UTSATTHETENS MÖNSTER

UTSATTHETENS MÖNSTER
EN STUDIE OM UNGDOMARS UTSATTHET
FÖR VÅLD OCH STÖLD I MALMÖ
AGNES SVENSSON
Examensarbete i kriminologi
61-90 hp
Kriminologi III
Juni 2015
Malmö högskola
205 06 Malmö
Hälsa och samhälle
UTSATTHETENS MÖNSTER
EN STUDIE OM UNGDOMARS UTSATTHET
FÖR VÅLD OCH STÖLD I MALMÖ
AGNES SVENSSON
Svensson, A. Utsatthetens mönster. En studie om ungdomars utsatthet för våld
och stöld i Malmö. Examensarbete i i kriminologi 15 högskolepoäng. Malmö
högskola: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för kritminologi, 2015.
Ungdomar rapporterar i en högre utsträckning än övriga befolkningen att de har
blivit utsatta för brott. Trots detta bygger studier mestadels på att kartlägga vuxnas
upplevelser av utsatthet. Detta är en kvantitativ studie som på ett övergipande plan
undersöker ungdomars utsatthet för stöld och våld i relation till flera faktorer som
är kopplade till olika kriminologiska teorier. Inledningsvis undersöks sambandet
mellan ungdomars exponering för kriminogena miljöer samt deras utsatthet för
våld och stöld utifrån situationell handlingsteori (SAT). Därefter kontrolleras även
om sambandet mellan kriminogen exponering och utsatthet, påverkas av den
informella kontrollen från föräldrarna. Detta sker utifrån Hirschis teori om sociala
band. Avslutningsvis undersöks även om eventuella samband mellan kriminogen
exponering och utsatthet, samt föräldrakontroll och utsatthet, skiljer sig mellan
könen. Resultatet tolkas även utifrån ett genusperspektiv. Materialet som används
är hämtat från forskningsprojektet Malmöbarn (MINDS) som totalt omfattar 525
ungdomar födda 1995 och bosatta i Malmö. Undersökningen finner inget
samband mellan kriminogen exponering och utsatthet för stöld. Däremot visar
resultatet ett samband mellan en viss typ av kriminogen exponering och utsatthet
för våld. Enligt studien har de ungdomar som uppger att de flera kvällar i veckan
spenderar tid i centrala Malmö ett dubbelt så stort odds att utsättas för våld. Detta
samband kvarstår även när vi kontrollerar föräldrakontroll och kön. Resultatet
visar även att ungdomar som rapporterar en låg föräldrakontroll har ett nästintill
dubbelt så stort odds att utsättas för våld, i jämförelse med dem som uppger en
hög föräldrakontroll. Dessa samband påverkas inte av kön. Studiens resultat går
delvis i linje med Wikström och Hirschis teoretiska antaganden. Den
genusteoretiska analysen lyfter dock fram att det kan finns en rad svårigheter när
det kommer till att mäta utsatthet.
Nyckelord: Sociala band, Genus, Situationell handlingsteori, Stöld, Ungdomar,
Utsatthet, Våld.
VICTIMIZATION PATTERNS
A STUDY OF YOUNG PEOPLES EXPOSURE
TO VIOLENCE AND THEFT IN MALMÖ
AGNES SVENSSON
Svensson, A. Victimization patterns. A study of young peoples exposure to
violence and theft in Malmö. Degree project in criminology 15 credits. Malmö
University: Faculty of health and society, Department of criminology, 2015.
Young people report to a greater extent than the rest of the population that they
have been victims of crime. Despite this, studies are mainly based on mapping
adults experiences of victimization. This is a quantitative study that explores
young people's vulnerability to theft and violence in relation to several factors that
are linked to different criminological theories. Initially the study investigates the
relationship between young people's exposure to criminogenic environments, and
their vulnerability to violence and theft on the basis of situational action theory
(SAT). Subsequently the study controls if the relationship between criminogenic
exposure and vulnerability, is affected by informal control from parents. This is
derived from Hirschi's social bonding theory. Finally the study examines if the
correlation between criminogenic exposure and vulnerability, as well as parental
control and vulnerability, differs between the sexes. The result is also interpreted
from a gender perspective. The data used is taken from ”The Malmö Individual
and Neighbourhood Development Study” (MINDS) covering a total of 525
adolescents born in 1995, living in Malmö. The study finds no link between
criminogenic exposure and vulnerability to theft. In contrast results show a
correlation between a certain type of criminogenic exposure and vulnerability to
violence. According to the study young people who several nights a week spend
time in central Malmö has twice as large odds of being exposed to violence. This
relationship persists even when we insert parental control and sex. The results also
show that adolescents who report a low parental control has almost twice the odds
of being exposed to violence, in comparison with those who report a high level of
parental control. These relationships are not affected by gender. The study's
results are partly in line with Wikstrom and Hirschi's theoretical assumptions. The
gender theory analysis shows that there may be a number of difficulties when it
comes to measuring vulnerability.
Keywords: Adolescents, Gender, Situational Action Theory, Social bond theory,
Theft, Victimization, Violence.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1.
INLEDNING ................................................................................................... 2
1.1 Syfte och frågeställningar .............................................................................. 3
2.
BAKGRUND ................................................................................................... 3
2.1 Offerundersökningar ...................................................................................... 3
2.2 Viktimologi & brottsofferrörelsens framväxt ................................................ 4
2.3 Malmö ............................................................................................................ 4
2.4 Genus & brott ................................................................................................. 5
3. TEORI.................................................................................................................. 5
3.1 Situationell handlingsteori - SAT .................................................................. 6
3.2 Sociala bandteorin .......................................................................................... 7
3.3 Genusteori ...................................................................................................... 8
4. TIDIGARE FORSKNING ................................................................................... 9
4.1 Ungdomars utsatthet ...................................................................................... 9
4.2 Betydelsen av kriminogena miljöer ............................................................. 10
4.3 Aspekter av genus ........................................................................................ 11
5. METOD & MATERIAL ................................................................................... 13
5.1 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt ............................................................... 13
5.2 Material ........................................................................................................ 13
5.3 Urval ............................................................................................................ 14
5.4 Definitioner & variabler............................................................................... 14
5.5 Tillvägagångssätt vid analys & resultatredovisning .................................... 17
5.6 Metodologiska överväganden ...................................................................... 19
5.7 Etiska överväganden .................................................................................... 19
6. RESULTAT ....................................................................................................... 20
6.1 Beskrivande statistik .................................................................................... 20
6.2 Bivariata analyser ........................................................................................ 22
6.3 Logistisk regressionsanalys ......................................................................... 24
7. DISKUSSION .................................................................................................... 26
7.1 Utsatthet för våld ......................................................................................... 26
7.2 Utsatthet för stöld......................................................................................... 28
7.3 Framtida forskning ....................................................................................... 29
7.4 Slutsats ......................................................................................................... 30
8. REFERENSER .................................................................................................. 31
9. BILAGA ............................................................................................................ 37
1. INLEDNING
Många ungdomar begår ett eller flera brott under sin tonårstid (Brå, 2013:3;
Sampson & Laub, 2003; Socialstyrelsen, 2013). Kriminalitet i ungdomen är i sin
tur en riskfaktor för framtida problembeteenden och andra negativa välfärdsutfall
som rör exempelvis försörjning och hälsa (a.a.). Detta har gjort att
ungdomsbrottsligheten har blivit ett etablerat forskningsområde. Förutom att
själva begå brott uppger många ungdomar att de även har blivit utsatta för brott.
Faktum är att ungdomar rapporterar en högre utsatthet för brott än den övriga
delen av befolkningen (NTU, 2015:1; Brå, 2013:3). Konsekvenserna av barn och
ungdomars utsatthet varierar beroende på brottstyp och omständigheter. I värsta
fall riskerar utsattheten dock att bidra till psykisk ohälsa, självskadebeteende,
försämrade skolresultat, missbruk och/eller egen kriminalitet (Socialstyrelsen,
2013; Tiby, 2013). Forskning visar att erfarenheter av att vara både förövare och
brottsoffer ofta överlappar i en så kallad rollblandning (Hansen Löfstrand, 2013;
Tiby, 2013). Detta sägs även vara ett särskilt utbrett fenomen bland ungdomar
(Chang, Chen & Brownson, 2003; Wikström & Butterworth, 2006).
Ungdomsbrottsligheten drabbar i och med detta ofta andra ungdomar (Estrada &
Granath, 2008).
Trots att många ungdomar blir utsatta för brott bygger de flesta studier på vuxnas
upplevelser av utsatthet (Ivert & Mellgren, 2014a). Detta är problematiskt då
samhället har ett ansvar att verka för att barn och ungdomar får en trygg uppväxt1.
Detta visar emellertid på relevansen av fler undersökningar som specifikt berör
ungdomars utsatthet. Det är rimligtvis en rad faktorer i ungdomars sociala miljö
som bidrar till att de är mer utsatta än majoritetsbefolkningen. Ungdomar har ett
annorlunda rörelsemönster än vuxna och tenderar även att spendera mer tid
utomhus (Ivert & Mellgren, 2014a). Den sociala miljön skiljer sig även åt mellan
olika ungdomar. Pojkar tenderar exempelvis att begå fler brott och har ofta vad
som beskrivs som en mer riskfylld livsstil (Brå 2013:3; Wikström & Butterworth,
2006).
Även om många av de kriminologiska teorierna syftar till att förklara ungdomars
brottslighet skulle dessa även kunna vara relevanta för att förklara viktimisering
bland ungdomar. Situationell handlingsteori (SAT) uppmärksammar vad som
kallas kriminogena miljöer. Enligt teorin har dessa miljöer en lägre grad av
formell och informell kontroll vilket leder till en högre brottslighet i förhållande
till andra områden (Wikström, Oberwittler, Trieber, Hardie, 2012; Wikström,
2009). Teorin om sociala band betonar i sin tur betydelsen av den informella
sociala kontrollen från föräldrarna som en viktig brottsavhållande faktor (Hirschi,
2002). Även genusteori är relevant för att uppmärksamma och förstå skillnader
mellan pojkar och flickors sociala miljö. Med utgångspunkt i detta kommer
följande studie att undersöka ungdomars utsatthet för våld och stöld i förhållande
till olika faktorer i den sociala miljön. Detta kommer att ske genom kvantitativa
analyser av enkäter från forskningsprojektet Malmöbarn (MINDS) som totalt
omfattar 525 ungdomar födda 1995 och bosatta i Malmö. Sammantaget ligger
uppsatsens kriminologiska relevans i att övergripande utforska aspekter av flera
teoretiska perspektiv, som kan antas samvariera med utsatthet.
1
Exempelvis enligt 1 § i kapitel 5, socialtjänstlagen (SoL 2001:453).
2
1.1 Syfte och frågeställningar
Studiens övergripande syfte är att studera sambandet mellan utsatthet för brott
(våld och stöld) och exponering för kriminogena miljöer bland ungdomar. Vidare
syftar studien till att undersöka hur detta samband påverkas av informell kontroll
från föräldrarna samt ungdomarnas kön2. Följande frågor är relevanta:



Finns det ett samband mellan att tillbringa tid i kriminogena miljöer och
att ha utsatts för våld eller stöld?
Påverkas ett eventuellt samband mellan kriminogen exponering och
utsatthet, av föräldrakontroll?
Finns det ett samband mellan kön och utsatthet?
2. BAKGRUND
Här följer en övergripande beskrivning av ämnet som syftar till att redogöra för
bakgrunden och beskriva problembilden.
2.1 Offerundersökningar
Ett av kriminalpolitikens centrala mål, förutom att minska brottsligheten, är att
även minska människors utsatthet (Andersson & Nilsson, 2009). I ett
internationellt perspektiv har Sverige skapat goda möjligheter att statistiskt
kartlägga befolkningens utsatthet och dess tendenser över tid (Socialstyrelsen,
2013). På uppdrag av regeringen genomför brottsförebyggande rådet (Brå), sedan
år 2006, årligen en nationell trygghetsundersökning (NTU). Där får ett
slumpmässigt urval av befolkningen beskriva sin eventuella utsatthet för brott
(Brå 2015:1). Sedan år 1978 finns även Undersökningar av levnadsförhållanden
(ULF), där statistiska centralbyrån (SCB) bland annat kartlägger medborgarnas
självrapporterade utsatthet och oro för brott (Socialstyrelsen, 2013). Ytterligare ett
exempel är nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) och deras omfattande studie
Våld och hälsa - En befolkningsundersökning om kvinnors och mäns
våldsutsatthet samt kopplingen till hälsa (NCK 2014:1). I kombination med
kriminalstatistiken och annan statistik3, kan samhällsforskare i och med detta testa
teorier om brottslighet- och utsatthet på aggregerad nivå. En annan positiv aspekt
med offerundersökningar är att människor själva får rapportera sin utsatthet,
istället för att detta enbart sker inom ramen för staten och rättsväsendet4 (Van Dijk
& Alvazzi del Frate, 2004). En brist med ovan nämnda offerundersökningar är
dock att barn och ungdomars utsatthet exkluderas, då personer under 16 år inte är
en del av urvalet (Socialstyrelsen, 2013). Det är ofta mer komplicerat för forskare
att undersöka ungas utsatthet. Detta beror delvis på att det är svårare att få
etiktillstånd samt att det ställs krav på att samtycke ska inhämtas från
vårdnadshavare (Vetenskapsrådet, 2013).
En problematisering av variabeln ”kön” går att finna under avsnitt 5.4.4.
Sjukvårdsstatistik, dödsorsaksstatistik eller olika register från exempelvis försäkringsbolag
(Sarnecki, 2014).
4
Dock är detta även en metod som är förknippad med en rad begränsningar. Detta berörs och
problematiseras vidare under metoddelen, se avsnitt 5.6.
2
3
3
2.2 Viktimologi & brottsofferrörelsens framväxt
Viktimologi är det vetenskapliga studiet av brottsoffer, gärningspersoner och
samhället (Heber, Tiby & Wikman, 2013; Mellgren, Tiby & Torstensson
Levander, 2014). Viktimologi syftar till att synliggöra utsatthetens orsaker och
konsekvenser för olika befolkningsgrupper (a.a.). Det kan beskrivas som en
tvärvetenskaplig disciplin då den drar fördelar från en rad kunskapsområden,
såsom sociologi, juridik, psykologi, statsvetenskap och läkarvetenskap (Karmen,
2013). Viktimologi beskrivs dock i huvudsak som en delvetenskap som tillhör det
kriminologiska vetenskapsfältet (Fattah, 2000; Karmen, 2013). Det var först efter
andra världskriget som det kom att dyka upp artiklar och böcker inom ämnet,
vilket gör viktimologin till en ung disciplin (a.a.). Kriminologi var således länge
gärningsmannainriktad5 (Howitt, 2012). Under 1960 och 1970 talen kom dock
brottsofferfrågan successivt att även göra politisk och kulturell ”karriär” i en rad
västerländska länder (Andersson & Nilsson, 2009; Karmen, 2013; Tham, 2000).
Samhällsforskare beskriver brottsoffrets uppkomst och utveckling delvis som ett
resultat av en mer omfattande civilisationsprocess som betonat mänskliga
rättigheter (a.a.). Brottsofferperspektivet har således delvis bidragit till en positiv
samhällsutveckling och goda reformer6.
Samtidigt uppmärksammar flera samhällsforskare att brottsofferdiskursen delvis
har formats till en falsk dikotomi, där den skyldiga gärningspersonen ofta ställs i
kontrast till en homogen grupp av brottsoffer (Karmen, 2013; Rypi, 2013; Tham,
2011). Niemi (2011) menar att detta är en skadlig utveckling då medelklassen har
betydligt lättare att identifiera sig med dem som kriminologiprofessorn Nils
Christie (2001) beskriver som ideala offer, nämligen de som är svaga och
oskyldiga, men samtidigt ”duktiga medmänniskor”. Detta kan bidra till att
brottsoffer som inte faller inom ramen för denna normativa uppdelning kan ses
som ”dåliga offer” och ha svårare att hävda sin offerstatus (Heber, 2013). För att
motverka dualistiska brottsofferkonstruktioner kan det i och med detta ses som
nödvändigt att fortsätta belysa människors utsatthet utifrån empiriskt underlag
(Karmen, 2013).
