1. No category

WÄRNANÄS PÅ WASARNA OCH OXENSTIERNORNAS TID
I gammal högstämd litteratur kan man möta uppgiften om att Wärnanäs var ett urgammalt
jarlasäte och boplats för Olof Skötkonungs svåger Sven Håkansson Jarl, senare för Mörejarlen
Ragnvald Östensson. Sven Håkansson Jarl vet vi ingenting om idag, däremot var Ragnvald
Östensson mycket riktigt jarl i Möre – men i Möre i Norge! Nej de här uppgifterna får vi
hänföra till sagornas värld.
Under 1300-talets senare del ägdes däremot Wärnanäs av den oerhört egendomsstarke
riksdrotsen Bo Jonsson Grip, han som ägde 3.000 gårdar i Sverige och Finland. En man som
säges ägt hela Kalmar län, halva Östergötland, Hälsingland och hela Finland. (Egentligen är
inte heller detta sant, han var vd i högadelns fastighetsbolag, men allt stod i hans namn. Själv
ägde han Vinäs i nordligaste Småland och några gods till. Men Bo Jonsson Grip har gett namn
åt Gripsholms slott – det är sant! Han byggde en borg på dess plats kring 1380.
På 1430-talet ägs Wärnanäs (det Wärnanäs vi talar om ännu in på Gustaf Wasas tid är en gård
på 1 mantal någonstans neråt nuv. Näset) av Peder Ulfsax, en småländsk frälseman som hade
sin sätesgård på Bolmsö i sjön Bolmen i västra Småland.
I slutet av 1400-talet är ägaren riksföreståndaren Sten Sture d.ä., som var en ganska stor
jorddrott och ägare till omkring 200 gårdar, bl.a Wärnanäs och en hop gårdar i Norra och
Södra Värnaby.
Det är precis samma gårdar som Gustaf Wasa äger här från 1525. Gustaf – han skulle ju ha
allt - hade lyckats nästla till sig arvet efter Sten Sture med motivation att det var hans farmors
bror.
Det är på Gustafs tid det börjar hända saker på
Wärnanäs. Han ger bl.a. order om att här uppföra ett
stenhus för att göra platsen säker här nära gränsen mot
Danmark (Blekinge var danskt då). Det kom dock aldrig
till stånd, kanske blev det påbörjat, det framförs i äldre
annaler att en grund hittats.
Hur bebyggelsen var på Gustafs tid är okänt, men
gården måste ha haft en mangårdsbyggnad av tillräcklig
status, drottning Margareta Lejonhufvud och
kungabarnen huserade här någon tid 1541 medan kung
Gustaf hade fredsmöte med den danske kungen vid
Brömsebro. Gustaf Wasa torde med all sannolikhet
också sett om sina gårdar och bygden då.
Avelsgården. 1553 gav Gustaf Wasa pr brev sin fogde här, Joen Fierse, order om att här
uppföra en avelsgård och under den lägga Södra och Norra Värnaby, Stufvenäs, Nässjökvarn
m-fl. gårdar. Samtidigt ger han hövitsmannen på Kalmar slott order om att bistå fogden med
två-tre avdelningar knektar, ifall, som Gustaf skriver, ”det sällskapet skulle sätta sig till
motvärn”. Det var inte fråga om uppsägning – det var ren avhysning.
Men bönderna var inte uppstudsiga – 10 år tidigare, under slutfasen av Dackefejden, hade
konungen med kraft visat hur han hanterade upproriska. Där på ängen strax söder om
gårdarna i Södra Värnaby stod en gammal ek med vida grenar. Dit hade i Dackefejdens
slutskede från Kalmar slott fört ut 14 fångna dackemän som hängdes här i eken, detta för att
visa de som passerade förbi på vägen hur det skulle gå för dem som fortfarande följde Dacke.
Med det hemska 10-årsminnet för ögonen var det ingen av dem som på allvar tänkte trotsa
konungen.
Minnesstenar invid gamla E22
strax söder om vägkorset mot
Halltorp. En av dem är till
minne av de fjorton dackemän
som här hängdes i en stor ek
1543.
Avelsgården kom till stånd,
men var den låg har inte gått till
historien. Gustaf Wasas
direktiv var, att den skulle
anläggas där den hade nytta av
både sött och salt vatten.
