1. No category

WÄRNANÄS PÅ MANNERSKANTZARNAS TID
År 1789 inleddes en ny era i Wärnanäs historia. Egendomen inköptes då av majoren Carl
Råberg – senare Mannerskantz – vars ättlingar skulle komma att äga Wärnanäs i fem
generationer och nästan 200 år – fram till 1983.
Släkten Råberg
Släkten var ursprungligen dansk. Den förste kände hette Håkan Thorsson, som gått i svensk
tjänst efter freden i Roskilde 1658 och var proviantmästare i Helsingborg, senare rådman i
staden och tullnär vid Stora Sjötullen.
Sonen Jonas Råberg var fortifikationsofficer och kommenderad till Narva från 1687.
Familjen blev fången vid ryssarnas stormning av staden 1704, förda nästan till Sibirien
(Klisov) och fria först efter freden 1721.
Hans son Carl Magnus Råberg (1700-1778) var f. i Narva och uppvuxen i Sibirien.
Fortifikationsofficer. Kommenderad till Kalmar för att fullborda befästningsverken kring
staden. Han har ritat åtskilliga av dem. Bodde i staden i 40 år. Säges ha varit en ovanligt starkt
byggd man. Blev en gång i en duell genomstucken med värja – men såret läkte!
Dennes son Carl Råberg (1747-1817) köpte Wärnanäs
1789. Uppges f. i Kalmar 1747. Fortifikationsofficer, major.
Han var fram till 1783 adjutant hos generallöjtnant Axel
Magnus von Arbin och följde ständigt denne på hans resor
till landets alla befästningsverk.
Reste därefter utrikes i tvenne år och genomkorsade
Tyskland, Frankrike och Schweiz. Besåg under resan de
flesta befästningar i Elsass, Brabant och Flandern.
Gift 1786 med Christina Lindeman i hennes 2:a äkt.
Majoren Carl Råberg
Den store byggaren
Carl Råberg kom att bli den store byggaren på Wärnanäs. Det var han som flyttade gården till
sitt nuvarande läge vid det gamla såpebruket. Tidigare var huvudbyggnaden Näset nere vid
kusten och jordbruksdriftens centrum, Värnaby ladugård, låg uppe på högplatån vid vägkorset
mot Halltorp
Åren 1789-1791 uppförde han efter egna ritningar och av virke ifrån godsets skogar den nya
huvudbyggnaden, idag kallad den Mannerskantzka byggningen. Det är en stor tvåvånings
byggnad med brutet tak och bred frontespis, en sober byggnad i den tidens stil.
Åren 1795-1801 fortsatte byggnadsarbetena med uppförande av stall och ladugård i tegel och
korsvirke samt magasins- och ladbyggnader i sten. Dessa byggnader står ännu helt eller delvis
kvar. Byggandet avslutades 1805 med uppförandet av inspektorsbostaden.
På något över 15 år byggde Carl Råberg upp Wärnanäs på en helt ny plats. En helt komplett
nybyggd gårdsanläggning stod klar 1805 och den skulle göra sin tjänst i flera hundra år – och
gör delvis ännu. Säkerligen kostade ett sådant krafttag stora pengar….
Den nyare huvudbyggnaden
på Wärnanäs uppfördes av
Carl Råberg åren 17891791.
Inte nog med detta! 1799
uppförde han en stor huvudbyggnad på Stufvenäs till sin
systerdotter Beata
Beckstadius och hennes man
ryttmästaren Claes Erik
Silversparre. Något år senare
byggdes även Värnaby
gästgivargård, allt efter Carl
Råbergs egna ritningar.
Han var också anlitad som
arkitekt för präktiga byggen i Möre. Coops de Logiet på Christinelund, uppfört 1812-15, har
han ritat liksom mangårdsbyggnader i Igelösa och Skällby.
Kring 1812 flyttades den ”nya” Brömsebrobyggnaden från Söderåkra prästgård och uppfördes
på den gamlas plats som västra röda flygeln.
De gamla stall-, lad- och ladugårdsbyggnaderna uppfördes av Carl Råberg 1795-1801.
Lada och stall blev lågornas rov vid den stora branden 1944. Stallet t.h. återuppbyggdes.
