samband med föryngringsavverkning och föryngringsåtgärder. Hela 21 procent av objekten bedömdes ha blivit skadade eller grovt skadade. Framför allt hade skadorna uppstått i samband med markberedning. Detta trots att många objekt varit utmärkta med höga stubbar för att signalera förekomst av en lämning. – Vill vi leva med att hälften av alla kulturlämningar har en skada som egentligen är ett lagbrott? frågade Staffan Norin, chef för region Nord på Skogsstyrelsen. Skogsstyrelsen, skogsföretagen, Länsstyrelserna i Norr- och Västerbotten samt Statens fastighetsverk tog ett gemensamt krafttag inför sommaren 2014. Staffan Norin säger att drivkraften till en förbättring har kommit från Lämningar från en huggarkoja utanför Gunnarsbyn, Bodens Kommun. skogsbolagen, och motivationen har varit hög. – Det har handlat om att utbyta kunskap och erfarenhet med varandra. Vi har förbättrat dialogen och arbetssättet mellan myndigheterna, skogsbolagen och framför allt ut till maskinförarna. Det har även erbjudits möjlighet för maskinförare att gå en utbildning i kulturmiljöer och behovet av hänsyn till dessa. Hundra objekt som markberetts under 2014 slumpades fram och inventerades av Holmen, Norra Skogsägarna, SCA och Sveaskog. Detta efter en gemensam utbildning och kalibrering i uppföljning, som Skogsstyrelsen hållit. Resultatet visade på en markant förbättring från tidigare års resultat. 83 procent av lämningarna var opåverkade, 11 procent bedömdes som påverkade och enbart 6 procent bedömdes vara skadade eller grovt skadade. Resultatet har gett energi och inspiration till fortsatt arbete och nya mål. – Nästa etappmål är att minska skadorna så att vi klarar 95 procent av kulturlämningarna, men vi arbetar mot en nollvision, säger Staffan Norin. Det framgångsrika arbetet har lett till att ett landsomfattande projekt dragit igång. Nu deltar även Skogforsk i samarbetet. Text: Ragna Wennström Foto: Robert Lind Tjärdalar – stor inkomstkälla tidigt 1800-tal Tjärdalen är en av Norrbottens vanligaste kulturlämningar i skogslandskapet. Visste du att motsvarande 14 miljoner träd kan ha gått åt för framställning av tjära under tjärbränningens intensivaste skede? M ed 1850-talets ingång inbröt en ny era i skogshistorien, präglad av en ”timber-frontier”, som hade sin början i de utländska importtullarnas slopande samt investeringar av främst engelska riskkapitalister. Denna omfattande exploatering kom att svepa i nordvästlig riktning med start i Norrlands kustland, som nu genomgick en snabb industrialisering. I Norrbotten anlades omkring 1860 ångsågverk i Piteå och Karlsborg. Innan dess hade vattensågverken i inlandet svarat för en jämförelsevis blygsam produktion. I stället var det från tjärbränning och kolning som skogen lokalt kunde ge betydande intäkter. Tjärframställningen fick tidvis en avsevärd omfattning, inte minst under tider av missväxt, då många tvingades söka efter biförtjänster. På kontinenten orsakade den så kallade skeppsmasken oerhörda skador på fartygens skrov, och det enda botemedlet mot förstörelsen var tjära. I genomsnitt gick det åt cirka 13–14 Kulturstubbar bör lämnas i samband med avverkning runtom ett forn- eller kulturminne. Det gör det lättare för exempelvis markberedningsföraren att se lämningen och undvika att köra över denna. träd eller stubbar av omkring 35 cm grova träd, för att framställa en tunna tjära. Råvaran utgjordes inte bara av stubbved och torrskog utan i betydande utsträckning även av levande träd, som preparerats genom tjärbarkning. Med ledning av bland annat av landshövdingeberättelserna beräknas den sammanlagda tjärexporten från Norrbotten ha uppgått till nästan 30 000 tunnor per år under perioden 1815–1850. Detta motsvarar cirka en miljon tunnor eller 14 miljoner träd! Tjärtillverkningen var koncentrerad till vissa distrikt, inom södra Norrbotten framför allt Pite-socknarna, Överluleå och Edefors, samt nedre Råne- och Vitådalen. I till exempel Älvsbyn och kring Sikfors förekommer ett antal gigantiska tjärdalar, de största är mer än 20 meter i diameter. Hänsynen till tjärdalar regleras i de flesta fall enligt 30 § i skogsvårdslagen, där den viktigaste hänsynen är att inte köra sönder eller markbereda lämningen. Ofta kan det vara bra att försiktigt frihugga