Däremot vet man, att hit fördes
avelsdjur – kor, svin och får –
från de dåvarande sju kungsgårdarna på Öland. Den gjorde säkert god nytta i de här bygderna så länge den fick verka här.
Men det blev inte så länge.
Nordiska Sjuårskriget.
Gustaf Wasa dog 1560. Efter honom blev äldste sonen Erik kung som Erik XIV. Det finns ett
gammalt ordspråk som säger, ”att unga kungar och starka flottor är farligt för freden”.
Gränsen till Danmark gick vid Brömsebro, Blekinge och Skåne var danskt. I Danmark satt
också en ung kung.
I augusti 1564 kom Erik XIV dragande genom
Möre mot Blekinge. I Voxtorp stannade han till
och gjorde en räfst mot förmodade Dackesympatisörer. I Nantorps by lät han slå ihjäl alla
bönder utom en – och hans namn var Abraham.
Från honom härstammar de som äger och brukar
det mesta av Nantorp än idag i 12:e -13:e
generationerna!
Därefter drog Erik ner i Blekinge, härjade och
brände samt intog Ronneby. Staden skövlades
och brändes, alla 2000 innevånarna slogs ihjäl.
Sedan drog han hemåt, glad och nöjd med sitt
verk.
5-6 veckor senare kom danska trupper upp genom Möre. Som tack för senast brände de på sin
väg mot Kalmar 271 gårdar och fyra kvarnar. Alla gårdar i byarna längs den gamla härvägen
blev lågornas rov. Avelsgården på Wärnanäs var en av dem. Betalt – kvitterat!
Det sägs att den danske överbefälhavaren, som var tysk, här lät röva så mycken boskap man
kunde, som sedan drevs genom Blekinge, Skåne och Danmark till hans hertigdöme i
Tyskland.
När Johan II blev kung bestämde han att Wärnanäs skulle byggas upp igen nere vid Näset.
Karl IX ägde senare gården, men donerade 1603 bort den till hövitsmannen på Kalmar slott
Hans Ulfsparre.
Oxenstiernorna
Wärnanäs verkliga storhetstid börjar 1645. Freden vid Brömsebro. Svensk chefsförhandlare
var rikskanslern Axel Oxenstierna, som fick till en för Sverige ganska god fred. För detta och
för 30 års värdefullt arbete för Sverige blev han detta år utnämnd till greve av Södermöre och
fick hela Södra Möre härad med sina då 11 socknar till grevskap. Det hade 629 ½ mantal i
skattekraft, pengar som han kunde stoppa i egen ficka.
Till administrativt centrum valde han Wärnanäs. 1647 inlöste han gården från familjen
Ulfsparre. Samma år började han bygga en huvudbyggnad på Näset, en inskription AO 1647
på en grundsten i den nuv. byggningen anses tyda på detta. 1649 är arbetet definitivt i full
gång. Byggnaden anses vara densamma som står där än idag, om än i förändrat skick.
Jordbruksdriften. I Södra Värnaby by inlöste rikskanslern av bönderna och andra ägare gårdar
på tillsammans 7 mantal och byggde på högsta backen vid Halltorpskorset Värnaby ladugård.
Mellan denna och Näset lät han bygga en spik rak väg – och den fungerar än idag! Det är
Oxenstiernas väg.
Karta Wärnanäs 1656 med Värnaby ladugård uppe t.v. och Näset nere t.h. Mellan dem löper
en spik rak väg – Oxenstiernas väg.
Rikskanslern Axel Oxenstierna hade sitt huvudsäte på Tidö i Västmanland, men var mest
verksam i Stockholm. Antagligen var han inte på Wärnanäs så många gånger. Han dog 1654.
Han efterträddes som rikskansler av sin son Erik, som dock dog i Tyskland redan 1656, 32 år
gammal.
Wärnanäs övertogs av sonen Johan, känd som diplomat i in- och utrikes ärenden. 1656 hade
han lantmätaren Carl Larsson Brandtler att göra kartor över byarna i Södra Möre och
inventera gårdarnas skattekraft. Böndernas namn, åkerareal och ängarnas produktion i lass hö
är noterad. Kartorna finns än idag och är en ovärderlig källa för forskningen att tillgå.
1657 dog greve Johan Oxenstierna, barnlös trots två äktenskap.
