Revaq - Svenskt Vatten
1 2014 ARSRAPPORT 1 Innehåll INLEDNING 3 SAMMANFATTNING 4 BAKGRUND 6 REVAQ-CERTIFIERADE VERK 8 UPPSTRÖMSARBETE 8 KADMIUM 10 SPÅRELEMENT 17 INFORMATIONSINSATSER 22 BILAGA 25 FORSKNINGEN 27 *) VETENSKAPLIGA RÅDET 30 2 Inledning Denna årsrapport är en del i vårt arbete med att synliggöra vatten- och avloppsfrågorna. Revaqs årsrapport är viktigt verktyg i vår kommunikation. Revaq är ett nationellt kvalitetssäkringssystem för reningsverk. Revaq drivs av Svenskt Vatten, LRF, Lantmännen, Svensk Dagligvaruhandel och i samarbete med Naturvårdsverket. Svensk Vatten står som ensam ägare till systemet. Ett åtagande för reningsverken som anslutit sig till Revaq är att öppet redovisa vad som gjorts, vilka framgångar man nått och vilka de problem man stött på. I det dagliga arbete som sker bland Revaqverken finns en stor kunskap om allt från uppströmsarbete, provtagning av vatten till användning av slam inom jordbruket. I hela kedjan från uppströmsarbetet till arbetet med slamanvändningen på bondens åker finns vi med och förbättrar, mäter, analyserar och kontrollerar. I denna rapport redovisar vi våra huvudsakliga insatser och resultat för 2014. Som framgår har mycket uppnåtts. Men mycket återstår också att göra fram till de mål som vi satt för år 2025. En av grundtankarna med Revaq är just att de anslutna verken ständigt ska arbeta för förbättringar mot långsiktiga och ambitiösa miljömål. Och kontinuerligt redovisa sina resultat. Så bygger vi ett fungerande kretsloppssamhälle. Stockholm 2015-11-09 Anders Finnson Svenskt Vatten 3 Sammanfattning OM Revaq Revaq är ett certifieringssystem som arbetar för att minska flödet av farliga ämnen till reningsverk, att skapa en hållbar återföring av växtnäring samt att hantera riskerna på vägen dit. Ett aktivt uppströmsarbete, ständiga förbättringar av slamkvaliteten och stora krav på spårbarhet är centralt i reningsverkens arbete. Revaq ska säkra: att vara en drivkraft för en fortlöpande ytterligare förbättring av kvaliteten på det till reningsverken inkommande avloppsvattnet och därmed på slamkvaliteten att certifieringssystemet skall erbjuda alla aktörer en öppen och transparent information om hur slammet producerats och om dess sammansättning att växtnäring från avloppsfraktioner produceras på ett ansvarsfullt sätt och att kvaliteten uppfyller fastställda krav. I slutet av 2014 fanns 40 Revaq-certifierade reningsverk i Sverige. Två nya verk har anslutits under året. Certifikaten utfärdas av SP, Sveriges Tekniska Forskningsinstitut. Reningsverkens arbete är inriktat på en ständig förbättring vad gäller framförallt kadmium, icke essentiella spårelement och oönskade organiska ämnen. FRAMGÅNGAR UNDER 2014 Under 2014 återfördes 1 000 ton fosfor (ca 10 % av Sveriges mineralgödseimport) och 1 700 ton kväve via slam från Revaq-certifierade reningsverk till åkermark. Slam som inte återfördes till åkermark från de Revaq-certifierade reningsverken användes som anläggningsjord eller vid sluttäckning av avfallsdeponier. Det återfördes även ca 20 000 ton mullbildande material samt makronäringsämnen som kalcium, magnesium och svavel och mikronäringsämnen som exempelvis koppar, mangan och zink. 31 av 40 reningsverk är vid eller nära det långsiktiga målet för 2025 för kadmiumnivåer i slammet 47 enskilda källor för kadmium har detekterats, som tillsammans gör det möjligt att nå de kortsiktiga kadmiummålen Tillförsel till avlopp av 80 förekomster av farliga ämnen hos anslutna verksamheter har eliminerats Målsättningen med arbetet med kadmium (Cd) är att nå hållbarhet och balans på åkermark vilket har definierats som en kadmium-fosfor-kvot, Cd/P-kvot, på 17 mg Cd/kg P i slammet. Under 2014 var kvoten för slam som godkänts för användning på åkermark följande: Cd/P-kvot under 20 Cd/p-kvot 20 - 30 Cd/P-kvot över 30 Vid eller mycket nära kadmiummålet för 2025 Nära kadmiummålet för 2025 En bit kvar till kadmiummålet för 2025 5 reningsverk 26 reningsverk 9 reningsverk 75 procent av de certifierade reningsverken har en Cd/P-kvot under 30 mg Cd/kg P och måste till år 2025 göra en årlig minskning av kadmium med cirka två procent. Under senaste 10-årsperioden har minskningen varit fyra procent årligen. 4 Utifrån det långsiktiga balansmålet av Cd/P-kvoten 17 mg Cd/kg P som ska uppnås senast år 2025 arbetar de Revaq-certifierade reningsverken för att minska slammets innehåll av kadmium. Reningsverken sätter själva upp mål med 5-årsintervall som används för att fortlöpande utvärdera det egna uppströmsarbetet. Med nuvarande utveckling bedömer en majoriteten av de certifierade reningsverken att de kommer att vara mycket nära eller nå målet för kadmium senast år 2025. En viktig bidragande orsak till detta är att de Revaq-anslutna reningsverken under 2014 lyckats detektera 47 källor för kadmiumutsläpp. Detta ökar förutsättningarna för att nå målen. Spår av guld, vismut, silver och kvicksilver finns också i slam För de flesta reningsverk där slam används på åkermark medför slamanvändningen en ackumulering i mark av guld, vismut, silver och tenn vilken överskrider 0,20 per år. Silver förekommer hos 88 % av anslutna reningsverk som ett ämne som ger ackumulering över 0,20 procent. Guld är det spårämne som ger den snabbaste ackumuleringen. Guldhalten ökar från 50 mg/ton* jord till 100 mg/ton jord under en 20-årsperiod med nuvarande ackumuleringstakt. De effekter som vismut och guld kan förväntas ha på miljön är med största sannolikhet ringa. Totalt 2 508 olika verksamheter - som t.ex. industrier, biltvättar, värmeverk och sjukhus – har granskats vad gäller förekomsten av oönskade organiska ämnen som kan hamna i avloppet. Totalt identifierades 1 307 förekomster av oönskade ämnen vid 80 verksamheter under 2014. Granskningen baseras på över 10 000 ingående substanser som verksamheterna rapporterat. 5 Bakgrund Avloppsslam från svenska reningsverk innehåller en stor del av den fosfor som förs med våra livsmedel i ett kretslopp ”från bord till jord”. Dessutom innehåller slammet en hel del kväve samt en lång rad andra viktiga makro- och mikronäringsämnen som exempelvis svavel, magnesium, mangan, bor och selen. En stor del organiskt material finns också i slammet som är ett värdefullt tillskott för mullbildningen främst på kreaturslösa gårdar. Det finns därmed ett intresse att använda slammet på åkermark. Under 2014 återfördes 1 000 ton fosfor (ca 10 % av Sveriges mineralgödseimport) och 1 700 ton kväve via slam från Revaq-certifierade reningsverk till åkermark. Slam som inte återfördes till åkermark från de Revaq-certifierade reningsverken användes som anläggningsjord eller vid sluttäckning av avfallsdeponier. Det återfördes även ca 20 000 ton mullbildande material samt makronäringsämnen som kalcium, magnesium och svavel och mikronäringsämnen som exempelvis koppar, mangan och zink. Siffrorna för fosfor, kväve och mull är hämtade ur Revaqs GIS-kartdatabas. Slam som inte användes inom jordbruk användes istället som anläggningsjord eller för sluttäckning av avfallsdeponier. Under 2014 producerade de 40 Revaq-verken totalt 90 610 ton slam TS (torrsubstans) som godkändes för användning på åkermark enligt Revaq-reglerna. Slammet innehöll 2 677 ton fosfor, men även betydande mängd kväve och en lång rad makro- och mikronäringsämnen. Inom jordbruk användes under året 35 000 ton slam TS, vilket är mindre än tidigare år. Orsaken till att mindre slam använts på åkermark under året står att finna i att mindre slam återförts från