2.3 Malmö
Enligt NTU är andelen i befolkningen som utsätts för brott mellan 10 och 100
procent högre i de tre storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö, beroende på
brottstyp7 (Brå, 2012). Malmö ligger i samma undersökning i topp vad gäller
utsattheten för både vålds- och egendomsbrott. I Malmö anmäls dessutom flesta
antal brott mot barn, jämfört med de övriga storstäderna (a.a.). Utöver detta har
media, framförallt under 2000-talet, allt mer kommit att etablera en bild av ett
kriminellt belastat och problemfyllt Malmö (Ivert & Mellgren, 2014a). Malmö har
i vissa situationer kallats för ”Sveriges Chicago”, efter den Amerikanska staden
som varit ”gangsterstämplad” sedan 1920-talet (a.a.). Vidare har Malmö, likt
många andra städer, gått mot att bli en allt mer segregerad stad. Detta har delvis
kommit som ett resultat av ökade inkomstskillnader och en allt mer
marknadsanpassad bostadspolitik (Malmö stad, 2013). Det finns således stora
5
Här är ordvalet gärningsman relevant då manliga förövare historiskt har varit normen
(Messerschmidt, 1993). Idag används dock allt oftare den mer könsneutrala benämningen
gärningsperson (se exempelvis Brå, 2014).
6
I Sverige inrättades sedermera brottsoffermyndigheten år 1994. De har sedan dess en
brottsofferfond som finansierar brottsofferrelaterad forskning (Brottsoffermyndigheten, 2015).
7
År 2013 uppgav exempelvis 1,1 procent av befolkning som bodde i en storstadsregion att de
utsatts för personrån (Brå, 2015:1). Samma siffra i mindre stad/landsbyggd var 0,3–0,7 %. (a.a.).
4
skillnader i hälsa och livsvillkor mellan olika områden i Malmö. Totalt lever vart
tredje barn i Malmö i ekonomisk utsatthet under hela, eller delar av sin
uppväxttid8. Dessa ojämlikheter riskerar i sin tur att bidra till marginalisering och
kriminalitet (a.a.).
2.4 Genus & brott
Genus kan sammanfattningsvis beskrivas som den kulturellt- och socialt skapade
tolkningen av de biologiska skillnaderna mellan män och kvinnor (Gothlin, 1999;
Hirdman, 1988). Genusbegreppet används för att synliggöra hur samhällslivets
institutioner och praktiker är ordnade utifrån kategorierna kvinna/man och hur
dessa kategorier i sin tur tillskrivs olika uppgifter och positioner (a.a.).
Genusforskning kan i sin tur ses som ett samlingsnamn för den forskning som
anlägger ett genusteoretiskt perspektiv genom att analysera och problematisera
hur betydelsen av kön konstrueras, förmedlas och struktureras i vardagens olika
kontexter (Lander, Pettersson & Tiby, 2003). Under de senaste årtiondena har den
genusteoretiska begreppsanvändningen kommit att integreras i en rad olika
forskningsfält såsom sociologi, historia, sexualitetsforskning och kriminologi
(Lander m.fl, 2003; Lander, Ravn, Jon, 2014).
Kriminologin är en vetenskap som inledningsvis, likt många andra, utformats av
män för män (Messerschmidt, 1993;Lilly, Cullen & Ball, 2011). Under den andra
vågens feministiska rörelse på 1960- 70-talet, började dock allt fler att successivt
kritisera kriminologins genusblindhet (a.a.). Exempelvis kritiserades
upphovsmannen till teorin om sociala band, Travis Hirschi, då han helt
exkluderade flickor i sin analys av ungdomars självrapporterade brottslighet
(Hirschi, 2002; Messerschmidt, 1993). Att flickor exkluderades sågs av kritikerna
som särskilt anmärkningsvärt då Hirschi, enligt egen utsago, ville fokusera på
konforma individer snarare än avvikande (a.a.). De förklaringsmodeller som
fokuserat på pojkars brottslighet har dock även kritiserats för att de sällan
problematiserat socialisationen av pojkar eller lyft fram de normer och attribut
som är kopplade till ”manlighet” (Messerschmidt, 1993). I feminismens spår har
även ett maskulinitetsperspektiv vuxit fram och bidragit till analyser av hur
manligt genus uttrycks i vardagen (Lundgren, Pettersson & Tiby, 2003). Det
feministiska kunskapsbidraget till kriminologin har sedermera även kommit att
inkludera vad som kallats en intersektionell maktanalys. I sin forskning om
hatbrott uppmärksammar exempelvis kriminologiprofessor Eva Tiby hur olika
identiteter såsom kön, etnicitet, sexualitet, ålder och funktionalitet, samverkar
intersektionellt (Tiby, 2010, 2013).
3. TEORI
Den huvudsakliga riktningen i denna uppsats är deduktiv då teori och tidigare
forskning ligger till grund för de samband som ska undersökas (Bryman 2011;
Sohlberg & Sohlberg, 2009). I följande avsnitt kommer de teoretiska perspektiven
med tillhörande begrepp att redovisas och relateras till studiens syfte.
8
Detta baseras på Rädda Barnens mätning av barn som: ”[…] lever i hushåll med antingen låg
inkomststandard eller förekomst av försörjningsstöd […]” (Malmö stad, 2013 s.57).
5
3.1 Situationell handlingsteori - SAT
”Situational action theory” är en generell teori som definierar brottslighet som:
”[...] acts that break moral rules of conduct stated in law” [min kursivering]
(Wikström m.fl, 2012 s. 11). Teorin utvecklades9 av kriminologiprofessorn PerOlof H. Wikström i syfte att överbrygga de brister som han tidigare identifierat
inom den kriminologiska teoribildningen (Wikström, 2009; Wikström m.fl, 2012).
Wikström menade att kriminologin misslyckats med att integrera de individuella
och situationella egenskaperna. För att kunna förklara varför en människa begår
ett brott är det nödvändigt att integrera personorienterade handlingsprocesser hos
individen med den sociala och situationella miljökontexten. Teorier som utesluter
någon utav dessa aspekter kommer enligt Wikström att brista i sin
förklaringsförmåga (a.a.).
SAT har som utgångspunkt att människor är skilda individer med egna
erfarenheter och moralregler (Wikström m.fl, 2012). Utöver detta befinner sig
människor även i olika situationer och miljökontexter, som i sin tur rymmer
varierande normer och moralregler. Dessa kan tillåta eller avfärda olika typer av
beteenden. Hur personen i fråga uppfattar sin omgivning och sina
handlingsalternativ, det som Wikström kallar ”the perception-choice process”, är
avgörande för om en person kommer att begå en viss handling eller inte (a.a.). När
moralen hos personen stämmer överens med den moral som ryms i den rådande
miljökontexten kommer dennes handlingar att ske ”habitual”/vanemässigt, oavsett
om det är kriminella handlingar eller inte (a.a.). När personens moral inte stämmer
överens med den moral som ryms i i miljökontexten måste dock en ”rational
deliberation”/överläggning ske före handlingen. I det här stadiet visar människor
prov på sin”agency”, närmare bestämt: ”[...]they exercize ”free will” within the
constraints of perceived action alternatives” (Wikström m.fl, 2012 s. 20). Om
personens egen moral inte uppmuntrar en viss handling, men miljökontexten
däremot gör det, är det personens egen förmåga till självkontroll10 som avgör om
handlingen sker eller inte. Om personens moral uppmuntrar ett visst beteende,
men miljökontexten inte gör det, är det istället graden av yttre
”controls”/avskräckning som avgör om handlingen sker eller inte (a.a.).
3.1.1 Tillämpning av SAT
Enligt SAT kommer brottsliga handlingar således att ske när individens egen
”crime propensity”/brottsbenägenhet interagerar med ”criminogenic
exposure”/kriminogen exponering (Wikström m.fl, 2012). För att en
brottsbenägenhet hos individen ska leda till faktisk brottslighet krävs således en
”criminogenic setting”/kriminogen miljö (a.a.). Det är moralkontexten som avgör
om en miljö är kriminogen eller inte (Wikström, 2009). Detta påverkas i sin tur
även av individerna som vistas på platsen, exempelvis om individen har en
umgängeskrets med prokriminella attityder (a.a.). Det påverkas också av graden
av kollektiv styrka som finns i området, det vill säga graden av social
sammanhållning, tillsyn och social kontroll (Sampson, 2006; Wikström, 2009).
Grundtanken med Wikströms resonemang är således att människors exponering
för kriminogena miljöer beror på vilka platser de spenderar tid på (graden av
formell och informell kontroll) samt med vilka de spenderar tiden (vänners moral)
(Wikström, 2009). Utifrån ett sådant resonemang torde även en exponering av
9
Wikström (2009) påpekar att teorin, i skrivande stund, fortfarande är under utveckling.
Wikström definierar självkontroll som:” [...] an (inner-to-outer) process by which a person
succeeds in adhering to a personal moral rule when in conflict with the moral norm of the setting”
(Wikström m.fl, 2012 s. 26).
10
6
kriminogena miljöer i en högre utsträckning leda till utsatthet för vissa typer av
brott. Denna tankegång ligger således till grund för uppsatsens teoretiska analys.
3.2 Sociala bandteorin
Teorin om sociala band introducerades år 1969 av amerikanen Travis Hirschi, i
boken ”Causes of delinquency” (Hirschi, 2002). Sedan dess hör teorin till de mest
etablerade delarna av den kriminologiska lärosatsen. I sin sociologiska teori
fokuserar Hirschi i huvudsak på varför människor oftast väljer att inte begå brott
(a.a.). Han inspirerades av sociologen Émile Durkheims verk, men även av 1600tals filosofen Thomas Hobbes, som ställde den berömda frågan: ”Why do men
obey the rules of society?” (Hirschi, 2002 s.10; Hobbes, 2006 s.195). Denna
tankegång hade således länge varit utmärkande för den klassiska kontrollteorin.
Trots detta var Hirschis teori om sociala band delvis kontroversiell när den kom.
Detta berodde på att den utmanade de teorier som vid denna tidpunkt dominerade
kriminologin, exempelvis strainteorin och differentella associationer (Merton,
1938; Sutherland, Cressey & Luckenbill, 1992). De utgick ifrån att människan i
grunden är en social varelse som i sin tur kräver motiv i form av sociala
svårigheter eller inlärning för att begå brott (a.a.). I kontrast till detta menade
Hirschi att människan istället behöver faktorer som ”kontrollerar” beteendet då:
”[…]deviance is given in human nature” [min kursivering] (Hirschi, 2002 s. 225).
Grunden i Hirshis teori om sociala band är att: ”[...]delinquent acts result when
an individual´s bond to society is weak or broken” [min kursivering] (Hirschi,
2002 s. 16). De sociala banden klassifiseras och beskrivs av Hirschi genom fyra
element som var och en har betydelse för att individen ska avstå från kriminalitet.
Attachment, commitment, involvement och belief (a.a.). Den förstnämnda åsyftar
betydelsen av den anknytning som individen har exempelvis till föräldrar och
kamrater, men även till samhällets institutioner. Genom anknytningen till dessa
internaliserar individen normer och värderingar som skapar en moral som är
brottsavhållande. Om dessa anknytningar försvagas försvinner också, enligt
Hirschi, den moral som hindrar individen från att begå brott (a.a.). Det andra
elementet avser i stort betydelsen av de konforma åtaganden som en individ har i
form av relationer, arbete eller andra uppdrag. Brottslighet riskerar att göra så att
individen förlorar allt det som har investerats i detta, vilket ger en
brottsavhållande effekt. Det andra elementet är i sin tur nära besläktat med det
tredje, som handlar om betydelsen av delaktighet i utbildning, arbete eller
fritidsintressen. Avslutningsvis belyser det fjärde elementet betydelsen av att
individen har en tilltro till samhällsordningen och dess institutioner och
lagstiftning (Hirschi, 2002).
3.2.1 Tillämpning av sociala band
I denna studie kommer elementet anknytning att undersökas i relation till
ungdomars utsatthet för stöld och våld. När det kommer till anknytningen lägger
Hirschi särskild vikt vid föräldrarnas betydelse. I tonåren kan anknytningen till
föräldrarna utmanas och om den försvagas ökar risken för brottslighet (Hirschi,
2002). Anknytningen till föräldrarna innefattar, enligt Hirschi, flera olika delar.
Den direkta formen av kontroll, som utövas när föräldrarna är närvarande, är av
begränsad betydelse. Det centrala är istället om föräldrarna är psykologiskt
närvarande. Om det finns en bra kommunikation mellan förälder och barn ger
detta en brottsavhållande effekt då den unga inte vill göra sina föräldrar besvikna
(a.a.). När Hirschi ville undersöka föräldrakontroll, i relation till pojkars
självrapporterade ungdomsbrottslighet, använde han sig av frågan: ”Does your
7
mother (father) know where you are when you are away from home?” (Hirschi,
2002 s. 100). Hirschi menar fortsättningsvis att en stark föräldrarelation gör att
ungdomar spenderar mer tid tillsammans med sina föräldrar, vilket i sig leder till
mindre exponering för kriminogena miljöer (a.a.). I relation till denna uppsats är
det i och med detta relevant att kontrollera för om ett eventuellt samband mellan
exponering och utsatthet delvis kan förklaras av en låg föräldrakontroll.
3.3 Genusteori
Handlings- och rörelsemönster hos flickor påverkas, enligt en genusteoretisk
analys, av sociala och kulturella föreställningar om vad som är ett
eftersträvansvärt beteende i en viss kontext (Lander, 2003). I Butlers
genusteoretiska resonemang beskrivs detta som en normativ feminitet (Butler,
1999). På ett liknande sätt förväntas män reproducera vad som kan beskrivas som
en normativ maskulinitet, vilket bygger på förväntningar kring hur en man bör
agera i olika situationer (Lundgren m.fl, 2003; Pettersson & Carlsson, 2014).
Kroppen blir i och med detta delvis genusbestämmande och människan förväntas
manifestera sitt genus i enlighet med sitt kön11. Butler skriver:”Gender appears in
this or that form, and then a normative judgement is made about those
appearances and on the basis of what appears” [min kursivering] (Butler, 1999 s.
xxi). Pettersson (2003) synliggör fortsättniningsvis det binära könssystemet
genom att lyfta fram en rad begrep som traditionellt har associerats med maskulint
respektive feminimt12. Det feminina associeras med begrepp som ”underordnad”,
”passiv”, och svag”, medan det maskulina i kontrast associeras med
”överordnad”, ”aktiv” och ”stark” (a.a.).
Många forskare som anlägger ett genusperspektiv uppmärksammar dock att det
finns en rad olika normativa feminiteter och maskuliniteter (Pettersson, 2003;
Lander, 2003; Messerschmidt, 1993). Dessa skiljer sig fortsättningsvis beroende
på ålder, kultur, etnicitet eller social position (a.a.). Lundgren m.fl (2003)
beskriver det exempelvis som att det går att urskilja kontextuella maskuliniteter.
Med detta i åtanke går det dock att finna kollektiva dimensioner i den normativa
feminiteten och den normativa maskuliniteten. Relaterat till viktimologin
uppmärksammar exempelvis Christie (2001) att den idealiska förövaren, ofta
oproblematiskt, framställs som en man. Det idealiska offret (som lättast får
legitim status) framställs i sin tur ofta som en kvinna (a.a.). Då kön är den variabel
som starkast förutsäger brottslighet, även ”cross-culturally”, kan dessa stereotyper
ligga nära till hands (Messerschmidt, 1993). Samtidigt är det problematiskt att
okritiskt fortsätta att befästa dessa bilder, då det kan bidra till att vissa typer av
förövare- eller offerkategorier osynliggörs.
3.3.1 Tillämpning av genus
Det råder ingen fullständig konsensus kring hur genus ska användas, då det är ett
begrepp som ständigt diskuteras och omformuleras (Gothlin, 1999). Det finns
delvis skilda ideologiska, teoretiska och metodologiska tillvägagångssätt genom
vilka dessa begrepp appliceras (Lander, m.fl, 2003).
