1. No category

Det svenska
rättsväsendet
Det svenska rättsväsendet
Producerad av Justitiedepartementet
Tryckt av Elanders, juni 2015
Foto s. 8-9: Polisen, s. 18-19: Patrik Svedberg/Sveriges domstolar, s. 24-25: Kriminalvården,
övriga foton samt illustrationer: Justitiedepartementet
Tryckta exemplar av denna broschyr kan beställas kostnadsfritt via Justitiedepartementet
e-post: [email protected] eller via webbplatsen www.regeringen.se/justitie
Innehåll
Inledning5
Rättsväsendet
5
Justitiedepartementets roll
5
Brott ska i första hand förebyggas
Domare och domaryrket
Nämndemän
Rättshjälp
Brottsoffer
22
22
23
23
6
Polisen8
Polisens uppgifter
9
Polisens organisation
9
Polisyrket
10
Brottsförebyggande arbete
10
Brottsutredning
11
Särskilda händelser
11
Skydd för hotade
11
Samarbete inom EU och internationellt
12
Åklagarna14
Åklagarnas uppgifter
15
Åklagarväsendets organisation
15
Åklagaryrket
16
Internationellt samarbete
17
Domstolarna18
Domstolarnas uppgifter
19
Domstolarnas organisation
19
Domstolsverket
21
Domstolar i Europa
21
Kriminalvården24
Kriminalvårdens uppgifter
25
Kriminalvårdens organisation
25
Häkten
25
Anstalter
25
Frivården
26
Transporter
27
Unga och kriminalvård
27
Rättsväsendet i ständig utveckling
En digitalt sammanlänkad rättskedja
Kunskap om rättsväsendet
28
29
29
Vem kontrollerar myndigheterna?
30
Kontroll av myndigheterna
31
Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern 31
De centrala förvaltningsmyndigheterna
31
Övergripande budget
32
Kontakt34
Det svenska
rättsväsendet
Rättsväsendet
Justitiedepartementets roll
Med rättsväsendet menar man vanligtvis de
myndigheter som ansvarar för rättssäkerhet
och rättstrygghet. Domstolarna utgör stommen
inom rättsväsendet. Till rättsväsendet räknas
också de brottsförebyggande och utredande
myndigheterna, dvs. Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Brottsoffermyndigheten, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten och
Kriminalvården. Även andra myndigheter kan
ha uppgifter som ligger inom rättsväsendet eller
knyter an till det, exempelvis Rättsmedicinalverket och Kronofogdemyndigheten.
Målet för rättsväsendet är den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet. Rättssäkerhet innebär att rättskipning och annan myndighetsutövning ska vara förutsebar och enhetlig samt
bedrivas med hög kvalitet. Med rättstrygghet
menas att enskilda personer och andra rättssubjekt ska vara skyddade mot brottsliga angrepp
på liv, hälsa, frihet, integritet och egendom.
Avgörande är att rättsväsendet tillsammans med
det övriga samhället arbetar för att förebygga
och bekämpa brottsligheten samt stödjer dem
som har drabbats av brott. Rättstryggheten förutsätter också en lättillgänglig ordning för att
lösa tvister som uppstår i samhället.
I Regeringskansliet är det i första hand Justitiedepartementet som ansvarar för de frågor som
rör rättsväsendet, bl.a. myndigheternas budgetar
och administration. Justitiedepartementet
ansvarar vidare för den centrala lagstiftningen
på civilrättens, straffrättens och processrättens
områden.
Justitiedepartementet får inte styra hur en
myndighet ska tillämpa en lag eller besluta i ett
enskilt ärende som rör myndighetsutövning. I
många andra länder är det vanligt att ett enskilt
statsråd har makt att genom beslut direkt ingripa i myndigheternas löpande arbete. I Sverige
är detta förbjudet enligt regeringsformen, en av
våra grundlagar, och kallas i dagligt tal ministerstyre.
Utöver de generella regelverken om ekonomisk styrning och myndigheternas befogenheter
och skyldigheter, beslutar regeringen om förutsättningarna för varje myndighets verksamhet.
Det görs i myndighetens instruktion, i årliga s.k.
regleringsbrev och i särskilda uppdrag. Av myndighetens instruktion framgår bl.a. myndighetens huvudsakliga uppgifter och ledningsformer.
Av regleringsbreven framgår hur mycket pengar
myndigheten har till sitt förfogande under året.
5
det s venska rät t s väsen det
Brott ska
i första hand
förebyggas
6
Genom lagstiftning och genom att brottslingar
döms visar samhället var gränsen går för vad
som är accepterat och inte. Det bästa sättet att
öka rättstryggheten är dock att förebygga brott.
I det brottsförebyggande arbetet ingår åtgärder
inom flera politikområden som kräver engagemang från myndigheter, näringsliv och ideella
organisationer. För att minska brottsligheten
och öka tryggheten krävs inte bara ett effektivt
rättsväsende utan även exempelvis samlade
insatser mot missbruk av alkohol och narkotika,
åtgärder inom skola och socialtjänst, kontroll av
penningflöden samt insatser inom bostads- och
arbetsmarknadspolitikens områden.
Särskilt viktigt är det förebyggande arbetet
gentemot unga människor. Samhällets åtgärder
för att förhindra att unga fastnar i kriminalitet måste vara tydliga och vidtas på ett tidigt
stadium. Föräldrarna har dock huvudansvaret
för att deras barn inte begår brott. Att ge familjerna stöd är en viktig del av det brottsförebyggande arbetet.
Det brottsförebyggande arbetet ska bedrivas på lokal nivå av dem som bäst känner till
problemen i närområdet. En synlig polis i hela
landet är en nödvändig del av denna strategi.