lämningen, både för att synliggöra den, men också för att minimera skador till följd av stormfällning. Vid avverkning märks tjärdalen ofta ut genom tillskapande av så kal�lade kulturstubbar. Dokumenterade tjärdalar kan du finna via uppgifter från fornminnesregistret (FMIS), som är åtkomligt från Skogsstyrelsens Mina sidor. Det finns även en hel del icke registrerade tjärdalar i de norrbottniska skogarna. Text: Esbjörn Henriksson Foto: Ulf Lindenbaum Övertro på naturlig föryngring En markägare måste både säkerställa att nya plantor kommer upp efter en avverkning och att föryngringen är tillräcklig bra för att leva upp till kraven i skogsvårdslagen. Skogsstyrelsens uppföljningar visar att föryngringsresultaten i Norrbotten kan förbättras. I nom södra Norrbottens distrikts sju kommuner bedriver Skogsstyrelsen ett intensivt arbete med uppföljning – tillsyn – av återväxtåtgärder i skogarna. Uppföljningen riktas mot de objekt där vi inte känner till om tillräckliga återväxtåtgärder är utförda inom utsatt tid. I början av året skickar vi ut så kallade svarskort ut till enskilda markägare som avverkat skog på sina fastigheter tre avverkningssäsonger tidigare. På svarskortet ska markägaren ange vilka återväxtåtgärder som har utförts. Helikopterinventering av hyggen sker sedan under hösten. Där åtgärderna motsvarar skogsvårdslagens krav hör markägarna inte av oss. Där återväxtåtgärderna är bristfälliga kontaktas markägarna skriftligt. I jämförelse med resten av landet är föryngringsresultaten inom Södra Norrbottens distrikt något sämre. Orsakerna till detta är i huvudsak en övertro på naturlig föryngring i olika former och avsaknad av hyggesrensning och markberedning. Markberedning är den enskilda åtgärd som ger störst positiv effekt på föryngringsresultatet. Man bör komma ihåg att markberedning är en färskvara Innan avverkning bör föryngring av beståndet planeras. På bördig mark kan plantering med täckrotsplantor på nyligt markberedd mark vara ett alternativ. och att vegetationen växer igen särskilt snabbt på bördiga marker. I kustkommunerna är markerna generellt bördiga och gräsuppslag kan bli ett problem om inte nya plantor etableras tillräckligt snabbt. På sådana marker är plantering att rekommendera. Vad bör du som markägare tänka på vid planering av föryngringsåtgärder? Planera hur du ska föryngra beståndet innan du avverkar den gamla skogen. Efter slutavverkning behöver ny skog etableras och som markägare har du ansvaret. Det du inte kan eller hinner göra själv kan du leja bort. Med hjälp av Skogsstyrelsens e-tjänst Mina sidor kan du enkelt skapa ett tydligt underlag för att beställa skogliga tjänster, exempelvis plantering eller röjning. Efter föryngringsåtgärderna är utförda bör du som markägare följa upp att det blev som planerat. Försommaren i Norrbotten, innan insekterna ankomst, är en lämplig tid att besöka sitt hygge. Viktigast är att kontrollera att åtgärderna är utförda och med god kvalité, exempelvis att hela området är markberett och planterat enligt överenskommelse. Text: Maria Sundén & Mari Hansson Foto: Michael Ekstrand Mer om skogsvårdslagen: www.skogsstyrelsen.se Välj Aga-och -bruka Välj Lagen Skapa ett beställningsunderlag: www.skogsstyrelsen.se Välj Aga-och-bruka Välj Skogsbruk Välj Aga-skog Välj Bestalla-skogsbrukstjanster Obalansen mellan älg och fodermängd kostar Anledningen till den svenska älgstammens kraftiga uppgång under 1960- och 1970-talen är flera, däribland förändringar i jordbruket och närmast total frånvaro av rovdjur (björn och varg). Det avgörande var dock skogsskötseln; trakthyggesbruket blev vår älgstams ”moder”. D et industriella skogsbruket i Sverige såg dagens ljus omkring 1850 (cirka 1860 i Norrbotten). Avverkningen riktades främst in på de träd som uppnått en förutbestämd diameter (dimensionsavverkning) och således var lämpliga som sågtimmer (plank och brädor). Övriga, mindre träd lämnades på tillväxt. Dock visade det sig att inväxningen av nya träd inte fungerade tillfredsställande och det utvecklades ofta så kallade tras- och restbestånd efter ytterligare dimensionsavverkningar. I dessa ”plockhuggna” bestånd fanns minimalt med älgfoder. Under 1950-talet blev trakthuggning (så kallad kalhuggning) allt vanligare i Norrland. Inspirationskällan var