Leroplanen - Konstfack

Leroplanen
En studie om drejningens hemvist i skolan.
The Clayground - a study of pottery in school.
Ellinor Vestman
Konstfack, Institutionen för bildpedagogik
Lärarutbildning, inriktning Design och lärande, ht 2014
Examensarbete 30 hp, skriftlig del
Handledare: Karin Tyrefors, Martijn van den Bosch
Opponent: Therese Dahlqvist
Datum för examination: 2015-01-14
Abstrakt
Examensarbetet undersöker kroppens lärande, hur det kan gå till när man lär in/ut drejning
och vilket utrymme det finns att arbeta med drejning inom skolans ramar. Frågeställningen
lyfter vilka förmågor som utvecklas vid drejning och hur kunskapen kan läras ut. Med en
fenomenologisk tolkningsram undersöks det sinnliga och kroppsliga lärandet utifrån aspekter
som tid, rum, kropp och relationer till andra. Skolverkets styrdokument och två
skolverksamheter, en grundskola och ett gymnasium, som arbetar efter dessa undersöks.
Det designpedagogiska projektet har utförts vid olika tillfällen med människor både i och
utanför skolan i olika sammanhang. Deltagarna har varit allt från skolbarn till pensionärer och
de har fått lära sig grunderna i drejningsteknik. Egna demonstrationer och instruktioner
jämförs med andra lärares, både verksamma lärare, en krukmakare och några lärare på
YouTube, s.k. ”Tubers”. Resultatet visar hur kunskapen sitter i en kroppslig upplevelse som
är unik för varje individ och alla lärare i undersökningen instruerar drejning på olika sätt.
Målet med drejningen har präglats av rummets kontext. Ibland kan det sociala samspelet vara
viktigast, ibland är det färdiga föremålet eller betyget. Undersökningen visar att deltagarna
kan, genom att träna på en teknik, utveckla andra förmågor, som att uppmärksamma sin egen
kropp och koncentrations- och associationsförmåga. Deltagarna övar den rumsliga/spatiala
förmågan att både se och känna tredimensionell form. Förutom att uppmärksamma estetiska
kvaliteter i form är det ett producentbetonat sätt att arbeta med form som kan vara stärkande
för individen och som utvecklar kreativ kompetens.
I utställningen presenteras resultatet av undersökningen som en installation uppbyggd av
resterna och föremålen från olika workshops. Tillsammans med egna experiment är de
sammanställda till en helhet - som ett nedslag i tiden. Där finns en blandning av bruks- och
kultföremål och ett litet ”krukmakeri”, en öppen verkstad på vernissagen. Gestaltningen
handlar om takt, ton, rörelse och naturlagar. Kretslopp och leran som återvinningsbart
material. Jag har velat skildra den fenomenologiska upplevelsen av att dreja, hur tiden snurrar
och kroppen bebor tiden och rummet här och nu och hur kunskap uppstår genom närvaro och
uppmärksamhet i världen. Här och nu får kärlet sin kropp, mynning, buk, fot och hals. Min
gestaltning är ett solsystem, drejskivan är ett färdmedel och hänkelpressen ett vapen.
Svensk titel: Leroplanen – En studie om drejningens hemvist i skolan.
Engelsk titel: The Clayground - A study of pottery in school.
Nyckelord: drejning, läroplan, lera, fenomenologi, designpedagogik.
2
Innehållsförteckning
1.
Inledning .......................................................................................................................................... 4
1.1 Introduktion................................................................................................................................... 4
1.2 Bakgrund ....................................................................................................................................... 5
1.3 Syfte ............................................................................................................................................... 5
1.4 Frågeställning ................................................................................................................................ 5
1.5 Empiri ............................................................................................................................................ 5
Deltagande observationer ............................................................................................................... 5
Designpedagogiskt projekt .............................................................................................................. 5
Intervjuer ......................................................................................................................................... 6
Läro- kursplaner .............................................................................................................................. 6
1.6 Urval och avgränsning ................................................................................................................... 6
1.7 Metod ............................................................................................................................................ 7
1.8 Teori och tolkningsram .................................................................................................................. 8
Fenomenologi .................................................................................................................................. 8
Köttande ........................................................................................................................................ 10
Erfarenhetskunskap....................................................................................................................... 11
Kreativ kompetens ........................................................................................................................ 11
1.9 Tidigare forskning ........................................................................................................................ 13
Dimmer på upplysningen .............................................................................................................. 13
Kroppsligt lärande i slöjdundervisning .......................................................................................... 14
2. Bearbetning och analys ..................................................................................................................... 15
2.1 Afterwork..................................................................................................................................... 15
2.2 Höstlov......................................................................................................................................... 18
2.3 Vad säger Läroplanen för grundskolan? ...................................................................................... 22
2.4 ”Prova-på” i drejningsvrå ............................................................................................................ 24
2.5 Individuellt val på gymnasiet ....................................................................................................... 25
3. Tolkning och resultat ......................................................................................................................... 29
Föremålet som souvenir ................................................................................................................ 30
Kampen om tiden .......................................................................................................................... 30
Kroppen som lärarens redskap...................................................................................................... 31
3. Diskussion .......................................................................................................................................... 31
Källförteckning................................................................................................................................... 34
3
1. Inledning
1.1 Introduktion
Miljön på Skansens krukmakeri kan verka pittoresk men är egentligen bara en täckmantel för
en boot camp i drejning. Det kan se mysigt och rogivande ut men om det inte var för publiken
skulle jag svära högt och ofta. Den där leran som lever sitt eget liv och händerna som inte gör
som man vill, huden som skavs blodig, tejpade fingrar, nerslipade nagelband, hudvalkar och
domnade chaffisben. Det är en sport, en finmotorisk idrottsgren. Lasse, krukmakare, brukar få
applåder. Jag har fascinerats över hur omedelbar processen är, från klump till grej, på en
minut. Känns det inte rätt är det bara att mala ner leran och börja om. Ribban höjs för varje ny
klump och så går det runt. Barn kan hänga storögda som förtrollade i oändlighet. Några har
provat förut, några har bara drejat på datorn. Får jag röra? Får jag prova? Vad har ni den här
till? Vart kommer leran ifrån? När börjar ni dreja? Hur lång tid tar det? Tål de maskindisk?
Är det svårt? Hertha Hillfon, keramiker och skulptör, svarar i en radiointervju:
”Det beror ju på vilka krav man ställer på skålen… jag har fortfarande inte gjort den där skålen… jag
skissar fortfarande”1
Nuförtiden ska varje oansenligt slott ha ett trädgårdskafé med krukmakeri. Det finns många
keramik- och drejkurser för vuxna i privat regi, samtidigt som många bildsalar töms på ugnar
och drejskivor. Min upplevelse från den verksamhetsförlagda delen i lärarutbildningen är att
leran har sin självklara plats i bildsalen som ”traditionellt skulpturmaterial”, men när det
kommer till keramik och framför allt drejning är det upp till lärarens eget intresse eller
kunskap som styr om det finns med på schemat. Drejning är något man får förkovra sig i vid
sidan av den ordinarie lärarutbildningen eller skolverksamheten. Processen med bearbetning,
formning, torkning, bränningar och glasyrer tycks vara tekniskt komplicerad och
tidskrävande. Det är mycket som ska rymmas i bildämnet och det inrutade skolschemat är
redan trångt som det är. Drejning är en enmanssport som kräver mycket koncentration, långt
ifrån skolans grupp- och samarbetsövningar. Och traditionen är bokstavligen några tusen år
ifrån elevernas egna kulturer av dataspel och appar. Leran är det digitalas absoluta motsats gammelmodigt, geggigt och okontrollerat. Det är mycket som talar emot drejning i skolan och
jag har frågat mig om det har någon förankring i skolans läro- och kursplaner över huvud
taget.
1
Sveriges Radio (1979) Konstnärsporträtt - om och med keramikern Hertha Hillfon
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1602&artikel=5867104 2014-11-15
4
1.2 Bakgrund
Jag skriver uppsatsen och gör undersökningen som en del av mitt examensarbete i Design och
lärande vid institutionen för bildpedagogik på Konstfack. Begreppet ”design” beskrivs i
Nationalencyklopedin som ”internationellt använd term för formgivning, dvs. gestaltning av
hantverkligt eller industriellt framställda produkter och miljöer”. 2
Som blivande lärare vill jag förstå vilket utrymme det finns för ”gestaltning av hantverkligt”
framställda produkter i skolans läroplaner. I och med nya läroplaner för bild i grund- och
gymnasieskolan 2011 och en ny slöjdinriktning på institutionen för bildpedagogik på
Konstfack, så tycker jag att det är intressant att undersöka vilken roll materialet lera och
hantverket drejning får/fått, kan få. Min upplevelse är att det finns ett stort allmänt intresse
och fascination för drejning, och i egenskap av demokratisk institution ser jag det som skolans
uppgift att bevara kunskapen samt förmedla och utveckla den.
1.3 Syfte
Syftet med den här undersökningen är att försöka formulera vad det är man lär sig av att dreja,
ta reda på vilken plats drejningen har i skolan och vilka didaktiska möjligheter och svårigheter
drejningen har i bildundervisningen.
Jag vill, genom ett designpedagogiskt projekt och med drejning som teknik, undersöka
lärarens roll och betydelse för lärandet och hur det kan gå till när man lär ut/in ett hantverk.
1.4 Frågeställning
Vad lär man sig av drejning och hur kan jag lära ut det?
1.5 Empiri
Deltagande observationer
Valt material kommer i huvudsak från observationer av mina egna undervisningstillfällen. För
att få en bild av hur andra lärare lär ut drejning har jag även observerat en lektion på
grundskolan med ordinarie lärare och på gymnasiet med en gästlärare, yrkesverksam
keramiker. Jag har också jämfört det med några klipp från YouTube.