Regeringens expertmyndighet Brottsförebyg-
gande rådet (Brå) har bl.a. i uppgift att stödja
det lokala brottsförebyggande arbetet så att
de lokala aktörerna, som t.ex. polis, skola och
social­tjänst, kan arbeta med att förebygga brott
och otrygghet utifrån sina förutsättningar.
Sverige medverkar också i ett brottsförebyggande nätverk inom EU . Nätverket ska bidra
till att utveckla det brottsförebyggande arbetet
inom EU och stödja brottsförebyggande åtgärder på lokal och nationell nivå.
7
Polisen
Polisens uppgifter
Polisens uppdrag är att minska brottsligheten
och öka människors trygghet. Polisens arbete
regleras främst i polislagen där det bl.a. står att
Polismyndigheten ska förebygga, förhindra och
upptäcka brottslighet, övervaka allmän ordning
och säkerhet, och utreda brott. Polismyndigheten har också många andra arbetsuppgifter
enligt särskilda bestämmelser. Exempel på
sådana uppgifter är handräckning åt andra
myndigheter och olika tillståndsfrågor, t.ex.
vapenlicenser.
Polisens organisation
Den 1 januari 2015 slogs Rikspolisstyrelsen
och de 21 polismyndigheterna samman till en
myndighet samtidigt som Säkerhetspolisen blev
en fristående myndighet. Polisen består alltså
numera av endast två myndigheter – Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. Ombildningen
är den största omorganisationen inom staten
på många år och den största organisationsförändringen av polisen sedan förstatligandet 1965.
Syftet med reformen är att komma tillrätta
med organisatoriska hinder inom polisen och
att genom det skapa bättre möjligheter för polisen att förebygga, ingripa mot och utreda brott.
Polismyndigheten
Polismyndigheten är en av de största statliga
verksamheterna med drygt 28 500 anställda.
Myndigheten är organiserad i sju polisregioner, ett antal nationella avdelningar och ett
kansli. De sju polisregionerna har helhetsansvar
för polisverksamheten inom ett visst geografiskt område. Ansvaret omfattar bland annat
utredningsverksamhet, brottsförebyggande
verksamhet och service. Varje region leds av en
regionpolischef. Chef över Polismyndigheten är
rikspolischefen som utses av regeringen. Rikspolischefen bär ensam ansvaret för myndighetens verksamhet.
Nationellt forensiskt centrum (NFC ) är
ett expertorgan som utför laboratorieundersökningar av spår från brottsplatser åt rättsväsendets myndigheter. Nationellt forensiskt
centrum hette tidigare Statens kriminaltekniska laboratorium men är numera en nationell
avdelning i Polismyndigheten.
det s venska rät t s väsen det
Säkerhetspolisen
Säkerhetspolisen har till uppgift att skydda
Sveriges demokratiska system, medborgarnas
fri- och rättigheter och den nationella säkerheten. Säkerhetspolisen ska förebygga, förhindra
och avslöja och utreda brott mot rikets säkerhet och terrorbrott. Säkerhetspolisen har även
andra uppgifter, bl.a. att skydda den centrala
statsledningen.
Polisyrket
Polisarbetet innebär uppdrag med stor variation
i en mängd olika miljöer. Mycket av den dagliga
verksamheten bedrivs nära medborgarna i
lokala polisområden, men det finns även många
olika specialkompetenser, t.ex. hundförare,
piketen och sjöpolisen.
Polisyrket är mycket eftertraktat. Det visar
sig särskilt vid antagningen till polisutbildningen. Endast mellan 5 och 10 procent av dem
som söker till polisprogrammet kan erbjudas
en plats. Programmet omfattar fyra terminers
heltidsstudier och en termins aspirantutbildning vid Polismyndigheten innan aspiranten
blir behörig att söka anställning som polisman.
Utbildningen bedrivs för närvarande på tre
10
platser i Sverige: Stockholm, Växjö och Umeå.
Dessutom kan man studera på distans.
Efter aspirantutbildningen arbetar de flesta
till att börja med inom ett lokalpolisområde
och med utryckningsverksamhet.
Brottsförebyggande arbete
En av polisens viktigaste uppgifter är att
förhindra brott. Mycket av polisens brottsförebyggande arbete görs i samarbete med andra
samhällsaktörer, t.ex. kommuner, företag och
organisationer. Brottsförebyggande arbete kan
innebära både kortsiktiga och långsiktiga åtgärder. Det kan vara allt från att polisen finns på
plats under en fotbollsmatch för att förhindra
bråk till att polisen samverkar med socialtjänsten för att minska ungdomsbrottsligheten.
Poliser i det lokala samhället har fokus på
brottsförebyggande arbete. De arbetar synligt och i nära samverkan med dem som bor
och verkar inom området. Mycket av polisens
brottsförebyggande arbete är riktat mot ungdomar för att på ett tidigt stadium förhindra att
de hamnar i brottslighet.
polisen
Brottsutredning
När polisen får kännedom om att ett brott har
inträffat ska det – med vissa undantag – utredas. Polisen försöker då ta reda på vem som kan
misstänkas för brottet och om det finns tillräckligt med bevis för att väcka åtal.
Utredningen kallas för förundersökning och
leds av en åklagare eller av polisen. Polisen kartlägger vad som hänt och vilka som kan ha varit
inblandade. Polisen hämtar också in eventuella
uppgifter från rättsläkare och kriminaltekniker.
Kanske kan teknisk bevisning i form av exempelvis DNA lösa brottet.
Kompetens av skiftande slag kan behövas för
att utreda ett brott. Utredarna kan få förstärkning av experter från Nationella operativa
avdelningen (NOA ).