11
Det bör dock poängteras att Butler inte nödvändigtvis menade att kön bestämmer genus utan att
det finns fler genus än i den binära könsuppdelningen man/kvinna (Butler, 1990).
12
Pettersson skriver: ”[...] utgörs av min tolkning av hur Yvonne Hirdman (2001), Robert Connell
(1995), James Messerschmidt (1993) samt Philip Lalander och Thomas Johansson (2002)
resonerar kring maskulint/män och feminimt/kvinnor” (Pettersson, 2003 s. 142).
8
Genusteorin utgår dock i grunden ifrån att kunskap är socialt konstruerat, vilket
gör att den i huvudsak förknippas med kvalitativa forskningsmetoder (Djurfeldt,
Larsson & Stjärnhagen 2010; Lander, 2003). Den här uppsatsen har dock en
kvantitativ ansats och bygger på teorier om orsaksförhållanden13. Syftet med att
integrera ett genusperspektiv i denna uppsats bottnar dock inte i att fastställa
någon eventuell kausalitet mellan genuspositioner och utsatthet. Istället är syftet
att kvalitativt utforska eventuella ”symtom” av genus i respondenternas svar.
Genusteoretiska resonemang bygger på antaganden om strukturer vilket gör att det
kan ses som relevant att undersöka om genusteoretiska föreställningar om
utsatthet eventuellt kan urskiljas eller ifrågasättas i statistiken (Pettersson, 2003).
4. TIDIGARE FORSKNING
I förhållande till ämnet kommer nu relevanta empiriska studier att lyftas fram.
4.1 Ungdomars utsatthet
År 1995 initierade Kriminologiska institutionen, vid Stockholms universitet, en
nationell skolundersökning. Ett riksrepresentativt urval av elever i årskurs nio fick
anonymt svara på enkätfrågor om egen brottslighet, andra problembeteenden,
samt utsatthet för stöld, hotelser och våld (Brå, 2013:3). Sedan år 2001 är det Brå
som genomför den nationella skolundersökningen vart tredje år. Omkring 45
procent av samtliga niondeklassare har över tid uppgett att de utsatts för antingen
stöld, hot eller våld (a.a.). Detta indikerar att ungdomar är mer utsatta än
majoritetsbefolkningen (17-79 år) där 22 procent uppger att de har utsatts för
någon av de tio brottstyperna14(Brå, 2015:1). Utsattheten för stöld har minskat
något bland niondeklassarna, från att ha legat omkring 30 procent, till att närma
sig 26 procent år 2011 (Brå, 2013:3). Utsattheten för stöld tenderar att vara
relativt jämt fördelad mellan könen, medan utsattheten för fysiskt våld skiljer sig
något (Brå, 2013:3). Utifrån undersökningen år 2011 uppger exempelvis 5 procent
av pojkarna, respektive 4 procent av flickorna, att de utsatts för grovt våld. Vad
gäller det lindrigare våldet uppger 14 procent av flickorna samt 19 procent av
pojkarna att de blivit utsatta det senaste året. Totalt 22,5 procent uppger samma år
att de utsatts för någon form av våld eller hot (a.a.).
Vissa bakgrundsfaktorer hos niondeklassarna är förknippade med en ökad
utsatthet för brott (Brå, 2013:3). Det gäller: modern har inte arbete, fadern har inte
arbete, bor i lägenhet, invandrarbakgrund, samt splittrad familj (a.a.). Totalt är
utsattheten för stöld- och våldsbrott, speciellt våldsbrott, markant högre bland de
niondeklassare som uppger 3-5 av dessa bakgrundsfaktorer (a.a.). Trots en hög
svarsfrekvensen är det värt att nämna att det externa bortfallet kan ha en högre
brottsbelastning och utsatthet, än de elever som deltagit (Andersson, 2011; Ring,
2013). Det kan även finnas ett internt bortfall då vissa ungdomarna som deltar i
undersökningen kan rapportera delvis missvisande svar15 (a.a.).
13
För en mer utförlig beskrivning av vetenskapsteoretisk utgångspunkt, se avsnitt 5.1.
Det gäller misshandel, hot, sexualbrott, personrån, bedrägerier, trakasserier, bostadsinbrott,
bilstöld, stöld ur eller från fordon och cykelstöld (Brå, 2015:1). Det bör tilläggas att andelen som i
NTU rapporterar att de blivit utsatta för brott har minskat successivt från 26 procent 2005 till 22
procent 2012 (a.a.).
15
För en vidare problematisering av offerundersökningar som metod, se avsnitt 5.6.
14
9
Skolundersökningen är dock en utav de värdefulla undersökningar som resulterat i
att samhällsforskare har kunnat fastställa ett flertal faktorer som ökar risken för att
ungdomar ska begå brott. Ring (2013) har exempelvis genomfört analyser av
materialet från år 2005 och 2011. Resultatet visar sammantaget att en rad faktorer
har kopplingar till brottsligt beteende bland ungdomar. Bakgrundsfaktorerna som
nämndes ovan återkommer även här, men även sådant som spänningssökande
beteende, brottsliga kamrater och medelbetyg har betydelse. Intressant i relation
till denna uppsats är att teorin om sociala band får starkt stöd. I vilken
utsträckning föräldrarna har insyn i sina barns daliga aktiviteter, framstår som en
betydande faktor (a.a.).
4.2 Betydelsen av kriminogena miljöer
Med SAT som utgångspunkt valde Wikström (2009) att undersöka betydelsen av
brottsbenägenhet och kriminogen exponering i relation till ungdomars egen
brottslighet. Analysen baserades i huvudsak på data ifrån den longitudinella,
brittiska studien ”Peterborough Adolescent and Young Adult Development
Study” (PADS+). Urvalet bestod av slumpmässigt utvalda 11 åringar som ingick i
en kohort bosatta i Peterborough med omnejd år 2003 (Wikström, 2009). PADS+
består av material från flera olika datainsamlingsmetoder såsom intervjuer,
frågeformulär och så kallade ”space-time-budgets” (STB). STB är en form av
tidsgeografi. Under en fyradagars period varje år har respondenterna fyllt i, timma
för timma, vart de har spenderat sin tid (geografisk position), på vilken plats, med
vem och vad de har gjort (exempelvis om de haft tillsyn från någon vuxen) (a.a.).
Kriminogen exponering mättes sedan utifrån tiden som spenderats på kriminogena
platser, samt genom enkätfrågor som rörde förekomsten av ”brottsliga kamrater”
(a.a.). Wikström uppmärksammar att detta inte är ett felfritt mått på kriminogen
exponering. Enkätmaterialet synliggör dessutom inte heller om den kriminella
handlingen har skett i direkt anslutning till att den brottsbenägna personen har
interagerat med den kriminogena miljön, vilket är premissen för teorin (Wikström,
2009). Med detta i åtanke konstaterar dock Wikström att brottsbenägenhet och
kriminogen exponering korrelerar signifikant med egen brottslighet (a.a.). Detta
bekräftas också i senare studier (Wikström m.fl, 2012).
Utifrån PADS+ har Wikström fortsättningsvis även kunnat definiera vad som
tycks vara de mest kriminogena urbana miljöerna. Det rör sig om: ”(1) areas with
concentration of commercial and entertainment settings, and (2) residential areas
with poor collective efficacy” [min kursivering] (Wikström m.fl, 2012 s. 206).
Han menar att det i dessa områden finns fler brottstillfällen och en lägre kontroll.
Detta skapar skapar i sin tur en moralkontext som ökar risken för brott. Det bör
nämnas att Wikström uppmärksammar betydelsen av socioekonomiska faktorer,
exempelvis i relation till bostadsområden. Områden som har en högre arbetslöshet
och en lägre utbildningsnivå tenderar att ha en lägre grad av kollektiv styrka,
vilket visar sig i brottslighetens fördelning på strukturell nivå (Wikström m.fl,
2012). När det kommer till att bedöma olika platser som mer eller mindre
kriminogena menar Wikström fortsättningsvis även att det är nödvändigt ta
hänsyn till tidsaspekten. STB från PADS+ pekar exempelvis på att en fjärdedel av
alla brott har skett i relation till en skol- eller hemaktivitet. Föga förvånande
spenderade ungdomarna dock hela 31 procent av sin vakna tid i skolan, till
skillnad från ca 12 procent, som spenderats med vänner. När tidsaspekten
kontrollerades för (brott/1,000 timma), var således tiden som spenderats med
vänner, betydligt mer kriminogen än tiden som spenderades i skolan (0,2 jämfört
med 3,7) (a.a.).
10
I sammanhanget kan det ses som relevant att även kort beröra en viktimologisk
studie, av Maimon och Browning (2012). Trots att de i huvudsak har en annan
teoretisk utgångspunkt16 betonar de, likt Wikström, betydelsen av situationella
faktorer och kollektiv styrka. Maimon och Browning undersökte dock ungdomars
utsatthet för våld. Hypotesen var att om ungdomars ostrukturerade socialisering
med vänner ökar, ökar sannolikheten att de utsätts för våld i sitt grannskap
(Maimon & Browning, 2012). Hypotesen var dock att denna effekt skulle
påverkas av om vännerna var ”konventionella” eller inte, samt hur den sociala
kontexten såg ut i grannskapet (a.a.). För att kunna testa denna hypotes använde
de sig av data från den longitudinella kohortstudien “Project on Human
Development in Chicago Neighbourhoods” (PHDCN-LCS). För att mäta
ostrukturerad socialisering med vänner konstruerades ett index utifrån frågor som
berörde respondenternas aktiviteter med vänner efter skoltid17.
Sammanfattningsvis visade resultatet att det finns ett samband mellan
ostrukturerad socialisering med vänner och utsatthet för våld (a.a.). Detta
samband existerade oberoende av utifall vännerna hade prokriminella attityder
eller inte. Detta samband gällde dock enbart i bostadsområden med låg grad av
kollektiv styrka (sociala sammanhållning, formell och informell kontroll) (a.a.).
Resultat går således i linje med en rad kriminologiska studier som visar att
ostrukturerad socialisering på offentliga platser, i frånvaro av formell eller
informell kontroll, korrelerar med brottslighet18.
Komplexiteten ökar som bekant när det kommer till att applicera den här typen av
resultat i en annan kontext. Malmö skiljer sig rimligtvis på en mängd områden, i
förhållande till Peterborough eller Chicago. Även ”Malmö områdesundersökning
2012” pekar dock på att den kollektiva styrkan är lägre i centrumområden, samt i
bostadsområden som har en högre problemnivå (Ivert, Chrysoulakis, Kronkvist &
Torstensson Levander, 2013).
4.3 Aspekter av genus
Sociologen Burcar blev intresserad av att det dominerande maskulinitetsidealet i
teorin tycktes oförenligt med att anamma rollen som brottsoffer (Burcar, 2014).
Maskulinitetsidealet i västvärlden tycktes enligt Burcar vara starkt associerat med
styrka och kontroll, medan offerrollen ofta förknippats med passivitet och
svaghet. Utifrån denna teoretiska utgångspunkt valde således Burcar att i samband
med sin doktorsavhandling genomföra kvalitativa intervjuer med 21 män, i
huvudsak mellan 17 och 24 år, om deras upplevelse av att utsättas för våld (a.a.).
Syftet var att undersöka hur de själva beskrev sin utsatthet i förhållande till sin
maskulinitetsposition. Analysen visade att männen tenderade att justera
brottsofferskapet så att det skulle passa ihop med maskulinitetsnormen. I sina
berättelser beskrev de exempelvis ofta sig själva som starka, orädda eller i
huvudsak kapabla att möta en eventuell utmaning. Vidare menar Burcar att
männen var noga med att beskriva en temporär offerstatus, genom att referera till
16
Kollektiv styrka och rutinaktivitetsteorin (Browning & Maimon, 2012; Cohen & Felson, 1979;
Sampson, 2006)
17
Bostadsområdets sociala kontext och kollektiva styrka mättes med hjälp av demografiska- och
sociala makro-faktorer, samt med hjälp av frågor där respondentera fått uppge graden av social
sammanhållning och informell kontroll i stadsdelen (Maimon & Browning, 2012). Det bör dock
poängteras att en mängd oberoende variabler inkluderades i analysen.
18
Se exempelvis Osgood, Wilson, O´Malley, Bachman och Johnston (1996) samt Osgood och
Andersson (2004).
11
hur andra reagerat på deras skada i situationen eller genom att tala om eventuell
kontakt med polis eller sjukvård (Burcar, 2014). Burcar sammanfattar: “Balancing
this against narratives about meeting a challange or explaining non-action, they
appear as both masculine and victim-worthy” [min kursivering] (Burcar, 2014 s.
122).
Pettersson och Karlsson (2003:2) genomförde fokusgruppsintervjuer med
ungdomar i 15-16 års ålder om genus och våld. Här framkom att ungdomarna ofta
räknade med att pojkar som utsatts för våld skulle ge igen. Detta gjorde i sin tur
att pojkarna sällan tillskrevs en offerstatus. Pojkarna var även noga med att inte
visa sig svaga. Pettersson och Karlsson relaterar detta till att män över lag tenderar
att underrapportera sin utsatthet (a.a.). Samtidigt uppmärksammar de även att
flickor som utsatts för våld inte heller alltid ses som offer. Våld mellan flickor
beskrevs exempelvis som mindre allvarligt. Det krävs i regel en polarisering
mellan offer och gärningsperson för att den utsatta ska få en legitim offerstatus
(a.a.). Föreställningar om kön och offerskap urskiljs fortsättningsvis även av
Uhnoo (2013). Hon genomförde intervjuer med 23 tjejer och 18 killar, mellan 1521 år, kring deras tankar om våld och bråk19. En tydlig könsskillnad som framkom
var att det är omoraliskt och fegt att slå en tjej. Samtidigt framkom dock en mer
tvetydig bild. Killarna talade inte alls om pojkvänners våld mot tjejer. Tjejerna
talade emellertid om våldsamma pojkvänner som ett välkänt problem. Det
handlade exempelvis om pojkvänner som “håller på”, “örfilar” eller “sparkar i
magen” (a.a.). Trots detta menar Uhnoo att tjejers utsatthet ofta beskrivs som mer
sexuell och därför inte som “fysiskt våld” i samma bemärkelse som för killar.
Tjejerna beskrev sig visserligen som mer utsatta. Detta relateras dock oftare till
sådant som överfallsvåldtäkter eller “mannen bakom busken”. Uhnoo konstaterar i
och med detta att flickor och pojkars utsatthet delvis ges olika innebörder (a.a.).
När det kommer till rutinaktiviteter och sociala miljöer kan ytterligare en analys
ifrån PADS+ slutligen vara relevant att uppmärksamma. Wikström och
Butterworth (2006) drog nämligen slutsatsen att pojkar och flickors
rutinaktiviteter speglar ”traditional gender roles”. Författarna skriver: ”[...]the
emerging picture of gender differences in the adolescents´routine activities is that
the boys spend more time in risky settings than girls”[min kursivering] (Wikström
& Butterworth, 2006 s. 218). Analyserna visar att pojkar spenderar mer tid i vissa
typer av kriminogena miljöer. Exempelvis spenderar de mer tid med vänner utan
tillsyn, samt mer tid: ”on streets and in squares” (a.a.). När det kommer till det
faktum att pojkar begår fler brott än flickor menar Wikström och Butterworth att
den största delen av dessa skillnader kan förklaras av att flickor har en högre
självkontroll än pojkar och att pojkar tenderar att inneha fler riskfaktorer som är
förknippade med brottslighet (Wikström & Butterworth, 2006). Trots att
författarna inte gör någon explicit genusanalys, är det utifrån ett genusperspektiv
möjligt att urskilja mönster vad gäller rutinaktiviteter och exponering av
kriminogena miljöer. I relation till Hirschis anknytningsbegrepp har Kerr och
Stattin (2000) även kunnat se att föräldrakontrollen skiljer sig beroende på om det
rör sig om en pojke eller en flicka. I sin studie undersökte de 1186 14 åringar och
deras föräldrar, samtliga bosatt i Sverige. De ville ta reda på vilka kunskaper
föräldrarna hade om sina barns dagliga aktiviteter. Det visade sig att föräldrarna
kontrollerade sina döttrar i en högre utsträckning än pojkarna. Detta berodde
delvis på att de var mer oroade över att flickorna skulle råka illa ut (a.a.).
