Kemispråket Inom kemin används ett gemensamt

Kemispråket
Inom kemin används ett gemensamt språk av tecken för olika ämnen.
Förr i tiden använde vi tecken för att visa ämnet.
Tecknet för krigsguden Mars användes även för järn. Men i takt med att
mänskligheten hittade fler ämnen så fick vi behov av att visa detta på ett mera
rationellt sätt. Så Jöns Jakob Berselius, Uppsala, skapade de forkortningar vi har
idag. Dmitrij Mendeleev ordnade sedan det periodiska systemet som vi redan
nämnt.
Inom kemin använder man sig även av molekylmodeller för att visa ett ämnes
struktur.
Detta har vi tittat på vid en labb. Detta är ju en labb som börjar bli aningen
arkaisk. Att bygga modeller av en molekyl för hand med plastbollar tillhör det
förgågna men ger ändå en begreppsbild över hur ämnet ser ut.
Vi har även använt oss av datorprogram med färdiggjorda 3d-bilder av
avancerade molekyler, så som acetylcholin-receptor och hemoglobin t.ex.
Repetera hur vi skriver mängdformler för:
Vatten, syre, etanol, etandiol, metan, etan, kolsyra, koldioxid.
Ämnens egenskaper
Alla ämnen har olika egenskaper. Olika egenskaper är:
Fast, flytande, gas, plasma.
Färg.
Form.
Smak? Doft?
Smältpunkt, kokpunkt, flampunkt.
Densitet.
Vi kommer att titta på olika ämnen, dess egenskaper, samt själva hitta
egenskaper som man kan tillföra ämnena.
Skillnaderna i egenskaper beror på vilka sorts atomer som ämnet består av om
det är ett grundämne. Om det är en molekyl blir det ännu svårare, eftersom
egenskaperna beror på hur atomerna sitter ihop och vilka som är inblandade.
Det är tydliga och lätt förståliga skillnader mellan järn och syre, men inte lika
lätt att direkt se att polyvinylalkohol är en alkohol precis som etanol eller
glukos eller glykol.
Polyvinylalkohol i burk.
(Bild:LhchEM;
https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Sample_of_Polyvinyl_alcohol.jpg)
I rumstemperatur är vi vana vid att se ämnen i en viss fas.
Järn är fast, luft är en gas och vatten är flytande.
Även kvicksilver, Hg, är flytande samt bor, Br..
Ämnena kan byta fas, eller finnas i olika faser vid samma temperatur.
Vatten som är flytande finns även i luften i form av vattenånga som vi inte kan
se. Om det bildas kondens på ett fönster t.ex., eller i duschen, så är detta inte
vattenånga utan vatten i flytande form.
Det går att mäta vattenhalten i luften med en hygrometer, eller med två
termometrar, den ena torr och den andra blöt. Skillnaden mellan den första,
temperatur och den andra, daggpunkt, visar fuktinnehållet i luften. När desa
två temperaturer ligger nära varandra, så bildas det ofta dimma. Dimma är
som moln, vattenånga som kondenserat och då kan vi se den. Ser vi vattnet i
luften så blir den övriga sikten sämre.
Vi kan tillverka en apparat för att mäta temp/dagpunkt.
Vatten är intressant i detta fall, eftersom det har speciella egenskaper och
namn på när det byter fas från flytande till fast – frysa. Det kan även övergå
från fast till vattenånga utan att passera flytande, då kallas det sublimera.
Även järn kan bli flytande fast först vid 1600C.
Syre kan stelna, vid -218,79C.
Vid -273,16C som kallas den absoluta nollpunkten stelnar allt.
Denna temperatur kallas även 0 K, noll Kelvin, INTE noll grader Kelvin.
Detta får oss att fundera på vad värme och temperatur egentligen är.
Om vi börjar vid den absoluta nollpunkten -273,16C, så är molekylerna helt
stilla. Om vi tänker oss den tommaste platsen i universum. Lägger dit en
vattenmolekyl och låter den ligga utan att den rör sig, då är temperaturen 0K.
Om den rör sig, bara lite, kanske vänder på sig, så får den en temperatur.
Om vi skulle kyla ned jorden till absoluta nollpunkten, så skulle även luften
frysa och stelna.
Luften är en blandning av gaser.
(Bild: NASA, utan upphovsrätt).
Jordens atmosfär fotad från Discovery, 21 dec 1999.