Designpedagogiskt projekt
Det designpedagogiska projektet har sträckt sig över en längre tid och utförts vid olika
tillfällen, med olika informanter och i skiljda miljöer; två tillfällen på Konstfack, i årskurs 9
på en grundskola och på gymnasiet i kursen Formgivning. Jag har i egenskap av lärare
2
www.ne.se/design 2014-10-30
5
designat undervisningen och handlett drejning där informanterna har designat föremål i lera
med hjälp av drejskivan. Som deltagande observatör har jag kunnat titta på hur informanterna
agerat i samspel med mig (läraren), varandra, materialet och tekniken.
Materialet som bearbetas är fältnoteringar, ljud- och framför allt filminspelningar. I och med
att jag själv har varit väldigt involverad har just filminspelningarna spelat en stor roll, där jag i
efterhand har kunnat reflektera över undervisningen. Jag har valt att bearbeta utvalda
sekvenser ur filmerna eftersom de fokuserar på min egen roll som handledare och hur jag lär
ut drejning.
Intervjuer
För att få en inblick i hur lärare resonerar kring drejning och hur de motiverar det i sin
undervisning har jag samtalat och intervjuat två verksamma lärare. Här kallas de Liv och Eva.
Eva arbetar både på grundskolan och på gymnasiet och har varit med när jag har undervisat.
Liv arbetar på grundskolan och med henne har jag genomfört en mer formell intervju och
spelat in med ljud.
Läro- kursplaner
I samband med mina observationer på grund- och gymnasieskolan är även Läroplanen för
grundskolan, Lgr-11, och för gymnasiet, Lgy-11, en del av min empiri. För att få en tydligare
bild av var drejning (samt lera, keramik eller hantverk) inkluderas eller kan höra hemma i
skolan har jag läst skolans värdegrund och uppdrag, dess övergripande mål och riktlinjer samt
kursplaner. Jag har fördjupat mig i kursplanen i Bild (100 p) och kursplanen i Formgivning
(100 p) på Estetiska programmet samt kursplanen i Bild för grundskolan.
1.6 Urval och avgränsning
Jag har gjort ett urval från videofilmerna och de stillbilder som jag bearbetar fokuserar i
huvudsak på min egen roll som handledare. Förutsättningarna för de olika tillfällena har sett
lite olika ut, eleverna på gymnasiet har jag träffat flera gånger. I uppsatsen har jag valt att
fokusera på det första tillfället som informanterna drejar och gjort en kortfattad analys.
Jag har valt lera som material för att det är en naturlig del av bildämnets ”tekniker” och har
egenskaper som att den är plastisk, direkt och återanvändnings-/vinningsbar. Den metod jag
valt att använda i mitt designpedagogiska projekt är drejning. Det gör jag för att undersöka
hantverkets roll i bild- och designundervisningen i grund- och gymnasieskolan. På gymnasiet
kommer deltagarna/eleverna att beskicka, glasera och bränna sina föremål, men jag kommer
genom hela uppsatsen begränsa mig vid drejning som teknik som en liten del av hela
6
designprocessen. Jag har valt att inte kavla, tumma, ringla eller gjuta i lera eftersom det är
andra tekniker som faller utanför ramarna för mitt projekt.
Jag kommer att göra en kortfattad tolkning av läroplanerna men inte analysera varför visst
stoff finns eller inte finns med i dessa.
1.7 Metod
Jag har använt mig av en etnografiskt inspirerad metod och samlat in data genom aktivt
deltagande observation. Jag har använt mig av metodtriangulering, vilket innebär att man
använder flera metoder för att samla in data om samma aspekt av verkligheten. 3 Förutom
direkt samverkan och observation har jag även inkluderat intervjuande och samtalande,
filmande och analyserande av människor som drejar. Materialet består av videofilmer,
fotografier, ljudinspelningar och fältnotiser som jag sedan har transkriberat. Allt material
finns i författarens ägo.
Av etiska skäl har jag valt att fingera deltagarnas riktiga namn. Alla deltagare i projektet har
garanterats anonymitet för att jag vill att de inte ska censurera sig. Det har också i viss grad
påverkat hur jag har dokumenterat arbetet och vilka delar jag har valt att bearbeta. För att titta
på min egen roll som handledare har jag använt mig av videofilmer som datamaterial. Jag har
försökt att vara diskret och har inte velat komma mina deltagare för nära med kameran,
eftersom jag tror att det kan störa deras upplevelse, vilket också framkommer i bearbetningen.
Jag har studerat drejning på plats i skolan och studien är på så vis kontextuell. 4 Drejningen
påverkas av detta sammanhang och i ett annat sammanhang skulle interaktionen se
annorlunda ut.
Designpedagogiskt projekt
Mitt designpedagogiska projekt genomförs i olika skiljda miljöer; Konstfack, på en
grundskola och på en gymnasieskola. Lokalen på Konstfack är inte anpassad för
keramikverksamhet, den har ingen slamskiljare vid diskho och avlopp och jag har istället
använt mig av överblivna plastbunkar i olika storlekar. De fungerar som vattenskålar, handfat,
tvättskålar för verktyg. Eftersom att tvättmöjligheterna har varit begränsade har allt material
fått stå framme och vattenuppsamlarna diskades inte rent förrän verkstaden packades ihop tre
veckor senare. Som skyddskläder använde jag svarta sopsäckar till en början. Det tog ungefär
3
Stensmo, Christer, Vetenskapsteori och metod för lärare: en introduktion, 1. uppl., Kunskapsföretaget,
Uppsala, 2002, s. 33.
4
Ibid., s. 68.
7
en dag för leran att sedimenteras till botten på hinken och det gick att hälla av vattnet, torka
upp leran och återanvända den. En gipsplatta göts för ändamålet, 40x40x7 centimeter. Jag
började projektet med att dreja med elever och lärare på BI (Institutionen för bildpedagogik)
för att testa materialet och metoder.
Konstfack: Afterwork
På initiativ av ägaren och chefen för en närliggande restaurang handledde jag hans
kökspersonal i drejning som en del av deras afterwork. Drejningen ägde rum 31 oktober,
fredag kl 15.00 - 17.00 på Konstfack. De var sammanlagt tio deltagare med uppskattad ålder
25-60. Jag har fått assistans av två kurskamrater att dokumentera drejningen med foto, film
och intervjuer med ljudinspelning.
Konstfack: Höstlov
När Stockholms skolor var stängda för höstlov, drejade jag med höstlovslediga barn på
Konstfack den 30 oktober. En förmiddag drejar två barn i åldrarna 7 och 10 tillsammans med
sin farmor, 71 år. På eftermiddagen kommer en mamma med sina barn på 10 och 13 år.
Dagen är dokumenterad med film och ljudinspelningar.
Årskurs 9
Skolan jag har besökt ligger i en förort till Stockholm. Klassen jag har besökt vid två tillfällen
är en profilklass i Kultur och Media, vilket betyder att de har bild, musik och drama på
schemat. Deras bildlektion är 90 minuter lång. Dokumentation har skett med ljudinspelning
och fältnotiser. Jag har observerat en lektion 26 september och själv undervisat en lektion den
17 oktober.
Formgivning 100 poäng
Gymnasieskolan jag har besökt ligger en bit utanför Stockholm. Skolan har valt att ge kursen
Formgivning 100 poäng till elever inom Estetiska Programmet - Bild och Form samt att
erbjuda den som en valbar kurs, Individuellt val – keramik och glas, till samtliga elever på
skolan. Jag har själv undervisat på Individuellt val, med start 18 november och observerat en
lektion 3 november.
1.8 Teori och tolkningsram
Fenomenologi
Den fenomenologiska forskningen fokuserar på människans medvetande, hennes upplevelse,
erfarenheter och uppfattningar. Fenomen är ”det som framträder”, ”det som visar sig” och
fenomenologi är läran om det som framträder/visar sig i människors medvetande. 5 Det
5
Stensmo, Christer, Vetenskapsteori och metod för lärare: en introduktion, 1. uppl., Kunskapsföretaget,
Uppsala, 2002, s. 106 f.
8
innehållet kan uttryckas språkligt, genom berättelser eller bilder, vilket också är den
fenomenologiska forskningens arbetsmaterial. 6 En aspekt av att arbeta kroppsligt är den unika
upplevelsen och erfarenheten av det fysiska materialet, till exempel lera. Den här
upplevelsebaserade aspekten framgår inte av att bara observera någons arbete.
Fenomenologin som den har utvecklats idag utgår främst från den tyske filosofen Husserl
(1859-1938). 7 Målet är att klargöra människors upplevelsers och erfarandens essens. Husserl
påpekar att det enda sättet att komma åt det essentiella är genom ett fördomsfritt
förhållningssätt och att avhålla sig ifrån att döma individens upplevelse. Varje upplevelse är
unik för den enskilda människan och kan inte generaliseras eller klassificeras. Däremot kan
människor ha likartade erfarenheter och kan sätta sig in i varandras upplevelser. Möjligheten
till empati beror på likheten mellan egna och andras erfarenheter och en förmåga till
gränsöverskridande. 8
Vara-i-världen
Den tyske filosofen Martin Heidegger talade om livsvärlden som människans vara-i-världen. 9
Filosofen Maurice Merleau-Ponty skriver hur kroppen bebor rummet och tiden, ”här och nu”,
den är inte i rummet eller i tiden. 10 Fenomenologin har uppmärksammat fyra aspekter av
människans livsvärld; upplevelser av kropp, tid, rum och relationer till andra:
Kropp: Människans existens är kroppslig och upplevelsen av den egna kroppen varierar
mellan situationer; inför lärarens granskande kan en elev känna sig klumpig. Upplevelsen av
den egna kroppen påverkar i sin tur individens/elevens självbild. Människan strävar efter en
jämvikt:
”Som ett system av motoriska krafter eller perceptuella krafter är vår kropp inte ett föremål för ett
’jag tänker’: den är en helhet av upplevda betydelser som strävar efter jämvikt”. 11
När vi talar, känner är det genom vår kropp. Och talet har inte bara en betydelse genom orden utan
också genom betoning, tonfall, gestik och fysiologi. 12 För den blinde är käppen en förlängning av
dennes kropp, på samma sätt som drejskivan är en utvidgad kroppslighet hos krukmakaren.
