1 Inledning - Livsmedelsverket
Nationell plan för kontrollen i livsmedelskedjan 2015-2018 Del 4 Organisation, revision och fördjupning inom planens olika områden Planen har utarbetats av Livsmedelsverket, Jordbruksverket, Statens veterinärmedicinska anstalt, Länsstyrelsen, Sveriges Kommuner och Landsting samt Generalläkaren Innehåll 1 2 Inledning .......................................................................................................... 5 Myndigheternas struktur, styrning och organisation ...................................... 6 2.1 Inledning .................................................................................................. 6 2.2 Den svenska förvaltningsmodellen.......................................................... 6 2.2.1 Inledning ................................................................................................ 6 2.2.2 Offentlighetsprincipen – öppenhet i kontrollen ..................................... 7 2.2.3 Jäv och andra intressekonflikter ............................................................ 8 2.3 Departementen ......................................................................................... 8 2.3.1 Näringsdepartementet ............................................................................ 9 2.3.2 Finansdepartementet ............................................................................ 11 2.3.3 Socialdepartementet............................................................................. 11 2.4 Statens styrning av centrala behöriga myndigheter ............................... 12 2.5 Länsstyrelsernas struktur och styrning .................................................. 13 2.6 Kommunernas struktur och styrning ..................................................... 14 2.7 Myndigheternas verksamhet, organisation och ansvar .......................... 17 2.7.1 Livsmedelsverket ................................................................................. 17 2.7.2 Jordbruksverket ................................................................................... 25 2.7.3 Nationellt centrum för djurvälfärd ....................................................... 30 2.7.4 Tullverket ............................................................................................ 32 2.7.5 Generalläkaren ..................................................................................... 33 2.7.6 Länsstyrelserna .................................................................................... 35 2.7.7 Kommunerna ....................................................................................... 38 2.7.8 Statens veterinärmedicinska anstalt ..................................................... 39 2.7.9 Övriga berörda myndigheter ................................................................ 41 2.8 Nationella referenslaboratorier .............................................................. 41 2.9 Kontrollorgan ........................................................................................ 42 3 Organisationen av den offentliga kontrollen i livsmedelskedjan .................. 44 3.1 Inledning ................................................................................................ 44 3.2 Kontroll av livsmedel ............................................................................ 45 3.2.1 Behöriga myndigheter ......................................................................... 45 3.2.2 Rättslig grund för kontrollen ............................................................... 45 3.2.3 Organisation av kontrollen .................................................................. 47 3.2.4 Utbildning och kompetensutveckling .................................................. 49 3.2.5 Metoder för att säkerställa att verksamhetskriterierna uppfylls .......... 50 3.2.6 Stöd och samordning inom och mellan myndigheter .......................... 53 3.3 Kontroll av foder ................................................................................... 57 3.3.1 Behöriga myndigheter ......................................................................... 57 3.3.2 Rättslig grund för kontrollen ............................................................... 57 3.3.3 Organisation av kontrollen .................................................................. 58 3.3.4 Utbildning och kompetensutveckling .................................................. 62 3.3.5 Metoder för att säkerställa verksamhetskriterierna ............................. 62 3.3.6 Delegering av kontrolluppgifter .......................................................... 64 3.3.7 Stöd och samordning inom och mellan kontrollmyndigheter ............. 64 3.4 Kontroll av animaliska biprodukter och därav framställda produkter ... 64 3.4.1 Behöriga myndigheter ......................................................................... 64 3.4.2 Rättslig grund för kontrollen ............................................................... 65 3.4.3 Organisation av kontrollen .................................................................. 66 3.4.4 Utbildning och kompetensutveckling .................................................. 67 3.4.5 Rutiner för att säkerställa verksamhetskriterierna ............................... 68 3.4.6 Delegering av kontrolluppgifter .......................................................... 68 3.4.7 Stöd och samordning inom och mellan kontrollmyndigheter ............. 68 3.5 Kontroll av djurhälsa - smittskydd ........................................................ 68 3.5.1 Rättslig grund för kontrollen ............................................................... 69 3.5.2 Organisation av kontrollen .................................................................. 70 3.5.3 Utbildning och kompetensutveckling .................................................. 73 3.5.4 Metoder för att säkerställa verksamhetskriterierna ............................. 74 3.5.5 Stöd och samordning inom och mellan kontrollmyndigheter ............. 75 3.6 Kontroll av djurskydd ............................................................................ 75 3.6.1 Behöriga myndigheter ......................................................................... 75 3.6.2 Rättslig grund för kontrollen ............................................................... 75 3.6.3 Organisation av kontrollen .................................................................. 76 3.6.4 Finansiering av kontrollen ................................................................... 78 3.6.5 Utbildning och kompetensutveckling .................................................. 78 3.6.6 Metoder för att säkerställa verksamhetskriterierna ............................. 78 3.6.7 Stöd och samordning inom och mellan kontrollmyndigheter ............. 80 3.7 Offentlig kontroll av växtskadegörare ................................................... 81 3.7.1 Behöriga myndigheter ......................................................................... 81 3.7.2 Rättslig grund för kontrollen ............................................................... 81 3.7.3 Organisation av kontrollen .................................................................. 81 3.7.4 Utbildning och kompetensutveckling .................................................. 85 3.7.5 Metoder för att säkerställa verksamhetskriterierna ............................. 85 3.7.6 Stöd och samordning inom och mellan kontrollmyndigheter ............. 87 3.8 Särskilda beredskapsplaner, samverkan och ömsesidigt stöd ............... 87 3.8.1 Särskilda beredskapsplaner ................................................................. 87 3.8.2 Jourberedskap – tjänsteman i beredskap (TiB).................................... 88 3.8.3 Krisorganisation och samverkan ......................................................... 89 3.8.4 Ömsesidigt stöd ................................................................................... 89 4 Revision av myndigheter ............................................................................... 91 4.1 Inledning ................................................................................................ 91 4.2 System för revision ................................................................................ 91 4.2.1 Riksrevisionen ..................................................................................... 91 4.2.2 Justitieombudsmannen ........................................................................ 91 4.2.3 Statlig internrevision ........................................................................... 92 4.3 Livsmedelsverket ................................................................................... 92 4.3.1 Revision ............................................................................................... 92 4.4 Jordbruksverket ..................................................................................... 95 4.4.1 Internrevision ....................................................................................... 95 4.4.2 Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) ......................................... 96 4.5 Länsstyrelserna ...................................................................................... 97 4.5.1 Internrevision ....................................................................................... 97 4.5.2 Kommunrevisioner av livsmedelskontrollen ....................................... 97 4.6 Kommunal revision ............................................................................... 97 4.7 Revision av kontrollorgan ..................................................................... 98 4.8 Framtagande och uppdatering av kontrollplanen .................................. 98 4.8.1 Medverkande att utforma planen ......................................................... 98 4.8.2 Uppdatering av planen ......................................................................... 99 4.8.3 Den nationella kontrollplanens legala status ....................................... 99 4.9 Kontaktpunkt för Sveriges fleråriga kontrollplan för livsmedelskedjan (enligt art. 35 i förordning (EG) nr 882/2004)................................................. 100 4.10 Bilaga 1. Övriga myndigheter som berörs av kontrollen i livsmedelskedjan ............................................................................................. 101 4.11 Bilaga 2. Nationella referenslaboratorier............................................. 102 4.12 Bilaga 3. Tabell över EU- och nationella referenslaboratorier och deras aktiviteter ......................................................................................................... 103 4.13 Bilaga 4. Förteckning över sjukdomskontroller och aktuella föreskriftstöd .................................................................................................... 107 4.14 Bilaga 5. Definitioner och begrepp...................................................... 109 Omslagsfoto: Ida Olofsson Svensk mjölk www.norden.org 1 Inledning Sveriges fleråriga kontrollplan för livsmedelskedjan anger strategiska mål och prioriteringar för den offentliga kontrollen för perioden 2015 – 2018. Målet med den nationella kontrollplanen är att säkerställa en hög skyddsnivå för människors och djurs hälsa samt värna om konsumenternas intressen. Planen är ett vägledande dokument för kontrollmyndigheterna och har utarbetats av myndigheterna gemensamt. Planen har tagits fram i enlighet med artikel 41 i förordning (EG) nr 882/2004 om offentlig kontroll i livsmedelskedjan. Planen ger också en beskrivning av det svenska kontrollsystemet genom hela livsmedelskedjan. Planen omfattar livsmedel, foder och animaliska biprodukter, djurhälsa och djurskydd samt kontroll av skadegörare på växter och växtprodukter1. ________________________________________________________ Planen består av Del 1 – Introduktion till den nationella kontrollplanen är en sammanfattning av den nationella kontrollplanen för livsmedelskedjan och introduktion till del 2, 3 och 4. I del 1 beskrivs syftet med den offentliga kontrollen, de gemensamma övergripande målen för kontrollen och hur kontrollen ständigt utvecklas. Den innehåller också en övergripande beskrivning av det svenska kontrollsystemet. Del 2 – Genomförande, mål och prioriteringar anger specifika mål, prioriteringar och kontrollprojekt för perioden 2015 – 2018, inklusive satsningar för att utveckla kontrollen. Här anges hur den offentliga kontrollen bör genomföras, följas upp och utvärderas. Det ingår även hänvisningar till lagstiftning, vägledningar och annat stöd till kontrollen som kompletterar kontrollplanen. Ansvarsfördelningen mellan myndigheterna beskrivs också. Del 3 – Samarbete och ständiga förbättringar redogör för samarbeten i Sverige, Norden och internationellt, gemensamma aktiviteter, beredskapsplaner och samarbete i kris. Utveckling genom projekt, samverkan med intressenter, omvärldsbevakning, erfarenheter från aktuella händelser, revisioner och kompetensutveckling. Utbildningsplaner för 2015 2018 och större utredningar och förändringar i lagstiftningen beskrivs också. Del 4 – Organisation, revision och fördjupning av planens olika områden är en detaljerad beskrivning av den offentliga kontrollen i livsmedelskedjan och kompletterar del 2 och 3. I del 4 beskrivs myndigheternas struktur och styrning, hur kontrollen är organiserad och det svenska revisionssystemet. Kontaktuppgifter till myndigheterna finns sist i del 4. I bilagor finns bl.a. information om nationella referenslaboratorier och en förteckning över de definitioner och begrepp som används i kontrollplanen. 1 Kontrollen omfattar alla slags växter och växtprodukter som kan sprida sjukdomar och skadedjur till odlingen. Kontrollen styrs till största delen av annan lagstiftning. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 5 2 Myndigheternas struktur, styrning och organisation 2.1 Inledning I detta kapitel beskrivs departementens och de behöriga myndigheternas organisation och uppgifter, liksom den svenska förvaltningsmodellen. Kontrollorgan och nationella referenslaboratorier för den svenska offentliga kontrollen presenteras också. Kapitlet redogör för det svenska kontrollsystemet utifrån artikel 42.2.c och f i förordning (EG) nr 882/2004. 2.2 Den svenska förvaltningsmodellen 2.2.1 Inledning Den svenska förvaltningsmodellen skiljer sig från många andra länders genom uppdelningen på regeringsdepartement, med ett statsråd (minister) som chef, och ett antal, från departementet fristående, statliga och kommunala myndigheter därunder. I många andra länder ryms motsvarigheten till de statliga myndigheterna inom regeringsdepartementet med ministern som chef. Förvaltning på flera nivåer I Sverige finns på regeringsnivå departement med ansvar för olika frågor. Departementen är en del av regeringskansliet. De statliga myndigheterna i livsmedelskedjan, dvs. statliga verk och länsstyrelser lyder direkt under ett departement. De kommunala myndigheterna styrs av nationell lagstiftning men lyder organisatoriskt under respektive kommuns fullmäktigeförsamling. Myndigheterna finns på tre nivåer: central, regional och lokal nivå enligt följande: Central nivå – de centrala myndigheterna. Regional nivå – 21 länsstyrelser. Lokal nivå – 290 kommuner. Genom bildande av gemensamma nämnder och/eller gemensamma förvaltningar är antalet kontrollmyndigheter på lokal nivå mindre än 290 och antalet har minskat med tiden. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 6 Bild 4.1. Den svenska förvaltningsmodellen med centrala, regionala och lokala myndigheter. Inom kontrollområdena livsmedel och animaliska biprodukter finns ett kontrollansvar på samtliga tre nivåer. Kontrollansvaret för foder, djurhälsa, djurskydd och växtskydd ligger hos centrala och regionala myndigheter beroende på kontrollområde. Kontrollen av ekologisk produktion är delegerad till privata kontrollorgan. Lagstiftning sker på tre nivåer Lagar utfärdas av riksdagen, förordningar av regeringen och föreskrifter av vissa centrala behöriga myndigheter. Kommuner har viss rätt att meddela föreskrifter. Inom här aktuella lagområden är det främst rätten att besluta om avgifter och taxor för offentlig kontroll inom kommunen som är aktuellt. Många av de författningar som reglerar områdena livsmedel, foder, djurhälsa, djurskydd och frihet från växtskadegörare utgörs av s.k. ramlagar. Ramlagar utmärks av att de främst bygger på att bemyndiga regering eller statliga myndigheter under regeringen att, inom vissa i lagen angivna ramar, utfärda de närmare och preciserade bestämmelserna. Vidare innehåller de t.ex. definitioner, principer och andra gemensamma generella regler. I ramlagen pekas också ansvariga myndigheter ut. Genom s. k tillkännagivanden regleras vilka svenska lagar som kompletterar EU-bestämmelser. 2.2.2 Offentlighetsprincipen – öppenhet i kontrollen Offentlighet som huvudregel I artikel 7 i förordning (EG) nr 882/2004 finns krav om insyn i kontrollmyndigheternas verksamhet samt om sekretess för vissa uppgifter hos kontrollmyndigheterna. Sverige har en lång tradition av insyn i riksdagens, regeringens och myndigheternas verksamhet. Detta har kommit till uttryck genom den i 2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen (TF) uttryckta offentlighetsprincipen. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 7 TF utgör en av landets grundlagar. Offentlighetsprincipen innebär att alla handlingar som kommer in till, upprättas inom eller skickas ut från myndigheter, t.ex. brev, beslut och utredningar i princip är allmänna och normalt också offentliga. Var och en har rätt att på begäran få dessa handlingar utlämnade från myndigheten. Det finns dock undantag från offentlighetsprincipen. Vissa handlingar, eller snarare uppgifter i handlingar, ska hållas hemliga då de skyddar vissa intressen: rikets säkerhet; rikets centrala finanspolitik; myndigheters verksamhet för inspektion, kontroll och annan kontroll; intresset att förebygga brott; det allmänna ekonomiska intresse; skyddet för enskildas personliga förhållanden samt intresset för att bevara djur- eller växtart. Styrelser och arbetande kommittéers överläggningar är som regel inte offentliga och inte heller är handlingar som skapas medan en myndighet förbereder ett beslut reservationslöst offentliga. När sådant material arkiveras blir det en allmän handling och därmed offentligt. Undantag från huvudregeln En myndighet måste ha uttryckligt lagstöd för att kunna vägra lämna ut en handling eller uppgift i en handling. I TF finns de grundläggande reglerna om vilka handlingar som får hållas hemliga och i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) finns de precisa reglerna med utgångspunkt i olika verksamhetsområden och som ett ytterligare skydd för den personliga integriteten finns personuppgiftslagen (1998:204). 2.2.3 Jäv och andra intressekonflikter I 12 § förvaltningslagen stadgas att den som är jävig inte får handlägga ärendet. Detta gäller generellt. I 7 § lagen om offentlig anställning sägs att en arbetstagare inom statsförvaltning och kommuner inte får ha någon anställning eller något uppdrag eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för hans eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndighetens anseende. Flera myndigheter har en egen policy för bisysslor för att bl.a. opartiskheten ska vara garanterad så långt det är möjligt. 2.3 Departementen Flertalet av myndigheterna som arbetar med kontrollen i livsmedelskedjan är underställda Näringsdepartementet. Vissa myndigheter lyder dock under andra departement. Folkhälsomyndigheten och Läkemedelsverket lyder under Socialdepartementet och Generalläkaren under Försvarsdepartementet. Länsstyrelserna och Tullverket är myndigheter under Finansdepartementet och Miljödepartementet är ansvarigt för Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) sorterar under både Utrikesdepartementet och Näringsdepartementet. Övriga myndigheter som på olika sätt berörs av kontrollen i livsmedelskedjan beskrivs i avsnitt 4.10, Bilaga 1. Departementen är en del av regeringskansliet. Myndigheterna sköter den löpande verksamheten inom departementets ansvarsområden. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 8 Departement Myndighet Näringsdepartementet Livsmedelsverket Finansdepartementet Huvudsakliga ansvarsområden inom livsmedelskedjan Livsmedel Jordbruksverket Foder Djurskydd Djurhälsa Frihet från växtskadegörare Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) Sjukdomsövervakning och beredskap Nationellt centrum för djurvälfärd (Sveriges lantbruksuniversitet) Skydd av djur vid avlivning (vetenskapligt stöd och kontaktpunkt) Länsstyrelserna Djurskydd, primärproduktion av foder och livsmedel Tullverket In- och utförsel av varor Socialdepartementet Folkhälsomyndigheten Läkemedelsverket Folkhälsofrågor (smittskydd, hälsoskydd och folkhälsa) Kosttillskott, gränsdragning läkemedel - livsmedel, veterinärmedicinska preparat Försvarsdepartementet Generalläkaren Livsmedel, djurhälsa, djurskydd inom Försvarsmakten Näringsdepartementet och Utrikesdepartementet Swedac Ackreditering, godkännande och tillsyn av kontrollorgan inom det ekologiska området samt ackreditering av laboratorier Bild 4.2 Berörda myndigheterna i livsmedelskedjan och deras huvudsakliga ansvars-områden. 2.3.1 Näringsdepartementet 2.3.1.1 Verksamhetsbeskrivning Näringsdepartementet har huvudansvaret för bl.a. landsbygdsfrågor och därmed ett brett verksamhetsområde. Departementet ansvarar bl.a. för landsbygdsutveckling jordbruk och miljöfrågor inom jordbruket skogsbruk fiske rennäring trädgårdsnäring djurskydd, djurhälsa, livsmedel NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 9 jakt och viltvård samt högre utbildning och forskning inom de areella näringarna. Inom Näringsdepartementets verksamhetsområde finns sju myndigheter relaterade till ovanstående sakområden, bl.a. Livsmedelsverket, Jordbruksverket, SVA och Nationellt centrum för djurvälfärd vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). 2.3.1.2 Organisation och ansvarsområden Departementet har cirka 470 anställda och är uppdelat i fyra avdelningar: transport och bostäder, tillväxt och främjande, innovation och bolag samt näringsliv och villkor. Det finns även sex sekretariat: expeditionschefssekretariat, rättssekretariat, kansliet för ledning och samordning, kommunikationssekretariat, sekretariat för EU och internationella frågor och analyssekretariat. Landsbygdsfrågorna ligger på avdelningen för hållbar tillväxt medan avdelningen för näringsliv och villkor har hand om resterande jordbruksrelaterade sakområden. Avdelningen för näringsliv och villkor är uppdelat i sju enheter: enheten för konkurrens, statsstöd och ramvillkor, enheten för företag och företagande, enheten för fiske, jakt och rennäring, enheten för djur och livsmedel, enheten för skog och miljö, enheten för jordbruk samt enheten för styrning och uppföljning av näringsliv och villkor. Enheten för konkurrens, statsstöd och ramvillkor arbetar med frågor och ärenden om konkurrens- och marknadsfrågor, statsstöd samt ramvillkor för näringsliv och företagande. Enheten för företag och företagande svarar för frågor och ärenden om företagens och företagandets villkor samt om näringslivets konkurrenskraft, inklusive näring- och branschutveckling. Enheten för fiske, jakt och rennäring ansvarar för frågor om yrkes- och fritidsfisket, vattenbruket, fiskberedningsindustrin, förvaltning av fiskeresurserna, fiskevård, EU:s gemensamma fiskeripolitik, jakt och viltvård, statens mark ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen samt rennäringen. Enheten för djur- och livsmedel arbetar med frågor som rör livsmedel samt djurskydd och djurhälsa. Där ingår veterinära frågor, frågor om foder och animaliska biprodukter, dricksvatten, kost- och hälsofrågor. Enheten för skog och miljö arbetar bl.a. med frågor som rör jord- och skogsbrukets miljö- och naturresursfrågor inklusive klimatfrågor, skogsbruk, ekologisk produktion, högskoleutbildning, forskning samt vetenskaplig verksamhet i övrigt avseende areella näringar, landsbygd och livsmedel, bevarande av genresurser, genteknik, fytosanitära frågor (frågor om växtskadegörare), utsädeskontroll samt växtförädlarrätt. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 10 Enheten för jordbruk arbetar med frågor om jordbrukets konkurrenskraft, EU:s gårdsstöd och marknadsregleringar, EU:s jordbruksfond, statistik på livsmedelsområdet, exportfrämjande åtgärder avseende jordbruket, jordbrukets markfrågor samt nationella stödet till jordbruket i norra Sverige. Enheten för styrning och uppföljning av näringsliv och villkor ansvarar för förvaltnings- och utvecklingsfrågor som rör Konkurrensverket, Livsmedelsverket, Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård, Centrala djurförsöksetiska nämnden, Skogsstyrelsen, Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), Sveriges geologiska undersökning (SGU), Jordbruksverket samt Bolagsverket. 2.3.2 Finansdepartementet 2.3.2.1 Verksamhetsbeskrivning Finansdepartementets uppgift är att arbeta för att uppfylla regeringens och riksdagens mål när det gäller den ekonomiska politiken. Departementet ansvarar förde allmänna bidragen och statliga bidrag till kommuner. Inom departementets verksamhetsområde finns ett antal centrala myndigheter. 2.3.2.2 Organisation och ansvarsområden Departementet har cirka 470 anställda och är indelat i nio olika avdelningar, indelade i mindre enheter, med olika ansvars- och verksamhetsområden. Finansdepartementets avdelningar är: Avdelningen för offentliga förvaltningar (OFA) Avdelningen för samordning och stöd Budgetavdelningen Ekonomiska avdelningen Finansmarknadsavdelningen Informationsavdelningen Internationella avdelningen Rättssekretariatet Skatte- och tullavdelningen Departementets kommunenhet har till uppgift att bevaka, analysera och bereda frågor som rör den kommunala självstyrelsen och de generella regelverk som omgärdar kommuners verksamheter. Enheten för statlig förvaltning ansvarar för allmänna frågor om statsförvaltningen, övergripande frågor om styrning, ledning och organisation av statlig verksamhet samt effektivisering inom statsförvaltningen. 2.3.3 Socialdepartementet 2.3.3.1 Verksamhetsbeskrivning Socialdepartementets ansvarsområden handlar om samhällets välfärd: ekonomisk trygghet vid sjukdom, ålderdom och för familjen, sociala tjänster, hälso- och sjukvård, främ- NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 11 jande av hälsa samt rättigheter för barn, individuellt stöd åt personer med funktionsnedsättning samt samordning av den nationella funktionshinderspolitiken. Socialdepartementet ansvarar vidare för frågor som rör trossamfund och begravningsverksamhet. 2.3.3.2 Organisation och ansvarsområden Inom Socialdepartementets ansvarsområde finns ett antal statliga myndigheter. Hit hör t.ex. Folkhälsomyndigheten och Läkemedelsverket. 2.4 Statens styrning av centrala behöriga myndigheter Till varje departements ansvarsområde hör ett antal statliga myndigheter. Myndigheternas uppgifter styrs bl.a. genom myndighetsförordningen, myndighetens instruktion och det årliga regleringsbrevet. För uppföljning och utvärdering av verksamheten används myndigheternas årsredovisning som lämnas till departementet varje år. Myndigheternas uppgifter Myndigheter har flera olika uppgifter. Många statliga myndigheter har bemyndigande av regeringen att skriva författningar, s.k. föreskrifter, inom det område de verkar. En annan uppgift kan vara att utföra kontroll, och ytterligare en uppgift kan vara att agera vägledare och rådgivare åt kontrollmyndigheter på regional eller lokal nivå. Även uppföljning och revision av kontrollverksamheten hos dessa myndigheter kan vara uppgifter för den statliga myndigheten. Myndighetens chef anställs genom beslut av regeringen. Myndigheten bestämmer själv sin organisation. De statliga myndigheterna ska bedriva ett självständigt arbete och fristående från riksdag, regering och departement fatta sina egna beslut. Genom regleringen i 11 kap.7 § regeringsformen, en annan av landets grundlagar, uttrycks ett förbud för myndigheter, riksdag eller en kommuns beslutande organ att bestämma hur en förvaltningsmyndighet ska besluta i enskilda ärenden som rör myndighetsutövning mot enskild eller mot kommun eller som rör tillämpning av lag. I och med detta råder ett förbud mot s.k. ministerstyre i Sverige. Ett statsråd får alltså inte lägga sig i hur underlydande myndigheter beslutar i enskilda ärenden. Styrning genom lagstiftning, instruktion och regleringsbrev Det är regeringen som bestämmer de statliga myndigheternas verksamhetsinriktning på en övergripande nivå. Utöver de generella regelverken om ekonomisk styrning och myndigheternas befogenheter och skyldigheter, sker denna styrning dels genom årliga s.k. regleringsbrev riktade till varje myndighet, dels genom instruktioner till de statliga myndigheterna. Utöver dessa dokument styrs myndigheternas verksamhet genom de lagar och förordningar inom varje sakområde som berör myndigheten. Slutligen kan regeringen under löpande verksamhetsår ge de statliga myndigheterna särskilda uppdrag i enskilda frågor. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 12 Regleringsbrevet är regeringens viktigaste instrument för att årligen operativt styra myndigheternas verksamhet för att verkställa regeringens politik. Regleringsbrevet är tidsbegränsat och där ställs årliga mål upp, uppdrag formuleras och ekonomiska och andra villkor för årets verksamhet anges. Regleringsbrevet beslutas i december varje år. Till skillnad mot regleringsbrevet är en myndighets instruktion mer långsiktig. Det är en förordning i vilken regeringen definierar myndighetens arbetsuppgifter och det ansvarsområde som myndigheten har att bevaka, utveckla eller i något annat avseende hantera. Instruktionen och regleringsbrevet finns normalt sett på respektive myndighets webbplats. Varje förvaltningsmyndighet under regeringen leds av antingen en myndighetschef (enrådighetsmyndighet), en styrelse (styrelsemyndighet) eller en nämnd (nämndmyndighet). Chefens, styrelsens och nämndens uppgifter anges i myndighetsförordningen (2007:515). Myndighetens chef är ansvarig för myndighetens verksamhet. Av myndighetsförordningen framgår också att myndigheten ska ge regeringen stöd vid Sveriges deltagande i verksamheten inom EU, ställa den personal till förfogande för deltagandet som regeringen begär och bistå med fortlöpande information om förhållanden av betydelse gällande samarbetet. Årsredovisning Myndigheternas verksamhet och resultat följs upp och utvärderas. Detta sker genom att de statliga myndigheterna varje år lämnar en årsredovisning till regeringen med information om bl. a. kostnader, intäkter och resultat. Utifrån årsredovisningarna kan regeringen följa upp och utvärdera myndigheternas verksamhet. Årsredovisningarna ligger också, tillsammans med de budgetunderlag som myndigheterna lämnar, till grund för arbetet med nästa års statsbudget och regleringsbrev. Regeringen har sammanfattningsvis stora möjligheter att styra de statliga myndigheternas verksamhetsinriktning och dess verksamhet i stora drag, men är genom lag förbjuden att lägga sig i hur myndigheten beslutar i ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda. Granskning Myndigheternas arbete granskas av Riksrevisionen. LÄS MER Om revision av myndigheter i kapitel 4. 2.5 Länsstyrelsernas struktur och styrning Länsstyrelserna styrs dels av länsstyrelseinstruktionen, dels av de årligen återkommande regleringsbreven. Länsstyrelsen leds av en landshövding som utses av regeringen. Landshövdingens ställföreträdare är länsrådet eller länsöverdirektören. Arbets- och ansvarsfördelningen mellan landshövdingen och länsrådet/länsöverdirektören varierar mellan de olika länsstyrelserna. Det finns även ett insynsråd med representanter för det omgivande NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 13 samhället. Insynsrådet har dock ingen beslutande funktion. Organisatoriskt sorterar länsstyrelserna under Finansdepartementet. Länsstyrelserna är, i egenskap av statlig förvaltningsmyndighet, statens regionala företrädare och samordnare i de frågor som ålagts dem. I länsstyrelsens roll ingår att agera utifrån ett statligt helhetsperspektiv och därigenom bidra till att nationella intressen får genomslag på regional nivå. Länsstyrelserna verkar inom en rad områden, exempelvis kulturmiljö-, lantbruk-, miljö-, plan- och livsmedelsfrågor. Länsstyrelserna ska också verka för utvecklingen inom länen genom att bevaka och påverka beslut som fattas inom politik och näringsliv. Bild 4.3. Exempel på en länsstyrelses organisation. Länsstyrelsens organisation varierar mellan olika län. Exempel på organisationen hos en länsstyrelse ges i Bild 4.3. 2.6 Kommunernas struktur och styrning Kommunernas organisation och agerande styrs av kommunallagen. Kommunens högsta beslutande organ är kommunfullmäktige (KF) och dess högsta verkställande organ är kommunstyrelsen (KS). Fullmäktige ska tillsätta de nämnder som, utöver styrelsen, behövs för att fullgöra kommunens uppgifter enligt särskilda författningar och för verksamheten i övrigt. Kommunfullmäktige och kommunstyrelse består av förtroendevalda. En generaliserad struktur över hur en kommun kan vara organiserad finns i Bild 4.4. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 14 Bild 4.4. Grundstruktur för en kommuns organisation. Förutom valnämnd och överförmyndarnämnd får kommunerna ha den nämndorganisation som KF finner lämpligt. Ett viktigt undantag är dock att en nämnd som bedriver tillsyn eller kontroll inte samtidigt får bedriva sådan verksamhet som tillsynen eller kontrollen avser. Det är vidare KF som beslutar om nämndernas ekonomiska förutsättningar samt beslutar om taxor och avgifter. Flera kommuner kan ha gemensamma nämnder och/eller gemensamma förvaltningar. Vidare kan nämnders uppgifter flyttas till kommunalförbund. Detta har under senare år blivit vanligare bland mindre kommuner, bl.a. för att lättare kunna knyta särskild kompetens till sig. För närvarande har drygt ett 50-tal kommuner gått samman i gemensamma organisationer där livsmedelskontrollen ingår som en del. De flesta av dessa organisationer omfattar två kommuner, men även gemensamma organisationer om tre, fyra och fem kommuner förekommer. Ledamöterna i nämnderna utses av fullmäktige. Ledamöterna är således politiskt utsedda, men i deras roll av beslutsfattare i ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda företräder man inte kommunen utan det allmänna. Samma krav på saklighet och opartiskhet gäller då för dessa som för vilken annan beslutsfattare, t.ex. domare, som helst inom statsförvaltningen. Vidare är fullmäktige genom 11 kap. 7 § regeringsformen förhindrad att lägga sig i hur en nämnd beslutar i ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda. Genom att kommunallagen ger möjligheter till att delegera den löpande verksamheten till enskilda tjänstemän, så finns en tjänstemannaorganisation under nämnden. Denna benämns ofta förvaltning. I praktiken är det därför kommunala tjänstemän, som med stöd av kommunens reglemente och varje nämnds delegationsordning, fattar de flesta besluten. Kommunallagen förbjuder dock delegation av ärenden som avser verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet, framställningar eller yttranden till fullmäktige. Yttranden med anledning av att beslut av nämnden i dess helhet eller av fullmäktige som har överklagats får inte heller delegeras. Inte heller vid ärenden som rör myndighetsutöv- NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 15 ning mot enskilda, om de är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt, eller vissa ärenden som anges i särskilda föreskrifter är delegation tillåten. De nämnder som utför livsmedelskontroll utför i princip alltid även kontroll enligt miljöoch hälsoskyddslagstiftningen. Dessa nämnder benämns ofta Miljönämnd, Bygg- och miljönämnd, Samhällsbyggnadsnämnd eller Miljö- och hälsoskyddsnämnd. Andra namn förekommer också. Statliga ingripanden mot kommunal kontroll Trots förbudet mot att överordnade myndigheter påverkar annan myndighets avgöranden i enskilda ärenden, ges ändå olika möjligheter att i efterhand granska och värdera hur myndigheter utövar/har utövat sin makt. För det första bör ordningarna för överklaganden nämnas, dvs. ett normalt förfarande. En kommunal kontrollmyndighets beslut i frågor som regleras genom livsmedelslagstiftningen överklagas till länsstyrelse. Länsstyrelsens beslut överklagas vidare till allmän förvaltningsdomstol. På detta vis är länsstyrelsen dels överklagandeinstans dels en kontrollmyndighet som i vissa fall ska hjälpa och stötta de kommunala myndigheterna. Länsstyrelsen har vidare viss egen kontrollverksamhet enligt dessa författningar. För det andra bör ett mer extraordinärt förfarande nämnas, nämligen möjligheten för staten att i vissa fall, inom livsmedelsområdet, lyfta från en kommun rätten att bedriva kontroll alternativt att förelägga densamma om att göra bättre kontroll. I livsmedelslagen och i lagstiftningen om foder och animaliska biprodukter finns vissa möjligheter för staten att sanktionera kommuner som av någon anledning inte utför sina kontrollåtaganden tillfredsställande. Livsmedelsverket får (vad avser livsmedelslagstiftningen) och Jordbruksverket (vad avser foderlagstiftningen och lagstiftningen om animaliska biprodukter) i samråd med kommunen i fråga besluta att den offentliga kontrollen av en viss anläggning ska flyttas över till Livsmedelsverket, Jordbruksverket respektive länsstyrelse. Om en kommun inte fullgör sina skyldigheter som kontrollmyndighet kan dessa myndigheter, för det andra, även förelägga kommunen att avhjälpa sina brister. I sista hand kan Livsmedelsverket, Jordbruksverket respektive länsstyrelse ansöka hos regeringen om att kommunens kontrolluppgifter ska flyttas över till respektive statlig myndighet. Jäv och andra intressekonflikter I 12 § förvaltningslagen stadgas att den som är jävig inte får handlägga ärende. Detta gäller generellt. I 7 § lagen om offentlig anställning sägs att en arbetstagare inom statsförvaltning och kommuner inte får ha någon anställning eller något uppdrag eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för hans eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndighetens anseende. Flera myndigheter har en policy för bisysslor för att bl.a. opartiskheten ska vara garanterad så långt det är möjligt. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 16 Samtidigt som det är kommunerna som utför den till mängden största delen av livsmedelskontrollen så bedriver kommunerna också egen verksamhet som är föremål för den kommunala kontrollen. Detta kan avse verksamheter som kök och restauranger vid skolor och vårdboenden. Även om en kommuns hela organisation, med undantag för kommunala bolag, bedrivs inom samma juridiska person med samma organisationsnummer så utgör de nämnder som utför kontrollen suveräna myndigheter även gentemot den övriga kommunen (jfr exempel på organisation i en kommun, Bild 4.4). Även kommunfullmäktige och andra myndighetsnämnder är genom bestämmelsen i 11 kap. 7 § regeringsformen förbjuden att lägga sig i enskilda myndighetsärenden t.ex. hos en kontrollmyndighet inom den egna organisationen. Detta har även berörts ovan. I 3 kap. 5 § 2 st kommunallagen finns även ett uttryckligt förbud mot att en och samma nämnd utövar i lag eller annan författning föreskriven kontroll över sådan verksamhet som nämnden själv bedriver. På samma sätt får inte förtroendevalda eller tjänstemän ha dessa dubbla roller. 2.7 Myndigheternas verksamhet, organisation och ansvar 2.7.1 Livsmedelsverket 2.7.1.1 Verksamhetsbeskrivning Livsmedelsverket är en statlig myndighet på central nivå, bildad 1972. Livsmedelsverket har till uppgift att värdera, hantera och kommunicera nyttan och riskerna med maten för att alla konsumenter ska få bra matvanor, ha säker mat och inte bli vilseledda. I arbetet ska miljöaspekter integreras och därmed bidra till ett hållbart samhälle. Livsmedelsverket ska även bidra till att förebygga och hantera hot och risker i samhället. Vid Livsmedelsverket arbetar cirka 520 personer. På huvudkontoret i Uppsala finns cirka 330 personer, resterande personal är placerad ute i landet och arbetar på Området för livsmedelskontroll. Organisationen utgörs av generaldirektören (med en ställföreträdande GD) och tre avdelningar. Arbetet är processorienterat och sker enligt riskanalysens principer. Livsmedelsverkets uppgifter framgår av myndighetsförordningen gällande statliga myndigheter, livsmedelsförordningen (SFS 2006:813), Livsmedelsverkets instruktion (SFS 2009:1426) och regleringsbrev. Samtliga på Livsmedelsverkets webbplats, www.livsmedelsverket.se, och utgör, tillsammans med riskanalyses principer, viktig grund för förändringsarbetet. Arbete enligt riskanalysens principer Riskanalysens tre delar: riskvärdering, riskhantering och riskkommunikation är en viktig utgångspunkt för organisationen. Riskanalysen tillämpas i första hand på kemiska, mi- NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 17 krobiologiska och fysikaliska risker men samma arbetssätt ska tillämpas även på nutritionsområdet och så långt som möjligt även på redlighetsområdet. Utgångspunkter för arbetet vad gäller riskanalys: tydliggöra riskanalysens principer, särskilt samverkan mellan funktionerna riskvärdering, riskhantering och riskkommunikation samt beslutsfattande säkerställa att riskvärdering utförs oberoende från riskhantering, vilket är särskilt viktigt i en organisation som ansvarar för alla delar i riskanalysen tillämpa riskanalysens principer även inom områden som inte regleras i lagstiftningen (oreglerade områden), exempelvis nutritionsområdet och naturliga toxiner utveckla riskhanteringsarbetet inom de oreglerade områdena, bl.a. vad gäller evidensbaserade riskhanteringsåtgärder stärka och utveckla arbetet med utvärdering av riskhanteringsåtgärder. Livsmedelskontroll Enligt instruktionen ska Livsmedelsverket verka för en effektiv och likvärdig livsmedelskontroll i hela landet samt leda och samordna denna kontroll. Utgångspunkter för arbetet ska vara att: tydliggöra verkets uppgift att leda och samordna livsmedelskontrollen i landet, bedriva operativ kontroll av livsmedelsföretagare på ett riskbaserat, effektivt och ändamålsenligt sätt. Råd till livsmedelsföretag och annat kommunikationsarbete Enligt instruktionen ska Livsmedelsverket i konsumenternas intresse arbeta aktivt för säkra livsmedel, redlig livsmedelshantering och bra matvanor. Konsumenterna ska stå i centrum för allt arbete. Dessa mål kan nås på olika sätt. Livsmedelsföretagarna är en viktig målgrupp, eftersom kunskap är en förutsättning för att företagarna ska kunna följa lagstiftningens krav på säkra livsmedel och redlig hantering. Alla verkets avdelningar är delaktiga i kommunikationsarbetet men har olika roller. Utgångspunkt för arbetet är att tydliggöra uppgiften att ge råd till olika målgrupper såsom konsumenter, kontrollpersonal och livsmedelsföretagare. Verksamhetsprocesser Livsmedelsverkets verksamhet indelas i tre huvudprocesser, fem specialistfunktioner och processer för ledning och stödfunktioner. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 18 Bild 4.5. Livsmedelsverkets huvudprocesser och specialistfunktioner 2.7.1.1.1 Livsmedelsverkets organisation Bild 4.6. Livsmedelsverkets organisation Ledning Generaldirektören är chef för Livsmedelsverket och tillsätts av regeringen. Generaldirektören ersätts vid behov av ställföreträdaren. Generaldirektörens stab ansvarar för verksövergripande arbetsuppgifter. I staben ingår GD-sekreterare. Chefsjuristen som har det NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 19 övergripande ansvaret för det juridiska arbetet, ansvarar för omprövning av beslut och yttranden till domstol i samband med överklagade beslut, fattar beslut i sekretessärenden m.m. Ledningsgruppen består av generaldirektören, ställföreträdande generaldirektör och områdescheferna. Dessa ska vara ett stöd till generaldirektören inför strategiskt viktiga beslut samt stå bakom och ta ansvar för genomförandet av fattade beslut. Ledningsgruppens uppgifter är bl.a. att tolka och skapa samsyn kring Livsmedelsverkets uppdrag utifrån myndighetsförordning, instruktion, regleringsbrev och separata regeringsuppdrag, att utarbeta en strategisk plan på verksnivå samt att bevaka och föra in information om aktiviteter och förändringar i omvärlden som påverkar verksamheten. Område undersökning och vetenskapligt stöd Området ansvarar för metodutvecklingsarbete inom analys och provtagning och har kompetens att utföra analyser av livsmedel och dricksvatten i vardag och i kris inom kemi och mikrobiologi. Området tar fram kvalitetssäkrade underlag om kemiska ämnen, mikroorganismer, livsmedels innehåll av näringsämnen, kontaminanter samt om redlighet. Dessa utgör en vetenskaplig bas för risk- och nyttovärderingsarbetet och för riskhantering. Vid en av avdelningarna finns en gemensam funktion för provhantering, inklusive provmottagning, provberedning och provförvaring. Området genomför kartläggningar, matförgiftningsutredningar, biomonitorering, farokaraktärisering, tillväxtstudier av mikroorganismer, analyser i kontrollprogram samt analyser till Livsmedelsdatabasen. Livsmedelsverkets nationella referenslaboratoriefunktion (NRL) ingår i området. Ett annat av områdets ansvarsområden är att göra risk- och nyttovärderingar och ta fram andra likartade kunskapsunderlag inom områdena mikrobiologi, nutrition, toxikologi och allergier. I uppgifterna ingår att utveckla metoder för dessa risk- och nyttovärderingar, matvaneundersökningar och exponeringsanalyser inklusive biomonitorering. Risk- och nyttovärderingarna är underlag för Livsmedelsverkets råd och rekommendationer, regelarbete och för den riskbaserade kontrollen. Området ger stöd till de områden som ansvarar för riskhantering och gör sammanvägningar av riskfaktorer och nyttofaktorer. European Food Safety Authority (Efsa) utför merparten av de riskvärderingar som EUkommissionen behöver. Områdets arbete, tillsammans med utvärderingar och sammanställningar från andra länders expertmyndigheter, utgör grunden för Efsa:s bedömningar. Experter från området medverkar i färdigställandet av riskvärderingar inom Efsa. Området gör riskvärderingar som ingen annan utför och som är viktiga för svenska konsumenter eller för att påverka det internationella riskvärderingsarbetet och tar fram vetenskapliga underlag för risk- och nyttokaraktärisering och exponeringsanalys, t.ex. haltdata. Området ansvarar också för råd, information och dialog med målgrupperna konsumenter och kostarbetare för att öka deras kunskap om regler och kontroll på livsmedelsområdet samt om bra matvanor och risker inom oreglerade områden. Området ansvarar även för Livsmedelsverkets funktion för nationell dricksvattensamordning, samt på nationell nivå, för samordning av planering för dricksvatten- och livsmedelsförsörjning vid kriser. Området består av cirka 150 personer. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 20 Område livsmedelskontroll Område livsmedelskontroll bedriver offentlig kontroll på livsmedelsanläggningar och vid gränskontrollstationer. I begreppet kontroll ingår moment som revision, inspektion, provtagning och åtgärder vid konstaterade avvikelser. Kontroll vid slakt och kontroll av musselvatten ingår också. Avdelningen ansvarar även för samordning av nationella kontrollprojekt och för samordning av kontrollprogrammen för bekämpningsmedel, restsubstanser, dioxiner i fisk och vissa övriga kontaminanter. Område livsmedelskontroll består av sju avdelningar varav tre centrala enheter och fyra regionala, totalt cirka 330 personer. De regionala avdelningarna har huvudansvaret för all operativ kontroll av livsmedelsanläggningar som Livsmedelsverket har kontrollansvaret över samt för livsmedelskontroll vid gränskontrollstationerna. De centrala avdelningarna ansvarar för planering, analys, centralt stöd och administration, samt för att ge ledning och stöd till samtliga kontrollmyndigheter som utövar livsmedelskontroll. Regionala kontrollavdelningar För den operativa kontrollen ansvarar avdelningarna för norra och mellersta Sverige, för östra Götaland, västra Götaland samt södra Götaland. Kontrollen omfattar följande områden: Slakterier, vilthanteringsanläggningar, styckningsanläggningar, produktionsanläggningar (kött), fiskanläggningar, fabriksfartyg, kyl- och frysanläggningar, mjölk- och mjölkproduktanläggningar, tvåskaliga blötdjur, tåg- och flyganläggningar, vin- och spritanläggningar, äggproduktanläggningar, äggpackerier, skeppshandels- och tullager, övriga anläggningar (där kontrollansvaret flyttats från kommuner genom särskilda beslut) samt gränskontroll. Avdelning för Support, Planering och Analys Avdelningarna skall leda, styra och utveckla livsmedelskontrollen i Sverige. Avdelningen för planering Avdelningen för planering ansvarar för att leda, samordna och utveckla livsmedelskontrollen i Sverige. Det sker på ett övergripande sätt och omfattar all livsmedelskontroll som bedrivs av kommuner, länsstyrelser och Livsmedelsverket. Vidare ansvarar avdelningen för samordning av den nationella kontrollplanen och planerar och styr de nationella kontrollprogrammen och andra formella samverkansgrupper nationellt, nordiskt och internationellt, bl.a. FVO-funktionen och FVO Contact Point. Avdelningen ansvarar även för kompetensförsörjning inom livsmedelskontrollen och för att utveckla utbildningar och kurser inom sitt ansvarsområde. Avdelningen för analys Avdelningen för analys ansvarar för analyser av kontrollens genomförande och resultat och för ekonomi- och ärendehantering och bemanningsberäkningar kopplad till kontrollen, inklusive kontrollavgifter och visst övrigt administrativt stöd. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 21 Avdelningen för support Avdelningen för support ger råd och stöd till kontrollpersonal på central, regional och lokal nivå och företag. Avdelningen samordnar arbetet med vägledningar, handböcker m.m. och är kontaktpunkt för Rapid Alert System for Food and Feed (RASFF). På avdelningen handläggs tillståndsärenden och liknande ärenden om myndighetsutövning. Avdelningen ansvarar även för all information och rådgivning rörande import och export av livsmedel och för arbetet med tredjelandsgodkännanden samt kontroll av ekologiska livsmedel. Prioriteringar Inom och Mellan Kontroll Områden (PIMKO) PIMKO är ett övergripande planeringsverktyg som används för prioritering mellan olika kontrollområden för att uppnå en effektiv, riskbaserad och ändamålsenlig kontroll. Syftet med planeringen är att säkerställa att alla kontrollområden ska kontrolleras inom en femårsperiod. Dessutom omfattar PIMKO olika undersökningsverktyg som ska användas av Livsmedelsverkets kontrollpersonal som stöd vid planering och prioritering av den offentliga kontrollen inom de respektive kontrollområdena. Verksamhetsstyrning genom ”supervision” Som ett led i arbetet med ständiga förbättringar och för att uppfylla kraven på verifiering enligt artikel 8.3 i förordning (EG) nr 882/2004 har ”supervision” införts. ”Supervision” av offentlig kontroll är ett förfarande för att verifiera att styrande dokument finns, är ändamålsenliga och uppdaterade samt följs och att stödjande dokument används. Genom att analysera resultatet från ”supervision” kan man bedöma om den offentliga kontrollen är effektiv. Förbättringshjulet, PDCA-hjulet (Plan, Do, Check, Act), används som modell för att beskriva utvecklingen av den offentliga kontrollen likväl som det interna förbättringsarbetet. Bild 4. 7 Syftet med ”Supervisionens” är att verifiera att planer och instruktioner följs i den offentliga kontrollen. Internrevisionen verifierar i sin tur att ”supervisionen” utförs enligt relevanta planer och instruktioner. Bilden visar hur de tre aktiviteterna interagerar med varandra på ett förenklat sätt. Område Strategisk utveckling och stöd Området strategisk utveckling och stöd består av sju avdelningar och cirka 100 personer. Området ansvarar för myndighetens arbete med att utveckla regler och utarbeta föreskrifter inom ramen för Livsmedelsverkets föreskriftssamling (LIVSFS). Området leder och samordnar myndighetens kommunikationsaktiviteter och ansvarar för samtliga administrativa stödfunktioner. Utöver detta utför området oberoende revision inom hela livsmedelskedjan och utvärderar hante- NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 22 ringsåtgärder både avseende det som är reglerat enligt kontrollförordningen och livsmedelslagstiftningen som det som är oreglerat och som avser nutrition och matvanor. Internationella avdelningen Internationella avdelningens övergripande uppgift är att samordna Livsmedelsverkets regelutvecklingsarbete i EU, Codex Alimentarius och andra internationella fora. Avdelningens specifika uppgifter består i huvudsak av att stödja regeringen med underlag inför möten samt delta i förhandlingsarbete och rapportera från mötena. Avdelningen är även svensk Codex Contact Point. Vidare ansvarar avdelningen för att informera om pågående förhandlingsarbete (kommande regler), och utarbeta kortfattade beskrivningar av nya regler. Beskrivningarna är riktad till kontrollmyndigheter och företag i syfte att göra reglerna kända och använda. Avdelningen består av 13 personer. Juridiska avdelningen Avdelningen lämnar juridiskt stöd till verket samt till andra relevanta aktörer. Avdelningen ansvarar för verkets föreskriftsarbete och att informera om gällande regler samt representerar Livsmedelsverket vid domstol. Avdelningen består av åtta personer. Utvärderingsavdelningen Avdelningen för utvärdering utvärderar genomförandet och effekten av den svenska livsmedelskontrollen samt Livsmedelsverkets ledning och stöd till samt kommunikation med kontrollmyndigheterna. Utvärderingarna används som underlag för förbättringar i Livsmedelsverkets och övriga kontrollmyndigheters verksamhet. Avdelningen genomför internrevision av Livsmedelsverkets operativa kontroll och reviderar kommunernas livsmedelskontroll. Inom primärproduktion genomför Utvärderingsenheten revision av länsstyrelsernas kontroll och granskar kvalitetssäkringssystem. Vidare samordnar och stödjer Utvärderingsavdelningen länsstyrelserna i deras revisionsuppdrag inom livsmedelskontrollen och har också den svenska regeringens uppdrag att leda samrådsgruppen för revision i livsmedelskedjan. Avdelningen är ansvarig för en rad olika rapporter med resultat från livsmedels- och dricksvattenkontrollen och har dessutom uppdraget att utveckla indikatorer för att följa upp mål inom livsmedelskontrollen. Kommunikation Kommunikationsavdelningen leder, samordnar och utvecklar Livsmedelsverkets kommunikation och budskap för att alla ska må bra av maten och att Livsmedelsverket ska uppfattas som en trovärdig, aktiv och lyhörd myndighet. Avdelningen bidrar till att verkets kunskap skapar nytta hos målgrupperna genom att bl.a. driva och utveckla verkets gemensamma kanaler och samordna Livsmedelsverkets mediekontakter. Kommunikationsavdelningen har elva anställda. Administrativt stöd, Avdelningar för it, service, personal och ekonomi Avdelningarna leder och samordnar verkets stödjande processer, såsom funktioner för personal, ekonomi, service och infrastruktur samt IT och registratur. Cirka 50 årsarbetskrafter finns inom avdelningarna. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 23 2.7.1.2 Ansvarsområden Livsmedelsverket ska i konsumenternas intresse arbeta för säkra livsmedel, redlighet i livsmedelshanteringen och bra matvanor. Livsmedelsverkets befogenheter regleras huvudsakligen genom livsmedelslagen, genom livsmedelsförordningen och förordningen med instruktion för Livsmedelsverket. Livsmedelsverket har rätt att utfärda föreskrifter inom en rad områden. Som exempel kan nämnas att det av 2 § livsmedelsförordningen framgår att Livsmedelsverket får meddela de föreskrifter och fatta de beslut som behövs som komplettering av EU:s förordningar på livsmedelsområdet. Vidare får Livsmedelsverket enligt 30-31 §§ livsmedelsförordningen meddela föreskrifter om hur den offentliga kontrollen ska bedrivas. Livsmedelsverkets uppgifter Livsmedelsverket ska bl.a.: verka för en effektiv och likvärdig livsmedelskontroll i hela landet, leda och samordna livsmedelskontrollen, bedriva undersökningar om livsmedel och matvanor samt utföra analyser, utveckla metoder och utföra risk- och nyttovärderingar på livsmedelsområdet, informera konsumenter, företag och andra intressenter i livsmedelskedjan om gällande regelverk, kostråd och andra viktiga förhållanden på livsmedelsområdet, underlätta och skapa goda förutsättningar för företagande i livsmedelssektorn, verka för att exporterande livsmedelsföretag uppfyller sådana särskilda krav som mottagarlandet kan ställa, främja konsumenternas, särskilt barns och ungdomars, förutsättningar att göra medvetna val avseende hälsosam och säker mat, verka för att det generationsmål för miljöarbetet och de miljökvalitetsmål som riksdagen har fastställts nås och vid behov föreslå åtgärder för miljöns utveckling, samt vara nationellt referenslaboratorium inom sitt verksamhetsområde. Särskilda uppgifter Livsmedelsverket ansvarar vidare för nationell samordning av dricksvattenfrågor, särskilt vad avser anpassning till klimatförändringar, samt kris- och beredskapsplanering avseende dricksvattenförsörjning, nationell samordning vad avser kris- och beredskapsplanering för livsmedelsförsörjning i leden efter primärproduktionen, vissa uppgifter om handläggning och kontroll i enlighet med vad som anges i förordnigen (2009:1425) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, vissa uppgifter enligt rådets förordning (EG) nr 396/2005 om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester, samt att bistå Jordbruksverket med sådant underlag som behövs för information, utbildning, tillsyn och hur avvikelser ska bedömas från stödsynpunkt vad avser verksamhetskrav enligt förordning (2004:760) om EU:s direktstöd för jordbrukare m.m. och förordning (2007:481) om stöd för landsbygdsutvecklingsåtgärder, enligt förordning (2014:1084) om ändring i förordning (2009:1426) med instruktion för Livsmedelsverket. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 24 Livsmedelsverket ska utföra de uppgifter som ankommer på en medlemsstat enligt artiklarna 41-44 i förordning (EG) nr 882/2004. Den samlade kontrollplanen och den årliga rapporten ska utarbetas efter samråd med Jordbruksverket. En särskild uppgift för Livsmedelsverket är att vara Sveriges kontaktmyndighet till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa). Myndigheten ansvarar för samordningen med övriga berörda svenska myndigheter i kontakter med Efsa. 2.7.1.3 Rapporteringskrav Resultat och analys av den rapportering som de kommunala nämnderna och länsstyrelserna gör till Livsmedelsverket samt rapportering från verkets egen kontroll av livsmedelsföretag och från de särskilda kontrollprogrammen överlämnas årligen till regeringen och EU-kommissionen. Kraven på återrapportering till regeringen finns i regleringsbrev. Genom 31 § livsmedelsförordningen bemyndigas Livsmedelsverket att föreskriva om att kontrollmyndigheterna ska lämna rapporter om sin kontroll. Livsmedelsverket har med stöd av detta meddelat föreskrifter (SLVFS 2009:13) om rapporteringsskyldighet för kontrollmyndigheter. Livsmedelsverket har enligt förordning med instruktion för Livsmedelsverket ansvar för att, efter samråd med Jordbruksverket, utarbeta den årliga samlade kontrollplanen och rapporten till EU-kommissionen om kontrollen i livsmedelskedjan (enligt artikel 44 i förordning (EG) nr 882/2004). Instruktion, regleringsbrev och årsredovisning finns på Livsmedelsverkets webbplats. 2.7.2 Jordbruksverket 2.7.2.1 Verksamhetsbeskrivning Jordbruksverket är regeringens expertmyndighet på det jordbruks- och livsmedelspolitiska området. Jordbruksverket har till uppgift att arbeta för en hållbar utveckling, ett gott djurskydd, ett dynamiskt och konkurrenskraftigt näringsliv i hela landet och en livsmedelsproduktion till nytta för konsumenterna. Det innebär bl.a. att verket följer, analyserar och håller regeringen informerad om utvecklingen inom näringarna samt verkställer de politiska besluten inom verksamhetsområdet. Landets distriktsveterinärer utgör en betydande del av organisationen. Distriktsveterinärerna medverkar med officiella veterinäruppgifter, samt beredskapen mot smittsamma sjukdomar i fält. Jordbruksverket har ansvaret för den offentliga kontrollen av djurhälsopersonal, med de begränsningar som framgår av lag och förordning om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 25 Vid Jordbruksverket finns cirka 1 300 anställda varav cirka 700 arbetar på huvudkontoret i Jönköping, och cirka 150 är regionalt placerade i södra och mellersta Sverige. Resterande cirka 450 personer är veterinärer och assistenter som ingår i distriktsveterinärorganisationen. Veterinärchefen (CVO) som finns hos Jordbruksverket är Sveriges ombud vid Världsorganisationen för djurhälsa (OIE) och vid den europeiska mul- och klövsjukekommissionen inom FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO). Veterinärchefen utses på uppdrag av regeringen att vara Sveriges officielle chefsveterinär (CVO) inom EU. Växtskyddschefen (COPH) som finns hos Jordbruksverket företräder Sverige vid CPM som är det högsta beslutande organet inom den internationella växtskyddskonventionen (IPPC) och på rådsmötet för den europeiska växtskyddsorganisationen (EPPO). 2.7.2.1.1 Jordbruksverkets organisation Bild 4.7. Jordbruksverkets organisation. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 26 Jordbruksverket består av en ledningsgrupp, en stabsenhet och en internrevisionsenhet samt fyra divisioner. Divisionerna har olika ansvarsområden och inom varje division finns avdelningar och enheter som är specialiserade inom ett visst område. Avdelningen för djurskydd och hälsa Cirka 100 personer arbetar vid avdelningen för djurskydd och hälsa varav de flesta vid huvudkontoret i Jönköping. Avdelningen ansvarar för bl.a. smittskydd, för att förebygga och bekämpa smittsamma sjukdomar hos djur, samt att samordna kontrollen av in- och utförsel av djur och djurprodukter. Avdelningen ansvarar även för djurskyddsfrågor, artskydd, husdjursgenetiska resurser samt krisorganisation och beredskap för allvarliga händelser inom Jordbruksverkets områdesansvar. Vidare ingår ansvar för avels- och produktionskontroll, GMO, ekologisk djurhållning och kontroll, fodersäkerhetsfrågor, animaliska biprodukter, biodling och bisjukdomsbekämpning. Samordning av officiella veterinärer ingår i avdelningens ansvarsområde liksom viss offentlig kontroll av djurhälsopersonal och ansvar för läkemedelsfrågor. Strategi- och utvecklingsarbete inom djur-politikområdet samt representation i EU-arbetet, sköts av avdelningen. Distriktsveterinäravdelningen Distriktsveterinäravdelningen vid Jordbruksverket består av distriktsveterinärenheten samt 63 mottagningar, indelade i fyra regioner. Avdelningen har eget anslag och budget. Vid avdelningen finns 330 veterinärer (varav fyra regionchefer och 30 klinikchefer), cirka 110 assistenter samt cirka 20 personer som ger administrativt stöd. Distriktsveterinärenheten ansvarar för ekonomi och administration. Distriktsveterinärerna finns i hela landet och ansvarar för tillgänglighet, jourverksamhet dygnet runt och beredskap rörande smittsamma sjukdomar. De är indelade i fyra regioner. Distriktsveterinärerna arbetar med akut djursjukvård för alla djurslag och förebyggande djurhälsovård med planerade besök. Distriktsveterinärerna är också officiella veterinärer vilket medför att de utfärdar internationella intyg och utövar offentlig kontroll. Det är Distriktsveterinärerna som bemannar gränskontrollstationerna. Växt- och miljöavdelningen Inom växt- och miljöavdelningen finns cirka 110 medarbetare varav något mer än hälften är placerade vid verkets huvudkontor i Jönköping och övriga är regionalt placerade. Avdelningen ansvarar för frågor inom växtodlings- och trädgårdsområdet, ekologisk produktion och kontroll, utsäde, GMO, biologisk mångfald och variation i odlingslandskapet. Till uppgifterna hör även utvärdering av jordbrukspolitikens miljöeffekter och arbete med att minska jordbrukets negativa inverkan på miljön och hälsan vid användning av bekämpningsmedel, samt inverkan på miljön när det gäller förluster av växtnäring liksom frågor om utnyttjande och hantering av vatten i odlingslandskapet. Inom avdelningen finns på regelenheten cirka sju årsarbetskrafter med ansvar för arbetet med att förhindra spridning av allvarliga växtskadegörare och deras bekämpning. Enheten har ansvar för regelverk och annat normeringsarbete, riskanalyser till grund för offentlig kontroll, tillståndsgivning och information inom området. I Växt- och miljöavdelningens ledningsgrupp ingår växtskyddschefen som är verkets kontaktpunkt för fytosanitära frå- NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 27 gor gentemot internationella och nationella myndigheter och organisationer. Växtskyddschefen har ett övergripande ansvar för det fytosanitära arbetet inom verket, ska ge stöd och vägledning för växtskyddsarbetet inom avdelningen samt initiera och driva strategiska frågor inom växtskyddsområdet. Ansvar för den operativa kontrollen (tillsynen) inom området finns däremot på kontrollavdelningens växtkontrollenhet, se nedan. Kontrollavdelningen Inom kontrollavdelningen finns knappt 65 medarbetare. Avdelningen har två huvudsakliga ansvarsområden: genomföra och samordna kontroller samt ansvara för utveckling och underhåll av olika register. Avdelningen ansvarar för samordningen av jordbrukarstödskontrollerna samt genomför kontroller av marknadsstöd, marknadsregleringar, projektstöd samt operativa kontroller inom ett stort antal områden, bl.a. fodertillverkare, klassificering av slaktkroppar, förekomst av växtskadegörare, utsäde m.m. Växtkontrollenheten ansvarar för Jordbruksverkets operativa kontroller inom flera olika områden, bl.a. import- och produktionskontroll för att förebygga spridningen av allvarliga växtskadegörare, kvalitetskontroll av frukt och grönsaker samt kontroll av retursystem för plastflaskor och metallburkar. Enheten har drygt 20 medarbetare vid sammanlagt fyra olika kontor. Den operativa kontrollen av foder, med undantag för kontroll inom primärproduktionen, utförs av Jordbruksverkets Kontrollenhet som har tre inspektörer för kontroll av foder placerade på olika orter i landet och en samordnare som är centralt placerad. Landsbygdsavdelningen Fiskerienheten på landsbygdsavdelningen ansvarar bl.a. för handläggning och utbetalning av ersättningar i samband med utbrott av smittsamma sjukdomar. Stödprocessavdelningen Processenheten vid Stödprocessavdelningen har visst ansvar för hanteringen av tvärvillkoren. Övriga avdelningar vid Jordbruksverket framgår av Bild 4.7. 2.7.2.2 Ansvarsområden 2.7.2.2.1 Djurskydd, djurhälsa och foder Av Jordbruksverkets instruktion framgår vilka uppgifter och ansvarsområden verket har. Jordbruksverket ska säkerställa ett gott djurhälsotillstånd hos djuren i människans vård, förebygga spridning av och bekämpa smittor hos djur i människans vård, säkerställa ett gott djurskydd, för sin del av livsmedelskedjan verka för säkra livsmedel och konsumenthänsyn. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 28 Myndigheten ska utföra de uppgifter som ankommer på en medlemsstat enligt artikel 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd. Beredskapsplanen ska utarbetas efter samråd med Livsmedelsverket. Rikstäckande djurhälsovård Myndigheten ska vidta åtgärder för att säkerställa tillgången till veterinärer vid utbrott av smittsamma djursjukdomar samt för att djur i människans vård ska kunna få hälso- och sjukvård. Tillgången till veterinär för att djur ska få sjukvård ska finnas oavsett tidpunkt på dygnet om det finns djurskyddsskäl. 