Engelska parken
Det var också Carl Råberg som anlade den berömda engelska parken på Wärnanäs. Under
sina resor i Europa innan förvärvet av egendomen hade han kommit i kontakt med det
kulturflöde som rådde nere på kontinenten. Där var engelska parker på högsta mode. Idén
hade engelsmännen hämtat från Kina. En engelsk park var ett område med stora lövträd där
promenadstigar anlagts. En park för avstressning och rekreation, men också för de stora fester
som välbemedlade personer hade för sina vänner. Bakom varje krök och buskage skulle
finnas en ny upplevelse. Här på Wärnanäs fanns det kinesiska lusthuset, eremithyddan,
Kinesiska lusthuset
Kinesfigurer hitförda från Kina år 1805
med Svenska Ostindiska Kompaniets fartyg.
alcoven, transquilitaten, turkiska tält och trollhararnas ö. Kinesiska lusthuset och
eremithyddan finns kvar än idag, de andra är borta sedan länge; alcoven och transquillitaten
var scenliknande byggnader, den förra för servering, den senare med bänkar som sittplatser
längs väggarna. Turkiska tält talar för sig, medan trollhararna ö var en plats där silkesharar
hoppade omkring vid ett litet hus med färggranna flaggor och vimplar.
Karta över engelska
parken i vår tid sedd
från norr.
Mannerskantzka
byggningen längst
t.h.
Parken stod klar
1801, en sten invid
stigen med årtalet
inknackat minner
ännu om detta.
Några år senare
skulle ytterligare en
byggnad tillkomma;
minnestemplet över
Carl Råbergs första
fru Christina Lindeman, som avled
hösten 1801. Det är byggt efter ritningar av Carl Otto Sundewall, en av den tidens främsta
arkitekter. Christina Lindeman var en mycket solvent person som säkert starkt bidrog till
såväl egendomens köp som all byggnation.
Några år senare gifte Carl Råberg om sig med Anna Charlotta von Arbin, dotter till hans förre
chef generalen von Arbin. Till hennes ära byggde han eremithyddan som står längst ner i
parken. Krokiga trästycken på innerväggarna formar bokstäverna ACVA – Anna Charlotta
von Arbin – och årtalet 1803, det år de gifte sig.
Senare tillkom en liten riddarborg av sten på en ö i ån, men den är sedan länge borta.
Råbergs ättlingar skulle genom generationerna väl vårda anfaderns verk. På andra håll kom de
engelska parkerna ur bruk, i ett skede fanns de bara kvar vid några kungliga slott – och på
Wärnanäs! Nu har flera andra åter restaurerats. Egendomens nuvarande ägare har under
senaste 10-årsperioden lagt ner stora kostnader för parkens bevarande, promenadstigarna har
förbättrats, broar har byggts och dammar har anlagts. Idag är engelska parken på Wärnanäs en
stor turistattraktion och öppen året om för besökare.
Adelskap
År 1802 erhöll Carl Råberg adelskap. Inte så att han blev dubbad till riddare, utan han och
hans ogifte bror blev som vuxna adopterade av generalen Nils Mannerskantz och erhöll på så
vis både adelskap och dennes efternamn. Carl Råberg blev nu Carl Mannerskantz. En framgångsrik man förgyllde sin glans med en högt åtrådd adelsvärdighet.
Det finns historier som talar om hur detta kan ha gått till; Uppe vid Lyckeström i Halltorps
skogsbygd bodde den siste av den utfattiga adelsätten Rosenstråle, en gammal militärsläkt
som det gått ut sig för, i senare generationer hade de inte kommit längre än till korpraler,
ehuru den siste varit sergeant. Men på medeltiden hade de varit riksråd och tillhörde därmed
adelns riddarklass. Ättlingar antyder, att den siste Rosenstråle sålde adelsvärdigheten till
ägaren av Wärnanäs för att kunna leva lite drägligare. Som bevis kan anföras, att generalen
Mannerskantz blev uppflyttad i riddarklassen 1796 och fick njuta av denna glans. Det ser ut
som ett affärsavtal. Några år senare fick Råberg sin del.