en lyckad försöksverksamhet av en jägmästare (Joel Vretlind) i Malå, Västerbotten. Under 1960- och 1970-talen avverkades mycket stora områden, huvudsakligen virkesfattiga bestånd på grund av tidigare avverkningsstrategi, och ersattes med stamtäta plantskogar av främst tall. I dessa enorma arealer med uppväxande ungskogar fanns mycket mat för älgen. Detta i kombination med ett förhållandevis lågt jakttryck gjorde att Områdesvis kan älgbete resultera i mycket stor skada på föryngringar. älgstammen växte stadigt. Under några år i början på 1980-talet sköts över 10 000 älgar årligen i Norrbotten. Föryngringsarealen i länet har därefter snabbt minskat med omrking 35 procent (lokalt mycket kraftigt), en nivå som har varit tämligen konstant fram till idag. Trots detta har det sedan millennieskiftet skjutits lika många älgar nu i länet (över 10 000 årligen) som under ”kronåren”. Under sommaren finns ofta foder i överflöd i botten- och fältvegetationen samt på lövträd (löv, årsskott). Flaskhalsen är vintern, det är även då älgen orsakar skogsskador genom kvistbete (även stamgnag) på den för skogsindustrin så viktiga tallen. Skadorna älgen orsakar sänker trädets kvalitet genom att stamkäglan skadas – denna första, nedersta del är den värdefullaste på trädet (”rotstock- en” utgör cirka 60 procent av värdet på trädet). Betet sänker även tillväxten hos det drabbade trädet då varje barr/ blad bidrar (via fotosyntesen). Alltför skadade bestånd behöver omplanteras till en kostnad av uppemot 10 000 kr/ ha. Skogsstyrelsens främsta uppdrag inom den moderna, adaptiva älgförvaltningen (2012) är att medverka i betesinventeringar och ta fram foderprognoser. En älgförvaltning som ska utgå från ekologiska grunder och är tänkt att baseras på fakta, inte tro och tyckande. Antal älgar är mindre bra, foderareal bättre, men kunskap om antal älgar i vinterstam per foderareal är önskvärd för en god precision i älgförvaltningen och för att hålla skadorna på en acceptabel nivå. Text: Mattias Eriksson Foto. Ragna Wennström Röjningsträffar En väl utförd röjning är en god investering i ditt ungskogsbestånd. Genom att spara och ge rum för fina och friska träd att utvecklas, kan virkeskvalitén höjas och dimensionsutvecklingen främjas. Skogsstyrelsen anordnar skogsdagar för dig som skogsägare, där vi diskuterar och lär oss mer om just röjning. Älvsbyn Boden Piteå Luleå 22 maj 5 juni 28 augusti 4 september Anmälan sker via www.skogsstyrelsen.se/sodranorrbotten. Där finner du även mer information om träffarna. Vid frågor kontakta Roger Wiklund, tfn 0911-641 65. Du kan även läsa mer om röjning på www.skogsstyrelsen.se/roj Prisad för examensarbete om skogare Skogskonsulent Emil Öhman har fått en utmärkelse av Skogshistoriska sällskapet för sitt examensarbete om skotare. I samband med gallring och avverkning brukar skotare användas för att forsla ut stammarna från skog till närmsta väg. Den första skotaren togs i bruk på början av 60-talet. Emil Öhman, Skogskonsulent på Skogsstyrelsen i Piteå, skrev om hjulskotarens tekniska utveckling som examensarbete då han tog ut sin jägmästarexamen. Emil har tagit fram tekniska grunddata och försäljningssiffror på samtliga serietillverkade hjulskotare som producerats mellan 1962–2012. Utifrån insamlat material kunde han sedan göra statistiska studier av trender vad avser lastindex, motoreffekt i förhållande till totalvikt och medelmarktryck. Slutsatserna var att lastindex och medelmarktryck generellt minskat över tid medan motoreffekten i skotarna ökat. Antal tillverkare av hjulskotare har varit relativt oförändrat över tid. Den 14 april fick Emil ta emot en utmärkelse av Skogshistoriska sällskapet. Detta i form av en Örtug – ett silvermynt som användes mellan 1300 och 1500-talet – som delades ut i samband med Skogshistoriska sällskapets årsmöte under Skogsnäringsveckan i Stockholm. Text: Ragna Wennström Distriktets skogskonsulent Emil Öhman mottog en utmärkelse från Skogshistoriska sällskapet för sitt examensarbete om hjulskotarens tekniska utveckling. Foto: Erik Valinger Om ni vill ha kontakt med någon från distriktet så besök vår hemsida www.skogsstyrelsen.se/sodranorrbotten Redaktör: Ragna Wennström www.skogsstyrelsen.se Grafisk produktion: Annika Fong Ekstrand
© Copyright 2024