Grevskapet ärvdes nu av brodern Eriks små omyndiga söner Axel och Carl Gustaf. Till
förmyndare för dem utsågs en kommission ledd av vicepresidenten i Kommerskollegium,
Israel Lagerfeldt, en man som tidigare varit Axel Oxenstiernas sekreterare, bl.a. vid
fredsförhandlingarna i Brömsebro.
Wärnaby bruk
Under förmyndartiden byggdes vid Halltorpsåns fall vid Wärnanäs Wärnaby Såpebruk,
Sveriges allra första tvättmedelsindustri. Bakom detta låg naturligtvis Israel Lagerfeldt och
Kommerskollegiums strävan att industrialisera Sverige. Från Holland inkallades David
Lembke, en kunnig mästare, och under hans ledning uppfördes åren 1667-1670 såpebruket.
Från Holland togs också in yrkesfolk och här kom under 100 år att tillverkas såpa, främst för
Kungliga huvudstadens behov. Bruket hade enl. privilegier som utverkats av änkedrottning
Såpebruksinspektorens bostad, färdig 1670. Påbyggd med en andra våning på 1770-talet.
Den inrymde under 1800-talet och 1900-talets början tjänstemannabostäder, gårdskontor och
1876-1952 Wärnanäs postkontor. Under huset finns fem källarrum med slagna tegelvalv.
I bakgrunden syns Brömsebrobyggnaden.
Ulrika Eleonora, Karl XI:s mor, ensamrätt på all såpetillverning i Småland. Såpan
framställdes av pottaska och talg, senare även vegetabiliska oljor. Pottaska var bränd aska av
lövträ, främst ek, bok, björk och al. Boken gav den bästa pottaskan. När Karl XI blev kung
bestämde han att all pottaska som framställdes i Småland skulle föras till Wärnanäs.
Byggnaderna på Wärnaby bruk 1792. 1. Inspektorsbostaden, 2. Brömsebrobyggnaden,
3. Såphuset, 4. Oljeslageriet, 5. Mjölkvarn, 6. Enbladig såg, 7. Ladugårdshus,
8. Pack- och våghus, 9 o 10 arbetarstugor, 11 o 12 trädgårdar.
Talgen fick man från gamla kor – och sådana har det alltid funnits gott om i Småland.
Vegetabiliska oljor kom av hemmaproducerat lin, av hampa, som köptes från Balticum, och
senare av en av myndigheterna mycket omhuldad växt som kallades rapsat, vår tids raps.
Oljefröna krossades vid stampar drivna av vattenkraft från ån. Pottaska, talg och olja kokades
samman till såpa i såpehuset, en envånings korsvirkesbyggnad som stod där kontoret finns
idag. Såpan förpackades i kaggar som fördes ned till Wärnanäs hamn, där de lastades på
fartyg för vidare transport till Kalmar eller Stockholm. Bruket hade egen handels- och
seglationsrätt, något som ”stack i ögonen” på Kalmars borgare.
Karl XI:s reduktion
Det Oxenstiernska grevskapet varade i fem grevars tid fram till Karl XI:s reduktion 1680, då
det mesta av det som allt för lättvinnligt givits bort under drottning Kristinas dagar togs
tillbaka till Kronan. Men Oxenstiernorna ville väldigt gärna behålla Wärnanäs. Därför gjorde
greve Carl Gustaf Oxenstierna 1683 ett stort bytesavtal med Kronan, det s.k. Wärnanäsbytet.
Emot 22 7/8 mantal gammalt frälse i Södra Möre, som han verkligen ägde, bytte han till sig
Kronans gårdar i Norra och Södra Värnaby på tillsammans 21 ½ mantal. Det var nu den stora
sammanhängande godsmassa som utgör Wärnanäs gods idag bildades!
De över 30-talet gårdar som byttes bort var till en del ett arv ifrån den rika Trollesläkten på
1400-talet. Den enormt rike Arvid Trolle på Bergqvaragodset bortom Växjö ägde 1498 69
gårdar i Södra Möre. Hans sondotterdotter var gift med Axel Oxenstierna. Av de gårdar som
byttes bort låg 5 i Igelösa, 4 i Broby, 2 i Hagby, 2 i Resby, samt en i vardera Nantorp,
Gräsgärde, Olsbo, Ålebo, Skällby och Holmskvarn.