Carl Råberg- Mannerskantz gick ur tiden 1817 i en ålder av 70 år. Han efterlämnade sin unga
maka Anna Charlotta och sex barn, den yngste född just 1817. Det blev Anna Charlottas
uppgift att fostra dessa sex barn. Men hon hade gott stöd. Fadern, generalen, hade köpt
granngården Fredrikslund, där fanns modern och hennes systrar i årtionden. Själv levde hon
ända till 1849.
Äldsta dottern Christina Charlotta blev g.m. eskaderchefen för Göteborgs flottstation Anton
Råfeldt. Fredrica Carolina med hovstallmästaren J.W. Beijer på Ottenby, han som byggde
Beijershamn. Som gamla bodde de på Kollinge i Söderåkra. Anna Christina, g.m. kapten
Baltzar Georg Dahl, de ägde Ulfsborg 1836-67. Beata Sofia, g.m. kapten Ulfsparre.
Sonen Carl Axel Mannerskantz, som skulle ta över Wärnanäs, och sonen kaptenen vid
Skånska Husarerna Adolf Fredrik Mannerskantz.
Carl Axel Mannerskantz 1809-1888
Det blev äldste sonen Carl Axel Mannerskantz som
efterhand tog över Wärnanäs. Han blev riksdagsman och
politiker, 1867-1872 var han vice talman i riksdagens andra
kammare, 1873-1883 ledamot av första kammaren
Gift med grevedottern Agneta Carolina Ankarswärd.
Carl Axel Mannerskantz var den som startade upp
Wärnanäs varv för tredje gången 1849. Några år senare
anställde han en utomordentligt skicklig
skeppsbyggnadsmästare, Carl Hahn från Karlskrona, som
kom att utveckla Wärnanäs varv till ett av Sveriges främsta
kvalitetsvarv. Mera om detta senare.
Carl Axel Mannerskantz var även stor redare. Han började
också den stora jordbruksreformen på Wärnanäs.
Frälsebönderna på de 24 gårdarna i Norra och Södra
Värnaby byar sades upp efterhand som deras vanligen 30-
åriga livstidsarrenden slutade och jorden lades under godset eller de nybyggda stora arrendegårdarna Wärnarum och Värnaby i norr. Detta var en process som pågick från 1860 till 1890.
Husen i de gamla byarna blev nu bostäder för statare och arbetsfolk.
Kring 1860 köpte Mannerskantz 3 av de 4 gårdarna i den gamla Högsrums by och anlade på
byns plats den nya arrendegården Wärnarum. Mycket av Värnabybyarnas jord kom att
tillföras Wärnarum.
Carl Mannerskantz lät under sin tid utföra stora dikningsarbeten både i jordbruk och skog.
Stora kanaler grävdes. Han uppförde också 1866 ett av bygdens första mejerier på Wärnanäs.
Det inrymmer kontoret idag.
Fredrik Micael Mannerskantz 1855-1920
Näste i ägarraden var ovanståendes son Fredrik Micael Mannerskantz. Han var yrkesmilitär
och gjorde sin bana vid Vendes Artilleriregemente i Kristianstad. Blev 1894 förflyttad till
Svea Artilleriregemente i Uppsala. Major i armén 1903.
Några år tog han emellertid tjänstledigt för att reda upp godsets finanser. En del gammal skog
avverkades, såldes eller sågades på ramsågen vid fallet i ån. Nya skogsvägar byggdes, bl.a.
”Nya vägen” och ”Nybyggevägen”. ”Kycklingkanalen” som avvattnar södra delen av skogen
grävdes och torvtäkten där påbörjades.
1909 såldes Stora Namnerum, som tillhört Wärnanäs ägare i flera hundra år, till
trävaruhandlanden och redaren Robert Pettersson i Bergkvara. På 1930-talet skulle sonen
Axel Mannerskantz återköpa det mesta av skogen, skogsskiften från Brännan till Björkelund.
1917-18 byggdes den östra gula flygeln vid huvudbyggnaden på Wärnanäs. En flygel i väster
var planerad, men 1920 avled Fredrik Mikael Mannerskantz och bygget kom inte till stånd.