6
Ibid., s 106
Ibid.,, s. 106.
8
Ibid., s. 107.
9
Ibid., ss 107.
10
Merleau-Ponty, Maurice, Kroppens fenomenologi, 1. uppl., Daidalos, Göteborg, 1999, s. 102.
7
11
12
Merleau-Ponty, Maurice, Kroppens fenomenologi, 1. uppl., Daidalos, Göteborg, 1999, s. 119.
Ibid., 116.
9
”Med blicken förfogar vi över ett naturligt redskap som kan jämföras med den blindes käpp. Blicken
utvinner mer eller mindre ur tingen beroende på hur den utfrågar dem, sveper över dem eller fixeras
vid dem”.13
Tid: Människan existerar i tiden. Tiden kan upplevas som linjär, där det förflutna, nuet och
framtiden är kronologisk. Den kan också upplevas som cirkulär, där minnen från det förflutna
blandas med fantasier om framtiden. Skolans värld präglas mycket av en objektiv mätning av
tiden genom scheman och lektionspass, samtidigt som tiden går fortare när en lektion är rolig
än när den är tråkig. Enligt fenomenologin är det närvarande (här-och-nu) den enda tid som
existerar. 14
Rum: Människan existerar i rummet. En lektionssal kan mätas i form av kvadratmetrar
samtidigt som den fenomenologiska upplevelsen av rummet kan vara en annan. Det är stor
skillnad mellan att dreja inför publik på Skansen, dreja i en verkstad med skyltfönster ut mot
gatan, i en egen vrå hemma eller i bildsalen. De olika rummen präglar människans självbild.
Relationer: Människan existerar i relation till andra människor. Vi lär oss vad vi är eller inte
är genom att se likheter och skillnader. Det individuella lärandet, vid drejskivan till exempel,
innefattar både den egna kroppsligheten, den manuella färdigheten och upplevelsen av att vara
en kropp i sociala sammanhang. Med blickar, gester och fysiska kroppar kommunicerar vi och
orienterar oss mot varandra i rummet. Kroppen spelar en viktig roll för meningsskapandet och
kommunikationen som sker i keramikverkstaden och människans självbild påverkas av de
sociala sammanhang hon verkar i.
Köttande
Andreas Nobel skriver hur formgivning alltid strävar efter en helhet av kropp, själ, stil och
känsla – form och innehåll som ett oskiljaktigt köttande. 15 Jag tänker att det går till på
liknande sätt när man designar ett föremål i lera, en kopp eller en skål till exempel.
” Svårigheten med att formge en stol ligger i just detta att förhålla sig till naturen, kulturen,
marknaden, tekniken och människan, som – trots allt – utgör en enhet av kropp och själ, en besjälad
16
kropp.”
Närvaro i världen, kunskap i världen
Bengt Molander skriver att kunskap handlar om närvaro i världen, kunskap i världen.” 17
13
Ibid., 119.
Stensmo, Christer, Vetenskapsteori och metod för lärare: en introduktion, 1. uppl., Kunskapsföretaget,
Uppsala, 2002, s. 108.
15
Nobel, Andreas, Dimmer på upplysningen: text, form och formgivning, Arkitekturskolan och Konstfack,
Kungliga Tekniska högskolan, Diss. Stockholm: Kungliga Tekniska högskolan, 2014,Stockholm, 2014, s. 112-113.
16
Ibid., s. 112.
14
10
”Kunskap finns primärt endast i form av kunniga människor, inte i texter och böcker, inte heller i
dataprogram. Kunskap finns inte heller i delar av människor – inte i medvetanden, inte i hjärnor.
Kunniga människor är människor av kött och blod som kan ta sig fram i världen på ett bra sätt inom
ramen för olika aktiviteter. Det handlar inte om kunskap om världen. Det handlar i stället om närvaro i
världen, kunskap i världen.” 18
Han beskriver imitationen som en del av lärandet; att genom att träna på det som är lika också
lär oss att se olikheterna. Han betonar att det inte är det exakta återgivandet som är viktigt
utan den uppmärksamhet som tränas och det gemensamma språk som hör till verksamheten. 19
Vi lär oss genom andra i sociala sammanhang. Han använder sig av ett exempel på hur man
lär sig musicera:
”Det viktigaste är kanske inte imitationen utan att lära sig lyssna – uppmärksamt.” 20
Bengt Molander använder sig av begreppet uppmärksamhet just för att det varken är praktiskt
eller teoretiskt, det delar inte upp kunskapens universum i en ”tyst” och en ”artikulerad” del. 21
Erfarenhetskunskap
Michael Biggs skriver i ”Lära av erfarenhet: sätt att närma sig erfarenhetsdelen i
praktikbaserad forskning” och identifierar tre principiella typer av erfarenhetskunskap:
explicit, underförstådd och outsäglig. 22 Explicit innehåll uttrycks språkligt, till exempel hur
drejskivans mekanik fungerar. Underförstått innehåll har en erfarenhetsmässig komponent
som inte effektivt kan uttryckas språkligt, till exempel hur leran ska kännas när den är lagom
mjuk. Outsägligt innehåll kan inte uttryckas språkligt. 23 Outsäglig kunskap,
erfarenhetsförnimmelser, kan inte göras till ord. Gilbert Ryles distinktion mellan veta-hur och
veta-att. 24 Veta-hur är en praktisk förmåga, exempelvis hur man drejar. Man behöver inga
fysiska teorier för att ha den praktiska förmågan. Teorier kan dock förklara varför man inte så
lätt kan centrera en lerklös när drejskivan står stilla.
Kreativ kompetens
Feiwel Kupferberg använder begreppen estetisk urskiljningsförmåga och kreativ kompetens
för att diskutera estetik och lärande. En motivering till att lära sig till exempel drejning har
varit att skapa kompetenta och allsidiga konsumenter av utbudet i vårt samhälle, det vill säga
17
Lindstrand, Fredrik & Selander, Staffan (red.), Estetiska lärprocesser: upplevelser, praktiker och
kunskapsformer, 1. uppl., Studentlitteratur, Lund, 2009, s. 239.
18
Ibid., s. 239.
19
Ibid., s.242.
20
Ibid., s. 241.
21
Ibid., s. 245.
22
Biggs Michael, Lära av erfarenhet: sätt att närma sig erfarenhetsdelen i praktikbaserad forskning. ArtMonitor
nr 1, Göteborgs universitet, konstnärliga fakulteten, 2007, s. 87.
23
Ibid.,s. 87.
24
Ibid., s. 91.
11
lära sig en estetisk urskiljningsförmåga. 25 Kupferberg vill sätta en parantes om
konsumentrollen och mer fokusera på den konstnärliga processen eller det vi kunde kalla
kreativ kompetens. 26 Med kreativ kompetens menar Feiwel ett mer producentbetonat estetiskt
lärande med större fokus på den konstnärliga processen. Elever ska tillägna sig de kreativa
arbetsformer som konstnärer själva använder sig av för att bli mera kreativ, inte bara som
konstnär utan i vilket yrke som helst. Jag tänker att syftet med undervisningen kan variera
beroende på vilken kontext man finner sig i, om det är i eller utanför skolan, vilka elever och
ålder, och att det påverkar upplägget av undervisningen.
25
Lindstrand, Fredrik & Selander, Staffan (red.), Estetiska lärprocesser: upplevelser, praktiker och
kunskapsformer, 1. uppl., Studentlitteratur, Lund, 2009, s. 114
26
Ibid., s. 114.
12
1.9 Tidigare forskning
Dimmer på upplysningen
Andreas Nobels avhandling Dimmer på upplysningen 27 har många beröringspunkter med
fenomenologin och den levda kroppen. Genom hans undersökning via bågsvarven har den
även många beröringspunkter med min undersökning om drejning. Avhandlingen vilar på tron
att kunskap inom formgivning alltid tar sin väg via kroppen och sinnena på sin väg till
medvetandet. Den behandlar textens inverkan på de praktiker och utbildningstraditioner som
sysslar med formgivning och menar att textkulturens starka inverkan på formgivningsområdet
har bidragit till en allt mer likriktad, pedantisk och slätstruken estetik. Bågsvarven, som
kräver ett stort fysiskt deltagande, blir ett alternativt redskap som motstånd mot den pågående
textualiseringen inom formgivningsfältet.