2.7.2.2.2 Växtskydd (offentlig kontroll av växtskadegörare) Jordbruksverket ska enligt sin instruktion vidta åtgärder i syfte att förebygga spridning och bekämpa växtskadegörare. Befogenheter och ansvar för genomförande av den offentliga kontrollen finns angivna i växtskyddslagen och i förordning (2006:817) om växtskydd m.m. (hädanefter växtskyddsförordningen). Enligt växtskyddslagen får bekämpning ske i fråga om växtskadegörare som anges i Jordbruksverkets föreskrifter. Sådana föreskrifter får meddelas beträffande växtskadegörare som allvarligt kan skada växtodling, skog, annan mark eller lager av växter eller växtprodukter. Den offentliga kontrollen av växtskadegörare är av regeringen inordnad under politikområdet ”Livsmedelspolitik”. 2.7.2.3 Rapporteringskrav Jordbruksverket rapporterar årligen till regeringen och till EU-kommissionen. Foderkontrollen Jordbruksverket ansvarar för kontroll av foder utöver kontrollen av foder i primärproduktionen. Förebyggande och bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar Antal fall av epizootiska och zoonotiska sjukdomar redovisas. Jordbruksverket ansvarar för rapportering av sjukdomsutbrott via ADNS (Animal Disease Notification System, ett on-line-system som är gemensamt för EU-länder respektive WAHIS (World Animal Health Information System) som är ett motsvarande system för OIE:s medlemsländer. Dessutom görs halvårs- och årsrapporter. Rikstäckande djurhälsovård I årsredovisningen redovisas bl.a. antal diagnoser gällande förebyggande djurhälsovård per djurslagstyp, antal behandlingar per djurslagstyp och genomsnittspris per behandling. Djurskydd På regeringens uppdrag sammanställer Jordbruksverket årligen statistik rörande den regionala djurskyddskontrollen. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 29 Kontroll av växtskadegörare I rapporteringen till regeringen ingår en beskrivning av det fytosanitära läget i landet samt ytterligare redovisning enligt regeringens önskemål. Här redovisas också antal utfärdade respektive godkända sundhetscertifikat, antal utförda kontroller och antal prov uttagna för diagnos av olika växtskadegörare. Därutöver rapporteras, enligt EU:s regelverk inom det fytosanitära området, resultat av olika inventeringar av specifika skadegörare. 2.7.2.4 Krisberedskap Jordbruksverket har en policy för verkets krisorganisation. Policyn fastställer grundläggande ansvarsförhållanden och anger en inriktning för hur arbetet med krisorganisationen ska planeras och utföras. Den utgör även grund för de rutiner och styrdokument som reglerar verksamheten. Policyn beskriver krisorganisationens uppdrag och utformning och vilka processer som styr arbetet. En beskrivning om hur organisationen ska förvaltas och utvecklas finns också. 2.7.3 Nationellt centrum för djurvälfärd 2.7.3.1 Verksamhetsbeskrivning Nationellt centrum för djurvälfärd (Swedish Centre for Animal Welfare, SCAW) inrättades 2008 och är placerat vid SLU. Centrat har inom djurvälfärdsområdet tre huvudsyften; att främja forskning, att stödja fort- och vidareutbildning samt att fylla en expertfunktion. Regeringen utsåg den 29 mars 2012 Nationellt centrum för djurvälfärd till att vara Sveriges kontaktpunkt i enlighet med artikel 20.2 i förordning (EG) nr 1099/2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning. Det framgår av 58 a § djurskyddsförordningen att Nationellt centrum för djurvälfärd är behörig myndighet för denna kontaktpunkt. 2.7.3.2 Ansvarsområden Kontaktpunkten vid Nationellt centrum för djurvälfärd ska utföra de uppgifter som framgår av artikel 20.1 i förordning (EG) nr 1099/2009, vilket innebär att kontaktpunkten på begäran från de behöriga myndigheterna Jordbruksverket, Livsmedelsverket och länsstyrelsen ska tillhandahålla oberoende vetenskapligt stöd m.m. Vid behov hämtas det vetenskapliga stödet från det expertnätverk som Nationellt centrum för djurvälfärd har tillgång till. Stöd ska bl.a. ges inom följande områden: Vetenskaplig och teknisk sakkunskap för godkännande av slakterier samt för utveckling av nya bedömningsmetoder. Vetenskapliga yttranden om tillverkarens anvisningar för användning och underhåll av fixerings- och bedövningsutrustning. Vetenskapliga yttranden om vägledning för god praxis för tillämpning av förordningen. Rekommendationer för tillämpning av förordningen, särskilt vad avser inspektioner och revisioner. Yttranden om separata organs och enheters förmåga och lämplighet att uppfylla kraven i artikel 21.2. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 30 Livsmedelsverket är den myndighet i Sverige som godkänner slakterier, vilket innebär att Livsmedelsverket kan vända sig till kontaktpunkten för vetenskapligt och tekniskt stöd i frågor om stallar, fixerings- och bedövningsutrustning m.m. som uppkommer vid Livsmedelsverkets godkännandeprövning av nya slakterier eller av ny utrustning. Jordbruksverket kan vända sig till kontaktpunkten för att erhålla vetenskapligt stöd vid utveckling av nya bedövningsmetoder. Vidare ska kontaktpunkten kunna ge vetenskapliga yttranden om de bruksanvisningar för fixerings- och bedövningsutrustning som ska tillhandahållas av utrustningens tillverkare och som t.ex. slakterierna använder. Kontaktpunkten förväntas också lämna vetenskapliga yttranden om vägledningar för god praxis som slaktbranschen tar fram beträffande djurhantering, fixering, bedövning och avblodning. Kontaktpunkten ska bistå och stötta kontrollmyndigheterna, det vill säga länsstyrelserna och Livsmedelsverket, i tillämpningen av förordningen vad avser inspektioner och revisioner och hur kontrollarbetet läggs upp, dock utan att kontaktpunkten närvarar vid själva kontrollen, vilket är en myndighetsuppgift. Kontaktpunkten ska inte heller göra tolkningar av lagstiftningen eftersom det är kontrollmyndigheternas ansvarsområde. Kontaktpunkten ska enligt artikel 20.2 även ansvara för att utbyte sker med kontaktpunktens motsvarigheter i andra medlemsstater inom EU och med EU-kommissionen beträffande teknisk och vetenskaplig information och bästa praxis för tillämpning av förordning (EG) nr 1099/2009. Kontaktpunkten vid Nationellt centrum för djurvälfärd ska fungera som ett nav i ett nätverk som från ett svenskt perspektiv kan omfatta behöriga myndigheter i Sverige och i andra medlemsstater, kontaktpunkter i andra medlemsstater och i vissa tredje länder, EU-kommissionen, Efsa, universitet i Sverige och i andra länder som bedriver forskning inom djurvälfärdsområdet, enskilda forskare och andra experter samt andra relevanta aktörer. 2.7.3.3 Rapporteringskrav Rapportering av verksamheten vid Nationellt centrum för djurvälfärd, inklusive kontaktpunktens verksamhet ingår som en del i årsredovisningen från SLU till Näringsdepartementet. Inom ramen för Sveriges nationella kontrollplan för livsmedelskedjan sker rapportering av kontaktpunktens verksamhet till Livsmedelsverket. 2.7.3.4 Stöd och samordning inom och mellan myndigheter Målet med förordning (EG) nr 1099/2009 är att uppnå ett gott djurskydd i samband med avlivning av djur, inklusive avlivning (slakt) av djur vid slakteri. Nationellt centrum för djurvälfärd som kontaktpunkt (behörig myndighet) bidrar till detta mål. Nationellt centrum för djurvälfärd deltar tillsammans med Livsmedelsverket och länsstyrelserna i de samrådsmöten om kontroll av djurskydd vid slakterier som anordnas av Jordbruksverket. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 31 2.7.4 Tullverket 2.7.4.1 Verksamhetsbeskrivning Tullverket ska fastställa och ta ut tullar, mervärdesskatt, andra skatter och avgifter så att en riktig uppbörd kan säkerställas. Tullverket ska även övervaka och kontrollera trafiken till och från utlandet så att bestämmelser om in- och utförsel av varor följs. Tullverket leds av generaltulldirektören. Vid Tullverket finns en överdirektör samt ett insynsråd som ska uppfylla kravet på demokratisk insyn och medborgerligt inflytande. Ledamöterna av rådet är utsedda av regeringen. Tullverkets kärnverksamhet är indelad i två avdelningar – Brottsbekämpning och Effektiv handel. Internt styrs verksamheten genom sex delprocesser. Effektiv handel ansvarar för att fastställa och ta ut tullar, mervärdesskatt och andra skatter samt avgifter så att en riktig uppbörd kan säkerställas, dvs. att importören betalar rätt avgifter till staten, och för kontrollen av att bestämmelser om in- och utförselrestriktioner följs i handelsflödet. Brottsbekämpningen ansvarar för att övervaka och kontrollera trafiken till och från utlandet så att bestämmelser om in- och utförsel följs samt att i samband med detta förebygga, upptäcka, hindra, utreda och beivra tullrelaterad brottslighet. Tullverket verkar i hela landet, men är främst fast lokaliserade vid gränsorter med större godsflöden, dvs. där mycket trafik passerar, huvudsakligen i Stockholm, Göteborg och Malmö. Stödverksamhet har koncentrerats till Sundsvall (administration) och Luleå (IT). Verksamheten styrs via policy- och normgivning från huvudkontoret. 2.7.4.1.1 Tullverkets organisation Bild 4.8. Tullverkets organisation NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 32 2.7.4.2 Ansvarsområden Enligt regleringsbrevet för 2014 är Tullverkets mål att rättssäkert säkerställa tull-, skatteoch avgiftsintäkterna, samt efterlevnaden av in- och utförselrestriktionerna Detta ska ske på ett för samhället ekonomiskt effektivt sätt samt på ett sätt som är kostnadseffektivt och enkelt för medborgare och företag. Brottslighet som har samband med in- och utförsel av varor ska förebyggas och bekämpas. Medborgare och företag ska ha förtroende för Tullverkets verksamhet. Analyser och kontroller av in- och utförselrestriktioner ska särskilt inriktas på hot mot hälsa, miljö och säkerhet. Tullverket är även av regeringen utsedd att som behörig myndighet utföra vissa offentliga kontroller i enlighet med 12a § i förordning (2006:815) om provtagning på djur m.m. Vidare har Tullverket enligt regleringsbrevet för 2013 i uppdrag att, beträffande kontroll av illegal privat införsel av kött- och mjölkprodukter, till Jordbruksverket redovisa metoder för kontroll av och statistik över illegal privat införsel av kött- och mjölkprodukter i enlighet med vad som anges under rubriken ”Kontroll och efterlevnad" i bilaga V till Kommissionens förordning (EG) nr 206/2009 av den 5 mars 2009 om införsel för personligt bruk till gemenskapen av produkter av animaliskt ursprung och om ändring av förordning (EG) nr 136/2004. 2.7.4.3 Rapporteringskrav Tullverket rapporterar till Finansdepartementet. 2.7.5 Generalläkaren 2.7.5.1 Verksamhetsbeskrivning Organisatoriskt är Generalläkaren placerad inom Försvarsmakten, men i sin tillsyns- och kontrollfunktion lyder myndigheten direkt under departementet och är då inte underställd överbefälhavaren. Återrapportering sker både till regeringskansliet och till Försvarsmakten. Vid Generalläkaren finns två helårsanställda veterinärer samt en helårsanställd livsmedelsinspektör. Bild 4.9. Högkvarterets organisation inom Försvarsmakten. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 33 2.7.5.2 Ansvarsområden Generalläkarens uppgift är att se till att Försvarsmakten följer lagstiftningen inom områdena miljö- och hälsoskydd, livsmedelssäkerhet, djurskydd, djurhälsovård, djursjukvård samt hälso- och sjukvård och smittskydd. Rättslig grund för kontrollen Generalläkaren är enligt 27 § livsmedelsförordningen (2006:813) behörig myndighet att utöva offentlig livsmedelskontroll inom Försvarsmakten. Enligt 21 § förordningen (2007:1266) med instruktion för Försvarsmakten ansvarar Generalläkaren även för tillsynen inom miljöskyddet, hälso- och sjukvården m.m. samt för offentlig kontroll av djurhälsovården, djursjukvården och djurskyddet. Vidare framgår att Generalläkaren är behörig myndighet att utöva offentlig kontroll enligt förordning (EG) nr 882/2004. Generalläkaren får besluta om interna föreskrifter som gäller, utöver den civila lagstiftningen, inom Försvarsmakten. Tillsynsansvaret omfattar också internationella militära insatser. Regeringen har beslutat om en översyn av generalläkarfunktionen, kommitté-direktiv 2014:129. Uppdraget ska redovisas senast den 18 september 2015. Utredaren ska bl.a. analysera organisationsform, mandat samt vilka sakområden och försvarsanknutna myndigheter tillsyn och kontroll ska avse. 2.7.5.2.1 Organisation av kontrollen Livsmedel Generalläkaren bedriver livsmedelskontroll vid bl.a. restauranger och mässar, cateringverksamheter, mottagningskök och dricksvattenanläggningar. Även livsmedelshantering under fältförhållanden, dvs. övningar kontrolleras. Varken slakterier eller livsmedelsindustrier ingår bland Generalläkarens kontrollobjekt. Antalet livsmedelsanläggningar uppgår till drygt 200 st. Djurskydd, djurhälsa och djursjukvård Generalläkaren utför kontroll av djurskydd, djurhälsa och djursjukvård avseende hundar, hästar och försöksdjur. Antalet sådana kontrollobjekt uppgår till omkring 25 st. Myndigheten gör en årlig, liksom flerårig, planering av livsmedels- och djurskyddskontrollen baserad på risk och erfarenhet. Denna kontroll samordnas ibland med annan tillsyn, inom sakområdena miljö- och hälsoskydd samt hälso- och sjukvård, som Generalläkaren ansvarar för. Generalläkaren använder Livsmedelsverkets och Jordbruksverkets vägledningar och instruktioner för sin livsmedels- och djurskyddskontroll. Kontrollmetoder är revisioner och inspektioner. IT-system Sedan början av år 2010 använder Generalläkaren Miljöreda som kontrollobjekts- och ärendehanteringssystem, i vilket ett register över kontrollobjekten förs. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 34 Finansiering Generalläkarens tillsyns- och kontrollverksamhet är anslagsfinansierad. Officiella laboratorier Provtagning och analys används inte i dagsläget som rutinmässig kontrollmetod. Vid särskilda händelser kan dock prover tas för analys. Generalläkaren kontrollerar däremot resultatet av objektets egna analyser och rutiner för detta. Utbildning och kompetensutveckling De anställda involverade i kontrollen har veterinärexamen eller miljö- och hälsoskyddsutbildning samt erfarenhet från livsmedelskontroll och från arbete vid andra myndigheter som ingår i kontrollen av livsmedelskedjan. Utöver den generella utbildningsplan som myndigheten har upprättat finns individuella utbildningsplaner för de anställda. Löpande fortbildning sker genom deltagande vid kurser anordnade av framför allt Livsmedelsverket, men även av Jordbruksverket avseende djurskyddsutbildning. 2.7.5.3 Rapporteringskrav Rapportering med uppföljning av verksamheten sker till Försvarsdepartementet samt till överbefälhavaren inom Försvarsmakten. Inom ramen för Sveriges nationella kontrollplan för livsmedelskedjan sker även återrapportering till Livsmedelsverket. 2.7.5.4 Stöd och samordning inom och mellan myndigheter Myndigheten deltar årligen möten med representanter från alla länsstyrelser, där Livsmedelsverket och Jordbruksverket presenterar aktuell information. Två gånger per år har länsstyrelsen i Stockholm möten med regionens lokala myndigheter ansvariga för livsmedelskontrollen. Generalläkaren deltar även i dessa möten. Generalläkaren ingår sedan slutet av år 2010 i samordningsfunktionen för Sveriges nationella kontrollplan samt i det varnings- och rapporteringssystem, Rapid Alert System for Food and Feed (RASFF) som används inom livsmedelskedjan. Under 2015 kommer myndigheten att representeras i arbetsgrupper för framtagande samt uppföljning av den nationella kontrollplanen. 2.7.6 Länsstyrelserna 2.7.6.1 Verksamhetsbeskrivning På regional nivå verkar 21 länsstyrelser inom bl.a. kontrollområdet livsmedelskedjan. Länsstyrelsen är en statlig, regional myndighet, som sorterar under Finansdepartementet. En länsstyrelse leds av en landshövding, som utses av regeringen. Landshövdingen ansvarar för att respektive länsstyrelse uppfyller sina förpliktelser inom de olika verksamhetsområdena, inklusive länsstyrelserens uppgifter enligt förordning (EG) nr 882/2004. Landshövdingen har en ställföreträdare som benämns länsråd, eller länsöverdirektör, beroende på hur länsstyrelsens organisation ser ut. Arbets- och ansvarsfördelningen mellan landshövding och länsråd skiljer sig åt mellan de olika länsstyrelserna. Ansvaret för länsstyrelsens olika verksamhetsområden delegeras till chefsnivåer under landshövdingen genom en besluts- eller arbetsordning, som kan se olika ut mellan de 21 länsstyrelserna. Landshövdingen har dock det yttersta ansvaret för alla verksamhetsområden, inklusive NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 35 länsstyrelsens kontroll inom livsmedelskedjan. Ansvarsfördelningen är ytterligare nedbruten i berörda enheters handläggarordning. Kontrollen inom livsmedelskedjan genomförs av flera olika handläggare som är anställda på länsstyrelserna, såsom länsveterinärer, djurskyddshandläggare, kontrollanter av jordbrukarstöd, handläggare med ansvar för förprövning och besiktning av djurstallar, jurister m.fl. Det är varje enskild länsstyrelses uppgift att säkerställa att personalen har den kompetens som krävs för uppgiften. Normalt identifieras sådana behov vid årliga medarbetarsamtal. Det har också förekommit länsstyrelsegemensamma kompetensinventeringar, framför allt inom djurskyddsområdet. När länsstyrelserna utser officiella laboratorier ska vara ackrediterade. Vissa länsstyrelser väljer att arbeta i projektform och ibland görs länsstyrelsegemensamma projekt. Ett exempel på detta är det nyligen avslutade transportprojektet där djurtransporter kontrollerats under en viss tidsperiod i större delen av Sverige. Vid sådana projekt skrivs ofta en separat rapport som går utöver den ordinarie rapporteringen till de centrala myndigheterna. Sådana rapporter kan publiceras på länsstyrelsernas webbplatser, skickas ut som pressmeddelanden etc., beroende på resurser och rapportens dignitet. 2.7.6.1.1 Organisation Hur länsstyrelserna är organiserade varierar från län till län. Som regel ligger ansvaret för kontroll och handläggning av livsmedels- och smittskyddsärenden (förebyggande och bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar) samt kontroll av djurhälsopersonal på länsveterinärerna. Den operativa djurskyddskontrollen utförs av ett antal djurskyddshandläggare. Länsveterinär deltar i detta arbete i olika omfattning beroende på bl.a. organisationen av verksamheten. På länsstyrelsen finns juridisk kompetens att tillgå vid ärendehandläggningen. Den kompetensen kan även användas av kommunerna i övergripande frågor. Vid länsstyrelserna finns också handläggare som arbetar bl.a. med förprövning av stallar med hänsyn till djurskyddskrav. Länsstyrelserna ansvarar för många andra verksamhetsområden på regional nivå, bl.a. beredskapsfrågor. Exempel på organisation hos en länsstyrelse framgår av Bild 4.3. 2.7.6.2 Ansvarsområden Länsstyrelsen har uppgifter inom områdena djurskydd, smittskydd samt livsmedelskontroll. Detta framgår av länsstyrelseinstruktionen. Länsstyrelsen är ansvarig för den operativa djurskyddskontrollen och för kontrollen av livsmedel i primärproduktionen. Länsstyrelsen ansvarar även för operativ kontroll av djurhälsopersonalen i länet. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 36 Djurskydd Länsstyrelsen ansvarar för den operativa djurskyddskontrollen. Det innefattar samtliga djurslag. Kontrollen indelas ofta i hantering av anmälningsärenden och planderad förebyggandekontroll. Anmälningsärendena rör oftast sällskapsdjur medan den planerade kontrollen har tyngdpunkten i animalieproduktionen. Vidare handlägger länsstyrelsen ansökningar om verksamhet med djur samt förprövning och besiktning av byggnader för djur. Ett annat område inom länsstyrelsens djurskyddskontroll är kontroll av anläggningar med djurförsök. Kontrollresultat från djurskyddskontrollen förs in i djurskyddskontrollregistret (DSK) som Jordbruksverket är huvudman för. Jordbruksverket har tillsammans med länsstyrelserna tagit fram checklistor och vägledningar som används av länsstyrelserna, checklistorna är kompatibla med DSK. Resultaten från djurskyddskontrollerna förs även in i länsstyrelsens eget IT-system Platina. Det finns också instruktioner, rutiner m.m. som tagits fram av länsstyrelserna gemensamt eller av enskild länsstyrelse och som används nationellt och regionalt. Länsstyrelserna har befogenhet att förelägga djurägare att vidta åtgärder, utfärda förbud mot att hålla djur, samt att besluta om omhändertagande av djur. Kontrollen utförs av djurskyddshandläggare med olika utbildningsbakgrund, exempelvis husdjursagronom, biolog, veterinär, djursjuksköterska eller annan utbildning inom naturvetenskap. Smittskydd inklusive hantering av animaliska biprodukter Inom smittskyddsområdet ska länsstyrelsen leda och samordna åtgärder mot djursjukdomar. Detta innefattar tillsyn av salmonellakontrollen hos fjäderfä, övervakning av olika djurhälsoprogram, förhandsgodkännanden av karantäner m.m. Vidare utövar länsstyrelserna kontrollen över att de livsmedelsproducerande djuren är märkta på ett adekvat sätt. Länsstyrelsen har dessutom ansvaret för kontrollen av insamling, uppsamling, omlastning och transport av andra animaliska biprodukter än matavfall. Länsstyrelsens länsveterinärer ansvarar för dessa kontrollområden. Livsmedel Länsstyrelsen är överklagandeinstans för beslut fattade av de kommunala nämnderna i fråga om livsmedel. Detta innefattar både avgiftsfrågor och livsmedelshygieniska bedömningar. Handläggningen av överklagade beslut utförs av länsstyrelsens jurister i samråd med länsveterinär. Länsstyrelserna samordnar inom länet kommunernas verksamhet och ger dem stöd, råd och vägledning enligt 28 § livsmedelsförordningen (2006:813). Länsstyrelsen samordnar den kommunala livsmedelskontrollen genom att anordna möten med livsmedelsinspektörerna där frågor om bedömning, ny lagstiftning, sjukdomsläge etc. diskuteras. Vid mötena brukar även Livsmedelsverket och smittskyddsläkare delta. Vid behov bjuds även representanter från näringsorganisationer in. Livsmedelsverket har i en överenskommelse med länsstyrelserna överlämnat ansvaret för revision av de kommunal livsmedelskontroll till länsstyrelserna. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 37 Revisionen omfattar både granskning av dokumentation och vid behov ”on-spot verification”, dvs. verifiering genom att närvara vid kommunens kontroll på en anläggning. Revisionerna följer Livsmedelsverkets handbok ”Revision av lokal livsmedelskontroll”. Ansvaret för samverkansmöten och kommunrevisioner ligger på länsveterinären. Vid revisioner kan även jurist eller annan handläggare medverka. 2.7.7 Kommunerna 2.7.7.1 Verksamhetsbeskrivning Hur en kommunal organisation är uppbyggd och vilka funktioner den har finns beskrivet i avsnitt 2.6. 2.7.7.2 Ansvarsområden Kommunernas befogenheter och uppgifter i livsmedelskedjan regleras av olika speciallagar som exempelvis livsmedelslagen. Specificering av kommunernas befogenheter och skyldigheter regleras i förordningar och föreskrifter. 2.7.7.2.1 Livsmedelslagen I livsmedelslagen föreskrivs att kontrollen över lagen, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen utövas av vissa statliga myndigheter och kommunerna i enlighet med vad regeringen bestämmer. I Livsmedelsförordningen föreskrivs mer exakt vilken som är den behöriga kontrollmyndigheten för olika typer av objekt. Kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder eller motsvarande har kontrollansvaret över cirka 90 000 anläggningar. Primärproducenter av livsmedel kontrolleras av länsstyrelserna. 2.7.7.2.2 Lag om foder och animaliska biprodukter Av lagen om foder och animaliska biprodukter följer att kontrollen över lagen, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen utövas av vissa statliga myndigheter och kommunerna i enlighet med vad regeringen bestämmer. Förordning om foder och animaliska biprodukter föreskriver att det är länsstyrelserna som har kontrollansvar. Kommunerna är behöriga myndigheterna att utöva offentlig kontroll över bl.a. nedgrävning av animaliska biprodukter, utlämnande och transport av matavfall och kompostering av matavfall, när sådan kompostering genomförs på annat sätt än genom kompostering i en av Jordbruksverket godkänd komposteringsanläggning. 2.7.7.3 Rapporteringskrav Genom 31 § livsmedelsförordningen bemyndigas Livsmedelsverket att föreskriva att kontrollmyndigheterna ska lämna rapporter om sin kontroll. Kraven på återrapportering regleras i Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2009:13) om rapporteringsskyldigheter för kontrollmyndigheter. I denna föreskrivs att de kommunala nämnder som utövar kontroll enligt livsmedelslagen ska till Livsmedelsverket lämna NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 38 de uppgifter om tillsynen som verket särskilt beslutar om. Anvisningar till rapporteringen finns på Livsmedelsverkets webbplats för kontrollmyndigheter, Livsteck.net. Av förordningen om foder och animaliska biprodukter följer att Jordbruksverket får meddela föreskrifter om skyldighet för en kontrollmyndighet att lämna information till Jordbruksverket. 2.7.8 Statens veterinärmedicinska anstalt 2.7.8.1 Verksamhetsbeskrivning Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) är en myndighet under Landsbygdsdepartementet. Enligt SVA:s instruktion har SVA till uppgift att vara veterinärmedicinskt expertoch serviceorgan åt myndigheter och enskilda. SVA ligger i Uppsala. SVA verkar för en god djur- och folkhälsa, en god miljö och en uthållig livsmedelsproduktion och är specialiserat på djurs sjukdomar och smittämnen samt hur de sprids mellan djur, till människan och i miljön. SVA har cirka 400 anställda och de största yrkeskategorierna är biomedicinska analytiker, veterinärer, forskare och laboratorietekniker. Bild 4.10. Organisation för SVA. SVA:s organisation består av en ledningsgrupp, stabsfunktion samt sju avdelningar. Funktionen som NRL (nationellt referenslaboratorium) är sammanförd med SVA:s verk- NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 39 samhet som europeiskt referenslaboratorium (EURL) för Campylobacter och ingår i stabsfunktionen. Matrisorienterade processer är införda i organisationen och en av dessa utgörs av processen ”Sjukdomsövervakning och beredskap”. Analyser inom den offentliga foderkontrollen utförs inom enheten för kemi, miljö och fodersäkerhet. 2.7.8.2 Ansvarsområden Uppgifter och ansvarsområden framgår av SVA:s instruktion. SVA ska särskilt utreda smittsamma djursjukdomars inklusive zoonosers, uppkomst, orsak och spridningssätt samt medverka i förebyggande och bekämpande av dessa sjukdomar, upprätthålla en effektiv vaccinberedskap avseende smittsamma djursjukdomar inklusive zoonoser, vara nationellt veterinärmedicinskt laboratorium, utföra diagnostik av zoonoser, epizootiska och övriga anmälningspliktiga sjukdomar hos djur inklusive diagnostik som föreskrivs i EG:s regelverk, vara nationellt referenslaboratorium inom sitt verksamhetsområde, utreda spridning av smittämnen och kemiska risksubstanser i foder samt arbeta förebyggande med fodersäkerhet, utföra diagnostik av smittämnen och kemiska risksubstanser i foder, bedriva forsknings- och utvecklingsarbete inom sitt verksamhetsområde, följa och analysera utvecklingen av sjukdomstillstånd hos domesticerade och vilda djur, följa och analysera utvecklingen av resistens mot antibiotika och andra antimikrobiella medel bland mikroorganismer hos djur och i livsmedel samt verka för en rationell användning av antibiotika till djur. SVA har även följande uppdrag: Strama VL, strategigrupp för rationell antibiotikaanvändning och minskad antibiotikaresistens inom veterinärmedicin och livsmedel. Genom Strama VL formaliseras samarbetet rörande antibiotika och antibiotikaresistensfrågor med övriga myndigheter och organisationer samt med SLU. SVA upprätthåller beredskap för utbrott av allvarliga sjukdomar, förebygger och bekämpar infektionssjukdomar hos djur och sjukdomar som kan föras över mellan djur och människor, deltar i övervakning av foder- och livsmedelskedjan, bl.a. genom riskvärdering, deltar i miljöarbetet genom övervakning av sjukdomstillståndet hos vilda djur, tillhandahåller vacciner och diagnostiska produkter, deltar i samhällets krisberedskap så att allvarliga konsekvenser av smitta kan begränsas, samverkar med myndigheter och organisationer främst inom EU, samt motverkar utveckling av antibiotikaresistens hos bakterier från djur. SVA ingår som beredskapsmyndighet i samverkansgruppen ”farliga ämnen” enligt Förordning (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap och har särskilda uppgifter inom samverkansområdet. SVA är Sveriges största veterinärmedicinska laboratorium och har säkerhetslaboratorier (säkerhetsklass 3). Vid laboratorierna utförs analyser av kemiska substanser, virus, bakterier, parasiter och prioner. SVA kan diagnostisera viktiga djurpatogener och har modern NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 40 utrustning för obduktion, odling, serologi, antibiotikaresistensundersökningar, molekylärbiologiska analyser inkl. sekvensering av arvsmassa. SVA ska i första hand utföra de undersökningar och utredningar som Jordbruksverket begär. Dessa ska planeras och genomföras efter samråd med Jordbruksverket. SVA ska om möjligt också med förtur utföra de undersökningar som andra statliga myndigheter begär. SVA:s verksamhet ska enligt regleringsbrevet bidra till att fylla regeringens vision Bruka utan att förbruka med tillhörande inriktningsmål. SVA ska i återrapporteringen göra en övergripande bedömning av hälsoläget och sjukdomssituationen hos domesticerade och vilda djur i Sverige samt upprätthålla beredskap. 2.7.8.3 SVA har ett brett nätverk med kontakter med t.ex. andra myndigheter, branschorganisationer, universitet nationellt och internationellt och med laboratorier. Rapporteringskrav SVA ansvarar för sammanställning av årlig rapport enligt artikel 9 i rådets direktiv 2003/ 99, avseende trender för och källor till zoonoser, zoonotiska smittämnen, livsmedelsburna utbrott och antimikrobiell resistens. Denna rapport vidarebefordras årligen till Efsa före utgången av maj månad. 2.7.9 Övriga berörda myndigheter Andra myndigheter som kan bli berörda i kontrollverksamheten framgår av bilaga 1 i del 4 av den nationella kontrollplanen. De områden där etablerade samarbeten finns, är beskrivna i del 3 av den nationella kontrollplanen. 2.8 Nationella referenslaboratorier Regeringen har utsett SVA respektive Livsmedelsverket till nationella referenslaboratorier, NRL, för Sverige på särskilda områden. Den rättsliga grunden för detta är artikel 33 i förordning (EG) nr 882/2004, där det står att medlemsstaterna ska se till att minst ett NRL utses för varje referenslaboratorium på gemenskapsnivå (EU-RL). Generellt är SVA NRL inom foder och djurhälsa och levande djur, medan Livsmedelsverket är NRL inom livsmedelsområdet. Undantag finns dock, t.ex. är Livsmedelsverket ansvarigt för NRLfunktionerna inom både foder och livsmedel för dioxin/PCB och GMO. Inom växtskyddsområdet finns inget system för NRL. LÄS MER Om utsedda NRL, se Bilaga 2 i del 4 av den nationella kontrollplanen. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 41 2.9 Kontrollorgan Det är enbart inom området ekologisk produktion och ekologiska livsmedel som uppgifter i den offentliga kontrollen har delegerats till särskilda kontrollorgan i enlighet med artikel 5 i förordning (EG) nr 882/2004. Ackreditering och godkännande Ackreditering och godkännande av kontrollorganen görs av Swedac enligt förordningen (2013:1059) om kontroll av ekologisk produktion. Swedac som utövar även tillsyn över att kontrollorganen uppfyller förordning (EG) nr 834/2007 och kommissionens förordning (EG) nr 889/2008. Swedac ackrediterar kontrollorganen, mot SS EN 45011 Certifieringsorgan – Allmänna krav vid certifiering av produkter (ISO/IEC Guide 65:1996) fram till senast mars 2015 och därefter mot SS-EN ISO/IEC 17065:2012, som har en införandeperiod fram till 201509-15. Swedac utöver tillsyn över kontrollorganen genom regelbundna bedömningar. Bedömningarna görs delvis på kontrollorganets kontor och delvis genom att följa deras revisorer i fält. För fältbedömningarna följer Swedac en fyraårsplan för att täcka in alla områden inom ekologisk produktion. Vid fältbedömning kan vid behov Jordbruksverket och Livsmedelsverket delta som experter. Syftet med bedömningen är att verifiera att kontrollorganet har ett ledningssystem med rutiner som täcker alla krav i både SS EN 45011/SS-EN ISO/IEC 17065:2012 och kraven i rådets förordning (EG) nr 834/2007 och kommissionens förordning (EG) nr 889/2008, samt att kontrollorganet genomför certifieringar och utfärdar certifikat enligt verifierade rutiner och att övervakningen följer gällande krav. Swedac meddelar EU-kommissionen om godkända kontrollorgan. För närvarande finns sex godkända kontrollorgan för ekologisk produktion: HS Certifiering AB, Intertek Certifiering AB, Kiwa Sverige AB, SMAK AB, ProSanitas AB och Valiguard AB. Kontrollorganen är godkända inom följande områden: Kontrollorgan HS Certifiering AB Levande eller obearbetade jordbruksprodukter X Intertek Certifiering AB Kiwa Sverige AB Valiguard AB Foder Vegetativt förökningsmaterial och utsäde X X X X X X X X ProSanitas Certifiering AB SMAK AB Bearbetade jordbruksprodukter för livsmedelsändamål X X X X X X NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 42 Delegering Livsmedelsverket och Jordbruksverket delegerar uppgifter till privata kontrollorgan att utöva den kontroll som avses 2 § i lagen (SFS 2013:363) om kontroll av ekologisk produktion. Myndigheterna utövar, inom sina ansvarsområden, tillsyn över att kontrollorganen uppfyller kraven för delegering. Föreskrifter Jordbruksverket och Livsmedelsverket utfärdar föreskrifter som kompletterar EUförordningarna. LÄS MER Om kontroll av ekologisk produktion och kontrollorganens ansvar, se kapitel 13 i del 2 av del nationella kontrollplanen. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 43 3 Organisationen av den offentliga kontrollen i livsmedelskedjan 3.1 Inledning I detta kapitel beskrivs kontrollsystemet ur ett horisontellt perspektiv, dvs. varje kontrollområde beskrivs för sig. I kapitlet beskrivs hur kontrollen är organiserad och hur kontrollsystemet i Sverige uppfyller kraven i framför allt artikel 42.2 b), c), d), e), f), g), h) och i) i kontrollförordningen. För varje kontrollområde beskrivs: den rättsliga grunden för den offentliga kontrollen hur kontrollansvaret har fördelats mellan de behöriga myndigheterna resurser för den offentliga kontrollen system för riskbaserad kontroll utbildning och kompetensutveckling hur verksamhetskriterierna uppfylls (jfr. artikel 4.2 i förordning (EG) nr 882/2004) stöd och samordning inom och mellan kontrollområdets centrala, regionala och lokala kontrollmyndigheter. Gränskontroll samt kontroll av läkemedel och restsubstanser är integrerat i beskrivningen av de kontrollområden där det är relevant. Rubrikerna i kapitlet följer den som föreslås i EU-kommissionens vägledning om flerårig nationell kontrollplan för livsmedelskedjan (EU-kommissionens beslut 2007/363/EG). Livsmedel inkl primärproduktion Foder Animaliska inkl primär- biprodukter produktion Djurhälsa Djurskydd Växtskadegörare rättslig grund fördelning av kontrollansvaret resurser system för riskbaserad kontroll utbildning och kompetensutveckling hur verksamhetskriterierna uppfylls stöd och samordning Bild 4.11. De olika kontrollområdena och de punkter som behandlas för varje område. LÄS MER Om myndigheternas organisation och ansvarsområden, se kapitel 2. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 44 3.2 Kontroll av livsmedel 3.2.1 Behöriga myndigheter Livsmedelskontrollen utförs på central nivå av Livsmedelsverket, på regional nivå av länsstyrelserna och lokalt av kommunerna. I de fall flera kommuner gått samman i en gemensam organisation för bl.a. livsmedelskontroll, är den gemensamma nämnden eller kommunalförbundet lokal myndighet. Länsstyrelserna har ansvar för livsmedelskontrollen i primärproduktionen. Generalläkaren är behörig myndighet inom Försvarsmakten. Ansvaret för kontrollen av ekologisk produktion är delegerad till kontrollorgan. Livsmedelsverket leder och samordnar den offentliga livsmedelskontrollen. 3.2.2 Rättslig grund för kontrollen De centrala nationella författningarna inom livsmedelsområdet är livsmedelslagen (2006:804) livsmedelsförordningen (2006:813). Syftet med dessa författningar är att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa samt värna konsumenternas intressen när det gäller livsmedel. Genom tillkännagivande (2014:1526) om de EU-bestämmelser som kompletteras av livsmedelslagen (2006:804) kopplas ansvarsfördelningen, befogenheterna och sanktionsmöjligheterna enligt livsmedelslagen ihop med EU-lagstiftningen. I Sverige har livsmedelslagstiftningens tillämpningsområde utvidgats till att även omfatta snus och dricksvatten. Livsmedelslagens 3 § jämställer 1) vatten, från och med den punkt där det tas in i vattenverken till den punkt där värdena ska iakttas enligt artikel 6 i dricksvattendirektivet, och 2) snus och tuggtobak med livsmedel. I 11 § livsmedelslagen anges att livsmedelskontrollen utövas av Livsmedelsverket, länsstyrelserna, andra statliga myndigheter och kommunerna; dvs. den eller de kommunala nämnder som fullgör sina uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet, i enlighet med vad regeringen bestämmer. Enligt 12 § åligger det Livsmedelsverket och, i fråga om länet, länsstyrelsen att samordna övriga kontrollmyndigheters verksamhet och lämna råd och hjälp i den verksamheten. I lagen regleras också kommunal samverkan i den offentliga kontrollen. Enligt 14 § får en kommun träffa avtal med en annan kommun om att kontrolluppgifter som kommunen har enligt livsmedelslagen ska skötas helt eller delvis av den andra kommunen. Vissa ut utnyttjat detta och bildat gemensamma kontrollorganisationer. En kommun får dock inte överlåta befogenheten att meddela beslut i ett ärende. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 45 Livsmedelsverket får meddela nationella föreskrifter enligt 30 § livsmedelsförordningen. Totalt finns idag cirka 60 föreskrifter, men alla berör inte kontroll. I 6-7 §§ Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2005:20) om livsmedelshygien har Livsmedelsverket infört särskilda krav för godkännande respektive registrering av anläggningar. De krav som styr vilka anläggningar som ska godkännas finns i förordningen om hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung, förordning (EG) nr 853/2004. För stöd och samordning av kontrollen inom och mellan myndigheterna har Livsmedelsverket utarbetat vägledningar, kontrollhandböcker och instruktioner, vilka kompletterar EU-lagstiftningen och de nationella föreskrifterna utarbetar. Ansvarsfördelning Ansvaret för den offentliga kontrollen av livsmedelsanläggningar i Sverige fördelas enligt 23 § livsmedelsförordningen mellan Livsmedelsverket, länsstyrelserna och de lokala kontrollmyndigheterna. Av 23 § framgår det vilken myndighet som prövar frågor om godkännande och registrering av livsmedelsanläggningar och enligt 25 § ska den myndighet som prövar godkännandet av en anläggning eller registrerar anläggningen utöva kontrollen över verksamheten i anläggningen. Typ av anläggning slakterier vilthanteringsanläggningar och styckningsanläggningar större anläggningar för malet kött kyl- och fryshus, utom sådana som lagrar och omgrupperar köttvaror för distribution enbart inom detaljhandeln köttprodukt- och köttberedningsanläggningar mjölk- och mjölkproduktanläggningar fisk- och fiskgrossistanläggningar äggpackerier äggproduktanläggningar livsmedelsanläggningar i järnvägsvagnar, luftfartyg och fabriksfartyg samt kyltankbåtar för fisk tillverkningsanläggningar för spritdrycker, vin, m.m. detaljhandelsbolag som avses i alkohollagen anläggningar för behandling av livsmedel med joniserande strålning skeppshandelslager, tullager, frilager och anläggningar inom frizon i vilka det förvaras livsmedel som från veterinärsynpunkt inte är godkända för fri omsättning primärproducenter av livsmedel övriga livsmedelsanläggningar Kontrollmyndighet Livsmedelsverket Länsstyrelsen Kommunerna Sedan den 1 januari 2014 ansvarar Livsmedelsverket för alla anläggningar som ska godkännas enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 853/2004. Livsmedelsverket har generellt bedömt att kommuner som kontrollerar 35 eller fler sådana anläggningar bör kunna upprätthålla kompetensen för att utföra likvärdig kontroll inom området. Ansvaret för att NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 46 kontrollera anläggningar av detta slag inom Stockholms och Göteborgs kommun har därför överlämnats till respektive kommun. Enligt 27 § i livsmedelsförordningen är Generalläkaren behörig myndighet att utöva offentlig kontroll inom Försvarsmakten. Livsmedelsverket kan överta ansvaret för kontrollen av en anläggning från en lokal myndighet enligt 15 § i livsmedelslagen, samt lämna tillbaka ansvaret. Livsmedelsverket har även möjlighet, enligt 16 §, att överlämna ansvaret för kontrollen av en viss anläggning som Livsmedelsverket annars har, till en kommun. Enligt 17 § kan regeringen, efter ansökan från Livsmedelsverket, besluta att kontrollansvaret när det gäller viss anläggning ska flyttas från en kommun till Livsmedelsverket om kommunen grovt eller under längre tid åsidosatt sin kontrollskyldighet. Enligt 32-33 §§ livsmedelsförordningen ska länsstyrelserna och kommunala nämnden biträda vid särskild provtagning och undersökning som Livsmedelsverket bestämmer. Samordningsansvar Länsstyrelsen och de kommuner som finns i länet ska samråda med varandra i s.k. samordningsgrupper och det är länsstyrelsens ansvar att kalla till möte. 3.2.3 Organisation av kontrollen 3.2.3.1 Beskrivning av organisation av kontrollen Detta avsnitt beskriver hur kontrollen är organiserad och finansierad samt vilka resurser och stöd som finns. Ansvaret för livsmedelskontrollen är delat mellan Livsmedelsverket, länsstyrelserna, de kommunala kontrollmyndigheterna och Generalläkaren. Varje kontrollmyndighet planerar, genomför, följer upp, utvärderar och utvecklar sin egen offentliga kontroll. LÄS MER Om mål, planering, genomförande och uppföljning, se kapitel 10 i del 2 av den nationella kontrollplanen. 3.2.3.2 Personella resurser Varje kontrollmyndighet har ansvar för att kraven i kontrollförordningen avseende personella resurser efterlevs. Vid Livsmedelsverket finns en avdelning för offentlig kontroll av de anläggningar som faller inom Livsmedelsverkets ansvarsområde. Kontrollavdelningen med ca 270 anställda bedriver offentlig kontroll på livsmedelsanläggningar och vid gränskontrollstationer, samt ger ledning och stöd till samtliga kontrollmyndigheter som ansvarar för livsmedelskontroll. LÄS MER Om organisation och personella resurser hos kontrollmyndigheterna, se avsnitt 2.7. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 47 3.2.3.3 IT-system Varje myndighet ansvarar för de IT-stöd de behöver för sin kontrollverksamhet. För livsmedelskontrollen finns ett antal gemensamma IT-system som Livsmedelsverket administrerar, vilka beskrivs nedan. Register I Sverige finns närmare 91 700 livsmedelsanläggningar. Livsmedelsverket har kontrollansvaret för drygt 1 200 av dessa. Kommunerna har kontrollansvaret för de resterande. Till detta kommer uppskattningsvis knappt 80 000 primärproducenter som är livsmedelsföretagare. Länsstyrelserna ansvarar för registrering och kontroll av dessa. Varje kontrollmyndighet ansvarar för att upprätta register över livsmedelsanläggningar som är registrerade eller godkända hos myndigheten. Det finns därför inte något samlat register över samtliga livsmedelsanläggningar i Sverige. Undantag är listor över svenska anläggningar som är godkända för gemensamma marknaden och export. Dessa listor finns på Livsmedelsverkets webbplats. Sedan 2014 arbetar länsstyrelserna med att upprätta ett gemensamt register över livsmedelsföretag i primärproduktionen. IT-system för planering, uppföljning och rapportering Livsmedelsverkets kontrollorganisation, länsstyrelserna och lokala kontrollmyndigheterna ska varje år rapportera uppgifter om den offentliga kontrollen till Livsmedelsverket. De olika kontrollmyndigheterna har egna system för planering, uppföljning och dokumentation av genomförda kontroller och från dessa rapporteras kontrollresultaten till Livsmedelsverket. Myndigheterna rapporterar bl.a. uppgifter om antal genomförda kontroller och resultaten av kontrollen inom vissa specifika områden, s.k. rapporteringspunkter. Hur rapporteringen ska göras framgår av särskilda anvisningar till rapporteringen. Dricksvattenanalyser: Livsmedelsverket ansvarar för den information om dricksvattenkvalitet som behövs för den centrala dricksvattenkontrollen, för vägledningar till de kommunala kontrollmyndigheterna samt för rapportering enligt direktiv (98/83/EG) om dricksvattenkvalitet. Tidigare har Livsmedelsverket uppdragit åt SGU att hjälpa till med insamling av analysdata för dricksvatten men från och med 2014 hanteras all insamling och bearbetning av dricksvattendata av Livsmedelsverket. År 2015 ska dricksvattnets kvalitet i Sverige under åren 2011 – 2013 rapporteras till EU. Livsmedelsverket har därför förstärkt arbetet med att kvalitetssäkra den analysdata som ska rapporteras. Importdatasystem: Gränskontrollstationerna arbetar och har stöd i, i huvudsak, två datasystem; REDA och TRACES (TRAde Control and Expert System). Via den nationella databasen REDA sker ett kontinuerligt informationsutbyte mellan Livsmedelsverket och gränskontrollstationerna. I REDA registreras samtliga kontrollerade sändningar och parametrar (jfr kapitel 11 i del 2 av den nationella kontrollplanen). 3.2.3.4 Finansiering Livsmedelskontrollen är i huvudsak avgiftsfinansierad. Varje kontrollobjekt ska betala dels en avgift för registrering eller godkännande, dels en årlig kontrollavgift. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 48 Avgifter tas ut för import och exportkontroll vid handel med länder utanför EU. Livsmedelsverket beslutar om avgiftens storlek för de anläggningar som kontrolleras av verket, efter samråd med Ekonomistyrningsverket. Kommunfullmäktige fastställer taxan för den årliga kontrollavgiften för anläggningar som har kommunal kontroll. Generalläkarens kontroll och länsstyrelsernas kontroll i primärproduktionen är anslagsfinansierade. Extra offentlig kontroll bekostas av företagaren. En särskild avgift utgår för bemanning med officiell veterinär enligt förordning (EG) nr 854/2004 om animaliekontroll. De särskilda nationella kontrollprogrammen finansieras genom en kombination av avgifter och anslag. 3.2.3.5 Officiella laboratorier På Swedac:s webbplats (www.swedac.se) finns alla av Swedac ackrediterade laboratorier, med tillhörande kravdokument eller föreskrifter. Avdelningen för undersökning och vetenskapligt stöd vid Livsmedelsverket har kapacitet att analysera ett stort antal prov per år. Avdelningen har bland annat kemisk och mikrobiologisk kompetens. Livsmedelsverket har cirka 200 ackrediterade analysmetoder. SVA och Livsmedelsverket har ett gemensamt säkerhetslaboratorium för analys av prover som kan innehålla allvarlig smitta. SVA har kapacitet och kompetens att analysera ett mycket stort antal prov av mikrobiologisk eller kemisk natur per år. De behöriga kontrollmyndigheterna ansvarar var för sig för att välja (utse) de laboratorier som ska analysera prover för offentlig kontroll. Vid behov, beroende på antal analyser som ska utföras, gör myndigheterna upphandlingar och skriver avtal med aktuella laboratorier, alternativt väljs (utses) och anlitas relevanta laboratorier för enstaka analyser. Kontrollmyndigheterna ansvarar för att kraven på ackreditering och övriga verksamhetskrav enlighet med SS-EN ISO/IEC 17025 och Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2005:21) om kontroll av livsmedel är uppfyllda. Vid upphandling tillämpas de allmänna bestämmelserna om offentlig upphandling. Till stöd för upphandling finns Livsmedelsverkets vägledning för upphandling av analystjänster för offentlig kontroll. Vägledningen finns på Livsmedelsverkets webbplats. 3.2.4 Utbildning och kompetensutveckling I Sverige finns ingen definierad utbildning för personalen som utför offentlig kontroll inom livsmedelsområdet, förutom då det gäller officiella veterinärer där en veterinärexamen krävs. För officiella assistenter krävs ingen universitetsutbildning utan de får teoretisk utbildning och praktisk träning av Livsmedelsverket. Många inspektörer har genomgått någon av de särskilt anpassade utbildningarna för miljö- och hälsoskydds(inklusive livsmedels- och djurskydds-) inspektörer. Andra vanliga utbildningar är agronom, biolog, ingenjör eller andra i huvudsak naturvetenskapliga utbildningar. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 49 Kontrollmyndigheternas ansvar för kompetensförsörjning Varje behörig myndighet ansvarar själv för att identifiera utbildningsbehov för sin kontrollpersonal och för att ta hänsyn till de ämnesområden för utbildning som anges i bilaga II till förordning (EG) nr 882/2004 och i bilaga I tillförordning (EG) nr 854/2004. Varje myndighet ska själva se till att utbildningsbehovet täcks, t.ex. genom att utnyttja de utbildningstillfällen som Livsmedelsverket eller andra aktörer ger, själva ordna kurser eller använda fortbildningskurser som erbjuds på universitetsnivå, av Livsmedelsverket eller av privata organisationer. I revisionerna av kommunerna som länsstyrelserna genomför ingår kompetenskravet som en punkt. I huvudsak följs upp hur varje lokal myndighet försäkrar sig om att den har nödvändig kompetens. Livsmedelsverkets kursverksamhet Livsmedelsverket erbjuder årligen ett antal kurser och seminarier som vänder sig till chefer och inspektörer. Kurserna dokumenteras och utvärderas. Exempel på återkommande kompetenshöjande insatser är: Livsmedelsverket anordnar årligen en grundläggande utbildning om dricksvattenföreskrifterna samt seminarier om kontroll av dricksvattenanläggningar. Utbildning för länsstyrelsens personal – Livsmedelsverket ordnar regelbundet kurser eller seminarier inom områdena primärproduktion och revision av kontrollmyndigheter. Better Training for Safer Food – EU-kommissionen ordnar årligen ett större antal olika gemensamma utbildningar för livsmedelskontrollpersonal inom medlemsstaterna. Kontrollprojekt – årligen genomförs olika kontrollprojekt i olika myndigheters regi, i första hand för att effektivisera kontrollen, men även i kompetenshöjande syfte. 3.2.5 Metoder för att säkerställa att verksamhetskriterierna uppfylls Verksamhetskriterierna enligt artikel 4 i kontrollförordningen säkerställs på följande sätt: Att varje behörig myndighet ska se till att de uppfyller kriterierna i artikel 4.2 Det finns olika hjälpmedel som underlättar myndigheternas arbete med detta. Livsmedelsverket tar fram vägledningar, kontrollhandböcker och andra stödjande dokument som beskriver verkets tolkning av lagstiftningen och ställningstaganden om hur offentlig kontroll ska bedrivas. Materialet finns på Livsmedelsverkets webbplats. Aktuell information som specifikt vänder sig till kontrollmyndigheterna finns på Livsteckn.net, Livsmedelsverkets webbplats för kontrollmyndigheter. Revision av kontrollmyndigheter beskrivs i kapitel 4. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 50 Att den offentliga kontrollen är effektiv och ändamålsenlig Varje kontrollmyndighet ansvarar inom sitt ansvarsområde för att den offentliga kontrollen är effektiv och ändamålsenlig. Uppföljning och utvärdering används för att visa detta. LÄS MER Om uppföljning och utvärdering i avsnitt 10.6.1 – 10.6.2 i del 2 av den nationella kontrollplanen. Att det inte föreligger någon intressekonflikt för den personal som utför offentlig kontroll, att säkerställa den offentliga kontrollens opartiskhet I 7 § lagen om offentlig anställning sägs att en arbetstagare inom statsförvaltning och kommuner inte får ha någon anställning eller något uppdrag eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för hans eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndighetens anseende. I 3 § lagen undantas vissa befattningshavare som inte är relevanta för denna plan. Flera myndigheter, bl.a. Livsmedelsverket, har en policy för bisysslor som bl.a. syftar till att opartiskheten ska vara garanterad så långt det är möjligt. Varje behörig myndighet måste vidta de åtgärder som krävs för att den offentliga kontrollen som de ansvarar för uppfyller regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet. Att den offentliga kontrollen är opartisk är en viktig revisionspunkt när behöriga myndigheter granskas. På lokal nivå behöver den ansvariga kommunala nämnden säkerställa den offentliga kontrollens opartiskhet på alla nivåer. Den behöriga myndigheten måste därför aktivt arbeta med att säkerställa opartiskheten. Utöver att uppfylla förvaltningslagens och kommunallagens regler om jäv samt kommunallagens förbud mot att en och samma nämnd bedriver kontroll över en verksamhet som samma nämnd är ansvarig utövare för, kan ett sätt att hantera det på vara att tydliggöra vilka situationer där opartiskheten skulle kunna ifrågasättas och att ha planerat för vilka åtgärder som ska vidtas för att opartiskheten ska vara säkerställd i sådana situationer. 2011 utarbetade Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) en rapport om jäv och opartiskhet till hjälp för kommunerna i deras arbete med att säkerställa opartiskheten i kontrollen. Tillgång till laboratoriekapacitet De behöriga myndigheterna ansvarar för att utse de officiella laboratorier som ska analysera prover för offentlig kontroll. Vid behov görs upphandling av de laboratorietjänster som myndigheten behöver för sin verksamhet och avtals skrivs, alternativt utses och anlitas laboratorierna för enstaka analyser. Vid sådan upphandling kan myndigheten ta hjälp av Livsmedelsverkets kontrollhandbok om provtagning. Varje myndighet ansvarar för att ändamålsenlig provtagningsutrustning finns. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 51 Tillgång till tillräckligt med personal som är väl kvalificerad och erfaren Varje myndighet planerar sin kontrollverksamhet. I planeringen räknas behovet av kontrollpersonal fram. Genom utvärdering och analys av den årliga rapporteringen är det känt att det råder brist på utbildad kontrollpersonal. Livsmedelsverket har tagit fram en plan om kompetensförsörjning för den offentliga kontrollen. LÄS MER Om utbildning och kompetensutveckling i avsnitt 3.2.4 i del 4 och avsnitt 9.7 i del 3 av den nationella kontrollplanen. Lämpliga och väl underhållna utrymmen och utrustning Varje kontrollmyndighet har ett eller flera kontor. Den decentraliserade kontrollorganisationen innebär att kontoren finns utspridda över hela landet med god närhet till livsmedelsanläggningarna. Vanlig utrustning är fordon för transport av kontrollpersonal, datoriserade ärendehanteringssystem, handdatorer, kalibrerad termometer, skyddskläder (mössor, rockar, skoskydd), digitalkamera och vid behov provtagningsmaterial (sterila burkar, sterila flaskor, sterila redskap, kylväskor, kylklampar etc.). Varje myndighet ansvarar var för sig för att ha lämpliga lokaler och utrustning för kontrollverksamheten. Juridiska befogenheter I livsmedelslagen och livsmedelsförordningen ges de behöriga kontrollmyndigheterna juridiska befogenheter att utföra offentliga kontroller och att vidta åtgärder enligt förordning (EG) nr 882/2004. Kontrollmyndigheterna har befogenhet t.ex. att meddela förelägganden och förbud med eller utan vite, besluta att ett livsmedel inte får släppas ut på marknaden eller att det ska dras tillbaka från marknaden. Vidare ska en kontrollmyndighet anmäla misstänkta brott mot livsmedelslagstiftningen till polis eller åklagare. Enligt 3 § i livsmedelslagen (2006:804) ska den myndighet som utövar offentlig kontroll ska verka för att överträdelser av lagen, av de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen eller av de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen, beivras. Livsmedelsverkets vägledning om åtgärder vid bristande efterlevnad av livsmedelslagstiftningen ger stöd i användandet av sanktioner. Av 13 § livsmedelslagen framgår att kontrollmyndigheterna ska verka för att överträdelser av livsmedelslagstiftningen beivras. Det innebär att åtalsanmälan ska göras när man i kontrollen påträffar straffbelagda överträdelser av lagstiftningen. För att komma till rätta med bristande efterlevnad av lagstiftningen hos en företagare används i första hand artikel 54 i kontrollförordningen men även förelägganden och förbud enligt 22 § livsmedelslagen, vilka får förenas med vite (23 §). När myndigheterna konstaterar avvikelser (bristande efterlevnad av lagstiftningen) måste de följa den lagstiftning som finns inom området, bl.a. lagen (1985:206) om viten och delgivningslagen (2010:1932). Myndigheterna kan även ha egna rutiner och instruktioner. Det är livsmedelsföretagarna som står för de kostnader och ekonomiska konsekvenser som uppstår i samband med de beslut som kontrollmyndigheten fattar. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 52 Beredskapsplaner Varje myndighet ska ha beredskapsplaner för krissituationer. En princip som tillämpas är att vid en kris ska beslut fattas på samma nivå/av samma myndighet som fattar beslut i vanliga fall. Beredskapsplanerna kan se olika ut för olika myndigheter. LÄS MER Om beredskap, se kapitel 3 i del 3 av den nationella kontrollplanen. Livsmedelsföretagarna är skyldiga att undergå kontroll och bistå personalen I 20-21 §§ livsmedelslagens finns bestämmelser om att kontrollmyndigheterna och kontrollorgan, i den utsträckning det behövs för kontrollen, har rätt att få tillträde till lokaler och att företagare ska lämna den hjälp som behövs för att kontrollen ska kunna genomföras. 3.2.6 Stöd och samordning inom och mellan myndigheter Livsmedelsverket ska verka för en effektiv och likvärdig livsmedelskontroll i hela landet samt leda och samordna denna kontroll. 3.2.6.1 Central nivå Livsmedelsverket samarbetar, i varierande grad, inom livsmedelskontrollen med många andra myndigheter. Vissa av myndigheterna är direkt involverade i kontrollen och andra fungerar som stöd i förberedandet av kontrollen eller deltar aktivt via olika projekt. LÄS MER Om övriga myndigheter som berörs av kontrollen i livsmedelskedjan, se bilaga 1. Stöd och samordning inom och mellan kontrollmyndigheterna är viktigt för en väl fungerande kontroll. Tabellen nedan beskriver Livsmedelsverkets stöd och samordning på central nivå mellan kontrollmyndigheterna samt stöd som ges till företag, kostarbetare och konsumenter. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 53 Område Berörda Syfte Strategisk grupp för Sveriges fleråriga kontrollplan för livsmedelskedjan Livsmedelsverket, Jordbruksverket, Statens veterinärmedicinska anstalt, Länsstyrelsen, Strategiska frågor för utveckling av kontroll och beredskap, Sveriges Kommuner och Landsting, Generalläkaren gemensamma aktiviteter, sammanställa den nationella kontrollplanen, FVO-frågor. Träffas 2-4 ggr/år. Sveriges samlade årliga rapport enligt förordning (EG) nr 882/2004 Livsmedelsverket, Jordbruksverket, Statens veterinärmedicinska anstalt, Länsstyrelsen, Sammanställa Sveriges årliga rapport om offentlig kontroll i livsmedelskedjan. Sveriges Kommuner och Landsting, Generalläkaren Strategigrupp för livsmedelskontrollen Samrådsmöten i olika forum Livsmedelsverket, Sveriges Kommuner och Landsting, kommunala myndighetschefer, länsråd Diskutera allmänna strategier för livsmedelskontrollen. Livsmedelsverket Utbyta information och diskutera aktuella frågor. Generalläkaren Träffas 2 ggr/år. Länsstyrelserna Kommunala kontrollmyndigheter Regelbundna möten. Konferenser, utbildning, samrådsgrupper Livsmedelsverket, kontrollmyndigheterna, övriga berörda myndigheter, politiker, beslutsfattare Leda och utveckla livsmedelskontrollen, kompetensutveckling. Myndighetsdagar Livsmedelsverket, Jordbruksverket, kontrollpersonal inom länsstyrelsernas nätverk för djurskydd och veterinära frågor. Leda, stödja och utveckla kontrollen i primärproduktionen inkl. djurskydd samt diskutera aktuella frågor. Träffas 2 ggr/år. Länsmöten Livsmedelsverket, kontrollpersonal inom kommunala kontrollmyndigheterna och länsstyrelserna. Leda och stödja kontrollmyndigheterna genom information, utbildning och diskussioner. Vägledningar, kontrollhandböcker etc. Livsmedelsverket, kontrollmyndigheterna. Vägledning och stöd till kontrollmyndigheterna. Livsteck.net, telefon, e-post, nyhetsbrev riktat till chefer i kontrollen Livsmedelsverket, kontrollmyndigheterna Specifik vägledning, information och stöd. Nationella branschriktlinjer Livsmedelsverket, branschorganisationer, Kontrollmyndigheter Länsvis 1-2 ggr/år. Livsteck.net är gemensamt forum för kontrollpersonal. Utbyta information, sprida kunskap, tillämpning av lagstiftningen. Publiceras på Livsmedelsverkets webbplats. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 54 Samordning av kontrollprojekt riksprojekt Livsmedelverket leder s.k. riksprojekt vart annat år, då alla lokala kontrollmyndigheter inbjuds att delta. Modellen med centralt organiserade riksomfattande undersökningar, riksprojekt, syftar till att få ett bättre underlag för att värdera risker och därmed på sikt åstadkomma en effektivare livsmedelskontroll. Väl underbyggda data är också viktiga för att kunna argumentera för svenska synpunkter i det internationella arbetet med livsmedelssäkerhet. Det är frivilligt för de lokala kontrollmyndigheterna att delta i de projekt som genomförs. Efter avslutat projekt rapporteras resultaten till Livsmedelsverket som sammanställer och redovisar resultat och slutsatser från studien. Då ett stort antal kommuner medverkar erhålls en ansenlig mängd data med bred geografisk täckning. Kunskap som genereras av ett riksprojekt är inte alltid direkt användbar i den lokala kontrollverksamheten, utan utgör en del av all den kunskap som behövs för att insatserna för säkra livsmedel ska kunna förbättras. Riksprojekten ger också Livsmedelsverket möjlighet att sprida information och generellt öka kunskapen om specifika frågeställningar. Följande riksprojekt har genomförts de senaste åren: Mögel och mykotoxiner, 2006 Kvicksilver i fisk, 2007 Fettkvalitet, 2008 Salmonella, Campylobacter, E.coli i färska kryddor och bladgrönsaker, 2009 Listeria i kyld konsumtionsfärdig mat, 2010 Redlighet och kontroll av märkning, 2011 Uppföljning av de svenska salmonellagarantierna, 2012 2013 genomfördes inget riksprojekt på grund av andra prioriteringar Kontroll av närings- och hälsopåståenden, 2014 LÄS MER Om aktuellt riksprojekt, se avsnitt 10.4.4. i del 2 av den nationella kontrollplanen. Övrig samordning och samarbete Samordning mellan myndigheter sker inom en rad olika områden. Nationell dricksvattensamordning, större myndighetsgemensamma projekt och nordiskt och internationellt samarbete beskrivs närmare i kapitel 2 i del 3 av den nationella kontrollplanen. LÄS MER Det finns även grupper för samordning för kontrollprogram (se kapitel 10 i del 2), samordning med Tullverket (se kapitel 11 om gränskontroll i del 2), inom beredskapsområdet, zoonossamverkan m.m. (se avsnitt 2.5 i del 3) och mellan nationella referenslaboratorier (se bilaga 2 och 3 i del 4 av den nationella kontrollplanen). Samordning inom Livsmedelsverket Samordning sker inom Livsmedelsverket på ett flertal områden inom och mellan områden och avdelningar, t.ex. i form av projekt och gemensamma uppgifter. Inom område Livsmedelskontroll finns fem processgrupper; kvalitetsutveckling, kontroller vid slakt, kontroll av livsmedelsföretagare, gränskontroll och epizootier. Processgrupperna har regelbundna möten och arbetar med att utveckla kärnverksamheten och att skapa likvärdighet i NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 55 enhetens kontrollarbete. Alla medarbetare inom området samlas en gång per år för ett gemensamt tvådagars utbildningsmöte. För de nationella kontrollprogrammen finns interna samrådsgrupper med representanter från avdelningarna för planering, analys, risk- och nyttovärderingsavdelningen och regelutveckling. 3.2.6.2 Regional nivå Länsstyrelsen ansvarar för regional samordning av livsmedelsfrågor. Expertisen utgörs av den länsveterinära kompetensen samt av inspektörer inom livsmedelskontrollen. Länsstyrelsen ordnar samordningsgrupper med kommunernas livsmedelsinspektörer, smittskyddsläkare, Livsmedelsverket m.fl., där aktuella frågor diskuteras. Vidare anordnar länsstyrelsen utbildningstillfällen och studiebesök på relevanta objekt. Länsstyrelserna ska enligt sina regleringsbrev utföra revisioner av kommunernas livsmedelskontroll. Länsstyrelserna är också, enligt förordningen med länsstyrelseinstruktion, skyldiga att samråda med andra statliga myndigheter i och utanför sådana frågor som påverkar eller har betydelse för myndighetens verksamhet. En central myndighet måste samråda med länsstyrelsen innan den meddelar ett beslut som är av väsentlig betydelse för ett län. LÄS MER Om samarbete mellan länsstyrelser i avsnitt 2.8 i del 3 av den nationella kontrollplanen. Revision av kommunernas livsmedelskontroll beskrivs i avsnitt 4.5.2. 3.2.6.3 Lokal nivå Kontrollpersonal från de lokala myndigheterna inom varje län bjuds en-två gånger per år in av länsstyrelserna till möten för att informera om och diskutera aktuella frågeställningar samt sprida goda idéer mellan varandra. Dessa kontakter bygger upp kontaktnät som kan utnyttjas informellt i den dagliga verksamheten. Gemensamma kontrollprojekt genomförs också. Många kommuner har informella samordningsträffar i olika konstellationer. T.ex. träffas livsmedelskontrollavdelningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö 1-2 ggr per år, utöver deras samarbete i vissa projekt. En annan liknande samarbetsgrupp finns mellan nio andra större kommuner. Liknande sammanslutningar av ”informell” karaktär finns också mellan kommuner regionalt. Dessutom förekommer det gemensamma kontrollprojekt där två eller flera kommuner samverkar om planering av projektet, genomförande och sammanställning av slutrapport. I vissa län genomförs dessa projekt gemensamt av ett flertal kommuner. Möjligheter till samverkan mellan kommuner i myndighetsfrågor regleras bl.a. i Kommunallagen och Livsmedelslagen. En kommun får träffa avtal med en annan kommun om att kontrolluppgifter som kommunen har enligt livsmedelslagen ska skötas helt eller delvis av den andra kommunen. Kommunen får dock inte överlåta att meddela beslut i ett ärende. En kommun får också, efter överenskommelse med en annan kommun, uppdra åt NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 56 anställda i den kommunen att besluta på kommunens vägnar i ett visst ärende, dock inte i de fall som avses i 6 kap. 34 § kommunallagen, t.ex. i ärenden som rör verksamhetens mål och inriktning etc. av större beskaffenhet eller av principiell betydelse. Bestämmelserna i 6 kap. 24-27 §§ kommunallagen om jäv och anmälan av beslut till nämnd tillämpas på den som fattar sådana beslut. Samverkan inom miljö- och hälsoskydd kan genomföras på sju principiellt olika sätt. Alternativen är: Gemensam nämnd och förvaltning Gemensam förvaltning, olika nämnder Gemensam nämnd, separata förvaltningar Kommunalförbund Gemensamma specialistfunktioner Samarbetsavtal inom olika specialistområden Formaliserade nätverk och samarbetsprojekt 3.3 Kontroll av foder 3.3.1 Behöriga myndigheter Jordbruksverket samordnar den offentliga kontrollen av foder. Därtill ansvarar Jordbruksverket för kontroll av tillverkning, import och hantering av foder hos de kommersiella fodertillverkarna. Jordbruksverket får även överlämna kontrolluppgifter till SVA. Länsstyrelserna ansvarar för kontroll av foder hos primärproducenterna. 3.3.2 Rättslig grund för kontrollen De centrala nationella författningarna om tillverkning, hantering och användning av foder är: Lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter Förordningen (2006:814) om foder och animaliska biprodukter Förordningen (2006:1165) om avgifter för offentlig kontroll av foder och animaliska biprodukter Djurskyddslagen (1988:534) Bland bestämmelser om foder och animaliska biprodukter ingår TSElagstiftningen i den mån den berör foder eller ABP, se Nationell plan för kontrollen i livsmedelskedjan, del 2. I 12 a § förordning (2006:814) om foder och animaliska biprodukter framgår att länsstyrelserna är behöriga myndigheter att utöva offentlig kontroll över foderföretag i primärproduktionen av foder. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 57 Tillkännagivandet (2010:1106) om de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen om foder och animaliska biprodukter, kopplar ihop EU:s bestämmelser om foder och animaliska biprodukter med den svenska lagstiftningen. Med stöd av den grundläggande lagstiftningen har Jordbruksverket utfärdat följande föreskrifter: Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2006:84) om befattning med animaliska biprodukter och införsel av andra produkter, utom livsmedel, som kan sprida smittsamma sjukdomar till djur och människor, Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2006:81) om foder, Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2007:21) om offentlig kontroll av foder och animaliska biprodukter. 3.3.3 Organisation av kontrollen 3.3.3.1 Primärproduktionen Länsstyrelserna ansvarar för planering, genomförande och uppföljning av den offentliga kontrollen av foder i primärproduktionen enligt kapitel 6 i del 2 av den nationella kontrollplanen. Den offentliga kontrollen hos primärproducenter utförs till största delen som en del i tvärvillkorskontrollen. Jordbruksverket, SVA och Livsmedelsverket har utarbetat en gemensam riskklassificeringsmodell för primärproduktionen av både foder och livsmedel. Modellen syftar främst till att underlätta urvalet av en liten andel kontrollobjekt bland primärproducenterna. Modellen bygger därför på hypoteser om inom vilken slags produktion de största folk- och djurhälsoriskerna kan finnas. Jordbruksverket och Livsmedelsverket har även tagit fram en vägledning för att underlätta enhetlig tillämpning av livsmedelslagstiftningen och foderlagstiftningen. Vägledningen ger anvisningar till kontrollmyndigheten om klassificering av livsmedelsföretag och foderföretag i primärproduktionen, urval av kontrollobjekt och prioritering av den offentliga kontrollen. Vägledningen är inte rättsligt bindande, utan är exempel och rekommendationer som kan vara till hjälp vid bedömning och tillämpning av lagstiftningen. Kontrollen genomförs som en detaljerad genomgång av rutiner, dokumentation, lokaler och utrustningens funktion samt hygienstatus utifrån en upprättad checklista. Rapporten ” Riskklassificering i primärproduktionen – foder- och livsmedelskedjan”, vägledningar och checklista finns tillgänglig på Jordbruksverkets webbplats www.jordbruksverket.se. LÄS MER Om riskklassificeringsmodellen se även avsnitt 10.3.1 i del 2 av den nationella kontrollplanen. 3.3.3.2 Foderföretagare förutom primärproducenter Riskbaserad kontroll Kontrollen av foderleverantörer,dvs. foderföretagare utom primärproducenter, fastställs i en årlig kontrollplan som utarbetas utifrån föreskriven risk- och erfarenhetsmodell. Samt- NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 58 liga foderanläggningar riskklassificeras utifrån verksamhet och hanterad kvantitet foder och tilldelas därefter en riskklass 1-10, där 1 är den högsta riskklassen, d.v.s. den riskklass där verksamheter med högst risk placeras. Erfarenhetsmodellen består av sju klasser, AAA-E där E är den högsta klassen. Nytillkomna företag placeras vid registreringen i klass C och klassificeras om först efter att det första kontrollbesöket är genomfört om det finns skäl till detta. Företag som följer nationella branschriktlinjer eller EU:s riktlinjer för god foderpraxis eller är certifierade inom foderområdet placeras i erfarenhetsklass B. För företag som uppfyller både kravet om certifiering och följer de nationella eller EU:s riktlinjer för god foderpraxis är det möjligt att placeras i riskklass A. Modellen beskrivs i Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2007:21) om offentlig kontroll av foder och animaliska biprodukter. Risk- och erfarenhetsklassificeringen resulterar i ett varierat antal kontrollbesök per anläggning och år. Kontrollfrekvensen varierar mellan 1 besök var tionde år till 18besök per år. Utifrån antalet planerade kontrollbesök, resultat från tidigare kontrollbesök samt övrig omvärldsbevakning utformas en provtagningsplan för de anläggningar som ingår i årets kontroll. Vilken provtagning som genomförs på anläggningarna beror bl.a. på typ av verksamhet och foder. Utförande av kontrollen består av två delar Foderkontrollen består av två huvuddelar; hygienkontroll och provtagning. I hygienkontrollen ingår dokumentationskontroller av företagets rutiner, egenkontroll, dokumentation av råvaru- och foderflödet, märkning av produkter samt okulär besiktning av anläggningens hygieniska status. Kontroll sker även av att anläggningens verksamhet och foderprodukter är korrekt registrerade. Vid provtagning tas prover ut på företagets foder, råvaror och i tillverkningsmiljön. Proverna skickas till SVA för analys med avseende på redlighet och säkerhet. SVA ansvarar i de fall en analys ej utförs vid SVA för att hitta och sköta kontakterna med underleverantörer. Undantag gäller för uttagna GMO-prov som skickas till Livsmedelsverket för analys. Vid redlighetsanalys tilldelas varje ämne som analyseras en poäng från 1-4 beroende på hur väl resultatet överensstämmer med det deklarerade värdet. Provet får sedan ett sammanvägt betyg baserat på de enskilda poängerna för varje ämne. Det högsta betyget för ett enskilt prov är 5 och det lägsta är 1, där 1 innebär att en avvikelse från deklarerat värde noteras. Om provet får betyget 1 ska foderleverantören lämna in ett skriftligt yttrande till Jordbruksverket över orsaken till avvikelsen tillsammans med en åtgärdsplan som redovisar hur liknande avvikelser ska kunna förhindras i framtiden. Även vid säkerhetsanalys kan proverna tilldelas ett betyg 1 eller 5 beroende på resultatet i förhållande till gräns- eller tröskelvärde. Vid säkerhetsanalys innebär betyget 1 att Jord- NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 59 bruksverket omgående inleder en utredning och att omedelbara åtgärder kan krävas från företagets sida. Veterinär gränskontroll Veterinär gränskontroll sker av animaliskt foder som importeras. Denna kontroll sker utifrån kraven i regelverket för animaliska biprodukter. Vid denna kontroll genomförs alltid en dokumentkontroll. Provtagning sker vid misstanke om osäkert foder samt som stickprovskontroll. Kontroll av foder vid gränsen I EU-kommissionens förordning (EG) nr 669/2009 om importkontroll av vegetabiliska foder ställs krav på kontroll vid gränsen vid import av vissa vegetabiliska foder från vissa länder utanför EU. Vilka foder och vilka länder som berörs framgår av förordningens bilaga I. Kontrollerna får bara ske på särskilt utsedda kontrollplatser och i Sverige finns sådana kontrollplatser i hamnarna i Stockholm, Göteborg, Helsingborg och Södertälje samt vid flygplatserna Arlanda och Landvetter. Vid denna kontroll genomförs alltid en dokumentkontroll. För ett urval av sändningarna genomförs dessutom ID-kontroll och provtagning. Hur stor andel av sändningarna som genomgår provtagning och analys, samt vilka analyser som avses, framgår av förordningens bilaga I. Innan analysen är färdig får sändningar som genomgått provtagning inte frisläppas. LÄS MER Om veterinär gränskontroll av foder innehållande animaliska biprodukter, se avsnitt 11 i del 2 av den nationella kontrollplanen. Ansvarsfördelning och intern samordning Den operativa kontrollen av foder förutom inom primärproduktionen utförs av Jordbruksverkets Kontrollenhet, som har tre kontrollanter placerade på olika orter och en samordnare som är centralt placerad. Anläggningarna fördelas geografiskt så att det ska vara möjligt att genomföra flera kontroller under en och samma dag i syfte att göra arbetet så tidseffektivt som möjligt. Kontrollen av foder samordnas även med kontrollen av anläggningar som hanterar animaliska biprodukter för att ytterligare öka effektiviteten. Enheten för CITES, foder och djurprodukter ansvarar för att utarbeta en årlig kontrolloch provtagningsplan samt de vägledningar och provtagningsinstruktioner som används i kontrollen. Kontrollenheten ansvarar för att kontroller och provtagningar utförs på ett korrekt sätt och i rätt tid, samt att dokumentera kontrollerna, rapportera tillbaka till företagen och följa upp eventuella brister samt vid behov förelägga eller åtalsanmäla företag. Kontrollenheten kan även rapportera till Enheten för CITES, foder och djurprodukter om man bedömer att ett företag ska få sin registrering eller sitt godkännande återkallat. Om avvikelser upptäcks i säkerhetsanalyser (t.ex. förekomst av salmonella, främmande ämnen eller otillåtna halter av läkemedel) lämnar Kontrollenheten över ärendet till Enheten för CITES, foder och djurprodukter för vidare utredning. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 60 3.3.3.3 Personella resurser Primärproduktionen Länsstyrelsernas resurser för den offentliga kontrollen inom sitt ansvarsområde beskrivs i avsnitt 2.7.6. Foderföretagare förutom primärproducenter Jordbruksverkets kontrollenhet ansvarar för utförande av kontrollen hos foderföretagare andra än inom primärproduktionen. Totalt uppgår de personella resurserna till ungefär 1,8 årsarbetskrafter. 3.3.3.4 IT-stöd Jordbruksverket har ett centralt register över foderleverantörer samt ett register över primärproducenter, transportörer, butiker och lager m.fl. För registrering av foderföretag i primärproduktionen finns en webbtjänst på Jordbruksverkets webbplats där foderföretagare registrerar sin anläggning. Anmälan om registrering går också att göra via blankett. En webbtjänst finns även att tillgå via Jordbruksverkets webbplats, www.jordbruksverket.se för registrering av foder samt rapportering av kvantiteter av foder för företag andra än primärproducenter. Samtliga registrerade foderanläggningar finns i ett publikt anläggningsregister på Jordbruksverkets webbplats, www.jordbruksverket.se. Rapporteringen av kontrollpunkter från kontroll inom primärproduktionen rapporteras i ett särskilt IT-baserat handläggarstöd. Rapportering av andra uppgifter om kontrollen t.ex. resurser, planering och måluppfyllnad m.m. sker via en webbenkät som länsstyrelserna besvarar och översänder till Jordbruksverket en gång per år. För planering och genomförande av foderkontroll hos foderleverantörer finns ett ITbaserat handläggarstöd. Handläggarstödet används som ett verktyg vid riskklassificeringar av anläggningar, planering av kontrollen samt hantering av kontrollresultat från provtagningar av foder. 3.3.3.5 Officiella laboratorier Enligt förordning (EG) nr 882/2004, artikel 12 ska den behöriga myndigheten utse laboratorier som får utföra analyser på prov som tagits vid den EG-rättsligt reglerade offentliga kontrollen. Myndigheten får endast utse laboratorier som använder, är bedömt och ackrediterat enligt Europeiska standarderna EN ISO/IEC 17025 om ”Allmänna kompetenskrav för provnings- och kalibreringslaboratorier”. För närvarande har Jordbruksverket utsett tre laboratorier för analys av foderprover som tagits ut i den offentliga foderkontrollen. 3.3.3.6 Finansiering av kontrollen Den operativa kontrollen av foder är helt avgiftsfinansierad för samtliga kontroller hos foderföretagare förutom kontroll av foder inom primärproduktionen som finansieras via skattemedel, förordning (2006:1165) om avgift för offentlig kontroll av foder och animaliska biprodukter). NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 61 Alla registrerade foderföretag (ej primärproducenter) betalar en årlig avgift som är framräknad för att täcka kostnaderna för kontrollen. Avgiften är uppdelad i en timavgift och en reseavgift, där timavgiften baseras på antalet planerade timmar för kontroll på respektive anläggning. Reseavgiften debiteras som en schablonavgift och är lika för alla oavsett lokalisering i landet. En reseavgift debiteras per kontrollbesök. Vid extra offentlig kontroll tillkommer avgifter utöver den årliga avgiften. 3.3.4 Utbildning och kompetensutveckling Primärproduktionen Utbildningar gällande kontroll av foder i primärproduktionen anordnas av Jordbruksverket då efterfrågan finns från Länsstyrelsen. Under hösten 2014 anordnade SVA en grundläggande utbildning inom foderområdet för Länsstyrelsens kontrollanter, där bl.a. representativ provtagning, foderhygien och risker i foder behandlades. Under 2015 kommer Länsstyrelsen i samråd med Jordbruksverket att ta fram en plan för kommande utbildningar utifrån den behovsinventering som nu genomförs. Foderföretagare förutom primärproducenter För att säkerställa kvalitet och samsyn i kontrollerna görs s.k. samkontroller med alla kontrollanter och resultatet utvärderas sedan tillsammans med kontrollanten. Varje år anordnas 1-2 utbildningsdagar för kontrollanterna inom de aktuella områden där det finns störst behov. Behovet uppfattas t.ex. genom samkontroller eller signaler från kontrollanterna eller om det visat sig att det uppstått problem inom vissa områden. Behovet kan också komma ifrån nya bestämmelser som gör att förändringar sker inom kontrollområdet. Det finns även möjligheter för inspektörerna att gå kurser i EUkommissionens regi, s.k. Better Training For Safer Food, inom tex foderlagstiftning och kontroll av HACCP. LÄS MER Om utbildning och kompetensutveckling inom livsmedelsområdet, se avsnitt 9.7 i del 3 av den nationella kontrollplanen. 3.3.5 Metoder för att säkerställa verksamhetskriterierna Verksamhetskriterierna enligt artikel 4 i kontrollförordningen säkerställs på följande sätt: Kontrollen är effektiv och ändamålsenlig Varje kontrollmyndighet ansvarar för att kontrollen är effektiv och ändamålsenlig. Till stöd för kontrollmyndigheterna tillhandahåller Jordbruksverket checklistor, vägledningar m.m. i syfte att kontrollen ska bli så effektiv och ändamålsenlig som möjligt. Resultaten från revisioner och från uppföljning och utvärdering av foderkontrollen används för att utvärdera kontrollens effektivitet och ändamålsenlighet. Resultaten kan också användas som underlag för riktade informations- och utbildningsinsatser. Inga intressekonflikter föreligger för den personal som utför kontrollen, säkerställa att den offentliga kontrollen är opartisk NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 62 Utöver reglering i förvaltningslagen och lagen om offentlig anställning, har flera myndigheter egen policy för bisysslor. För vidare läsning om jäv och andra intressekonflikter, se avsnitt 2.2.3 ovan. Tillgång till laboratoriekapacitet SVA ansvarar för att tillgodose Jordbruksverkets behov av laboratoriekapacitet för analys av foderprover tagna inom den offentliga kontrollen. I de fall SVA inte själva kan genomföra analysen, ombesörjer SVA kontakten med laboratorier som kan genomföra önskad analys. Undantag gäller för GMO-prover tagna i den offentliga kontrollen som skickas till Livsmedelsverket för analys. Länsstyrelserna ansvarar själva för upphandlingar av de laboratorietjänster som behövs för kontrollen av foder i primärproduktionen. LÄS MER Se avsnitt 3.3.5 om metoder att säkerställa verksamhetskriterierna. Tillgång till tillräckligt med personal som är väl kvalificerad och erfaren Varje kontrollmyndighet planerar sin offentliga kontrollverksamhet. I planeringen beräknas behovet av kontrollpersonal och kompetensutveckling fram. LÄS MER Om utbildning och kompetensutveckling i avsnitt 3.3.4. Lämpliga och väl underhållna utrymmen och utrustning Varje kontrollmyndighet ska säkerställa att de utrymmen och den utrustning som behövs för att genomföra kontrollverksamheten finns tillgänglig. Juridiska befogenheter En kontrollmyndighet får enligt 23 § Lag om foder och animaliska biprodukter (2006:805) meddela de förelägganden och förbud som behövs för att denna lag, eller beslut eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, ska efterlevas. I beslut om föreläggande eller förbud får kontrollmyndigheten sätta ut vite. Om någon inte rättar sig efter lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller inte följer en kontrollmyndighets föreläggande, får myndigheten besluta om rättelse på den enskildes bekostnad. I brådskande fall får ett sådant beslut meddelas utan föregående föreläggande. Skyldighet att undergå kontroll och bistå kontrollpersonalen I 21 § SFS 2006:805 finns bestämmelser om att kontrollmyndigheterna och kontrollorgan har tillträde till lokaler och att företagare ska lämna den hjälp som behövs för att kontrollen ska kunna genomföras. Beredskapsplaner Varje myndighet ska ha beredskapsplaner för krissituationer. Jordbruksverket har ett ansvar att planera och vidta förberedelser för att kunna hantera kriser inom den sektor för NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 63 vilken Jordbruksverket har ett ansvar. För att stärka beredskapen inför vissa typer av kriser har särskilda beredskapsplaner tagits fram bl.a. ”Krisberedskapsplan för händelser inom foderområdet”. LÄS MER För mer information, se kapitel 3 i del 3 av den nationella kontrollplanen. 3.3.6 Delegering av kontrolluppgifter Jordbruksverket har delegerat kontrollen av ekologiskt foder till tre kontrollorgan, Kiwa Sverige AB, Smak AB och HS Certifiering. Delegeringen är gjord med stöd av lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion och med stöd av artikel 27.5 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av förordning (EEG) nr 2092/91. 3.3.7 Stöd och samordning inom och mellan kontrollmyndigheter Jordbruksverket har det centrala ansvaret för den offentliga kontrollen av foder. Verket har även en samordnande roll för länsstyrelsernas kontroll av foder i primärproduktionen. Det innebär att Jordbruksverket lämnar råd och hjälp med att ta fram kontrollvägledningar, checklistor, underlag för risk- och erfarenhetsbedömning samt bistår med utbildning. Samordningsgrupper med representanter från berörda myndigheter och kontrollorgan finns också där frågor om kontrollen i primärproduktionen samt tvärvillkor diskuteras. SVA är rådgivande åt Jordbruksverket i foderhygienfrågor både avseende kontrollens upplägg och diagnostiken inom foderkontrollen. SVA deltar också rent operativt när specifika problem uppstår i foderanläggningar med kunskap rörande smittspårning och smittsanering. LÄS MER Om beredskapsplaner, se avsnitt 3 i del 3 av den nationella kontrollplanen. Om samordning inom Jordbruksverket, se avsnitt 3.3.3.2. 3.4 Kontroll av animaliska biprodukter och därav framställda produkter 3.4.1 Behöriga myndigheter Jordbruksverket, Livsmedelsverket, länsstyrelsen samt kommunerna är behöriga myndigheter för kontroll av animaliska biprodukter. Jordbruksverket får överlämna kontrolluppgifter till SVA. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 64 3.4.2 Rättslig grund för kontrollen De centrala nationella författningarna om animaliska biprodukter (ABP) är: Lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter. Förordningen (2006:814) om foder och animaliska biprodukter. Förordningen (2006:1165) om avgifter för offentlig kontroll av foder och animaliska biprodukter. Tillkännagivandet (2014:787) om de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen om foder och animaliska biprodukter kopplar ihop EU:s bestämmelser om foder och animaliska biprodukter med den svenska lagstiftningen. Jordbruksverket har utfärdat följande föreskrifter som berör animaliska biprodukter: Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2006:84) om befattning med animaliska biprodukter och införsel av andra produkter, utom livsmedel, som kan sprida smittsamma sjukdomar till djur och människor. Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2007:21) om offentlig kontroll av foder och animaliska biprodukter. Enligt 11 § förordningen (2006:814) om foder och animaliska biprodukter är Jordbruksverket behörig myndighet att utöva offentlig kontroll, om inte annat följer av 12-15 §§ eller regeringen beslutar något annat. Jordbruksverket får överlämna kontrolluppgifter till länsstyrelserna och SVA. Om Jordbruksverket överlämnar sådana uppgifter till någon av dessa myndigheter är den myndigheten behöriga att utöva offentlig kontroll. Kommunens ansvar för kontroll av animaliska biprodukter enligt 12 § förordningen om foder och animaliska biprodukter när det gäller: nedgrävning av animaliska biprodukter, utlämnande och transport av matavfall, kompostering av matavfall när sådan kompostering genomförs på annat sätt än genom kompostering i en av Jordbruksverket godkänd komposteringsanläggning, förvaring av animaliska biprodukter i primärproduktionen, förbränningsanläggningar som förbränner animaliska biprodukter i primärproduktionen, användning av andra organiska gödningsmedel och jordförbättringsmedel än naturgödsel och befattning med naturgödsel i primärproduktionen. Ansvaret för kontroll av animaliska biprodukter på livsmedelsanläggningar regleras genom 13 § i samma förordning. Livsmedelsverket eller kommunen är ansvarig för ABPkontrollen av dessa anläggningar. Länsstyrelserna godkänner omlastningsplatser som används vid transport. Ansvaret framgår av Jordbruksverket föreskrifter (SJVFS 2006:84) om befattning av animaliska biprodukter och införsel av andra produkter, utom livsmedel, som kan sprida smittsamma sjukdomar till djur. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 65 Genom Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2007:21) om offentlig kontroll av foder och animaliska biprodukter har ansvaret för kontroll över insamling, omlastning och transport av sådana animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är matavfall överlämnats till länsstyrelsen. 3.4.3 Organisation av kontrollen 3.4.3.1 Beskrivning av organisation av kontrollen Varje kontrollmyndighet planerar, genomför, följer upp, utvärderar och utvecklar den offentliga kontrollen inom sitt ansvarsområde. Typ av verksamhet som hanterar ABP Kontrollmyndighet foderanläggningar utfodring av vilda djur med vissa typer av animaliska biprodukter (fr o m 1 februari 2015) livsmedelsanläggningar som myndigheten har kontrollansvar över enligt livsmedelslagstiftningen Livsmedelsverket Länsstyrelsen godkännande och kontroll av omlastningsplatser nedgrävning av häst (t o m 31 januari 2015) utfodring av vilda djur med vissa typer av animaliska biprodukter (t o m 31 januari 2015) transport av animaliska biprodukter nedgrävning av häst (fr o m 1 februari 2015) livsmedelsanläggningar som myndigheten har ansvar för enligt livsmedelslagstiftningen nedgrävning av animaliska biprodukter utlämnande och transport av matavfall kompostering av matavfall som sker på annat sätt än i en av Jordbruksverket godkänd komposteringsanläggning förvaring av animaliska biprodukter i primärproduktionen förbränningsanläggningar som förbränner animaliska biprodukter i primärproduktionen användning av andra organiska gödningsmedel och jordförbättringsmedel än naturgödsel och befattning med naturgödsel i primärproduktionen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009. övriga anläggningar Jordbruksverket Kommunerna Jordbruksverket Samordning av Jordbruksverkets kontroll Den operativa kontroll av animaliska biprodukter som Jordbruksverket ansvarar för utförs av Kontrollenheten, som har tre kontrollanter placerade på olika orter och en samordnare centralt placerad. Arbetet samordnas med kontrollen av foder för att kontrollverksamheten ska bli så effektiv som möjligt, se avsnitt 3.3.3. Inför ett nytt år gör enheten för CITES, foder och djurprodukter en riskbedömning av varje företag och med den som grund utarbetas en kontrollplan som lämnas till kontrollenheten. Enheten för CITES, foder och djurprodukter ansvarar även för att utarbeta besöksrapporter, checklistor och vägledningar som används i kontrollen. Kontrollenheten ansvarar för NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 66 att kontrollerna utförs på ett korrekt sätt och i rätt tid samt att dokumentera kontrollerna, rapportera tillbaka till företagen och följa upp eventuella brister. Att förelägga eller åtalsanmäla företaget om brister som upptäcks i kontrollen tillhör också enhetens uppgifter. Kontrollenheten kan även rapportera till enheten för CITES, foder och djurprodukter om man bedömer att ett företag bör få sin registrering eller godkännande återkallat. Återkallelse görs av enheten för CITES, foder och djurprodukter. LÄS MER Om kontrollens mål, planering, genomförande och uppföljning, se kapitel 7 i del 2 av den nationella kontrollplanen. 3.4.3.2 Personella resurser De personella resurserna för Jordbruksverkets kontroll uppgår till ungefär 1,8 årsarbetskrafter, fördelat på fyra personer. Livsmedelsverket, länsstyrelserna och kommunerna ansvarar inom sina ansvarsområden för att säkerställa att det finns tillräckliga personella resurser för den offentliga kontrollen. LÄS MER Om resurser för den offentliga kontrollen, se avsnitt 2.7.1, 2.7.5 och 2.7.6. 3.4.3.3 Officiella laboratorier Prover som tas ut i den offentliga kontroll som utförs av Jordbruksverket skickas till SVA för analys. 3.4.3.4 Finansiering av kontrollen Kontrollen av animaliska biprodukter är avgiftsfinansierad. Jordbruksverket och de kommunala kontrollmyndigheterna ska ta ut en årlig avgift för att täcka kostnader för offentlig kontroll enligt Förordning (2006:1165) om avgifter för offentlig kontroll av foder och animaliska biprodukter. Avgift ska även tas ut för extra offentlig kontroll. Anläggningar som är registrerade hos Jordbruksverket och som hanterar animaliska biprodukter betalar en årsavgift baserad på det antal kontroller som företaget ska ha varje år. Avgiften är uppdelad i en timavgift och en reseavgift, där timavgiften är baserad på antalet timmar per kontroll som varje företag har. Reseavgiften är en fast kostnad som är lika för alla, oavsett placering i landet. Det utgår en reseavgift per kontroll. Vid extra offentlig kontroll tas en avgift ut per timme nedlagd tid, enligt Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2007:11) om offentlig kontroll av foder och animaliska biprodukter. 3.4.4 Utbildning och kompetensutveckling Jordbruksverkets kontroll För att säkerställa kvalitet och samsyn i kontrollerna gör samordnaren samkontroller med alla kontrollanter och resultatet utvärderas sedan tillsammans med kontrollanten. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 67 Utbildning för kontrollanterna inom aktuella områden och/eller områden där det finns mest behov anordnas efter önskemål från kontrollenheten. Behovet uppfattas t.ex. genom samkontroller eller signaler från kontrollanterna eller om det visat sig att det uppstått problem inom vissa områden. Behovet kan också komma ifrån nya bestämmelser som gör att förändringar sker inom kontrollområdet. Det finns också möjligheter för kontrollanterna att gå kurser i EU-kommissionens regi, s k Better Training For Safer Food, inom ABP-området och kontroll av HACCP. Länsstyrelsernas, kommunernas och Livsmedelsverkets kontroll Utbildning av länsstyrelsernas, kommunernas och Livsmedelsverkets kontrollpersonal sker vid behov och på förfrågan. LÄS MER Om utbildning och kompetensutveckling inom området animaliska bioprodukter, se avsnitt 9.4 i del 3 av den nationella kontrollplanen. 3.4.5 Rutiner för att säkerställa verksamhetskriterierna Beredskapsplaner Jordbruksverkets beredskapsplaner för animaliska biprodukter hanteras i beredskapsplanen för epizooti. LÄS MER Redovisning av hur övriga verksamhetskriterier enligt artikel 4 i kontrollförordningen säkerställs, se avsnitt 3.3.5. 3.4.6 Delegering av kontrolluppgifter Delegering av kontrolluppgifter till kontrollorgan enligt artikel 5 i förordning (EG) nr 882/2004 förekommer inte inom kontrollområdet. 3.4.7 Stöd och samordning inom och mellan kontrollmyndigheter För att stödja och samordna kontrollen inom ABP-området utarbetar Jordbruksverket vägledningar till Jordbruksverkets kontrollpersonal, Livsmedelverket, länsstyrelserna samt kommunerna. LÄS MER Om samordning inom Jordbruksverket, se avsnitt 3.4.3.1. Stöd och samordning rörande utbildning och kompetensutveckling, se avsnitt 3.4.4. 3.5 Kontroll av djurhälsa - smittskydd Övervakningen av sjukdomsläget vad gäller smittsamma djursjukdomar i landet görs förutom genom passiv övervakning som klinisk undersökning, obduktionsverksamhet och anmälningsplikt vid misstanke även genom aktiv övervakning, vilket innebär systematisk provtagning för specifika sjukdomar. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 68 Denna kan ske antingen obligatoriskt genom författningskrav i nationell eller EUlagstiftning som t.ex. för TSE, viss salmonellaprovtagning m.m. och är då föremål för offentlig kontroll. Kontrollen kan även ske genom frivilliga, av Jordbruksverket godkända kontroll- eller bekämpningsprogram, som syftar till ett utrota eller minska förekomsten av sjukdomar som finns i landet. Kontrollen av de frivilliga kontrollprogrammen syftar endast till att kontrollera att huvudmännen för kontrollen följer de föreskrifter och av Jordbruksverket godkända plan- och riktlinjer som styr verksamheten. För sjukdomar som normalt inte förekommer i landet sker övervakning på nationell nivå, Den årliga nationella övervakningen syftar till tidig upptäckt av epizootier och i vissa fall till att styrka frihet från sjukdom. Prover tas ut enligt en provtagningsplan som utarbetas av SVA. I de flesta fall sker detta på grundval av en riskvärdering och ändamålet med provtagningen. Då denna sjukdomsövervakning inte är kontroll av efterlevnaden av någon lagstiftning är den inte föremål för offentlig kontroll. Utöver sjukdomsövervakningen innehåller författningar och beslut inom djurhälso/smittskyddsområdet också andra åtgärder som är föremål för offentlig kontroll enligt denna plan, t.ex. smittspårning vid utbrott och uppföljande provtagning efter utbrott. 3.5.1 Rättslig grund för kontrollen Grundläggande bestämmelser om övervakning och bekämpning av djursjukdomar finns framför allt i följande författningar: Lagstiftningen om provtagning på djur: EG-bestämmelser som framgår av Tillkännagivande (2010:338) om de EUbestämmelser som kompletteras av lagen (2006:806) om provtagning på djur m.m. Lag (2006:806) om provtagning på djur m.m. Förordning (2006:815) om provtagning på djur m.m. Zoonoslagstiftningen - EG-bestämmelser som framgår av: Tillkännagivande (2006:1039) om de EG-bestämmelser som kompletteras av zoonoslagen (1999:658) Zoonoslag (1999:658) Zoonosförordning (1999:660) Epizootilagstiftningen: EG-bestämmelser som framgår av Tillkännagivande (2007:934) om de EGbestämmelser som kompletteras av epizootilagen (1999:657) Epizootilag (1999:657) Epizootiförordning (1999:659) Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2002:16) om anmälningspliktiga djursjukdomar. Lagstiftningen om kontroll av husdjur: EG-bestämmelser som framgår av Tillkännagivande (2009:913) om de EGbestämmelser som kompletteras av lagen (2006:807) om kontroll av husdjur m.m. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 69 Lag (2006:807) om kontroll av husdjur m.m. Förordning (2006:816) om kontroll av husdjur m.m. Med stöd av de grundläggande författningarna har Jordbruksverket utfärdat ett stort antal föreskrifter. En förteckning av sjukdomskontrollerna med angivande av föreskriftsstöd finns i bilaga 4. Föreskrifter om obligatorisk kontroll är som regel utfärdade med stöd av lagstiftningen om provtagning på djur och föreskrifter om frivillig kontroll med stöd av lagstiftningen kontroll av husdjur. Zoonos- och epizootilagstiftningen används vid misstanke om eller konstaterat fall av sjukdom men åberopas som stöd för ett fåtal föreskrifter, exempelvis den obligatoriska salmonellakontrollen. I de fall som Jordbruksverket driver parallella utrotningsprogram av en sjukdom, exempelvis Bovin virus diarré (BVD) löper Jordbruksverkets obligatoriska program parallellt med näringens frivilliga program. I dessa fall omfattas inte djurhållare som är anslutna till det frivilliga programmet av det obligatoriska. I andra fall kan en djurhållares medverkan i ett frivilligt hälsoprogram som bedrivs av näringen vara en faktor som inverkar på den riskbaserade offentliga kontrollen. Sverige är officiellt friförklarat från afrikansk hästpest, leukos, infektiös bovin rhinotrakeit (IBR) och brucellos hos nötkreatur samt Aujeszkys sjukdom hos gris. Genom olika övervakningsprogram kontrolleras att dessa sjukdomar inte uppträder i landet. Växa Sverige AB och Svenska Djurhälsovården utför övervakningen. LÄS MER Bilaga 4. Förteckning över sjukdomskontroller och aktuella föreskriftstöd. 3.5.2 Organisation av kontrollen Jordbruksverket och länsstyrelserna har ansvar för kontrollen av djurhälsa. SVA som är expertmyndighet inom området, utför riskvärderingar och står i de flesta fall även för diagnostiken. SVA är även nationellt referenslaboratorium för epizootiska sjukdomar, inklusive TSE och salmonella. Ansvar och rättslig grund för de obligatoriska och frivilliga kontrollerna beskrivs nedan. 