Särskilda händelser
Ibland inträffar händelser som är särskilt
omfattande eller allvarliga och går utöver den
dagliga verksamheten. En sådan situation kallar
polisen särskild händelse. En särskild händelse
kan till exempel vara en större olycka eller överhängande fara för att en stor olycka ska hända.
Det kan också vara vissa större allmänna sammankomster, sabotage eller bombhot, omfattande avbrott i samhällsviktiga funktioner och
efterforskning av försvunna personer.
Vid en särskild händelse kan polisen bland
annat ansvara för avspärrning, utrymning, eftersökning, registrering och utredning.
Skydd för hotade
Polisen har ansvar för att skydda människor
som blir hotade. Den lokala polisen kan erbjuda
åtgärder för de flesta som behöver skydd. Det
kallas lokalt personsäkerhetsarbete. Det finns
bland annat brottsoffersamordnare som arbetar
med stöd och skydd för brottsoffer.
Polisen bedömer hur stort behovet av skydd
är och vilken skyddsåtgärd som ska användas
i det enskilda fallet. Några exempel på vad
polisen kan erbjuda är rådgivning, bevakning
och olika tekniska hjälpmedel. Polisen samarbetar med andra myndigheter och organisationer,
som Skatteverket och socialtjänsten, t.ex. när
det gäller skyddat boende.
I undantagsfall, när andra åtgärder inte
fungerar, kan den som hotas få ingå i polisens
särskilda personsäkerhetsprogram.
11
det s venska rät t s väsen det
12
polisen
Samarbete inom EU och internationellt
Det internationella polissamarbetet spelar en
allt större roll i svensk polisverksamhet. Den
svenska polisen är verksam inom framför allt
följande fyra områden.
Samarbete med utländska
polisorganisationer
Internationellt operativt polissamarbete
innebär att polisen samarbetar med utländska polisorganisationer inom ramen för t.ex.
brottsutredningar, direkt eller genom Europol,
Schengensamarbetet, Interpol eller det nordiska
polissamarbetet.
Internationellt strategiskt polissamarbete
Internationellt strategiskt polissamarbete innebär att polisen deltar i och samordnar arbetet
i de arbetsgrupper och institutioner inom
framför allt EU som berör polisens verksamhet.
Arbetet skapar bättre förutsättningar för medlemsstaternas polisorganisationer att tillsammans bekämpa en alltmer mångskiftande och
organiserad gränsöverskridande brottslighet.
Internationellt utvecklingssamarbete
Internationellt utvecklingssamarbete innebär
att polisen stödjer utländska polisorganisationer i deras strävan att bli mer demokratiska
och effektiva. Svensk polis hjälper till att i
samarbetslandet skapa en polisorganisation som
respekterar och skyddar de mänskliga rättigheterna, följer rättsstatens regler, kan ställas till
svars och ger högsta prioritet till medborgarnas
behov. Samarbetet bidrar även till att utveckla
den svenska polisen.
Fredsfrämjande och konfliktförebyggande
Fredsfrämjande och konfliktförebyggande verksamhet innebär att svenska poliser tjänstgör i
freds- och konfliktförebyggande insatser inom
ramen för FN , EU och OSSE runt om i världen.
Läs mer:
yy www.polisen.se
yy www.sakerhetspolisen.se
yy www.polishogskolan.se
13
Åklagarna
Åklagarnas uppgifter
Åklagaren har en central roll inom rättsväsendet, en roll som består av tre huvuduppgifter:
att utreda brott, att fatta beslut om åtal ska
väckas eller inte samt att företräda staten i
domstolen.
När det finns anledning att anta att ett brott
har begåtts inleds en förundersökning. Om en
person är skäligen misstänkt för brott är det
åklagaren som leder förundersökningen. Om
det finns särskilda skäl kan åklagaren leda förundersökningen även om det inte finns någon
misstänkt person. Det är polisen som utför
själva utredningsarbetet. Åklagaren följer hela
tiden utredningen och tar ställning till vilka åtgärder och beslut som krävs. I enklare fall eller
till dess att en bestämd person kan misstänkas
för ett brott kan polisen leda förundersökningen. Förundersökningen läggs ned om det inte
finns skäl att fortsätta utreda brottsmisstanken,
t.ex. för att brott inte kan styrkas. När en förundersökning är avslutad beslutar åklagaren om
åtal ska väckas eller inte.
En annan viktig del av åklagarens arbete är
att vara statens företrädare i brottmålsprocessen
vid domstol. Genom sitt beslut om åtal och den
beskrivning av brottet som åklagaren gör sätts ra-
men för rättegången. De flesta åklagare tillbringar
minst en eller ett par dagar per vecka i rätten.
Åklagarväsendets organisation
I åklagarväsendet ingår Åklagarmyndigheten
och Ekobrottsmyndigheten.
Åklagarmyndigheten
Åklagarmyndigheten har cirka 1 300 anställda,
varav cirka 900 är åklagare. Det finns sju
geografiska åklagarområden och en nationell
åklagaravdelning.
Åklagarområdena består av landets 32 allmänna kammare, som har ett geografiskt
arbetsfält ungefär motsvarande ett län. Myndigheten har också tre internationella åklagarkammare i Malmö, Göteborg och Stockholm.
Nationella åklagaravdelningen består av
riksenheter med nationellt ansvar för bekämpning av korruption, för miljö- och arbetsmiljömål samt för säkerhets- och terroristmål. Dessutom ingår Internationella åklagarkammaren
Stockholm i den nationella åklagaravdelningen.
