Dnr LiU-2013-00831 Till Filosofiska fakultetsstyrelsen Ansökan om att inrätta Formgivning och gestaltning som huvudområde inom filosofiska fakulteten Härmed ansöker institutionen för kultur och kommunikation om att få inrätta Formgivning och gestaltning som huvudområde för kandidatexamen istället för Kultur- och kommunikationsvetenskap som idag används inom kandidatprogrammet i Slöjd, hantverk och formgivning. Att införa detta som ett huvudområde tydliggör på ett bättre sätt för de studerande som går på grundutbildningsprogrammet Slöjd, hantverk och formgivning vilken filosofie kandidatexamen de erhåller. Ändringen av huvudområde för programmet är förankrat inom lärarkåren och bland de studerande som idag går på programmet. Mats Sjöberg Programstudierektor för programmet Slöjd, hantverk och formgivning Bilaga: Ämnesbeskrivning Ämnesbeskrivning av huvudområdet Formgivning och gestaltning Inledning Formgivning används i detta sammanhang som beteckning på den aktivitet som leder från idé till produkt i samband med tillverkning av produkter i konkreta material. Formen har i första hand en koppling till en praktisk funktion. Den kan i olika omfattning få en betoning på uttrycksfull form. Verksamheten har anknytning till flera tillverkningsformer som konsthantverk, slöjd och design. Knytningen till hantverk leder till att kopplingen till industridesign finns men är mindre framträdande. Gestaltning anger här motsvarande arbete där gestalten främst syftar till en uttrycksfull form. De konkreta materialen spelar en central roll. Anknytning till olika tillverkningsformer, såsom konsthantverk, kan med fördel vidgas till att även gälla konst, ett i nutida sammanhang mycket omfattande begrepp. Knytningen till hantverk kvarstår. Ämnesbeskrivning Formgivning och gestaltning är ett ämne inom Linköpings universitet vars utmärkande drag är skapande arbete i fysiska material. Idéarbetet utgår från artikulerade tankar kring praktisk, estetisk, social och affektiv funktion. Ytterligare funktionsbegrepp kan aktualiseras. Dessa funktioner artikuleras under arbetets gång, kan förenas eller uteslutas i fria kombinationer. En viktig aspekt handlar om det samtida kulturella sammanhanget, våra förhållningssätt till tradition som resurs och som hinder. Ämnet syftar till att utveckla ett medvetet och personligt formspråk som del av produktutveckling. Ett reflekterande förhållningssätt utgår från individens behov av personlighetsutveckling. För en ökad förmåga till uttryck krävs erfarenheter och analys av skapandeprocessen. En sådan process utmärks av undersökande och experimentella arbetssätt, analys och bedömning av de framväxande produkterna. Materialen, åtskilda eller i kombination, bearbetas med handverktyg, redskap och maskiner av olika slag. De primära materialen är trä, metall och textila material. Beroende på den studerandes intresseinriktning kan andra material bli aktuella, exempelvis lera, skinn, läder, papper, plast och silver. Den reflekterande bedömningen av produkter kräver analysverktyg. Bland annat funktionsbegreppet öppnar för en bred analys. Den praktiska funktionen handlar om artefakternas uppgift att lösa fysiska problem alternativt bruksfunktion. Föremålen omkring ges uppgiften att stimulera våra sinnen. Utgående från det grekiska ordet ai’sthesis, kan i detta sammanhang begreppet estetisk ges den ursprungliga betydelsen sinnesupplevelse för att undvika låsningen till dikotomier som vackert och fult. Den sociala funktionen handlar om samspelet mellan människor. Föremål kan inom denna funktion ges en symbolisk uppgift, de brukas för att påverka människors uppfattning i 1 något sammanhang. Vi använder artefakter för att definiera vår personlighet, för att uttrycka vår särart. Den sociala symboliska funktionen avser att påverka samspelet mellan människor. Den affektiva emotionella funktionen handlar om en privat upplevelse, där artefakten tilldelas en associativ betydelse, medvetet eller omedvetet. Tingen påminner om upplevelser av tid, plats eller person. Den affektiva liksom övriga funktioner spelar roll både på ett personligt plan och i kommersiella sammanhang. Funktionerna är alltid uttryck för människors sätt att samspela med tingen. Både för tillverkaren och för konsumenten finns dessa aspekter. För att som producent kunna förstå artefakternas kommunikativa funktion krävs förståelse för både avsändarens avsikter och mottagarens tolkningar, människokunskap. All skapande verksamhet har en bas i traditioner som vi förhåller oss till. Inom ämnesområdet formgivning och gestaltning sker skapandet med tydlig koppling till den samtida formvärlden. Skapandeprocessen och produkten både reflekterar och genererar den samtida kulturen. Detta innebär en ständigt pågående diskussion om förändrade gränsdragningar mellan verksamheter som