två Revaq-certifierade reningsverk, Bromma och Himmerfjärdsverket. Problemen är temporära och återföring av slam från dessa verk förväntas nå normala nivåer under nästa år. Under året har ca 4,6 miljoner fysiska personer varit anslutna till Revaq-certifierade reningsverk, vilket är drygt hälften av alla personer som är anslutna till kommunala reningsverk i Sverige. Samtidigt kan slammet innehålla oönskade ämnen i form av till exempel metaller och oönskade organiska substanser. Under ett antal år har reningsverk certifierade enligt Revaq arbetat med att redan vid anslutna industrier och andra verksamheter kontrollera och minska innehållet av kadmium, prioriterade spårelement och oönskade organiska ämnen. Vi kallar det för uppströmsarbetet. Utöver detta förbättringsarbete finns krav på de certifierade reningsverken att alltid leverera: ett slam som är hygieniserat slam så att inte salmonella förekommer ett slam som används för bästa möjliga växtnäringsutnyttjande och med en tydlig spårbarhet. Detta arbete redovisas inte i årsrapporten 2014, granskas vid de årliga besiktningarna för att kontrollera att dessa arbeten utförs. 6 Slamproduktion 2014 Slam från ej certifierade reningsverk Godkänt slam från Revaqcertifierade verk Diagram 1. Revaq-certifierade reningsverk stod för nästan hälften av slamproduktionen från kommunala reningsverk under 2014. Den röda tårtbiten står för slampartier från Revaq-certifierade reningsverk som ej godkänts för användning på åkermark enligt Revaq-reglerna CERTIFIERING Kraven enligt kapitel 1.2. i Revaq-reglerna 2014 för godkänt slam från Revaq-certifierade reningsverk kan sammanfattas så här: På lång sikt - balans på åkermarken, ingen oacceptabel ackumulering av metaller och oönskade organiska ämnen Ingen ackumulering av kadmium från år 2025 Icke essentiella ämnen skall år 2025 inte få ackumuleras mer än 0,2 procent per år. 7 Revaq-certifierade verk Genom att fler och fler reningsverk väljer att Revaq-certifiera sig ökar det fortlöpande och systematiska uppströmsarbetet bland Sveriges reningsverk, kommuner och anslutna industrier och verksamheter. Detta leder till att kvaliteten på det inkommande avloppsvattnet till reningsverken förbättras och därmed även kvaliteten på slammet och det vatten som släpps ut i våra sjöar och vattendrag. Revaq-certifieringen innebär att spårbarhet garanteras för samtliga slampartier från de anslutna reningsverken och att slam med höga kadmiumhalter eller andra metaller inte används på åkermark. Genom provtagning på slammet innan spridning sker, garanteras även att det är fritt från salmonella. Antalet Revaq-verk 2014 2013 2012 2011 2010 2009 2008 0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 Diagram 2. Antal Revaq-anslutna reningsverk de senaste 7 åren. Uppströmsarbete Det uppströmsarbete som bedrivs vid de Revaq-certifierade reningsverken syftar till att minska inflödet av kadmium, prioriterade spårelement och oönskade organiska ämnen in till reningsverket och därför minskas också mängderna till slammet som produceras vid reningsverken. Uppströmsarbetet har betydligt fler värdefulla effekter. Reningsverken är inte byggda för att kunna rena bort dessa oönskade ämnen ur avloppsvattnet. Uppströmsarbetet leder därför även till att färre av dessa ämnen når recipienter i form av hav, sjöar och vattendrag. Många av dessa vattendrag är också vattentäkter och levererar det råvatten som renas i vattenverk och kvalitetssäkras så att det kan brukas som dricksvatten. Råvattenkvaliteten är avgörande för vilken kvalitet som det producerade dricksvattnet får. När reningsverk belastas med vatten som innehåller höga halter av oönskade ämnen påverkas framförallt den biologiska reningen, vilket leder till försämrad rening. Verken släpper därför ut mer föroreningar till recipienterna som en konsekvens av förekomst av oönskade ämnen i avloppsvattnet. Uppströmsarbetet kan därför innebära förbättrade reningsresultat och en bättre vattenkvalitet i recipienterna. Insatserna resulterar också i att användningen av dessa oönskade ämnen minskar i hushåll och till reningsverken anslutna verksamheter vilket är positivt ur folkhälsosynpunkt. 8 För att vara effektivt måste uppströmsarbetet bedrivas på flera fronter. En viktig del av arbetet är information om varifrån oönskade ämnen kommer. Verken jobbar därför för att informera såväl allmänhet som företag som använder oönskade ämnen. Genom att skriva yttranden i samband med miljöprövning av verksamheter som avser ansluta till kommunala spillvattennät kan verken på ett tidigt stadium påverka utformningen av dessa verksamheter så att utsläpp av oönskade ämnen minimeras eller undviks. 17 av de Revaq-certifierade reningsverken har under året arbetat aktivt med att lämna yttranden i tillståndsprocesser inför etableringar eller omprövningar av befintliga tillstånd. Ett av dessa, Rosenholms reningsverk i Katrineholm, har under rapportåret yttrat sig under SKF:s miljötillståndprövning. SKF kartlägger nu sina utsläpp med hjälp av en utomstående konsult och resultaten ska ligga till grund för vilka krav som kommer att ställas i det nya miljötillståndet. Yttranden inför miljöprövning av anslutna… Arbete med riktlinjer, policy eller bestämmelser Bortkoppling av verksamhet Samarbete med verksamhet för att… Lokalisering, identifiering av källa till utsläpp Provtagning och spårning av källor till utsläpp Arbete med kemikalieslistor från anslutna… Information riktad till företag Information riktad till allmänheten 0 5 10 15 20 25 30 35 40 En annan viktig del av uppströmsarbetet är kontroll av kemikalielistor från anslutna verksamheter. Syftet med kontrollerna är att uppmärksamma anslutna verksamheter på att utfasningsämnen som finns med på kemikalieinspektionens PRIO-lista inte får tillföras det kommunala avloppsnätet. Under 2014 har 24 av de certifierade reningsverken arbetat med fortsatta kontroller av kemikalielistor. Kungsbacka är ett av de reningsverk som arbetat aktivt med inventering av kemikalielistor för att förhindra att utfasningsämnen på kemikalieinspektionens PRIO-lista hamnar i avloppet. Hammargårds reningsverk i Kungsbacka ställer också krav på verksamheterna att utifrån egna provtagningar redovisa kvalitet på vatten som tillförs det kommunala avloppsnätet. En förutsättning för att arbetet ska fungera är det goda samarbetet som finns med miljö och hälsoskyddsförvaltningen i kommunen. En annan viktig del av uppströmsarbetet är att spåra utsläppskällor. Då källan till förhöjda halter av kadmium eller prioriterade spårämnen inte är känd genomförs spårningsinsatser i ledningssystemet. När källan identifierats informeras verksamhetsutövaren eller fastighetsägaren om problemen. Slutligen vidtas åtgärder för att minimera eller eliminera utsläppen. I vissa fall kopplas källan bort helt från det kommunala avloppsnätet. 26 av de certifierade reningsverken har under 2014 ägnat sig åt det tidskrävande arbetet med att spåra källor till prioriterade spårämnen i ledningsnätet. 