Särskilda åklagarkammaren (tidigare Riksenheten för polismål) är direkt underställd riksåklagaren och handlägger misstankar om brott
av bland annat poliser, åklagare och domare.
det s venska rät t s väsen det
Åklagarmyndigheten har även tre utvecklingscentrum som har i uppgift att bedriva
metod- och rättsutveckling inom olika brottsområden samt utöva rättslig uppföljning och
tillsyn.
Vid Åklagarmyndighetens huvudkontor finns
centrala funktioner för bland annat information, ekonomi, personal och it. Dessutom finns
en rättsavdelning för rättslig information,
verksamheten i Högsta domstolen och centrala
internationella frågor samt en tillsynsavdelning
för rättslig tillsyn.
nationellt ansvar för att handlägga ärenden om
finansmarknadsbrott.
Ekobrottsmyndigheten
För att kunna bli anställd som åklagare ska man
ha en svensk juristexamen samt ha fullgjort en
svensk notariemeritering vid tings- eller förvaltningsrätt. Dessutom måste man vara svensk
medborgare. Under de första anställningsåren
får alla åklagare genomgå en grundutbildning.
Grundutbildningen består av både teori och
praktik.
Ekobrottsmyndigheten är en särskild åklagarmyndighet för bekämpning av ekonomisk
brottslighet, t.ex. bokföringsbrott, skattebrott
och brott mot EU :s finansiella intressen. Ekobrottsmyndigheten ansvarar även för samordning mellan myndigheter när det gäller åtgärder
mot den ekonomiska brottsligheten. Ekobrottsmyndigheten leds av en generaldirektör och har
cirka 400 anställda, varav drygt 100 är åklagare.
Vid myndigheten arbetar också poliser, ekorevisorer och analytiker. Det finns sju ekobrottskammare, en mängdbrottsenhet, tre polisoperativa enheter och tre operativa serviceenheter.
En av ekobrottskamrarna i Stockholm har ett
16
Riksåklagaren
Riksåklagaren är chef för Åklagarmyndigheten
och landets högsta allmänna åklagare. Riks­
åklagaren är högsta åklagare även för Ekobrottsmyndighetens åklagare. Han eller hon är den
enda allmänna åklagare som får föra talan i
Högsta domstolen.
Åklagaryrket
Internationellt samarbete
Det internationella samarbetet får en allt större
betydelse i åklagarens dagliga arbete. Inom Norden finns sedan länge ett väl fungerande samarbete över gränserna och detta är något som
åklagarna
under 2000-talet också blivit verklighet inom
EU . Exempel på åtgärder inom EU som bidragit
till detta är den europeiska arresteringsordern
och Eurojust.
Den europeiska arresteringsordern reglerar
överlämnande från Sverige till annat EU -land.
Arresteringsordern innehåller regler för åklagares och domstolars handläggning av och beslut
i ärenden om överlämnande. Överlämnande
kan begäras i två syften, dels för att personen
ska avtjäna en redan utdömd påföljd i det andra
landet, dels för att personen ska lagföras där.
Eurojust är ett EU -organ som består av
representanter från samtliga medlemsländer,
vanligtvis åklagare. Eurojust har till uppgift
att underlätta samarbetet och samordningen
mellan medlemsländerna beträffande brottsutredningar som avser framför allt grov organiserad brottslighet och som berör två eller flera
medlemsländer.
Läs mer:
yy www.aklagare.se
yy www.ekobrottsmyndigheten.se
yy www.eurojust.europa.eu
17
Domstolarna
Domstolarnas uppgifter
Domstolarnas organisation
Det är en grundläggande rättighet att få sin sak
prövad i en opartisk domstol. Domstolarnas
uppgift är att avgöra mål och ärenden med hög
kvalitet och effektivitet.
Enligt regeringsformen har domstolarna en
självständig ställning. Det innebär att varken
riksdagen, regeringen eller någon myndighet
får bestämma hur en domstol ska döma i det
enskilda fallet.
Bestämmelserna om offentlighet i regeringsformen och tryckfrihetsförordningen garanterar
att allmänheten har insyn i rättskipningen.
Detta innebär att allmänheten i regel har tillträde till förhandlingar och andra sammanträden
som hålls av domstolen och har rätt att ta del av
handlingar i mål och ärenden. För att i vissa fall
skydda enskilda och det allmänna kan dock insynen vara begränsad genom så kallad sekretess.
Domstolarnas verksamhet går under samlingsnamnet Sveriges Domstolar. Sveriges Domstolar
består av ca 6 400 medarbetare fördelade på ett
80-tal olika domstolar, myndigheter och nämnder. Sveriges Domstolar omfattar de allmänna
domstolarna, de allmänna förvaltningsdom­
stolarna, hyres- och arrendenämnderna, Rättshjälpsmyndigheten och Domstolsverket.
Domstolarna i Sverige består av tre slags domstolar:
yy de allmänna domstolarna (tingsrätt, hovrätt
och Högsta domstolen)
yy de allmänna förvaltningsdomstolarna
(förvaltningsrätt, kammarrätt och Högsta
förvaltningsdomstolen)
yy specialdomstolarna (t.ex. Arbetsdomstolen
och Försvarsunderrättelsedomstolen).
De allmänna domstolarna
Tingsrätten är första instans inom de allmänna
domstolarna och handlägger brottmål, tvistemål
och ärenden. Brottmål är mål där någon står
åtalad misstänkt för att ha begått brott. Tvistemål är mål där någon är oense med någon annan
om exempelvis innehållet i ett köpeavtal, ett arv
eller vårdnaden om barn. Utöver tvistemål och
brottmål beslutar tingsrätten i ärenden som t.ex.
rör adoption, förvaltare, konkurs och god man.