19
Uhnoo´s analys är från 2013 men bygger i sin tur på en bearbetning av ett kapitel i hennes
avhandling ”Våldets regler – ungdomars tal om våld och bråk”, från 2011.
12
5. METOD & MATERIAL
Förhoppningen är att denna uppsats ska kunna användas för att dra vissa slutsatser
kring utsattheten för brott, för samtliga ungdomar i populationen. Detta kräver en
kvantitativ forskningsstrategi. Denna studie är av tvärsnittsdesign då
enkätmaterialet samlats in utifrån en population, vid ett och samma tillfälle
(Bryman, 2011). Materialet kommer att analyseras med hjälp av programvaran
SPSS, i syfte att finna sambandsmönster (IBM SPSS Statistics 20, IBM, New
York, US). Jag är dock aktsam med att beskriva studien som renodlat kvantitativ i
och med att den genusteoretiska analysen kan betraktas vara av en mer kvalitativ
art20. Att tydligt redogöra för studiens tillvägagångssätt är viktigt för att uppnå
replikerbarhet (Eliasson, 2013). Detta är i sin tur viktig för att öka studiens
reliabilitet, det vill säga att måtten i undersökningen är stabila och tillförlitliga
(Djurfeldt m.fl, 2010). I följande avsnitt kommer således sådant om berör material
och metod att grundligt redovisas och problematiseras, samt följas av en etisk
reflektion.
5.1 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt
Bakom varje metod gömmer sig olika vetenskapsteoretiska ställningstaganden.
Kvantitativa metoder knyter vanligtvis an till det som kallas den positivistiska
vetenskapstraditionen och som anammar den naturvetenskapliga modellen i sin
syn på kunskap (Bryman, 2011; Sohlberg & Solhberg, 2009). Positivismens
ontologiska ståndpunkt (världsbild) beskrivs i regel som objektivistisk då sociala
fenomen anses finnas till oberoende av aktörerna. Den epistemologiska
uppfattningen (synen på kunskap) bygger i sin tur på att kunskap ska vara objektiv
och fri från värderingar (a.a.). Då denna studie i huvudsak intresserar sig för att
omvandla generella begrepp till mätbara variabler, kan den delvis betraktas som
positivistisk (Djurfeldt m.fl, 2010). Inom samhällsvetenskapen har positivismen
dock kommit att få en delvis annorlunda betydelse (a.a.). Även om det finns en
förhoppning om att generera resultat som kan möjliggöra en kausal tolkning,
förväntar sig forskaren inte fullständiga kausala samband (Bryman, 2011).
5.2 Material
Materialet i analysen kommer, som tidigare nämnts, från en av
enkätundersökningarna i forskningsprojektet Malmöbarn (MINDS).
Forskningsprojektet MINDS påbörjades år 2007 vid institutionen för kriminologi
på Malmö högskola. Professor Marie Torstensson Levander, med kollegor, såg
behovet av en longitudinell studie för att förstå hur exponering av olika sociala
kontexter påverkar ungdomars utveckling (Ivert & Torstensson Levander, 2013).
Intentionen är således att följa en grupp ungdomar under tonårsperioden, samt
under övergången till vuxenlivet. Den totala studiepopulationen omfattar 525
ungdomar21, samtliga födda år 1995, samt bosatta i Malmö vid 12 års ålder år
2007 (a.a.). I skrivande stund har data som omfattar hela gruppen samlats in vid
tre olika tillfällen. Därutöver har ytterligare material samlats in vid två tillfällen
för en mindre del av gruppen (ca 250 ungdomar). Här intervjuades även
ungdomarnas vårdnadshavare. Två nya datainsamlingstillfällen är planerade till år
20
Skiljelinjen mellan kvalitativ och kvantitativ metod är konstruerad och kan följaktligen, i vissa
fall, vara svår att hårdra (Bryman, 2011; Mellgren m.fl, 2010 ). För en koppling mellan genusteori
och vetenskapsteoretisk utgångspunkt, se avsnitt 3.3.1.
21
Studiepopulationen utgör en femtedel av den totala andelen som föddes år 1995 (Ivert &
Torstensson Levander, 2013).
13
2017 och 2019. Den övergripande frågan för projektet är: ”Vilka barn och
ungdomar, dvs. med vilka egenskaper, erfarenheter och upplevelser, i vilka slags
sociala miljöer löper större risk att utveckla olika typer av problem och varför?”
(Malmö högskola, 2015). Metoderna som används i projektet, samt projektet som
helhet, är utformat med inspiration från den brittiska studien: ”Peterborough
Adolescent and Young Adult Development Study” (PADS+)22. Ett samarbete förs
även mellan Malmö högskola och Cambridge University, vilket syftar till att
jämföra ungdomars sociala miljöer i Sverige (Malmö) och Storbritannien
(Peterborough) (a.a.).
5.3 Urval
Det specifika material som kommer att användas i denna uppsats är de enkäter
som besvarades vid det andra datainsamlingstillfället, då totalt 514 ungdomar
deltog. Dessa var vid tillfället 15-16 år och de flesta gick i årskurs nio. Ungdomar
som gick i årskurs nio år 2010-2011 i Malmö är således populationen som denna
undersökning vill kunna uttala sig om. Urvalet drogs slumpmässigt vilket innebär
att alla enheter, i det här fallet barn födda år 1995 bosatta i Malmö år 2007, hade
lika stor sannolikhet att komma med i undersökningen. Med ett sådant urval ges
goda förutsättningar att kunna dra slutsatser som gäller hela populationen, så
kallad statistisk inferens (Djurfeldt, 2010). Trots detta är det nödvändigt att
uppmärksamma eventuell bortfallsproblematik som riskerar att försämra
validiteten (Eliasson, 2013). När enkäten fylldes i var en forskningsassistent
närvarande som kunde svara på frågor och se så att respondenten inte missade
något. Detta har sannolikt bidragit till ett lågt internt bortfall. Över lag kan
studiepopulationen i MINDS beskrivas som representativ (Ivert & Torstensson
Levander, 2013). Det finns dock en viss överrepresentation av ungdomar med två
svenskfödda föräldrar, samt ungdomar där utbildningsnivån och medelinkomsten
är högre än i övriga Malmö (a.a.). Detta är nödvändigt att ta i beaktning när
resultatet ska tolkas.
5.4 Definitioner & variabler
I operationaliseringsprocessen anges hur varje begrepp konkret ska mätas i
undersökningen (Bryman, 2011; Sohlberg & Sohlberg, 2009). De operationella
definitionerna bör, i så hög utsträckning som möjligt, stämma överens med de
teoretiska definitionerna (Eliasson, 2013). Detta är viktigt för att öka validiteten
(Djurfeldt m.fl, 2010). Utifrån enkätfrågorna i MINDS har specifika frågor valts
ut, som berör de förhållanden och begrepp som studien avser att undersöka. I
följande avsnitt redovisas operationaliseringen av dessa variabler. En överblick av
frågorna i sin helhet går att finna i bilaga.
5.4.1 Utsatt för stöld- och våld
I analysen används två beroende variabler: Utsatt för våld under årskurs åtta samt
Utsatt för stöld under årskurs åtta. Dessa antas således variera då det sker en
förändring i de oberoende variablerna. För att mäta om respondenten hade utsatts
för våld det senaste året användes frågan: ”Har någon sparkat eller slagit dig så
att du har fått ont den tid du gått i åk.8? De ursprungliga svarsalternativen är:
”Nej”, ”Ja” och ”Ja, flera gånger”. Antalet ungdomar som uppger att de blivit
utsatta för våldsbrott upprepade gånger kan dock beskrivas som få. Det rör sig om
37 ungdomar.
22
Se avsnitt 4.2.
14
Generellt strävar statistiska undersökningar efter att ha få svarsalternativ som
tydligt skiljer sig mellan respondenterna (Djurfeldt m.fl, 2010). Därför har
svarsalternativen ”ja” och ”ja, flera gånger” slagits ihop till ”ja”. Detta beslut
medför vissa problem. Det innebär att de ungdomar som rapporterar en upprepad
utsatthet inte synliggörs i denna undersökning. Det hade varit önskvärt att
redovisa alla tre grupper för att få en mer nyanserad bild. Trots detta har beslutet
varit motiverat då fördelningen mellan svarsalternativen varit så pass skev. Det
hade blivit svårt att kunna dra några generella slutsatser om den grupp som
rapporterar upprepad utsatthet. Dessutom är syftet i denna studie att studera
utsatthet genrellt och inte att dra några slutsatser om upprepad utsatthet
För att mäta utsatthet för stöld det senaste året användes frågan: ”Har du blivit
bestulen eller rånad under den tid du gått i årskurs 8?”. De ursprungliga
svarsalternativen ser ut på samma sätt som i föregående fråga. Här är det
emellertid enbart 15 respondenter som fyllt i ”ja, flera gånger”. Även här har
således svarsalternativen ”Ja, en gång” och ”Ja, flera gånger” slagits samman
till ”ja”. Detta innebär att de oberoende variablerna båda är binära.
5.4.2 Kriminogen exponering
Teori och tidigare forskning pekar delvis på två typer av områden som
kriminogena. Centrumområden och bostadsområden, i kombination med
ostrukturerad socialisering och en låg grad av social kontroll. Med detta som
utgångspunkt kommer ungdomarnas kriminogena exponering att mätas med hjälp
av variablerna Exponering1: ostrukturerat umgänge och Exponering2: centrala
Malmö. Dessa är således två av de oberoende variablerna som antas ha ett
samband med att utsättas för våld eller stöld.
Den förstnämnda ämnar att mäta exponering av ostrukturerad socialisering, på
platser med en låg grad av social kontroll. Här används frågan: ”Hur ofta brukar
du och dina vänner vara utomhus, i parker eller på lekplatser, utan att göra något
annat än att bara umgås? (te.x. bara prata med varandra)?”. Svarsalternativen
är: ”Aldrig/nästan aldrig”, ”1 eller 2 gånger i veckan”, ”Flera dagar (3-5 dagar
i veckan)”, ”Alla, eller nästan alla dagar i veckan (6-7 dagar i veckan)”. En
majoritet av observationerna är koncentrerade till de tre första svarsalternativen,
då enbart 21 respondender har valt ”Alla, eller nästan alla dagar i veckan (6-7
dagar i veckan)”. För att även fortsättningsvis underlätta analysen kommer
ursprungsvariabeln därför att kodas om i syfte att få tydligt differentierade
svarsalternativ, som representeras av faktiska observationer (Djurfeldt, 2010). De
första två svarsalternativen kommer att vara kvar, medan de sista två kommer att
slås samman till ”Flera dagar (3-7 dagar i veckan)”. Den andra variabeln syftar
slutligen till att mäta exponering av centrala Malmö, i kombination med en låg
grad av social kontroll. Här används frågan:”Hur ofta brukar du och dina vänner
vara i centrala Malmö på kvällarna?”. Svarsalternativen ser ut på samma sätt
som i föregående exponeringsvariabel och har följaktligen kodats om enligt
samma tillvägagångssätt23. Båda dessa variabler är således kategoriska, samt går
att rangordna, vilket innebär att de ligger på ordinalskalenivå.
5.4.3 Föräldrakontroll
Enligt den teoretiska kopplingen antas Föräldrakontroll samvariera med i vilken
utsträckning ungdomar spenderar tid i kriminogena miljöer. En lägre grad av
23
Här hade enbart 5 respondenter valt det sistnämnda svarsalternativet ”Alla, eller nästan alla
dagar i veckan (6-7 dagar i veckan)”.
15
föräldrakontroll antas på så sätt indirekt öka oddset för att utsättas för stöld eller
våld. I enkätmaterialet fanns tre frågor som var relevanta för att mäta detta. Första
frågan är: ”När du är ute själv eller med dina vänner, brukar dina föräldrar (eller
styvföräldrar) veta var du är (t.ex. hemma hos en kompis)? Andra frågan är: ”När
du är ute själv eller med dina vänner, brukar dina föräldrar (eller styvföräldrar)
veta vad du gör (t.ex. på bio eller utövar någon idrott)? Tredje frågan är: ” När
du är ute med dina vänner, brukar dina föräldrar (styvföräldrar) veta vilka
vänner du är med?”. Svarsalternativen för samtliga av dessa tre frågor är: ”Ja,
alltid”, ”Ja, oftast”, ”Ja, ibland”, ”Nej, aldrig”. Frågorna har valts då de går i
linje med Hirschis mått på den här typen av föräldrakontroll24. Då samtliga frågor
berör samma fenomen är det dock lämpligt att slå samman dessa till ett index
(Djurfeldt, 2010). I och med detta har ett index skapats över föräldrakontroll som
går mellan 0 och 9. Låga värden indikerar vad som kan tolkas som en stark
föräldrakontroll, medan högre värden indikerar en svagare kontroll25. För att
kontrollera att dessa frågor faktiskt fångar upp samma fenomen, det vill säga att
de är korrelerade, användes måttet Cronbach´s alpha. Cronbach´s alpha visar i
detta fall 0,806. Detta indikerar ett tillfredsställande och reliabelt index då den
godtagbara gränsen brukar vara ett värde över 0,700 (Field, 2009). För att
underlätta tolkningen i den logistiska regressionen har indexet slutligen delats in i
tre lika stora grupper som var och en symboliserar ”låg” ”medel” och ”hög”
föräldrakontroll. Detta innebär att även denna variabel ligger på ordinalskalenivå.
5.4.4 Kön
Den oberoende variabeln Kön antas samvariera med den kriminogena
exponeringen och således även indirekt samvariera med den rapporterade
utsattheten. Enligt den genusteoretiska kopplingen, torde föreställningar om
normativ feminitet och normativ maskulinitet leda till skillnader mellan pojkar och
flickors rapporterade exponering, föräldrakontroll och utsatthet. Informationen om
ungdomarnas kön baseras på registerdata och visar 264 pojkar och 250 flickor.
Kön är i och med detta en binär och kategorisk variabel (Djurfeldt m.fl, 2010).
Registerdatan ger inte respondenterna möjlighet att själva definiera sitt kön. Den
synliggör inte heller eventuella transpersoner. Detta är problematiskt då unga
transpersoner och personer med en osäker könsidentitet, i högre utsträckning än
resten av befolkningen, utsätts för våld26 (Ungdomsstyrelsen, 2010:2). Inom
ramen för denna uppsats kommer detta dock inte att undersökas. Även om det
hade funnits information att tillgå hade det med stor sannolikhet gällt få individer,
vilket hade gjort det omöjligt att redovisa, med hänsyn till anonymiseringen
(Vetenskapsrådet, 2013).
5.4.5 Plats
Variablerna ”Plats våld”samt ”Plats stöld” kommer inte att vara med i den
multivariata analysen. De redovisas enbart som en bakgrund och beskrivning av
materialet. Frågorna var formulerade som följdfrågor till de frågor som berörde
stöld och våld och lyder:”Var skedde det? Kryssa i ett eller flera alternativ”.
Frågan kunde besvaras genom ett antal fasta svarsalternativ: ”Hemma”, ”Hemma
24
”Does your mother (father) know where you are when you are away from home?” (Hirschi,
2002 s. 100).
25
Index av detta slag är i strikt mening inte kvantitativa, eftersom de från början är kategoriska.
Barmark och Djurfeldt (2009) menar dock att det är utbredd praxis att se den här typen av index
som kvantitativa variabler.
26 Kriminologiprofessor Eva Tiby (2010:2) uppmärksammar detta och betonar att ytterligare
variabler, frågor och metoder är nödvändiga för att kartlägga befolkningens utsatthet.
16
hos någon annan”, ”I skolan”, ”På buss eller busshållplats”, ”På fritidsgård”,
”På fest, disco eller annat uteställe”, ”Utomhus i ditt bostadsområde”, ”I
centrala Malmö”, ”På annan plats”, samt med ett öppet alternativ. I
presentationen av resultatet har kategorierna ”På buss eller busshållplats”, ”På
fritidsgård”, ”Hemma”, ”Hemma hos någon annan”, samt ”På fest, disco eller
annat uteställe” slagits samman med svarsalternativet ”På annan plats”. Detta
gjordes med hänsyn till att det enbart var enstaka ungdomar som uppgett dessa
alternativ27. Vidare har 16 respondenter uppgett fler än 1 plats och detta kommer
att redovisas som ”flera platser”.