”Det är som om formgivningsfältet har kapats av image guys (bildstyrda reklamare) från ena
hållet och av word guys (textstyrda akademiker) från det andra. /…/ Gemensamt för word
guys och image guys är att båda tycks rygga för kropp. Driften mot bilden, texten och den
linjära berättelsen och bort från den plastiska, rumsliga och fysiska är kanske ett uttryck för
kroppsfobi, en av sokratisk tanketradition influerad kropps- och sinnesförnekelse”. 28
Också pratmakaren och krukmakaren ställs som två överdrivna och renodlade mot varandra
för att beskriva två olika sorters tankestilar – den kroppsliga och den muntliga
framställningen. 29
Den praktiska kunskapen om färg, form och material blir svåra att utvärdera i en skola som är
starkt präglad av text. En undervisningssituation där eleven ska reflektera över sin drejning i
textform kan framstå som hämmande på eleven. ”När en keramiker drejar ett kärl reflekterar
denne hela tiden”. 30
Ett redskap som präglas starkt av sinnliga upplevelser, exempelvis bågsvarv och drejning,
vidgar också sinnena och förstärker kopplingarna där mellan och ”förfinar formgivarens
känslighet inför formmässiga nyanser”. 31 Verktyg och redskap som kräver ett kroppsligt
27
Nobel, Andreas, Dimmer på upplysningen: text, form och formgivning, Arkitekturskolan och Konstfack,
Kungliga Tekniska högskolan, Diss. Stockholm: Kungliga Tekniska högskolan, 2014,Stockholm, 2014
28
Ibid., s. 81.
29
Ibid., s. 106.
30
Ibid., s. 158.
31
Nobel, Andreas, Dimmer på upplysningen: text, form och formgivning, Arkitekturskolan och Konstfack,
Kungliga Tekniska högskolan, Diss. Stockholm: Kungliga Tekniska högskolan, 2014,Stockholm, 2014, s. 91.
13
deltagande kan utveckla kvalitéer som är värdefulla både i en designprocess, men troligtvis
även i andra kunskapsprocesser. När man bågsvarvar eller drejar arbetar man med att
lokalisera och bearbeta materialets centrum, utan att se eller känna det, vilket också övar det
abstrakta tänkandet. 32
Precis som bågsvarvandet tror jag inte att drejandet enbart bör handla om ”att undersöka
forntida formkulturer, utan för att bidra till en positiv utveckling av samtida och framtida
design”. 33 Skolan skulle också kunna vara den frizon där design kan undersökas utifrån en
variation av material och redskap oberoende av kommersiella krafter.
Kroppsligt lärande i slöjdundervisning
Anna Ekström har i Kroppsligt lärande i slöjdundervisning använt sig av en metod som jag
har inspirerats av i min studie. 34 Genom en lektion i stickning undersöker hon kroppslighet
och hur de olika kommunikativa systemen, den kroppsliga och den verbala, samspelar för att
skapa mening. En viktig del i designen av hantverksundervisning är olika typer av
demonstrationer. Att bara beskriva och förklara drejning med ord är väldigt svårt. Hennes
studie visar på hur en kunskap vars modalitet är kroppslig är svår att översätta till en annan
modalitet, till exempel text.
32
Ibid., s. 80.
Ibid., s. 91.
34
Kempe, Anna-Lena & Selander, Staffan (red.), Design för lärande, 2. uppl., Norstedt, Stockholm, 2010, s. 6980.
33
14
2. Bearbetning och analys
2.1 Afterwork
Inför Afterworken möblerade jag om i lokalen och förberedde ett bord som de kunde sitta vid
eftersom tio personer skulle turas om vid drejskivorna. Jag köpte in tre stycken
skyddsoveraller. Deltagarna droppade in några i taget och den första demonstrationen höll jag
för tre stycken kockar; Annlis, Patrik och Jakob. Patrik hade aldrig drejat förut, Annlis drejade
i 8-årsåldern och Jakob på dagis.
Jag demonstrerar med kroppen
Jag ville göra en så tydlig men kortfattad demonstration som möjligt, eftersom jag visste att
det skulle komma fler. Deltagarna följde uppmärksamt en elva minuter lång demonstration
där jag talar och visar med hela kroppen. Det centrala i demonstrationen är den kroppsliga
kommunikationen, i sin helhet. Orden är viktiga men också mina gester är betydelsefulla;
blicken som inkluderar eller utesluter, den kroppsliga positioneringen vid drejskivan och så
vidare.
”Nu så snurrar den ju motsols och kommer den vilja åka av och då är det vänsterhanden som ska hålla i den
med stöd av kroppen”. /…/ Bild 1.
Jag tittar på deltagarna för att inkludera dem. Med högerhanden förtydligar jag hur drejskivan
roterar. Högerhanden visar att klösen åker av om jag inte håller den på plats.
”Tänk på att det är vänsterhanden som styr… tänk på den som en maskin”. /…/ Bild 2.
Jag har ögonkontakt med deltagarna, ögonbrynen signalerar allvar samtidigt som jag betonar
ordet ”styr”.
15
”Håll med båda händerna och det är bara att känna om den skevar… När den är helt centrerad kommer det se
ut som den står helt stilla.” /…/ Bild 3.
Jag blundar för att betona att det är något man ska känna i kroppen, men säger något annat.
”Om jag pressar nu, snurrar den åt det hållet, då pressar jag mot klockan 1 med handen.”/…/ Bild 4.
Jag visar med högerhanden hur skivan snurrar motsols och med vänsterhanden åt vilket håll
den ska pressa tillbaka den kraften.
”Här kan man ju välja nu… nu beror det lite på vad man vill göra… göra mönster…” /…/ bild 5.
Jag pausar ett kort slag och tittar på deltagarna för att se om de fortfarande är uppmärksamma,
om jag ska fortsätta demonstrationen eller om jag ska stanna där. Annlis frågar hur man gör
ett hål och jag visar snabbt hur man går rakt ner med fingrarna. Jag gör ett starkt, väsande ljud
för att betona hur jag kraftigt och bestämt drar leran mot mig när jag öppnar upp botten.
”Nu blir det som ett däck inuti, det är själva väggen som man kan dra upp. Och så håller man med en eller två
eller tre fingrar inuti så många som får plats… och så en fingerkrok utanpå, så här kssch (ljudar), som drar upp
det här däcket…” Bild 6-7.
Jag poängterar fingergreppet genom att räkna fingrarna på handen. Jag visar greppet,
fingerkroken, genom att göra fingrarna synliga utanpå plasthinken och betonar trycket av
fingret mot leran med ett dragljud.
”…Så håller man ihop händerna så att man inte liksom… så att det inte blir ojämnt.” Bild 8.
Jag demonstrerar med kroppen vad som händer när vänster och höger hand inte klättrar
rytmiskt och inte samklang, det börjar skeva.
När man tittar på demonstrationen så är det synligt att den kroppsliga och den verbala
kommunikationen samarbetar och bildar en helhet. Jag poängterar med intonation och kraft på
vissa enstaka ord. Med orden betonar jag vad man bör uppmärksamma samtidigt som kroppen
visar flera saker, men ibland också helt andra saker än vad jag säger.
Alla tre kommer igång väldigt fort, jag märker att de är nyfikna, intresserade och att de har
lyssnat uppmärksammat. Många delar av demonstrationen innehåller underförstådd
erfarenhetskunskap, 35 kunskap som måste kännas in. Vad ”mycket vatten”, ”trycka hårt” och
”hög fart” betyder måste deltagarna prova och känna själva för att lära sig och det är också det
35
Biggs Michael, Lära av erfarenhet: sätt att närma sig erfarenhetsdelen i praktikbaserad forskning. ArtMonitor
nr 1, Göteborgs universitet, konstnärliga fakulteten, 2007, s. 92.
16
jag korrigerar när jag hjälper dem. Jag tillför vatten eller säger att de kan öka farten lite eller
trycka lite hårdare eller mindre tills de har hittat rätt. Jag försöker att inte lägga mig i för
mycket.
Drejskivorna står ganska öppet i rummet och det skapas ett socialt sammanhang med nyfikna
blickar, råd och hejarop. Chefen konstaterar att det märks att de har drejat förut.
”Vi är ju kockar”, svarar Annlis.
”Jag får lite Ghost-känsla över det här”, säger Jakob.
Han får mycket beröm för sin skål och gruppen diskuterar funktionen, om det är en askkopp
eller en skål. Allt eftersom anländer fler personal och sammanlagt gör jag tre stycken
demonstrationer. En gitarrist spelar akustiskt, några dricker öl och pratar. Det bord som jag
har förberett med ljusstakar för ”öldrickare”, förvandlas till ett verkstadsbord. De gör alla
bruksföremål som kan användas vid en måltid till exempel koppar, fat och skålar.
Jag vet inte hur stor inverkan ölet hade på upplevelsen, men intervjuerna präglas av glädje och
superlativ som jättekul, jätteskoj, jätteroligt, fantastiskt. En liknar det vid att baka. Annlis
säger att hon ska börja dreja igen och Jakob kommer tillbaka en vecka senare för att försäkra
sig om att jag tar vara på sakerna de har drejat. I intervjun säger han:
”Jag gjorde det på dagis. Då fick vi dreja lite. Det var riktigt kul. Nu var det… inte som att det kom
tillbaka men det kändes naturligt på nåt sätt. /…/ Det skulle bli en hög skål av något slag men så blev
det nåt ännu snyggare.”
På frågan vad de har lärt sig, svarar de att det tar tid, att man måste ha tålamod, ta det lugnt,
att materialet är skönt och att det är roligt att dreja. Här framkommer ytterligare en aspekt av
drejningens kroppslighet i en undervisningssituation; själva upplevelsen och den outsägliga
erfarenhetskunskapen av att bearbeta ett fysiskt material – kvalitéer som tålamod och
tidsupplevelsen. En aspekt som inte framgår av att observera någons arbete.
17
2.2 Höstlov
När det skulle komma höstlovslediga barn till Konstfack laddade jag upp med reservuppgifter.
De skulle få göra ljusstakar eller rita med pastellkritor på ett papper när drejskivan snurrade
ifall att drejningen skulle vara för svår.
På förmiddagen handleder jag Edvin, 7 år, Amanda, 10 år, och Siri, 71 år. De har mycket
roligt åt skyddsoverallerna som de får ta på sig och de pratar om ebolavirus och astronauter.