Det finns 48 tingsrätter spridda över landet.
Dessa varierar i storlek från ett tiotal till flera
hundra anställda. Vid fem tingsrätter finns
mark- och miljödomstolar, som är särskilda
domstolar som handlägger mål om t.ex. miljöoch vattenfrågor, fastighetsbildning och plan-
det s venska rät t s väsen det
och byggärenden. Mark- och miljödomstolarnas
avgöranden överklagas till Mark- och miljööverdomstolen, som är en del av Svea hovrätt.
Nästa instans är hovrätten. Det finns sex
hovrätter. För att hovrätten ska ta upp målet till
full prövning krävs i vissa fall att domstolen först
meddelar prövningstillstånd.
Högsta domstolen är högsta instans. Den
består av minst 14 justitieråd. Högsta domstolens
främsta uppgift är att pröva mål som kan ha
betydelse för rättsutvecklingen, det vill säga att
skapa prejudikat. För att få ett mål fullständigt
prövat krävs att domstolen meddelar prövningstillstånd.
Brottmål inleds vanligtvis genom att åklagaren
i tingsrätt väcker åtal mot en misstänkt genom att lämna in en ansökan om stämning till
tingsrätten. Vissa brottmål kan avgöras genom
skriftlig handläggning. I de flesta mål hålls dock
en huvudförhandling där åklagaren, den tilltalade och eventuell målsägande närvarar. Den
tilltalade kan få hjälp av en försvarare. I vissa
fall har man rätt till en offentlig försvarare. Vid
huvudförhandlingen framställer åklagaren sina
yrkanden och den tilltalade får möjlighet att
berätta vad som enligt hans eller hennes uppfattning har skett. Även annan bevisning tas upp,
exempelvis vittnesförhör.
20
Om den tilltalade döms för brott kan påföljden till exempel bli böter eller fängelse. Domstolen kan i stället för fängelse döma till villkorlig
dom, skyddstillsyn eller överlämna den dömde
till vård. Både villkorlig dom och skyddstillsyn
kan förenas med böter eller oavlönat arbete, så
kallad samhällstjänst.
De allmänna förvaltningsdomstolarna
Förvaltningsrätten är första instans inom de
allmänna domstolarna och handlägger mål som
rör tvister mellan det allmänna och enskilda.
Domstolen avgör många olika typer av mål.
Vanliga måltyper är skattemål, socialförsäkringsmål, mål enligt socialtjänstlagen och mål om
tvångsvård. Det finns tolv förvaltningsrätter. Vid
fyra av förvaltningsrätterna finns även migrationsdomstolar, som prövar utlännings- och
medborgarskapsmål. Deras avgöranden överklagas till Migrationsöverdomstolen, som är en del
av Kammarrätten i Stockholm.
Kammarrätterna, som är fyra till antalet, är
andra instans. För de flesta typer av mål krävs
prövningstillstånd för att kammarrätten ska ta
upp målet till en fullständig prövning.
Högsta förvaltningsdomstolen är högsta instans. Den består av minst 14 justitieråd. Högsta
förvaltningsdomstolens främsta uppgift är,
d oms tolarna
liksom Högsta domstolens, att skapa prejudikat.
Prövningstillstånd krävs i de flesta typer av mål.
Målen inleds vanligtvis genom att en enskild
överklagar en myndighets beslut till förvaltningsrätten. Handläggningen i domstolen är
skriftlig, men det finns också möjlighet att hålla
muntlig förhandling som ett komplement till det
skriftliga materialet.
Hyres- och arrendenämnderna
Hyres- och arrendenämnderna är förvaltningsmyndigheter med domstolsliknande uppgifter. En hyresnämnd prövar vissa hyres- och
bostadsrättstvister samt medlar respektive är
skiljenämnd i sådana tvister. Nämnderna lämnar
också allmän information om hyres- och arrendelagstiftningen.
Det finns åtta hyres- och arrendenämnder.
Hyresnämndens beslut kan överklagas till Svea
hovrätt och beslut av arrendenämnd till den
hovrätt inom vars domkrets arrendenämnden är
belägen.
Domstolsverket
Domstolsverket är en statlig myndighet som har
till uppgift att ansvara för övergripande samordning och gemensamma frågor inom Sveriges
Domstolar. Arbetet innebär också att ge service
till domstolarna, hyres- och arrendenämnderna
och Rättshjälpsmyndigheten.
Domstolar i Europa
Europeiska unionens domstol, EU-domstolen,
ligger i Luxemburg. EU-domstolen har två huvudsakliga uppgifter: att döma i tvister mellan
medlemsländer och EU:s institutioner samt att
tolka EU-rätten.
EU-domstolen består av tre rättsinstanser:
domstolen, tribunalen och personaldomstolen.
De har främst till uppgift att säkerställa en enhetlig tolkning och tillämpning av EU-rätten.
Europadomstolen, den europeiska domstolen
för de mänskliga rättigheterna, ligger i Strasbourg och är en del av Europarådet med 47 medlemsstater. Europadomstolen kan pröva staternas
skyldighet att leva upp till sina åtaganden enligt
Europakonventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna. Domstolens avgöranden är rättsligt bindande för den berörda staten.
Europadomstolen kan ta emot klagomål från
enskilda personer, enskilda organisationer eller
grupper av enskilda som anser att deras fri- och
rättigheter blivit kränkta.
21
det s venska rät t s väsen det
Varken EU-domstolen eller Europadomstolen
är överinstanser till våra svenska domstolar och
myndigheter. Det går därför inte att överklaga en
svensk dom till dem. De kan heller inte upphäva
en dom eller ett beslut som fattats av en nationell myndighet eller domstol.