22 av verken har identifierat en eller flera källor till prioriterade spårämnen. Lika många reningsverk har under rapportåret samarbetat med 9 verksamheter för att minska eller eliminera oönskade utsläpp till avloppsnätet. Sju reningsverk har kopplat bort verksamheter från avloppsnätet eftersom de levererar ett vatten som innehåller för höga halter oönskade ämnen. Kadmium Åkermark innehåller alltid en viss mängd kadmium. I Sverige är den genomsnittliga halten 0,20 mg Cd/kg jord medan till exempel den motsvarande siffran i Storbritannien är 0,44 mg Cd/kg jord. I Sverige finns ett gränsvärde för att använda slam vilket innebär att jordar som innehåller mer än 0,40 mg Cd/kg jord inte får gödslas med slam. I matjordslagret i Sverige på en hektar åkermark finns cirka 600 gram kadmium. Man räknar i dag med ungefär lika mycket kommer från nedfall och urlakning. Balansen på åkermarken blir därmed ett resultat av hur man gödslar och vad man tar bort med den skördade grödan. En dominerande gröda i Sverige är vete som tar bort cirka 0,35 g Cd/ha. Andra grödor tar bort mer, till exempel sockerbetor och potatis. Andra tar bort mindre, till exempel havre och korn. Upptaget av kadmium i gröda påverkas av en rad faktorer, till exempel typ av gröda, markens pH, markens organiska innehåll (mullhalt), innehåll av lera och jordartens sammansättning samt också markens grundinnehåll av kadmium. Det bedöms att pH, mullhalt och lerhalt påverkar mer än kadmiumhalt. 1 För att få balans på tillförsel och bortförsel innebär detta sammantaget att den långsiktiga målsättningen i Revaq har satts till 17 mg Cd/kg fosfor. NÖDVÄNDIGT FÖRBÄTTRINGSARBETE Ett sätt att kvantifiera det nödvändiga förbättringsarbete som Revaq-verken står inför är att ange hur stor mängd kadmium som måste reduceras. Detta kan göras genom att man jämför dagens totala kadmiuminnehåll med hur mycket som måste reduceras för att uppnå Revaq-reglernas kadmiummål för 2025. Enligt certifieringskriterierna ska också ett kortsiktigt mål bedöma. Detta ska ligga maximalt fem år fram i tiden. Detta för att vi ska kunna avgöra om arbetet bedrivs enligt uppställda krav och leder åt rätt håll. Fakta avseende mängd kadmium som måste reduceras för att uppnå kortsiktiga och långsiktiga mål finns redovisad för de enskilda verken i bilaga 2 och 3. 1 Andersson, P. G. Slamspridning på åkermark. Fältförsök med kommunalt avloppsslam från Malmö och Lund under perioden 1981 till 2011. 10 Mål för 2025 För att få en bild av vilken årlig reduktion av kadmium som krävs för att de Revaq-certifierade verken ska nå 17 mg Cd/kg fosfor har verken delats in grupper med avseende på den procentuella årliga minskning av kadmiumhalt i slam som krävs för att nå målet för 2025. 80% Andel av reningsverken 70% 60% 50% under 20 40% 20 – 30 30% över 30 20% 10% 0% 2011 2012 2013 2014 Diagram 3. Andel Revaq-certifierade reningsverk med en Cd/P-kvot under 20 mg Cd/kg P, mellan 20 och 30 mg Cd/kg P respektive över 30 mg Cd/kg P de senaste 4 åren. Fem verk, det vill säga 12 procent av de certifierade verken, ligger på en Cd/P-kvot mindre än 20 mg Cd/kg P. Totalt 26 verk (63 procent) har en Cd/P-kvot som ligger mellan 20 - 30 mg Cd/kg P och 9 verk (24 procent) har en Cd/P-kvot på mer än 30 mg Cd/kg P. Cd/P-kvot för samtliga Revaq-certifierade reningsverk finns redovisade i bilaga 1. 75 procent av de Revaq-certifierade reningsverken har en kadmiumfosforkvot under 30 mg Cd/kg P. För dessa reningsverk krävs en årlig reduktion av kadmiumfosforkvot med 4 procent eller mindre för att nå det långsiktiga målet på 17 mg Cd/kg P till 2025. För övriga reningsverk krävs reduktioner på cirka 5 procent per år, vilket kommer att kräva extra åtgärder för att hitta enskilda utsläppskällor. Når Cd-halt målet innan 2025 Når Cd-halt målet till 2025 Når Cd-halt målet efter 2025 Cd-halt minskar inte 0 2 4 6 8 10 12 14 Diagram 4. Reningsverkens bedömning av när de når det långsiktiga målet för 2025. Bedömningen är gjord utifrån verkens Cd-halt de senaste 3 åren. Revaq-certifierade reningsverk bedömer själva om de kommer att nå det långsiktiga målet. Bedömningen görs utifrån Cd-halten de senaste 36 månaderna. Resultatet för 2014 är att 18 av 11 reningsverken bedömer att de kommer att klara av att nå det långsiktiga målet för 2025. Ytterligare fem reningsverk redovisar sjunkande Cd-halter, men dessa verk når inte målet till 2025 med nuvarande minskningstakt. För 15 av reningsverken har Cd-halten inte minskat de senaste 36 månaderna. För att nå det långsiktiga målet måste dessa verk intensifiera sitt uppströmsarbete. KORTSIKTIGA MÅL För att bedöma hur rimligt det är att hållbarhetsmålet kan nås, ska arbetet bedrivas med delmål på kortare sikt. Reningsverken kan då lättare sätta sitt eget arbete i relation till sina resultat. Alla Revaqanslutna reningsverk sätter upp kortsiktiga mål med fem-årsintervall. Inga reningsverk har satt upp kortsiktiga mål som skulle uppfyllas under 2014. Det kan konstateras att den reduktion av kadmium som krävs både för kortsiktigt mål och långsiktigt mål överensstämmer väl med den reduktion som vi har lyckat uppnå hos mer än 70 procent av reningsverken under den senaste tioårsperioden. MEDIAN OCH MEDELVÄRDET FÖR KADMIUMFOSFORKVOTEN 2014 års medianvärde för Cd/P-kvot i slam från de certifierade verken som godkänts för användning på åkermark är 27 mg Cd/kg P. Trenden för medelvärdet av Cd/P-kvoten för de verk som varit anslutna i mer än 3 år är i avtagande. Med i diagram 5 redovisad trend för de senaste 5 åren kommer kadmiummålet för 2025, 17 mg Cd/g P, att nås som medelvärde för anslutna verk. 29,5 29 28,5 Cd/P-kvot 28 27,5 27 26,5 26 25,5 25 24,5 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 Diagram 5. Medelvärdet för Cd/P-kvoten under de senaste 6 åren hos verk anslutna mer än 3 år. Värden över 40 mg Cd/kg P hos enskilda verk har tagits bort för åren 2009-2012. 2013 och 2014 är enbart medelvärde för godkända partier slam. Nyanslutna verk, som varit certifierade 3 år eller mindre har tagits bort eftersom uppströmsarbetet ännu inte fått genomslag i form av förbättrad slamkvalitet. 12 Vid 17 reningsverk har slampartier producerats som inte uppnår de kvalitetskrav som ställs i Revaqreglerna. Följden blir att dessa partier inte godkänns för användning på åkermark. Sju av dessa verk redovisar Cd/P-kvoter över 40 mg Cd/kg P, för ej godkänt slam. Det gäller Södra Sandby reningsverk i Lund, Sjölunda reningsverk i Malmö, Mjökulla reningsverk i Mjölby, Karshults reningsverk i Motala, Slottshagens reningsverk i Norrköping, Sunne reningsverk i Sunne. Slottshagens reningsverk i Norrköping hade problem med slampartier med förhöjda kadmiumhalter under 2013. Orsaken var spolningar av ledningsnätet. Källan till kadmium visade sig vara äldre sediment i ledningar som följde med spolvattnet till reningsverket och därmed hamnade i enstaka slampartier. Under 2013 utvecklades rutinerna för spolning vilka under 2014 vidareutvecklades i samarbete med en anlitad entreprenör. Flera tungmetaller visar nu en nedåtgående trend, sannolikt som ett resultat av genomfört arbete. Fortlöpande möten med entreprenören under 2014 för att diskutera tillvägagångssättet vid spolning av en stor ledning i direkt anslutning till reningsverket under våren bidrog till att endast ett månadsparti inte blev godkänt för att spridas på åkermark. En stor framgång jämfört med förra året. Sunne reningsverk i Sunne har genomfört en rad åtgärder för att komma till rätta med den höga Cd/P-kvoten i slammet. Information till egna, samt kringliggande anslutna kommuners, innevånare om vilka fraktioner som ska tillföras avloppet har burit frukt i form av lägre kadmiumnivåer under 2014 jämfört med tidigare år. Halterna är dock fortfarande höga och arbetet med att minska belastningen av tungmetaller på reningsverket fortgår. Sjölunda reningsverk i Malmö har producerat slampartier med höga Cd/P-kvoter flera år i rad. Här bedrivs ett intensivt arbete