Fredrik Mikael Mannerskantz var g.m. Elisabeth Edelstam. De hade barnen
Carl Gustav f. 1892 09 28
Gertrud
f. 1894 03 03
Eva Sofia
f. 1895 06 07
Axel Fredrik f. 1897 06 03
Elisabeth Christina f. 1898 12 24
g. Holmberg
Majorskan Elisabeth Mannerskantz
Det blev sonen Axel Mannerskantz som kom att ta över
Wärnanäs, men hans gamla mor skulle ha någonstans att
bo. Därför renoverades 1922 det gamla nedslitna Näset,
som varit arbetarbostäder i 130 år, upp till änkesäte åt
henne. Det blev en verkligt prydlig byggnad. Här bodde
hon under 1920-,30- och en bit in på 1940-talet med sina
döttrar Eva och Gertrud. Hon hade en präktig tjänstestab,
egen chaufför och egen trädgårdsmästare. Trädgården här
på majorskans tid var något alldeles enormt. Den var
indelad i kvarter med promenadgångar, låga
boxbumhäckar och blommor. I trädgården här skall ha
funnit 4000 rosor! Därtill fanns söder om vägen den
Italienska trädgården.
Majorskan avled 1946.
Axel Mannerskantz
Sonen Axel Fredrik Mannerskantz f. 1897, var från början militär vid Svea Livgarde. 1922
tog han avsked, kom hem och tog över Wärnanäs. 1923 gifte han sig med Emilia Nordenfalk,
dotter till friherre Johan Nordenfalk. 1924 föddes dottern Christina och 1930 dottern AnnCharlotte.
Axel Mannerskantz gick in för att modernisera driften på gården. Oxarna, som svarat för
mycket av dragkraften, avvecklades 1922. Hästarnas tid började. De hade till viss del funnits
tidigare, men antalet utökades. Traktorer var tiden ännu inte mogen för, de kom längre fram
under 1920-talet i form av två Bolinder-Munktell på 36 hkr.
1922 byggde Mannerskantz den stora tröskladan som på sin tid var Wärnanäs stolta silhuett
mot riksvägen. Den var mer än 25 m hög, försedd med dubbla hissbanor och så bred att en
lastbil lätt kunde vända där inne. Det sägs, att den var Sveriges största logbyggnad, men
försvann vid branden 1944. Nuv. magasinet står på dess plats nu.
1935 fanns här 74-75 arbetshästar. Notera att arrendena på Värnaby och Wärnarum upphört
1932, de drevs nu under godset, men med egna rättarlag som hade egna traktorer och hästar.
1943 kom den första skördetröskan.
1954 kom den första självgående skördetröskan.
Stora katastrofer under Axel Mannerskantz tid:
Julistormen 9 juli 1931 är den värsta storm som drabbat bygden, lång värre än Gudrun 2005.
Den kom från sydost och innehöll orkanbyar. Fartyg blåste upp på land och kustens skogar
vräktes omkull. På Wärnanäs blåste 1.000 gamla ekar och bokar ner samt 50.000 grova
barrträd. Ramsågen vid fallet i ån hade arbete året runt i två år.
1944 inträffade en storbrand, av de gamle på gården omtalad som den största katastrofen i
Wärnanäs historia. På natten efter tröskning kom elden lös i den stora trösklogen, denna
jättebyggnad jämte den gamla stenladan och häststallet brann ner. Huvudbyggnaden var
också starkt hotad, men räddades. Häststallet byggdes upp igen lika dant som tidigare.
1962 brann ladugården under rivning av en cementsilo. Korna flyttades nu till Värnaby.
Axel Mannerskantz var också starkt engagerad i politiken. Åren
1936-1960 var han med några års avbrott riksdagsman för
högerpartiet. Han var även verksam i landstinget där han var v.
ordf. i 24 år. I stiftsnämnden var han också varmt engagerad.
Men det är som föregångsman i jordbrukets ekonomiska föreningar
i länet som Axel Mannerskantz har gått till historien. 1930-talet var
dåliga tider för jordbruket, priserna var helt urusla. Något måste
göras. Mannerskantz tog initiativet. Först tog han sig an mejerierna
och bildade Kalmar Läns Mejeriförbund. Fick bort den inbördes
konkurrensen mellan enskilda småmejerier. Priset höjdes, inte minst
tack vare att konsumtionsmejerierna kring Kalmars bättre priser
kom alla till gagn.
Nästa var slakteriet. Han bildade Kalmar Läns Slakterier Ek. för., inlöste det gamla
andelsslakteriet, byggde nytt slakteri och tillsatte en dugande disponent.
