NÅGRA FÖRETAG I SÖDERMÖRE
De flesta av dem har försvunnit, men några finns ännu
Kolboda varv
Kolboda varv har anor sedan 1700-talet och var från början reparationsvarv för Lovers
alunbruks fartyg. Det förvärvades 1834 av Johan Fredrik och Claes Rudolf Carlsund, duktiga
skeppsbyggarbröder från Karlskrona, som här byggde de första ångbåtarna i Sverige. Det är
nästan sant. De första byggde Carlsundarna på Kalmar och Björkenäs varv innan de köpte här.
Brodern Otto Carlsund var chef för Motala verkstad och där sattes ångmaskinerna i.
Hjulångaren Norrland, byggd på Kolboda, skulle länge trafikera linjen Stockholm-KalmarLübeck. Konstruktionsgeniet Claes Rudolph Carlsund hade redan 1834 ritningarna klara till
en dykarbåt, som han erbjöd den svenska marinen.
Kolboda hamn och varv kring 1890
1845-96 ägdes Kolboda varv av dansken Herman Olsén som här under de gyllne årtiondena
på 1850-60-talen byggde 3-4 fartyg årligen. Det var huvudsakligen skonare och skonerter för
Östersjö- och Nordsjötrafik, samt en och annan brigg. Här fanns då 60-70 man anställda.
Stapelbäddarna låg inne i nuv. trädgården, skeppssmedja och såg t.h. om vägen ner till
bryggan. Olséns egenhändigt ritade Corps de logi, byggt 1867, står ännu kvar invid hamnen.
68 fartyg har byggts vid Kolboda. Det sista bygget gjordes 1891, en skonare som fick namnet
Herman Olsén.
Karlsavarvet
En bror till varvsägarna på Kolboda, sjökaptenen och bonden Carl Henrik Carlsund, ägde en
av n:o 11-gårdarna i Norra Hagby. På egen kust vid det s.k. Karlsavarvet, ett av de få ställen
vid kusten där djupt vatten går ända in till stranden, byggde han åren 1848-1862 fyra skonare
och skonerter. 1868 byggdes här ytterligare en skonert av skeppsbyggaren A.F. Bring.
Varven i Ekenäs
I Ekenäs fanns två varv. Det ena låg ute på Stångudden i norr, nuv. badplatsen, där det
byggdes många fartyg av olika aktörer tills varvet ödelades av en häftig eldsvåda 1911. En av
dem var sjökaptenen Olaus Olsson som åren 1842-1879 här byggde 21 fartyg för egen del.
Han säges seglat dem för sommaren, sålt dem på hösten och byggt ett nytt för vintern.
Det andra var Ekenäs varvs föregångare. Vid varven i Ekenäs verkade skeppsbyggnadsmästare som Johan Bonell, C.J. Bring och A.F. Bring m.fl. Vid de båda varven här byggdes
under 1800-talet tillsammans 68 fartyg.
Ekenäs varv med sommarkolonin
i bakgrunden. Varvsbyggnaden
med lutande väggar brann 1939.
Ekenäs varv bildades 1918 av
Hahn, handlare Nilsson och
Gottfrid Pettersson. På 1930talet övertogs verksamheten av
Christian Lund, som kom från
Råå. Varvet kom att drivas
vidare av hans söner och
sonsöner. Företaget hette då
Lunds Skepps- & Yachtvarv.
1950 var 25 man anställda här. Konkurs i mitten av 1950-talet.
Verksamheten övertogs av Harry Andersson och Frank Johansson som kom från Bohuslän.
Under deras tid 1958-1983 hette företaget Ekenäs varv.
Företaget ägs sedan 1984 av Ulf Magnusson som numera driver det tillsammans med sonen
Karl och bedriver reparationer av träfartyg. Namnet är Ekenäs varv AB.
Lunds båtbyggeri
Ännu i dag finns det två varv i Ekenäs. Förutom Ekenäs varv AB finns här Lunds båtbyggeri,
startat av Bertil Lund 1950. Här byggdes tidigare båtar på upp till 11 m längd för bl.a.
Lotsverket. Senare har byggts exklusiva motor- och segelbåtar, bl.a. av gammal lotsbåtstyp.
Sonen Anders har nu övertagit rörelsen.
Fåraviken
Strax söder om Ekenäs ligger Fåraviken, där Johannes Wahlberg på 1850-70-talen byggde ett
antal skonare, galeaser och jakter.
Wärnanäs varv
Wärnanäs varv har varit i igång i tre epoker; på 1640-talet hade Axel Oxenstierna varv här, på
1770-talet, under bancokommisarie Arvid Egerströms ägaretid av godset, och efter 1849 då
det åter startades av Carl Mannerskantz.