för att hitta källan/källorna till utsläppen. Sjölunda ser under rapportåret resultat av sitt arbete genom lägre halter av kadmium i slammet. IDENTIFIERADE OCH ELIMINERADE KADMIUMKÄLLOR Genom ett aktivt uppströmsarbete har, under 2014, totalt 47 enskilda kadmiumkällor identifierats av de certifierade reningsverken. Det totala bidraget av kadmium från dessa källor till avloppsvattnet utgör årligen 5,4 kg. Detta ger goda förutsättningar för fortsatt minskning av kadmiumhalten i slammet. Identifiering har skett genom systematiska provtagningar i ledningsnätet. Himmerfjärdsverket söder om Stockholm är ett av de verk som har genomfört sådana systematiska provtagningar. Resultaten beskrivs i rapporten "Kartläggning av tungmetaller uppströms Himmerfjärdsverket - En studie av möjliga källor till kadmium och nickel i avloppsslam". Rapporten ger många bra inblickar i var dessa spårelement generellt återfinns i samhället i dag samt vilka verksamheter Himmerfjärdsverket som kan vara möjliga källor till dessa uppströms. Rapporten gav därmed anslutna kommuner en mycket bra vägledning för att gå vidare med sitt uppströmsarbete. 13 Gatubrunnslam, vattenfas T ryckeri Tvätteri Verkstad/industri Bostadsområden Externslam, trekammabrunnslam Flygplats Fordonstvätt Värmeverk, kraftvärmeverk Substrat för samrötning Konstnärsfärger Kommuner Lakvatten, deponi, avfall Dagvatten, dränvatten, tillskottsvatten 0 200 400 600 800 1000 1200 1400 1600 Diagram 6. Av anslutna verk identifierade kadmiumkällor grupperade i 14 grupper. Enheten är gram kadmium. Med kommuner avses kommuner kopplade till reningsverk utanför den egna kommunen eller kommuner kopplade till reningsverk som drivs av kommunalförbund. Uppströmsarbetet som de certifierade verken bedriver har under 2014 medfört att källor motsvarande 0,75 kg kadmium har eliminerats. De största enskilda minskningarna som rapporterats under året står Stockholm Vatten för i form av minskad kadmiumbelastning från två kommuner anslutna till Bromma respektive Henriksdals reningsverk, Sundbyberg och Nacka kommun. Totalt sett är det dock deponier och avfallsanläggningar samt tillskottsvatten vatten som utgör merparten av de källor som identifierats under året. Höganäs och Klippans reningsverk har fört framgångsrika diskussioner med motparten om att koppla bort deponier från respektive kommuns avloppsnät. För båda verken finns nu beslut om bortkoppling av deponier innan 2017. 14 Tillskottsvatten som källa till kadmium och andra tungmetaller kan minimeras genom att befintliga ledningar tätas så att markvatten inte läcker in i ledningsnätet samt genom att på lång sikt installera duplikata ledningsnät så att dag- och dränvatten inte tillförs reningsverket. Jönköpings kommun med Simsholmens reningsverk genomför ett stort sådant arbete med att separera ledningsnät och Örebro kommun med Skebäcksverket arbetar med ”relining” av ledningsnät för att minska mängden tillskottsvatten till reningsverket. Även Sunne kommun arbetar med att minimera mängden tillskottsvatten. Här sker det genom att verket spårar ledningar som kopplats fel så att dagvatten tillförs spillvattennätet. Flygplats Laboratorium Fordonstvätt Lakvatten, deponi, avfall Verkstad/industri Gatubrunnslam, vattenfas Internbelastning Externslam, trekammabrunnslam Konstnärsfärger Värmeverk, kraftvärmeverk Nedfall Kommuner 0 100 200 300 400 500 600 Diagram 7. Av anslutna verk eliminerade kadmiumkällor grupperade i 12 grupper. Enheten är gram kadmium. Med kommuner avses kommuner kopplade till reningsverk utanför den egna kommunen eller kommuner kopplade till reningsverk som drivs av kommunalförbund. Revaq-certifierade reningsverk bedriver med andra ord ett framgångsrikt detektivarbete runt om i landet som ger konkreta resultat vilket även framgår av nedanstående exempel. GODA EXEMPEL Som framgår av denna och tidigare årsrapporter har spolningar av ledningsnäten en negativ inverkan på slamkvaliteten. Bromma och Henriksdals reningsverk har under rapportåret tillsammans tagit fram en metod för säker spolning av ledningsnät som beskrivs i rapporten "Säkra spolningar" nr 14SV899. Kungsängsverket i Uppsala har ökat spolningsfrekvensen i sina ledningsnät under de senaste 3 åren och utreder om det kan påverka att kvicksilverhalterna i slammet inte minskar som förväntat. Uppsala arbetar med att utveckla metoder för säker spolning av ledningsnät. 15 Andra orsaker till höga kadmiumhalter som uppmärksammats under året är verkens egna kemikalier och externt material som tas emot vid verken. Mjökulla reningsverk i Mjölby har slutat stabilisera sitt slam med kalk, vilket minskat innehållet av kadmium i slammet. Himmerfjärdsverket har fortsatt att identifiera organiskt avfall som innehåller höga halter tungmetaller och tar inte längre emot material med höga tungmetallhalter. Allt organiskt material som tas emot på Himmerfjärdsverket provtas. Kondensvatten från värmeverk är ofta en källa till kadmiumhaltigt vatten. Rosenholms reningsverk i Katrineholm har under rapportåret, genom spårning i ledningsnätet, kunnat visa att fjärrvärmeverket i kommunen är källan till de punktutsläpp av kadmium och zink som konstaterats i Katrineholm sedan 2009. Fjärrvärmeverket kommer till följd av detta att koppla bort sitt processvatten. Detta kommer att ske under 2015. Nykvarnsverket i Linköping har genom samarbete med kommunens kraftvärmeverk i år kunnat nå målet att inget vatten med förhöjda halter kadmium ska nå reningsverket från värmeverket. I Ängelholms kommun renar fjärrvärmeverket från och med 2014 sitt avloppsvatten själva när de rengör sina pannor vilket har lett till markant minskade koncentrationer av bly, zink och kadmium i vattnet. Bristaverket i Märsta kommun, ett värmeverk som tidigare år släppt ut rökgaskondensat till Käppalaverket har under 2014 kopplat bort detta vatten från spillvattennätet. Industriella verksamheter kan ibland belasta reningsverken med kadmium. Skebäcksverket i Örebro har via Ecoscoop-provtagning lyckats identifiera ett industriområde med mycket höga halter av metaller i avloppsvattnet. Arbetet med att eliminera källan fortsätter under 2015. I Nynäshamns kommun pågår ett samarbete mellan reningsverket och oljeraffinaderiet och halterna av kadmium har som en följd av detta minskat under 2014. En av de största verksamheterna i Ekerö kommun, Oriflame, skickar inte längre sitt renade processavloppsvatten till det kommunala spillvattennätet vilket minskar kadmiumbelastningen på reningsverket. Ellinge reningsverk i Eslöv som tidigare år identifierat Orkla Foods som den största källan till kadmium i reningsverkets upptagningsområde har arbetat vidare med lösningar för att minska verkets belastning från den källan. Under 2013 uppmärksammades särskilt att konstnärsfärger innehåller höga halter kadmium. Flera certifierade reningsverk har under rapportåret arbetat vidare med att informera om detta. Ekebyhovs reningsverk i Ekerökommun har genomfört ett riktat utskick till konstnärer angående kadmiumfärg. Reningsverket har gått via ett konstförbund som finns lokalt på Ekerö och som många konstnärer är anslutna till. Nynäshamns reningsverk har samarbete med Konstpoolen i Nynäshamn och har via dem delat ut broschyrer om kadmium. Klippans reningsverk i Klippans kommun har också genomfört riktade utskick till konstnärer för att minska användningen av kadmiumfärg. EFFEKT AV KADMIUM PÅ ÅKERMARK De reningsverk som producerar ett slam med en Cd/P-kvot under 20 mg Cd/kg P har fram till balansåret 2025 en mycket ringa påverkan på kadmiumbalansen i åkermarken. Urlakning, nedfall, varierat skördeupptag och erosion påverkar mer. För de reningsverk som har en Cd/P-kvot som överstiger 20 mg Cd/kg P sker en viss ackumulering av kadmium i marken. Genomsnittlig Cd/P-kvot var 25 mg Cd/kg P under 2014. Kvoten skall vara högst 17 mg Cd/kg P fram till år 2025. 