slöjd, hantverk, konsthantverk, design och konst. Sådana ställningstaganden gäller också frågor kring artefakternas syften, i förhållande till valda funktioner. De tvingar även fram medvetna val av material och teknik. För att ge ämnet en bas i den samtida diskursen aktualiseras begrepp som kultur, både det snävare värderande begreppet och det beskrivande etnologiska antropologiska begreppet, formgivningstraditioner, kreativitet, kunskap, skapandeprocessen och föremålsanalys. Ämnet har sin teoretiska bas i en humanistisk tradition. Men det gestaltande arbetet har också en anknytning till den beprövade erfarenhetens tradition. Materialkunskapen och teknikområdena som behandlas har tydlig anknytning till en naturvetenskaplig kunskapstradition. Produkt- och uppsatsarbeten kräver tillämpning av vetenskapliga metoder. Ämnet i förhållande till andra högskoleutbildningar och ämnets profilering Formgivning och gestaltning är ett ämne unikt i sitt slag. Detta hindrar inte att ämnesområdet har kopplingar till utbildningar, såsom Carl Malmsten Furniture Studies, kandidatprogrammet i Kultur, samhälle, mediegestaltning och masterprogrammen i Konstnärlig gestaltning och Kultur- och mediegestaltning. Utöver dessa finns Högskolan för design och konsthantverk (HDK) och Konsthantverk & design knutet till Göteborgs universitet samt Konstfacksskolan i Stockholm. I de nordiska länderna finns bl a Høgskolen i Telemark och Aalto universitetet i Helsingfors samt Yrkeshögskolan Novia, förlagd till Jakobstad 2 Forskningsanknytning Ämnesområdets olika delar kräver kontakt med olika kunskapsfält. De renodlas inte i speciella kurser utan fungerar som inslag i alla kurser. Utbildningens profil pekar på behovet av en forskningsanknytning som motsvarar högskolelagens beskrivning av en vetenskaplig grund, en konstnärlig grund samt beprövad erfarenhet. Detta kan också beskrivas som behov av flera kunskapstraditioner: två vetenskapstraditioner, en naturvetenskaplig och en humanistisk tradition och två andra traditioner, en gestaltande tradition och beprövad erfarenhet. Den naturvetenskapliga kausala traditionen kompletteras av den förståelseinriktade, riktad mot människan som tänkande skapande individ (SOU 1981:29). Den gestaltande traditionen arbetar med förståelsen av vad som sker i artefaktens möte med mottagaren. Den beprövade erfarenheten utgör basen för alla traditioner. Hantverket och uttryckskonsten inom olika sektorer har även sin bas i ännu inte av olika skäl beforskad verksamhet. Vid Institutionen för kultur och kommunikation bedrivs sedan 1998 verksamhet under beteckningen konstnärligt utvecklingsarbete. Avsikten är ”att förstärka kompetensuppbyggnaden inom de estetiska ämnena … och ge verksamheten en starkare anknytning till konstnärligt, gestaltande och designinriktat utvecklingsarbete. Medel skall huvudsakligen användas för att knyta gästlärare/gästprofessorer till grundutbildningen.” (Beslut 1997-09-16) Verksamheten har bedrivits i form av gästprofessorers medverkan samt genom seminarieserier, genom projektarbeten utförda av främst lärare vid institutionen och masterklasser. Samarbete har skett med olika institutioner inom filosofisk fakultet och teknisk fakultet samt med externa experter. Gällande forskningsanknytningen finns anledning till kontakt inom universitetet med Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling (IEI), Institutionen för datavetenskap (IDA) och det där förlagda Centrum för Designforskning, som är under uppbyggnad. Då det gäller kopplingen hantverk och design finns också en naturlig anknytning till institutionen Carl Malmsten Furniture Studies. Vid Lunds universitet finns Nationella konstnärliga forskarskolan som syftar till att stärka den framväxande konstnärliga forskningen. Kontakten bör också upprätthållas med Nordiskt Forum för Forskning och utvecklingsarbete inom utbildning i slöjd (NordFo) som har givit oss nordisk anknytning till besläktade utbildningar. Anställningsbarhet och arbetsmarknad Ämnet Formgivning och gestaltning och utbildningsprogrammet Slöjd, hantverk och formgivning riktar sig mot en vid sektor. Många studerande planerar för produktion genom eget företag. Eftersträvade verksamheter: smyckehantverkare, keramiker, designer inom möbelområdet, frilansande modedesigner, lärare inom konsthantverksområdet. Det finns även uppgifter inom ideella och kommersiella organisationer för studerande som genomgått denna utbildning. Under utbildningens fältförlagda 3 praktik får de studerande viktiga kontaker för framtida verksamheter, där examen från programmet har sin betydelse. Minst lika viktigt är den erfarenhet de studerande fått av utvecklings- och planeringsarbete, av att arbeta inom tidsramar, att ta initiativ, formulera projekt, presenterar sig själv och sina produkter, till exempel genom portföljer och utställningar. 4