Kalmar Lantmän bildades på hans initiativ – och i alla var han ordförande!
Slutligen var det dags för skogen – och skogen var Axel Mannerskantz hjärta – han var en
mycket skicklig skogsman och Wärnanäs skogar sköttes exemplariskt på hans tid. När Södras
föregångare – Sydöstra Sveriges Skogsägareförening – bildades, sägs det att Mannerskantz
gick i borgen för så mycket han ägde, för att man skulle få startkapital till företaget. Här blev
han dock inte ordförande, men väl vice. Sveriges näst första skogsbruksområde - Södra Möre
Östra - omfattade Wärnanäs och lite till.
Axel Mannerskantz gjorde alltså ett oerhört gediget livsverk, inte minst med sitt banbrytande
arbete för jordbrukets föreningsrörelse.
Han gick ur tiden 1975 och hans fru Emilia omkom vid en trafikolycka i Rockneby 1978.
Döttrarna och systrastriderna
Yngsta dottern Ann Charlotte hade 1951 gift sig med flygkaptenen Lennart Svinhufvud af
Sävstaholm och de kom att bosätta sig på Näset som nu åter renoverades upp för deras
räkning. Svinhufvud hade sitt arbete på F12 i Kalmar. Från 1968 arrenderade de jordbruket på
egendomen. 1969 upphörde mjölkproduktionen, som efter branden 1962 fanns på Värnaby.
Ladugården byggdes om till suggstall och den fina svinavelsbesättningen på Svaneberg i
Kalmar, nu kringbyggd av staden, inköptes. Den kom i väl 10-talet år, att jämte den hästavel
Ann-Charlotte bedrev, vara Wärnanäs berömmelse.
Ann Charlotte och Lennart Svinhufvud var efter deras utsago ”vikta” för att överta Wärnanäs.
Men det fanns en intressent till, den 6 år äldre systern Christina, nu gift McFarlane i London.
Och systrarna voro icke sams. Efter föräldrarnas död bröt stridigheterna ut i full skala.
Advokater engagerades och rättegångar hölls. Målen fördes allt högre upp i instanserna. Detta
kostade pengar. Fars fina skogar fälldes och gick till advokatarvoden.
Då motsättningarna inte gick att bilägga blev det slutligen offentlig auktion på egendomen.
Auktionen hölls på länsstyrelsen i Kalmar 26 okt. 1981. Många intresserade var tillstädes och
buden föll. Efterhand släppte de flesta intressenter och till sist var bara två kvar – systrarna
Mannerskantz - som genom sina advokater lade buden. Till sist ”kroknade” även Svinhufvud
Tidningsartikel från auktionen på länsstyrelsen 26 oktober 1981. På bilden syns i förgrunden
Christina McFarlane, längst bort systern Ann-Charlotte Svinhufvud med sitt ombud
bankdirektör Hans Cavalli-Björkman, Malmö.
och hans fru. Sista budet, 26 miljoner, avgavs av Christina McFarlane i London, som stod
som segrare. Wärnanäs var hennes!
Systern sade senare om detta; ”hon sparkade ut oss”! Det var precis vad hon gjorde! Bort
skulle de! Men de fick gott med pengar och köpte sig ett litet gods utanför Ystad, Ållskog, där
de sedan levde i alla sina livsdagar. Sonen har nyss sålt det för 90 miljoner.
Christina McFarlane
Christina var g.m. vetenskapsmannen William McFarlane, en
framstående forskare som i ett skede faktiskt var aktuell för
Nobelpriset. Christina hade under många år arbetat som hans
assistent. Själv hade hon hög utbildning och doctorstitel.
Christina hade nått sitt mål – hon hade fått iväg systern och
hennes man. Nu ”rätade” hon upp Wärnanäs efter sin fars
intentioner, som hon sa – och sen sålde hon egendomen.
I början av januari 1983 tecknade hon avtal med godsägaren
Ingemar Nilsson, Åtvidaberg, som köpte egendomen för 30
miljoner. Tillträde skulle ske den 14 mars.
Därmed var den stolta Mannerskantzka epoken på Wärnanäs slut. Den hade varat i fem
generationer och i det närmaste 200 år – och kom att sluta så tragiskt med bittra systrastrider!