Luftens sammansättning av olika gaser.
ppm i
Gas
% i atmosfären
atmosfären
Kväve N
780840
78,080
Syre O
209460
20,946
Argon Ar
9340
0,934
Koldioxid
400
0,04
Neon Ne
18,18
0,001818
Helium He
5,24
0,00524
Metan
1,745
0,0001745
Krypton
1,14
0,000114
Väte H
0,55
0,000055
Ppm – parts per million 1/1 000 000.
Den intresserade kan slå upp de olika ämnenas fryspunkter och se vilka som
fryser först, och vilka som fryser därefter.
I den ordningen kommer de också att regna ner på jorden och bilda en frusen
skorpa dessa ämnen i tur och ordning.
Hur kan ett ämne finnas i olika faser fast det är samma molekyl eller
grundämne?
I en isbit ligger molekylerna väldigt stilla. I en väl ihoppressad isbit ligger
vattenmolekylerna i ett ordnat mönster. Detta ger isen dess blåa färg.
(Bild: Patrik Cavallini)
(Bild: P99am; https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Liquid-water-andice.png)
I bilden ovan är det flytande vatten till vänster och is till höger.
När isen blir vit som snö, så har det stora blocket spruckit upp så att ljuset
reflekteras i alla riktningar. Därför blir isen vit när den faller sönder.
När vattnet övergår i gasform så sitter inte molekylerna ihop alls.
(Bild: Qwerter;
https://en.wikipedia.org/wiki/Water#/media/File:3D_model_hydrogen_bonds_in_
water.svg)
Så värme är rörelse. Molekylernas inbördes rörelse. Temperatur är ett mått på
rörelseenergin hos ämnets molekyler eller atomer.
**Detta med blå färg är långt bortom kunskapskraven för grundskolan och
gymnasiet. Men den intresserade kanske vill fantisera om detta ändå.
Läs om den allmänna gaslagen och se hur temperaturen påverkar trycket och
omvänt.
där
• p = gasens tryck (i N m-2)
• V = gasens volym (i m3)
• n = substansmängd eller molantal (i mol)
• R = gaskonstanten (8,3145 J mol−1 K−1)
• T = absoluta temperaturen (i Kelvin).
Det är detta vi ser när det färgade strecket i termometern stiger när detblir
varmare. Molekylerna i vätskan rör sig mera och ämnet sväller. När det blir
kallare sker det motsatta och strecket sjunker. Temperatur är ett mått på energi
– värmeenergi. I fysiken kommer vi att titta närmare på energi.
Detsamma gällde luften i PET-flaskan. När det blev kallare så drog luften ihop
sig och flaskan sjunk ihop. När det blev varmare så expanderade luften och
flaskan blåste upp sig igen.
Detta utnyttjar man i jetmotorer. Man eldar i en kammare så att luften blir
varm. Varm luft expanderar. Så man låter den pysa ut baktill i motorn och suger
in ny, kall luft fram.
Densitet
Här har jag inga bilder. Anledningen är att ni ska anstränga er för att
försöka få egna minnesbilder över hur demonstrationen genomfördes.
Vi har tittat på vid en demonstration i labbsalen hur olika ämnens densitet
påverkar dess egenskaper.
Vi införde begreppet DENSITET.
Densitet är ett ämnes massa (kg) delat med dess volym ( m3 ) densitet=m/V.
vi använde oss av gram och kubikcentimeter cm 3 . Detta för att 1 cm 3 =1
ml. 1ml är en tusendels liter. Som standard anger man densitet i kubikmeter,
3
m .
Först testade vi en bit skumplast och en bit trä av samma storlek för att se om
de flöt på vatten. Träbiten flöt något lägre än skumplasten.
Vi räknade ut vattnets densitet och fann att i vårat fall vägde 1l 980g. Vattnets
densitet är definierat som vattnets densitet vid +4 °C 0,99995 kg/dm3
Väldigt nära ett kilo för en liter. Våran uträkning stämmer alltså, eftersom vårat
vatten var varmare än 4 C.
Skumbiten hade en densitet på 0,04g/ cm3 .
Träbitens densitet var 0,76 g/ cm 3 .
De hade lägre densitet än vattnet och flöt därför i vattnet.
Vi blandade även salt NaCL i vatten och färgade det rött. Vi hällde det i en
avdelad skål, så att vi hade osaltat, grönt vatten i ena halvan och rött
saltvatten i den halva.
Vad hände när vi tog bort avgränsningen?
Ni som har möjlighet ska hemma bada och räkna ut eran egen densitet enligt
instruktion.