16 I matjordslagret i Sverige finns cirka 600 gram kadmium på en hektar åkermark. Man räknar idag med att atmosfäriskt nedfall och urlakning har samma storleksordning. Balansen på åkermarken blir därmed ett resultat av hur man gödslar och vad man tar bort med den skördade grödan. Vid kvoten 32 mg Cd/kg P i slammet är tillförseln 0,70 gram Cd per hektar och år om fosforgivan är den lagreglerade 22 kg P/ha mot en bortförsel på 0,35 gram Cd per hektar och år. Det sker i så fall en ackumulering med 0,35 gram kadmium per hektar och år. Om det antas att det tar 12 år (fram till 2025) att nå en Cd/P-kvot på 17 mg Cd/kg P kommer totalt 4,2 gram kadmium att ackumuleras. Eftersom en successiv minskning av kadmiumutsläppen är att vänta bedöms ackumulationen bli omkring hälften så stor, det vill säga totalt 2,1 gram per hektar under perioden fram till dess att balans kan uppnås. 2,1 gram/ha motsvarar en ökning av kadmiumhalten i jordbruksmarken på ca 0,35 procent. Denna ökning av kadmium i åkermarken fram till år 2025 behöver vägas mot fördelarna att redan idag på ett miljö- och resurseffektivt sätt kunna recirkulera fosfor i samhället. Den slamgödsling som sker under Revaq-kontroll kommer bara att bidra till ökad ackumulation under en begränsad tid. Kadmiuminnehållet i marken påverkas endast försumbart. Detta är också slutsatsen från de nu mer än 30 åriga försöken med slamgödsling som bedrivs i Malmö och Lund. Dessa försök visar också att det inte sker något ökat upptag av kadmium i grödan vid slamgödsling. Spårelement I vårt samhälle förekommer i dag användning av en mängd spårelement (grundämnen som bara förekommer i relativt små mängder i berg, jord, växter och djur) som används i allt större utsträckning, inte minst i textilier, smink, hygienprodukter och i olika elektronikkomponenter. Det finns naturligtvis en risk för att oönskade spårelement som används i samhället kan hamna i avloppet och därmed följa med som spår i slammet från reningsverken och ut på våra åkrar. För de flesta av dessa ämnen finns i dag inga lagreglerade gränsvärden och en okontrollerad spridning av dessa ämnen via slam skulle kunna leda till en hastig höjning av dessa halter i marken. Det finns krav i lagstiftningen på kontroller av halterna i slam och i jordbruksmark av de sju grundämnen som innebär störst risk för miljö och hälsa (bly, kadmium, koppar, krom, kvicksilver, nickel och zink). Certifieringssystemet Revaq går betydligt längre. Därför sker världens mest avancerade granskning av vilka av de 60 spårelement som angetts i Naturvårdsverkets rapport 5148 som skulle kunna leda till en oacceptabel ackumulering i mark. Analys av grödor (till exempel vete eller potatis) för att studera dessa ämnen är inte möjlig då grödornas innehåll av dessa ämnen är så låg att skillnader i upptag mellan slamgödslad mark och icke slamgödslad mark inte kan mätas på ett tillförlitligt sätt. Kontrollen måste därför istället ske i slammet och beräkningar görs sedan på vilken ökning av ämnet det teoretiskt skulle innebära i jordbruksmarken. Målet för år 2025 är att ämnen som inte är essentiella för grödorna inte ska ackumuleras mer än 0,20 procent per år i jordbruksmarken. Den verkliga ackumuleringen är lägre än de teoretiskt framräknade värdena som tas fram i granskningen eftersom atmosfärisk deposition, urlakning och upptag i gröda inte är med. 17 Bland icke essentiella spårelement intar guld, vismut silver, tenn och kvicksilver en särställning. Dessa fem ämnen påträffas hos mer än hälften av reningsverkens slam i halter som innebär att ämnena ackumuleras mer än 0,20 procent per år i jordbruksmarken. 2,5 1,2 2 1 1,5 0,8 Guld Vismut, silver, kvicksilver, tenn 1,4 0,6 1 0,4 0,5 0,2 0 0 2011 2012 Vismut Silver 2013 Kvicksilver 2014 Tenn Guld Diagram 8. Ackumuleringstakt vid användning av slam från de certifierade reningsverken för de fem spårämnen som ackumuleras snabbast. Redovisad ackumuleringstakt utgör ett medelvärde av ackumuleringstakten vid spridning av slam från alla Revaq certifierade reningsverk. 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 2011 Guld 2012 Vismut 2013 Silver Kvicksilver 2014 Tenn Diagram 9. Andel certifierade verk som överskrider 0,2 procent ackumuleringstakt med det slam som producerades de senaste fyra åren. Under rapportåret har en större andel av verken haft en hög ackumuleringstakt för tenn än för kvicksilver. Vismut, guld och kvicksilver har en nedåtgående trend medan trenden för silver varit stigande de senaste åren. Under rapportåret har fler verk haft en högre ackumuleringstakt än 0,20 procent för tenn än för kvicksilver. Under tidigare år har kvicksilver haft högre ackumuleringstakt. 18 GODA EXEMPEL Ett syfte med certifieringssystemet är att bevaka och förhindra oacceptabel ackumulering av oönskade ämnen i åkermark. Trots att användningen av dessa ämnen ökar i vår omgivning så kan vi konstatera att risken för ackumulation minskar på åkermark när det gäller flera av spårämnena. En av de viktiga delarna i Revaq-arbetet handlar om att spåra varifrån dessa spårelement kommer. I många fall kommer de från vanliga hushållsprodukter. I andra fall kan de bero på en lokal industrianslutning eller komma ifrån tandläkarmottagningar och deras servisledningar som ännu inte är kvicksilversanerade. 26 av de anslutna reningsverken har under rapportåret bedrivit aktiva spårningsinsatser. 22 av reningsverken har under året identifierat källor till utsläpp. Västra Strandens reningsverk i Halmstad, Fors reningsverk i Haninge, Höganäs reningsverk i Höganäs och Himmerfjärdsverket söder om Stockholm har via provtagning identifierat områden med förhöjda halter av spårämnen, som de kommer att arbeta vidare med kommande år. Verken samarbetar med tillsynsmyndigheterna i respektive kommun för att komma till rätta med de förhöjda halterna i aktuella områden. Karshults reningsverk i Motala har under 2014 genomfört en framgångsrik spårning. Genom provtagning och filmning av vissa delar av ledningsnätet identifierades en fastighet som källa till förhöjda halter. Resultatet lämnades över till kommunens avdelningsenhet för Miljö och Hälsa. Ett flertal provtagningar med Ecoscope har utförts för att ringa in och identifiera områden med utsläpp av förhöjda halter utvalda spårämnen. Ytterligare provtagningar kommer att utföras under 2015. Resultaten ska fungera som underlag till ett utökat samarbete med kommunens enhet för Miljö och Hälsa. Vadstena reningsverk i Motala kommun har under rapportåret lyckats identifiera en källa till förhöjda halter spårämnen. Den identifierade verksamheten genomför åtgärder på avloppssystemet för att förhindra förhöjda halter i framtiden och reningsverket har renoverat ledningsnätet eftersom där fanns gamla avlagringar som bedömdes kunna läcka spårämnen. Uppföljning av åtgärderna kommer att ske under 2015. Reningsverken hittar inte bara källor till spårämnen uppströms. Förhöjda halter kan även bero på kemikalier som används vid rening av avloppsvatten. Västra Strandens reningsverk i Halmstad hör till de verk som beaktar dessa aspekter vid upphandling av fällningskemikalier för att reducera interna belastningen av spårämnen. Bromma reningsverk har minskat sin användning av fällningskemikalie och på så sätt något minskat metallhalterna i slammet. Himmerfjärdsverket i söder om Stockholm har periodvis haft problem med förhöjda metallhalter i slammet. En möjlig orsak till detta kan vara okontrollerad slamtömning vid ett par slamtömningsstationer som finns på avloppsledningsnätet. Telge Nät, som är nätägare för en del av det spillvattennät som levererar avloppsvatten till Himmerfjärdsverket, har genom att stängsla in och kräva inlogg av slamtransporter till Morabergs slamtömningsstation upprättat ett system för spårbarhet och därmed förhindrat okontrollerad slamtömning. 