Oxenstiernorna vidare i tiden
Greve Carl Gustaf Oxenstierna dog 1686. Dödsboet var hårt skuldsatt efter bytesaffärerna
med Kronan, bl.a hade greven lånat mycket pengar av sin ”hopman” (inspektor) Nils
Ströman, som under kriget med danskarna 1676 gjort stora insatser för kustens försvar. Bl.a
hade han med sina bönder tillbakaslagit danskar och holländares landstigningsförsök 13 aug.
1676 vid Bottorp, Lovers och Wärnanäs. Senare hade han med sitt bondeuppbåd intagit
Kristianopel. För detta blev han senare adlad till Ehrenström och utnämnd till häradshövding i
Norra Möre, Stranda och Aspelands härader.
Grevens syster Elisabeth Oxenstierna, g.m. greve Gustaf Adolf de la Gardie, lyckades till sist
få ihop pengar så hon kunde lösa ut Ströman och drev godset till sin död 1721. Elisabeth
Oxenstierna framstår som en kvinna med mycket hårda nypor. Efterträdare blev hennes
systerson Axel Gabriel Oxenstierna, död 1755.
Efter dennes död ärvdes godset av hans systerdotter Hedvig Soop, änka efter greve C.A. von
Dohna. Det var också en kvinna med hårda nypor, något som inte minst Yggesbobönderna
enl. berättelserna lär ha fått erfara. På hennes tid byggdes den Oxenstiernska byggningen på
Näset om. Stora byggnadsarbeten pågick där 1759-1761.
1771 sålde grevinnan Soop Wärnanäs. Hon var den sista av den Oxenstiernska ätten som haft
egendomen i mer än 120 år.
Arvid Egerström
Köparen var bancokommissarien Arvid Egerström, en industriintresserad herre som var
mycket angelägen om att utveckla oljeslageriet. Han gjorde försök med att tillverka finare
matolja av bokollon. Känt är att han annonserade i rikets tidningar (de var inte många då)
efter bokollon som han betalade 6 daler tunnan för. Vidare startade han upp skeppsbyggeri vid
varvet och anlade tegelbruk. Det var också han som lät gräva den s.k. Egerströms kanal som
mynnar ut strax norr om Näset. Den går från dammen, där vattnet drev sågen, men fallhöjden
blev nästan en meter större på detta vis.
Men det var ekonomiskt brydsamma tider, Egerström hade satsat hårt, ekonomin räckte inte.
Han blev tvungen att sälja egendomen 1782.
Handelshuset Hasselgren & Björkman
Åren 1782-1785 ägdes Wärnanäs av handelshuset Hasselgren & Björkman, Stockholm.
Adam Bäck
1785-1789 ägdes Wärnanäs av hovjägmästaren Adam Bäck.
Brömsebrobyggningen
Den nuv. byggnaden flyttades hit
1812-1815 från Söderåkra
prästgård. Namnet är ärvt efter en
tidigare byggnad som stod här.
Den var också flyttad från
Söderåkra prästgård, men redan
1709 och använd vid såpebruket
som bostad och verkstad för
tunnbindare. Den inrymde enl.
uppgift fyra rum nere och fyra
rum uppe. Den revs för sin
skröplighets skull omkring 1806
och ersattes med den nuvarande.
Detta var den rätta Brömsebrobyggnaden som en gång varit bostad för den svenska
fredsdelegationen vid fredsförhandlingarna vid Brömsebro!
2015 01 31 LL
BILDER
Oxenstiernska Näset
Anses i sitt ursprung vara
byggt av rikskanslern
Axel Oxenstierna, men
ombyggt 1759-61.
På grevskapets tid var det
maktens boning i Södra
Möre härad. Byggnaden
miste sin status efter att
den nya huvudbyggnaden
uppförts 1789-1791. Den
kom på 1800-talet att vara
bostad för timmermän
och tegelbruksarbetare.
Utdrag från de grevliga räkenskaperna ur en sammanställning gjord 1681.
Karta över Näset och varvet på grevskapets tid.
Markeringen ”Byggnadsplats” anger var varvet
låg, Det är samma plats som senare under den
Egerströmska epoken och Mannerskantzarnas
varv 1849 till c:a 1880.
På Näset ser vi hur byggnaderna ligger som en
kringbyggd gård. Det skulle slutligen fullbordas
med en byggnad även i väster med port in till
innergården.
En åldrig byggnad som verka vara en
flygelbyggnad till Näset. Efter teckning
från c:a 1803.
Byggnaden fanns fortfarande kvar 1814.
2015 02 01 L.L.