5.5. Tillvägagångssätt vid analys & resultatredovisning
Inledningsvis kommer univariata analyser att genomföras för att synliggöra viktig
information om variablernas statistiska egenskaper (Djurfeldt m.fl, 2010). Här
presenteras hur variablerna har kodats med hänsyn till det minsta respektive
högsta värdet, samt centraltendens och bortfall. De beroende variablerna kommer
främst att stå i fokus. Därefter genomförs en bivariat analys som undersöker två
variabler i taget. Detta görs för att ta reda på vilka variabler som korrelerar
sinsemellan samt om det finns någon multikollinearitet, det vill säga om det finns
variabler som tycks mäta samma sak (a.a.). Här kommer Spearmans
rangkorrelationskoefficient (Spearmans rho) att användas, då samtliga variabler
mäts på ordinalskala (Pallant, 2010 ). Spearman´s rho intar värden mellan -1 och
+1, där -1 innebär ett perfekt motsatsförhållande och +1 en perfekt matchning.
Pallant (2010) rekommenderar att värden mellan 0.10 och 0.29 bör tolkas som
svaga samband, 0.30 till 0.49 som medelstarka samband och värden mellan 0.50
och 1.0 som starka samband. Korrelationsanalysen kommer sedermera att
presenteras i en matris.
Vid test av samband bedöms även om utfallet riskerar att vara orsakat av
slumpmässiga variationer (Djurfeldt, 2010). Den så kallade nollhypotesen säger
att samband saknas i populationen medan hypotesen sägen att det finns
signifikanta skillnader som går att generalisera. Signifikansnivåerna som kommer
att redovisas är 0,05 och 0,01. Ett p-värde som understiger 0,05 innebär således att
det observerade sambandet, i 95 fall av hundra, inte är orsakat av slumpen. Ett pvärde som understiger 0,01 innebär att det observerade sambandet, i 99 fall av
hundra, inte är orsakat av slumpen (a.a.). P-värdet för samtliga korrelationer
presenteras enligt följande: p<0,05=*, p<0,01**. I sammanhanget kommer ”Null
hypothesis significance testing” att ses som en riktlinje för själva tolkningen, men
inte som en fullständig sanning (Nickerson, 2000). Mer konkret innebär detta att
p-värden som övergår 0,05 inte per automatik kommer att ignoreras, utan kommer
att lyftas fram och problematiseras om detta anses väsentligt.
Slutligen används en multivariat analysteknik för att undersöka om eventuella
samband kvarstår när vi kontrollerar för flera variabler samtidigt, eller om det i
något fall rör sig om ett skensamband28. I denna uppsats sker detta genom en
logistisk regressionsanalys. Denna metod lämpar sig bättre än OLS-regression, då
27
När det gäller våld uppgav ingen att de utsatts ”På fritidsgård”, 1 uppgav ”På buss eller
busshållplats”, 2 uppgav ”Hemma”, 3 uppgav ”Hemma hos någon annan”, och 5 uppgav ”På fest,
disco eller annat uteställe”. Vad gäller stöld uppgav 1 respondent att hen utsatts ”På fritidsgård”, 2
stycken ”På buss eller busshållplats”, 3 stycken ”Hemma”, 2 stycken ”Hemma hos någon annan”,
samt 3 stycken ”På fest, disco eller annat uteställe”.
28
Skensamband innebär att det i själva verket är en annan variabel som orsakar ett samband
mellan två andra variabler (Djurfeldt m.fl, 2010).
17
den kan hantera kvalitativa beroende variabler som inte är linjära (Barmark &
Djurfeldt, 2009). I denna uppsats har de beroende utfallsvariablerna som bekant
kodats om till att bli binära. Det innebär att svarsalternativen på frågan om
respondenten har utsatts för stöld- och våldsbrott enbart kan inta två utfall, ja eller
nej. Om denna undersökning skulle genomföras i en linjär regressionsanalys
skulle den kunna få fram en modell som säger att en respondent utsatts för brott
0,5 gånger, vilket är en orimlig prediktion. Detta är dock inte ett problem vid en
logistisk regression. Här används istället den naturliga logaritmen av oddset att en
respondent ska hamna i kategori ett jämfört med kategori noll (Barmark &
Djurfeldt, 2009). Den beroende variabeln utgörs av ett odds, som preciceras som
sannolikheten för ett utfall dividerat med dess motsats. Oddset kan således variera
mellan noll och oändligheten (a.a.). Logistisk regressionsanalys möjliggör även en
inkludering av oberoende variabler som är kategoriska. Detta sker genom en så
kallad ”dummykodning” (Barmark & Djurfeldt, 2009; Bjerling & Ohlsson, 2010).
Det innebär att ett värde görs till referenskategori, mot vilken de andra jämförs
(a.a.). Vid redovisningen av de logistiska regressionerna är det kategorierna som
har högst värde som kommer att presenteras.
Totalt kommer fyra logistiska regressionsmodeller att redovisas för var och en av
de beroende variablerna. I modell 1 undersöks sambandet mellan Exponering1:
ostrukturerat umgänge och de beroende variablerna Utsatt för våld under årskurs
åtta samt Utsatt för stöld under årskurs åtta. I modell 2 kommer Exponering2:
centrala Malmö även att föras in i analysen. I modell 3 inkluderas fortsättningsvis
variabeln Föräldrakontroll. I modell 4:a kommer slutligen även variabeln Kön att
föras in. Avslutningsvis kommer modellen således att räkna ut hur kön,
kriminogen exponering, föräldrarelation och föräldrakontroll samvarierar med
oddset att utsättas för stöld eller våld, när vi kontrollerar för övriga variabler.
Modellerna kommer att redovisas i en tabell med de statistiska värden som har
bedömts som relevanta för att ge en tydlig bild av resultatet. Exp[β], det vill säga
oddsration (OR), kommer att vara i fokus vid resultatredovisningen29. Den kan
sägas underlätta tolkningen då den visar förhållandet mellan oddset i en grupp och
oddset i en annan grupp (Barmark & Djurfeldt, 2009).
En oddsratio som överstiger 1 innebär att oddset att utsättas för brott är högre då
den oberoende variabeln ökar med en enhet, medan en oddsratio som understiger
1 innebär att oddset att utsättas för brott minskar i och med att den oberoende
variabeln ökar med en enhet30 (Barmark & Djurfeldt, 2009).
Som nämndes ovan anger värdena kvoten av det nya oddset dividerat med det
gamla oddset. Detta innebär att effekten på oddskvoten, vid ett skalsteg på
respektive oberoende variabel, även kan tolkas procentuellt (Bjerling & Ohlsson,
2010). Vidare prövas signifikansen av oddsration genom det dubbelriktade
hypotestestet wald (a.a.). För att underlätta tolkningen av tabellen presenteras
signifikansnivåerna även fortsättningsvis enligt principen: p<0,05=*, p<0,01**.
Konfidensintervallet för oddsration kommer även att redovisas. Denna visar
intervallet mellan vilka det ”sanna” värdet ligger, med 95 procents säkerhet
(Djurfeldt m.fl, 2010).
29
β-koefficienterna visar i huvudsak enbart om det finns ett positivt eller negativt samband med
den beroende variabeln, vilket i sig inte är så meningsfullt (Djurfeldt & Barnmark, 2009).
30
En oddskvot som är lika med 1 innebär följaktligen att att den oberoende variabeln inte har
någon effekt på oddset att utsättas för våld eller stöld (Bjerling & Ohlsson, 2010).
18
Syftet med denna uppsats är att studera hur olika, teoretiskt förankrade variabler,
inverkar på oddset att utsättas för våld och stöld. Det finns således ingen direkt
strävan efter att förklara så mycket som möjligt av utfallet. Trots detta kommer
pseudomåttet Nagelkerkes R2 att redovisas i anslutning till respektive
regressionsmodell. Det kallas ibland för ett pseudomått då det ses som en
motsvarighet till determinationskoefficienten i OLS-regression (Barmark &
Djurfeldt, 2009). Det går dock inte att oproblematiskt tolka Nagelkerkes R2 som
andelen förklarad varians i procentsatser (Bjerling & Ohlsson, 2010). Däremot
kan måttet fungera som en indikator på hur bra respektive modell är på att förklara
utsatthet för våld och utsatthet för stöld.
5.6. Metodologiska överväganden
Ett kritiskt förhållningssätt är lika nödvändigt oavsett forskningsmetod (Djurfeldt
m.fl, 2010). I denna studie kan den fenomenologiska (tolkande)
vetenskapstraditionen bidra till att medvetandegöra vissa svårigheter
(Buckingham & Saunders, 2004). Det är exempelvis svårt att se
offerundersökningar som objektiva och fria från värderingar (Andersson, 2011).
De tillhandahåller en bild av utsatthet som i detta fall delvis är beroende av
ungdomarnas egna definitions- och tolkningsprocesser (a.a.). Vidare
uppmärksammar Ivert och Mellgren (2014) att det kan finnas en risk att ungdomar
svarar i linje med sociala förväntningar, snarare än faktiska erfarenheter (a.a.).
Fortsättningsvis påverkas resultatet eventuellt även av variationer i ungdomarnas
läsförståelse, tilltro till anonymiseringslöftet eller enkättrötthet (Andersson, 2011).
Genom kategorisering och operationalisering blir även forskaren, i det här fallet
studenten, till viss del medkonstruktör (a.a.). I denna undersökning används även
data som någon annan har samlat in, vilket möjligen kan ses som en nackdel
(Bryman, 2011; Eliasson, 2013). Hade enkäten istället utformats specifikt för
denna undersökning hade det varit möjligt att ställa fler frågor med hänsyn till
studiens frågeställningar och teoretiska begrepp.
Att få arbeta med material som redan har samlats in av etablerade forskare ser jag
dock som en stor möjlighet och inte som en nackdel. Det ger mig möjlighet att
undersöka ett stort urval, samt skapar ett tidsmässigt utrymme att grundligt
fokusera på den statistiska och teoretiska analysen. Studiens utgår dessutom från
väl beprövade frågor vilket i sin tur ökar validiteten och reliabiliteten (Bryman,
2011). I och med att denna studie är av tvärsnittsdesign är det dock inte möjligt att
fastställda någon definitiv tidsordning i form av ”orsak och verkan”. Detta kräver
longitudinella analyser (Djurfeldt, 2010). Det går dock att studera relationer
mellan variabler och finna värdefulla samband i ungdomarnas sociala miljö. Med
hjälp av den teoretiska kopplingen och det ”sunda förnuftet” är det i viss mån
möjligt att försiktigt resonera kring en riktning på sambandet31 (a.a.).
Sammantaget är statistiska undersökningar av central betydelse för
samhällsvetenskapen. Det är värdefullt att kunna studera de sociala strukturernas
reproduktion och förändring, på ett sådant sätt som möjliggör generaliseringar
(Djurfeldt m.fl, 2010).
5.7 Etiska överväganden
Etik kan beskrivas som: ”[...] en teori för moralen, som är praktiken – de normer
och värderingar som ligger till grund för hur vi handlar i olika situationer” [min
kursivering] (Ivert & Mellgren, 2014b s. 89-90). Inom kriminologin berörs ofta
31
Det kan exempelvis ses som mindre sannolikt att utsatthet för våld skulle påverka vilket kön en
person i populationen har.
19
delvis känsliga frågor vilket ställer krav på att forskaren, i det här fallet studenten,
för en etisk reflektion genom hela processen (Ivert & Mellgren, 2014b).
Sammanfattningsvis handlar det om att vikten av att utveckla ny kunskap, det så
kallade forskningskravet, ska vägas mot samhällsmedborgarnas rätt till skydd mot
otillbörlig insyn, det så kallade individskyddskravet (Vetenskapsrådet 2013). I
föreliggande uppsats använder jag mig som bekant av redan insamlat
enkätmaterial, som är en del av en redan etablerad forskningsstudie, MINDS.
Denna studie har således även genomgått etikprövning (Dnr. 201/2007).
Datamaterialet är dessutom redan avidentifierat. Trots detta rör det sig fortfarande
om delvis känslig information som behöver hanteras därefter.
Forskningsansvariga, tillika mina handledare i uppsatsskrivandet, har fungerat
som ”gatekeepers”32 och beslutade att jag enbart fick arbeta med materialet i deras
lokaler. Detta beslut togs för att garantera att informationen hanteras och förvaras
på ett säkert sätt. I och med detta ser jag ingen motsättning mellan
individskyddskravet och forskningskravet.
Vidare kan det ses som problematiskt att undersöka den sociala miljön hos
ungdomar som blivit utsatta för brott då det kan indikera ett ”blaming the victim”
resonemang, där ungdomarna själva bär ansvar för sin utsatthet (Heber, 2013).
Vad gäller kopplingen mellan kriminogena miljöer och ungdomars utsatthet vill
jag därför understryka att jag inte avser att definiera ungdomarna som mer eller
mindre ”försiktiga”, utan istället uppmärksamma eventuella faktorer som kan
samvariera med utsatthet. Detta bottnar i en uppfattning om att den sociala miljön
bör vara en trygg plats för alla ungdomar. Inte minst då de som unga är särskilt
utsatta och beroende av vuxna på individuell och strukturell nivå (Tiby, 2013).
6. RESULTAT
I detta avsnitt kommer relevanta delar från de statistiska analyserna att
presenteras.
6.1 Beskrivande statistik
Inledningsvis presenteras viktig information om samtliga variabler som ska ingå i
analysen. Detta redovisas i tabell 1. Till att börja med visar tabellen bortfallet för
varje enskild variabel. Detta är särskilt viktigt att uppmärksamma vid en logistisk
regression, då alla individer som saknar uppgift på någon av variablerna
(enkätfrågorna) faller bort, vilket riskerar att försämra validiteten (Barmark &
Djurfeldt, 2009; Eliasson, 2013). Utifrån tabell 1 bedöms bortfallet dock i detta
fall inte vara något större problem. Vidare ger tabell 1 information hur respektive
variabel är kodad och hur fördelningen ser ut mellan varje kategori.
Tabell 1 ger även svar på hur stor del av ungdomarna som uppger att de utsatts för
stöld respektive våld. 27 procent av ungdomarna uppger att de utsatts för våld
under tiden de gick i årskurs åtta. Initiala korstabellsanalyser synliggjorde även att
det rör det sig om 80 pojkar och 60 flickor.
32
Detta innebär att de har fungerat vägledande när det gäller etiska överväganden (Ivert &
Mellgren, 2014b).
20
Tabell 1. Samtliga variabler som ingår i den multivariata analysen.
Variabler (kodning)
N
Bortfall
Utsatt för våld
Nej (0)
Ja (1)
509
5
Utsatt för stöld
Nej (0)
Ja (1)
512
Exponering1: ostrukturerat umgänge
Aldrig/nästan aldrig (0)
1 eller 2 gånger i veckan (1)
Flera dagar i veckan (2)
511
Exponering2: centrala Malmö
Aldrig/nästan aldrig (0)
1 eller 2 gånger i veckan (1)
Flera dagar i veckan (2)
508
Föräldrakontroll
Låg (2)
Medel (1)
Hög (0)
506
Kön
Pojkar (1)
Flickor (2)
514
Procent
73 %
27 %
2
84 %
16 %
3
20 %
47 %
33 %
6
60 %
33 %
7%
8
21 %
39 %
40 %
0
51 %
49 %
Detta indikerar att det är vanligare att pojkarna i populationen utsätts för våld.
Fortsättningsvis har totalt 16 procent uppgett att de blivit utsatta för stöld. Av
dessa rör det sig om 46 pojkar och 37 flickor. Detta antyder en något jämnare
könsfördelning i utsattheten för stöld. I sammanhanget kan det även vara
intressant att nämna att det sammantaget är 35 procent av ungdomarna som
uppger att de utsatts för stöld eller våld. 7 procent uppger i sin tur att de utsatts för
både stöld och våld, vilket tyder på att det är relativt ovanligt.
Figur 1. Plats våld. Andel (%) av alla som rapporterat utsatthet.