3.5.2.1 Obligatoriska kontroller De flesta kontroller sker genom kontrollprogram som regleras i föreskrifter som Jordbruksverket meddelat med stöd av förordningen (2006:815) om provtagning på djur, m.m. Jordbruksverket är som huvudregel enligt 12 § i nämnda förordning behörig myndighet att utföra kontroll om det inte rör sig om Livsmedelsverkets områden (se nedan). Jordbruksverket har även rätt att delegera kontrollen till länsstyrelsen. För Jordbruksverkets del handlar det om kartläggning och kontroll av smittsamma djursjukdomar och åtgärder för att förebygga och hindra spridning av smittsamma djursjukdomar. Jordbruksverket får meddela föreskrifter om hur offentlig kontroll ska bedrivas och om skyldighet för en kontrollmyndighet eller ett kontrollorgan som anlitas i den of- NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 70 fentliga kontrollen att lämna information till Jordbruksverket om den kontrollverksamhet som bedrivs. Enligt 13 och 14 §§ förordningen om provtagning på djur m.m. är Livsmedelsverket behörig myndighet att utöva offentlig kontroll i vissa fall. Livsmedelsverkets ansvarsområde gäller i korthet kontroll av restsubstanser och andra ämnen i djur och djurprodukter samt de kontroller och provtagningar som genomförs av Livsmedelsverkets officiella veterinärer och assistenter. LÄS MER Om kontroll av TSE, se avsnitt 10 i del 2 av den nationella kontrollplanen. Jordbruksverket får enligt 15 § samma förordning överlåta åt länsstyrelserna att utöva offentlig kontroll och att i sådana fall utföra de kontrolluppgifter som ankommer på den behöriga myndigheten. Länsstyrelserna är även genom 10 § förordningen (2006:816) om kontroll av husdjur behörig myndighet att utföra den offentliga kontrollen av seminverksamhet och kontroll av tuberkulos hos kron- och dovhjortar i hägn. Obligatoriska kontroller regleras också av epizooti- och zoonoslagstiftningen. Den obligatoriska salmonellakontrollen är meddelad med stöd av zoonosförordningen (1999:660). Det är länsstyrelsen som är behörig myndighet att utföra offentlig kontroll enligt både epizooti- och zoonoslagstiftningen. Förutom vid den obligatoriska salmonellakontrollen träder lagstiftningen företrädesvis in vid misstanke om eller konstaterat fall av epizootisk eller zoonotisk sjukdom. Ansvar för offentlig kontroll av den obligatoriska kontrollen Länsstyrelserna utövar offentlig kontroll för leukos- och BVD- övervakningen samt smittskyddsmässiga villkor för hållande av hjort i hägn samt för hållande av andra klövdjur och hästdjur i sambete med hjort i hägn. Länsstyrelserna utövar även offentlig kontroll av seminverksamhet. När det gäller salmonellakontrollen för fjäderfä och ägg ska salmonellaprover tas med angivna intervall av djurägare och vid vissa tillfällen av veterinär. Det laboratorium som analyserar proverna ska föra journal som fyra gånger per år ska insändas till respektive länsstyrelse. Länsstyrelserna i sin tur rapporterar till Jordbruksverket. Uttagning av prover avseende förekomst av TSE: Livsmedelsföretagare som driver ett slakteri ansvarar för att nödvändiga prover tas. Jordbruksverket utser provtagningspersonal på slakterierna. På destruktionsanläggningarna och vid obduktion på laboratorier sker motsvarande provtagning av ansvarig veterinär. Officiell veterinär förordnad av Jordbruksverket utövar kontroll när det gäller hälsoövervakning av fjäderfä. Den officiella veterinären ska före den 1 mars varje år avge rapport till länsveterinären, för vidare befordran till Jordbruksverket, om i vilka anläggningar kontrollbesök har skett. Om ett besök har gett anledning till anmärkning ska detta omedelbart anmälas till Jordbruksverket. Offentlig kontroll vid vattenbruk: Den offentliga smittskyddskontrollen vid vattenbruk är riskbaserad och utförs av Jordbruksverket. Offentlig kontroll har utförts med NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 71 Jordbruksverket som huvudman sedan 1 januari 2014. De operativa kontrollerna utförs av specialutbildade distriktsveterinärer. Alla typer av vattenbruksanläggningar omfattas av kontrollerna men beroende på riskklass sker kontrollerna med olika frekvens och omfattning. Den offentliga kontrollen omfattar: o Provtagning avseende sjukdomarna IHN, VHS, ILA, SVC, BKD och IPN. Vid misstanke om annan anmälningspliktig sjukdom kan andra prover tas. o Kontroll av journaler o Kontroll av åtgärdsplan o Kontroll av anläggningen En åtgärdsplan ska tas fram av verksamhetsansvariga på vattenbruksanläggningen tillsammans med en veterinär eller annan djurhälsoinspektör. Åtgärdsplanen ska beskriva hur man arbetar med biosäkerhet och hygien på anläggningen. 3.5.2.2 Frivilliga kontroller Jordbruksverket är generellt behörig myndighet för frivillig hälsokontroll med undantag för hälsokontroll avseende maedi visna hos får, där länsstyrelserna är behöriga myndigheter. I 8-10 §§ förordningen (2006:816) om kontroll av husdjur m.m. regleras vilka myndigheter som är behöriga myndigheter att utöva offentlig kontroll. Jordbruksverket får ge organisationer på jordbruksnäringens område eller andra sammanslutningar rätt att anordna frivillig hälsokontroll (1 och 3 §§ ovan nämnda förordning). Jordbruksverket får med andra ord utse en huvudman för kontrollen. Innan kontrollen anordnas ska Jordbruksverket godkänna plan- och riktlinjer för verksamheten. Några viktiga punkter i en sådan plan är att kontrollen ska bedrivas konkurrensneutralt, att den hålls öppen för alla och att förvaltningslagen tillämpas. Kontroller och provtagningar rapporteras till Jordbruksverket enligt de plan- och riktlinjer som verket godkänt för respektive kontrollprogram. Denna kontrollverksamhet omfattas inte av den offentliga kontrollen. De frivilliga kontrollprogrammen beskrivs närmare på Jordbruksverkets webbplats www.jordbruksverket.se. 3.5.2.3 Registrering och märkning av djur Ur ett smittskyddsperspektiv är registrering och märkning av djur centralt för smittspårning. Jordbruksverkets registerenhet ansvarar för regelverket omkring märkning och registrering av djur. Regelverket utgörs av EU-lagstiftning i form av förordning 1760/2000 och 911/2004 för nötkreatur, förordning 21/2004 för får och getter samt direktiv 2008/71/EG för grisar. Länsstyrelsen ska årligen utföra ett visst antal kontroller av besättningarna. När nötkreatur utan unika identiteter påträffas ska kontrollresultatet enligt kontrollinstruktionen sändas till Registerenheten som utreder ärendet i enlighet med förordning 494/98 om administrativa minimipåföljder m.m. Även anmälningar om andra omärkta djurslag utreds. Kontrollenheten på Jordbruksverket ansvarar för utformningen av kontrollinstruktionen. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 72 3.5.2.4 Personella resurser Myndigheterna och de aktuella huvudmännen ansvarar för att det finns tillräckligt med personal med rätt kompetens för att utföra kontrollen. LÄS MER Om Livsmedelsverkets och länsstyrelsernas resurser för den offentliga kontrollen, se avsnitten 2.7.1 och 2.7.5. 3.5.2.5 Finansiering av kontrollen TSE-kontrollen är kostnadsmässigt och antalsmässigt den mest omfattande av de kontroller som görs i Sverige med ett krav från EU. Därutöver provtar Sverige även för ett antal andra djursjukdomar enligt de krav som EU ställer. Jordbruksverket beviljar bidrag till bekämpande och övervakning av djursjukdomar till de aktuella huvudmännen och organisationerna. Offentlig kontroll av vattenbruk finansieras av avgifter från kontrollobjekten, det vill säga vattenbrukarna. Avgiften är uppdelad i tre delar; administrativ kostnad, veterinärens kostnad och analyskostnaden för proverna som tagits. Beroende på vilken riskklass som vattenbruksanläggningen är placerad i kan kontrollen kosta från 1100kr/år upp till cirka 25 000kr/år. Den största delen av kostnaden utgörs av analyskostnader. 3.5.2.6 IT-stöd Jordbruksverket är ansvarigt för att systemen för märkning, journalföring och rapportering av djur sker enligt EU:s regler. Regelverket omfattar alla nötkreatur, grisar, får och getter i Sverige. Kontrollerna utförs av länsstyrelsen. Till grund för kontrollen finns riktlinjer från Jordbruksverket i form av en kontrollinstruktion som årligen ges ut i en ny version. Anläggningar med värphöns och andra fjäderfä är i vissa fall skyldiga att registrera sig i Jordbruksverkets register över produktionsplatser. För nötkreatur finns en central databas dit alla födslar och förflyttningar av djur ska göras. För grisar finns en central databas dit alla förflyttningar av djur ska registreras. En förflyttningsdatabas för får och getter finns även i drift. 3.5.3 Utbildning och kompetensutveckling De organisationer som utsetts som huvudmän för de frivilliga kontrollerna svarar för att de personer som utför kontrollerna har den kompetens som behövs för kontroll eller övervakning och att de fortbildas. För fortbildning av berörd personal på kontrollmyndigheterna eller andra utsedda personer eller organisationer ansvarar Jordbruksverket. Jordbruksverket ansvarar till viss del även för utbildningen av den personal som jobbar vid gränskontrollstationerna. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 73 3.5.4 Metoder för att säkerställa verksamhetskriterierna Verksamhetskriterierna enligt artikel 4 i kontrollförordningen säkerställs på följande sätt: Kontrollen är effektiv och ändamålsenlig Varje kontrollmyndighet ansvarar för att kontrollen är effektiv och ändamålsenlig. Till stöd för kontrollmyndigheterna tillhandahåller Jordbruksverket checklistor, vägledning m.m. i syfte att kontrollen ska bli så effektiv och ändamålsenlig som möjligt. För den frivilliga kontrollen ansvarar varje huvudman för att kontrollen är effektiv och ändamålsenlig. Resultaten från revisioner och från uppföljning och utvärderingen av kontrollen används för att se till att kontrollen är effektiv och ändamålsenlig. Resultaten kan också användas till riktade informations-, och utbildningsinsatser. Inga intressekonflikter föreligger för den personal som utför kontrollen, säkerställa att den offentliga kontrollen är opartisk Utöver reglering i förvaltningslagen och lagen om offentlig anställning, har flera myndigheter egen policy för bisysslor. LÄS MER Om jäv och andra intressekonflikter, se avsnitt 2.2.3 ovan. Tillgång till laboratoriekapacitet Kontrollmyndigheterna ansvarar för upphandling av de laboratorietjänster som behövs för kontrollen. Tillgång till tillräckligt med personal som är väl kvalificerad och erfaren Varje kontrollmyndighet planerar sin offentliga kontrollverksamhet. I planeringen beräknas behovet av kontrollpersonal och kompetensutveckling fram. För den frivilliga kontrollen ansvarar varje huvudman för lokaler och utrustning. Lämpliga och väl underhållna utrymmen och utrustning Varje kontrollmyndighet tillhandahåller de utrymmen och utrustning som myndigheten behöver i kontrollverksamheten. För den frivilliga kontrollen ansvarar varje huvudman för lokaler och utrustning. Juridiska befogenheter En kontrollmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att denna lag, eller beslut eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, ska efterlevas. Detta regleras i respektive lag och förordning, se rättslig grund för kontrollen ovan. I beslut om föreläggande eller förbud får kontrollmyndigheten sätta ut vite. Om någon inte rättar sig efter lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller inte följer en kontrollmyndighets föreläggande, får myndigheten besluta om rättelse på den enskildes bekostnad. I brådskande fall får ett sådant beslut meddelas utan föregående föreläggande. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 74 Skyldighet att undergå kontroll och bistå kontrollpersonalen I respektive lag och förordning finns bestämmelser om att kontrollmyndigheterna har tillträde till lokaler och att företagare ska lämna den hjälp som behövs för att kontrollen ska kunna genomföras. Beredskapsplaner Varje myndighet ska ha beredskapsplaner för krissituationer. Jordbruksverket har ett ansvar att planera och vidta förberedelser för att kunna hantera kriser inom den sektor för vilken Jordbruksverket har ett ansvar. För att stärka beredskapen inför vissa typer av kriser har särskilda beredskapsplaner tagits fram, bl.a. ”Krisberedskapsplan för händelser inom foderområdet”. LÄS MER Om beredskap, se kapitel 3 i del 3 av den nationella kontrollplanen. 3.5.5 Stöd och samordning inom och mellan kontrollmyndigheter SVA utför riskvärderingar och Jordbruksverket genomför riskhantering medan båda myndigheterna utifrån sina utgångspunkter genomför riskkommunikation. SVA ger stöd till Jordbruksverket med expertutlåtanden vid smittskyddsfrågor av mer komplicerad natur och bistår Jordbruksverket vid utarbetande av kontroll- och bekämpningsprogram inklusive utveckling av diagnostik. Jordbruksverket beslutar, efter samråd med SVA, om sjukdomsövervakning som årligen genomförs i landet. SVA ger också Jordbruksverket stöd i EU-arbetet och vid bedömningar av förslag till nya OIE (Organization for Animal Health)-bestämmelser. 3.6 Kontroll av djurskydd 3.6.1 Behöriga myndigheter Länsstyrelsen är behörig myndighet att utöva offentlig djurskyddskontroll. Livsmedelsverket ansvarar för viss djurskyddskontroll på slakterierna. Generalläkaren är behörig myndighet inom Försvarsmakten. Jordbruksverket är samordnande central myndighet som ger råd, stöd och vägledning till kontrollmyndigheterna. Nationellt centrum för djurvälfärd bistår Jordbruksverket, Livsmedelsverket och länsstyrelserna med vetenskaplig och teknisk sakkunskap. 3.6.2 Rättslig grund för kontrollen Grundläggande bestämmelser om djurskyddskontroll i allmänhet finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004, samt i djurskyddslagen (1988:534) och djurskyddsförordningen (1988:539) och de föreskrifter som är utfärdade med stöd av denna lagstiftning. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 75 Grundläggande bestämmelser om kontroll av djurtransporter finns i artikel 14-16, 2023, 26 och 27 i Rådets förordning (EG) nr 1/2005 och om ändring av direktiven 64/432/EEG, 93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/97. Enligt Statens Jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om transporter av levande djur (SJVFS 2010:2, Saknr L) är länsstyrelser operativ kontrollmyndighet för djur- och smittskydd vid transport. I artikel 5 och bilaga I i förordning (EG) nr 854/2004 samt 32 a och 61 §§ djurskyddsförordningen finns grundläggande bestämmelser om de uppgifter från djurskyddssynpunkt som en officiell veterinär vid slakteri har. Enligt 61 § djurskyddsförordningen utför Livsmedelsverket, genom de officiella veterinärerna och de officiella assistenterna på slakterier, de djurskyddskontroller som ankommer på officiell veterinär och officiell assistent enligt förordning (EG) 854/2004. Av 24 § djurskyddslagen (1988:534) framgår att den offentliga kontrollen av efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som meddelats med stöd av EG-bestämmelserna utövas av länsstyrelserna och andra statliga myndigheter i enlighet med vad regeringen bestämmer. Enligt 59 § djurskyddsförordningen (1988:539) är länsstyrelserna den behöriga myndigheten att utöva offentlig kontroll. Länsstyrelser får komma överens om att överföra offentlig kontroll av viss verksamhet mellan sig. Jordbruksverket samordnar övriga kontrollmyndigheters verksamhet och ger stöd, råd och vägledning till dem, enligt 63 § djurskyddsförordningen (1988:539). 3.6.3 Organisation av kontrollen Ansvarsfördelning Djurskyddskontrollen utövas i dag på regional och central nivå. Jordbruksverket har ansvar för att vägleda, stödja och samordna regionala kontrollmyndigheter. Ansvaret ligger på Jordbruksverkets avdelning för djurskydd och hälsa. Länsstyrelsen ansvarar för den operativa, offentliga kontrollen. Det innebär i första hand en regelbunden, rutinmässig djurskyddskontroll, men även projektinriktad kontroll och kontroll efter anmälan om bristande efterlevnad av djurskyddslagstiftningen samt vid misstanke om brott mot djurskyddslagstiftningen, ansvarar för vissa beslut om tillståndsprövning t.ex. beslut om tillstånd för den som yrkesmässigt eller i större omfattning håller, föder upp, upplåter, säljer eller tar emot sällskapsdjur för förvaring eller utfodring i enlighet med 16 § djurskyddslagen (1988:534), ansvarar för att besiktiga djurhållningen vid cirkusar innan den första föreställningen för året, beslutar om förprövning och prövning i efterhand av stallbyggnader och andra utrymmen för djur, beslutar om godkännande av anläggningar för offentlig förevisning av djur. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 76 Offentlig kontroll av transport av djur sjövägen mellan olika län utövas av den länsstyrelse från vilken sjötransporten utgår i enlighet med 60 § djurskyddsförordningen (1988:539). Den operativa kontrollen utförs huvudsakligen i form av inspektioner av djurhållningen hos lantbruksföretag, slakterier och andra som håller livsmedelsproducerande djur inklusive transport av djur. I kontrollmyndighetens uppgifter ingår även t.ex. kontroll av zoobutiker, hållande av försöksdjur, hund- och kattpensionat, cirkusar, fiskodlingar, djurparker och i samband med djurskyddsanmälningar mot privatpersoner som håller olika typer av sällskapsdjur. Livsmedelsverket ansvarar för delar av den operativa kontrollen på slakterier. Det innebär i första hand regelbunden, rutinmässig djurskyddskontroll av slakterierna, men även händelsestyrda djurskyddskontroller av såväl slakterier som primärproduktionen (transport och djurägare). Livmedelsverket underrättar länsstyrelsen om djurskyddsbrister på slakteriet i de fall rättelse inte sker och om samtliga djurskyddsbrister gällande primärproduktionen, är ansvarig för godkännande av slakteristall vid nygodkännanden och vid betydande ändringar av slakteristall. Central vägledning och samordning I Jordbruksverkets föreskrifter om offentlig djurskyddskontroll, saknr L 44, anges att kontrollerna ska utföras efter en riskklassificering. Riktlinjer för hur riskklassificeringen ska utföras beslutas av Jordbruksverket. Föreskrifterna innehåller även regler om hur kontrollen ska bedrivas. Vid sidan av de riskbaserade kontrollerna ska kontrollobjekt kontrolleras om det finns anledning att anta att djurskyddsbestämmelserna inte efterlevs. Utförd kontroll dokumenteras av kontrollmyndigheten. Registrering av kontrollresultat sker i Djurskyddskontrollregistret (DSK). Jordbruksverket äger och förvaltar registret. Jordbruksverket har, som central kontrollmyndighet, tillsammans med länsstyrelserna tagit fram en gemensam målbild för djurskyddskontrollen. Med en gemensam målbild säkerställs samordningen mellan kontrollmyndigheterna. I syfte att nå en enhetlig, effektiv och ändamålsenlig djurskyddskontroll finns också allmänna vägledningar som generellt beskriver hur en djurskyddskontroll bör utföras. 3.6.3.1 Personella resurser Varje kontrollmyndighet ansvarar för att kraven i kontrollförordningen angående personella resurser efterlevs. De behöriga myndigheternas resurser för djurskyddskontroll beskrivs i kapitel 2. 3.6.3.2 IT-system Det finns en nationell databas för djurskyddskontrollen (DSK) som förvaltas av Jordbruksverket. Livsmedelsverket har ett eget elektroniskt systemstöd där samtliga av Livsmedelsverkets kontroller, inklusive djurskyddskontroller, hanteras och diarieförs. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 77 Jordbruksverket har utvecklat en interaktivt elektronisk kommunikationsplattform, handläggarstödet för djurskydd och djurhälsa, Ciceronen. Handläggarstödet innehåller bl.a. processbeskrivningar för djurskyddskontrollen, lagstiftningsvägledande yttranden samt frågor och svar i syfte att nå en mer samordnad, likriktad och rättsäker djurskyddskontroll. Mjukvara för Mobil djurskyddskontroll är levererad till Länsstyrelsernas IT-enhet för installation på handdatorerna. DSK är vidareutvecklat och anpassat för att stödja mobil djurskyddskontroll med handdator. Jordbruksverket har lagt utökade resurser på registervård för att bl.a. öka effektiviteten och tillförlitligheten av uppgifterna i DSK. För att inmatning av information i DSK ska ske på ett likartat sätt och bygga på samsyn ges vägledning till länsstyrelserna. 3.6.4 Finansiering av kontrollen Djurskyddskontrollen är i huvudsak anslagsfinansierad. Djurhållaren betalar dock en avgift för extra offentlig kontroll enligt bestämmelserna i L44. 3.6.5 Utbildning och kompetensutveckling Kompetensinventering och kompetensutvecklingsplaner I Jordbruksverkets föreskrifter om offentlig djurskyddskontroll (L 44) finns hänvisningar till var det framgår vilka ämnesområden den som arbetar med offentlig kontroll ska vara utbildad i. Kontrollmyndigheterna ansvarar för att kontrollpersonalen fortlöpande utvecklar sina kunskaper. Arbetsgivaren ska upprätta individuella kompetensutvecklingsplaner. Planerna ska anpassas efter det kompetensbehov som kontrollmyndigheten har, bl.a. genom att ta hänsyn till den djurhållning som bedrivs inom myndighetens geografiska verksamhetsområde. Planerna ska utvärderas regelbundet och korrigeras vid behov. LÄS MER Om utbildning och kompetensutveckling inom djurskyddsområdet, se avsnitt 9.6 i del 3 av den nationella kontrollplanen. 3.6.6 Metoder för att säkerställa verksamhetskriterierna Verksamhetskriterierna enligt artikel 4 i kontrollförordningen säkerställs på följande sätt: Kontrollen är effektiv och ändamålsenlig Jordbruksverket tillhandahåller vägledningar och checklistor för djurskyddskontroll av olika typer av djurhållningar, t.ex. för livsmedelsproducerande djur som nötkreatur och grisar som harmoniserar med de krav som ställs i de s.k. tvärvillkoren. Det finns också vägledningar och checklistor för icke livsmedelsproducerande djur, t.ex. sällskapsdjur, offentlig förevisning och försöksdjur. Hög kvalitet och enhetlighet nås bl.a. genom Jordbruksverkets vägledningar, yttranden, processbeskrivningar samt genom satsningar på utbildning, kalibrering och likriktning av kontrollen. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 78 Syftet är att kontrollen ska bli så effektiv och ändamålsenlig som möjligt. Genom att länsstyrelserna rapporterar in resultaten av sina djurskyddskontroller till den nationella databasen (DSK) kan kontrollen följas upp och utvärderas. Utifrån detta kan sedan informations- och utbildningsinsatser göras riktade. Ingen intressekonflikt föreligger för den personal som utför offentlig kontroll, den offentliga kontrollens opartiskhet Utöver reglering i Förvaltningslagen och Lagen om offentlig anställning, har flera myndigheter egen policy för bisysslor. LÄS MER Om jäv och andra intressekonflikter, se avsnitt 2.2.3 ovan. Om strategier för kompetensutveckling, se avsnitt 9.6 i del 3 av den nationella kontrollplanen. Tillgång till tillräckligt med personal som är väl kvalificerad och erfaren Av 10 § i Statens jordbruksverks föreskrifter om offentlig djurskyddskontroll (SJVFS 2088:67 Saknr L44) framgår att den personal som utför offentlig kontroll ska, utöver kraven 24 § andra stycket djurskyddslagen och i artikel 6 i förordning (EG) nr 882/2004, ha behövlig kompetens inom djurskyddslagstiftningen och bedömning av bristande efterlevnad av djurskyddslagstiftningen. För att säkerställa kraven i föreskrifterna gör länsstyrelserna kompetensinventeringar och behovsanalyser för att planera kompetensutvecklingsåtgärder och möta behovet. Jordbruksverket samordnar kompetensutvecklingsåtgärder samt anordnar utbildningar för kontrollpersonalen. Lämpliga och väl underhållna utrymmen och utrustning Utrymmen och utrustning som djurskyddsinspektören behöver i kontrollverksamheten tillhandahålls av den behöriga kontrollmyndigheten. Juridiska befogenheter En kontrollmyndighet får enligt 26 § djurskyddslagen (1988:534) meddela de förelägganden och förbud som behövs för att denna lag, eller beslut eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen ska efterlevas. I beslut om föreläggande eller förbud får kontrollmyndigheten sätta ut vite. Om någon inte rättar sig efter lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller inte följer en kontrollmyndighets föreläggande, får myndigheten besluta om rättelse på den enskildes bekostnad. I brådskande fall får ett sådant beslut meddelas utan föregående föreläggande. Skyldighet att undergå inspektion och bistå kontrollpersonalen En kontrollmyndighet har med stöd av 27 § djurskyddslagen (1988:534) rätt att ta del av handlingar och få tillträde till djurstallar. Kontrollmyndigheten har också rätt att, i den utsträckning som behövs för kontrollen, på begäran få upplysningar och ta del av hand- NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 79 lingar, och få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen där djur hålls eller som berör djurhållningen och där besiktiga djuren, göra undersökningar och ta prover. Beredskapsplaner Det finns inga särskilda beredskapsplaner för djurskydd. Djurskydd ingår som en del i kontrollområden där beredskapsplaner finns. Vid åtgärder som vidtas vid t.ex. utbrott av smittsam djursjukdom tas alltid hänsyn till djurskyddslagen. 3.6.7 Stöd och samordning inom och mellan kontrollmyndigheter Personal som arbetar med smittskydds-, djurskyddskontroll eller förprövning sitter oftast geografiskt nära varandra på myndigheterna vilket underlättar samordning av kontrollerna. För att likrikta och samordna djurskyddskontrollen arbetar kontrollmyndigheterna med ett flertal olika instrument. Jordbruksverket följer kontinuerligt upp och uppmärksammar områden där samordning kan göras för att få en så effektiv och ändamålsenlig offentlig kontroll som möjligt, bl.a. genom att antal kontrollbesök hos djurhållaren minimeras. Jordbruksverket stödjer och samordnar kontrollverksamheten genom att bl.a. ta fram verksamhetsstödjande dokument såsom kontrollvägledningar, yttranden och checklistor. Jordbruksverket besvarar även frågor samt anordnar gemensamma fortbildnings-, informations- och samordningsträffar för personal vid länsstyrelserna som handlägger djurskyddsfrågor. Jordbruksverket och länsstyrelserna har tillsammans genomfört omfattande åtgärder för att samordna och likrikta kontrollverksamheten. Även Livsmedelsverket deltar i detta arbete när det gäller de delar av den operativa djurskyddskontrollen på slakterier som utförs av Livsmedelsverkets personal. Jordbruksverket har bl.a. tagit fram kontrollvägledningar och checklistor för djurskyddskontrollernas genomförande. Uppföljning och utvärdering av kontrollerna sker med hjälp av IT-systemet DSK. Vid sidan av detta har Jordbruksverket ett generellt ansvar att samordna övriga kontrollmyndigheters arbete, i enlighet med 24 a § djurskyddslagen och 63 § djurskyddsförordningen. Detta sker genom att ta fram gemensamma blanketter för kontrollverksamhet, ta fram informationsmaterial, t.ex. broschyrer, webbinformation m.m., belysa aktuella juridiska frågor i rättsutredningar, stödja utvecklingen av system som underlättar kontroll (t.ex. djurskyddskontrollregistret). Länsstyrelserna har olika gemensamma forum för samordning av djurskyddskontrollen, bl.a. nätverket för djurskydd och veterinära frågor, länsjuristmöten och länsrådsträffar. Jordbruksverket deltar i dessa möten vid behov. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 80 Jordbruksverket, Livsmedelsverket och länsstyrelserna har en samrådsgrupp för slakt och avlivning, som har regelbundna möten. Jordbruksverket och länsstyrelserna bildade under 2012 ett samverkansråd för djurskyddskontrollen, Rådet för djurskyddskontroll. Rådet bildades på uppdrag av regeringen, med representanter från länsstyrelserna och Jordbruksverket. Rådets uppgifter är bl.a. att löpande samordna strategiska frågor som rör djurskyddskontrollen genom att förbättra system och samordning. I uppdraget ingår även att verka för en effektiv, likvärdig och rättssäker djurskyddskontroll. 3.7 Offentlig kontroll av växtskadegörare 3.7.1 Behöriga myndigheter Jordbruksverket utför den offentliga kontrollen av växtskadegörare. Dessutom utför länsstyrelserna offentlig kontroll vid uppföljning av konstaterade fall av vissa reglerade växtskadegörare. 3.7.2 Rättslig grund för kontrollen Av 6 § växtskyddsförordningen framgår att regeringen gett Jordbruksverket ansvaret att leda och samordna bekämpningen av vissa växtskadegörare. Det innebär att Jordbruksverket är den ansvariga myndigheten på växtskyddsområdet. Befogenheter för genomförande av den officiella kontrollen finns angivna i växtskyddslagen och i växtskyddsförordningen. Enligt 6 § växtskyddsförordningen får Jordbruksverket föreskriva om länsstyrelsens medverkan vid bekämpning av växtskadegörare. Länsstyrelsernas ansvar för att följa upp konstaterade fall av vissa reglerade växtskadegörare framgår av Jordbruksverkets föreskrifter2 om bekämpning av ljus ringröta på potatis, Ralstonia solanacearum och potatiskräfta. 3.7.3 Organisation av kontrollen Den offentliga kontrollen av växtskadegörare är fördelad på två av Jordbruksverkets avdelningar: växt- och miljöavdelningen och kontrollavdelningen. Kontrollarbetet genomförs i huvudsak vid kontrollavdelningens regionala kontor. Länsstyrelserna har dessutom en roll vid uppföljning av påträffade fall av vissa allvarliga skadegörare på potatis (se avsnitt 3.7.2). Den offentliga kontrollen av växtskadegörare består av följande delar: Gränskontroll, med växtskyddskontroll vid import och inför export. 2 25 och 26 §§ Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 2007:27) om bekämpning av ljus ringröta på potatis, 27 och 28 §§ (SJVFS 2007:26) om bekämpning av skadegöraren Ralstonia solanacearum och 16 § (SJVFS 2004:20) om bekämpning av potatiskräfta NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 81 Produktionskontroll av - företag som producerar växter eller växtprodukter som ska vara försedda med växtpass vid förflyttning på den inre marknaden, - sågverk som producerar värmebehandlat virke, - företag som producerar träemballage enligt ISPM 153. Inventeringar för att verifiera de svenska skyddade zonerna samt andra inventeringar som Sverige har att genomföra enligt EU:s rättsakter inom området offentlig kontroll av växtskadegörare. Stickprovskontroller i syfte att kontrollera att kraven i direktiv 2000/29/EG följs. Till detta kommer uppföljning av Jordbruksverkets beslut om bekämpning till följd av påträffade fall av allvarliga växtskadegörare. Gränskontroll – Växtskyddskontroll vid import Växtskyddskontroll vid import genomförs av de produkter som omfattas av krav på sundhetscertifikat och som importeras direkt över svensk gräns från tredje land eller som transiterats till landet från annat EU-land. Kontrollen indelas i tre moment: dokumentkontroll, identitetskontroll och sundhetskontroll. Enligt direktiv 2000/29/EG ska växtskyddskontroll vid import göras av samtliga sändningar som innehåller växter eller växtprodukter som omfattas av detta regelverk. Det finns dock möjlighet att tillämpa reducerad inspektionsfrekvens för vissa sändningar som specificeras i en EU-förordning4. Sverige tillämpar de inspektionsfrekvenser som medges i direktiv 2000/29/EG och förordning (EG) nr 1756/2004. Vidare kontrollerar Jordbruksverket att träemballage som används vid transport av alla slags varor vid import till EU uppfyller krav på behandling mot skadegörare, barkfrihet och märkning i enlighet med den internationella standarden för träemballage ISPM 15. Kontrollen utförs som stickprovskontroll i samband med annan importkontroll. Sedan den 1 juli 2013 genomförs dessutom en EU-gemensam satsning på extra kontroller av träemballage i sändningar av vissa stenprodukter från Kina5. Gränskontroll – Växtskyddskontroll inför export I de fall mottagarlandet kräver att en vara ska åtföljas av sundhetscertifikat genomför Jordbruksverket växtskyddskontroll inför exporten. Kontrollen genomförs på beställning av exportören och innebär att verket kontrollerar att importlandets krav är uppfyllda samt utfärdar ett sundhetscertifikat. Produktionskontroll av företag som producerar växter eller växtprodukter som ska vara försedda med växtpass 3 FAO:s internationella standard för fytosanitära åtgärder nr 15 om riktlinjer för reglering av träemballage i internationell handel 4 Kommissionens förordning (EG)1756/2004 om angivande av detaljerade villkor för det bevismaterial som krävs samt kriterier för slag och nivåer för att minska växtskyddskontrollerna för vissa växter, växtprodukter eller andra föremål som anges i bilaga V del B till rådets direktiv 2000/29/EG 5 Kommissionens genomförandebeslut 2013/92/EU om tillsyn, växtskyddskontroller och åtgärder som ska vidtas vad gäller träemballage som används vid transport av vissa varor med ursprung i Kina NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 82 För de växter och växtprodukter som utgör störst risk för spridning av allvarliga skadegörare vid förflyttning inom EU finns krav på att dessa ska åtföljas av en märkning, ett s.k. växtpass. Växtpasset visar att växten producerats i ett företag som ingår i den offentliga kontrollen. Vid eventuella konstaterade fall av allvarliga växtskadegörare ger denna märkning också möjlighet att spåra smittans ursprung. Cirka 250 företag är godkända för att utfärda växtpass och är registrerade av Jordbruksverket. Verksamheten styrs dels utifrån krav i artikel 6.5.c i direktiv 2000/29/EG och dels utifrån en riskbedömning av såväl verksamhetens art som omfattning. Förökningsmaterial av växter med stor risk ges högre prioritet jämfört med andra med lägre risk, t.ex. produktion av färdigvaror, vilket leder till hög respektive låg inspektionsfrekvens. Tillgänglig information om olika växters sundhetsstatus i olika ursprungsländer ger ytterligare underlag för prioritering av inspektionsinsatserna. Produktionskontroll av sågverk som producerar värmebehandlat virke och företag som producerar träemballage enligt ISPM 15 Värmebehandling (HT) av trä till 56oC i träets kärna i minst 30 minuter, eller värmetorkning (KD) där samma värmebehandling kombineras med torkning till högst 20 % fuktkvot utgör idag allmänt accepterade metoder för att minska risken att allvarliga växtskadegörare sprids med trä. Sådan behandling är ett krav hos många av Sveriges exportländer. Träemballage som ska användas i internationell handel ska vara behandlat och tillverkat av barkat trä. Företag som vill ha möjlighet att märka sitt trä eller träemballage med sundhetsintyg som intygar att värmebehandling eller värmetorkning är genomförd kan söka tillstånd hos Jordbruksverket. Alla godkända företag är registrerade hos Jordbruksverket och står under regelbunden kontroll. Cirka 800 företag är godkända för denna märkning. De godkända företagen kontrolleras minst en gång per år. Inventeringar Som EU-land ska Sverige årligen genomföra inventeringar av de skadegörare för vilka Sverige har s.k. skyddade zoner samt genomföra andra inventeringar i enlighet med EU:s rättsakter inom offentlig kontroll av växtskadegörare. Syftet är att säkerställa att villkoren för att få upprätthålla det extra krav som de skyddade zonerna innebär fortfarande är uppfyllda. Omfattningen av inventeringarna rapporteras årligen till EU-kommissionen. Stickprovskontroller Enlig artikel 12 i direktiv 2000/29/EG ska medlemsstaterna genomföra stickprovskontroller, utan åtskillnad på grund av växternas ursprung, för att säkerställa att bestämmelserna i direktivet följs. Särskild fokus ska läggas på de växter som ska vara försedda med växtpass. Kontrollerna ska vara riktade om det har framkommit uppgifter som tyder på att kraven i direktivet inte är uppfyllda. Kontroller av detta slag görs dels på försäljningsställen som inte är registrerade av Jordbruksverket men också i samband med någon av de ovan beskrivna kontrollerna eller NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 83 tillsammans med kvalitetskontrollen av färska frukter och grönsaker. Stickprovskontroller görs också av träemballage i enlighet med denna bestämmelse. Bekämpning av växtskadegörare När en allvarlig växtskadegörare påträffas beslutar Jordbruksverket om bekämpningsåtgärder och sanering i syfte att utrota angreppet eller begränsa risken för vidare spridning. Häri ingår också att klarlägga angreppets omfattning, smittans ursprung samt risk för vidare spridning till andra platser och företag. EU-kommissionen och andra länders växtskyddsmyndigheter informeras. LÄS MER Om mål för kontrollen, hur den planeras, genomförs och följs upp, se kapitel 5 i del 2 i den nationella kontrollplanen. 