När de passerar varningstejpen på golvet går de in i rollen som laboratorieassistenter. Min
introduktion börjar med en kort beskrivning av materialet, om leran och varför det står en
massa hinkar i rummet. De får känna på materialet och tycker att det är roligt och konstigt att
man får torka av sig geggan på vanliga frottéhanddukar. Jag demonstrerar sedan hur man
centrerar, det tar cirka tio minuter. Jag berättar att de får använda hur mycket lera som de vill,
att vi återanvänder det som de inte vill spara. Jag försöker betona att centrera är kul, inte svårt.
Jag undviker att berätta hur man gör en ihålig form och heller inte heller att vi ska göra skålar
eller koppar eller bruksföremål. Jag leker i stället runt och visar vad som händer när man
trycker lite med ett finger på olika ställen eller med olika verktyg som gör mönster.
Barnen jobbar snabbt och det följer ett informellt samtal. Jag är totalt fokuserad på tekniken
medan barnen är uppslukade av sitt arbete.
Jag: Ni kan ta ganska mycket vatten.
Edvin: Mm det är jätteskönt.
Jag: Ja ni kan ta lite mer vatten. Känner du att det blev lite torrt?
Amanda: Det här var roligt.
Jag försöker att inte lägga mig i så mycket. Jag vandrar mellan drejskivorna och svampar på
när det ser torrt ut. Här har jag inte en tydlig lärarroll, jag styr inte så mycket. Jag vill att de
18
ska känna in materialet och tekniken själva. När jag tittar på filmen ser jag att Siri inte stödjer
armarna på benen, hon har axlarna högt och armarna spikraka och låter sig motvilligt drejas
av leran. Barnen är mer avslappnade och orädda.
Jag: Ni kan snurra fortare så känner du…
Amanda: Åh kan man snurra fortare.
Edvin: Det är enkelt, det går fort att göra.
Amanda: Jag älskar det här kladdet! /.../ Jag har fått upp den.
Edvin: Jag med.
Efter fem minuter har Ervin skapat sitt första konstverk.
Edvin: Å vad vackert jag gjorde. Titta!!
Siri: Vad duktig du är. (Siv försöker fortfarande på lerklösen på plats.)
Amanda: Hur gjorde du?
Edvin: Med nålen. (han har gjort mönster med nålen)
När Siris lerklös har lossnat helt från drejskivan hjälper jag henne och sätter tillbaka den åt
henne. Jag gör en till liten demonstration över hur man gör en form med hål. Siri jobbar
vidare sakta men säkrare. Amanda får dreja med ögonbindel.
Amanda: Åh man känner hur fort det går HA HAA!
Hon vill inte behålla den på särskilt länge, hon ”vill se vad det blev”. Arbetet aktiverar hela
kroppen och alla sinnen, både känsel och perception, och internaliserar en helhet av kropp och
själ. 36 Gruppen leker med former och kommenterar varandras föremål och reflekterar över
innehållet. Jag är helt fokuserad på tekniken, att de ska ha tillräckligt med vatten och fart på
skivan. Deras fokus ligger på upplevelsen av att arbeta med materialet. Det enda syftet, att
träna drejningsteknik i lera, ger deltagarna en mening och innebörd genom att hela kroppen är
involverad. Handens och kroppens rörelser och upplevelser samverkar med tankens konstanta
reflekterande, ”köttandet”. 37 Det är inte separata handlingar, det sker simultant. Görandet och
reflektionen är oskiljaktiga.
36
Nobel, Andreas, Dimmer på upplysningen: text, form och formgivning, Arkitekturskolan och Konstfack,
Kungliga Tekniska högskolan, Diss. Stockholm: Kungliga Tekniska högskolan, 2014,Stockholm, 2014, s. 93.
37
Nobel, Andreas, Dimmer på upplysningen: text, form och formgivning, Arkitekturskolan och Konstfack,
Kungliga Tekniska högskolan, Diss. Stockholm : Kungliga Tekniska högskolan, 2014,Stockholm, 2014, s. 93.
19
Amanda: Jag fick som ett litet skinn här nere.
Edvin: Jag fick en liten flaska.
En stund senare har Siri kommit i kapp.
Siri: Det är en… fallos.
Den första trekvarten är lekfull, men byts mot allvar. Jag har flyttat på kameran, för nära
Edvin. Det sökande övervakningsögat från kameran påminner om en nitisk, kritiskt
granskande lärare samtidigt som det också vittnar om en annan tidsrymd. Han tittar in i
kameran och sedan på sin storasyster, som nu har fått till en fin och jämn skål. Han är
frustrerad och besviken för att han inte kan göra en form med jämna kanter. Han blir stum.
Han skakar på huvudet. Nej, han vill inte dreja tillsammans med mig eller rita med kritor. Han
vill dreja själv men det måste bli bra. Det tar tio minuter att få igång honom igen. Jag hjälper
honom att centrera genom att lägga min vänsterarm och hand ovanpå hans. Jag får honom att
känna exakt hur mycket han ska trycka och hur mycket vatten som behövs för att han ska
dreja smidigt.
När det börjar bli för torrt svampar jag på lite mer vatten med högerhanden. Jag
uppmärksammar honom, försöker stärka hans självkänsla, samtidigt som jag försöker rikta
hans egen uppmärksamhet mot händerna här-och-nu. Vid drejskivan är uppmärksamheten och
närvaron i den egna kroppen nödvändig. Genom den motoriska erfarenheten får kroppen
tillgång till världen och föremålet. Det är en närvaro som tränas.
Edvin drejar koncentrerat en lång stund. Han ser fokuserad ut. Han stannar skivan och gör
mönster i leran med nålen och säger högt:
-
Nice! Jag sparar den här Ellinor.
Vi tar av den från drejskivan.
Jag: Vad blev det för något?
Edvin: En prydnad. Kanske en skål som kan man lägga saker i.
Jag: Vaddå för saker?
20
Edvin: Hm… (5 s) kanske frisbee! *Typ formar som man ba stussh (ljudar) åker den rakt in i
ett fönster ba pssch (ljudar) så går hela den sönder o ba glaset helt paja.*
Jag: Så det där är en frisbee?
Edvins: Nä, nä det… eh, man kanske kan fylla den med vatten och dricka vatten ur. (gör ett
slurpljud och skrattar)
Edvin berättar senare att han vaknat en morgon med glassplitter i sitt rum efter att någon
vandaliserat hans hus en natt. När han drejar så blandas hans minnen av det förflutna med
fantasier om framtiden, en cirkulär tidsuppfattning. 38 Hans erfarenheter av hur en frisbee
flyger genom luften med det trasiga fönstret och hur jag demonstrerar drejning och hur hans
storasyster gör en skål. Våra tidigare erfarenheter styr vad som finns tillgängligt. Kanske det
också påverkar uppfattningen om vad som är svårt eller lätt. Han rättar sig, som om han kom
på att det är något fel, man drejar inte frisbees, man drejar skålar.
De stannar i två och en halv timme och producerar en mängd saker. Det blev inga
pastellteckningar, bamseberg i lera eller ljusstakar. Det blev ”en massa skålar”, säger Edvin.
När jag frågar honom om han tyckte det var svårt svarar han ”Nej” medan Siri konstaterar att
”det fordras mycket träning och tålamod”.
38
Stensmo, Christer, Vetenskapsteori och metod för lärare: en introduktion, 1. uppl., Kunskapsföretaget,
Uppsala, 2002, s. 106.
21
2.3 Vad säger Läroplanen för grundskolan?
Det finns inget i Läroplanen i bild för grundskolan, Lgr-11, som nämner vare sig lera,
keramik eller drejning. Jag läser även tolkningsmaterialet men hittar inget där heller. Det enda
som nämns som exempel är penna, papper, hönsnät. Av det centrala innehållets tolv punkter
finns en punkt, under Redskap för framställning: ”Material och verktyg för två- och
tredimensionellt arbete och hur dessa kan användas för bestämda syften”. 39
Liv, lärare i årskurs 7-9 säger att den stora skillnaden mellan den nya läroplanen i bild, Lpo94 och LGR-11, är att man nu måste medieanpassa alla uppgifter. Hon tycker dock inte att
hon arbetar mindre med hantverk eller drejning fast att läroplanen har förändrats, hon ser inte
det som ett problem. Hon har i stället valt att vidareutveckla undervisningen. Först gör de
hantverket, sedan kanske de arbetar med datorn och digital dokumentation, så att det blir en
medieuppgift också. Eva, som också jobbar på gymnasiet, säger också att det är stor skillnad,
mer fokus på digitala verktyg och kommunikation och att man måste jobba på ett annat sätt.
Hon drejar inte i grundskolan. Om de ska jobba med lera så kan hon använda sig av tumning
och penselglasyr som går lite fortare att arbeta med.
I kursplanen i Slöjd för årskurs 7-9 står det under rubriken ”Slöjden i samhället”: ”Olika
material och hur de produceras utifrån ett hållbarhetsperspektiv.” 40
Jag tolkar kursplanen i slöjd som att den är öppen för andra material än de traditionella
materialen trä/textil/metall och att man i slöjdämnet kan arbeta med lera och till exempel
keramiska, drejade föremål utifrån ett miljöperspektiv.
Enligt läroplanen för grundskolan har skolan några uppdrag som drejning kan förverkliga. Till
skolans uppdrag hör att främja lärande där skapande arbete, lek och daglig fysisk aktivitet är
väsentliga delar i lärandet. 41 Eleverna ska också få pröva och utveckla olika uttrycksformer,
olika uttryck för kunskaper och uppleva känslor och stämningar. 42 Till skolans uppdrag hör
även ett historiskt perspektiv och ett miljöperspektiv i undervisningen.