19 Oönskade organiska ämnen Det är nödvändigt att hitta effektiva strategier för att minska förekomsten av oönskade organiska ämnen i slam. Det är dock svårt att mäta och analysera direkt i slammet eller att spåra ämnen uppåt i avloppssystemet eftersom halterna är mycket låg. Det kan också vara svårt att veta vilka organiska ämnen man ska prioritera först i sitt uppströmsarbete. Därför är det betydligt bättre att också när det gäller oönskade organiska ämnen direkt söka efter källorna till de ämnen vi vill kontrollera. De oönskade ämnena kommer främst från hushåll, sjukhus och industrier. Kontroll av vilka ämnen som släpps ut kan idag göras vid de flesta anslutna verksamheter. Genom industriernas egenkontroll finns en bra möjlighet att granska vilka kemikalier och ämnen som dessa verksamheter använder. Hushållens utsläpp av oönskade organiska ämnen är svårare att hantera. Ett framgångsrikt uppströmsarbete, med en långsiktig utfasning av miljöfarliga produkter som säljs till hushållen, är det bästa sättet att angripa dessa utsläpp. Här är Svenskt Vatten med och driver på för en mer strikt kemikalielagstiftning inom EU och i Sverige och deltar också i arbetet med miljömärkning av produkter genom sitt arbete i Svanen miljömärkning samt utbildar inköpare vid handeln och dagligvaruhandeln. Revaq-verken arbetar med kontroll och begränsningar av oönskade organiska ämnen på två olika nivåer: Vi identifierar och fasar ut oönskade ämnen redan vid källan i samarbete med anslutna industrier och verksamheter. De ämnen som i första hand fasas ut är de så kallade utfasningsämnena enligt Kemikalieinspektionens PRIO-guide. Vi följer forskningsfronten nära för att ständigt bygga på vår kunskap om de organiska ämnen som kan finnas i slammet kan påverka jordbruksmarken, tas upp av grödorna eller påverka människors hälsa. GRANSKNING AV OÖNSKADE ÄMNEN FRÅN MILJÖFARLIGA VERKSAMHETER Samhället har en rad olika regler och lagar som styr miljöfarliga verksamheter, såsom utsläpp av föroreningar eller användning av mark på sätt som kan leda till skada på människor och miljö. För vissa miljöfarliga verksamheter krävs tillstånd från miljödomstol eller länsstyrelse (A- och Bverksamheter), andra har endast anmälningsplikt (C-verksamhet) medan ytterligare en kategori (Uverksamhet) varken är anmälnings- eller tillståndspliktig. Samtliga till reningsverket anslutna A-, B-, C- och U-verksamheter skall granskas vad gäller användning av kemikalier. Då ämnen som finns med på Kemikalieinspektionens utfasningslista påträffas, ska de fasas ut i samråd med den anslutna verksamheten. Reningsverket kan också göra egna prioriteringar och fasa ut även andra ämnen än de på PRIO-listan. God kontroll finns över de större anslutna verksamheterna. Detta underlättas av ett gott samarbete med de länsstyrelser och kommunala miljökontor som utövar tillsynen. Flera Revaq-certifierade reningsverk rapporterar om nära och bra samarbete inom sina respektive kommuner. 20 Granskningen prioriterar i tur och ordning A- och därefter B-, C- och sedan U-verksamheter. Det betyder att relativt många A- och B-verksamheter granskats, vilket framgår av tabell 5. Granskningen innebär att kemikalielistor för verksamheten studeras och i det fall reningsverken påträffar olämpliga ämnen, till exempel utfasningsämnen på PRIO-listan, ska de fasas ut. 24 av de anslutna reningsverken har arbetat med kemikalielistor under 2014. Vid varje verksamhet kan det finnas en lång rad olika ämnen som blir föremål för granskning. Det betyder att totalt har storleksordningen 10 000 kemiska ämnen granskats och riskbedömts av de certifierade reningsverken under 2014. Samma ämne kan finnas vid flera anläggningar och en anläggning kan ha flera ämnen. Vid de 146 verksamheter som använder oönskade ämnen har under 2014 totalt 1 466 enskilda förekomster av oönskade kemiska ämnen identifierats. Alla dessa ämnen är väl beskrivna och dokumenterade hos de certifierade verken. UTFASNINGAR Under 2014 har totalt 80 förekomster av miljöfarliga ämnen eliminerats hos anslutna verksamheter. Utfasningen har skett i samråd mellan enskilda Revaq-certifierade reningsverk och anslutna verksamheter. Detta innebär att ämnena i fråga helt tagits bort från verksamheterna och därmed har utsläppen eliminerats. Tabell 1. Granskning av verksamheter samt identifiering och utfasning av PRIO-ämnen Antal anslutna Antal granskade Med PRIO Antal PRIO Antal utfasade Antal utfasade under året A-verksamheter 67 75 10 77 36 3 B-verksamheter 446 489 62 1102 177 85 C-verksamheter 2951 1222 61 262 86 9 U-verksamheter 6835 722 13 25 74 3 I de fall utfasning inte är möjlig kan verken ställa krav på verksamheterna att omhänderta avloppsvatten på annat sätt. 21 GODA EXEMPEL Nedan följer några goda exempel på insatser som skett vid reningsverket och förtjänar att uppmärksammas. Arbetet med att minska belastningen på reningsverken av PRIO-ämnen och andra hälso- och miljöfarliga ämnen bedrivs ofta i samarbete med kommunernas miljökontor och krav ställs på de verksamheter som hanterar farliga ämnen. Inom VA-SYD sker samarbete med de anslutna kommunerna bland annat genom att ta fram riktlinjer för olika typer av verksamheter. Gemensamma riktlinjer har tidigare tagits fram för spolplattor och fordonstvättar och miljökontoren bedriver nu tillsyn och följer upp att verksamheterna klarar dessa. Under 2014 har arbete med riktlinjer för tandläkare, laboratorier, avfallshantering och klottersanering påbörjats i samarbete med miljökontoren. VA SYD har under året valt att arbeta med följande prioriterade C- och U-verksamheter: verkstäder och fordonstvättar med oljeavskiljare, laboratorier, avfallshanterare och tvätterier. I början av 2014 skickades 582 brev ut till de prioriterade C- och U-verksamheterna. Uppföljning kommer att ske under 2015. Huskvarna reningsverk i Huskvarna kommun och Simsholmens reningsverk i Jönköping har under året granskat kemikalielistor från B-verksamheter och via kontakt med verksamheter som har PRIOämnen konstaterat att inga ämnen tillförs avloppsystemet från dem. Centrala reningsverket i Kristianstad har lokaliserat ett stort utsläpp av rengöringsmedel. I Uppsala har en bussdepå, som tidigare konstaterats vara en källa till utsläpp av lösningsmedel och petroleumprodukter ändrat sina rutiner så att utsläppen upphört. Överlag är Revaq-verkens erfarenheter goda när det gäller samarbetet med industrier och andra verksamheter. Identifieringen av oönskade ämnen och utsläppskällor, liksom arbetet med att eliminera dessa är centralt för Revaq-verken. Därför är det väldigt positivt att de flesta verksamheter runt om i landets kommuner konstruktivt deltar i detta viktiga miljöarbete. Informationsinsatser Informationsinsatser är en viktig del av uppströmsarbetet. När punktkällor utgör en minskande andel av belastningen av tungmetaller och främmande ämnen till verken får informationsinsatser till allmänhet en allt större betydelse i arbetet med att förbättra kvaliteten på det inkommande avloppsvattnet till reningsverken och därmed slamkvaliteten. Under 2014 har de certifierade reningsverken tagit emot studiebesök från närmare 30 000 personer. Verken har drivit 536 informationskampanjer och insatser, generella i upptagningsområdet, eller riktade mot enskilda områden. 