Totalt
Procent
Flickor
Pojkar
80
60
40
20
0
I skolan
Utomhus i ditt
bostadsområde
I centrala Malmö
På annan plats
På flera platser
Figur 1 och figur 2 redovisar de platser där ungdomarna uppger att de har blivit
utsatta. Figur 1 berör våld och visar att en överväldigande majoritet (ca 61 %) har
blivit utsatta i ” i skolan”. Den näst vanligaste platsen som har rapporterats är
”Utomhus i ditt bostadsområde” (ca 8 %), följt av ”I centrala Malmö” (ca 5 %).
21
Av de som har rapporterat ”På flera platser” är den vanligaste kombinationen ”I
skolan” samt ”Utomhus i ditt bostadsområde”, vilket ger ytterligare stöd för att
dessa platser är överrepresenterade. Figur 1 visar dock att en relativt stor andel har
fyllt i att de har blivit utsatta ”På annan plats” (ca 15 %). Dessa är tyvärr svåra
att placera då de delvis består av en mängd enstaka svar utan direkt mönster,
såsom ”I kyrkan”, ”Ute”, eller ”Stranden”.
Fortsättningsvis är det fler flickor än pojkar som har rapporterat att de har utsatts
”I centrala Malmö” och fler pojkar som rapporterat att de utsatts ”Utomhus i ditt
bostadsområde”. Även om uppdelningen mellan pojkar och flickor är intressant
att överblicka säger den dock inte särskilt mycket i sammanhanget. Detta beror på
att när den totala andelen utsatta på respektive plats delas upp i flickor och pojkar
blir antalet ”expected values” för få för att det ska vara möjligt att uttala sig om
signifikanta könsskillnader (Djurfeldt, 2010). Det som i huvudsak är intressant
med figur 1 är dock att den totala fördelningen och fördelningen mellan pojkar
och flickor, inte tycks skilja sig åt i någon högre utsträckning.
Figur 2. Plats stöld. Andel (%) av alla som rapporterat utsatthet.
Totalt
Procent
Flickor
Pojkar
80
60
40
20
0
I skolan
Utomhus i ditt I centrala Malmö På annan plats
bostadsområde
På flera platser
Figur 2 visar att skolan är den klart vanligaste platsen för ungdomarna att utsättas
för stöld (ca 37 %). Utöver detta tycks fördelningen över de olika platserna vara
mer spridd än vid våld. Vidare är det fler flickor än pojkar som blivit utsatta i
skolan, 50 procent jämfört med 27 procent. Fler pojkar tycks istället ha blivit
utsatta i bostadsområdet och i centrala Malmö. Återigen bör uppmärksammas att
dessa könsskillnader inte är signifikanta. Av de som har rapporterat ”På flera
platser” är den vanligaste kombinationen ”I skolan” samt ”På annan plats”. I
jämförelse med våld är det betydligt fler som fyllt i just ”På annan plats”. Här
har ungdomarna bland annat fyllt i ”stallet”, ”skatepark” och ”tennishallens
omklädningsrum”.
6.2. Bivariata analyser
Innan det är dags för mer sofistikerade analyser är det nödvändigt med en enkel
genomgång av hur variablerna förhåller sig till varandra. Resultatet visas i tabell
2. Denna korrelationsmatris visar om det finns samband mellan variablerna som
ingår i analysen (Djurfeldt m.fl 2010). Minustecknet indikerar en svag negativ
korrelation mellan kön och utsatthet för våld. Det innebär att flickor tenderar att
rapportera en något lägre utsatthet för våld. Detta konstaterades som bekant redan
22
i föregående avsnitt där det visade sig att 60 flickor och 80 pojkar rapporterat att
de blivit utsatta. Korrelationsmatrisen visar dock att sambandet mellan Kön och
Utsatt för våld inte är signifikant (p=0,10). Det är i huvudsak relevant att lyfta
fram de korrelationer som är signifikanta, det vill säga där det med minst 95
procents säkerhet finns ett sådant samband i populationen som helhet (a.a.). Som
nämndes i metoddelen33 kan det trots allt vara betydelsefullt att med försiktighet
uppmärksamma korrelationer som inte befinner sig allt för långt ifrån den satta
signifikansnivån.
Tabell 2. Korrelationsmatris mellan alla variabler som ingår i analysen.
1
2
3
4
5
1. Utsatt för våld
1
2. Utsatt för stöld
,173**
1
3. Kön
-072
-,036
1
4. Exponering 1:
ostrukturerad umgänge
,103*
,105*
-,005
1
5. Exponering 2:
centrala Malmö
,115**
,088*
,114*
,289**
1
6. Föräldrakontroll
,121**
,043
-118**
,146**
,174**
6
1
Korrelationskoefficient = Spearman rho. *p < 0.05. **p < 0.01.
Vad gäller variabeln kön pekar matrisen på två samband som är signifikanta
(p<0,5), även om det rör sig om svaga korrelationer. Det indikerar att flickor har
en något högre föräldrakontroll än pojkar och att flickor i en något högre
utsträckning rapporterar att de spenderar tid i centrala Malmö på kvällarna. Detta
är intressant att uppmärksamma då figur 1 som bekant visade att flickor i en högre
utsträckning rapporterar att de har blivit utsatta för våld i centrala Malmö.
Över lag tycks höga värden på samtliga av de resterande variablerna hänga
samman med en något högre utsatthet för våld. Detta går således i linje med de
teoretiska antagandena. Konkret innebär det att de som rapporterar en högre grad
av kriminogen exponering, låg föräldrakontroll, samt har blivit bestulna under det
senaste året, tenderar att rapportera en något högre utsatthet för våld. Det rör sig
emellertid om svaga samband (Pallant, 2010). Utsatt för stöld och Utsatt för våld
ligger visserligen på gränsen till ett medelstarkt samband, enligt Pallants mått
(a.a.). Dock visade korstabellsanalyserna, som enbart presenterades i texten ovan,
att enbart 7 procent av ungdomarna blivit utsatta för både stöld och våld. När det
gäller Utsatt för stöld finns det ingen signifikant korrelation med Föräldrakontroll
eller Kön. Flera av de oberoende variablerna är dock positivt korrelerade,
exempelvis Föräldrakontroll och Exponering2: centrala Malmö (,174**). Ingen
av de inbördes korrelationerna är så pass höga att det finns risk för
multikollinearitet (Djurfeldt, 2010). Det kan dock skapa skensamband, det vill
säga att det i själva verket är någon annan variabel som skapar sambandet (a.a.).
Korrelationsmatrisen pekar därför på att det är passande att gå vidare med en
logistisk regression, med kontrollvariabler.
33
Se avsnitt 5.4.1.
23
6.3 Logistisk regressionsanalys
Nedan visas resultatet från de logistiska regressionerna. I huvudsak presenteras
oddsration (OR) som visar förhållandet mellan oddsen (Barmark & Djurfeldt,
2009). För att förenkla tolkningen presenteras OR från kategorin med det högsta
värdet. Detta tolkas sedan i relation till referenskategorin som har det lägsta
värdet. Stjärnorna förmedlar i sin tur om de oberoende variablerna har en
signifikant effekt på prediktionen. Nagelkerkes R2 visar hur andelen förklarad
varians förändras med respektive modell (a.a.).
Tabell 3. Logistisk regressionsanalys som predicerar utsatthet för våld.
Oddsratio (OR), samt 95 % konfidensintervall i parentes.
Exponering1:
ostrukturerat umgänge
(Flera dagar i veckan)
Modell 1
Modell 2
Modell 3
Modell 4
1,82*
(1,10 – 3,29)
1,55
(0,84 – 2,85)
1,42
(0,76 – 2,64)
1,40
(0,75 – 2,60)
2,69*
(1,26 – 5,723)
2,16
(0,99 – 4,71)
2,31*
(1,05 – 5,09)
1,94*
(1,46 – 3,309)
1,84*
(1,08 – 3,15)
Exponering2: centrala
Malmö (Flera dagar i
veckan)
Föräldrakontroll (Låg)
Kön (Flicka)
Nagelkerkes R2
0,71
(0,47 – 1,08)
0,01
0,03
0,05
0,06
*p < 0.05. **p < 0.01.
I den första logistiska regressionen undersöks Utsatthet för våld som beroende
variabel. Resultatet visas i tabell 3. Värden under 1,00 betyder alltså att det rör sig
om ett negativt samband och värden över 1,00 ett positivt samband. Modell 1
inkluderar enbart variabeln Exponering1: ostrukturerat umgänge som i sin tur
visar en OR på 1,82. Detta innebär att oddset att utsättas för våld är ca 82 procent
högre för dem som uppger att de flera dagar i veckan umgås med vänner utomhus,
i parker eller på lekplatser (utan att göra något särskilt) i förhållande till de
ungdomar som uppger att de aldrig/nästan aldrig gör det.
I modell 2 kan dock konstateras att sambandet försvagas, samt inte längre är
signifikant när vi kontrollerar för Exponering2: centrala malmö. I modell 2 visar
däremot Exponering2: centrala Malmö en OR på 2,69. Detta innebär att oddset att
utsättas för våld är mer än dubbelt så stort för dem som spenderar tid i centrala
Malmö flera kvällar i veckan, jämfört med dem som aldrig/nästan aldrig gör det.
Detta är således en signifikant skillnad och gäller när vi kontrollerar för
Exponering1: ostrukturerat umgänge.
I modell 3 förs även variabeln Föräldrakontroll in. Detta leder i sin tur till att OR
för Exponering2: centrala Malmö minskar något samt inte längre blir signifikant,
när vi kontrollerar för de övriga två variablerna. Här rör sig dock om ett p-värde
på 0,054 vilket innebär att det gränsar till den satta signifikansnivån (p<0,05).
Modell 3 visar alltså att oddset att utsättas för våld uppskattningsvis är dubbelt så
stort för dem som rapporterar en låg föräldrakontroll, i jämförelse med dem som
rapporterar en hög föräldrakontroll, när vi kontrollerar för båda
exponeringsvariablerna.
24
I modell 4 inkluderas till sist även variabeln kön vilket innebär att det nu är
möjligt att urskilja respektive oddsratio, när vi kontrollerar för övriga variabler.
Modellen indikerar att oddset för att utsättas för våld är mer än dubbelt så stort för
ungdomar som rapporterar att de flera kvällar i veckan spenderar tid i centrala
Malmö, när vi kontrollerar för övriga variabler. Detta gäller alltså i jämförelsen
med referenskategorin, de som rapporterar att de aldrig eller nästan aldrig
exponeras för den miljön vid den tidpunkten. När vi kontrollerar för övriga
variabler visar modellen även att oddset för att utsättas för våld är nästan dubbelt
så stort för dem som anger en låg föräldrakontroll i jämförelse med
referenskategorin (hög föräldrakontroll). Exponering1: ostrukturerat umgänge
visar inte något statistiskt signifikant samband med att utsättas för våld när vi
kontrollerar för de andra variablerna. Variabeln Kön har inget signifikant samband
med att utsättas för våld. Som tidigare uppmärksammats kan sambandet trots detta
vara relevant att uppmärksamma då p-värdet är 0,10 och således inte rör sig allt
för långt ifrån signifikansnivån (p<0,05). Kön visar en oddsratio på 0,71 vilket är
under 1,00 och tyder på ett svagt negativt samband. Då detta är en binär variabel
innebär det att flickor har ett något lägre odds att utsättas för våld än pojkar, när vi
kontrollerar för övriga variabler. Detta samband bör dock tolkas med extra
försiktighet.
Chi2-testet för modell 4 redovisas inte i tabellen, men visar 0,021. Detta innebär
att modellen har en signifikant högre förklaringskraft än nollmodellen.
Nollmodellen motsvarar oddset enbart utifrån konstanten, det vill säga utan att
några oberoende variabler är inkluderade (Barmark & Djurfeldt, 2009). Slutligen
bör vi även uppmärksamma Nagelkerkes R2. I metodavsnittet poängterades att det
är omdiskuterat om detta mått kan tolkas i procentsatser (Bjerling & Ohlsson,
2010). I modell 4 är värdet 0,06 vilket approximativt tolkas som att omkring 6
procent av den totala informationen kan föras tillbaka på de förklarande
variablerna som ingår i analysen. Modellen är således inte särskilt lämplig för att
på ett tillförlitligt sätt förutsäga vilka ungdomar som kommer att utsättas för våld.
Däremot visar modellen att variablerna Föräldrakontroll och Exponering2:
centrala Malmö har ett inflytande på oddset för att drabbas för våld och att detta i
95 fall av hundra, inte är orsakat av slumpmässiga variationer.
Tabell 4. Logistisk regressionsanalys som predicerar utsatthet för stöld. Oddsratio
(OR), samt 95 % konfidensintervall i parentes.
Exponering1:
ostrukturerat umgänge
(Flera dagar i veckan)
Modell 1
Modell 2
Modell 3
Modell 4
2,09*
(1,00 - 4,35)
1,88
(0,88 – 3,98)
1,80
(0,84 – 3,87)
1,79
(0,83 – 3,83)
1,58
(0,65 – 3,85)
1,24
(0,49 – 3,11)
1,30
(0,51 – 3,28)
1,44
(0,80 – 2,62)
1,40
(0,76 – 2,54)
Exponering2: centrala
Malmö (Flera dagar i
veckan)
Föräldrakontroll (låg)
Kön (flicka)
Nagelkerkes R2
0,80
(0,49 – 1,32)
0,01
0,02
0,05
*p < 0.05. **p < 0.01.
25
0,05
I den andra logistiska regressionen undersöks istället Utsatthet för stöld som
beroende variabel. Resultatet visas i tabell 4. Vid en första anblick framgår direkt
en frånvaro av de stjärnor som förmedlar signifikanta samband. Modell 1 visar
visserligen att oddset för att utsättas för stöld är dubbelt så stort bland de som
rapporterar att de flera dagar i veckan umgås med vänner utomhus, i parker eller
på lekplatser (utan att göra något särskilt) i förhållande till referenskategorin. Det
verkar dock röra sig om ett skensamband då sambandet försvinner redan i modell
2, där vi kontrollerar för Exponering2: centrala Malmö. De oberoende variablerna
som ingår i denna analys tycks således inte ha någon effekt på oddset för att
utsättas för stöld, när vi kontrollerar för övriga variabler. Oddsration för
respektive variabel beror istället sannolikt på slumpmässiga variationer och är i
och med detta inte något signifikant bidrag till prediktionen.
7. DISKUSSION
Nu kommer ovanstående resultat att diskuteras i förhållande till studiens syfte och
frågeställningar.
7.1 Utsatthet för våld
När det gäller den totala andelen utsatta för våld visar resultatet en betydande
skillnad från Brå:s skolundersökning. Ungdomarna i Malmö rapporterar en högre
utsatthet för våld, 27 procent jämfört med 21 procent (Brå, 2013:3). Det är dock
problematiskt att göra sådana direkta jämförelser då det handlar om olika typer av
undersökningar. Framförallt handlar det även om att olika enkätfrågor som bär
med sig olika innebörder. I MINDS tillfrågas exempelvis ungdomarna om ifall
någon ”sparkat eller slagit dig så att du gjort dig illa”. I skolundersökningen
tillfrågas eleverna istället om de blivit: ”slagen, sparkad eller utsatt för annat våld”
(a.a.). Begreppet ”våld” skulle möjligen kunna tolkas som laddat eller förknippat
med en viss typ av grovhet. Det är således viktigt att uppmärksamma att de olika
formuleringarna kan resultera i olika tolkningar.
Figur 1 visar att 61 procent av våldet rapporteras ha skett i skolan. Detta kan ses
som anmärkningsvärt då det borde vara en plats som bär med sig en hög grad av
social kontroll, struktur och tillsyn. Wikström uppmärksammar förvisso att
tidsaspekten är viktig att ta i beaktning (Wikström m.fl, 2012). Ungdomar
spenderar en betydande del av sin tid i skolan, vilket sannolikt har en stor
betydelse för att en så stor andel av våldet sker där. Utöver skolan pekar de
deskriptiva analyserna på att de vanligaste platserna att utsättas för våld är
utomhus i ditt bostadsområde (ca 8 %), samt i centrala Malmö (ca 5 %). Detta går
i linje med Wikströms resultat som pekar på den här typen av platser som de mest
kriminogena i den urbana miljön (Wikström m.fl, 2012). Detta ger delvis stöd åt
teorin.