3.7.3.1 Personella resurser, lokaler och utrustning Totalt finns cirka 20 inspektörer som arbetar med offentlig kontroll av växtskadegörare, vilket motsvarar cirka 14,75 årsarbetskrafter. Kontrollarbetet utgår från de fyra kontoren: Helsingborg, Göteborg, Stockholm och Jönköping. Inspektionskontoren är utrustade i enlighet med kraven i EU-kommissionens direktiv 98/22/EG om fastställande av minimikrav för växtskyddskontroller inom gemenskapen som utförs på andra kontrollstationer än de på bestämmelseorten av växter, växtprodukter eller andra föremål från tredje land. För kontoren finns en gemensam planering för att säkerställa att alla planerade kontroller genomförs. 3.7.3.2 IT-stöd Jordbruksverket har följande IT-stöd för registrering av företag och för dokumentation av utförda kontroller. Impa för import av växter och växtprodukter som ska åtföljas av sundhetscertifikat samt för kontroll av träemballage i vissa sändningar från Kina6 Vif o för företag som producerar eller handlar med växter eller växtprodukter som ska vara försedda med växtpass, o för företag som behandlar trä som ska märkas med sundhetsintyg, o för företag som producerar träemballage som ska märkas med sundhetsintyg. Potatisregistret för företag som odlar eller förpackar potatis. Phyto för företag som ansöker om sundhetscertifikat vid export. 3.7.3.3 Officiella laboratorier Rådets direktiv 2000/29/EG styr den offentliga kontrollen av växtskadegörare, vilket innebär att det inte finns några officiella laboratorier enligt bestämmelserna i kontrollförordningen. 3.7.3.4 Finansiering Cirka 90 procent av verksamheten är finansierad via avgifter. 6 De kontroller som görs i enlighet med EU-kommissionens genomförandebeslut 2013/92/EU om tillsyn, växtskyddskontroller och åtgärder som ska vidtas vad gäller träemballage som används vid transport av vissa varor med ursprung i Kina NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 84 3.7.4 Utbildning och kompetensutveckling Kraven på utbildning och kompetensutveckling i kontrollförordningen (EG) nr 882/2004 gäller inte den offentliga kontrollen av växtskadegörare. Medarbetare inom området för kontroll av växtskadegörare har akademisk examen inom biologi eller trädgårdsteknikerutbildning. Om någon kompetens saknas på kontrollavdelningen så genomförs intern utbildning. Jordbruksverket deltar i kurser och tillfällen till utbyte av erfarenheter som erbjuds inom EU-kommissionens program ”Better Training for Safer Food”. Dessutom deltar verkets inspektörer i de temaworkshops som den europeiska växtskyddsorganisationen EPPO arrangerar inom sitt verksamhetsområde. Vidare medverkar Jordbruksverket i erfarenhetsutbyte med inspektörer i andra EU-länder t.ex. genom deltagande vid andra länders importkontroller. 3.7.5 Metoder för att säkerställa verksamhetskriterierna Artikel 4 i kontrollförordningen (EG) nr 882/2004 ska inte tillämpas på den offentliga kontrollen av växtskadegörare. Där tillämpas direktiv 2000/29/EG. Jordbruksverket vill ändå redovisa hur vissa motsvarande verksamhetskriterier säkerställs: Att den offentliga kontrollen är effektiv och ändamålsenlig För varje kontrollområde finns styrdokument för att säkerställa att kontrollen håller en hög kvalitet. Att det inte föreligger någon intressekonflikt för den personal som utför offentlig kontroll, att säkerställa den offentliga kontrollens opartiskhet För kontrollerande personal gäller krav på rotation. En inspektör får inte kontrollera ett kontrollobjekt mer är tre år i följd eller genomföra mer än fem kontroller i rad av samma kontrollobjekt. Därefter måste annan inspektör genomföra kontroll av kontrollobjektet. Tillgång till laboratoriekapacitet Jordbruksverkets behov av laboratorietjänster inom det fytosanitära området tillgodoses genom kontrakterade laboratorier. Avtal finns för närvarande med Danmarks växtskyddsmyndighets officiella laboratorier och med Institutionen för växtskyddsbiologi, SLU, Alnarp. Tillgång till tillräckligt med personal som är väl kvalificerad och erfaren Med utgångspunkt i den beslutade samlade tillsynsplanen görs en kontrollplanering. Kontrollplaneringen ger möjlighet att beräkna behovet av kontrollpersonal. Visar kontrollplanen att det finns behov av ytterligare kontrollpersonal sker rekrytering. Lämpliga och väl underhållna utrymmen och utrustning Inspektionskontoren är utrustade i enlighet med kraven direktiv 98/22/EG. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 85 Juridiska befogenheter Jordbruksverket har rätt att besluta om ett antal olika åtgärder för att bekämpa och hindra spridning av växtskadegörare. Det framgår av 5 § växtskyddslagen och 5 § växtskyddsförordningen. Jordbruksverket får dessutom besluta om de åtgärder som behövs för att hindra spridning av växtskadegörare om sådana upptäcks vid införsel av växter, växtprodukter eller odlingssubstrat. Det framgår av 14 § växtskyddsförordningen. Jordbruksverket ska besluta att sändningen helt eller delvis ska avvisas om den inte uppfyller införselvillkoren och ska dessutom besluta vad som ska ske med den avvisade sändningen. Det framgår av 16 § växtskyddsförordningen. Åtalsanmälan kan vara aktuell vilket framgår av 10 § växtskyddslagen. Straffet kan bli böter. För trädgårdsväxter gäller både växtskyddslagen och lagen (1975:74) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter för trädgårdsnäringen. Om en trädgårdsprodukt inte har den sundhet eller kvalitet som krävs, får Jordbruksverket förelägga dess ägare eller innehavare att förstöra produkten, om det inte är uppenbart obilligt. Beslut om förelägganden kan kombineras med vite. Det framgår av 3 § lag (1975:74) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter för trädgårdsnäringen och 7 § förordning (1977:945) om trädgårdsväxters sundhet, sortäkthet och kvalitet. Skyldighet att undergå kontroll och bistå inspektörerna Enligt 6 § växtskyddslagen är en innehavare av mark, byggnad eller transportmedel skyldig att lämna tillträde för en åtgärd enligt lagen eller bestämmelser som meddelats med stöd av lagen. Enligt 6 a § samma lag anges att den som utövar offentlig kontroll har rätt att för denna kontroll på begäran få sådana upplysningar och ta del av sådana handlingar som behövs för den offentliga kontrollen. Bestämmelserna i 6 och 6 a §§ växtskyddslagen gäller också för EU:s institutioner och för inspektörer och experter som utsetts av institutionerna. Enligt 9 § samma lag ska kontrollmyndigheten få handräckning av polismyndigheten om det behövs för att genomföra kontroll av efterlevnaden av bestämmelserna i lagen eller av bestämmelser som är meddelade med stöd av lagen. Beredskapsplaner Jordbruksverket är den myndighet som är utpekad att leda och samordna bekämpningen av växtskadegörare i Sverige. Det framgår av 6 § växtskyddsförordningen. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 86 Det finns ett genomförandebeslut från EU-kommissionen som anger att medlemsstaterna ska ha en beredskapsplan för den händelse att tallvedsnematoden påträffas i landet7. Jordbruksverket har en sådan beredskapsplan. 3.7.6 Stöd och samordning inom och mellan kontrollmyndigheter Jordbruksverket använder sig av Europhyt, det europeiska nätverket av informationssystem för fytosanitära frågor, för att notifiera EU-kommissionen och medlemsstaterna om förekomst av allvarliga skadegörare eller i övrigt när importsändningar inte uppfyller gemenskapens krav. EU-kommissionen och medlemsstaterna informeras även vid misstänkta fall av allvarliga växtskadegörare som inte är listade i bilagorna I och II till direktivet 2000/29/EG liksom i de fall nödåtgärder vidtas för att förhindra spridning av allvarliga växtskadegörare. Samverkan sker i övrigt med EU-kommissionen och medlemsstaterna vid behov för att lösa aktuella frågor. Den europeiska växtskyddsorganisationen, EPPO, utgör också ett mycket värdefullt stöd, inte minst vid utformning av bekämpningsåtgärder och för standardisering av diagnosmetoder. LÄS MER Om utveckling och förbättringar, se avsnitt 5.7 i del 2 av den nationella kontrollplanen. 3.8 Särskilda beredskapsplaner, samverkan och ömsesidigt stöd Varje myndighet ska ha beredskapsplaner för krissituationer, samverka vid kris och se till att personalen får den utbildning och övning som behövs för att de ska kunna lösa sina uppgifter vid en krissituation. Kapitlet beskriver särskilda beredskapsplaner, jourberedskap, samverkan och ömsesidigt stöd. LÄS MER Om övningar och utbildningar, gemensamma stödfunktioner och samverkan vid kris se avsnitt 3 i del 3 av den nationella kontrollplanen. 3.8.1 Särskilda beredskapsplaner I kapitel 3.2 i del 3 av den nationella kontrollplanen beskrivs myndigheternas uppgifter i beredskapsarbetet. För att ytterligare stärka beredskapen inför vissa typer av kriser finns särskilda beredskapsplaner. För vissa smittsamma sjukdomar finns myndighetsgemensamma planer eller strategier. 7 : Kommissionens genomförandebeslut 2012/535/EU om nödåtgärder för att förhindra spridningen av Bursaphelenchus xylophilus (Steiner et Buhrer) Nickle et al. (tallvedsnematoden) inom unionen NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 87 Område Myndighet Område för särskild beredskapsplan Växtskadegörare Jordbruksverket Tallvedsnematoder Foder Jordbruksverket Händelser inom foderområdet Djurhälsa/smittskydd hos djur Jordbruksverket Epizootihandboken, som omfattar: Afrikansk hästpest Afrikansk svinpest Blåtunga Epizootiska fisksjukdomar Klassisk svinpest Mul- och klövsjuka Newcastlesjuka Aviär influensa Rinderpest, peste des petits ruminant, epizootic haemorrhagic disease of deer, får och getkoppor, vesicular stomatit, lumpy skin disease och rift valley fever Swine veicular disease Livsmedel Statens veterinärmedicinska anstalt Epizootiberedskapsplan inklusive vaccinberedskap och beredskapsplan för allvarliga foderhändelser Livsmedelsverket och länsstyrelserna Epizootiberedskapsplan Jordbruksverket, Statens veterinärmedicinska anstalt, Livsmedelsverket och länsstyrelserna Fynd av positivt trikinprov i vilda och tama djur från Sverige Gemensamma strategier och planer Zoonoser Arbetsmiljöverket, Jord- bruksverket, Livsmedelsverket, Folkhälso- myndigheten, Socialsty- relsen, Statens veterinärmedicinska anstalt Strategi för myndighetssamverkan vid utbrott av zoonotisk sjukdom Nationell plan för myndighetssamverkan vid allvarliga zoonosutbrott Nationell plan för myndighetssamverkan vid aviär influensa 3.8.2 Jourberedskap – tjänsteman i beredskap (TiB) Myndigheter med särskilt ansvar för samhällets krisberedskap ska ha en tjänsteman i beredskap (TiB). TiB:s uppgift är att initiera och samordna det inledande arbetet för att upptäcka, verifiera, larma och informera vid allvarliga kriser. Kravet återfinns i förordningen 2008:1003, om ändring i förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap. TiB ska arbeta enligt en särskild instruktion och ska vara beredd att dygnet runt ta emot larm eller samtal från operatörer, regeringskansliet, myndigheter och andra som behöver komma i kontakt med myndigheten. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 88 3.8.3 Krisorganisation och samverkan Livsmedelsverket På Livsteck.net, som är Livsmedelsverkets informationskanal till lokala och regionala myndigheter, finns en särskild webbsida för utbrottsstöd – krisstöd. Här finns kontaktuppgifter för stöd i samband med utbrottsutredningar via Livsmedelsverkets utbrottsjour (alternativt TIB kvällstid och helger) eller VAKA som är en nationell vattenkatastrofgrupp. Här finns också dokument till stöd vid utbrottsutredningar, t.ex. checklistor, frågeformulär och krisberedskapsplaner/krishandböcker, information om ansvarsfördelning mellan olika myndigheter, analysmetoder tillgängliga på Livsmedelsverket, uppgifter om RASFF och aktuella utbrott, samt olika rapporteringsskyldigheter i samband med fynd av hälsofaror. Syftet är att ha en fungerande ansvars- och rollfördelning mellan aktuella myndigheter vid krisberedskapsfrågor och smittskyddsarbete inom livsmedels- inklusive dricksvattenområdet samt ha ett väl fungerande informationsverktyg för utbyte av information mellan myndigheterna vid kris. Jordbruksverket I en kris ska Jordbruksverket leda och samordna förebyggande åtgärder och hantering av djursjukdomar, foderhändelser och växtskadegörare. I händelse av spridning av radioaktiva ämnen som drabbar jordbruket ska Jordbruksverket främst utfärda rekommendationer och ge råd om sårbarhetsreducerade och konsekvensbegränsande åtgärder. Jordbruksverket ansvarar också för administrationen av ersättningssystem till drabbade jordbrukare i de fall där regeringen tar det beslutet. Som stöd för verksamheten i samband med en kris använder sig Jordbruksverket av ett internt krisledningssystem kallat LEIF. Vidare används andra IT-baserade stöd så som beslutsstödsystem för större utbrott av smittsam djursjukdom (STUDS) eller geografiskt informationssystem (GIS). Statens veterinärmediciska anstalt (SVA) SVA samverkar med Jordbruksverket och andra berörda myndigheter i samband med kris. SVA övervakar, utreder smittsamma djursjukdomars orsak och spridningssätt samt medverkar i bekämpandet av dessa sjukdomar. SVA upprätthåller även en vaccinberedskap avseende smittsamma djursjukdomar. SVA:s roll är riskvärdering. Ansvaret för riskkommunikation delas av SVA och övriga berörda myndigheter. Samverkan mellan myndigheter och organisationer - SOFÄ Samtliga myndigheter i livsmedelskedjan ingår i samverkansområdet ”Farliga ämnen” (SOFÄ). Arbetet syftar till att samhället ska kunna förebygga risker och hot samt hantera inträffade händelser inom CBRNE-området (CBRNE är den engelska förkortningen för kemiska, biologiska, radiologiska, nukleära och explosiva ämnen). SOFÄ träffas regelbundet för att stämma av pågående projekt och initiera nya, utbyta information och diskutera gemensamma frågor såsom regeringsuppdrag, remisser, övningar eller arbete inom ramen för EU. 3.8.4 Ömsesidigt stöd Myndigheterna i livsmedelskedjan kan också ge varandra administrativt stöd vid utredningar enligt artiklarna 34-39 i kontrollförordningen. Stöd kan ges till behöriga myndig- NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 89 heter i andra medlemsstater och till EU-kommissionen, antigen på begäran eller på eget initiativ, om en fråga rör mer än ett land. Livsmedelsverket, Jordbruksverket och SVA är förbindelseorgan enligt artikel 35 i förordning (EG) nr 882/ 2004, för ytterligare information se kapitel 4.9. Nationellt centrum för djurvälfärd (Swedish Centre for Animal Welfare, SCAW) är Sveriges kontaktpunkt i enlighet med artikel 20.2 i förordning (EG) nr 1099/2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning. LÄS MER Om Nationellt centrum för djurvälfärd se avsnitt .2.7.3 i del 4 av den nationella kontrollplanen NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 90 4 Revision av myndigheter 4.1 Inledning Kapitlet inleds med en beskrivning av Riksrevisionens och Justitieombudsmannens revision i svensk statsförvaltning. Därefter redogörs för hur revision genomförs av kontrollmyndigheter på central, regional och lokal nivå. Kapitlet anger också hur det svenska systemet uppfyller kraven på revision i artikel 4.6 i förordning (EG) nr 882/2004 (jfr artikel 42.2d). 4.2 System för revision 4.2.1 Riksrevisionen I Sverige finns ett system med en från regeringen oberoende granskning av statens resursanvändning och effektivitet. Riksrevisionen ingår i riksdagens kontrollmakt och är en myndighet vars oberoende garanteras i en av Sveriges fyra grundlagar dvs. regeringsformen 12 kap. om kontrollmakten. Närmare bestämmelser om Riksrevisionen finns i riksdagsordningen8. Riksrevisionen granskar all statlig verksamhet inklusive länsstyrelserna. Riksrevisionen har inte mandat att granska kommunala myndigheter. Riksrevisionens verksamhet regleras i lag om revision av statlig verksamhet m.m. 4.2.2 Justitieombudsmannen Justitieombudsmannen (JO) är utsedd av riksdagen med uppgift att övervaka att domstolar, andra myndigheter och tjänstemän vid myndigheter (samt även andra vilkas arbete innebär s.k. myndighetsutövning) följer lagar och andra författningar och att de även i övrigt uppfyller sina skyldigheter. JO:s tillsyn (övervakning) baseras på anmälningar som allmänheten skickar in till JO, initiativärenden och på iakttagelser vid inspektioner. JO:s tillsyn gäller både statliga och kommunala myndigheter. JO har vissa befogenheter när han eller hon vid sin tillsyn upptäcker att en tjänsteman har tillämpat en lag felaktigt. Det yttersta vapnet är att JO, som särskild åklagare, kan väcka åtal mot en tjänsteman för tjänstefel eller annat brott i tjänsten. Detta händer mycket sällan, men bara vetskapen om att JO har denna möjlighet har stor betydelse för JO-ämbetets auktoritet. JO har även rätt att initiera disciplinförfarande mot en tjänsteman för tjänsteförseelse. Vanligast är att JO i sin tillsynsverksamhet gör kritiska, vägledande och/eller rådgivande uttalanden. Ett uttalande från JO är aldrig rättsligt bindande. JO-ämbetet är helt opolitiskt. 8 8 kap. -Vissa befattningshavare och organ. Riksdagsordningen var fram till 1974 en grundlag, men har nu en mellanställning. Här finns detaljerade regler om riksdagens arbetsformer inklusive dess ombudsmän NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 91 4.2.3 Statlig internrevision Den statliga internrevisionen regleras i internrevisionsförordningen (2006:1228). Myndighetens styrelse ska enligt 10 § besluta om revisionsplan. Planen ska grundas på en inom internrevisionen genomförd analys av risken för väsentliga fel i den granskade verksamheten. Internrevisorerna ska redovisa sina iakttagelser till myndighetens styrelse varefter styrelsen ska fatta beslut om åtgärder. Denna förordning tillämpas på de myndigheter som har en särskilt inrättad funktion för internrevision. De myndigheter under regeringen som är skyldiga att följa internrevisionsförordningen ska även följa förordningen (2007:603) om intern styrning och kontroll. För övriga statliga myndigheter gäller myndighetsförordningen (2007:515), där det anges att myndighetens ledning ska säkerställa att det finns en intern styrning och kontroll som fungerar på ett betryggande sätt. Ekonomistyrningsverket (ESV) har sedan den 1 januari 2006 enligt förordning med instruktion för Ekonomistyrningsverket, i uppgift att ansvara för att utveckla och samordna den statliga internrevisionen. ESV ska årligen lämna en redovisning till regeringen över hur väl den statliga internrevisionen fungerar. Genom samordning ska internrevisionen stärkas, vilket innebär att ESV ska upprätta ett system för en planerad och ordnad metodoch kompetensutveckling samt kvalitetssäkring. 4.3 Livsmedelsverket 4.3.1 Revision I Sverige utförs offentlig kontroll på livsmedelsområdet av flera behöriga myndigheter. Dessa är Livsmedelsverket, länsstyrelserna, de lokala kontrollmyndigheterna (kommunerna) och Generalläkaren (inom Försvarsmakten). Enligt artikel 4.6 i förordning (EG) nr 882/2004 ska alla behöriga myndigheter se till att de blir reviderade. 4.3.1.1 Lagstöd och ansvarsfördelning Revisionerna inom livsmedelsområdet utförs av Livsmedelsverket och länsstyrelserna enligt en överenskommelse. Revisionerna genomförs i enlighet med EU-kommissionens beslut (2006/677/EG). Livsmedelsverket ska också enligt 22§ livsmedelsförordningen (2006:813) utföra de inspektioner som behövs för att övervaka att Sverige på livsmedelsområdet fullgör de förpliktelser som föranleds av Sveriges medlemskap i EU. Livsmedelsverket ansvarar även för att leda och samordna revisionssystemet samt verka för en effektiv och likvärdig kontroll i landet. Detta innefattar samordning av länsstyrelsernas återrapportering av revisionsresultat. Livsmedelsverket kan förelägga en lokal kontrollmyndighet som inte fullgör de skyldigheter som följer med dess kontrolluppdrag. Följande revisioner utförs: Länsstyrelsernas kommunrevisioner Livsmedelsverkets kommunrevisioner NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 92 Livsmedelsverkets länsstyrelserevisioner (revision av länsstyrelsernas kontroll av primärproduktionen) Livsmedelsverkets internrevision (revision av Livsmedelsverkets egen kontrollverksamhet) Livsmedelsverkets revision av Generalläkarens livsmedelskontroll Sveriges livsmedelskontroll, inklusive revisionssystemet, granskas dessutom av EUkommissionens kontor för livsmedels- och veterinärfrågor, FVO (Food and Veterinary Office). 4.3.1.2 Syfte Syftet med revisionerna är att ständigt förbättra livsmedelskontrollen genom att granska och utvärdera om kontrollmyndigheterna uppfyller kraven i förordning (EG) nr 882/2004. Den offentliga kontrollen ska se till att livsmedelsföretagarna uppfyller ansvaret för att livsmedel är säkra och att konsumenter inte vilseleds. Kontrollen ska genomföras regelbundet och så ofta som det är lämpligt. Den ska vara riskbaserad, ändamålsenlig, rättsäker och ge effekt. För att kontrollen ska ge effekt måste den upptäcka eventuella avvikelser hos livsmedelsföretagarna och ställa krav så att dessa åtgärdas. Vid en revision bedöms om kontrollen upptäcker avvikelser och ser till att de åtgärdas, samt om förutsättningarna för detta finns. Ovanstående kan utvecklas till följande vägledande frågor vid en enskild revision: 1. Finns en planerad verksamhet (planer, instruktioner, vägledningar etc.)? 2. Följs planen (hur utförs det praktiska arbetet och ger det resultat)? 3. Är den planerade verksamheten och resultatet ändamålsenliga för att uppfylla lagstiftningens krav? 4.3.1.3 Planering Den långsiktiga planeringen, revisionsprogrammet, beskriver de revisioner som ska utföras under en femårsperiod och täcker de kontrollmyndigheter som omfattas av revisionsansvaret (t.ex. samtliga kommuner i ett län för länsstyrelsen tillsammans med Livsmedelsverket eller samtliga länsstyrelser för Livsmedelsverket). Revisionsprogrammet är riskbaserat vilket innebär att olika kontrollmyndigheter kan revideras med olika intervall och att revisionerna kan ha olika fokus. Inför en enskild revision, eller en grupp av liknande revisioner, görs en revisionsplan som består av en kort beskrivning av syftet med revisionen, vilka revisionsområden som ska granskas, datum, plats, dagordning samt vilka som ska delta. 4.3.1.4 Revisionsgrupp Revisionerna utförs av en revisionsledare och oftast en sakkunnig vilka tillsammans bildar en revisionsgrupp. En sakkunnig är en person med särskilda kunskaper inom ett visst sakområde eller en viss anläggningstyp. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 93 4.3.1.5 Revision vid kontrollmyndigheten Revisionen vid kontrollmyndigheten börjar med ett inledande möte och består därefter till stor del av intervjuer och dokumentgranskning. Efter avslutad granskning går revisionsgruppen, vid en enskild överläggning, igenom de iakttagelser som gjorts och bedömer om kontrollmyndigheten uppfyller lagstiftningens krav. Revisionen avslutas med ett möte där kontrollmyndigheten informeras om resultatet och att detta kommer att framgå i en skriftlig rapport. Flertalet av revisionerna innehåller även ett moment som fokuserar på kontrollen av ett eller flera kontrollområden (se Livsmedelsverkets vägledning om offentlig kontroll av livsmedelsanläggningar) och ett sakområde eller anläggningstyp (t.ex. HACCP på ett mejeri, temperatur på en restaurang, information i butik.). Dessa revisioner omfattar en granskning på plats vid en livsmedelsanläggning som kontrollmyndigheten har kontrollansvar för. Granskningen vid anläggningen utförs som en skuggkontroll där kontrollmyndighetens personal utför en kontroll, som så långt det är möjligt sker som vilken annan kontroll som helst vad gäller bemanning, tidsåtgång och omfattning. Revisionsgruppen iakttar och kan ibland ställa tekniska eller klargörande frågor. Revisionsgruppen bedömer kontrollen, och inte hur väl livsmedelsföretagaren uppfyller lagstiftningens krav. 4.3.1.6 Revisionsrapport Efter en utförd revision skriver revisionsgruppen en revisionsrapport som skickas till den kontrollmyndighet som blivit reviderad. Kontrollmyndigheten har möjlighet att yttra sig över rapporten om den innehåller felaktigheter. 4.3.1.7 Åtgärdsplan och uppföljning Om avvikelser noterats i revisionsrapporten ska den kontrollmyndighet som blivit reviderad vidta lämpliga åtgärder. Den myndighet som utfört revisionen ska följa upp att åtgärder verkligen vidtas. Normalt ber revisionsgruppen därför om en åtgärdsplan som redogör för när och hur korrigerande och förebyggande åtgärder kommer att vidtas med hänsyn till avvikelserna. Revisionsgruppen bedömer om åtgärdsplanen är ändamålsenlig i förhållande till avvikelserna och kan be om kompletteringar eller justeringar vid behov. Uppföljningen fokuserar därefter på att kontrollera att åtgärdsplanen följs. Detta kan göras på olika sätt beroende av avvikelsernas art och omfattning. Sker inga frivilliga åtgärder, eller om bara overksamma sådana vidtas, kan länsstyrelsen kontakta Livsmedelsverket för att diskutera vidare handläggning av ärendet om revisionen gäller en kommunal kontrollmyndighet. 4.3.1.8 Utvärdering Livsmedelsverket sammanställer årligen resultatet från alla utförda revisioner och rapporterar detta vidare till EU-kommissionen i rapporten ”Sveriges årliga rapport om kontrollen i livsmedelskedjan” samt ger återkoppling till de myndigheter som utför revisioner. Livsmedelsverket publicerar också årligen en fylligare nationell rapport med analyser baserade på revisionsresultat. Resultatet kan användas för prioriteringar i kommande års revisionsprogram, för förbättringar i kontrollen samt för framtida stöd och ledning. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 94 4.3.1.9 Handbok om revision Livsmedelsverket har, i dialog med länsstyrelserna, utvecklat ett vägledande dokument benämnt ”Handbok om Revision av lokala kontrollmyndigheters livsmedelskontroll”. Handboken ger råd och stöd och syftar till att främja ett enhetligt arbetssätt och likvärdiga bedömningar. Handboken är indelad i tre delar: Del I – Revisionsprocessen, beskriver syftet med revisioner, revisionssystemet, ansvarsfördelning, genomförande, rapportering och uppföljning. Del II delar in lagstiftningens krav på den offentliga kontrollen i revisionsområden och ger stöd och hjälp i bedömning av dessa. Del III består av en Rapportmall. 4.3.1.10 Pool med sakkunniga Under 2015 kommer en pool av sakkunniga, flertalet från de lokala kontrollmyndigheterna, att användas i huvudsak vid länsstyrelsernas kommunrevisioner. Syftet är att öka andelen revisioner som omfattar granskning på plats ute på en anläggning. Revisionssystemets samlade kompetens kommer också att öka. 4.4 Jordbruksverket 4.4.1 Internrevision Översiktlig beskrivning av revisionsprocessen Systematisk strategi och genomförande Inom de områden där Jordbruksverket är behörig myndighet genomför Jordbruksverkets internrevisionsenhet revision av den offentliga kontrollen. Internrevisionen arbetar på uppdrag av myndighetschefen på Jordbruksverket. Internrevisionsenhetens verksamhet är reglerad i en av myndighetschefen beslutad riktlinje. I denna fastställs att internrevisionens arbete ska utföras enligt såväl god internrevisionssed som god revisorssed i enlighet med internrevisionsförordningen (2006:1228), samt i enlighet med The Institute of Internal Auditors (IIA) standarder för internrevision. Här fastställs också att internrevisionen ska bedrivas som en oberoende och objektiv granskningsverksamhet. För verksamheten finns en internt upprättad handbok som reglerar på vilket sätt revisioner ska genomföras, dokumenteras och kommuniceras. I riktlinjerna fastställs också att intern kvalitetssäkring ska ske löpande under året. Hur den interna kvalitetssäkringen ska genomföras återfinns i internrevisionsenhetens handbok. Riktlinjen anger också att extern kvalitetsgranskning ska genomföras av en kvalificerad oberoende granskare vart femte år i enlighet med de krav som finns för internrevision i The Institute of Internal Auditors (IIA) standards. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 95 Planering Internrevisionsenheten upprättar årligen en revisionsplan som fastställs av myndighetschefen. Internrevisionen har också upprättat en långsiktig femårsplan för revisionsarbetet för att säkerställa adekvat täckning av alla relevanta verksamheter inom de sektorer som omfattas av förordning (EG) nr 882/2004. Revisionspromemoria, åtgärdsplan och rapportering Revisionspromemorior rapporteras löpande dels till myndighetens chef och dels till Jordbruksverkets stabschef som förmedlar vidare till reviderad verksamhet. Kopior på avslutade revisionsrapporter översänds kvartalsvis till Riksrevisionen. Efter avslutad revision tar reviderad verksamhet fram en åtgärdsplan. Denna presenteras, tillsammans med internrevisionens bedömning av åtgärdsplanen, för myndighetens chef för beslut. Utifrån de åtgärdsplaner som tas fram av verksamheten genomför internrevisionen uppföljande revisioner. Även resultatet av dessa uppföljande revisioner kommuniceras med myndighetens chef. Samtliga genomförda revisioner under ett år redovisas i en sammanfattande årsrapport. Den dokumentation som upprättas på internrevisionsenheten i form av revisionsplan och revisionsrapporter med underliggande handlingar är offentliga handlingar i enlighet med svensk lagstiftning. 4.4.2 Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) Intern revision genomförs för att säkerställa verksamhetssystemets fortsatta lämplighet och effektivitet samt att det, i tillämpliga delar, är i överensstämmelse med SS-EN ISO/IEC 17025, ISO 9001 och ISO 14001. Vid revisionen följs verksamhetssystemets och avdelningarnas kvalitetssäkringsdokument upp för att se om de tillämpliga kraven som ställs i gällande kvalitetssystemstandarder, lag och föreskrifter m.m. uppfylls samt hur tillämpningen fungerar på alla nivåer i verksamheten. Intern revision kan också genomföras då behov uppstår som t.ex. kontroll av att klagomål och avvikelser åtgärdats. Kvalitetschefen på Sektionen för kvalitet har ansvaret för det praktiska utförandet av interna revisioner. Sektionen för kvalitet ansvarar för att ta fram de rutiner som behövs för att stödja och säkerställa revisionerna. Resultat från interna revisioner behandlas löpande på avdelnings-, sektions- och stabsmöten. Interna revisioner följs dessutom upp vid 7och 12-månadersuppföljning. SVA:s ledning gör en genomgång av verksamhetssystemet två gånger per år, 7 respektive 12 månaders uppföljning för att utvärdera att verksamhetssystemet är effektivt och fungerar i enlighet med ledningens intentioner (ledningens genomgång). För detta har det tagits fram specifik revisionsdokumentation. Syftet är att SVA:s ledning, avdelningarnas kvalitetsansvariga och SVA:s kvalitetschef genom att följa upp och diskutera verksamhetssy- NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 96 stemet och dess mål, ska förvissa sig om verksamhetssystemets fortsatta lämplighet och effektivitet samt då behov finns införa förändringar som leder till ständiga förbättringar av verksamhetssystemet. 4.5 Länsstyrelserna 4.5.1 Internrevision Inom länsstyrelsen ligger funktionen för internrevision på den ekonomiska funktionen/ enheten samt på länsledningen. Varje funktion/enhet inom landets länsstyrelser är som regel ansvariga för sin respektive ekonomi. Den ekonomiska funktionen/enheten kontrollerar sedan övriga funktioners/enheters ekonomi, dels löpande under året, dels i halvårssamt helårsuppföljningar. Varje verksamhetsområde inom länsstyrelsen ska upprätta en verksamhetsplan samt, i förekommande fall, en kontrollplan, där årets verksamhet ska beskrivas och planeras. Länsledningen följer upp att enheternas/funktionernas verksamhetsplaner och kontrollplaner följs enligt plan halvårsvis. 4.5.2 Kommunrevisioner av livsmedelskontrollen Länsstyrelserna utför revisioner av den lokala livsmedelskontrollen. Varje länsstyrelse ansvarar för att upprätta en revisionsplan för kommunerna inom det egna länet. Revisionsplanen ska vara riskbaserad och innebära att länets kommuner revideras regelbundet. Länsstyrelsen ansvarar även för uppföljning av att kommunen vidtar åtgärder för att avhjälpa eventuella avvikelser. Om länsstyrelsen bedömer att kommunen inte vidtar tillräckliga åtgärder kan länsstyrelsen begära att Livsmedelsverket förelägger kommunen att vidta rättelse. Vid flera länsstyrelser omfattar revisionen en granskning på plats vid en livsmedelsanläggning som kontrollmyndigheten har kontrollansvar för, på samma sätt som det beskrivs av Livsmedelsverket i avsnitt 4.3.1.5. Granskningen vid anläggningen utförs som en skuggrevision där kontrollmyndighetens personal utför en kontroll, som så långt som möjligt sker som vilken annan kontroll som helst vad gäller bemanning, tidsåtgång och omfattning. Revisionsgruppen bedömer kontrollen, och inte hur väl livsmedelsföretagaren uppfyller lagstiftningens krav. Livsmedelsverket har utarbetat en handbok som bl.a. innehåller stöd vid bedömning av iakttagelser i samband med revision. Livsmedelsverket och länsstyrelserna har också tagit fram kompletterande hjälpmedel i form av checklista och mall för revisionsrapport. 