”Genom ett historiskt perspektiv kan eleverna utveckla en förståelse för samtiden och en beredskap
inför framtiden samt utveckla sin förmåga till dynamiskt tänkande. /…/Genom ett miljöperspektiv får
de möjligheter både att ta ansvar för den miljö de själva direkt kan påverka och att skaffa sig ett
personligt förhållningssätt till övergripande och globala miljöfrågor. Undervisningen ska belysa hur
39
Lgr 11 - Bild: http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-och-kurser/grundskoleutbildning/grundskola/bild
Lgr 11 - Slöjd: http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-ochkurser/grundskoleutbildning/grundskola/slojd
41
Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 http://www.skolverket.se/laroplaneramnen-och-kurser/grundskoleutbildning/grundskola/laroplan. Sid 9.
42
Ibid., sid. 10
40
22
samhällets funktioner och vårt sätt att leva och arbeta kan anpassas för att skapa hållbar
utveckling.” 43
43
Ibid., sid. 9.
23
2.4 ”Prova-på” i drejningsvrå
Bildsalen i den grundskola jag besökt har ett platsbyggt rum för drejning på cirka sex
kvadratmeter. Det finns två drejskivor i rummet. I rummet intill har de keramikugn som de
använder. När skolan har öppet hus blir alla imponerade över vilka resurser skolan har. Bara
en klass, kulturprofilklassen, får dock möjlighet att använda drejskivorna. Med sammanlagt
240 elever och 60 minuter långa lektioner skulle det krävas 120 lektionstillfällen, två elever åt
gången, för att alla elever skulle få tillgång till maskinerna. Eleverna får ”prova på” en gång i
bästa fall. Jag frågar en elev om man skulle kunna dreja i uppehållsrummet eller ute på
skolgården:
”Nej alltså vi skulle paja det med en gång.”
Jag frågar läraren samma sak och hon håller med:
”Det skulle inte funka, för att tillsyn och skötsel, det komplicerar hela… Det behöver ju vara en vuxen
där intill hela tiden. Och sen att det är så pass komplicerad teknik. Det behöver ju vara… det måste
vara lärarlett. Man kan inte släppa dom loss där…”
En tom verkstad som ingen använder är kanske inte så inbjudande. Kanske behövs det någon
där, av kött och blod, som kan visa, inspirera och motivera.
Jag demonstrerar drejning för två killar på skolan, som sedan får jobba fritt i en lektion på
nittio minuter. En kille drejar med samma lera hela lektionen och är uppslukad i arbetet och
hör inte, eller vill inte höra, när jag pratar med honom. Den andra killen pratar mer än gärna
men har i stället svårt att koncentrera sig och börjar om flera gånger. Rummet känns litet och
jag känner mig inte bekväm, jag upplever att jag både övervakar och stör dem. Utanför i
klassrummet pågår en annan undervisning samtidigt. Den här drejningsvrån är som gjord för
att få lugn och ro, vara ifred och jobba fritt. Samtidigt har eleverna och läraren samma
uppfattning om drejningen, det är något som betygssätts och det ”plussar på” bildbetyget.
Jag frågar läraren vad hon tror att eleverna lära sig av att dreja och hon svarar:
”Att de lär känna sin kropp, centrering, koncentration.”
24
2.5 Individuellt val på gymnasiet
Det finns ingen gymnasiekurs som specifikt nämner drejning, lera eller keramik. I kursplanen
för Formgivning, 100 poäng, står:
”Ämnet Formgivning behandlar estetiska aspekter på konsthantverk, slöjd och design.” 44
Den ordinarie läraren för kursen, Eva, säger att kursen är populär hos eleverna för att den
balanserar det kroppsliga och det teoretiska i skolan. När jag vid ett tillfälle frågar eleverna
varför de har sökt kursen ”Individuellt val – keramik och glas” nämner flera av dem att de vill
arbeta med händerna. De flesta av skolans ämnen är teoretiska och även flera av kurserna på
inriktningen för Bild och form är idébaserade.
”Som ett system av motoriska krafter eller perceptuella krafter är vår kropp inte ett föremål för ett
´jag tänker´: den är en helhet av upplevda betydelser som strävar efter jämvikt.” 45
Keramiksalen
Det här rummet är annorlunda också till dess kontext. I det här rummet är jag lärare och
deltagarna elever och vi ska under en viss begränsad tid behandla det centrala innehållet i en
given kursplan, Formgivning. Kursen omfattar bland annat grundläggande hantverksmässigt
arbete, färg- och formlära, relevanta metoder, verktyg och begrepp. 46 Eleverna ska göra
koppar och skålar och kroppen är inte bara våra redskap, kroppen är del av kärlets begrepp:
kropp, fot, buk, hals och mynning.
Verkstaden de använder delas med Kulturskolans kursverksamhet för barn och vuxna. Den är
väl utrustad med flera stora arbetsbord med spånskivor som bordsytor, sex drejskivor, flera
44
Gy 11 - Formgivning: http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-ochkurser/gymnasieutbildning/gymnasieskola/sok-amnen-kurser-ochprogram/subject.htm?lang=sv&subjectCode=fom&tos=gy
45
Merleau-Ponty, Maurice, Kroppens fenomenologi, 1. uppl., Daidalos, Göteborg, 1999, s. 119.
46
Ibid.,
25
vaskhoar, avställningshyllor samt en ugn för lergods. Rummet är stort och det är lätt att röra
sig i det. Drejskivorna står vända mot väggen, vilket gör att jag när jag ska demonstrera
behöver skjuta ut maskinen för att de alla ska se vad jag gör. Däremot kan de jobba mer
ostört. Rummet talar också om vad som ska göras. Hyllor med koppar och skålar ger
inspiration och styr kanske också vad som förväntas.
Hjälpa eller stjälpa
Skolkontexten påverkar också mig, min roll och ambitioner. Jag planerar att introduktionen
ska ta max tio minuter men den tar i stället det dubbla. Jag visar fler handgrepp än jag hade
planerat, hur man fixar till en skev kant, hur man rätar upp en sned vägg med mera. Jag
upplever att det är svårt att hålla en planering för att samtidigt prata och försöka styra
lektionen. Jag vill hjälpa till så mycket som möjligt samtidigt som det finns inte alltför mycket
tid till att testa nya klösar. Nästa gång ska de beskicka och sedan ska det dekoreras, glaseras
och brännas. Men eleverna vill själva uppleva det jag säger och ibland stannas tiden upp med
kommentarer som: ”Vänta, jag måste känna!”
Tiden är betydelsefull i skolan och kunskapen är också socialt betingad. Eleverna lär sig av
varandra och tillsammans, elev/elev eller lärare/elev, kan de reflektera över innehållet
simultant med görandet/drejandet. Jag observerar en liknande lektion med en gästande
keramiker där eleverna får väldigt mycket hjälp. De som arbetar fort får vänta in de andra och
de som inte lyckas få till centreringen tillräckligt fort får den centrerad av läraren. Här kanske
det inte finns plats för reflektion men det går fort och en skriftlig reflektion som görs i
efterhand spelar kanske en viktigare roll. Jag föreställer mig att den estetiska
urskiljningsförmågan är viktig för den verksamma keramikern, medan det troligtvis är
misstagen som formar en kreativ kompetens. 47 För eleverna på det Estetiska programmet
finns det kanske inte en motsättning mellan begreppen. Den estetiska urskiljningsförmågan är
en del av formspråket de utvecklar. Det går inte att utesluta att några elever har ambitionen att
bli krukmakare och flera kommer troligtvis att söka sig vidare till konst- och
design(hög)skolor. Eleverna lär sig genom att känna och se och uppmärksamma olikheter
genom att träna på det som är lika. 48 Inte för att bli en bättre kopia än sin lärare. Krukmakaren
representerar också den verklighet som finns utanför skolans kontext, med allt vad det innebär
att arbeta i och driva sin egen verkstad. I den tid vi lever i har många (elever) inte någon
kontakt alls med hantverk och värdet av traditionellt hantverk är ifrågasatt. Samtidigt finns det
47
Lindstrand, Fredrik & Selander, Staffan (red.), Estetiska lärprocesser: upplevelser, praktiker och
kunskapsformer, 1. uppl., Studentlitteratur, Lund, 2009, s. 114.
48
Ibid., s. 242.
26
en motsatt trend hos ungdomar för återbruk och hantverk etcetera. Genom den skriftliga
reflektionen får eleverna berätta vad de själva tycker att de har lärt sig, men den ordinarie
läraren menar också hur det i denna relativa traditionslöshet finns ett behov av att skriva, och
beskriva, det sinnliga, kroppsliga lärandet för att vi ska förstå det. Eller för att det ska bli värt
att förstå. Och att en grundförståelse för hantverk kanske var en mer given, implicit kunskap
tidigare.
Lika fast olika drejningstekniker
Den elevgrupp jag undervisar i drejning studerar på olika gymnasieprogram och jag försöker
skapa ett informationsmaterial som eleverna själva kan ta del av så att de kan jobba mer
självständigt. Jag gör en drejningsmanual.(bilaga 1) Jag baserar den på mina egna erfarenheter
men tycker att det är svårt att rationalisera informationen som ska få plats på ett A4-papper.
Varje steg; centrera, göra hål, öppna botten, resa väggen innehåller massvis med information
om hur man går tillväga. Hur drejskivan snurrar, hur man sitter med stöd med kroppen, vilka
armar, händer och fingrar som gör vad. Hur leran reagerar på vatten, hastighet och tryck. Hur
ska det se ut och kännas och vad man ska tänka på. Samtidigt. När kunskapens modalitet är
kroppslig blir det svårt att beskriva den i text. Jag jämför min manual med en instruktion som
en annan lärare på skolan har skrivit och ser att de inte är lika.