Resultatet visar fortsättningsvis att det är fler pojkar än flickor som rapporterar att
de utsatts för våld (80 pojkar och 60 flickor). Även i skolundersökningen är det
fler pojkar som rapporterar utsatthet för både grovt och lindrigt våld (Brå,
2013:3). Att pojkar är något överrepresenterade bland dem som är utsatta för våld
kan delvis förstås utifrån en klassisk genusteoretisk modell. Den normativa
maskuliniteten förväntas som bekant vara aktiv, stark och kapabel att möta en
utmaning (Burcar, 2014; Pettersson, 2003). En sådan form av socialisering kan
leda till processer av rollblandning där pojkar brukar mer våld samt utsätts för mer
26
våld. Wikström och Butterworth (2006) menar dessutom att pojkar har en mer
riskfylld livsstil, vilket kan bidra till en ökad utsatthet. Korrelationsmatrisen i
tabell 2 visar dock att det inte rör sig om något signifikant samband mellan kön
och utsatthet för våld (p=0,10). Detta samband kan alltså vara orsakat av
slumpmässiga variationer. Pettersson och Karlsson (2003:3) uppmärksammar
dock att det kan finnas ett motstånd hos pojkar att rapportera sin utsatthet, då det
delvis bryter mot den normativa maskuliniteten. Detta skulle isåfall kunna bidra
till en viss underrapportering av pojkars utsatthet för våld. Samtidigt indikerar
tidigare forskning att det även kan vara så att unga kvinnor underrapporterar vissa
former av utsatthet, exempelvis från pojkvänner (Uhnoo, 2013). När det gäller
aspekter av genus tycks dessa dock främst ta sig i uttryck när ungdomarna ska
definiera vem som kan ses som ett offer och inte, i olika kontexter. ”Har någon
sparkat eller slagit dig så att du gjort dig illa” kan dock ses som en väldigt konkret
fråga som inte borde lämna något större utrymme för tolkning. I frågan nämns inte
heller sådant som ”brottsoffer”,”våld” eller ”utsatthet”. Detta borde rimligtvis
minska andelen missvisande svar. Samtidigt går det inte att utesluta att det till viss
del rör sig om missvisande svar.
När det gäller just ”genusmönster” indikerar korrelationsmatrisen även att flickor
har en något högre föräldrakontroll än pojkar. Denna variabel utgår som bekant
ifrån Hirschis anknytningsbegrepp som betonar betydelsen av att föräldrar är
psykologiskt närvarande, det vill säga att de vet var den unga är och vad den gör.
Detta utfall går i linje med resultatet från studien av Kerr och Stattin (2000). I
deras studie framkom att det berodde på att föräldrarna var mer oroliga för sina
döttrar. Här är det intressant att veta varför flickor har en högre föräldrakontroll än
pojkar. Utifrån ett genusteoretiskt resonemang skulle detta kunna förklaras som en
del i reproduktionen av den normativa feminiteten. Pettersson (2003) lyfter fram
att flickors sociala position är förknippad med underordning och passivitet.
Genom att föräldrarna kontrollerar sina döttrar i en högre utsträckning uppfostras
de på en strukturell nivå till att vara mer kontrollerade än jämnåriga pojkar.
Samtidigt indikerar korrelationsmatrisen dock att flickor spenderar något mer tid
än pojkar i centrala Malmö på kvällen. Detta kan delvis sägas gå emot Wikströms
och Butterwoths (2006) resultat som pekar på att pojkar rör sig mer fritt än
flickor. Wikström och Butterworth (2006) uppmärksammar dock samtidigt att
flickor har en högre självkontroll än pojkar. Utifrån en genusteoretisk analys
skulle en starkare självkontroll hos flickor också ses som ett resultat av att flickor
internaliserar den normativa feminiteten och tillhörande förväntningarna om
underordning och passivitet. Kombinationen av föräldrakontroll och självkontroll
kan möjligen förklara varör flickor kan vistas på kriminogena platser och ändå
inte hamna i situationer som kan leda till utsatthet. Det rör sig dock om svaga
samband och den genusteoretiska analysen kan som bekant inte bekräftas
empiriskt. Det handlar om svaga samband för samtliga variabler. Sammantaget
visar korrelationsmatrisen dock att höga värden på samtliga variabler hänger
samman med en något högre utsatthet för våld.
I tabell 3 kontrolleras sambanden i den logistiska regressionsanalysen. Förutom
att Kön fortfarande inte har ett signifikant samband med oddset att utsättas för
våld konstateras även att Exponering1: ostrukturerat umgänge inte heller är
signifikant, när vi kontrollerar för övriga variabler. Detta går alltså emot Maimon
och Brownings (2012) resultat som visade att det finns ett samband mellan
ostrukturerad socialisering och utsatthet för våld, oberoende av vänners kriminella
27
attityder (a.a.). Browning och Maimons resultat visar dock enbart ett sådant
samband i bostadsområden med en låg grav av kollektiv styrka. Denna studie har
inte kontrollerat för graden av kollektiv styrka i de områden som ungdomarna har
rapporterat att de exponeras för ostrukturerat umgänge. Detta är en begränsning
med denna studie och kan möjligen förklara varför det inte uppmättes något
signifikant samband. Modellen visar däremot att oddset för att utsättas för våld är
mer än dubbelt så stort för ungdomar som rapporterar att de flera kvällar i veckan
spenderar tid i centrala Malmö, när vi kontrollerar för övriga variabler. Detta ger
alltså stöd åt Wikströms teoretiska antaganden. Detta samband kvarstår också när
vi kontrollerar för graden av föräldrakontroll. Oddset att utsättas för våld är i sin
tur nästan dubbelt så stort för dem som anger en låg föräldrakontroll, i jämförelse
med dem som anger en hög föräldrakontroll. Föräldrakontroll har i och med detta
även signifikant betydelse för prediktionen. Detta visar således att Wikströms
teori och Hirschis teori, kan vara av relevans även när det kommer till att förklara
utsatthet. Nagelkerkes R2 visar däremot att det enbart är ca 6 procent av den totala
variansen som kan föras tillbaka på de oberoende variablerna i denna modell. För
att kunna predicera utsatthet för våld på ett tillförlitligt sätt vore det därför
nödvändigt att fortsätta kontrollera för en rad andra faktorer som kan samvariera
med utsatthet för våld.
7.2 Utsatthet för stöld
26 procent av eleverna i skolundersökningen från 2011 uppgav att de varit utsatta
för stöld. I denna undersökning var det istället enbart 16 procent. Återigen är det
nödvändigt att uppmärksamma att det rör sig om olika undersökningar.
Formuleringen ”bestulen eller rånad” skulle kunna tolkas som något grövre än
skolundersökningens formulering, ”utsatts för någon stöld (av cykel, plånbok eller
annan värdefull sak)” (Brå, 2013:3). Detta skulle möjligen kunna förklara delar av
variansen. Det skulle förvisso även vara möjligt att tolka detta på ett helt annat
sätt. När det gäller fördelningen av utsatthet mellan pojkar och flickor är denna
betydligt jämnare än vid våldsbrott. Detta går även i linje med Brå:s resultat som
visar att utsattheten för stöld tenderar att vara jämnare fördelad. Här går det
således inte att urskilja några direkta genusmönster. Detta indikerar att genus inte
är av någon större relevans för att förklara utsatthet för stöld. Utifrån en
genusteoretisk analys hade det kanske varit mer relevant att undersöka mönster av
genus när det kommer till den som stjäl från någon annan och i vilken kontext.
Inte minst då stöld är ett brott som inte kräver någon interaktion mellan
gärningspersonen och den utsatta. Även när det kommer till fördelningen mellan
de olika platserna är den mer jämn. Figur 2 visar förvisso att skolan är den
vanligaste platsen att utsättas (ca 37 %). I övrigt är det däremot en betydligt större
spridning särskilt då den näst vanligaste kategorin är ”på annan plats”.
De deskriptiva och bivariata analyserna indikerade att de oberoende variablerna
inte tycktes samvariera med risken att utsättas för stöld. Detta bekräftades också
längre fram i den logistiska regressionen i tabell 4. Förvisso identifierades ett
signifikant samband mellan ostrukturerat umgänge och utsatthet, i modell 1. Detta
samband var dock inte längre signifikant när de andra variablerna successivt
fördes in. De oberoende variablerna har alltså inte någon signifikant effekt på
oddset att utsättas för stöld, när vi kontrollerar för övriga variabler. Detta kan
delvis bero på att det rör sig om en helt annan typ av brott. Det kan även vara så
att det finns brister i exponeringsvariablerna. Det går givetvis inte att utesluta att
Wikströms teori brister, men i detta fall beror det sannolikt på att det finns en brist
i exponeringsvariablerna då de inte på ett optimalt vis mäter moralkontexten eller
28
den kollektiva styrkan, exempelvis i ungdomarnas bostadsområde. Samtidigt är
det tveksamt om detta skulle bidra till ett starkare samband då de deskriptiva
analyserna pekar på att det är få personer som har blivit utsatta i sitt
bostadsområde. Det kan även vara så att det, utifrån Wikströms teori, är mer
gynnsamt att studera gärningspersonens ”agency” när det kommer till att förstå
stöld. Som nämndes tidigare skiljer sig utsatthet för stöld och våld. Utsatthet för
stöld kräver inte någon interaktion mellan gärningspersonen och den utsatta.
Betydelsen av ungdomarna som individer med deras moral och självkontroll är
som bekant inte något som undersöks i denna studie.
7.3 Framtida forskning
En begränsning med denna undersökning är att de individer som rapporterat att de
blivit utsatta för stöld och våld upprepade gånger det senaste året, inte studeras
separat från den grupp som uppger att de har utsatts en gång. Det rör sig om 37
ungdomar som uppger att de blivit utsatta för våld flera gånger och 15 ungdomar
som uppger att de har blivit utsatta för stöld flera gånger, det senaste året. Denna
form av upprepade utsatthet, främst för våld, kan ses som särskilt allvarlig. Den
riskerar också att få långvariga konsekvenser för den unge (Socialstyrelsen, 2013).
Brå uppmärksammar att vissa bakgrundsfaktorer såsom familjesituation och
boendeform, samvarierar med en högre utsatthet för stöld- och våld (Brå, 2013:3).
Här finns ett behov av fler och mer djupgående undersökningar av ungdomars
upprepade utsatthet i relation till den sociala miljön. Utifrån Brå:s rapport finns
det anledning att tro att den sociala miljön delvis skiljer sig mellan de ungdomar
som rapporterar att de blivit utsatta vid ett tillfälle och de ungdomar som
rapporterar att de blivit utsatta vid flera tillfällen. Det är därför viktigt att denna
grupp inte blir osynlig. Denna undersökning har exempelvis en viss
överrepresentation av ungdomar med två svenskfödda föräldrar, samt ungdomar
där utbildningsnivån och medelinkomsten är högre än i övriga Malmö (Ivert &
Torstensson Levander, 2013). Här är det även nödvändigt att försöka hitta
metoder som kan minska den här typen av bortfallsproblematik, för kunna ge en
mer representativ bild av utsatthetens mönster.
Denna studie pekar fortsättningsvis även på att det finns ett behov av att
undersöka ungdomars sociala miljö i skolan. Det är svårt att bortse ifrån att en så
stor majoritet av dem som utsatts för våld har blivit utsatta i skolan. Detta
indikerar att skolan brister i sin förmåga att tillhandahålla sådant som social
sammanhållning, tillsyn och social kontroll. I bakgrundsbeskrivningen framkom
att Malmö har en ökad segregation (Malmö stad, 2013). Detta kan möjligen ha
resulterat i att skolornas förutsättningar har förändrats. Som bekant
uppmärksammar Wikström att strukturella faktorer har en indirekt påverkan på
graden av kollektiv styrka, som i sin tur påverkar om en miljö är kriminogen eller
inte (Wikström m.fl, 2012). Det hade varit relevant att genom enkäter och
intervjuer undersöka betydelsen av kollektiv styrka i olika skolor i olika områden,
i relation till förekomsten av problembeteenden och utsatthet. Det finns likväl ett
behov av att undersöka utsattheten i skolan utifrån ett intersektionellt perspektiv.
Inte minst då ungdomar som tillhör sexuella, etniska och religiösa minoriteter kan
vara särskilt utsatta även i skolan. Utifrån ett genusperspektiv vore det även
önskvärt att följa upp olika enkäter med kvalitativa intervjuer. På så sätt är det
möjligt att ställa frågor om hur ungdomarna har resonerat när de har fyllt i enkäten
och på så sätt ta reda på om det finns signifikanta skillnader i hur pojkar och
flickor rapporterar om sin utsatthet.
29
7.4 Slutsats
För att återknyta till frågeställningarna så finner denna studie inget samband
mellan kriminogen exponering och utsatthet för stöld. Däremot urskiljs ett
samband mellan ungdomar som utsatts för våld och ungdomar som exponeras för
en viss typ av kriminogen miljö. Det rör sig om att ungdomar som uppger att de
flera kvällar i veckan spenderar tid i centrala Malmö, har dubbelt så stort odds att
utsättas för våld, i jämförelse med de som uppger att de sällan eller aldrig gör det.
Detta gäller när vi kontrollerar för ostrukturerat umgänge, föräldrakontroll och
kön. Att spendera tid i centrala Malmö på kvällen är den faktor som i denna
undersökning har högst signifikant effekt på oddet att utsättas för våld. Resultatet
visar även att ungdomar som rapporterar en låg föräldrakontroll har ett nästintill
dubbelt så stort odds att utsättas för våld, i jämförelse med dem som uppger en
hög föräldrakontroll. Sambanden påverkas inte av kön.
Studiens resultat ger i och med detta delvis stöd åt Wikström och Hirschis
teoretiska antaganden, i en viktimologisk analys. Den genusteoretiska analysen
har dock även bidragit till en värdefull problematisering och belysning av de
svårigheter som kan finnas när det kommer till att mäta utsatthet. Avslutningsvis
konstateras att utsatthet är komplext att mäta i empirisk mening. Att mäta
sambandet mellan utsatthet och kriminogen exponering kan i sin tur ses som en
ännu större utmaning. Wikström menar att moralkontexten påverkas av faktorer
som social sammanhållning, tillsyn och social kontroll. Det rör sig alltså om en
rad faktorer som möjligen kan ha ett inflytande över oddset att utsättas för brott.
En majoritet av dessa faktorer kontrolleras inte för i denna studie. De variabler
som är inkluderade har dock valts ut med omsorg och är väl förankrade i teori och
tidigare forskning. Detta gör studien relevant, trots sina begränsningar.
30
8. REFERENSER
Andersson, L. (2011). Mått på brott. Självdeklaration som metod att mäta
brottslighet. Diss. Nr. 29. Stockholms universitet, Kriminologiska institutionen.
Andersson, R. & Nilsson, R. (2009). Svensk kriminalpolitik. Malmö: Liber.
Barmark, M. & Djurfeldt, G. (2009). Statistisk verktygslåda 2: multivariat analys.
Lund: Studentlitteratur AB.
Bjerling, J. & Ohlsson, J. (2010). Introduktion till logistisk regressionsanalys.
Arbetsrapport: 62. Göteborgs universitet: Institutionen för journalistik, medier och
kommunikation.
Browning, C. R. & Maimon, D. (2012). Adolescents´violent victimization in the
neighbourhood. Situational and contextual determinants. British journal of
criminology, 52 (4), 808-833. DOI: 10.1093/bjc/azs013.
Brottsoffermyndigheten. (2015). Organisation.
>http://www.brottsoffermyndigheten.se/om-oss/organisation< (Hämtad: 2015-0414).
Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Upplaga 2. Malmö:Liber.