Domare och domaryrket
De flesta ordinarie domare är rådmän i tingsrätt eller förvaltningsrätt eller råd i hovrätt eller
kammarrätt. Chefen för en tingsrätt eller förvaltningsrätt kallas för lagman och chefen för en
hovrätt eller kammarrätt för president. Domarna
i Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen kallas justitieråd.
Nämndemän
Ordinarie domare utnämns av regeringen efter
förslag från Domarnämnden. En ordinarie domare kan inte avsättas annat än i vissa fall som
anges i regeringsformen.
För att kunna utnämnas till ordinarie domare
måste man ha avlagt juristexamen. Många som
utnämns till domare har genomgått en särskild
domarutbildning, med tjänstgöring i hovrätt
eller kammarrätt samt tingsrätt eller förvaltningsrätt. Efter godkänd tjänstgöring blir man
förordnad till hovrätts- eller kammarrättsassessor. Även personer med erfarenhet från annan
kvalificerad juridisk verksamhet kan utnämnas
till ordinarie domare.
I varje tingsrätt, hovrätt, förvaltningsrätt och
kammarrätt finns det ett antal lekmannadomare,
nämndemän. Dessa utses av kommunfullmäktige i de kommuner som ingår i tingsrättens
domkrets och av landstingsfullmäktige i de län
som utgör förvaltningsrättens, kammarrättens
eller hovrättens domkrets. En nämndeman har
samma ansvar för domstolens avgörande som
juristdomaren. Uppdraget är opolitiskt, även om
nämndemän nomineras av de politiska partierna.
En nämndeman utses för fyra år.
Rättshjälp
För den som saknar ekonomiska möjligheter att
ta till vara sin rätt finns i vissa fall möjlighet att
få rättshjälp. Rättshjälp är inte begränsad till
ärenden som handläggs inför domstolar eller
22
d oms tolarna
andra myndigheter utan kan också ges i andra
rättsliga angelägenheter.
För att rättshjälp ska kunna beviljas måste
vissa villkor vara uppfyllda, bland annat får
den rättssökandes inkomst inte överstiga 260
000 kronor. Om den rättssökande har en rättsskyddsförsäkring ska den användas i första hand.
Rättshjälp beviljas av Rättshjälpsmyndigheten
eller den domstol där processen förs.
Rättshjälpsmyndigheten är en rikstäckande
myndighet som fattar beslut i frågor rörande
rättshjälp. Myndighetens uppgift är att verkställa en domstols beslut i rättshjälpsfrågor och
att fatta beslut om rättshjälp i ärenden som inte
handläggs vid domstol.
Brottsoffer
Den som har blivit utsatt för ett grövre brott har
som regel rätt att kostnadsfritt få stöd och hjälp
av ett målsägandebiträde under förundersökning
och rättegång. Om ett barn misstänks vara offer
för brott av en vårdnadshavare kan barnet få stöd
av en särskild företrädare för barn. På tingsrätter
och hovrätter finns också ideellt verksamma vittnesstöd; personer som erbjuder stöd och hjälp till
brottsoffer och vittnen vid en rättegång.
Den som efter en dom har fått skadestånd erbjuds hjälp av Kronofogdemyndigheten att driva
in skulden. Om gärningsmannen inte kan betala,
eller om man inte hittar en gärningsman och
det inte finns någon försäkring som kan täcka
hela skadan, kan brottsoffret få ersättning från
staten. Ersättningen kallas brottsskadeersättning
och är som huvudregel begränsad till att avse
personskador och kränkning.
Brottsoffermyndighetens uppgift är att pröva
ärenden om brottsskadeersättning. Brottsoffermyndigheten administrerar också Brottsofferfonden som byggs upp av särskilda avgifter från
personer som dömts för brott. Fondens medel
delas ut till olika projekt och verksamheter med
brottsofferinriktning och till forskning om
brottsoffer. Brottsoffermyndigheten samlar och
sprider också information och forskningsresultat
för bättre bemötande och behandling av brottsoffer.
23
Kriminalvården
Kriminalvårdens uppgifter
Kriminalvården ansvarar för verksamheten vid
landets anstalter, häkten och frivårdskontor.
Myndigheten ska bedriva häktesverksamhet
och verkställa utdömda straff på ett säkert,
humant och effektivt sätt samt arbeta för att
antalet återfall i brott ska minska. Kriminalvården ansvarar också för transporter av intagna
och personutredningar i brottmål.
Kriminalvårdens organisation
Kriminalvården är en statlig myndighet med
cirka 9 000 anställda i hela Sverige. Verksam­
heten finns över hela landet. Myndigheten leds
av en generaldirektör.
Häkten
Det finns 31 häkten i Sverige med cirka 2 000
platser. I häkten vistas personer som misstänks
för brott och som häktats av domstol i väntan
på rättegång.
I häkteslagen finns bestämmelser om behandlingen av frihetsberövade i häkte. Bestämmelserna avser bland annat vissa grundläggande
rättigheter, besök och andra kontakter med
omvärlden samt hälso- och sjukvård.
För intagna personer som missbrukar narkotika finns särskilt utbildad personal, s.k. uppsökare, som erbjuder motivationshöjande samtal.
De häktade ska om det är möjligt även kunna
erbjudas någon form av arbete eller sysselsättning under häktestiden.
Anstalter
Det finns 47 kriminalvårdsanstalter i Sverige.
Anstalterna är indelade i olika säkerhetsklasser. Varje dag sitter i medeltal 4 000 personer i
fängelse i Sverige.