Denna densitet ska vi jämföra med vattnets.
Ämnen med låg densitet lägger sig på ämnen med högre densitet. Om nu
vattnet har densiteten 1kg/100 cm 3 , flyter eller sjunker du i vatten?
Eftersom saltvattnet hade högre densitet än sötvattnet så förstår ni varför det
är annorlunda att simma i saltvatten än sötvatten.
Separation av ämnen
I industrin finns det behov av att separera ämnen från varandra för att kunna
framställa t.ex. järn eller uran för olika ändamål.
Under labbarna i biologi och kemi har vi lärt oss olika separationsmetoder.
Den första vi gjorde i biologin var en kromatograf.
(Bild: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Chromatography_of_chlorophyll__Step_7.jpg)
Vi gjorde en labb till i biologin där vi tittade på celler av lök i mikroskop och hur
de reagerade på saltlösning. Av detta lärde vi oss om osmos. Osmos, eller
omvänd osmos, kan användas för att avsalta saltvatten till dricksvatten eller
för dialys – rena blod när njurarna är sjuka.
Filtrering - som när man filtrerar kaffe.
Dekantering när man helt enkelt häller bort det man inte behöver utan att
spilla ut för mycket av det vi vill ha.
Sedimentering är en typ av dekantering som används i reningsverk.
Centrifugera – vi kanske vill ha ut vattnet ur kläderna vi tvättat, eller få ut
juicen ur en apelsin, eller centrifugera ut blodplasma ur blod, eller anrika uran.
Centrifugeringen går till så att det tyngre uranet hamnar längst ut mot
väggarna i centrifugen och det lättare U-235 närmare mitten. Gör man hål i
centrifugens väggar rinner t.ex. vattnet ut och kläderna blir torrare.
Destillering – är en vanlig metod.
(Bild: H Padleckas created this picture in December 2005. H Padleckas 16:47,
27 December 2005 (UTC))
Man har en lösning 15 som man värmer. Ångorna stiger upp genom 3 och
vidare ut genom 5. Genom 6&7 leds kylvatten för att ångorna ska kondensera
till vätska och droppa ut genom 8.
Destillering används för att dela upp råolja till bensin, fotogen och asfalt t.ex.
Rena ämnen blandningar och lösningar
Luften vi nämnde tidigare i avsnittet om temperatur är ju en blandning av olika
gaser. Dessutom finns det aska, gummipartiklar av bildäck, avgaser m.m i
luften. Ämnen i en blandning kan man alltid skilja åt.
I luften kan man skilja dessa åt genom filtrering och destillation. Fast istället för
att värma luften så kyler man den. Jämför uppgiften om i vilken ordning
gaserna i luften skulle frysa. På detta sätt framställer man kväve och syre, neon
och argon.
Rena ämnen är inte blandade med något. Kvävgasen i en kvävgastub eller
syret i en syretub är rena ämnen.
Ett rent ämne kan vara både ett grundämne som i fallet med syretuben, eller
en molekyl, som socker. Båda går att framställa rena. Tittar ni på ett
sockerpaket så innehåller det 99,9% socker.
Det fnns olika slags blandningar:
legering, lösning, emulsion och uppslamning.
En kopp kaffe med socker är en lösning. I den är ämnena uppdelade i så små
bitar att man inte kan se dem.
Om man t.ex. har smutsat ner händerna med tjära så kan man inte tvätta bort
det med vatten. Då får man använda andra lösningsmedel, som lacknafta eller
matolja. Man kan även tvätta med tvål eller diskmedel, men då får man en
emulsion.
Blandningar är inte bara flytande. Fryser man ett glas saft så får man smaksatt
is. Smälter man två metaller och låter dessa stelna så får man en legering.
Mässing är en av dem, brons en annan, zirkalloy en tredje.
Vi får i oss en speciell blandning vid varje andetag...vilken?
Om vi blandar salt i vatten så kommer vi att märka att det inte går att blanda
mer än en viss mängd salt i vattnet. Denna lösning kallas mättad.
Om man värmer vätskan kan man lösa mera salt i den. När vätskan svalnar
återgår lite av saltet till fast form igen. Om det inte gör det så kallas lösningen
övermättad.
Vissa blandningar existerar bara en kort stund. När du ska göra en toppreding i
HKK, så blandar man lite mjöl med vatten i en shaker och skakar. Denna
lösning existerar bara en kort stund innan mjölet faller till botten. Detta kallas
uppslammning.