Brå. (2015). Nationella trygghetsundersökningen 2014. Om utsatthet, trygghet
och förtroende. Rapport: 2015:1. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Brå. (2014). Gärningspersoners kön och ålder vid misshandel, hot, rån och
sexualbrott – en beskrivning utifrån misstankestatistiken och Nationella
trygghetsundersökningen. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Brå. (2009). Orsaker till brott bland unga och metoder att motverka kriminell
utveckling. En kunskapsinventering. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Brå. (2012). Brottslighet och trygghet i Malmö, Stockholm och Göteborg. En
kartläggning. Rapport: 2008:12. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Brå. (2013). Brott bland ungdomar i årskurs nio. Resultat från
Skolundersökningen åren 1995 till 2011. Rapport: 2013:3. Stockholm:
Brottsförebyggande rådet.
Buckinghamn, A. & Saunders, P. (2004). The Survey Methods Workbook. From
Design to Analysis. Cambride: Polity Press.
Burcar, V. (2014). “Masculinity and Victimization: Young Men’s Talk about
Being Victims of Violent Crime”, I: Lander,I, Ravn, S & Jon, N. (red.).
Masculinities in the Criminological Field: Control, Vulnerability and RiskTaking. United Kingdom: Ashgate Publishing Company, 113-130.
Butler, J. (1999). Gender trouble: feminism and the subversion of identity. New
York: Routledge.
31
Butler, J. (1990). Genustrubbel. Feminism och identitetens subversion. Göteborg:
Bokförlaget Daidalos AB.
Chang, J.J, Chen, J.J & Brownson, C.R. (2003).The Role of Repeat Victimization
in Adolescent Delinquent Behaviors and Recidivism. Journal of adolescent
health, 32 (4), 272-280.
Christie, N. (2001). "Det idealiska offret", I: Åkerström, M. & Sahlin, I. (red.).
Det motspänstiga offret. Lund: Studentlitteratur AB, 46-60.
Cohen, L.E. & M. Felson. (1979). Social Change and Crime Rate Trends: A
Routine Activity Approach. American Sociological Review, 44 (4), 588-608.
Djurfeldt, G, Larsson, R. & Stjärnhagen, O. (2010). Statistisk verktygslåda 1:
samhällsvetenskaplig orsaksanalys med kvantitativa metoder. Upplaga 2. Lund:
Studentlitteratur AB.
Eliasson, A. (2013). Kvantitativ metod från början. Upplaga 3. Lund:
Studentlitteratur AB.
Estrada, F. & Granath, S. (2008). ”Ungdomsbrottslighet”, I: Brottsutvecklingen i
Sverige fram till 2007. Rapport: 2008:23. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Estrada, F. (2013). ”Ungdomsbrottslighetens utveckling, omfattning och struktur”,
I: Estrada, F. & Flyghed, J. (red.) Den svenska ungdomsbrottsligheten. Lund:
Studentlitteratur AB, 25-74.
Fattah, E. (2000). Victimology. Past, Present and Future. Criminologie, 33 (1),
17-46.
Field, Andy. (2009). Discovering statistics using SPSS. And sex and drugs and
rock ´n´ roll. Upplaga 3. Los Andeles: SAGE publications Ltd.
Gothlin, E.(1999). Kön eller genus? Göteborg: Nationella sekretariatet för
genusforskning.
Hansen Löfstrand, C. (2013). ”Brottsofferstöd som brottsprevention –
riskprofiliering och offret som förövare”, I: Heber, A, Tiby, E. & Wikman, S.
(red.). Viktimologisk forskning, 361-377. Lund: Studentlitteratur AB.
Heber, A. (2013). ”Brottslingen som brottsoffer?”, I: Heber, A, Tiby, E. &
Wikman, S. (red.). Viktimologisk forskning. Lund: Studentlitteratur AB, 179-199.
Heber, A, Tiby, E & Wikman, S. (2013) ”Inledning”, I: Heber, A, Tiby, E &
Wikman, S. (2013). Viktimologisk forskning. Lund: Studentlitteratur AB, 17-24.
Hirdman, Y. (1988). Genussystemet. Reflexioner kring kvinnors sociala
underordning. Tidsskrift för genusvetenskap, 9 (3), 49-63.
Hirschi, T. (2002). Causes of delinquency. Piscataway: Transaction Publishers.
Hobbes, T. (2006). Leviathan. Mineola: Dover Publications.
32
Howitt, Dennis. (2011). Introduction to Forensic and Criminal Psychology.
Upplaga 5. Harlow: Pearson Education.
Ivert, A-K, Chrysoulakis, A, Kronkvist, K. & Torstensson Levander, M. (2013).
Malmö områdesundersökning 2012 Lokala problem, brott och trygghet. Malmö
högskola, Institutionen för kriminologi.
Ivert, A-K. & Mellgren, C. (2014a). ”Att möta och mäta i Malmö”, I: Mellgren, C
& Tiby, E. (red.). Kriminologi. En studiehandbok. Lund: Studentlitteratur AB,
145-158.
Ivert, A-K. & Mellgren, C. (2014b). ”Student, forskning och etik”, I: Mellgren, C
& Tiby, E. (red.). Kriminologi. En studiehandbok. Lund: Studentlitteratur AB, 89110.
Ivert, A-K. & Torstensson Levander, M. (2013). Adolescents' perceptions of
neighbourhood social characteristics - Is there a correlation with mental health?
Child Indicators Research, 7 (1), 177-192. DOI:
http://dx.doi.org/10.1007/s12187-013-9210-x
Karlsson, J. & Pettersson, T. (2003). Fokusgruppsintervjuer med ungdomar om
genus och våld. Konstruktioner av gärningspersoner och offer. Rapport: 2003:3.
Stockholms universitet, Kriminologiska institutionen.
Karmen, A. (2013). Crime victims. An Introduction to Victimology. Upplaga 8:a.
USA: Wadsworth Publishing Co Inc.
Kerr, M, & Stattin, H. (2000). What parents know, how they know it, and several
forms of adolescent adjustment: Further support for a reinterpretation of
monitoring. Developmental Psychology, 36, 366-380.
Lander, I. (2003). Den flygande maran. En studie om narkotikabrukande kvinnor i
Stockholm. Stockholm: Stockholms universitet, Kriminologiska institutionen.
Lander, I (2003). ”Genus, normalitet och avvikelse”, I: Lander, I, Pettersson, T &
Tiby, E. (red.). Feminiteter, maskuliniteter och kriminalitet: Genusperspektiv
inom svensk kriminologi. Lund: Studentlitteratur AB, 21-46.
Lander, I, Pettersson, T. & Tiby, E. (2003). ”Presentation av antologin och en
feministisk kritik av kriminologin”, I: Lander, I, Pettersson, T & Tiby, E.
(red.). Feminiteter, maskuliniteter och kriminalitet: Genusperspektiv inom svensk
kriminologi. Lund: Studentlitteratur AB, 7-20.
Lander,I, Ravn, S. & Jon, N. (2014). “Introduction: Why a Nordic anthology on
masculinities and crime?”, I: Lander,I, Ravn, S & Jon, N. (red.). Masculinities in
the Criminological Field: Control, Vulnerability and Risk-Taking. United
Kingdom: Ashgate Publishing Company, 1-18.
Laub, J. H. & Sampson, R. J. (2003). Shared beginnings, divergent lives.
Cambridge MA: Harvard University Press.
33
Lilly, J.R, Cullen, F.T. & Ball, R.A. (2011). Criminological Theory: Context and
Consequences. Upplaga 5. United States: SAGE Publications Inc.
Lundgren, V, Pettersson, L. & Tiby, E. (2003). ”Gäst hos verkligheten eller
skapare av den?”, I: Lander, I, Pettersson, T. & Tiby, E. (red.). Feminiteter,
maskuliniteter och kriminalitet: Genusperspektiv inom svensk kriminologi. Lund:
Studentlitteratur AB, 71-106.
Malmö högskola. (2015). The Malmö Individual and Neighbourhood
Development Study (MINDS). > http://www.mah.se/fakulteter-ochomraden/Halsa-och-samhalle-startsida/HS_Forskning/Program-Plattformar/MINDS/Om-MINDS/ < (Hämtad 2015-04-14).
Malmö stad. (2013). Malmös väg mot en hållbar framtid. Hälsa, välfärd och
rättvisa. Upplaga 3. Malmö: Kommissionen för ett socialt hållbart Malmö.
Mellgren, C, Tiby, E. & Torstensson Levander, M. (2014). ”Kriminologin i
akademin”, I: Mellgren, C & Tiby, E. (red.). Kriminologi. En studiehandbok.
Lund: Studentlitteratur AB, 15-30.
Merton, R K. (1938). Social structure and anomie. American sociological review,
3(5), 672-682.
Messerschmidt, J. (1993). Masculinities and Crime. Critique and
conceptualization of Theory. Boston: Rowman and Littlefield Publisher.
NCK. (2014). Våld och hälsa - En befolkningsundersökning om kvinnors och
mäns våldsutsatthet samt kopplingen till hälsa. Rapport: 2014:1. Uppsala:
Nationellt centrum för kvinnofrid.
Nickerson, R.S. (2000). Null Hypothesis Significance Testing: A Review of an
Old and Continuing Controversy. Psychological Methods, 5 (2), 241-301.
Niemi, J. (2011). ”Offerkunskap, offerretorik eller offrets rättigheter?”, I:
Lernestedt,C & Tham,H. (red.). Brottsoffret och kriminalpolitiken, 65-77. Visby:
Norstedts Juridik.
Osgood, D.W. & Anderson, A.L. (2004). Unstructured Socializing and Rates of
Delinquency. Criminology, 42 (3), 519-549.
Osgood, D.W, Wilson, J.K, O’Malley, P.M, Bachman, J.G. & Johnston, L.D.
(1996). Routine Activities and Individual Deviant Behavior. American
Sociological Review, 61 (4), 635-655.
Pallant, J. (2010). SPSS Survival Manual. A Step by Step Guide to Data Analysis
Using SPSS. Berkshire: Open University Press.
Pettersson, L. & Carlsson, C. (2014). “Sex, Drugs and Masculinities: A lifeCourse Perspective”, I: Lander,I, Ravn, S & Jon, N. (red.). Masculinities in the
Criminological Field: Control, Vulnerability and Risk-Taking. United Kingdom:
Ashgate Publishing Company, 231-252.
34
Pettersson, T. (2003). ”Våld som iscensättning av feminitet?”, I: Lander, I,
Pettersson, T & Tiby, E. (red.) Feminiteter, maskuliniteter och
kriminalitet:Genusperspektiv inom svensk kriminologi. Lund: Studentlitteratur
AB, 139-152.
Ring, J. (2013). ”Riskfaktorer och brott”, I: Estrada, F. & Flyghed, J. (red). Den
svenska ungdomsbrottsligheten. Lund: Studentlitteratur AB, 105-131.
Rypi, A. (2013). ”Tre unga mäns omvändelseberättelser”, I: Heber,A, Tiby,E &
Wikman,S. (red.). Viktimologisk forskning. Lund: Studentlitteratur AB, 201-223.
Sampson, R. J. (2006). “How does community context matter? Social mechanisms
and the explanation of crime rates.”, I: Wikström P-O. & Sampson Robert. J.
(red). The Explanation of Crime: Context, Mechanisms and Development.
Cambridge. Cambridge University Press, 31-60.
Sarnecki, J. (2014). Introduktion till Kriminologi. Upplaga 3. Lund:
Studentlitteratur AB.
Socialstyrelsen. (2013). Unga och brott i Sverige. Underlagsrapport till Barns
och ungas hälsa, vård och omsorg 2013. Artikelnummer: 2013-5 37.
>http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19104/2013-537.pdf.< (Hämtad: 2015-05-19).
Socialtjänstlagen. (2001:453). 1 §, kapitel 5.
>http://www.riksdagen.se/sv/DokumentLagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Socialtjanstlag-2001453_sfs-2001-453/<
(Hämtad: 2015-05-19).
Sohlberg, B-M. & Sohlberg, P. (2009). Kunskapens former. Vetenskapsteori och
forskningsmetod. Upplaga 2. Malmö: Liber.
Sutherland, E. H, Cressey, D. R. & Luckenbill, F.D. (1992). Principles of
Criminology. Upplaga 11. US: General hall inc.
Tham, H. (2000). Brottsoffrets uppkomst och framtid. Stockholms universitet,
Kriminologiska Institutionen.
Tham, Henrik. (2011). ”Brottsoffrets uppkomst och utveckling som offentlig fråga
i Sverige”, I: Lernestedt, C & Tham, H. (red.). Brottsoffret och kriminalpolitiken.
Visby: Norstedts Juridik, 23-49.
Tiby, E. (2013). ”Islamofobiska hatbrott mot barn”, I: Heber, A, Tiby, E. &
Wikman, S. (red.). Viktimologisk forskning. Lund: Studentlitteratur AB, 271-294.
Tiby, E. (2010). ”Upplevelser av utsatthet för hatbrott”, I: Ungdomsstyrelsen.
(red). Hon hen han. En analys av hälsosituationen för homosexuella och
bisexuella ungdomar samt för unga transpersoner. Rapport: 2010:2. Stockholm:
Ungdomsstyrelsen, 137-162.
35
Ungomdsstyrelsen. (2010). ”Sammanfattning”, I: Hon hen han. En analys av
hälsosituationen för homosexuella och bisexuella ungdomar samt för unga
transpersoner. Rapport: 2010:2. Stockholm: Ungdomsstyrelsen, 9-15.
Van Dijk, J. & Alvazzi del Frate, A. (2004). Criminal Victimization and Victim
Services across the World: Results and Prospects of the International Crime
Victims Survey. International Perspectives in Victimology, 1 (1), 14-34.
Vetenskapsrådet. (2013). Forskningsetiska principer inom humanistisk –
samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet.
Wikström, P.O. & Butterworth, D.A. (2006). Adolescent Crime. Individual
differences and lifestyles. UK: Willian publishing.
Wikström, P.-O. (2009). Crime Propensity, Criminogetic Exposure and Crime
Involvement in Early to Mid Adolescence. Journal of Criminology and Penal
ReformMschrKrim, 92, 253-266.
Wikström, P-O. H, Oberwittler, D, Trieber, K. & Hardie, B. (2012). Breaking
Rules. The Social and Situational Dynamics of Young People’s Urban Crime.
Oxford: Oxford University Press.
36
9. BILAGA
Har någon sparkat eller slagit dig så att du gjort dig illa under den tid du gått i
årskurs 8?
Nej
Ja, en gång.
Ja, flera gånger.
Var skedde det? Kryssa i ett eller flea alternativ.
Hemma
Hemma hos någon annan
I skolan
På buss eller busshållplats
På fritidsgård
På fest, disco eller annat uteställe
Utomhus I ditt bostadsområde
I central Malmö
På annan plats
Har du blivit bestulen eller rånad under den tid du gått i årskurs 8?
Nej
Ja, en gång.
Ja, flera gånger.
Var skedde det? Kryssa i ett eller flea alternativ.
Hemma
Hemma hos någon annan
I skolan
På buss eller busshållplats
På fritidsgård
På fest, disco eller annat uteställe
Utomhus I ditt bostadsområde
I central Malmö
På annan plats
Hur ofta brukar du och dina vänner vara utomhus, i parker eller på lekplatser utan
att göra något särskilt annat än att bara umgås (t.ex. bara prata med varandra)?
Aldrig/nästan aldrig
1 eller två gånger I veckan
Flera dagar (3-5 dagar I veckan)
Alla, eller nästan alla dagar I veckan (6-7 dagar I veckan)
Hur ofta brukar du och dina vänner vara i centrala Malmö på kvällarna?
Aldrig/nästan aldrig
1 eller två gånger I veckan
Flera dagar (3-5 dagar I veckan)
Alla, eller nästan alla dagar I veckan (6-7 dagar I veckan)
37
När du är ute själv eller med dina vänner, brukar dina föräldrar (styvföräldrar)
veta var du är?
Ja, alltid
Ja, oftast
Ja, ibland
Nej, aldrig
När du är ute själv eller med dina vänner, brukar dina föräldrar (styvföräldrar)
veta vad du gör?
Ja, alltid
Ja, oftast
Ja, ibland
Nej, aldrig
När du är ute med dina vänner, brukar dina föräldrar (styvföräldrar) veta vilka
vänner du är med?
Ja, alltid
Ja, oftast
Ja, ibland
Nej, aldrig
38