Mannerskantz engagerade som skeppsbyggmästare C.A.Hahn från Karlskrona, en lysande
konstruktörsbegåvning som här under 20 års tid
byggde eleganta och snabbseglande fartyg. Det
var fregatter, barkar, briggar och skonare, avsedda
för de stora haven. Den mest omtalade är
fregatten Octavia, byggd 1858, som väckte
uppmärksamhet världen över genom sin bedrift
Briggarna Saga och Hugo
att segla ifrån britternas stolthet på australientraden. Andra var briggarna Saga och Hugo,
båda ansedda som havens yppersta eleganser. De seglade mycket på Sydamerika. Wärnanäs
varv var ansett som ett av Sveriges främsta kvalitetsvarv. Här byggdes av bästa virke från
godsets skogar åren 1849-84 sammanlagt 58 fartyg. Det var 1 fregatt, 4 barkar, 22 briggar, 23
skonare, 1 skonert, 4 jakter och 3 slupar.
Varvet låg vid Wärnanäs brygga. 60-70 man var anställda.
I andra våningen på den byggnad som ännu står kvar vid hamnen inrymdes senare en
snickarverkstad där en man vid namn Carl Jonsson tillverkade kajutor. Verksamheten torde
upphört senast 1920. Carl Jonsson byggde upp Bokenäs, senare sålt till Bengt Berg.
Wärnanäs tegelbruk
Anlagt på 1770-talet av Arvid Egerström. Nerlagt 1912. Ruin står kvar nära hamnen. Innehöll
en större ugn för bränning av tegelsten och en mindre för tegelpannor. Leran hämtades ur
lertag norr om Näset. Den blandades med något sand i en älta som drevs med oxvandring.
Massan ”slogs” därefter i träformar till tegel eller tegelpannor. När de torkat till något vältes
de upp på torkbrädor och kördes ut i torkladorna. I dessa 50 m långa öppna lador med tak över
lufttorkades tegelämnena några veckor
innan de staplades in i ugnarna för
bränning. Den tog med svalningstiden c:a
en vecka.
Det färdiga teglet såldes före 1850 i
huvudsak till Gotland, därefter till
Blekingestäderna, främst till
fästningsbyggena i Karlskrona. Det nära
läget till hamnen var därmed idealiskt.
1861 tillverkades vid tegelbruket 111.700
mursten, 199.200 tegelpannor och 7.500
klintsten. Siffrorna är ganska
representativa för andra halvan av 1800talet.
Vid tegelbruket arbetade vanligen 14
man, 2 kvinnor och ett par gossar. Lönen
var 1862 50 öre om dagen för
”fulltagandes”. Chef för bruket från 1855 och 40 år framåt var tysken J.J. Kroll.
Teglet från bruket var märkt WNS.
De flesta av tegeldrängarna bodde med sina familjer i den gamla byggningen på Näset. Åren
kring 1880 bodde där 14 familjer, varav 44 barn och några åldringar, summa 79 personer. År
1900 fanns här 11 familjer som hade fyra öppna spisar att samsas om. En tid fanns även
småskola i byggnaden.
Vinterbo tegelbruk
Bruket anlades kring 1860 av Vinterbos
ägare sjökaptenen och redaren Jonas Nygren.
Det synes ha varit i drift en relativt kort tid,
enl. berättelserna tog leran slut. Känd
arbetsledare här var tegelslagare Lilja,
inflyttad 1863. Den präktiga ruinen av
tegelbruket står invid Halltorpsån c:a 400 m
uppströms gården.
Här tillverkades tegelsten och tegelpannor.
Märke: VBO.
Igelösa tegelbruk
Längst söderut på Broby ägor, invid gränsen till Igelösa, drev hamnfogde Wijk i Ekenäs vid
1800-talets mitt ett tegelbruk. Wijk ägde då såväl Brobylund, på vars marker bruket låg, som
Igelösa nr 5 och 9. Platsen kallas än idag Tegelbrukshagen. Svaga spår efter bruket finns på
platsen.
Skällby tegelbruk
Tegelbruket var beläget på Mattagårdens marker i
Skällby, som åren 1828-1927 tillhörde familjen
Rappe på Christinelund. När det anlades är okänt,
men bruket var fortfarande igång 1912.
Antagligen nerlagt strax därefter.
Skällby tegelbruk tillverkade tegel av högsta
kvalitet. Leran här var helt ypperlig.
Den siste tegelmästaren hette Ljungqvist. Ruinen
efter bruket finns invid vägen förbi Erikslund.
Lertaget är strax sydväst därom mot E22.
Teglets märke var CLUND.
Skällby bryggeri
Startår okänt. Förvärvades av Gunnar Johansson 1924, som drev det till 1960-talets början, de
sista årtiondena i kombination med mjölkbilslinje. Tillverkade svagdricka, sockerdricka och
lemonader. Trekantens bryggeri köpte efter nedläggningen inventarierna.