4.6 Kommunal revision För samtliga kommuner gäller att den kommunala revisionen regleras i kommunallagen. Av nionde kapitlet i kommunallagen framgår vilka befogenheter och uppdrag kommunen har samt hur den kommunala revisionen ska genomföras, vilket således även omfattar de olika nämnderna, dvs. den lokala kontrollmyndigheten. Utöver denna generella revisions- NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 97 styrning sker statlig revision för den lokala livsmedelskontrollen genom Livsmedelsverkets respektive länsstyrelsens revision av kommunal livsmedelskontroll. Revisionen görs enligt artikel 4.6 i förordning (EG) nr 852/2004. Utöver dessa generella regleringar finns olika varianter av hur kommunerna hanterar revisionen internt. Allt ifrån kvalitetssäkringssystem till olika internkontrollfunktioner. 4.7 Revision av kontrollorgan Kontrollorgan ackrediteras och godkänns av Swedac. Swedacs granskning vid ackreditering består av regelbunden kompetensbedömning av kontrollorganet/certifieringsorganet samt att bedömning av att delegerade uppgifter genomförs i enlighet med bestämmelserna i lagstiftningen. Swedac deltar också vid ett antal kontroller i fält. Vid dessa fältrevisioner följer Swedacs, och ibland Jordbruksverkets eller Livsmedelsverkets, personal med för att granska hur de ackrediterade certifieringsorganen utför sina kontroller, dvs. att de verkligen granskar att kraven i gällande lagstiftning följs och att kompetens finns. Swedac har en plan för att i fält revidera samtliga delar av den ekologiska förordningens räckvidd under en 4-års period. 4.8 Framtagande och uppdatering av kontrollplanen I Sverige är ansvaret för kontrollen inom livsmedelskedjans olika kontrollområden uppdelat mellan olika behöriga myndigheter. På central nivå har Livsmedelsverket ansvar för livsmedelskontrollen, Jordbruksverket för foderkontrollen, kontroll av animaliska biprodukter, kontroll av djurhälsa, kontroll av växtskadegörare samt djurskyddskontrollen av husdjur, försöksdjur och andra djur som hålls i fångenskap. Ansvariga kontrollmyndigheter på regional nivå är länsstyrelserna och på lokal nivå de kommunala nämnder som respektive kommun utser. Beroende på kontrollområde är länsstyrelserna och kommunerna berörda i olika grad. SKL är en intresseorganisation för kommuner och landsting. SVA är en statlig myndighet med kompetens inom bl.a. veterinärmedicin och foder, samt är kontrollmyndighet för vissa zoonosfrågor. Inom Försvarsmakten är Generalläkaren ansvarig för kontroll av livsmedel, djurhälsovården, djursjukvården och djurskyddet. 4.8.1 Medverkande att utforma planen Planen har utarbetats och därefter uppdaterats av en strategisk grupp som bl.a. ansvarar för en samlad översyn och förändring av planen. Livsmedelsverket, Jordbruksverket, Länsstyrelser, SKL och SVA och Generalläkaren ansvarar gemensamt för uppdatering av kontrollplanen. Livsmedelsverket samordnar arbetet. Företrädare för olika organisationer och myndigheter som berörs av kontrollen i livsmedelskedjan har getts möjlighet att ge synpunkter på den första versionen av planen (2007 – 2009) samt vid den översyn av planen som genomfördes under 2011. Planen innehåller de delar som krävs enligt artikel 42 i förordning (EG) nr 882/2004. LÄS MER Om Strategisk grupp för livsmedelskedjan, se avsnitt 2.1.1 i del 3 av den nationella kontrollplanen. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 98 4.8.2 Uppdatering av planen Nedan beskrivs de processer som finns för att se över planen. Förändringarna förs in i planen och senast uppdaterad version finns på kontrollmyndigheternas webbplatser. Relevanta förändringar rapporteras till EU-kommissionen i den årliga rapporten om kontrollen i livsmedelskedjan. Översynen görs vid behov och åtminstone årligen med hänsyn till bl.a. följande; ny lagstiftning, förekomst av nya sjukdomar eller andra hälsorisker, omfattande förändringar av de behöriga myndigheternas uppbyggnad, ledning eller verksamhet, förändringar inom branscher, resultat från offentliga kontrollen och revision, samt resultat från FVO:s inspektioner och revisioner. På detta sätt anpassas planen till kraven i artikel 42.3 i förordning (EG) nr 882/2004. Funktioner för utarbetande av samlad kontrollplan och rapportering finns vid Livsmedelsverket, som utför uppgifterna efter samråd med Jordbruksverket (enligt förordning med instruktion för Livsmedelsverket). Det är emellertid upp till varje myndighet att inom sitt ansvarsområde följa sådan utveckling som kan innebära att förändringar behöver göras i planen. I den mån branschorganisationer tydligt berörs av förändringar i kontrollplanen kommer de att få ge synpunkter på förändringarna. Uppföljning, utvärdering och revision av kontrollverksamheterna sker enligt de system som finns för detta. LÄS MER Om uppdatering av planen se kapitel 10 i del 3, om uppföljning och utvärdering, revision, se kapitel 4 i del 4 av den nationella kontrollplanen. 4.8.3 Den nationella kontrollplanens legala status Kontrollplanen fastställs inte i någon form av föreskrifter hos respektive medverkande myndighet, och i Sverige är det inte heller möjligt för två myndigheter att gemensamt utfärda en föreskrift. Istället fastställs planen hos respektive myndighet. Planen i sin helhet fastställs av Livsmedelsverkets generaldirektör, efter samråd med Jordbruksverkets generaldirektör. Den legala status som den nationella kontrollplanen har i Sverige är därmed att jämställa med ett vägledande dokument. Planen har alltså ingen legal status och den utgör inte någon bindande reglering för kontrollmyndigheterna i Sverige, om inte annat regleras i instruktion, regleringsbrev eller återrapporteringskrav. Planen är dock viktig för ett effektivt, likvärdigt och samordnat genomförande av den offentliga kontrollen i livsmedelskedjan. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 99 4.9 Kontaktpunkt för Sveriges fleråriga kontrollplan för livsmedelskedjan (enligt art. 35 i förordning (EG) nr 882/2004) 1) Allmänna frågor om kontrollplanen generellt kan ställas till Livsmedelsverket. 2) Frågor inom ett specifikt kontrollområde bör ställas direkt till berörd myndighet: Kontrollområdet livsmedel Livsmedelsverket Box 622 751 26 Uppsala Tfn 018-17 55 00 (+46-18-17 55 00) Fax 018-10 58 48 (+46-18-10 58 48) E-post [email protected] www.livsmedelsverket.se Kontrollområdena: foder och animaliska biprodukter djurhälsa djurskydd växtskydd Jordbruksverket 551 82 Jönköping Tfn 036-15 50 00 (+46-36-15 50 00) Fax 036-19 05 46 (+46-36-19 05 46) E-post [email protected] www.jordbruksverket.se Kontrollområdena: djurhälsa djurskydd Statens veterinärmedicinska anstalt 751 89 Uppsala Tfn 018-67 40 00 (+ 46-18-67 40 00) Fax 018-30 91 62 (+ 46-18-30 91 62) E-post [email protected] www.sva.se Kontroll av livsmedel, djurhälsovård, djursjukvård och djurskydd inom Försvarsmakten Generalläkaren 107 85 Stockholm Tfn 08-788 75 00 Fax 08-56 28 16 86 E-post [email protected] www.forsvarsmakten.se/sv/organisation/hogkvart eret/generallakaren Nationellt centrum för djurvälfärd (Swedish Centre for Animal Welfare, SCAW) är Sveriges kontaktpunkt i enlighet med artikel 20.2 i förordning (EG) nr 1099/2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning. Kontrollområdena: Skydd av djur vid slakt och annan avlivning Nationellt centrum för djurvälfärd vid Sveriges lantbruksuniversitet Box 7068 750 07 Uppsala Tfn 018-67 22 51 (+46-18-67 22 51) Fax 018-67 35 88 (+46-18-67 35 88) E-post kontaktpunkt: [email protected] E-post generellt: [email protected] www.slu.se/scaw NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 100 4.10 Bilaga 1. Övriga myndigheter som berörs av kontrollen i livsmedelskedjan Myndighet/Institut Webbplats Områden där kontakt sker Arbetsmiljöverket www.av.se Zoonoser. Folkhälsomyndigheten www.folkhalsomyndigheten.se Folkhälsofrågor (smittskydd, hälsoskydd och folkhälsa). Havs- och Vattenmyndigheten www.havochvatten.se Landningskontroll av fisk. Utförsel och export av fisk från Östersjöområdet. Dioxin. Kemikalieinspektionen www.kemi.se Dioxin, pesticider, växtskyddsfrågor. Kommerskollegiet www.kommers.se Export av livsmedel till tredje land, regeländringar. Konsumentverket www.konsumentverket.se Ekologiska livsmedel, märkningsfrågor, marknadsföringsfrågor, WHO-koden. Kustbevakningen www.kustbevakningen.se Landning av fisk. Utförsel och export av fisk från Östersjöområdet. Landsting och smittskyddsläkare www.krisinformation.se Zoonoser, epizootier, matförgiftningar. AgriFood economics centre Kvalificerade samhällsekonomiska analyser. www.agrifood.se Läkemedelsverket www.lakemedelsverket.se Kosttillskott, gränsdragning mellan läkemedel och livsmedel, veterinärmedicinska läkemedel. Nationellt centrum för djurvälfärd vid Sveriges Lantbruksuniversitet www.slu.se/scaw Skydd av djur vid avlivning vid slakteri (kontaktpunkt enligt artikel 20.2 i förordning (EG) nr 1099/2009. Naturvårdsverket www.naturvardsverket.se GMO, miljögifter i livsmedel, växtskyddsfrågor. Livsmedelsverket www.slv.se Dricksvattenkvalitet. Skolverket www.skolverket.se Utbildning av skolpersonal, kostråd. Socialstyrelsen www.sos.se Dricksvattenområdet, nutrition, smittskydd, livsmedelshygien, växtskyddsfrågor, WHOkoden. Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) www.ssm.se Bestrålade livsmedel, mätningar av radioaktiva ämnen i dricksvatten och konsumtionsmjölk. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) www.swedac.se Ackreditering. Svenskt Vatten www.svensktvatten.se Dricksvattenområdet. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 101 4.11 Bilaga 2. Nationella referenslaboratorier EU-RL European Union Reference Laboratory Referenslaboratorium på gemenskapsnivå NRL National Reference Laboratory Nationellt referenslaboratorium SVA Statens veterinärmedicinska anstalt Medlemsstaterna ska se till att minst ett nationellt referenslaboratorium (NRL) utses för varje referenslaboratorium som utsetts på EU-nivå (EU-RL). I artikel 33 i förordning (EG) nr 882/2004, fastställs kraven för NRL. SVA är EU-RL för Campylobacter. SVA är även utsett till NRL i Zoonosförordningen. Handlingsplan för att försäkra att NRL arbetar i enlighet med Artikel 33 (2) och (3) i förordning (EG) nr 882/2004 Avseende NRL som är delade mellan SVA och Livsmedelsverket finns ett samarbetsavtal som reglerar samverkan mellan myndigheterna. SVA och Livsmedelsverket träffas regelbundet för att diskutera hur man gemensamt ska uppfylla kraven i förordning 882/2004. Handlingsplan för att försäkra att NRL arbetar i enlighet med Artikel 33 (2) and (3) i förordning (EG) nr 882/2004 Avseende NRL som är delade mellan SVA och Livsmedelsverket finns ett samarbetsavtal som reglerar samverkan mellan myndigheterna. SVA och Livsmedelsverket träffas regelbundet för att diskutera hur man gemensamt ska uppfylla kraven i förordning 882/2004. Kvalitetssystem som används för NRL Laboratorieverksamheten inom offentlig kontroll vid SVA och Livsmedelsverket är ackrediterad av Swedac enligt SS-EN ISO/IEC 17025, och i de fall laboratorier anlitas av Livsmedelsverket arbetar de utifrån samma standard. Livsmedelsverket har i sin ackrediteringsomfattning inskrivet att flexibel ackreditering kan användas, vilket innebär att Livsmedelsverket kan analysera många olika typer av livsmedel och foder inom sin ackreditering. Handlingsplan för planering och utförande av provningsjämförelse eller ringtest under perioden för kontrollplanen SVA och Livsmedelsverket deltar i provningsjämförelser och ringtester som arrangeras av EU-RL och t.ex. FAPAS, samt anordnar provningsjämförelser för laboratorier som deltar i offentlig kontroll där så är relevant. NRL vidarebefordrar information från respektive EU-RL samt tillhandahåller vetenskapligt och tekniskt stöd till de officiella laboratorierna. Representanter för SVA och Livsmedelsverket deltar i årliga relevanta möten och utbildningar/kurser för NRL, som arrangeras av respektive EU-RL. Berörda laboratorier informeras kontinuerligt om verksamheten inom området. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 102 4.12 Bilaga 3. Tabell över EU- och nationella referenslaboratorier och deras aktiviteter Nr Område EU-RL Enligt förordning (EG) nr 882/2004, Bilaga VII samt 737/2008 och 415/2013 NRL Lagstöd Gemenskapens referenslaboratorier för foder och livsmedel 1 Gemenskapens referenslaboratorium för mjölk och mjölkprodukter 2 ANSES, Frankrike Livsmedelsverket Regeringsbeslut, daterat 1995-05-24 (dnr Jo95/994). Gemenskapens referensRIVM, Nederlänlaboratorium för analys och derna testning avseende zoonoser (Salmonella) SVA § 2.4 Instruktion för Statens veterinärmedicinska anstalt. § 11 Förordning om övervakning av zoonoser och zoonotiska smittämnen hos djur och i livsmedel. 3 Gemenskapens referenslaboratorium för kontroll av marina biotoxiner AESA, Spanien Livsmedelsverket Regeringsbeslut, daterat 2003-02-06 (dnr Jo2000/2034). 4 Gemenskapens referenslaboratorium för kontroll av viral och bakteriell kontamination av musslor CEFAS, UK Livsmedelsverket Regeringsbeslut, daterat 2003-02-06 (dnr Jo2000/2034). 5 Gemenskapens referenslaboratorium för Listeria monocytogenes ANSES, Frankrike a) Listeria monocytogenes i livsmedel: Livsmedelsverket b) Listeria monocytogenes hos djur och i foder: SVA Regeringsbeslut, daterat 2006-07-20 (dnr Jo2006/ 1519 och Jo2006/1607) med ändring beslutad 2006-08-31 (dnr Jo2006/2175). 6 Gemenskapens referenslaboratorium för koagulapositiva stafylokocker, inklusive Staphylococcus aureus ANSES, Frankrike a) Staphylococcus i livsmedel: Livsmedelsverket b) Staphylococcus hos djur och i foder: SVA Regeringsbeslut, daterat 2006-07-20 (dnr Jo2006/ 1519 och Jo2006/1607) med ändring beslutad 200608-31 (dnr Jo2006/2175). 7 Gemenskapens referenslaboratorium för Escherichia coli, inklusive verotoxinproducerande E.coli (VTEC) ISS, Italien a) Escherichia coli i livsmedel: Livsmedelsverket b) Escherichia coli hos djur och i foder: SVA Regeringsbeslut, daterat 2006-07-20 (dnr Jo2006/ 1519 och Jo2006/1607) med ändring beslutad 2006-08-31 (dnr Jo2006/ 2175). 8 Gemenskapens referenslaboratorium för Campylobacter SVA, Sverige a ) Campylobacter i livsmedel: Livsmedelsverket b) Campylobacter hos djur och i foder: SVA Regeringsbeslut, daterat 2006-07-20 (dnr Jo2006/ 1519 och Jo2006/1607) med ändring beslutad 2006-08-31 (dnr Jo2006/ 2175). 9 Gemenskapens referensISS, Italien laboratorium för parasiter (särskilt Trichinella, Echinococcus och Anisakis) SVA Regeringsbeslut, daterat 2006-07-20 (dnr Jo2006/ 1519 och Jo2006/1607) med ändring beslutad 2006-08-31 (dnr Jo2006/ 2175). NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 103 Nr Område EU-RL Enligt förordning (EG) nr 882/2004, Bilaga VII samt 737/2008 och 415/2013 NRL Lagstöd Gemenskapens referenslaboratorier för foder och livsmedel 10 Gemenskapens referenslaboratorium för Antimikrobiell resistens DTU, Danmark SVA Regeringsbeslut, daterat 2006-07-20 (dnr Jo2006/ 1519 och Jo2006/1607) med ändring beslutad 2006-08-31 (dnr Jo2006/ 2175). 11 Gemenskapens referenslaboratorium för animaliska proteiner i foder CRA-W, Belgien SVA Regeringsbeslut, daterat 2006-07-20 (dnr Jo2006/ 1519 och Jo2006/1607) med ändring beslutad 2006-08-31 (dnr Jo2006/ 2175). 12 Gemenskapens referenslaboratorier för restsubstanser av veterinärmedicinska läkemedel och främmande ämnen i livsmedel av animaliskt ursprung a) Restsubstanser enligt grupp A 1,2, 3,4, grupp B 2 d och grupp B 3 d i bilaga I till direktiv 96/23/EG b) Restsubstanser enligt grupp B 1 och grupp B 3 e i bilaga I till direktiv 96/23/EG samt karbadox och olakinox. c) Restsubstanser enligt grupp A 5 och grupp B 2 a, b, e i bilaga I till direktiv 96/23/EG. d) Restsubstanser enligt grupp B 3 c i bilaga I till direktiv 96/23/EG. a) RIKILT, Nederländerna b) ANSES, Frankrike c) BVL, Tyskland d) ISS, Italien Livsmedelsverket Livsmedelsverket blev utsedd som NRL i samband med inträdesförhandlingarna till EU 1996. 13 Gemenskapens referenslaboratorium för transmissibla spongiforma encefalopatier (TSE) Det laboratorium SVA som avses i kapitel B i bilaga X till förordning (EG) nr 999/2001 The Veterinary Laboratories Agency, UK Förordning (EG) nr 999/2001. 14 Gemenskapens referenslaboratorium för fodertillsatser Det laboratorium SVA som avses i bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003. EU-kommissionens gemensamma forskningscentrum, Belgien Förordning (EG) nr 378/ 2005 av den 4 mars 2005 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 104 Nr Område EU-RL Enligt förordning (EG) nr 882/2004, Bilaga VII NRL Gemenskapens referenslaboratorier för foder och livsmedel 15 Gemenskapens referenslaboratorium för genetiskt modifierade organismer (GMO) EU-kommissionens gemensamma forskningscentrum (JRC), (EU-RL-GMFF), Italien Livsmedelsverket Inom detta område finns det två regeringsbeslut. Förordning (EG) 1981/2006. 1.Regeringsbeslut, daterat 2006-07-20 Genetiskt modifierade organismer (validering av metoder) Förordning (EG) 882/2004. 2.Regeringsbeslut, daterat 2007-05-16 Genetiskt modifierade organismer 16 Gemenskapens referenslaboratorium för material avsedda att komma i kontakt med livsmedel EU-kommissionens gemensamma forskningscentrum (JRC), IHCP, Italien Livsmedelsverket Regeringsbeslut, daterat 2007-05-16 (dnr Jo2007/ 1765). 17 Gemenskapens referenslaboratorier för restsubstanser av bekämpningsmedel a) Spannmål och foder b) Livsmedel av animaliskt ursprung och varor med hög fetthalt c) Frukt och grönsaker, inklusive varor med högt vatten- och syrainnehåll d) Metoder som påvisar enstaka restsubstanser a) DTU, Danmark Livsmedelsverket b) CVUA, Tyskland c) University of Almeria - Generalitat Valenciana, Spanien d) CVUA, Tyskland Regeringsbeslut, daterat 2006-07-20 (dnr Jo2006/ 1519 och Jo2006/1607) med ändring beslutad 2006-08-31 (dnr Jo2006/ 2175). 18 Gemenskapens referenslaboratorium för tungmetaller i foder och livsmedel EU-kommissionens gemensamma forskningscentrum (JRC), IRMM, Belgien a) Tungmetaller i livsmedel: Livsmedelsverket b) Tungmetaller i foder: SVA Regeringsbeslut, daterat 2006-07-20 (dnr Jo2006/ 1519 och Jo2006/1607) med ändring beslutad 2006-08-31 (dnr Jo2006/ 2175). 19 Gemenskapens referenslaboratorium för mykotoxiner EU-kommissionens gemensamma forskningscentrum (JRC), IRMM, Belgien a) Mykotoxiner i livsmedel: Livsmedelsverket b) Mykotoxiner i foder: SVA Regeringsbeslut, daterat 2006-07-20 (dnr Jo2006/ 1519 och Jo2006/1607) med ändring beslutad 2006-08-31 (dnr Jo2006/ 2175). 20 Gemenskapens referenslaboratorium för polycykliska aromatiska kolväten (PAH) EU-kommissionens gemensamma forskningscentrum (JRC), IRMM, Belgien Livsmedelsverket Regeringsbeslut, daterat 2006-07-20 (dnr Jo2006/ 1519 och Jo2006/1607) med ändring beslutad 2006-08-31 (dnr Jo2006/ 2175). NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 105 21 Gemenskapens referenslaboratorium för dioxiner och PCB i foder och livsmedel CVUA, Tyskland Livsmedelsverket Regeringsbeslut, daterat 2006-07-20 (dnr Jo2006/ 1519 och Jo2006/1607) med ändring beslutad 2006-0831 (dnr Jo2006/ 2175). Gemenskapens referenslaboratorier för djurhälsa och levande djur 1 Gemenskapens referenslaboratorium för klassisk svinpest Det laboratorium som avses i rådets direktiv 2001/89/EG. SVA Rådets direktiv 2001/89/EG. 2 Gemenskapens referenslaboratorium för afrikansk hästpest Det laboratorium som avses i rådets direktiv 92/35/EEG. SVA Rådets direktiv 92/35/EEG. 3 Gemenskapens referenslaboratorium för aviär influensa Det laboratorium som avses i rådets direktiv 2005/94/EG. SVA Rådets direktiv 92/40/EEG. 4 Gemenskapens referenslaboratorium för Newcastlesjukan Det laboratorium som avses i rådets direktiv 92/66/EEG. SVA Rådets direktiv 92/66/EEG. 5 Gemenskapens referenslaboratorium för vesikulär svinsjuka Det laboratorium som avses i rådets direktiv 92/119/EEG. SVA Rådets direktiv 92/119/EEG. 6 Gemenskapens referenslaboratorium för fisksjukdomar Det laboratorium som avses i rådets direktiv 93/53/EEG. SVA EU-kommissionens beslut 2001/288/EG. Rådets direktiv 93/53/EEG. 7 Gemenskapens referenslaboratorium för sjukdomar hos musslor Det laboratorium som avses i rådets direktiv 95/70/EEG. SVA Rådets direktiv 95/70/EG. 8 Gemenskapens referenslaboratorium för bluetongue Det laboratorium som avses i rådets direktiv 2000/75/EG. SVA Rådets direktiv 2000/75/EG. 9 Gemenskapens referenslaboratorium för afrikansk svinpest Det laboratorium som avses i rådets direktiv 2002/60/EG. SVA Rådets direktiv 2002/60/EG. 10 Gemenskapens referenslaboratorium för husdjursavel Det laboratorium som avses i rådets beslut 96/463/EG. INTERBULL Centre SLU 11 Gemenskapens referenslaboratorium för mul- och klövsjuka Det laboratorium som avses i rådets direktiv 2003/85/EG. SVA Samarbetsavtal finns med DTU-Vet. 12 Gemenskapens referenslaboratorium för brucellos ANSES, Frankrike SVA Rådets direktiv 64/432/ EEG. Att SVA är NRL för Bovine Brucellosis framgår även i ett tillägg till Rådets direktiv 1964/432/EEC. 13 Gemenskapens referenslaboratorium för andra hästsjukdomar än afrikansk hästpest ANSES, Frankrike SVA Förordning (EG) 180/2008. 14 Gemenskapens referenslaboratorium för kräftdjurssjukdomar Cefas, UK SVA Förordning (EG) 737/2008. 15 Gemenskapens referenslaboratorium för rabies ANSES, Frankrike SVA Förordning (EG) 737/2008. 16 Gemenskapens referenslaboratorium för bovin tuberkulos VISAVET, Spanien SVA Förordning (EG) 737/2008. Rådets direktiv 1964/ 4327 EEC, bilaga B. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 106 4.13 Bilaga 4. Förteckning över sjukdomskontroller och aktuella föreskriftstöd Djurslag Sjukdom/kontroll 9 Föreskrifter om obligatorisk kontroll Nötkreatur Hälsokontroll av köttdjur Seminverksamhet med nötkreatur K152 M26, K62 Salmonella Får Anmärkning frivillig kontroll K110 Bovin virus diarré (BVD) K34 Transmissibel spongiform encefalopati (TSE) K19 K152 (EG) nr 999/2001 Paratuberkulos Kontrollprogram Hälsokontroll K152 Maedivisna K155 Paratuberkulos Kontrollprogram Får/get TSE K19 Hjortar i hägn Tuberkulos K157 SJV godkänner, näringen ansvarar K153 2-årigt EU-program från 2007 Svinhälsovård K152 Porcine Respiratory and Reproductive Syndrome (PRRS) Fjäderfä SJV godkänner, näringen ansvarar (EG) nr 999/2001 TSE Grisar Obl. kontroll vid slakt (SLVFS 2005:21) Kontroll genom screening Salmonella Kontrollprogram Obl. hälsoövervakning K20 Hälsokontroll, KC-programmet (koccidier, clostridier) K21 Campylobacter hos slaktkyckling K111 Obl. kontroll av avelsbesättningar och suggpooler samt vid slakt (SLVFS 2005:21) K152 K156 Salmonella K104, 105, 106 Aviär influensa K22 Vilda fåglar Aviär influensa KOM-beslut Djur och produkter från vattenbruk Offentlig kontroll och hälsokontroll K41 K103 K152 9 I den veterinära författningssamlingen har författningarna tilldelats saknummer. Saknumren i tabellen hänvisar till föreskrifter som återfinns på Jordbruksverkets webbplats, www.jordbruksverket.se NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 107 Djurslag Sjukdom/kontroll 5 Föreskrifter om obligatorisk kontroll Övrigt Anm. frivillig kontroll Övervakning av resistensläget hos sjukdomsframkallande bakterier Instruktion för SVA Nationell obduktionsverksamhet för övervakning av djurhälsan Övervakning av sjukdomar som normalt inte förekommer i SE Nationell övervakning av vilda djur avseende smittsamma sjukdomar Regeringsbeslut, (dnr 2007/3544) regleringsbrev för budgetår 2008 avseende SVA NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 108 4.14 Bilaga 5. Definitioner och begrepp Definitioner är ordagrant överförda från aktuella angivna förordningar. Till vissa av definitionerna, där behov ansetts nödvändigt, ges en kommentar. Begrepp är en tolkning av begreppets innebörd. Definition av begreppet saknas i lagstiftningen. Den offentliga kontrollen av växtskadegörare är beroende av en del av de nedanstående termerna. Kontrollområdet regleras av direktiv 2000/29/EG om skyddsåtgärder mot spridning och införsel av skadegörare på växter. Definitionerna i detta direktiv överensstämmer inte helt med nedanstående definitioner. Definitioner Behörig myndighet: (artikel 2.4 i förordning (EG) nr 882/2004). Den centrala myndigheten i en medlemsstat som har behörighet att genomföra offentlig kontroll eller varje annan myndighet som tilldelats sådan behörighet. Hit ska även i tilllämpliga fall räknas motsvarande myndighet i tredje land. Kommentar: I den svenska lagstiftningen använder man begreppet ”kontrollmyndighet”. Med samverkande kontrollmyndigheter menas samtliga behöriga myndigheter och kontrollorgan som utför offentlig kontroll i syfte att kontrollera efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen, samt bestämmelserna om djurhälsa, djurskydd och växtskydd. Var och en ansvarar för sin del av den offentliga kontrollen i livsmedelskedjan så att det tillsammans finns kontroll i hela kedjan. Dokumentkontroll: (artikel 2.17 i förordning (EG) nr 882/2004). Undersökning av handelsdokument och i tillämpliga fall de med sändningen åtföljande dokument som krävs enligt foder- och livsmedelslagstiftningen. Foderföretag: (artikel 3.5 i förordning (EG) nr 882/2004). Varje privat eller offentligt företag som med eller utan vinstsyfte bedriver någon av de verksamheter som hänger samman med produktion, framställning, bearbetning, lagring, transport eller distribution av foder, samt alla producenter som producerar eller lagrar foder för utfodring av djur på sin egen jordbruksanläggning. Foderföretagare: (artikel 3.6 i förordning (EG) nr 882/2004). De fysiska eller juridiska personer som ansvarar för att kraven i livsmedelslagstiftningen uppfylls i det foderföretag de driver. Fysisk kontroll: (artikel 2.19 i förordning (EG) nr 882/2004). Undersökning av foder eller livsmedel, eventuellt även kontroll av transportmedlet, förpackningen, märkningen och temperaturen samt provtagning för analys och laboratorietest och varje annan kontroll som krävs för att kontrollera att foder eller livsmedelslagstiftningen efterlevs. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 109 Kommentar: Det finns anledning att framöver skapa generella definitioner så långt som möjligt för samtliga kontrollområden som planen omfattar. Den fysiska inspektionen är inte definierad i direktivet 2000/29/EG men behandlas t.ex. i artiklarna 6 och 13a. Identitetskontroll: (artikel 2.18 i förordning (EG) nr 882/2004). Okulärbesiktning för att kontrollera att de intyg eller andra dokument som åtföljer sändningen överensstämmer med sändningens märkning och innehåll. Inspektion: (artikel 2.7 i förordning (EG) nr 882/2004). Undersökning av varje aspekt av foder, livsmedel, djurhälsa och djurskydd för att kontrollera efterlevnaden av de rättsliga kraven i foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna avseende djurhälsa och djurskydd. Kommentar: Inspektion är en kontrollmetod som bör ske utan förvarning. Den kan vara planerad eller oplanerad. Vid en inspektion kan en viss detalj kontrolleras, t.ex. att utrustningen är rengjord, vilken temperatur som råder i ett kylrum eller att ett förpackat livsmedel är rätt märkt. Inspektion kan vara en del av en revision. Kontroll: (artikel 2.2 i förordning (EG) nr 882/2004). Kontroll av om specificerade krav har uppfyllts, genom undersökning och bedömning av sakligt underlag. Kontrollplan: (artikel 2.20 i förordning (EG) nr 882/2004). En av den behöriga myndigheten upprättad beskrivning med allmän information om hur dess offentliga kontrollsystem är uppbyggt och organiserat. Kontrollorgan: (artikel 2.5 i förordning (EG) nr 882/2004). En oberoende tredje part till vilken den behöriga myndigheten har delegerat vissa kontrolluppgifter. Livsmedelsföretag: (artikel 3.2 i förordning (EG) nr 178/2002). Varje privat eller offentligt företag som med eller utan vinstsyfte bedriver någon av de verksamheter som hänger samman med alla stadier i produktions-, bearbetnings-, och distributionskedjan av livsmedel. Livsmedelsföretagare: (artikel 3.3 i förordning (EG) nr 178/2002). De fysiska eller juridiska personer som ansvarar för att kraven i livsmedelslagstiftningen uppfylls i de livsmedelsföretag de bedriver. Offentlig kontroll: (artikel 2.1 i förordning (EG) nr 882/2004). Varje form av kontroll som utförs av den behöriga myndigheten eller av gemenskapen i syfte att kontrollera efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen, samt bestämmelser om djurs hälsa och om djurskydd. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 110 Kommentar: Offentlig kontroll kan bestå av olika kontrollmetoder och kontrolltekniker, som kartläggning, övervakning, verifiering, revision, inspektion, provtagning och analys eller kombinationer av dessa (se artikel 10 i förordning (EG) nr 882/2004). Primärprodukter: (artikel 2.1. b i förordning (EG) nr 852/2004). Produkter från primärproduktion, däribland produkter från jorden, från boskapsuppfödning, från jakt och fiske. Kommentar: Se även EU-kommissionens vägledning till förordning (EG) nr 852/2004. Primärproduktion: (artikel 3.17 i förordning (EG) nr 178/2002). Produktion, uppfödning eller odling av primärprodukter inklusive skörd, mjölkning och produktion av livsmedelsproducerande djur före slakt. Jakt, fiske och insamling av vilda produkter omfattas också. Kommentar: I bilaga 1 till förordning (EG) nr 852/2004 finns regler för primärproduktion och därmed sammanhängande verksamheter, vilket inkluderar även transport, hantering och lagring av primärprodukter under förutsättning att detta inte påverkar produktens karaktär (se även EU-kommissionens vägledning till förordning (EG) nr 852/2004). Provtagning för analys: (artikel 2.11 i förordning (EG) nr 882/2004). Insamling av prov från foder eller livsmedel eller något annat ämne (inbegripet från miljön) som är relevant för produktion, bearbetning och distribution av foder eller livsmedel eller djurhälsa för att genom analys kontrollera efterlevnaden av foder- eller livsmedelslagstiftningen och bestämmelser om djurhälsa. Revision: (artikel 2.6 i förordning (EG) nr 882/2004). En systematisk och oberoende undersökning för att avgöra om verksamheter och resultat från dessa överensstämmer med planerade åtgärder och om åtgärderna har genomförts på ett effektivt sätt och är lämpliga för att nå målen. Kommentar: Revision kan användas antingen vid kontroll av myndigheter enligt artikel 4.6 i förordning (EG) nr 882/2004 eller som kontrollmetod vid kontroll av livsmedels- eller foderföretagare enligt artikel 10 i denna förordning. Det framgår av sammanhanget vilken betydelse av revision som avses. Riskanalys: (artikel 3.10 i förordning (EG) nr 178/2002). Förfarande som består av tre sammanhängande delar, nämligen riskbedömning, riskhantering och riskkommunikation. Riskkommunikation: (artikel 3.13 i förordning (EG) 178/2002). Interaktivt utbyte under hela riskanalysförfarandet av information och synpunkter om faror och risker, riskrelaterade faktorer och riskuppfattning mellan riskvärderare, riskhanterare, konsumenter, foder- och livsmedelsföretag, universitet och andra berörda parter, inbegripet redogörelse för resultaten av riskbedömningen och grundvalen för riskhanteringsbeslut. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 111 Slutkonsument: (artikel 3.18 i förordning (EG) nr 178/2002). Den slutliga konsumenten av ett livsmedel som inte kommer att använda livsmedlet som en del i ett livsmedelsföretags verksamhet. Kommentar: Konsument används vanligen som benämning i stället för slutkonsument. Säkra livsmedel: (artikel 14 i förordning (EG) nr 178/2002). Livsmedel ska anses som icke säkra om de anses vara a) skadliga för hälsan (omedelbara, kortsiktiga, långsiktiga effekter på hälsan) och/eller b) otjänliga som människoföda (genom förorening, förruttnelse, försämring eller nedbrytning). Begrepp Fytosanitär verksamhet: Lagstadgade åtgärder under officiell kontroll i syfte att förhindra spridning av växtskadegörare som allvarligt kan skada växtodling, skog, annan mark eller lager av växter samt åtgärder för att bekämpa sådana skadegörare då dessa påträffas. Intressenter: Livsmedelsföretagare och foderföretagare som kan bli föremål för offentlig kontroll. Kommun: Genom bildande av gemensamma nämnder och/eller gemensamma förvaltningar samt flytt av nämnders uppgifter till kommunalförbund används benämningen ”kommun” på följande sätt: Kommun används som benämning av kontrollmyndighet på lokal nivå. Kommunens uppgifter i den offentliga kontrollen ska fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet. Redlighet: Med redlighet menas att konsumenten inte ska bli vilseledd. Redlighet omfattar alla förfaranden från oavsiktliga misstag till medvetna bedrägerier inom alla moment av hanteringen. Tillsyn: De tidigare använda begreppen tillsyn och tillsynsmyndighet används inte i de nya EGförordningarna. Där används begreppen kontroll och kontrollmyndighet. Kontroll definieras ovan. I begreppet tillsyn ingår dels de granskande åtgärder som genomförs med stöd av lag (kontroll) och myndighetens möjligheter att besluta om någon form av ingripande, dels andra verksamheter, såsom rådgivning, information och att underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter (livsmedelslagen). Motsvarande skyldigheter gäller även enligt förvaltningslagens princip om serviceskyldighet m.m. Kommentar: I denna plan används benämningarna, kontroll och tillsyn. Eftersom det är kontrollen som är det centrala i planen används därför i huvudsak ordet kontroll. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 112 I vissa sammanhang, där det är tydligt att verksamheten är vidare än kontroll, används begreppet tillsyn. Tvärvillkor: Tvärvillkoren är ett begränsat antal regler inom olika områden, bl.a. miljöskydd, djurskydd, foder- och livsmedelssäkerhet som lantbrukaren/primärproducenten måste följa för att få full utbetalning av jordbrukarstödet. En fullständig kontroll omfattar kontroll av samtliga tvärvillkor. Överträdelser av dessa regler kan resultera i avdrag i jordbrukarstödet. Ytterligare information om tvärvillkor finns på Jordbruksverkets webbplats, www.jordbruksverket.se. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2015-2018, DEL 4 AV 4 113
© Copyright 2024