Det vanligaste brottet bland dem som är
dömda till fängelse är narkotikabrott. Nästan
lika vanligt är våldsbrott. De som är dömda för
mord eller dråp utgör bara några procent. Av
alla intagna är 94 procent män och 42 procent
har suttit i fängelse tidigare.
I fängelselagen finns bestämmelser om
verkställighet av fängelse, det vill säga vad som
gäller under tiden i fängelse. En viktig utgångspunkt i lagen är att tiden på anstalt ska utformas så att den underlättar den intagnes anpassning i samhället och motverkar negativa följder
det s venska rät t s väsen det
av frihetsberövandet. Tiden en fängelsedömd
person avtjänar på anstalt ska, i den utsträckning det är möjligt, särskilt inriktas på åtgärder
som ska förebygga återfall i brott. För varje intagen ska det upprättas en individuellt utformad
verkställighetsplan.
Den som sitter i ett fängelse har sysselsättningsplikt. Sysselsättningen kan bestå av någon
form av arbete, utbildning eller behandling.
Kriminalvården har behandlingsprogram för
bland annat alkohol- och narkotikamissbruk,
sexualbrottslingar och för män som brukar våld
mot sin partner.
För att ge den som suttit i fängelse bättre
förutsättningar att klara sig i samhället efter
frigivningen utan att återfalla i brott och för
att underlätta övergången från fängelselivet
till livet i frihet finns olika möjligheter till
utslussning från fängelset. Det kan bland annat
ske genom fotboja i slutet av fängelsestraffet,
vistelse i behandlingshem eller genom boende
med särskilt stöd och tillsyn, så kallade halvvägshus.
Frivården
Frivård bedrivs vid 34 frivårdskontor. Frivårdens
uppgift är att övervaka personer som dömts
26
till andra påföljder än fängelse, till exempel
skyddstillsyn och kontraktsvård, men också att
övervaka dem som blivit villkorligt frigivna ur
fängelse. Frivården ansvarar även för verkställigheten av samhällstjänst och fängelsestraff
som ska verkställas med elektronisk intensiv­
övervakning (fotboja) i stället för i fängelse.
Varje dag övervakar frivården i genomsnitt cirka
12 000 dömda personer. Skyddstillsyn innebär
att en dömd person får en prövotid på tre år,
med frivårdens övervakning i normalt ett år av
dessa. Vid villkorlig frigivning är prövotiden
den tid som återstår av straffet, dock minst
ett år. Den som står under övervakning får en
övervakare som erbjuder stöd och hjälp för att
underlätta anpassningen i samhället.
Kontraktsvård är främst till för etablerade
missbrukare, där det finns ett klart samband
mellan missbruk och brott. I stället för fängelse
dömer domstolen till skyddstillsyn med vård på
ett behandlingshem.
Även samhällstjänst är ett alternativ till fängelse och ett tillägg till en dom på skyddstillsyn
eller villkorlig dom. Samhällstjänst innebär att
den dömde ska utföra oavlönat arbete på sin
fritid. Domstolen bestämmer antalet timmar
som den dömde ska arbeta, minst 40 och som
mest 240 timmar.
kriminalvården
Den som döms till högst sex månaders
fängelse kan under vissa förutsättningar få
avtjäna straffet med fotboja i hemmet. Sändaren i fotbojan står i kontakt med en dator, som
kontrollerar att den dömde följer ett uppgjort
schema. Om klienten inte följer schemat larmas
frivården. Den dömde övervakas dygnet runt.
Klientens rörelsefrihet är strängt reglerad och
frivården kontrollerar regelbundet att han eller
hon håller sig drog- och alkoholfri. Frivården
har också hand om övervakning och kontroll
av personer som fått fotboja i samband med
utslussning från ett fängelsestraff.
Frivården utför även personutredningar.
Frivården träffar och intervjuar dem som är
åtalade för brott och lämnar sedan ett yttrande
över hans eller hennes levnadsförhållanden till
domstolen. Domstolen använder yttrandet för
att lättare kunna bestämma lämpligt straff.
Transporter
Kriminalvården kan behöva transportera
dömda personer, exempelvis mellan häkte och
fängelse och mellan olika fängelser. Transporter
görs också till andra länder, t.ex. när någon som
har dömts till utvisning ska förpassas till sitt
hemland. Kriminalvården utför även transporter åt andra myndigheter, t.ex. åt polisen när
det gäller avvisningar i asylärenden. Under ett
år görs ca 80 000 transporter varav ca 5 000 till
utlandet.
Unga och kriminalvård
Barn under 15 år kan inte straffas. Om en ung
person som begår ett brott är mellan 15 och 17
år döms han eller hon vanligen till böter eller
någon av de särskilda ungdomspåföljderna ungdomsvård, ungdomstjänst eller sluten ungdomsvård. Personer under 18 år döms mycket sällan
till fängelse men så kan ske om den unge begått
ett mycket allvarligt brott kort innan han eller
hon fyllde 18 år.
27
det s venska rät t s väsen det
Rättsväsendet
i ständig
utveckling
28
När samhället och därmed brottsligheten
förändras måste även rättsväsendet förändras.
En del av detta förändringsarbete sker inom var
och en av rättsväsendets myndigheter medan
annat sker på ett övergripande plan och involverar flera eller alla myndigheter.