Antalet anställda var som mest 4 man. Byggnaderna står delvis kvar på platsen.
Nybro Cementgjuteri, filialen i Lovers
Filialen startad c:a 1937. Här tillverkades sprängämnesmagasin, betongrör på upp till 180 cm
diameter, vilka bl.a. användes som skyddsrum, betongrör till Kalmar flygplats anläggande
m.m.
Antal anställda: 8 man. Bas: Arne Westerlund.
Gjuteriet nedlades 1956 p.g.a. att det lokala kraftbolaget inte kunde leverera tillräckligt med
ström vid tänkt utökning. Verksamheten koncentrerades till Nybro.
Sandströms Stenhuggeri
Företaget övertog 1956 Nybro Cementgjuteris lokaler i Lovers och bedrev där stenhuggeri
med sågning och slipning av såväl svensk sten som importerad, bl.a. marmor.
Tillverkade det mesta från stenplattor till prydnadsföremål.
Antal anställda som mest: 4.
Hagby Cementgjuteri, Norra Hagby
Startades 1930 av Göran Persson. Han hade de första
15 åren cementvarutillverkningen i källaren till
bostadshuset. Produktionen var främst takpannor och
brunnsringar. 1945 byggdes den första fabrikslokalen i
grushålan, 1949-50 den andra.
Sonen Roland Göransson tog över 1964. Då var block
till ensilagesilon den stora produkten. 1965 byggde han
den tredje fabriksbyggnaden, bl.a. med utrustning för
betongblandning. Betongspaltgolv, gödsel- och
urinbrunnar blev efterhand de stora produkterna.
Göransson inte bara tillverkade dom, han monterade
dem också ute på gårdarna. 500 anläggningar satte han
upp, alltifrån Angarn i Uppland till Anderslöv i Skåne.
Huvuddelen har dock gått till lantbrukare i
Mörebygden.
Göransson hade två anställda.
Rörelsen nerlagd 1994. Byggnaderna finns kvar.
Roland Göransson sätter urinbrunn på Arbylunds
prästgård
Kvarnlyckans Poolstens- och Cementvarufabrik
Startad 1940 av Gunnar Rönnemalm. Tillverkade byggnadssten och liknande produkter.
Antal anställda: 4.
Företaget sålt 1979 till Bertil Johansson, som drev det under samma namn med tillägget HB.
Köptes upp av Kalmar Betong 1985, varefter lokalerna användes för annan verksamhet några
år. 1988 återköpte Bertil Johansson lokalerna och startade där företaget Betongarbeten AB.
Blandade färdig betong som levererades till byggen. Konkurs 1994.
1994 Kvarnlyckans Cementgjuteri, Fredrik Karlsson. Företaget uppköptes 1998 av Swedrock.
Verksamheten nerlagd, lokalerna kvar.
Adolf Forsells Byggnadssnickerier
Företaget startat 1932 av Adolf Forsell som detta år inflyttade från Ragnabo och byggde nya
lokaler nära Arbygatans anslutning till Plankvägen invid Vassmolösa samhälle.
Tillverkning: Dörrar, såväl ytter- som inner, karmar, fönster trappor och hela köksinredningar.
Antal anställda var som mest 5.
1961 övertogs företaget av mågen Yngve Johansson som drev det till 1979, då han p.g.a.
ohälsa tvangs att upphöra med driften.
Lokalerna står fortfarande kvar, enl. uppgift intakta med maskiner och allt.
Hagby Bil- & Smidesverkstad AB
Började 1896 då smeden Karl Pettersson övertog bysmedjan i Norra Hagby. Hans söner
Georg, Emil och Henning tog över 1917. Under deras tid utvecklades företaget från smedja
till reparations- och konstruktionsverkstad. Den gamla smedjan blev för trång och ny verkstad
byggdes. Bilar och traktorer kom. Företaget blev Hagby
Bil med bilreparationer, bensinmack och försäljning av
bilar och traktorer. Man sålde DKW och Dodge bilar,
International lastbilar och traktorer. Mitt upp i allt detta
kom den stora katastrofen. Verkstaden brann ner totalt i
augusti 1950.
Verkstaden byggdes upp igen, nya tag togs.
Bilargenturerna och bilreparationerna upphörde
efterhand, stora tunga konstruktioner kom i stället.
Stubbrivare, brädgårdstruckar, boggielyft och schaktblad
byggdes. Detta kom senare att fortsätta med byggande av
barkrivare som numera säljs över hela världen.
Georgs söner Rune och Börje Pettersson tog över
företaget 1964.
Sedan några år tillbaka har företaget övertagits av
Maritha Harrysson som hade varit anställd där i mer än
10-talet år.