35 av de certifierade verken har genomfört informationskampanjer riktade mot allmänheten under året. 23 av de certifierade verken har riktat information till företag under året. Växjö har under 2014 påbörjat arbetet med projektet "Hållbara Kliv", som riktar sig till grundskolans årskurs 4. Laborationer och förberedande övningar i klassrummen åtföljs av studiebesök på avloppsreningsverket. Projektet syftar till att öka elevernas intresse och kunskap för vatten- och teknikfrågor med hållbar utveckling som röd tråd. Projektet ska också bidra till att ge alla elever möjligheten att lära sig mer om de tekniska systemen för 22 dricksvatten, dagvatten och spillvatten. Eleverna ska också få en förståelse för att det är ett stort arbete som görs innan vattnet når kranen respektive efter att det har spolats ner i avloppet. Elev: Anställer ni folk? Guide: Ja, är du intresserad av att börja jobba här? Elev: Ja, i labbet verkar vara roligt att jobba. När kan man få börja? Citat En 11-årig tjej i tankar om arbete på VA, Hållbara Kliv Växjö. Bild 1. Hållbara Kliv i Växjö. 23 Himmerfjärdsverket söder om Stockholm firade 40-års jubileum under 2014 med öppet hus och informerade 180 besökande om hur verket fungerar och vad man får spola ned i avloppet. Stora biltvättarhelgen 26 -27 april uppmärksammades av Sörmland Vatten som stod vid sex biltvättar i Katrineholm, Flen och Vingåker och delade ut vattenflaskor och pratade med kommuninvånare om hur viktigt det är att tvätta bilen på en biltvätt med rening och inte hemma på garageuppfarten. En film producerades också i och med biltvättarhelgen. Den kan ses på Sörmland Vattens hemsida. Nykvarnsverket i Linköping och Sjöstad reningsverk i Karlstad uppmärksammade FNarrangemanget världstoalettens dag den 19 november. Karlstad hade en utställning på Stora torget. Händelsen uppmärksammades i både lokal-tv och i lokaltidningar. Linköping hade bioreklam den dagen. Bild 2. PÅ SAAB Arena i Linköping är speglarna brandade med budskap som bl.a. tar upp vad som inte ska slängas i toaletten. 24 Bilaga Cd/P-kvot i slam (mgCd/kgP) Kommun Reningsverk Bollnäs Arbrå ARV 22 22 24 26 Borås Gässlösa ARV 25 24 27 23 Ekerö Ekebyhov ARV 22 22 24 23 22 Eslöv Ellinge ARV 36 37 30 29 29 GRYAAB Ryaverket 27 30 31 21 23 Halmstad Västra Strandens ARV 24 16 19 Haninge Fors ARV 22 22 27 27 24 Helsingborg Öresundsverket 24 26 28 28 25 Höganäs Höganäs ARV 26 33 33 28 29 Huskvarna ARV 19 21 22 22 24 Simsholmen ARV 18 21 21 23 23 Kalmar Tegelviken ARV 16 19 16 15 17 Karlshamn Sternö ARV 32 30 27 Karlstad Sjöstadsverket 17 19 22 23 26 Katrineholm Katrineholms ARV 23 72 37 35 29 Klippan Klippans ARV 33 33 33 Kristianstad Centrala ARV 16 17 18 17 18 Kungsbacka Hammargårds ARV 26 26 29 25 29 Käppalaförbundet Käppalaverket 24 24 25 22 25 Linköping Nykvarn ARV 24 25 23 23 19 Källby ARV 23 27 28 21 22 Södra Sandby ARV 22 35 30 24 30 2010 2011 2012 2013 2014 27 Jönköping Lund 25 Klagshamn ARV 26 31 34 25 29 Sjölunda ARV 55 69 55 29 29 Motala Karshults ARV 25 26 28 31 33 Mjölby Mjölkulla ARV 36 35 37 38 33 Norrköping Slottshagens ARV 30 31 138 33 33 Nynäshamn Nynäshamns ARV 26 23 26 26 24 Bromma ARV 27 25 32 26 26 Henriksdals ARV 27 26 26 24 24 Sunne Sunne ARV 35 38 59 Syvab Himmerfjärdsverket 25 23 23 Uppsala Kungsängsverket Vadstena Vadstena ARV Vingåker Malmö Stockholm 37 25 27 19 20 31 29 31 Vingåkers ARV 35 36 34 Västerås Tomta Gård 26 25 9 Växjö Växjö ARV 29 27 23 25 Ängelholm Ängelholms ARV 24 21 25 28 Örebro Skebäcks ARV 24 22 25 Nyköping Brandholmen ARV 28 Oxelösund Oxelösunds ARV 30 37 22 32 Cd/P-kvoterna för åren 2010 till 2012 gäller hela den under året producerade slammassan. Siffrorna för 2013 och 2014 gäller det slam som godkänts för spridning på åkermark enligt Revaq-reglerna. 26 Forskningen Revaq certifieringen innebär att reningsverken åtar sig att arbeta med ständiga förbättringar. Detta innebär krav på ny kunskap, forskning och implementering av ny kunskap i det dagliga arbetet på reningsverken och i uppströmsarbetet. Sverige ligger långt framme när det gäller forskning inom VA-området. Svenskt Vatten stöder en rad olika forskningsprojekt vid svenska universitet och högskolor. En liten del av vattenräkningen som alla betalar går till forskning kring vatten och avlopp. Vattentjänstföretagen är de facto en av de viktigaste aktörerna i landet när det gäller vattenmiljö- och kretsloppsforskning och implementering av nya metoder och förbättrade rutiner i det åtgärdsinriktade vattenmiljö- och kretsloppsarbetet runt om i hela Sverige. Forskningen kring kretslopp av näringsämnen från slam och miljö är omfattande. Såväl i Sverige som internationellt. Revaq verken följer naturligtvis den forskning som bedrivs. Revaq´s Vetenskapliga råd* följer kunskapsutvecklingen och ger råd till Revaq verken i deras arbete. För att bygga upp kunskap och visa på olika användningar och möjligheter har Svenskt Vatten sedan 1993 finansierat ett trettiotal utvecklingsprojekt om olika användningsområden för näringsämnen och organiskt material från avloppsslam. Nedan ger vi några exempel på aktuell forskning som berör kretslopp av näringsämnen från slam och miljö. Forskningen handlar bland annat om huruvida olika oönskade ämnen i slam kan vara skadliga, riskbedömningar på kort och lång sikt, vilka gränsvärden som krävs för olika ämnen eller om de grödor som odlas tar upp farliga ämnen från slam och gödsel. Forskningen tittar vidare på läkemedelsrester i slam och studerar hur man hanterar olika organiska föreningar, kemikalier och tungmetaller i vatten och slam. EXEMPEL PÅ AKTUELLA FORSKNINGSPROJEKT 1. Fältförsök i Skåne sedan 1981 Systematiska fältförsök för att undersöka effekterna på mark och gröda vid spridning av slam på åkermark har pågått i Malmö och Lund sedan 1981 och de pågår fortfarande. Slam från två avloppsreningsverk har spridits på försöksytor på Petersborgs gård strax söder om Malmö och på Igelösa gård strax norr om Lund. Valet av grödor har följt den växtföljd som tillämpats på respektive gård. Slamkvaliteten har genomgått en avsevärd förbättring sedan försöken startade. Samtliga metallhalter har minskat med tiden och minskningen sedan början av 80-talet av halterna av bly, kadmium och kvicksilver är cirka 80-90 %. Fältförsöken har visat att slamgödsling medför att markens mullhalt förbättras och att skördarna i snitt blivit 7 procent större. Fosfor och kvävehalten har ökat. Försöken har entydigt visat att slamtillförseln inte leder till att växternas upptag av tungmetaller ökar. http://www.svensktvatten.se/Templates/Website/Pages/ProjectPage.aspx?id=2081&epslanguage=sv 27 2. Rapport om sockerbetor och slamgödsling Svenskt Vatten har medverkat i forskningsprojektet ”Organiska miljögifter i sockerbetor och blast odlade på mark gödslad med kommunalt avloppsslam”. Syftet med forskningen var att se om gödsling med avloppsslam vid de långliggande fältförsöken i Malmö och Lund innebär förhöjda halter av organiska miljögifter