En digitalt sammanlänkad rättskedja
För att möta de utmaningar som rättsväsendet
står inför – och som ytterst handlar om att öka
människors trygghet och minska antalet brott –
krävs en effektivare hantering av brottmål. För
att uppnå detta pågår ett arbete som innebär
att rättskedjans myndigheter gemensamt och
med stöd av informationsteknik utvecklar ett
förbättrat informationsutbyte i brottmålshanteringen. Utöver effektivitetsvinster medför
arbetet ökad medborgarservice samt bättre
underlag för kunskap, analys och uppföljning
inom hela rättskedjan. När ett ärende kan följas
elektroniskt genom hela brottmålsprocessen
kan information tas fram och analyseras på ett
sätt som inte tidigare har varit möjligt. På så sätt
skapas nya förutsättningar att införa en mer
kunskapsbaserad brottsbekämpning. Digitaliseringen av informationsutbytet i rättskedjan
möjliggör vidare stärkt styrning och ett bättre
resursutnyttjande i rättsväsendet.
Kunskap om rättsväsendet
Brottsförebyggande rådet (Brå) arbetar på
uppdrag av regeringen och dess målgrupper är
bland annat beslutsfattare och anställda inom
rättsväsendet. Brå bedriver forskning och förser
regeringen och myndigheterna med värdefull statistik, utvärderingar av olika reformer
och annat kunskapsmaterial som tjänar som
underlag i arbetet med att förebygga brott och
rättsväsendets reaktioner på brott.
29
Vem kontrollerar
myndigheterna?
Kontroll av myndigheterna
Att myndigheter följer lagar och förordningar
är mycket viktigt för tilltron till den offentliga
förvaltningen och ytterst för demokratin.
Genom att medborgarna har möjlighet att
överklaga myndigheters beslut till allmän förvaltningsdomstol kan domstolen pröva hur en
myndighet har tillämpat reglerna. Som en följd
av domstolsprövningen skapas också en praxis
för myndigheterna.
Det finns också anledning att ha kontroll
över på vilket sätt myndigheter utför sina
plikter. Denna kontroll utövas av Riksdagens
ombudsmän, Justitiekanslern och de centrala
förvaltningsmyndigheterna.
Riksdagens ombudsmän och
Justitiekanslern
Riksdagens ombudsmän, i dagligt tal Justitieombudsmannen (JO ), har riksdagens uppdrag
att granska att de som utövar offentlig verksamhet följer lagar och andra författningar samt i
övrigt sköter sina uppgifter. Riksdagens ombudsmän tar emot klagomål från allmänheten
men kan också på eget initiativ inleda undersökningar.
På motsvarande sätt har Justitiekanslern
(JK ) regeringens uppdrag att granska dem som
utövar offentlig verksamhet. Allmänheten
kan också vända sig till Justitiekanslern med
klagomål. Vid sidan av sin tillsynsverksamhet
har Justitiekanslern också till uppgift att pröva
skadeståndsanspråk som riktas mot staten.
Varken riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslern kan ompröva eller ändra en myndighets eller domstols beslut.
De centrala förvaltningsmyndigheterna
Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten och
Kriminalvården granskar att arbetet inom
de områden som de har tillsyn över bedrivs i
överensstämmelse med uppdragen från riksdagen och regeringen. De ska också granska att
arbetet är effektivt och uppfyller ställda krav på
rättssäkerhet.
det s venska rät t s väsen det
Övergripande
budget
Rättsväsendets del av hela statsbudgeten
32
1. Polisorganisationen
21 080
2. Kriminalvården
7 835
3. Sveriges Domstolar
5 346
4. Rättsliga biträden m.m.
2 306
5. Åklagarmyndigheten
1 306
6. Säkerhetspolisen
1 104
7.Ekobrottsmyndigheten
589
8.Rättsmedicinalverket
379
9. Ersättning för skador på grund
av brott
122
10. Brottsförebyggande rådet
90
11.Brottsoffermyndigheten
37
12. Kostnader för vissa
skaderegleringar m.m.
40
13. Avgifter till vissa internationella
sammanslutningar
19
14. Säkerhets- och integritetsskydds­
nämnden
18
15.Domarnämnden
8
16. Bidrag till lokalt brottsföre byggande arbete
7
17.Gentekniknämnden
5
7-17
För 2015 uppgår budgeten för rättsväsendet till
drygt 40 miljarder kronor. De största anslagsposterna är (i miljoner kronor):
4
5
6
1
3
2
Rättsväsendets budget 2015, fördelad på anslag
33
det s venska rät t s väsen det
Kontakt
34
yy Brottförebyggande rådet
www.bra.se
yy Brottsoffermyndigheten
www.brottsoffermyndigheten.se
yy Ekobrottsmyndigheten
www.ekobrottsmyndigheten.se
yy Justitiedepartementet
www.regeringen.se/justitie
yy Justitiekanslern – JK
www.jk.se
yy Kriminalvården
www.kriminalvarden.se
yy Polisen
www.polisen.se
yy Riksdagens ombudsmän – JO
www.jo.se
yy Rättshjälpsmyndigheten
www.rattshjalp.se
yy Rättsmedicinalverket
www.rmv.se
yy Sveriges Domstolar
www.domstol.se
yy Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden
www.sakint.se
yy Säkerhetspolisen
www.sakerhetspolisen.se
yy Åklagarmyndigheten
www.aklagare.se
Det svenska rättsväsendet
Med rättsväsendet menar man vanligtvis de myndigheter
som ansvarar för rättssäkerhet och rättstrygghet.
Domstolarna utgör stommen inom rättsväsendet.
Till rättsväsendet räknas också de brottsförebyggande
och utredande myndigheterna, dvs. Polismyndigheten,
Säkerhetspolisen, Brottsoffermyndigheten, Åklagar­
myndigheten, Ekobrottsmyndigheten
och Kriminal­vården.
I den här broschyren får du en kort introduktion
till de olika delarna av rättsväsendet.
103 33 Stockholm
www.regeringen.se/justitie