Men att så skulle ske var förutspått. En gammal man i Halltorp omtalade ett tiotal år innan
under stort ”hys, hyss” följande berättelse: ”Långt ner i 1800-talet, då stora vägen gick ner
över Wärnanäs, kom en kväll en finsk trollkvinna gående förbi. Hon stannade vid stora
byggningen, knackade på och bad att få husrum över natten. Men hon blev mycket bryskt
avvisad och upplyst om att detta var inget hotell. Hon skall då ha yttrat följande spådom –
eller förbannelse! Om tre generationer skall gården gå ur släkten – och det skall inte ske
genom eld, ej heller vatten!”
Detta hade berättats från generation till generation bland de fast anställda på godset. Fast tyst
och i smyg – ingen ville stöta sig med ägarfamiljen.
När nu ovan relaterade händelser började utspela sig kom osökt frågan ”om det inte var på
gång nu”! Själv var jag anställd där då och kunde följa skeendet ”inifrån”.
Joo, det blev så! Så jag varnar er! Akta er för finska trollkäringar! De har ställt till svåra saker
för folk på hög nivå – det kan de göra för oss också!
Ingemar Nilsson
Köparen Ingemar Nilsson hade påbrå från Halltorp. Hans farfar
– Ek-Nisse – hade de första åren på 1920-talet kommit från
Åseda och satt upp såg vid stationen där han sågade grov ek
och bok. Efter ett antal år var råvaran slut i området, han
flyttade vidare till Ljungbyholm och startade där Ljungbyholms
Lövträförädling som låg där Stinsen nu ligger. Hans söner
fortsatte i sin fars spår.
För Ingemar Nilsson var det således en het åstundan att äga
Wärnanäs – men han hade inte tillräckliga ekonomiska
muskler. Ganska snart transporterade han köpet vidare till en
annan intressent.
Per Mattsson
Den nye köparen var godsägaren Per Mattsson från Tomelilla i Skåne. Han hade gjort stora
pengar på svinuppfödning och kunde sätta in ett gott kapital. Efter sitt tillträde lät han måla
upp de viktigaste byggnaderna, förfallet hade gått rätt långt under systrarnas tid. Bygdens folk
gladde sig över att det kommit en solvent ägare till Wärnanäs.
Mattsson ”jobbade med aktier” och gjorde goda affärer. Första delen av 1980-talet var för
detta en gyllne tid – men sedan gick det bara neråt! Aktierna föll – pengar rann ut! Mattsson
högg väldiga mängder skog för att rädda finanserna. Inte ens det hjälpte! Slutligen avställde
han runt 400 ha av jordbruket och fick statlig ersättning för detta. Miljoner i ersättning – men
inte ens det hjälpte.
Slutligen bytte banken ägare!
Lennart Östersten
På hösten 1993 tillträdde godsägare Lennart Östersten, Valdemarsvik, som ägare. Östersten
hade i 25-talet år innehaft Hornsbergs egendom längst norrut i Småland. Vid detta tillfälle
ägde han också Vickleby gård på Öland, men den såldes efter förvärvet av Wärnanäs.
För Östersten började nu det tunga arbetet att sätta Wärnanäs på fötter. Det tog några år att få
den avställda och ogräsbevuxna jorden i trim – och få planterat alla Mattssons kalhyggen.
Med stora investeringar, energi och duktiga medarbetare har han lyckats! Nu är Wärnanäs åter
en välskött och högproduktiv egendom, de gamla kulturbyggnaderna har satts i stånd och den
engelska parken har restaurerats. Som kronan på verket hölls hösten 2014 Svenska
Mästerskapen i plöjning där.
Länsrådet Malin Almqvist och godsets ägare Lennart Östersten vid SM i plöjning på
Wärnanäs 20-21 sept. 2014.
Wärnanäs: Areal 2.250 ha varav 640 ha jordbruk, 100 ha beten och 1.500 ha skog. Numera
inhyrda betesdjur. 100 egna tackor med lamm. Två nybyggda kycklingstallar om vardera
80.000 kycklingar. Jordbruket sköts av inspektor jämte 3 man. Antal anställda 12.
2015 02 14 L.L.