i betorna, i blasten och i markens ekosystem. Resultaten visade att inget av de utvalda ämnen man studerade förekommer i betor, i blast eller i jorden i farliga koncentrationer. Man konstaterar, som en jämförelse, att för ett av de undersökta ämnena, nonylfenol, måste en person på 60 kilo äta 34 kg sockerbetor/dag för att uppnå gränsen för tolererbart dagligt intag. http://vav.griffel.net/filer/SVU-rapport_2014-12.pdf 3. WSP rapport från 2013; ”Riskbedömning av fosforrika fraktioner vid återförsel till åkeroch skogsmark samt vid anläggande av etableringsskikt” Konsultföretaget WSP har studerat vad som sker när man gödslar åkermark med fosforrika material som slam från avloppsreningsverk, stallgödsel och rötat livsmedelsavfall. Rapporten har utvärderat eventuella risker för långsiktig förorening av jordbruks- och skogsmark samt risker för att toxiska effekter på hälsa eller miljö kan uppkomma. Resultaten utgör underlag för Naturvårdsverkets arbete med att utforma en förordning för fosforåterföring, särskilt vad gäller behov och utformning av gränsvärden för oönskade ämnen. Kortfattat kan man säga att hälsoriskerna med att gödsla med slam bedöms som mycket små. Hälsorisker har bedömts utifrån beräknat intag (av högkonsumenter, dvs av personer som äter mycket) via spannmål och rotfrukter. Slutsatserna blir att ”för samtliga organiska ämnen är säkerhetsmarginalen till det toxikologiskt baserade gränsvärdet en faktor 20 eller mer, ofta betydligt större än 1000. Säkerhetsmarginalerna bedöms vara så stora att andra exponeringskällor inte behöver beaktas. Slutsatsen är att ingen av de totalt ca 30 organiska föroreningar som utvärderats utgör en hälsorisk eller ett betydande bidrag till hälsorisker”. Men när det gäller metallerna finns skäl till försiktighet. Säkerhetsmarginalen för hälsoeffekter bedöms vara lägre än cirka 3 för både kadmium och zink. För övriga studerade metaller är marginalen större än 10. Det totala intaget av kadmium anses vara för högt hos en del av den svenska befolkningen. Rapporten slår fast att; ”Då spannmål och potatis är väsentliga för kadmiumintaget är det önskvärt att halterna i dessa grödor minskar. Den låga säkerhetsmarginalen för kadmium bedöms därför inte som långsiktigt hållbar, och ett långsiktigt mål bör vara att kadmiumhalterna i återförda fosforfraktioner är lägre än dagens medelhalter i slam”. http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:711704/FULLTEXT01.pdf 28 4. Studie om läkemedel i vete och sojabönor I rapporten ”Study of the uptake of non-steroid anti-inflammatory drugs in wheat and soybean after application of sewage sludge as a fertilizer” (Lunds universitet 2013) beskrivs ett växthusexperiment där man odlat vete och sojabönor i jord som gödslats med olika mängder slam. Efter 60 dagar och 110 dagar kontrollerades sedan huruvida läkemedel av NSAID typ (naproxen, ketoprofen, diclofenac and ibuprofen) tagits upp i grödorna. Inget av läkemedlen kunde spåras i växterna. Däremot fanns små halter av diclofenac och ibuprofen i slammet. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23454699 5. Rapport från Nordiska Rådet Nordiska rådet tar i en rapport från 2011 upp frågan om organiska ämnen och dessas spridning genom odling med slamgödsling. Rapporten ”Using sludge on arable land – effect based levels and longterm accumulation for certain organic pollutants” beskriver ett antal olika ämnen och dessas koncentrationer, och nedbrytning i marken. Vidare förs diskussioner om behov av olika gränsvärden för dessa ämnen. Man kommer fram till att gränsvärden för organiska ämnen i nuläget inte behövs eftersom halterna av prioriterade organiska ämnen i nordiska slam är så låga. Enda undantagen är om det finns vissa industriverksamheter anslutna, när det gäller Sverige har uppströmsarbetet via Revaq förebyggt dessa problem. http://norden.diva-portal.org/smash/get/diva2:701892/FULLTEXT01.pdf 6. Dansk rapport från 2012 Den danska Miljøstyrelsen har gett ut rapporten ”Risk evaluation of five groups of persistent organic contaminants in sewage sludge”. Rapporten studerar huruvida fem olika produktgrupper utgör problem för jordkvaliteten vis slamspridning. Man studerar bromerade flamskyddsmedel, PCB, polyflourerade ämnen, läkemedel och doftämnesgruppen muskämnen. Alla fem ämnesgrupper återfinns i danskt slam, men samtliga i koncentrationer som ligger väl under de flesta gränsvärden som finns angivna. Enligt rapporten föreligger inga miljöproblem för jordbundna organismer eller när det gäller upptag i grödor eller halter i slam för fyra av de fem grupperna. Men vad gäller högflourerade ämnen ligger säkerhetsmarginalen nära EUs tidigare föreslagna gränsvärden. http://www2.mst.dk/Udgiv/publikationer/2012/05/978-87-92779-69-4.pdf 7. Norsk rapport Den norska Vitenskapskomiteen for mattrygghet (VKM) gav ut en rapport om risker med slamspridning år 2009. Rapporten heter ”Risk assessment of contaminants in sewage sludge applied on Norwegian soils”. Rapporten kommer fram till att avloppsslam medför liten risk för jordekosystemet. Men man påpekar att koncentrationerna av metallerna kvicksilver, zink, koppar och kadmium bör regelbundet följas upp och kontrolleras (som görs i Revaq). Rapporten menar att det inte föreligger några risker för befolkningen i att konsumera mat som kommer från jordar som gödslats med slam. http://www.vkm.no/dav/2ae7f1b4e3.pdf 29 8. EU kommissionens forskningsöversikt från 2008 EU kommissionen har gjort en omfattande genomgång av aktuell forskning i sin stora rapport ”Environmental, economic and social impacts of the use of sewage sludge on land” Rapporten utgår från gällande direktiv och beskriver olika handlingsvägar framåt. Allt från att helt förbjuda slamspridning (vilket inte förordas) till att genomföra olika skärpningar i EUs regelverk. Kommissionen pekar också på att det är viktigt att se på frågan om slam i ett vidare perspektiv där hänsyn till andra miljömål måste beaktas, tex när det gäller hållbara kretslopp, målen i vattendirektivet o.s.v. http://ec.europa.eu/environment/archives/waste/sludge/pdf/part_ii_report.pdf *) VETENSKAPLIGA RÅDET Revaq´s Vetenskapliga råd ska: kunna utgöra en oberoende löpande kunskapsresurs vad gäller frågor som uppkommer i diskussioner om användning av slam på jordbruksmark medverka i utredningar av vetenskaplig karaktär som underlag för ställningstaganden bevaka och sprida kunskapsutvecklingen inom Revaqs område, t.ex. av användning och kvalitetssäkring av organiska gödselmedel inom europeiskt och svenskt jordbruk, därtill hörande livsmedelssäkerhet samt kemikalieanvändningen i samhället. Det Vetenskapliga rådet ska ge Revaq tillgång till välmeriterade forskare som har en sådan vetenskaplig integritet att de i praktiken är oberoende av åsikterna inom Revaq. Det Vetenskapliga rådet ska bestå av externa forskarbehöriga personer med stort kunnande inom forskningsfält som är relevanta för Revaq, t.ex. livsmedelssäkerhet, hållbar utveckling inom jordbruk och vattentjänster. Ledamöterna deltar som individer med sin kompetens och inte som organisationer. Vetenskapliga rådet kan adjungera personer med särskild kunskap. Följande ledamöter ingår 2015 i det vetenskapliga rådet: Ola Palm, JTI, rådets ordförande Mikael Pell, SLU Alicja Wolk, KI Helen Håkansson, IMM/KI Jes laCour Jansen, VA-teknik LTH Lena Strålsjö, Handelns Utvecklingsråd (HUR) Maritha Hörsing, Hållbar utveckling, Miljövetenskap KTH Stefan Börjesson, SVA 30
© Copyright 2024