Jag söker på YouTube efter några bra klipp som jag kan dela med mig av och finner att nästan
alla har sitt egna sätt att centrera och dreja: Simon Leach centrerar med högerarm och varnar
för att centrera med vänsterarmen – fingrarna kan fastna i leran. 49 Annbritt Schmutzer
centrerar med både vänster- och högerarm. 50 Hsin-Chuen Lin centrerar med vänsterarmen och
bjuder i stället på några mer generella och allmänna nybörjartips. 51 Jag upptäcker också att
gästläraren drejar på ett helt annat sätt än jag. Hon centrerar med högerhanden och öppnar upp
på ett helt annat sätt.
Alla lärare har olika sätt att visa och demonstrera drejning och det enda som egentligen är
gemensamt är de fysiska lagarna; centrifugalkraft, energi, tryck, friktion.
49
Simon Leach (2013). Tips on how to center clay on the potter's wheel. Youtube.
http://youtu.be/1TZQWNkPiyA, 2014-11-15
50
Ann-Britt Schmützer (2013). Drejar ett fat på 3 kg 58 cm i diameter. Youtube.
http://youtu.be/YJDtrOyPt8A 2014-11-15
51
Hsin-Chuen Lin (2011). Learning the Fundamental Concepts of Center / Centering Skill.
http://youtu.be/noJoZSXlt1A 2014-11-15
27
När man har knäckt koden är det lätt att dreja. För den praktiska förmågan, veta-hur man
drejar, behöver man inga fysiska teorier för att lära sig. 52 Drejskivan bygger i sig på en
nedärvd kunskap, i maskinen finns en femtusen år gammal inbyggd erfarenhet och kanske
skulle eleverna förr eller senare själva knäcka koden.
Lektionen i drejning påminner om vilken tekniklektion som helst, men medan det i ett
dataprogram finns ett sätt att uppnå ett visst resultat finns det i drejning flera. Kanske själva
känslan och upplevelsen är samma, men att den kroppsliga erfarenheten är svår att sätta ord
på och då utvecklas olika sätt att förklara den. Det är en erfarenhetsbaserad kunskap som ska
förmedlas och den tar sin väg via kroppen. 53
Även om våra olika sätt att dreja skiljer sig åt, har alla handgreppen till syfte att vara så
tidseffektiva som möjligt. Varje sekund är viktig. Krukmakaren räknar kanske tiden i pengar
men har känslan i fingertopparna. Den ordinarie läraren brukar övningsdreja inför kursen för
att kunskapen ska vara färsk. Med sina händer kan läraren känna på elevernas föremål och
bedöma deras arbete, återkoppla och förstå var de är på väg.
52
Biggs Michael, Lära av erfarenhet: sätt att närma sig erfarenhetsdelen i praktikbaserad forskning. ArtMonitor
nr 1, Göteborgs universitet, konstnärliga fakulteten, 2007, s. 91.
53
Lindstrand, Fredrik & Selander, Staffan (red.), Estetiska lärprocesser: upplevelser, praktiker och
kunskapsformer, 1. uppl., Studentlitteratur, Lund, 2009, s. 248.
28
3. Tolkning och resultat
Jag har som handledare i drejning lärt deltagarna hur man drejar och genom projektet försökt
sätta ord på den förmågan samt formulera hur jag kan lära ut det.
Genom drejning tränar deltagarna förmågan att både se och känna tredimensionell form; den
egna kroppen, kroppens relation till andra både mänskliga kroppar men också kärlets kropp.
Det är en rumslig/spatial förmåga som utvecklas, som handlar om lokalisering i rummet och
avståndsbedömning. Deltagarna ser, känner och gör samtidigt som de analyserar, bedömer
och samtalar om form. De lär sig att tänka genom att göra. Drejning kräver ett högt och jämnt
tempo och tränar uppmärksamheten, koncentrationen och närvaron ”här och nu”. Att dreja
behöver inte vara en enmanssport, det kan vara en lagsport. En grupp som arbetar tillsammans
kan dela med sig av sina erfarenheter inte bara kring drejningstekniker utan även erfarenheter
kring form och vad saker liknar eller väcker för minnen. Det är en möjlighet att få jobba med
kroppen och få uppleva ett materials egenskaper och en förståelse för hur det fungerar. Den
omedelbara transformationsprocessen i lera är en känsla att uppleva, men också ett
producentbetonat sätt att arbeta med form som kan vara positivt och stärkande för individen.
En arbetsprocess som utvecklar kreativ kompetens och arbetsformer som är viktiga inte bara
för konstnären utan för vilket yrke som helst.
Kroppen, tiden, de olika rummen och relationerna oss mellan har betydelse för lärandet och
påverkar min roll som lärare och deltagarnas relationer till varandra. Vi måste förhålla oss till
dessa aspekter samtidigt och anpassa undervisningen därefter. Drejning är en teknik, men det
finns flera sätt än ett att lära ut det på.
När jag drejar med barnen så får de en uppgift men det är inte tekniken som är viktig för
dem. Jag lär dem att centrera och det är deras uppdrag, men de är fokuserade på görandet och
jag är där för att stötta och handleda. Jag presenterar en teknik och genom tekniken tränar de
på andra saker som att uppmärksamma sin egen kropp och att utveckla associationsförmåga.
På afterworken är min demonstration viktigare. Deltagarna är vuxna, väldigt mottagliga och
intresserade och jag får en bra respons på min instruktion. De ställer frågor vilket skapar en
dialog och jag fortsätter instruktionen och blir tydligare. Resultatet är viktigare, de vill veta
hur man gör och använder tekniken. De nämner outsägliga kunskapserfarenheter som tid och
tålamod när de svarar vad de har lärt sig, kunskap som inte står i någon läroplan. När jag
drejar med barnen och kockarna finns ingen formell tidsaspekt att förhålla sig till. Det sociala
sammanhanget är viktigt och de lär sig genom att reflektera i grupp över både tekniken,
formen och innehållet.
29
Eleverna på gymnasiet befinner sig i en större kontext där de också ska överta en kunskap
om hur man förhåller sig till en verkstad med skötsel av verktyg, materialet och språkliga
formbegrepp. En viktig skillnad är att de också blir bedömda och arbetar efter stramare ramar.
Inför undervisningen på gymnasieskolan förbereder jag en skriftlig instruktion och gör en
mycket längre demonstration.
Eleverna på grundskolan får ett tillfälle att ”prova på”, en erfarenhetskunskap och ett minne
som de bär med sig. De blir också bedömda men drejningen är ett medel för att sedan arbeta
vidare med digitalt. Här kanske syftet med drejningen är mer att få arbeta med hantverk och
kroppen. Tiden påverkar vilka som får tillfället att dreja och det finns ingen tid för
omprövningar.
Föremålet som souvenir
Det som har varit roligt att upptäcka under projektet är att både barn och vuxna ger intrycket
av att de tycker det är väldigt roligt att dreja och inte överdrivet svårt. Jag har också upplevt
att de har varit väldigt intresserade av att lära sig. Det var inte svårare att dreja med barn än
det var med vuxna. En nybörjare är alltid en nybörjare. Barn har heller inte samma
förutfattade meningar om vad det ska bli, de har inte samma erfarenhet som vuxna av skålar,
koppar och krukmakare. Även om hela processen från drejat till bränt föremål är lång, är
själva drejningen en väldigt snabb metod att skapa runda former och föremål med. Föremålen
måste inte brännas, men jag upplever att resultatet är viktigt för många, att det blir något och
att de får ett minne i form av ett föremål – en souvenir jag måste hantera varsamt.
Kampen om tiden
Tiden är en betydande faktor som påverkar arbetet i skolan. Det är prövandet och
misslyckandet man lär sig av, det är då man reflekterar över vad som har hänt och varför.
Reflektionen sker simultant och under lektionstiden, ibland som ett samtal lärare/elev, ibland i
eleven själv. Den reflektionen saknas ofta som skrift, också i mina fältnotiser, på grund av
tiden. Ibland sker reflektionen i efterhand i textform. Läraren finns där för att hjälpa till och
skynda på processen men att bli granskad och bedömd kan påverka negativt också.
Ingen av läroplanerna nämner drejning specifikt. Två lärare på grundskolan kan tolka
läroplanerna olika och konkurrensen om vad som ska hinnas med i schemat är hård. Drejning
är ofta något vid sidan av det ordinarie kunskapsstoffet, som en överkurs. Eleverna på
grundskolan ”plussar på” sina betyg om de drejar, ungefär som elever kan få meritpoäng i
vissa kurser i moderna språk, engelska och matematik. På gymnasiet är drejning en valbar
30
kurs (Keramik och glas – individuellt val), det tillhör inte de obligatoriska kurserna. Barnen
drejar på lovet och kockarna som en kul grej efter jobbet.
Kroppen som lärarens redskap
En av de saker jag tycker har varit mest intressant med undersökningen är att finna att varje
lärare instruerar drejning på olika sätt. Kunskapen sitter i en kroppslig upplevelse, som också
är unik för varje individ. Eleverna ska lära sig något som de kanske måste skapa sina egna ord
för.
Att lära ut praktisk kunskap är därför problematiskt just för att det är svårt att sätta ord på en
kunskap som man är mest förtrogen med rent kroppsligt. Troligtvis var det jag själv som lärde
mig mest på den skriftliga instruktionen.
Den metod som har fungerat allra bäst och ögonblickligen är när jag använder min egen
kropp. Jag demonstrerar med min kropp, jag korrigerar med min kropp och jag kan bedöma
elevernas arbeten med mina händer. Genom den kroppsliga dimensionen får jag tillgång till
hur individen tagit till sig mina instruktioner. Att visa en individ hur man centrerar genom att
lägga armen ovanpå är en oslagbar metod. Genom att lägga min vänsterhand på deras kan jag
korrigera deras handrörelser när de centrerar och visa vad ”hårt” eller ”bestämt” betyder. När
de drejar för torrt kan jag tillföra mer vatten med en svamp och säga ”lite mer” eller ”ännu
mer” vatten. Jag kan korrigera en elevs handrörelse med min egen samtidigt som jag måste
förhålla mig till individens integritet. Kroppen är lärarens redskap, men i lärarrollen måste jag
vara medveten om dess betydelse i relation till andras. En avståndsbedömning.
3. Diskussion
Vilken plats finns det i skolan för kroppslig erfarenhetskunskap? Och hur nära man får
komma innan det blir obekvämt, hur mycket man får styra och hjälpa. En granskande lärares
blick kan få eleven att känna sig obekväm, samtidigt som en betygssatt elev kan vara mer
angelägen om att få hjälp. Den kunskap vars form är kroppslig demonstreras bäst i sin
kroppsliga form. Inom skolans värld är bedömning beroende av en form av återkoppling till
vad eleven har lärt sig. Kanske eleverna själva ska få skriva/rita/fotografera sina egna
instruktioner och på så sätt få en återkoppling i skolan till vad de har lärt sig. Man kanske
skulle kunna arbeta med portfoliometodik och dokumentera processen med digitala medel,
exempelvis foto och film. Hur mycket man styr, hjälper är en fin balansgång som jag tänker är
den praktiska erfarenhetskunskapen i lärarrollen.
31
En kroppslig kunskap kräver också ett visst utrymme och jag tänker att miljön är viktig för
lärandet. Om salen ser ut som alla andra skolsalar med bänkar och stolar i rader tror jag inte
att eleverna lär sig något alls. Ska det vara som i den traditionella syslöjdssalen med en
symaskin till alla, eller kan det finnas en poäng i att bara ha en enda drejskiva? En sal med en
blandning av maskiner och verktyg; en symaskin, en drejskiva, en dator, hammare och spik,
penna och papper till exempel. Eftersom det finns flera lärare (både bra och dåliga) på
YouTube som har väldigt instruktiva filmer skulle man kunna använda sig av dem som
assistenter. Kanske är det roligare att dreja ute på skolgården där man inte blir bedömd och
granskad av en lärare? Det går att bygga vädertåliga drejskivor av gamla bildäck och det vore
intressant att undersöka vidare hur man skulle kunna använda dem. När man arbetar med
drejning i skolan kanske det är lämpligt att arbeta med grupparbete och att eleverna lär av
varandra när de arbetar. Har man tillgång till flera drejskivor kanske de ska stå tillsammans i
en grupp, i en ring så att det är lättare att titta över axeln på grannen eller fråga hur de andra
gör.
Läroplanen kan läsas bokstavligt och mellan raderna. Så länge det centrala innehållet
behandlas och kunskapsmålen uppfylls, är läroplanen öppen för tolkning och det finns också
olika vägar att nå målet. Lärare har viss möjlighet att justera sina gamla metoder för att få in i
de nya läroplanerna och det går att nå många kunskapsmål genom att dreja, om än lite
överdrivet och draget till sin spets. Var drejning hör hemma på gymnasiet, Estetiska
programmet, beror på om det är hantverksmässigt arbete, tredimensionell form eller skulptur
som är syftet med undervisningen. Vilken plats drejning har på grundskolan beror på hur man
använder drejskivan och hur man undervisar. Drejskivan är ett verktyg som man kan göra
former med, ett redskap för bruksföremål och ett medel att nå helt andra kunskapsmål, som
förpackningsdesign (syltkrukan som traditionell behållare), energi och kraft (drejskivan) och
så vidare. Till skolans uppdrag hör ett lärande där eleverna får uppleva känslor och
stämningar och där skapande, lek och daglig fysisk aktivitet är väsentliga delar i lärandet. Till
skolans uppdrag hör även ett historiskt perspektiv och ett miljöperspektiv i undervisningen.
Genom att arbeta med krukmakarens produkter kan eleverna få en förståelse för både historia,
hållbart material och hållbar design. Jag upplevde att det var lätt att arbeta med barn och
drejning skulle i stället för att vara det där svåra momentet som ses som sido- och överkurs
kunna introduceras mycket tidigare, på dagis, i första klass eller som en del av slöjden.
Arbetet med drejning är väldigt lekfullt, sinnligt och fysiskt och skulle kunna vara ett
alternativ till idrott i vissa fall. Leran är ett återanvändnings(vinning)bart material och
innehåller mycket information om biologi, geologi och kemi. Drejskivan är i sig en nedärvd
kunskap om teknik och fysik. Drejning utvecklar framför allt kroppskännedom och
32
formkänsla och är ett ämne för bilden. Men om vi vill ge mer utrymme för kroppsligt arbete
och att göra saker med händerna kanske det ska ske i alla skolämnen.
I den tid vi lever i är nyttan med traditionellt hantverk ifrågasatt och många har ingen kontakt
alls med hantverk. Samtidigt finns ett intresse hos barn och ungdomar för hantverk och
återbruk. Kanske är det just i denna tid, när skolor slänger ut sina keramikugnar, som det finns
ett behov av att intellektualisera och sätta ord på den sinnliga och kroppsliga kunskapen för att
vi ska förstå värdet av den. Och just för att det digitala tar mer plats behöver vi ge utrymme
för att göra saker med händerna inom skolans ramar. Kanske måste vi lösa upp det inrutade
skolschemat och skapa tid och plats för långsamma hantverksprocesser och utrusta skolan
med olika maskiner och verktyg. Förutom att några få elever har möjlighet att dreja en timme
under sin skolgång, skulle det kunna drejas, brännas och glaseras alla dagar, alla
lektionstimmar hela skolveckan. På så sätt kan elever tillägna sig kreativa arbetsformer,
kroppskännedom, formkänsla och koncentrationsförmåga samtidigt som de tillgodogör sig
något annat. Det kroppsliga arbetet med materialet och maskinen öppnar alla sinnen
samtidigt. I keramikverkstaden som klassrum kan elever lära sig om form men också om till
exempel naturvetenskap inte bara genom det intellektuella utan också det praktiskt
instrumentella. En Leroplan för alla sinnen.
33
Källförteckning
Tryckta källor
Lenz Taguchi, Hillevi, Varför pedagogisk dokumentation?: om barnsyn, kunskapssyn och ett
förändrat förhållningssätt till förskolans arbete, HLS, Stockholm, 1997
Lindstrand, Fredrik & Selander, Staffan (red.), Estetiska lärprocesser: upplevelser, praktiker
och kunskapsformer, 1. uppl., Studentlitteratur, Lund, 2009
Kempe, Anna-Lena & Selander, Staffan (red.), Design för lärande, 2. uppl., Norstedt,
Stockholm, 2010
Kullberg, Birgitta, Etnografi i klassrummet, Studentlitteratur, Lund, 1996
Merleau-Ponty, Maurice, Kroppens fenomenologi, 1. uppl., Daidalos, Göteborg, 1999
Nobel, Andreas, Dimmer på upplysningen: text, form och formgivning, Arkitekturskolan och
Konstfack, Kungliga Tekniska högskolan, Diss. Stockholm : Kungliga Tekniska högskolan,
2014,Stockholm, 2014
Stensmo, Christer, Vetenskapsteori och metod för lärare: en introduktion, 1. uppl.,
Kunskapsföretaget, Uppsala, 2002
Internetkällor
Ljudklipp, Sveriges Radio (1979) Konstnärsporträtt - om och med keramikern Hertha Hillfon
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1602&artikel=5867104 2014-11-15
Filmklipp nr 1, Ann-Britt Schmützer (2013). Drejar ett fat på 3 kg 58 cm i diameter. Youtube.
http://youtu.be/YJDtrOyPt8A 2014-11-15
Filmklipp nr 2, Simon Leach (2013). Tips on how to center clay on the potter's wheel.
Youtube.
http://youtu.be/1TZQWNkPiyA 2014-11-15
Filmklipp nr 3, Hsin-Chuen Lin (2011). Learning the Fundamental Concepts of Center /
Centering Skill.
http://youtu.be/noJoZSXlt1A 2014-11-15
Gy 11 - Formgivning: http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-ochkurser/gymnasieutbildning/gymnasieskola/sok-amnen-kurser-ochprogram/subject.htm?lang=sv&subjectCode=fom&tos=gy
Lgr 11 - Bild: http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-ochkurser/grundskoleutbildning/grundskola/bild
34
Lgr 11 - Slöjd: http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-ochkurser/grundskoleutbildning/grundskola/slojd
Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011
http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-ochkurser/grundskoleutbildning/grundskola/laroplan
Nationalencyklopedin: “Design” www.ne.se/design 2014-10-30
Biggs Michael, Lära av erfarenhet: sätt att närma sig erfarenhetsdelen i praktikbaserad
forskning. ArtMonitor nr 1, Göteborgs universitet, konstnärliga fakulteten, 2007
www.konst.gu.se/artmonitor/tidskrift/1_2007/
Intervjuer
Intervju 26 september 2015 av Ellinor Vestman med Liv, lärare på grundskolan 7-9.
Bilagor.
1. Drejning – manual. Elevmaterial utformat av författaren.
2. Bildbilaga - bilder från utställning. Gestaltning/workshop.
35
Bildbilaga - bilder från utställning. Gestaltning/workshop.